EVOKE

» INSPIRATION / MODE KRÖNIKOR / RECEPT / TIPS + MER

»SALEM AL FAKIRSECOND HANDEMMA SVENSSONSTOCKHOLM CALLINGJENS LEKMAN

2 | EVOKE

3EVOKE |

Art Director: Hanna Säll Everö

Fotograf: Sara Enbom

Skribenter: Carolina AndreassonIda Bohlin

Ansvarig utgivare: Guy Ekholm

Tryckeri:Trosa Tryckeri AB

Bokbinderi:Uppsala Bokbinderi AB

Papper:Antalis Galerie Art Silk

Tack till:Carlos Rojas, Caroline Bryngelson, Daniel Sjöström, Sandra Raninen, Kristoffer Zetterström, Guy Ekholm, Ann-Katrin Ekberg, Jan Sätherlund, Dan Johnson, Sari Hänninen, Xenter Botkyrka, Tumba Gymnasium.

Vill ni kontakta Evoke-redaktionen?Maila till: evokemagazine@gmail.com

Det här är EVOKE:Den här tidningen skapades av Hanna, Sara, Caro-lina och Ida som vårt projektarbete i trean på gym-nasiet. Vi gick Tumba Gymnasiums medieprogram med profilerna grafisk kommunikation (Hanna), foto (Sara) och journalistik (Ida och Carolina). Vi bestämde tidigt att vi ville att temat för tid-ningen skulle vara inspiration, eftersom det är nå-got som ligger oss varmt om hjärtat. Vi ville fylla den med sådant vi själva blir inspirerade av och som vi tror att även andra kan inspireras av. Vi har gjort allt själva, från att välja papper, for-mat och typsnitt till att maila personer för att fråga om intervjuer, skriva texter och ta bilder. Nåja, nästan allt. Vi ville ha in lite friskt blod i tidningen och bestämde oss för att sträcka ut hän-derna till folk vi tycker om och som inspirerar oss. Carlos Rojas (grundare av den provokativa tidning-en Gringo, tillika lillebror till en av våra lärare) har på sida 71 skrivit en krönika om vad inspiration är för honom. Caroline Bryngelson, som själv har läst både grafisk kommunikation och journalistik, har skrivit den vackra novellen på sida 58 om hur kär-lek fungerar, och Kristoffer Zetterström har skrivit dikten på sida 55. Daniel Sjöström har gjort den fina illustrationen till intervjun med Clara Lidström på sida 43, och Sandra Raninen har gjort illustratio-nen till Carlos krönika på sida 70. Vi tackar dem så mycket för att de ville vara med. Fast mest tackar vi oss själva. Vi är jäkligt stolta över den här tidningen, och hoppas innerligt att ni också gillar den!

EVOKE

IN

SA

HU

EK

ES

NA

4 EVOKE|

9 LEDARE

10 JENS LEKMAN Indieälsklingen om superkrafter, livet i Australien och relationen till sina fans.

14 SECOND HAND Följ med bakom kulisserna på en second hand- butik som skapar möjligheter.

20 SALEM AL FAKIR Ett möte med idolen, musikern och personen som fångat Sveriges hjärtan.

28 STOCKHOLM CALLING En guide till några av Stockholms pärlor.

36 EMMA SVENSSON Grundaren av Rockfoto om hur man lyckas som konsertfotograf.

40 BOMBAY BICYCLE CLUB Intervju med frontmannen Jack Steadman. 42 UNDERBARACLARA Bloggaren Clara Lidström om sina förebilder, drömmar om Bullerby-livet och vad som driver henne framåt.

INNEHÅLL10. 20.

14.

36.

47.

5|EVOKE

47 NIOTILLFEM Intervju med bloggaren Sandra Beijer.

48 BLAND INSPIRATION OCH SKAPANDE På Hallunda dagliga verksamhet krossas fördomar med värme och entusiasm.

52 INSPIRATION: FOUR SEASONS

60 NOVELL Om kärlek och förgreningar i hjärtat.

62 VÅRRULLEN FILMFESTIVAL En festival för unga filmare.

64 MODE: SECOND HAND Vi visar favoriter ur våra egna garderober.

73 KRÖNIKA Carlos Rojas om inspiration.

74 VI TIPSAR Bra böcker och sånt som gör dina öron glada.

76 RECEPT Snabbt, enkelt och gott.

80 VAD HÄNDE SEN?

42. 28.

62.

48.

64.

6 | EVOKE

SARA ENBOMFotograf

Vad var det roligaste med att göra tidningen?Att få möjligheten att fota så mycket olika personer och platser. Det var allt ifrån caféer till en bunt härliga människor på dagverksamheten. Tack vare att vi gjorde Evoke besökte jag många ställen jag antagligen inte hade besökt annars. Det har också varit roligt att verkligen få skapa och forma en produkt från grunden på det sättet vi vill.

Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?Jag skulle vilja något så vanligt som att kunna bli osynlig. Jag är väldigt nyfiken och det skulle vara kul att få höra allt som sägs i tron om att ingen hör. Men kanske skulle man få veta mer än vad man vill?

Berätta något om dig själv som andra kanske inte tror om dig?Jag är otroligt nostalgisk av mig. Jag älskar att prata gamla minnen och lever gärna i det förflutna då och då. Att kolla på gamla tv-serier som man älskade som barn, eller lyssna på favoritlåtarna från mellanstadiet kan pigga upp mig oavsett hur värdelös dagen har varit. Ett perfekt sätt att ignorera den stressiga vardagen.

DET ÄR VI SOM GJORT TIDNINGEN:

> MEDARBETARE

HANNA SÄLL EVERÖArt Director

Vad var det roligaste med att göra tidningen?Att jag fick helt fria händer kreativt att göra vad jag ville med formen. Jag är lite av ett tidningsfreak och älskar att bläddra i tidningar och kolla hur de ser ut. För mig är formen lika viktig som innehållet, så att jag fick göra layouten för en hel tidning helt själv har varit lite av ett drömprojekt.

Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?Jag skulle vilja kunna trolla, Harry Potter-nörd som jag är. Räknas det som superkraft? Det kanske är lite fusk. Annars skulle jag inte ha något emot att kunna teleportera. Ibland är själva resandet bara så tröttsamt när allt man vill är att komma fram.

Berätta något om dig själv som andra kanske inte tror om dig?Jag har sjukt dåligt minne när det kommer till saker som inte är kunskap. Jag kan räkna upp alla USA:s stater, men fråga mig vad jag åt i förrgår och jag kommer antagligen inte minnas. Tur att jag känner Sara, som har superminne och kan recitera allt vi har gjort sen vi först träffade varandra när vi var typ fem.

IDA BOHLINSkribent

Vad var det roligaste med att göra tidningen?Jag har inte fotat mycket i stu-dio innan så det var spännande att få se hur det gick till. Det var sjukt mycket småfix som jag inte hade någon aning om var nödvändiga. Och så kan jag ju känna att jag har bidragit med lite, lite mer än bara artiklar. Sen måste jag ju nämna intervjun med Salem al Fakir också, vem vill inte träffa den coolaste man-nen i världen liksom?

Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?Jag gillar X-Men och Jean Grey är ju ganska cool, så hen-nes krafter skulle inte vara helt fel. Typ telekinesi och telepati; flytta/transformera föremål och tankeläsning.

Berätta något om dig själv som andra kanske inte tror om dig?Jag är sjukt paranoid när det kommer bäst före-datum på allt som är ätbart. Bara en dag efter att något gått ut och jag kan inte äta vad det nu är. Jag tittar alltid efter överskridna datum, mögel och klumpar innan jag äter någonting. Oftast är det inga problem, men är man hemma hos folk man inte kän-ner kan det bli lite awkward.

LINA ANDREASSONSkribent

Vad var det roligaste med att göra tidningen?Att ha lyckats få kontakt med så spännande personer och gjort häftiga intervjuer. Träffat så inspirerande och tillmötesgå-ende människor, varav en ingen mindre än Salem al Fakir. Ett häftigt möte som gav ett fint minne. Det kommer jag inte glömma i första taget.

Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?Om jag fick ha en superkraft skulle jag vilja kunna manipu-lera med tiden. Återuppleva fina ögonblick, historiska händelser och veta vad som komma skall. Det skulle vara som en enda ”pröva-igen-knapp” och ett verkligt lära-sig-av-sina-misstag med ett oändligt liv på köpet.

Berätta något om dig själv som andra kanske inte tror om dig?Det finns så mycket att välja bland. Men jag tappar alltid bort SL-kort och nycklar när jag är stressad och jag älskar att dra liknelser till allt och alla. Men framförallt så är jag väldigt pedant. Det bästa jag vet (okej, kanske inte allra bästa, så ta det med en nypa salt) är när jag är ensam hemma och kan besäm-ma helt själv hur allt ska vara.

7|EVOKE

Fyra estetiska spetsutbildningar:

Yrkesprogram med riksintag:

w w w . t u m b a g y m n a s i u m . s ew w w . x e n t e r . s e

Utsett till

SPETSPROGRAMav Skolverket

8 | EVOKE

9|EVOKE

KONSTEN ATT LEVAOCH INSPIRERA

Inspiration. Enligt Nationalencyklopedin betyder ordet inspiration ”ingivelse eller påverkan som förlöser den skapande förmågan”. För mig handlar inspiration om det som ger mig livslust, viljan att upptäcka, uppleva, göra och skapa. I maj 2009 förlorade jag min pappa. Det går inte att beskriva i ord hur ont det gjorde, det var som att en del av mig dog då också. Men ur allt det hemska föddes något nytt, en aktiv vilja att leva som jag inte haft förut och ett sätt att försöka se det positiva i allt. När jag skriver det här är det januari 2010. Det är mer än en halv meter snö ute och skitkallt, trottoarerna är igensnöade, tågen är inställda oftare än de går och om de väl går vet man inte när. Folk suckar och stönar och klagar på SL och varför har de inte insett att det blir vinter varje år, och på vädret och på att det aldrig blir vår och varför slutar det aldrig snöa och den där extrema globala uppvärmningen skulle allt sitta bra nu. Mig gör det inget. Faktiskt. Visst, jag grämer mig lite över kylan och klagar på tågen som aldrig kommer som de ska och att jag måste skotta bort den meterhöga vallen plogbilarna skapar framför vår utfart varje gång det faller lite snö. Men egentligen gör det mig inget. Jag har en liten glöd som hela tiden brinner inom mig. Jag vet att det låter så himla cheesy, men det är det bästa sättet att beskriva det på. Det är den som får mig att genomlida en timme på ett sillpackat pendeltåg med kurrande mage och dunkande huvud utan att ens bli irriterad. Jag bara accepterar att jag står på tåget och det är trångt och jag är hungrig och det finns inget jag kan göra åt saken så det är totalt onödigt att lägga ner energi på att bli arg. Istället skrattar jag åt det roliga i situationen när en man utbrister ”Det är väl ingen här som har svininfluensa?” och pressar mig ytterligare mot personen bakom mig för att göra plats åt en gammal dam som ser blåfrusen ut och får ett tacksamt leende tillbaka. Det är sådant som får glöden att fortsätta glöda, de små sakerna som gör allt det jobbiga mindre jobbigt. Leenden från främmande människor, snön som ligger perfekt vit och orörd på mark och buskar och som får träden att se förtrollade ut, solen som tittar fram och får världen att glittra, skratt från barn som glider ner för oplogade gator i neonfärgade pulkor, tågvärdarna som skämtar när tågen står stilla mellan stationerna, en varm kopp te att värma händerna runt. Tanken på den här tidningen som du nu håller i din hand var bland de första sakerna som gav liv åt min glöd när den värsta stormen efter pappa hade lagt sig. Tanken på att göra en helt egen tidning som projektarbete, en tidning jag och mina bästa vänner skapade helt själva, den tanken drev mig genom sommarlovet, gav mig något att se fram emot när skolan väl började. Jag tänkte göra min dröm till verklighet. Det finns så mycket fantastiskt man kan göra, bara man har viljan och vågar köra. Klyschan är sann; ta till vara på livet, det är för värdefullt för att inte levas till fullo. Ingenting är omöjligt.

Hanna Säll Everö, Art Director

> LEDARE

10 | EVOKE

11EVOKE |

JENS LEKMAN

> INTERVJU: JENS LEKMAN

Hur kommer det sig att du bor i Melbourne? En förälskelse, för länge sen. Som tog slut när jag kom hit, som det brukar vara med distansförhållanden. Men känslorna hade redan växt sig starka inför staden.Beskriv dig själv med tre ord. Naiv, nervös och destruktivt kreativ. Fast det var inte jag som sa det, utan psykologen när jag mönstrade. Hur kan man vara destruktivt kreativ förresten? Är inte det en motsägelse?Vad tror du att människor tycker om dig? Det beror på hur väl de känner mig, det finns en fin gräns där bil-den av mig går från trevlig, omtänksam kille till något som mest liknar en blodtörstande varulv. Jag har aldrig träffat en tjej som inte blivit varnad för mig.Hur kommer det sig att du hamnade i musikbranschen? Jag gjorde musik för mig själv i 6-7 år och bestämde mig för att skicka en skiva till Secretly Canadian, det amerikanska bolag som jag fortfarande ligger på. Det var väl ungefär på den vägen. Secretly Ca-nadian var de första människorna som hörde min musik.Vad är det roligaste/svåraste med att vara musiker? Oj, det vet jag inte.Kan du inte komma på någonting alls som är bra/sämre med att vara musiker? Nej, inget som är på något sätt intressant för utomstående.När är du som mest kreativ? På natten.

Året är 1981. Kvinnor tillåts att delta i Vasaloppet på sam-ma villkor som män, tre ungdomar trampas ihjäl under en konsert med Gyllene Tider, MTV börjar sina sändningar, Sagan om Ringen-skådisen Elijah Wood kommer till världen och Miljöpartiet de Gröna bildas. Samma år, den 6 februari 1981, föds Jens Lekman. På samma datum som Ronald Reagan, amerikansk president under slutet av åttiotalet, och Bob Marley, den största reggaeartisten genom tiderna. Jens Lekman är Göteborgskillen som släppt tre skivor, ett dussin EP’s och singlar, blivit känd och lämnat landet. Han växte upp i Göteborg men bodde fram till 2007 i sitt mycket omskrivna Kortedala (Night Falls Over Kortedala, 2007). Därefter flyttade han över halva jordklotet till Melbourne, Australien.

Andra meriter (såväl som både lustiga och olyckliga fakta) på Jens Lekmans CV är dessa:

Jens misstogs heta Rocky Dennis efter låten ”Rocky •Dennis’ Farewell Song to the Blind Girls”.2003 gjorde han en konsert med singer-songwritern •José González.Han smittades av svininfluensan (och överlevde!) under •en turné i Sydamerika.

INTERVJU AV IDA BOHLIN

12 EVOKE|

Hur kommer det sig att du har valt att ha så nära kontakt med dina fans? (Från Jens hemsida: ”You can always reach me at small-talk@jenslekman.com. Only personal matters. I currently respond to all e-mails.” På hur många artisters hemsidor har du läst liknande? Troligtvis inte sådär särskilt många.) Därför att efter sju år av mailkorrespondens har jag insett hur mycket de betyder för mig. De hjälper mig att utveckla mina tankar och får mig att känna mig mindre ensam. De är mina lärare, mina älskare, mina soldater. Men de är inte mina vänner, jag är tydlig med det. Mina vänner kan jag räkna på vänsterhandens fingrar.Vad är det konstigaste mailet du fått? Förr i tiden fick jag en del galna brev, alltid brev. När min adress fanns i telefonkatalogen fram tills förra året så skickade en del folk väldigt personliga meddelanden. Jag blev rätt rädd för det där till slut, när det fanns antydan till att någon skulle kunna komma till skada. Jag eller den som skrivit brevet.Vad ville du bli när du var liten? Socialsekreterare, som far.Vad har du för utbildning? En massa A-kurser på universitetet. Lingvistik hade jag gärna fort-satt med om inte musiken satt stopp för den karriären.Har du något smultronställe? Bloomington, Indiana. En liten oas mitt i den kristna amerikanska högerns öken. Jag brukar fly dit när livet går för snabbt, skivbolaget finns där, och Indiana University. Och en massa majsfält.Finns det något du tycker borde uppfinnas? Jag skulle gärna se uppfinningar som gör att saker tar längre tid. Jag vet inte vad jag ska göra av all tid som blir över.

Om inspirationen tryter, vad gör du då? Kan du ge något tips på hur man kan återfinna den? Man kan stå på ett berg som Hemingway och tänka på det sannaste ordet man känner till. Eller så kan man läsa tidningen.Berätta om hur en vanlig dag för dig ser ut. Jag går upp rätt sent, kanske runt 12. Äter frukost, dricker kaffe i någon park. Matar pungråttorna. Besvarar mail i 2-3 timmar, äter middag, tränar, tar en öl med en kompis, jobbar med musik mellan typ 23-04. Går upp till Ruckers Hill och tittar på skyskraporna och tänker ”i den där stan bor jag”.Vad är ditt motto? ”Det blir bättre när det kommer lite folk”. Det säger alla ljudtekni-ker, och det går att applicera på mycket här i livet.Vad gör du helst när du är ledig? Gränsen mellan jobb och fritid är så tunn, så tunn. Jag gillar att dricka öl dock, alltså inte supa utan åka ut till något av mikrobryg-gerierna i småstäderna utanför Melbourne och testa ölsorter. Just nu sitter jag och tänker på en chocolate stout.Har du något annat än musik som yrke? Jag jobbar lite på biograf som städare, känns skönt. Häromkväl-len visade de Ernst Lubitsch’s Heaven Can Wait, jag fick moppa upp tårarna från golvet efteråt.Vad vill du uppnå med din musik? Varje gång jag tänker mig ett mål med musiken blir det mest som att närma sig en häst bakifrån. Det är ingen vacker syn och går man för nära får man ett par hovar i mellangärdet. Jag skriver bara låtar, jag vet inte varför. För att ha något att förföra kanske. Närma sig hästar gör man bäst med några viskade ord och en sockerbit.

13EVOKE |

Om du fick träffa en historisk person eller resa tillbaka i tiden, vem skulle det vara och till vilken tid? Jag skulle åka tillbaks till 1940 för att träffa författaren Nathanael West som skrev The Day of the Locust, och be honom att inte ta bilen till F. Scott Fitzgeralds begravning.Hur kommer det sig att du läste The Day of the Locust? Ibland infinner sig längtan efter kaoset och den mörka sidan av människans natur. Jag var på väg genom Los Angeles och Hollywoods gamla delar där boken utspelar sig, när jag hittade ett ex i ett antikva-riat. Om du någonsin gått genom dessa surrealistiska kvarter skulle du nog känna denna längtan också.Om det skulle göras en film om ditt liv, vad skulle den heta? ”I Wish I Would’ve Loved Less”.Varför ”I Wish I Would’ve Loved Less”? Vad skulle den handla om? Man kan inte hålla på och älska allt, kärleken blir mindre verklig då. Filmen skulle handla om en man som ligger på sin dödsbädd och minns alla sina älskare, och med bitterhet inser att han aldrig egent-ligen uppskattade livets svårigheter. Att han ångrar sig så hårt, ja allt, till och med sin ånger.Har du några konstiga vanor? Ja, men jag håller dem hemliga.Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför? Jag tänker mig Hulk-liknande krafter. Jag vill ha någon slags slumpvald förvandling som gör mig dum och arg vid olika tillfällen. De känslorna behöver ju få komma ut och mest vill jag bara vakna upp i trasiga kläder i en gränd efteråt. Förmågan att visa ilska är något jag saknar en del.Om du fick en miljon kronor, vad skull du göra då? Jag hade en miljon en gång, det kom in på mitt bankkonto i form av royalties och det tog någon dag innan jag insåg att de skulle täcka diverse skulder från turnéer och skivkostnader och att jag i slutändan

var lika fattig som förut. Jag har aldrig känt sådan press, vad gör man med en miljon? Köper båt eller?Vilket gäng tillhörde du i skolan, trivdes du och vilka var dina favoritämnen? På gymnasiet vet jag inte vilket gäng jag tillhörde, allt jag vet är att Morrissey-fansen var mobbarna. Jag läste konst men det var så mycket regler att jag tröttnade och började syssla med musik istället.Vilka är dina favoritförfattare/-musiker? Hur har de inspirerat dig? Jag vet inte, jag är mest inne på comedy. Melbourne-sonen Chris Lilley som gjorde We Can Be Heroes samt Summer Heights High för TV tycker jag är ett geni och inspirerar mig djupt. Inför förra skivan kollade jag mycket på M*A*S*H.Finns det något du aldrig skulle göra? Nej, jag är en Yesman. Att försätta sig i dåliga situationer kan vara karaktärsstärkande.Jag läste på din blogg att några av dina låtar är med i Drew Bar-rymores film Whip It!, hur känns det? Jo, det känns bra, jag var och såg filmen häromdagen och det var ju ingen Oscarsvinnare precis men ligger precis rätt i facket ”alternativ sport möter tonårig kärlek”.Hur tyckte du att Drew var? Vacker, varm och helt knäpp i huvudet.

Jens hemsida hittar du på: jenslekman.com

Avslutningsvis; några rader ur ”Rocky Dennis’ Farewell Song to the Blind Girls”:

Someday I’ll be stuffed in some museumScaring litte kidsWith the inscripture ”Carpe diem”Something I never did

> INTERVJU: JENS LEKMAN

14 | EVOKE

SECOND HAND I FÖRSTA HAND

Vi har blivit bättre på att ge bort ägodelar vi inte längre använder. Istället för att slänga bort det vi vuxit ur eller tröttnat på har vi i allt större utsträckning börjat skänka dem till diverse second hand-butiker. Tanken på att samarbeta med ideella organisationer där överskottet går till välgörande ändamål tilltalar mer och mer. Evoke hälsade på i en second hand-butik i Botkyrka för att ta reda på hur det går till bakom kulisserna och vad det egentligen innebär att arbeta med välgörenhet.

TEXT IDA BOHLIN FOTO SARA ENBOM

15EVOKE |

efinitionen av second hand är olika beroende på vem man frågar. Numera finns det tre aspekter. I tider då det mesta handlar om hur vi kan hjälpa till att förbättra miljön är förstås second hand ett bra och väldigt miljömedvetet al-

ternativ. Det är (oftast) inte för dyrt och därmed enkelt för alla. Ännu enklare är det för dig som gillar mode, som då lyckas slå två flugor i en smäll. Att handla second hand har också blivit en trend sedan en tid tillbaka. Den tredje definitionen handlar om att hjälpa andra. Myrorna till exempel, som är Sveriges äldsta butikskedja för begagnat, var från all-ra första början en förening som hölls igång av ett gäng kvinnor som samlade in kläder och liknande från rikare familjer till förmån för de som var fattigare. Nu för tiden är Myrorna en del av Frälsningsarmén men grundtanken är den samma. Välgörenhet. det är inte många grader i luften den tidiga förmiddagen i slutet av september. Men solen lyser starkt på den stora och röda byggnaden med räfflade väggar i Albys industriområde. Där i ligger Botkyrkas enda second hand-butik, och en väldigt speciell sådan. Inuti den stora, röda byggna-den luktar det som det gör i de allra flesta second hand-butiker – damm och gamla böcker. Men på ett bra sätt, som ett besök hos en gammal släkting där allting har minst femtio år på nacken. Klockan halv tio serveras morgonfikat för personalen i verksam-hetens lilla fikarum, där uppemot femton personer sitter och trängs vid två små bord. De dricker kaffe och äter kakor, och vissa har med

Dsig mackor hemifrån. Vid de här stunderna diskuteras ämnen som rör butiken. Idag presenterar butikschefen, tillika norrbottningen, Pär Hammarberg en idé om att lägga till en barnavdelning någonstans i lokalerna. – Där kan föräldrarna lämna sina barn och sedan gå runt i butiken. Får vi in en TV kan vi visa Disneyfilmer, det har hemmet Hammar-berg gott om! Entusiasmen över förslaget är stor. Kommer det att behövas en ansvarig, frågar någon. Kan man få vara lekfarbror, frågar en annan. Och vad ska Pär titta på om han lämnar ifrån sig alla sina Disney-filmer, skämtar en tredje. Gänget i fikarummet är mer som ett gäng kompisar än chef och anställda. Kanske är det för att de flesta som jobbar i butiken inte är anställda i ordets bemärkelse. – Det är många som jobbar frivilligt, helt oavlönat. Vi har också de som både får lön av oss och får bidrag av arbetsförmedlingen. Sen har vi även sådana som är dömda, som har boja, säger Pär. De väljer att vara här och jobba istället för att sitta i fängelse. Men dessa är inte de enda som bidrar med arbetskraft. På plats

finns även en handledare för per-soner med funktionsnedsättning, som till exempel autism och As-pergers syndrom.

second hand-butiken ägs av Botkyrka Pingstförsamling men

drivs helt fristående, med egen ekonomi och egen budget. Sedan har butiken även ett samarbete med biståndsorganisationen Läkarmissio-nen, där man delar upp pengarna som tjänas och lägger dem på att hjälpa andra.

Inuti den stora, röda byggnaden luktar det som det gör i de allra flesta second hand-butiker – damm och gamla böcker.

16 | EVOKE

– Pengarna går till olika projekt, berättar Pär samtidigt som han blir mycket allvarli-gare än vad han tidigare varit. De går till att ge folk tak över huvudet. De går till att borra fram vatten i byar, bara att få vatten till en by är ju en revolution för människor. Men bara för att man fått fram vatten betyder det inte att allt är klappat och klart. Med allvaret kvar i rösten berättar Pär om hur befolkningen som får vatten framborrat vägrar att dricka det. – Frågar man ”Varför dricker ni inte?” sva-rar de ”Nej, det är ju fotogen”. Fotogen är det renaste de sett, och vatten för dem är brunt. Pär berättar om hur mycket det här jobbet har påverkat honom, trots att han bara har varit butikschef i fyra veckor. – Jag känner själv att jag har fått ett helt annat tänk, helt klart. Bara som när jag skulle beställa min dator, till exempel. På andra or-ganisationer jag jobbat på har den säkert kos-tat tjugofem papp och jag har inte brytt mig. Idag så kostar min dator fem och ett halvt. Vi gör allt för att hålla kostnaderna nere så att vi kan skänka mer. Bland annat insåg jag när jag kom hit att vi behövde nya dammsugare, då ringde jag några affärsbekanta och det slu-tade med att vi fick dem gratis.

som redan skrivet är den här butiken inte som vilken second hand-butik som helst. Den är mycket billigare. Här kan du köpa jeans för 45 kronor och kängor för 135.

– Innan vi stängde för sommaren hade vi halva priset på alla kläder. 22,50 kronor för ett par jeans är ju inte så illa, men det är ju i och för sig inte 45 kronor heller, berättar kas-sörskan, en lång medelålders kvinna. Det är en bedömningsfråga, anser perso-nalen här, om man ska sälja mycket till låga priser eller om man ska sälja lite mindre och kanske få in mer pengar. Men på grund av att de har ett så bra flöde på grejer som lämnas

in så måste de också se till att de har ett bra flöde ut. Och här säljs allt. Kläder, skor, möb-ler, serviser, elektronik, tavlor och textiler, bara för att nämna en del – och allt är gåvor. – Det tråkiga är att det är alldeles för många människor som ger oss grejer som är trasiga. För de säger ”Äh! Det kan väl någon fixa!”. Vi får alltså in saker som inte är schyss-ta, för folk tänker inte på att grejerna ska vara i samma skick som du själv vill köpa dem,

”Vi får in saker som inte är schyssta, för folk tänker inte på att grejerna ska vara i samma skick som du själv vill köpa dem.”

17|EVOKE 17

berättar Bengt och håller upp en trasig plast-bunke tillhörande en mixer. Han står bredvid tre gröna soptunnor fyllda med oanvändbara saker, bara saker som är slängda från gårda-gen. Längs en vägg lite längre bort står en massa kartonger uppradade som innehåller gåvor som fortfarande väntar på att sorteras och märkas. Han visar också en sprucken kristallvas och suckar återigen över skicket den lämnats in i. Bengt är en av frivilligarbetarna i butiken och har jobbat där sedan november år 2008, mest på varumottagningen och i butiken. – Det är skönt att vara ledig efter ett långt arbetsliv, säger han. Men det är kul att göra någonting vettigt också. Men sedan skiner han upp. – Men Ingrid, hon som står i kassan, hon är ett fenomen! Har ni hört om henne? Hon fyller åttio år och arbetar här fyra dagar i veckan. Och Ingrid är verkligen ett fenomen. Hon jobbar och sliter, trots ett brutet revben. Hon står i kassan, städar upp i butiken, pratar med kunder och springer runt som om hon vore hälften så gammal. – Det mesta vi får in är kläder, och det i otroliga mängder. Vi sorterar och säljer så mycket vi kan men vi hinner inte med allt,

> REPORTAGE: SECOND HAND

”Men Ingrid, hon som står i kassan, hon är ett fenomen! Har ni hört om henne? Hon fyller åttio år och arbetar här fyra dagar i veckan.”

fortsätter Bengt och visar oss in i ännu ett rum i butikens lagerutrymme. Där sorteras textiler, sommarkläder, vin-terkläder, sommarskor och vinterskor som inte kan säljas i butiken i separata plastsäckar för att sedan skickas vidare till Tallin. Förutom kläder lämnas det in en uppsjö med böcker. – En gång kom det in en kille med böcker och jag sa till honom att vi inte ville ha an-nat än bra böcker. Men vad hade han med sig? Tyska böcker om flygplan, högst avance-rade flygplansteorier. Yes, det har vi verkligen nytta av här!

när klockan slår 11 och butiken öppnar är det redan ett tiotal kunder som står utanför portarna i kylan och väntar. Att second hand-butiken i Alby är populär är ingen överdrift. Dörrarna öppnas och butiken fylls av män och kvinnor i femtioårsåldern, som enligt bu-tikschefen Pär är den vanligaste åldersgrup-pen. De plockar åt sig en korg eller en vagn och börjar sakta vandra runt i lokalen och vända och vrida på pryl efter pryl. Kläderna är sorterade i dam, herr och barn och därefter i typ av plagg. Jeans, jackor, kjo-lar och kavajer. På en pelare hänger en bröl-lopsklänning som fingras på otaliga gånger.

18 | EVOKE

Förutom att få in fler ungdomar i verk-samheten har Pär ungefär ett ton andra visio-ner. Han vill bland annat utöka caféet; sälja nybakat bröd och modernare kaffe.

second hand-butiken i Alby är ingen vintagebutik där avsikten endast är att tjäna pengar. Arbetar man på det sättet blir man som vilken affär som helst, menar Pär. Med en målsättning att minst 50 % av de-ras inkomst ska gå till välgörenhet har buti-ken i Alby ett solklart syfte. Att göra skillnad, både för Sverige och för världen. Så därför borde du också åka dit; ta en fika eller köpa en bok, och göra lite skillnad du också.

PS. Idag, sisådär sju månader efter att vi var där, är lekrummet på plats, presentkort finns att köpa, det finns ungdomsrabatter för dig mellan 16-25, och nygräddat bröd säljs i caféet som nu dessutom har gratis internetuppkoppling. DS.

Det blir snabbt kö till de två provrummen och efter ännu ett tag en lång kö till de två kassorna. Husgerådet har en egen stor av-delning och vi får samma tips flera gånger; handla här när du flyttar hemifrån.

det är full rulle i lokalerna under de fyra dagarna i veckan butiken är öppen. På onsda-gar, till exempel, sitter ett gäng turkiska kvin-nor i ett av smårummen och stickar barnklä-der, som sedan skickas vidare till bättre behö-vande. Andra dagar har de frivilligkvällar där alla som vill får delta. Dock ser Pär gärna att fler ungdomar kom och hjälpte till. – Tänk om vi kunde få hit yngre männis-kor som kom och tyckte till och förstod att det är värt något, det de säger. Att de kom-mer hit och berättar att det är såhär man gör för att nå yngre människor. Det är en dröm jag har.

> REPORTAGE: SECOND HAND

”Tänk om vi kunde få hit yngre människor som kom och tyckte till och förstod att det är värt något, det de säger. Att de kommer hit och berättar att det är såhär man gör för att nå yngre människor. Det är en dröm jag har.”

INFORMATIONAdress: Hantverkarvägen 2, 145 63 Norsborg

Vägbeskrivning:Buss 707 eller 737 från Tumba sta-tion eller Alby t-banestation. Gå av på hållplats Segersbyvägen.

Öppettider:Tisdag 11-18Onsdag 11-18Torsdag 11-18Lördag 11-15

Hemsida:www.secondhandbutiken.nu

19EVOKE | ww

w.t

rosa

tryc

keri

.se

trosatryckeri.se 0156-533 00

Likheten mellan Älmhult och Trosa? Paketlösningar som är fyllda av designmöjligheter. Har du uppdraget att skapa förpackningsdesign som både kommunicerar och säljer ?

Tänk så skönt det vore att testa ett par provkollektioner i butiken – innan du behöver ge klartecken till den storskaliga produktionen.

Vi har all teknik och kunskap du behöver.

Förpackningar är ett produktområde som ingår i Trosa Toolbox – din verktygslåda för enklare, effektivare och mer miljöriktig kommunikation.

21|EVOKE

Det här blir ett nedbrutet och naket reportage, upp och ned-vänt och av ett egoistiskt slag. Tjugo minuter, 46 frågor, nervositet och ett möte med artisten och min egna förebild Salem Al Fakir. Men hur blev den blivande journalisten plötsligt ett fan och reportaget i jag-form?

TEXT OCH FOTO CAROLINA ANDREASSON

m några minuter ska jag träffa min allra största förebild och jag

känner mig inte alls nervös, nej, inte alls. Det är inte därför tankar

som ”bara jag inte snubblar, snälla låt mig inte säga fel, låt mig bara verka lite

normal idag eller förresten låt det bara gå bra...” surrar som bin i huvudet.

salem al fakir. Det finns nog inte många som missat artisten som gett uttrycket ”mu-sikalisk begåvning” ett ansikte, och fått ord som ”musikgeni” att användas flitigare än någonsin. Och visst lever han upp till or-den. Bara det senaste året har han synts i såväl stora som små sammanhang, galor och Melodifestival, underhållningsprogram och tidningar. Det känns nästan som att det inte finns något som Salem Al Fakir inte klarar. Bara att ha varit med i Petra Medes show och komma ut helskinnad talar nästan för sig själv.

att skriva ett reportage om Salem Al Fakir känns lite halvt surrealistiskt när man

tänker efter. Att jag har träffat någon som då och om inte nu är ännu en av Sveriges största och mest talangfulla musiker. Han är personen som kom tvåa i Melodifestivalen 2010, spelar alla instrument själv på sin för-sta och tredje skiva, har uppträtt med Robyn och ständigt överraskar. Salem har tagit allas hjärtan med storm.

att skapa sig en relation till en artist man ser upp till gör man vare sig man vill det el-ler inte, liksom att genom musiken skapas en ”Salem” som jag känner. Men egentligen är det en illusion hopsatt av information och egentolkningar som föreställer en person man inte träffat. Vetskapen om att denna bild faktiskt inte behövde stämma fick mig nästan att vilja vända i dörren. Tänk om han är otrevlig, oförskämd och elak. Det skulle vara som att ett litet ljus slocknade inom mig och min re-lation till musiken skulle bli förstörd.

att vara ett fan har blivit en negativ stäm-pel. Jag kan tycka att det är pinsamt att säga

IT’S TRUE LIFE will SMILE FOR YOU

22 | EVOKE

att jag är ett fan av något eller någon, fastän jag egentligen kanske borde inse att jag är det och stå för det. Till exempel borde jag stå för att jag är ett fan av Salem Al Fakirs musik. För det är jag. Men att uttrycka det i just det ordet tar emot ända från magroten. När någon sätter något i samband med ordet fan får jag direkt upp bilden av galna, skrikande småtjejer. Med fuktiga ögon och iklädda tryckta band-tshirts står de fastklist-rade vid scenen, och sedan springer de efter artisten ifråga. Man kan nästan se det ma-niska i deras blickar. Och självklart är det ofattbart fantastiskt att de känner på det sättet och det måste ju vara roligt för artisten. Men för mig tappar det lite personlighet att bli satt i ett sådant fack. Jag är inte som de personerna jag just beskrev. Man blir helt plötsligt en i mäng-den, fastän att upplevelsen eller kontakten till musiken är så mycket mer personlig och individuell. Ingen kan tolka eller känna den precis som jag känner och jag kan inte göra det åt andra. Det är det jag tycker är så fan-tastiskt med musik.

det hela började som en rolig grej, Salem Al Fakir skulle spela på invigningen av Bot-kyrka kulturkola. Nyfikenheten växte, varför där? – Du, Ida! Salem ska spela på Tumbasce-nen. Nu har vi vår chans! sa jag till min jour-nalistvän. Vi skämtade först om saken, men allt ef-tersom så föddes det ett allvar ur vår skämt-

samhet och vi konstaterade att man trots allt inte kan få mer än ett nej. Men det blev inget nej. Och allvaret började gro i oss.

vi går från hög musik, värme och entusiasm inne vid scenen, till tystnad och kall höstluft för att ta oss till logen. Väl inne genom ytter-dörren fortsätter vi in i de vita korridorerna bakom scen där musiken av barnframträdan-dena nu ekar dovt mot de vita betongväggar-na. Det hela låter nästan som om man skulle

stoppa in huvudet i en kartong. Det är den 24 oktober 2009 och vi är på väg att träffa Salem Al Fakir på invigningen av Botkyrka kulturskolas nya lokaler i Tumba. Nervositeten ligger och krampar runt hjärtat som går på högvarv, fyra steg kvar, två steg kvar, ett steg. Dörren till logen är öppen. – Hej! En person med yvigt hår, glasögon och lila t-shirt med texten ”Roxy” på bröstet står inne i den vita logen. Det är surrealistiskt att se någon i verkligheten som man bara sett på

bild. Salem går glad fram och tar i hand. Det är inte alls nervöst längre, det är helt bort-blåst. Eller nej, kanske inte riktigt. – Oj, var det där alla frågorna? frågar han förvånat och skrattar när han råkar titta på vårt frågepapper. Både Ida och jag pustar ut lite i lättnad över hans reaktion och tänker att han skulle ha sett vårt papper från början. – Ja, men vi ska inte fråga alla, det lovar vi, säger vi och låter kanske lite för mycket som två entusiastiska dagisbarn än journalister. Vi slår oss ner på stolarna i den ljusa lo-gen med säkert åtta speglar runt omkring oss. Ida bredvid Salem och jag rakt över. Vi sät-ter igång med detsamma, hur ska vi annars hinna med våra alldeles för många frågor?

Vi börjar med den mest nödvändiga frå-gan, varför spelar du här idag? – Jag spelar här idag för att jag tycker att man ska stödja allt som har med kultursko-lor att göra. Jag har börjat spela på grund av att det fanns någonstans där någon kunde ta emot mig. Och det vill man självklart hjälpa till att stödja sen när man blir äldre.Du gick i musikskola i Huddinge, vad har musikskolan betytt för dig? – Det har betytt allting, man får en plats och ett tillfälle att spela på. Och det är jät-teviktigt!Hur valde du låtarna idag? – Det är Nisse, trummisen, som väljer, han är jätteduktig på det. Vi har spelat ett tag nu så man vet vem som är bra på vad. Så Nisse får ta hand om det!

”Jag har börjat spela på grund av att det fanns nå-gonstans där någon kunde ta emot mig. Och det vill man självklart hjälpa till att stödja sen när man blir äldre.”

23|EVOKE

Skulle du kunna beskriva känslan du får av att stå på scen? – Oj, eh, vad svårt! Obeskrivligt? tänker jag säga. Men Salem hinner fortsätta på sitt svar innan jag riktigt hunnit tillägga mitt lite överflödiga ord. – Ibland är det en dag på jobbet, och ib-land känns det som att ”Jaha, juste, nu vet jag varför jag började med det här”. Och ibland är det jättejobbigt bara, för att det inte fun-kar. Så det är väldigt olika.Du började med att spela fiol, hur kom-mer det sig att det blev just fiol? – Jag har uppfattat det så att jag såg någon på TV som spelade fiol. Sen tjatade jag i ett år om att få börja spela och så fick jag det sen. Sen kommer självklart den frågan som alla ställer. Vad är det egentligen med journalis-ter och att ställa samma frågor? Hur många gånger har inte Salem behövt dra historian om Ryssland? Men vi ställer frågan i alla fall. Det här med att du har spelat i Ryssland, vad har det gett dig för erfarenheter? – Hela grejen var just det att jag hade en rysk fiollärare, så jag fick åka dit med honom. Sen var det bra också för att få se hur män-niskor har det i andra länder. Det var jät-teviktigt, att komma från trygga Sverige till Ryssland som då var ganska upp och ner. Skulle du kunna beskriva dig själv lite kort?

– [skratt] Naeee! Han drar ut på e:t sådär lite skämtsamt. När han ska förklara avbryter han sig ord på ord och gör helt rättfärdigt lite lättsamma pustar och hmm-ljud. Till slut kommer han fram till ett svar. – Den är svår. En person under utveckling, så kan man säga, för jag blir äldre, förklarar han och ser rätt nöjd ut över sitt svar. Men vad är det som inspirerar dig till att hålla på med musik? – Det som inspirerar mig är nog livet i sig. För det sitter ihop så mycket, vara med kom-pisar och vänner, träffa nya personer, allt som har med livet att göra måste jag sen omsätta i musik. Så det sitter ihop!När är du som mest kreativ? – När jag är bakfull, eller? Ah, det är en skoltidning, skit i det! Salem sitter först tyst och funderar men ångrar sedan skrattande vad han svarat. – Ah, men man är väldigt kreativ när man är lite skadad på något sätt faktiskt. Det är många som skriver när de är deprimerade el-

ler ledsna, när man är på ytterligheterna av något. Man är jätteglad eller ja.. när jag är i mitten gör jag inte mycket alls. Jag är helt enkelt som mest kreativ när jag är på ytterlig-heterna av något.Vad gör du när du har brist på inspira-tion? – Då väntar jag tills jag har det, det är bara att vänta ut den för den kommer alltid! Men hur tänker du när du skriver musik? – Då försöker jag att inte tänka alls. Det är nog det enda tillfället jag inte försöker tänka. För jag tror att man gör musik bäst så. Att det bara kommer.Förutom musik, kan du säga något som du är riktigt bra på? – Jag måste nog säga att köra bil, jag är fantastiskt duktig på att köra bil. Han skrattar men försäkrar oss om att det verkligen är helt sant. På första skivan spelade du alla instru-ment själv. Hur många kan du spela? – Jag har inte räknat efter, men tio kanske [skratt].

> INTERVJU: SALEM AL FAKIR

”Det är många som skriver när de är deprimerade eller ledsna, när man är på ytterligheterna av något. När jag är i mitten gör jag inte mycket alls, jag är helt enkelt som mest kreativ när jag är på ytterligheterna av något.”

EVOKE

> INTERVJU: SALEM AL FAKIR

25|EVOKE

Vilket är ditt favoritinstrument? – Trummor.Varför det? – För att man får slå så mycket!Hur har ditt liv förändrats sedan ditt genombrott och din första skiva? – Det enda är väl att man blir lite mer igenkänd. Men annars, jag har ju jobbat som musiker sedan jag var tretton så jag hade nog jobbat som det i livet i alla fall. Nu är det mer så att jag fixar mina egna spelningar.Kan du alla dina låttexter utantill? – Nej! [skratt] Nej, jag kan inte alla mina texter och jag har ibland svårt att komma ihåg dem när jag sitter på scenen. Det känns på något sätt så självklart att artister kan sina egna texter, så vi fascineras lite över svaret. Men när man tänker efter så är det trots allt ganska ologiskt. Vilket minne man skulle behöva för att komma ihåg allt!Vad tycker du är den största skillnaden på dina skivor? – Första är, ja, på den finns det ju låtar som jag skrev när jag var 22 år. Den skrevs under 5 år, den andra skrevs under 1½ år. Så den är lite mer kompakt och jag var ju lite äldre när jag skrev den sista.Har du något på gång i skrivväg? – Ja, jag håller på och skriver just nu fak-tiskt. Vi får se när den kommer, men jag hål-ler på och skriver på nästa. Såhär i efterhand känns det lite roligt att vi var, och så troligen även Salem, så ovetande om vilken framgång denna skiva skulle ge ho-nom. Precis som den då okända medverkan

som joker i Melodifestivalen. Det var som att ett klot föll ner från himlen med Salem i och över en natt visste mer än två miljoner av Sveriges befolkning vem han var. Men för många var han stor även innan ”klotet” föll ner. Med redan två släppta ski-vor hade han en etablerad publik med trogna fans. Det är väldigt stor skillnad på din första och andra skiva. Kommer den här också att bli annorlunda än vad du gjort tidi-gare? – Ja, men jag har märkt det. Man utvecklas som person, så då måste musiken utvecklas också.Okej, men har du något smultronställe? – Du menar ett ställe som är......ett ställe som du tycker om att vara på, som du flyr vardagen till. – Jag tror det hänger mycket ihop med kompisar faktiskt. Jag tror inte jag har ett ställe sådär men, jo, mitt smultronställe är nog där och när jag är med mina vänner. För vi kan vara varsomhelst.Hur var du som liten? – Jag var blyg men retades med min bror vid sidan om, den var något så hemskt. Jag retades till han blev något så glödande arg.Din pappa kommer från Syrien, har du varit där någon gång? – Nej, det har jag faktiskt inte. Och jag vet inte om jag kommer att åka dit heller. Ka-nske någon gång, men det är inte inplanerat. Han kom hit för att han ville bort därifrån, men så var han där en gång och då var inget

”Jag var blyg men retades med min bror vid sidan om, den var något så hemskt. Jag retades till han blev något så glödande arg.”

26 | EVOKE

sig likt i alla fall. Jag hade gärna velat se var han växte upp men det finns inte kvar, så.. Vi lämnar familj och vänner för att vända oss till en väldigt underhållande fråga angå-ende Youtube. Kan du berätta om dina Kitchen sessions som du lagt upp på Youtube? – Haha! Jag ville hitta på något i köket så då spelade jag in lite musik. Vad roligt att ni frågade om det där, det är ingen någonsin som har frågat om det förut! Vi skrattar alla åt det hela och jag tillägger att det är ett väldigt populärt klipp och und-rar om det inte kommer några nya snart. – Jo, jag tänkte att jag skulle det. Det får väl bli i det nya köket sen när allt är klart, säger han då han tidigare berättat att han

precis flyttat.Men du måste förklara hur kommer det sig att du gjorde det? – Det var faktiskt för att underhålla mig själv, väldigt mycket. Jag skrattade så gott åt det där.Från den ena lite tokiga internetgrejen till den andra. Hur känns det att ha sin egen ”fansite”, Planet Salem? – Jag har ju träffat hon som driver sidan, i Göteborg när jag spelade där. Då träffade jag henne och hennes pojkvän, det känns jät-tekonstigt faktiskt... Salem avbryter sig som att han fått en up-penbarelse och tittar på våra fötter. – Det där måste jag också börja göra! Det första Salem sa när vi slagit oss ner

i logen var sammanträffandet med de tre paren Converse som vi alla hade på oss och samtliga vita. Men nu är det inte det utan sättet vi knyter skosnörena på som får honom att reagera. Det kanske låter lite larvigt, men har ni någon gång haft Converse vet ni vilket problem det kan vara med långa skosnören. – Ni tar dem ett varv runt vristen! Ja, det är sjukt att de är så långa, men det där ska jag pröva! – Ja, eh.. vad var det vi pratade om? Vi skrattar åt hans entusiasm över skosnö-rena och fortsätter. Din fansite, Planet Salem. – Ja, just det, det är roligt men också lite konstigt, berättar han och kan inte riktigt be-stämma sig för vad han tycker. – Hon vet mer om mig än vad jag gör själv. Jag förstår inte hur hon får reda på allt...Okej, vi går vidare. Vi kan prata lite om din musik. Vilken är din favoritlåt av dina egna låtar? – ”Astronaut”, den låten gillar jag väldigt mycket. Och ”It’s true”, för när jag skrev den handlade den om något som nu är på ett helt annat sätt.Du har ett väldigt unikt sound, hur känns det? För du är ganska ensam om att låta som du! – Ja, men det är bra. Jag tänker såhär, att jag alltid måste göra det jag gör. Sen jag bör-jade skriva mycket musik i typ gymnasiet så har man alltid kunnat höra att det är jag, hur jag än skriver. Så det är något som jag har tänkt att jag vill behålla. Då kan man också känna sig ganska lugn när man konkurrerar med så många andra.Finns det något som du drömmer om att göra men inte vågar? – Som jag inte vågar? Nej, jag vet inte om det finns något som jag inte vågar. Jag dröm-mer nog om många saker, men jag ser nog alltid till att göra dem. Vi vänder oss till hur det är att göra en musikvideo.Hur var det att göra musikvideon till ”This Is Who I Am”? – ”This Is Who I Am”? Jo, just det, det var ju den videon. Salem skrattar åt sin egen glömskhet. – Jo, det var roligt. Det är där jag är ut-klädd till en massa olika saker.Då fick du ju spela teater också! – Ja, jag var ju inte så bra på det. Men det var väldigt roligt. Videon till ”Roxy” fantas-tiskt rolig att spela in. Har ni sett den? Den var rolig, otroligt kul!Ja, den spelade du ju in i USA. – Ja, och jag hade glömt att ta på mig sol-kräm. Jag blev så bränd, jag gick stel och för-störd i flera dagar.Men du måste ha fått rätt bra träning under den videon.

”Jag hade glömt att ta på mig solkräm. Jag blev så bränd, jag gick stel och förstörd i flera dagar.”

27|EVOKE

– Ja, jag mådde så illa, men det var roligt som sagt.Gillar du att spela teater? – Nej, eller ja, det gör jag väl. Även om det inte blir så bra. Jag hinner inte tänka så mycket på det.Men om du fick välja en film att göra musik till, vilken skulle det vara? – Wow! Eh, jag är ju helt tokig i Harry Potter. Eller inte just i Harry Potter-filmerna, men det är fruktansvärt bra musik. Jag kan nog inte svara på frågan, men jag skulle vilja göra filmmusik.Vad är det pinsammaste du varit med om på scen? – [skratt] Det var inte på scen. Det var på en fest när jag skulle spela, låten var en an-nans, rättare sagt han som vi var hos. Han stod där och jag satt såhär [Salem sätter sig som om han spelar piano] och jag glömde bort texten helt och hållet två gånger under den där tiden. Det var sådär att han sa ”Du kanske skulle prova och sjunga det här istäl-let”.Haha! Men vad gör man då om man glömmer bort texten sådär? – Nä, jag satt nog bara och ja... det blev ju

ganska fint i slutändan också men det var nog det jobbigaste.Har du några tips till andra som vill bli musiker? – Öva, öva, öva och sen så övar du lite till. Och sen så bara jobba på. För man måste ju lägga ner jättemycket tid och arbete. Trots att det kanske inte är så relevant kunde vi inte låta bli att fråga om hetsen kring hans hår.Vad tyckte du om medias reaktioner när du klippte av dig håret? – Haha, ja, de frågade mer om håret än musiken. Och nu har jag ju börjat ha glasö-gon också så det kommer väl till nästa skiva. Glasögon, ja, jag blev äldre och då behövs det glasögon. Ungefär samma som att jag klippte mig för att jag kände att nu behövde jag klip-pa mig. Men grejen var ju den att mitt hår, jo, okej det var ju en grej, men det var ju inte så mycket. Det hade ju varit en annan sak om Busta Rhymes har klippt av sig håret. Då är det ju något. Så nej, jag tog kritiken, berättar Salem och vi skrattar fast vi inte har en aning om vem Busta Rhymes är. (Busta Rhymes har faktiskt klippt av sig sina dreads, och det innan Salem klippte sitt krull, red.anm.)

Vårt möte har kommit till ett slut, för vi har inga mer frågor. Allt som återstår är nu den allra töntigaste delen. Får vi ta en bild med dig? – Haha, självklart! när vi åter står utanför dörrarna i den ky-liga höstluften konstaterar vi att vi tagit upp hela tjugo minuter av Salem Al Fakirs tid och vi som bara blev lovade fem. Han svarade på alla våra frågor, och då menar jag alla 46. Att han svarade på alla utan att sprungit iväg eller visa sig uttråkad kändes fantastiskt. Och jag gjorde bort mig, flera gånger om, sa lite halvkonstiga saker, pratade när jag inte behövde och skrattade alldeles för mycket. Men det gör inget, för vad är det i jämförelse med allt bra som kom ur det hela? Det är svårt att förklara varför musik är något som är så viktigt och kan sätta så djupa spår. Men en sak är säker: Salem är en fantas-tisk musiker, låtskrivare, sångare och kompo-sitör med en hejdundrans härlig personlighet. Du kan inget annat än att le när du träffar honom och av vårt möte att döma är han allt han verkar vara och lite till. Inga drömmar krossade, bara nya minnen skapade.

idoler, fans och förebilder har allt med inspiration att göra. Man kan ha många, man kan ha få, de kan lika gamla, äldre eller yngre. Bortgångna sedan sekel tillbaka eller vid ful-laste liv, men alla behöver någon att se upp till. Jag ser upp till Salem Al Fakir och inte bara för att han är söt och go utan för att han skapat något som berör mig; musik med känsla, livfullhet och personlighet. Det är musiken jag tycker fruktansvärt mycket om och har gjort sedan sommaren 2007. Jag kommer tydligt ihåg första gången jag hörde talas om Salem Al Fakir. Det var en varm sommardag och jag befann mig på Gotland och stranden Ljugarn. Jag var hos en nyfunnen vän som hänfört pratade om en person som skulle vara sommarpratare på P1 samma dag, något som hon absolut inte fick missa. Kanske var det hennes entusiasm och värme till denna artist som fick mig att känna detsamma. Något magiskt var det i alla fall över det hela när vi med batteridriven radio låg i sanden på Sveriges vackraste ö och jag hörde Salem Al Fakir för första gången. Lika magiskt är det att sitta här och tänka tillbaka på att jag faktiskt har träffat perso-nen i radion. Och lika makalöst att jag nu er-känner att jag är ett fan trots att det tar emot att använda just det ordet. Men det är så sant som Salem sjunger ”It’s true, life will smile for you”. Det kan i alla fall jag känna idag.

”Men grejen var ju den att mitt hår, jo, okej det var ju en grej, men det var ju inte så mycket. Det hade ju varit en annan sak om Busta Rhymes har klippt av sig håret. Då är det ju något.”

> INTERVJU: SALEM AL FAKIR

28 | EVOKE

29|EVOKE

Stockholm är en rik och vacker stad, full av smaker, sy-ner och upplevelser, men ibland kan det vara svårt att hitta godbitarna bland alla H&M, dyra cafékedjor och nedskräpade gator. Här hittar du en guide till några av

våra absoluta favoriter i stan.

STOCKHOLMCALLING

30 | EVOKE30 | EVOKE

> STOCKHOLM CALLING

CAFÉER

Södercafé med retrofeeling. Inne bland söders smågator ligger den lilla pärlan Café String. Ett bra utbud av fika och mat till ett pris för även den lilla plån-boken. Caféet består av två charmiga våningar där all inredning är till salu. Det är en bra mötes- och pluggplats med trådlöst internet.

4. CAFÉ STRINGNytorgsg. 38, Medborgarplatsen

Med ett centralt läge på Sveavägen och öppettider ända in på småtimmarna (Fre-lör stänger de 02.00!) är Café 60 det perfekta kvällshänget. Det italien-inspirerade caféet med roliga glas och ett otroligt utbud av tesorter har även en omfattande meny som bjuder på allt från exklusiva italienska bakverk till lunchmat.

3. CAFÉ 60Sveavägen 60, Rådmansgatan

I närheten av Vasaparken ligger Glass. Egentligen behövs väl ingen utförlig beskrivning av vad som finns på menyn, namnet säger allt. Här kan du äta äkta italiensk glass från Venedig tills du storknar. Det finns en uppsjö av smaker och toppingar, tillräckligt för att få grav beslutsångest, men när du väl bestämt dig är risken liten att du blir besviken. Lokalen är ljus och trevlig, men vill du hellre ta med dig glass hem eller ut så går även det bra, då i halvliter- eller literförpackningar. Ett väldigt trevligt glasscafé helt enkelt!

1. GLASSDalagatan 28, Odenplan

Fiken i närheten av Drottninggatan är ofta ganska slätstrukna (och hutlöst dyra), men följer man gatan ända upp till Observatorielunden hittar man en riktig pärla. I en av Observatoriets flyglar hittar man Café Himlavalvet, en liten oas mitt i stadsdammet. Här kan du i lugn och ro njuta av hemgjord flädersaft och nygräddade våfflor när shoppingkassarna blir för tunga och luften för varm. Parkens grönska och höga läge stänger effektivt ute allt stadsbuller och det känns mer som att man är hemma hos mormor på landet än mitt i stan. Vill du stressa av med en fika under sommaren är det hit du ska ta dig.

2. CAFÉ HIMLAVALVETDrottningg. 120, Rådmansgatan

Bagels kanske man mest förknippar med New York, men det finns faktiskt ett par bagelställen i Stockholm också. Ett av dessa är Bagel Deli, som ligger lite gömt på en sidogata i närheten av Fridhemsplan. Här kan du få bagels som de ska vara, lite sega och spräng-fyllda av färska läckerheter. Särskilt dyra är de inte heller, om man jämför med resten av Stockholms lunchutbud. Är du inte sugen på bagels har de även lät-tare rätter som sallader och utmärkta soppor och en del sötsaker. Ett hett lunchtips om du är i krokarna!

5. BAGEL DELISankt Göransg. 67, Fridhemsplan

1.

3.

4.

5.

31|EVOKE 31|EVOKE

> STOCKHOLM CALLING

MARKNADER

De allra flesta är sådär rödbitna om kinderna när de gått på julmarknaden i Gamla Stan, vilket egentligen är en självklarhet. Denna marknad gör sig nämligen bäst under minusstrecket, med vitpudrade kullerstensgator och snöflingor i luften. Vill man uppleva lite Astrid Lindgren-känsla till julen är denna marknad perfekt och med lite fantasi hittar man julkänslan direkt. På en plats som kan berätta historier om Stockholms blodbad, med gamla hus omgivna av vackra gränder och affärer, gör sig Gamla Stans julmarknad till den perfekta platsen att skapa stämning. Varför inte köpa en sådan där lite ”bad-taste”-julklapp till farmor, dricka en glögg och äta kanderade mandlar bland de små röda stånden i Gamla Stans kärna. Denna plats, ett stenkast från City, får inte missas en vinterdag!

1. JULMARKNADStortorget, Gamla Stan

Mat för kung och fosterland. Letar du efter något speciellt i matväg? Vill du köpa en tårta, äta en lunch eller varför inte spana in alla konstiga råvaror som finns på marknaden? Östermalmshal-larna har i alla fall allt och lite till. Här hittar du frukt, fisk, kött, ännu mer kött och bakelser i alla former och från alla världens hörn. Du behöver inte köpa något för att gå in här, du kan lätt roa dig med att bara gå omkring och titta i den gigantiska hallen. Ta dig en sväng om i Östermalmshallarna om du har vägarna förbi.

2. ÖSTERMALMSHALLARNAÖstermalmstorg

3. KULTURMARKNADSergels torg, T-Centralen

Ett litet tips är att hålla utkik efter de marknader som då och då dyker upp runt Sergels torg i Stockholms city. Där samlas alla möjliga kulturer i mat, tillställningar och prylar. Har du vägar-na förbi och denna marknad är igång är det bara att gå, titta och provsmaka. Ett tips ingen kan motstå ens i de mest stressade lag.

1.

1.

1.

2.

2.

3. 3.

32 | EVOKE32 | EVOKE

> STOCKHOLM CALLING

MAT

Opretentiös och prisvänlig vego-restaurang med lite hippie-stuk bara ett stenkast från Götgatan. Menyn är internationell med rätter som norda-frikansk gryta och chevrésallad, och portionerna är stora. Många av rätterna är även för veganer, vilket är ett stort plus. Atmosfären är avslappnad, maten beställs över disk dag som kväll och lokalen är enkel utan att bli trist, vilket gör att det snarare känns som man sitter hemma hos någon än på en krog. Perfekt för stora sällskap!

Greken på hörnet är en restaurang med fantastisk mat. Det kan vara aningen dyrt för er som bara får studiebidraget men det kan det vara värt. Skulle du bekosta dig ett besök så glöm för allt i världen inte att gå på toa. Greken på hörnets toalett är nämligen utsedd till Stockholms finaste, med kristallkrona i taket, guldkranar och guldram till spegeln.

I Fittja ligger en plats som för många är okänd. Underbar mat, otrolig kultur och glada människor. Vill du vara lite kulturell och gå på coola konstutställ-ningar för att sedan äta en lunch/fika, då är det här platsen. Med lunch för 60 kr där det ingår grönsaksbuffé, bröd, varmrätt och kaffe till fantastisk utsikt, är Mångkulturellt Centrum inget mindre än en spännande plats.

Vill du ha fräsch och god mat snabbt, kanske ta med dig den ut i friska luften? Då är Hötorgshallarna den perfekta platsen att inhandla din lunch. Här har du flera olika typer av mat från världens alla hörn. Men det är inte deras utbud på färdig mat som de är kända för, utan deras olika stånd med råvaror. Här hittar du nästan allt, så ta dig en stund och vandra runt i Stock-holms matmekka.

4. MÅNGKULTURELLT CENTRUMVärdshusvägen 7, Fittja

1. CHUTNEYKatarina Bangata 19, Skanstull

2. HÖTORGSHALLENHötorget

5. GREKEN PÅ HÖRNETTjärhuvsg. 43, Medborgarplatsen

Hard Rock Café är kanske inte stället du går till för en bit billig mat, men här kan du däremot njuta av vällagade klassiska amerikanska rätter, som hamburgare, revbensspjäll och club sandwiches. Medan du väntar på maten kan du titta på delar av historisk musikmemorabilia, som till exempel en smashad gitarr som tillhört The Who’s Pete Townshend och en av Chers scenkostymer. Stället för dig som vill kombinera mat med musik.

3. HARD ROCK CAFÉSveavägen 75, Rådmansgatan

3.

3.

1.

5.

5.

Mysig vegetarisk bufférestaurang med oslagbar utsikt över Stockholm från Söders höjder. Hungriga studenter kan glädjas åt att man under veckans alla dagar kan äta 2 för 1 mot uppvisande av studentleg. Studenter äter även bil-ligare under “Happy Mondays”.

6. HERMANSFjällgatan 23B, Slussen

33|EVOKE 33

> STOCKHOLM CALLING

|EVOKE

MUSEUM

De allra flesta vet vad Kulturhuset är, om inte, så är det det stora huset vid Sergels Torg. Och det är verkligen allt vad namnet säger, ett kulturhus. Inte nog med att du kan gå på teater, äta och besöka det nya, fräscha biblioteket på entréplanet, här finns det också ett enormt utbud av utställningar i alla olika former. Fotografi, installationer, målningar, design; här kan man hitta något för alla. Kanske vill du hellre spela schack, eller gömma näsan bland alla serier i Serieteket? Det bästa av allt för den lilla plånboken är att det mesta är gratis. Och med sitt centrala läge är det både lätt att hitta dit, planera att gå på en utställning eller bara fördriva tid i väntan på något annat. För med den fantastiska utsikten och mångfalden av aktiviteter kan du lätt fördriva timmar där. Varför inte avsluta med en fika på taket med en Stockholmsvy värd att minnas?www.kulturhuset.stockholm.se

1. KULTURHUSETSergels torg, T-Centralen

Botkyrka konsthall är också en samtida konsthall, men i jämförelse med Maga-sin 3 ligger den i Tumba. Även denna konsthall har spännande och roliga utställningar med konstnärer från hela världen. Bland annat satsar de på ”Art-ist’s books”, konst i bokform. Denna utställning har ett fast arkiv och vem som helst kan hitta något spännande. Döda flugor, kartor, dagböcker, måleri, allt finns! Botkyrka konsthall bedriver även en hel del roliga och spännande projekt som är väl värda att utforska.www.botkyrka.se/botkyrkakonsthall

2. BOTKYRKA KONSTHALLTumba centrum, Botkyrka

Mitt i ett industriområde i Frihamnen några minuter från Ropsten ligger Ma-gasin 3, en konsthall med intressanta och roliga utställningar. De inriktar sig på något som heter samtidskonst, konst som skapas i vår nutid. En konstform som oftast kan vara ganska annorlunda och lite galen i jämförelse med vanlig traditionell ”Moderna-museet-konst”. Mindre tavlor, mer frisläppta och udda installationer, kanske lite mindre torrt för många. Läs mer om deras utställ-ningar och hur du hittar dit på deras hemsida.www.magasin3.com

3. MAGASIN 3Frihamnen

På Djurgården intill Vasaskeppet och Junibacken ligger Nordiska museet. Det enorma slottsliknande huset är idag Sveriges största kulturhistoriska mu-seum med 1,5 miljoner föremål. Där vi-sas fasta och tillfälliga utställningar om traditioner, seder och bruk, folkkonst, möblerade rum, mode och fotografi. Är man intresserad av historia är detta en fantastisk plats med levande utställn-ingar. Perfekt att vandra runt på en lite regnig dag, med vänner eller för sig själv.www.nordiskamuseet.se

4. NORDISKA MUSEETDjurgårdsvägen 6-16

1.

4. 4.

2.

34 | EVOKE34 | EVOKE

> STOCKHOLM CALLING

AKTIVITETER

Stockholm är en fantastiskt vacker stad och förutom att gå är en cykel det smidigaste sättet att ta sig runt på. För 200 kr kan du köpa ett säsongskort via Stockholm City Bikes hemsida (giltigt mellan 1 april – 31 oktober) eller hos en av deras återförsäljare för en femtio-lapp till. Cyklarna lånas i pass om tre timmar, men vill du fortsätta cykla gör du bara ett nytt lån. Det finns över 70 cykelställ utspridda över hela inner-staden, och det fungerar så smidigt att du kan lämna tillbaka cykeln i vilket cykelställ som helst där det finns plats. För mer information, kolla Stockholm City Bikes hemsida. (Självklart går det även att ta med sin egen cykel in till stan på bl.a. pendeltå-gen, om man föredrar det.)

Tycker du om att gå på teater, men kommer aldrig iväg för att du tycker det är dyrt? Det är dags att ändra på det och låta kulturen bli en del av sommaren. I början av juni infinner sig varje sommar Stockholms stadsteater turnerande i huvudstadens parker. De bjuder på teater, dans, musik, varieté, barnföreställningar och mycket annat. Men det bästa av allt det är att det är helt gratis! Ta med dig picknick, filt och vänner så är det som gjort för en lyckad sommarkväll fylld av skratt och drama.

4. PARKTEATERwww.stadsteatern.stockholm.se

2. STOCKHOLM CITY BIKESwww.citybikes.se

Serieteket är en del av Kulturhusets bibliotek, där du kan låna serier i alla dess former och från länder runt om i världen. Serieteket är det enda bib-liotek som är specialiserade på serier i hela Sverige och har funnits i över tio år. Är du intresserad av detta kan detta vara det perfekta stället att spendera en eftermiddag.

3. SERIETEKETKulturhuset, Sergels torg

Stockholm är en stad fylld med vackra promenader och grönskande parker med självaste cityhjärtat bara ett stenkast ifrån. Sommar, vår, höst eller vinter. Det finns inga fel årstider, de har alla något alldeles extra att erbjuda och det är som gjort för promenader, picknickar och att umgås med vänner. Eller kanske har du känsla för foto? Då är dessa parker och promenadstråk en

1. UTFORSKA STADENS PARKER OCH PROMENADER

miljö där du badar i motiv. Det är den ultimata mötespunkten som är perfekt för de dagarna man inte har lust att göra något annat än att bara vara. Varför inte samla ihop ett kompisgäng och umgås, grilla och spela kubb?

Tips på parker och promenadstråk:Djurgården, Vitabergsparken,Observatorielunden, Tantolunden,Hagaparken, promenaden mellan Eriksdalsbadet och Tantolunden.

1.

1.

2.

4.

35|EVOKE 35

> STOCKHOLM CALLING

|EVOKE

SHOPPING

Vill man uppleva shopping i Stock-holm ska man bege sig till Götgatan på Söder, där det är en härlig blandn-ing av moderna och gamla affärer i en äkta Stockholmsk atmosfär. Med sina gamla romantiska hus och små tvärgator i kullersten kan man shoppa i charm. Som Stockholms näst största shoppinggata hittar du med all säker-het det du söker. Kläder för alla stilar och prylar för de flesta intressen och mysiga fik gör det till en plats att fynda loss. Söder har en levande charm och kultur, lite mer personlig miljö och är en alternativ plats till det traditionella betongcity.

EVENEMANG

Under några dagar varje sommar för-vandlas Stockholms gator till ett regn-bågsfärgat, livligt kalas när Nordens största pridefestival intar stan. Stock-holm Pride är inte längre något det hyschas om, tvärtom har det förvand-lats till en folkfest utan dess like. Här får alla vara med, vare sig man är HBTQ eller bara stödjer kulturen. Följ med paraden när den virvlar fram tvärs över stan, gå på de konserter som anordnas eller häng på Pride Ung.

1. STOCKHOLM PRIDEwww.stockholmpride.org

I slutet av sommaren anordnas Popa-ganda, en tvådagars musikfestival med fokus på pop och indie. Bland de band och artister som tidigare år har gästat festivalen hittas MGMT, Lykke Li och Shout Out Louds. Som en liten karamell att avsluta sommarens festivalsäsong med!

2. POPAGANDAwww.popaganda.se

Ung08 är den självklara gatufestivalen att gå på som ung i Stockholm. I Kung-strädgården anordnas det aktiviteter för alla mellan 13-19 år, från DJ-kurser och kurser i självförsvar till sneaker-spimpning, mangateckning och tävlin-gar av olika slag. Festivalens klimax är den sista dagen då The Voice anordnar en stjärnspäckad konsert som bl.a. gästats av Promoe, Flo Rida och Adam Tensta. Är du bra på att dansa eller har ett band? Grattis, då kan det t.o.m. bli du som står på Stora Scenen! Och det bästa av allt? Allt är gratis!

3. UNG08www.ung08.nu

1. GÖTGATANSödermalm

EMMAUSSecond hand som det ska vara, billigt och välsorterat för både killar och tjejer.FRÖKEN SÖTEn liten butik med klänningar i olika mönster och former. Även om grund-priserna ligger runt 500-lappen finns det chans att göra riktiga budgetfynd.

Belägen i en vacker före detta teater finner man Urban Outfitters som har en blandning av nyproducerat, second hand och re-design. Vill du hitta hippa kläder och speciella prylar ska du bege till denna butik på Biblioteksgatan.

2. URBAN OUTFITTERSBiblioteksg. 5, Östermalmstorg

1.

2.

36 EVOKE|

Hur gammal är du? Jag är 26 år.Har du någon familj? Jag har ju tre systrar, två föräldrar och en pojkvän.Varför bor du i både Stockholm och Malmö? Grejen är att jag bodde i Stockholm och så träffade jag min kille som bor i Malmö och så tröttnade vi på att ha distansförhållande så jag flyttade ner till Malmö. Men jag jobbar fortfarande i Stockholm, min studio är där så jag pendlar väldigt mycket fram och tillbaka helt enkelt. Om du skulle beskriva dig själv med tre ord, vilka skulle de vara? Oj! Ambitiös, målmedveten. Det blir många sådana ord. Duktig skulle jag nog vilja säga också. Vad gör du på fritiden? Jag har ingen fritid för jag jobbar hela tiden! Men jag kollar på tv-serier, det är min fritid. Sen så umgås jag med min pojkvän, träffar vänner. Jag gillar att resa och att äta mat. Vad tittar du på för tv-serier? Jag kommer att följa ungefär femton tv-serier i höst för jag älskar verkligen tv-serier. Men favoriterna är 24, True Blood, Gossip Girl och Grey’s Anatomy.Vad drömde du om att bli när du var liten? När jag var riktigt liten ville jag bli polis. Sen från elva års ålder fram tills jag var typ 16 ville jag bli regissör och det kanske jag kom-mer att bli en dag, det får vi se. Sen ville jag bli fotograf.När började du fota? Jag var 20 år, så det var sex år sedan.

Rockfotografen Emma Svensson var bara tjugotre år när hon grundade Rockfoto, som gick från att vara ett hobbyprojekt till att bli Sveriges största bildbyrå för livebilder. För oss berättar Emma om sina coolaste upplevelser, varför hon bor i två städer på samma gång och hennes egna tips för hur man blir en framgångsrik rockfotograf.

EMMA SVENSSON

37EVOKE |

Om du inte var fotograf, vad skulle du jobba med då? Jag älskar ju att hålla på och genomföra idéer och driva projekt så på något sätt hade jag väl jobbat med det. Jag hade säkert jobbat som chef på något företag kanske. Jag gillar att utveckla saker, inte bara att just bestämma utan även att få saker att hända. Det gillar jag. Vad är det bästa med att vara fotograf? Allt roligt man får vara med om. Jag har fått vara med om helt fantastiska saker på grund av mitt yrke. Jag har varit i hela Europa och i USA och fotat, och man kan få bra betalt för det. Man träffar underbara människor, och jag har fått gå på 1600 spelningar. Det är väldigt mycket positivt!Finns det något du drömmer om att göra med inte vågar? Ja, ansöka till Adamskys agentur. Jag tror inte att jag är tillräckligt duktig för det än. Jag har inte fotat så jättemycket modereklam och det är mest modereklamfotografer de använder sig av. Jag känner att jag behöver bli bättre på det först innan jag ansöker.Har du något motto? Jag tycker det är rätt löjligt med motton, det blir lätt krystat liksom med alla motton som finns. Men jag har massa sådana här...x hur ska man beskriva det för att det ska bli bra?Men har du något som du strävar mot istället då? Ja, det finns ju massor med sådana saker, som att man ska vara trev-lig mot andra. Det är ju motton egentligen men det är liksom inte så att jag har ett enda, jag har jätte många kan man säga. Hur tror du att andra ser dig? Jag vill verkligen vara en bra förebild, det försöker jag absolut vara. Jag försöker ta mig tid för andra, typ som i det här fallet när folk skriver till mig och så svarar jag på det och så. Jag vill att de ska se mig

som... nej, men jag är duktig, driven, ambitiös, snäll. Jag vill att andra ska ha en positiv bild av mig liksom och det hoppas jag att de också förhoppningsvis har.Vad är Rockfoto? Det är en bildbyrå och som en tidning på nätet kan man säga, en musiktidning på nätet. Hur kom du på idén? Jag tyckte att det fanns väldigt många sidor på nätet som skrev om musik men inga som fokuserade på bilder, så det ville jag starta. Hur gjorde du? Jag registrerade en webbsida. Första versionen av Rockfoto var väl-digt ful och dålig, den gjorde jag själv. Lite senare träffade jag en fo-tograf som även kunde göra hemsidor riktigt bra, så då fick han göra en ny hemsida.Fanns det några svårigheter på vägen? Ja, det var väldigt svårt i början tycker jag. Dels för att man var ung, oetablerad, ingen tog en på allvar. Det var svårt att registrera företag, det var svårt när man inte hade några kontakter och inte visste hur man skulle gå tillväga. Men här har vi ett motto faktiskt! Det gäller att aldrig ge upp, det är bara att försöka kämpa. Man stöter på massa pro-blem, massa hinder i livet och de som lyckas är dem som inte ger upp.

”Det var svårt i början, för att man var ung och oetablerad, ingen tog en på allvar. Men det gäller att aldrig ge upp, det är bara att försöka kämpa.”

ju, men inte så stort som det har blivit. Så det är jättekul!Hur känns det att vara VD på ett stort företag? Alltså, jag ser ju inte mig själv som VD på ett stort företag. Visst, Rockfoto, vi gör mycket, vi har många personer, men vi omsätter inte så mycket så jag tjänar ju inte några miljoner liksom. Rockfoto tjänar inte några miljoner, för livebilder är en sådan smal nisch i Sverige, det finns ingen stor marknad för det. Jag ser mig själv som spindeln i nätet för att Rockfoto ska fungera helt enkelt. Vad är det häftigaste du har gjort? Jag har fått åka på turné med band och det är rätt häftigt faktiskt. Det är ett sådant annorlunda liv man lever på den där turnébussen. Man kanske spelar tv-spel eller kollar på en film eller så går bandet på en fest och så åker man vid fyratiden på morgonen, och när man vaknar är man i en ny stad i ett nytt land och har hela dagen på sig att utforska det stället, och sen jobbar man igen. Det är verkligen helt fantastiskt. Vilket är det häftigaste bandet du har fotat? International Noise Conspiracy gillar jag väldigt mycket och det beror framförallt på att de är så grymma på att posa på scen. Kan du berätta om en speciellt minnesvärd konsert? Hultsfred 2006. Babyshambles gjorde sin första Sverigespelning. Pete Doherty, han som var ihop med Kate Moss, han var ganska hög på scen. Han var helt galen! Han kastade öl på fotograferna, och han

Hur såg Rockfoto ut från början? Nu är det 100 pers som är med och arbetar på Rockfoto, på den tiden var jag ensam och det var ett litet hobbyprojekt. Nu levererar vi bilder till Sveriges största tidningar, skivbolag, officiella fotografer och Sveriges största festivaler och sådär. Det är väldigt stor skillnad på hur det har utvecklats genom åren. Vad gör du på Rockfoto nu? Jag har delegerat ut mycket ansvar. Jag har bildredaktörer och an-nat folk som sköter mycket. Dessutom jobbar jag väldigt mycket med annat. Jag har till exempel lanserat ett nytt projekt för bara någon vecka sedan som heter Radar Magazine, och så jobbar jag ju som fri-lansfotograf. Jag undviker faktiskt att fota också, så två dagar i veckan föreläser jag på ett mediegymnasium i Lund. Jag jobbar med tusen olika saker så det är inte heltid med Rockfoto just nu. Men jag ansva-rar för alla medarbetare, ekonomin, affärsutvecklingen, bara den biten liksom. Hur många anställda är det på Rockfoto? Det är inga anställda utan de frilansar allihopa. Om man skulle vilja frilansa för Rockfoto, hur gör man då? Man kontaktar bildredaktören i den staden man bor. Det är de som beslutar om nya fotografer. När du startade Rockfoto, trodde du att det skulle bli så stort? Nej, inte så stort. Det trodde man ju aldrig liksom. Större trodde jag

”Grejen är såhär: många drömmer om att bli rockfotograf och tänker att ’Ah, nu ska jag fota Bruce Springsteen!’ men det kommer inte hända. Man måste jobba sig dit.”

> INTERVJU: EMMA SVENSSON

39EVOKE |

slog och sparkade på mikrofonen. Tillslut hoppade han ner på oss, vi stod på ett sådant där fotopodium på en uppbyggnad, så alla foto-grafer bara ramlade ner överallt. Alla fotografer var jätteförbannade efteråt på honom, men jag bara ”Shit, fan vad häftigt det där var!” och ville göra det igen. Du utsågs till Sveriges bästa rockfotograf både 2005 och 2006, hur kändes det? Det var liksom ett av mina mål, att vinna den titeln, så den titeln var ju jättehäftig. Sen så bestämde jag mig för att jag inte skulle vara med i den tävlingen längre för jag ville sluta på topp. Så jag har inte varit med och tävlat sedan dess.Har du några tips och råd till dem som har liknande drömmar och ambitioner som du? Jag hade mycket flyt. Jag blev lite kompis med band som var up and coming, till exempel The Sounds, Sugarplum Fairy, Mando Diao och sådana band. För grejen är såhär: många drömmer om att bli rockfotograf och man tänker att ”Ah, nu ska jag fota Bruce Springsteen!” men det kommer liksom inte hända. Utan man måste jobba sig dit, och då

måste man börja med att fota små band. När man har fotat banden så skicka bilderna till bandet så kanske de tycker bilderna är fina och vill använda dem på sin hemsida och då kanske ditt namn kommer upp där och så kanske någon annan ser det och undrar om du kan komma och fota dem. Jobba på att marknadsföra dig själv och jobba på att skaffa kontakter, att lära känna lite band som är på gång för att de kanske blir stora sen. Typ som The Sounds, jag ska få åka med dem på USA turné i höst. Hur häftigt är inte det? Som jag sa innan, ge inte upp! Det kommer komma motgångar hela tiden men ge inte upp. Det blir ju svårt att fota för Aftonbladet från början, men sök gärna till internettidningar för om du kan fota för dem så kommer du få tillgång till större spelningar.

Se fler livebilder på rockfoto.nu och kolla in Emmas senaste projekt Radar Magazine på radarzine.com

”Tillslut hoppade han ner på oss, så alla fotografer bara ramlade ner överallt. Alla var jätteförbannade på honom efteråt, men jag bara ’Shit, fan vad häftigt det där var!’ och ville göra det igen.”

41EVOKE |

When and how did you first start making music and what have you done to reach as far as you have?I started when I was about 14, I built a modest studio set up in my room and began recording, and I still record the band’s demos in my room. We haven’t done much to reach as far as we have, except write those songs. Everything just happened, we didn’t go out of our way.

How would you describe your music?Youthful guitar music.

What inspires you?Events that happen in my life, usually contraversial or ones that provoke sadness.

What’s the best thing about being in a band? What’s the worst?The best thing is playing live to your fans, and really interacting with them, it is the best feeling in the world. The worst is the fact that you can no longer just write songs for yourself, now when you write a song you have the whole world reviewing it.

Describe a normal day in your lives.Wake up very late, and hungover. See our friends, if its sunny we’ll sit in the park all day, if it’s cold we’ll probably just stay at home and wait until the evening. Try and persuade some-one to throw a party.

What’s the best thing about the place you live in? Also, could you give us an insider tip on what to do there?The best place in London is Hampstead Heath, it is where we spend our entire summer. It is the beauty and vastness of the countryside but right in the middle of a huge city.

Is there something you think somebody should invent that is not yet invented?Umbrellurinal. It’s an umbrella and a urinal, for when it is raining and you need the toilet. Just remember to empty it before you use it as an umbrella again.

Is there something you dream of doing?Setting up a new life in a different country, possibly India. I would be very proud if it worked and I had a stable life there.

What did you want to be when you grew up?A musician.

If you could have any skill, what skill would it be?Self-control. I am terribly weak when it comes to temptation.

If you could meet anyone, dead or alive, who would it be?Probably my grandfather. I would find him more interesting that any famous person.

If you could have a superpower, what power would it be?A stomach that never gets full, I am a greedy pig.

Do you have any word of wisdom you want to share?These are not my words but I am in love with this lyric: “It’s better to add life to your years than years to your life”.

bombaybicycleclubmusic.commyspace.com/bombaybicycleclub

JACK STEADMAN IS THE LEAD VOCALIST AND GUITARIST OF BRITISH INDIE ROCK BAND BOMBAY BICYCLE CLUB. HAILING FROM NORTH LONDON, THE BAND FIRST CAME INTO THE SPOTLIGHT WHEN THEY OPENED V FESTIVAL IN 2006 AFTER WINNING A COMPETITION. PRETTY GOOD FOR A BUNCH OF SIxTEEN-YEAR-OLDS, HUH? FOUR YEARS LA-TER THEY HAVE QUICKLY BECOME THE DARLINGS OF THE BRITISH INDIE SCENE AFTER RELEASING TWO EP’S AND TWO FULL-LENGHT ALBUMS.

> INTERVJU: JACK STEADMAN

Du gör annat än att bara blogga, vad är det du gör mer? Jag jobbar som journalist och skribent. Jag tycker om alla delar av mitt jobb, eftersom att allt ger utlopp för min kreativitet.

Vad drömde du om att bli när du var liten? Jag drömde om att bo på landet och ha barn och vara författare. Att leva som Barnen i Bullerbyn, för det var mitt idealsamhälle. Men helst ville jag bo i min mormor och morfars fint och ensligt belägna hus utanför Jokkmokk.

Vem var du när du gick i skolan, vilken typ av person? Det beror på vilka år man menar. Jag är en riktig ledartyp och har alltid vågat klä mig annorlunda och uttrycka mina åsikter. Jag sjöng solo för alla nior när jag gick i sjuan, så jag var nog rätt modig. Men också en väldigt snäll flicka–skötsam, gjorde läxorna och var trevlig mot lärarna.

Om du fick uppfinna precis vad som helst, vad skulle det vara? Ett par fågelvingar jag kan ha på ryggen och flyga till alla platser jag vill. Bara spänna fast och glida iväg högt upp i träd, långt ut till en skärgårdsö och till mormor och morfar såklart. Ofta känner jag att mina ben är otillräckliga. När jag ser fåglar susa över sommarhimlar önskar jag att jag fick följa med, att jag också kunde kretsa över svarta skogstjärnar, störtdyka och landa på en liten sten.

Om du fick träffa en historisk person och resa tillbaka i tiden, vem skulle det vara och till vilken tid? Jag skulle resa till Jane Austen och fråga henne hur hon egentligen hade tänkt avsluta boken Sanditon. Hon hann ju bara skriva halva

UNDERBARA

CLARA— TUFF, GLAD OCH OBOTLIGT OPTIMISTISK

43|EVOKE

> INTERVJU: UNDERBARACLARA

lara Lidström, alias UnderbaraClara, är inspirationen själv för många och med sin bubblande kreativitet delar

hon på sin blogg med sig av ekologiska och vegetariska recept, inlägg med pyssel och åsikter.

Hon är 23 år och bor i en by uppe i Norrland tillsammans med sin man Jakob och hunden Melker. De kommer båda från politiskt en-gagerade familjer som har diskuterat miljöfrågor vid middagsbordet i alla år. Clara Lidström är något av en kaxig tjej som vågar gå sin egen väg och tänka själv. Det är inte för intet som hon gett den nya hus-morstrenden ett ansikte, en trend som fortsätter att provocera och fascinera. Vi slängde iväg ett mail till Clara för att få veta mer om vem hon är och vad som händer i hennes liv.

Hur ser en helt vanlig dag ut för dig? Det beror på om jag är hemma eller i stan. Om jag jobbar hemma är det såhär: Jag vaknar klockan nio. Då har min man eldat så att det är varmt i huset. Jag går ner i köket och kokar te och läser tidningen. Kollar bloggen, skriver på någon artikel. Om jag har tid kanske jag pysslar litet med någonting som senare ska bli ett reportage. Därefter lagar jag lunch och äter. Antingen sitter jag på min farstubro i solen eller i mitt fina kök. Efter maten lyssnar jag på ekot i P1 medan jag dricker te på kökssoffan och har en filt över benen. Sedan jobbar jag igen. Målar, syr, pysslar, skriver. Ringer min syster eller mormor och pratar strunt. Lyssnar på Lantz i P1. Dricker mer te. Tills min man kommer hem och vi lagar och äter middag. Eldar lite till i spisen och sedan ser jag gärna på True Blood på datorn eller ligger på sängen med en bok. Dricker mer te och tänder ljus. God natt!

boken innan hon dog. Och det grämer mig att inte få veta hur hon hade tänkt sig upplösningen. Jag älskar Jane Austen!

Om det skulle göras en film om ditt liv, vad skulle den heta och varför? Den skulle heta någonting så trist som Psalm 23. Mest för att psalm 23 i Bibeln är vad jag hänger upp hela min existens på.

Har du några konstiga vanor eller tics? När jag sitter och väntar på någonting måste jag alltid rita fyra hjärtan med fötterna, som en fyrklöver. Det är ett tics jag har.

Hur skulle du se ut som superhjälte? Jag skulle kunna flyga och så skulle jag vara lika god och klok som Jesus. Då skulle man verkligen ha superkrafter.

Vilken är din favoritbok? Jag har så många favoritböcker. Men Alice Lyttkens bokserie med bland annat Längtans blå blomma är en gammal flickfavorit.

Vad ska man göra om inspirationen tryter? Man kan resa till en stuga i skogen. Utan tv och internet börjar hjärnan bubbla och grubbla. Så är snart inspirationen tillbaka.

Vad är det bästa resp. svåraste med att vara bloggare? Det bästa med att blogga är att ha människor som läser och reage-rar på det jag skriver. Det är också det jobbigaste och svåraste.

Hur kommer det sig att du började blogga och när blev din blogg känd? Jag började blogga för flera år sedan för att jag hade en längtan efter att uttrycka mig. Jag vet inte riktigt hur den blev känd. Kanske var det bara så att många upptäckte den samtidigt och var snälla och länkade. Det drog igång trafiken.

Berätta hur det är att driva en känd blogg för dem som drömmer om att göra detsamma. Det är ett roligt och lättsamt arbete. Om man har många läsare är det oförskämt bra betalt med tanke på arbetsinsatsen. Man får många fina läsarvänner och på det hela taget finns det nästan ingenting nega-tivt. Förutom att vissa som kommenterar är lite tokiga i huvudet.

Varför tror du att bloggvärlden är så stor? Är det negativt eller positivt? Därför att människor älskar att skriva om sig själva, och är ganska

nyfikna till sin natur och gärna spionerar på andra. Jag tycker att det är bra. Klart det finns rötägg som bloggar. Men dessa människor har ju också rätt att finnas.

Vilken sits skulle du aldrig sätta dig i? Dricka mig berusad.

Vad gör du helst när du är ledig? Är med min man, läser böcker, sjunger, leker med små barn och hundar. Och brottas. Det är väldigt roligt att brottas.

Vill du sända ut något budskap med din blogg? Jag vill inspirera och väcka nya tankar hos mina läsare. Om någon mår lite bättre efter att ha läst min blogg är jag jätteglad. Om någon fått en tankeställare är jag ännu gladare.

Du är en förebild för väldigt många unga tjejer, hur såg din före-bild ut när du var liten och nu? När jag var i tonåren var Pippi min idol. Jag var på kant med mans-samhället och då stod Pippi för ett starkt och bra ideal. Nu beundrar jag bland annat min mormor (förlåt att jag tjatar) men också Jesus och en kvinna som heter Hilda men borde heta moder Teresa.

Du är gift. Hur är din man och vad gör han för något? Min man är helt enkelt världens mest arbetsamma, snälla, snygga och musikaliska människa jag känner. Han är renlevnadsmänniska, tränar yoga varje dag och äter nyttigt. Inte helt oväntat utbildar han sig till hälsocoach.

Du är i mångas ögon gift vid väldigt ung ålder. Kommenterar folk ofta det? Ja, folk brukar kommentera det och tycker att det är väldigt kul och häftigt att vi vågar göra någonting annorlunda.

Om du fick åka till ditt smultronställe, var skulle det vara? Jag skulle sätta mig i bilen och köra 40 mil upp till min mormor och morfar. Där skulle deras gula villa på kullen ovanför sjön hälsa mig välkommen. Det skulle vara en klar septemberdag med knallblå himmel, isande vindar och löv som blåste av träden. Jag skulle äta mormors köttsoppa till lunch och sedan hjälpa morfar att elda i ved-spisen. Och efter lite kaffe och grädde på fat skulle jag ta båten och ro ut på höstvattnet. Min mormor och morfar representerar allt som är tryggt och gott i mitt liv. Åh vad jag längtar efter dem!

Claras blogg hittar du på: underbaraclara.nu

44 | EVOKE

”JAG SKULLE KUNNA FLYGA OCH Så SKULLE JAG VARA LIKA GOD OCH KLOK SOM JESUS. Då SKULLE

MAN VERKLIGEN HA SUPERKRAFTER.”

> INTERVJU: UNDERBARACLARA

45|EVOKE

ILLUSTRATION DANIEL SJÖSTRÖM

46 | EVOKE

POWER TO SUCCEED

The ever-changing, challenging nature of print means support for your business has never been more important. Fujifilm has expertise in offset, digital and wide-format printing with a technical and business support network to match. So, take advantage of our technologies, solutions and the best support infrastructure in the industry to give you the power to succeed.

Go to www.powertosucceed.eu or visit us on stand 9-CD360 at IPEX 2010 to see how our vision of the future can inspire yours.

POWER TO SUCCEED

POWER TO SUCCEED

The ever-changing, challenging nature of print means support for your business has never been more important. Fujifilm has expertise in offset, digital and wide-format printing with a technical and business support network to match. So, take advantage of our technologies, solutions and the best support infrastructure in the industry to give you the power to succeed.

Go to www.powertosucceed.eu or visit us on stand 9-CD360 at IPEX 2010 to see how our vision of the future can inspire yours.

POWER TO SUCCEED

Grafiska branschen förändras.

Fujifilm har både de digitala lösningarna och kompetensen som hjälper dig att lyckas.

Se hur på powertosucceed.eu

Stockholmsuttagningen till Novemberfestivalen 2011

Grafisk Medieproduktion Industritekniska programmet (IN)Ett yrkesprogram med riksintag

Från idé till färdigt tryck

Det här får du lära dig:

och förpackningar

47|

Beskriv dig själv med tre ord.Envis, studsig och snäll.

När började du blogga?Sommaren 2005.

Vart kommer namnet ”niotillfem” ifrån?Jag hade ett jättetråkigt sommarjobb mel-lan niotillfem och jag började blogga när jag satt där och hade tråkigt, mellan nio och fem.

Vad inspirerar dig till att blogga?Filmer, musik, vänner, fina saker. Allt som jag

tycker om vill jag skriva om. Min blogg är som min scrapbook.

Beskriv din blogg.Söt, pepp och snäll.

Vilken superkraft skulle du vilja ha? Varför?Teleportering! Äta lunch i Tokyo och festa i New York och sen bara teleportera sig hem. Awesome.

Om du fick träffa vilken person som helst, död eller levande, vem skulle det vara?

Oj, vad svårt. En 28-årig Håkan Hellström. Han var så sanslöst fin när han precis slog igenom. Nervös hopplös romantiker.

Vad är din mest älskade sak?Min pojkvän.

Vad gör du när inspirationen tryter?Lyssnar på musik och bläddrar i böcker.

Berätta om ett favoritställe i Stockholm!Tranan! En restaurang jag är på flera dagar i veckan. Vad jag älskar med det är att alla mina vänner är alltid där. Man kan sitta på ute-serveringen med en kompis och efter två timmar är man tio perso-ner utan att man ens ringt varandra. Älskart.

Hur ser en helt vanlig dag ut för dig?En alldeles vanlig vardag? Jag går upp vid halv åtta. Jobbar. Är hemma vid åtta kanske. Lagar middag och sen tittar jag på en film eller går ut och träffar kompisar eller min pojkvän eller både och. En vardag som de flesta har helt enkelt.

Har du några visdomar på lager?Så länge du är modig så ordnar sig allt.

Sandras blogg hittar du på: rodeo.net/niotillfem

SANDRA BEIJERÅLDER: 25BOR: Vasastan i StockholmGÖR: Jobbar som copywriter på

Garbergs och driver bloggen ”niotillfem”

| 47

> INTERVJU: NIOTILLFEM

EVOKE

48 | EVOKE

Det är den första dagen på hösten, träd-kronorna skiftar i varma färger samti-

digt som kylan biter i kinderna. Den smala asfaltvägen leder från Café Lugnets sagolika miljöer tillbaka till Hallunda Centrum och huset för daglig verksamhet, en plats som för många är okänd. När de tunga entrédörrarna öppnades ti-digare denna morgon möttes två okända an-sikten av ivriga blickar. Samtidigt som hand-ledaren Ida Vakoniemi räcker fram handen för att hälsa, sprider sig en varm nyfikenhet i rummet. – Hej, Ida! Du, jag behöver faktiskt prata med dig! säger en av tjejerna med de nyfikna ansiktena och går fram till henne. – Du får vänta lite, vi kan prata sen. Jag har en intervju med de här tjejerna först. Vi har en bestämd tid, svarar Ida lugnt men be-stämt. Och efter några men från tjejens sida visar Ida vägen till sitt rum. Som person med funktionsnedsättning är det inte säkert att man har möjligheterna att

jobba under de förutsättningar som existe-rar på en vanlig arbetsplats. Men på Daglig verksamhet är allt anpassat och möjligheter-na finns för att få utvecklas och bidra, precis som på alla andra arbetsplatser. Ida Vakoniemi är en av de ungefär 23 an-ställda handledarna på Daglig verksamhet. Hon är en positiv och glad person som inte verkar ha någon botten när det kommer till tålamod. – Av någon anledning hamnar jag hela ti-den inom vården, berättar hon. Och när man ser henne jobba är det inte så konstigt. Hennes vänliga öppenhet och upp-

Släpp alla förutfattade meningar, du kommer bli förvånad. Daglig verksamhet i Hallunda är en arbetsplats för personer med funktionsnedsättning fylld av värme, glädje och entusiasm. I en miljö där kreativiteten flödar förvandlas skaparglädjen till välsmakande choklad, vacker keramik och ett idylliskt café.

BLAND INSPIRATION OCH SKAPANDE

TEXT CAROLINA ANDREASSON FOTO SARA ENBOM

märksamma kommunikationssätt gör henne som figursydd för jobbet hon fick genom kontakter på sin gamla skola. Ida håller i medieproduktionen på daglig verksamhet, där hon jobbat sedan mars 2009. Hon berättar om filmer som producerats och vilka program de jobbar i. Hon berät-tar om hur verksamheten fungerar, med att handledarna finns där för att visa och leda arbetet i rätt riktning. Men att de alla jobbar här som på vilken annan kreativ arbetsplats som helst. – De kan precis som vem som helst driva iväg ibland, säger Ida med ett stort leende. Ja, ibland fastnar de på Facebook precis som en annan kan göra. Då får vi helt enkelt på-minna om vad det är de ska göra. Ida insisterade på ett besök till Café Lug-net som också drivs av Daglig verksamhet, en stolthet, där togs vi emot med öppna fam-nar, bullar och saft. Caféet ligger i en idyllisk bädd av natur och med själva cafébyggnaden i det sagolika lilla torpet. Allt ser ut att kunna

”Ibland fastnar de på Face-book precis som en annan kan göra. Då får vi helt en-kelt påminna om vad det är de ska göra.”

49|EVOKE

> REPORTAGE: DAGLIG VERKSAMHET

vara taget direkt ur vilken Astrid Lindgren-saga som helst. Hit kommer ofta hundägare eller fikasug-na personer för en paus i vardagen. I växthu-set intill torpet odlas allt från vindruvor till tomater. Detta säljs bland annat på markna-derna som anordnas några gånger om året. Inne på caféet hänger det bilder från mark-naderna, bland annat vintermarknaden där man kan se torpet inbäddat i snö och tomten hälsande på barnen. På Daglig verksamhet arbetar personer med funktionsnedsättningar av olika typer. En verksamhet där man får jobba kreativt och bidra. Där finns ett stort utbud av arbetsupp-gifter, bland annat sätts det upp teaterpjäser, sys, trycks, delas ut reklam, görs choklad och skapas keramiska verk. Sedan säljs det mesta i deras egen butik eller på caféet och de tidi-gare nämnda marknaderna. Men de har även andra uppdrag som att göra barnhopprep som sedan fraktas till Uppsala för paketering och efter det till leksaksaffärer.

– Vissa kommer hit för att tjäna pengar, andra kommer hit för att bara ha något att göra, säger Ida. På Daglig verksamhet jobbar man på sta-tioner och i grupper på ungefär en till fyra personer. Som exempel kan en grupp den ena dagen måla och den andra göra choklad. Det är inte mycket som avviker från en vanlig arbetsplats förutom glädjen. Men runt om i byggnaden sitter det små lappar med bilder och symboler. Dessa kallas för pikto-gram och används bland annat som scheman för de anställda som inte kan läsa, samtidigt som de även fungerar som anvisningar till var

”Många tror att det skulle synas att personer med funktionsnedsättning har producerat det som görs här, men så är det inte.”

INFORMATIONAdress: Hallunda torg 1, runt hörnet om medborgarkontoret. Vägbeskrivning:Buss 738 från Tumba station mot Norsborg, gå sedan av vid Hallunda centrum. Restid 16 min.Butik:Hallunda Centrum, HallundaplanMåndag - torsdag: 09.00-11.30 och 12.30- 15.30 Fredagar: 09.00-11.15 och 12.30-14.00Café: Lugnet, 145 72 Norsborg (norr om Lugnets väg)

50 | EVOKE

> REPORTAGE: DAGLIG VERKSAMHET

saker finns. Det ser lite ut som en studio inne hos Ida med sladdar, utrustning och datorer vars skärmar visar komplicerade program. För ett tag sedan gjorde Ida tillsammans med en tjej från Daglig verksamhet en film om Hågelby och de funktionshindrade som jobbar där. En film som gjordes för att uppmärksamma deras jobb och arbetssysslor som hotades att försvinna. – Många tror att sakerna skulle vara av dålig kvalitet eller att det skulle synas att personer med funktionsnedsättning har pro-ducerat det som görs här. Men så är det inte, det är bara dumt att tänka, säger Ida och ler ännu en gång.

Allt som görs och säljs på Daglig verksam-het är av oerhört god kvalitet. Hantverken skulle lika gärna kunna vara gjorda av efter-traktade konstnärer. Chokladen ser nästan för fin ut för att ätas och skulle utan tvekan passa in i vilken exklusiv chokladaffär som helst. Ett hantverk mer välgjort och vackert får man leta länge efter. – När jag först kom hit och blev visad chokladen blev jag lite förvånad och sa att det såg ut som riktig choklad. Då fick jag som svar ”Ja, det är klart. Det är riktig choklad”.

Hur tror du att det är att ha en funktions-nedsättning i dagens samhälle? – Jag tror att det är tufft för dem som är medvetna om att de är annorlunda, säger Ida. Hon tycker att personer med funktions-nedsättning borde få ta mer plats i samhäl-let precis som andra som kan behöva hjälp. Det är ett problem att dessa personer inte får samma möjligheter som andra. De ska inte

”Eva kan inte tala, men signalerar med armar och rörelser att hon vill visa något.”

behöva gömmas av samhället. Under rundvandringen på Daglig verk-samhet möttes vi i målarverkstaden av Eva. Eva kan inte tala, men signalerar med armar och rörelser att hon vill visa något. Ute i säll-skapsrummet, där det tidigare denna morgon kommit in två okända ansikten är väggarna fyllda med konst. Alltifrån abstrakta tavlor till motiv av blommiga fält och alla med sin egna unika charm. – Eva, jag tror att dina målningar redan är sålda, säger Ida ödmjukt. På ena väggen hänger en prislista över tav-lorna, där redovisas kostnaden beroende på vilken färg pricken under tavlorna har. Under samma rundvandring möttes vi av en grupp vars entusiastiska uttryck kring sitt jobb inte släpper från min näthinna. Sittande kring ett runt bord läste de dagens tidning. Ida presenterade oss som två tjejer som skul-le skriva om dem här på Daglig verksamhet. Ögonen höjdes och ur den koncentrerade gruppen kommer snabbt ett glatt och högt

51|EVOKE

utlåtande. Ett utlåtande som följs upp i rum-met som i en stämma. – Jag älskar mitt jobb! Ida tillägger att hon tror att vi har mycket att lära av personer med funktionsnedsätt-ning. Här förekommer inte mobbning eller utanförskap som på andra arbetsplatser, alla är olika och det är accepterat. Det är första dagen på hösten och precis som vilken annan dag passerar bussar och människor förbi Hallunda centrum och Daglig verksamhet. Ändå är det få som vet att det ligger där, få som vet vad de gör och vilka de är. En arbetsplats som har så mycket att dela med sig av och lära andra. Men vi står inte längre ovetande, vi har känt vär-men som gömmer sig i Stockholms söderort. Vi vet att de inspirerar.

”Jag älskar mitt jobb!”

52 | EVOKE

FOUR SEASONS

FOTO SARA ENBOM SMINK SABINE ONAR

53|EVOKE

54 EVOKE|

55EVOKE |

56 EVOKE|

57EVOKE |

Du ler i mitt hår och ber om spontanitetDu ler i mitt hår ber om spontanitet

Andas i mig kreativitetOrden är dina

du känner deras sfärDu ger dem ditt liv

de håller dig kärVördnad omsorg

inget gömmer sig i digDu är friheten saknaden

allt jag känner i migOch älskade vi ska dansa på krossat glas

Älskade älskade älskade... extasJag älskar livet mitt liv är ditt

Aldrig någonsin tvekanaldrig någonsin bestrittSjung för mig älskade

spela min melodiKom och lek med min längtan

Bli fri hjärtat FriAndas in livet i sargat bröst

Smek mina läppar med modstulen röstJag älskar livet, ge mig det nuJag älskar livet, mitt liv är du

DIKT AV KRISTOFFER ZETTERSTRÖM

58 | EVOKE

LAGOM TILL DE FÖRSTA TUSSILAGORNA

Färger är det som väcker inspirationen inom mig. Oavsett om jag fotar i färg eller i svartvitt är det ändå nyanserna runt omkring oss som ger lusten att skapa. Min inspiration följer helt enkelt årstiderna, under vintern då allt går i gråskala går inspirationen i ide och lagom till att de första färgglada tussilagorna slår ut är den tillbaka. Min fotokrönika visar all världens färger, det som ger mig glädjen att fort-sätta fotografera och bringa liv i mina idéer.

Sara Enbom, Fotograf

> KRÖNIKA

59EVOKE |

ag ska förändra världen. Kanske inte idag och kanske inte imorgon, men jag ska göra det. Du kanske inte skulle tycka att jag ser ut eller verkar som en världs-förändrare, men jag har hittat en hemlig ingrediens. Kärlek. Dessut-om har jag en dröm (och jag får äntligen citera Martin Luther King). En annan högst inspirerande människa är Moder Teresa, en riktig powerkvinna. Hon tog sitt pick och pack och bosatte sig i slummen i Indien där hon tog hand om hemlösa, fattiga, sjuka och döende. Detta gjorde hon i 45 år. Vad hinner man göra på den tiden? Födas, växa upp, gifta sig, skaffa barn, kanske skiljas och gifta sig igen, utbilda sig och säkert byta jobb en eller kanske till och med två gånger. Tillbaka till den där drömmen jag nämnde. Om du haft religion i skolan eller kanske konfirmerat dig så har du antagligen hört om något som kallas den gyllene regeln. Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Hur många gånger har man inte hört det? Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Jag tror att det finns en väldigt simpel anledning till varför vi blivit matade med detta. För att det är logiskt. Moder Teresa levde verkligen efter den här regeln. Hon levde ett liv av goda gärningar, säkerligen inte för att hon förväntade sig att få någonting tillbaka, utan för att hon ville göra någonting gott. Det är min dröm. Moder Teresa har sagt en massa coola och tänkvärda grejer som jag tror att alla kan ta till sig, vare sig man är kristen, muslim, hindu eller ateist. Här är ett exempel: ”Jag är inte säker på exakt hur himlen kommer att se ut, men jag vet att när vi dör och det börjar bli dags för Gud att döma oss, kommer han inte att fråga ’Hur många goda gärningar har du gjort i ditt liv?’. Han kommer snarare att fråga ’Med hur mycket kärlek har du gjort vad du gjort?’”. Jag tror inte det har gått någon obemärkt förbi att jag gillar citat, klyftiga, tänkvärda och inspirerande. Med bra citat kan man beskriva hur man själv känner inför vissa saker när man inte kan sätta ord på sina tankar på andra sätt. På samma sätt kan rätt citat orsaka riktiga aha-upplevelser, vilket kan behövas ibland (eller ganska ofta) för att vi ska få upp våra ögon. Därför tänker jag snart avsluta med ännu ett citat, av Martin Luther King. Innan dess vill jag bara skriva en sak. Ni kanske tycker att jag är naiv med min tilltro till kärleken och anser att jag lever i någon slags fantasivärld som tror att kärlek faktiskt har kraft att förändra. Men jag är definitivt inte den enda som tänker i de banorna. Moder Teresa och Martin Luther King har, bland annat, en sak gemensamt – de insåg vikten av kärlek. De ville förbättra världen och gjorde det, punkt. De väntade inte på att resten av jordens befolkning skulle hänga på utan tog saken i sina egna händer. I slutändan har vi faktiskt bara varandra och varför skulle vi inte ta vara på det? Därför uppmanar jag er att älska varandra, och förändra världen.

”I have decided to stick with love. Hate is too great a burden to bear.”

JAG SKAFÖRÄNDRA

VÄRLDEN

J

> KRÖNIKA

Ida Bohlin, Skribent

– Martin Luther King

Du vaknar av att det är för varmt. Du slänger över din del av täcket på honom, men han märker ingenting.

Du njuter av luften som smeker din hud och famlar se-dan efter ditt armbandsur som ligger på sängbordet, och får tag på både det och ett läderband. Det är sommarnatt och ljust ute, så du kisar dig till att klockan är närmare halv tre. Du lägger tillbaka den på sängbordet och tittar på läderbandet. Det är halsbandet han fick av sin mormor när han konfirmerades, ett svart läderband med ett platt silverkors. Du har lite svårt att släppa det här med att han är troende och går i kyrkan på alla storhelger och gärna flera gånger däremellan, men du börjar acceptera det, för du älskar honom. Du har själv aldrig trott på Gud. Eller Jesus. Eller Allah, Buddha, eller haft någon annan religiös övertygelse. Visst gick du på kyrkans barntimmar och visst har du bett afton-bön men du har aldrig trott. Utom på en sak. En sak, och endast en, har, sen du ens tänkte tanken första gången, varit din fulla övertygelse, utan något som helst tvivel, någonsin. Du vet, du vet att för varje person man någonsin älskat, varje sak man gett sin kärlek, så bildas en förgrening i hjärtat. Det finns en hjärt-tråd för varje kärlek. Talesättet ”att ha ett stort hjärta” måste ju komma nå-gonstans ifrån, så varför inte för att man bokstavligen talat får större hjärta om man älskar mycket? Inte i den bemär-kelsen att det syns i en obduktion, för vem orkar räkna alla kärl som finns i ett hjärta? Men du vet att de finns där. En förgrening för varje kärlek. Du vet att människor som älskar mycket lever längre, för de har större hjärtan, fler förgreningar som kan hjälpa till att sprida blod även till de mest avlägsna delarna. Du vet också att all kärlek är riktig kärlek. Det betyder inte att all kärlek är fin kärlek, eller ens tillåten kärlek, men du vet att din kompis kärlek till The Jonas Brothers är lika mycket kärlek som din mammas och pappas kärlek till var-andra, båda skapar förgreningar. Stammen i hjärtat, det som allting utgår ifrån, är kärle-ken till sig själv. Den kan vara stor eller liten, och den växer och krymper genom åren, men den finns alltid där för det går inte att leva utan den. Det är därför även människor som är oförmögna att älska någon annan än sig själv ändå

kan leva, för de har stammen, roten till all kärlek. All kärlek räknas, och det finns olika sorters kärlek. Det finns den sorten som är så stark att den springer direkt ur stammen, och så finns det den som springer ur en förgre-ning som i sin tur sprungit från tio andra förgreningar. En förälders kärlek till sitt barn är något som springer direkt ur stammen. Den omedelbara överväldigande kärleken är så stark att om man omvandlade den till energi, så skulle all världens sjukhus kunna drivas av förlossningsavdel-ningarna. Och lika stor är ett barns kärlek till sin förälder. Kärleken är föränderlig. Den kan minska och den kan öka, men har den väl satt sig på plats och skapat en för-grening, så kan den inte försvinna. Den kan tyna bort, och inte vara mer än det tunnaste av stråk, men den kan lik-väl alltid flamma upp igen och bli starkare än någonsin. Kärleken till någon annan enskild person kan övervinna kärleken till sig själv, men är då nästan alltid förödande, en Romeo och Julia-typ av kärlek. Den småskaligare kärleken är på intet sätt mindre värd än den som springer ur stammen, men den når sällan, utom i fanatiska sammanhang, samma proportion. En ny favoritlåt, till exempel, speciellt en sådan som får dig att stanna upp mitt i ett steg första gången du hör den, sådana saker skapar också förgreningar i hjärtat. Varje idol vars affischer har prytt dina väggar. Barn-domsförfattarna som du omedvetet alltid kommer vara påverkad av. Din hund, din första flickvän, din pojkvän, din mamma. Alla samsas de på en yta som inte är större än din knytnäve. Alla delar de din kärlek, och alla kan dela på den, för kärleken tar aldrig slut. I varje fiber, i varje för-grening finns potential för den kärleken att växa sig större och starkare för varje minut som går, för varje sekund. Varje kärlek kan i sig bli större än kärleken till sig själv. Därför är kärleken också farlig. Vid varje ny förälskelse bildas en förgrening. Det är därför hjärtat bultar extra hårt, det är därför man blir röd om kinderna. Hjärtat bygger en ny potential till sin egen undergång, nytt fiber för ett längre och lyckligare liv. Som nu. Nu när du sitter i den trånga sängen i hans pojkrum och tittar på honom när han sover och lyssnar på hans regelbundna snarkningar, då kan du nästan känna hur den förgrening i ditt hjärta som bär hans namn växer.

TEXT CAROLINE BRYNGELSON

> NOVELL

60 EVOKE|

Caroline Bryngelson föddes 1989 i Halmstad. På gymnasiet gick hon medieprogrammet, först med inriktning journalistik men bytte sedan till grafisk kommunikation i trean. Nu läser hon webbredaktörs-programmet på Borås högskola. Caroline vaknar sällan upp mitt i natten med en färdig novell i huvudet, utan går istället runt ett tag och samlar på sig bra meningar, formuleringar och känslor för att sedan väva samman det till en berät-telse med hjälp av personer och händelser. Hon skriver alltid för hand först, och bara sådant hon själv skulle vilja läsa.

61|EVOKE

62 | EVOKE

unt två på eftermiddagen öppnas dör-rarna in till Xenter Botkyrkas stora entréhall, som fylls med filmskapare

och rödlätt ljus. I den stora hallen finns en scen även den dekorerad i rött och utställare från hela Sverige som representanter för oli-ka filmutbildningar, filmstöd och filmforum med information från filmskolor.

Vårrullen har blivit Stockholms största film-festival för unga mellan 17-26 år. Festivalen anordnas i april varje år och drivs av Xenter Botkyrka i samarbete med Film Stockholm. Bortsett från själva festivaldagen har fes-tivalen funnits i olika aktiviteter året runt sedan 2003, och är till för att utbyta erfaren-heter och knyta kontakter mellan besökare, jury och filmare.

På dagen för Vårrullens festival vandrar per-soner i röda tröjor med Vårullentryck lite skyndande omkring i Xenter-lokalerna, för att in i det sista se till att allt går som pla-nerat. De flesta rödtröjade är gymnasielever som

befinner sig på hemmaplan. Vårrullen är nämligen också ett projekt tillsammans med medieprogrammet på Tumba gymnasium/Xenter, där eleverna som går ut trean jobbar med festivalen som sitt projektarbete med målet att de ska lära sig att arbeta praktiskt med ett media- och kulturprojekt.

”Vi utbildar årligen 25-30 medieelever från Botkyrka i projektledning med ambitionen att filmutbudet och de som arbetar inom media skall återspegla Sverige idag. Vårrullen fungerar som länk mellan stad och förort, unga filmare och filmbranschen. Produktionsbolag, filminstitu-tioner och jurymedlemmar möter nya förmågor och modiga uttryck på plats i Botkyrka” skriver de på sin hemsida.

Vårrullen är en festival och sex tävlingar.Bland priserna hittas stipendium och men-torskap som bland annat produktionsbolaget Yellowbird delar ut till unga lovande filmare. Deras priser innefattar ett mentorskap och prischeckar värda 10 000, 2000 respektive 1000 kronor till första, andra och tredje plats.

Andra priser som delas ut är bland annat Avid Technical Award, Digidesigns ljudpris och Årets Puma till bästa kvinnliga regissör eller fotograf. Under festivalen delas även priset Stock-holmsdiamanten ut, där vinnaren utöver pro-duktionsstöd från Film Stockholm och Film Centrum till sin nästa film även blir direkt-kvalificerad till Novemberfestivalen.

Juryn för tävlingarna är valda med omsorg och år 2010 gästades dem av ingen mindre än Björn Kjellman, som bedömde de tävlan-de i Stockholmsdiamanten. Björn Kjellman är en känd svensk skådespelare och sångare som bland annat deltagit i Melodifestivalen och spelat i filmer som ”Adam & Eva”.

Vårrullen är en utmärkt plats att synas på som ung filmskapare eller som filmintresserad och bara gå dit och njuta av den mångfald av filmer som visas under dagen. Här hittar du engagemang hos ingrodda ”filmbranschare” till nyinsatta elever. Det är ett inspirationens hav för filmälskare.

RVåRRULLEN: EN FILMFESTIVAL FÖR UNGA SKAPARE

63EVOKE |

Är du sugen på att medverka i Vårrullen?

Regler: Ålder 17-26 år (se de olika tävlingarna på •Vårrullens hemsida)Max 15 min (inkl för- och eftertexter)•All musik i filmen skall vara egenkomponerad •eller så skall filmaren ha löst rättigheterna att använda musiken i sin film.Du får inte anmäla en film där du arbetat •med ett professionellt team. Stöd från film-pooler, resurscentrum eller liknande i form av växthusstöd accepteras dock. Hör av dig till festivalen om du är osäker!

För mer information om t.ex. sista anmäl-ningsdatum och hur du anmäler dig, se Vårrul-lens hemsida. Där hittar du även tidigare vinnare och deras bidrag. www.varrullen.se

VåRRULLEN: EN FILMFESTIVAL FÖR UNGA SKAPARE

64 | EVOKE

from PAST

to PRESENT

Det är coolt att klä sig i second hand. Men hur matchar man egentligen de där lite udda plaggen med vad som finns i vanliga butikskedjor? Och hur ser ett typiskt second hand-plagg ut? Evoke-redaktionen visar upp

sina personliga favoriter, titta och inspireras!FOTO SARA ENBOM MODELLER ANTON, IDA & CAROLINA

ALLT ÄR SECOND HAND ELLER ÄRVT.

65|EVOKE

67|EVOKE

68 | EVOKE

71|EVOKE

72 | EVOKE

ILLUSTRATION SANDRA RANINEN

73EVOKE |

DDet svåraste med inspiration är att behålla den. Själv så får jag inspiration av att hålla på med flera olika saker samtidigt, su-perintensivt hela tiden. Jag har sex företag som jag driver, håller på och skriver en bok och drar igång en kampanj. Allt samtidigt, men såklart inte hela tiden. Arbetet med ett av företagen ger mig alltid idéer på hur jag kan lösa ett problem i ett annat, t.ex. Eller öppnar upp en dörr där det finns något som också kan användas i de andra företagen. Fördelen med att hela tiden fokusera på ett spår, ett projekt, eller ett företag, är att man kan vara säker på att man gör allt man kan i det. Men nackdelen är att man inte vet vad man hade sett på de andra spåren, som hade kunnat göra att du kunde göra ännu mer. Ni hänger med, hoppas jag. I Sverige finns det en bild av att man är sitt yrke, på ett sätt som har blivit norm och hämmar folk. Man är lärare t.ex., man jobbar inte som det. Eller man är entreprenör, eller man är för-fattare, eller journalist. Jag får alltid förvirrade blickar när jag får frågan, antagligen för att jag låter förvirrad själv. Det brukar låta typ så här: ”Vad gör du?” ”Lite skit.” ”Men vadå” ”Nej men jag har lite företag” ”Vadå för företag” ”Ja, lite olika” ”Berätta om ett då” ”Okej,”Och så tar jag nåt slumpvis, gör en liten utläggning och säger att jag försöker tänka på att starta företag som gör samhället bättre samtidigt. Folk brukar inte fråga så mycket mer. I andra samhäl-len är det inte lika konstigt att ha flera yrken, eller flera roller, på Island t.ex., eller i USA för den delen, där väldigt många kallar sig konstnärer så fort de börjar måla. Det tycker jag är toppen. Det är bara nån konstig ego-grej här som gör att vi tycker att vissa får kalla sig författare t.ex., men inte andra. Varför det? Du är väl det du håller på med just då? Sen kanske du går hem och är förälder, kompis eller älskare. Jag ”är” inte entreprenör eller företagare. Jag håller på med lite företag när jag jobbar. Sånt där pajjar inspirationen. När folk ska hålla på att tycka en massa om vad man är, bara för att de själva är förvirrade. Det är lite svårt att förklara hur mycket folk utifrån påver-

kar en innan det händer dig. Men att kontrollera det är för mig nyckeln till att behålla min inspiration. Jag startade för fem år sen en tidning som hette Gringo. Vi kände på oss att det skulle bli en stor grej och jag kände på mig att det skulle innebära att sjukt mycket folk skulle vilja lägga sig i. Och så blev det också. Om du googlar Gringo så hittar du tusentals inlägg på bloggar och debattforum och artiklar och fan och hans mamma. Och då är inte det alla tusentals mail vi fick. Om vi hade lyssnat på vad alla tyckte hade vår inspiration dött. Det vi gjorde var att vi från början bestämde oss för en fem-årsplan, som vi skulle hålla oss till oavsett vad folk tyckte. För att det fanns en plan, en pedagogisk plan där vi började med en enkel retorik kring integrationsfrågan, anpassad för hur läget var i Sverige då, och sakta skulle utveckla den och göra den allt-mer komplex år för år. De mest intellektuella skulle tycka vi var fåniga första halvan av tiden, och de mer konventionella skulle tycka vi blev för wack andra halvan. Tyvärr kom vi bara halvvägs, för vi råkade gå i konkurs, men det var en fantastisk erfarenhet och fantastiskt kul. Framförallt så stärkte det våran integritet väldigt mycket att faktiskt komma långt med den plan vi hade från början, utan att falla för trycket att lyssna på alla tusentals som tyckte saker. Även om det egentligen inte var så svårt – hur ska man ta hänsyn till tusen åsikter? Warren Buffet, som är en av världens rikaste män, säger så här om att lyssna på andra: ”My idea of a group decision is to look in the mirror.” Han har blivit rik på att investera i aktier, och menar att det farligaste man kan göra är att investera i företag som alla tycker är hajp. Riktigt så tänker väl inte jag, jag tror att jag tar bäst beslut om jag lyssnar på intelligenta människor. Dessa har jag också valt, det är personer som är kunniga inom det jag jobbar med och som jag dessutom vet vill mig väl, som aldrig kommer att vara avundsjuka på mig. Eller som åtminstone, om de någon gång är avundsjuka, inte påverkas i det de säger av sin avundsjuka. Du behåller din inspiration om du gör sånt som inspirerar dig, inte andra. Då kommer det smitta av sig på ditt projekt, dina företag, dina vänner eller kollegor. Det är bara att gå loss, ta det hela vägen, och tro på din idé. Det är det enda du någonsin verkligen kommer kunna tro på.

OM INSPIRATIONAV CARLOS ROJAS FOTO JOHANNES LILJESON

Carlos Rojas är född 1983 och grundade tidningen Gringo år 2004, först som en bilaga till Metro men som sedan växte sig större och rörde upp i

samhällsdebatten genom att bland annat diskutera invandrarkultur.

> KRÖNIKA

74 EVOKE|

EVOKE TIPSAR: BÖCKER

IDA TIPSAR:BILBO - EN HOBBITS ÄVENTYR

J.R.R. TolkienVem känner inte till J.R.R. Tolkien? Kanske om du mot förmodan inte har sett en enda film sen början av 2000-talet och därmed helt och hållet missat Sagan om Ringen-trilogin. J.R.R. Tolkien är nämligen författaren till böckerna bakom superfilmerna, och då såklart även till trilogins föregångare Bilbo – En hobbits äventyr. Boken handlar om hobbiten Bilbo Baggins som anställs som inbrottstjuv av ett gäng dvär-gar, med Torin Ekenskölde i spetsen, för att återta en stor skatt från draken Smaug och titeln som kung under Ensamma Berget. Boken är en klassiker fylld med kreativa beskrivningar, sånger och bilder tecknade av Tolkien själv. Även om den är lite långsam på sina ställen är det en perfekt bok för alla Sagan om Ringen-fans och för dig som vill veta vad som verkligen hände när Bilbo fick tag på Ringen.

HANNA TIPSAR:VAR ÄR ALASKA?

John GreenMiles Halter är trött på sitt tråkiga och ensamma liv hemma, och be-stämmer sig därför att börja på internatskolan Culver Creek i jakten på Ett Stort Kanske. Där träffar han sin rumskompis Chip, som kallas Översten, och Alaska, en smått galen men väldigt smart (och snygg) tjej som han snabbt blir kär i. Tillsammans bildar de ett spretigt men lojalt litet gäng som livar upp vardagen på internatet med att hitta på hyss. Tills en dag, då deras värld vänds upp och ner. ”Var är Alaska?” är John Greens debutbok som när den utkom år 2005 blev en favorit bland kritikerna och läsarna men upprörde delar av det extremkristna USA som inte gillar att den innehåller alkohol, rökning och referenser till sex. Boken är delad i två delar, ”Före” och ”Efter”, och handlar först och främst om livet, kärlek och döden. En helt fantastisk bok i min mening.

SARA TIPSAR:KALLA DET VAD FAN DU VILL

Marjaneh BakhtiariFamiljen Irandoust har flytt från Iran till Malmö i Sverige. Mamma Panthea timvikarierar på dagis trots att hon är doktor i fysik och hög-utbildade pappa Amir knegar på pizzabageriet. Dotter Bahar orkar var-ken med mammas eviga försök att upptäcka den nya konstiga svenska kulturen eller pappas enträgna kamp att hålla kvar i det förflutna i Iran. Bahar gör som hon vill och ingen kan stoppa henne från att bli tillsam-mans med helsvenske Markus med en smygrasist till farfar, eller från att en dag bestämma sig för att bli muslim och bära slöja. ”Kalla det vad fan du vill” är en kaxig bok som tacklar problem som segregation och rasism på ett humorfullt sätt som alltid är lika träffsä-kert. En berättelse proppfylld med skratt och egensinnade karaktärer perfekta att spendera en ledig stund med.

CAROLINA TIPSAR:JANE EYRECharlotte Brontë

Allt börjar med en liten flicka, föräldralös och obetydlig. Intalad att kärlek och lycka inte är till för sådana som henne. Jane Eyre är en gammal klassisk kärlekshistoria om en fattig flicka som blir skickad på de hårdaste av internat, förlorar alla hon någonsin älskat, men ändå aldrig ger upp. Bestämd att hjälpa och behandla andra med den värme och vänlighet som hon själv aldrig fått. Hon blir välkomnad in i ett hem som guvernant och finner den familj hon aldrig haft, men inget är riktigt så enkelt i Jane Eyres liv. Det börjar snart hända märkliga saker i huset. Spökar det? Vem är det som skriker om nätterna? Vem är egentligen mannen hon så hopplöst förälskat sig i? Denna bok är prefekt för dig som vill/måste läsa en klassiker. Men ett generellt tips till klassiker är att inte ge upp efter några sidor, bör-jan är ofta seg. Våga ge den en chans.

75EVOKE |

IDA TIPSAR:

MIIKE SNOWMiike Snow är en sammanslagning som består av den amerikanska singer/songwritern Andrew Wyatt och den svenska musikproducent-duon Bloodshy & Avant (Christian Karlsson och Pontus Winnberg). Säger Bloodshy & Avant dig absolut ingenting så är det dem som ligger bakom succélåtar som Britney Spears ”Toxic” och har arbetat med artister som Madonna, Kylie Minouge och Jordin Sparks. Miike Snow gjorde debut år 2009 med det självbetitlade albumet och fick genast en hit med låten Animal, som bland annat har spelats i ett avsnitt av den populära tv-serien Gossip Girl. Ett spännande album i genren elektropop och en sångare med en ganska egen och en rätt så fantastisk röst. För er som gillar musikvideos är det definitivt värt att ta en titt på Miike Snows lite annorlunda skapelser. Bästa spår: A Horse Is Not A Home, Black & Blue.

EVOKE TIPSAR: MUSIK

CAROLINA TIPSAR:

MONEYBROTHERMannen som är känd för att leverera på scen heter Anders Wendin, mera känd som Moneybrother, poprockens egen konung. Det är ingen sommar utan Moneybrother, och med sina Elvis-inspirerande moves rockar han scenen som den aldrig blivit rockad förut. Det är musik som lockar lika många killar som tjejer; det är drag, det är livfullt och det är catchy. Med sin i särklass helt egen genre, och charmerade personlighet

som lyser som vårsol genom musiken, är det svårt att inte gilla denna man och hans musik.Bästa spår: It Might As Well Be Now, Blow Him Back Into My Arms.

HANNA TIPSAR:

SHE & HIMSkådespelerska-goes-sångerska är något som får de flesta att vilja springa och gömma sig (se Hilary Duff, Lindsay Lohan etc.), men Zooey Dechanel är en av de få som har lyckats göra den övergången och antagligen kommit ut mer trovärdig på andra sidan. När hon inte spelar i indie-romcoms som (500) Days of Summer gör hon tillsam-mans med singer-songwritern, tillika gitarristen och producenten Matt Ward musik som låter som strålande sol, varma vindar, vita stränder och färgsprakande blomsterängar. Zooey står för alla låtarna utom de som de lånat från band som The Beatles och The Smiths, och Ward står för de ljuvliga arrangemangen som omfamnar Zooeys underbara röst. Det är som sommar i ljudform, minus alla irriterande insekter.Bästa spår: Sweet Darlin’, This Is Not A Test.

SARA TIPSAR:

REGINA SPEKTORMed sin enastående röst har Regina Spektor sjungit sig in mångas hjärtan världen över. Den New York-uppväxta sångerskan med rötter i Ryssland har förmågan att troll-binda när hon tar ton och pressar ner tangenterna på sitt piano. Med moderna inslag får hennes klassisk-inspirerande musik en helt ny dimension som är svår att tröttna på. De personliga låttexterna får dig både att fundera över känsliga frågor, gråta eller bara skratta. Att sätta sig ner efter en stress-ig dag och lyssna på de lugna låtarna är som honung för själen. Men lika gärna kan man välja att dansa till några av de mer lättsamma låtarna och få känslan av att livet är på topp. Regina Spektor är en fröjd för örat oavsett vilket humör du är på.Bästa spår: Samson, Folding Chair.

> RECEPT

Ett bikarbonatsbröd går lika fort och är lika enkelt att slå ihop som en sockerkaka. Och i princip kan du variera din smaksättning som du vill, det är bara att prova sig fram. Bäst är det rykande färskt, mums! Det kan inte bli annat än en succé.

SNABBRÖD

Du behöver:2 tsk bikarbonat7 dl vetemjöl3 dl grahamsmjöl2 dl grovt rågmjöl2 tsk salt1 liter naturell yoghurt2 dl hela hasselnötter2 dl skalade solrosfrön2 dl sirap/honung2 dl russin1 rivet äpple(3 dl torkade fikon eller aprikoser, går att uteslutas och ersättas med lite mer russin och nötter)Brödkryddor ( går att ersättas med malen anis och fänkål)

Och så här gör du:1. Rör ihop bikarbonat och mjölsorterna.2. Blanda i yoghurten, nötterna, äpplet och de torkade frukterna samt sirapen.3. Smöra och bröa en avlång form.4. Skrapa ner den ganska kladdiga smeten i formen. Se till att inte fylla formen ända upp till kanten, eftersom det jäser i ugnen. Låt det vara ca tre centimeter upp till kanten. Jämna eventuellt till ytan och strö på lite solros-frön eller pumpafrön.5. Sätt ugnen på 200 grader och ställ in formen och låt stå i 60 minuter. Sänk därefter temperaturen till 175 grader och låt stå i 30 minuter för att undvika att det blir bränt. Om du tycker att brödet börjar se mörkt ut men inte är klart, lägg lite aluminiumfolie över.6. Ta ut och njut av ett underbart gott bröd.

76 EVOKE|

> RECEPT

Den här glassen slår all köpglass, du kan inte annat än älska den. Blanda i precis vad du vill efter egen smak och tycke, det blir din alldeles egna Ben and Jerry’s. Men det bästa av allt är

att det är hur lätt som helst och går på ett kick!

GLASS I STORA LASS

C:a 4 portioner.

Du behöver:2 ägg 1 dl socker3 dl grädde1-2 tsk VaniljsockerValfri smaksättning (choklad, apelsin, kolasås, godis)

Och så här gör du:1. Sära på äggvitan och äggulan. 2. Vispa först äggulan med sockret tills det blir pösigt.3. Vispa sedan äggvitan fast, du ska kunna vända den upp och ner utan att den rinner ut. (viktigt med ren skål och visp)Lägg över äggvitan i samma skål som äggulan och sockret utan att blanda. 5. Vispa nu grädden och lägg även ner den i samma skål som resten av ingredienserna. Vänd sedan ihop allting, försiktigt så att du behåller luften i smeten.6. Om du har en glassmaskin häller du bara ner smeten och låter den gå tills den fått en glasskon-sistens. Annars häller du ner smeten i önskad form och låter den stå i frysen några timmar. 7. Ät tills du storknar!

77EVOKE |

78 EVOKE|

går befann jag mig i någon sorts inspirationsextas. Jag kallar det så för det finns inte så många andra sätt att beskriva det på. Det händer bara vid vissa tillfällen och jag känner mig aldrig så inspirerad som just då, det är en fantastisk känsla som gör mig

både lycklig och näst intill oövervinnelig. Där finner jag alltid kraft, vilja och mod. Denna extas kommer bara vid vissa specifika tillfällen och det underbara är att jag vet precis när. De allra flesta har någon hemlig dröm, något man brinner för men helst inte berättar om för andra. En dragningskraft till något som känns ända från magroten. En tråd som bara drar och drar, men som man aldrig riktigt vågar släppa efter. För vad skulle andra säga om de fick reda på just denna hemliga längtan? Skulle de skratta? Då tänker man tyst för sig själv, ”Ja, de skulle nog det. Jag har ändå inte vad som krävs och skulle bara göra bort mig. Det är bäst att jag är tyst”. Men jag tror inte att jag är ensam med att tänka såhär. Oftast är det i denna hemliga längtan som mycket av din inspira-tion ligger, en drivkraft för att ta dig framåt. Utan denna inspiration skulle du inte ha något att dagdrömma och fantisera om. Men vad är egentligen inspiration? Kanske skulle man kunna säga att det är som en drog för mänskligheten. En drog som ständigt skif-tar form och därmed vet vi inte hur den ser ut förrän vi ser den. Det är inte konstigt att vi ibland har problem att fånga den. En dag kan det vara tanten framför dig i kön, en annan kanske det var slagkraftiga ord från en duktig talare eller ett tv-program du råkar slå på. Men varför är det så viktigt med inspiration om vi inte ens vet vad det är? Det jag så fint kallar min ”inspirationsextas” kommer när jag varit på något så simpelt som en konsert. Den behöver inte vara stor och den kan lika bra vara ute som inne, men desto mer man gillar artisten och musiken desto större och starkare växer inspirationen. Inspiration är ett fantastiskt dilemma som man ibland kan finna ett tillfälligt svar på. Det är en drivkraft, ett bränsle för människan. För utan den inspiration, som vi många gånger kanske inte ens tänker på att vi fångar, skulle vi befinna oss i torka, ett evigt motorstopp. Men det ligger också någon sorts prestige i ordet. Att vara en inspirations-källa, att kunna inspireras av andra, att veta vad man inspireras av och hur man ska använda det. Vet man eller är man något av detta så har man blivit aningen vassare på alla sätt. Och är du en inspiration för andra, ja, då har du verkligen lyckats. Att bli utnämnd till en inspira-tionskälla för någon annan är som att få ett pris du inte kan ta på. För mig finns det nästan inget som är så fantastiskt som att ha varit på en konsert, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som är så magiskt. Det är en mäktig och ganska märklig känsla att se ett helt folkhav som samlats för ett och samma ändamål, att trots alla

sina olikheter dela på en upplevelse om än bara för någon timme. Det skapar en energiladdning som sedan släpps ut likt ett bombnedslag vid scen. Något som resulterar i ett hav av hoppande, dansande och spirande lyckliga människor. Men med risk för att låta som en ”party pooper” är nog det allra härligaste när man kommer hem mitt i natten, det är helt tyst, det tjuter lite i öronen och man känner att hela kroppen är slutkörd. Kon-trasten till konsertens vilda glädje gör detta till det perfekta tillfället att smälta ivern och extasen. Att bara känna sig sådär äckligt lycklig, nästan som om man vore kär. Det är inspirationen till livet och allt i det som bara skjuter upp i kroppen. Allt blir så mycket lättare att uppskatta. Jag är, om man nu ska uttrycka sig så, en estet, älskar allt som går att uttrycka eller uttrycks. Jag älskar konst, att måla, skulptera och rita. Jag älskar musik, att skriva och allt vad kultur innebär. Så kanske skulle jag säga att min inspiration kommer in genom musiken men sitter i handen, för hur skulle jag annars kunna uttrycka den? Vid det här laget har ni kanske listat ut vad jag drömmer om men helst inte berättar. Om inte så tänkte jag bryta mönstret och säga det nu: jag har alltid drömt om att bli musiker. Det är dit mina trådar drar, som mer skulle kunna liknas vid rep bundna runt hela mig som någon jätte drar och drar i. Jag har alltid velat stå på scen, sjunga och spela. Men jag intalar mig själv att jag inte duger till att göra det. Varför? Det har jag ingen aning om. Men efter att jag har gått på en konsert släpper alla dessa hämningar något och jag kan känna att jag visst kan, för jag vill kunna. Och är det inte det som betyder något? Att ha viljan och de där trådarna som ständigt drar. Det låter kanske löjligt men det är den risken jag tar när jag skriver det här, kanske är det ett steg mot min dröm, att erkänna den. Men jag kan samtidigt gilla att tråna efter den där lite fjantiga och förut hem-liga drivkraften. Utan den vore det så mycket svårare att vara glad om dagarna eller uttrycka sig estetiskt. Det är under en konsert jag laddar mina batterier och kommer ut som ”Duracellkaninen” själv. Så det blir nästan lite ironiskt när Markus Krunegård igår sjöng ut ”Kicken, vart är du?” från låten Hela livet var ett disco. För jag vet precis vart den är, jag tog ju med mig den hem.

I

KICKEN,VART TOG DU VÄGEN?

> KRÖNIKA

Carolina Andreasson, Skribent

79|EVOKE

80 EVOKE|

VAD HÄNDE SEN?

HANNAJag praktiserade på reklam- och produktionsbyrån Citat i trean, på deras retuschavdelning. Det var väldigt kul och lärorikt att komma ut på en riktig arbetsplats under så lång tid, det var väldigt annorlunda från skolan men inte alls så läskigt som jag trodde det skulle vara. Jag erbjöds sommarjobb (mitt första!) redan under praktiken, och arbetade fyra veckor i juli/augusti. Jag hann ändå med massor under sommaren, så det var skönt.Just nu pluggar jag teckenspråk på Stockholms Universitet. När det var dags att söka vidare till högskolan i trean kände jag inte för att plugga någon av de medieutbildningar som finns i Stockholm, men var inte beredd att flytta hemifrån heller. Jag tyckte teckenspråk verkade intressant, så jag sökte det och jag är helnöjd. Vi har väldigt roligt på lektionerna och det känns som att jag har lärt mig väldigt mycket på väldigt kort tid. Det är också intressant att klassen är så blandad, alla har ju olika erfarenheter.

SARANu har det gått nästan ett halvår sen jag stod där på flaket och njöt av den efterlängtande studenten. Men om jag ska vara helt ärlig hade jag gärna gått ett år till på gymnasiet. Så bra har det varit! Efter att ha gått tio år i grundskolan och inte kunnat påverka alls vad man skulle lära sig var det en riktig glädjekick att få plugga det man ville med människor som hade liknande intressen. Jag vet inte om jag kommer satsa på att bli fotograf till yrket. Jag kommer alltid älska att fotografera och intres-set kommer aldrig försvinna men mina känslor lutar åt att jag vill jobba med annat. Men för det ångrar jag inte att jag valde att gå medieprogrammet. Det jag lärt mig kommer jag ha nytta av även om jag byter inriktning nu. Tiden efter studenten har jag jobbat deltid på kontor och även haft något mindre fotojobb. Nu till våren ska jag återigen börja skolan och nu blir det universitetet. Jag hoppas att det blir lika bra som gymnasietiden varit!

CAROLINANu har man lämnat gymnasietiden bakom sig och livet börjar ta vid. Tre år av journalistik har gett mig mycket som jag inte tror att jag skulle kunnat få någon annanstans. Insikt i samhället och ett sätt att förmedla informa-tion, ett sätt att förändra och bidra på. Men mina journalistikdrömmar har fått ta plats på hatthyllan för stunden och istället låter jag en annan dröm komma till ytan. Den drömmen handlar om konst, jag har alltid hållit på med konst och det har alltid betytt mycket för mig, men jag har alltid valt bort det. Nu väljer jag inte bort längre, nu läser jag konst på Gotlands konstskola och bor i Visby. Har aldrig mått bättre eller känt mig gladare, här finns jag och det är en härlig känsla. Det här är vad jag vill hålla på med och kanske en dag kombinera det med journalistiken. Välj med hjärtat, gör det du vill göra är mitt råd till alla nysökande gymnasieelever.

IDAJag praktiserade på två olika ställen. Det blev så eftersom min första praktikplats inte kunde ha mig där i fem-ton veckor, och det är inte helt ovanligt. Under första halvan av praktikperioden var jag på en tidning som heter IKON1931. Jag fick göra mycket telefonintervjuer men fick även hjälpa till och fotografera. Mitt största uppdrag bestod av att åka till Göteborg och intervjua bloggaren Andreas Wijk. Andra halvan av praktikperioden var jag på organisationen Sveriges Elevråd SVEA. Just nu går jag första terminen på Södertörns Högskola, på ett tre år långt program som heter IT, medier och design. Halva tiden känns det som att jag har kommit fel och borde åka tillbaka till Tumba, men det är jätte-spännande om än lite skrämmande (i alla fall de första veckorna). Det bästa med programmet jag går måste vara blandningen mellan det praktiska och det teoretiska.

Den 2 juni 2010 tog Evoke-redaktionen studenten med buller och brak. När vi började gymnasiet kändes studenten väldigt långt bort, men plötsligt var den där och sedan var vi tvungna att stå på våra egna, vingliga ben. Det var sorgligt och läskigt att skiljas från den tryggheten gymnasiet var, men efter den 14 veckor långa praktiken i trean hade vi ändå ett visst mått av självförtroende när vi sprang ut i den vida världen. Här är vad vi har gjort sen dess!

81|EVOKE

82 EVOKE|

Stockholmsuttagningen till Novemberfestivalen 2011

idé

Är du mellan 16-26 år?

SKICKA IN DIN FILM NU!(fiktion: max 15 min)(dokumentär: max 30 min)

DEADLINE 28 februari 2011Anmäl dig på hemsidan:

www.vårrullen.seStockholms läns egen festival för unga filmare

Festivalen går den 16 april på Xenter i Tumba

16-stationers limbindningklamring 80x115mm till A3

altarskåpsfalsningfalsning upp till 10 fickor

kartfalsningskärningbuntning

buntplastninghålning

inkjet adresseringKnivstagatan 7

753 23 Uppsalatel: 018-12 60 90fax:018-12 90 60

info@uppsalabokbinderi.sewww.uppsalabokbinderi.se

Vi är godkändasom underleverantörvid Svanemärkta trycksaker

83|EVOKE

84 | EVOKE

skapad med kärlek