Mitt engagemang i LUF är långsiktigt Jag har varit men länge, men jag vill inte lämna in. Jag kandiderar igen. Jag söker åter förtroenden. Denna gång med färre punkter i mitt program, men med lika mycket engagemang för den liberala saken och för Sveriges liberala ungdomsförbund. För ett år sedan sökte jag och erhåll medlemmarnas, kanske till och med ditt, förtroende att tillsammans med Linda, Emma, förbundsstyrelsen och DO-kåren leda Liberala ungdomsförbundet. Det har känts lika viktigt, lika angeläget och lika stimulerande som jag kunde hoppas när jag sträckte upp handen och sa att jag vill vara med. Jag har hittat en roll jag känner mig trygg i och som och som jag vet

Återval 2013

möjliggör för många andra i ledningen att känna sig trygga. Sällan allra längst fram, med en gedigen lista publicerade artiklar men inte mer än vad som ska förväntas, utan som en central kugge för att få LUF att fungera. Inte alltid med det nya perspektivet, men med synpunkter som för oss längre och tryggare framåt. Jag vill fortsätta spela den rollen i presidiet, i förbundsstyrelsen och det verkställande utskottet. Jag söker åter ditt förtroende. Två val att vinna – en organisation som växer Det kommer att kännas som en pånyttfödelse. För er som inte varit med förut kommer det vara större än ni tror. Arbetsbördan växer, nya medlemmar ska in i organisationen bara för att snabbt slussas ut till nästa debatt eller bokbord. Valrörelser och val är fantastiska. Särskilt de - som det kommande - som vi vinner. Valet 2002 fick mig att till slut gå med i LUF, valet 2006 drev jag i LUF Storstockholms distriktsstyrelse och valet 2010 satt jag i förbundsstyrelsen och valledningen. Jag kan att göra val i Liberala ungdomsförbundet. Sedan 2006 har hela tjänstemannakåren och alla utom jag och Linda bytts ut i förbundets ledning. Det är bra. Så ska det vara. Ungdomsförbund ska vara ständigt pågående generationsväxlingar. Men kontinuitet har inte bara nackdelar. En valrörelse är en operativ övning mer än en politisk. Vi ska och vi kommer att påverka agendan men de stora valfrågorna, de perspektiv som kommer att ställas mot varandra, de kommer att skänkas oss att ta ställning till och anpassa oss emot. Vi ska kunna svara och agera. Och vi ska göra det bättre än alla andra. Trots att de har mer resurser. För att göra det ska LUF agera efter en princip – det enda vallöfte jag ställer ut: vi ska förbereda oss med den allra främsta kompetensen och sedan ta beslut så sent som möjligt. Vi ska hålla våra handlingsalternativ öppna, inte låsa upp resurser. Så måste en i grunden reaktiv organisation i en valrörelse organisera sig. Att leda Folkpartiet Större än så är inte vår uppgift. Inte heller mindre fantastisk. Att bringa Sveriges näst största regeringsparti nya perspektiv och nya personer. Att påverka mer var därför jag kandiderade för ett år sedan och det är därför jag kandiderar nu. Vi har kommit en bit på väg. Vi har både krävt avgångar och fördjupat vår konstruktiva kritik. Det är bra. Så ska vårt förhållningssätt vara. Vi ska fortsätta sträva efter och förtjäna en plats i partiledningen. Vi ska, och det säger jag redan nu, leda partiets eftervalsdebatt. Vi ska sätta agendan och berätta vad som gick rätt och vad som gick fel. Det ska vara vår roll.

Det händer att ungdomsförbund påverkar mer än de förväntas. Så var det när SSU lanserade miljonprogrammet eller egenmaktsbegreppet, så har KDU tydligt förflyttat debatten inom Kristdemokraterna och så har Centerpartiet blivit CUF:s seniorförbund. Det är tid för LUF att spela vår rättmätiga roll. Mer kritik och mer beröm. Fler rapporter och fler förslag. I valet 2014 ska vi välja in och välja bort folkpartiets kandidater. Vårt stöd ska komma med prestige. Vi ska inte sälja oss fritt, men de kandidater som vinner vårt förtroende och uppbackning ska räkna med all uppbringbar hjälp. Vi väljer bort och vi väljer in. Mycket gjort – mer kvar att göra Jag har åstadkommit mycket. Både av saker jag sökt förtroende för att åstadkomma och ting utanför kandidaturer. LUF har en betydligt starkare ekonomi än vi hade när jag tillsammans med andra fortsatte att ordna upp våra finanser, vi har en mer utvecklad ekonomisk politik och vi har rört oss mot ett förhållningssätt jämte vårt moderparti som vinner inflytande och slår an. Förbundsstyrelsen har idag externa talare på de flesta av våra möten, vi annonserar nu efter den praktikant jag eftersökt till förbundsexpeditionen, vi har resurser för nytänkande där medlemmar spontant kan gruppera sig och söka medel för politikutveckling, VU träffas betydligt oftare än tidigare och vi har utbildningsmässigt byggt en bas genom att prioritera andra frågor än de som med nödvändighet - skolan, jobben och Europa - kommer vara i fokus under 2014. Vi har för första gången på ett decennium en verksamhetsplan som inte bara tar upp hur vi driver politik utan också vilken politik vi ska driva. Så ökas legitimiteten och professionaliteten. Men det finns punkter där vi borde komma ännu längre. Jag vill ännu se en korttidspraktik för medlemmar på förbundsexpeditionen, jag vill permanent adjungera DO-rådet till det verkställande utskottet och jag vill att vi efter valen, precis som SSU och Ung Vänster idag arbetar, strävar mot att etablera ett ack så litet bokförlag för att ge ut kvalificerad litteratur från både medlemmar och externa. Det är några vägar till att växa i inflytande och hålla ihop förbundet på resan mot något större. Värderingar och ideal Man utvecklar sina tankar under tio år i ett förbund. Först vänster, sedan höger och sedan långsamt in mot mitten. Jag balanserar en tro på liberala värden med en tro på liberala processer. Samhället bör I hög grad organiseras så att människor har möjlighet att välja en egen livsväg, men det innebär inte att det alltid ska hålla sig neutral mellan olika livsval. Jag tror att politiken kan göra gott och jag tror att politiken kan göra ont. Jag tror att politiska verktyg – socialförsäkringar, särbeskattning, ett effektivt och

rättssäkert rättsväsende och ett utbildningsväsende som lämnar unga vuxna med mer kunskap och mindre okunskap – kan göra nytta. Men jag vet också att politiker är ofullkomliga. Därför ska vi bara tillåtas göra det nödvändiga. Därför ska staten vara mindre och skatterna lägre. Därför ska vi göra mer tillsammans genom fri vilja och mindre tillsammans genom tvång. Det är sällan svårare än så att besluta I vilken riktning politiken bör gå – resten är utformning och policy. Vår generation ställs inför det faktum att allt det enkla i politiken redan är gjort. Kvar att lösa för oss är det svåra. Därför är vårt ungdomsförbunds tid nu. Vi tanker längre och vi tänker mer. Det vill jag göra i ytterligare ett år. Jag kandiderar åter till förste vice ordförande för Liberala ungdomsförbundet.