LUND UNIVERSITY

PO Box 117221 00 Lund+46 46-222 00 00

Ett nytt fackligt landskap bland tjänstemännen: Unionen och Sveriges Ingenjörer

Kjellberg, Anders

Published in:TAM-Revy

2008

Document Version:Förlagets slutgiltiga version

Link to publication

Citation for published version (APA):Kjellberg, A. (2008). Ett nytt fackligt landskap bland tjänstemännen: Unionen och Sveriges Ingenjörer. TAM-Revy, 11(1), 4-21.

General rightsUnless other specific re-use rights are stated the following general rights apply:Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authorsand/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by thelegal requirements associated with these rights. • Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private studyor research. • You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal

Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/Take down policyIf you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will removeaccess to the work immediately and investigate your claim.

Download date: 25. Jun. 2020

Följande artikel är publicerad i TAM-Revy.Meddelanden från TAM-Arkiv Nummer 1, april 2008 (sid 4-21).

TAM-Revy utges av TAM-Arkiv.TAM-Arkiv är en ideell förening sombildades 1984. Medlemskap står öppet för fackliga tjänstemanna- och

akademikerorganisationer på riksnivå och dem närstående sammanslutningar.TAM-Arkivsuppdrag är att förvara, vårda, tillgängliggöra och tillhandahålla medlemsorganisationernasarkivmaterial samt svara för medlemmarnas kompetensförsörjning i alla frågor som gäller

den arkivnära informationshanteringen.

Kontaktuppgifter:Telefon 08-545 415 60

E-post tam-arkiv@tam-arkiv.se Adress:TAM-Arkiv, Grindstuvägen 48-50, 167 33 Bromma

TAM-Arkivs hemsida: http://www.tam-arkiv.se TAM-Revys hemsida: http://www.tam-arkiv.se/pages/tamrevy/tamrevy.htm

FÖRBUNDSSAMMANSLAGNINGAR

nämnda förbunden i industrin ochalla tre tillhörde grupperingen Fack-en inom industrin, medan HTF varhelt koncentrerat till de privata ser-vicenäringarna. På arbetsgivarsidanär utvecklingen den motsatta: inomSvenskt Näringsliv har en renodlingskett till industri- resp. servicenäring-ar. Unionen står med ett ben inomvardera sektorn. Om HTF hadefusionerat inom den egna sektornhade ett samgående med Handelslegat närmast till hands. Fråganaktualiserades under 1990-talet närde båda förbunden ingick ett långt-gående samarbetsavtal.

Historiskt sett har de svenskafackförbunden bildats såväl genomutbrytningar ur redan existerandeförbund som genom sammanslag-ningar (förutom att byggas upp frångrunden inom ett visst område).Valet har stått mellan att renodlaeller gå samman till allt större ochmer heterogena enheter. För- ochnackdelarna med den senare vägentas också upp i artikeln. Slutligen görsnågra reflektioner kring namnen påde nya fackförbunden.

Facken inom industrin: på tvärs avcentralorganisationerna, men . . .När Verkstadsföreningen (VF; dagensTeknikföretagen) vid 1990-taletsbörjan gick in för att koncentreralönebildningen till arbetsplats- ochindividnivå bildade de viktigastefacken inom verkstadsindustrin hös-ten 1992 det s k Förhandlingsrådet.Idén om ett närmare samarbete mel-lan Sif, Metall och CF (Civilingen-jörsförbundet) väcktes av Lars-BonnyRamstedt på Sif (Lundenmark &Nilsson 2001). Följden blev att pla-

4 TAM-REVY 1/2008

nerna på en sammanslagning mel-lan Sif och ST (Statstjänstemanna-förbundet) lades på hyllan. Iställetblev Förhandlingsrådets tillkomstinledningen till ett utvidgat samar-bete mellan LO-, TCO- och SACO-förbunden inom industrin som1996 bildade samarbetsorganisatio-nen Facken inom industrin. Sammaår tog de initiativet till det som våren1997 utmynnade i Industriavtaleteller ”Samarbetsavtalet om industriellutveckling och lönebildning” som detegentligen heter. Avtalet ingicks medtolv arbetsgivarförbund inom indu-strin och påminner starkt om 1938års Saltsjöbadsavtal mellan LO ochSAF. Till det nya med Industriavtalethörde att de viktigaste tjänstemanna-facken inom privat sektor var med.

. . . under omstöpningIdag finns varken Metall, Sif eller CFkvar. Metall gick 1/1 2006 sammanmed Industrifacket till IF Metall.Ett år senare fusionerade CF ochIngenjörsförbundet till Sveriges In-genjörer. Den 1/1 2008 var det dagsför Sif och HTF att gå samman ochbilda Unionen. Därmed är Fackeninom industrin inte en lika renodladindustrigruppering som tidigare.Visserligen täckte CF i egenskap avyrkes- eller professionsförbundredan tidigare in hela arbetsmarkna-den, men industrins dominansminskade något genom samman-slagningen med Ingenjörsförbun-det, som hade sin tyngdpunkt inomoffentlig sektor.1 Som vi skall se varindustrin dock betydligt svagareföreträdd i det unga CF under1950-talet och även långt därefterän i dagens Sveriges Ingenjörer.

Slag i slag har flera av de mest fram-trädande fackförbunden i Sverigegått samman under senare år: 2006bildades IF Metall (LO), 2007 Sve-riges Ingenjörer (SACO) och 2008Unionen (TCO). Som framgår avdenna artikel är det ytterst ovanligtmed sammanslagningar på tvärs avde svenska centralorganisationerna.Ingen av de här nämnda fusionernabröt heller detta mönster. Sverigehar fortfarande världens mest socialtsegregerade fackliga rörelse. Det tyskajättefacket ver.di, bildat 2001, står iskarp kontrast till de svenska fack-förbunden genom att organisera så-väl arbetare som tjänstemän. I Sverigefinns inte heller någon motsvarighettill de danska och norska LO-för-bunden ”Handel og Kontor” (HK),som organiserar både affärsbiträdenoch administrativ personal inomhandel, industri mm. Varför har detblivit så? Det är en av de frågor arti-keln försöker besvara. Vilka gruppersom räknas som tjänstemän resp. ar-betare är inte en gång för alla givet. ISverige drogs gränsen annorlundaän i Danmark och Norge, bl a inomhandeln. Om utvecklingen tagitsamma banor som i våra skandina-viska grannländer hade Sverige var-ken fått ett Sif eller ett HTF, de bådaförbund som 2008 slogs samman tillUnionen. Under 1920- och 30-talenstod ett veritabelt ”slag” om var kon-toristerna skulle höra hemma. Somvi också skall se var Sif internatio-nellt unikt på flera sätt.

Ett annat tema är varför just Sifoch HTF valde att gå samman ochinte t ex Sif och IF Metall eller Sifoch Sveriges Ingenjörer. Ännu 2007låg tyngdpunkten hos de tre sist-

Ett nytt fackligt landskap blandtjänstemännen: Unionen och Sveriges Ingenjörer

anställda. I den största medlemsfö-reningen, Svenska Väg och Vatten-byggares Riksförbund, var två tred-jedelar anställda av stat ochkommun. Så sent som 1970 arbeta-de 45 procent av CF:arna inom denoffentliga sektorn (av medlemmarmed anställning).

Först sedan CF, Sif och SALF(Sveriges Arbetsledareförbund; dagensLedarna) 1969 träffat ett samarbets-avtal accepterade SAF-förbundenCF som avtalsslutande part. Det ba-nade vägen för förbundets genom-brott inom den privata sektorn, därman samma år fick sitt förstacentrala kollektivavtal. De tre tjäns-temannafacken bildade samverkans-organet ISAM (Industrins samver-kande tjänstemannaförbund) ochuppträdde nu samlat gentemotarbetsgivarna (Greiff 1995:23,Heldt 1985:125). Fram till 1969hade Sif motarbetat CF för att inteförlora sin monopolposition somföreträdare för industritjänstemän-nen (De Geer 1986:280f, 305ff ).Nu ansågs det viktigt att visa sam-manhållning inte bara mot arbetsgi-varna utan också mot LO (Det storasteget s 90f, Björnsson 2007:239).

Samarbetet vidgades 1973 tillhela den privata sektorn genom till-komsten av PTK (Privattjänste-mannakartellen). Bland annat HTFhörde till initiativtagarna. Vid ut-gången av 2006 hade andelenprivatanställda inom CF ökat till 83procent. I januari 2008 svarade deprivatanställda för ca 80 procent avmedlemmarna i Sveriges Ingenjörer.

Även om CF, i motsats till Sif, varett yrkesförbund och dessutom ba-serat på examensprincipen övergavman under 1990-talet delvis den ex-klusivitet som utmärker s k profes-

och övriga tjänstemän. Det hjälpteinte att Sif hade en vision om ett fö-retag – ett fack (Sif:s idéprogram2000) och att sammanhållningenmellan de olika yrkesgruppernainom Sif grundades just på arbets-platsgemenskapen. Även arbetsgi-varna ville med sina idéer om med-arbetaravtal riva gränserna mellanolika kategorier industrianställda.Särskilt många medarbetaravtal blevdet inte, men själva idén drev ändåfacken inom verkstadsindustrinsamman (det ovan nämnda För-handlingsrådet) eftersom arbetsgi-varna önskade ersätta branschavta-len med lokala medarbetaravtal.

Sif:s vertikala karaktär och däravföljande heterogena medlemskår varutan tvekan det svåraste hindret fören sammanslagning med CF (från1/1 2007 Sveriges Ingenjörer). CFvar antagligen den mest önskadesammanslagningspartnern om Sifkunnat välja fritt.3 Ingenjörernahade länge en stark ställning inomSif men kom med tiden att utgöraen allt mindre del av medlemmarna.För att vända utvecklingen genom-fördes ”ingenjörsprojektet”, mendet förändrade inte bilden särskiltmycket. Det visade sig att CF fort-satt var en alltför svår konkurrentom de högskoleutbildade ingenjö-rerna. Sif lyckades däremot betyd-ligt bättre med den efterföljandesatsningen på IT-sektorn.

Varannan CF-medlem offentlig-anställd 1954CF bildades 1954 av sex föreningarför högskoleutbildade ingenjörer(Det stora steget s 23f ). Snart anslötsig ytterligare ett par föreningar.Ungefär hälften av CF-medlemmar-na var vid 1950-talets mitt offentlig-

TAM-REVY 1/2008 5

Sif: från verkstadsindustri tilltjänstenäringarSif stod tidigare för Svenska Indu-stritjänstemannaförbundet. Vid star-ten 1920 hette förbundet SverigesVerkstäders Tjänstemannaförening(SVT), men namnet ändrades 1932sedan rekryteringsområdet vidgatstill hela industrin. Så småningomskedde en utvidgning till tjänstenä-ringarna. Vid årsskiftet 2007/08arbetade 32 procent av medlemmar-na inom den privata tjänstesektorn,varav huvuddelen (18 procent) inomIT & telekom. Industrin svarade för61 procent av de yrkesverksammamed känd branschtillhörighet, me-dan byggnadsbranschen sysselsattenärmare 8 procent.2 Samgåendetmed HTF, vars hela medlemsstockvar koncentrerad till de privatatjänstenäringarna, medförde att enbetydande del av Unionens med-lemmar finns utanför industrin. Ensådan utvidgning av medlemskretsentill tjänstenäringarna kunde, som viskall se, av flera skäl vara motiverad.

Fortsatt facklig splittring inom industrin De 2006-2008 gjorda sammanslag-ningarna visar samtidigt hur fastlåstdet svenska organisationsmönstretär: två vertikala LO-förbund gicksamman, likaledes två vertikalaTCO-förbund samt två yrkesbase-rade SACO-förbund. Tiden varuppenbarligen inte mogen försammanslagningar på tvärs avcentralorganisationerna trots attsåväl LO:s som TCO:s och SACO:sstörsta förbund för privatanställdahade sin tyngdpunkt just inomindustrin och ofta fanns på sammaarbetsplatser. Det intensifierade för-handlingssamarbetet, gemensammakoncernfackliga intressen i en allt-mer globaliserad värld och behovetatt stärka den fackliga arbetsplatsor-ganisationen i en tid när klubborga-nisationen på många håll tunnadesut var inte tillräckliga skäl att gåifrån den för Sverige så känneteck-nande uppdelningen i särskilda fack-förbund för arbetare, akademiker

1 De privatanställda utgjorde 83 procent av CF:s medlemmar 2005. Denna andel sjönk till 79 procent när Sveriges Ingenjörer bildades vid årsskiftet 2006/2007. Av de privatanställdamedlemmarna arbetade då 73 procent inom industrin och 27 procent inom tjänstesektorn.Det betyder att ungefär 60 procent av de yrkesverksamma medlemmarna vid denna tidpunktfanns inom industrin (uppgifter från Sveriges Ingenjörer).2 Uppgifter från Unionen.3 Ombudet till Sif-kongressen 2007 Kenneth Lundgren uppger i den 2008 utkomna bokenom Sif:s historia att Sveriges Ingenjörer hade varit förbundets förstahandsval till fusionspartner(Nilsson 2008:331).

gymnasieingenjörer också inom denoffentliga sektorn.

Examensgemenskapen utgör såle-des fortfarande den främsta källanför sammanhållningen inom SverigesIngenjörer. Förbundet har därige-nom en dubbel identitet, dels somfacklig organisation, dels som pro-fessionsorganisation. Genom sam-manslagningen mellan CF och In-genjörsförbundet ville man uppnåökad styrka både genom att växa istorlek och genom att effektiviseraverksamheten. Ett viktigt mål varatt undvika dubbelarbete och attsamla resurserna i en organisation.5

Det var inte bara ekonomiskt ratio-nellt, det medförde också att ingen-jörerna inom SACO idag kan talamed en röst. En ambition är här attuppträda mer aktivt än tidigare isamhällspolitiska frågor, förutom attstärka ingenjörernas position påarbetsmarknaden.

Kontoristerna krympte ihop, menfå av Unionens medlemmar harhögskoleexamenOm CF successivt lättade på utbild-ningskraven, manifesterat i att med-lemskretsen 1996 vidgades till högskoleingenjörer och att ”civil-ingenjör” slopades i förbundetsnamn redan före samgåendet medIngenjörsförbundet, kunde en mot-satt rörelse iakttas inom Sif. Meddet skall inte förstås skärpta utbild-ningskrav utan istället den allmänthöjda utbildningsnivån bland med-lemmarna. Bidragande till utveck-lingen var också att många lågutbil-dade industritjänstemän helt enkeltrationaliserades bort. Datoriseringenmedförde att en stor yrkesgruppdelvis försvann, nämligen den somgick under beteckningen ”kontoris-ter”. Inte desto mindre var andelen

med eftergymnasial utbildning i Sifännu på 2000-talet klart lägre ängenomsnittet inom TCO: ca vartredje i Sif jämfört med varannan iTCO. Bildandet av Unionen inne-bar att det nya förbundet fick enännu lägre andel med postgymnasialutbildning som följd av att endastvar femte HTF:are hade sådanutbildning. Däremot var skillnadenliten mellan Sif och HTF när detgäller andelen med högskoleexamen(Nya förutsättningar i en ny tid s 14).

Varför Sif + HTF?Varför valde då Sif att gå sammanmed HTF? Svaret kan delas upp itvå delar: dels varför man kände ettbehov av att växa i storlek, dels var-för valet föll på just HTF (sammafrågor kan för övrigt riktas tillHTF). För att börja med det senarekunde det förefalla närmast tillhands att välja något av fackförbun-den inom industrin, i praktiken IFMetall eller CF. Ett avgörande hin-der för samgående med IF Metallvar dess koppling till socialdemo-kratin som var helt omöjlig för detpartipolitiskt fristående Sif. Dess-utom täckte Sif in hela industrin –och mer därtill – medan IF Metallvar ett bland flera LO-förbundinom industrin, låt vara det allraviktigaste.6 Sammanslagningen mel-lan Industrifacket och Metall 2006var ett stort steg på vägen mot ettenda LO-förbund inom industrin.Vid Metall-kongressen 2001 röstadeinte mindre än 118 ledamöter föratt utreda ett samgående med tjäns-temannafacken, men förbundssty-relsens försiktigare linje om att sam-arbetet måste växa fram underifrånfick 169 röster och segrade därmed(LO-tidningen nr 38 2001). Åretdessförinnan hade det träffats ett

6 TAM-REVY 1/2008

sionsföreningar. År 1996 breddadesmedlemskretsen till högskole-ingenjörer och 2007 till medlem-marna i det förbund som 1941bildades under namnet Tekniskaläroverkens ingenjörsförbund (TLI),1989 namnändrat till Ingenjörsför-bundet.

Känsliga frågor uppe tidigt iförberedelserna för SverigesIngenjörer När CF och Ingenjörsförbundet gicksamman 2007 hade det föregåtts aven flerårig process med beslut 2003om kanslisamverkan och 2005/06om sammanslagning. Processen satteigång på allvar åren 2000-2001 då debåda förbundens ledningar möttesoch på ett tidigt stadium diskutera-de igenom de frågor som kunde varakänsliga för vart och ett av förbun-den.4 Genom detta tillvägagångs-sätt, och genom att stor vikt ladesvid att förankra idén om samgåendeinom de båda förbunden, minskaderisken för bakslag senare i processen.Åtskilliga sammanslagningsprojekthar havererat just på grund av attman väntat alltför länge med de svårafrågorna eller inte haft medlemmarnamed sig.

I egenskap av examensförbundkunde samgåendet med ett förbundav gymnasieingenjörer bli en känsligfråga inom CF. Förbundets styrkabyggde först och främst på den starkasammanhållning och kåranda somgrundas på civilingenjörernas exa-mensgemenskap. Ett tydligt bevispå att det inom CF ändå kunde växafram ett starkt stöd för idén om ettsamgående med Ingenjörsförbundetvar att motionen som inlämnadestill förbundsfullmäktige kom frånteknologerna, dvs den grupp sombefinner sig mitt inne i examens-systemet. Av stor betydelse var härsäkerligen att Ingenjörsförbundettidigt i diskussionerna gick med påatt inom privat sektor sluta rekryte-ra de som inte var högskole- ellercivilingenjörer. För att slå vakt omexamensprincipen avstår SverigesIngenjörer idag från att rekrytera

4 Dit kan exempelvis höra frågor om ekonomi, ledning (inkl. personuppsättning), med-lemskretsens avgränsning och det nya förbundets namn. Intervju 10/4 2008 med Richard Malm-borg, förbundsdirektör i Sveriges Ingenjörer sedan starten 2007 och dessförinnan i CF från 2002.5 Fördelarna var ännu fler. Personalen på CF:s kansli, som vuxit i takt med medlemstillväxten,hade med tiden blivit alltmer specialiserad. På det betydligt mindre Ingenjörsförbundet hadevar och en av de anställda mycket mer varierande arbetsuppgifter. De blev genom sin bredarekompetens en värdefull resurs som tillfördes det nya förbundet. Intervju 10/4 2008 medRichard Malmborg, Sveriges Ingenjörer.

fotnot 24). Om planerna fullföljtshade det unika inträffat i Sverige attett arbetar- och ett tjänstemanna-fack slagits ihop. Så blev det sombekant inte.11 Sedan flera överflytt-ningar av medlemsgrupper gjortsmellan de båda förbunden tillsattes1998 en gemensam arbetsgrupp föratt utreda förutsättningarna för”Tredje förbundet”. Den kom en bitpå vägen, men arbetet avbröts 1999när Handels flyttade sitt förbunds-kontor från Malmö till Stockholm,vilket för en tid tog all kraft.12 Sam-ma år inledde Handels diskussioner

med Transport om ett nära samar-bete för att stärka tjänstesektornsposition inom LO vad gäller löne-bildningen,13 medan HTF å sin sidapåbörjade ett utredningsarbete till-sammans med ST (Statstjänste-mannaförbundet) och SKTF (Kom-munaltjänstemannaförbundet) omett samgående mellan de tre TCO-förbunden, det s k Trio-projektet (senedan). Hösten år 2000 tillsatteHandels och Transport en utredningför att undersöka möjligheterna förett nytt, gemensamt förbund.14 Manfann emellertid att de kulturella skill-

TAM-REVY 1/2008 7

medarbetaravtal, gemensamt för ar-betare och tjänstemän, vid VolvoLastvagnar i Skövde. På sikt kundeMetallordföranden Göran Johnssondock mycket väl tänka sig en sam-manslagning med Sif och CF (Da-gens Arbete nr 10 2000).

Om Sif hade fusionerat med IFMetall hade det varit första gången isvensk historia som ett arbetar- ochett tjänstemannafack gått samman.Sverige har världens mest socialtsegregerade fackliga rörelse genomuppdelningen på separata fackför-bund och centralorganisationer förarbetare, akademiker och övrigatjänstemän. Mönstret består trotsatt gränslinjerna mellan arbetareoch tjänstemän, liksom mellanSACO:s och TCO:s tjänstemanna-grupper, i flera avseenden suddatsut. När Försäkringsanställdas För-bund (ett av ytterst få tjänstemanna-fack inom LO) 2003 slogs sammanmed TCO-förbundet ST förstärktesdet rådande mönstret ytterligare.

Under 1990-talet fanns planer påatt slå samman Handels och HTFsedan ett samarbetsavtal 1992 in-gåtts mellan de båda förbunden.7

Det följdes upp med en gemensam”samarbetsstyrelse” som möttes någ-ra gånger om året samt ett gemen-samma arbetsgrupper inom ett antalområden. Vidare träffades 1995 engränsdragningsöverenskommelsesom satte stopp för nära 50 årsgränstvister mellan de båda förbun-den.8 I samarbetsavtalet restes ocksåfrågan om ett framtida samgående.Under rubriken ”Tredje Förbundet”– ett framtidsfack? formulerades detpå följande sätt: ”Behövs det flerafackliga organisationer på arbets-platsen i framtiden? Eller kan vi sefram emot ett enda fack?”.9 När av-talet presenterades var ordförandenaför HTF och Handels eniga om attdet innebar en ”halv fusion” och atten sammanslagning ”någon gångefter år 2000” var ”oundviklig”.10

Närmast aktualiserades frågan avden pågående diskussionen ommedarbetaravtal, gemensamma förarbetare och tjänstemän (se vidare

6 Andra skillnader mellan de båda förbunden som vid en sammanslagning skulle kunna vållasvårigheter var att tjänstemännens löner inom privat sektor ofta är ”hemliga” och rymmer ettstörre inslag av individuell lönesättning, medan arbetarna vanligen känner till varandras löner.Vidare kunde IF Metalls högre medlemsavgift medföra minskade intäkter till ett sammanslagetförbund såvida inte tjänstemännens avgift höjdes. Om så skedde riskerade man förlora med-lemmar till SACO-förbunden, men dessa är å andra sidan yrkesfackförbund som inte är bereddata emot alla tjänstemannagrupper.Fortfarande rådde vidare en markant skillnad mellan kontoroch verkstad på många arbetsplatser. Arbetsorganisationen hade inte överallt suddat ut grän-serna mellan arbetare och tjänstemän. Slutligen kan nämnas de inom industrin kraftiga regio-nala variationerna i förbundens medlemsantal till följd av att huvudkontor och utvecklings-avdelningar har sin tyngdpunkt i Stockholmsregionen medan produktionsenheternahuvudsakligen finns i övriga landet. Metall hade t ex år 2002 ca 14.800 aktiva medlemmar iStockholmsområdet medan CF hade 22.600 och Sif hela 73.200. I Västra Götaland var antaletMetall-medlemmar däremot så högt som 62.900 mot CF:s 14.300 medlemmar och Sif:s 57.400(för mer detaljerade uppgifter och fler regioner se Kjellberg 2003b: 358).7 Sedan det senaste gränsavtalet löpte ut 1970 försökte LO och TCO att medla. Från 1987inleddes ett närmande mellan de båda ”ärkefienderna” som nu höll täta kontakter underavtalsrörelserna. Ett stort gemensamt EG-seminarium hölls, liksom gemensamma medlems-möten på IKEA i Älmhult och ICA i Västerås. Till bakgrunden hörde utvecklingen mot mer de-centraliserade löneförhandlingar och behovet att bättre tillvarata medlemmarnas intressenute på arbetsplatserna (HTF-ordföranden Lars Hellman vid kongressen 1990).8 Formellt sett var det en ”åsiktsförklaring”i gränslinjefrågan avsedd att genomföras i tre etapper.9 Samarbetsavtal. Så ska vi samarbeta på 90-talet (s 16f ).10 Norrköpings tidningar 3/10 1992 återgivet i HTF verksamhetsberättelse 1992 s 5.11 Närmandet mellan de båda förbunden var ändå ett stort och betydelsefullt steg med tan-ke på de tidigare minst sagt frostiga relationerna mellan Handels och HTF. På flera områdeninleddes ett närmare samarbete. Det ordnades ett antal gemensamma konferenser om EU förförtroendevalda. Förbunden beslutade att agera tillsammans för ett nytt arbetsmiljöavtal ochsamarbetade i avtalsförhandlingarna på handelns område. Det rörde sig dock inte om egent-liga samförhandlingar. Däremot samförhandlade HTF och LO-förbundet Grafikerna i 1993 årsförhandlingar med Tidningarnas Arbetsgivareförening (TA). Om ett samgående mellanHandels och HTF så småningom aktualiserats på allvar hade ett par knäckfrågor återstått attlösa, dels vilken centralorganisation man skulle tillhöra, dels kopplingen mellan Handels ochdet socialdemokratiska partiet.12 Arbetsgruppen kom bl a fram till att man borde testa ”Tredje Förbundet”vid postorderföre-tagen i Borås. De hade både många tjänstemän och ett stort antal som tillhörde Handels med-lemsgrupper. Vidare rådde där ett bra lokalt samarbete mellan HTF- och Handelsklubbarna.Tanken var att medlemmarna skulle stå kvar i respektive förbund samtidigt som de tillhörde”Tredje Förbundet”som skulle stå för gemensamma aktiviteter och teckna gemensamma loka-la avtal. Däremot ingick inte en sammanslagning av HTF och Handels i utredningsuppdraget.Intervju 9/4 2008 med Lars-Anders Häggström, förbundsordförande i HandelsanställdasFörbund sedan 2005, 1999-2005 vice förbundsordförande samt ledamot av arbetsgruppensom utredde ”Tredje Förbundet”.13 Handels och Transport hade dessutom båda en radikal profil i EU-frågan. Det fanns ocksåett gemensamt intresse att lösa gränsdragningsproblem rörande bl a anställda vid bensinsta-tioner med livsmedelsförsäljning. Se Carlén 2008 och Transportarbetaren nr 10 (oktober) 1999.14 Lars-Anders Häggström, då vice förbundsordförande i Handels, intervjuad i Transportarbe-taren nr 3 2001.

8 TAM-REVY 1/2008

mer utvecklande och tjänstemanna-lika arbeten inte borde hindra med-lemmarna att stanna kvar i Metall.Till den skärpta medlemskonkur-rensen hör också att Ledarna sedanmånga år inte bara organiserararbetsledare utan också strävar attrekrytera alla sorters chefer såvälinom som utom industrin.

På ytterligare en front höll kon-kurrensen om medlemmarna på attbli problematisk. Den tilltagandeintegrationen mellan industri ochtjänstenäringar gjorde att gränslin-jen mellan Sif och HTF blev alltmeroklar. Ett växande antal industri-tjänstemannajobb hamnade i tjänste-sektorn genom ”outsourcing”. Vida-re gjorde bemanningsföretagen sittintåg i industrin. De s k företagsnäratjänsterna expanderade. Sif riskeradeatt förlora alltfler medlemmar tillandra fackförbund och då inteminst till HTF. Parallellt växte, somnämnts, andelen Sif:are som syssel-sattes inom tjänstenäringar som IT

naderna var alltför stora, inte minsti synen på medlemsdemokrati.15

Lättast att gå samman på tvärs avcentralorganisationerna har sannoliktde TCO- och SACO-förbund somhar en likartad uppbyggnad, såsomLärarförbundet och Lärarnas Riks-förbund. Båda är yrkesförbund förlärare, ofta med samma motpart påarbetsgivarsidan. TCO:s och SACO:sofficersförbund förenades för övrigtredan 1995. Sif och CF var alltförolika till sin struktur även om bådaförbunden omfattade ett stort antalbranscher med tyngdpunkt inomindustrin och CF dessutom breddatsitt rekryteringsunderlag långt utö-ver de med civilingenjörsexamen.

Sif:s utrymme inom industrinhotade att på sikt krympa betänk-ligt. För det första genom att Sveri-ges Ingenjörer och andra SACO-förbund rekryterar merparten av deväxande skarorna högskoleutbildadesamtidigt som Sif här hade uppen-bara svårigheter. För det andra mins-kade rekryteringsområdet inom in-dustrin som följd av att Metall mereller mindre lyckades strypa över-gången av kvalificerade arbetare tillSif. Rekordåret 2001 strömmade4.500 Metallare över till Sif. Däref-ter beslutade Metalls kongress att

15 Transport ville inte frångå sin tradition att ombudsmän är valbara till förbundsstyrelse ochkongresser, medan Handels reserverar de uppdragen för yrkesaktiva medlemmar. Ett annathinder för samgående var den olikartade inställningen till kollektivavtal på arbetsplatser utanmedlemmar. Transports policy var att alla arbetsplatser skulle ha avtal, medan Handels inteönskade avtal där man inte hade några medlemmar. På den punkten har Handels senare änd-rat mening för att slå vakt om den svenska kollektivavtalsmodellen så att lagstiftning om mini-milöner mm kan undvikas.

& telekom. En växande gråzon upp-stod mellan Sif:s och HTF:s avtals-områden. Följden blev att anställ-ningsvillkoren kunde skilja sig åttrots att arbetsuppgifterna var exaktdesamma. Det blev samtidigt alltsvårare att avgränsa Sif:s och HTF:sorganisationsområden från varandra.Med Unionen vill man lägga gräns-konflikterna åt sidan och iställetkoncentrera sig på att stärka organi-sationen och förhindra arbetsgivar-na, främst Almega Tjänsteföretagen,från att spela ut de båda facken motvarandra.

Renodling på arbetsgivarsidanAlmega-gruppens utveckling inomSvenskt Näringsliv kontrasterarstarkt mot Sif:s. Från att ha omfattatsåväl industri- som tjänstenäringarrenodlades Almega till en organisa-tion för uteslutande tjänsteföretag2003 då Industri- och Kemiförbun-det (idag Industri och KemiGrup-pen) lämnade Almega-gruppen.

De privata tjänstenäringarnas ex-pansion och industrins krympandesysselsättningsandel har under senareår medfört att exportindustrins löne-ledande roll ifrågasatts av Almegaoch andra grupperingar inomtjänstenäringarna. Inte minst 2007års avtalsrörelse ökade spänningarnamellan industrins och tjänsteför-bundens företrädare inom SvensktNäringsliv. Ett liknande mönster kanskönjas även på den fackliga sidan.Det återstår att se om Unionen meden fot i vardera sektorn kan bidra tillatt överbrygga motsättningarna ellerom förbundet självt kommer attdrabbas av interna spänningar.

Tjänstesektorns parter formerar sigAlltsedan tillkomsten av Industri-avtalet 1997 har Sif haft ambitionen

För framtida förbund – Elvira och Hanna var två av 400 blivande ingenjörer som mekadeoch experimenterade när Sveriges Ingenjörer arrangerade Teknikkollo under Almedals-veckan i Visby sommaren 2007. Foto: Maria Hemlin.

TAM-REVY 1/2008 9

att få till stånd ett liknande samar-betsavtal inom tjänstesektorn (Sif-tidningen 2006-08-03). Sommaren2006 inledde Sif, HTF och Almegadiskussioner om ett avtal, men dethar låtit vänta på sig. Däremot harflera andra initiativ tagits för att ökasammanhållningen inom tjänstesek-torn och minska industrins domi-nans inom avtalssystemet. Inom LOinleddes hösten 2007 ett samarbetemellan nio förbund inom tjänste-och hemmamarknadsnäringarna, bl aHandels, Transport, SEKO, Hotell& Restaurang och Byggnads (LO-tidningen 37 2007). På initiativ avSvensk Handel och Sveriges Hotell-och restaurangföretagare har femarbetsgivarorganisationer och sjufackförbund, däribland Unionen,bildat ett nätverk inom tjänstesektorn(DN 7/1 2008). Udden är riktad motindustrin, som man anser har enalltför stark ställning i svenskt sam-hällsliv, inte minst som normsättareför lönerna. Hur Unionen skall han-tera sin starka närvaro inom bådasektorerna får framtiden utvisa.

Ett viktigt motiv till bildandet avUnionen förefaller åtminstone förSif:s del ha varit att få ett ökat infly-tande på lönebildningen. Mari-AnnKrantz, Unionens ordförande 2008-och ordförande i Sif 1996-2007,framhöll i en intervju när det nya för-bundet var knappt en vecka gammaltatt LO haft ett alltför stort infly-tande på kraven som Facken inomindustrin spikat inför avtalsrörelserna(Svenska Dagbladet 7/1 2008). Vida-re ifrågasatte hon industrins roll attensam vara löneledande eftersomäven andra branscher är internatio-nellt konkurrensutsatta, t ex IT-,transport- och energibranscherna(intervju i LO-tidningen nr 1 2008).

Trion som kom av sigUnder 1990-talet stod ett samgåen-de mellan Sif och ST (Statstjänste-mannaförbundet) på dagordningen.Sif vann över medlemmar från ST isamband med att statliga företagprivatiserades. Den gången var detgränserna mellan privat och offentlig

sektor som luckrades upp. Planernapå facklig fusion på tvärs av dessasektorer skrinlades dock som vi sett.

Omkring sekelskiftet 2000 gjor-de ST ett nytt försök genom det s kTrio-projektet, denna gång medHTF och SKTF (Kommunaltjänste-mannaförbundet) som tilltänktasammanslagningspartners. Initiativettogs av HTF och ST när de diskute-rade om en större grupp ”privatise-rade” tjänstemän inom bl a Postgi-rot skulle överföras från ST till HTF(Baraldi & Sverke 2005:7). ÄvenLO-förbundet Försäkringsanställ-das Förbund (FF) anmälde efter-hand sitt intresse. Till följd av dela-de meningar inom HTF stupadeTrio-projektet på mållinjen. Ett pro-blem var de stora olikheterna i för-bundens lokalorganisation, närmarebestämt mellan HTF:s många småklubbar och de andra förbundensstoravdelningar. Kritikerna inomHTF framhöll också att det var na-turligare att närma sig förbundinom den privata sektorn som Sifoch Handelsanställdas förbund föratt få alla fackmedlemmar på en ar-betsplats att falla under samma avtal(Sif-tidningen 2002-01-10). Det varockså en idé som överensstämdemed Sif-ordföranden Mari-AnnKrantz’ tankar om ett företag – ettfack. Det enda konkreta resultatetav det hela blev att Försäkringsan-ställdas Förbund gick upp i ST(Statstjänstemannaförbundet).

Satsning på central förhand-lingsstyrkaMed bildandet av Unionen är idénom ett företag – ett fack inte längreaktuell inom industrin. Där kommerde anställda även i framtiden attföreträdas av minst ett fackförbundfrån vardera LO, TCO och SACOsamt Ledarna. Naturligtvis underförutsättning att medlemsunderla-get på arbetsplatsen ifråga är till-räckligt stort hos vart och ett avförbunden. En konsekvens av denfortsatta uppsplittringen på fleraförbund i kombination med denrådande tendensen till uttunnad

klubborganisation är att ett ökat an-tal arbetsplatser inom industrin kankomma att bli utan fackligt aktiva.Inom gränsområdet mellan Sif ochHTF innebär bildandet av Unionendäremot en kraftsamling till ettenda TCO-förbund, men områdetsbegränsade storlek gör att endast fåklubbar kan slås samman. Det äristället framför allt på högre nivåersom en ökad förhandlingsstyrka kanförväntas. Unionen kan få en nyckel-roll i förhandlingsspelet på den pri-vata sidan genom sin betydandestorlek och genom att ha ett beninom såväl industrin som tjänste-näringarna. Ett minst lika viktigtmål med samgåendet var säkerligenatt ett stort fackförbund har lättareatt göra sig hörd i den allmännasamhällsdebatten. Den ökade stor-leken – och den i ett slag ännu merheterogena medlemssammansätt-ningen – gör å andra sidan att med-lemmarnas identifikation med för-bundet kan försvåras.

Unionen: Sveriges största fackför-bund inom privat sektorUnionen är idag Sveriges störstafackförbund inom den privata sek-torn. Allra störst i Sverige är dockfortfarande Kommunal, som 1977gick om Metall som största förbund(se tabell 1, nästa sida). År 2001 blevSif Sveriges näst största fackförbundsamtidigt som Metall halkade nedtill tredjeplatsen. Genom fusionen2006 mellan Metall och Industri-facket (åter)erövrades andraplatsenav IF Metall. Som vi sett upprepa-des denna bravad av Unionen, som1/1 2008 gick om IF Metall genomsammanslagningen Sif - HTF.

Av de fem största fackförbunden2008 har nr 2 (Unionen), 3 (IF Me-tall) och 4 (Lärarförbundet) alla bil-dats genom sammanslagningar. Från1945 gick inte mindre än sextonlärarförbund successivt samman ivad som 1991 kulminerade med bil-dandet av Lärarförbundet (Kjellberg2005:245f ). Alla förbund har dockinte vuxit på detta sätt. Kommunaluppstod 1910 genom en utbrytning

10 TAM-REVY 1/2008

ur Grov- och Fabriksarbetareförbun-det. Därefter har förbund för bl abrandmän, sjukhuspersonal, skor-stensfejare och lantarbetare gått uppi Kommunal. Sveriges femte störstaförbund, Handels, har endast absor-berat två smärre förbund (urmakare1970, frisörer 1989) sedan det bil-dades 1906 under namnet Handels-arbetareförbundet.

Av övriga förbund i Tabell 1 ärByggnads och SEKO resultat avsammanslagningar 1949 resp. 1970.År 1970 bildade åtta förbund (bl aJärnvägsmannaförbundet) Statsan-ställdas förbund, som 1994 byttenamn till SEKO. Sågverksindustri-arbetareförbundet gick 1949 upp iTräindustriarbetareförbundet, sombildats 1924 då Träarbetareförbun-det klövs i två delar. Den andra delenvar Byggnadsträarbetareförbundet.Det förenades 1949 med byggnads-grovarbetarna i Grov & Fabriks tillByggnads.

Sammanslagningar och utbrytningarKanske något förvånande var Sveri-ges Allmänna Folkskollärarförening(SAF) Sveriges näst största fackför-bund vid sekelskiftet 1900 (Kjellberg2003a:5). Det försvagades genomutbrytningar 1906 (Sveriges Folk-skollärarinneförbund), 1918 (Sveri-

riskt perspektiv. Men här upphörlikheterna. Sif växte från 1930-talethastigt genom att rekryteringsområ-det redan från början var mycketbrett. Såväl teknisk som ”merkantil”personal ingick. Förbundets namnvar under 1920-talet Sveriges Verk-städers Tjänstemannaförening (SVT)eftersom det då inskränkte sig tillverkstadsindustrin. År 1931 vidgadesfältet till samtliga industribranscher.Det skedde i samband med ett av de ytterst få medlemstillskott somSif fått utifrån, närmare bestämtfrån Stockholms Teknikerförening.Namnbytet från SVT till Sif skeddeåret därpå. Den enda förening avlite större numerär som uppgick iSVT/Sif 1920-2007 var Brukstjäns-temannaföreningen (ca 1.600 med-lemmar), vilken anslöt sig 1940.Två år tidigare införlivades Olje-tjänstemännens Riksorganisationoch i slutet av 1937 Trävaruindu-strins Kontorstjänstemannaförening(SIF Årsberättelse 1938). Med sinaca 18.900 medlemmar 1940 var Sifsedan flera år Sveriges största privat-tjänstemannaförbund. Medlems-tillväxten var minst sagt imponeran-de med tanke på att förbundet vidårsskiftet 1929/30 endast haft 318medlemmar och att expansionenbara i mycket begränsad omfattningskett genom att införliva andra för-bund. Den alldeles övervägande de-len av tillväxten kan istället tillskrivasen starkt ökande organisationsgrad ikombination med att industrin sys-selsatte alltfler tjänstemän.16

Slaget om kontoristernaMed undantag av förmännen ochverkmästarna i Sveriges Arbetsledare-förbund (SALF) utgjorde industrinstjänstemän i stort sett ett fackligtjungfruligt område. Men det visadesig snart att det uppstod konkurrensom medlemmarna. Såväl Handels-arbetareförbundet som HTF:s före-

ges Småskollärarinneförbund) och1920 (Sveriges Folkskollärarförbund).I likhet med Kommunal bildadesPappers (1920) och Transport (1897)genom utbrytningar ur Grov &Fabriks. Apropå Unionen bröt sig tvåförbund som organiserade sjömän urTransport år 1914 och infogade efterengelsk förebild ”unionen” i sinanamn. De var Eldareunionen ochSjömansunionen. Dessa båda ”unio-ner” bildade tillsammans med treandra förbund 1932 Sjöfolksförbun-det, vilket 1996 gick upp i SEKO.

Svensk fackföreningshistoria rym-mer således såväl utbrytningar somsammanslagningar. Idén bakom ut-brytningar brukar vara att renodlaverksamheten till en mer ellermindre homogen medlemskrets.Omvänt följs sammanslagningar aven mer heterogen medlemsstock,men det är snarare en konsekvens avsamgåenden än ett motiv för sådana.

Sif blev under 1930-taletSveriges största privattjänste-mannaförbundBåde Sif och HTF genomgick enkraftig expansion ur ett längre histo-

16 Mellan 1930 och 1940 ökade antalet industritjänstemän (inkl. arbetsledare) från 79.300 till112.000 (Croner 1951:222f ). Med ca 10.000 medlemmar 1930 i SALF, Brukstjänstemannaföre-ningen och SIF resp. ca 31.000 1940 i SIF och SALF kan organisationsgraden för industritjänste-män (inkl. arbetsledare) grovt sett beräknas till 13 procent 1930 och 28 procent 1940.

Tabell 1. Sveriges fem största fackförbund (aktiva medlemmar) 1/1 2008 och 31/12 övriga år

År 1 2 3 4 5

2008 Kommunal Unionen IF Metall Lärarförbundet Handels

2006 Kommunal IF Metall Sif Lärarförbundet HTF

2001 Kommunal Sif Metall Lärarförbundet HTF

2000 Kommunal Metall Sif Lärarförbundet HTF

1992 Kommunal Metall Sif Lärarförbundet SKTF

1991 Kommunal Metall Sif SKTF Lärarförbundet

1990 Kommunal Metall Sif SKTF Handels

1980 Kommunal Metall Sif SEKO Handels

1977 Kommunal Metall Sif SEKO Handels

1975 Metall Kommunal Sif SEKO Handels

1970 Metall Kommunal Sif Byggnads SEKO

1960 Metall Byggnads Kommunal Sif Träindustriarbetare

1950 Metall Byggnads Kommunal Järnvägsmanna Handels

1940 Metall Grov & Fabriks Kommunal Handels Järnvägsmanna

1930 Metall Grov & Fabriks Sågverks Järnvägsmanna Pappers

1920 Metall Grov & Fabriks Järnvägsmanna Sågverks Textil

1900 Metall SAF (lärare) Transport Grov & Fabriks Stenarbetare

TAM-REVY 1/2008 11

gångare Kontoristförbundet var uteefter industrins kontorspersonal.Inom LO uppstod en strid mellanHandels och Metall, som inte villeveta av något annat LO-förbundinom sina domäner. Två LO-för-bund och två fackklubbar på sammaarbetsplats stred också mot industri-förbundsprincipen som från 1920-talet tillämpades striktare än tidigare.Hellre än att låta Handels gå in pådetta område, vilket skedde i Dan-mark och Norge, föredrog LO atttjänstemännen organiserade sig själva.

Inte heller bland tjänstemanna-grupperna kröntes planerna på ettsvenskt ”Handel og Kontor” medframgång. Kontoristförbundet, somvar kärnan i det blivande HTF, kompå kollisionskurs med Sif angåendeorganiseringen av industrins konto-rister. Precis som Metall tillämpadeSif industriförbundsprincipen ävenom det här enbart rörde sig omtjänstemän. Sif:s bestämda hållningoch växande styrka förvisade Konto-ristförbundet och det blivande HTFtill de privata servicenäringarna,främst handels- och transportbran-scherna. Men detta skedde inte utanskärmytslingar inom Daco (De an-ställdas centralorganisation) som Sifmen inte Kontoristförbundet till-hörde. Vid 1930-talets början varKontoristförbundet, som bestod avlokala kontoristföreningar, Sverigesnäst största privattjänstemannaför-bund (ca 7.000 medlemmar 1931).Allra störst var SALF, medan Bank-mannaföreningen kom på tredjeplats. Sif återfanns 1930 inte ensbland de tretton privattjänsteman-naförbunden med minst ca 1.000medlemmar.

Sif och Kontoristförbundet varolika på många sätt. Medan Sif strä-vade efter att organisera alla sorterstjänstemän inom industrin ansågKontoristförbundet att kontorister-na utgjorde en särskild yrkeskår därsamhörigheten sträckte sig över så-väl industrin som handeln (Eriksson1995:59). För Sif var kravet på lag-fäst förhandlingsrätt centralt. Konto-ristförbundet hade arbetsgivare

1995: 62). Att det inte blev någonlagstiftning om privattjänstemän-nens anställningsvillkor var ett allvar-ligt bakslag för Kontoristförbundet.Istället stiftades en lag om förhand-lingsrätt 1936. Det fick Kontorist-förbundet att byta strategi och gå inför att med hjälp av fackliga medelförbättra medlemmarnas villkoräven om man tillämpade en ordningsom innebar fredsplikt (gällde framtill 1943, dvs även efter ombild-ningen till HTF). Förbundet blevmedlem av Daco 1937 och byttesamma år namn till HTF. Avsiktenvar att markera avgränsningen mel-lan ”handeln” (i vid mening) och in-dustrin, samtidigt som ”kontorist”ersattes av termen ”tjänsteman” föratt understryka det nya förbundetsyrkesmässiga bredd. Orienteringenmot handeln underströks av attHTF närmare bestämt var en sam-manslagning av Kontoristförbundetoch Svenska Affärsmedhjälpareför-bundet, som för övrigt bildats 1936av just Kontoristförbundet.

Genom Metall:s och Sif:s resolutauppträdande förhindrades såledespå dubbla fronter uppkomsten avett svenskt ”Handel og Kontor”.Som ett led i vad som kan kallas”slaget om kontoristerna” hade Sifredan 1934 försökt sig på att bildaett lokalt ”handelstjänstemannaför-bund”, närmare bestämt i Malmödär både Handelsarbetareförbundetoch Sif hade sina förbundskontor(Eriksson 1995: 60f ). Det sporradeKontoristförbundet till en omorga-nisation i facklig riktning och ökadepåtagligt Handels intresse av att fåtill stånd en gränsdragning mellanLO och Daco. Vid de överläggningarsom LO inbjöd Daco till poängtera-de ombudsman Helge Rydberg frånSif att det för industritjänstemännenvar "ett livsvillkor att handelns kon-torister organiserade sig." Anledning-en var att deras låga löner hade enogynnsam inverkan på industrikon-toristernas löneutveckling. Sif:s ini-tiativ får ses mot bakgrund av attHandelsarbetareförbundet dittillsinte haft någon större framgång med

bland sina medlemmar och satte sitthopp till lagstiftning som regleradede konkreta anställningsvillkorenistället för att gå avtalsvägen. Detvill säga å ena sidan lagstiftning föratt få till stånd förhandlingar medarbetsgivarna (Sif:s linje) och å denandra lagstiftning för att uppnå för-bättrade anställningsvillkor utanfackliga förhandlingar (om Konto-ristförbundets tvekan att tillämpaen förhandlingsstrategi, se Kjellberg2003a:7f, 12).

Om Kontoristförbundet skullebeviljas inträde i Daco räckte detenligt Sif emellertid inte med att det antog ett fackligt program, detmåste också hållas utanför industrin(Eriksson 1995:59). Sif motsatte sigden ”kategoriklyvning” i högre ochlägre tjänstemän som man labore-rade med i den statliga utredningen”Kommittén angående privatan-ställda”. Denna förberedde enlagstiftning om anställningsvillko-ren i linje med önskemålen frånKontoristförbundet och vissa Daco-förbund, främst SALF (Eriksson2007:78ff, 96f, 101ff, Bergstrand2003:74ff ). Det innebar att högre”tjänstemän” skulle få bättre upp-sägningstider, semester och sjuklönän de som sysslade med traditionelltkontorsarbete för att inte tala omarbetarna, som bildade en tredje ka-tegori. Följden hade blivit att Sifkluvits i två medlemskategorier(ingenjörer och kvalificerade admi-nistratörer resp. kontorister). Sifkunde tänka sig en glidande skalamen inte två grovt tillyxade katego-rier inom sitt organisationsområde.Alla medlemmarna borde betraktassom tjänstemän, även kontoristerna.

Så småningom fick Sif gehörinom Daco för sin linje att Konto-ristförbundet var välkommet att in-träda i Daco endast om det begrän-sade sitt rekryteringsområde tillhandeln och avstod från att organi-sera industrins kontorister samtövergav yrkesförbundsprincipenoch höll arbetsgivarna utanför, kortsagt omvandlades till ett ”handels-tjänstemannaförbund” (Eriksson

12 TAM-REVY 1/2008

att organisera handelns kontorister(Protokoll fört vid sammanträde medLandsorganisationen och Daco 28/31934). Vid samma möte framhöllDacos ordförande Viktor von Zeipel:”Så länge det fanns en stor grupp avkontorsanställda, som inte äro orga-niserade, kunna arbetsgivaren alltidmobilisera mängder av kvalificeratfolk i en konfliktsituation.”

Sif hade således dubbla mål: delsatt i egen regi organisera industri-kontoristerna (och således hållaKontoristförbundet utanför), delsatt se till att facklig verksamhet komigång bland handelskontoristerna såatt deras löner inte höll tillbakaandra kontoristgruppers. Det på-minner för övrigt om ett av motivenför bildandet av Unionen: att und-vika att arbetsgivarna i avtalsför-handlingarna spelar ut tjänstemänmed likartade arbetsuppgifter inomindustri och tjänstenäringar mot va-randra.17 Skillnaden är att på 1930-talet gick man i första hand in föratt avskilja organisationsområdenafrån varandra, men lika viktigt varatt få Kontoristförbundet att övergesin passivitet i lönefrågor och iställetförmå förbundet att börja förhandlamed arbetsgivarna för att få upplönerna. Lösningen för att uppnåSif:s båda mål blev bildandet avHandelstjänstemannaförbundet1937. Sif:s och HTF:s öden varsåledes nära sammanvävda redan för70 år sedan.

Planer på en motsvarighet tillUnionen redan under 1930-talet Målet att organisera handelskonto-risterna var så viktigt för Sif att manockså prövade en alternativ strategitill den ovan beskrivna ”avskiljan-destrategin”. Det gällde närmare be-stämt en sammanslagning av Sif ochKontoristförbundet. Om det pro-jektet hade rotts i hamn hade Unio-nen förverkligats redan under 1930-talet! Trots det spända förhållandetmellan Sif och Kontoristförbundetinleddes 1934 diskussioner om ettsamgående mellan de båda förbun-den (Andersson 1999:144f, Hegges-

ligt talrikare handelskontoristernaåtnjuta. Därför har man också allvar-ligt övervägt en utvidgning i förbun-dets verksamhetsområde till handelnsområde.” (Protokoll fört vid sam-manträde med Landsorganisationenoch Daco 18/3 1937). Som ocksåtidigare framgått spelade lönepoli-tiska motiv en framträdande roll iSif:s argumentation för bildandet avett handelstjänstemannaförbund.

Kontoristförbundets omvandlingtill HTF ingen lätt sakÖvergången från en lös samman-slutning av lokalt baserade yrkesfö-reningar till en centraliserad vertikalorganisation med en klart fackliginriktning var ingen lätt sak. NärHTF 1947 gjorde en tillbakablickpå sin 10-åriga tillvaro konstateradesatt ”Arbetet på förbundets konsolide-ring var ytterst besvärligt och hårt”(Berättelse Handelstjänstemannaför-bundet 1946 s 6). Hit hörde attmotståndet från arbetsgivarhåll var”synnerligen hårt”. De låga med-lemsavgifterna begränsade förbun-dets resurser, varför det var svårt attuppnå goda förhandlingsresultat.Man hade besvärliga gränsdrag-ningsproblem gentemot Handelsar-betareförbundet. Sist men inteminst: medlemstalet sjönk som följdav att de största kontoristförening-arna lämnade HTF. Orsaken var attförbundets strikt fackliga strategikolliderade kraftigt med kontorist-föreningarnas nedärvda traditioner.Det rörde sig om en veritabelkulturkollision som framträdde i enrad beslut som HTF tog underloppet av några år: höjningarna avmedlemsavgiften så att den kom inivå med andra tjänstemannaför-

tad 1987:35f ). Kontoristförbundethade samma år så smått börjat be-driva reguljär facklig verksamhet ge-nom att anställa en ombudsman.Året därpå (1935) omorganiseradesförbundet18 och tog ytterligare stegpå den fackliga vägen. Men inte till-räckligt i Sif:s smak. Diskussionernamellan de båda förbunden avbrötsformellt av att Kontoristförbundetsade nej till att höja sina låga med-lemsavgifter till en nivå som av Sifbedömdes vara en förutsättning förnormal facklig verksamhet. Sedanplanerna på en sammanslagningrunnit ut i sanden prövade Sif 1936en annan variant av vad som kankallas ”utvidgandestrategin”, nämli-gen att utvidga Sif självt till handels-kontoristerna. Det skärpte natur-ligtvis motsättningarna mellan debåda förbunden och får närmast sessom ett skrämskott, ett sätt att fåKontoristförbundet och Daco attagera i önskvärd riktning (Eriksson1995:61f ). Innan HTF kunde bil-das avfyrade Sif ytterligare ettskrämskott, ett samarbete medHandelsarbetareförbundet för attutreda hur handelns anställda skullekunna organiseras. Det satte fart påden process som ledde fram tillHTF:s tillkomst 1937.

Tidigare samma år hade Sif:s om-budsman Harald Adamsson i LO-Daco-kommittén betonat Sif:s starkaintresse för att handelskontoristernaorganiserades i ett starkt förbund: ”Inom SIF har man alltid hyst detstörsta intresse för de i handeln an-ställda och för att få till stånd ettstarkt handelstjänstemannaförbund.Alla förmåner för industrins konto-rister äro nämligen mer eller mindreberoende av vilka förmåner de betyd-

17 I ett brev 27/4 1935 till Sigfrid Hansson (LO), initiativtagare till den 1936 av LO och Daco till-satta s k LO-Daco-kommittén, framhöll Dacos ordförande Viktor von Zeipel: ”Skillnaden i ut-bildning, arbetsuppgifter m.m. mellan vanliga handelskontorister och kontorister inom in-dustrin är ingen.Yrkescirkulationen är dessutom här så stor, att olika organisationstyper vore enavsevärd olägenhet, som säkerligen både de anställda och organisationerna skulle undanbesig.”Uttalandet syftade på de 1935 pågående ansträngningarna att slå samman Sif och Konto-ristförbundet samt att det inte var önskvärt att Handelsarbetareförbundet försökte sig på attorganisera handelns kontorister,18 Förbundet hade fram till 1935 en minst sagt löslig form, vilket markeras av dess dåtidanamn, Svenska Kontoristföreningarnas Förbund. Det ändrades i samband med uppstramning-en 1935 till Svenska Kontoristförbundet.

bunds, inrättandet av a-kassan 1940(här var man för övrigt först utebland tjänstemannafacken), förbu-det för arbetsgivare att vara aktivamedlemmar i förbundet, samman-slagningen av manliga och kvinnligaavdelningar, beslutet efter en långoch het diskussion på 1942 års kon-gress att häva förbundets registre-ring under kapitel 3 i lagen om före-nings- och förhandlingsrätt, vilketinnebar att man inte längre var bun-den av fredsplikt (ibid s 14, De förs-ta decennierna s 17ff, Heggestad1987:46f ). Att gå skilda vägar inne-bar dock inte alltid att skiljas iosämja. Såväl Sveriges Kontoristför-ening som Göteborgs Kontoristför-ening underlättade bildandet avrena HTF-avdelningar och hjälptetill att skapa lokala expeditioner.

Många föreningar anslöt sig till HTFMedan väldigt få förbund anslöt sigtill Sif gick ett ganska stort antaltjänstemannaföreningar under årenslopp upp i HTF: Svenska Rederi-tjänstemannaföreningen (1937),Järnhandelsbiträdenas Riksförbund(1938), Riksföreningen SverigesMjölkbedömare (1947), SverigesAffärs- och Kontorsanställdas För-bund (1951), Svenska Bokhandels-medhjälpareföreningen (1951),Systembolagens Personalförening(1954), de privatanställda medlem-

TAM-REVY 1/2008 13

Handdriven mjölkseparator.

Tabell 2. Sif:s och HTF:s medlemsutveckling 1937-2007 (aktiva medlemmar)

1937 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2005 2007

Sif 11.000 18.900 59.700 107.100 203.000 276.700 276.800 298.600 294.500 273.500

HTF 9.100 8.300 12.600 24.700 51.000 95.800 122.500 151.800 157.000 138.900

marna i Svenska Tandsköterskeför-bundet (1957) och i Svenska Tand-teknikerförbundet (1957), Tjänste-mannaförbundet för Hotell ochRestauranger (1962). Däremot miss-lyckades HTF trots upprepade invi-ter att införliva Apotekstekniker-förbundet (dagens Farmaciförbund).

All time high 2002-2003HTF:s medlemstillväxt kan, likadock lite som Sif:s, i någon störreutsträckning tillskrivas de föreningarsom anslöt sig. Båda förbunden ex-panderade mycket kraftigt under1950-, 1960- och 1970-talen. Somframgår av tabell 2 (nedan) avstan-nade Sif:s tillväxt under 1980-taletmen sköt fart igen under 1990-taletdå flera statliga verk bolagiserades.

All time high uppnådde Sif år2002 med 308.000 aktiva medlem-mar (många kom från Metall) ochHTF året därpå med 158.000 med-lemmar. Under återstoden av sin ex-istens, dvs fram till årsskiftet2007/2008, förlorade Sif nästan35.000 medlemmar och HTF ca19.000. Särskilt kraftig var ned-gången under 2007, det år då TCO-och LO-facken, i likhet med a-kass-orna, upplevde ett rekordstort med-lemsras. Även SACO fick detta årkännas vid en medlemsminskning,om än betydligt blygsammare. Denfackliga organisationsgraden sjönk iSverige från 77 till 73 procent mellan2006 och 2007 om årsgenomsnittanvänds eller från 76 till 72 procentom sista kvartalet respektive år tassom utgångspunkt. Sammanlagtförlorade fackförbunden 180.000aktiva medlemmar under 2007.

Sverige, Danmark och Finland harvärldsrekord i facklig anslutningI andra länder har den fackliga orga-nisationsgraden fallit betydligt merän i Sverige även om det inte är

14 TAM-REVY 1/2008

vanligt att fackanslutningen sjunkermed så mycket som fyra procenten-heter under ett enda år. I Sverige varvid 1990-talets mitt 85 procent avalla löntagare med i en fackförening,men även 72/73 procent innebärnågot av världsrekord i facklig an-slutning. Sverige delar denna platsmed Danmark och Finland sombåda har en organisationsgrad på ca70 procent. Gemensamt för Sverige,Danmark och Finland är att alla harfackliga a-kassor. I Tyskland ochJapan är mindre än 20 procent avlöntagarna numera fackmedlem-mar, i USA mindre än 15 procentoch i Frankrike mindre än 10 pro-cent. I flera länder har de vikandemedlemstalen påskyndat samman-slagningen av fackförbund till alltstörre enheter.

Sif – världsunikt fackförbund När Sif upphörde att existera 1 janu-ari 2008 var det ett internationelltunikt fackförbund som gick i gra-ven. I inget annat land har indus-trins tjänstemän samlats i ett fack-förbund med så stor horisontell ochvertikal bredd och som dessutomomfattat samtliga industribranscher(Malmström 1970:49ff ). Till detinternationellt unika hörde också desvenska industritjänstemännens medtiden mycket höga organisations-grad. Den horisontella bredden syf-tar på att förbundet organiseradesåväl teknisk som administrativ,merkantil och annan personal (Eriks-son 1995:45ff ). Den betydande ver-tikala spännvidden framgår av attSif rekryterade både högre och lägreindustritjänstemän, alltifrån högrechefer och kvalificerade specialistertill kontorister. Från 1931 täckteförbundet därtill in alla indus-tribranscher – och så småningomockså en del tjänstenäringar.

Om Sif förlorat det tidigarenämnda ”slaget om kontoristerna”hade man inte fått samma impone-rande bredd som nu blev fallet. Omå andra sidan idén att slå sammanSif och Kontoristförbundet förverk-ligats under 1930-talet hade resulta-

bland industrikontoristerna. Metalloch de andra industriarbetarförbun-den var å andra sidan inte intressera-de att organisera kontorspersonalen;det viktiga ur deras synpunkt var attHandels lät bli att göra det.

När LO sent omsider (1938) gavHandels klartecken att organiseraindustrikontoristerna20 var det försent (Hjelm 2006:74f ). Sif hade dåvuxit sig så starkt att det knappastvar någon idé för Handels att ensförsöka. De allvarligaste gränsdrag-ningsproblemen rörde istället han-delns kontorister och butiksbiträ-den. Frågan reglerades genom denöverenskommelse som 1944 träffa-des mellan Handels, HTF och Sif(ibid:78f ).21 Vid de föregåendeöverläggningarna framkom att en-dast ca 4.000 av de 43.500 Handels-medlemmarna 1942 tillhörde kate-gorin ”kontorspersonal”.22 Om dekooperativt anställda undantas rördedet sig om 2.360 personer av vilkaen stor del arbetade inom olika LO-förbund, det socialdemokratiskapartiet, partiets tidningar och andradelar av arbetarrörelsen. Beträffandeindustrikontoristerna inskränkte sigtvistigheterna i stort sett till om detvar Sif eller Handels som skulleorganisera de 150-200 tjänstemänsom befann sig i industriföretag somkooperationen förvärvat.

Varför inget ”Handel og Kontor”i Sverige, men i Danmark och

Norge?För att fullt förstå varför något”Handel og Kontor” aldrig kom till

tet blivit något helt annat än ettindustritjänstemannaförbund. Nukom Sif istället att under lång tidtydligt avgränsas i förhållande tillbåde HTF och till LO-förbund som Metall och Handels. Vid bil-dandet 1920 var det långtifrånsjälvklart att utvecklingen skulle blidenna, även om ambitionerna redanfrån början var att organisera allaslags industritjänstemän. Låt varatill en början endast inom verk-stadsindustrin.

En annorlunda utveckling i Danmark och NorgeI Danmark och Norge framträddetidigt ett annat organisationsmöns-ter.19 Trots många likheter mellande skandinaviska länderna har nå-gon motsvarighet till SvenskaIndustritjänstemannaförbundet ald-rig funnits i våra grannländer. Ge-mensamt för Danmark och Norgeär istället förekomsten av ett ”Han-del og Kontor” (HK). Det svenskaHandelsarbetareförbundet förhind-rades av LO och Metall att förvand-las till ett sådant förbund. Anled-ningen var att LO under 1920-taletgick in för att förverkliga industri-förbundsprincipen mer konsekventän tidigare. I enlighet härmed skulledet inte få finnas flera LO-klubbarpå samma arbetsplats. Andra LO-förbund än de som redan existeradeinom t ex verkstadsindustrin (Me-tall och Gjutareförbundet) tillätsinte utsträcka verksamheten till det-ta fält. Handels lyckades heller ald-rig göra några större inbrytningar

19 För jämförelser mellan de fackliga organisationsmönstren i Norge – Sverige resp. Danmark– Sverige se Kjellberg 1999 och Kjellberg 2000.20 Närmare bestämt under förutsättning att överenskommelse om detta träffades medrespektive LO-förbund inom industrin. Det kan tolkas som att LO:s stöd till Handels mest varsymboliskt (Eriksson 1998:64f ).21 1944 års gränsdragningsöverenskommelse bröts dock redan 1950. Frågan fick inte sin slut-liga lösning förrän 1995.22 Om de ca 4.500 butiksföreståndarna (varav 3.800 inom kooperationen) tillsammans medkontorspersonalen (4.000) räknas som tjänstemän svarade dessa 1942 för sammanlagt 20 pro-cent av medlemmarna i Handels (se ”Handelsarbetareförbundets medlemsstruktur 1942”, Bila-ga till Protokoll fört vid sammanträde mellan LO och Daco 6/4 1943). Inte heller HTF hade 1942lyckats rekrytera särskilt mycket kontorspersonal. Allt som allt 4.264 av totalt 7.305 HTF-med-lemmar, varav majoriteten ”i högre ställning” (”Handelstjänstemannaförbundets medlems-struktur 31/12 1942”, ibid). Som jämförelse kan nämnas att antalet Sif-medlemmar vid sammatidpunkt uppgick till ca 25.300. Till skillnad från nästan all kontorspersonal som organiseradesav Handels och HTF befann sig dessa inom industrin.

representerade olika yrkeskultureroch sociala skikt: manliga kroppsar-betare vis-à-vis ”anställda” på kontoroch i butik av vilka många var kvin-nor. Krav framfördes vid upprepadetillfällen på att ”arbetare” skulle ut-bytas mot ”anställda” i förbundetsnamn (ibid:172ff ). När det 1956slutligen gick igenom på Handelskongress var beteckningen ”anställ-da” i Sverige i praktiken utmönstradsom en särskild social kategori.Anställda höll istället på att bli ensamlingsbeteckning för arbetare ochtjänstemän. I så måtto passade detnya namnet väl in på Handels med-lemskår, som än idag omfattar bådagrupperna. Redan under 1940-talet

TAM-REVY 1/2008 15

stånd i Sverige är det nödvändigt attgå tillbaka i de olika ländernas fack-liga organisationshistoria. I Danmarkoch Norge stod helt andra grupperän i Sverige i spetsen för organiser-ingen av de handelsanställda. I Sve-rige rörde det sig om en manligtransportarbetargrupp. Redan 1910gick det 1906 bildade Svenska Varu-utkörareförbundet med i LO. Dethade skett ännu tidigare – samma årsom förbundet bildades – om inteLO sagt nej med hänvisning till attalla transportarbetare borde tillhöraLO-förbundet Transport. Det svens-ka förbundet fick således från förstabörjan en arbetaridentitet, vilket för-stärktes av LO-anslutningen. Dethindrade dock inte att man så små-ningom fick med sig även butiks-biträdena samt utvidgade ambitio-nerna till kontoristerna. Det fannsinom förbundet emellertid en spän-ning mellan å ena sidan varuutkö-rarna och lagerarbetarna å den andrade butiks- och kontorsanställda(Hjelm 2006:107ff ). Dessa grupper

23 I Dacos berättelse för 1941 motiveras bytet av ”anställda” mot ”tjänstemän” med att ”ordetanställd har nämligen i det allmänna språkbruket blivit alltför mångtydigt” (s 19). Och vidare:”Däremot har tjänstemannabeteckningen i allt större utsträckning kommit till användning.”Oklarheten hos termen ”anställda” var dock inget nytt. Dacos ordförande Viktor von Zeipeluppgav 1934 i LO-Daco-kommittén att man inför bildandet av Daco ”länge sökt efter ett lämp-ligt ord, vilket kunde tjäna som sammanfattning för de kategorier av arbetstagare, som kundeväntas ingå i den blivande centralorganisationen. Man hade stannat vid ordet anställda – där-vid närmast inspirerad av tysk organisationsterminologi – ehuru man var fullt på det klara medatt uttrycket inte kunde anses adekvat.” (Protokoll fört vid sammanträde med Landsorganisa-tionen och Daco 28/3 1934).

Utvecklingen från den första radiomottagaren till en modern radio år 1968.

var den gamla tankemodellen tjäns-temän–anställda–kroppsarbetare påretur till förmån för dikotomin arbe-tare–tjänstemän (Eriksson 1998:69,Eriksson 2007:91f, 97ff ). Dacogjorde 1941 en principiellt betydel-sefull förändring av sina stadgar. Dearbetstagare som organiserades skul-le inte längre benämnas ”anställda”utan ”tjänstemän”.23 I övrigt behö-ver man bara tänka på att det i Sif,HTF och TCO från allra förstastund rörde sig om ”tjänstemän” ochinget annat.

Under 1910-talets slut organise-rade Handelsarbetareförbundet medviss framgång industrikontorister iGöteborg, främst vid SKF. ”Göte-

16 TAM-REVY 1/2008

borgs Nya Kontoristförening” varett tag förbundets tredje största avdelning. Användandet av en tra-ditionell facklig strategi resulteradesnart i ett förkrossande nederlag(Greiff 1992: 332ff ). Vid SKF av-skedades ledande fackmedlemmarliksom merparten av de vanligamedlemmarna i samband med destora nedskärningarna av kontors-personalen 1919-22. Handelsarbe-tareförbundets kontoristavdelning iGöteborg tynade snabbt bort underloppet av år 1920. SAF-företagensade i fortsättningen konsekvent nejtill kollektivavtal för kontorsanställda(ibid:339). Tillsammans med bris-tande samhörighet mellan kontoris-ter och kroppsarbetare medverkadedet till att LO hädanefter avstodfrån alla försök att rekrytera störretjänstemannagrupper (ibid:340ff ).Istället såg man gärna att tjänste-männen organiserade sig på egenhand eftersom det inte skulle även-tyra de positioner som arbetarfack-en uppnått. Industritjänstemännenkunde således endast genom egenstyrka vinna erkännande från företa-gens sida. Det blev Sif som så små-ningom skulle uppnå detta mål,med hjälp av 1930-talets lagstift-ning om förenings- och förhand-lingsrätt.

I Norge var det butikspersonalensom 1908 tog initiativet till DenUnderordnede Handelsstands Lands-forbund, från 1921 Norges Handels-funksjonærers Forbund. Det norskaförbundet startade således som ettfunksjonærforbund – ett slags tjänste-mannaförbund – och behöll dennakaraktär genom att i större utsträck-ning än det svenska innesluta ävenkontorister och överordnade tjänste-män. Därtill kom förbundets fleradecennier långa fristående status:man anslöt sig först 1931 till norskaLO.

Det danska HK bestod från bör-jan (år 1900) uteslutande av handels-og kontormedhjælpere. Liksom i Nor-ge gav det förbundet, vars namn tillen början var Centralorganisationenaf danske Handels- og Kontormed-

HK Stat (motsvarande grupperinom bl a Danmarks Radio, försvar,polis, skatteväsen och högre utbild-ning) och HK Kommunal (bl abiblioteksassistenter, tandklinikassi-stenter, läkarsekreterare och social-rådgivare). Sektionen med i särklassflest medlemmar är HK Privat.

Ett svenskt särdrag är att affärsbi-träden24, i likhet med sjukvårdsbi-träden och undersköterskor, räknassom arbetare (Nordisk socioekono-misk indelning s 15). I alla andraländer, inklusive Danmark ochNorge, betecknas de som en ellerannan form av tjänstemän (white-collar workers, funktionærer, funk-sjonærer). Vilka som klassificerassom arbetare eller tjänstemän berori hög grad på den samhälleliga ochkulturella miljö i vilken organisa-tionsmönstren etableras samt olikaaktörers val av strategi och möjlig-heterna att förverkliga denna (Kjell-berg 1999:72). I Sverige organisera-des de här nämnda yrkesgruppernaav förbund som grundats av och tillen början helt dominerades av mänmed typiska arbetaryrken: Varuut-körareförbundet respektive Kom-munalarbetareförbundet. I kontrasttill svenska Kommunal bildadesNorsk Kommuneforbund 1923

hjælperforeninger, en funktionær-identitet, inte som i Sverige en arbe-taridentitet. Detta medverkade tillatt det skulle dröja ända fram till1932 innan HK gick med i danskaLO (förbundet hette 1922-53 DanskHandels- og Kontormedhjælperfor-bund). De flesta danska handels-och kontorsmedhjälparna kom un-der 1900-talets början från medel-klasshem, men vid tiden för förstavärldskriget började en del också re-kryteras ur arbetarnas led (DuchChristensen & Federspiel 2000:30,46). Arbetarfamiljerna hade helt en-kelt sällan råd att bekosta de ungaslånga lärotid eller att utrusta demmed de kläder som arbetet krävde.Förbundet var partipolitiskt neu-tralt, men höll flera gånger på attsprängas på denna fråga (ibid:36).År 1953 blev förbundets namnHandels- og Kontorfunktionærer-nes Forbund i Danmark. Att HKinte bara motsvarar det svenskaHandelsanställdas förbund utanockså delvis både Unionen (såväl Sifsom HTF) och andra TCO-förbundframgår av en blick på dagens HKsom är indelat i fyra sektioner: HKHandel, HK Privat (administrativpersonal m fl inom industri, privataservicebranscher, organisationer mm),

24 Vid överläggningar 1943 mellan LO och Daco framhöll Rudolf Lindforss, ombudsman i HTF,att det beträffande handelsbiträden var särskilt svårt att fastställa var gränsen mellan arbetareoch tjänstemän gick. Det fanns ”otvivelaktigt” en viss skillnad mellan olika sorters biträden.Lindforss menade att järnhandels- och bokhandelsbiträden hade en ställning av ”tjänste-mannakaraktär” (Protokoll fört vid sammanträde mellan LO och Daco 6/4 1943). Båda dessagrupper hade bildat egna föreningar innan de anslöt sig till HTF. Enligt den gränsdragningsö-verenskommelse som träffades mellan HTF och Handels 1995 överfördes de till Handels. Såskedde också med de anställda inom hemslöjdsbutikerna. I ett senare steg var det meningenatt även personalen vid Systembolaget skulle överföras till Handels, men det stupade på med-lemmarnas negativa inställning.Till HTF överfördes tjänstemän inom privat sektor och i folkrö-relser utan anknytning till arbetarrörelsen. Däremot organiserar Handels fortfarande tjänste-männen inom kooperationen (en del finns dock hos Kooperativa Tjänstemännens Förbundinom Ledarna) samt i folkrörelser med anknytning till arbetarrörelsen. Överenskommelsen1995 föregicks av ett samarbetsavtal som HTF och Handels undertecknade hösten 1992. Dettastipulerade att de medlemmar som berördes av medarbetaravtal och grupper som man intekunde enas om skulle överföras till ”Tredje förbundet”, vilket Handels och HTF gemensamt skul-le ansvara för. Det blev aldrig aktuellt att bilda ett sådant. För det första blev det i praktiken inteså mycket av SAFs idéer om medarbetaravtal (inte minst på grund av att det hade blivit dyrt attbevilja arbetarna samma försäkringsvillkor som tjänstemännen). Den epokgörande gränsdrag-ningsöverenskommelsen 1995 löste dessutom den otillfredsställande situationen att HTF:s av-tal för bokhandel mm i praktiken var en sorts hängavtal till det detaljhandelsavtal som Handelsförhandlat fram. Omvänt var Handels’ tjänstemannaavtal inom privat sektor ett hängavtal tillHTF-avtalet för denna grupp. Nu klarades avtalsrätten ut en gång för alla: det förbund somhade organisationsrätten inom ett visst område hade också avtalsrätten inom området. Upp-gifterna baseras på intervjuer mars-april 2008 med Sten Persson, vice förbundsordförande iHTF 1995-2000 och Sture Nordin, vice förbundsordförande i Handels 1993-2001.

I Danmark och Norge är bildenbetydligt mer sammansatt. Då avsesinte bara de LO-anslutna Handel ogKontor i dessa båda länder. Andraexempel på tjänstemannaförbundinom danska och norska LO ärDansk Funktionærforbund (bl aflygpersonal) och Hærens Konstabelog Korporalforening (Danmark)eller den norska Fellesorganisasjo-nen (bl a socionomer), Norges Offi-sersforbund, Norsk Tjenestemanns-lag och Skolenes landsforbund(likaså Norge). Därtill kommer,som vi strax skall se, i både Dan-mark och Norge ett LO-anslutetindustritjänstemannaförbund utö-ver Handel og Kontor.

Industritjänstemännens fackligaorganisering i Danmark och NorgeHur är industritjänstemännen orga-niserade i dagens Danmark ochNorge? Danmarks och danska LO:snäst största förbund, Handel ogKontor (HK), har åtskilliga med-lemmar inom industrin, liksominom handeln och den offentligasektorn. Ett annat LO-förbund,Teknisk Landsforbund, organiserartekniker, konstruktörer m fl inom bl a industrin, byggbranschen ochkommunerna. Danmarks motsvarig-het till TCO, Funktionærernes ogTjenestemændenes Fællesråd (FTF),rymmer särskilda förbund/förening-ar för tjänstemännen vid CarlsbergTuborg, mejerierna och DanmarksRadio. Civilingenjörerna finns i denfristående Ingeniørforeningen i Dan-mark (IDA), medan Dansk Mejeri-ingeniør Forening är ansluten tillAkademikernes Centralorganisation(AC). De svenska Ledarna har mot-svarigheter i både Danmark ochNorge.

Som framgått finns ett Handelog Kontor också i Norge. Precis somi Danmark organiserar ännu ettLO-förbund, Forbundet for Ledelseog Teknikk (FLT), tjänstemän inom

TAM-REVY 1/2008 17

genom en sammanslagning av ettarbetar- och ett tjänstemannaför-bund: Norsk Kommunearbeiderfor-bund (bildat 1920) och Kommu-nale Tjenestemenns Landsforbund(1919), båda anslutna till LO. Redan1918 verkade tjänstemännen för attfå till stånd ett med arbetarna gemen-samt förbund för kommunalt an-ställda, men det strandade då påarbetarnas motstånd. Norska LO:sradikala tillämpning av industriför-bundsprincipen gjorde att det sedanendast gick ett fåtal år innan det förarbetare och tjänstemän gemen-samma förbundet bildades. Ingen avdessa båda grupper behövde uppgesin sociala identitet.

Åtta av tio medlemmar i Handels-anställdas förbund upplever sig idagsom arbetare, medan ca var tiondekänner sig som tjänsteman.25 Detframgår av SCB-undersökningar1988-2006. Bland LO-förbundenär tjänstemannaidentiteten mest ut-bredd inom SEKO (var femte med-lem). Förvånansvärt många TCO-medlemmar anser sig vara arbetare(ca var tredje), inom Vårdförbundett o m en klar majoritet. Sedan 1988har andelen som känner sig somarbetare ökat inom TCO.

Inte ovanligt med tjänstemanna-fack i danska och norska LOÄven om uppdelningen i separatacentralorganisationer för arbetare,akademiker och övriga tjänstemänåterfinns i alla de nordiska ländernaär detta mönster i särklass tydligast iSverige. Dels genom att ytterst fåtjänstemannaförbund tillhör ellertillhört svenska LO, dels genom atten del arbetarna närstående grupperi Sverige uppfattas som just arbeta-re. Som vi sett lämnade Försäkrings-anställdas Förbund LO för att 2003uppgå i Statstjänstemannaförbun-det. En grupp Musiker bröt sig1984 ur Musikerförbundet för attbilda TCO-förbundet Sveriges Yrkes-musikerförbund (symf). Därigenomrenodlades den socialt starkt segre-gerade fackliga rörelsen i Sverigeytterligare.

bl a industrin. FLT:s medlemmar –arbetsledare, ingenjörer och tekni-ker – finns huvudsakligen inom denprivata sektorn. Norges största in-genjörs- och teknikerorganisation är den fristående Norges Ingeniør-og Teknologorganisasjon (NITO).NITO tillhörde tidigare Akademi-kernes Fellesorganisasjon (AF) somupplöstes 2001. Bland de organisa-tioner som 1996-97 lämnade AFoch bildade den konkurrerandecentralorganisationen Akademiker-ne märks Norske SivilingeniørersForening. År 2004 skedde ett namn-byte till Teknisk-naturvitenskapeligforening (Tekna). Tekna är Norgesstörsta akademikerförbund.

Stort privattjänstemannafack iÖsterrike I både Österrike och Tyskland för-nyades den fackliga strukturen radi-kalt i samband med andra världskri-gets slut, men på olika sätt. IÖsterrike samlades praktiskt tagetalla sorters tjänstemän inom privatsektor i ”Fackförbundet för privat-anställda”, GPA (Gewerkschaft derPrivatangestellten). I likhet medSverige har arbetare och tjänstemänseparata fackförbund, men i Öster-rike samsas alla i samma centralor-ganisation, ÖGB (ÖsterreichischerGewerkschaftsbund). Sedan 1945har antalet ÖGB-förbund minskatfrån 16 till 9 (2008). Organisations-graden som var över 60 procent vid1950-talets slut var 2005 nere i 33procent. En stor del av nedgångenförklaras av förändringar av arbets-kraftens sammansättning, bl a enförskjutning från industri till privatatjänstenäringar, från arbetare tilltjänstemän och från stora arbets-platser till små (Blaschke 2007:-247f). Liksom på andra håll finns detnumera fler tjänstemän än arbetareäven i Sverige, men denna förskjut-ning betyder mindre i vårt landeftersom organisationsgraden här är

25 Övriga svarade ”egen företagare” eller ”annat/vet ej” på frågan ”Vilket känner du dig mestsom?” De upplästa svarsalternativen var ”arbetare”, ”tjänsteman”, ”egen företagare” samt ”annat.Ange i så fall vad”. Röster om facket och jobbet 2007:53ff, 175ff.

18 TAM-REVY 1/2008

ungefär densamma för dessa bådakategorier. Det österrikiska privat-tjänstemannafacket GPA är medsina 265.000 medlemmar (årsskiftet2006/07, inkl. pensionärer) Österri-kes största fackförbund, men med-lemstalet är ändå klart mindre änvad Unionen hade vid starten 2008(412.000 aktiva medlemmar).

Sif 1996: gör om PTK till ettsvenskt GPA!Det österrikiska GPA (och det tyskaIG Metall) tjänade som förebild närSif-ordföranden Bo Henning 1996presenterade förbundets utspel omett jätteförbund för privattjänste-män (DN 14/2 1996).26 Det gick ut på att slå samman PTK-förbun-den Sif, CF, Ledarna och HTF.Åtminstone de tre förstnämnda för-bunden hade ofta medlemmar påsamma arbetsplatser. Privattjänste-mannakartellen skulle omvandlastill ett privattjänstemannaförbund,ett svenskt GPA. Sif önskade dess-utom att TCO, SACO och LOinom en snar framtid skulle gå sam-man. Motivet var att få en bättrecentral kontroll över lönebild-ningen. Det får ses mot bakgrundav föregående års avtalsrörelse dåpappersarbetsgivarna i Arbio brötSAF-samordningen och ingick ettavtal som låg på en högre nivå änvad många – bl a regeringen – ansågsamhällsekonomiskt hållbart.

CF och Ledarna sade blankt nejtill Sif:s utspel. Sif och CF stred omvem som skulle organisera hög-skoleingenjörerna, som vid dennatid var en ny ingenjörskategori. Just1996 utvidgade CF, som vi sett,medlemskretsen till denna grupp.Både CF och Ledarna ville avskaffagränsdragningsöverenskommelsernainom PTK och införa fri medlems-konkurrens. Det irriterade Sif rejältoch slutade 1997 med att Ledarnauteslöts ur TCO. Däremot träffadeCF och Sif en överenskommelse omatt det var fritt fram för CF att rekry-tera högskoleingenjörer (Lunden-mark & Nilsson 2001:59). Ledarnalämnades därmed ensamma med

motionen om fri medlemskonkur-rens till PTK-kongressen 1996.

Frågan om lönebildningen länka-des emellertid in en ny bana redansommaren 1996 då Sif, CF och LO-förbunden inom industrin bjöd inindustrins arbetsgivare till de över-läggningar som 1997 resulterade iindustriavtalet. Något svenskt GPAblev det inte och inte heller en sam-manslagning av TCO, SACO ochLO. Framträdde gjorde istället en nysamarbetskonstellation på tvärs av detre centralorganisationerna: ”Fackeninom industrin”. Det var sannoliktmer lyckat ur lönebildningssynpunktän att omvandla PTK till ett jätteliktprivattjänstemannaförbund.

Ver.di – tyskt jättefack inomtjänstesektornI Tyskland blev DGB (DeutscheGewerkschaftsbund) den helt domi-nerande fackliga centralorganisa-tionen när den bildades 1949. Denomfattade då 16 fackförbund, vilketmed Polisförbundets anslutning1978 steg till 17. Till skillnad från iSverige tillämpas industriförbunds-principen fullt ut i Tyskland med enarbetsplats – ett fack som ledstjärna.IG Metall organiserar således såvälarbetare som tjänstemän. Avsak-naden av motsvarigheter till Sif ochCF har medfört att många tyskatjänstemän känt sig fackligt hemlö-sa. Sedan 1988 har antalet DGB-förbund reducerats betydligt genomsammanslagningar, från 17 till 8förbund 2001. Resultatet har, lik-som i Österrike, blivit allt merheterogena fackförbund som täckeralltfler branscher och medlemsgrup-

per. Inte minst IG Metall, Tysklandsstörsta fackförbund (2,3 miljonermedlemmar 2007), har vidgat sinadomäner genom sammanslagningarmed facken inom textil- och bekläd-nadsindustrin samt trä- och plast-industrin.

Allra mest uppseendeväckande ärbildandet 2001 av ver.di (VereinteDienstleistungsgewerkschaft). Ver.ditillkom genom att fem fackförbundinom tjänstesektorn gick samman:det fristående DAG (DeutscheAngestellten Gewerkschaft) ochDGB-förbunden för anställda inom(1) post och telekommunikation,(2) handel, banker och försäkringar,(3) media inkl. grafisk industri ochpappersindustri samt (4) offentligatjänster, transport och samfärdsel(ÖTV, Gewerkschaft ÖffentlicheDienste, Transport und Verkehr).Inte minst ÖTV, som var det nästIG Metall största facket i Tyskland,rymde många arbetare (43 procentav medlemmarna 1999). Det bety-der att ver.di långtifrån är något ren-odlat tjänstemannafack. Det organi-serar bl a lagerarbetare, grafiskaarbetare, chaufförer, hamnarbetareoch sjömän. Vid årsskiftet 2007/08var ver.di med sina 2,2 miljonermedlemmar Tysklands näst störstafackförbund. Tillsammans svaradever.di och IG Metall för inte mindreän 70 procent av de 6,4 miljonernamedlemmarna i DGB.

Om Sif 1996 såg det österrikiskaprivattjänstemannabundet GPA somen förebild var Sverige å andra sidanen inspirationskälla vid tillkomstenav ver.di. Närmandet mellan HTFoch Handels under 1990-talet

26 Sif motionerade till PTKs stämma maj 1996 om ombildandet av PTK till ett förbund ”ge-mensamt för alla tjänstemän inom det privata näringslivet” (Protokoll PTK stämma maj 1996, s96f ). Bo Henning uppgav på stämman att de senaste tre Sif-kongresserna uttalat sig för ensammanslagning av i första hand Sif, Ledarna och CF eftersom de ofta finns på samma ar-betsplatser och att man därigenom bättre skulle kunna tillvara medlemmarnas intressen(ibid:61f ).27 Handels och HTF var tillsammans nere i Tyskland och berättade för HBV och DAG om sam-arbetet mellan de båda svenska förbunden, vilket tyskarna ”nappade på”. Närmare bestämt vardet Handels’ och HTF:s gemensamma samarbetsstyrelse (i vilken förbundsledningarna ingick)som träffade vart och ett av de tyska förbunden, som därigenom fick ett mycket påtagligtbevis på att nära samarbete kunde vara att föredra framför fortsatt konkurrens. Representanterför HBV och DAG besökte också samarbetsstyrelsen i Stockholm. Intervju 2/4 2008 med StureNordin, vice förbundsordförande i Handels 1993-2001. Se även Carlén 2008.

TAM-REVY 1/2008 19

(se ovan) gav återklang i Tyskland.De fackliga kontakterna mellan debåda ländernas fackförbund inomhandelsbranschen medverkade tillatt samarbetsavtalet 1995 mellanDAG och DGB-förbundet HBV(Gewerkschaft Handel, Banken undVersicherungen) kom till stånd.27

Avtalet jämnade vägen för bildandetav ver.di 2001. Det förutan hadeknappast ordförandena för HBV,DAG och flera andra förbund 1997gjort en gemensam avsiktsförklaringom omstrukturering av det fackligalandskapet inom tjänstesektorn(www.verdi.de).

Unionen – världens största privattjänstemannafackUnionen är av allt att döma världensstörsta privattjänstemannafack. Detösterrikiska GPA omfattar tjänste-män inom hela den privata sektornmen den i Österrike relativt låga or-ganisationsgraden gör att förbundetinte når upp till Unionens storlek.Som framgått organiserar tyskaver.di både arbetare och tjänstemäninom tjänstesektorn. Det kontraste-rar mot det svenska organisations-mönstret med separata fackförbundoch centralorganisationer för arbe-tare, akademiker och övriga tjänste-män. Sverige har, som nämnts, värl-dens mest socialt segregeradefackliga landskap. Det har bidragittill att Unionen kunnat bli världensstörsta fackförbund för privatan-ställda tjänstemän. Så hade knap-past blivit fallet om inte både Sifoch HTF varit vertikalt organisera-de förbund (dvs omfattat en stormängd yrkesgrupper) och varderatäckt ett stort antal branscher.

Unionens jämfört med Sif ochHTF ännu heterogenare medlems-sammansättning kan dock kommaatt medföra att dess fackliga identi-tet framstår som något oklar och attmedlemmarnas identifikation meddet egna facket riskerar urholkas. Iegenskap av yrkes- och professions-förbund löper Sveriges Ingenjörerknappast sådana risker även omman successivt breddat medlems-

kretsen. Jämfört med tyska ver.di ärUnionen ändå förhållandevis enhet-lig genom att man enbart vänder sigtill tjänstemän inom privat sektoroch dessutom bara inom delar avdenna sektor. Om en motsvarighettill ver.di bildats i Sverige hade ettstort antal arbetar- och tjänstemanna-fack inom privat och offentlig sektorfått gå samman, bl a HTF, Finans-förbundet, FTF (Försäkringstjänste-mannaförbundet), Journalistförbun-det, Musikerförbundet, Grafiskafackförbundet, Handels, Transport,Hamnarbetarförbundet, SEKO ochKommunal. De fackliga organisa-tionernas tillbakagång i Tyskland(34 procent fackanslutna 1991, 18procent 2006) har lika lite som iandra länder någon enkel förklar-ing. Problem med identiteten hosallt färre och heterogenare fackför-bund kan dock ha medverkat. OmUnionen kommer att klara sig un-dan sådana problem återstår att se.

Ännu fler sammanslagningar?Sif:s och HTF:s samgående i Unio-nen löste gränsdragningsproblemenmellan dessa båda förbund, men deallt oklarare gränserna mellan arbe-tare och tjänstemän inom främstverkstadsindustrin vållar idag alltfler gränsdragningstvister mellan IFMetall och Unionen (Kollega 2008-03-04). Precis som mellan Sif ochHTF existerar en gråzon mellanUnionens och IF Metalls avtalsom-råden. Skall man lösa frågan genomett samgående även denna gång? Ja,det vore logiskt, men säkert ännumer problematiskt än före Unionenstillkomst. Det skulle bli ett förbundsom påminner om ver.di vad gälleroenhetlig medlemssammansättning.För det andra skulle man inte hafördelen att ha en klar tyngdpunktinom en viss sektor på samma sättsom om Sif och IF Metall slagitssamman. Det senare var kanske interealistiskt, åtminstone inte i detkorta perspektivet. Ett samgåendemellan IF Metall och Unionenframstår i vilket fall som helst somännu mer problematisk.

Unionen, Sveriges Ingenjörer och IF Metall – några reflektionerkring namnenFörsta gången man möter namnet”Unionen” tänker man kanske påunionen mellan Sverige och Norge(upplöst 1905) eller på EuropeiskaUnionen (EU). En skillnad är att desenare unionerna betecknar samman-slutningar av mer eller mindre själv-ständiga enheter (stater), väl avgrän-sade från varandra, medan Unioneninte är en union mellan Sif ochHTF utan en fullständig samman-slagning mellan två fackförbund.Unionen är ingenting annat än enförening där medlemmarna utgörsav individer. Det gör det naturligtatt associera till ”union” i det engels-ka ordet för fackförening, trade uni-on. Översatt tillbaka till svenska blirUnionen helt enkelt ”Föreningen”eller ”Fackföreningen”. Namnet ut-strålar inte precis någon brist påsjälvförtroende! Något namnbytebehöver knappast ske vid kommandesammanslagningar, vilket fackför-bund man än fusionerar med. Ävenpå engelska används ”Unionen” somnamn på förbundet. I broschyrenThis is Unionen (s 15) heter det: ”The name Unionen is intended torepresent the strength, mutual in-terests and unity of the members.The name calls to mind the Englishword union, but Unionen is alwayspronounced in Swedish.”

Under 1930-talet var Sif mycketnoga med att ordet ”tjänstemanna-förbund” ingick i förbundets namn,Svenska industritjänstemannaför-bundet. Man ville poängtera att Sifvar ett fackförbund för alla sorterstjänstemän inom en viss del av ar-betsmarknaden (industrin). Sammasak krävdes av det omvandladeKontoristförbundet – Handelstjäns-temannaförbundet (HTF) – därhandeln tydligt pekades ut som detprimära rekryteringsområdet.

I Unionen finns inga spår avtjänstemän kvar – således ett ut-märkt namn om Sif valt att gå ihopmed ett arbetarfack som IF Metall!Långt innan Unionen bildades hade

20 TAM-REVY 1/2008

industritjänstemännen emellertidförpassats ur förbundets namn, sompreciserats till ”Sif”, varken mer ellermindre. Förkortningen hade blivitförbundets namn. Även ”Handels-tjänstemannaförbundet” försvannmed tiden, men tjänstemännenfanns likväl kvar i det nya namnet”Tjänstemannaförbundet HTF”.Kanske låter tjänsteman idag lite by-råkratiskt och gammaldags. Som visåg ovan har andelen TCO-medlem-mar som uppfattar sig som tjänste-män minskat de senaste tjugo åren.”Privattjänstemannaförbundet” varsäkerligen ett alternativ till Unionen,men det hade bl a haft nackdelen attinskränka expansionsmöjligheternatill den privata sektorn. Dessutomlät det väldigt lika den 1973 bildadePrivattjänstemannakartellen (PTK).

Samma öde som mötte tjänste-männen när Unionen bildades drab-bade arbetarna vid tillkomsten av IFMetall, de försvann helt enkelt.Industrifacket och Svenska Metall-industriarbetareförbundet blev Indu-strifacket Metall. Förkortningen IFMetall liknar intill förväxling tyskaIG Metall, som ju organiserar bådearbetare och tjänstemän. Om manbara utgår från Unionen och IFMetall skulle man kunna tro attuppdelningen på arbetare ochtjänstemän numera är överspelad iSverige. Men skenet bedrar. Som visett tycks den sociala segregeringensnarare ha befästs än minskat i denfackliga världen. Den syns bara inteså tydligt som tidigare, åtminstoneinte av fackförbundens nuvarandenamn att döma.

Andersson, Rolf G B (1999) I legostadgansskugga.Om de svenska kontorist- och biträdes-föreningarna från 1880-tal till 1940-tal. Stock-holm: HTFBaraldi, Stephan & Sverke, Magnus (2005)”Facket och det moderna arbetslivet. TriO-projektets uppgång och fall” Arbetsmarknad& Arbetsliv nr 1 2005Bergstrand, Finn (2003) Daco 1931-1937. Ensvensk tjänstemannarörelse växer fram. Stock-holm:TAM-ArkivBerättelse Handelstjänstemannaförbundet1946. Stockholm: HTFBjörnsson, Anders (2007) I kunskapens intres-se. SACO:s första sex decennier. Stockholm:Carlssons Blaschke, Sabine (2007) ”Austria: CorporatistUnionism in Crisis”, i Craig Phelan (ed) TradeUnion Revitalisation. Trends and Prospects in34 Countries. Oxford: Peter Lang Brev 27/4 1935 från Dacos ordförande Viktorvon Zeipel till redaktör Sigfrid Hansson, LO.Vol F9:1 i Dacos arkiv.TAM-ArkivCarlén, Stefan (2008) ”Sture Nordin – ’Någonmåste ta de oglamorösa uppdragen’”, i Ord-föranden berättar – fem röster om tiden i Han-dels. Studier i Handels historia nr 4. Stock-holm: Handelsanställdas förbundCroner, Fritz (1951) Tjänstemannakåren i detmoderna samhället. Stockholm:Hugo GebersFörlagDaco. Sekretariatets och revisorernas berättel-ser för år 1941. Stockholm: Daco 1942 Dagens ArbeteDagens Nyheter (DN)

De första decennierna. En bok om HTF (1957).Stockholm: HTFDe Geer, Hans (1986) SAF i förhandlingar.Svenska Arbetsgivareföreningen och dess för-handlingsrelationer till LO och tjänstemanna-organisationerna 1930-1970. Stockholm: SAFDet stora steget. Civilingenjörsförbundet 1954-94. Från herrklubb till samhällsaktör. Stock-holm: CF 1998Duch Christensen, Jonna & Federspiel, Søren(2000) Fra flipproletar till lønarbejder. HK 1900-2000. København: HK/DanmarkEriksson, Arne H (1995) ”SIF – en konstruktivframgångshistoria” i Historia och framtid – SIF75 år. Stockholm: SIFEriksson, Arne H (1998) ”De yttre gränserna.Facklig särorganisering av arbetare ochtjänstemän” i Klas Åmark Solidaritetens grän-ser.LO och industriförbundsfrågan under 1900-talet. Stockholm: AtlasEriksson, Arne H (2007) Tjänstemannafrågan.Social formering, politik och organisering un-der 1900-talets början. Stockholm:TAM-Arkiv Greiff, Mats (1992) Kontoristen. Från chefenshögra hand till proletär. Malmö: BokförlagetMendocinoGreiff, Mats (1995) ”SIF 75 år; en krönika” iHistoria och framtid – SIF 75 år. Stockholm: SIFHeggestad, Börje (1987) En tryggad tjänste-mannaställning. HTF under 50 år. Stockholm:HTF Heldt, Lars-Göran (1985) ”Berättelsen omPTKs tillkomst” Historieboken. Stockholm:SACO/SRHjelm, Jonny (2006) Hundra år med Handels.

Stockholm: Handelsanställdas förbundHTF verksamhetsberättelse 1992.Stockholm:HTF 1993Kjellberg, Anders (1999) "Fagorganisering iNorge og Sverige i et internasjonalt perspek-tiv" Arbeiderhistorie 1999. Tema: LO 100 år.Oslo: Arbeiderbevegelsens Arkiv og BibliotekKjellberg, Anders (2000) "Facklig organiser-ing och partsrelationer i Sverige och Dan-mark" i Flemming Ibsen & Steen Scheuer(red.) Septemberforliget og det 21. århundrede.Historiske perspektiver og fremtidens dilem-maer. København: Jurist- og Økonomforbun-dets ForlagKjellberg, Anders (2003a) ”Privattjänstemän-nens fackliga organisationsmiljö 1880-1930”.TAM-Revy nr 2 2003 Kjellberg, Anders (2003b) ”Arbetsgivarorga-nisationer och fackföreningar i ett föränder-ligt arbetsliv”i Casten von Otter (red.) Ute ochinne i svenskt arbetsliv – forskare analyseraroch spekulerar om trender i framtidens arbete,Stockholm: Arbetslivsinstitutet (serien Ar-betsliv i omvandling 2003:8)Kjellberg, Anders (2005) “Sweden: Mergers ina Class-segmented Trade Union System” iJeremy Waddington (ed.) Restructuring Re-presentation. The Merger Process and TradeUnion Structural Development in Ten Countri-es. Bruxelles: P.I.E.- Peter LangKollega 2008-03-04 (www.kollega.se): ”Unio-nen och IF Metall slåss om medlemmar”LO-tidningenLundenmark, Tomas & Nilsson, Christer(2001) Slaget om riksavtalet. En berättelse om

Inte bara arbetare och tjänstemänlyser med sin frånvaro i de nya nam-nen. Med ”Sveriges Ingenjörer” harockså civilingenjörerna gjort sittuttåg. Vidare har den behändigaförkortningen CF, som i praktikenofta tjänade som namn på Civil-ingenjörsförbundet, inte ersatts avnågon ny. Avsikten med ”SverigesIngenjörer” är uppenbarligen attpoängtera det nya förbundets ökadebredd. Man vill framstå som ett för-bund för Sveriges alla ingenjörer.Genom att inga civilingenjörer tillåtsfigurera i namnet har den tydligaprofilen av professionsförbund gåttförlorad. I motsats till Unionen ellerIF Metall är Sveriges Ingenjörerändå ett rent yrkesförbund och där-med ett typiskt SACO-förbund.

Såväl Unionen som Sveriges

Käll- och litteraturförteckning till Anders Kjellbergs artikel

TAM-REVY 1/2008 21

tillkomsten av Förhandlingsrådet och en nymodell för samspelet på arbetsmarknaden.Stockholm: FörhandlingsrådetMalmström, C Gösta (1970) Samverkan slag-kraft. En krönika över 50 SIF-år. Stockholm: SIFNilsson, Åke (2008) SIF. En framgångshistoria.Om Svenska Industritjänstemannaförbundet.Stockholm:TAM-ArkivNordisk socioekonomisk indelning (Nord-SEI)Nordisk statistisk sekretariat. Tekniske rap-porter 51, København 1990 Nya förutsättningar i en ny tid. Delrapport II ien förstudie om HTF och Sif bör gå samman.Stockholm: HTF och Sif (mars 2006)Protokoll fört vid sammanträde med Lands-organisationen och Daco 28/3 1934 och18/3 1937 (LO-Daco-kommittén). Vol F9:1 iDacos arkiv.TAM-ArkivProtokoll fört vid sammanträde med repre-sentanter för Landsorganisationen och Daco6/4 1943.Vol F9:1 i Dacos arkiv.TAM-ArkivProtokoll PTK stämma maj 1996. Stockholm:PTK 1996Röster om facket och jobbet. Rapport 3, 2007.Stockholm: LO Samarbetsavtal. Så ska vi samarbeta på 90-ta-let. HTF och Handels november 1992SIF Årsberättelse för år 1938. Stockholm: SIF1939 Sif:s idéprogram 2000. Stockholm: SIFSvenska DagbladetSif-tidningenThis is Unionen. Stockholm: Unionen 2008(www.unionen.se)Transportarbetaren

Ingenjörer och IF Metall tillhör fort-farande ”Facken inom industrin”,som fungerar som en sorts – ja, justdet: union av fackförbund. Dockinte längre i lika hög grad som tidi-gare ”inom industrin”.

Anm. Artikeln har tillkommit inomforskningsprojektet ”Facklig anslut-ning ur ett globalt perspektiv” (FAS).Ett stort tack till Lars-Anders Hägg-ström, Richard Malmborg, StureNordin och Sten Persson som låtit sigintervjuas samt till TAM-Arkivsforskningsråd och Lena Lindgren,rättssociologiska enheten vid Lundsuniversitet.

Av Anders Kjellberg