1
KULTURSIDAN Fredagen den 12 augusti 1966 EXPRESSETS' Sensation i Stockholm i september- Eli ny violin med fem strängar VID VÄRLDSMUSIKFESTEN i Stockholm i septem- ber, dit företrädare för alla länder som har eller tror sig ha något nytt att bjuda inom den moderna musiken samlas, kommer för första gången en svenskbyggd vio- lin att presenteras som har goda utsikter att bli en världssensation. En vanlig violin brukar ha fyra strängar. Den här violinen har fem. En vanlig violin brukar vara en liten, rundaxlad instru- mentkropp med överskjutande lock och botten, som spelaren krampaktigt håller under hakan och med vilken han förgäves för- söker överrösta den samlade sym- foniorkestern i solokonserter. Den här violinen har sluttande axlar, som de gamla gambainstrumen- ten och liksom hos dessa är lock och botten lagda kant i kant med sargen — på så vis når man en större luftvolym inom samma yttre format och alltså en väsentr ligt större klang. Och instrumen- tets format är ungefär som en och internationellt känd genom framgångsrika konsertturnéer; konstruktör industrikemisten och laboratoriechefen vid Sieverts Kabelverk, Hans Olof Hansson, som stråkinstrumentbyggare den 1962 bortgångne hovinstrument- makaren Otto Sands ende lärj- unge, med vars hjälp Eichenholz omkring 1960 påbörjade sina ex- periment. Motivet till det nya instrumen- tet var, kan man säga, alla violi- nisters kollektiva förtvivlan över att de inte hördes. Allting har växt, konsertsalar, publik och musikens klangliga apparat. inte vioiinen.- Man har sedan bör- jan av 1700-talet förlängt halsen A r O v v JYordtrist! violas, även om det i övrigt inte har något med violan och dess nasala klang att göra: mest på- minner det — som den berömde polske dirigenten Jan Krenz har sagt — om en cello men med vio- linens klarhet. Strängarna är stämda i kvinter som på alla mo- derna stråkinstrument och om- fånget motsvarar violinens och violans sammanlagda. Tonsätta- re, instrumentalister, dirigenter har häpnat. Instrumentet kallas violino grande. Idégivare till detta nya instru- ment har varit den polskfödde svenske violinisten Bronislaw Eichenholz, av många ansedd som vårt lands främste solist, elev till den legendariske Rudolf Kolisch 8 millimeter, man har ökat strängtrycket och man har för- längt basbjälken omkring 2 cen- timeter åt vardera sidan. Det är allt. Det är inte mycket, men nog för att skada otaliga klassis- ka Stradivarius och Guernerius att locket sjunkit in under stallet och man förlorat i ton- kvalitet vad man vunnit i ton- kvantitet. Ingen före Bronislaw Eichen- holz och Hans Olof Hansson har dock angripit problemet från en rationellt vetenskaplig synpunkt och inga tidigare experiment har resulterat i spelbara instrument. Hans Olof Hansson, som även bygger "vanliga" violiner, violor och violonceller, liksom även re- Männen bakom den nya violinen: Hans Olof Hansson (t v) och Bro- nislaw Eichenholz som i handen håller ett exemplar av violino grande. konstruktioner av äldre tiders olika gambor — alltjämt som en avancerad form av vetenskaplig fritidsverksamhet har utarbe- tat ett matematiskt system för stråkinstrumentens konstruktion, som bl a innebär en kontroll vid tillverkningen av intill fem hund- radels millimeter när det gäller träets tjocklek i klangplattorna. Han har också med hjälp av infrarödspektrofotometri och pap- perskromatografiska analysmeto- der lyckats i princip rekonstrue- ra inte bara det gamla italienska lacket, utan även den substans som de gamla mästarna använde för att grunda sina instrument med och som är väsentlig för att förhindra att lacket tränger i n i träet och förstör instrumentens goda akustiska egenskaper. Allt detta med hjälp av den utomordentliga laboratorieutrust- ning som stått till hans förfogan- de vid Sieverts Kabelverk. En saga Instrumenten, alltså även den aldrig tidigare existerande violi- no grande, har konstruerats vid ritbordet. Med sin fullständiga kontroll över alla moment av tillverkningen är Hansson inte ba- ra i stånd att uppnå ett maximalt klangligt resultat utan också att garantera resultatets reproducer- barhet, dvs att det i princip är möjligt att upprepa hur många gånger som helst. Och med sin, makalösa hantverksskicklighet instrumentbyggeri är inte och kommer aldrig att kunna bli ett fält för industriell massproduk- tion — förmår hån också ge in- strumenten en yttre gestalt som i estetisk kvalitet motsvarar de- ras ouppnåeliga tonala kvaliteter. Detta låter som en saga. Men forskningsresultaten har ansetts revolutionerande, att de ut- valts för presentation vid Ingen- jörsvetenskapsakademins årshög- tid i Stockholm i oktober, till- sammans med de av SONAB lan- serade Stig Carlssonska högtalar- systemen och Georg Bolins ban- brytande piano- och flygelkon- struktioner. Ett i sanning hedran- de erkännande åt svensk ljud- vetenskaplig forskning! Konsekvensen av detta är bl a att instrumentalister inte längre behöver betala fabulösa summor för att få ett instrument som gör full rättvisa åt deras tekniska och musikaliska förmåga: en god Stradivarius eller Buernerius be- tingar priser många hundra tusen kronor — om man alls kan komma över dem. Men den hit- tills viktigaste konsekvensen är naturligtvis den nya violino grande, av vilken tills vidare en- dast fyra exemplar existerar. Li- geti har hört den. och Saar lovat en solokonsert. Penderecki har hört den, och han skriver " redan Rikskonserters beställning en konsert för uruppförande vid Expo Norrs musikfestival s o m m a r e n 1967 i Östersund. Wer- ner Wolf Glaser har redan en konsert färdig. Torbjörn Lund- quist har fått beställning på en konsert för uruppförande våren 1967 i Gävle, med Pragradions förste dirigent som ledare. Och en mängd svenska soloverk är redan skrivna eller under arbete. Paul Badura-Skoda vill arrange- ra en internationell turné, Jan Krenz likaså. Rudolf Kolisch, Henryk Czyz, Antal Dorati, Paul Kletzki listan begeistrade musiker kunde göras lång. Och till hösten planeras — för- utom presentationen den 14 sep- tember i Musikhistoriska museet i samband med ISCM — en Riks- konsertturné och en soloafton i Stockholm och slutligen en gram- mofonskiva märket SONAB, med J S Bachs svit "a cinque accordes" (den kallade sjätte cellosviten, skriven för barock- tidens femsträngade viola pom- posa, ett instrument i samma läge som den nya violino gran- de), Igor Stravinskys Elegi för soloviola och Prokofjevs sonat för soloviolin. Det är ett program som visar instrumentets samlade resurser: ett verk ursprungligen skrivet "för fem strängar", en komposition för viola och ett vir- tuost stycke, för soloviolin. Central plats Men viktigare än alla nya möj- ligheter till interpretation av gammal musik i nutidens kon- sertmiljö är, att tonsättarna nu fått ett n y t t instrument, för n y musik, till sitt förfogande, som i solistiska och orkest.rala resurser överträffar alla dem som tidigare stått till buds. Och därför intar presentationen av violino grande — det samlade resultatet av en musikers och en vetenskapsmans samlade ansträngningar och en stor industris tekniska resurser — en självklar centralplats i 10(30 års festspel .för ny musik i Stock- holm. Bronislaw Eichenhots spelar, Hans Olof Hansson lyssnar.

EXPRESSETS' Sensation i Stockholm i september- Eli ny violin — … · 2013. 1. 24. · KULTURSIDAN Fredagen den 12 augusti 1966 • EXPRESSETS' Sensation i Stockholm i september-Eli

  • Upload
    others

  • View
    0

  • Download
    0

Embed Size (px)

Citation preview

Page 1: EXPRESSETS' Sensation i Stockholm i september- Eli ny violin — … · 2013. 1. 24. · KULTURSIDAN Fredagen den 12 augusti 1966 • EXPRESSETS' Sensation i Stockholm i september-Eli

K U L T U R S I D A N Fredagen den 12 augusti 1966 • EXPRESSETS'

Sensation i Stockholm i september-Eli ny violin — med fem strängar

VID VÄRLDSMUSIKFESTEN i Stockholm i septem-ber, dit företrädare för alla länder som har eller tror sig ha något nytt att bjuda inom den moderna musiken samlas, kommer för första gången en svenskbyggd vio-lin att presenteras som har goda utsikter att bli en världssensation.

En vanl ig violin b r u k a r h a f y r a s t rängar . Den h ä r violinen h a r fem. En vanl ig violin b r u k a r vara en liten, r u n d a x l a d i n s t ru -m e n t k r o p p med ö v e r s k j u t a n d e lock och bot ten, som spelaren k rampak t ig t hå l le r u n d e r h a k a n och med v i lken h a n förgäves f ö r -söker överrösta den samlade s y m -foniorkes tern i solokonserter . Den hä r viol inen h a r s lu t tande axlar , som de gamla gamba ins t rumen-ten och l iksom hos dessa är lock och bot ten lagda k a n t i k a n t med

sargen — på så vis n å r m a n en s tör re lu f tvo lym inom samma y t t r e fo rma t och al l tså en väsent r ligt s tör re klang. Och i n s t r u m e n -tets f o rma t ä r u n g e f ä r som en

och in te rna t ione l l t k ä n d genom f r a m g å n g s r i k a konse r t t u rnée r ; k o n s t r u k t ö r indus t r ikemis ten och l abora to r iechefen v id Siever ts Kabe lve rk , Hans Olof Hansson, som s t r å k i n s t r u m e n t b y g g a r e den 1962 bor tgångne h o v i n s t r u m e n t -m a k a r e n Otto Sands ende l ä r j -unge, m e d vars h j ä l p Eichenholz omkr ing 1960 p å b ö r j a d e sina ex -pe r imen t .

Motivet till det n y a i n s t r u m e n -tet var , k a n m a n säga, alla viol i-nis ters kol lekt iva för tv iv lan över a t t de inte hördes . Al l t ing h a r växt , konser t sa lar , p u b l i k och mus ikens klangl iga appara t . Så in te vioiinen.- Man h a r sedan bö r -jan av 1700-talet fö r l äng t ha lsen

— A r O v v J Y o r d t r i s t ! — violas, även om det i övrigt in te ha r något m e d violan och dess nasala k lang a t t göra: mes t p å -minner det — som den be römde polske di r igenten J a n Krenz h a r sagt — om en cello m e n m e d vio-linens k larhe t . S t r änga rna är stämda i kv in te r som på alla m o -derna s t r åk ins t rumen t och om-fånget motsvara r viol inens och violans sammanlagda . Tonsä t ta -re, ins t rumenta l i s ter , d i r igenter ha r häpnat . I n s t rumen te t kal las violino grande.

Idégivare till det ta nya i n s t ru -m e n t h a r var i t den polskfödde svenske violinisten Bronis law Eichenholz, av många ansedd som vå r t lands f r ä m s t e solist, elev till den legendar i ske Rudolf Kolisch

8 mi l l imeter , m a n h a r ökat s t r äng t rycke t och m a n h a r f ö r -längt ba sb j ä lken o m k r i n g 2 cen-t imeter å t va rde ra s idan. Det ä r allt . Det ä r in te mycke t , m e n nog fö r a t t skada otaliga klass is-ka S t rad iva r ius och G u e r n e r i u s så a t t locket s j u n k i t in u n d e r stallet och m a n för lo ra t i ton-kval i te t vad m a n v u n n i t i ton-kvant i t e t .

Ingen fö re Bronis law Eichen-holz och Hans Olof Hansson h a r dock angr ip i t p rob lemet f r å n en rat ionel l t ve tenskapl ig s y n p u n k t och inga t id igare expe r imen t h a r resu l te ra t i spelbara in s t rumen t . Hans Olof Hansson, som även bygger "van l iga" violiner, violor och violonceller , l iksom även r e -

Männen bakom den nya violinen: Hans Olof Hansson (t v) och Bro-nislaw Eichenholz — som i handen håller ett exemplar av violino

grande. k o n s t r u k t i o n e r av ä ld re t iders olika gambor — a l l t j ä m t som en avancerad f o r m av ve tenskapl ig f r i t i d sve rksamhe t — h a r u t a r b e -ta t e t t ma tema t i sk t sys tem fö r s t r å k i n s t r u m e n t e n s kons t ruk t ion , som bl a i nnebä r en kont ro l l vid t i l lve rkn ingen av int i l l f e m h u n d -

r a d e l s mi l l imete r n ä r det gäl ler t r äe t s t j ock lek i k langp la t to rna . H a n h a r också m e d h j ä l p av in f r a rödspek t ro fo tome t r i och p a p -pe r sk roma togra f i ska ana lysme to -der lycka ts i pr inc ip r e k o n s t r u e -ra i n t e b a r a det gamla i ta l ienska lacket, u t a n även d e n subs tans som de gamla m ä s t a r n a a n v ä n d e för a t t g r u n d a sina i n s t r u m e n t med och som ä r väsent l ig fö r a t t f ö r h i n d r a a t t lacket t r änge r in i t räe t och förs tör i n s t r u m e n t e n s goda akus t i ska egenskaper . All t de t ta med h j ä l p av den utomorden t l iga l abo ra to r i eu t ru s t -n ing som s tå t t till h a n s fö r fogan-de vid S iever t s Kabe lve rk .

En saga In s t rumen ten , all tså även den

a ldr ig t id igare ex i s t e rande violi-no grande, h a r kons t rue r a t s vid r i tbordet . Med sin fu l l s tänd iga kont ro l l över alla m o m e n t av t i l lve rkn ingen är Hansson in te b a -ra i s tånd a t t u p p n å ett max ima l t k langl igt r esu l ta t u t a n också a t t

ga ran t e r a resu l ta te t s r ep roduce r -ba rhe t , dvs a t t det i pr incip är möj l ig t a t t u p p r e p a h u r många gånger som helst . Och m e d s in , maka lösa han tve rkssk ick l ighe t — in s t rumen tbygge r i ä r in te och k o m m e r a ldr ig a t t k u n n a bli e t t fä l t f ö r indus t r ie l l m a s s p r o d u k -t ion — f ö r m å r h å n också ge in -s t r u m e n t e n en y t t r e gestal t som i estet isk kval i te t mo t sva ra r de -r a s ouppnåel iga tonala kva l i te te r .

Det ta lå ter som en saga. Men fo r skn ings resu l t a t en h a r anset ts så revo lu t ionerande , a t t de u t -val ts fö r p resen ta t ion vid Ingen-jö r sve tenskapsakademins å rshög-tid i Stockholm i oktober , t i l l -s a m m a n s med de av SONAB lan -se rade Stig Carlssonska hög ta la r -sys temen och Georg Bolins b a n -b r y t a n d e p iano- och f lyge lkon-s t ruk t ioner . Et t i sann ing h e d r a n -de e r k ä n n a n d e å t svensk l j u d -ve tenskapl ig fo rskn ing!

Konsekvensen av det ta ä r bl a a t t i n s t rumen ta l i s t e r in te l ängre behöve r betala fabulösa s u m m o r för a t t f å et t i n s t r u m e n t som gör f u l l rä t tv i sa åt de ras t ekn i ska och mus ika l i ska fö rmåga : en god St rad iva r ius el ler B u e r n e r i u s b e -t ingar pr iser på många h u n d r a tusen k rono r — om m a n alls k a n k o m m a över dem. Men den h i t -tills v ikt igas te konsekvensen är natur l ig tv is den n y a violino grande , av v i lken tills v ida re e n -

dast f y r a exemplar existerar . L i -geti h a r hör t den. och Saar lovat en solokonsert . Pendereck i h a r hör t den, och h a n skr iver " redan — på Rikskonser te rs bestäl lning — en konser t för u r u p p f ö r a n d e vid Expo Norrs musikfes t ival sommaren 1967 i Östersund. Wer -n e r Wolf Glaser ha r redan en konser t färdig . Torb jö rn L u n d -quis t h a r f å t t bestäl lning på en konser t för u r u p p f ö r a n d e våren 1967 i Gävle, med Pragradions förs te dir igent som ledare. Och en mängd svenska soloverk är redan skr ivna eller unde r arbete . P a u l B a d u r a - S k o d a vill a r range-r a en internat ionel l turné , J a n K r e n z l ikaså. Rudolf Kolisch, H e n r y k Czyz, An ta l Dorati , P a u l Kle tzk i — listan på begeis t rade m u s i k e r k u n d e göras lång.

Och till hös ten p lane ras — fö r -u t o m presen ta t ionen den 14 sep-t ember i Musikhis tor i ska musee t i s amband med ISCM — en Riks -k o n s e r t t u r n é och en soloaf ton i Stockholm och slut l igen en g r a m -mofonskiva på m ä r k e t SONAB, med J S Bachs svit "a cinque accordes" (den så kal lade s jä t te cellosviten, skr iven för barock-t idens fems t rängade viola pom-posa, ett ins t rument i samma läge som den nya violino g ran -de ) , Igor S t ravinskys Elegi f ö r soloviola och P r o k o f j e v s sonat fö r soloviolin. Det ä r et t p rogram som visar ins t rumente t s samlade resurser : e t t ve rk u rsprungl igen skr ivet " för f em s t rängar" , en komposit ion för viola och ett v i r -tuos t s tycke , för soloviolin.

Central plats Men vikt igare än alla nya m ö j -

l igheter till in te rpre ta t ion av gammal mus ik i nu t idens k o n -ser tmi l jö är, at t tonsä t t a rna n u få t t ett n y t t in s t rument , för n y musik , till sitt för fogande , som i solistiska och orkest.rala resurser öve r t r ä f f a r alla dem som t idigare s tå t t t i l l buds. Och dä r fö r in tar presenta t ionen av violino g rande — det samlade resu l ta te t av en mus ike r s och en ve tenskapsmans samlade ans t r ängn inga r och en stor indus t r i s t ekn i ska r e su r se r — en s jä lvk la r cen t ra lp la t s i 10(30 års festspel .för ny mus ik i S tock-holm.

Bronislaw Eichenhots spelar, Hans Olof Hansson lyssnar.