EST207 ulkokannet:EST306 ulkokannet 26.6.2007 …...Styrelsemedlemmar: överlärare Carl-Johan Rosenbröijer (ordförande), verkställande direktör Satu Huber (v ice ordförande),

E K O N O M I S K AS A M F U N D E T ST I D S K R I F T

The Journal

of the

Economic

Society

of Finland

22 0 0 7 Å r g å n g 6 0 t r e d j e s e r i e n

F I - I S S N 0 0 1 3 - 3 1 8 3

20

07

:

2

Ek

on

om

is

ka

S

am

fu

nd

et

s

Ti

ds

kr

if

t

pu

bl

ic d

es

ign

oy

/ ek

en

äs

tr

yc

ke

ri a

b 2

00

7

INNEHÅLL

Harald Edquist och Magnus Henrekson:Vad kan tidigare teknologiska genombrott lära oss

om IKT-revolutionen?

Lise-Lotte Lindfelt:Företagsetik – vem kan ta ansvar?

Jan Sten:Ägarstrategier i mindre familjeägda företags Sarafoglou:Hur mäta produktivitet och hur produktiva

är svenska professorer i national ekonomi?

EST207_ulkokannet:EST306_ulkokannet 26.6.2007 15:06 Page 2

EKONOMISKA SAMFUNDET I FINLAND (grundat 1894)Samfundets syfte är att underhålla och vidga intresset för den ekono-miska vetenskapen samt arbeta för tillämpningen av denna veten skap i det ekonomiska livet. Samfundet anordnar diskussioner och föredragom aktuella ekonomiska ämnen med fram trädande personer i närings -livet, den offentliga förvaltningen och den ekonomiska forskningen sominbjudna före dragshållare. Samfundet utger tidskriften EkonomiskaSam fundets Tidskrift. Medlemmar i Ekonomiska Sam fundet får tidskrif-ten som medlemsförmån. Ansökan om medlemskap riktas till skatt -mästaren.

Styrelse 2006Styrelsemedlemmar: överlärare Carl-Johan Rosenbröijer (ordförande),verkställande direktör Satu Huber (vice ordförande), forskningsdirektörRita Asplund, bergsråd Tor Bergman, forskardoktor Edvard Johansson,styrelseordförande Kim Lindström, professor Leif Nordberg, kansler em Bertil Roslin, avdelnings chef Kjell Peter Söderlund, direktör HenrikWinberg.

Sekreterare: ekonomie magister Jutta HeinoHelsingfors handelshögskola, PB 1210, 00101 HelsingforsTelefon: +358 9 4313 8493Telefax: +358 9 4313 8746E-post: [email protected]

Skattmästare: ekonomie magister Carsten Måsabacka, PB 479, 00101 Helsingfors. Telefon: +358 9 4313 3324. E-post: [email protected].

Ekonomiska Samfundets hemsida: www.ekonomiskasamfundet.fi

EKONOMISKA SAMFUNDETS TIDSKRIFT (grundad 1913 och åter 1923)

Redaktörer: professor Leif Nordberg (Åbo Akademi), ED Ralf Eriksson(Åbo Akademi), PD Tom Björkroth (Åbo handelshögskola) och lektorHenrik Palmén (Svenska handelshögskolan)Ansvarig utgivare: professor Leif NordbergAssocierade redaktörer: docent Rita Asplund (Näringslivets forsk nings -institut, ETLA), professor HC Blomqvist (Svenska handels hög skolan),professor Markus Jäntti (Åbo Akademi), professor Martin Lindell (Svenska handelshögskolan), professor Anders Löflund (Svenska handels hög -skolan), professor Gunnar Rosenqvist, professor Rune Stenbacka(Svenska handels hög skolan), professor Stefan Sundgren (Svenska handelshögskolan) och professor Lars-Erik Öller (Statistiska central -byrån, Sverige).

Redaktionssekreterare: ekon.mag. Sonja Grönblom (Åbo Akademi)

Artikelbidrag sänds per e-post i överenskommet program till någon av redaktörerna.

Redaktionens adress:professor Leif Nordberg, Åbo Akademi, Institutionen för samhälls-ekonomi och statistik, Fänriksgatan 3 B, 20500 Åbo. Telefon: 02-215 4163. Telefax: 02-215 4677E-post: [email protected] Ralf Eriksson, Åbo Akademi, Institutionen för samhällsekonomi och statistik, Fänriksgatan 3 B, 20500 Åbo. Telefon: 02-215 4529. Telefax: 02-215 4677. E-post: [email protected].

PD Tom Björkroth, Åbo handelshögskola, Institutet för konkurrens -politiska studier, Rektorsåkersgatan 3, 20500 Åbo.Telefon: 02- 4814 332. E-post: [email protected]

Lektor Henrik Palmén, Svenska handelshögskolan, Institutionen för finansiell ekonomi och ekonomisk statistik, PB 479, 00101 Helsingfors.Telefon: 09- 431 33294. Telefax: 09-43133 393.E-post: [email protected]

Manuskripten skall vara utformade i enlighet med Direktiv till skribenteri Ekonomiska Samfundets Tidskrift som publiceras på omslagets insida.

Recensionslitteratur sänds till redaktionssekreteraren, ekon.mag. SonjaGrönblom, Åbo Akademi/ISES, Fänriksgatan 3 B, 20500 Åbo. Telefon: 02- 215 4195. Telefax: 02-215 4677. E-post: [email protected].

Prenumeration: Prenumerationspris 2007 (3 nummer): 25 Euro. Prenumerationen kan göras genom alla tidningsombud och bok handlareller direkt genom redaktions sekreteraren, ekon.mag. Sonja Grönblom,adress ovan. Prenumerationen är för ett kalenderår.

Lösnummer och äldre årgångar: Lösnummerpris: 10 Euro. Lös nummer och äldre årgångar erhålls av redaktionssekreteraren, ekon.mag. Sonja Grönblom, adress ovan.

Adressändring: Anmälan om adressändring görs till samfundets sekreterare Nikolas Rokkanen, eller genom att skicka e-post till: [email protected].

Annonser: Redaktionssekreteraren, ekon.mag. Sonja Grönblom, adress ovan. Bakpärm 500 Euro, 1/1 sida 330 Euro, 1/2 sida 250 Euro.

Ekonomiska Samfundets Tidskrift utges tre gånger om året av Ekonomiska Samfundet i Finland.

THE JOURNAL OF THE ECONOMIC SOCIETY OF FINLAND (founded 1913 and again 1923)

Editors: Professor Leif Nordberg (Åbo Akademi University), Dr RalfEriksson (Åbo Akademi Uni versity), Senior researcher Tom Björkroth(Turku School of Economics and Business Admini stration), LecturerHenrik Palmén (Swedish School of Economics and Business Admin is -tration).

Editorial Secretary: MSc Sonja Grönblom (Åbo Akademi Uni versity)

The articles should be sent in electronic format to one of the editors:Professor Leif Nordberg, Åbo Akademi University, Fänriksgatan 3 B, FIN-20500 Åbo, Finland. Dr Ralf Eriksson, Åbo Akademi University, Fänriksgatan 3 B, FIN-20500 Åbo, Finland.Senior researcher Tom Björkroth, Turku School of Economics and Business Administration, Institute for Competition Policy Studies, Rektorsåkersgatan 3, FIN-20500 Åbo, Finland. Senior lecturer Henrik Palmén, Swedish School of Economics and Business Administration, P O Box 479, FIN-00101 Helsingfors, Finland.

Books for review should be sent to:The Editorial Secretary, MSc Sonja Grönblom, Åbo Akademi University /ISES, Fänriksgatan 3 B, FIN-20500 Åbo, Finland.

Subscription: Subscription Price 2007 (3 issues): 25 Euro. Orders may be sent to any subscription agent or bookseller or directly tothe editorial secretary, MSc Sonja Grönblom, address above. Subscript -ions are supplied on a calendar year basis.

Single Issues and Back Issues: Single Issue Price: 10 Euro. Single issues including back issues are available from the editorial secretary,MSc Sonja Grönblom, address above.

The Journal of the Economic Society of Finland is published three timesa year by The Economic Society of Finland.

EST207_siskannet:EST306_sisa kannet 26.6.2007 15:11 Page ks2

2 0 0 7 : 2

Redaktörer: Professor Leif Nordberg

ED Ralf Eriksson

PD Tom Björkroth

Lektor Henrik Palmén

Associerade Docent Rita Asplundredaktörer: Professor H.C. Blomqvist

Professor Markus Jäntti

Professor Martin Lindell

Professor Anders Löflund

Professor Rune Stenbacka

Professor Gunnar Rosenqvist

Professor Stefan Sundgren

Professor Lars-Erik Öller

Redaktions-sekreterare:

Ekon.mag. Sonja Grönblom

Editors: Professor Leif Nordberg

Dr Ralf Eriksson

Senior researcher Tom Björkroth

Senior lecturer Henrik Palmén

Editorial Secretary:

MSc Sonja Grönblom

E K O N O M I S K A S A M F U N D E T S T I D S K R I F T

The Journal of the Economic Society of Finland

i n n e h å l l 2 0 0 7 : 2

L E D A R E

Ralf Eriksson:Paradigmförändring i klimatdiskussionen? ......................................................................... 59

A R T I K L A R

Harald Edquist och Magnus Henrekson:Vad kan tidigare teknologiska genombrott lära oss om IKT-revolutionen? ............... 61

Lise-Lotte Lindfelt:Företagsetik – vem kan ta ansvar? ........................................................................................ 73

Jan Sten:Ägarstrategier i mindre familjeägda företag ...................................................................... 79

F Ö R E D R A G

Stefan Ingves:Perspektiv på inflationsmålspolitiken i Sverige sedan mitten av 1990-talet ............... 87

R E C E N S I O N E RJuhana Aunesluoma och Susanna Fellman (red): Från olika till jämlika.

(Jan Otto Andersson) ..................................................................................................................... 97

Bertil Roslin: Europeiskt självstyre i omvandling

(Leif Nordberg) ............................................................................................................................ 101

Ekonomiska Samfundet i Finland: Första J.V. Tallqvist-priset utdelat ............................... 105

Contents in brief ..................................................................................................................... 106

est 2/07

58

l e d a r e

Paradigmförändring i klimatdiskussionen?

est 2/07 ralf eriksson

59

varelse vars beteende påverkas av hur mycket hon vet om relationen mellan sitt be-teende och omgivningen. Då kunde manframföra följande förändringar i människansuppfattning om sin relation till naturen(paradigmskiften) som kunde ge anledningtill optimism gäl lande människans ekonomi(resursanvändning), dvs. särskilt hållbarheten(att en ekonomi kan kontrollera sin resurs -användning så att den ”håller” ett ”stort an-tal” generationer i framtiden).

Jag har i tankarna paradigmförändring itre ”sfärer”, som inte är orelaterade till var -andra, men nog ändå kan anses vara skilda.

För det första kan man anse att det är enparadigmförändring i ”klassisk” mening attdet uppstått en konsensus inom naturve-tenskaperna kring frågan om att klimatför-ändringen är framkallad av människans be-teende (antropogenisk). Människan är medandra ord inte mera en passiv anpassare tillsystemet utan en aktiv påverkare.

Ett annat paradigmskifte har skett i ”po-pulärmedvetandet” och där är media primus

motor. Med andra ord är det i journalister-nas medvetande som förändringen skettoch sedan spritt sig till den stora allmänhe-ten. Man kunde också formulera det så att enförändring skett i samhällvetenskapernas stu-dieobjekt. Individen vet att trots att hon ären ”droppe i havet”, så kommer hennes be-teende att ha effekter i stort tillsammans medalla andra individers.

Som ett tredje paradigmskifte skulle

Man behöver inte vara någon speciellt ob-servant samtidsbedömare för att förståatt om det är något problem som är

”pop” i media idag så är det klimatföränd -ringen. Paneldiskussioner förs i TV och tid-ningar fylls dagligen av debatt och artiklarmed bilder av smältande glaciärer och vind-fällen. Kändisar som Al Gore och Hjallis Har-kimo ställer upp som mannekänger för kli-matkontroll. Intervjuer visar att känsligapersoner har fått ångestkänslor inför kli-matförändringsdiskussionen.

Man har en viss förståelse för dem sommenar att diskussionen är en modefluga somfått hysteriska drag. Men i dagens läge är detganska svårt att avfärda ”den obekvämasan ningen” (för att travestera på ”Goresfilm”): så gott som samtliga forskare på om -rådet är ense om att klimatförändringen ärorsakad av människan och större än manräknat med tidigare. Enligt den nyligen pu-blicerade klimatpanelrapporten från FN kanfram till år 2100 medeltemperaturen öka medupp till 6 grader. Det problematiska med kli-matdiskussionen är snarare att den fokuse-rar på ett problem, medan klimatet bara ärett exempel av otaliga resurser som håller påatt ta slut. Situationen är med andra ord merallvarlig än larmet kring klimatförändringenger vid handa, trots att det problemet i sigockså är allvarligt nog.

Som människa och optimist vill man i allafall se på saker och ting i positiv belysning.Låt oss anta att människan är en rationell

The care, socialization, and

education of the young is by

far the largest”investment

project” undertaken by any so-

ciety.

(de Canio: Economic models

of Climate Change)

est 2/07 ralf eriksson

60

relaterade till klimatförändringens ekonomi.De avslutar kapitlet med att konstatera att:”det är inte möjligt att ge en koherent och se-riös redovisning av klimatförändringens nationalekonomi utan att i hög grad upp-märksamma etiken som ligger bakom denekonomiska politik som klimatförändringensutmaning gett upphov till” (översättningR.E).

Man kan hävda att Stern-rapporten interepresenterar något officiellt nationaleko-nomiskt uttalande, som skulle kunna tolkassom någonting representativt för disciplinen.Så är säkert fallet, men den förändradegrundinställningen (och metodiken) kandock ses som symptomatisk: sådant härskulle inte ha sagts för 10 år sedan i en offi-ciell nationalekonomisk rapport av dettaslag. Med andra ord tror jag att trenden vänt,åtminstone vad beträffar studier som har attgöra med ekonomisk politik.

Någon vill kanske tolka detta (möjliga)paradigmskifte som ett ”teoretiskt” kuriosumutan större praktiskt intresse. Detta voredock ett felslut. Av det tre paradigmskiftenjag här skisserat, vilka alla är av högsta rangpå människans överlevnadsagenda, är detkanske det nationalekonomiska paradigm-skiftet som har den största praktiska bety-delsen. Ingen vill väl förneka att national-ekonomerna med sin specialkunskap ommarknadssfären borde vara välutrustade attbidra till ritningarna av framtidens ekono-miska system. Om nationalekonomerna bli-vit mera medvetna (bl.a) om de etiska fun-dament som människans beteende och eko-nomisk politik vilar på, har förutsättningarnaför att detta system också kan bli hållbart för-bättrats väsentligt.

RALF ERIKSSON

Ekonomie DoktorÅbo Akademi

man kunna betrakta följande: Nationaleko-nomerna har åtminstone sedan 70-talet haften framträdande roll i klimatforskningen(energiforskningen) och -diskussionen. Hurframträdande och dominerande denna rollegentligen varit är en sak man på många hållinte ännu insett. Nationalekonomerna, kan-ske närmast på grund av sin på politikernaimponerande verktygslåda (”vetenskaplig-het”), har i själva verket kunnat göra sin ter-minologi till den riktgivande i diskussionenoch därmed gett diskussionen en slagsidasom närmast paralyserat en diskussion i vi-dare politisk mening. Låt mig ge några exem -pel.

Kostnads-nytto-analys är ett resonligtverktyg när man skall räkna ut huruvida ochunder vilka villkor det lönar sig att upprätt-hålla en förorenande fabrik, men är absolutfel instrument (utom som hjälpmedel) för attfatta beslut om globala problem på lång sikt.När det gäller beslut på mycket lång sikt ärdet förutom effektivitet också oundvikligt atttänka på fördelningsfrågor. Industriländernahar vägrat att se fördelningen ur något an -nat perspektiv än status quo. Det är svårt attveta vilka alla problem som kan dyka upp kli-matförhandlingsprocessen, men utan en al l -mänt upplevd global rättvisa i utgångs-punkten är det omöjligt att få något hållbarttill stånd.

Studier visar också på att reningskost-nader systematiskt överskattats, risken förolika klimatstörningar nedvärderats. Listankunde göras längre men tendensen är klar.Perspektivet är helt enkelt alltför snävt.

Under de allra senaste åren har inom na-tionalekonomin ett antal kritiska artiklaroch böcker publicerats, där man förhållit sigmycket kritiskt till klimatförändringsstudi-erna. Det mest anmärkningsvärda doku-mentet, som jag skulle ta som ett tecken påparadigmförändring är den s.k. Stern-rap -porten som utkom i början av året. Ett exempel på en märkbar förändring i för-hållande till tidigare rapporter är att rap -porten ägnar ett kapitel åt etiska frågor

Ett fåtal teknologiska genombrott har haft en avgörande betydelse både för den långsiktiga tillväx-ten och för förändringarna i vårt sätt att leva och producera varor och tjänster. En jämförelsemellan hur produktivitetsökningstakten påverkas av introduktionen av ångmaskinen, elektrifie-ringen och datorerna (IKT) visar både att eftersläpningarna är stora och att mönstret skiljer sigåt. Spridningen av ångmaskinen gick långsammast, men det tog ändå så mycket som 40–50 år förelektrifieringen och IKT-revolutionen att lämna tydliga spår i produktivitetsstatistiken. Produkti-vitetseffekten inom den IKT-producerande sektorn förefaller dessutom kraftigare än effekten i densektor som producerade elektriska motorer, även om det inte kan uteslutas att detta delvis förkla-ras av andra mätmetoder idag än för 100 år sedan.

Harald Edquist* och Magnus Henrekson**Ekonomie doktor, lektor i marknadsföring

Vad kan tidigare teknologiska genombrott lära oss om IKT-revolutionen?

est 2/07 harald edquist och magnus henrekson

* Harald Edquist är doktor i ekonomisk historia och är sedan juni 2006 verksam som forskningsledare vid SNS, Studieförbundet Nä-ringsliv & Samhälle. Hans huvudsakliga forskningsintresse är teknologisk förändring och dess effekter på produktivitet och tillväxt.Kontaktadress: Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (Centre for Business and Policy Studies), Box 5629, SE-114 86 Stockholm,Tel: 08-507 025 59, E-post: [email protected].

** Magnus Henrekson är chef för Institutet för Näringslivsforskning (Research Institute of Industrial Economics), IFN, och professori nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Han forskar huvudsakligen kring förklaringar till ekonomisk tillväxt och före-tagandets villkor. Kontaktadress: Institutet för Näringslivsforskning, Box 55665, SE-102 15 Stockholm, Tel: 08-665 45 02, E-post: [email protected].

1 Denna artikel bygger i hög grad på Edquist & Henrekson (2006).

61

TV via datorn, surfa snabbare och användamer sofistikerade statistikprogram. Att sam-la och analysera informationen till denna ar-tikel har därför gått snabbare än vad detskulle gjort för 10 år sedan.

Enligt många har vi varit med om enteknologisk revolution baserad på Informa-tions- och KommunikationsTeknologins(IKT) genombrott. Hur vi lever våra liv ochhur vi producerar varor och tjänster har re-dan i hög utsträckning påverkats av den nyateknologin. Ändå tog det lång tid innan in-vesteringar i IKT gav märkbara effekter påproduktivitetstillväxten. Under senare delenav 1990-talet har produktiviteten ökat snab -bare i Sverige och USA. Flera studier visar

INTRODUKTION

D enna artikel är skriven på en datormed ett RAM-minne på 1024 MB. Omden hade skrivits för 10 år sedan skulle

den ha skrivits på en dator med 16 MB RAM-minne. Dagens standarddator har alltså ettRAM-minne som är 64 gånger större jämförtmed en 10 år gammal dator. Ändå skulle detta precis lika lång tid att skriva artikeln idagsom för tio år sedan. Detta är dock bara hal-va sanningen. Även om teknikutvecklingenav datorminne inte har inneburit att vi läs-er eller skriver snabbare nu än för 10 årsedan, så har den gett upphov till nya möj-ligheter såsom att ladda ner stora mängderinformation från Internet, titta på bilder och

1

62

att IKT-investeringar har haft en avgörandebetydelse för produktivitetsutvecklingen,men skillnaden mellan branscher är stora. Ex-empelvis uppmättes den årliga produktivi-tetstillväxten 1993–2005 till 44 procentinom teleproduktindustrin jämfört med bara2,3 procent inom metallvaruindustrin. Dettatrots att så gott som samtliga svenska före-tag använde sig av datorer år 2005.

IKT-revolutionen är inte det enda störreteknologiska genombrott som skett sedanden industriella revolutionen. Ett sätt att ur-skilja större teknologiska genombrott är attanvända sig av ansatsen ”general purposetechnology”, GPT (Bresnahan & Trajtenberg1995). Lipsey et al. (1998) menar att för atten teknologi ska klassificeras som en GPT såmåste följande kriterier vara uppfyllda:

1) stor potential för förbättring och utveckling;

2) tillämpbarhet inom ett stort spektrumav användningsområden;

3) potential att användas inom en rad olika produkter och processer;

4) stark komplementaritet i förhållande till andra existerande teknologier.

Ytterligare två viktiga teknologiska genom-brott som kan klassificeras som GPT ärångmaskinen och elektriciteten. Självklart ärskillnaden mycket stor mellan att skicka ette-mail via en dator och att låta en ångmaskindriva ett sågverk. Ändå har dessa tre tekno-logiska genombrott skapat utrymme för ut-veckling och effektivisering inom en rad oli-ka områden som kommit att påverka helasamhället. Men det finns också stora skill-nader i hur dessa genombrott kommit att på-verka produktiviteten, ekonomin och sam-hället i stort.

ÅNGMASKINENS GENOMBROTTVärldens första allmänt utbredda ångmaskinuppfanns 1712 av Thomas Newcomen iStorbritannien. Denna användes främst i


Tabell 1. Ångkraftskapacitet i olika länder 1840–1896.

Länder Hästkrafter, tusental Årlig till- Per 100växttakt invåndare

1840 1850 1860 1870 1880 1896 1840–1896 1896/97

Belgien 40 70 160 350 610 1 180 6.2 18Danmark i.u. i.u. 10 30 90 260 i.u. 11Frankrike 90 370 1 120 1 850 3 070 5 920 7,8 15Italien 10 40 50 330 500 1 520 9.4 5Nederländerna i.u. 10 30 130 250 600 i.u. 12Norge i.u. i.u. 10 40 90 410 i.u. 20Portugal i.u. i.u. 10 30 60 170 i.u. 3Ryssland 20 70 200 920 1 740 3 100 9,4 3Schweiz i.u. i.u. 90 140 230 580 i.u. 19Spanien 10 20 100 210 470 1 180 8,9 7Storbritannien 620 1 290 2 450 4 040 7 600 13 700 5.7 34Sverige i.u. i.u. 20 100 220 510 i.u. 10Tyskland 40 260 850 2 480 5 120 8 080 9,9 15USA 760 1 680 3 470 5 590 9 110 18 060 5,8 25Österrike 20 100 333 800 1 560 2 520 9,0 6Världen 1 650 3 990 9 380 18 460 34 150 66 100 6,8 i.u.

Källa: Mulhall (1899) och egna beräkningar.

Anm: Data för ångkraft per 100 invånare baseras på ångkraftskapacitet år 1896 och befolkningsberäkningar år 1897. i.u. = ingen uppgift.

63


gruvdrift och verkningsgraden var låg. Först1765 då James Watt utvecklade en separatkondensator blev ångmaskinen så pass ener-gisnål att den kunde användas även där till-gången på kol var begränsad. Övergången tillångkraft var dock långsam eftersom pris -skillnaden mellan vatten- och ångkraft för-blev stor och det var först med ökad mobi-litet och effektivitetsförbättringar hos senaregenerationer av ångmaskiner som ångkraftkunde konkurrera med vattenkraft. Detdröjde ända till ca 1840 innan mer pålitligahögtrycksångmaskiner hade utvecklats somvar så effektiva att ångkraft kunde användasi stor skala i fabriker och för transport i formav järnvägar och ångfartyg.

Tabell 1 visar att detta emellertid främstgällde Storbritannien och i något mindre ut-sträckning USA. Dessa två länder svarade1840 för mer än 80 procent av världens to-tala ångkraft. Användningen av ångmaskineni andra stora europeiska länder, så somFrankrike och Tyskland, var fortfarandeytterst begränsad. Under resten av århun-dradet växte dock ångkraftskapaciteten for-tare i övriga Europa än i Storbritannien. Tysk-land var det land som uppvisade den högsta

ökningstakten med nästan 10 procent per år.1896 hade därför USAs och Storbritanniensandel av världens ångkraft minskat till 48 pro-cent. Storbritannien, med 34 hästkrafterper 100 invånare, svarade emellertid fortfa-rande för den högsta kapaciteten per capi-ta. Detta kan jämföras med 25 hästkrafter per100 invånare i USA, 15 i Frankrike ochTyskland samt 10 i Sverige.

ÅNGKRAFTEN ÖKAR PRODUKTIVITETENHur påverkade utvecklingen av ångmaskinenproduktiviteten? Tabell 2 visar ångkraftensverkan på produktivitetstillväxten baserad pås.k. tillväxtbokföring (Solow 1957) 1760–1910. Med utgångspunkt från tabell 2 tycksångmaskinens inverkan på produktivitetenvara i princip försumbar före 1800-talet. Ävenunder århundradets tre första decennier varångmaskinens bidrag till den totala pro-duktivitetsutvecklingen marginell. 1830–1850svarade den för 0,2 procentenheter av dentotala årliga produktivitetsökningen på 1,65procent. Under 1800-talets andra hälft komångans betydelse att öka ytterligare och denbidrog årligen med mellan 0,3 och 0,4 pro-centenheter till produktivitetstillväxten.

Tabell 2. Bidrag från ångkraft till arbetsproduktivitetstillväxt i Storbritannien,

1760–1910 (procentenheter).

1760–1800 1800–30 1830–50 1850–70 1870–1910

Stationära ångmaskiner� Kapitalintensitet 0,004 0,02 0,02 0,06 0,09TFP 0,005 0,001 0,02 0,06 0,05Totalt 0,01 0,02 0,04 0,12 0,14

Ånglok� Kapitalintensitet – – 0,14 0,12 0,01TFP – – 0,02 0,14 0,06Totalt – – 0,16 0,26 0,07

Ångbåtar� Kapitalintensitet – – – 0,02 0,05TFP – – – 0,01 0,05Totalt – – – 0,03 0,1

Total ångkraft 0,01 0,02 0,20 0,41 0,31

Källa: Crafts (2004).

Anm: Bidraget från ångkraft baseras på förändring i kapitalintensitet och TFP hos stationära ångmaskiner, ång-lok och ångbåtar.

64

Ångkraftens ökande betydelse kan delvis för-klaras med de stora investeringar som gjor-des i järnvägens utbyggnad under periodendå det främst var järnvägen som skapade pro-duktivitetstillväxten (Crafts 2004).

Det tycks framför allt ha varit ett par sek-torer som drog nytta av ångkraftens intåg.Mer än hälften av ångkraften inom industrinanvändes för gruvdrift, textilproduktion ochmetallindustri och åtminstone för textilpro-duktionen åtföljdes detta av en hög pro-duktivitetstillväxt (McCloskey 1981; Harley1993). Viktiga sektorer så som jordbrukoch tjänster (med undantag för transporter)var däremot mycket långsamma när detgällde att utnyttja ångmaskinen, vilket kanförklara varför tillväxten inte var högre un -der perioden.

Ångkraftens ringa betydelse fram till1800-talets mitt – 140 år efter Newcomensångmaskin och 85 år efter Watts separatakondensator – tyder på att ingen väsentligproduktivitetsökning hade skett inom pro-duktionen av ångkraft. Mellan 1800 och1840 skedde mycket få och begränsade in -no vationer inom ångmaskinssektorn ochkostnaden för ångmaskiner var relativt kons -tant. Under de följande åren gick dock ut-vecklingen snabbt med innovationer så somhögtrycksångmaskinen och Corliss ångmas -kin, vilken hade en farthållningsmekanismsom möjliggjorde stora energibesparingar.Kostnadsreduceringarna var avsevärda; jäm-fört med 1800-talets början hade priset påångkraft halverats 1850 och 1910 hade pri-set sjunkit med bortåt 80 procent.

USA hade en liknande utveckling även omångmaskinen gjorde sitt intåg i Amerikalångt efter det att den börjat användas i Eng-land. Det var egentligen först med Corlissångmaskin runt 1850 som ångkraften fick enpåtaglig inverkan på den amerikanska pro-duktivitetstillväxten (Rosenberg & Trajten-berg 2004). Vilken betydelse ångkraftenhade för tillväxten i andra europeiska ländergår inte att säga med säkerhet. Dock anty-der tillväxtsiffrorna per capita på ungefär 0,7till 0,8 procent årligen mellan 1820 och

1870 att ångkraftens inverkan på produkti-viteten kom senare än för Storbritannien ochUSA. Och mot 1800-talets slut hade enannan revolution börjat ta fart – elektricite-ten gjorde sitt intåg.

ELEKTRICITETENS GENOMBROTTÄven om principen bakom dynamon – teo-rin om elektromagnetisk induktion – upp-täcktes redan 1831 av Michael Faraday vardet först 40 år senare dynamon kom att an-vändas kommersiellt. Under dessa 40 årkom ett flertal innovationer som ledde tillökad effektivitet i energiproduktionen (Da-vid 1990; 1991). 1867 kom idén om att an-vända elektromagnetiska fält genereradeav dynamon själv. Gramms dynamo byggdepå denna princip och kunde generera ener-gi tillräckligt billigt för kommersiell an-vändning av elektriskt ljus. Även innovatio-ner som Swann-Edisons lampa och Edisonskraftstationer i New York och London 1881var viktiga för elektricitetens spridning. Till -komsten av transformatorer och växel-strömsgeneratorer möjliggjorde användningav växelström istället för likström, vilket av-sevärt minskade kostnaderna för att trans-portera elektricitet.

Elektricitet är inte en kraftkälla i sig utanen energiform som är lätt att transportera,vilket ger vinster i form av effektivitet ochflexibilitet. Under 1800-talet produceradeselektrisk energi företrädelsevis antingenmed hjälp av fallande vatten eller med ånga.Elektrifieringen inleddes på 1880-talet såväli USA som i Europa. Till en början användeselektricitet främst till belysning, men denspreds sedan till spår- och järnvägar. Densnabba tekniska utvecklingen av elektriskamotorer ledde dock till att allt mer av denproducerade elektriciteten kom att användasinom tillverkningsindustrin. Redan 1907 an-vändes hälften av all ström i Storbritannientill att driva fabriksmotorer (Byatt 1979).

Även andra stora europeiska länder somFrankrike och Tyskland elektrifierades snabbtkring sekelskiftet. I Tyskland var utvecklingensom mest anmärkningsvärd. 1907 var gene-


65

ratorkapaciteten i Tyskland och Storbritan -nien ungefär densamma. 1925 var den tyskakapaciteten mer än 50 procent högre än denbrittiska. Dessutom hade tyska företag somSiemens & Halske och Allgemeine Elektri-zitäts-Gesellschaft (AEG) blivit världsle-dande tillverkare av elektrisk utrustning. 1913var denna industri nästan lika stor som denamerikanska och dubbelt så stor som denbrittiska (Landes 1969).

STORBRITANNIEN PÅ EFTERKÄLKENI USA började elektricitet användas i pro-duktionen på 1880-talet och användningenökade sedan successivt. På 1920-talet varelektricitet den viktigaste energiformen i till -verkningsindustrin. Vid en jämförelse mellanUSA och Storbritannien blir det tydligt attStorbritannien halkade efter. Det var fram-för allt inom gruvbrytning och bomullstex-tilier som Storbritannien hamnade på efter-kälken (Byatt 1979). De industrier som tidigtgick över till att använda ångkraft i Storbri-tannien var således långsamma med attställa om till elektricitet.

En närliggande förklaring till detta är attde stora investeringarna i ångmaskiner gjor-de dessa branscher ovilliga att återigen görastora investeringar i elektricitet. Dessutomhade Storbritannien osedvanligt avance-rade tillämpningar av ångkraft, vilket gjordedenna energiform jämförelsevis billig. Dettapekar på att val av teknologi i hög utsträck-ning är spårberoende – de beror på tidigareinvesteringsbeslut – och det finns en risk attsamhället låser fast sig i gamla lösningar. Dett-ta gör att nya teknologiska principer oftarehar lättare att få fotfäste i ett land där tidi-gare lösningar inte hunnit bli lika utbredda(Gerschenkron 1952). Emellertid var inteUSA lika konservativt som Storbritannien:många amerikanska branscher, inte minsttextilindustrin, övergick snabbt från ånga tillelektricitet trots att de tidigare varit stor-konsumenter av ångkraft.

I Sverige började elektricitet att använ-das för belysning 1876. Inledningsvis an-vändes huvudsakligen ångkraft för att ge-

nerera el, men gradvis blev vattenkraft alltmer dominerande. Inom industrin spredsanvändningen av elektriska motorer snabbtoch kapaciteten mer än tjugofaldigadesmellan 1906 och 1937 (Hjulström 1940).Ökningen av den elektriska motorkapacite-ten var avsevärd i alla branscher. Under perioden 1913–31 skedde den största pro-centuella ökningen av kapaciteten inom trä -varuin dust rin. I likhet med Storbritan nienvar ökningen långsammast inom textil -industrin.

1920-TALETS PRODUKTIVITETS-EXPLOSIONI fråga om hur elektrifieringen påverkade pro-duktiviteten fanns liksom för ångmaskinenen stor fördröjning mellan tillkomsten av dennya teknologin och att den fick genomslag påproduktiviteten. För USA:s del var det förstpå 1920-talet som en produktivitetsökning tillföljd av elektrifieringen kunde utläsas – 40till 50 år efter att elektriciteten hade börjatanvändas kommersiellt. Arbetsproduktivi-tetstillväxten i tillverkningsindustrin varmer än fem procent årligen, en takt som vidaöversteg någon tidigare epok.

Att det tog så lång tid för elektricitetenatt få genomslag på produktiviteten be-rodde på att det krävdes stora omställning-ar i tillverkningsprocesserna innan det blevmöjligt att tillgodogöra sig effektivitetsvins -terna från elkraften. Tidigare hade en endakraftkälla använts för att driva en hel pro-duktionsprocess genom att alla maskiner varknutna till långa drivlinor. Användningen avelektricitet medförde att varje maskin kun-de kopplas till en egen motor, vilket minskadeenergiåtgången och ökade flexibiliteten.

Tabell 3 visar produktivitetstillväxten iden amerikanska tillverkningsindustrin1899–1937. Av tabellen framgår att pro-duktivitetstillväxten ökade i samtliga bran-scher och var relativt jämnt fördelad. Intebara för de sektorer som använde elektri-citeten ökade produktiviteten kraftigt utanäven inom produktionen av elektricitet.Under 1900-talets tre första decennier


66

minskade den mängd kol som krävdes för attproducera en kilowattimme el från 3,3 till 0,7kilo. Emellertid var produktivitetstillväxteninom själva tillverkningen av elektriska ma-skiner lägre än för industrin i allmänhet. Till-lväxten i faktorproduktiviteten var endast 3,5procent per år för elektriska maskiner jäm-fört med 5,1 procent för hela tillverknings-industrin. Det var således inte i första handden sektor som producerade elektrisk ut-rustning utan de sektorer som användedem som kunde till godoräkna sig produkti-vitetsvinsten.

Den brittiska industrins långsamma över-gång till elektricitet höll tillbaka utveckling-en. Produktivitetstillväxten i Storbritannienvar avsevärt lägre än den amerikanska ochden var även lägre än utvecklingen i de flestaandra industrialiserade länder (Maddison

1991). Utvecklingen i Tyskland påmindeom den amerikanska. Framförallt var det ke-misk industri och metalltillverkning somutvecklades starkt (Hoffman 1965). Ävenproduktiviteten i den svenska industrinökade betydligt under 1920-talet. För till-verkningsindustrin var den närmare 4 pro-cent årligen (Schön 1988).

Elektriciteten var också grundförutsätt-ning för ett antal innovationer såsom kyl-skåpet, luftkonditioneringen och dammsu-garen. Ytterligare en innovation som förut-sätter tillgång till elektricitet var transis tornsom kom att utgöra grunden för nästa sto-ra teknologiska genombrott.

IKT-REVOLUTIONENDen första transistorn uppfanns redan 1947av Bardeen, Brattain och Shockley och ut-


Tabell 3. Årlig tillväxt i arbets- och total faktorproduktivitet inom tillverkningsindustrin

i USA 1899–1937.

Bransch 1899–1909 1909–1919 1919–1929 1929–1937

AP TFP AP TFP AP TFP AP TFPLivsmedel 0,6 0,3 0 –0,4 5,2 5,2 0,9 1,5Dryckesvaror 1,3 0,9 –6,6 –5,8 0,5 –0,2 13,5 14,1Tobaksvaror 1,7 1,2 5,9 4,8 7,0 4,3 7,3 6,1Textilvaror 1,4 1,1 1,7 0,9 2,4 2,9 4,3 4,5Beklädnadsvaror 0,9 0,7 3,3 2,7 3,9 3,9 2,1 2,5Trävaror –0,2 –0,4 –1,0 –1,2 2,9 2,5 –0,2 0,4Möbler –0,7 –0,8 –0,4 –0,5 4,2 4,1 0,3 0,5Pappersvaror 3,0 2,4 0,5 0,3 4,9 4,5 4,4 4,2Förlag och grafik 3,9 3,8 3,2 3,0 3,7 3,7 2,6 2,6Kemiska produkter 1,3 0,6 –0,3 –0,7 7,9 7,2 3,0 3,0Petroleumprodukter 3,0 0,7 1,8 –1,0 8,6 8,2 5,5 2,7Gummivaror 2,5 2,2 7,6 7,1 8,1 7,4 3,4 3,9Läderprodukter 0,5 0,1 0,9 0,5 2,5 2,9 3,2 3,5Sten och betong 2,7 2,2 1,0 0,7 6,1 5,6 1,7 2,2Stål och metallverk 3,7 2,6 –0,4 –0,5 5,6 5,4 –0,9 –1,3Metallvaror 2,8 2,3 2,0 1,8 5,0 4,5 0,5 1,0Maskiner, ej elektriska 1,8 1,0 0,7 0,7 2,9 2,8 1,9 2,2Elektriska maskiner 1,3 0,6 0 0,3 3,9 3,5 2,8 3,1Transportutrustning 1,3 1,1 7,4 6,8 8,7 8,1 –0,2 –0,4Övrig industri 1,1 0,8 –0,6 –0,6 5,3 4,5 2,2 2,8

Total tillverkning 1,3 0,7 1,1 0,3 5,4 5,1 2,0 1,9

Källa: Kendrick (1961) och egna beräkningar.

Anm: Arbetsproduktivitet definieras som förädlingsvärde per arbetad timma. AP = arbetsproduktivitet, TFP = total faktorproduktivitet.

gjorde grunden för en rad senare elektroniskainnovationer som tillsammans kom att kallasIKT.2 Informationsteknologisektorn hargenomgått en snabb utveckling under de se-naste 50 åren. På 1960-talet kom kommuni-kationssatelliter, på 1970-talet fiberoptiskakablar och på 1980-talet gjorde de första mo-biltelefonerna entré för att nämna några vik-tiga exempel på produktinnovationer. Enannan viktig innovation är Internet som ju avmånga förutspåtts bli en viktig källa tillframtida ekonomisk tillväxt (Litan & Rivlin2001; Lipsey et al. 1998).

Men hur har informationsteknologinegentligen påverkat produktiviteten? Trotsstora investeringar i datorer och annan in-formationsteknologi under 1970- och 1980-talen föll takten i produktivitetstillväxten i deflesta länder. Detta var ett mysterium för deflesta ekonomer. En förklaring till detta är atttillbakagången berodde på 1970-talets olje-kriser som krävde stora omställningar i derika ländernas livsstil och produktionsap -

67

parater. Emellertid förklarar den hypoteseninte varför nedgången kvarstod efter det attoljepriset kollapsat på 1980-talet.

Under 1990-talet var investeringarna i IKTmycket omfattande i de flesta OECD-länder.I exempelvis Sverige och USA ökade in-vesteringarna i IKT-kapital med mellan15–20 procent per år under den andra hal-van av 1990-talet (Timmer et al. 2003). Vissaländer gjorde dock större investeringar i IKTjämfört med andra. Lundgren et al. (2007)visar att IKT-kapitalet som andel av totalt ka-pital var betydligt högre i länder som Sveri-ge och USA än i EU i genomsnitt.

För att beräkna vilken påverkan IKT harhaft för arbetsproduktiviteten kan man an-vända sig av tillväxtbokföring. Genom att för-fina denna metod är det möjligt att göra enuppdelning mellan IKT-kapital, övrigt kapi-tal och total faktorproduktivitet (se Oliner &Sichel 2000).

Tabell 4 visar resultaten från dessa be-räkningar för tre olika perioder 1990–2004.


Tabell 4. Bidrag till produktivitetstillväxten från IKT-kapital, övrigt kapital samt total

faktorproduktivitet (TFP) i Sverige, EU-15 och USA 1990–2004 (procentenheter).

Land Arbets- Bidrag från förändring TFPproduktivitetstillväxt i kapitalintensitet

IKT-kapital Övrigt kapitalSverige1990–1995 2,0 0,5 0,5 1,01995–2000 2,6 1,0 0,2 1,42000–2004 2,6 0,4 0,3 1,9

EU-151990–1995 2,4 0,4 0,9 1,21995–2000 1,8 0,6 0,3 0,92000–2004 1,1 0,3 0,4 0,4

USA1990–1995 1,2 0,5 0,1 0,61995–2000 2,3 1,0 0,2 1,12000–2004 2,8 0,6 0,5 1,7

Källa: Lundgren et al. (2007).

Anm.: På grund av avrundning är det inte säkert att summan av samtliga värden är lika med summan av arbets-produktivitetstillväxten.

2 Enligt OECD (2002) definieras IKT-produkter som produkter “avsedda för att utföra informationsbearbetning och kommunikation,vilket inkluderar överföring och visning; eller använder elektronisk bearbetning för att upptäcka, mäta och/eller registrera kon kretafenomen eller kontrollera en fysisk process”. För att klassas som IKT-tjänst krävs att de producerande tjänsterna skall ”vara avseddaför att möjliggöra informationsbearbetning och kommunikation genom användning av elektroniska hjälpmedel”.

Under 1990–95 var arbetsproduktivitets -tillväxten hög i EU medan den var lägre i Sve-rige och USA. Under andra halvan av 1990-talet skedde en markant ökning av produk-tivitetstillväxten i framförallt USA, menäven i Sverige. Den föll däremot kraftigt inomEU. Sverige hade den högsta tillväxten med2,6 procent per år i genomsnitt. Motsvarandesiffror för EU och USA var 1,8 respektive 2,3procent. Bidraget från IKT-kapital ökade i allatre regionerna. Sverige och USA hade ett be-tydligt större bidrag från IKT-kapital jämförtmed EU.

Under perioden 2000–2004 fortsatte pro-duktivitetstillväxten att öka i USA och Sve-rige, medan den minskade avsevärt i EU. Så-ledes fortsatte den avmattning av arbets-produktivitetstillväxten inom EU som pågåttsedan första halvan av 1990-talet. Bidragetfrån IKT-kapital minskade dock betydligt i

alla tre regionerna. Istället var det TFP-till -växten3 som stod för större delen av ar-betsproduktivitetsökningen i USA och Sve-rige. Lundgren et al. (2007) visar att det ver-kar finnas ett samband mellan de IKT-in-vesteringar som gjordes under 1990-talet ochTFP-tillväxten 2000–2004. Sammanfatt-ningsvis verkar det som om det var förstunder den andra halvan av 1990-talet somIKT började ha en markant inverkan på denuppmätta produktiviteten, dvs. ca 50 år ef-ter uppfin ningen av transistorn.

IKT-PRODUCENTERNA ÖKAR TILLVÄXTENTabell 5 visar produktivitetstillväxten och bi-draget till produktivitetstillväxten uppdelatpå IKT-producerande branscher och övrigabranscher i EU, Sverige och USA. Det fram-går att de IKT-producerande branscherna harhaft betydligt högre produktivitetstillväxt än

68


68

Tabell 5. Årlig arbetsproduktivitetstillväxt och bidrag till tillväxten från IKT-producerandeoch övriga branscher i EU, Sverige och USA 1995–2003.

Land Tillväxt Bidrag (procentenheter) Bidrag (procent av total)

EUIKT-producerande 5,2 0,4 28,0

Övriga 1,0 1,0 72,0

SverigeIKT-producerande 9,3 0,7 32,9

Övriga 1,7 1,5 67,1

USAIKT-producerande 10,3 0,9 28,5

Övriga 2,3 2,3 71,5

Källa: OECD (2006), GGDC (2006) och egna beräkningar.

Anm.: Arbetsproduktivitet definieras som förädlingsvärde per sysselsatt. För en detaljerad redogörelse för hurbidraget till produktivitetstillväxten har beräknats, se OECD (2001). Arbetskompensation för EU har beräknatsför perioden 1995–2002 genom att PPP-justera data från följande länder: Danmark, Finland, Frankrike, Italien,Grekland, Nederländerna, Sverige, Storbritannien, Tyskland och Österrike. Förädlingsvärde för EU är baseradepå GGDC (2006) och har justerats med branschspecifika PPP:s. Den IKT-producerande sektorn definieras somföljande branscher: El- och optikprodukter (ISIC 30–33), Telekommunikationsföretag (ISIC 64) och Datakonsulter(ISIC 72). Det finns inga tillgängliga och jämförbara data på lägre aggregationsnivåer, vilket medför att definitio-nen avviker något från den definition som används av OECD (2002). Beräkningarna är baserade på nationella deflatorer.

3 TFP betecknar total faktorproduktivitet och är ett mått på den förändring i produktiviteten som inte kan förklaras av förändringeni övriga produktionsfaktorer. En förändring i total faktorproduktivitet brukar förklaras med teknologisk utveckling eller organisato-riska förändringar.


69

elektriciteten som för informationsteknolo-gin var mellan 40 och 50 år.

Den direkta effekten av den nya tekno-login i sig är liten, istället är det utrymmetsom teknologiska genombrott skapar föranvändarna att förbättra sina egna teknolo-gier som ger upphov till ökad produktivitet.Det var till exempel nödvändigt att uppfinnaoch utveckla elektriska maskiner innan elek-triciteten kunde ha någon verkan på till-verkningsindustrin. Även det faktum attdet är tidskrävande att utveckla nya orga-nisatoriska system har lyfts fram som en för-klaring till varför det tar tid för teknologiskagenombrott att lyfta produktiviteten (David1991). Dessutom har ny teknologi till en bör-jan endast ersatt de funktioner som den gam-la redan utförde, vilket medfört att tidigareinvesteringar förlorat sitt värde och att de positiva produktivitetseffekterna fördröjts(Devine 1983).

INGEN MOORES LAG FÖR ÅNGA OCH ELEKTRICITETDet finns också stora skillnader i hur de treteknologiska genombrotten påverkade eko-nomin. Ångmaskinen spreds aldrig till allasektorer utan användes inom några nyckel-näringar, framförallt textil, kolbrytning ochtransport. Dessa hade också en högre pro-duktivitetstillväxt än genomsnittet. Elektri -citeten hade en avsevärd inverkan på pro-duktiviteten i tillverkningsindustrin ochäven inom framställningen av elektricitet vareffektivitetsökningen stor. Dock tycks dettainte gälla för själva tillverkningen av elektriskamaskiner. Det var snarare de branschersom använde den elektriska utrustningensom kunde tillgodogöra sig de positiva pro-duktivitetseffekterna.

Här föreligger en betydande skillnad i jäm-förelse med IKT-revolutionen som i förstahand har lett till ökad produktivitet inom debranscher som producerar den nya tekno-login. Även om en del av denna skillnad be-ror på att den historiska statistiken inte be-aktar kvalitetsutvecklingen för de branschersom producerade ångmaskiner och elektrisk

genomsnittet för övriga branscher i alla treregionerna. I USA var exempelvis den år ligaproduktivitetstillväxten i de IKT-produce-rande branscherna 10,3 procent jämförtmed 2,3 procent för övriga branscher.

Även bidragsmässigt har de IKT-produ-cerande branscherna stått för en avsevärd an-del av produktivitetstillväxten. I Sverigestod de IKT-producerande branscherna förnästan 33 procent av den totala produktivi-tetstillväxten i näringslivet 1995–2003. Mot-svarande siffror för EU och USA var 28,5 re-spektive 28,0 procent. Även om produktivi-tetstillväxten också har varit hög i ett antalandra branscher så har senare års totala pro-duktivitetstillväxt varit betydligt mer ojämntfördelade jämfört med elektricitetens på-verkan på 1920-talet då de positiva effekternavar relativt jämnt spridda över olika närings -grenar.

Tabell 5 visar också att övriga brans cheri absoluta tal bidrog betydligt mer till pro-duktivitetstillväxten i USA jämfört med EU.Huvudanledningen till dessa skillnader är atttjänstebrancherna detaljhandeln, partihan-deln och finansiella tjänster har haft högreproduktivitetstillväxt i USA än i Europa(van Ark 2003). Att dessa branscher haft enså stark utveckling i USA kan bero på att deti USA funnits färre institutionella hinder motutnyttjandet av den tillväxtpotential som finn-ns i den nya teknologin. Likaså gör detstörre konkurrenstrycket i USA att det blirett överlevnadsvillkor för företagen att dranytta av den nya teknologin för att bli ef -fektivare. Här finns en tydlig parallell i denlångsamma övergången från ånga till el i Stor-britannien kring förra sekelskiftet.

EFFEKTER AV TEKNOLOGISKA GENOMBROTT TAR TIDEn jämförelse mellan de tre teknologiskagenombrotten pekar på att det tar lång tidfrån den ursprungliga uppfinningen till dessatt den ger avtryck i form av produktivi-tetstillväxt. För ångmaskinen var denna för-dröjning ca 140 år, eller 85 år om man utgårfrån Watts ångmaskin, medan den för såväl

utrustning (Edquist 2005), tycks den tekno-logiska utvecklingen under IKT-revolutionenha varit betydligt snabbare. För ångmaskinenoch elektriciteten verkar det helt enkelt inteha funnits någon motsvarighet till ”Mooreslag” enligt vilken antalet transistorer per ytenhet i en integrerad krets fördubblas var18:e månad.

Även om IKT-teknologin har förbättratsi en snabbare takt än ångmaskinen och denelektriska motorn är det inte uppenbart attden kommer att ha en större effekt på pro-duktiviteten i hela ekonomin framöver. Dettaberor på den produktivitetshöjande effektenhos nya innovationer, baserade på IKT-teknologin. Att ha en bättre dator innebärinte att man skriver snabbare, men med stör -re datorkraft skapas förutsättningar för nyainnovationer. Det återstår dock att se hurlångvarig produktivitetseffekten blir fråninnovationer som Internet, mobiltelefoner,plasma-TV, digitalkameror och TV-spel. Avtidigare teknologiska genombrott kan vi läraoss att det tar tid innan den fulla potentia-len hos en ny teknologi övergår i mätbar pro-duktivitetstillväxt. Även om uppfinningar somden elektriska motorn och ångmaskinenjämfört med dagens teknologi verkar trivia-la så betyder det inte att dessa två genom-brott påverkade vårt sätt att leva på ett mind -re genomgripande sätt.

REFERENSERBresnahan, T. F. & Trajtenberg, M. (1995): “Ge -neral Purpose Technologies: ‘Engines of Growth’?”.Journal of Econometrics 65, ss. 83–108.

Byatt, I. C. R. (1979): The British Electrical Indus-

try 1875–1914: The Economic Returns to a New

Technology. Clarendon Press, Oxford.

Crafts, N. F. R. (2004): “Steam as a General Pur-pose Technology: A Growth Accounting Perspec-tive”. Economic Journal 114, ss. 338–351.

David, P. A. (1990): “The Dynamo and the Comput-er: An Historical Perspective on the Modern Produc-tivity Paradox”. American Economic Review 80, ss. 355–361.

David, P. A. (1991): “Computer and Dynamo: TheModern Productivity Paradox in a Not-Too-DistantMirror”. I Technology and Productivity: The Chal-

lenge for Economic Policy, ss. 315–347. OECD,Paris.

Devine, W. (1983): “From Shaft to Wires: HistoricalPerspective on Electrification”. Journal of Econo -

mic History 43, ss. 347–372.

Edquist, H. (2005): “Do Hedonic Price IndexesChange History? The Case of Electrification”. SSE/EFI Working Paper nr 585, Handelshögskolan iStockholm.

Edquist, H. & Henrekson, M. (2006): “Technolo -gical Breakthroughs and Productivity Growth”.Research in Economic History 24, ss. 1–53.

Gerschenkron, A. (1952): “Economic Backward-ness in Historical Perspective”. I The Progress of

Underdeveloped Areas (red. B.F. Hoselitz) ss. 5–30.University of Chicago Press, Chicago.

GGDC, Groningen Growth and Development

Centre (2006): 60-industry Database. Groningen.

Harley, K. C. (1993): “Reassessing the IndustrialRevolution: A Macro View”. In The British Indus -

trial Revolution: An Economic Perspective (red. J. Mokyr) ss. 171–226. Westview Press, Boulder.

Hjulström, F. (1940): Sveriges elektrifiering: En

ekonomisk-geografisk studie över den elektriska

energiförsörjningen. Geographica, Uppsala.

Hoffmann, W. G. (1965): Das Wachstum der Deut -

schen Wirtschaft Seit der Mitte des 19. Jahr hun -

derts. Springer, Berlin.

Kendrick, J. W. (1961): Productivity Trends in the

United States. Princeton University Press, Prince-ton.

Landes, D. S. (1969): The Unbound Prometheus:

Technological Change and Industrial Development

in Western Europe from 1750 to the Present.

Cambridge University Press, Cambridge, MA.

Lipsey, G., Bekar, C. & Carlaw, K. (1998): “WhatRequires Explanation?”. I General Purpose Tech-

nologies and Economic Growth (red. E. Helpman)ss. 15–54. MIT Press, Cambridge, MA.

70


Litan, R. E. & Rivlin, A. M. (2001): Beyond the

dot.coms. Brookings Institution Press, WashingtonDC.

Lundgren, S., Edquist, H. & Wallgren, A. (2007):Tillväxt i otakt. Konjunkturrådets rapport 2007. SNSFörlag, Stockholm.

Maddison, A. (1991): Dynamic Forces in Capital-

ist Development: A Long-Run Comparative View.

Oxford University Press, Oxford.

McCloskey, D. (1981): ”The Industrial Revolution1780–1860: A Survey”. I The Economic History of

Britain since 1700: Volume 1: 1700–1860 (red. R.Floud & D. McCloskey), ss. 103–127. Cambridge University Press, Cambridge.

Mulhall, M. G. (1899): The Dictionary of Statis-

tics. Routledge and Sons, London.

OECD (2001): OECD Productivity Manual: A Gui -

de to the Measurement of Industry Level and Agg -

regate Productivity Growth. Directorate for Scien -ce, Technology and Industry, Paris.

OECD (2002): “Measuring the Information Econo-my”. OECD Working Paper, Paris.

OECD (2006): STAN Database. OECD, Paris.

Oliner, S. D. & Sichel, D. E. (2000): “The Re sur -gen ce of Growth in the Late 1990s: Is InformationTechnology the Story?”. Journal of Economic

Perspectives 14, ss. 3–22.

Rosenberg, N. & Trajtenberg, M. (2004): “A Gene -ral-Purpose Technology at Work: The Corliss SteamEngine in the Late-Nineteenth-Century UnitedStates”. Journal of Economic History 64, ss. 61–99.

Schön, Lennart (1988): Historiska nationalräken-

skaper för Sverige: Industri och hantverk 1800–

1980. Ekonomisk-Historiska Föreningen, Lund.

Solow, R. M. (1957): ”Technical Change and theAgg regate Production Function”. Review of Eco-

nomics and Statistics 39, ss. 65–94.

Timmer, M. P., Ypma, G. & van Ark, B. (2003): ”ITin the European Union: Driving Productivity Diver-gence?”. Research Memorandum GD–67, Universityof Groningen, Appendix Tables, updated June 2005.

van Ark, B., Inklaar, R. and McGuckin R. H.

(2003): ”’Changing Gear’ Productivity, ICT and Ser -vice Industries: Europe and the United States”. I The

Industrial Dynamics of the New Digital Economy

(red. J. F. Christensen & P. Maskell), ss. 56–99. Edward Elgar, Cheltenham.

71


72


F öljande artikel grundar sig på min dok-torsavhandling (Lindfelt, 2006) och lyf-ter i första delen fram några av dess cen-

trala resultat. Dessa utgör en bas för vidare-utveckling av de tankar, vilka bildar stommeni artikelns andra del, själva diskussionen. Ar-tikeln är sålunda ett vetenskapligt diskus -sionsinlägg med frågan: vem kan ta ansvar iföretagsetiska frågor?

Dagstidningar kan vara ett intressantsätt att ta pulsen på samtiden. Genom tid-ningarnas rubriker och artiklar är det möjligtatt följa opinionsbildningen och notera vadsom intresserar läsarkretsen. Artikeln bör-jar med en snapshot av några tidningsartik -lar och rubriker som exemplifierar mark -nadsklimatet under andra kvartalet år 2006.

KONSUMENTMARKNADEN: ETISKA TRÄDGÅRDSSTOLAR OCH ETISK FRUKT Under försommaren 2006 kunde man läsa itidningarna bl.a. att ”dina trädgårdsmöblerkan vara tillverkade av virke från skövladeregnskogar” (ÅU, 4.5.2006). Samtidigt passarIKEA (Hbl, 6.5.2006) på att med en helsi-desannons presentera sig som ”IKEA i dengröna regnskogsvänliga klassen – ’Sommar-

möbler i bästa gröna klass’”. Också Chiqui-ta och K-mataffärerna gör gemensam sak: enhalvsidesannons (Hbl, 6.4.2006) berättaratt man för varje kilo banan som köps i K-mataffärerna samtidigt donerar pengar in-direkt till intensivvårdsutrustning i barnkli-niker. Båda exemplen är kanske lätta för ossatt ta till oss. Det gäller trädgårdsstolar ochfrukt. Som konsument vill man veta vad manbetalar för och man vill ha tilltro till varu-märken. Man kanske förknippar Chiquita medbra bananer, K-butiker med ansvar, IKEAmed trygga utemöbler osv.. Då har marknads-föringen gått hem och företagen har skapatett etiskt skimmer kring sitt ”brand”.

INDUSTRIELLA MARKNADEN: GATSTEN OCH MILJÖDEMOSTRATIONER Låt mig ta några andra exempel, från den in-dustriella marknaden, där företag står i aff-färsrelation till andra företag, man talar omden s.k. business-to-business marknaden. ”Ki-nesisk gatsten görs med livet som insats”(Hbl, 3.5.2006). Tulikivi anlitar kinesiskastengruvor för att få sina plattor till ett torgi Helsingfors. Genom att marknadskrafternastyr valet av sten, blir det ett nödvändigt ont

73

* Åbo Akademi.

est 2/07 lise-lotte lindfelt

Företagsetik – vem kan ta ansvar?

Lise-Lotte Lindfelt*ED

Företagsetik är att studera hur företag använder sig av etik för t.ex. strategiska mål, men också attfråga sig vem som skall bära ansvar i olika företagsetiska situationer. Det finns en uppsjö definitio-ner av företagsetik, men t.ex. Gaumnitz och Lere (2002, s. 35) menar att företagsetik är den delenav etik som är applicerbar på företagsvärlden. I artikeln ges exempel på Stora Enso som gör etikentill en vinstbringande strategi. Men artikeln frågar också huruvida stora företag verkligen kan taansvar i den globala värld de är verksamma i. Artikeln diskuterar vem som alternativt kunde bäraansvar för företagsetiska dilemman och pekar på politikers roll i uppnående av global rättvisa.

i konkurrensen att tiotusentals arbetare dörsom följd av usla arbetsförhållanden i gru-vorna.

Finländska Metsä-Botnia förknippas meddödsfall bland argentinska demonstranter.(Hbl, 10.5.2006) Man tvistar om rätten att an-vända den gemensamma floden Uruguay.Massafabriken ger anledning till den störstamiljödemonstrationen någonsin dittills i helaLatinamerika. Kemira som är leverantör avkemikalier för skogsindustrin följer naturligti sin kunds, Metsä-Botnias, fotspår och byg -ger en enhet för väteperoxidtillverkning iUru guay. Kemira upplever inte att företagethar del i Metsä-Botnias konflikt eftersom de”bara är underleverantörer”.

HAR FÖRETAG SAMVETEN?Alltså: Tulikivi köper gatsten från en pro-ducent i Kina, Kemira säljer väteperoxid tillMetsä-Botnias cellulosatillverkning. Före-tag handlar med företag. Vilken roll spelar dåetiken hos partnerföretag eller hos partner-företagens partners? Företag har väl ändåinte samveten – eller har de? Åtminstone kanman konstatera att företag består av män -niskor som jobbar i dem och dessa människorhar ansvarskänsla, samvete, en moraliskupp fattning om rätt och fel och en vilja attgöra gott – i bästa fall. Men räcker detta – el -ler är det något annat än god vilja som dri-ver företag på den industriella marknaden attprofilera sig som etiska? Kan det t.o.m.finnas pengar i att vara rejäl, rättvis, miljö-medveten eller värna om arbetsskyddet? Vil-ka värden skapar ett företag när det bryr sigom etik? Skapas etiska värden, ekonomiskavärden, sociala värden – och kan dessa skil-jas åt?

Etik – den saknade länken (Lindfelt,2006) är en studie av företagsetik bland före-tag just på den industriella marknaden. Ar-betet har drivits av frågan om hur etiken på-verkar olika slags värdeskapande hos ett bo-lag. I fokus står ett skogsbolag, Stora Enso.Varför är detta ett gott exempel? En intres -sant aspekt är att Stora Enso är ett stort före-tag i en dynamisk omgivning. Företaget ärmarknadsledare i flera sektorer. Samtidigt är

det också ett företag utsatt för hård press ochetiska hotbilder såsom gruvolyckor, barnar-betskraft, facklig frånvaro och skogsskövling.Ändå – eller kanske just trots det – har Sto-ra Enso lyckats profilera sig som ett av demest etiska företagen i Finland (Nordic

companies outperform..., 2004). En ku-riositet är dessutom att Stora Ensos anfaderStora Kopparberg anses vara det äldsta ak-tiebolaget i världen med ca 700 år på nack-en (Normann, 2001, s. 15).

VAD ÄR FÖRETAGSETIK?I studier av företagsetik kan man, enligt Bryt -ting och Egels (2004, s. 7) definition fokuse -ra på två olika perspektiv.

Antingen går man in för att reda ut omföretagen är så bra som de säger: om Chiquitaför sina kunder bakom ljuset genom att slåsig i hop med K-butikskedjan eller inte. Omträdgårdsmöblerna verkligen är från skövladeregnskogar eller om de är så trygga som sägsi marknadsföringen. Detta är en mera filo-sofisk, ofta preskriptiv approach som utre-der vad som är bra eller dåligt, gott eller ontbeteende (se också t.ex. Löhman & Stein-holtz, 2003). Man talar om etik som norma-tiv moralfilosofi. Brytting och Egels (2004, s.6) skriver: ”Företagsetik behandlar fenomeninom det ekonomiska livet (t.ex. köp, sälj,sparande, investeringar, marknadsföring,beslutsfattande, arbetsliv och ledarskap)uti från ett moralfilosofiskt perspektiv med an-vändning av en moralfilosofisk begrepps-apparat”. Det här är inte vad min studiefrämst syftar till.

Det andra alternativet är att undersökaföretagsetiken såsom den används i nä-ringslivets praxis. ”Företagsetisk forskningär forskning som behandlar relevanta före-tagsetiska sakfrågor, dvs. etiskt kontrover-siella eller uppmärksammade delar avnärings livets praktik” (Brytting och Egels2004, s. 7). Då studerar man hur företag an-vänder sig av etiken eller som i den här stu-dien: vilket värdeskapande etiken för med sig.Denna forskning är snarare deskriptiv ellerexplorativ företagsetisk i den bemärkelsen attden studerar hur och varför företag an-

74


vänder sig av etiska principer i sin marknads-föring. Därför är studiens resultat inte hellerhuruvida Stora Enso är ett etiskt företag ellerinte – eftersom detta inte är syftet.

Syftet är här snarare att förstå varför före-tag vill använda så kallade etiska koder1, nå-got som jag kommer fram till att är mång -facetterat. Många orsaker har med globali-seringen att göra. Nedan presenteras tre exempel på vad denna forskning visar på.

FÖRETAGSETISKA KODER ETT SVAR PÅGLOBALISERINGENI. I en global värld, möter företagen olika tra-

ditioner, kulturer och värderingar. Därförblir värdepluralismen en central frågaför ett storföretags ledningsgrupp. Vilkavärderingar företaget skall följa är inte en-tydigt. I avhandlingen diskuteras t.ex.att Stora Enso klart förutsätter att ar-betstagare måste få tillhöra fackföreningar.Men i Kina är facklig verksamhet förbju-den i lag – vilket skapar en tydlig värde-konflikt för Stora Enso. Vilka värdering-ar skall bolaget följa; de europeiska ellerde kinesiska? Frågor som denna är ett typ-exempel på hur företag måste ta ställningtill konkreta värderingar och naturligtockså inkludera dessa i sin etiska kod. Ettannat exempel är barnarbetskraft. Vad ärbarnarbetskraft? I vår västerländska världhar vi våra stipulationer för när barn fårbörja arbeta och vårt samhälle är uppbyggtenligt det. Men vi ser också att andra län-der är organiserade så att barnens arbets -insats är en väsentlig del av en familjs för-sörjning. Vilken värdering skall då ett glo-balt företag följa för sin verksamhet i oli-ka länder? Är det ok att barn jobbar i Thai-land, Tanzania eller Bangladesh, meninte i Finland? Dubbelmoral – eller kultur -imperialism?

II. En annan väldigt viktig faktor i uppkom-sten av etiska koder just i Stora Enso ärideella rörelsers aktiviteter. I slutet av 90-talet hade skogsindustrin en stor konfliktmed Greenpeace, varpå Greenpeace kon-

taktade de tyska uppköparna, skogsin-dustrins största marknad. Greenpeacefick genom detta de tyska kunderna attkräva en viss nivå på miljöhänsynen hosskogsindustrin, också hos Stora Enso.Men också kändisar med idealistiska tan-kar kan ha inflytande. Författarinnan tillHarry Potter, J. K Rowling, förutsatte atthennes böcker trycks på miljövänligtpapper. Detta ledde till att stora växlardrogs på, SanomaWSOY som tryckerböcker tog Rowlings önskemål på fullasteallvar och till följd av detta berördes ock-så Stora Enso, som levererar pappers-produkter till boktryckningen.

III. Ett tredje exempel på globaliseringens re-lation till etiska koder, är investerarnasroll. Investeringskapital rör sig över helajorden, det är känsligt för skandaler ochdet är ofta stora pengar som är inblan-dade. Investerare vill veta att börsbolageninte riskerar att bli fällda för oetiskt be-teende, med resultatet att aktievärdet ra-sar. Etik har alltså blivit en slags kvali-tetsaspekt för investerare. I företagen ta-lar man om risk management. Samtidigthar det vuxit fram en helt ny ekonomiskbransch: konsultbyråer som gör upp in-dex där man inkluderar ansvarsfulla före-tag och företag som tar en hållbar ut-veckling i beaktande. Stora Enso menaratt analytiker som jobbar med sådana in-dex har varit betydelsefulla drivkrafter förföretagets reflektion över sina värde-ringar (Lindfelt 2006).

De här exemplen visar hur några centrala re-sultat min avhandling faller inom den slagsföretagsetik som studerar näringslivets pra -xis, den mera deskriptiva typen av företag-setik, enligt definitionen ovan (Brytting ochEgels, 2004, s.7).

UTOPISTISKT ATT FÖRETAG FÖLJER SINUPPSATTA ETIKHär vill jag också utveckla mina tankar vidarefrån de argument som förs fram i Lindfelt(2006) och fråga om företagen verkligen kan

75

1 En företagsetisk kod definieras t.ex. enligt Brytting (1998: 196): ”En etisk kod är: lokalt förankrad och centralt sanktionerad,uttrycker god praktik och anger ideal, har praktisk betydelse och är generellt giltig.”


ta det ansvar som de menar sig ta när manläser vad som sägs i företagens etiska koder.På sätt och vis går jag nu då in i den andratypen av företagsetik (se definitionen avBrytting och Egels 2004, s. 7, ovan) och meranormativt diskuterar hur näringslivet ellerföretagen borde förhålla sig till företagsetiskafrågor. I Lindfelt (2006, sista artikeln2) argu -menterar jag för att det är utopistiskt att före-tag är så goda som de hävdar i sina etiska ko-der. Det är inte möjligt, hävdar jag, att före-tag alltid kan göra som de skriver i sinetiska kod: det är utopistiskt att företaget ialla händelser och vid varje verksamhets-punkt är enigt. Det är omöjligt eftersom t.ex.Stora Enso är alltför stort, inrymmer förmånga anställda för att deras värdegrunderskall kunna sammanfalla. Den mänskligafaktorn är för stor kan man lite tillspetsat ar-gumentera. Hur strategiskt bra är det då attskriva ner företagets värderingar i en gemen -sam etisk kod – om den också kan användasmot företaget? Jag hävdar i avhandlingenssista artikel att en etiskt hållbar verksamhetär nödvändig, men att etiska koder inte nöd-vändigtvis behöver spela en stor roll i ett gottföretag. Låt mig utveckla tankarna vidare medavstamp från den sista artikeln i avhandlin -gen.

EN ETISK LEDARE – EN GOD LEDAREDet är möjligt att en utmärkt ledare inte strä-var efter det som är (etiskt) rätt. Samtidigtbehöver inte heller den som strävar efter rättvara en god ledare. Kring detta påstående fi-losoferar Per Sundman (2000) på ett tänk-värt sätt. Hans insikt kan ändå nyanseras. Pådet stora hela, kan man spekulera om att före-tag som är etiskt medvetna också är bättreledda. Det finns också annan forskning somkommer till motsvarande resultat, t.ex. Be-renbeim (2000). Den företagsledning somfunderat igenom sin mission, sin framtids-vision, sin legitimitet att verka, och mentaltöverkommit sin moraliska osäkerhet vadgäller vilka värderingar den skall följa, den

företagsledningen har också i sin kreativitetlärt sig vem och vad företaget är – och vadföretaget strävar efter. Ett sådant företag harförhoppningsvis också i någon mån analyseratden etiska atmosfär företaget verkar i,företagets etiska roll på marknaden och dessetiska position bland sina partnerföretag ochkonkurrensföretag. Det har analyserat sinetiska identitet i affärsnätverket.3 Alltsåhävdar jag att ett företag som har en hög etiskprofil också sannolikt är ett väl lett och fun-gerande företag. Detta till trots är det för-modligen ändå så att företaget är i riskzonenför skandaler, speciellt om det använder enföretagsetisk kod.

Även om en skandal inträffar, är detalltså inte självklart att företaget har ett då-ligt ledarskap. Snarare kan man däremot antaatt det företag som haft en skakig väg mot enetisk profil är ett företag med gott ledarskap– just därför att det är genom att välja denkrävande vägen man blir allra bäst (se t.ex.Normann 2001, s. 297). Det kan vi t.ex. se ifallet med Stora Enso där nämnda kris medGreenpeace och tyska uppköpare ledde tillatt företaget blev en föregångare i ansvar vadgäller miljö och sociala frågor. Min slutsatsär att företaget måste stå i en slags obalansoch spänning med samhället för att vara sunt– hur paradoxalt det än låter. I Lindfelt(2005), även avhandlingens femte artikel, ci-teras Stora Ensos etiska chef Kaisa Tarna (s.16). Hon berättar att företaget ser det somthe million dollar question huruvida detetiska företaget också är det framgångsrikaföretaget. Stora Ensos strategiska motivkan knappast bli tydligare. Man vill veta omdet lönar sig att vara etisk. Med detta sombakgrund är det lätt att beskylla företagen föratt de bara följer en vinstskapande strategi,när de tillämpar sin etik. Man kan då, såsomt.ex. Gustafsson (1990), kritisera företagetoch hävda att etik ju inte kan vara strategiutan etik är att vilja göra något gott, inte attopportunistiskt komma längre, bli bättreeller positionera sig fördelaktigare. 76

2 Även publicerad i Electronic Journal of Business Ethics and Organization Studies 10 (3).

3 Dessa begrepp hör förresten till avhandlingens centrala bidrag och är en teoretisk utveckling av den industriella nätverksteorin.


“The idea of an ethical strategy is, you

might say, a contradiction of moral

logic. You should behave ethically, we

could say, out of personal conviction

and of moral feeling, not out of sheer

strategic calculation of self interest.

Ethics should not be an instrument for

furthering possibly un-ethical aims. Or,

put in another way, ethics is a question

of values and goal, not of methods.”

(Gustafsson 1990, s. 1)

MAKT ÄR ANSVAR – ANSVAR ÄR MAKTHär vill jag lyfta fram ansvarsfrågan och nor-mativt konstatera att företagen kanske inteär de som skall bära det ansvar många häv-dar att tillfaller dem i dagens värld. Provo-cerande kanske – företagen skall inte bära an-svar – vad menar jag? Ansvar kan man bäranär man står i en position att ta ansvar. Maktär ansvar – ansvar är makt. Sålunda är det pu-delns kärna att fråga vilken makt företagenhar. Då förstår man också vilket ansvarföretagen kan bära. Tänk t.ex. på UPM somgenomfört enorma uppsägningar i Finland.Vad tänker vi oss när vi säger att UPM – ellerett annat globalt företag skall ta sitt sam-hällsansvar? Jag vill resonera kring den härtanken och utgår från några centrala aktö-rer i ett globalt börsföretag, vilket somhelst.

För det första, det är ägarna som ägerföretaget. Ägarna i börslistade företag bytskontinuerligt genom börshandel. Ägarstockenär ständigt ny i sin sammansättning. Här kanman med rätta undra vilket ansvar en två-dagars ägare har, vilket ansvar en tvåsekun -ders ägare har och vilket ansvar en ägare medtjugo års aktieinnehav har. Blir ansvaretstörre med längre ägande – eller är ansvaretlika stort för alla som äger lika mycket en visstidpunkt? Ofta förutsätter ansvar ett längreperspektiv, som inte kan omfattas av kort -tidsägare. Men gränsen blir väldigt otydlig ochsuddig för ansvarstagande i ägarstocken i ettbörslistat företag. Jag hävdar att det därförinte nödvändigtvis är ägarstocken som kan

ta ansvaret i ett börslistat företag, trots attdet idag finns många investerare som expli-cit är etiska investerare.

För det andra, är det ofta VD:n som hållsansvarig, oberoende av sitt ägarkapital. Där-för är det också VD:n som byts ut när en etiskskandal inträffar. VD:ns ansvar är att avgå föratt företaget skall få nytt förtroende. Sålun-da kan man säga att VD:n tar sitt ansvar närhan eller hon avgår. Men är företaget då ock-så rättfärdigat? Ett företag som kontinuer-ligt byter sin VD, kan det också bete sig hursom helst bara VD:n får gå? Jag hävdar attinte heller VD:n kan bära hela företagets an-svar. Om inte ägarna och inte heller före-tagsledarna kan bära hela företagets ansvar,vem skall då göra det?

Ett tredje gångbart alternativ är att sekunderna eller köparen som ansvariga försina inköp. Genom en ekonomisk transaktionskapas den efterfrågan i vilken säljarföreta-get finner sitt existensberättigande. Köparenhar ett visst ansvar för den efterfrågan somskapas, speciellt om denna är en enskild kon-sument. Då är personen också en moraliskperson som inte kan fly sitt personliga ansvar.Svårare blir det på en industriell marknad,där kunden utnyttjar produktionsnätverketlika mycket som säljarföretagen. Ytterligareett problem infinner sig när man beaktar attvarje euro är en röst och alla har inte lika stormöjlighet att använda sina medel på ett an-svarsfullt sätt. Sålunda är också den in-dustriella kunden i en knivig ansvarssituation.Inte heller kunden eller konsumenten kan tahelhetsansvar.

GLOBAL EKONOMI ÄR GLOBAL POLITIKPolitiska beslutsfattare med globalt inflytandeutgör ett fjärde alternativ, vilket jag vill lyf-ta fram i frågan om vem som bär ansvar fördagens företagsekonomiska situation. Globalekonomi är global politik, vilket också lyftsfram av många andra forskare, t.ex. Marjaa-na Kopperi (1999) och David Korten (1995).Min avhandling inleds med några ord av Pre-sident Halonen: ”Vi har bara en värld. Där-för är vår framtid gemensam”. Låt mig här i

77


slutet av denna artikel anknyta till bokensbörjan. Jag menar att President Halonen i vissmån är ansvarig för företagens handlingsut-rymme, liksom andra inflytelserika politikerockså är ansvariga. Påståendet grundar jagpå följande motiveringar. Företag tillåts blienorma i dagens globala ekonomiska system.Många företags makt har vuxit sig långt störreän enskilda nationers förmåga till ledning,auktoritet och styrning. Dessa storföretag harexklusiva möjligheter att skapa behov, skapaefterfrågan, skapa politisk instabilitet ochskapa klyftor i världen. De har helt enkeltmöjlighet att påverka hela världsdelars ut-veckling. Att de också skall ta ansvar för alla

konsekvenser av sin verksamhet är befängt.Det är också utopistiskt. Företagens makt ärför stor för dess möjlighet till ansvarstagandei en konkurrensutsatt ekonomi. Jag hävdaratt ingen kan ta detta helhetsansvar. En vissdel av ansvaret faller ändå tveklöst på de ins -titutioner som tillåter företagen att bli så sto-ra. Jag vill poängtera att de institutioner sommöjliggör för företag att anta dessa gigantiskaformer har ett stort ansvar. Företagen kan till -räknas ansvar i viss mån för sin verksamhet.Men de kan inte tillräknas ansvar för alla sinakonsekvenser, eftersom företaget agerar påen ohyggligt tuff och global marknad. Före-tag bör följa regler, såsom t.ex. handelsrätten,internationella avtal och andra juridiskaprinciper beroende på var de är registreradeoch har verksamhet. Sålunda måste företaganpassa sig efter vad som är lagligt. Men detetiska ansvaret, vilket bygger på frivillighet,begränsas långt av en marknadskapitalism.Där är strategin enda möjligheten att ta störreetiskt ansvar. Så här efter fotbolls-VM, vill jaggöra en analogi och tänker mej att företagenär som fotbollsspelare i en match. Naturligtvisgör man allt för att vinna – inom spelets reg -ler. Men kanske spelets regler borde dryftasnärmare – också på världsmarknaden? Attföretag har etiska koder är en strategi för attlyckas bättre, det hör till företagens exis tens -utrymme och krav att vara strategiska. Menglobala institutioner borde – i högre grad ände redan nu gör – dryfta spelreglerna och tasitt moraliska ansvar. Därför slår President

Halonen huvudet på spiken när hon säger(2003, s. 14): ”Vi har bara en värld. Därförär vår framtid gemensam”.

REFERENSERBöcker och artiklarBerenbeim, R. (2000): Global ethics. Executive

Excellence, 17(5), 7–8.

Brytting, T. (1998): Företagsetik. Malmö: LiberEkonomi.

Brytting, T. & Egels, N. (2004): Svensk Företags -

etisk Forskning 1995–2001. BAS: Göteborg.

Gaumnitz, B. R. & Lere, J. C. (2002): Contents ofCodes of Ethics of Professional Business Organiza-tions in the United States. Journal of Business

Ethics, 35(1), 35–49.

Gustafsson, C. (1990): New Values, Morality and

Strategic Ethics. Memo-Stencil 148. Företagsekono-miska institutionen. Åbo: Åbo Akademi.

Halonen, T. (2003): Sitoutuminen vuosituhatjulis -tuksen arvoihin ja tavoitteisiin. I: Me olemme päättä-

neet. Vuosituhatjulistuksen rauhan ja kehityksen

tavoitteet, 14–16. Helsingfors: Suomen YK-Liitto.

Kopperi, M. (1999): Business Ethics in Global Eco-nomy. Electronic. Journal of Business Ethics and

Organization Studies EJBO 4(1).

Korten, D. (1995): When corporations rule the

world. West Hartford, Conn.: Kumarian Press.

Lindfelt, L-L. (2005): Sustainability as Strategy.Proceedings of 11th Annual International Sustain -

able Development Research Conference. 6–8.6.2005,Helsingfors.

Lindfelt, L-L. (2006): Etik – den saknade länken.

Den industriella nätverksteorin i ett nytt värde -

skapande perspektiv. Diss. Åbo Akademi.

Löhman, O. & Steinholtz, D. (2003): Det ansvars-

fulla företaget. Corporate Social Responsibility ipraktiken. Stockholm: Ekerlids.

Nordic companies outperform European on

Sustainability (2004): Market Letter 08/12/04. GESInvestment Services. Danmark.

Normann, R. (2001): När kartan förändrar affärs-

landskapet. Malmö: Liber Ekonomi.

Sundman, P. (2000): The Good Manager – A MoralManager? Journal of Business Ethics. 27(3),247–254.

DagstidningarHbl 6.4.2006. Hufvudstadsbladet.

Hbl 3.5.2006. Hufvudstadsbladet.

Hbl 6.5.2006. Hufvudstadsbladet.

ÅU 4.5.2006. Åbo Underrättelser.

78


I Finland finns det lite mer än 230,000företag och den absolut största andelenav dessa, mer än 90 procent, har inte

mer än 9 anställda (Statistics Finland, 2005).Lägger man därtill den uppfattningen att merän 80 procent av alla företag anses varafamiljeföretag (Ktm-julkaisuja, 2005), så ärdet lätt att inse att de finländska företagentill största delen utgörs av mindre familje -ägda företag. Familjeföretag betyder i det härsammanhanget att företaget ägs och kon-trolleras till största delen av en familj, samtatt det finns åtminstone en familje medlem iföretagets ledning. Mindre familje ägda före-tag är med andra ord en stor och viktig kat-egori av företag i den finländska samhälls -ekonomin. De är också en kategori av före-tag som det pratas alltmer om.

Orsakerna till det växande publika in-tresset för de mindre familjeföretagen ärmånga, men ganska ofta har diskussioner omde mindre familjeföretagen något med ägar-frågor att göra. En väldigt stor andel av dessa

frågor är koncentrerade till ett potentielltstort framtida byte av ägare hos de här före-tagen. Olika utredningar visar på lite olika siff -ror, men oftast anses det vara ca 70–80 000sådana här företag som står inför ett ägarbyteinom de närmaste 5–10 åren (Valtioneuvos -ton kanslia, 2003). Den här uppskattningenhar man åstadkommit genom att i främstahand undersöka åldersstrukturen hos före-tagarna. Samhällsekonomiskt sett anses ensådan här stor mängd av ägarbyten som enrejäl utmaning, men företagarna och derasintresseorganisationer anser att problema-tiken kunde lindras ifall staten gjorde lämp-liga ingrepp i den nuvarande arvs- och gå-vobeskattningen. I dess nuvarande formanses den kraftigt försvåra ägarbyten i fa-miljeägda företag, vilket inte precis ökar ut-sikten till att nya ägare ska träda in och föraverksamheten vidare (Ktm-julkaisuja, 2005).Frågan är emellertid ifall inte familjeföreta-garna själva kunde förekomma en stor del avden här problematiken. Det kunde göras

79

* Svenska handelshögskolan.

est 2/07 jan sten

Ägarstrategier i mindre familjeägda företag

Jan Sten*ÖVERASSISTENT

Den här artikeln innehåller en diskussion om passiva ägarstrategier i mindre familjeägda företag.Stora förändringar förväntas i ägarstrukturen hos dessa företag inom de närmaste åren, men detmesta talar för att företagarna inte aktivt kommer att agera förrän det är en nödvändighet. Denvanligaste orsaken är att ägarfrågor inte aktivt diskuteras på en strategisk nivå inom företaget.Dessa frågor är klart underordnade ledningen av den operativa verksamheten. Det i sin tur ökarrisken för att marknaden för att sälja och köpa sådana här företag inte, åtminstone på medellångsikt, kommer att utvecklas på ett samhällsekonomiskt fördelaktigt sätt.

genom att ha ett betydligt aktivare grepp omsina ägarstrategier än vad fallet tycks vara imånga familjeföretag för tillfället.

KÄNNETECKEN FÖR PASSIVA ÄGARSTRATEGIER I MINDRE FAMILJEÄGDA FÖRETAGEn ägare är en aktör, som har investerat sittkapital i ett företag i tron att investeringenska ge bästa möjliga avkastning. En ägaretros välja sitt investeringsobjekt med storomsorg bland alla de attraktiva alternativsom finns tillgängliga. Flödet av informa-tion är gott, och det anses finnas goda möj-ligheter till att bilda sig en objektiv uppfatt-ning om hur attraktiva olika investerings-möjligheter sist och slutligen är. Utgåendefrån de tillgängliga alternativen så väljs se-dan på rationella grunder det objekt somkan förväntas avkasta mest. Ifall ägarensavkastningskrav inte kan tillgodoses, så ärdet bara att flytta sitt kapital till något ann-nat alternativ, där det förhoppningsvis bätt-re kan tjäna sitt syfte att maximera ägarensförmögenhet. Sådana här omställnin gar ärmöjliga att göra, eftersom det finns en fun-gerade och transparent prismekanism samten likvid marknad. (Brealey och Myers,1991)

I många hänseenden är den effektiva ka-pitalmarknaden något som är väldigt avläg-set när man beger sig in i de mindre famil-jeföretagens värld. Där gäller i de flesta falllite andra spelregler än på den välkända ka-pitalmarknaden. Där handlar det väldigtsällan om snabba kapitalförflyttningar, full in-formation eller likvida tillgångar. Ägare tillmindre familjeföretag verkar på ett lite an -norlunda sätt på grund av ett visst antal or-saker, vilket i sin tur har vissa effekter för så-väl ägarna som samhällsekonomin. Låt oss be-grunda vad det här egentligen innebär.

Nytto-, inte förmögenhetsmaximeringHos ägare till större företag anses det varaen självklarhet att avsikten med ägandet äratt maximera förmögenheten. Företagetsresurser ska skötas på ett sådant sätt att

det ger största möjliga avkastning på detkapital som ägarna ställt till förfogande.Ifall inte ledningen lyckas möta de uppställ-da förväntningarna, så kan ägarna flytta sittkapital till andra företag där sannolikhetenär större att avkastningskraven uppnås. Al-ternativt så kan ägarna byta ut ledningenför företaget. Hos ägare till mindre familje-ägda företag kan resonemanget givetvis föl-ja samma banor, men i de flesta fall ställsdet andra förväntningar på ägandet. En så-dan avvikelse är en klarare fokusering på demer personliga målsättningarna. Ägarna(företagarna) uppger sällan att de startarsina företag av rent finansiella skäl, och ifallde gör det, så är det mera en fråga om attförtjäna sitt levebröd än att maximera sinförmögenhet (Huuskonen, 1992).

Företagarna startar oftast sina företag föratt de vill förverkliga sig själva, vara sina egnachefer, eller för att de vill förverkliga någonspecifik idé. Ägandet av företaget är bara ettmedel för att uppnå dessa mål, vilket ocksågör att ägandets betydelse i sig får en heltannan roll än för ägare till större företag.Ägandet är snarare ett måste för att kunnauppnå mer personliga mål. Som en följd avdet kan det hos ägare till mindre familjeäg-da företag vara mer en fråga om nytto- än för-mögenhetsmaximering. Det här betyderockså att den operativa verksamheten kom -mer att vara betydligt intressantare ochnärmare företagarens hjärta än vad ägarfrå-gor är. Följaktligen är det inget under att enstor del av företagarna kommer att ha en väl-digt passiv ägarstrategi. Den personliganytto maximeringen eftersträvas på annat sättän genom åtgärder som strävar till att maxi -mera ägarens förmögenhet.

Ingen tydlig skillnad mellan företag ochföretagareEn fokusering på den personliga nyttofunk-tionen skapar också lätt en situation, därdet för en potentiellt ny ägare blir svårt attsärskilja mellan företaget och företagaren.Företaget må vara ett aktiebolag, men ipraktiken är verksamheten så starkt perso-

80

est 2/07 jan sten

nifierat till den drivande ägaren att det blirsvårt att se vad ett företags värde egentli-gen är (Hiltunen, Turunen och Pasonen,2000). Följaktligen blir det inte heller lättatt sätta ett pris på verksamheten. Detkommer i sin tur att leda till att potentiellaägare får svårigheter med att se vad de kanfå för avkastning på sin möjliga investering.I det läget är det mer intressant att satsa påalternativa investeringar.

Hellre full kontroll än majoritetsägandeMånga startar sitt egna företag för att kunn-na förverkliga sig själva, eller för att ha en-samrätt till de viktiga beslut som ska fattas.Ett annat vanligt förekommande känne-tecken för företagare är ett klart uttalatkontrollbehov (Delmar, 1996). Man vill hafull kontroll över såväl stora som små frå-gor. Bestämmanderätt kan man ha i egen-skap av enkel eller kvalificerad majoritet,men för de flesta familjeföretagare tycksdet inte räcka. Det ska vara full kontroll hosden enskilde företagaren, eller på sin höjdhos den enskilda familjen. Ett mera diversi-fierat ägande skapar krav på insyn, för-handlingar, möten och protokoll, vilket ärdetsamma som aktiviteter som inte tillförnågot värde till den operativa verksamhe-ten. Det här är en förekommande tolkninghos företagarna, och därför förekommerockså ganska sällan ett diversifierat ägan -de, eller aktiva ägarstrategier hos mindrefamiljeägda företag.

Hos större företag förekommer det oftaen blandning av olika ägarkategorier, och detanses vara till gagn för en bra utveckling avföretagets affärsverksamhet. Ägarna ansesvara aktiva, ställa krav och förvänta sig en godavkastning på sin investering, vilket skaparett tryck på ledningen att arbeta för att ägar-nas krav ska kunna tillgodoses. I de mindreföretagen saknas ofta den här drivande dy-namiken, eftersom ägare och ledning mångagånger är samma personer. Därtill är fokusofta på den operativa verksamheten och dessutmaningar. Belöningen för ett gott arbetekommer kanske från att man lyckas besegra

dagliga utmaningar i affärsverksamheten, integenom att företagets värde och ägarnas för-mögenhet ökar.

Ingen tydlig skillnad mellan lednings- ochägarfrågorStörre företag kännetecknas av en ganskaklar åtskillnad mellan ledning och ägande.Ägarna har sina förväntningar på verksam-heten, och det är upp till ledningen att setill att dessa förväntningar möts. Det är intealla gånger så lätt, eftersom även ledningenkan ha sin egen förväntning på företaget.Det här problemet löser emellertid ägarnagenom att utse en styrelse, som ifall detkrävs kan göra förändringar i ledningen.Detta är agentteori i all sin enkelhet. Tackvare den finns det en uppfattning om huraktiva ägare kan tänkas bete sig, men i ettmindre familjeägt företag blir den här frå-gan något konstlad. I många sådana företagfinns det nämligen på personnivå inte allagånger någon skillnad mellan ägare, sty-relse och ledning. På alla tre nivåer kan detröra sig om en och samma person. En per-son kan vara huvudägare och VD samt kon-trollera styrelse på en och samma gång.

Avsaknaden av en klar rollfördelningmellan ägare, ledare och styrelse lederofrånkomligen till att ägarfrågor inte alltidkommer att vara en separat fråga för ägarna.Ägarfrågor smälter lätt samman med frågori den operativa verksamheten, och därmedlyfts inte ägarfrågor till den strategiska nivådär de enligt ett traditionellt ekonomiskt re-sonemang borde finnas. Situationen kanvara lite annorlunda inför ett stundande ge-nerationsskifte, men då är det igen oftast interesultatet av en aktiv ägarstrategi, utan sna-rare en reaktiv tvångsåtgärd i en situationsom inte längre kan undvikas. Den framtidaägarfrågan löses helt enkelt för att det intefinns något alternativ, inte pga. av att ägarnautövar en aktiv ägarstrategi.

Inget aktivt styrelsearbeteStörre företag förväntas ha en aktiv sty -relse. Styrelsearbetet är strukturerat, väl -

81

est 2/07 jan sten

planerat samt resultatinriktat. Styrelsele-damöter väljs med omsorg, och med tankepå bästa möjliga utveckling av den framtidaaffärsverksamheten. Hos mindre familjeäg-da företag ser emellertid verkligheten of-tast ut på ett helt annat sätt. Det är nämli-gen ingen ovanlighet att huvudägaren harsatt samman sin styrelse för att den ska va-ra så ekonomiskt förmånlig som möjligt,samtidigt som dess arbetssätt är så arbets-inbesparande som möjligt (Johansson,2005). Den är helt enkelt ett nödvändigtont som bör existera. De nödvändiga styrel-seprotokollen skrivs, men det är ingensjälv klarhet att möten ens hålls. För nytto-maximerande företagare är det här ett na-turligt upplägg, men det innebär också ettuteslutande av en aktiv diskussion om ägar-frågor.

En passiv styrelse är ett förståeligt val hosägare till mindre familjeägda företag, men detinnebär en del svagheter. För det första är detstyrelsens uppgift att övervaka ledningens ar-bete. I ett mindre familjeägt företag kanemellertid det här övervakningsarbetet ha dettotalt omvända upplägget i form av att VDövervakar styrelsens arbete (Johansson,2005). Styrelsen är sammansatt enligt VDsönskemål, och dess främsta uppgift är att skö-ta det som lagen förväntar sig av den. För detandra innebär en passiv styrelse att strate-giskt viktigare frågor inte är föremål fördiskussion i styrelsen. Dem sköter huvud-ägaren enligt sitt eget sätt att arbeta. Det isin tur innebär att huvudägaren eventuellt gårmiste om ett konstruktivt utbyte av idéer omhur företaget kunde utvecklas på ett bättresätt.

Ingen likvid aktiemarknadFör en ägare i ett noterat företag är det re-lativt lätt att rösta med fötterna ifall inteuppställda avkastningskrav möts. Att avslu-ta sitt ägande i företaget ifråga är kanskebara ett klick ifrån. I ett mindre familjeägtföretag finns tyvärr inte den här möjlighe-ten. För det första är det inte lika lätt attprissätta aktierna. Det finns ingen dagsno-

tering på aktierna, och själva värderingenär förknippad med en del kostnader i såvältid som pengar. Ett förslag till pris kan gi-vetvis åstadkommas, men det innebär intealltid att en avyttring av aktierna kan ske.Det finns kanske ett aktieägaravtal som re-glerar hur man ska gå tillväga, men ifall detinte finns tillräckligt med finansiella medelhos de enda potentiella köparna, så kan densom vill sälja hamna att vänta ganska längeinnan innehavet kan realiseras (Hiltunen etal, 2000). Det här kan förstås bli än merkomplicerat ifall det inte ens finns ett aktu-ellt aktieägaravtal.

EFFEKTERNA AV PASSIVA ÄGARSTRATEGIERI sig är en passiv ägarstrategi inte nödvän-digtvis något problem, åtminstone inte förägarna själva. Ifall tanken är att äga och dri-va sitt företag tills man pensionerar sig föratt sedan lägga ned det, så behövs det kan-ske inte någon aktiv ägarstrategi. Man nårändå sina målsättningar. Ifall man däremothar som målsättning att någon dag realiseravärdet på sitt ägande genom ett ägarbyte,så kommer det emellertid att vara svårt attnå sina drömmars mål, ifall det inte harfunnits ett strategiskt grepp om ägarfrågori det egna företaget. Det kommer helt en-kelt inte att finnas något företag, som en nyägare ser ett tillräckligt stort framtida värdei för att bemöda sig om att skaffa sig kon-trollen över. Det i sin tur skapar ett problemför den som hade tänkt sälja sitt företag,och finansiera en stor del av sitt fortsatta le-verne med de finansiella medel, som en så-dan försäljning skulle lösgöra. Förutom dehär rent personliga utmaningarna, så kom -mer också ett utbrett tillämpande av passi-va ägarstrategier hos mindre familjeägdaföretag att skapa ett antal utmaningar pådet samhällsekonomiska planet.

Snedvriden uppfattning om antalet företag till saluPassiva ägarstrategier är något som i främ-sta hand påverkar ägarna själva och deras

82

est 2/07 jan sten

framtida valmöjligheter, men ett utbretttillämpande av sådana strategier har tyvärrockså effekter på ett större plan. En ganskaokritisk reflexion om förekomsten av passi-va ägarstrategier hos mindre familjeägdaföretag har nämligen skapat en situationdär det har uppstått en något snedvridenuppfattning om hur många företag, somegentligen står inför ett ägarbyte inom denärmaste åren. Ett sifferintervall som oftanämns är 70–80 000, men den siffran är förhög av främst två orsaker. För det första ärsiffran i sig något vilseledande, eftersomden i främsta hand bygger på företagarnasålderstruktur, och att de vid en viss ålderförväntas planera och genomföra ett ägar-byte. Den tidpunkten förväntas i många fallinfalla samtidigt som anställda vanligenpensionerar sig, vilket inte nödvändigtvis ärmed sanningen överensstämmande. Siffrorfrån USA visar nämligen att allt äldre män -niskor visar ett aktivt intresse för företa-gande (Hopkins, 2005). En sådan utveck-ling är också möjlig i Finland, vilket innebäratt den stora boomen av kommande pensio-neringar hos företagarna inte nödvändigt-vis förverkligas enligt de värsta skräcksce-narierna.

Det stora antalet potentiella ägarbytenkommer också att minska pga. passiva ägar-strategier, eftersom det inte kommer att finn-nas några företag som potentiella nya ägareanser vara attraktiva. Företagarna som til -lämpar passiva ägarstrategier har inte primärtanvänt sin tid som företagare till att byggaupp resursportföljer, som är lätt att konkre-tisera, värdera samt överföra. Enskilda re-surser kan vara attraktiva för andra ägare,men företagen som sådana kommer nog inteatt attrahera potentiella köpare. I förläng-ningen betyder det att en stor del av de före-tagare, som kanske skulle vilja genomföra ettägarskifte, inte kommer att ha något sådantalternativ i praktiken. I sådana fall återstårendast en nedläggning, eller kanske en över-föring inom familjen, vilket under sådana häromständigheter knappast heller kan sessom ett bra alternativ.

Experthjälp används inte i nödvändig utsträckningEtt generationsskifte eller en försäljning avföretaget anses ofta vara den största utma-ningen, som en företagare kommer att mö-ta under sin företagarkarriär (Johansson,2005). Av den orsaken uppmanas ocksåföretagen att använda sig av experthjälp isådana situationer. En expert kan hjälpa tillmed planeringen och genomförande avtransaktionen eftersom han har erfarenhetav sådana förändringsprocesser. Därmedantas också sannolikheten för en lyckadtransaktion öka. Majoriteten av de mindrefamiljeägda företagen kommer emellertidinte att använda sig av, eller kommer att hatillgång till, någon expert pga. sitt beslut atttillämpa en passiv ägarstrategi.

För det första så kommer inte familjeäg-da företag att använda sig av experthjälpeftersom de anser det vara för dyrt. Priset påtjänsten i förhållande till värdet på företagetanses för högt, och därmed anses det varabättre att inte köpa tjänsten. Alternativtkommer inte experterna heller att vilja ställasina tjänster till förfogande, eftersom detkommer att krävas stora insatser för att sättaföretaget i försäljningsskick, och det i sin turökar risken för att en affär inte kommer attbli av. En sådan risk vill kanske en företags-mäklare, som till stor del lever på provision,inte ta. Man föredrar lite större företag, somär lättare att värdera och därmed kanske ock-så lättare att sälja.

I sig så spelar det ur en samhällsekono-misk synvinkel inte så stor betydelse ifall detär företagaren eller den sakkunnige, som harstörst ovilja att jobba för en försäljning avföretaget med stöd av expertens tjänster.Slutresultatet är ändå detsamma. Företagetkommer inte att få nya ägare, vilket i sin turkan innebära förlorade arbetsplatser ochskatteintäkter. Företagarna i Finland försö-ker lösa det här problemet till en del med sinnya Talmanstjänst (www.yrittajat.fi). Tjän-sten bygger på att såväl köpare som säljareska kunna använda sig av samma (förmån-liga) expert för att kunna avsluta en affär.

83

est 2/07 jan sten

Emellertid torde det nog vara ganska svårtför en talman att avsluta en transaktion medtvå aktörer där de personliga utgångslägenoch uppfattningarna kan vara väldigt långtifrån varandra. Tjänsten är emellertid riktigtny och oprövad, så framtiden får utvisa ifalldet är ett lyckat koncept eller inte.

Effektiva marknadsplatser för mindre företag kommer inte att utvecklasI dagsläget finns det mer än fyrtio olikaelektroniska marknadsplatser för köp ochförsäljningar av företag i Finland. Ungefär1,000 företag är till salu via dessa kanaler.Den klart största elektroniska marknads-platsen upprätthålls av Företagarna i Fin-land, men rent generellt kan det påstås attden absoluta majoriteten av dessa mark-nadsplatser inte fungerar på ett effektivtsätt. En fungerande marknad bygger ju påantaganden om en effektiv prissättning,tack vare god tillgång till information, menen sådan prismekanism tycks inte existerapå de elektroniska marknadsplatserna förmindre familjeägda företag. Orsaken till detär till en viss del förekomsten av passivaägarstrategier hos dessa företag.

För det första så leder förekomsten avpassiva ägarstrategier till att det blir svårt attskapa sig en uppfattning om priset på ettföretag för såväl säljare som köpare. För säl-jaren är det fråga om en svårighet i att sär-skilja mellan person (sig själv) och företag.Det i sin tur skapar två problem: orealistiskuppfattning om det egna företagets värdesamt förekomsten av bristfälliga dokumen-tationsrutiner. Beträffande priset så kandet förväntade värdet i vissa situationervara dubbelt större än vad en företagsmäklaretror sig kunna sälja företaget för (Sten,2006). När då en säljare och en köpare hittatvarandra via en elektronisk marknadsplats,och de nyss nämnda förutsättningarna för enprisbildning är gällande, så är det inte svårtatt förstå att det inte kommer att bli någotavslut så länge de diskuterar på tumanhand.

Säljarens oförmåga att särskilja på sig självoch företaget kommer också att ha effekter

på dokumentationsrutinerna i företaget.Den egna tankegången går ofta enligt reso-nemanget att eftersom allting (företagetoch det egna hushållet) betraktas som en en-hetlig och personlig förmögenhetsmassa,så finns det inget större värde i att etableragoda dokumentationsrutiner inom det egnaföretaget. Givetvis ska externa aktörer såsomskattemyndigheter få det de behöver, mendokumentationsrutiner, som kanske skullemedverka till att det blir lättare att prissättaoch utveckla det egna företaget, kommer yt -terst sällan att utvecklas. Det är i sig helt för-ståeligt, eftersom de för den som utövar enpassiv ägarstrategi knappast anses ha någotstörre värde. För någon som tänker sälja sittföretag är det här emellertid ett resonemangsom inte gäller. En som vill sälja sitt företagbör också ha goda dokumentationsrutiner, fördet är med hjälp av dessa som en potentiellköpare kan bilda sig en egen uppfattning omvad företagets värde skulle kunna vara. Ifallen möjlig köpare inte har tillgång till sådanhär information har han små möjligheter attbedöma företagets framtida intjäningsför-måga. Då kommer också utsikterna för ettköpslut att minska, eftersom det helt enkeltär för riskfyllt.

Ifall man befinner sig i en situation där ensäljare har orealistiska förväntningar på enförsäljning, och där en möjlig köpare inte fårtillgång till den information som behövs föratt kunna bedöma attraktionskraften hos eninvestering, så är det ju självklart att det intekommer att uppstå några avslut. Tyvärr såverkar det vara just på det här sättet med enstor del av de elektroniska marknadsplatsernaför mindre familjeägda företag. En förändringkommer knappast heller att inträffa så längesom enbart säljaren själv prissätter sitt före-tag utgående från sina egna, ofta emotionella,antaganden. Ett första konkret steg bort fråndet här problemet skulle vara taget ifall före-tagare, som någon gång tänker sälja sina före-tag, skulle börja överge sina passiva ägar-strategier och ta ett mera aktivt grepp omäven sina roller som ägare.

84

est 2/07 jan sten

SLUTORDDet finns en väldigt stor mängd av mindrefamiljeägda företag i Finland. En stor del avdessa företag tillämpar en passiv ägarstra-tegi av helt förståeliga skäl med tanke påmålet med det egna företagandet. Proble-met är kanske snarare det att ägarna till så-dana här företag inte alla gånger inser följ-derna av sitt agerande. Svårigheterna medatt sälja sitt företag, och det objektivt settlåga priset, kan vara obehagliga överrask-ningar när tidpunkten för en försäljningnärmar sig. Det i sin tur kan i ett större sam -manhang ha negativa följder på det makro -ekonomiska planet. Företagare kan inte avde här orsakerna tvingas att anam ma meraaktiva ägarstrategier, men de kan mera ak-tivt upplysas om följderna av sitt passivaagerande. Det kan i sin tur leda till ett fram-tida förändrat beteende, vilket i sin tur kanha såväl positiva mikro- som makroekono-miska effekter.

REFERENSERBrealey, R.A. & Myers, S.C. (1991): Principles of

Corporate Finance. International edition. Fourthedition. Mc-Graw-Hill, Inc.

Delmar, F. (1996): Entrepreneurial Behaviour and

Business Performance. EFI. Stockholm.

Hiltunen, M., Turunen, H. & Pasonen, E. (2000):Miten myyn yritykseni. Talentum Media. Helsinki.

Hopkins, J. (2005): The new entrepreneurs. Ameri-cans over 50. USA Today. Small Business section1–17-2005.

Huuskonen, V. (1992): Yrittäjäksi ryhtyminen.

Teoreettinen viitekehys ja sen koettelu. TurunKauppakorkeakoulun julkaisuja. A-2. Turku.

Johansson, S-E. (2005): Familjeföretaget. Så

fungerar det, så kan det utvecklas. Liber. Malmö.

KTM Julkaisuja (2005): Perheyrittäjyys. Perhe -

yritykset jatkuvuuden, uusiutumisen ja kasvu -

hakuisuuden moottorina. Elinkeino-osasto.

Statistics Finland (2005): Statistical Yearbook of

Finland 2005. Statistics Finland Volume 100 (newseries). Helsinki.

Sten, J. (2006): Transfers of Family Businesses to

Non-Family Buyers. The selling Business Family

Perspective. Diss. Swedish School of Economics andBusiness Administration. Report nr 160. Helsinki.

Valtioneuvoston kanslia (2003): Työllisyystyö -

ryhmän loppuraportti. Valtioneuvoston kanslian julkaisusarja 5/2003.

85

est 2/07 jan sten

86

est 2/07 jan sten

Låt mig börja med att tacka för inbjudan till Ekonomiska Samfundets årsmöte! Det är ett privi-legium att med min bakgrund få tala i denna för-samling. Temat för mitt anförande här ikväll ärde svenska erfarenheterna av att bedriva pen -ningpolitik med inflationsmål – hur strategi ochramverk under hand har utvecklats och hur detser ut idag. För att ge lite perspektiv på den ”resa”vi gjort tänkte jag också se tillbaka på den utveck-ling som ledde fram till att inflationsmålet in -fördes.

INLEDNING

A tt här i ett finländskt forum diskuteraden penningpolitiska läroprocess vi iSverige gått igenom sedan krisen i bör-

jan av 1990-talet känns särskilt inspirerande.Oaktat att vi valt olika penningpolitiskasystem de senaste åren, är ju likheterna slå-ende när det gäller den ekonomiska ut-vecklingen i Finland och Sverige! Och det ärsvårt att säga något annat än att våra eko-nomier på det hela taget har utvecklats väldet senaste decenniet.

Men så var det inte i början 1990-talet,när Sverige efter många års stabiliserings -politis ka problem gick över från fast växel-kurs till inflationsmålspolitik och flytandekrona. Precis som Finland befann vi oss dåi en djup eko nomisk kris. För att åstadkom -ma en lång siktigt hållbar ekonomisk utveck -

ling krävdes att det stabiliseringspolitiskaramverket reformerades från grunden. Ochdet regimskifte som sedan genomfördes –med ett explicit inflationsmål för pen ning -politiken och tydligt regelverk för finans -politiken – har glädjande nog gjort den eko-nomiska politiken mer långsiktig och stabil.Det är nog de flesta eniga om.

Sedan inflationsmålet infördes harmycket förändrats. Det gäller inte minstRiksbankens sätt att arbeta. Jag liknade in-ledningsvis penningpolitikens utveckling viden läroprocess. Vi tänker, agerar och kom -municerar inte på samma sätt idag som vigjorde när inflationsmålsregimen var ny. Ut-vecklingen har i stor utsträckning drivitsframåt av praktiska erfarenheter, både i Sve-rige och i andra länder som bedriver pen -ningpolitik med inflationsmål. Men även denakademiska forskningen har haft stor bety-delse.

Jag har haft förmånen att följa den härutvecklingen på nära håll. Som vice riks-bankschef mellan 1994 och 1998 var jagmed då kursen stakades ut och vi inledde ar-betet med att bygga upp kompetens ochanalysverktyg för bankens huvuduppgifter −penningpolitik och finansiell stabilitet. Attförbättra kommunikationen och öka öppen-heten stod också högt upp på agendan. Detvar en förutsättning för att trovärdighetenför penningpolitiken skulle kunna vinnas 87

* Riksbankschef, Sveriges Riksbank.

est 2/07 stefan ingves

Stefan Ingves*RIKSBANKSCHEF

F Ö R E D R A G

Perspektiv på inflationsmålspolitiken i Sverige sedan mitten av 1990-talet

88


betslösheten ökade kraftigt – den till ochmed fyrdubblades inom loppet av några år –och statsfinanserna försämrades dramatiskt.De långa räntorna steg och räntedifferensenmot exempelvis Tyskland uppgick tidvis tillflera procentenheter.

Riksbanken tvingades till slut ge upp denfasta växelkursen, men först efter stora va-lutautflöden och extrema räntehöjningar. Iprincip hela valutareserven var till sist såldpå termin. Trovärdigheten för växelkurs-målet hade successivt holkats ur och slutli-gen helt gått förlorad. Det ankare som skullehålla fast förväntningarna om låg och stabilinflation hade släppt. Det var uppenbart attdet krävdes drastiska åtgärder för att brytamed historien och få in den svenska ekono-min på ett bättre spår.

Ett regimskifte i den ekonomiska politikenLösningen blev vad man skulle kunna kallaett stabiliseringspolitiskt regimskifte. Bådepenning- och finanspolitikens uppgifter de-finierades om i grunden och vi fick en tyd-lig rollfördelning i den ekonomiska politiken.Finanspolitiken hade tidigare ofta varit allt-för expansiv och bidragit till den höga infla-tionen. Nu underställdes den krav på lång-siktig stabilitet och hållbarhet i de offentligafinanserna. Med en flytande krona blevpenningpolitikens huvudsakliga uppgift attdirekt verka för att inflationen skulle hållaspå en låg och stabil nivå.

I januari 1993 konkretiserade Riksban-ken målet om låg och stabil inflation till atthålla inflationen på två procent per år. For-mellt skulle målet börja gälla från och med1995. Med detta skapades en ny norm förpenningpolitiken. Sverige blev därmed ettav de första länderna i världen att bedrivapenningpolitik med rörlig växelkurs och ettexplicit inflationsmål.

År 1999 skrevs målet om låg och stabilinflation också in i lagen. I samband med detfick också Riksbanken ökad självständighet,bland annat genom att besluten om repo-räntan skulle fattas av en direktion bestå-

tillbaka så snabbt som möjligt. Sedan jagkom tillbaka till Riksbanken förra året harjag kunnat konstatera att arbetet inom dessaområden, och sättet att bedriva penningpo-litik överhuvudtaget, har fortsatt att ut-vecklas och förfinas.

Innan jag går in mer i detalj på Riksban-kens strategi som den ser ut idag, vill jag geen kort tillbakablick på åren innan infla-tionsmålet infördes i Sverige.

FRÅN FAST TILL RÖRLIG VÄXELKURSDen 19 november 1992 är ett datum som all -tid kommer att ha en speciell betydelse förRiksbanken. Då, för drygt 14 år sedan, tvin -ga des banken efter ett utdraget och hård-nackat försvar av kronan att ge upp denfasta växelkursen. Vi befann oss då mitt iden allvarligaste ekonomiska krisen i Sve-rige sedan 1930-talet. Men de dramatiskahändelserna – jag vet för jag var med –skulle också bli slutpunkten på nästan tjugoår av stabiliseringspolitiska problem.

Tanken bakom politiken med fast växel-kurs var att se till att inflationen i Sverige lågi nivå med den hos våra viktigaste handels-partners. Den fasta växelkursen skulle fun-gera som ett nominellt ankare. Men denekonomiska politiken under 1970- och 80-talen var av olika skäl alltför expansiv. Ut-vecklingen av priser och löner kom gång pågång på kollisionskurs med den fasta växel-kursen och Sverige hamnade i kostnadskri-ser. När läget blev akut devalverades kronan– en nödlösning man tog till inte mindre änfem gånger på bara sju år. Men nedskriv-ningarna av kronan löste inte det grund-läggande problemet. De svenska prisernaoch lönerna fortsatte att stiga i alltför snabbtakt.

Resultatet av den här politiken blev blyg-sam tillväxt, dålig produktivitetsutvecklingoch att löntagarnas reallöner mer eller min-dre stod stilla. Utvecklingen var an-märkningsvärt svag både jämfört med tidi-gare perioder och i förhållande till andraländer. Under krisåren i början på 1990-ta-let förvärrades situationen ytterligare. Ar-

89


ende av sex ledamöter. Tidigare fattadesräntebesluten av riksbanksfullmäktige, somnu istället fick till huvuduppgift att utse le-damöterna i direktionen. De sex direktions-ledamöterna är uttryckligen förbjudna attsöka eller ta emot instruktioner. Lagstift-ningen är i huvudsak i linje med vad somgäller inom resten av EU. De här förän-dringarna har bidragit till att stärka vår tro-värdighet ytterligare.

Jämfört med andra länder som genom-fört liknande reformer är kanske förän-dringarna inom finanspolitiken ännu större.Under mitten av 1990-talet genomfördes ettkraftfullt program för att sanera statsfinan-serna. Ett ramverk med tak för utgifternaoch mål för budgetsaldot infördes. De för-hållandevis goda statsfinanserna under desenaste tio åren har utan tvekan varit enstyrka för svensk ekonomi.

Erfarenheter av inflationsmålet Penningpolitik med ett siffersatt mål för in-flationen var en förhållandevis ny förete-

else i början av 1990-talet. Hur, och till ochmed om, ett sådant system skulle fungera iSverige rådde det därför stor osäkerhet om.Att nu med facit på hand kunna konstaterahur väl den svenska ekonomin har utveck-lats de senaste tio åren jämfört med de tidi-gare två decennierna är därför särskilt gläd-jande. Även om inte allt kan tillskrivas dennya stabiliseringspolitiska regimen – mycketannat har ju också hänt – så kan man knap -past säga annat än att politikomläggningenvarit lyckosam. Höginflationsekonomin medåterkommande kostnadskriser och högaräntor är borta (Figur1). Inflationen haristället varit låg och stabil. BNP-tillväxtenhar i genomsnitt varit högre och även denmer stabil än under 1970- och 80-talen (Ta-bell 1). Reallönerna har också utvecklatsbättre. Produktivitetstillväxten har varitöverraskande stark − starkare än i nästanalla andra EU-länder. Sysselsättningen harinte utvecklats lika bra, men situationen ärändå betydligt bättre idag än den var i mit -ten på 1990-talet.

Källor: Riksbanken och Statistiska centralbyrån

Figur 1. KPI-inflation, underliggande inflation (UND1X) och toleransintervall, årlig

procentuell förändring.

90

Tabell 1. Inflation och tillväxt.

Genomsnitt Standardavvikelse1971–1990 1995–2005 1971–1990 1995–2005

KPI 8,6 1,1 2,8 1,0BNP 2,1 2,8 1,4 1,2

Källor: Riksbanken och Statistiska centralbyrån

Det är också intressant att följa hur infla-tionsförväntningarna utvecklats. Även ominflationen i genomsnitt legat ganska näramålet på 2 procent, har det förekommitbåde kortare och längre perioder då infla-tionen avvikit förhållandevis mycket frånmålet. De senaste åren har inflationen tillexempel varit lägre än målet. Orsaken ärtill stor del att produktiviteten utvecklatsbetydligt starkare än vi väntade oss. Hurhar då förtroendet för penningpolitiken på-verkats av de avvikelser som förekommit?

Även om inflationsförväntningar kan mätaspå olika sätt tycker jag att den samman-tagna bilden är tydlig. Sedan 1996–97 harförväntningarna varit i linje med målet på ettpar års sikt (Figur 2). Det är förstås gläd-jande och en mycket bättre utveckling änvad många väntade sig i början av 1990-ta-let.

RIKSBANKENS PENNINGPOLITISKA RAMVERK OCH STRATEGI

Låt mig så gå in på hur vår penningpolitiskastrategi ser ut lite mer i detalj.1

Riksbankens inflationsmålRiksbanken har alltså preciserat det lag-stadgade målet för inflationen. Den årligaförändringstakten i konsumentprisindex,KPI, ska uppgå till 2 procent med en tillåtenavvikelse på ± 1 procentenhet. Valet att for-mulera målet för penningpolitiken i termer


1 En beskrivning av Riksbankens mål och strategi för penningpolitiken finns i dokumentet ”Penningpolitiken i Sverige” som kanladdas ned från Riksbankens hemsida, www.riksbank.se, eller beställas i tryckt form.

Källor: Prospera Research AB och SCB

Figur 2. Inflationsförväntningar hos pen ningmarknadens aktörer, årlig procentuell

förändring.

av en viss siffra hade flera orsaker. Den kan-ske viktigaste var att man på så sätt villeskapa ett ankare som alla känner till ochkan basera sina förväntningar på. Ett tydligtmål skulle också göra det lättare att utvär-dera Riksbankens verksamhet och utkrävaansvar. Det är särskilt viktigt nu när Riks-banken har så hög grad av självständighet.

Inflation kan mätas på många olika sätt.Riksbanken valde KPI som målvariabelbland annat för att det är ett brett prisindexsom representerar de typiska inköp konsu-menterna gör. Indexet är också välkänt hosallmänheten. Men det innebär inte att ut-vecklingen av KPI i alla lägen kommer attkunna visa vilken penningpolitik som be-hövs för tillfället. Det kan inget enskilt måttför inflationen göra. Därför använder Riks-banken även andra mått för att beskrivaden trendmässiga utvecklingen av inflatio-nen och motivera penningpolitiska beslut.Vårt mest använda mått, med det något ku-riösa namnet UND1X, är KPI-inflationenrensad för vissa poster som på ett direktsätt påverkas av finans- och penningpoliti-ken.

Det finns alltså pedagogiska poängermed att använda olika inflationsmått. Mendet kan också skapa osäkerhet om hur må-let är definierat, även om Riksbanken för-söker att vara tydlig med varför ett visstmått lyfts fram vid ett visst tillfälle. Behovetatt lyfta fram alternativa mått på inflations-utvecklingen har minskat något i och medatt Riksbanken sedan en tid tillbaka publi-cerar prognoser för utvecklingen tre årframåt istället för, som tidigare, två år. Närman gör prognoser för en längre period kanman på ett tydligare sätt illustrera när olikastörningar har effekter som är tillfälliga ochhur de efter hand klingar av utan att påverkainflationen på ett varaktigt sätt. Det gör detlättare att förklara om räntan behöver än-dras eller inte.2

Målhorisont och hänsyn till stabilitet i produktion och sysselsättningNär inflationsmålet annonserades i januari1993 formulerade Riksbanken ett tolerans-intervall på ± 1 procentenhet kring målet.Syftet med detta var bland annat att il -lustrera att det varken är lämpligt eller ensmöjligt att hålla inflationen på exakt tvåprocent hela tiden. Förändringar av styr-räntan, den så kallade reporäntan i Riks-bankens fall, är ett trubbigt verktyg när detgäller att styra inflationen på kort sikt. Dettar tid innan ränteförändringar får effektoch penningpolitiken måste därför baseraspå prognoser för inflationen ett par år fram-åt i tiden. Till det kommer osäkerhet omhur ekonomin fungerar. Det är således intemöjligt att parera alla chocker som påver-kar ekonomin och inflationen kommeribland att avvika från målet.

Tillfälliga avvikelser från målet kanibland också behövas för att inte skapa allt-för stora svängningar i produktion och sys -selsättning. Anta att en störning inträffarsom får inflationen att avvika från målet på2 procent. Genom att låta anpassningen till-baka till målet få ta lite tid kan man skapaett utrymme att dämpa svängningar i pro-duktion och sysselsättning. Men avvikel -serna får inte bli hur stora eller långvarigasom helst. Då finns risk att målet mister sintrovärdighet. Riksbankens ambition är där-för normalt att föra inflationen tillbaka tillmålet inom två år. Detta är en självpåtagenrestriktion för att inflationsmålet ska förblitrovärdigt.

Att vi har valt en tvåårshorisont förpenningpolitiken beror på att det i de flestafall ger tillräckligt utrymme för att även tahänsyn till hur tillväxt och sys selsättningutvecklas. Exakt hur snabbt inflationen börföras tillbaka till målet inom den horisontenberor givetvis på vilka störningar ekonominhar drabbats av.3 Ibland kan också avvikel -

91


2 Se Lars Heikenstens anförande i Nationalekonomiska föreningen 22 februari 2005, ”Tankar om hur det penningpolitiska arbetetkan utvecklas”.

3 Se t.ex. Apel, M. m.fl. (1999), ”Olika sätt att bedriva inflationsmålspolitik – teori och praktik”, Penning- och valutapolitik, 1999:4,13–42, Svensson, L. (1997), ”Inflation forecast targeting: Implementing and monitoring inflation targets”, European EconomicReview, 41, 1111–1146 och Batini, N., och E. Nelson, (2001), ”Optimal horizons for inflation targeting”, Journal of EconomicDynamics & Control, 25, 891–910.

serna från målet bli så stora att det finns skälatt låta inflationen nå målet först bortomden normala tvåårshorisonten. Men i så fallmåste vi tydligt och klart förklara det i sam-band med våra beslut.

De här tankarna om hur man kan ta hän-syn till den reala utvecklingen är naturligt-vis inte unika för Riksbanken. I princip allade centralbanker som idag har inflations-mål bedriver en flexibel inflationsmålspoli-tik − de tar viss hänsyn till hur produktionoch sysselsättning påverkas. Vi är alltså inga”inflation nutters”, för att använda ett väl-känt uttryck myntat av den brittiske cen-tralbankschefen Mervyn King. Vårt mål ärinte att till varje pris och i varje läge återförainflationen till målet så snabbt som möjligt.

Flexibiliteten är en del av vår strategisom har förändrats gradvis under tiden medinflationsmål. Det är också naturligt. Enflexibel tillämpning av penningpolitiken för-utsätter att det finns en stor trovärdighet förinflationsmålet – en trovärdighet som förstmåste vinnas. Omedelbart efter det att in-flationsmålet introducerades 1993 var bådeRiksbankens retorik och själva politikenmest fokuserad på inflationens utveckling.Bakom detta låg sannolikt en oro just förtrovärdighetsproblem. Men från mitten av1990-talet har förtroendet stärkts och denreala stabiliteten fått ökat utrymme. Riks-banken har också på olika sätt försökt klar-göra att vi tar hänsyn till hur produktionenoch sysselsättningen utvecklas.

Här vill jag också passa på att säga någotom risker i samband med stigande till-gångspriser och kreditexpansion. Det härär något som diskuterats flitigt på senare år,både bland centralbanker och inom den aka-demiska världen. Priserna på bostäder harju stigit kraftigt i många länder, inklusiveSverige. Det är en utveckling som gått handi hand med ökad skuldsättning. Det voreenkelt att ägna både ett och två anförandenbara åt att skildra denna, minst sagt om-fattande, debatt. Låt mig istället bara kort-fattat beskriva Riksbankens ståndpunkt.

Varken huspriserna eller andra till-

gångspriser har någon självständig bety-delse i penningpolitiken utöver inflationenoch utsikterna för ekonomin. Men Riksban-ken anser inte att det är rimligt att helt ig-norera riskerna med att huspriser och kre-diter växer i snabb takt, även om det ärsvårt att ta hänsyn till dem i den vanligaprognosprocessen. För att i någon utsträck -ning bidra till ett lugnare anpassningsför-lopp, har Riksbanken valt att påbörja ränte-höjningsfasen något tidigare än vad somannars hade varit fallet. I andra lägen skulledet på motsvarande sätt kunna finnas skälatt börja sänka räntan lite tidigare. Dethandlar alltså bara om ganska marginellaförskjutningar i tiden av räntebesluten.

Inflationsmålspolitik under olika ränteantagandenVårt sätt att bedriva penningpolitik har somjag tidigare varit inne på, förändrats och ut-vecklats i takt med att vi under resans gånghar fått nya erfarenheter. Senast i januarifattade vi i Riksbankens direktion beslut omatt förändra vårt antagande för styrräntansutveckling när vi gör våra prognoser. Det ärett led i vårt arbete för att förbättra under-laget för penningpolitiska beslut och vårkommunikation.4 Från och med vår förstapenningpolitiska rapport i år publicerar vivår egen bedömning av vad som är en lämp-lig utveckling för reporäntan. Låt mig ge enkort bakgrund innan jag går in på det härmer i detalj.

Liksom många andra centralbanker medinflationsmål gjorde Riksbanken fram tilloktober 2005 prognoser under antagandetatt styrräntan inte ändrades under prog-nosperioden. Fördelen med den metodenvar att den på ett enkelt sätt illustrerade närdet fanns skäl att ändra räntan. Om infla-tionen enligt prognoserna bedömdes bli lä-gre än två procent på två års sikt var det ensignal om att räntan behövde sänkas. Omden var högre behövde räntan normalthöjas. En sådan regel fångade visserligeninte upp alla nyanser i de penningpolitiskaövervägandena, men den kunde ändå i grova

92


4 Se direktionens protokoll 16 januari, 2007.

drag förklara de penningpolitiska besluten. Regeln var enkel att förstå och på det

sättet ett bra pedagogiskt redskap. Men detfanns också betydande nackdelar. I normalafall är det till exempel inte speciellt re-alistiskt att styrräntan kommer att vara oför-ändrad ett par år framåt. Antagandet gjordedet svårt att utvärdera våra prognoser ochatt jämföra dem med andra prognosma-kares. De senare baserar ju vanligen sina be-dömningar på att styrräntan förändras. Detvar också svårt att tillämpa antagandet påett konsistent sätt i prognosprocessen. Dehär problemen skulle ha förvärrats när viförlängde vår prognoshorisont.

Efter hand visade det sig också att regelnibland kunde vara ett hinder i vår kommu-nikation. Det aktuella räntebeslutet och in-flationsprognosen på exakt två års sikt fickalltför stort fokus. I takt med att penning-politiken gradvis blev mer flexibel, ökadebehovet av att visa att det är hela det för-väntade förloppet för inflationen och den re-ala ekonomin några år framöver som spelarroll för de penningpolitiska besluten, intebara nivåerna vid tvåårshorisonten. Och detär inte bara dagens räntenivå som bör varai fokus, utan även de förväntningar somfinns om kommande ränteförändringar.5

De flesta av de här problemen kom viifrån när vi i oktober 2005 istället börjadegöra prognoser baserade på marknadensförväntningar om styrräntans utveckling.Jämfört med att antagandet om att repo-räntan inte kommer att ändras ger mark -nadsaktörernas förväntningar i normala fallen mer realistisk prognos.

Men även antagandet om att styrräntanutvecklas enligt förväntningarna på de fi-nansiella marknaderna hade nackdelar. Ex-empel på det är problem med kommunika-tionen kring räntebanan och hur man börmäta marknadens förväntningar. Inte minstdärför bestämde vi oss för att gå vidare ochpublicera vår egen syn på vad som är en rim-

lig utveckling för reporäntan. Det kanske främsta skälet till att vi väl-

jer att publicera vår egen prognos för hur re-poräntan kommer att utvecklas är att vi fårett ännu bättre verktyg för att påverka ochförankra förväntningarna i ekonomin. Detblir enklare att förklara för allmänheten ochde finansiella marknaderna hur vi resonerarnär de pen ningpolitiska besluten fattas ochhur vi ser på den framtida ränteutveck-lingen. Möjligheterna att utvärdera penn-ningpolitiken blir också bättre. Det ger i sintur goda förutsättningar för ansvarsutkrä-vande och legitimitet åt en självständig cen-tralbank som Riksbanken.

Men givetvis finns det också en del svå-righeter som måste hanteras. Prognosen förreporäntans utveckling ska vi i direktionentillsammans komma fram till. Även om viegentligen enbart fattar beslut om den nivåpå reporäntan som ska gälla fram till nästabeslutstillfälle, måste vi enas om hur vi be-dömer att reporäntan bör utvecklas underhela prognosperioden. Det kan naturligtvisuppstå situationer då direktionsmedlem -marna har olika uppfattningar. Det kan exempelvis röra det aktuella ekonomiskaläget eller hur snabbt inflationen bör åter-föras till målet efter en störning. En sådanbeslutssituation kan vara komplicerad. Meni praktiken tror vi ändå att vi kommer attkunna hantera sådana situationer ochkomma fram till en ränteutveckling som enmajoritet av oss står bakom. Vi har ju fak-tiskt tidigare lyckats enas om räntebudskapsom innehållit information om våra fram-tida avsikter då vi har kommenterat markna-dens förväntningar.

När vi nu publicerar vår egen bedöm-ning av vad som är en rimlig framtida banaför reporäntan är det viktigt att poängteraatt det kan komma ny information som vä-sentligt ändrar vår syn på den framtida rän-teutvecklingen. Vår ränteprognos är alltsåinte en utfästelse från Riksbanken att repo-

93


5 Se Jansson, P., och A. Vredin, (2004), ”Preparing the Monetary Policy Decision in an Inflation Targeting Central Bank: The Case ofSveriges Riksbank”, i konferensvolymen Practical Experiences With Inflation Targeting, Czech National Bank, Woodford, M. (2005),“Central-Bank Communication and Policy Effectiveness”, uppsats presenterad vid symposium arrangerat av FRB Kansas City ‘The Greenspan Era: Lessons for the Future’, Jackson Hole, Wyoming, 25–27 augusti och Faust, J., och D. W. Henderson, (2004), “Is Inflation Targeting Best-Practice Monetary Policy?”, Federal Reserve Bank of St Louis Review, 86(4), 117–143.

räntan faktiskt sedan kommer att följa ba-nan i den senaste penningpolitiska rappor-ten – den är inget ”löfte”! Precis som tidigarekommer vi att vara tydliga med att det finnsosäkerheter i våra bedömningar. Det gör viexempelvis genom att beräkna ett osäker-hetsintervall kring räntebanan (Figur 3).

Öppenhet, tydlighet och kommunikationDet för mig in på den sista punkten om Riks-bankens penningpolitiska ramverk och stra-tegi – öppenhet och kommunikation. Detär viktigt att vi är öppna och tydliga medmotiven till våra penningpolitiska beslut.Enligt min mening är det en förutsättningför att vi ska kunna vara flexibla men fort-farande trovärdiga i vår penningpolitik. Öp -penhet och tydlighet är också förutsätt-

ningar för att legitimiteten för en själv ständigcentralbank som Riksbanken ska bibehåll-las.6 Genom att vara öppna och tydliga utåtblir vi också bättre i vår analys innanförRiksbankens väggar. De här frågorna priori-terades redan från början då det nya pen -ningpolitiska ramverket infördes. Därför trorjag inte heller att det är någon slump attRiksbanken brukar betraktas som en av demest öppna centralbankerna i världen.7

Låt mig nämna några konkreta åtgärdervi har genomfört för att bli mer öppna. Tregånger per år publicerar Riksbanken infla-tionsrapporter med analysunderlag för rän-tebesluten.8 Vid varje penningpolitiskt mötepubliceras ett pressmeddelande där vi mo-tiverar vårt senaste beslut. Då anordnasockså en presskonferens.

94


6 Kapitel 1 i Blinder, A. S. (2004), The Quiet Revolution – Central Banking Goes Modern, Yale University Press, innehåller endiskussion om politiska och ekonomiska argument för transparens hos centralbanker.

7 Se t.ex. Eijffinger, S., och P. Geraats, (2006), ”How transparent are central banks?”, European Journal of Political Economy, 22,1–21.

8 Se Leeper, E. (2003), ”An Inflation Reports Report”, Penning- och valutapolitik, 2003:3, 18–42, för en utvärdering av Riksbankensinflationsrapporter.

Källa: RiksbankenAnmärkning 1. Denna figur visades inte upp vid själva anförandet eftersom Riksbankens ränteprog-nos vid det tillfället ännu inte hade publicerats.Anmärkning 2. Streckad linje avser Riksbankens prognos

Figur 3. Reporänteprognos med osäkerhetsintervall i samband Penningpolitisk rapport

2007:1, kvartalsgenomsnitt, procent

Vi har också nyss beslutat om vissa för-ändringar av inflationsrapporten. Den byterbland annat namn till ”Penningpolitisk rap -port” och kommer nu att innehålla en direktkopp ling mellan prognoserna och det pen -ningpolitiska beslutet. Diskussionen vid depenningpolitiska mötena redovisas ungefärtvå veckor senare i ett protokoll. Protokolleninnehåller de argument som framförts ochde eventuella reservationer mot räntebe-slutet som förekommit. Enligt min meningborde vi gå ett steg längre på det här områ-det och i protokollen namnge respektive le-damot i den löpande diskussionen, inte baradå de reserverat sig.9

Ledamöterna i direktionen håller ocksåmånga tal varje år där vi kan redogöra förvår syn på den ekonomiska utvecklingenoch riksbankschefen framträder två gångerper år inför riksdagens finansutskott ochdiskuterar penningpolitiken.

Slutligen är förstås också vårt beslut attpublicera en egen prognos för reporäntanytterligare ett steg i riktning mot ökad öp -penhet, tydlighet och effektivare kommuni-kation.

Allt detta innebär att det finns goda möj-ligheter för allmänheten att sätta sig in ihur de penningpolitiska besluten fattas.Öppenheten från Riksbankens sida gör detmöjligt för alla som så önskar att följa vår po-litik och se om vi lever upp till våra princi-per. Jag är övertygad om att vi inte hadekunnat bygga upp det förtroende vi åtnjuteridag om vi inte hade varit så öppna som vivarit kring vårt arbete och våra beslut.

EN STÄNDIGT PÅGÅENDE LÄROPROCESS Låt mig för att ge ytterligare perspektiv påden svenska penningpolitiken kort säga nå-got om det förändringsarbete som pågårjust nu. Att vi börjat publicera vår egen synpå vad som är en rimlig utveckling för re-poräntan och en ny penningpolitisk rapporthar jag redan nämnt. Arbetet slutar förstås

inte där. Med de nya erfarenheter vi kom -mer att få fortsätter utvecklingsprocessen,med förbättrade sätt att göra prognoser ocheffektivare kommunikation. Bland annat be-höver vi förfina vår teknik att beskriva olikatyper av risker när vi bedömer den ekono-miska utvecklingen.

Vi kommer att fortsätta att sträva efteratt bli bättre. Vår vision är att vara bland debästa centralbankerna i världen. För attlyckas med det krävs bland annat god kän -nedom om vad som händer inom den eko-nomiska forskningen och att vi tar till ossnya teorier och metoder. Det innebär ocksåatt man måste acceptera ett visst mått avrisk i utvecklingsarbetet. Vi måste ocksåvara öppna för kritik och förslag på hur vårtarbete kan förbättras. Det är i detta sam -manhang värt att nämna att Riksbanken, påuppdrag av riksdagens finansutskott, ocksågranskats av externa bedömare. I decemberförra året offentliggjordes en utvärderingav den svenska penningpolitiken under pe-rioden 1995–2005 utförd av forskarna Fran-cesco Giavazzi och Frederic Mishkin.10 Gläd-jande nog fann de att Riksbanken står sig väli jämförelse med andra centralbanker. Mende fann också några punkter där de såg ut-rymme för förbättringar.

Jag tänker nu inte orda så mycket omdenna utvärdering här ikväll. Låt mig barasäga att även om Riksbanken inte deladeförfattarnas syn inom alla områden, så ställ -de vi oss positiva till de flesta av deras re-kommendationer. På flera områden hade viockså redan tidigare börjat ta steg i denriktning som de föreslog. Att granskas pådet här sättet är naturligtvis något som vivälkomnar och de slutsatser författarna re-dovisat kommer att utvärderas noga. Det ären viktig del av den penningpolitiska läro-processen.

AVSLUTNINGSer vi tillbaka tror jag att de allra flesta hål -ler med om att omläggningen av den eko- 95


9 Riksbankens direktion beslutade senare, vid ett möte den 10 maj, att direktionsledamöterna hädanefter i protokollen kommer attnamnges i den löpande diskussionen.

10 Giavazzi, F., och F. Mishkin (2006), ”En utvärdering av den svenska penningpolitiken 1995–2005”, Rapporter från Riksdagen2006/2007:RFR 1, Finansutskottet.

nomiska politiken i Sverige i början på 1990-talet på det hela taget varit väldigt lyckosam.Utgångsläget var allt annat än enkelt, menbidrog till att det fanns en bred uppslut-ning kring att från grunden förändra vårtsätt att arbeta med stabiliseringspolitiken iSverige. Inflationsmålet för penningpoliti-ken och reformerna på det finanspolitiskaområdet har utan tvivel bidragit till att ge enstadga åt den ekonomiska politiken somsaknades i svensk ekonomi under 1970- och1980-talen.

Min ambition har varit att ge er en inblicki hur vår penningpolitiska strategi har ut-vecklats och hur den ser ut idag. Det hoppasjag att jag har lyckats med. Men om vi note-rar utvecklingen om ett par år är det med allsäkerhet ett och annat som hunnit förän-

dras. Jag har flera gånger liknat penning -politikens utveckling vid en läroprocess. Såmåste det också vara om penningpolitikenska fungera väl. Vår omvärld förändras stän-digt och ställer hela tiden nya krav på oss.På en centralbank kan man egentligen aldrigluta sig tillbaka. Vi har sedan inflationsmå-let infördes hela tiden arbetat med att för-fina och förbättra våra metoder och bli ef -fektivare i vår kommunikation. Vi hararbetat för ökad öppenhet och tydlighet.Genom att publicera vår egen prognos förreporäntans utveckling tror jag att vi blivitså öppna och tydliga med våra penningpoli-tiska intentioner framöver som vi kan vara.Men arbetet slutar förstås inte här. Vikommer att fortsätta arbeta för att varabland de bästa centralbankerna i världen!

96


Att jämföra Finland och Sverige – att selikheter och olikheter, samverkan ochrivalitet, integration och divergens – är

fängslande och lärorikt. Vi finlandssvenskarlever ju i en ständig konfrontation mellansvenskt och finskt och var och en av oss ären liten specialist på det här området. Det ärdärför lätt att förstå varför litteratursällska-pet satsat på att i bokform ge ut resultatenav forskningsprogrammet Svenskt i Finland– Finskt i Sverige. Programmet på gick åren2000–2003 och engagerade över hundra for-skare från de två länderna.

Den tredje volymen handlar om ekono-min. Tio fristående artiklar är grupperade itre avdelningar: en makroekonomisk kallad”Tillväxt och kriser”, en handelspolitisk,”Handel och integration”, och en företags-ekonomisk, ”Företag och investeringar”. Lä-saren kan bekanta sig med den ekonomiskatillväxten sedan 1800-talet, den stora krisenunder 1990-talet, den ekonomiska integra-tionspolitiken i Norden och Europa, utri-keshandelns betydelse för Botniaområdetsamt företagsetableringar mellan Sverigeoch Finland. De makroekonomiska artik -larna är konsekvent jämförande, de han-

est 2/07 jan otto andersson

delspolitiska koncentrerar sig på rollfördel-ningen mellan de två länderna i det inte-grationspolitiska spelet, de företagshisto-riska bidragen är förteckningsbetonadebeskrivningar, som emellertid gläder läsarenmed exempel på hur annorlunda det kundevara för inte så länge sedan.

Boktiteln ”Från olika till jämlika” är fin -urligt vald. Den inbjuder till två tolkningar:1) Sverige och Finland har allt mer börjatlikna varandra, 2) Finland har småningomfått en jämställd status med Sverige. Jagskall använda mig av de här två tolknings-möjligheterna, men ofta ifrågasätta om ti-telns ”från” och ”till” utgör riktiga beskriv-ningar.

I Lars Fredrik Anderssons och OlleKrantz artikel om tillväxt och konvergens vi-sar en figur att ojämlikheten i termer avBNP per capita tenderade att växa från 1860till 1950. Finlands relativa inkomstnivå sjönkfrån drygt 80 till 60. Att så skedde beroddeinte enbart på krigen utan på att tillväxteni Sverige överlag var lite snabbare än i Fin-land. Efter 1950 började indexet stiga ochvid sekelskiftet var det redan 100. Sverigesrelativa ställning i förhållande till andra in-

Juhana Aunesluoma och Susanna Fellman (red):

Från olika till jämlika. Finlands och Sveriges ekonomier på 1900-talet. Svenskt i Finland – Finskt i Sverige III

Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 2006ISBN 978-951-583-139-2

Två ekonomier, delade erfarenheter

97

r e c e n s i o n

dustriländer förbättrades från 1890 till 1950,Finlands från 1920 till 1990. Om vi vill kanvi alltså skilja åt tre faser: 1890–1920 närSveriges ekonomi växer snabbt både i för-hållande till Finlands och till omvärldens,1920–1950 när både ländernas ekonomierväxer betydligt snabbare än omvärldens och1950–1990 när Finland har en guldålder,medan Sverige relativa position gradvis för-sämras. En möjlig periodisering skulle alltsåvara från ”växande ojämlikhet” till en ”lik-artad och unik tillväxt” följd av ”en diver-gens ifråga om tillväxt, men konvergens ifråga om levnadsstandard”. Detta är ett merkomplicerat förlopp än det bokens titel an-tyder.

I ett avseende har Sverige och Finlandhaft en påfallande likadan utveckling ändasedan 1860. I en figur som visar exportensandel av BNP under 140 år följer de två kur-vorna varandra nästan exakt. Undantagetär mellankrigstiden under vilken andelenvar något högre i Finland. I båda ländernafinns det två perioder med kraftigt växandeexportkvot. Den första sträcker sig från1860 till 1880 och den andra från 1970 till2000. Det är som om båda länderna skulleha reagerat exakt lika på den första och denandra globaliseringen. I det här fallet gäller”lika” för hela den moderna tiden.

När vi studerar den inbördes handelnmellan Sverige och Finland är det mest ut-märkande draget att inombranschhandelnvarit stor och växande. Redan 1960 var 35procent av handeln utbyte av mycket likar-tade varor. År 2000 hade andelen stigit till65 procent. Med detta mått kan vi tala omen allt större konvergens och integration.

Thomas Hagbergs och Lars Jonungs bi-drag om hur svår 1990-talskrisen var i jäm-förelse med tidigare kriser är ett utmärkt exempel på en jämförande studie i såväl tidsom rum. Författarna använder olika indi-katorer för att mäta krisernas djup ochlängd: realinkomstförlusten, industripro-duktionsförlusten och sysselsättningsför-lusten.

Sverige drabbades av svåra kriser1877–78, 1907–08, Första världskriget,1920-talet, 1930-talet, Andra världskriget,OPEC I, OPEC II och 1990-talet. Mönstretför Finlands del är i stort sett det samma,men intressant nog undslapp Finland kri-serna 1907–08, 1920-talet och OPEC II.Många kriser var emellertid mycket allvarli-gare i Finland än i Sverige. Till dessa hör1870-talskrisen, 1930-talskrisen, givetvis debåda världskrigen, OPEC I och 1990-talskri-sen. Det verkar som om Sverige oftare skulleha drabbats av ekonomiska kriser, men attde kriser som drabbat Finland genom -gående varit värre än motsvarande kris iSverige.

Samma mönster upprepades på 1990-talet, då den relativa inkomstförlusten i Fin-land var dubbelt så stor som i Sverige – 26mot 13 procentenheter. Detta kan jämförasmed krisen 1877–78. Då var den finska för-lusten 24 och den svenska 11 procenten -heter. Länderna är lika olika efter mer änhundra år! En jämförelse med andra ländervisar att krisernas djup i Finland under heladen moderna tiden – under den klassiskaguldmyntfoten, mellankrigstiden och tidenefter Bretton Woods – har varit klart störreän genomsnittet, medan kriserna i Sverigevarit ganska exakt lika svåra som i jämfö-relseländerna i snitt.

Det som skiljer 1990-talskrisen från de ti-digare är de stora sysselsättningsför-lusterna. I båda länderna var dessa förluster(24 procentenheter i Finland, 17 i Sverige)betydligt större än någonsin tidigare. Dettaöverensstämmer illa med en annan obser-vation. I Finlands fall finns det ingen kris ivilken industriproduktionsförlusten har va-rit så liten som under 1990-talskrisen. Ocksåför Sveriges del var nedgången i industri-produktionen förvånansvärt liten. Den varmindre än 1907–08 och 1921, och endasthälften av förlusten under 1930-talet ellervärldskrigen. Dagens Finland och Sverigeliknar varandra – och skiljer sig från tidigareepoker – genom att de relativa sysselsätt-


98

99

vinna krisen genom en målmedveten kris-och reformpolitik. I de asiatiska ländernavar däremot återhämtningen långsam, och ilikhet med Japan har man haft svårt att han-tera problemkrediterna och att skapa insti-tutioner som passar till en mer öppen eko-nomi. Genom EU-medlemskapet ochutvecklingen av IT-sektorn lyckades Sve-rige och Finland betydligt bättre än de asi-atiska jämförelseländerna. Sverige och Fin-land framstår vid en internationelljämförelse som undantag från en allmän re-gel, som representeras av de sydostasia-tiska ekonomierna.

I de två läsvärda artiklarna om nordiskoch europeisk integration – den ena skrivenav Juhana Aunesluoma och den andra avLasse Sonne – framträder likheten i mål-sättningar, men olikheterna i fråga om utri-kespolitiskt spelrum tydligt. Både Finlandoch Sverige var inställda på nordisk och se-dan europeisk integration, men Finlands be-hov av att hålla sig väl med sin östra grannegjorde processen krånglig. Sverige tog i höggrad hänsyn till Finlands utrikespolitiska situation och deltog aktivt, men osynligt, isträvandena att integrera Finland i det sam-arbete som Sverige självt gick in för. Det ärparadoxalt att Finland i och med anslut-ningen till EMU kom att gå ett steg längre änbroderlandet. Ojämlikheten förbyttes i likhet för att övergå i en ny olikhet/ojäm -likhet.

Lars Fredrik Andersson jämför den eko-nomiska utvecklingen på vardera sidan avBottniska viken – Botniaområdet. Likhe-terna är som väntat många. På vardera sidanhar exportindustrin varit drivmotorn ochbaserad på lokala naturresurser. I takt medförbättrad utbildning har verkstadsindus -trins betydelse ökat i förhållande till skogs-industrins. Utbytet över Kvarken har emel -lertid varit relativt litet och i huvudsakbestått av inombranschhandel. Välstånds-ökningen har spritts relativt jämt tack vareatt exportverksamheterna varit väl integre-rade i de regionala ekonomierna.


ningsförlusterna under en depression harblivit betydligt större i förhållande till pro-duktionsförlusterna.

Den längsta artikeln – skriven av Hag-berg, Jonung, Kiander och Vartia – behand-lar just 1990-talskrisen i Finland och Sve-rige. Det är fråga om en systematiskjämförelse med hjälp av en klar analytiskaram. Likheterna mellan de två länderna ärslående. Boom-bustförloppet var en följd avden finansiella avregleringen i kombinationmed fixeringen vid den fasta valutakursen.Krisen kan beskrivas som en realräntekris,eftersom realräntan plötsligt svängde frånen låg till en hög nivå, som en finansiell kriseftersom den drabbade det finansiella syste-met och valutamarknaden, och som enskulddeflationskris eftersom den utlöstesav ett kraftigt fall i nettoförmögenheterna.Krisen visar att en skulddeflationsprocess ärfullt möjlig även om inte konsumentprisernafaller.

Författarna hävdar i starka ordalag attvalutaregleringen och kreditmarknadsre-gleringarna var ”den centrala förutsätt-ningen för den typ av ekonomisk politik somväxte fram i Finland och Sverige underefterkrigstidens första årtionden.” På 1980-talet uppfattades länderna som små, fram-gångsrika och korporativistiska välfärds -stater, som nästan immuna mot högar bets löshet och som modeller för ekono-misk politik i en turbulent värld. Avregle-ringen av finans- och valutamarknadernavisade sig därför bli en betydligt besvärligareoch kostsammare process än vad initiativ-tagarna någonsin hade föreställt sig. Analy-sen visar att Finland och Sverige varit ”tvåekonomiska enäggstvillingar som följde ...samma bana under det sista kvartsseklet av1900-talet.” Alltså lite mer än likhet!

Ari Kokko och Kenji Suzuki jämför Asi-enkrisen och den svenska krisen. Författ-tarna slås av de uppenbara likheterna ifrågaom krisförloppets orsaker och gestaltning.Den viktigaste skillnaden verkar vara den attSverige och Finland snabbare kunde över-

100

Susanna Fellman skriver om finska före-tagsetableringar i Sverige före förstavärldskriget, Riitta Hjerppe om svenskaföretag i Finland under mellankrigstidenoch Marjatta Rahikainen om den svenskatekoindustrins kortvariga etablering i Fin-land kring 1970. Artiklarna bjuder på mångai och för sig intressanta historiska exempel,men de ger små möjligheter till systema-tiska jämförelser eller mer analytiska be-traktelser. Det som dock tydligt framgår äratt länderna använt varandra som tränings-banor för en fortsatt internationalisering avföretagen. Läsaren slås emellertid av hurtydlig asymmetrin mellan det starka svenskaoch det svaga finska kapitalet varit. Men ärsymmetrin så mycket större idag? Är de

fins ka företagen och kapitalägarna mer jämlika än för hundra år sedan? På den frå-gan ger förordet ett tentativt svar. Författ-tarna känner oro för att Finland håller på attbli en stagnerande dotterbolagsekonomi,med låg investeringsgrad och en allt snab -bare industriutflyttning till låglöneländer.Är det så annorlunda i Sverige?

Läsekretsen för den här typen av litte-ratur är tyvärr begränsad, men flera av arti-klarna – i synnerhet de makroekonomiska –lämpar sig väl som studiematerial för natio-nalekonomiska kurser.

JAN OTTO ANDERSSON

Akademilektor, Åbo Akademi


Många har förutspått att åtminstone iEuropa kommer nationalstaterna attspela en betydligt mindre roll i framti-

den. De stora övergripande frågorna såsommiljöförstöringen, globaliseringen, säker-hetsfrågorna m.m. kommer i allt större ut-sträckning att handhas av EU. Såsom mot-vikt till detta kommer regionerna, med derasansvar för bl.a. kultur- och samhällsfrågor,att växa i betydelse (”regionernas Europa”).En konsekvens av detta är att man i växandegrad börjat diskutera för- och nackdelarnamed att skapa autonoma områden och re-gioner. Också i vårt land har den s.k. Ålands-frågan fått ny aktualitet. Bl.a. har man disku-terat om det finns skäl att ändra grundernaför finansieringen av självstyrelsen. Ålandsspeciella ställning inom EU ger fortfarandeupphov till många frågetecken. I motsatstill de flesta andra ö-autonomierna i Europahör Åland till EU, men enligt det s.k. Ålands-protokollet har landskapet å andra sidan ga-ranterats många viktiga undantag från ge-menskapsrätten. På Åland finns ocksårörelser som verkar för att landskapet bordefrigöra sig från Finland och bli självständigt.

Man har t.o.m. låtit utföra en utredning omförutsättningarna för Åland att verka som ensjälvständig nation (Anckar, D. & Bart man,B. (2000): Ett ram verk för ett självständigtÅland. Sällskapet Ålands framtid, Marie-hamn).

Uppenbarligen med målsättningen attskapa en faktabas för kommande diskussio-ner om Ålands framtid gav Statsrådetskansli i juni 2005 Bertil Roslin i uppdrag attutreda de ekonomiska systemen i några cen-trala europeiska autonomier. I uppdragethänvisades speciellt till områden inom Nor-den, Kanalöarna och Storbritannien. Resul-taten finns nu tillgängliga i form av rappor-ten ”Europeiskt självstyre i omvandling”,som utkom i fjol i Statsrådets kanslis publi-kationsserie. Skriften innehåller en mängdvärdefull information och man får hoppasatt den får betydligt vidare spridning än vadsom brukar vara fallet med de flesta publi-kationerna i denna serie. Roslin har, sin vanatrogen får man väl säga, gått mycket grund-ligt tillväga. Sålunda behandlar han, förutomÅland, även Färöarna, Grönland, Isle of Man,Jersey, Guernsey, Gibraltar, Skottland, Syd -

101

est 2/07 leif nordberg

Bertil Roslin:

Europeiskt självstyre i omvandlingStatsrådets kanslis publikationsserie 11/2006. 154 sid.

ISBN 952-5631-07-9

Har de autonoma områden i Europa en framtid ?

r e c e n s i o n

tyrolen, den tyskspråkiga autonomin i Bel-gien (”Deu t sche Gemeinschaft”), Katalonienoch Balearerna. Målsättningen har varit attta med autonomier som antingen direkt på-minner om Åland eller alternativt illustrerarnågon aspekt av förhållandet mellan cen-tralmakten och autonomin som kunde varaav intresse också med tanke på utvecklan-det av den åländska självstyrelsen. Handiskuterar också mera allmänt läget i Spa-nien och Belgien, två länder där diskussio-nerna om relationerna mellan centralmak-ten och regionerna gått speciellt het underde senaste åren.

Framställningen är klart och redigtstrukturerad. För varje autonomi ges enkort översikt av den historiska bakgrunden.Därefter behandlas den juridiska basen förautonomin och självstyrelsens struktur ochuppläggning. Med beaktande av författarensbakgrund är det naturligt att allt som har attgöra med ekonomi och finansieringen avsjälvstyrelsen ägnas stor uppmärksamhet.Allmänt taget verkar det gå bra för autono-mierna. Mätt med BNP per capita är mångaav autonomierna betydlig rikare än sina mo-derländer. Av de stora autonomierna är detsärskilt Sydtyrolen och Katalonien som harbetydligt starkare ekonomi än resp. moder-land, vilket också tidvis resulterat i starkaslitningar med centralmakten. Å andra sidanfinns det autonomier, där det ensidiga nä-ringslivet väcker betydande farhågor medtanke på framtiden. Av Grönlands export år2004 bestod ca. 56 procent av räkor. Restenvar i huvudsak krabbor och några få fiskar-ter. Också på Färöarna är inkomstbildningeni huvudsak relaterad till marknadspriset påfisk och fiskeriprodukter. Ålänningarna leversom känt i huvudsak på sin tjänste-export,d.v.s. exporten av sjötransporter. Roslin serdock optimistiskt på framtiden också fördessa områden. Av de framgångsfaktorersom han räknar upp i slutet av rapporten ärett starkt men inte nödvändigtvis mångsi-digt näringsliv ett viktigt inslag.

Med tanke på den alltid nu och då upp-

flammande debatten om svenskans ställ-ning i vårt land överlag och speciellt påÅland är det skäl att notera att man i mångaområden har mycket långtgående ochstrikta bestämmelser om de språkliga rätt-tigheterna. Många av autonomierna harockså sina egna minoriteter, vars rättigheterman försöker slå vakt om. I avsnittet omSydtyrolen, som har rubriken ”Sydtyrolen –en trespråkig autonomi”, behandlas språ-klagstiftningen speciellt utförligt. Alla tjän-stemän som betjänar allmänheten skall varaminst tvåspråkiga och tjänster besätts såatt språkproportionerna i förvaltningen mot-svarar befolkningen. Hur noggrann och om-fattande språklagstiftning som krävs för ettfungerande språkskydd kan alltid diskute-ras. Det är dock hälsosamt att bli påmind omatt dylika frågor inte är någonting unikt förvårt land, utan minst lika aktuella i mångaandra delar av Europa.

I det sista sammanfattandet kapitlet ställsfrågan om man på basen av de olika fallstu-dierna kan dra några generella slutsatser rö-rande framtiden för de europeiska autono-mierna. Uppenbart är att områdena i mångtoch mycket skiljer sig från varandra, ochdetta trots att Roslin i enlighet med sitt up p drag koncentrerat sig på autonomier,som i något avseende är intressanta medtanke på Ålands situation. Med finns exem-pel på både lågskatteautonomier (t.ex. Isle ofMan och Gibraltar) och högskatteområdenav nordisk modell (t.ex. Färöarna och Grön-land). I en del områden finns det starka kraf-ter som arbetar för självständighet, medanman på andra håll är verkar vara mera ännöjd med den nuvarande situationen. Mång-falden skulle självfallet ha blivit ännu störreom man också analyserat områden och be-folkningsgrupper som inte klarat sig lika bra(t.ex. albanerna i Serbien och de ungerskaminoriteterna i flera länder).

Roslin finner det möjligt att isolera sexstrategiska förutsättningar för framgång,som det kan vara skäl att återge också här(s. 140):

102


1. Ett bra läge nära stora kultur- och tillväxtcentra, men ändå på ett visst avstånd.

2. Ett demokratiskt valt parlament medomfattande lagstiftningsbehörighet ochen beslutsam verkställande makt

3. Ett starkt – inte nödvändigtvis mång -sidigt – näringsliv som står rycken istrukturomvandlingen

4. Ett ”medborgarskap” som ger kreativakrafter möjlighet att bosätta sig

5. En väl utbildad och erfaren arbetskraftsom räcker till för att nå centrala mål itillväxtpolitiken

6. En allmän flexibilitet som ofta påträffas imindre samhällen och som tillåter attalla resurser faktiskt tillvaratas.

Det förfaller uppenbart att Åland uppfyllermerparten av dessa kriterier, och sålundakan se ljust på framtiden. Gärna hade manockså sett att Roslin skulle mera ingåendeha kommenterat framtiden för just Åland,och vilka typer av reformer som kanskeborde göras. Läsaren får också förgäves sökaefter några kommentarer till ”självständig-hetsdiskussionen” på Åland. Roslin har tagitsitt uppdrag mycket strikt. Redan i inled-ningen konstaterar han att ”utrednings-

mannen utreder, tjänstemännen rekom -menderar och politikerna besluter”.

Såsom alltid i Roslins böcker är upp-byggnaden logisk och språket ledigt. Till sa-kens natur hör att de personliga minnenoch den underfundiga humor som piffat uppframställningen i Roslins tidigare böckerdenna gång lyser med sin frånvaro, dockinte helt. Han noterar bl.a. att det spelas inmycket filmer på Isle of Man där ”de små by-arna är som gjorda för mord och detekti-varbete”. Såsom en kommentar till den om-fattande offentliga sektorn på Färöarnakonstaterar han att ”ingen färing behöverkänna sig oförvaltad!”.

Sammanfattningsvis kan konstateras attRoslins rapport kan varmt rekommenderasför alla som är intresserade av framtidenför Europas autonomier, inte minst Ålands.Förutom att rapporten innehåller en massafakta ger den en välbehövlig översikt av denmångfald av sätt som redan i dag existerarför att reglera såväl den legala som ekono-miska växelverkan mellan ett autonomt om-råde och centralmakten.

LEIF NORDBERG

Professor, Åbo Akademi

103


104


105

est 2/07 ekonomiska samfundet

e k o n o m i s k a s a m f u n d e t i f i n l a n d

För befrämja presentationen av vetenskap-liga resultat inom de ekonomiska ämnena påsvenska utdelar Ekonomiska Samfundetvarje vår ett pris för bästa artikel publiceradi Ekonomiska Samfundets Tidskrift underföregående år. Med priset vill Samfundetockså hedra minnet av professor J.V. Tall -qvist som hörde till grundarna av Samfundetoch var tidskriftens första huvudredaktör.

Priset för bästa artikel år 2006 har till-

delats akademilektor Jan-Otto Andersson vidÅbo Akademi. I sin artikel Homo economi-

cus och Homo reciprocans redogör An-dersson på ett både insiktsfullt och stimule-rande sätt för den roll homo-economics-före-ställningen spelar inom dagens nationaleko-nomi. Samtidigt tar han upp också olika al-ternativa sätt att lägga upp ekonomisk teo-ri och forskning. Artikeln ingår i EST nr 2 år2006.

Första J. V. Tallqvist-priset utdelat

106

est 2/07 contents in brief

Harald Edquist (Centre for Business and Policy Studies)Magnus Henrekson (The Research Institute of Industrial Economics)

Productivity effects of the ICT-revolution:

Lessons from earlier technological breakthroughs ........................................................ 61

Very few technological breakthroughs have been crucial both for long-term economicgrowth and for the deep-seated changes in the way we lead our lives and produce goodsand services. We examine productivity growth following three major technological break-throughs: the steam power revolution, electrification and the ICT revolution. The compar-ison shows that there are long lags from the time of the original invention until a substan-tial increase in the rate of productivity growth can be detected, but the pattern is not uni-form. The spread of steam engine technology was slower and less pervasive than electrici-ty and ICT. Still, it took as long as 40–50 years before there were clear signs of positive pro-ductivity effects of electrification and ICT. The productivity effects of the ICT-producing in-dustry have also been larger compared to the industries producing the new technology dur-ing the two earlier breakthroughs.

Lise-Lotte Lindfelt (Åbo Akademi University)

Business Ethics – whose responsibility? .................................................................................. 73

Business ethics includes many approaches. One can for instance ask how and why compa-nies make use of ethics to reach strategic goals. But it is also possible to study responsibili -ty in various ethical dilemmas in a business context. The article refers to a case, where Sto-ra Enso uses ethical instruments to create a competitive advantage. This is a backgroundto the main question of the article, i.e. whether global firms really can take responsibility onthe global market. It is discussed if there are other alternative moral subjects who shouldtake a more active role in global business ethics. The article ends in suggesting that the roleplayed by global politicians has much to do with business ethics.

Jan Sten (Swedish School of Economics and Business Administration)

Ownership strategies in smaller family-owned businesses ..................................... 79

This article includes a discussion on passive ownership strategies in smaller family-ownedbusinesses. The ownership structures within these businesses are expected to change sub-stantially during the next few years, but it appears as the entrepreneurs will not act on thisuntil it is a necessity. The main reason to this behaviour is that ownership matters are notactively discussed on a strategic level in the businesses. Management of operational busi-ness matters is regarded as more important. This way of thinking increases the risk, at leaston a mid-term basis and from an economic point of view, for a not that beneficial marketdevelopment for business transfers involving smaller family-owned businesses.

Contents in brief

107

est 2/07

108

Direktiv till skribenter i Ekonomiska Samfundets Tidskrift

Ekonomiska Samfundets tidskrift ut-kommer med tre nummer per år, i mars,juli och november. Material bör inlämnasi god tid och senast fyra månader i för-väg.

Bifoga namn, adress och telefonnum-mer samt en kort författarpresentationdär t.ex. forskningsinriktning och institu-tion framgår.

Särtryck på artikeln fås avgiftsfritt i 20exemplar.

MODELL FOR LITTERATUR -FORTECKNING OCH REFERENSERReferenser i texten görs enligt modellSmith (1776) eller (Smith, 1776) beroen-de på sammanhanget.

Litteraturförteckningen görs enligt följande:

Böcker:Kiefer, N. M. & Neumann, G. R. (1989):

Search Models and Applied Labor Economics.

Cam bridge University Press, Cambridge.

Galai, D. (1983): A Survey of Empirical Tests of Option Pricing Models, i Option Pricing, Brenner,M. (ed). Lexington Books, Massachusetts.

STK-SAK (1988): Näin on käynyt.

Työmarkki noiden ja taloudellinen kehitys Suo-

messa 1900-luvulla. STK ja SAK.

Artiklar:Topel, R. & Welch, F. (1980): Unemployment Insurance: Survey and Extensions. Economica 47,s. 351–379.

Artikelbidrag och recensioner till Eko -nomiska Samfundets Tidskrift sändsper e-post till huvudredaktörerna.Artiklarna skall vara högst 20 mas -

kin skrivna sidor med rad avstånd 2.Till artiklarna skall bifogas ett svensksprå-kigt sammandrag samt ett en gelskspråkigt”abs t ract”. Dessa skall vara högst 100 ord.

Inlämnade artiklar behandlas av redak-tionsrådet. Eventuella ändringar görs avskribenterna i samråd med redaktionen.Den reviderade versionen sänds till redak-tionen per e-post samt vid behov även pådiskett.

Överst skall skrivas författarens titeloch namn. Namnet skrivs med versaler. Där efter kommer huvudrubriken. Huvud-rubriken skall skrivas med versaler ochmed fet stil. Eventuella mellanrubrikerskrivs med små bokstäver och kursive-

ras. Vid förkortningar används punkt.Sidnumrering skall inte förekomma i tex-ten. Tabeller betecknas med Tabell XX,figurer Figur XX. Litteraturförteckning-en skall upp göras enligt modellen nedan.Fotnoter görs nere på sidan. Observerakursivering etc.

Figurer kan placeras inne i textensom skrivs i överenskommet program el-ler också skilt i ett separat dokument. In-dikera dock i så fall ungefär var i textenfiguren skall placeras.

För mera information se:www.ekonomiskasamfundet.fi

EST207_siskannet:EST306_sisa kannet 26.6.2007 15:11 Page ks3

E K O N O M I S K AS A M F U N D E T ST I D S K R I F T

The Journal

of the

Economic

Society

of Finland

22 0 0 7 Å r g å n g 6 0 t r e d j e s e r i e n

F I - I S S N 0 0 1 3 - 3 1 8 3

20

07

:

2

Ek

on

om

is

ka

S

am

fu

nd

et

s

Ti

ds

kr

if

t

pu

bl

ic d

es

ign

oy

/ ek

en

äs

tr

yc

ke

ri a

b 2

00

7

INNEHÅLL

Harald Edquist och Magnus Henrekson:Vad kan tidigare teknologiska genombrott lära oss

om IKT-revolutionen?

Lise-Lotte Lindfelt:Företagsetik – vem kan ta ansvar?

Jan Sten:Ägarstrategier i mindre familjeägda företags Sarafoglou:Hur mäta produktivitet och hur produktiva

är svenska professorer i national ekonomi?

EST207_ulkokannet:EST306_ulkokannet 26.6.2007 15:06 Page 2

Documents

EST207 ulkokannet:EST306 ulkokannet 26.6.2007 …...Styrelsemedlemmar: överlärare Carl-Johan Rosenbröijer (ordförande), verkställande direktör Satu Huber (v ice ordförande),