ESV 2016:50 Hur finansierar statliga myndigheter sin ...€¦ · Var kommer myndigheternas pengar ifrån? Myndigheter finansierar vanligen sin verksamhet med anslag, avgifter eller

BasbokHur finansierar statliga myndigheter sin verksamhet?

ESV 2016:50

Publikationen kan laddas ner som tillgänglig PDF och beställas från www.esv.se.

Beställningar kan även göras via:Ekonomistyrningsverket, PublikationsserviceBox 45316, 104 30 [email protected]

ISBN: 978-91-7249-369-8Dnr: 3.8-238/2016Copyright: ESVRedaktör: Naiem RabLayout: Elisabeth Hermansson-ZamaniOmslag: iStockphoto/RuslanDashinskyTryckeri: E-print, Stockholm 2017

Basbok Hur finansierar statliga myndigheter sin verksamhet?

4 hur finansierar statliga myndigheter sin verksamhet?

Förord

5hur finansierar statliga myndigheter sin verksamhet?

Förord

Den här boken ska ge en lättillgänglig och överskådlig bild av hur myn-digheter finansierar sin verksamhet. Vad säger regelverket om finansie-ring, är den grundläggande fråga som boken ska svara på. Boken ska öka kunskaperna om finansiering i staten och därmed bidra till en mer effektiv statsförvaltning. Den här boken är framför allt tänkt för dig som arbetar med eller kommer i kontakt med de här frågorna på en statlig myndighet.

Om ni vill få hjälp och vägledning i mera detalj kan ni få det i någon av Ekonomistyrningsverkets (ESV) handledningar.

Denna bok är framtagen inom ESV med Naiem Rab, Anna Bengtsson och Eva Engdahl Gäfvert som skribenter. Vi vill rikta ett postumt tack till Ingalill Borild som gett oss råd och stöd i vårt arbete.

Pia HeymanVikarierande generaldirektör


Innehåll


Hur hänger allt ihop? 11

Makten över finanserna 12

Var kommer myndigheternas pengar ifrån? 12

Budgetprocessen sker i flera steg 13

Statens budget är uppdelad på inkomster och utgifter 14

Fullständighet och brutto är viktiga principer 15

Hermes – statens informationskälla 16

Riksrevisionen granskar staten 16

Anslag 19

Mest anslag går till ekonomisk trygghet 20

Vem får bestämma vad? 21

Anslag delas in i olika poster 21

Förvaltningsanslag och sakanslag är informella begrepp 22

Anslaget ska ses som en ram 23

Att använda anslagskrediten för att tillfälligt överskrida anslaget 23

Rättigheter och skyldigheter följer med dispositionsrätten 24

Beställningsbemyndigande är till för att hantera långsiktighet 24

Riksgälden betalar ut anslagen 26

Skilj mellan likviditet och redovisning av anslag 26

Om det finns pengar kvar men anslaget är borttaget 27

Bidrag ska betalas ut när det ska användas 27

Myndigheten kan få överskrida anslaget 27

Återföra anslag 27

Avgifter 29

Grunden för avgifter finns i regeringsformen 30

Motprestation lika med statlig resursförbrukning 30

Hur styrs avgiftsbelagd verksamhet? 30

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Innehåll


Offentligrättsliga avgifter innebär myndighetsutövning 31

Kopia av allmän handling regleras särskilt i avgiftsförordningen 32

Vidareutnyttjande av information 32

Uppdragsverksamhet – när varor och tjänster efterfrågas frivilligt 32

Avgiftsförordningen – ett samlat regelverk 33

Varför behöver myndigheten ett bemyndigande

för att ta ut avgift? 33

Avgifter enligt 4 § avgiftsförordningen 34

Tjänsteexport 35

Hur stor del av kostnaderna ska täckas? 35

Viktigt att vara vaksam vid konkurrens 36

När myndigheter tar betalt av varandra 36

Ibland är syftet viktigare än full kostnadstäckning 36

Hur hanterar myndigheten över- eller underskott? 37

ESV stödjer myndigheterna i avgiftssamråden 37

Erhållna bidrag och donationer 39

Vad menar vi med bidrag och donation? 40

Får en myndighet ta emot alla typer av bidrag eller donationer? 40

Det finns inget samlat regelverk för bidrag 41

Är det en avgift eller ett bidrag? 41

Ett bidrag kan vara tidsbegränsat 43

Bidrag redovisas enligt en särskild modell 44

Avslut av projekt och möjlig återbetalning 44

Bidrag för att finansiera anläggningstillgångar 45

Bidrag från EU 45

Donationer 46

Donation eller stiftelse? 47

Kapitel 4


Kapitel 5

Kapitel 6

Sponsring 49

Exponering i utbyte 50

Mellanting mellan avgift och bidrag 50

Är det lämpligt med sponsring? 51

Motiv till sponsring 51

Risker med sponsring 51

Finansiering av anläggningstillgångar 55

Regelverket 56

Riksgäldens verksamhet och uppgift 56

Lånemodellen ger ökad handlingsfrihet 56

Finansiering av anläggningstillgångar 57

Andra sätt att finansiera anläggningstillgångar 57

Bidrag, gåvor och donationer 57

Försäljningsinkomster 57

Infrastruktur ska finansieras med anslag 58

Leasing – ett sätt att hyra tillgångar 58

Operationell leasing 58

Finansiell leasing 59

Hur kan ESV stödja dig? 61

Rådgivning 61

Utbildningar 61

Handledningar 61

Referenser 62

Handledningar och rapporter 62

Propositioner 62

Lagar och förordningar 63


1Kapitel


Hur hänger allt ihop?


1 Hur hänger allt ihop?

Makten över finanserna”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

Så lyder första meningen i regeringsformen som är en av våra fyra grundlagar. Vidare står det att riksdagen är folkets främsta företrädare och att den beslutar om statens budget. Anslag och inkomster får inte användas på annat sätt än vad riksdagen har bestämt. Det innebär att det är riksdagen som har makten över statens finanser och beslutar om hur pengarna får användas i staten. Regeringen verkställer sedan det som riksdagen har beslutat. Hur finansmakten är fördelad mellan riks-dag och regering står i budgetlagen och i riksdagsordningen. Regering-en styr sedan myndigheterna genom förordningar, regleringsbrev och särskilda beslut. Sammantaget utgör detta den finansiella styrningen av de statliga myndigheterna.

Den finansiella styrningen ska leda till att statens medel utnyttjas på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt och att de fördelas enligt politiska prioriteringar.

Staten kan ses som en koncern, och alla myndigheter är en del av denna koncern. Det innebär att alla myndigheter innefattas av samma regelverk.

Var kommer myndigheternas pengar ifrån?Myndigheter finansierar vanligen sin verksamhet med anslag, avgifter eller bidrag. Även sponsring förekommer på vissa myndigheter. För investeringar i anläggningstillgångar som ska användas i myndighetens egen verksamhet ska myndigheten låna pengar hos Riksgälden (Riks-gäldskontoret).

I staten är pengarna inte ett mål utan ett medel för att utföra verk-samhet. Om vi jämför med ett privat företag är det alltså lite av ett


omvänt förhållande. För ett företag är det normalt pengarna som är målet och verksamheten är medlet.

Budgetprocessen sker i flera steg

Genom budgetprocessen koordineras statens inkomster och utgifter.Myndigheter lämnar i regel in sina budgetunderlag till regeringen den 1 mars varje år. I det beräknar myndigheterna hur stora utgifterna vän-tas bli de kommande tre åren och hur de ska finansieras. Även uppgif-ter om investeringar, avgifter och bemyndiganden redovisas. Därefter sammanställer alla departement sina myndigheters underlag.

Regeringen lämnar sedan sina budgetförslag till riksdagen i propo-sitioner, en gång på hösten i budgetpropositionen och löpande under budgetåret vid två tillfällen i samband med ändringsbudgetar. Därefter behandlar riksdagen förslagen och fattar beslut om dem.

Regeringen lämnar sin budgetproposition till riksdagen på hösten varje år. I regel sker det i september men under valår kan den lämnas senare eftersom en ny regering kan behöva mer tid. Budgetproposi-tionen är en omfattande proposition som innehåller flera olika delar, bland annat: en finansplan där regeringens finanspolitik beskrivs, en bedömning av ekonomins utveckling, en beräkning av statens inkom-ster, en redovisning av de resultat som uppnåtts i verksamheten samt ett förslag till hur statens utgifter ska fördelas mellan olika verksamhe-ter uppdelat på utgiftsområden.

I april varje år lämnar regeringen den ekonomiska vårpropositionen till riksdagen. Vårpropositionen innehåller förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, en bedömning av ekono-

Riksdag

Statens budget Regleringsbrev

BudgetpropositionÅrsredovisning för staten

BudgetunderlagÅrsredovisning

Regering Myndighet


mins utveckling, en redovisning av vilka utmaningar som politiken står inför samt uppföljningar av regeringens politik.

Regeringen kan också lämna förslag till ändringar i statens budget under ett pågående budgetår, i så kallade ändringsbudgetar. De kan normalt lämnas vid två tillfällen per år, på våren i samband med vårpro-positionen (vårändringsbudget) samt på hösten i samband med bud-getpropositionen (höständringsbudget).

När riksdagen har beslutat om statens budget beslutar regeringen om myndigheternas regleringsbrev för nästkommande år. Där får myn-digheterna bland annat besked om tilldelat anslag och eventuella villkor kring anslaget och vilka särskilda uppdrag myndigheten ska arbeta med. Förutom myndigheternas regleringsbrev finns det också särskilda regleringsbrev för vissa så kallade sakanslag. Exempel är anslagen Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet och Regionala tillväxtåtgär-der. Ofta är det då flera myndigheter som får disponera medel under anslaget.

När budgetåret är slut redovisar myndigheten sitt resultat i en årsre-dovisning till regeringen. Regeringen lämnar sedan en årsredovisning för statens hela verksamhet till riksdagen vid namn Årsredovisning för staten.

Statens budget är uppdelad på inkomster och utgifterI budgeten finns en inkomst- och en utgiftssida. Inkomsterna består till största delen av skatter som företag och privatpersoner betalar in, men staten har även inkomster från bland annat såld egendom, bidrag från EU och återbetalning av lån. Inkomstsidan delas in i ett antal inkomst-titlar och är uppdelad på inkomsttyper.

Utgifterna består av anslag där riksdagen bestämmer ändamålet, det vill säga till vilken verksamhet medlen på anslaget ska användas. På utgiftssidan finns till exempel förvaltningsutgifter för alla myndigheter och olika typer av transfereringar som sjukpenning och barnbidrag. Budgeten är fördelad på 27 utgiftsområden med cirka 650 anslag.

Så var det förrFöre grundlagsreformen 1974

kallades statens budget för riks-

staten. Stat är en äldre benäm-

ning för budget.


Till budgetens utgiftssida hör även Riksgäldens nettoutlåning och den kassamässiga korrigeringen. Nettoutlåningen är summan av sta-tens in- och utlåning och behållningen på konton i Riksgälden.

Den kassamässiga korrigeringen är skillnaden mellan budgetens an-slag och inkomsttitlar och motsvarande in- och utbetalningar på statens centralkonto (SCR) i Riksbanken.

Fullständighet och brutto är viktiga principerDet finns två viktiga principer för statens budget:

– Den första är fullständighetsprincipen. Den innebär att statens budget ska omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betal-ningar som påverkar statens lånebehov. Bakgrunden till denna princip är att statens budget ska ge en heltäckande bild av statens samlade finanser.

– Den andra principen är bruttoprincipen. Enligt den ska statens inkomster och utgifter bruttoredovisas var för sig på inkomst-titlar och anslag. Utgifter ska inte redovisas eller budgeteras mot inkomsttitel. Att det är bruttobeloppen som ska redovisas innebär till exempel att en utgift inte får redovisas som en minskning av skatteintäkter.

Ett undantag från bruttoprincipen är specialdestination. Om riksdagen har beslutat att inkomster får tas i anspråk för ett bestämt ändamål på annat sätt än genom beslut av anslag ska inkomsterna inte budgeteras och redovisas mot inkomsttitlar. Ett exempel på specialdestination är avgiftsfinansierad verksamhet där myndigheterna får disponera intäk-terna.

Avgifter och vissa ersättningar som till en obestämd del ska täcka utgifter ska redovisas mot anslag (nettoredovisning). Ett exempel kan vara ränteintäkter som myndigheten erhåller från Riksgälden och som inte är hänförbara till avgiftsfinansierad verksamhet.

Så var det förrDet fanns en mängd special-

budgetar tidigare som gjorde

det svårt att få en överblick

över statens verksamhet. Exem-

pelvis fanns det en specialbud-

get för automobilskattemedel.


Hermes – statens informationskällaHermes är ett gemensamt informationssystem för Regeringskansliet och myndigheterna. Hermes fungerar som arbetsverktyg och informa-tionskälla för den ekonomiska styrningen i staten. Systemet består av flera delsystem, till exempel statsredovisningssystemet för myndighe-ternas redovisning.

Riksrevisionen granskar statenRiksrevisionen är en myndighet under riksdagen med uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av staten. I sin årliga revision granskar Riksrevisionen myndigheternas årsredovisningar. Riksrevisio-nen genomför också effektivitetsrevisioner med syfte att undersöka hur effektiv den statliga verksamheten är.



2Kapitel


Anslag


2 Anslag

Anslag är det vanligaste sättet för en myndighet att finansiera sin verksamhet. Med anslag menas pengar som tilldelas myndigheterna via statens budget.

Mest anslag går till ekonomisk trygghetUtgifterna i statens budget är indelade i utgiftsområden. Områdena framgår av riksdagsordningen. Mest pengar går till utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Även ut-giftsområde 25, Allmänna bidrag till kommuner och utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn är stora. År 2016 såg fördelningen ut så här mellan utgiftsområdena (miljoner kronor).

1. Rikets styrelse2. Samhällsekonomi och ...3. Skatt, tull och exekution

4. Rättsväsendet5. Internationell samverkan

6. Försvar och samhällets krisberedskap7. Internationellt bistånd

8. Migration9. Hälsovård, sjukvård och social ...

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom ...11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom12. Ekonomisk trygghet för familjer ...

13. Jämställdhet och nyanlända14. Arbetsmarknad och arbetsliv

15. Studiestöd16. Utbildning och universitetsforskning

17. Kultur, medier, trossamfund och ...18. Samhällsplanering, ...

19. Regional tillväxt20. Allmän miljö- och naturvård

21. Energi22. Kommunikationer

23. Areella näringar, landsbygd och ...24. Näringsliv

25. Allmänna bidrag till kommuner26. Statsskuldsräntor m. m.

27. Avgiften till Europeiska unionen

0 40 000 80 000 120 000


Vem får bestämma vad?Vad säger regeringsformen och budgetlagen om anslag, det vill säga vad bestämmer riksdagen och vad får regeringen bestämma? Och vad är det upp till myndigheten själv att bestämma? Riksdagen bestäm-mer hur stort anslaget får vara och till vad pengarna får användas, det vill säga ändamålet med anslaget. Regeringen bestämmer sedan i sin tur hur stor del av anslaget som myndigheten får använda och de mer detaljerade villkoren för hur pengarna får användas.

Minst en gång per år utfärdar regeringen ett regleringsbrev för varje myndighet. I regleringsbrevet bestämmer regeringen bland annat hur mycket pengar varje myndighet får använda under året och vilka speci-ella villkor som gäller för hur anslaget får användas.

Myndigheten bestämmer sedan hur den ska förverkliga regeringens politik med hjälp av de anslag (eller annan finansiering) den tillförts. Varje månad har myndigheten också en skyldighet att redovisa förbruk-ningen av anslag i stadsredovisningssystemet i Hermes.

I anslagsförordningen (2011:223) finns generella bestämmelser om hur myndigheterna får använda anslag.

Anslag delas in i olika posterRegeringen delar alltid in anslag som anvisats av riksdagen i anslags-poster. En anslagspost är ett belopp som avser ett deländamål under ett anslag. Utöver anslagsposter kan regeringen sedan välja att dela in anslagsposten ytterligare i delposter. Den här underindelningen av anslag i anslagsposter och delposter gör regeringen för att mera i detalj styra hur ett anslag ska användas.

Myndigheter får inte använda överskott från någon anslagspost till att täcka underskott från någon annan utan regeringens bemyndi-gande. Det krävs alltså ett regeringsbeslut för att överföra medel mellan anslagsposter. För att regeringen ska få omdisponera medel mellan anslag krävs däremot riksdagsbeslut.

Anslaget Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur har tre

Så var det förrFöre 1990-talet användes en

strikt detaljstyrning. Anslagen

för förvaltning var indelade i

anslagsposter med specifika

summor för vad som högst

fick användas för till exempel

personalkostnader och lokal-

kostnader. För en myndighet

var det då en exakt summa

som fick betalas ut i löner till

personalen.

Programbudgetering fanns

för vissa myndigheter. Då

styrdes myndigheten lite mera

verksamhetsinriktat, oftast

motsvarade ett program en

avdelning på en myndighet.


anslagsposter (ap.1, ap.2 och ap.4). Anslagspost 1 Vidmakthållande Väg har i sin tur tre delposter (ap.1.1, ap1.2 och ap.1.3).

Förutom indelningen i poster av anslaget kan även belopp för särskilda ändamål framgå av villkor i regleringsbrevet.

Exempel från Trafi kverkets regleringsbrev 2016:

Förvaltningsanslag och sakanslag är informella begreppAnslag kan delas upp i två kategorier efter vad de ska användas till, anslag som i huvudsak är avsedda för förvaltningsändamål och övriga anslag. Informellt använder man begreppen förvaltningsanslag och sakanslag, men dessa begrepp har inte någon enhetlig defi nition.

Myndigheten ska normalt använda förvaltningsanslaget för att fi nansiera sina kostnader för förvaltning. Det gäller till exempel löner, lokaler, kontorsutrustning och övriga driftskostnader. Utgångspunkten är att förvaltningsanslaget ska fi nansiera hela myndighetens verksam-het, om det inte fi nns särskilda skäl för att viss verksamhet ska fi nansie-ras på annat sätt.

Sakanslagen använder myndigheten framför allt för att fi nansiera direkta utgifter för transfereringar och anslagsfi nansierade investe-ringar. Förvaltningsanslaget ska däremot täcka utgifter för till exempel

Från delposten 12.1 ska Trafikverket avsätta medel om 1 500 000kronor för kostnader som följer av regeringsuppdrag till såvälTrafikverket som till andra myndigheter som främjar ökad och säkercykling. Medel får betalas ut till andra myndigheter efter rekvisition i defall där finansiering enligt regeringsuppdraget uttryckligen ska skefrån anslaget 1:1 Utveckling av statens transportinfrastruktur inomutgiftsområde 22 Kommunikationer och upp till det belopp som därspecificeras.

Från delposten 12.2 får Trafikverket disponera medel för kostnader förforskning och innovation följer av 2 § 7 förordningen (2010:185) medinstruktion för Trafikverket.

Sammantaget ska minst 55 000 000 kronor användas till forskning ochinnovation inom sjöfartsområdet och minst 50 000 000 kronor tillforskning och innovation inom luftfartsområdet. Beslut om finansieringav forskning och innovation inom sjöfartsområdet ska ske i samverkanmed Sjöfartsverket och beslut om finansiering av forskning ochinnovation inom luftfartsområdet ska ske i samverkan medLuftfartsverket.

Från anslagsposten 12.3 finansieras bidrag till Inlandsbanan med170 000 000 kronor och avgift till Öresundsbrokonsortietmed 312 000 000 kronor för utnyttjandet av järnvägsförbindelsen överÖresund.

Sidan 10 av 27

ap.12.2 Forskning och innovation

ap.12.3 Bidrag till Inlandsbanan och Öresundsbrokonsortiet

1:2 Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur (Ramanslag)

Disponeras av Trafikverket 20 473 147ap.1 Vidmakthållande Väg (ram) 12 255 814

ap.1.1 Drift och underhåll av vägar(ram)

9 750 699

ap.1.2 Bärighet och tjälsäkring av vägar(ram)

1 300 650

ap.1.3 Bidrag för drift av enskild väg(ram)

1 204 465

ap.2 Vidmakthållande järnväg (ram) 8 040 445ap.2.1 Drift, underhåll och

trafikledning på järnväg (ram)8 040 445

ap.4 Forskning och innovation (ram) 176 888

Så var det förrFöre den ekonomiska krisen

på 1990-talet var reglerna

kring hur myndigheterna fi ck

använda anslag betydligt snåri-

gare än idag. 1996 fi ck Sverige

sin första budgetlag och i och

med den blev den fi nansiella

styrningen tydligare och mer

enhetlig.


administration av transfereringar. Det förekommer att statsmakterna har tillåtit att utgifter för myndighetens förvaltning redovisas mot sakanslag. Det kan ske genom att regeringen specificerar vilken typ av kostnader som får belasta sakanslaget eller genom att den fastställer ett tak för förvaltningsutgifter som får redovisas på sakanslaget. Exakt vilka typer av utgifter som ska ingå i ett förvaltningsanslag eller i ett sakanslag kan därmed variera, beroende på verksamhetens art och hur statsmakternas övriga styrning är utformad.

Anslaget ska ses som en ramAlla anslag kallas för ramanslag numera. Det beror på att villkoren för anslaget kan ses som en ram som myndigheten ska hålla sig inom, och inte som tidigare när villkoren för anslagen kunde vara väldigt detaljerade. Den generella regeln för anslag för förvaltningsändamål är att myndigheten enligt anslagsförordningen får disponera ett anslags-sparande på tre procent.

Regeringen införde denna regel för att stora outnyttjade medel inte skulle finnas kvar från tidigare år i för stor omfattning.

När det gäller övriga anslag bestämmer regeringen i varje särskilt fall om anslagssparande. Storleken på sparande för varje anslag som myndigheten kan använda kommande år finns i myndighetens regle-ringsbrev.

De medel som inte har förbrukats utan finns kvar på anslaget vid årets slut kallas för anslagsbehållning.

Att använda anslagskrediten för att tillfälligt överskrida anslagetEn myndighet kan överskrida sitt förvaltningsanslag tillfälligt, det vill säga använda mer pengar ett år än den tilldelats i anslagsmedel för det året. Gränsen för hur mycket en myndighet får överskrida sitt anslag för förvaltningsändamål är tre procent enligt anslagsförordningen. I prak-tiken kan myndigheten alltså använda framtida års anslag och måste då

Så var det förrTidigare fanns det fler

typer av anslag:

Förslagsanslag

För den här typen av anslag

fanns det inga begränsningar i

utnyttjandet av anslaget.

Reservationsanslag

Om det fanns pengar kvar

kunde de användas kommande

år. Det gällde dock som längst

tre år efter att anslaget senast

var uppfört på statsbudgeten.

Obetecknat anslag

Den här typen av anslag fick

inte överskridas och outnytt-

jade pengar fick inte användas

efter det aktuella budgetåret.

Ramanslag

För äldre tiders ramanslag

gällde att myndigheten fick

överskrida det med högst tio

procent genom att använda an-

slagskrediten. Det fanns ingen

gräns för hur mycket pengar

man kunde spara på anslaget

mellan åren.


betala det årets överskridande med kommande års anslag. För sakanslag är det regeringen som beslutar i varje enskilt fall hur stor anslags krediten är. Den informationen finns i myndighetens regleringsbrev.

Grunden till vilken anslagskredit regeringen får besluta om finns i budgetlagen. I den har riksdagen reglerat att anslag får ha en kredit på maximalt tio procent. Regeringen har därefter skärpt denna gräns i anslagsförordningen till tre procent för förvaltningsanslag och bestäm-mer sedan krediten för varje enskilt sakanslag.

Rättigheter och skyldigheter följer med dispositionsrättenAtt en myndighet har dispositionsrätt till ett anslag innebär både rättig-heter och skyldigheter. En myndighet har rätt att orsaka staten utgifter för ändamålet med anslaget. En myndighet är skyldig att redovisa hur den har använt anslaget.

Endast myndigheter har dispositionsrätt till ett anslag. Om ett anslag ska användas av någon annan, till exempel en intresseorganisa-tion, måste anslaget först ges till en myndighet, som sedan får betala ut pengarna i form av bidrag.

Om ett anslag ska användas av flera myndigheter kan man göra på följande sätt. Antingen kan varje myndighet få dispositionsrätt till var sin post av anslaget (anslagsposter). Eller så kan en myndighet få hela anslaget och sedan får den myndigheten betala ut pengarna i form av bidrag till övriga myndigheter enligt anslagets villkor.

Beställningsbemyndigande är till för att hantera långsiktighetBeställningsbemyndigande är ett tillstånd som en statlig myndighet i vissa fall behöver för att få ingå ekonomiska åtaganden som medför utgifter som ska finansieras med framtida anslag.

Den här typen av tillstånd behövs eftersom myndigheterna får anslag för ett år i taget medan mycket av det myndigheterna arbetar med sker på längre sikt än ett år. För att myndigheterna ska kunna bedriva sin verksamhet effektivt behöver de kunna göra längre åtaganden än ett år och till exempel kunna skriva fleråriga avtal.


Beställningsbemyndigande behövs dock inte för sådant som sker i en myndighets ordinarie arbete. För sådan löpande verksamhet fi nns det istället ett generellt beställningsbemyndigande som gäller för anställ-ning av personal, hyra av utrustning, leveranser av tjänster och avtal om köp av förbrukningsmaterial. När det gäller rätten för myndigheter att teckna hyresavtal regleras det i förordningen om statliga myndigheters lokalförsörjning (1993:528).

Det behövs alltså ett så kallat beställningsbemyndigande när en myn-dighet vill binda upp framtida anslag genom att ingå avtal eller utfästel-ser som medför ekonomiska åtaganden längre fram än det innevarande budgetåret. Ett beställningsbemyndigande kan ses som ett löfte om att regeringen kommer att tilldela myndigheten nödvändiga anslagsmedel för det här ändamålet i framtiden. Regeringen har i sin tur fått detta bemyndigande från riksdagen.

Grunden till reglerna om beställningsbemyndiganden fi nns i re-geringsformen. Där framgår att regeringen inte får göra ekonomiska åtaganden för staten utan riksdagens medgivande.

Exempel på beställningsbemyndigande från Havs- och vattenmyndighetens regleringsbrev 2016, avsnittet Finansiella villkor:

Sidan 7 av 10

Villkor för anslag 1:17

ap.1 Havs- och vattenmyndighetenAnslagsposten får användas för Havs- och vattenmyndighetensförvaltningsutgifter.

4.3 Finansiella villkor

4.3.1 Finansiella villkor för anslag/anslagsposter

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Anslag/ap Anslagskredit Anslagsbehållningsom disponeras2016

Indrag avanslagsbelopp

1:12 Åtgärder för havs- och vattenmiljö

ap.2 0 Inget 0

1:17 Havs- och vattenmyndigheten

ap.1 6 758 3 % 0

Belopp angivna i tkrAnslagssparandet prövas efter eventuell omfördelning av anslagssparandeTabellen inkluderar anslagssparande och anslagskredit som i förekommande fall disponeras enligt 7 och 8 §§anslagsförordningen (2011:223)

4.3.5 Beställningsbemyndiganden

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Anslag/ap 2016 2017 2018 2019 -

Bemyndigande Infriadeåtaganden

Infriadeåtaganden

Infriadeåtaganden

Slutår

1:12 Åtgärder för havs- och vattenmiljö

ap.2 300 000 110 000 85 000 105 000 2020

Belopp angivna i tkr

5 Övriga villkor

5.1 Låneram och krediter

Låneram (enl. 7 kap. 1 § budgetlagen) 75 000

Räntekontokredit (enl. 7 kap. 4 § budgetlagen) 45 000

Belopp angivna i tkr

Havs- och vattenmyndigheten har ett totalt bemyndigande 2016 på 300 miljoner kronor inom anslaget 1:12 Åtgärder för havs- och vattenmiljö.


Vanligen står det i regleringsbrevet att fördelningen av beloppen mellan åren är indikativ. Med det menas att fördelningen ska ses som en indikation eller ett förslag på hur infriandet av åtaganden (utbetal-ning av anslag) bedöms ske under åren, men en annan fördelning får förekomma.

Riksgälden betalar ut anslagen Det är Riksgälden som ansvarar för att betala ut myndigheternas anslag. Utbetalningsdatum och utbetalningsplan finns i myndighetens regleringsbrev. Normalt betalar Riksgälden ut räntebelagda anslag månadsvis medan en del myndigheter får anslag utbetalade kvartalsvis.

För anslag i det icke räntebärande flödet som till exempel utbetal-ning av sjukpenning och föräldrapenning betalas inte anslagen ut månadsvis utan istället använder myndigheten statens centralkonto i Riksbanken när utbetalningen görs.

Skilj mellan likviditet och redovisning av anslag Normalt sett får en myndighet en tolftedel av sitt anslag för förvalt-ningsändamål till sitt räntekonto varje månad. Denna likviditetsför-stärkning är inte något som påverkar intäkten av anslag. Redovisningen mot anslag sker sedan istället när anslaget används.

Utgifter för förvaltning redovisas mot anslag när en kostnad uppstår. Myndigheten redovisar då en intäkt av anslag. I princip kan man säga att intäkter och kostnader alltid är lika stora i den anslagsfinansierade verksamheten.

Om en myndighet har blandad finansiering måste myndigheten göra egna beräkningar för vad som ska redovisas mot anslaget. Vid exem-pelvis en löneutbetalning bör tidredovisning ligga till grund för fördel-ningen av vilka kostnader som ska belasta anslaget och vilka kostnader som till exempel ska belasta avgiftsfinansierad verksamhet. Om den avgiftsfinansierade verksamheten är av liten omfattning kan myndig-heten belasta anslaget med hela utgiften och sedan göra en omföring.


Om det finns pengar kvar men anslaget är borttagetFör de fall när det finns pengar kvar på ett anslag som inte längre finns uppfört på statens budget använder man termen äldre anslag (det ut-talas som ett ord). Ett äldre anslag får användas två år efter att anslaget senast fanns på statens budget. Om det finns en utnyttjad anslagskredit måste myndigheten informera regeringen.

Bidrag ska betalas ut när det ska användasBidrag som finansieras från anslag ska betalas ut i nära anslutning till att bidraget ska användas av mottagaren. Detta gäller inte om utbetal-ningen regleras genom lag, förordning eller annat beslut av regeringen. Myndigheten ska säkerställa att utfallet på anslag och därmed på statens budget visar en rättvisande bild av förbrukningen.

Myndigheten kan få överskrida anslagetRegeringen kan, efter godkännande av riksdagen, besluta att en myn-dighet får överskrida anslag utöver anslagskrediten om det är nödvän-digt för verksamheten. Ett skäl kan vara att rättighetsstyrda utgifter ökat väsentligt mer än vad som beräknats. Barnbidrag är ett exempel på en rättighetsstyrd utgift. Om det har fötts fler barn än beräknat, har alla barn ändå rätt till barnbidrag. Om myndigheten har ett medgivet överskridande på något av sina anslag syns det i regleringsbrevet, i en särskild underrubrik under finansiella villkor. Det är bara ett fåtal anslag som har ett medgivet överskridande. Ett annat exempel är Justitiekanslern som får disponera 2,5 miljoner kronor i form av ett medgivet överskridande för att finansiera kostnader för vissa skadereg-leringar m. m. enligt regleringsbrevet för 2015.

Återföra anslagOm en myndighet har fått anslag och inte har förbrukat hela anslaget ska myndigheten betala tillbaka den del som inte får sparas. Återföring-en sker till statens centralkonto i Riksbanken.


3Kapitel


Avgifter


3 Avgifter

Grunden för avgifter finns i regeringsformenVad som ryms inom begreppet avgift styrs av regeringsformen och dess förarbeten samt den praxis som har utvecklats sedan år 1975 då regeringsformen trädde i kraft. Där står att offentliga inkomster huvud-sakligen består av skatter och avgifter. En skatt kan karaktäriseras som ett tvångsbidrag till det allmänna utan någon direkt motprestation. En avgift är istället en ersättning som betalas för en specifik vara eller tjänst som staten tillhandahåller och som utgör en motprestation.

Motprestation lika med statlig resursförbrukningEn avgift i statsrättslig betydelse definieras som en ersättning som helt eller delvis ska täcka statens kostnader för en motprestation. Mot-prestationen som samhället, eller det allmänna, ska ge i utbyte mot en avgift definieras som en direkt, särskild eller specificerad motprestation. Motprestationen innebär att statliga kostnader i princip måste uppstå för att ersättningen ska betraktas som en avgift.

Hur styrs avgiftsbelagd verksamhet?Regeringsformen innehåller bestämmelser om den så kallade normgiv-ningsmakten, det vill säga vad riksdagen respektive regeringen ska be-sluta om. Enligt regeringsformen är det riksdagen som ska fatta beslut om att införa skatter, men också sådana avgifter som innebär ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden, så kallade offentligrättsliga avgifter.

För uppdragsverksamhet, det vill säga avgifter för frivilligt efterfrå-gade varor eller tjänster, har regeringen däremot rätt att bestämma att avgiften ska införas och bestämma avgiftens storlek. Regeringen kan överlåta rätten till myndigheten att bestämma avgiftens storlek.

Regeringen har successivt utvecklat formerna för att styra avgifts-


belagd verksamhet. I avgiftsförordningen (1992:191) finns bestäm-melser om hur myndigheter ska hantera sin avgiftsbelagda verksamhet. Ett annat viktigt inslag i regeringens styrning är budgeten för avgifts-belagd verksamhet som finns i myndigheternas regleringsbrev.

Offentligrättsliga avgifter innebär myndighetsutövningOffentligrättsliga avgifter innebär alltid myndighetsutövning i någon form, vilket placerar den enskilda – en medborgare eller ett företag – i en beroendeställning gentemot myndigheten. Offentligrättsliga avgif-ter kallas också tvingande eller belastande avgifter.

Den som ska betala en offentligrättslig avgift har begränsade möj-ligheter att avstå från myndighetsutövningen och har i regel ingen möjlighet att vända sig till någon annan än myndigheten. Det handlar exempelvis om avgifter för pass och körkort samt avgifter för tillsyn av miljöfarlig verksamhet. Avgifter som myndigheterna tar ut för kopior av allmän handling enligt 15 § avgiftsförordningen räknas också som offentligrättsliga avgifter.

Riksdagen kan delegera rätten att bestämma hur stora avgifterna ska vara till regeringen. Om riksdagen medger det kan regeringen i sin tur överlåta åt en myndighet att besluta om sina offentligrättsliga avgifter.

• Avgiften innebär ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden, vilket inne-bär att offentligrättsliga avgifter nästan uteslutande betalas av företag och hushåll.

• Riksdagen fattar beslut om att avgiften ska införas.

• Riksdagen har rätt att bestämma avgiftens storlek, men delegerar i regel denna rätt till regeringen.

• Verksamheten regleras i lag och förordning, det vill säga det framgår av nå-gon författning att myndigheten har ensamrätt på att inom landet bedriva den avgiftsbelagda verksamheten.

Avgifter i staten 2015Under 2015 var de totala

avgiftsintäkterna i staten

78,4 miljarder kronor. Av dessa

var 16,9 miljarder kronor från

offentligrättslig verksamhet

och 61,5 miljarder kronor från

uppdragsverksamhet.


Kopia av allmän handling regleras särskilt i avgiftsförordningen

I 15–24 §§ avgiftsförordningen finns bestämmelser om avgifter för kopior, bevis och registerutdrag med mera.

I korthet gäller att om det är fråga om allmän handling och materia-let inte är sekretessbelagt kan det begäras ut med stöd av offentlighets-principen. Den som så önskar har rätt att ta del av allmänna handlingar i myndighetens lokaler utan kostnad. Det är först när någon vill ha en kopia av handlingen som en avgift ska tas ut enligt 15 §.

Om någon önskar att få ut allmänna handlingar i elektronisk form har myndigheten ingen skyldighet att tillgodose denna önskan, såvida det inte är särskilt reglerat i lag. Det kan givetvis finnas fördelar med att tillhandahålla uppgifterna i elektronisk form, till exempel om efterfrå-gan på informationen är stor. I de fallen har myndigheten möjlighet att ta ut en avgift med stöd av 4 § avgiftsförordningen.

Vidareutnyttjande av information När det gäller vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn styrs det av ett direktiv från EU, PSI-direktivet. Direktivet vill främja tillväxten på informationsmarknaden genom att enskilda ska kunna få tillgång till handlingar som tillhandahålls av myndigheter. Dessa ska kunna användas för andra ändamål än vad de ursprungligen framställdes eller samlades in för. I Sverige implementeras det huvud-sakligen i lag (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (PSI-lagen). För de fall avgift tas ut för vidare-utnyttjande av handlingar ska avgiften enligt direktivet begränsas till de så kallade marginalkostnaderna för reproduktion, tillhandahållande och spridning.

Uppdragsverksamhet – när varor och tjänster efterfrågas frivilligtUppdragsverksamhet omfattar de avgifter som inte räknas som of-fentligrättsliga. Uppdragsverksamhet är i regel försäljning av varor och tjänster som är frivilligt efterfrågade och där det kan finnas mer än


en producent. Köparen har alltså ett val mellan produkter från olika säljare. Exempel på uppdragsverksamhet är olika typer av konsult- och utbildningstjänster. När en myndighet säljer en vara eller tjänst till en annan myndighet räknas det också som uppdragsverksamhet, oavsett om efterfrågan är frivillig eller tvingande.

• Regeringen har rätt att bestämma att avgiften ska införas.

• Regeringen har rätt att bestämma avgiftens storlek, men har i regel dele-gerat denna rätt till den myndighet som bedriver uppdragsverksamheten.

• Varor och tjänster är frivilligt efterfrågade (utom när det gäller vissa statliga interndebiteringar).

• Det kan finnas mer än en producent för varan eller tjänsten.

Avgiftsförordningen – ett samlat regelverk

Avgiftsförordningen reglerar myndigheters rätt att ta ut avgifter. Där står det att myndigheter kan besluta om avgiftens storlek och disponera avgiftsintäkterna bara om det följer av en lag, förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen. Stödet för att disponera inkomsterna från den avgiftsbelagda verksamheten återfinns normalt i regleringsbrevet eller i myndighetens instruktion.

Varför behöver myndigheten ett bemyndigande för att ta ut avgift?

För att kunna ta ut avgifter behöver myndigheter ett bemyndigande från riksdagen eller regeringen. Det är ett särskilt beslut som finns i lagar, förordningar eller i myndighetens instruktion.

Bemyndigandet kan vara antingen särskilt eller generellt. Ett särskilt bemyndigande riktar sig till en enskild myndighet och innebär oftast att myndigheten är skyldig att ta ut avgifter för en vara eller en tjänst. Om det står i bemyndigandet att myndigheten ska ta ut avgifter, får tjänsten inte utföras gratis.


4 § avgiftsförordningen är ett generellt bemyndigande för myndig-heter att ta betalt för vissa angivna varor och tjänster. Myndigheter kan i de fallen välja att ta ut en avgift för tjänsten eller utföra den gratis.

Avgifter enligt 4 § avgiftsförordningen

4 § avgiftsförordningen ger myndigheter rätt att ta ut avgifter för vissa angivna varor och tjänster. Myndigheten får också bestämma om avgift ernas storlek, upp till full kostnadstäckning. Förutsättningen är att den avgiftsbelagda verksamheten är av antingen tillfällig natur eller mindre omfattning.

Alla myndigheter får enligt 4 § avgiftsförordningen ta ut avgifter för följande:

1. tidskrifter och andra publikationer2. informations- och kursmaterial3. konferenser och kurser4. rådgivning och liknande service5. lokaler6. utrustning7. offentlig inköps- och resurssamordning8. automatisk databehandlingsinformation i annan form än utskrift9. upplysningar per telefon, om den service myndigheten därmed tillhan-

dahåller går utöver myndighetens serviceskyldighet enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och förvaltningslagen (1986:223)

10. tjänsteexport

Merparten av de varor och tjänster som myndigheten får ta betalt för med stöd av 4 § kan ses som biprodukter till myndighetens ordinarie verksamhet. En biprodukt är en vara eller tjänst som uppstår i samband med att en annan produkt framställs. Om inte huvudprodukten produ-cerades skulle inte biprodukten finnas.

Myndigheten bestämmer själv om den vill ta betalt för varan eller tjänsten. Myndigheten beslutar också om avgifternas storlek, upp till full kostnadstäckning för punkterna 1–9, om inte regeringen bestämt


något annat. Det betyder att avgiften kan sättas så att hela eller bara en del av självkostnaden täcks. För punkten tjänsteexport gäller dock full kostnadstäckning.

Tjänsteexport

En del myndigheter utför tjänster för utländska mottagares räkning. Detta kallas för tjänsteexport. Till tjänsteexporten räknas både tjänster som levereras utomlands och i Sverige, och oavsett om det är mot-tagaren eller någon annan som betalar för att få tillgång till tjänsterna. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) finansierar en stor del av den tjänsteexport som andra myndigheter utför.

Definitionen av tjänsteexport är vid och det är upp till myndigheten själv att bedöma vad som ska ingå. Myndigheten kan ha ett särskilt bemyndigande att ta ut avgifter för tjänsteexport eller så kan avgifterna, om de är av tillfällig natur eller mindre omfattning, tas ut med 4 § som stöd. Exempel på tjänster kan vara rådgivning, utbildning, it-tjänster eller annan uppdragsverksamhet inom myndighetens område. Vilken typ av verksamhet myndigheten kan bedriva inom tjänsteexporten är alltså inte begränsad till vad som kan tas ut med stöd av övriga punkter under 4 § avgiftsförordningen.

Vid prissättning av tjänsteexport finns ofta fler osäkra faktorer som kan påverka kostnaderna för ett uppdrag, än vad som är fallet i annan uppdragsverksamhet.

För tjänsteexport gäller krav på full kostnadstäckning till skillnad från de övriga punkterna i 4 § avgiftsförordningen.

Hur stor del av kostnaderna ska täckas?Alla avgifter ska ha ett ekonomiskt mål. Med ekonomiskt mål menas hur stor andel av kostnaderna för en verksamhet som avgifterna ska täcka. Det ekonomiska målet ska vanligtvis vara full kostnadstäckning, det vill säga att avgifterna ska beräknas så att de helt täcker verksamhe-tens kostnader. Det framgår av 5 § andra stycket avgiftsförordningen.

Full kostnadstäckning innebär att myndigheten ska beräkna avgift-


erna så att intäkterna på några års sikt täcker alla kostnader som direkt eller indirekt hör till den avgiftsbelagda verksamheten. En sådan pris-sättning innebär att det finns ett tydligt samband mellan avgiften och myndighetens kostnad för den avgiftsbelagda varan eller tjänsten.

Viktigt att vara vaksam vid konkurrens

Om den avgiftsbelagda verksamheten är konkurrensutsatt är det viktigt att myndigheten är vaksam och om möjligt sätter priset så att full kostnadstäckning uppnås. Myndigheten riskerar annars att medverka till underprissättning. Om det är svårt att beräkna självkostnaden för en viss typ av vara eller tjänst kan myndigheten ta ut en avgift som mot-svarar ett marknadspris.

När myndigheter tar betalt av varandra

Inomstatliga avgifter tas ut mellan statliga myndigheter och är interna avgifter som betalas av en myndighet till en annan statlig myndighet. Ett exempel är ESV:s utbildningsverksamhet där andra myndigheter köper kurser. Ett annat exempel är de avgifter statliga myndigheter betalar till Statens fastighetsverk i form av hyror.

Avgifter som tas ut mellan en myndighet och andra statliga organ, till exempel statliga bolag, är inte att betrakta som inomstatliga avgifter. Exempel på statliga bolag är Vattenfall och Systembolaget.

I praktiken har de inomstatliga avgifterna behandlats på samma sätt som om de vore utomstatliga avgifter och enligt den praxis som utvecklats omfattas både inomstatliga och utomstatliga avgifter av avgiftsförordningens bestämmelser. Det innebär till exempel att full kostnadstäckning som ekonomiskt mål gäller både för inomstatliga och utomstatliga avgifter, om statsmakten inte uttryckligen beslutat om annat.

Ibland är syftet viktigare än full kostnadstäckning

Syftet med en avgiftsbelagd verksamhet bör vara överordnat det eko-nomiska målet. För att efterfrågan inte ska påverkas negativt eller att

Så var det förrBudgetåret 1992/93 var

avgiftsintäkterna i staten

30 miljarder kronor, varav drygt

22 miljarder kronor betalades

av andra statliga myndigheter.

Till följd av bolagiseringarna

av statlig verksamhet minskade

intäkterna under 1993/94 till

15 miljarder kronor, varav bara

en tredjedel var inomstatliga.


syftet med verksamheten motverkas kan därför regeringen bestämma ett annat ekonomiskt mål än full kostnadstäckning. Exempelvis kan en myndighet välja att ge ut publikationer, som ska främja ett visst om-råde, och sätta ett pris som understiger full kostnadstäckning för att få en önskvärd spridning av informationen. Ju mer opreciserat det eko-nomiska målet är, desto större frihet har myndigheten vid styrning och avgiftssättning.

Hur hanterar myndigheten över- eller underskott?

I avgiftsförordningen finns bestämmelser om när en myndighet får disponera överskott i sin avgiftsfinansierade verksamhet. Vanligtvis ska myndigheter som får ett över- eller underskott från sin avgiftsbelagda verksamhet balansera det till följande år. Om det ackumulerade över-skottet uppgår till mer än 10 procent av den avgiftsbelagda verksam-hetens omsättning ska myndigheten föreslå regeringen hur överskot-tet ska användas. 10-procentsregeln gäller dock inte om det finns ett underskott som är större än det balanserade överskottet från tidigare år. I dessa fall ska myndigheten föreslå regeringen hur underskottet ska täckas.

ESV stödjer myndigheterna i avgiftssamrådenMyndigheter ska samråda med ESV om de avgifter som de tar ut eller avser ta ut. Samrådet ska inledas minst fyra veckor före myndighetens beslut om avgiftens storlek eller före myndighetens framställning till regeringen om avgiften. Även om myndigheten inte avser att ändra avgifterna eller lämna ett avgiftsförslag till regeringen, så ska de samråda med ESV. Myndigheterna får råd och stöd kring avgiftssätt-ning i samband med avgiftssamråden.

Myndigheten fattar sitt beslut om avgifterna efter samråd och be-höver inte följa ESV:s beslut. Om regeringen bestämmer avgiften ska myndigheten bifoga ESV:s samrådsyttrande i skrivelsen till regeringen.


4Kapitel


Erhållna bidrag och donationer


4 Erhållna bidrag och donationer

Vad menar vi med bidrag och donation?En myndighet kan ta emot olika typer av bidrag eller donationer, det vill säga olika typer av gåvor. Med bidrag eller donationer menar vi medel som tas emot utan något krav på motprestation. Det kan vara pengar som myndigheten ska använda i sin verksamhet eller pengar som inte får förbrukas utan där myndigheten endast får använda avkastningen. Gåvor i annan form än pengar får tas emot under vissa omständigheter.

När myndigheten får medel som den ska förbruka i sin verksamhet eller i ett projekt benämns det oftast som bidrag medan medel som inte får förbrukas eller som inte är pengar benämns donationer. Läs mer om donationer i avsnittet Donationer.

När en myndighet tar emot ett bidrag från en bidragsgivare får myn-digheten en ytterligare finansieringskälla. Den som lämnar ett bidrag får inte begära någon motprestation från myndigheten, i form av till exempel varor, tjänster eller särskilda förmåner. Däremot kan den som lämnar bidraget ange vad pengarna får användas till och kan dessutom begära någon form av rapportering av vad de har använts till. Detta räknas dock inte som en motprestation.

Många myndigheter tar emot bidrag. Några stora bidragsmottagare inom staten är Jordbruksverket, universitet och högskolor. En myndig-het kan ta emot ett bidrag både från en organisation utanför staten eller från en annan myndighet. En stor bidragsgivare till svenska myndighe-ter är Europeiska unionen (EU).

Får en myndighet ta emot alla typer av bidrag eller donationer?Enligt donationsförordningen (1998:140) får en myndighet ta emot en gåva (bidrag eller donation) endast om ändamålet med den har ett

Hur mycket bidrag får svenska staten?Under 2015 tog svenska staten

emot bidrag på cirka 300 mil-

jarder kronor. Av dessa kommer

ungefär 270 miljarder kronor

från Allmänna pensionsfonder-

na och premiepensionssystemet

som används till våra pensioner.

Ungefär två miljarder kronor

kommer från EU. Bidrag lämnas

även mellan statliga myndighe-

ter och 2015 uppgick detta till

45 miljarder kronor. Univer-

sitet och högskolor fick cirka

20 miljarder kronor i bidrag

varav cirka nio miljarder från

utomstatliga bidragsgivare.


nära samband med myndighetens verksamhet eller om en närmare bestämning av ändamålet saknas. I sådana fall får myndigheten be-sluta om vad bidraget ska användas till. Myndigheten får inte heller bli tvungen att begära mer medel från statens budget med anledning av gåvan.

Det finns inget samlat regelverk för bidragDet är flera regelverk som styr hur bidrag och donationer ska hanteras. Donationsförordningen är den viktigaste. Den reglerar när en myndig-het kan och får ta emot bidrag och donationer från utomstatliga givare, och hur de får användas. Förordningen reglerar även hur en myndighet ska förvalta sina donationer.

I anslagsförordningen anges hur en utbetalning av ett bidrag ska göras och i kapitalförsörjningsförordningen (2011:210) finns regler för hur anläggningstillgångar ska finansieras. I förordningen om årsre-dovisning och budgetunderlag (2000:605) finns även en beskrivning av hur erhållna bidrag ska redovisas i resultat- och balansräkning.

Är det en avgift eller ett bidrag?Det finns ingen entydig definition av vad ett bidrag är förutom att det ska tas emot utan krav på motprestation. Eftersom det kan finnas uppsatta villkor för bidraget är det inte alltid helt enkelt att bedöma om det verkligen är ett bidrag eller en betalning för en köpt tjänst, det vill säga en avgift.

När en myndighet tar emot ett bidrag måste den göra ett antal be-dömningar utifrån de eventuella villkor som bidragsgivaren ställt. Det spelar ingen roll om bidraget kallas för ersättning, stöd eller bidrag, utan det är syftet med bidraget som är det viktiga. I det här samman-hanget pratar man ofta om ”substance over form”, det vill säga att det är själva innehållet som är viktigare än vad man benämner bidraget.

Här är några omständigheter som skulle kunna tala för att det hand-lar om ett bidrag:


• Bidragets storlek fastställs innan arbetet är slutfört eller ens har startat.

• Man måste ansöka om pengarna.

• Bidraget betalas ut av till exempel en stiftelse med syfte att främja forskning eller motsvarande.

• Arbetet är inte närmare specificerat.

• Den som lämnar bidraget saknar inflytande över den aktivitet som bidraget ska finansiera samt saknar möjlighet att övervaka och kontrollera att tjäns-ten utförs på ett visst sätt.

• Bidragsgivaren har inte rätt till ersättning om arbetet utförs bristfälligt.

• Bidraget har ett allmänt syfte och det är svårt att se ett direkt samband mellan det utförda arbetet och det mottagna bidraget.

• Om bidragsgivaren däremot bara vill ha en löpande ekonomisk rapportering för att kunna se hur forskningen går framåt anses det inte vara en motpres-tation utan bidraget är ett bidrag.

• Bidragsgivaren kan kräva att den del av bidraget som inte utnyttjas ska betalas tillbaka.

Med tanke på att villkoren för bidraget kan avgöra om det ska klassas som ett bidrag eller en avgift är det viktigt att myndigheten läser dem noggrant. Om till exempel en bidragsgivare ställer konkreta krav på hur ett forskningsarbete ska bedrivas och genomföras eller att forsknings-resultatet ska tillfalla denne kan man fundera på om det verkligen är ett bidrag. Då liknar bidraget mer en ersättning för en utförd forsknings-tjänst, det vill säga en avgift i myndighetens uppdragsverksamhet.

När myndigheten får ett bidrag från en annan myndighet finns bidragets villkor ofta i regleringsbrevet för den myndighet som läm-nar bidraget. Ibland framgår det tydligt att det handlar om ett bidrag medan man i andra fall måste göra en bedömning om det är ett bidrag eller inte.


Exempel på ett tydligt defi nierat bidrag. Exemplet är från Skolverkets regleringsbrev 2016:

1:14 Statligt stöd till yrkeshögskoleutbildning (Ramanslag)

Disponeras av Statens skolverk 77 012ap.2 Särskilt verksamhetsstöd för

vissa utbildningar (ram)10 309

ap.3 Regeringens disposition (ram) 45ap.6 Statsbidrag för förarutbildningar

(ram)66 658


ap.2 Särskilt verksamhetsstöd för vissa utbildningarSkolverket ska, utan rekvisition, göra följande utbetalningar förutbildningar med särskild inriktning.

Totalt 552 000 kronor ska betalas ut till SvenskaHemslöjdsföreningarnas Riksförbund för dess riksomfattandekursverksamhet. Bidraget betalas ut under mars och oktober 2016 medhälften av bidraget vid varje tillfälle.

Totalt 9 757 000 kronor ska betalas ut till SamernasUtbildningscentrum i Jokkmokk som bidrag förutbildningsverksamheten. Bidraget betalas ut med en tolftedel permånad.

ap.3 Regeringens dispositionFördelas efter beslut av regeringen.

ap.6 Statsbidrag för förarutbildningarAnslagsposten får belastas med utgifter för bidrag för förarutbildningarenligt förordningen (2009:43) om statsbidrag för yrkesinriktad och vissteoretisk vuxenutbildning på gymnasial nivå.

1:16 Fler anställda i lågstadiet (Ramanslag)

Disponeras av Statens skolverk 1 316 000ap.1 Fler anställda i lågstadiet (ram) 1 316 000


ap.1 Fler anställda i lågstadiet

För utgifter i enlighet med förordningen (2015:215) om statsbidrag förde lägre årskurserna i grundskolan och motsvarande skolformer samt vissannan utbildning får Statens skolverk, exklusive det som avserfritidshemmet, belasta anslagsposten med högst 1 316 000 000 kronor,

Sidan 29 av 35

Exempel på ett villkor där myndigheten bör fundera på om varje utbetalning är ett bidrag eller ett uppdrag. Villkoret kan avse både och. Exemplet är från Naturvårdsverkets regleringsbrev 2016:

ap.3 Sanering o återställ - del till SGU1. Anslagsposten får användas för att inventera samt, i enlighet med

den gällande prioritetsordningen, genomföra ansvarsutredningar,nödvändiga undersökningar, åtgärder och efterföljandemiljökontroll på områden där staten har ett visst ansvar föravhjälpande och där ingen annan myndighet kan svara föravhjälpande.

2. Avsättningar för sanering och återställning av förorenade områdenska redovisas mot anslag det budgetår som utgifterna hänför sig till.

ap.4 BostadsbyggandeAnslagsposten får användas för bidrag till efterbehandling av mark förbostadsbyggande samt för framtagande av underlag för att genomförasådana åtgärder enligt förordningen (2004:100) om avhjälpande avföroreningsskador och statligt stöd för sådant avhjälpande.

1:5 Miljöforskning (Ramanslag)

Disponeras av Naturvårdsverket 80 831ap.1 Miljöforskning (ram) 80 831


ap.1 Miljöforskning1. Naturvårdsverket ska betala ut 17 000 000 kronor till Stiftelsen

Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (SIVL). Medlen tillstiftelsen får även användas för nationell finansiering avEU-projekt. Beslut om finansiering fattas av SIVL när enöverenskommelse har träffats med näringslivet om samfinansieradforskning och utvecklingsverksamhet vid IVL SvenskaMiljöinstitutet AB.

2. Naturvårdsverket beslutar hur medlen till övrig miljöforskning skafördelas. Verksamheten får omfatta forskningsbidrag,uppdragsforskning, beredningsarbete, kunskapsöverföring frånforskning, kunskapssammanställningar och utredningar medanknytning till forskningen samt finansiering av utländska forskarei de internationella samarbeten Naturvårdsverket är involverad i.Medlen ska fördelas så att jämställdhet mellan kvinnor och mänbeaktas.

3. Forskningsmedlen ska främst finansiera forskning till stöd förNaturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens arbete medt.ex. miljökvalitetsmålen, miljöbalken samt underlag förinternationellt förhandlingsarbete.

4. Anslagsposten får användas för IT-baserad administration avforskningsansökningar.

Sidan 15 av 26



ap.3 Sanering o återställ - del till SGU1. Anslagsposten får användas för att inventera samt, i enlighet med

den gällande prioritetsordningen, genomföra ansvarsutredningar,nödvändiga undersökningar, åtgärder och efterföljandemiljökontroll på områden där staten har ett visst ansvar föravhjälpande och där ingen annan myndighet kan svara föravhjälpande.

2. Avsättningar för sanering och återställning av förorenade områdenska redovisas mot anslag det budgetår som utgifterna hänför sig till.

ap.4 BostadsbyggandeAnslagsposten får användas för bidrag till efterbehandling av mark förbostadsbyggande samt för framtagande av underlag för att genomförasådana åtgärder enligt förordningen (2004:100) om avhjälpande avföroreningsskador och statligt stöd för sådant avhjälpande.

1:5 Miljöforskning (Ramanslag)

Disponeras av Naturvårdsverket 80 831ap.1 Miljöforskning (ram) 80 831




2. Naturvårdsverket beslutar hur medlen till övrig miljöforskning skafördelas. Verksamheten får omfatta forskningsbidrag,uppdragsforskning, beredningsarbete, kunskapsöverföring frånforskning, kunskapssammanställningar och utredningar medanknytning till forskningen samt finansiering av utländska forskarei de internationella samarbeten Naturvårdsverket är involverad i.Medlen ska fördelas så att jämställdhet mellan kvinnor och mänbeaktas.

3. Forskningsmedlen ska främst finansiera forskning till stöd förNaturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens arbete medt.ex. miljökvalitetsmålen, miljöbalken samt underlag förinternationellt förhandlingsarbete.

4. Anslagsposten får användas för IT-baserad administration avforskningsansökningar.

Sidan 15 av 26

När en myndighet ger en annan myndighet ett bidrag är det viktigt att de är överens om att det är ett bidrag eller om det är en avgift, så att de redovisar det på samma sätt. Det underlättar myndigheternas avstäm-ning av fordringar, skulder, intäkter och kostnader mellan varandra i samband med bokslut (motpartsavstämningen).

Ett bidrag kan vara tidsbegränsat För en del bidrag fi nns det villkor som anger under vilken tid myndig-heten får använda bidraget, för andra fi nns det inte. Om bidraget inte är tidsbegränsat och myndigheten har fått det för ett visst ändamål får det användas för kostnader under hela den tid som projektet eller verk-


samheten pågår. Eller tills bidraget är förbrukat. Om bidraget däremot är tidsbegränsat får det bara användas under den period som givaren uttryckt i samband med att de gav bidraget. När denna tidsperiod är över och projektet är klart ska de pengar som finns kvar antingen beta-las tillbaka till givaren eller så får myndigheten behålla dem. Vad som gäller bör finnas angivet i villkoren för bidraget.

Bidrag redovisas enligt en särskild modellEn myndighet kan motta bidraget antingen före eller efter att projek-tet/verksamheten är slutfört. Eller så betalas det ut vid flera tillfällen under arbetets gång. Ofta uppstår inte kostnaderna samtidigt som myndigheten får bidragspengarna, utan löpande under projektets gång. För att matcha själva bidraget till när kostnaderna uppstår sker redovisning av bidrag enligt en särskild princip som heter periodiserings-modellen. Modellen innebär att kostnaderna först fastställs och därefter bidragsintäkten så att den motsvarar kostnaderna. På samma sätt som i en anslagsfinansierad verksamhet kan man säga att intäkter och kostna-der alltid är lika stora. Den del av ett erhållet bidrag som myndigheten inte har förbrukats kallas för oförbrukade bidrag.

Om myndigheten blivit lovad ett bidrag för ett visst projekt eller arbete men inte fått pengarna när myndighetens arbete startar är det viktigt att avtalet tydligt visar att myndigheten verkligen ska få bidra-get. Risken är annars att projektet saknar finansiering.

Avslut av projekt och möjlig återbetalningNär ett projekt är avslutat ska myndigheten avsluta det i redovisningen så att den ger en rättvisande ekonomisk bild av verksamheten. Det är viktigt att man redovisar projektets alla kostnader, direkta som in-direkta, för att få en rättvisande bild av vad projektet verkligen har kostat. Ett projekt kan ge ett överskott eller underskott. Ett eventuellt överskott, det vill säga bidraget som inte förbrukats, ska återbetalas om det framgår av avtalsvillkoren. Underskott och överskott som myndig-heten får behålla ska föras till resultaträkningen.

Omvänd matchnings-princip för intäkter av bidrag Myndigheten börjar med att

fastställa periodens kostnader

och därefter fastställer den

intäkten som svarar mot dessa

kostnader.


Bidrag för att finansiera anläggningstillgångarIbland kan en myndighet vara tvungen att investera i en anläggnings-tillgång för att kunna utföra det som bidragsgivaren vill att de ska göra av bidraget. Det bör då framgå av villkoren att bidraget får användas till att anskaffa en anläggningstillgång, eller gå att utläsa att det krävs att myndigheten investerar i en anläggningstillgång för att kunna utföra uppdraget. Annars måste myndigheten finansiera investeringen genom lån i Riksgälden. I ett sådant här fall kan det vara lämpligt att fundera på om myndigheten verkligen ska ta emot bidraget. Har bidraget ett nära samband med myndighetens verksamhet? Kan det innebära ökade kostnader så myndigheten behöver mer medel från statens budget?

Huvudregeln inom staten är att anläggningstillgångar som används i en myndighets verksamhet ska finansieras genom lån i Riksgälden, men om myndigheten får ett bidrag från en utomstatlig part kan det helt eller delvis finansiera anläggningstillgången. I detta fall behöver myn-digheten bara ta lån för den del som ska finansieras med anslag.

Universitet och högskolor får även finansiera anläggningstillgångar med ett inomstatligt bidrag om investeringen är förenlig med bidragets villkor. Det här regleras idag i det gemensamma regleringsbrevet för universitet och högskolor.

Bidrag från EUSvenska myndigheter tar emot mycket bidrag från EU. Det finns två typer av bidrag från EU. Den ena typen av bidrag ger EU endast till ett fåtal (idag åtta) myndigheter i Sverige. Dessa myndigheter har ett förvaltande och samordnande ansvar för bidraget gentemot EU. Denna typ av bidrag är EU:s verktyg för att bland annat genomföra regional- och strukturpolitik och för att reglera jordbruksmarknaderna inom EU. För dessa bidrag gäller ett speciellt regelverk. Denna skrift tar inte upp mer om dessa bidrag utan hänvisar till ESV:s handledning Redovisning av EU-medel.

Den andra typen av bidrag betalas ut direkt av EU-kommissionen eller via en koordinator till de myndigheter som inte har förvaltande


och samordnande ansvar, men som ändå deltar i EU-finansierade projekt. Denna typ av bidrag ska hanteras som samma sätt som övriga erhållna bidrag.

DonationerI donationsförordningen beskrivs donationer som en överlåtelse av egendom till en myndighet genom en gåva eller ett testamente utan krav på motprestation eller en särskild förmånsställning, och där egen-domen inte bildar en stiftelse.

Donatorn, det vill säga den som ger gåvan, kan vara någon som har en egendom eller en samling av föremål som är värdefull att bevara för framtiden, och som av den anledningen anser att en myndighet bör förvalta denna donation. Den kan också röra sig en pengagåva vars avkastning får användas till det ändamål som givaren uttryckt i sitt gåvobrev.

Enligt Årsredovisning för staten år 2015 redovisades ungefär 904 mil-joner som donationskapital för staten som helhet. Det är endast ett tjugotal myndigheter som redovisar mottagna donationer i sin redovis-ning, däribland främst museer och universitet.

Som nämnts tidigare får en myndighet bara ta emot en donation om den har ett nära samband med myndighetens verksamhet eller om den saknar ett angivet syfte. Då kan myndigheten själv besluta att använda donationen inom ramen för sin verksamhet. En myndighet får inte heller ta emot en donation om det innebär att den måste begära mer pengar av regeringen till sitt förvaltningsanslag för att ha råd att för-valta donationen. En myndighet får inte heller ta emot donationen om dess ändamål står i strid med donationsförordningens bestämmelser. Myndigheten anses ha tagit emot donationen först när den har över-lämnats av donatorn, det vill säga när gåvan är fullbordad.

I vissa fall får inte en myndighet ta emot en donation utan att reger-ingen medgivit det. Det gäller om gåvan utgörs av:


– fast egendom, tomträtt eller byggnad som är lös egendom om den ska behållas längre än två år

– aktier som motsvarar hälften eller mer av rösterna för samtliga aktier i ett aktiebolag, andel i ett handelsbolag eller en insats i en ekonomisk förening eller rätt till patent

Det gäller även om gåvan ska användas för att köpa egendom enligt punkterna ovan eller om gåvan inte får avyttras. Det sista gäller dock inte kulturföremål eller liknande som ska ingå i en myndighets sam-lingar.

Donation eller stiftelse?

Om donatorn bestämt att endast avkastningen får användas, bildas i de allra flesta fall en stiftelse eftersom det så kallade varaktighetskriteriet i stiftelselagen (1994:1220) då är uppfyllt. Varaktighetskriterier innebär att donationen ska finnas och utnyttjas under en längre tid än ett par år. En stiftelse är en egen juridisk person och ska inte ingå i myndighetens redovisning eller i årsredovisningen. Om gåvan däremot redovisas som en donation utgör den statens egendom och ska ingå i myndighetens redovisning. Vad som gäller för en stiftelse finns i stiftelselagen och beskrivs inte ytterligare i denna skrift.

Om en myndighet förvaltar och sköter den egendom som finns i stiftelsen ska den lämna vissa uppgifter om detta i sin årsredovisning enligt donationsförordningen. Det är kostnader och eventuella ersätt-ningar som ska särredovisas.

Myndigheter som förvaltar en stiftelse ska begära ersättning för sitt arbete om inte regeringen beslutat att myndigheten ska bedriva arbetet utan ersättning. Myndigheten får begära ersättning för både direkta och indirekta kostnader den har haft för förvaltningen.

En donation till statenHallwylska palatset är ritat av

arkitekten Isak Gustaf Clason

åt makarna von Hallwyl, en

av Sveriges rikaste familjer vid

den tiden. Bygget tog fem år

och 1898 flyttade Wilhelmina

och Walther von Hallwyl med

tjänstefolk in i huset på 2 000

kvadratmeter och 40 rum.

Paret von Hallwyl donerade

huset och dess lösöre till

svenska staten 1920. Efter

parets död blev palatset

museum 1930 och öppnade för

allmänheten 1938.

Hallwylska museet är idag

en stiftelse som förvaltas av

det statliga museet Livrustkam-

maren.


5Kapitel


Sponsring


5 Sponsring

Exponering i utbyteSponsring är en överenskommelse där en sponsor tillhandahåller den sponsrade parten kontanta medel, varor eller tjänster i utbyte mot exponering av ett företagsnamn eller varumärke och eventuellt även andra förmåner.

Sponsring är en ganska osäker finansieringskälla som inte är så vanlig idag. Det är framförallt kulturmyndigheter och vissa universitet och högskolor som har sponsring som extra finansiering. Några museer har enligt sitt regleringsbrev rätt att ta in sponsringsintäkter. Ett exem-pel på sponsring kan vara att ett museum får pengar från ett företag i utbyte mot att företaget får anordna ett antal föreläsningar i museets lokaler.

En myndighet får ta emot sponsring under förutsättning att den är av tillfällig natur eller mindre omfattning, och att den inte rubbar medborgarnas förtroende för myndighetens opartiskhet i sin myndig-hetsutövning. Sponsringen får inte heller innebära att myndigheten behöver mer medel från statens budget. Regelverket för sponsring finns i kapitalförsörjningsförordningen.

Mellanting mellan avgift och bidrag

Sponsring är ett mellanting mellan en avgift och ett bidrag. Medan en avgift beräknas för att täcka kostnader i den avgiftsbelagda verksam-heten är det typiska för sponsring att sponsorn betalar för att skapa en positiv bild av sig själv. Någon koppling till myndighetens kostnader finns däremot inte. Sponsring är inte heller något bidrag eftersom det skulle innebära en gåva utan motprestation och en givare utan särskild förmånsställning. Sponsring innebär en form av motprestation och sponsorn har någon form av särställning. För sponsorn, som ofta är ett företag, är det också viktigt att det finns en motprestation med tanke

Så var det förrSponsring beskrevs som att

företag lämnade ekonomiskt

stöd till idrottslig, kulturell

eller motsvarande verksamhet.

I dessa tidigare definitioner

betonades inte vikten av mot-

prestationer, utan sponsring

jämställdes närmast med bidrag

eller gåvor.


på skattekonsekvenser. I annat fall räknas det lämnade beloppet som en gåva och därmed blir det inte avdragsgillt för företaget.

Är det lämpligt med sponsring?Det finns både fördelar och nackdelar med att ta emot sponsrings-medel. En myndighet måste väga dem mot varandra innan den tecknar ett sponsringsavtal.

Motiv till sponsring

Ett syfte med att ta emot sponsring är att få medel för att kunna genomföra projekt eller annan verksamhet som annars inte skulle bli av.

Andra motiv för sponsring är att ett samarbete med sponsorn kan skapa ett värdefullt kunskapsutbyte mellan parterna och genom samar-betet med sponsorn kan myndigheten nå ut med sitt budskap till nya eller bredare målgrupper.

Risker med sponsring

En stor risk med sponsring är att medborgarnas förtroende för myn-dighetens oberoende och opartiskhet kan rubbas. Detta gäller alla myndigheter men speciellt de myndigheter som arbetar med myndig-hetsutövning.

Är motparten lämplig? Det kan uppstå en intressekonflikt mellan sponsorn och myndigheten eller att allmänheten misstänker en sådan konflikt. Detta kan medföra att myndighetens trovärdighet ifrågasätts och att myndighetens verksamhet får dåligt rykte hos allmänheten.

En annan risk är att sponsorverksamheten kan bli så stor att den tar resurser från myndighetens ordinarie verksamhet. Det finns även en risk att sponsringen kommer att styra eller påverka inriktningen på verksamheten så att verksamheten inte längre är förenlig med myndig-hetens uppsatta mål.

Det är viktigt att de pengar som myndigheten får genom sponsring inte används till den löpande ordinarie verksamheten så att myndighe-


ten blir beroende av dem. Det kan skapa ekonomiska problem när ett avtal sägs upp.

För att undvika de risker som finns med sponsring är det viktigt att myndigheten gör noggranna överväganden innan ett samarbete påbörjas. Myndigheten bör ta fram en policy för sponsring, som kan användas som underlag när myndigheten ska fatta beslut om att ingå sponsring.



6Kapitel


Finansiering av anläggningstillgångar


6 Finansiering av anläggningstillgångar

Som ett led i riksdagens och regeringens arbete med att utveckla den finansiella styrningen i staten infördes lånemodellen. Ett av syftena med modellen var att öka kostnadsmedvetenheten hos myndigheterna genom att tydliggöra räntekostnaderna samt att så långt det är möjligt redovisa kostnader i den verksamhet där de uppstår. Dessutom kunde anslagsnivåerna hållas på en jämnare nivå eftersom myndigheten inte behövde ha likviditet för att täcka anskaffningen av tillgången. Myn-digheten blev därför friare att välja när i tiden investeringen bäst skulle göras. RegelverketHuvudregeln är att anläggningstillgångar som en myndighet använder i sin verksamhet ska finansieras med lån i Riksgälden. I kapitalförsörj-ningsförordningen regleras hur anskaffningen ska finansieras och hur eventuella försäljningsinkomster får användas.

Riksgäldens verksamhet och uppgiftRiksgälden är statens centrala finansförvaltning och sorteras under Finansdepartementet. Riksgäldens uppdrag är att vara statens intern-bank, förvalta statsskulden och ge statliga myndigheter garantier och lån. I sin roll som statens internbank hjälper Riksgälden de statliga myndigheterna att hantera anslag och andra medel samt ger lån för att finansiera investeringar. Riksgälden ansvarar också för den statliga betalningsmodellen. Den består av inbetalningar av skatter och utbetal-ningar av statliga löner, pensioner och studielån på tusentals miljarder kronor varje år. Lånemodellen ger ökad handlingsfrihetLånemodellen bygger på att myndigheterna använder ett till låneramen kopplat avistakonto, som fungerar som en löpande kredit med rörlig

Så var det förrInnan lånemodellen infördes

finansierades samtliga till-

gångar i staten med anslag,

utom för affärsverken.


ränta och baseras på Riksbankens reporänta. Räntan betalas kvartalsvis i efterskott. Myndigheterna får i och med detta ökad handlingsfri-het eftersom de när som helst under året kan ta upp nya lån eller göra amorteringar.

Finansiering av anläggningstillgångar

Utgångspunkten är att samtliga anläggningstillgångar som utgör pro-duktionsfaktorer – materiella och immateriella – och som en myndig-het använder i sin verksamhet, ska lånefinansieras. Detta ska tillämpas av alla myndigheter om inte regeringen har beslutat att en investering i verksamheten ska finansieras direkt med anslag. I riksdagens samlade beslut om statens budget varje höst ingår beslutet om en total låneram för investeringar i staten som får finansieras med lån i Riksgälden. Regeringen fördelar sedan den totala låneramen till de myndigheter som omfattas av lånemodellen.

Regeringens beslut om en myndighets låneram framgår av respektive myndighets regleringsbrev. Som underlag till regeringens beslut om låneram ligger myndigheternas uppgifter om investeringar i anlägg-ningstillgångar enligt myndigheternas budgetunderlag. Med låneram avses vad myndigheten vid varje given tidpunkt högst får ha som låne-skuld i Riksgälden.

Andra sätt att finansiera anläggningstillgångarBidrag, gåvor och donationer

Om en myndighet får bidrag från en icke-statlig givare behöver inte myndigheten ta upp lån i Riksgälden. Med icke-statliga givare avses andra än statliga myndigheter och här räknas även bidrag från EU, FN och Nordiska ministerrådet. Läs mer under avsnitt Bidrag för att finan-siera anläggningstillgångar.

Försäljningsinkomster

Myndigheter som har använt egendom i en verksamhet för vilken regeringen har meddelat en investeringsplan, får disponera försälj-


ningsinkomsten för att finansiera investeringar som ingår i planen. Detta framgår av kapitalförsörjningsförordningen. En investeringsplan är i detta sammanhang en sammanställning av kommande investeringar och en beskrivning av hur de ska finansieras. Investeringsplanen är godkänd av riksdagen.

Infrastruktur ska finansieras med anslag

Infrastrukturella investeringar som vägar och järnvägar ska finansieras med anslag och inte med lån. Förutom vägar och järnvägar betraktas inte heller krigsmaterial, konst- och kulturföremål samt naturmiljötill-gångar som anläggningstillgångar som används i verksamheten. Dessa finansieras därför också med anslag. Leasing – ett sätt att hyra tillgångarLeasing är ett alternativt sätt att finansiera anläggningstillgångar som under vissa förutsättningar kan användas i stället för lån i Riksgälden. Leasing, vilket kan översättas med hyra alternativt hyrköp av något, innebär att en myndighet (leasetagaren) ges rätt att på avtalade villkor under en avtalad period använda en tillgång mot att en avgift betalas till ett leasingbolag.

Ett avtal om leasing får bara ingås under förutsättning att det sam-mantaget leder till lägre kostnader för staten som helhet. Det går därför inte att motivera ett avtal om leasing i det fall det enbart innebär lägre kostnader för den myndighet som leasar men samtidigt innebär högre kostnader, alternativt inkomstbortfall, för staten.

Det finns två huvudsakliga former av leasing som myndigheter kan använda sig av: operationell leasing och finansiell leasing.

Operationell leasing

Operationell leasing är aktuell främst när myndigheten inte behöver äga tillgången utan hellre hyr den. Operationell leasing kan därför liknas vid en vanlig hyressituation. Vanligtvis är det ett tvåpartsförhål-lande mellan ett leasingbolag och en leasetagare. Leasingbolaget skaffar


utrustning som de sedan hyr ut till leasetagaren mot en avgift. Det är också leasingbolaget som står för service, underhåll och försäkringar.

Finansiell leasing

Finansiell leasing liknar i sin renodlade form ett avbetalningsköp. Leasetagaren har både de ekonomiska förmåner och bär de ekonomiska risker som det innebär att äga tillgången.

Dessutom står leasetagaren själv för service, underhåll och försäk-ringar. Leasingavgiften motsvarar de kostnader leasingbolaget har för att skaffa tillgången, finansiella kostnader samt i vissa fall kostnader för annat som parterna kommit överens om. När avbetalningen är slut kan, men behöver inte, äganderätten övergå till leasetagaren.



Hur kan ESV stödja dig?

ESV ska utveckla och förvalta principer, regelverk och metoder för en effektiv ekonomisk styrning i staten. Inom vårt verksamhetsområde ska vi ge stöd till andra myndigheter och det gör vi på flera sätt.

RådgivningOm det uppstår frågor om vilka principer som ska tillämpas utifrån förordningar, föreskrifter och allmänna råd kan de ställas till ESV:s rådgivning. I vår rådgivningsfunktion svarar vi på finansierings- och redovisningsfrågor för statliga myndigheter. Mejladressen är [email protected] och telefonnumret är 08-690 45 91.

UtbildningarFör anställda på myndigheter, som vill lära sig mer om statlig finansie-ring, redovisning och styrning, anordnar ESV utbildningar. Utbild-ningar om statlig ekonomistyrning finns i grund-, fortsättnings- och fördjupningsnivå och ingår i vårt basutbud som ges varje år. Dessutom tillhandahåller vi programutbildningar och myndighetsanpassade kur-ser. På ESV:s hemsida finns mer information och aktuella kursdatum.

HandledningarI ESV:s handledningar inom finansierings- och redovisningsområdet beskriver vi hur regler, förordningar, föreskrifter och allmänna råd ska tillämpas. För att förtydliga och förklara ger vi ofta exempel i våra handledningar. EA-boken är central för alla handledningar. Den inne-håller det huvudsakliga ekonomiadministrativa regelverket som styr statlig verksamhet och den uppdaterar vi två gånger om året.


Referenser

Handledningar och rapporterEkonomistyrningsverket 2014:52, Sätt rätt pris!Ekonomistyrningsverket 2015:45, Att ta betalt med 4 § avgiftsförordningenEkonomistyrningsverket 2000:21, Att styra avgiftsbelagd verksamhetEkonomistyrningsverket 2005:27, Avgift för kopia av allmän handlingEkonomistyrningsverket 2004:17, Att avgränsa avgifterEkonomistyrningsverket 2016:49, Att redovisa materiella anläggningstillgångarEkonomistyrningsverket 2009:36, LeasingEkonomistyrningsverket 2002:15, Sponsring som finansieringskällaEkonomistyrningsverket 2005:14, Erhållna bidrag och donationerEkonomistyrningsverket 2011:18, Redovisning av EU-medelEkonomistyrningsverket 2012:38, Grunderna i statlig redovisningEkonomistyrningsverket 2016:40, Avgifter 2015 – om avgiftsbelagd verksamhet i statenRegeringens skrivelse 2015/16:101, Årsredovisning för statenRegleringsbrev för budgetåret 2016 avseende Trafikverket Regleringsbrev för budgetåret 2016 avseende Havs- och vattenmyndighetenRegleringsbrev för budgetåret 2016 avseende SkolverketRegleringsbrev för budgetåret 2016 avseende NaturvårdsverketRegleringsbrev för budgetåret 2015 avseende Justitiekanslern

Propositioner1973:90 Förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning2010/11:40 En reformerad budgetlag2001:75 Att styra staten


Lagar och förordningar Tryckfrihetsförordningen (1949:105)Regeringsformen (1974:152)Riksdagsordning (2014:801)Budgetlag (2011:203)Lag om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (2010:566)Stiftelselag (1994:1220)Anslagsförordning (2011:223)Avgiftsförordning (1992:191)Donationsförordning (1998:140)Förordning om statliga myndigheters lokalförsörjning (1993:528) Förordning om årsredovisning och budgetunderlag (2000:605)Kapitalförsörjningsförordning (2011:210)

Ekonomistyrningsverket Drottninggatan 89Box 45316104 30 Stockholm

Tfn 08-690 43 00www.esv.se

ISBN 978-91-7249-369-8

ESV gör Sverige rikare

– Vi har kontroll på statens finanser, utvecklar ekonomistyrningen och granskar Sveriges EU-medel.

– Vi arbetar i nära samverkan med Regeringskansliet och myndigheterna.

Documents

ESV 2016:50 Hur finansierar statliga myndigheter sin ...€¦ · Var kommer myndigheternas pengar ifrån? Myndigheter finansierar vanligen sin verksamhet med anslag, avgifter eller