Socialdemokraterna

Fattiga barn i ett rikt land

2 (39)

2

Innehållsförteckning FÖRORD OCH DIREKTIVFÖRORD OCH DIREKTIVFÖRORD OCH DIREKTIVFÖRORD OCH DIREKTIV ........................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................ 3333

SAMMANFATTNING OCH SSAMMANFATTNING OCH SSAMMANFATTNING OCH SSAMMANFATTNING OCH SLUTSATSERLUTSATSERLUTSATSERLUTSATSER .................................................................................................................................................................................................................................................................... 4444

VAD ÄR BARNFATTIGDOMVAD ÄR BARNFATTIGDOMVAD ÄR BARNFATTIGDOMVAD ÄR BARNFATTIGDOM???? ................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................ 6666

HUR MÅNGA BARN ÄR FAHUR MÅNGA BARN ÄR FAHUR MÅNGA BARN ÄR FAHUR MÅNGA BARN ÄR FATTIGA I SVERIGE?TTIGA I SVERIGE?TTIGA I SVERIGE?TTIGA I SVERIGE? ............................................................................................................................................................................................................................ 11111111

FAKTORER SOM PÅVERKAFAKTORER SOM PÅVERKAFAKTORER SOM PÅVERKAFAKTORER SOM PÅVERKAR BR BR BR BARNFATTIGDOMENARNFATTIGDOMENARNFATTIGDOMENARNFATTIGDOMEN ........................................................................................................................................................................................ 15151515

ARBETE OCH UTBILDNING ................................................................................................. 19 Arbetslöshet ............................................................................................................. 19 Kvinnors sysselsättning ............................................................................................ 22

KOMPENSATORISKA ÅTGÄRDER ......................................................................................... 25 Skola, förskola och andra kompensatoriska åtgärder ............................................. 25

TRANSFERERINGSSYSTEMEN.............................................................................................. 28 Allt fler försäkringslösa ............................................................................................ 29 Bidrag som riktar sig till barnfamiljer ...................................................................... 33 Försörjningsstödet och den kommunala arbetsmarknadspolitiken ....................... 35

KÄLLFÖRTECKNINGKÄLLFÖRTECKNINGKÄLLFÖRTECKNINGKÄLLFÖRTECKNING ........................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................ 39393939

3 (39)

3

Förord och direktiv

Att vara fattig i Sverige handlar kanske inte i första hand om mat på bordet. Fattiga familjer bor sämre än andra, och i mer utsatta områden. Risken att drabbas av diabetes, fetma och hjärt- och kärlsjukdomar är högre. Barn i ekonomiskt utsatta familjer har en mindre aktiv fritid än andra barn och barn som växer upp i fattigdom får sämre möjligheter i livet än andra barn. Så länge man inte kan välja sina föräldrar har vi ett gemensamt ansvar för barnen. Det ger barnfattigdomen en moralisk dimension som är långt mycket starkare jämfört med många andra problem. Det är en fråga om anständighet att ge alla barn bra och jämlika uppväxtvillkor. För fattigdom stänger igen dörrar, berövar barnen möjligheter och dessutom sänker den vår gemensamma potential. Förutom att barnfattigdom är något som vi socialdemokrater aldrig kan acceptera så handlar det också om Sveriges framtida tillväxt. Dagens barn är morgondagens vuxna och de barn som växer upp i fattigdom lämnar oftare skolan med ofullständiga betyg, vilket leder till att de kommer få det väldigt svårt på framtidens arbetsmarknad där allt högre krav ställs på utbildning och kunskap. Denna aspekt är särskilt betydelsefull för kommande årtionden med en åldrande befolkning och förväntad brist på arbetskraft. Gemensamt för dem som lever under knappa ekonomiska förhållanden är att de saknar arbete. Det gäller i synnerhet ensamstående föräldrar och personer med invandrarbakgrund. En undersökning från riksdagens utredningstjänst visar dessutom att vart fjärde ensamstående med barn lever i relativ fattigdom. Detta är en delrapport som syftar till att analysera problemet med barnfattigdomen i Sverige, uppskatta hur utbredd den ekonomiska utsattheten bland barn är och vad utsattheten beror på. Rapporten utgör en grund för att i nästa steg kunna utforma lämpliga politiska lösningar för att minska barnfattigdomen, men också lindra fattigdomens konsekvenser för de barn som idag lever under oacceptabla villkor. Det finns många olika mått på fattigdom och således också på barnfattigdom. Denna rapport tar inte ställning till vilket som är mest rättvisande utan visar bara vilka mått som används och hur stor barnfattigdomen är enligt respektive mått. Rapporten avgränsar sig till att analysera problemet barnfattigdom och vi kommer inte i detta steg att lyfta upp några lösningar, däremot inriktningar på områden att jobba vidare med.

4 (39)

4

Sammanfattning och slutsatser

Barnfattigdomen ett växande samhällsproblem Den relativa barnfattigdomen har ökat under lång tid, i takt med att inkomstskillnaderna har ökat i det svenska samhället. Den absoluta barnfattigdomen har däremot länge minskat, men denna trend verkar nu ha vänt. Sedan början av 1980-talet har vi sett en trendmässig ökning av inkomstskillnaderna i Sverige. Men under den första borgerliga mandatperioden åren 2007-2010 kan vi notera ett trendbrott. Det handlar inte längre bara om ökade inkomstskillnader, utan den fattigaste tiondelen förlorade inkomster och de fattiga barnen verkar ha blivit fler. Mest ökar fattigdomen bland barn med utländsk bakgrund, barn till ensamstående föräldrar och barn vars föräldrar inte har gymnasiekompetens.

I grunden ett arbetsmarknadsproblem I grunden är barnfattigdomen ett arbetsmarknads- och utbildningsproblem. Det finns strukturella orsaker till att arbetsmarknaden har förändrats, vilket betyder att den som för några decennier sedan hade haft relativt enkelt att få jobb, idag har det mycket svårare. Låg utbildning hos föräldrarna ökar risken för barnfattigdom markant därför att dagens arbetsmarknad ställer högre krav. Kvinnors sysselsättning har också minskat och sysselsättningen för kvinnor med utomeuropeisk bakgrund är så låg som 50 procent. Bland kvinnor i arbetaryrken har bara hälften en heltidsanställning i grunden innan de får barn, vilket betyder att det kan vara svårt att öka arbetstiden och inkomsten när barnen blir lite äldre. I segregerade storstadsområden är barnfattigdomen som högst, därför att föräldrarna har stora problem att komma in på arbetsmarknaden. Det handlar dels om att man har lägre utbildning än i andra områden, men också om bristen på kontakter och sociala nätverk. Givet dessa arbetsmarknadsproblem ser vi också att ökningen av barnfattigdomen under de senaste åren verkar handla om förändringar i trygghetssystemen, men också att bidragen blivit mindre värda i relation till ökade levnadskostnader. Viktigt med stöd utanför hemmet Kompensatoriska insatser är också viktiga för utvecklingen av barnfattigdomen. Bra exempel på det är en förskola och skola som stärker alla barn, men även deltagande i föreningsliv och fritidsaktiviteter. En jämlik utbildning är inte bara viktig för de enskilda barnens skull utan för den samlade tillväxten och en kunskapsnation som Sverige har inte råd att lämna en stor del av barnen utanför. Forskningen tyder på att förskolan kompenserar resurssvaga barn mer än exempelvis högstadieskolan och

5 (39)

5

gymnasiet, men idag har barn till föräldrar som lever på försörjningsstöd inte samma rätt till förskola som andra barn, trots att de har minst lika stort behov av den. Fler föräldrar i jobb samtidigt som vi säkrar alla barns levnadsstandard Den svenska fattigdomsbekämpande politiken har länge varit framgångsrik genom att inte selektivt fokusera på särskilda stödsystem för fattiga, utan för breda inkluderande välfärdslösningar för alla grupper. Men det bygger på att människor kommer in på arbetsmarknaden och kvalificerar sig för ersättning vid arbetslöshet eller sjukdom, vilket allt färre gör. Alliansregeringens politik har gått ut på att ytterligare försvåra för människor att kvalificera sig till försäkringarna. Det leder inte till fler jobb, däremot till fler ekonomiskt utsatta familjer. Viktiga frågor att arbeta vidare med När det gäller barnfattigdomen handlar den stora utmaningen om att människor som idag har en svag anknytning till arbetsmarknaden måste få jobb - samtidigt som vi säkerställer en rimlig levnadsstandard för alla barn. Våra slutsatser är därför att vi behöver arbeta vidare med huvudsakligen följande frågor:

- Arbete är a och o för att minska barnfattigdomen. Det behövs fler jobb, men också utbildning, stöd och barnomsorg på obekväm arbetstid så att arbetslösa kan matchas med de jobb som finns.

- Alla barn har rätt till en god uppväxt. Det gäller att säkra att även barn till

föräldrar som står utanför arbetsmarknaden har en rimlig levnadsstandard.

- Den generella välfärdspolitiken med försäkringssystem är viktig, men fler än idag behöver omfattas av dem och till rimliga ersättningsnivåer.

- Ekonomiskt utsatta barn behöver mer och bättre kompensation utanför

hemmet i form av en bra förskola, skola och fritidsaktiviteter utan höga avgifter.

6 (39)

6

Vad är barnfattigdom?

Att vara fattig i Sverige handlar kanske inte i första hand om mat på bordet (även om det ibland gör det). Fattiga familjer bor sämre än andra, och i mer utsatta områden. Risken att drabbas av diabetes, fetma och hjärt- och kärlsjukdomar är högre. Barn i ekonomiskt utsatta hushåll löper dubbelt så stor risk att utsättas för mobbning. De har en mindre aktiv fritid än andra barn. I debatten om barnfattigdomen har man stundtals kritiserat själva begreppet barnfattigdom. Dels med argumentet att det är föräldrar som arbetar och tjänar pengar och inte barn – alltså skulle det inte finnas barnfattigdom. Vissa debattörer har även hävdat att det inte existerar någon absolut fattigdom i Sverige den mån att människor har tak över huvudet och att ingen svälter ihjäl. Man menar också att den relativa fattigdom som uppstår när ett lands inkomstskillnader ökar inte är intressant, eftersom inkomstskillnaderna kan öka även om alla grupper i samhället blir rikare i kronor och ören. Men för det första kan vi inte bortse från ett stort samhällsproblem av semantiska skäl. För det andra är det ju en självklarhet att det är föräldrar som står för hushållens inkomster, men det går fortfarande att mäta hur barnen i ekonomiskt utsatta familjer drabbas jämfört med andra barn och det finns många olika metoder för att göra detta. För det tredje är såväl absolut som relativ fattigdom viktiga och allmänt vedertagna mått som också kompletterar varandra. För när man bara mäter den relativa fattigdomen och således inkomstfördelningen, är exempelvis Bangladesh (ett av de länder i världen med lägst inkomst per capita) ett av de länder med minst skillnader människor emellan. Men det beror på att nästan alla är mycket fattiga. Den som istället bara intresserar sig för den absoluta fattigdomen, dvs. hur många som har en viss inkomststandard i kronor och ören, missar helt de effekter som ojämlik fördelning av resurserna har på samhället och individer. Det är således svårt att skilja problemet med barnfattigdomen från den allmänna trend av ökade inkomstskillnader som vi sett sedan 1980. När såväl den relativa som den absoluta fattigdomen ökar så drabbar detta naturligtvis även barnen. I SNS Välfärdsrapport 2011 analyseras inkomstfördelningens utveckling i Sverige. Omkring 1980 var inkomstfördelningen som jämnast. Därefter har

7 (39)

7

inkomstskillnaderna ökat. Ginikoefficienten1 har stigit från 0,2 1981 till 0,3 2009. Ökningen beror både på att de rikaste grupperna har fått det bättre och att de fattigaste har fått det sämre.2 Författarna visar att den långsiktigt ökade inkomstspridningen i Sverige framförallt beror på ökade kapitalinkomster (de översta inkomstlagren), men sedan mitten av 90-talet också på skattepolitiken. Inkomstskillnaderna är dock fortfarande mindre i Sverige än i de flesta andra länder. Diagrammet nedan visar ökningen av disponibelinkomsten för olika grupper mellan de socialdemokratiska regeringsåren 2002 och 2006. De relativa inkomstskillnaderna ökade eftersom höginkomsttagare fick mer än låginkomsttagare (även medianinkomsten höjdes ganska mycket). En förklaring till detta är att socialförsäkringarna inte följt löneutvecklingen.

Diagram 1, Förändring av disponibel inkomst år 2002-2006 per decilgrupp

5,9

7,58,3 8,7 8,7 8,4 8,2 8,1 8,2

15,4

0

2

4

6

8

10

12

14

16

18

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Decilgrupper

Pro

cen

tuel

l ökn

ing

Källa: SCB (HEK) samt egna beräkningar

1 Ginikoefficient är ett ekonomiskt mått på ojämlikheten, till exempelinkomstfördelning, hos en befolkning. Måttet

bygger på Lorenzkurvan och visar hur inkomsterna är fördelade i en viss population. Ginikoefficienten har ett värde

mellan noll (0) och hundra procent (1). 0 innebär att alla individer har exakt lika stora tillgångar (dvs total jämlikhet)

medan 1 innebär total ojämlikhet. Ju lägre ginikoefficient för inkomster, desto mer jämlikt fördelas löner, vinster,

bidrag, och andra ersättningar inom ett land.

2 SNS Välfärdsrappor 2011

8 (39)

8

Men om vi istället jämför utvecklingen under åren 2002-2006 med perioden efter, den borgerliga regeringens första mandatperiod, ser vi att det inte längre bara handlar om ökade relativa inkomstskillnader, utan att den fattigaste tiondelen faktiskt har tappat inkomst i absoluta tal. Under perioden ökade arbetslösheten, men det handlar om konkreta försämringar i socialförsäkringssystemet; utförsäkringar, regler som gör det svårare att kvalificera sig för arbetslöshetsförsäkring m.m. Transfereringssystemen har under denna tid blivit mindre omfördelande.

Diagram 2, Förändring av disponibel inkomst år 2006-2010 per decilgrupp

-3,4

3,5

6,3

9,5

11,212,6

13,314,3 14,7

13,8

-6

-2

2

6

10

14

18

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Decilgrupper

Pro

cen

tuel

l fö

rän

dri

ng

Om man konkretiserar dessa inkomstförändringar till hur många kronor efter skatt som de olika grupperna har att röra sig med så har den fattigaste tiondelen av befolkningen 2700 kr mindre efter skatt 2010 jämfört med 2006. Detta slår hårt. Då denna grupp endast hade en årlig disponibel inkomst på 78 800 kr, eller 6600 kr per månad. I sin tur har den rikaste tiondelen av befolkningen fått 53800 kronor mer att röra sig med år 2010 jämfört med år 2006. Det innebär en inkomstförstärkning för de rikaste personerna med 4500 kr per månad efter skatt.

9 (39)

9

Diagram 3, Förändring av disponibel inkomst för olika inkomstgrupper 2006-2010

-2700,0

4100,0

8500,0

14400,0

18900,0

23200,0

27200,0

32700,0

38900,0

56200,0

-10000,0

0,0

10000,0

20000,0

30000,0

40000,0

50000,0

60000,0

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Decilgrupper

Inko

mst

förä

nd

rin

g

Källa alla tre diagram: SCB (HEK) samt egna beräkningar.3 Ökad barnfattigdom en konsekvens av ökade inkomstskillnader Ökad barnfattigdom är delvis en konsekvens av ökade inkomstskillnader. Samtidigt särskiljer sig problemet med ekonomiskt utsatta barn från problemen med ekonomiskt utsatta vuxna. Barn har ingen möjlighet att själva påverka sina levnadsförhållanden. Det är ytterst samhällets skyldighet att se till att alla barn får en god uppväxt. Vi vet också att ekonomisk utsatthet i barndomen präglar de berörda för livet samt går i arv till nästa generation. Det finns nämligen ett starkt samband mellan föräldrars och barns inkomster. Forskning från USA4 visar att fattiga barn går två år mindre i skola än andra barn.

3 Summorna gäller disponibel inkomst exklusive kapitalvinster 4 Esping-Andersen (2011)

10 (39)

10

Sannolikheten är också större för att de ska drabbas av ohälsa, ägna sig åt kriminalitet och råka ut för arbetslöshet som vuxna. Sannolikheten för att de själva ska bli fattiga föräldrar är hög. Med andra ord fortplantas fattigdomen över generationerna. Sambandet mellan låga inkomster och barns livschanser pekar på att omfördelning av inkomster är ytterst relevant.. Inkomsterna för ensamstående föräldrar släpar efter allt mer. År 2005 var denna grupp och andelen fattiga totalt ungefär lika stora. Fyra år senare hade andelen fattiga barn med två föräldrar ökat mycket måttligt, medan andelen fattiga barn till ensamstående nästan hade fördubblats. Denna statistik bygger på EU:s relativa barnfattigdomsmått och de tydliga relativa inkomstskillnaderna i diagrammet nedan är därför delvis en konsekvens av att barnfamiljer med två arbetande föräldrar har ökat sina inkomster, då de gynnats ganska väl av regeringens skattepolitik.

11 (39)

11

Hur många barn är fattiga i Sverige?

Det finns flera sätt att mäta fattigdom och således också flera sätt att mäta barnfattigdomen. Vi får olika höga siffror för barnfattigdomen beroende på vilken metod vi använder oss av för att mäta den. Den relativa barnfattigdomen har ökat under lång tid, i takt med att inkomstskillnaderna i Sverige har ökat. Den absoluta fattigdomen har länge minskat, men verkar nu åter vara på frammarsch. Men oavsett vilken metod vi väljer att använda verkar barnfattigdomen ha ökat under de senaste åren.

Tabell 1, Andelen barn i ekonomisk utsatthet utifrån olika källor 2007 och 2008

Studie Underlag Definition År Andel År Andel SCB/EU HEK Under 60 % av

medianinkomsten 2007 15% 2010 15 %

SNS Välfärdsråd 2011

HEK Under 60% av medianinkomsten

2007 7% 2009 7,5%

Rädda Barnen Register Låg inkomststandard + försörjningsstöd

2007 10,9% 2009 13%

Mått på absolut fattigdom Låg inkomststandard är ett mått som har utvecklats av SCB. Beräkningen görs genom att jämföra familjens disponibla inkomst med en norm för levnadsomkostnader5. Ett annat mått är om familjen är berättigad till försörjningsstöd. Rädda Barnen använder båda dessa absoluta mått i sina rapporter om barnfattigdom och säger inget om klyftorna mellan olika grupper i samhället och finner då en barnfattigdom i storleksordningen ca 248 000 barn. För att mäta inkomstskillnaderna måste ett relativt mått användas. Mått på relativ fattigdom Den relativa fattigdomen mäter egentligen inkomstskillnaderna i ett land. EU:s barnfattigdomsmått mäter hur stor andel av barnen som har en disponibel inkomst på mindre än 60 procent av medianinkomsten i landet. För en ensamstående förälder med ett barn på 5 år gick denna gräns år 2010 vid 135 000 kronor per år eller 11 300 kronor per månad. Enligt EU:s definition ligger den relativa barnfattigdomen i

55År 2009 gick gränsvärdet vid 11424 kr /månad för ett hushåll med en vuxen och ett barn och 17470

kr /månad för en familj med två vuxna och två barn. Alla familjer med en disponibel inkomst under

dessa gränsvärden har en inkomststandard som räknas som låg.

12 (39)

12

Sverige 15 procent., dvs. 280 000 barn6. Måttet mäter snarare risken för ekonomisk utsatthet än ekonomisk utsatthet i sig och den redovisade inkomsten fångar inte alltid hushållens verkliga ekonomiska situation. Detta mått är särskilt problematiskt att använda för hushåll som har en låg nominell inkomst men som har tillgång till kontanta medel vis behov, exempelvis företagare. 7 En nackdel med ett relativt mått är att det inte säger huruvida pengarna räcker till de nödvändiga levnadsomkostnaderna. I ett land med djup, utbredd och jämnt fördelad fattigdom skulle det inte finnas någon relativ fattigdom alls. Trots den relativa fattigdomens brister, brukar den dock anses viktig att redovisa. SCB visar exempelvis i en artikel om barns ekonomiska utsatthet att barnens levnadsvillkor till stor del avgörs av den ekonomiska standarden i relation till andra barn8. Problematiskt att mäta barnfattigdom Diagrammet nedan kommer från Rädda Barnens rapport och visar överraskande not att barn med låg inkomststandard och barn med föräldrar som mottar försörjningsstöd är två olika grupper. Diagram 4

6 För att en familj på två vuxna och två barn 2008 med EU:s mått skulle riskera att vara ekonomiskt

utsatt skulle de ha en disponibel inkomst som var lägre än 284 000 kronor per år, vilket motsvarar 23

700 per månad. För en vuxen med ett barn gick gränsen vid 176 000 kronor, eller 14 700 kronor per

månad. 7 Enligt rapporten Ekonomiskt utsatta barn, DS 2004:41 från Socialstyrelse, var år 2004 närmare 40%

i lägsta inkomstdecilen företagare, medan bara något fler än 10 % är det i övriga decilgrupper. Trots

det går det inte att utesluta företagarna ur gruppen med låga inkomster när man studerar ekonomisk

utsatthet7. 8 SCB (2010)

13 (39)

13

Det faktum att så många barn vars familjer erhåller försörjningsstöd inte har låg inkomststandard och vice versa kan möjligtvis förklaras av att normen för försörjningsstödet överstiger den summa som räknas som låg inkomststandard. Det är också stigmatiserande att ansöka om försörjningsstöd och det kräver att man inte har några tillgångar i form av kapital Men det kan även handla om fel i statistiken. När man mäter låg inkomststandard tittar man på årsinkomsten. När man mäter andelen barn i hushåll med försörjningsstöd tittar man istället på de barn som någon gång under året haft försörjningsstöd. Frågan är om de barn som haft försörjningsstöd en kortare tid verkligen kan betraktas som fattiga. Kanske bör politiska åtgärder snarare riktas mot de barn som lever i långvarigt biståndsberoende. Till detta återkommer vi i rapportens sista del. Rädda Barnens senaste rapport visar att andelen som har låg inkomststandard utan att ha försörjningsstöd har ökat. Det handlar sannolikt om långtidsarbetslösa personer som inte har rätt till a-kassa och sjuka som utförsäkrats. Även överlappningen, dvs. den grupp som både har försörjningsstöd och låg inkomsstandard har ökat. År 1991 hade endast 1,7 procent av barnen både låg inkomststandard och försörjningsstöd. År 2009 ligger denna andel på 2,9 procent. Detta antyder att försörjningsstödet idag ger ett sämre skydd mot fattigdom än tidigare. Två mått med motsatt utveckling I Sverige har andelen barn som lever i ekonomisk utsatthet enligt EU:s definition ökat från 12 procent till 15 procent sedan 2005. Samtidigt minskade andelen med låg inkomststandard. Poängen med diagram 5 nedan är att visa på vilken skillnad det gör vilket typ av mått som används. Enligt Rädda barnen, som använder absoluta mått, ökade barnfattigdomen kraftigt mellan 1991 och 1997, då 22,3 procent av alla barn i Sverige låg under fattigdomsgränsen. Detta speglar den ekonomiska krisen på 1990-talet. Sedan den ekonomiska krisen kulminerade har den absoluta barnfattigdomen stadigt minskat för att 2007 vara 10,9 procent. Denna positiva trend bröts 2008, då barnfattigdomen ökade till 11.5 procent och i den senaste mätningen som gäller år 2009 hade andelen alltså ökat till hela 13 procent. Enligt detta sätt att mäta levde totalt ca 248 000 barn i fattigdom 2009. Det finns olika sätt att mäta, men eftersom samma mått har använts under många år så kan man fastställa att fler barn är ekonomiskt utsatta än tidigare år.

14 (39)

14

Diagram 5, Två mått som går i olika riktningar

0

2

4

6

8

10

12

14

16

1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

Procent

Under 60 % av medianen

Låg inkomststandard

Politiken gör skillnaden Diagrammet nedan från SNS Välfärdsrapport 2011 visar barnfattigdomen i relation till övrig fattigdom och att de transfereringar som vi valt att rikta mot just barnfamiljer har haft mycket god effekt. Även en rapport från SOFI visar samma resultat, d v s att den marknadsmässiga barnfattigdomen i Sverige bara är marginellt lägre än i andra länder, men att barnfattigdomen efter skatt och transferingar (disponibel inkomst) är mycket lägre i Sverige än i andra länder. Det är alltså i mångt och mycket politiken som gör skillnad. Diagram 6 Andel fattiga barn och äldre jämfört med alla personer i Sverige

15 (39)

15

Faktorer som påverkar barnfattigdomen I Sverige är det sällan förvärvsarbetande personer som drabbas av fattigdom, utan det är en konsekvens av långvarig arbetslöshet. Heltidsarbetande personer har som regel så pass goda inkomster att de uppnår en godtagbar levnadsstandard. Det beror framförallt på att arbetsinkomsterna är relativt jämnt fördelade, vilket delvis är en effekt av jämn kunskapsspridning och produktivitet. Men de generella transfereringssystemen och den svenska familjepolitiken har varit nyckelfaktorer att motverka barnfattigdom. Frågan är därför hur barnfattigdomen kommer att fortsätta att påverkas av de försämringar av trygghetssystemet som vi har sett under de senaste åren. Detta kommer vi dock inte att få se den fulla vidden av än på ett tag då statistiken har en viss fördröjning. Det som förklarar den ökade andelen barn som riskerar ekonomisk utsatthet är framförallt utvecklingen på arbetsmarknaden, men också försämringar i trygghetssystemen samt det faktum att de familjepolitiska stöden inte räknats upp på lång tid. När vi talar om den ökade relativa barnfattigdomen är även förändringar i beskattningen en faktor som påverkar. Ensamstående kvinnor och personer som är födda i andra länder har en minskad sysselsättningsgrad. Minskningen för dessa grupper var mycket kraftigare än för övriga grupper på arbetsmarknaden under 90-talskrisen och sedan dess har deras återhämtning varit svagare. Utländsk bakgrund och ensamstående föräldrar Under krisåren i mitten av 90-talet förlorade familjer med barn mer i inkomststandard än hushåll utan barn. Denna utveckling vände under 2000-2008, då framförallt barnfamiljer med sammanboende föräldrar stärkt sin ekonomi. Däremot släpar inkomsterna för ensamstående med barn efter allt mer. 1991 hade hushåll med ensamstående föräldrar med barn 79 procent av medianinkomsten i Sverige. År 2008 hade andelen sjunkit till 71,5. Enligt Rädda Barnens fattigdomsindex är de flesta ensamstående föräldrar kvinnor och var fjärde barn med en ensamstående förälder levde i ekonomisk fattigdom under de undersökta åren på 2000-talet. 9 Sannolikheten för barnfattigdom minskar med en faktor om tre, eller till och med fyra, om mödrarna arbetar. Effekten är starkast för hushåll med ensamstående föräldrar. Det gör en stor skillnad om

9 Rädda Barnens fattigdomsindex. Antagligen underskattas resurserna för barn till föräldrar som inte

bor tillsammans, då det finns metodfel i denna typ av undersökningar.

16 (39)

16

förvärvsgraden för ensamstående mödrar är 81 procent som i Danmark eller 35 procent som i Storbritannien.10 Ensamstående föräldrar påverkas mer av förändringar i samhällets stöd än sammanboende föräldrar. Ekonomiska stöd som föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag, försörjningsstöd, tilläggsbidrag till studiemedel och underhållsstöd är viktiga för ensamstående föräldrars möjlighet att försörja sin familj. Värst utsatta är de barn vars föräldrar är både ensamstående och har utländsk bakgrund. Hälften av dessa barn lever under knappa ekonomiska omständigheter, vilket kan jämföras med ett fåtal procent av de barn som lever med sammanboende svenskfödda föräldrar. Diagrammet nedan kommer från Rädda Barnens rapport från år 2011 och visar skillnaderna mellan barn med svenskfödda föräldrar och barn med utländsk bakgrund. Undersökningen från SOFI ger liknande resultat. Diagram 8

Enligt Rädda Barnen finns det starka samband mellan det segregerade boendet i storstäderna och fördelningen av barnfattigdomen. Barnfamiljer med utländsk

10 Kangas & Ritakallo (1998)

17 (39)

17

bakgrund bor i allt högre grad i utsatta miljonprogramsområden. De ökade ekonomiska klyftorna mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund förstärker den redan tidigare starka ekonomiska och etniska segregationen. Tabell 2 Kommun Andel barn, procent, i

ekonomiskt utsatta hushåll 2007

Andel barn, procent, i ekonomiskt utsatta hushåll 2009

Malmö 29.4 33 Stockholm 14,9 15,3 Södertälje 19.6 20,5 Göteborg 16.9 18,8

Källa: Rädda Barnen

Barnfattigdomen i Malmö har ökat konstant sedan år 1991 och år 2009 var vart tredje barn i staden ekonomiskt utsatt. Men i Sveriges storstäder finns både landets allra fattigaste och de mest ekonomiskt välmående. De ekonomiska skillnaderna inom städerna är betydligt större än skillnaderna mellan Sveriges kommuner. Barnfattigdomen i Rosengård låg 2008 på 61,5 procent. På den andra extremen fann vi Torslanda i Göteborg där bara 2 procent av barnen var fattiga. Tabell 3 visar att i storstäderna är andelen av

Diagram 9, Disponibel inkomst (median) 1991-2009, personer 0-19 år

0,0

20,0

40,0

60,0

80,0

100,0

120,0

140,0

160,0

180,0

200,0

1991

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

År

Dis

poni

bel i

nkom

st

Samtliga personer 0-19 år

Samtliga födda i Sverige

Utrikes födda

Källa: SCB

18 (39)

18

Diagrammet ovan visar att utrikes födda barn lever på en lägre disponibel inkomst än svenskfödda barn. Boendesegregationen är problematiskt, men att utlandsfödda personer har lägre inkomst och att deras barn i högre grad är ekonomiskt utsatta är i första hand en fråga om utbildning och arbete. Föräldrarna till barnen kommer till ett land där de inte kan språket, inte har ett socialt nätverk och i många fall har en utbildning som är svår att matcha på den svenska arbetsmarknaden. Även svenskfödda barn till föräldrar med låg utbildning och föräldrar som inte har arbete löper en hög risk för fattigdom. SOFI-studien visade att barn till tillfälligt arbetslösa inte löper högre risk än andra barn att bli fattiga (under den undersökta perioden). Det gjorde däremot barn till långtidsarbetslösa som befann sig i arbetsmarknadspolitiska program. Studien visade också ett mycket viktigt positivt resultat, som väcker frågor; nämligen att barn vars föräldrar erhöll försörjningsstöd endast löpte marginellt högre fattigdomsrisk än andra. Detta indikerar att familjer med försörjningsstöd under den undersökta perioden fick tillräcklig ekonomisk hjälp för att inte hamna i fattigdom. Inte heller barn till föräldrar med handikapp, förtidspension eller vars föräldrar gått bort löpte en förhöjd risk. Studien gjordes på en ålderskull mellan åren 1994 och 2004. Det är därför möjligt att resultaten skulle se annorlunda ut idag om nivåerna på ersättningar och bidrag har förändrats. Resultaten beror också på tillvägagångssättet när man mäter fattigdom

19 (39)

19

Arbete och utbildning I Sverige lyser problem med ”working poor” med sin frånvaro medan det är ett större och växande problem i många andra I-länder. Däremot framträder en allt tydligare trend att inkomstfattigdomen ökar bland dem som står helt eller delvis utanför den svenska arbetsmarknaden.

Arbetslöshet Kortvarig arbetslöshet leder inte till fattigdom, men den som har varit långvarigt arbetslös eller som aldrig har kommit in på arbetsmarknaden har naturligtvis små ekonomiska resurser och antalet långtidsarbetslösa personer har ökat sedan 2007, samtidigt som arbetslöshetsförsäkringen försämrats. Arbetslösa personers disponibla inkomst har länge minskat i relation till dem som har jobb. Arbetslösa får heller inget jobbskatteavdrag, något som också det har bidragit till de ökande skillnaderna i disponibel inkomst mellan den som har jobb och den som inte har. Forskningsrapporten från SOFI visade också att arbetslöshet i sig inte är kopplat till högre risk för barnfattigdom, däremot är långtidsarbetslöshet det. Långtidsarbetslösheten är 3,5 gånger så hög bland utrikes födda personer än bland dem som är födda i Sverige. Detta kan möjligen förklara att den höga fattigdomsrisken bland barn till utrikes födda inte enbart är kopplad till försörjningsstödet.

Diagram 10, Antalet arbetslösa och antalet personer som varit arbetslösa >27 v

75200 72100

114300131800

296000 302600

405800 413300

0

50000

100000

150000

200000

250000

300000

350000

400000

450000

2007 2008 2009 2010

År

Tu

sen

tal

Långtidsarbetslösa

Arbetslösa totalt

20 (39)

20

Under 2011 var den genomsnittliga dagpenningen för dem som fick arbetslöshetsersättning 605 kr. Det gav en inkomst på 13310 kr före skatt. Då jobbskatteavdraget inte omfattar den som är arbetslös så blir summan att röra sig med efter skatt ca 9317 kr. Riksnormen för försörjningsstöd för en ensamstående förälder med tre barn på 3, 6 och 8 år ligger på 10460 kr. Det tar även hänsyn till de kostnader som hushållet har för bostad och annat. Försörjningsstödet, som ju ska vara det yttersta skyddsnätet, kan alltså ge en högre summa att leva på än den genomsnittliga ersättningsnivån i arbetslöshetsersättningen. Arbetsmarknadspolitiken Under 1980- och 90-talen var de arbetsmarknadspolitiska utgifterna i Sverige i genomsnitt 1,3 procentenheter högre än i de andra länderna. År 2008 var skillnaden mindre än 0,2 procentenheter. Detta är resultatet av en långvarig trend som pågått även under socialdemokratiska regeringar. Alliansregeringen har dragit ner kraftigt på den aktiva arbetsmarknadspolitiken, särskilt när det gäller arbetsmarknadsutbildningarna. I tabellen nedan redovisas utgifterna för arbetsmarknadspolitiken i ett antal länder och man jämför åren 1985 och 2008. Från att ha varit världsmästare i aktiv arbetsmarknadspolitik 1985 låg Sverige på fjärdeplats 2008 och har på denna tid mer än halverat den andel av BNP som går till aktiv arbetsmarknadspolitik. Tabell 3 Utgifter för aktiv arbetsmarknadspolitik 1985 och 2008 (procent av

BNP)

Källa: Lindvall, (2010)

21 (39)

21

Diagrammet nedan visar utgifterna för arbetsmarknadsutbildningar som andel av BNP. Här har Sverige gått från en ledande position till att ligga under genomsnittsnivån för tretton europeiska länder. Den andel av de offentliga utgifterna för arbetsmarknadspolitiken som gick till aktiv arbetsmarknadspolitik ökade visserligen under den borgerliga regeringen 2006-2008, men det berodde helt och hållet på att kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen minskade ännu mer än kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken. Diagram 11. Utgifter för arbetsmarknadsutbildningar 1985-2008

Källa: Lindvall, (2010)

Efter 90-talskrisen har långtidsarbetslösheten har varit högre än tidigare decennier. Trots det har man minskat anslagen till aktiv arbetsmarknadspolitik, skyddade anställningar och rehabilitering, åtgärder som ju syftar till att öka de mest marginaliserade gruppernas anställningsbarhet och sysselsättningsgrad. Subventionerade anställningar Idag är närmare 100 000 personer inskrivna i jobb-och utvecklingsgarantin och erhåller aktivitetsstöd från Försäkringskassan. Den genomsnittliga ersättningen ligger på 404 kr per dag för kvinnor och 420 kr per dag för män. Det ger en ersättning på 8888 respektive 9240 kr per månad före skatt. Den som inte uppfyller kraven i arbetslöshetsförsäkringen får den ännu lägre summan 223 kr per dag för att arbeta eller praktisera (i senare avsnitt framgår att 60 procent av de arbetslösa inte kvalificerar sig till arbetslöshetsförsäkring). Detta motsvarar 4900 kr i månaden före skatt. Deltagarna tvingas antingen förlita sig på familjemedlemmar för att klara sig eller söka ekonomiskt bistånd från kommunen.

22 (39)

22

De flesta som påbörjar jobb-och utvecklingsgarantin har varit arbetslösa i omkring 2 år och har betydande svårigheter att få ett reguljärt arbete. Att arbetslösa aktiveras är positivt såväl när det gäller välbefinnande och framtida jobbchanser för individen som för samhällets möjligheter att behålla människor i arbetskraften. Men idag går inte ersättningen i de arbetsmarknadspolitiska programmen att leva på. LO efterfrågar istället en arbetsmarknadspolitik som stoppar själva inflödet i långtidsarbetslöshet och samtidigt bryter upp fas 3. Man menar att fler subventionerade anställningar måste till, med tonvikt på särskilt anställningsstöd och lönebidrag. Liknande insatser som plusjobb har visat att det är ett ändamålsenligt sätt att förstärka långtidsarbetslösas ställning på arbetsmarknaden samtidigt som de får en riktig lön att leva på.11 Arbetsförmedlingens utvärdering av sysselsättningseffekter bland de olika arbetsmarknadspolitiska programmen mellan 1992 och 2006 visar dessutom att den största effekten hade arbeten med stöd.12

Kvinnors sysselsättning En undersökning från riksdagens utredningstjänst visar att var fjärde ensamstående kvinna med barn lever i relativ fattigdom. Det är alltså inte så att ensamhushållen är fattiga per se, utan det handlar om sämre arbetsmarknadsanknytning hos en del av de ensamstående mödrarna. I detta sammanhang bör det uppmärksammas att skillnaden i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor är större än på mycket länge. I januari 2010 var den 76.3 procent för män och 71 procent för kvinnor. Detta gap mellan könen på 5.3 procent förklaras till stor del av den låga sysselsättningsgraden (50 procent) bland utomeuropeiskt födda kvinnor.

11 Den nya tidens AK-arbeten? En granskning av FAS 3 12 Arbetsförmedlingen (2009a)

23 (39)

23

Diagram 12, Sysselsättningsgrad

0,68

0,7

0,72

0,74

0,76

0,78

0,8

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

År

An

del

sys

sels

atta

i b

efo

lkn

ing

en

Alla

Män

Kvinnor

Oavsett huruvida de ekonomiskt utsatta barn vi ser i statistiken tillhör undersysselsatta kvinnor, bör det finnas ett samband mellan den höga barnfattigdomen bland barn till ensamstående kvinnor samt barn med invandrarbakgrund och den lägre sysselsättningsgraden bland kvinnor i allmänhet och utrikes födda kvinnor i synnerhet. Kvinnors sysselsättning är då ett viktigt verktyg för att minska barnfattigdomen. Barnomsorgens roll Tillgång till barnsomsorg och äldreomsorg såväl som familjepolitikens utformning spelar stor roll för kvinnors arbete. Väl utbyggda och tillgängliga omsorgsverksamheter har bidragit till att kvinnor i alla socialgrupper kan delta på arbetsmarknaden. Sverige är unikt i avseendet att kvinnor oavsett ekonomisk bakgrund och utbildningsnivå förvärvsarbetar. I länder utan offentlig barn- och äldreomsorg är det vanligare att högutbildade kvinnor förvärvsarbetar, medan höga kostnader för barnomsorg gör att det inte lönar sig tillräckligt för kvinnor med lägre utbildning och inkomster. Bristande tillgång till barnomsorg är efter barnets första år det största hindret för föräldrarnas förvärvsarbete. Barnomsorgsavgiften blir en regressiv skatt om den är oberoende av hushållets inkomster. För ett genomsnittligt hushåll i Frankrike med två inkomster närmar sig barnomsorgsavgiften 25 procent av dessa, att jämföra med 10 procent i Danmark. Enligt Esping-Andersen som jämför Frankrike och Danmark

24 (39)

24

är det förklaringen till att deltagandet i barnomsorg vid ettårsålder är dubbelt så hög i Danmark (även i Sverige har vi låga avgifter) 13 Barnomsorg då föräldrarna arbetar är ju som redan nämnts en hörnsten för den höga svenska sysselsättningen bland kvinnor. Trots det erbjuder de flesta svenska kommuner inte barnomsorg på obekväm arbetstid idag. Många kvinnor som arbetar deltid vill egentligen arbeta mer, men kan inte på grund av arbetsgivarens organisering av arbetet eller andra skäl som dålig tillgång till barnomsorg. En rapport från fackförbundet Kommunal visar hur deltidsarbetet hänger samman med kön och klass. Innan man skaffar barn arbetar en hög andel av såväl kvinnor som män heltid på den svenska arbetsmarknaden. Den grupp som verkligen skiljer ut sig är kvinnor i arbetaryrken. 2004 arbetade endast 50 procent av dessa heltid innan de fick barn. Efter föräldraledigheten hade denna andel sjunkit till 38 procent. Problemet är kanske inte att kvinnorna gått ner i deltid efter föräldraledigheten, utan snarare att så pass många av dem saknar en heltidsanställning i grunden och därför inte kan öka sin arbetstid när barnen blir större. Enligt rapporten är det också just bristen på heltidsanställningar som är huvudorsaken till deltidsarbete bland medlemmarna i Kommunal. Diagram 13 Heltid och deltid före och efter föräldraledighet.

Källa: SCB

13 Immervol & Barber (2005)

25 (39)

25

Kompensatoriska åtgärder

Skola, förskola och andra kompensatoriska åtgärder Enligt författarna till SNS Välfärdsrapport 2011 beror den lägre barnfattigdomen i de nordiska länderna framförallt på att vi har mer jämlika arbetsinkomster. Lönerna speglar i sin tur en mer jämlik produktivitet på arbetsmarknaden och denna beror i sin tur på en skola som ger mer jämlika kunskaper och livschanser. På längre sikt är alltså kvaliteten i utbildningen central för att förhindra en ojämn inkomstspridning och barnfattigdom. Detta är ännu viktigare i dagens och framtidens kunskapssamhälle än för tidigare generationer. Allt fler inser att jämlika samhällen är bra för tillväxten. Branco Milanovic, chefekonom inom Världsbankens forskningsavdelning skriver i tidskriften Finance &Development: När fysiskt kapital betydde mest var nyckeln till tillväxt sparande och investeringar. Då var det betydelsefullt att det fanns en stor grupp rika människor som kunde spara en större andel än de fattiga och investera sparandet i fysiskt kapital. Men idag när mänskligt kapital är en större bristvara än maskiner har en hög och jämn utbildningsnivå blivit nyckeln till tillväxt. Och ett omfattande utbildningssystem med brett tillträde är svårt att skapa utan att inkomstfördelningen i samhället är relativt jämn. Vad som sällan framgår i debatten om skolan är att en jämlik arbetsmarknad, och i förlängningen ett ekonomiskt jämlikt samhälle, inte är möjligt att uppnå utan jämnt spridda skolresultat. En skola idag där en stor del av barnen går ut med ofullständiga betyg kommer att avspegla sig på morgondagens arbetsmarknad. En rapport skriven av Gösta Espling-Andersen för Tankeverksamheten i Göteborg visar att sannolikheten för att bli arbetslös mer än dubbleras för unga arbetare med låg utbildning. I Nederländerna och Sverige, länder med få okvalificerade jobb ökar sannolikheten till fyra eller fem gånger högre än för dem med utbildning på genomsnittsnivån. Sverige har en stor fördel i jämförelse med många andra länder när det gäller att säkerställa alla barns framtida kunskaper och produktivitet på arbetsmarknaden. Forskning från USA visar att tidiga insatser av hög kvalitet för barn i förskoleåldern som befinner sig i sociala riskmiljöer har betydande och bestående effekter i form av bättre social integration, mindre ungdomsbrottslighet och högre utbildning14. Carneiro & Heckman (2003) har räknat ut att fram till barnets 27:e levnadsår har varje investerad US-dollar gett en avkastning på $5:70 – delvis till följd av mindre

14 Carneiro & Heckman (2003), Kamerman et al (2003), Karoly et al (2005)

26 (39)

26

kriminalitet, delvis till följd av förbättrad inlärningsförmåga hos barnen. Tidigt lärande föder bättre lärande senare i livet, medan en dålig start ger sämre inlärningsförmåga. Avkastningsgraden ökar exponentiellt ju yngre barnet är, vilket betyder att investeringar i förskolan och lågstadieskola ger disproportionellt höga nettovinster. Antagligen skulle avkastningen bli lägre om detta översattes till Sverige eftersom skillnaderna i barns villkor här är mindre extrema. Men vi kan av detta dra slutsatsen att det finns mycket starka samhällsekonomiska argument för en offentlig finansiering av tidig och högkvalitativ barnomsorg. Enligt Esping-Andersen råder idag allmän konsensus inom forskningen att de verkligt viktiga mekanismerna för det sociala arvet är verksamma redan i förskoleåldern. För de flesta barn är detta en period när de är som mest utelämnade till familjemiljön. Fram till 1990-talet fick inte barn plats i förskola om deras föräldrar var föräldralediga eller hade ersättning från arbetslöshetsförsäkring. Det hade den oönskade effekten att många av de barn som hade haft störst behov av förskolan uteslöts. Idag får föräldrar som tar emot försörjningsstöd inte ha sina barn i förskolan innan barnen fyller 3 år och får ta del av den allmänna förskolan och då har de endast lagstiftad rätt till 15 timmars förskola i veckan. Detta, liksom vårdnadsbidraget, strider mot arbetslinjen. Familjepolitiken bör underlätta för föräldrarna att arbeta och tjäna pengar. Vårdnadsbidraget har istället försämrat incitamenten att arbeta eller utbilda sig, och då framförallt för kvinnor, som redan står långt från arbetsmarknaden. Esping-Anderson visar med data från PISA-undersökningarna15 att mödrars förvärvsarbete (inklusive heltidsarbete) har positiva effekter på barns kunskaper. Han visar också att tesen att tidig högkvalitativ barnomsorg kompenserar för ojämn fördelning av kulturellt kapital verkar stämma. Pisa-materialet visar nämligen att inflytandet av föräldrars utbildningsnivå är systematiskt lägre i de skandinaviska länderna än på andra håll. En politik för högkvalitativ barnomsorg och allmän deltagande i förskola kan följaktligen vara verkligt effektiv för att åstadkomma mer jämlika möjligheter senare i livet. Andelen elever som uppnår grundskolans mål har enligt Skolverkets statistik försämrats under de senaste åren. Det har också andelen som går ut gymnasiet med slutbetyg och idag är det bara 75 procent av en årskull som får slutbetyg från

15 Programme for International Student Assessment). Genom olika prov undersöks elevernas

förmågor inom tre kunskapsområden: matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Studien

genomförs var tredje år.

27 (39)

27

gymnasiet.16 Skolan har med andra ord blivit mindre kompenserande. Skolverket visar att det som starkast påverkar betygsutfallet är föräldrarnas utbildningsnivå. För elever vars föräldrar enbart har gått i grundskolan har det genomsnittliga meritvärdet minskat sedan 2007, medan det har ökat för elever med högskoleutbildade föräldrar. Elevernas bakgrund har fått en allt större betydelse för resultaten i skolan. Även i fritidsverksamheten finns viktiga kompensatoriska åtgärder som kan förstärkas. Det handlar om lika möjligheter till att utöva idrott, kultur eller andra fritidsaktiviteter, eller ett föreningsliv där man lär sig inflytande och demokrati, och får kontakt med andra vuxna som stöttar. Här spelar de olika avgifternas nivå en betydande roll för alla barns möjligheter att delta. Det är också viktigt att skapa en tillgänglighet till det utbud av aktiviteter som finns. I vissa kommuner ser man till att ge större bidrag till föreningslivet för att avgifterna ska kunnas hålla nere, medan man på andra håll ger riktade bidrag för detta ändamål till barn i hushåll med försörjningsstöd.

16 www.skolverket.se

28 (39)

28

Transfereringssystemen De svenska transfereringssystemen utjämnar inkomsterna mer än de flesta andra länders. Diagrammet nedan visar hur stor betydelse transfereringarna i form av försäkringar, barnbidrag, försörjningsstöd etc. har på den relativa barnfattigdomen. Utan transfereringarna skulle vi i Sverige ha en relativ barnfattigdom (med EU:s mått) på över 25 procent. Men under de senaste åren har transfereringssystemets omfördelande effekt minskat. Diagram 14

29 (39)

29

Behovsinriktade insatser eller generella system? Man brukar dela upp transfereringarna i generella och behovsinriktade insatser. Den svenska fattigdomsbekämpande politiken har länge varit framgångsrik genom att inte selektivt fokusera på särskilda stödsystem för fattiga, utan för breda inkluderande välfärdslösningar för alla grupper. De behovsinriktade lösningarna är mer träffsäkra om vårt främsta syfte är omfördelning av resurser och utjämning av inkomster, medan generella system, som barnbidrag, har ett brett medborgarstöd eftersom alla får ta del av dem. Behovsinriktade insatser förknippas också med höga transaktionskostnader och administrativa kostnader för att identifiera vilka barn och familjer som har behoven. De kan även ha stigmatiserande effekter och sist, men inte minst, påverkar de behovsinriktade stöden incitamenten att arbeta på ett sätt som de generella stöden inte gör, eftersom att alla får dem oavsett inkomst. Salonen (2011) föreslår en tredje utgångspunkt; nämligen att utforma åtgärder som ligger i linje med både de berörda hushållens egna och folkopinionens intressen, exempelvis långsiktiga åtgärder som leder till självförsörjning. Här kan det handla om att se till att barnfamiljer får hjälp att lyfta sig själva ur sin ekonomiska utsatthet, exempelvis hjälp att studera eller genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Allt fler försäkringslösa SNS Välfärdsråd 2008 skriver följande i sin rapport Fattigdom i folkhemmet: ”I Sverige har det, liksom i de övriga skandinaviska länderna, vuxit fram det man kan kalla en tudelad välfärdsstat, där majoriteten av medborgarna omfattas av ett statligt socialförsäkringssystem medan kommunerna bär det yttersta ansvaret för oförsäkrade individer” Idag är det mer än 60 procent av de inskrivna vid Arbetsförmedlingen som inte har rätt till a-kassa, och diagrammet nedan visar att det 2011 bara var en av tio som har rätt till en ersättning på 80 procent av sin tidigare lön. Arbetslöshetsförsäkringen är således inte längre en inkomstbortfallsförsäkring, utan snarare en grundförsäkring. A-kassornas Samorganisation, SO, menar att flera av de regelförändringar som genomförts de senaste åren har knuffat ut arbetstagare från arbetslöshetsförsäkringen och att den mindre generösa beräkningen av arbetsvillkoret och normalarbetstiden framförallt drabbar unga och utlandsfödda som ännu inte är helt etablerade på arbetsmarknaden. De som har de sämsta villkoren på arbetsmarknaden med låg lön, korta arbetstider och svagast anknytning till arbetsmarknaden får idag inte en rimlig chans att uppfylla villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Detta bekräftas av diagram 16, som visar att endast 40 procent av de inskrivna vid arbetsförmedlingen har ersättning från a-kassan, hösten 2010. Bland de utlandsfödda

30 (39)

30

(grå kurva) är andelen nere i 30 procent. SO bedömer dessutom att den andel som kommer kvalificerar sig kommer att minska än mer under de kommande åren.

31 (39)

31

Diagram15

Diagram 16

Källa: SO, Akassornas Samorganisation. Från år 2007 beskriver kurvorna enbart personer som tidigare

hade heltidsarbete.

32 (39)

32

Under år 2006 var den genomstnittliga dagpenningen 621 kr. Två år senare, efter att regeringen infört den nya beräkningsmodellen för normalarbetstid och arbetsvillkor hade denna minskat till 583 kr. År Genomsnittlig

dagpenning Nettoersättning månad

2006 621 9563 2008 583 8975

Diagrammet nedan kommer från Salonen (2011) och visar att den relativa barnfattigdomen efter transfereringar har ökat från 9,1 procent 1998 till 15,2 procent 2009 (med EU:s mått). Det är framförallt socialförsäkringarna och barnbidraget som har urholkats 2009 jämfört med 1998. Diagram 17

I föräldraförsäkringen ser vi liknande tendenser. Färre föräldrar idag hinner kvalificera sig för inkomstrelaterade ersättningar. Det beror enligt Salonen (2011) på att de har en för svag anknytning till arbetsmarknaden och att denna låga ersättning leder till fattiga familjer. Han visar att andelen föräldrar som endast får ersättning enligt grundnivån i föräldraförsäkringen har ökat stadigt mellan 1998 och 2009. Var sjätte ersatt dag under de första 390 dagarna utgår numera på grundnivå, vilket bara

33 (39)

33

ger en ersättning på 180kr per ersatt dag. Enligt författaren vore en höjning av grundnivån ett träffsäkert sätt att förstärka den fördelningspolitiska profilen i föräldraförsäkringen. Om det dessutom är så idag att en del föräldrar måste söka socialbidrag för att grundnivån inte räcker till så menar han att det snarare handlar om en omfördelning av statens/kommunernas utgifter än en samhällsekonomisk kostnad (en förstärkning skulle i motsvarande grad minska behovet av andra, behovsprövade, familjestöd, som bostadsbidrag och försörjningsstöd). Vad som talar för detta förslag är att det viktigt att stärka de generella lösningarna. Framför allt försörjningsstödet har olyckliga sidoeffekter med stigmatisering. Samtidigt, att kvalificera sig för a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring, är en av morötterna i den socialdemokratiska arbetslinjen och en bra föräldraförsäkring höjer sysselsättningen. Enligt Esping-Andersen leder en föräldraförsäkring som i hög grad kompenserar förlorad arbetsinkomst till högre förvärvsfrekvens bland kvinnor. Antagligen beror detta till viss del på att man måste arbeta för att kvalificera sig till den. Vad man kanske istället bör utreda är om trösklarna de krav som ska uppfyllas för inkomstrelaterad ersättning idag är för högt satta. Men framförallt handlar det om att fler måste få in foten på arbetsmarknaden.

Bidrag som riktar sig till barnfamiljer Barnbidraget Förutom högre födelsetal, har ett centralt motiv för att införa ett generellt barnbidrag varit att minska barnfattigdomen utan att stigmatisera barnfamiljer. Under det senaste årtiondet har barnbidraget höjts vid två tillfällen från 850 till 1050 kr per månad. Ett flerbarnstillägg infördes för det andra barnet 2005 och flerbarnstilläggen höjdes den 1 juli 2010 till 150 kr för andra barnet, 454 kr för tredje barnet, 1010 för fjärde barnet och 1250 för femte och varje ytterligare barn. Skälen för höjning av flerbarntilläggen var fördelningspolitisk träffsäkerhet”. För en ensamstående trebarnsförälder innebär ökningen 1800 kr per år. Salonen (2011) visar att barnbidragets fattigdomsbekämpande effekt har avtagit under senare år och han menar att det skulle behövas ordentliga höjningar av såväl det allmänna barnbidraget som flerbarnstilläggen för att de ska kunna upprätthålla sin klassiska inkomstutjämnande funktion. Behovsprövade bidrag De två behovsprövade stöden; bostadsbidrag och underhållsstöd är utformade på ett selektivt vis för att garantera barn i ekonomiskt utsatta hushåll en nödvändig

34 (39)

34

minimistandard. Dessa två stöd berör till stor del samma hushållskrets, till stor del ensamstående/särlevande föräldrar med begränsad egen ekonomi. Under de senaste åren har bostadsbidraget och underhållsstödet bidragit i allt lägre grad till att minska barnfattigdomen och detta ger, enligt Salonen (2011), en förklaring till varför den relativa fattigdomen bland barnhushållen i Sverige nästan fördubblades under det senaste årtiondet. Märk här att det handlar om relativ fattigdom och att införandet av jobbskatteavdraget påverkar den relativa barnfattigdomen. Det är sant att de behovsprövade stöden numera bidrar mindre till att minska den relativa barnfattigdomen, men det beror till stor del på att barn till två sammanboende föräldrar som arbetar har fått en mycket starkare ekonomi än en ensamstående förälder och då tappar barn till ensamstående i relation till dem. Dock är de behovsprövade stöden viktiga för de barn vars föräldrar har lägst inkomst. Diagrammet nedan visar hur stor andel av den disponibla inkomsten behovsprövade bidrag, generella bidrag och försäkringarna utgör för de olika decilgrupperna. Tillsammans utgör dessa stöd nära hälften av inkomsten för den fattigaste tiondelen. Familjepolitiska inslag efter inkomstslag 2009. Barnhushåll fördelade efterinkomstdeciler. I procent av disponibel inkomst per konsumtionsenhet.

35 (39)

35

Försörjningsstödet och den kommunala arbetsmarknadspolitiken År 2010 levde 250000 hushåll, eller 6,5 procent av hushållen på försörjningsstöd. 138000 barn levde i hushåll med försörjningsstöd. Det är en ökning med 13000 barn sedan 2007. Enligt Socialstyrelsen var försörjningsstöd vanligast i gruppen ensamstående mammor med barn, då 24 procent av dessa hushåll erhöll det. Arbetslöshet var den vanligaste orsaken till att man ansökte om stödet. 17 De personer som erhåller försörjningsstöd kan delas in i två grupper. Den ena gruppen står nära arbetsmarknaden och skillnaden mellan dessa personer och andra arbetslösa är liten. Det handlar om att många arbetslösa inte kvalificerar sig för arbetslöshetsersättning (eller får mycket låg ersättning från försäkringen) och därmed hänvisas till kommunalt försörjningsstöd. För dessa personer bör det vara relativt enkelt att få jobb om de får rätt stöd och insatser. Den andra gruppen står längre från arbetsmarknaden. En del har psykiska sjukdomar eller alkohol- och drogrelaterade problem. Man kan inte räkna med att ekonomiska incitament höjer chansen för denna grupp att få jobb, eftersom produktiviteten är låg och problemet snarare ligger i att arbetsgivarna är ovilliga att anställa personer med den här typen av problematik. I Sverige har ansvaret för att ge hjälp till oförsäkrade individer alltid legat på kommunerna. Arbetsföra bidragstagare ska stå till arbetsmarknadens förfogande, d v s söka arbete och inte tacka nej till jobberbjudanden, men det tillämpas sällan i praktiken. Frågan är om arbetslösa socialbidragstagare får den hjälp och det stöd som de skulle behöva när ansvaret ligger på kommunerna. Arbetslinje för fler? Den arbetslinje som vi socialdemokrater har skapat har varit mycket framgångsrik. Men den riktar sig huvudsakligen till dem som har en fot inne på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen lägger först och främst sina resurser på de arbetslösa som erhåller arbetslöshetsersättning. En stor grupp kvalificerar sig idag inte för ersättning och många hamnar istället på kommunens socialkontor. Aktiveringskrav på långtidsarbetslösa hos Arbetsförmedlingen innebär att individer måste delta i någon sorts aktivitet för att få rätt till ersättning. På vissa håll har liknande krav införts för dem som erhåller försörjningsstöd. Det kan handla om allt från utbildning, hjälp med jobbsökande och jobbträning till praktik eller arbete inom offentlig sektor. Enligt författarna till SNS Välfärdsrapport 2008 kan aktiveringskrav som är rätt utformade vara framgångsrika för att minska socialbidragstagandet, åtminstone för individer som står relativt nära arbetsmarknaden. Detta gäller i synnerhet unga och

17 Socialstyrelsen 2011

36 (39)

36

utlandsfödda personer. Liksom för övrig arbetsmarknadspolitik är det svårt att avgöra om det är innehållet i aktiviteterna eller just aktiveringen eller hotet om aktivering som ger effekter, då det sistnämnda minskar värdet av att leva på försörjningsstöd och därmed ökar incitamenten att ta arbete. I hela Europa kan man se en ökad trend av aktivering av arbetslösa personer med försörjningsstöd18. Enligt författarna till rapporten finns två huvudfaktorer som politiken kan påverka när det gäller huruvida människor blir självförsörjande. Dessa två huvudfaktorer som påverkar om individen får jobb är i princip desamma som för den som är inskriven hos Arbetsförmedlingen och har arbetslöshetsersättning. För denna grupp har en tydlig arbetslinje utformats som både handlar om att ställa krav, men framförallt om att ge utbildning, stöd och hjälp. Detta är antagligen något som även den stora grupp som omfattas av den kommunala socialpolitiken skulle behöva ta del av. Tabell 4 Påverkar individens val Politiskt verktyg

Värdet av fritid Inkomst från bidrag Inkomster från arbete Stigma av att erhålla bidrag

Aktivering sänkt ersättning skatteavdrag

Påverkar anställningsbarheten Politiskt verktyg

Individens produktivitet Kvaliteten i ansökningar Anställningskostnader för företaget

Utbildning, hälsoinsatser jobbsökarhjälp lönesubventioner, sänkta sociala kostnader

Tabellen ovan ger en översikt över faktorer som påverkar om människor blir självförsörjande eller inte och innehållet i den politiska verktygslådan. Med tanke på att denna rapport handlar om att minska barnfattigdomen är ett sänkt försörjningsstöd som politiskt verktyg för att påverka individen otänkbart. Det finns starka skäl att vara skeptiskt till hur mycket det egentligen handlar om individens val, det vill säga att beroendet av försörjningsstöd är självvalt. Därför är det viktigt att fokus ligger på att skapa jobb, att påverka människors anställningsbarhet samt på aktiveringsåtgärder. Det kan även finnas skäl att titta på hur man kan sänka marginaleffekterna, dvs. de ekonomiska trösklarna, att gå från försörjningsstöd till självförsörjning. Enligt den forskningsrapport från SOFI som hänvisats till tidigare i denna rapport leder inte försörjningsstödet till en direkt ökad risk för barnfattigdom under den

18SNS Välfärdsrapport 2008

37 (39)

37

studerade perioden, 1991-2004. Men dels beror resultaten på hur man definierar fattigdom och dels kan det se annorlunda ut idag. Enligt Salonen (2011) är en urholkning av nivån på försörjningsstödet de senaste åren en av anledningarna till att EU:s barnfattigdomsmått visar på en ökad barnfattigdom i Sverige. Men nivån på försörjningsstödet bör inte betraktas som ett huvudproblem när det gäller bekämpningen av barnfattigdomen, utan istället bör vi inrikta oss på att skapa en politik som leder till att så många föräldrar som möjligt kommer in på arbetsmarknaden. Skattereduktioner De ekonomiska trösklarna är idag höga när det gäller att gå från försörjningsstöd till arbete. Marginaleffekterna ligger på 100 procent, eftersom den som tjänar ett visst belopp på arbetsmarknaden förlorar samma belopp av försörjningsstödet, samtidigt som kostnader för resor till och från jobbet samt barnomsorg uppstår. Under senare år har ett antal länder reformerat sina inkomstskattesystem, bland annat genom att införa skatteavdrag. Den exakta strukturen varierar mellan olika länder, men generellt sett är endast de som arbetar berättigade till avdraget och storleken på avdraget beror på arbetsinkomsten. Ett av syftena har varit att förbättra det ekonomiska utbytet av att arbeta, i synnerhet för låginkomsthushåll. Enligt SNS Välfärdsrapport 2008 pekar mycket av den ekonomiska forskningen inom detta område på att åtgärder som gör arbete mer lönsamt tenderar att öka arbetsutbudet och minska socialbidragstagandet. Jobbskatteavdraget är dock ett mycket dyrt sätt att åstadkomma detta på eftersom det inte fasas ut tillräckligt mycket i de högre inkomstnivåerna. En konsekvens av det är att effekterna av jobbskatteavdraget är mindre för låginkomsttagare än det skulle vara om man istället kunde fasa ut avdraget för höginkomsttagare till förmån för denna grupp. Samtidigt tror författarna att skatteavdrag för låginkomsttagare hur det än utformas kommer att ha mindre effekt än i USA, dels på grund av en annorlunda lönestruktur, men också därför att vi i Sverige har en starkt subventionerad barnomsorg och jobbskatteavdrag för låginkomsttagare i USA till stor del kan ses som en ersättning för detta. Subventionerad barnomsorg och förskola för alla barn Under 2001-2003 infördes maxtaxan i Sverige. Den innebar att regler och avgifter inom förskolan likriktades kommuner emellan, men också ett tak för avgifterna i förskolan och skolbarnomsorgen, där avgiften inte får överstiga en viss procent av hushållets inkomster. Dessutom infördes gratis förskola för 4-5 åringar och rätten till barnomsorg kom att innefatta föräldralediga och arbetslösa (15h per vecka) (dock ej barnen i hushåll som erhåller försörjningsstöd). Det finns mycket empiriskt stöd för

38 (39)

38

att låta så många barn som möjligt få tillgång till pedagogiken i förskolan. Och dessutom kan man tänka sig att föräldrar som har barnomsorg för sina barn har mycket större möjligheter att söka jobb eller på andra sätt försöka förbättra sin situation. Tillfällig och långvarig fattigdom Tidigare i denna rapport konstaterade vi att det finns risk för att det barnfattigdomsmått som mäter andelen barn med försörjningsstöd är missvisande. Det finns anledning att tro att statistiken överskattar storleken på barnfattigdomen.. Det är säkerligen så att alla dessa barn är ekonomiskt utsatta, men för vissa handlar det om en tillfälligt svag ekonomi. Enligt studien från SOFI upplever väldigt många barn någon gång ekonomisk utsatthet under sin uppväxt, men en liten del av dessa är långvarigt fattiga, i detta fall sju år av sin uppväxt eller mer. Detta bör man ha i åtanke när det gäller att sätta in politiska och ekonomiska åtgärder mot barnfattigdomen. Samtidigt visar Socialstyrelsens rapport om ekonomiskt bistånd att genomsnittstiden för att motta ekonomiskt bistånd har ökat från 4,3 mån under 1990 till 6,4 månader 2010. Jämfört med 1990 är det också färre barn som mottar ekonomiskt bistånd. Slutsatsen av det är att barn i hushåll som erhåller ekonomiskt bistånd i genomsnitt är mer utsatta idag än tidigare. Här hamnar man lätt direkt i en diskussion om storleken på bidragen, men grunden i att reducera barnfattigdomen borde vara att föräldrarna i så hög grad som möjligt får arbete och egen försörjning. När man diskuterar åtgärder mot barnfattigdomen bör man ha i åtanke att marginaleffekterna idag redan är höga. De politiska åtgärderna bör därför utformas på ett sätt som inte skapar trösklar för människor som hindrar dem från att ta jobb eller utbildning. Politiken borde istället skapa möjligheter och underlätta för människor att göra rätt, liksom vi redan har gjort med den högt subventionerade svenska förskolan, som ju enligt forskningen har den effekten att den minskar trösklarna att gå från bidrag till jobb.

39 (39)

39

Källförteckning

Arbetsförmedlingen (2009a), Arbetsmarknadsrapport 2009:1 Esping-Andersen (2011) Att investera i barn och utjämna livschanser, Europeiska gemenskaperna 2008, Temastudie om politiska åtgärder rörande barnfattigdom Kommunal, Kön, Lön och Arbetstid, Faktaunderlag till Kommunals kongress 2010 Lindvall, (2010)Vad hände med den aktiva arbetsmarknadspolitiken? Lindqvist & Sjögren Lindquist (2008) The Dynamics of Child Powery in Sweden LO, Den nya tidens AK-arbeten? En granskning av FAS 3 Rädda Barnen, Barnfattigdomen i Sverige, Årsrapport 2011 Rädda Barnen, Barnfattigdomen i Sverige, Årsrapport 2012 Salonen (2011), Välfärd – inte för alla SCB, De ekonomiskt utsatta barnen, Välfärd nr 3 2010 Skolinspektionen, Rätten till kunskap – en granskning av hur skolan kan lyfta alla elever, Kvalitetsgranskning Rapport 2010:14 SNS Välfärdsrapport 2008, Fattigdom i folkhemmet, SO (Arbetslöshetskassornas samorganisation), Lägesbeskrivning av arbetslöshetsförsäkringen våren 2011 Socialdepartementet, Barns ekonomiska utsatthet, DS 2004:41 Socialstyrelsen, Social rapport 2010 Socialstyrelsen, Ekonomiskt bistånd 2010