Beteckning:        

Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap.

 En undersökning av den Syrisk­ortodoxa kyrkan i Södertälje och en historisk 

tillbakablick på kyrkans utveckling.   

 Ingela Larsson & Sukru Derin

September 2008

D­uppsats

15hp

d­nivå

Religionsvetenskap

Kultur och identitet

Religionsvetenskap D

Examinator: Peder Thalén           Handledare: Per­Olof Åkerdahl

1

Förord

Vi valde uppsatsämnet efter att vi tidigare i vår utbildning besökte Södertälje och då tyckte det var en fascinerande stad med en sådan blandning av olika religiösa samfund. Vi inledde vår undersökning med att kontakta församlingsprästerna för de två Syrisk­ortodoxa kyrkorna. Vi samtalade med var och en av dem i deras respektive kyrka. En diakon fick vi också möjlighet att träffa och prata med. Vi skickade våra intervjufrågor till de som vi tidigare intervjuat och de lämnade vidare frågorna till andra människor i församlingen. Vi har även intervjuat andra personer som vi själv valde ut.De frågor vi ställde har varit lika för alla som intervjuats och med en given ordning. De vi mött har visat stor generositet och en önskan att dela med sig av sina minnen. Intervjuer vi gjort har berört oss, och de personliga berättelserna från människor vi mött kommer att finnas kvar hos oss en lång tid framöver. Vi har också deltagit i gudstjänster i kyrkorna.Vår metod har varit kvalitativ, och vi har utifrån ett hermeneutiskt perspektiv granskat och tolkat materialet i de intervjuer som gjorts. Den litteratur som använts har get oss kunskap om kyrkan historiskt och i nutid samt om dess medlemmar. 

2

InnehållsförteckningFörord..........................................................................................................................................2Inledning.....................................................................................................................................4Syfte/frågeställning.....................................................................................................................4Metod..........................................................................................................................................5

Metodval.................................................................................................................................6Intervjuer.....................................................................................................................................6

Intervjupersoner.....................................................................................................................6Etiska överväganden...................................................................................................................7Tidigare forskning.......................................................................................................................7Nyckelbegrepp i denna uppsats...................................................................................................8Intervjuundersökningar...............................................................................................................9

Sex intervjupersoners (kvinnor) svar: ..................................................................................1025­åring kvinna, uppvuxen i Sverige (medlem i S:t Jacob’s kyrka).....................................1140­åring man från Irak (medlem i S:t Jacob’s kyrka)...........................................................12En 60­åring diakon i församlingen S:t Jacob’s kyrka...........................................................13Präst från S:t Jacob’s församlings kyrka:..............................................................................1435 åring man från Syrien (medlem i S:t Afrem’s kyrka) .....................................................1645­åring man från Turkiet (medlem till S:t Afrem’s kyrka).................................................17Präst från S:t Afrem församlings kyrka: ..............................................................................18

Kyrkans historiska bakgrund.....................................................................................................19Syrisk ­ ortodoxa kyrkan under islams styre........................................................................25Munk väsendet i kyrkan.......................................................................................................27Syrisk – ortodoxa kyrkans tro och hierarki .........................................................................28

Syriska – ortodoxa kyrkan idag.................................................................................................30Meningsskiljaktigheter bland kyrkans bekännare och några uppmärksammade händelser i Sverige .................................................................................................................................31Den kristna gruppen Kaldéer................................................................................................37

Religiös förändring....................................................................................................................38Analys och diskussion ..............................................................................................................42Sammanfattning.........................................................................................................................47

Från intervjuerna har följande resultat framkommit:...........................................................47Svar till frågor i den första delen:.........................................................................................48Från undersökt litteratur och annat material har följande framkommit:..............................48Svar till frågor i den andra delen:.........................................................................................49

Källförteckning.........................................................................................................................50Litteratur:..............................................................................................................................50Internet: ................................................................................................................................51Intervjuer..............................................................................................................................51

Bilagor:......................................................................................................................................51Bilaga 1. Frågeställningar till Syrisk­ortodoxa kyrkans medlemmar...................................52Billaga 2. Intervjuer:.............................................................................................................52

3

Inledning

Vi besökte Södertälje hösten 2004, då vi läste religionsvetenskap A. Vi fascinerades av staden med dess kyrkotäthet på en relativt liten yta. En blandning av kristna kyrkor, nämligen, Svenska kyrkan, Pingstkyrkan, Baptistkyrkan, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Missionskyrkan, Frälsningsarmén, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, Jehovas Vittnen, Katolska kyrkan, Kaldeisk­katolska kyrkan och minoritetskyrkor från Mellanöstern; nämligen Österns heliga apostoliska och katolska kyrka som man nämner som den Assyriska kyrkan samt den Syrisk­ortodoxa kyrkan. 

Vi återvänder till staden i oktober 2007, men denna gång har vi fokus på de orientaliska kyrkorna. Vi skall undersöka den Syrisk­ortodoxa kyrkan. När vi besökte kyrkan för tre år sedan träffade vi en munk (ställföreträdande biskop) och en präst. Dessa ansvarade för två skilda kyrkor och vi beger oss återigen till dessa. Upplevelsen att det var folk som kom och gick, kanske för att träffa någon eller bara sätta sig ner för och be, fann vi som speciellt. Det är likadant vid vårt andra besök några år senare. Människorna befann sig i kyrkolokalerna och det kändes levande. 

Vid våra besök har vi blivit bjudna på kaffe/te och det känns inbjudande. Att bli bjuden på något när man kommer till en församling är inte något vi är vana vid. En annan skillnad är också kyrkolokalens utformning. När man kommit in via entrén möts man av en köksdel med några bordsrader där ett antal äldre män sitter och läser. Det bjuder in till att sätta sig ner och kanske ta del av något skvaller eller bara prata. En tv­apparat står på och nyheterna från mellanöstern följs, och många har släktingar kvar som man oroar sig för.  Känslan av att kyrkan är en del av ens liv blir påtagligt när man ser människor som tittar in. Det är mestadels äldre personer som vi ser i kyrkan, och vi undrar på om det finns en risk för att sekulariseringen även kommit till denna kyrka.

Hur ser det ut för den Syrisk­ortodoxa kyrkan? Ställs den inför en liknande sekulariseringsutveckling eller finns det andra företeelser som håller denna kyrka levande?  Syfte/frågeställning

I den första delen av vårt arbete görs en undersökning hur det religiösa livet ser ut bland de yngre och äldre, och sedan utifrån den information och de data vi har fått fram undersöks det om det i kyrkan kan finnas en tendens till sekularisering. Den andra delen handlar om en diskussion kring kyrkans historiska bakgrund samt undersökningar av en del konflikter bland kyrkans medlemmar i Sverige. Vi anser att dessa två delar tillsammans ger en sammanhängande bild av denna kyrka.De religiösa, profana och historiska egenskaperna hos denna kyrka och dess medlemmar verkar vara komplicerade på många olika sätt. De nämnda egenskaperna lyftas fram så tydligt som möjligt. 

Frågeställningarna för den första delen av uppsatsen är: 

Vilken funktion har kyrkan för individen?Hur ser det religiösa livet ut för yngre respektive äldre människor?Finns det en sekulariseringstendens bland kyrkans medlemmar?

4

Frågeställningarna för den andra delen av uppsatsen är:

        Vad är meningen med en diskussion av den historiska bakgrunden?        Har den historiska bakgrunden något samband med dagens konflikter?        Påverkar konflikten medlemmarnas intresse för religion och kyrkan?        

Metod

Uppsatsen är baserad på studier genomförda utifrån ett kvalitativt förhållningssätt. Undersökningen (när det gäller första delen av uppsatsen) är baserad på intervjuer och deltagande vid gudstjänster. Ett frågeformulär som besvarats av ett antal personer. Vi har också träffat några av de vi intervjuat och vi har då följt samma ordning. Frågorna som ställts är inte alltid besvarade och vi har då fått ett internt bortfall. Detta innebär att en del frågor inte har besvarats. Bortfallet måste även bejakas vid sammanfattningen av materialet.1 Materialet som vi kunnat tillägna oss genom intervjuerna har sedan det färdigställts tolkats hermeneutiskt. Med det avser vi att människor är tänkande varelser och vi kan genom introspektion förstå och ta till oss hur andra människor kan uppleva och känna det i en speciell situation. Språket med tal och skrift kan göra att vi förstår varandras sociala kontext och vår egen livssituation. Bakom varje människa finns en unik levnadsberättelse och med ett empatiskt bemötande kan vi få ta del av en annan människas livshistoria. Möten med människor och att få tillgång till svaren som en annan individ har skrivit ned är väsentligt för den hermeneutiska forskningsprocessen. I sammanhanget nämner vi den hermeneutiska spiralen som en källa till hur förståelse kan växa fram. Vår egen förförståelse kopplas samman med intervjuer och utifrån de intervjuades sammanhang försöker vi finna det som de vill förmedla till oss.  Det kan vara bra att ta del av informationen att en av oss är född i Södertälje och uppvuxen där fram till 10 års ålder, vilket skedde under större delen av 70­talet. En är född i Kurdistan, i det område där denna kristna kyrka hade ett starkt fäste. Vi båda bär med oss vår egen livshistoria och är påverkade av det vi sett och upplevt. Det är viktigt att bejaka detta då vi skriver om Syrisk­ortodoxa kyrkan. En växelverkan mellan vår egen förståelse och det som intervjupersonerna levererat i sina svar kan i slutändan leda fram till att vi erhållit en ny syn på det vi studerat.2 

  Observationerna som gjorts då vi närvarat på gudstjänster har varit en direkt observation. Vi har varit tillsammans med andra medlemmar från Syrisk­ortodoxa kyrkan och själva samlat in data till vår uppsats. Det fördelaktiga med en direkt observation är att det sker i realtid och vi har med våra egna sinnen iakttagit det som skett i gudstjänstlokalen. Förhållningssättet har varit utformat på ett sätt där det varit både en öppen och en dold observation. 

Vi har närvarit under gudstjänsten, men det var endast prästen och hans närmaste kollegor som hade tagit del av informationen om orsaken till varför vi önskade närvara i kyrkan och detta baserat på vår uppsatsundersökning. De övriga i kyrkorummet hade ingen insyn i varför vi var närvarande.3 

1 Olsson & Sörensen, 2001, s. 91­94.2 Alvesson & Sköldberg, 1994, s.115­117.3 Einarsson & Hammar Chirac, 2002, s. 23­28

5

Den andra delen av detta arbete handlar om kyrkans historiska bakgrund och om en del konflikter som förekommit under olika perioder här i Sverige. Denna del ledde till att vi ofta träffade för att diskutera vad vi kom fram till genom våra undersökningar. Det var intressant att höra, vad vi själva tänkte och tyckte när det gällde resultatet av våra undersökningar – inte bara genom litteraturundersökningar utan också genom våra undersökningar av den första delen av uppsatsen. Det ledde till meningsfulla diskussioner och till en hel del jämförelser mellan de båda delarna av vårt arbete. 

Metodval

Den metod som använts, valde vi för att den var lämpligast att göra vår studie utifrån. En önskan om att fånga individers tankar och funderingar kring sin religiositet och sin kyrkotillhörighet har varit en central tanke hos oss. Att göra intervjuer var det optimala tillvägagångssättet. Vi har också deltagit på gudstjänster som vi blivit inbjudna till. Eftersom vi närvarit i kyrkan har vi med egna ögon sett hur fördelningen av åldersgrupper varit representerade och hur många som deltog på en gudstjänst.Vi tycker dessutom att litteraturundersökningen hjälpte oss att bättre förstå det material som vi skaffat fram genom våra intervjuer och kontakter med kyrkan och dess medlemmar, samt att den ger oss en klarare bild när det gäller kyrkans betydelse i ett sekulariserat samhälle som Sverige.

Intervjuer

Genom intervjuerna har viktig kunskap kommit fram för undersökningen. Det började med att vi formulerade lämpliga frågor för studien vilket resulterade i ett intervjuformulär som delades ut till sex personer. Ingen intervjuad person nämns vid namn och vi uppger inte något som kan röja deras identitet. De som har valt att delta i intervjuerna har gjort detta frivilligt, och de kunde när som helst under intervjuerna avbryta eller välja att inte svara på frågorna. 

Intervjupersoner

De som blev direktintervjuade av oss hade vi bokat in träffar med i kyrkan. Dessa tillkom utöver de andra som vi träffade på olika ställen i Södertälje och i Stockholm. Det var olika personer som vi hade direktkontakter med. Vi följde våra frågor i den ordning som vi hade bestämt och sedan lät den person vi intervjuade tala fritt. Tidsåtgången för samtalen var 1,5h till 3h. Vårt tillvägagångssätt då vi gjorde intervjuer direkt med människor var strukturerat på ett sådant sätt att vi skrev ner det som sades. Då vi var två som skrev på vartdera hållet och sedan jämförde det vi hade skrivit och sammanställt gemensamt. Det finns alltid en risk när man själv skriver ner det som sägs att värdefull information inte kommer, men detta är något som vi har gått försiktig till väga med under våra intervjuer. Vi frågade ofta om de som intervjuades för att kunna förtydliga sina svar och ibland bett dem upprepa de svar som gavs. Detta för att vi skulle kunna få med det som sades under samtalen. 

En hel del av det som kom fram under intervjuerna hade varit personligt. Då valde vi att ta inte med det i intervjun då det inte hade med de frågor vi ställde. Det var generösa människor som delade med sig av sitt liv och med en stor sorg över det trauma som de var en del av. Vi är tacksamma att vi fått förtroendet att lyssna men allt som har sagts nämner vi inte i denna uppsats. 

6

De som fick ett frågeformulär svarade själva genom att skriva ner svaren och dessa hade vi inte träffat utan församlings präster ville själva dela ut intervju frågorna till några utvalda personer. Det var sex stycken personer som fick svara på detta sätt. Präster skickade sedan frågorna hem till oss per post.

Etiska överväganden

När vi stämt träff med människor har det varit på deras villkor och vi har tänkt på autonomiprincipen som ser till människans respekt och integritet.  Individens egen vilja att avbryta intervjun eller att inte vilja svara på frågor vi ställt kan vara exempel på denna princip. Vi har också sett till att de som intervjuats, här får man bortse från att församlings prästers svar kan röja deras identitet, kunnat bevara sin anonymitet.

Tidigare forskning

Önver Cetrez gjorde en fältstudie i Istanbul 1994 och undersökt den syriskt ortodoxa kyrkan och tittade på ritualer och symboler som hade förenat och stärkt denna minoritetsgrupp i Turkiet. Han inleder sin studie med en historisk återblick på hur kyrkan har sett ut för att sedan övergå till att beskriva prästernas funktion och betydelse för medlemmarna i kyrkan. Det han visar på i undersökningen är att prästen inte bara är närvarande i kyrkan utan denne finns med i det liv som individerna lever till vardags. Kyrkan och med den aktiva prästen gör att det religiösa livet finns närvarande hela tiden i dessa människors liv. Prästen har insyn i vad som sker med enskilda familjer och om det finns något behov, andligt likväl som materiellt. Under länken som följer kan man finna Önver Cetrez doktorsavhandling från 2005. http://publications.uu.se/abstract.xsql?dbid=5837 Avhandlingen handlar om en kulturell förändring som orsakas av kontakten med det nya samhället för individerna som kommer från en annan kultur och ett annat land. Önver använder ordet ackulturation som betyder att ett direkt övertagande från en annan kultur till den nya kulturen. Fokus ligger på olika generationer och han vill se hur detta övertagande av en annan kulturs värderingar påverkar olika generationer. Han vill undersöka de yngre lite extra och deras påverkan i den nya kulturen. Två olika mönster nämner han som är meningsfulla för generationerna, en med stark betoning på ritualer och symboler och den andre med en stark betoning på avkomman och deras identifikation. Det Önver noterat är att det religiösa utövandet minskar bland yngre och vuxna. De har andra intressen och en del söker en individuell religiositet. Det är ändå viktigt med släktskapet för gruppen och att man är medlem i kyrkan. Ritualer och symboler spelar en central roll för syrianer/assyrier. Detta är viktigt för deras kulturella tillhörighet. Svårigheter som finns bland de yngre rör frågor om den etniska tillhörigheten. Ett svenskt medborgarskap är viktigt menar man men man vill inte glömma bort sin etniska bakgrund. Problemet för de yngre är vad de skall kalla sig. De använder ett flertal benämningar för att identifiera sig själva, exempelvis arameér, assyrier, suroya, syrianer och svenskar. De är viktigt att man separerar sig från andra och inte blandas med andra grupper så man går miste om sin etniska och religiösa bakgrund.   

7

Fuat Deniz (dödades av en släkting i början av 2008) som var lektor vid Örebro universitet skrev en bok ”en minoritets odyssé – det assyriska exemplet” om människor som är bekännare till Syrisk – ortodoxa kyrkan. Största delen av boken handlar om intervjuer bland denna kyrkas medlemmar. Det är en bred och informativ undersökning; det handlar om medlemmarnas etniska tillhörighet, etniska och religiösa konflikter och motsättningar mellan olika kyrkosamfund. 

Medlemmar av denna kyrka använder sig av tre benämningar (assyrier, syrianer och assyrier/syrianer) för att visa på sina etniska tillhörigheter. Den röda tråden i boken är att Deniz genom sina undersökningar argumenterar för en gemensam etnisk (assyrisk) benämning inte bara för denna kyrkans utan för medlemmar av en del östkyrkor kyrkor; nestorianska ­ kaldeiska ­ och maronitiska kyrkor.

Det finns en hel del tankar och funderingar också i ”boken” kring dessa människors framtid i ett sekulariserat samhälle som Sverige.   

Nyckelbegrepp i denna uppsats

”Religionslexikonet” (svensk upplaga Bokförlaget Forum, Stockholm 1996) användes som källa för att skriva betydelsen av de ord och begrepp som finns här nedan: Koncilium: Kyrkomöten i antingen i hela kyrkan (allmänt eller ekumeniskt koncilium) eller inom ett visst kyrkoterritorium (partikulärt koncilium) har hållits sedan 100­talet. Konciliets syfte är att fatta bindande beslut i kyrkliga angelägenheter.

Monofysiter: ”Bekännare av en enda natur”. Oegentlig benämning på medlemmarna av kyrkor som vägrade anta besluten vid kyrkomötet i Chalcedon år 451 och därför med större rätt kallas ”icke­chalcedonensiska”.

Dyofysiter: ”Bekännare av två naturer” Enligt mötet i Chalcedon det vill säga anhängare av Chalcedon utgör Kristus två naturer, förenade i en person.

De koncilier som erkänns av båda katolska och ortodoxa kyrkor är kyrkomötena:

Nicaea år 325 Konstantinopel år 381Efesos år 431Chalcedon år 451

Efesos: Det utmärkande för denna konciliet är diskussionen kring Maria det vill säga att hon är Gudsföderska eller bara Kristusföderska. Efter denna konciliet bestämde man sig att Maria var Gudsföderska vilket ledde till att Patriarken av Konstantinopel Nestorius banlystes. Det var den första splittringen inom den tidiga kyrkan.

Chalcedon: Det fjärde ekumeniska konciliet hölls i staden Chalcedon i Mindre Asien år 451 och avslutade den kristologiska striden kring frågan om det i Kristus finns en eller trå naturer. Motsättningen mellan ”monofysiter” och ”dyofysiter” löstes salomonoskt av poven Leo 1, vars 

8

legater var närvarande, genom att personbegreppet infördes: ”Kristus är sann Gud och sann människa. Efter Kristi människoblivande består personens enhet i två naturer, vilka är utan sammanblandning och förvandling, oupplösligt och oskiljaktigt förenade”. Formeln ”en person i två naturer” tillfredsställde dock inte alla, och det finns alltjämt en betydande grupp ”icke­chalcedoniska kyrkor som förkastar kyrkomötets lära som dyofysitisk.

Eftersom aposteln Petrus har även en stor betydelse inom Syrisk – ortodoxa kyrkan tänkte vi skriva några rader om honom:

Petrus: Jesu mest betydande apostel och den av lärjungarna som den uppståndne Kristus först visade sig för. Han led martyrdöden år 64 i Rom. Petrus hette ursprungligen Simon, var gift och levde som fiskare tillsammans med sin familj i Kafarnaum. I Jesus såg han Messias och följde honom. Jesus sade till Simon: ” Jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka”( Matt 16:18). Påvarna anses vara hans efterträdare. Han gjorde flera missionsresor framförallt till Mindre Asien och Antiochia. Den katolska kyrkan firar hans minne tillsammans med en annan Jesus lärjunga det vill säga Paulus. Över hans gravmonoment byggdes senare Peterkyrkan. Petrus attribut är korset och nyckeln; det senare syftar på Jesus löfte till Petrus ”Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket”(Matt 16:19).

Araméer: Semitisk nomadfolk som under andra årtusendet fKr utvandrade från den arabiska öknen till Syrien och Mesopotamien. I mellersta Syrien grundade det fr o m 1000­talet fKr flera viktiga stadsstater, främst Hama och Aram (Damaskus). Arameiska språket utbredde sig över hela den gamla Orienten och blev t o m ämbetsmannaspråk i det persiska imperiet. Araméer besegrades av assyrier under hälften av 700­talet fr Kr. På Jesus tid var det talspråk i Palestina.

Maprihan: Maprihan är en titel inom Syrisk­ortodoxa kyrkan. Titeln maprihan är även kallad katholikos. Denne står i rang närmast efter kyrkans patriark och är kyrkans ledare i Indien. Maprihanen har rätten, att själv viga biskopar inom sitt stift och även viga den Heliga Myrran. Detta ämbete finns bara i den Syrisk­ortodoxa kyrkan, och det tros ha sträckt sig tillbaka till apostlarna Addai och Maris tid. Officiellt togs detta ämbete i bruk först av maprihan Maruta år 630. Ärkebiskop: Person med denna titel utses av Syrisk­ ortodoxa kyrkan av Antiokias synod.

Stelföreträdande ärkebiskop: Person med denna titel utses endast av Syrisk – ortodoxa kyrkans Patriark.

Ett annat viktigt begrepp är benämningar av Syrisk ­ ortodoxa kyrkan och dess medlemmar har varit många och några av dem som vi använder oss av i uppsatsarbeten är följande:

Västsyrier, syrier, jakobiter, monofysiter, även idag använder man sig av benämningar som syrianer, araméer, assyrier och assyrier/syrianer.

Intervjuundersökningar

Här följer redogörelser för de resultat som framkommit genom de intervjuer som har gjorts med människor som är medlemmar i S:t Afrem församlings kyrka och S:t Jacob’s församlings 

9

kyrka i Södertälje. De båda församlingarna tillhör Syrisk ­ ortodoxa kyrkan.

Bland intervjupersoner finns sju kvinnliga och sex manliga ur de ovan nämnda församlingarna. Vi åkte två gånger till varje församlingskyrka. Andra gången träffade vi även en kort stund båda Syrisk­ortodoxa kyrkans tillträdande ärkebiskop i S:t Afrem kyrkans och Syrisk­ortodoxa kyrkans ärkebiskop i S.t Jacob’s kyrkan. 

Varje intervju (förutom sex kvinnliga intervjupersoner) presenteras för sig vilket vi tror att kan ge en klar bild om medlemmarnas intresse för religion och religiositet och kyrkans betydelse samt dess roll i människornas liv. Iakttagelser och intryck som vi fick genom vår deltagande i kyrkans gudstjänster och långa, djupa samtal med präster nämns också..

De kvinnliga intervjupersonerna har liknande svar till samtliga frågor. De valdes som nämnts tidigare (förutom en) av kyrkans präst och det verkar att de är troende personer  som är aktiva i sina församlingar. De betraktar kyrkan som sitt andra hem. De som kommer från en religiös miljö och är uppfostrade enligt sin religions och sin kyrkas normer tycker vi oss kunna läsa ut av intervjusvaren. Männen som valdes och intervjuades har annorlunda svar när det gäller religion och religiositet men när det gäller kultur, identitet och kyrkan kan man se liknande svar.

Sex intervjupersoners (kvinnor) svar: 

Svar på frågan (Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?) är: ”Kyrkan är en stor del av mitt liv. Det har påverkat min livsstil mycket och min syn på saker och ting. I kyrkan blir man accepterad, man känner sig betydd och värme, kärlek sprider sig i kroppen.”

Svar på frågan (Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då på betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.) säger intervju personen: ”Vi (assyrier/syrianer) har inget land, och för de flesta är kyrkan deras hem, eftersom där samlas gamla, vuxna, barn och ungdomar för att behålla sin kultur, traditioner och språk”

De kvinnliga intervjupersonernas svar på frågor, som beror deras kyrka och religionen, hävdar de att intresset har blivit ännu starkare med tiden. När det gäller frågor kring intressen av olika åldersgrupper får man svaret av samtliga kvinnliga intervjupersoner att det finns en skillnad mellan unga och äldre personer. De senare brukar besöka kyrkan oftare medan de första har ett mycket svagt intresse för kyrkan. Det förekommer ett och annan klagomål mot unga för deras svaga intresse för religion och kyrka. De säger: 

”I Sverige har intresset för kyrkan och tron minskat under de senaste åren bland människor i åldern 18­26/ eller från tonårstiden fram till vuxenåldern. Det kan bero på att de inte ser kyrkan som sitt hem hos Herren, utan en plats för äldre människor. På grund av minskat intresse för kyrkan tar en del människor (unga människor) kyrkan inte som Herren hus utan som en plats kanske för vardagliga sysslor. De unga människorna tror sig kan synda och 

10

komma en dag till kyrkan, ta nattvarden och sedan de är rena från synder men så är det inte. De kan inte sin religion och de skäms för det att komma till kyrkan.” 

Svar på frågan (Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjorde i det land man levde i innan man kom hit?) svarar intervjupersoner: 

”Tron är lika strak i Sverige som den var förut. När man åker till våra byar i olika delar av Mellanöstern kan man se det.” Detta är vad kvinnliga intervjupersonerna säger om unga människor när det gäller deras intresse för religion och kyrkan. En del svar på frågorna som rör sig vid allmänna intresset bland kyrkans medlemmar för religion och religiositet verkar det som om intervjupersonerna har redan färdiga svar.  

Som nämns ovan valdes de intervjupersonerna av församlingspräster och det man märker genom intervjuer är att det troende och aktiva människor. Det intressanta med dem är att alla påpekar att den kulturella och etniska tillhörigheten är mycket viktig. Man är noga med att när man påpekar den etniska och kulturella tillhörigheten nämner man i S:t Afrem kyrka benämningen syrianer medan i S.t Jacob’s kyrka nämner man assyrier. Det förekommer också benämningen asyyrier/syrianer för att påpeka sin etniska tillhörighet.Framförallt märks det att intresset för kyrkan, religionen och religiositeten är mycket svag bland unga människor.

De som deltog i gudstjänsterna var i åldern barn 7­10 och mycket äldre människor. Det fanns några enstaka medelålders personer.Barn delades in i grupper för att delta i gudstjänsten genom att sjunga under en vuxens uppsyn. Körledarna var kvinnor. Efter gudstjänsterna fick vi möjlighet att samtala med dessa kvinnliga barnledare. Vissa av dem jobbade som hemspråkslärare och diakoner.

25­åring kvinna, uppvuxen i Sverige (medlem i S:t Jacob’s kyrka)

Hon är den enda kvinnliga intervjupersonen som intervjuades utanför kyrkan och det skedde på hennes arbetsplats. Hennes svar på intervjufrågorna annorlunda och redovisas för sig. Hon använder sig av uttryck som ” kyrkan är mitt andra hem” eller ”kyrkan betyder allt för mig”. Hon är född i Sverige, gift och jobbar. Hon säger att kyrkan är viktigt för henne. I kyrkan gör man sina religiösa plikter, träffar sina vänner och får stöd, tillägger hon. Under intervjun märks det att hennes familj är engagerade i kyrkan. 

Svar på frågan (Vilket intresse har Du för religion?) är: 

”Jag är kristen och troende. Hela min familj är kristna och vi kommer att uppfostra vårt barn (hon har ett barn) på ett kristet sätt. Vi firar jul med tanke på Kristus födelse och hans korsfästelse vid påskhögtiden.”

Intresset för kyrkan när det gäller olika åldersgrupper bland kyrkans medlemmar svarar hon att unga människor går till skolan, jobbar, tar hand om familjen medan äldre människor (menar pensionärer) har mer tid att besöka kyrkan. Hon säger att de unga har det svårt.

11

Svar på frågan (Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än i det land man levde innan man kom hit?) är: 

”Det var en del av deras vardag och liv i det land mina föräldrar levde i innan de kom till Sverige. De levde under helt andra förhållanden där. Kristen är man oavsett var man bor och det är väl samma intresse men här behöver man inte vara rädda för att bli förföljda för sin tro.”

Hon säger också att det är viktigt att bevara sin etniska tillhörighet, tradition och språk.

40­åring man från Irak (medlem i S:t Jacob’s kyrka)

Han bor i Södertälje och tillhör Syrisk ­ ortodoxa kyrkan. Han brukar då och då besöka S:t Jacob’s kyrka och delta en och annan gudstjänst.

Intervjupersonens svar på frågan (Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?) är: 

”Mina föräldrar var troende och besökte ofta kyrkan när jag var i mitt hemland. Tro är viktig för mig. Jag känner mig hemma i kyrkan och samtidigt känner en inre lugn och harmoni.” Han säger att kultur, traditioner, språk och etnisk tillhörighet är viktiga för vårt folk men det är mycket komplicerad. Han syftar till att debatten kring etnisk tillhörighet det vill säga benämningen assyrier och syrianer.

Under intervjun pratar han även en hel del om de konflikter som förekom sedan i början av 1980­talet och de konflikter som fortfarande är aktuella. Den delen av hans berättelser tar vi inte upp här utan det nämns längre fram i uppsatsen. 

Han håller med kyrkan när det gäller konflikter mellan kyrkan och de olika profana organisationerna. De profana organisationerna lyfter fram den etniska betydelsen framför den religiösa när det gäller gruppsamhörighet och dess identitet. Intervjupersonen hävdar att kyrkan tar hänsyn till etnisk tillhörigheten men den religiösa tillhörigheten har varit den viktigaste genom historien och han menar att man måste ta hänsyn till detta. Kyrkan har varit den viktigaste samlingsplatsen och är dessutom en identitetsskapande organisation för oss alla, tilläger han.

Man bör inte glömma att denna kyrka under en tid missionerade, inte bara bland assyrier/syrianer utan bland andra folk grupper i Mellanöstern. Att tänka för mycket på etnisk tillhörighet kan ledda till splittring. Det är viktigare att det finns en sammanhållning bland kyrkans medlemmar, säger han. Betonar också hur viktigt det är med språk, kultur, traditioner och den etniska tillhörigheten för medlemmar i kyrkan. Han påpekar också att han under en lång tid önskade att hans barn skulle få hemspråksundervisning, det är viktigt för assyrier. Idag går barnen på hemspråksundervisning säger han med glädje.

Svaret på frågan (Har Ditt kyrkliga engagemang, intresse ändrats efter det Du kom till Sverige och Södertälje?) är: 

”Ja, i hemlandet var vi mer religiösa, man besökte kyrkan ofta. Det var som en plikt men här mera som en fritidsaktivitet. Det har blivit så men jag vet inte riktigt varför.” 

12

Under vårt samtal märker man att denne man har koll vad som pågår inom och utanför kyrkan. Han berättar att intressen för kyrkan och religionen är svagt bland ungdomar. Han säger att äldre människor, speciellt de som kom från landsbygden, har ett stort intresse för sin kyrka och sin religion.

Hans svar på frågan (Tycker Du att det finns ett större intresse för religion, sin tro, i Sverige än det land man levde i innan man kom hit?) är: 

”Ja det tror jag. Religionen är en del av vår identitet även om man inte är speciellt religiös. I 

Sverige finns det möjligheter att organisera sig. Vi har kultur och sport föreningar av olika 

slag. Vi har kyrkor, religiösa ledare som hjälper vårt folk. Vi har en tradition (historiskt), när 

vårt folk, på grund av olika omständigheter, utvandrar från sina hemtrakter följer kyrkan efter. 

Det har också blivit i Sverige.

Han säger också att kyrkan har under de senaste tio åren etablerat sig ännu mer här i Sverige och det skapar trygghet och harmoni bland vårt folk.  

En 60­åring diakon i församlingen S:t Jacob’s kyrka.

Han kom till Sverige i början av 1970­talet. Han har bott i Södertälje till största delen sedan han kom hit. Under vårt besök i kyrkan och vårt deltagande i gudstjänster samt alla telefon samtal, har vi haft kontakt med denna man. 

Diakonen säger att den etniska identiteten är lika viktig som den religiösa. Han påpekar också att kyrkan måste anpassa sig till det samhälle som den är verksam i för att hålla kontakt med medlemmar och behålla liv och rörelse i kyrkan. Religionen var mycket viktig i människornas liv i våra medlemmars gamla hemländer. Eftersom islam var den dominerande religionen blev vår kristna tro den viktigaste faktorn som höll oss samman.

Här i Sverige försöker vi anpassa oss i en ny situation, det vill säga ett sekulärsamhälle som religionen spelar en allt mindre roll om man jämför med hur det såg ut i hemländerna, säger han. Den etniska tillhörigheten (han menar assyriska), kulturen och språket är mycket viktigt. Både prästen och diakonen (i denna församling) påpekar att hemspråkundervisningen är mycket viktigt för barnen. 

Man har planer från kyrkans håll att inom snar framtid starta en friskola för de assyriska/syrianska skolbarnen. I denna församling är man mycket mån att lyfta fram den etniska tillhörigheten och man pratar gärna om sitt folks (assyriska) historia. Man hävdar samtidigt att Syrisk­ortodoxa kyrkan består av 13 olika nationer, det vill säga att de som är medlemmar inte har bara den etniska 

13

bakgrunden som assyrier/syrianer.4 Det finns medlemmar som tillhör andra etniska grupper. Detta diskuteras längre fram i uppsatsen.

När vi besökt kyrkan, intervjuat de båda församlings prästerna och träffat vanligt kyrkofolk har vi hört olika benämningar på de båda kyrkornas ärkebiskops titel. Diakonen svar på frågan, (Vad är skillnaden mellan en ärkebiskop och en ställföreträdare biskop?) är: 

”Syrisk ­ ortodoxa kyrkan har två församlingar i Södertälje: Den ena är S:t Afrem församling kyrka och den har 22 präster i hela Sverige och en ställföreträdare ärkebiskop. Den andra är S:t Jacob’s församlingskyrka och i den finns ca 24 församlingar, femtontal präster i hela Sverige och har en ärkebiskop. Ärkebiskopen utses av Syrisk­ortodoxa kyrkan av Antiokias synod medan ställföreträdare ärkebiskop utses av endast Syrisk­ortodoxa kyrkans Patriark.” Dessa informativa rader om biskops titlar uppvisar en liknande beskrivning i en del undersökta litteratur och framöver kommer vi att skriva om varför man har två biskopar i syrisk­ortodoxa kyrkan här i Sverige.

Vi märkte också att benämningen som assyrier och syrianer är även viktig för präster och diakoner i de respektive församlingarna.

I denna församling som nämnts är man mycket mån att hävda sitt etniska(assyriska) tillhörighet än vad man visar i St: Afremsförsamlingen. 

Diakonen är bitter mot sitt gamla hemland och han klagar på den behandling som han och hans folk blivit utsatta för. Han säger att han har bytt sitt namn och kastat sina gamla identitetshandlingar som en protest.

Präst från S:t Jacob’s församlings kyrka:

Han är föd i Turkiet och har bott sedan 1970­talet. Han är politisk aktiv. Han är väldigt öppen på att svara på frågor om kyrkan, religionen och medlemmarnas intresse för kyrkan.

Kyrkan, religionen och tro är mycket viktigt för prästen men han vill gärna diskutera kultur, språk och etniska tillhörigheten. Han nämner den etniska (assyriska) tillhörigheten och detta är viktigt för honom. Det är viktigt för assyriernas identitet och deras sammanhållning och för framtiden. Han berättar att ungdomarnas intresse för kyrkan och religionen är lågt. Som exempel nämner han sin egen familj t.ex. hans son varken har tid eller visar något större intresse att bry sig om att besöka kyrkan. Prästen ställer dock ett krav och det är att sonen ska komma till kyrkan till jul och påskhögtiden. Orsaken till det låga intresset för kyrkan och religion beror på att man lever i ett sekulariserat samhälle, tror han.

Ett citat från prästen: 

”Det finns inte så stort intresse för religionen. 95 % av församlingsmedlemmar besöker kyrkan två eller tre gånger per år. Bara under högtider som julafton, påskafton brukar de flesta 

4 Med ordet nationer menar prästen etnisk tillhörighet t.ex. araber, kurder, indier o.m.m.14

medlemmar besöka kyrkan. Även om man inte är religiös, man tycker och tänker annorlunda än vad kyrkan gör, ändå kyrkan betraktas som ett föräldrahem som man alltid har i tankarna”.

Prästen vill gärna prata om kyrkan, religionen och det förtryck och förföljelse som denna kyrkas medlemmar blev utsatta genom tiderna. Han berättar en hel del om sina gamla upplevelser från sitt hemland. 

Prästen säger att kyrkan försöker bilda nya ungdomskommittéer, arrangera aktiviteter av olika slag för att väcka ungdomarnas intresse för kyrkan. Han berättar också att hans församling är för kvinnliga präster. I denna församling har man bildat ett kvinnofridråd som hjälper kvinnor med problem och numera finns även en kvinnlig medlem som är med i församlingsstyrelsen, tillägger han.

Kyrkan har som regel att minst en gång per år besöka alla församlings medlemmar i deras hem för att på så sätt hålla kontakten, säger prästen. Han säger att kyrkan bryr sig om sina medlemmar. Kyrkan är engagerad i medlemmarnas alla möjliga problem; religiösa, ekonomiska, personliga, familjära problem av olika slag och inte sällan medlemmarnas kontakter med myndigheter. Där hjälper kyrkan till om någon behöver tolk eller praktisk hjälp. Vi deltog två gånger på gudstjänst i denna kyrka. Det var äldre människor och barnkörer med sina respektive ledare. Deras ledare var kvinnor som jobbade som hemspråks lärare. De flesta barnen var deras elever. Prästen berättade för oss att under vissa högtider och diverse aktiviteter brukar många ungdomar besöka kyrkan.

Det intressanta med våra samtal med de prästerna var att man, på båda håll, försöker att väcka medlemmarnas intresse, speciellt bland barn och ungdomar. Även om man inte berättade öppet för oss, märktes att det låga intresset bland ungdomar skapar en vis oro i kyrkan. 

Prästen och andra kyrkofolk som vi samtalade med under intervjun i S:t Afrems kyrka kallade sig för syrianer och sitt språk för syrianska medan prästen och andra kyrkofolk från S:t Jacob kyrka som vi samtalade och intervjuade kallade sig för assyrier och sitt språk för assyriska.  När det gäller deras relationer med andra kyrkor och församlingar påpekar båda prästerna från de två olika församlingarna att relationen är mycket bra.

Prästen är omtyckt i församlingen. Många kommer förbi under vår intervju och vill säga hej, han är alltid tillgänglig på mobilen och vill hjälpa om något problem uppstått för en medlem. Församlingen fungerar inte bara som en kyrka utan även som en myndighet vilket yttrar sig genom att medlemmarna kan komma med alla möjliga ärenden innan hon/han hänvisas till en statlig myndighet för att få hjälp.

Det verkar som om man har ett eget samhälle som består av kyrkomedlemmar och detta gäller för båda församlingarna som vi har besökt. Det finns en stark känsla av grupptillhörighet och detta kommer förmodligen från deras hemländer. Det ser ut att finnas kvar hos dem efter alla dessa år i Sverige.

Från kyrkans håll är man nöjd att medlemmarna kan komma till kyrkan; söka hjälp och rådfråga om sina bekymmer. Prästen säger att vår församling inte bara är en kyrka för gudstjänster utan den fungerar som en myndighet för vårt folk som kan söka alla hjälp, råd och vägledning.

15

Första gången när vi träffade denne präst var han mycket mån att prata om en del konflikter som hade förekommit bland kyrkans medlemmar under olika perioder i Sverige. Han kritiserade en och annan myndighetsperson som han menar har haft en roll i den konflikt som rört kyrkan. Det har då handlat om benämningen assyrier och syrianer. 

Det verkar som om det finns en viss konkurrens mellan de två församlingarna när det gäller antalet medlemmar, aktiviteter av olika slag, hjälpa medlemmar, ekonomiska resurser och så vidare. Denna församling flyttar under 2008 till en större kyrka i Hovsjö.   

35 åring man från Syrien (medlem i S:t Afrem’s kyrka) 

Han kallar säg syrian, kommer från Syrien och har varit i Sverige (i Södertälje) i 15 år. Sedan ett år tillbaka är han sjukskriven. Vi träffar honom på ett konditori, hälsar på varandra genom att nicka. Det kan man göra i Mellanöstern utan att vara bekant med varandra. Han hälsade tillbaka och konversionen mellan oss började på så sätt. Han ställer upp gärna för en intervju: 

Svar på frågan (Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?) är: ”Kyrkan betyder ingenting för mig, det är bara en plats som man går till för att be och prata med andra. Det har blivit en mötesplats för syrianer. Kyrkan som en skola som lär ut hur man ska vara mot varandra här i världen. Gud är den viktigaste och det är han som är kärlek. Jesus, Muhammed och Buddha är bara historiska personer som man kan läsa om dem i böcker”. 

När det gällde kyrkans betydelse för denna man, berättade han sina upplevelser från Syrien. Han berättade att i Syrien religionen betydde inte så mycket när det gäller hans kontakter med andra människor som hade en annan tro. Han sa att man besökte kyrkan under högtider och ibland följde med sina nära och kära till kyrkan för att ha sällskap. Han sa att det var naturligt för oss alla att gå till kyrkan. Svar på frågan (Finns det andra saker som Du tycker är värdefulla?) Vi tänker då på betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.) är: ”Det kulturella är det som håller ihop oss och gör oss till folk. Språket som vi syrianer har är arameiska och det är jätteviktigt att vi bevarar det.” 

Han säger att intresset för kyrkan är större bland äldre människor om man jämför med unga och medelåldersmänniskor. Han säger att ungdomar som är födda här i Sverige beter sig mer eller mindre som alla andra barn i Sverige. Han tilläger också att inom Syrisk­ortodoxa kyrkan skilsmässan är strängt förbjuden men bland människor som speciellt uppvuxna här är skilsmässoantalen mycket hög och kyrkan kan inte förhindra att det sker.

Han säger att de äldre visar ett större intresse för kyrkan därför att de inte har så mycket att göra. När man blir äldre blir man rädd och behöver man kyrkan på ett helt annat sätt än man är ung och jobbar och tjänar pengar, säger han. 

Svar på frågan (Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjorde i det land man levde i innan man kom hit?) är: 

16

”Jag tror att man var mer religiös hemma i Mellanöstern för där förde religionen människorna samman och man levde tillsammans med släkt och vänner men här i Sverige behöver gamla varandra mer och kyrkan är en bra plats att mötas i. Hemma i mitt land fanns det många kyrkor, en i varje by och det var central plats att mötas på.”

Han säger att han inte riktigt trivas i ett samhälle som bara bestod trosfränder. Hans önskan var att umgås med andra människor som tillhörde andra religioner. Detta uttrycker han under samtalet.  

Bland medlemmar av denna kyrka, huvudsak de som kommer från arabiska länder (Irak, Syrien och Libanon) verkar det som om kyrkan betyder mycket för dem även om de är inte speciellt religiösa. Man menar att kyrkan är den främsta identitetsskapande faktorn. Den etniska tillhörigheten, menar han. Det är viktigt att vara syrian och behålla sitt språk, sin kultur och sina traditioner. Man har inte svårt att leva sida vid sida med andra som tillhör andra etniska och religiösa grupper.

Under intervjun påpekade han att han inte hade märkt att de blev behandlade på ett dåligt sätt för att de tillhör i en annan religion. Han säger att stämningen var bra och fredligt i hans gamla hemland. 

Det fanns möjligheter för oss alla andra när det gäller skola, jobb, diverse affärsverksamhet och med mera. Någon diskriminering har jag inte råkat ut i för i mitt hemland för att jag tillhörde i en annan religion. Om man jämför mitt gamla hemland med Sverige finns det massor av brister på alla möjliga sätt men det var inte speciellt något mot oss för att vi var kristna. För kännedom vill vi nämna att en av oss som skrivit uppsatsen levt i området och instämmer med det mannen tar upp. Återkommer till det senare i uppsatsen. 45­åring man från Turkiet (medlem till S:t Afrem’s kyrka)

Man boende i Södertälje. Berättar att han sjunger i kyrkokör och är verksam, inte så ofta, som diakon i Syrisk­ortodoxa kyrkan. Han är troende och kyrkan är viktigt för honom. 

Svar på frågan (Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla?) Vi tänker då betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.) är: 

”Det finns andra viktiga saker också men vi har blivit förföljda främst på grund av att vi hade annorlunda religiös tro, tror jag. Den ska man inte glömma. Vi har också egen kultur, tradition och språk som är viktiga för oss. Etnisk tillhörighet har blivit orsaken till en hel del besvär för oss. Jag är optimist och tror att man kan lösa den på ett klokt sätt.”

Han säger att människor påverkas av sin omgivning under tidens gång. Han tillägger att han har blivit mer harmonisk och tolerant när det gäller andra religioner, har förståelse för människor som väljer ett annat liv utanför kyrkan och religionen.

Svar på frågan (Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är?) är: 

”Ja, människor som födda och uppvuxna i Sverige har inte så stort intresse när det gäller kyrka 

17

och dess aktiviteter. De är (som jag känner) mycket snälla, hjälpsamma och bryr sig mycket om sitt folk men att besöka kyrkan verkar inte så intressant längre för dem. Kanske  har jag fel men jag upplever så. Äldre personer besöker kyrkan ofta och brukar alltid vara närvarande när det gäller religiösa högtider.”

När det gäller unga människors intresse för kyrka och religion säger han: 

”De flesta av oss kom till Sverige under 70 ­ 80­talet. De flesta unga människor är födda här. De har en annan attityd när det gäller intresset till religion och religiositet. De är mer aktiva i sport och kultur föreningar.”

Under intervjun nämner han följande: 

”De flesta av kyrkans medlemmar är uppvuxna på landsbygden har inte någon utbildning än den utbildning som fanns i en del av våra byar (5­årig grundskoleutbildning som var obligatorisk för alla i hela Turkiet). Här i Sverige jobbar båda föräldrar för att klara sig, en del sysslar med diverse små företag vilket tar deras tid. De har inte mycket tid över för sin familj speciellt barn påverkas av det. Jag tror vi har ett stort problem när det gäller våra barn och ungdomar. Både kyrkan och Syrianska riksförbundet och ungdomsorganisationen är medvetna om det.” 

Han säger också att han i början av sin tid i Sverige var intresserad av politik och mer eller mindre var aktiv i en del profana organisationer (syrianska). Detta är något han bara nämner och vill inte tala mer om det men han säger kort:

”I början tyckte vi (säger han) att kyrkan har gjort sitt vad den kunde göra för vårt folk och det var nya tider och det behövdes nya organisationer och nya sätt att organisera sig och fortsätta kampen.”

Som alla andra jämför intervjupersonen sitt gamla hemland med Sverige. Han säger att i ett tolerant och demokratisk samhälle löser man en hel del problem utan att råka ut för dåligt behandling, spendera onödig energi, tid och mycket annat. Han är bitter också mot sina gamla hemland men numera tänker och tycker man annorlunda mer och mer positiv än att vara bitter och hattisk.Han nämner under intervjun, med tanke på diverse konflikter när det gäller etnisk tillhörighet, att det ingen spelar roll om vi är ”ett” och ”samma” folk eller inte. Han säger att om man har tid och möjligheter att forska, undersöka och kanske hitta ett vettigt svar om detta kan man väl göra det.  Kyrkan är det som håller oss samman och ger gemenskap för oss säger han till sist.

Präst från S:t Afrem församlings kyrka: 

Kyrkans präst är från Tur Abidin, i dagens Turkiet.  Tur Abidin är de  kristna ett kärnområde. Prästens bror är ställföreträdare ärkebiskop i Sverige och för hela Skandinavien. 

Från det ovan nämnda området (Tur Abidin) utvandrade dessa människor i början av första världskriget fram till 1970­ talet till olika delar av Mellanöstern. De har sedan från hela Mellanöstern utvandrat och gör så fortfarande till olika delar av världen. Med den korta informationen som vi fick av prästen vill vi berätta att de flesta i den Syrisk­ortodoxa kyrkan som tillhör S:t Afrem från det nämnda området.

18

Vi pratar med prästen utifrån de intervjufrågor vi har. Han ger en kort information om kyrkans historia och de sakrament som finns. I samtalet med prästen koncentreras det på frågor kring folks intresse för kyrkan och speciellt intresset bland olika grupper, unga människor, medelålder och äldrepersoner.Under våra två besök hos prästen kommer det tydligt fram att religionen, kyrkan är det främsta identitetsskapande elementen som förenar människorna i Syrisk­ortodoxa kyrkan. Han nämner hur viktigt det är med syrianernas historia, kultur och språk. Samtal som handlar om förtryck och förföljelse utifrån deras religiösa och etniska bakgrund i hemlandet ville prästen inte gärna prata om. Han hänvisade en del historiska händelser som är kända i historiska böcker t.ex. förföljelser under första världskriget. Han påpekade också öppet att kyrka är en religiös institution och sysslar inte med politik och han betonar att han inte vill tala om den politiska situationen i det hemlandet. Det var inte något vi själv ville ta del av men vi såg skillnader mellan de två prästerna som vi intervjuade, det är något vi kort kommer att nämna. 

Under vårt samtal säger prästen att intresset för kyrkan har blivit bättre med åren. Han nämner bildandet av olika slag ungdoms grupper, hemspråkundervisning, kurser för ungdomar kring religionskunskap, kyrkans historia, språk, kultur och våra förfäders tragiska historia. På så sätt kan vi väcka våra barns intresse för kyrkan, säger han.

Han säger också att omgivningen påverkar ungdomar när det gäller intresset för religionen och religiositet. Om man jämför ungdomar med andra åldersgrupper här i kyrkan har de ett svagt intresse för sin religion. Prästen berättar att människor som har ett ledningsansvar här  i kyrkan har ett fullbokat schema nästan året runt. Det gäller kontakter av olika slag med kyrkans medlemmar; det kan vara religiösa frågor, familjefrågor, personliga, ekonomiska eller kontakter med myndigheter. Den historiska traditionen det vill säga att alla syrianer från födelsen räkans som medlemmar av kyrkan, kyrkan betraktas som andra hem för oss säger prästen. Det kyrkan har gjort genom historien är att den flyttat efter vårt folk för att organisera dem där de bor. Vi var närvarande vid två gudstjänster och det fanns inte så många besökare. Gudstjänst deltagarna var äldre och två barnkörer var med sin respektive ledare. Prästen berättade för oss att det kan vara upp till tusen besökare vid vissa högtider.

Kyrkans historiska bakgrund

Denna del av uppsatsarbete handlar om en del undersökning av den litteratur som handlar om Syrisk – ortodoxa kyrkan. En bok som kyrkan rekommenderade var ”En Inblick i syriska ortodoxa kyrkan av Antiokia” som skrevs av den nuvarande kyrkans patriark, Ignatius Zakka 1 Iwas. Boken används som ”handbok” av kyrkans företrädare när det gäller kyrkans historia. Några rader ur denna bok om Syrisk – ortodoxa kyrkas historiska bakgrund:

Syrisk ­ ortodoxa kyrkan beskrivs som den äldsta kyrkan i kristendomens historia.5 Det hävdas att denna kyrkas grundare var aposteln Petrus. Man hävdar att han var den som 

5 Iwas, Mar Ignatius Zakka 1, 1997, s.619

förkunnade evangeliet i Antiokia och grundade sitt biskopsdöme omkring år 37.  Efter Jerusalems förströelse år 70 e. Kristus, var Antiokia en plats där apostlarna började sina missionsresor till olika delar av världen.

Om Syriska­ortodoxa kyrkans tidiga historia kan man läsa följande rader: 

”Den antiokanska kyrkan styrdes av en enda patriark. Han var den ende patriarken i Österlandet och hans domsrätt sträckte sig över landsområdena i Damaskus, Palestina, Clicien, Mesopotamien, delar av Mindre Asien och hela Persien. Han härskade över alla kristna i dessa områden, oavsett vilken nationalitet, ras eller språk de hade.”6 

Syrisk­ortodoxa kyrkan ser sig som företrädare för den apostoliska traditionen och räknar aposteln Petrus som sin första Patriark. Petrus efterträddes av Ignatius, som var biskop i Antiokia fram till sin död år 107. Som hans efterträdare bär de Syriska­ortodoxa patriarkerna fortfarande ärenamnet Mar Ignatius.

Den förta splitritningen skedde i denna kyrka efter konciliet Efesos. Patriarken av Konstantinopel Nestorius var en syrian, men i visst håll hävdar man att han var en arameisk arab.7 År 431 blev han bannlyst av kyrkomötet i Efesos. Följden blev att syrianer, andligt och läromässigt, splittrades i två grupper; östsyrianer (nestorianer) och västsyrianer (ortodoxa syrianer). Här bör påpekas att Syrisk – ortodoxa kyrkan fördömer Nestorios och ser sig som företrädare till västsyrianer det vill säga anhängare av konciliet Efesos.

Nestorios (ca 381­451), som tillhörde den antiokenska skolan, gjorde en skarp åtskillnad mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur och menade att dessa hade existerat skilda från varandra i Kristus. Denna lära av Nestorios fördömdes på kyrkomötet i Efesos år 431. Han blev tvungen att leva i exil i Egypten. En stor del av hans anhängare flydde till perserriket. De blev välmottagna i Persien på grund av motsättningar som fanns mellan Bysans och Persien. På så viss spreds Nestorios’ läror över hela Österlandet, förutom Armenien. 

Bysans och Persien, vilka delade mellan sig hela områden (nuvarande Mellanöstern), krigade oavbrutet, bytte och skapade allianser med olika aktörer i områden för att säkra sina positioner mot varandra. I den ovan nämnda ”handbok” skriver man att under den tiden fanns fyra kristna biskopsdömen (Antiokia, Rom, Alexandria och Konstantinopel) som hade samma tro fram till år 451. Dessa fyra biskopsdömen fick en särställning, eftersom städerna var politisk viktiga och strategiskt belägna. Efter kyrkomötet i Chalcedon (år 451) i samma år splittrades de i två grupper.  Biskopsdömena Antiokia och Alexandria utgjorde en grupp vilka har bevarat sin gemensamma tro ända in i våra dagar. Detta kan man läsa i den Syrisk­ortodoxa kyrkans ”handbok”. 

När spänningen i den kristologiska frågan blev akut efter Chalcedon, drog sig även många syrier (västsyrier), på grund av förföljelser från bysantinsk kontrollerade områden, till Persien. De blev inte väl mottagna i Persien på grund av Nestorianernas motstånd. Syrier och nestorianer representerade olika inriktningar när det gäller Kristus naturer. Nestorianer motarbetade dem i Persien. Syrier beskylldes då och då som bysantinska spioner och förföljdes även i Persien. 

6 Ibid: sid.227 Bin­Tallal, 1995/2005, sid.48

20

De präster och kyrkoledare som vi träffade under intervjuerna brukade använde ofta ett uttryck ”martyrernas kyrka” för att påpeka de förtryck och förföljelser som Syrisk ­ ortodoxa kyrkan utsattes för.

I litteraturen nämns en del händelser som kyrkoledare talar om när det gäller förföljelser: 

”Vid den tiden (538) fanns knappast någon enda biskop av den alexandrinska skolan kvar i det bysantinska imperiet. De enda återstående fästena var de egyptiska ökenklostern och enstaka platser i norra Syrien och Mesopotamien. Johannes av Tella i Syrien och Johannes av Hefaistopolis i Egypten hade vigt miafystiska präster och börjat organisera avskilda kyrkor. Deras verk stod Jakobos Baradios beredd att fullfölja.”8  För att påpeka Jakob Baradais betydelse i denna kyrkans överlevnad i ett sådant läge kan man läsa följande rader ur den nuvarande Patriarkens bok (En inblick i Syrisk­ortodoxa kyrkan av Antiokia): ”I detta kritiska läge kom en oförtröttlig man som sändes av Gud till kyrkans försvar. Han hette Jakob Baradaeus (Baradai). Han for till Konstantinopel och blev väl mottagen av drottning (bysantisk ). Mor Jakob utsedd till generalbiskop . Efter sin vigning reste Mor Jakob vida omkring och tog med kraft itu med kyrkans problem.”9 

Syrisk­ortodoxa kyrkan betecknas i de undersökta litteraturerna som ganska okänd om man jämför med andra orientaliska ­ och ortodoxa kyrkor. I Carl Henrik Martling’s bok kan man läsa följande rader:

”Den Syrisk­ortodoxa kyrkans uppkomst knyts till Jacobos Baradios på 500­talet. Därför kallas den jakobitisk. Sin tidigare historia delar den med de armeniska och östsyriska kyrkorna men dess förutsättningar var annorlunda. Den kunde inte som den östsyriska kyrkan utnyttja ett avlägset och skyddat läge långt österut utan stod mitt i de politiska händelsernas centrum. Inte heller hade den som den armeniska kyrkan en avgränsad nationell gemenskap att falla tillbaka på. Någon syrisk nationalism, som kunde stödja en nationalkyrka fanns inte”.10

I Sverige är de kända (efter massinvandringen) numera med benämningen bland annat assyrier/syrianer. De är aktiva i olika föreningar och sport klubbar. De har några kyrkor och många samfundslokaler i Sverige. Efter vårt besök i olika i Södertälje märker man att kyrkan är aktiv och levande och har goda ekonomiska resurser. V skriver om detta längre fram i uppsatsen.

Vi fortsätter vidare med Jacob Baradis betydelse i denna kyrkans historia. Kyrkas bekännare har kallats under tiden som jakobiter och monofysitier, vilka kommer att beskrivas här nedan. Det kan på så sätt ge oss en intressant bild när det gäller denna kyrkans historiska bakgrund: 

Syrisk ­ ortodoxa kyrkan kallas ibland Jakobitisk” efter Jakob Baradai (död 578), vilken organiserade den Syriska kyrkan som självständig gentemot anhängare till Chalcedon och den bysantinska rikskyrkan. Chalcedon resulterade splittring i kyrkan. En del av kristna i Syrien som avvisade konciliet i Chalkedon kom att ingå i denna kyrka. Även om kyrkans medlemmar 

8 Martling, 2000, sid.759 Iwas, 1997 s.3210 Martling. 2000, sid.73

21

benämns i dagligt tal ofta ”Jakobiter” tar dagens Syrisk­ortodoxa kyrkan själva numera avstånd från detta med motiveringen att kyrkan är den ursprungliga apostoliska. Jakob Baradai betraktas inte som kyrkans grundare utan endast som en framträdande enskild person under en kritisk period i kyrkans långa historia. Han spelade som sagt en mycket viktigt roll i Syrisk­ortodoxa kyrkans historia. År 542 biskopsvigdes han som munken Jakob Zanzalas som sedan fick namnet Baradai.11  Han blev metropolit i staden Edessa med ansvar för Syrien och Mindre Asien.

Jakob Baradai hade fått sin teologiska fostran i ett kloster utanför staden Nisibis i dagens Turkiet. Han flyttade sedan till ett kloster i Konstantinopel. Efter sin biskopsvigning började han organisera den Syrisk­ortodoxa kyrkan.12

Under sina ständiga resor i sitt väldiga stift, som sträckte sig från Eufrat till Egypten vigde han en mängd präster och grundade många församlingar.

Om Jakob Baradais missionsarbete låter dessa rader ur boken ”Korset och halvmånen”: ”Jakob Baradaeus (Baradai) lade grunden för en energisk missionsverksamhet bland arabiska beduinstammarna. Vandrande biskopar, präster och munkar följde de nomadiserande araberna och de monofysitiska teserna spreds långt ned ökenoaserna på den arabiska halvön. Det är uppenbarligen denna form av kristendom som Muhammed attackerar i Koranen”13

Vidare kan man läsa följande rader om konflikten när det gäller Chalcedon möten år 451: 

”Åsiktsskillnaderna mellan monofysiterna och ”chalcedonerna” var emellertid mera terminologiska än teologiska. De verkliga motsättningarna var av politisk och nationell karakter. Liksom den hamitiska befolkningen i Egyptien hade de arameisktalande semiterna i Syrien sedan länge fått nog av Konstantinopels politiska övermakt….Så gott som mangrant vägrade de syriska biskoparna och prästerna att acceptera den chalcedonesiska läran”14

Efter Jakob Baradais omfattande arbete byggde man upp en ny syrisk hierarki och på detta sätt, formades också en särskild syrisk kyrka. Detta väckte kejsarens och de bysantinska myndigheternas irritation. Jakobs resor blev snart en ständig flykt undan statliga och kyrkliga myndigheter. I Baradai’s levnadsberättelse uppges att han hade vigt 102 000 präster och över 80 biskopar. I litteraturen som vi har läst, beskrivs det nämnda antal präster och biskopar osannolikt högt. Men av samtida källor framgår att han vigde minst 29 biskopar.15  Han kunde också viga två syriska patriarker av Antiokia. År 578 dog Jakob Baradai i ett kloster i Egypten.

Vidare om splittringen efter Chalcedon möten kan vara intressant att nämna några rader ur El Hassan bin Talal’s bok ”Kristendomen i arabvärlden” när det gäller även den etniska och kulturella tillhörigheten vid sidan av de kristologiska skiljeaktigheterna: 

11Martlin,2000: sid.7512 Ibid: sid.7513 Karlsson, 2005, sid.4414 Karlsson,2005, sid. 4315 Martling, 2000, sid.76

22

 ”Genom att kyrkofäderna mötes i Chalcedon hoppades tydligen ingen mindre än den bysantinske kejsaren att undvika en öppen brytning med det alexandrinska biskopsdömet, som hade starkt stöd inte bara i Egypten utan också i Syrien och andra delar av det bysantinska imperiet som inte var grekiska. Man insåg troligen redan då att bakom det egyptiska och syriska framhärdandet i religiös separatism låg etniska känslor av förbittring mot den grekiska dominansen i imperiet.”8

Som vi nämn tidigare efter kyrkomötet i Chalcedon splitrades det antiokenska biskopsdömet (Syrisk­ortodoxa kyrkan). De som var för kyrkomötet kallades kejarens anhängare det vill säga”melkiter”16  och de som var mot kyrkomötet kallades Jakobiter.”Melkiter” beskylldes som anhängare till Bysans kejsare och imperiets rikskyrka. De båda grupper (Jakobiter och Melkiter) hade var sin patriark av Antiokia, efter Chalcedon. 

Av olika skäl (politiska, religiösa …) hade kejsaren och patriarken av Konstantinopel under tiden försökte vinna tillbaka även detta syriska oliktänkande till den ekumeniska fållan.17

Ett allvarligt försök i den riktningen gjordes under Justiuianus 1 (den store 527­565) regering. Hans hustru Thedora (dotter till en syriansk präst) var Sevaru’s (då tidens syrianska patriark av Antiokia) vän och beskyddare.

När syrianer(jakobiter)i Syrien märkte den mildrade kejserliga attityden mot dem tog de tillfället i akt att organisera sig som en oberoende ”Jakobitisk” kyrka (543­544). Jakobitiska kyrkan i Syrien fick leva vidare, liksom till de i det Chalcedonska det vill säga ”melkitiska” samfundet, försatte att kalla sig patriarken av Antiokia.Förutom benämningen ”Jakobiter” kallades denna kyrkas (västsyrier eller Syrisk – Ortodoxa kyrkan) anhängare för monofysiter.

Under tiden – innan islam blev en maktfaktur ­ härskade två imperier i nuvarande Mellanöstern. Det var det romerska bysantinska riket och det persisk sassanidiska riket. Kristendomen dominerade i Bysans. Persiens officiella religion var Mazdeism.  I Persien tolererades andra religioner medan i Bysans var förföljelser mycket hårda mot även kristna som hade en annan inriktning av kristenhet än den bysantinska rikskyrkan.

Monofysiterna spelade då och då betydande roller under Bysans styre. Här nedan skrivs några rader som kan ge en viss klarhet om en period av den religiösa strider mellan nestorianer och monofysiter och samtidigt den etniska och kulturelle tillhörighetens betydelse och blandning:

”Sassaniderna (Persien) hade först gjort cheferna för en arabisk ökenfamilj, Banu Lakhm av stammen Tanukh till kungar i en vasallstat (deras huvudstat var Hira ­ i nuvarande Irak). Det var denna familj som kallas Lakhmider som var kristna nestorianer. Lakhmidernn förde ett nästan ständigt krig i Persiens tjänst mot Bysans och deras bundsförvanter kristna monofysiter.”18 

För att bekämpa Persien och deras bundsförvanter kontaktade den bysantinska kejsaren cirka år 500 en annan arabisk familj, Ghasan, som levde (både som nomader och bofasta) omkring i 

16 Chalcedon anhängare (övervägande var greker)som bodde i bysantinska garnizon städer som var kungatrogna.17 Bin Tala, 1995/2006, sid. 5018 Rogerson, 2003/2004, sid.48

23

det nuvarande Jordanien. Ghassaniderna var kristna (monofysiter). Mot slutet av 400­talet kom de under bysantinsk inflyttande och Bysans lyckades att under omkring 150 år behålla dem som en kraftig buffertstat mot Persien.19 

Det hävdas att den kristna monofysiter betonade så starkt tron på Jesus gudomliga natur att den ursprungliga läran om hans mänskliga sida nästan helt fick träda i bakgrunden. Det var denna monofysitiska kristendom som ghassaniderna bekände sig till och beskyddade gentemot nestorianer, ”melkiter” i Syrien och andra inriktningar inom Kristandomen.

Den nuvarande Patriarkens (Syrisk – ortodoxa kyrkas) påpekande att sedan från början missionerade denna kyrkas företrädare nästan i hela Mellanöstern oavsett nationalitet, ras och språk stämmer bra med vad Tor Andre & Geo Widengren skriver i boken ”Muhammed; hans liv och tro”:

”Ghassaniderna missionerade kraftfullt bland de arabiska beduinstammarna. Genom vandrande biskopar, präster och munkar följa de ständigt de nomadiserande araberna. Man finner de rastplatserna i öken, oaserna och vid mässorna på gränsen till kulturlandet. Överallt driva de sin energiska, nästan fanatiska propaganda och skapa härigenom en kristen kyrka även hos de nomadiska araberna. Genom att prästerna följde stammarna på deras strövtåg kunde sakramenten alltid utdelas och mässan ständigt läsas. Den Jakobitiska kyrkan (monofysitiska) har sträckt sitt inflyttande långt nära den arabiska halvön.”20 

Tor Andre & Geo Widengren hävdar också att Ghassanider blev kristna och liksom de andra araberna i dessa trakter och blev till hälften aramiserade. Men araber behöll hela tiden arabiskan som talspråk. Genom våra litteraturundersökningar beskrivs arameiska språket som en dominerande kommunikationsspråk (i kyrkan, kungadömen och i affärslivet o.m.m.) i en betydande del av Mellanöstern. Det ingår också i de undersökta böckerna att kristna (monofysiter) missionerade framgångsrikt i de delar av Mellanöstern oavsett ras och etniska tillhörighet, till exempel bland araber, kurder och andra folkgrupper. Med tanke på de kristnas historia och deras syn på missionsverksamhet verkar det som om den religiösa tillhörigheten är den mest utmärkande dragen för denna kyrka.  I sin bok ”Syrisk – ortodoxa kyrkan” hävdar Önver Cetrez (han själv tillhör den Syrisk­ortodoxa kyrkan) att de orientaliska kyrkorna föredrar benämningen ”miafysit” framför ”monofysit”. Båda har samma betydelse­ ”en (enda)” och – men det föreligger en mycket viktig nyansskillnad mellan ”monos” och ”mia.” Det förra har en exklusiv betydelse i det att de utesluter andra alternativ medan den senare ”miafysis, har en inklusiv betydelse, där enheten mellan naturerna (Jesus) uttrycks, utan uteslutning av någondera. Den ”monofysitiska” beteckningen av de orientaliska kyrkorna har varit inadekvat och missvisande.21

När det gäller språket hävdar även den nuvarande Patriarken av Antiokia att syriska var ett internationellt språk i hela Österlandet (här menas perioden före vår tideräkning) även fram till 700­talet e. Kr. Under islamiseringen blev arabiskan mer allmän och trängde undan syriskan alltmer. Idag finns bara en del dialekter av syriskan kvar i olika delar av den 

19 Ibid: sid.4820 Andre & Widengren, 1950, sid.2021 Cetrez, 1998, sid.15

24

nuvarande Turkiet och i staden Mosul i Irak. Syrianer som har utvandrat från de ovan nämnda områdena mot olika delar av Mellanöstern och senare andra delar av världen och kan fortfarande tala denna dialekt. Det liturgispråket är fortfarande syriska (klassik syriska), det arameiska språk som Jesus sägs ha talat. Denna dialekt som pratas i de nämnda områdena kallas numera suryoyo eller turoyo.

Syrisk ­ ortodoxa kyrkan under islams styre

Det är känt att en stor del av kristna valde att bekänna sig till islam när denna religion bredde ut sig i stora delar av Mellanöstern, speciellt i arabisktalande områdena. De som behöll sin kristna tro räknades som ”bokens” folk och fick möjlighet att fritt utöva sin tro.

Några rader från litteraturen belyser detta:

”Den arabiska invasionen hälsades med tillfredsställelse av de kristna i Syrien och Mesopotamien som hellre levde under sina språkliga och etniska kusiners (araber) överhöghet än under ett fortsatt grekiskt ­ romerskt ­ bysantinskt eller ariskt ­ persiskt styre. Vid många tillfällen bistod de syrisk­ortodoxa kristna därför aktivt de invaderande arabiska arméerna.”22

”De arabiska erövrarna på 630­talet välkomnades av syrierna som fick bättre villkor under de nya herrarna än de hade haft under bysantinerna och perserna. Den följande tiden blev en expansionsperiod för de kristna, vilka araberna erkände som ett ”bokens folk”.23

Det största och förödande bakslaget för denna kyrka kom när mongolerna invaderade i Mellanöstern:

Mongolinvasionen (i början av 1200­talet) ledde till en stor förödelse för alla i stora delar av Mellanöstern. Mongolernas invasion var i början inte specirllt fientligt inställda mot de kristna. De hade goda kontakter med den östsyriska kyrkan (nestorianer). 

Nestorianer missionerade i många länder i Asien t.ex. år 549 i nuvarande Afganistan och närområdena, redan år 635 till Kina under Tang­dynastin. Det verkar även intressant att nämna med några rader om varför nestorianer hade goda relationer till mongolerna under invasionen av Mellanöstern: 

”I dessa mongoliska arméer ingick många nestorianska kristna. Djingis khans24 sonson Guykuk hade en kristen visir och kallades själv av den syrisk­ortodoxa kyrkofadern Bar Hebraeus för en sann kristen, vars läger var fullt av biskopar, präster och munkar. När Hulagu, vars maka var en kristen keratiska, erövrade Bagdad år 1258 besparades de kristna invånarna de massakrer som drabbade stadens övriga befolkningen och ett av den besegrade kalifens storslagna palats överlämnades som residens åt den nestorianska patriarken.”25 

I början av 1300­talet utsattes också kristna för systematisk förföljelse. Slutet kom med Timur 

22 Karlsson, 2005, sid.4523 Ibid: 2000, sid.7824 Djingis Khan: Han hette egentligen Temutjin och tillhörde en känd släkt i Mongoliet. Efter sina erövringar som mongolhövding i början av 1200­talet, då han erövrade stora landområden runt Mongoliet och delar av norra Kina. Han fick titeln Djingis Khan som betyder den allra största härskaren.25 Karlsson, 2005, sid.23,24

25

Lenk26 år 1394. Han massakrerade jakobiterna och rev deras kyrkor och kloster. Fattigdom och okunnighet tog över den syrisk­ortodoxa kyrkan ur synfältet.27

Ingmar Karlsson skriver om olika kristna grupper och deras konflikter av olika slag med sina muslimska grannar i sin bok ”Korset och halmånen”. Den stora förföljelsen mot de kristna skedde i början av första världskriget i nuvarande Turkiet. Den mest kända förföljelsen är massmorden på armenier. Om Syrisk­ortodoxa kyrkan skriver han följande: ”Pogromerna efter och under första världskriget på kristna i Turkiet blev ett nytt svårt slag för den Syrisk­ortodoxa kyrkan, liksom för övriga kristna kyrkor i Turkiet. I samband med denna katastrof­seyfo (svärdets år) på arameiska – flydde många över gränsen till det så gott som folktomma Jazira­området mellan Eufrat och Tigris i nordöstra Syrien.”28

 Med tanke på den ovan nämnda förföljelsen mot kristna i Turkiet hävdar en del kristna (i Syriska riksförbundets hemsida) att en halv miljon kristna (assyrier/syrianer) dödades under och efter första världs krig. 

I början av 1900­talet och framåt verkar det som om toleransen mot de som är annorlunda, och de som tänker och tycker annorlunda minskat kraftigt även i Mellanöstern. Nationalism och nationella stater blev ett stort bakslag för minoriteter (båda etniska och religiösa). 

Speciellt i Turkiet blev det brutala med massmord på kristna armenier, sedan förföljelser mot kurder och deras ständiga uppror mot stadsmaktens etniskförtryck. Slagordet där i Turkiet blev ett land, en flaga, ett språk och en religion. Man var tvungen att välja mellan två alternativ det vill säga vara tyst och lyda eller lämna landet. Att vara envis ledde till katastrof. Brutalitet och ständiga förföljelser blev en del av orsakerna som ledde till massförflyttningar av människor först från sina hemtrakter till olika delar av Mellanöstern därifrån till olika delar av världen. Brutalitet och ständiga förföljelser var inte alltid mot religiösa minoriteter tvärtom religiösa minoriteter kunde leva relativ ett bra liv under vissa perioder (Irak och Syrien­ om man var lydig) jämför med etniska minoriteter, olika motståndsgrupper och oliktänkande människor.Syrisk­ortodoxa kyrkan framförde medvetet den religiösa tillhörigheten som den viktigaste identitetsskapande aspekten i sina gamla hemtrakter under de senaste decennierna. Det var den mest ofarliga politiken som kyrkan valde under de hårda nationalistiska regimer som hade makten i Irak och Syrien.  

Det intressanta med detta uppsatsarbete är att i ett tolerant och sekulär samhälle, vilket är motsatsen till deras gamla hemländer, kan den Syrisk­ortodoxa kyrkan behålla sin makt över sina medlemmar. Kyrkan kan fortfarande vara den främsta identitetskapande faktorn för medlemmarna i Södertälje som den genom många århundraden varit i Mellanöstern.  

26 Timur Lenk: Han var en Mongolisk krigsherre och dynastiskapare som föddes år 1336 i Samarkand. Hans krigståg utmärktes av en otrolig våldsamhet och grymhet. Stora städer som Isfahan, Delhi, Bagdad och Damaskus erövrades och brändes ner.27 Martling, 2000, sid.8028 Karlssan, 2005, sid.47

26

Munk väsendet i kyrkan

Det syriska klosterväsendet utvecklades i nära anslutning till den egyptiska traditionen.29 

Förbindelserna med Egypten utvecklades alltmer och där grundades det syriska klostret Deir al­Surian i öknen mellan Kairo och Alexandria. Många munkar fick sin andliga fostran i Egypten. På 700­talet var ett sextiotal syriska kloster kända. Under de följande århundraden växte det antal och då grundades även ett antal nunnekloster. Kloster blev ofta hemliga residens för biskopar och patriarker på flykt undan myndigheter. 

Den syriska klostertraditionen utmärks av en rigorös asketism. De mest spektakulära representanterna för denna var de syriska styliterna eller pelarhelgonen.30 Mest känd av dessa är Simon Styliten, som dog år 459, på grund av sin extrema asketism fördrevs han från klostret. Ryktet om Simons helighet spred sig och människor strömmade till honom för att få undervisning och råd. För att inte bli störd i sina fromma övningar byggde han en 15 meter hög pelare med en liten plattform, där han bodde. Han tillbringade 30 år på denna pelare och stod alltid upp utom de få timmar han tvingades att sova. Två gånger varje vecka predikade han för folket. Kring pelaren byggdes en hel by upp för att härbärgera alla pilgrimer, som strömmade till ända från västra Europa. Vid Simons död hade denna by fyra kyrkor.

Denna asketism lockade många efterföljare. Mest kända av dessa är Daniel av Simosata, som på 500­talet skall ha tillbringat 42 år på sinpelare, och Simon av Edessa som lär ha stannat på sin pelare i 45 år.

Från Syrien spreds Styliterna till Mindre Asien och Egypten. Antalet blev till sist så stort att man räknade dem som en särskild grupp bland munkarna. Ännu på 1200­talet berättade källorna om två pelarhelgon i Konstantinopel. En reseskildring från 1848 nämner ett pelarhelgon uppe i de kaukasiska bergen.31 Inte sällan växte upp kloster upp runt styliternas pelare.

Det mest berömda klostret är Deir al­Zafaaran från 700­talet, helgat åt Sankt Hananya (Ananias). Det kallas Saffranklostret på grund av murarnas mörkgula färg och ligger nära staden Mardin vid karavanvägen mellan Damaskus och Mosul. I detta kloster residerade den Syriske patriarken från 1293 till 1924. Då flyttade patriarken först till Homs (stad i nuvarande Syrien) och sedan till huvudstaden Damaskus, år 1959. Berömt är också klostret Mar Mattai (Matteus) nära Mosul, vilket räknar sin historia från 300­talet. Där lär som mest ha haft över tusen munkar. Samma vördnadsvärda ålder har kloster i Tur Abidin i nuvarande Turkiet och Sankt Markuskloster i Jerusalem. Av den gamla syriska klostertraditionen finns nu bara några få kvar.

De kloster som är i bruk idag: 

S:t Matteusklostret nära staden Mosul i dagens Irak, S:t Gabrielklostret i Tur Abdin (i dagens Turkiet) S:t Hanayaklostret, mera känd som Deir Al­ Zaafaran nära staden Mardin, (i dagens Turkiet) 

29 Martling, 2000, sid.7630 Ibid: sid.7731 Martling. 2000, Sid.77

27

S:t Markusklostret i Jerusalem.

Syrisk – ortodoxa kyrkans tro och hierarki 

Syrisk­ortodoxa kyrkans tro är sammanfattad av Patriarken Mar Ignatius Zakka 1 i följande elva punkter:32

1­ Gud är en i tre skilda personer, Fadern, Sonen, och Anden, vilka i alla avseenden är jämbördiga.

2­ Sonen steg ner från himlen, vistades i jungfru Marias livmoder och fick av henne genom den helige Ande en mänsklig kropp och blev inkarnerad Gud.

3­ Jesus Kristus är fullkomlig Gud och fullkomlig människa, en person i två personer och en natur i två naturer, utan sammanblandning, förväxling eller förändring.

4­ Den inkarnerade Guden korsfästes, dog och begravdes, men hans gudomlighet lämnade därvid varken hans själ eller hans kropp. Han uppstod på tredje dagen och räddade så mänskligheten från döden, djävulen och synden.

5­ Han uppsteg till himlen och skall komma tillbaka för att döma världen.

6­  Den helige Ande utgår endast av Fadern.

7­  Maria föddes i arvsynd och renades genom att Anden nedsteg i henne. Guds ord bodde i hennes livmoder och föddes av henne. Därför betraktas hon som Guds Moder (theothokos).

8­ Kyrkan tror på helgon, martyrer och rättfärdiga som medlare, vördar deras reliker och högtidlighåller deras dagar.

9­ Kyrkan ber för dem dödas räkning om Guds nåd och förlåtelse för deras synder.

10­ Kyrkan erkänner sju heliga sakrament: dopet, den vigda oljan, nattvarden, bikten, smörjelsen av sjuka, äktenskapet och prästvigningen.

11­ Kyrkan tror på kroppens och själens uppståndelse vid Jesu återkomst på den yttersta dagen, då alla skall dömas med rättvisa.

Om de elva punkterna kan man läsa följande rader ur boken ’Gud i Orienten’: 

”Som genomgår av patriarkens punkter sammanfaller den Syrisk­ortodoxa kyrkans troslära med den ortodoxa tron. Den vidhåller den nicenska trosbekännelsens ursprungliga 

32 Iwas, 1983/1997, sid.4128

formulering att Anden utgår endast av Fadern och avvisar alltså tilläget filioque.”33 

Kyrkosynen hos syrier är att kyrkan beskrivs ofta som modern, som tar hand om sina barn och som genom dopet renar dem från synden och förenar dem med Kristus. Kyrkan som Kristi kropp och Anden som kyrkans ledare är mindre vanliga bilder. Tanken på en enda ledare inom kyrkan är främmande för syrierna. De kan därför inte acceptera något primatanspråk från en enda kyrkas sida. Patriarkerna i Antiokia och Alexandria har samma rang och ställning som andra kyrkoledare. Kanske en förklaring till de ovan nämnda raderna är följande påstående ur Martlings bok ”Gud i orienten”. Han skriver: ”De primatanspråk, som katolska kyrkan grundar på Matt 16:18, är enligt syrisk tro inte riktade till Petrus ensam utan till hela den kristna kyrkan.”34

Man hävdar i Syrisk­ortodoxa kyrkans sida att den syriska liturgin har till vår egen tid bevarats grunddragen av den liturgiska traditionen från urfösamlingen i Jerusalem. Inom den västsyriska kyrkan har den bearbetats i två traditionslinjer. Den ena är knuten till patriarkatet av Antiokia och den andra till maphrianet35 i Mesopotamien. Den senare traditionslinjen företräds nu av de syriska kyrkorna i Indien. Mer än sjuttio västsyriska liturgier är kända och alla bygger på den jerusalemitiska jakobsliturgin.36

 När det gäller hierarkin är Patriarken kyrkans obestridde överhuvud. Som biskop av Antiokia är han Petrus efterföljare med titeln Hans Helighet Patriarken av Antiokia och hela Östern. Han viger kyrkans katholikos och biskopar och inviger den heliga oljan. Han leder den heliga synoden, som är kyrkans högsta organ och består av alla biskoparna. Den heliga synoden väljer och installerar patriarken, godkänner biskopsvalen, avsätter biskopar, grundar nya och upplöser gamla stift. Om beslut fattas efter omröstning krävs patriarkens godkännande innan det kan bli gällande.

Patriarken kan inte avsättas med mindre än att han inför irrläror som strider mot kyrkans rätta lära, vilken stadsfästs vid de tre kyrkomötena i Nicea, Konstantinopel och Efasos samt de heliga fädernas läror. Han får heller inte avvika från de kanoniska lagarna, lida av psykiska besvär eller göra sig skyldig till allvarliga ämbetsbrott. Patriarken är ansvarig inför den heliga synoden, det så kallade antiokenska påvedömet, som anses vara kyrkans högsta myndighet. Syrisk­ortodoxa kyrkan består idag av 27 stift. Tio av dessa ligger i Indien. De övriga är spridda över olika delar av världen. Varje stift har en biskop.37

Biskopar indelas i två grupper. De s.k. mutran väljs bland munkarna och har ställning som metropoliter eller ärkebiskopar. En lägre dignitet har de s.k. ”askof”, som har varit gifta präster, vilka som änklingar dragit sig tillbaka till ett kloster.Församlingsprästerna är vanligen gifta före ordinationen. Diakoner finns i stort antal. De har borgerliga yrken och utövar sin kyrkliga funktion på fritiden. Lägst på den hierarkiska skalan står subdiakoner, lektorer och sångare.38

33 Martling,, 2000, sid.8234 Martling, 2000, sid.8435 Maruta år 630.36 Ibid: sid.8637 Iwas, 1983/1997, sid.3538 Iwas, 1983/1997: sid.90

29

Syriska – ortodoxa kyrkan idag

Under senare århundraden har Syrisk­ortodoxa kyrkan spelat en blygsam roll i sitt gamla kärnområde.  Sedan 1600­talet har kyrkan varit hotad inte bara av muslimer utan också av katolska kyrkan, som fått ta emot åtskilliga konvertiter.39 Efter förföljelser i Turkiet under första världskriget har en återuppbyggnad skett. Den framväxande syriska nationalismen har gynnat också de syriska kristna och bidragit till kyrkans inre konsolidering och stärkt hennes utåtriktade kontakter.

Sedan 1960 är Syrisk­ortodoxa kyrkan medlem av Kyrkornas Världsråd. Hösten 1963 möttes för (på århundrades) första gång den syriske patriarken av Antiokia och den ekumeniske patriarken av Konstantinopel. 

Mar Ignatius Zakka Iwas 1 är, sedan sommaren 1980, kyrkans överhuvud med titeln Patriark av Antiochia och hela Östern och överhuvud för den universella Syrisk­ortodoxa kyrkan. Man hävdar att Mar Ignatius Zakka 1, som är av irakiskt ursprung, är den etthundratjugoandra patriarken i kyrkans historia. Som överhuvud betraktas han som en gemensam fader för alla syrisk ortodoxa bekännare, var de än bor. Hans underordnade är catholicos, prelater, präster och lekman av olika rang i Syrisk­ortodoxa kyrkan.

Det totala antalet Syrisk­ortodoxa trosbekännare idag är svårt att fastställa. Patriarkatet uppger att Syrisk­ortodoxa kyrkan har omkring 3 miljoner medlemmar. De flesta bor Indien (ca 1,6 miljoner) och resten finns huvudsakligen utspridda runtom i Syrien, Libanon, Irak, Jordanien, Turkiet, Egypten, Europa, Nord – och Sydamerika och i Australien. Dessa uppgifter om bekännare till Syrisk­ortodoxa kyrkan anses i allmänhet alltför höga. 

Men det finns vissa källor som kan ge otroligt höga siffror till exempel i Syrianska Riksförbundets hemsida i Internet (http://www.syriansk­riks.org) hävdas att det finns 10 miljoner syrianer i hela världen och hälften av dem lever i Mellanöstern. Den litteratur som vi har undersökt när det gäller antalet bekännare till denna kyrka är mer eller mindre följande (det måste påpekas att de uppgifterna är ca.20 år gamla). I Syrien ca 90 000, Turkiet ca 15 000, Libanon ca 15 000, Irak ca 40 000, Iran ca 10 000, USA ca 150 000 och i Europa mellan 30 000 till 40 000.

En relativ ny bok (2001) ”En minoritets odyssé” av Fuat Deniz nämns antalet bekännare till denna kyrka i Sverige mellan 36 000 och 40 000. Med tanke på deras rörlighet från sina gamla hemländer mot olika delar av världen, speciellt till Europa, USA är det mycket svårt att få en pålitlig statistik om deras antal, världen över. Det finns inte någon statistik som gjordes av Syrisk­ortodoxa kyrkan men de hävdar att kyrkan har 3 miljoner medlemmar i hela världen. Assyriska/syrianska grupper och organisationer ger orimlig höga siffror om kyrkans medlemsantal. Det senare kan det bero på etniska och nationalistiska tendenser som dominerar bland dessa människor. Speciellt beskrivningar om det historiska om etnisk tillhörighet, är i högsta grad inriktade på propaganda än att ge pålitliga uppgifter.       

39 Ibidi: sid.9030

Meningsskiljaktigheter bland kyrkans bekännare och några uppmärksammade händelser i Sverige 

Det intressanta är att det har  uppstått motsättningar och konflikter bland kyrkans medlemma; mellan kyrkan och profana organisationer, mellan olika församlingar och mellan diverse intresse organisationer. På grund av långvariga konflikter blev kyrkans patriark tvungen att skicka delegationer från Damaskus till Sverige för att söka olika lösningar. 

I början av 1980­talet skrev Stefan Andersson en bok ”Assyrier” om kristna grupper (assyrier, syrianer) och om de konflikter och motsättningar som fanns mellan dessa.Meningsskiljaktigheter ledde till våldsamma bråk mellan olika grupper. Det var inte bara religiösa och etniska konflikter även familjära konflikter förekom bland dem. 

Det blev en hel del skriverier om konflikterna i massmedia:

Tillexempel den 15 april 1980 blev två personer sårade genom att de blev beskjuten av någon föreningsmedlem. Samma år, den 13 september, dödades en medlem av assyriska föreningen.40 

Människor som lämnade assyriska föreningen bildade en annan förening som kallades Syrisk Demokratiska föreningen.  Syrisk­ortodoxa kyrkans medlemmar valde ett annorlunda sätt att leva i Sverige, i Södertälje; mindre kontakt med utomstående och försök till att skapa ett eget samhälle; t.ex. man valde att lösa sina konflikter genom att kontakta kyrkan i stället vända sig till någon myndighet, underordna sig till lagar och regler som råder det land som man lever i. I Stefan Andersson bok fanns sådana konflikter (ett uppmärksammat bråk mellan två kända familjer i Södertälje och diverse konflikter av religiös och etniska karaktär) som förekom mellan kyrkans medlemmar. Man valde att vända sig till kyrkan för att lösa sina problem. En rapport från då tidens arbetsmarknads minister är följande: ”Under tiden försöker denna grupp av människor att skaffa ett eget samhälle med egna regler som är stängt för utomstående.”41 

År 1981 försökte statens olika myndigheter och arbetsförmedlingar i en del kommuner att komma med en del åtgärder för att förhindra att människor som tillhör Syrisk­ortodoxa kyrkan att bosätta sig i Södertälje: Man ordnade jobb åt dem, stod för flyttkostnader, ordnade nya bostäder och förmånliga ekonomiska resurser för att de ska bosätta sig i andra kommuner. En del valde att flytta men efter ett tag kom nästan alla tillbaka till Södertälje och närområden. Detta resulterade i att man blev tvungen att sluta med sådana åtgärder.Det är intressant Utifrån våra undersökningar ser det ut att sådana tendenser fortfarande finns; att bosätta sig nära varandra och att ha så lite kontakt som möjligt med utomstående.

Det finns många medlemmar av Syrisk­ortodox kyrkan som sysslar med småföretagandet 

40 Andersson, 1992, sid.51­5441 Ibid: sid. 65,64

31

(restauranger av olika slag, pressbyråer, caféer, frisörsalonger och skomakeri) i olika delar av Stockholm län idag. Ändå väljer de att bo kvar i Södertälje och olika delar av botkyrka kommun.Det verkar som om den enda verkliga kontakt med övriga samhället sker genom deras småföretagande, skola och jobb. Inte bara med storsamhället utan även med andra invandrar grupper, som kommer från samma hemländer, har man mycket begränsade kontakter eller ingen alls. Under ett besök ställer vi en fråga till prästen om man kan konvertera och frågor kring giftermålet. Det vi har åtanke är om någon medlem skulle vilja gifta sig med en person som har en annan religiös bakgrund. Det verkar vara svårt för en utomstående, icke född i kyrkan, att få konvertera. När det gäller giftermålet blir det ett inre så konkret svar. Med tanke på att en vigsel är ett viktigt sakrament får vi känslan av att han föredrar om man gifter sig inom församlingen. År 1967 kom de förta ”assyrierna” till Sverige. Benämningen assyrier, i vilka även nestorianerna innefattas, är kontroversiell. Vanligt folk brukar säga att vi är ”ett” och ”samma” folk medan präster och en del andra kyrkofolk är måna om att kalla sig assyrier respektive syrianer. De som besöker S:t Afrem församling kallar sig för syrianer medan de som besöker S:t Jacob’s församling kallar sig för assyrier. 

Gösta Hallonsten hävdar i sin bok ”Östkyrkor i Sverige” att en grupp inom den Syrisk – ortodoxa kyrkan kallar sig för assyrier medan prästerskapet och de flesta medlemmar avvisar denna beteckning och benämner sig som syrianer.42 Vår syn angående detta skiljer sig. Till exempel folk (även församlingsprästen, diakonen) från församlingen S:t Jacob (biskopssäte för hela Skandinavien) kallar sig för assyrier. Det är allmänt känt att de båda grupperna (assyrier och syrianer) har organiserat sig i Assyriska riksförbundet respektive Syrianska riksförbundet i Sverige.

Namn striden har varit häftig och lett till en rad rapporter och utredningar från svenska myndigheter om denna grupp då det gäller deras språkliga, nationella och kulturella identitet. 

Officiellt används numera dubbelbeteckningen assyrier/syrianer för att beteckna denna folkgrupp. Det verkar inte som man är överrens om denna benämnig. Som exempel på detta när det gäller de etniska meningsskiljeaktigheter visar vi följande

I Syrianska/Arameiska akademikers hemsida (http://www.saaf.info) diskuteras benämningen som assyrier/syrianer/kaldéer i en artikel(9, mars 2006) där Margareta Viklund hävdar att denna benämning ska användas gemensam för denna folkgrupp. En framträdande medlem (Behcet Barsom) verksam i den syrianska föreningen svarar med följande rader: 

”Med Viklunds långa erfarenhet av vår folkgrupp vet hon att den splittring och den konflikt som finns inom gruppen handlar i stora delar om just benämningen för folkgruppen. Och det är ju med den bakgrunden som Margareta förlorar i trovärdigheten när hon så lättvindigt föreslår att begreppet assyrier/syrianer/kaldéer ska användas för folkgruppen.”  Längre fram i artikeln kritiseras också olika myndigheter i Sverige för att man medvetet 

42 Hallonsten, 1992, sid.3632

blandar ihop olika benämningar för den syrianska folkgruppen.

En annan förening är Assyriska Riksförbundet i Sverige som bildades 1977 och har en månatlig tidskrift (Hjuådå). De betecknar sig som en religiöst och politiskt obunden sammanslutning som arbetar för att Sverige och FN ska ge assyrierna minoritetsstatus. Förbundet slår även vakt om gruppens benämning som assyrier. Numera finns båda obundna kvinno­ och ungdomsförbund.

Syriska Riksförbundet bildades år 1978 och har en månatlig tidskrift Bahro Suryoyo (Det Syrianska Ljuset). Idag har förbundet 27 aktiva medlemsföreningar spridda över Sverige. Syrianska ungdomsförbundet bildades 1992 och har idag 30 medlemsföreningar. De skriver i tidskriften Bahro Suryoyo att de båda föreningarna har 35 000 medlemmar (det ser ut som en orimligt hög siffra; kyrkans medlemmar, både assyrier och syrianer inräknade, i hela Sverige antar man vara mellan 35 000­ 40 000). De benämner sig som folkgrupp för syrianer/aramier och tar kraftigt avstånd från benämningen assyrier/syrianer/kaldéer som ett och samma folk. Medlemmarna av denna kyrka talar samma språk. Det talande språket kallas för suryoyu/turoyo medan församling kyrkor och de ovan nämnda föreningar kallar detta språk för assyriska respektive syrianska. Det språk som Syrisk­ortodoxa kyrkans medlemmar talar kallas västsyriska enligt litteraturen som använts för denna uppsats.  Båda förbunden hävdar i sina tidskrifter att assyrier och syrianer har haft en positiv utveckling när det gäller att organisera sig som en plattform för olika aktiviteter. Man hävdar framförallt att det skrivna språket har utvecklats på ett bra sätt i Sverige. 

Om språket skriver Önver Cetrez i sin bok ”Syrisk ­ortodoxa kyrkan” . Följande rader är hämtade därifrån:  ”Syrianskan har också två uttalstraditioner, västsyriska och östsyriska. Medan det förra används huvudsakligen av Syrisk­ortodoxa och syriska katoliker, så används det senare av assyrisk­ortodoxa och kaldéer….. Avslutningsvis kan nämnas att det idag sker ett omfattande arbete bland de yrisk­ortodoxa runt om i världen, att göra syriskan till ett mer heltäckande språk, anpassat till det 20:e århundradets begreppsvärld. Genom undervisning, utökande av läroböcker, tidskrifter, sång, kunskap om den kulturella och historiska bakgrund m.m. vill man göra syriskan till ett fungerande kommunikationsspråk bland folket.”43 

Det finns information om Syrisk­ortodox kyrkan när det gäller om deras antal, och om deras olika organisationer och verksamheter i den lästa litteraturen vi har gjort. Den verkar i viss mån gammal och bristfällig.

Diakonen som vi intervjuade i S:t Jacob’s kyrka gav följande intressanta uppgifter om Syrisk­ortodoxa kyrkan i Södertälje: 

”Syrisk­ortodoxa kyrkan har två församlingar i Södertälje. S:t Afrem församling kyrka har 22 präster i hela Sverige och en ställföreträdare ärkebiskop. S:t Jacob’s församling kyrkan har ca 24 församlingar femtontal präster i hela Sverige och en ärkebiskop. Ärkebiskopen utses av Syrisk­ortodoxa kyrkan av Antiokias synod, medan ställföreträdare 

43 Cetrez, 1998, sid.35­3633

ärkebiskop utses av endast Syrisk­ortodoxa kyrkans Patriark.”44

 Vi fortsätter med den annorlunda grupptillhörighet som finns hos dessa människor och dess konsekvenser som då och då dyker upp i massmedia: Man märker också (via intervjuer, kyrkobesök och spontana träffar) att dessa människor vill vara nära sina egna, bo samma område. Deras starka benägenhet när det gäller grupp tillhörighet fortsätter precis vad de har gjort i århundraden i sina gamla hemländer. Även om de har motsättningar sinsemellan av olika slag vill de ändå ha en gemenskap utan inblandning av andra. Nämner något från boken ”Östkyrkor i Sverige”: ”De Syrisk­ortodoxa låter sig dock inte utan vidare assimileras i det svenska samhället. Det råder något av en subkultur bland de assyriska/syrianska invandrare med egna butiker, restauranger och företag. Samtidigt blir svårigheterna för ungdomarna och även för kvinnorna allt större vid anpassningen till det svenska samhället.”45 

Denna starka grupptillhörighet skapar ”vi” och ”de” känslan hos dessa människor vilket kan leda till olika konflikter med omgivningen. När vi år 2004 gjorde ett fält arbete i Södertälje, vi var fyra personer, och en av oss bodde i Södertälje. Han jobbade i olika skolor i Södertälje och dess omgivning. Om konflikter och trakasserier nämnde han följande: 

”Det är mycket svårt att vara barn med muslimsk bakgrund i skolorna i Södertälje; barnen blir mobbad av assyrisk/syriska barn. Det fanns några barn som var tvungen att flytta. Även andra barn med olika religiös bakgrund blir mobbade. Ibland situationen blir så outhärdlig att man blir tvungen kalla efter någon präst. Då blir de lydiga och lyssnar och brukar inte säga mot prästen.”

Med tanke detta vill vi nämna att de människor vi mött har varit mycket vänliga båda innanför och utanför kyrkan. Dessa människor har blivit mobbade och trakasserade av majoritet samhällen under olika perioder i sina gamla hemländer.  Men samtidigt vill vi även i vår undersökning lyfta fram det som låter intressant och kan vara tankeväckande.

Till exempel ungdomarnas våldshandlingar mot polis, vandalisering av privat egendom i Södertälje ledde till stor uppmärksamhet i massmedia förra året (2007). I år och med tanke på den nämnda händelsen skrev man i tidningen Stockholm City (2008/01730 och 2008/02/1) om anpassningsvårigheter som då och då förekommer bland kyrkans unga medlemmar i Södertälje detta under rubriken ”Dokument: Våldet i Södertälje” och ”Samhörigheten är inte alltid bra”. 

Genom att undersöka litteratur kom vi även fram med följande motsättningar i Syrisk­ ortodoxa kyrkan under 90­talet:

Under våren 1992 stod kyrkan i centrum för massmediernas uppmärksamhet genom den syrianska flickan Samiras helbrägdegörelser och den ovanliga begravningen av en pensionerad biskop i S:t Afrem kyrkan, vilken också blev ett led i konflikten inom kyrkan. Man kan läsa följande rader ur Fuad Deniz’ bok ”En minoritets odyssé” om Samira:

”Medierna uppmärksammade också våren 1992 Samira, flickan från Södertälje som fick 

44 Hänvisning till intervju med diakonen i S:t Jacob’s kyrka 45 Hallonsten, 1992, sid.37

34

uppenbarelser och ur vars panna olja flödade. I sin uppenbarelse fick hon budskapet att de två falangerna assyrier respektive syrianer skulle enas. Samira tilldrog sig stora skaror människor både inom Sverige och från utlandet som ville få hennes handpåläggning.”46

Det finns andra händelser, som uppmärksammades i massmedia, vilka har beskrivits utförligt i Stefan Andersson och Fuat Deniz’ böcker. Men vi nämner dessa två exempel som vi tror har ett samband med en del konflikter som har förekommit under den tiden mellan kyrkan och profana grupper. Samira’s agerande kan vara ett sätt att försvara kyrkan mot splittringen, mot de profana grupperna genom att hänvisa till sina ”uppenbarelser”. 

Vi kom fram till att kyrka under den tiden inte var så väl organiserade som de profana organisationerna. Kyrkans olika företrädares försök att lösa konflikter lyckades inte; här nedan skrivs kort en del händelser som har förekommit inom kyrkan i Sverige: 

Fuat Deniz’ familj kom från Tor Abidin (i det nuvarande Turkiet). De flesta som kommer därifrån tillhör Syrisk ­ ortodoxa kyrkan. Under vårt arbete som vi försökte ta reda på konflikter bland medlemmar av denna kyrka var hans arbete som har redovisat mera utförligt dessa konflikter. När det gäller etnisk tillhörighet föredrar Deniz benämningen assyrier framför syrianer. Det verkar som om han i detta arbete är mer mån om att vara partisk kring diverse konflikter som har förekommit inom kyrkan eftersom han försvara den ena parten (gruppen som kallar sig för assyrier) medan han kritiserar den andra gruppen (gruppen som kallar sig syrianer).

Han (Deniz) nämner i sin bok att kyrkans centralstyrelse och syriska världsalliansen det vill säga de som kallar sig för syrianer är kritiska mot profana organisationer och ville distansera sig från sådana grupper när det gäller kyrkans olika angelägenheter. Under våra besök märkte vi att människor som tillhör församlingen S:t Afrem, var mycket måna att kalla sig för syrianer man hänvisade den ”handbok” som skrevs av nuvarande kyrkas patriark som bara nämner namnet syrianer när det gäller etnisk benämning. Det ser ut som de numera har goda kontakter med profana grupper som kallar sig för syrianer. Deniz skriver följande rader när det gäller kyrkostriden bland en del grupper:

 ”Biskopen Mar Afrem Aboudi, lämnade ärkebiskopsstiftet 1987 efter konflikterna kring namnfrågan….och eskalerade konflikter med kyrkans centralstyrelsen i Södertälje. Den reella orsaken var ett maktkap inom kyrkan mellan biskopen och centralstyrelsen och biskopens ändrade strävanden till att arbeta för demokratisering av kyrkan, och likvärdig, behandling av kyrkans medlemmar oavsett deras eventuella engagemang eller medlemskap i olika profana organisationer.”47

Efter en del inre konflikter i Syrisk­ortodoxa kyrkan, fick kyrkan en ny ärkebiskop, Julius Abdullahad Shabo år 1987. I enlighet med sina kyrkorättsliga befogenheter suspenderade han centralstyrelsen och vissa kyrkoråd som inte agerat i enlighet med kyrkorätten. Han försökte vidare ställa sig över konflikten mellan assyrier och syrianer. Detta ogillades av de syrianer som dittills haft ett avgörande inflyttande i kyrkan. Ärkebiskopen utestängdes från vissa kyrkor, och församlingar splittrades.48

46 Deniz, 2001, sid.21147 Deniz, 2001, sid 32948 Hallonsten, 1992, sid.38

35

Biskopen utestängdes från Mar Afrem – kyrka i Gnesta. I maj 1990 utsattes biskopen för mordförsök genom att någon helt bensin på huset där han bor och tänt på. Efter dessa händelser sökte biskopen den assyriska sidans stöd och denna kyrkans styrelse gav honom sitt stöd. 

År 1990 ingrepp patriarken och synoden i konflikten. Man skickade en delegation av biskopar från Damaskus till Sverige för att undersöka förhållandena. Synoden fattade 1991 beslutet att sju Syrisk­ortodoxa präster i Sverige, som inte accepterar ärkebiskopen blir direkt underställda patriarkatet i Damaskus tillsammans med sina egna församlingar. 

Konflikten var så allvarligt att centralstyrelsen (ena parten av konflikten) vände sig till den indiska Syrisk­ortodoxa kyrkan för att bli direkt anslutna till dess katholikos. Till sist försökte patriarkatet lösa konflikten genom att utse, år 1996, en för patriarkatet ställföreträdande biskop, Mar Benjamin Atas, till Sverige.  

I biskopsstiftet för Sverige och övriga Skandinavien har Syrisk – ortodoxa kyrkan två stift; dels ärkebiskopssätet under biskop Mar Julius Abdullahad Gello Shabo och för patriarkatet ställföreträdande biskopssäte under Mar Benjamin Atas tillsammans drygt 40 församlingar med 36 000 medlemmar och 40 000 betjänade. Majoriteten av de 40 församlingarna tillhör ärkebiskopssätet under den ursprungliga biskopen och resterande under det patriarkatets ställföreträdandebiskopssäte. Men de båda stiften fungerar som enhet vad t.ex. gäller bidrag från SST. 49

Vi fortsätter med att skriva om konflikten mellan kyrkan och profana grupperna:

Man märker också att det finns en tendens/strävan bland en del människor (kanske bör man kalla dem för nationalister) som försöker hitta en gemensam etnisk identitet inte bara för bekännare till Syrisk­ortodoxa kyrkan utan även för bekännare till en del andra östkyrkor (t.ex. nestorianer, kaldeér och maroniter). 

När det gäller striden mellan kyrkan och de profana grupper i Sverige hävdar Deniz att människor som kommer från Tur Abidin (de flesta Syrisk­ortodoxa kyrkans medlemmar i Sverige kommer därifrån) var de nationelleidéerna främmande för de flesta till skillnad från människor som t.ex. kom från Irak, Iran och Syrien, där idéerna om en nationell identifikation hade en längre historia och djupare utbredning.

Man pekar på att kyrkan som institution och företrädare för folket är erkänd i vissa av ursprungsländerna. De förespråkar att den kyrkliga institutionen historiska längd, dess tyngd och moraliska kraft, dess sociala integrationsförmåga inte motarbetats utan stärkts, och att dess organisation inte motarbetats utan reformeras. 

Genom vår litteratur undersökning, märker man att profana människor som argumenterar för en etnisk identitet eller för nationella idéer och n av dem är Deniz och han säger följande:

”Detta innebär ingalunda att kyrkans fel och brister inte kritiseras, men dess betydelse som institution, dess auktoritet bör ses som en tillgång. Kritiker påpekar också på att sekulariseringsprocessen har överskattats och att kyrkans och religionens betydelse 

49 Deniz, 2001, sid. 33036

underskattats, att gruppens millennium långa tro, kyrkans tyngd och betydelse inte går att avfärda eller slänga överbord. Framförallt lyfts det fram att kyrkan inte enbart utgjort säte för religionen, utan fungerat som social knutpunkt och identitetsmarkör. Konfrontationen med kyrkan och försöken att överbygga konflikterna har tagit en ansenlig del av det profana ledarskapets arbete, ansträngningar som inte resulterat i något konstruktiv för gruppens del.”50 

Vi tror att dessa nämnda rader är viktiga att nämna i sin helhet från Deniz’ bok och som visar en tendens åtminstone bland en del akademiker som försöker minimera de konflikter som finns/fanns mellan kyrkan och en del personer för att på så sätt söka en dialog mellan profana grupper och kyrkan.

Samtidigt kritiserar man att kyrkan använder sig av de gamla auktoritetsrelationer, hierarkier, klanernas inflytande för att behålla sin forna ställning bland kyrkans medlemmar. 

Man menar också att personliga och ideologiska konflikter samt brist på erfarenhet är orsaken till ledarskapets försvagning bland profana grupper om man jämför det med ledarskapet i kyrkan.

Den kristna gruppen Kaldéer

Eftersom en del människor använder benämningen assyrier/syrianer/kaldéer för ”en” och ”samma” folk, skriver vi några rader om kaldéerna:

Kaldéernas namn, med egen kyrka, dyker upp för första gången år 1551 när den nestorianska kyrkan splittrades (i Irak) till två falanger; den ena kallade sig assyrier medan den andra kallade sig för kaldéer. Under tiden splitras kaldeiska kyrkan med olika benämningar när det gäller kyrkotillhörighet. Idag beräknas deras antal upp till 800 000 i Irak. 

Om kaldéer skriver Ingmar Karlsson följande: ”Kaldéer är väl sammanhållen och organisatoriskt väluppbyggd med ett brett register av religiösa institutioner, däribland många kloster i norra Irak. Många kaldéer var politiskt aktiva i det tidigare styrande Ba’th­partiet och under Saddam Husseins tid vid makten var kaldéerna den kristna minoritet i Irak som mest betonade sin irakiska nationalitet och minst sökte framhäva sin särart,”51

Det finns delade meningar när det gäller deras etniska tillhörighet. Fuar Deniz skrev en hel del, speciellt, om bekännare till syrisk – ortodoxa kyrkan. Det verkar att han var aktiv när det gällde konflikter mellan kyrkan och profana grupper och samtidigt var han en hängiven person som strävade efter en gemensam etnisk benämning bland bekännare till syrisk – ortodoxa kyrkan och andra kristna grupper från Mellanöstern. Han hävdar att kristna grupper som tillhör olika kyrkor det vill säga den Syrisk­ortodoxa, Syrisk­katolska, Kaldeiska­ och Nestorianska kyrkan är etniska assyrier. Det är känt att de kristna grupperna har olika benämningar (assyrier, syrianer, kaldéer och assyrier/syrianer) när det gäller den etniska tillhörigheten. 

Deniz tillhörde de som kallade sig assyrier, men i hans bok kan man läsa följande om kaldéer:

”Ett annat problem med enhetssträvandena är att den största kyrkan av de fyra, den kaldeiska ­ 

50 Deniz, 2001, sid.32751 Karlsson, 2005, sid.89

37

katolska kyrkan, en avläggare till nestorianska kyrkan, inte accepterar namnet assyrier. Ytterligare ett allvarligt hinder är att kyrkornas ledningar är negativt inställda mot dessa enhetssträvanden, och utan deras accepterande eller samarbete avtar möjligheterna till förverkligande av idéerna, frågan om enhet kan lösas svårligen utan kyrkoledningarnas stöd.”52

I biografi boken ”Legendens liv och verk” skriver man följande rader om kaldéer i samband med den kände libanesiske författaren och konstnären Gibran Khalil Gibran’s härkomst: ”Varifrån de kom (om familjen Gibran) vet ingen med säkerhet. En familjemyt förknippar dem med kaldéiska källor, ett gammalt semitiskt folk som var det härskande elementet i Babylon.”53 

Religiös förändring

Genom intervjuer, deltagande i gudstjänster, undersökning av litteratur och annat material har vi försökt få reda på vilka förändringar håller på att hända med kyrkas medlemmar i ett sekulariserat land som Sverige.

Vi kommer i den text som följer att kort nämna tankar från filosofer, sociologer och deras funderingar kring religion, religiösa grupper. Vi skriver också kort andliga förändringar eller trender bland människor, enligt senaste statistik och undersökningar.   Utifrån ett sociologiskt perspektiv kan man förstå hur människan som en social samhälls varelse beter sig. Auguste Comte (1798­1875) anses vara en av de som grundlade att tänka sociologiskt och myntade begreppet sociologi. Ordet sociologi betyder läran om människans beteende i grupp och som samhällsvarelse. Det man inte ska glömma bort är att sociologin som vetenskap kan bidra med att vi människor får en ökad förståelse om oss själva och andra. Inte minst när det gäller andra som lever på ett annorlunda sätt jämfört med en själv och kommer från en annan kultur. Ordet kultur och utifrån ett sociologiskt tänkande menar man det som är inlärt. Gemensamma värderingar och normer som råder inom en kultur. Gruppen och tillhörigheten inom den Syrisk­ortodoxa kyrkan, som är gammal, är viktig. När syrianer/assyrier kom till Södertälje i mitten på 70 talet kan upplevelsen av att hamna i en kulturchock varit en realitet.   Om vi undersöker den religiösa människan som ensam och i gruppen finner något som skänker tröst och ger vägledning om hur man skall och bör leva sitt liv. Den grupp människor som undersökts har religionen en central roll i deras liv. Det är och har alltid varit det som binder dem samman. Att göra ett försök att definiera ordet religion har ingen lyckats utan det finns en stor variation som är rådande men tron på ett högsta väsen har vi i väst ansett vara en passande förklaring till begreppet religion. Inom den religiösa världen finns förutom ett högsta väsen symboler och riter. Dessa är inslag i det religiösa livet som uttrycks i bön, sång och fasta som viktiga handlingar. De religiösa rituella handlingarna är separerade från vardagens normala sysslor och utförs i ensamhet med också tillsammans med andra i kyrkan.

Clifford Geertz (1926­2006) som var en amerikansk antropolog menade att religionen kunde vara ett kultursystem och hans definition av religion är följande:

”Ett system av symboler som etablerar mäktiga, genomgripande och långvariga stämningar 

52 Deniz, 2001, sid.32553 Gibran & Gibran, sid.12

38

och motiv hos människor, genom att formulera idéer om en allmängiltig existentiell ordning,  som omges av en sådan aura av fakta att stämningarna och motiven tycks vara realistiska.”En sådan definition kan bidra med att hjälpa människan att förklara världen och stärka den egna gruppens identitet. 54 

Utifrån socialisationsteorin som har som förklaring till att människor tenderar att bli religiösa är att de är något vi vänjer oss vid vårt växande. Den process som individen går igenom där man speglar sig i sinomgivning och tar in normer, värderingar och attityder bidrar senare att man med stor sannolikhet övertar religiösa värderingar och levnadssätt. Om man som människa växer upp där det religiösa inslaget i det vardagliga livet är så tydlig funderar man inte på om det är något som de inte förefaller rationellt att tro på. Speciellt om man utgör en minoritetsgrupp kan etnicitet bli en faktor som ytterligare stärker det religiösa inslaget.55 Den sociologiska teorin lyfter fram en viktig aspekt att man som individ vill hålla gruppen samman och religionen har den funktionen.

Integrationsteorier kan nämnas och det som förenar gruppen är det religiösa och inte minst den etniska familjen. Emile Durkheim och Talcott Parsons tankegångar om att religionen hjälper till att skapa en stabil och tydlig form för människornas sammanhållning inom den egna gruppen. Detta torde ha varit till stor hjälp när man kom till ett nytt land med en helt annan kultur och samhällsstruktur. Många undersökningar har gjorts baserad på hur migration och ens egna religiösa liv ter sig när man kommer till ett främmande land. Det blir viktigt att förstå sin egen religiösa ideologi. Även att bevara språket och sin kultur blir viktigt när man inte längre är i det hemland man fötts i eller där ens släktingar kommer från. Man får inte glömma att den kultur man möter i det land man kommit till kan vara väldigt annorlunda jämfört med där man kommer från. Det kan vara svårt för kvinnan och mannen när man kommer från ett land där man anammat de traditionella värderingarna där finns en tydlig uppdelning mellan kvinnan och mannens roller. I ett nytt land som Sverige, finns en risk att man slits mellan jämställdhet, och familjen/kyrkans värderingar. Inom den Syrisk­ortodoxa kyrkan har männen en central och ledande plats men i Södertälje har en ung kvinna valts in i kyrkostyrelsen och detta förslag att välja in en kvinna i styrelsen kom från en präst som arbetar aktivt för kvinnans sak och mot kvinnovåld. För barnen kan kyrkan fungera som ett hem och kyrkan i sin tur försöker ordna aktiviteter för den yngre generationen. Detta är efter skolans slut som barnen deltar i någon kyrkoaktivitet. 

Studier som gjordes före 1960 antog att de som flydde från sitt land till ett nytt hade som önskan att ta till sig det nya landets sätt att leva. Senare studier visar på att det inte ser ut på ett sådant sätt utan man vill behålla sina traditioner och vikten av att veta vem man är och var man kommer ifrån är betydligt större än man trodde.56   

Detta har Önver Cetrez skrivit en avhandling om och det är nämnt i denna uppsats under rubriken tidigare forskning. I de intervjuer som gjorts i samband med denna uppsats framkommer att de yngre inte kommer till kyrkan lika som de äldre. Även Önver tar upp att de den yngre generationen inte visar ett lika stort intresse för kyrkan. En oro för vad som ska hända med de unga i församlingen uttryckte en av prästerna som intervjuades. Nu finns planer 

54 Eriksen & Hylland 1999, s. 228­229.55 Furseth & Repstad, 2005, s. 155­159.56 Furset & Repstad, 2005. s. 230­234.

39

på att starta en friskola och då finns det möjligheter att närvara i barnens uppväxtår och påverka utvecklingen när det gäller der religiösa livet. 

I Södertälje Länstidning 2007­12­31

S:t Aframskolan kan börja undervisa i Geneta GENETA S:t Aframskolan har godkänts som fristående grundskola av Skolverket. Skolan kommer att drivas av syrisk­ortodoxa S:t Afram­församlingen i Södertälje och får ha undervisning i årskurserna 1­5.På Klockarvägen i Södertälje kan det redan nästa höst finnas en religiös friskola för assyrier/syrianer. Det blir i så fall den första i Sverige. Klarsignalen för detta har nu kommit från högsta instans, Skolverket. Efter en lång process har man godkänt en ansökan från den Syrisk­ortodoxa S:t Afram församlingen i Geneta. S:t Aframskolan uppfyller villkoren för rätt till bidrag. Samtidigt  skriver man också i beslutet att etableringen av skolan inte innebär några ”påtagliga negativa konsekvenser för skolväsendet i Södertälje kommun”. 

Utbildningsnämndens ordförande, Thomas Johansson (s), är skeptisk till S:t Aframskolan.–Södertälje är en etniskt uppdelad stad i mycket redan, att då förstärka det genom en etnisk och religiös friskola dessutom är inte bra. Vad är det som oroar med en religiös friskola?

Det religiösa är kanske inte det allvarligaste, det allvarliga är att ytterligare dela upp grupper.

Församlingen kan från nästa år öppna en religiös friskola för årskurserna 1­5. Skolan måste  starta senast i början av läsåret 2009/2010 och tidigast den 1 juli nästa år. Även en fristående förskoleklass får starta i anslutning till skolan.

Om vi tittar på sekulariseringen eller den religiösa förändringen som ägt rum i vårt land och i västvärlden. Sociologen Larry Shiner visar på några centrala tankar om sekularisering:

”Religionen försvagas genom att tidigare accepterade religiösa symboler, dogmer och institutioner förlorar prestige och betydelse. ”

”Religionen förändrar innehåll genom att uppmärksamheten flyttas ut från det  övernaturliga och hinsidiga till ”världsliga” frågor, så att religiöst engagemang till sitt  innehåll mer kommer att likna annat socialt engagemang.”

“Ett förpliktigande mot traditionella värderingar och handlingssätt byts ut mot att alla  val och handlingar motiveras utilitaristiskt och förnuftsmässigt.” 57

En annan sociolog, Karl Dobbelare, använder sekulariseringen utifrån tre olika nivåer, samhällsnivå, organisationsnivå och den tredje på individnivå. Det man funnit är när staten som här i Sverige, kyrka och stat skiljs åt, kan man se en tendens till att individen mer engagerat söker religiösa ting. Man kanske inte söker sig till de traditionella samfunden utan delar andra andliga erfarenheter.58  Från upplysningstiden och framåt började människan söka sig från det teocentriska sättet att se på världen och uppfatta sin egen roll.   

57 Ibid:2005. s. 108­110.

58Furseth & Repstad, 2005. sid. 126­129

40

I tidningen Signum – Katolsk orientering om kyrka, kultur och samhälle, skriver Ulf Jonsson en artikel (2008/04/ 10) ”Habermas och religionen” som handlar om den kände tyske filosofen Jurgen Habermas (f.1929) tankar/funderingar kring sekulariseringens roll i västerlandet.

Det är intressant också att läsa, i artikeln, att religiösa frågeställningar däremot spelade en helt marginell roll i Habermas tänkande ända fram till slutet av 1980­talet.Här nedan citeras några rader ur denne artikeln för att nämna vad Haberman har sagt under sina olika föreläsningar om sekulariserings­ och religionens roll västerlandet:

Sensation väckte Habermas, skriver Jonsson i artikeln, i oktober 2001 när han under en föreläsning i Frankfurt am Main förklarade att tesen om västerlandets fortskridande sekularisering är felaktig och att vi nu lever i en postsekulär tid där de religiösa traditionerna återigen spelar en avgörande roll för försvaret av grundläggande mänskliga värden.

I två andra föreläsningar hävdar, enligt artikelns författare, Habermas följande: 

En offentlig debatt med Joseph Ratzinger, numera påven Benedictus XVI, i Munchen år 2004 hävdar Habermas att den sekulära demokratiska rättstaten riskerar att kapsejsa om den kapar rötterna till sitt historiska religiösa arv. En annan föreläsning av Habermas var den 30 januari 2008 i universiteten i Munster. Där han konstaterade att talet om att religionens tid skulle vara förbi är nonsens. Vad som är ”förbi” är i stället tesen om den fortskridande sekulariseringen.Han hävdar vidare att i moderna samhällen bör religioner kunna spela en inflytelserik roll i den offentliga debatten.Även i boken ”Tolkning och reflektion – vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod” beskrivs Habermas som tongivande representant för en andra generation av Frankfurtskolan. Man hävdar att han intar idag en helt dominerande position inom kritisk teori, vilket gör det motiverat att ge honom mera utrymme än de övriga inom traditionen.59

Magnus Hagevi är fil. Dr i statsvetenskap vid Växjö universitet. Han intervjuades av Ulf Jonsson (från tidningen Signum­ 2007/ 09/ 27) om sekulariseringen i Sverige. Särskilt forskar Hagevi på förhållandet mellan religion och politik i det svenska samhället. I denna intervju hänvisar han till en hel del undersökningar som handlar om människornas intresse för frälsning. Där påpekar han att under de senaste decennierna intresset för frälsning ökar även bland ungdomar. Enligt det senaste undersökningen (2004) finns det inte någon skillnad mellan unga och äldre när det gäller intresset för religionen eller frälsningen, säger han.

Det intressante med denna intervju är att när Hagevi uttalar sig om sekulariseringsprocessen i Sverige. Han hänvisar till olika forskningsprojekt som gjordes av SOM­institutet (Institutet för Samhälle, Opinion och Massmedia) ett centrum för undersöknings­ och seminarieverksamhet vid Göteborgs universitet, där bland andra statsvetare, sociologer och journalister samverkar i olika forskningsprojekt:

”För det svenska samhället i stort innebär det att raketgenrationens (40 – och 50­talisterna) skepsis mot religion år för år alltmer ersätts av de yngre generationernas ökande intresse för religion. Det är därför inte orimligt att tala om att vi är på väg mot ett postsekulärt samhälle, det vill säga ett samhälle där sekulariseringsprocessen har nått sitt slut och utvecklingen har vänt.Han tillägger också det kan till och med visa sig att avskaffandet av Europas trötta 

59 Alvesson & Sköldberg, 2007, sid.18241

statskyrkosystem på sikt banar väg för en sakralisering60 av samhället och en ny blomstringsperiod för den religiösa tron ungefär på motsvarande sätt som skett i USA.”

Det är intressant att Hagevi och Habermas antyder att vi är på väg mot ett postsekulärt samhälle, det vill säga att sekulariseringsprocessen har nått sitt slut. Man undrar hur denna process kommer att påverka Syrisk­ortodoxa kyrkans roll i framtiden hos medlemmarna i Sverige.    

Analys och diskussion 

Syrisk­ortodoxa kyrkan är ursprungligen, som bekant, från Mellanöstern. I detta område spelar religionen fortfarande en stor roll i människornas vardag. Kyrkans medlemmar har under sin långa historia, på grund av olika omständigheter, rört sig i olika delar av Mellanöstern. Men i mitten av 1900­talet och framåt utvandrade dessa människor från sina hemtrakter till olika delar av världen, speciellt till Europa och USA. 

Religionen var i huvudsak den utmärkande identiteten som bevarade deras gemenskap mot ett samhälle som dominerades av islam. Första gången i sin historia massutvandrar denna kyrkas medlemmar till kristna länder. Och i de flesta kristna länder spelar inte religionen så stor roll i människornas vardag om man jämför med dessa människors gamla hemländer. Till exempel länder som Sverige, Norge och Danmark spelar religionen inte så stor roll i människors liv.Massutvandringen av denna kyrkas medlemmar pågår fortfarande. Vissa trakter som dominerades av dessa människor i olika delar av Mellanöstern, speciellt på landsbygden, finns bara enstaka byar med få familjer kvar.

Den Syrisk­ortodoxa kyrkan följer sin trogna vana att etablera där deras medlemmar finns och det var likadant i hemländerna. Det visar sig att grupp tillhörigheten är fortfarande viktigt för dem. Det blir mycket lättare för kyrkan att etablera sig bland sina medlemmar och ha nära kontakt med dem.  Denna starka känsla av grupptillhörigheten är som en ”magnet” som drar till sig medlemmar av denna kyrka även i Sverige t.ex. Södertälje, Norsborg, Hallunda och liknande ställen runt om i landet. 

Medlemmarna har en del karakteristiska egenskaper till skillnad mot vad man kan se hos en del andra invandrar grupper. Till exempel religiös tillhörighet är viktig, starkt behov av grupp tillhörighet, och benämningen ”vi” ”de”, som har rötter från deras gamla hemtrakter. Det är i högsta grad levande hos dem idag 2008.. Debatten om den etniska tillhörigheten är problematisk och verkar leda till en del bekymmer och en viss hopplöshet när det gäller den starka grupptillhörigheten som finns fortfarande hos kyrkans medlemmar. 

Kyrkans historia är full av förföljelser, bakslag men man har envist kämpat och överlevt. På detta sätt kyrkan har mer erfarenhet än vad de andra profana grupperna när det gäller hitta lösningar, bevara gemenskapen bland dessa människor. Profana grupper (åtminstone en del som vi fick möjlighet att undersöka) har mycket svårt att hitta lösningar och behålla gemenskapen bland kyrkans medlemmar. För profana grupper är den etniska tillhörigheten viktig, vilket i längden kan verka för splittring i stället för gemenskap. 

60 Med begreppet ”sakralisering” menas helt enkelt raka motsatsen till sekularisering, alltså att religionen blir allt viktigare för allt fler inom allt fler områden. (M.Hagevi)

42

De flesta medlemmarna i kyrkan kommer från landsbygden. Många som kommer från landsbygden i Mellanöstern har kanske ingen utbildning eller bara några års grundutbildning. För dessa var religiöstillhörighet den enda gemenskapen förutom klan och familjärtillhörighet. För andra och tredje generationen som är födda och uppvuxna här i Sverige kan man se en annan syn på religionen och religiositet. 

Kyrkorna i Södertälje har det bra ekonomiskt. Grupp tillhörigheten med dess täta kontakt med sina medlemmar gör att kyrkans ekonomi stärks och det är något som kyrkan med stor sannolikhet är medvetet om. Många medlemmar ser det som en plikt att skänka pengar och många medlemmar är småföretagare och man jobbar hårt.

Viljan att bo samma område leder också till en del svårigheter när det gäller anpassningsförmågan till det nya samhälle som man lever i. Grupptrycket hos kvinnor, barn och ungdomar är stort. Man förväntar sig att gifta sig tidigt med människor med samma etniska och religiösa bakgrund. Då vi tidigare nämnt svårigheten att konvertera till den Syrisk­ortodoxa kyrkan är det inte vanligt att man gifter sig utanför gruppen. Skilsmässor är inte vanligt inom denna grupp även om båda har en önskan och är olyckliga i äktenskapet. 

Orsaken till Invandringen till Sverige hos kyrkans medlemmar är av olika slag. Det kan vara av politiska, religiösa, ekonomiska samt släktrelaterade skäl. Det som märktes under vårt uppsatsarbete är att man kan se skillnader mellan medlemmar beroende på vilket land från Mellanöstern man kommer ifrån. Människor som kommer från Turkiet är mer bittra på sina gamla makthavare för deras intolerans gentemot religion och den etniska tillhörigheten. Folk från Irak, de som vi fick kontakt och kallar sig för assyrier. För dem är religionen viktig men den etniska tillhörigheten verkar vara viktigast. De som är från Syrien har en mer sekulariserad syn på religionen. Religionen betyder mycket, och man ser det som en del av sin identitet, även om man är inte speciellt religiös. 

För att få lite mer inblick i deras situation i hemländerna ­ innan de kom till Sverige – nämner vi några tankegångar från de länder som de kommer ifrån: I Syrien hävdar man (makthavare) att religiös tillhörighet inte spelar roll, åtminstone i retoriken, man lyfter i stället fram arabnationalism (där ingår alla som känner sig som en arab även om man inte är etnisk arab). Men dynastin som har makten i Syrien tillhör en sekt inom islam som representerar bara 10% av hela befolkningen i landet. Dynastin behöver allianser eller neutralisera så många så möjligt genom att förtrycka majoriteten, i detta fall sunni muslimer för att säkre sin makt. Då försöker man hitta allierade bland en del andra etniska och religiösa grupper t.ex. olika kristna grupper, kurder och en del andra sekter inom islam.

I Irak de som hade makten sedan 1950­talet tillhörde en minoritet grupp (sunni muslimer) som representerade 20 % av hela befolkningen i landet. Precis som i Syrien för att kunna behålla makten, behövde makthavare allierade eller och man försökte då att neutralisera så många grupper så möjligt. I Libanon består befolkningen av olika sekter och grupper både inom islam och inom kristendomen. Där kunde man överleva, som minoritet, genom att skapa allianser, byta allianser båda med grupper i landet och från länder runt omkring i Libanon. 

43

I länderna som nämnts, hade man en möjlighet att hävda sig genom att välja rätt allierade i rätt tid. I dessa länder agerade religionen inom det politikens fält även om religionen spelade en stor roll i majoriteten av befolkningens vardagliga liv. Man hade då möjlighet att skaffa sig förmåner genom att visa upp sin tro offentligt genom att t.ex. besöka kyrkan, delta i högtider, skaffa sig religiös utbildning, bygga kyrkor och få ekonomiska resurser för att restaurera de gamla kyrkorna. Det land som var annorlunda jämfört med de andra länder när det gäller religiösa minoriteter, sekter och etniska minoriteter har varit Turkiet. Där har man haft en ideologi, det vill säga ett land, en religion, ett språk och ett flaga. Detta synsätt ledde till cyniska, brutala och hänsynslösa nationalistiska tendenser i Mellanöstern. Dessa brutaliteter började med ungturkarnas revolution 1908 och följde med förryck och följelser av olika slag bland etniska och religiösa minoriteter och kulminerade massaker på armenier under året 1915. Det har nämnts att under detta massmord kan ha dödats mer än en miljon armenier. Ett exempel till dessa brutaliteter som ägde rum, följer ett citat av Adolf Hitler inför den tyska inmarschen i Polen 1939, detta för att rättfärdiga det han skulle göra:

”Jag har givit mina enheter order att utan nåd eller misskund utrota män, kvinnor och barn av den polsktalande rasen. Bara på detta sätt kan vi få det ”Lebensraum” vi behöver. Vem minns, när allt kommer omkring, i dag ihåg utrotningen av armenierna ”61 

Med detta citat hänvisar Hitler till massmorden på armenier. Det bör påpekas att bakom detta massmord (armeniernas) finns en rad politiska och historiska konflikter. I början av1800­talet och fram till i första världskriget skedde massmord, förföljelser och fördrivning av olika folkgrupper i Kaukasus och en del områden i dagens södra Turkiet. 

Följande rader ur boken ”Europa och Turken” kan ge en kort inblick som ligger bakom dagens religiösa och politiska konflikter som fortfarande påverkar människor när det gäller tolerans och samlevnad mellan folkgrupper i dessa områden: ”Mellan 1828 och 1920 tvång deporterades, från olika delar av Kaukasus, över två miljoner muslimer och ett okänt antal dödades. De som lyckades fly fann en fristad i det ottomanska imperiet…Kristna slavar förflyttades till Krim och norra Kaukasus medan armenierna välkomnades till södra Kaukasus. Provinsen Jerevan, våra dagars självständiga armeniska republik, var fram till 1828 muslimsk till 80 procent men under 1828­1829 års krig lovade ryssar armenierna otonomi och andra privilegier i utbyte mot deras stöd i kampen mot det osmanska väldet….Under 1860­talet fördrevs 1.2 miljoner muslimer (huvudsakligen tjerkeser och abchazer) från västra Kaukasus. Var tredje dödades eller förlorade livet under deportationernas strapatser.”62

I mitten av 1980­talet beskyllde man människorna som tillhörde den Syrisk­ortodoxa kyrkan för separatism. Detta för att en munk i ett kloster försökt, i hemlighet, ha språkundervisning för några syrianska barn i staden Mardin, i dagens Turkiet. Där sökte man inte allierade, direkt eller indirekt, för att dela makten med. Människor som kallar sig syrianer eller assyrier är innerst inne bittra av det förtryck som de fått utstå i Turkiet. De som var mest bittra, radikala bland våra intervjupersoner var människorna från Turkiet. Det märktes att människorna från detta land, som kallar sig syrianer respektive assyrier har motsättningar sinsemellan när det gäller den etniska och religiösa tillhörigheten. 

61 Karlsson, 2005, sid.7262 Karlsson, 2007, sid. 165,166

44

De hade i sina gamla hemländer upplevt en brist på demokrati, känt sig förtryckta, förföljda och det resulterade i att en stark grupptillhörighet blev viktig för dem. Detta skedde under kyrkans kontroll. 

Deras nya hemland Sverige är helt annorlunda när det gäller sättet att behandla minoriteter av olika slag. En skillnad, kanske den viktigaste, som har direkt samband med vår uppsats är att religionens roll i samhället och människornas liv, verkar vara mycket mindre jämför med den Syriska ­ ortodoxa kyrkans forna hemländer. Människor som tillhör denna kyrka speciellt de som är uppvuxna i Sverige påverkas av omgivningen. Det sker frivillig och det är det som kommer att ledda till religionens minskade intresse bland en del medlemmar bland Syrisk­ortodoxa kyrkan nu, kanske ännu mer i framtiden. En kännetecknande för detta är ungdomarnas mycket låga intresse för kyrkan i Södertälje.

När det gäller nackdelar och fördelar för dessa folk i det nya hemlandet, har vi kommit fram till intressanta argument och påståenden genom våra intervjuer och litteratur undersökningar:

Man hävdar att livet i Sverige har följande fördelar; ekonomiska och materiella, politiska, delaktighet i samhället, religiös frihet, möjligheter till organisationsbildande och utövande av etniska kulturen, utbildningsmöjligheter och kunskap om gruppens ursprung. 

Präster som vi träffade i de båda församlingarna och även Fuat Deniz som genom sina intervjuer med dessa människor uttrycker sig med följande påståenden när det gäller nackdelar med att leva i det nya landet: 

”De nackdelarna som alla ser vara priset för de möjligheter som det nya landet erbjuder är främst förlusten av hemland, assimilation med medföljande identitetslöshet, förlust av språk, känsla av främlingskap, minskad sammanhållning och splitring. Andra faror och nackdelar ligger i att andra generationer hamnar på avvägar p.g.a dubbla kulturella tillhörighet, utbredning av kriminalitet, drogmissbruk och skilsmässor.”

När det gäller nackdelar hänvisar man också till en del universalismens grundprinciper: 

”Samhället styrs och regleras efter generella kriterier och provinsiella, etniska, familjära och släktmässiga fördelningsprinciper får allt mindre betydelse. Ökad rörlighet i samhället; innebär bland annat att uppväxande generationers beroende av föräldrar minskar. Detta påverkar en minoritets överlevnad…för föräldrar blir det svårare att överföra kulturella särdrag, mönster och strategier från föräldrarna till barnen, och därmed minskar kontinuiteten i den etniska identitet. Socialisationen i samhället går i riktning mot universalism; detta medför en nationell och internationell likriktning och utplånande av regionala och etniska särdrag.”63 

Man märker också att Syrisk­ortodoxa kyrkan är mer aktiv med diverse verksamheter jämfört med andra profana grupper som försöker organisera sig bland dessa människor idag. Med tanke på de intressanta undersökningarna ­ om minskningen av sekulariseringstendenserna i Sverige – kam man tänka sig, åtminstone i visst håll, stämma bland en del kyrkans medlemmar det vill säga att en del profana gruppers ledande personer erkänner att man 

63 Deniz, 2001, sid.21745

uppskattade sekulariseringens betydelse medan man underskattade kyrkans betydelse i Sverige. I Mellanöstern var religionen en viktig identitetsskapande aspekt. Även om den etniska tillhörigheten fanns med, hade den inte en framträdande roll som religionen hade för grupptillhörigheten. 

Den Syrisk­ortodoxa kyrkan har med sin nästan 2000 åriga historia (det som hävdas i kyrkans håll) bevarat sin särart i området i Mellanöstern. Vad kommer att hända med medlemmarna inom denna kyrka i deras nya hemländer? Speciellt i ett sekulariserat land som Sverige och med tendenser som numera visar mot en saklarisering, undrar man vad som behövs för att denna grupp skall kunna bevara sin särart gällande den religiösa och etniska tillhörigheten.  När det gäller svårigheten att behålla sin särart i det nya landet skriver Fuat Deniz i sin bok ­ men det bör dock påpekas att ett liknade påståenden uttrycktes av prästen i S.:t Jacobs församlings kyrka ­ med följande rader:

”Den stora förändringen är att gruppen är mycket mer indragen i majoritetssamhället här, och inte längre utgör ett segment utanför medierna eller skolundervisningen, vilket medför att gruppen och i synnerhet barnen dras in i storsamhällets kultur – och värdesystem och löper stor risk att assimileras kulturellt. Farorna i det moderna samhället i att dessa inte är synliga, konkreta eller fysisk, utan diffusa och osynliga.”64 

När vi besökte kyrkan, träffade vi församlings ledare och vanliga medlemmar.  Dessa människor sa att deras identitet består av religion, språk, kultur och etnisk tillhörighet. Det finns delade meningar och motsättningar när det gäller etnisk tillhörighet. En del kallar sig assyrier och sitt språk assyriska medan den andra gruppen kallar sig syrianer och kallar sitt språk syrianska. Även i ett öppet samhälle med nästan obegränsade yttrandefrihet kommer att den religiösa och speciellt etnisktillhörigheten att leda till diskussioner och debatter. Under vårt arbete fick vi också möjlighet att undersöka kyrkan genom att läsa tidskrifter och broschyrer samt en del Internet hemsidor (som tillhör medlemmarna av denna kyrka). Detta för att ta reda på vad deras debatt och diskussion handlar om. Benämningen assyrier och syrianer, det vill säga den etniska tillhörigheten är det mest kontroversiella och diskuterade ämne som man finner bland denna grupp. 

Kyrkan är medveten om att religionens roll håller på minska (jämfört med hemländerna) medan den etnisktillhörigheten blivit alltmer synlig men är inte något alternativ till kyrkans betydelse bland människor som kallar sig assyrier respektive syrianer.  Kyrkan stor för gemenskap, även om de visar ett minskat intresse för religion, tenderar den etniska tillhörigheten att leda splittring. Kyrkan försöker vid sidan av religiösa aktiviteter nå ut till ungdomar och kvinnor genom att vara på något sätt delaktig av bildandet ungdoms­ och kvinnoorganisationer. 

Den Syrisk­ortodoxa kyrkan fungerar som en social institution, en förmedlings byrå av olika slag för att hjälpa sina medlemmar. Några av de vi intervjuade sa att de såg kyrkan som sitt hem och som en del av sitt liv. Här kan man träffa vänner och bekanta, söka diverse råd, även besöka kyrkan för att ta en kopp te eller titta på TV eller prata med någon.

64 Deniz, (2001) sid.21946

  En diakon berättade att en grupp, bestående av en präst, diakon och några medlemmar ur kyrkan någon månad före julen besöker nästan alla medlemmar. Denna aktivitet är viktig för att man då får en möjlighet att träffa alla som är med i kyrkan och speciellt ett tillfälle att träffa sådana som inte kommer så ofta till kyrkan. Kyrkan är aktiv i medlemmarnas privata angelägenheter som kan gälla ekonomin, familjen och annat. Hos präster, diakoner och troende medlemmar av denna kyrka är religionen fortfarande det som är en identitetsskapande faktor. Under våra besök vid gudstjänster i kyrkan fann vi den livlig och aktiv men det saknades ungdomar och även människor i medelåldern.En präst som vi talade med nämnde att hans son inte hade tid att komma till kyrkan, men till påsk gick han, en mycket viktig högtid för kyrkan. Det var andra aktiviteter som lockade, kompisar, idrott och arbete. Kyrkan med sina långa och historiska erfarenheter stå för en gemenskap hos dessa människor och man etablerar sig som en välorganiserad organisation med goda ekonomiska resurser.När det gäller konflikter mellan kyrkan och de profana grupperna under 1980­talet nämner man numera (en del aktiva medlemmar av profana grupper) med följande påståenden:”…sekulariseringsprocessen har överskattats och att kyrkans och religionens betydelse underskattats, att gruppens millennium långa tro, kyrkans tyngd och betydelse inte går att avfärda eller slänga överbord”65

I de konflikterna (mellan kyrkan och profana grupper) kritiserar man kyrkan att vara gammalmodig, man menar att religionen och kyrkan har gjort sitt, det är andra tider nu. Moderna och profana organisationer behövs för att organisera folket och skapa gemenskap.Det man märker är att kyrkan etablerar sig mer och mer bland medlemmar, håller stånd vad man har sagt och påstått medan profana grupper erkänner att man har haft en del brister när det gäller kyrkans roll och betydelse hos människor.

Med tanke på vår andra del av uppsatsarbete (kyrkans historiska bakgrund) ser svårt ut att hitta en gemensam etnisk tillhörighet för dessa kyrkans medlemmar. Kyrkans missionerande har genom historien velat föra ut det religiösa budskapet utan att ta hänsyn till etnicitet och nationell tillhörighet. Konflikter och splittringen kring profana gruppers nationellaidéer och diskussioner om den etniska tillhörigheten kan vara en aspekt som lyfter fram ännu mer kyrkans betydelse som en symbol för gemenskap hos dessa människor, kanske även i framtiden.

Sammanfattning

Vi sammanfattar vilka resultat vi har framkommit av uppsatsarbetet och svarar kort till de frågeställningarna som nämndes under rubriken ”Syfte/frågeställning”.

Från intervjuerna har följande resultat framkommit:

Unga människor, de som är födda eller uppvuxna här i Sverige har visat ett märkbart lågt intresse för religionen och religiositet. Den är den röda tråden som har framkommit i intervjuerna.

65 Deniz,(2001) sid.32747

I jämförelse med profana grupper ökar kyrkans betydelse bland människor. Kyrkan blir som en samlingspunkt för gemenskap båda för religiösa och icke religiösa människor.

Kyrkans som institution och företrädare för människor är erkänd båda i de gamla hemländerna och i Sverige. Kyrkans historiska och moraliska kraft, sociala integrations förmåga och breda erfarenheter skapar trygghet, gemenskapskänsla hos människor. 

Kyrkan har en hög aktivitets nivå; gudstjänster, olika samfunds verksamheter; varje församling har kontakter med en del föreningar och ungdomsorganisationer samt dagliga kontakter med församlings medlemmar.

Kyrkan blir mer synlig, säkrar sin ställning som institution genom att organisera sig i det nya samhället. Profana organisationer erkänner att man har uppskattat sekulariseringens betydelse när det gäller deras konflikt med kyrkan i början av 1980­talet här i Sverige.

Kyrkan är viktig för många, både ung som gammal finner den som ett hem. Kyrkan är något som enar människor och står som en trygghet för många som lämnat sina hemländer. Den starka grupptillhörigheten är i högts grad levande även i det nya landet.

Idag behöver kyrkan dessa människor och dessa människor behöver kyrkan på grund av intresset från båda håll, t.ex. när en medlem kommer till Sverige vet hon/han att kyrkan med sina goda möjligheter kan erbjuda tillräckligt hjälp och trygghet medan kyrkan som institution för att bevara sin andliga, religiösa och ekonomiska kraft behöver dem. Medlemmar är medvetna att kyrkan även kan erbjuda hjälp på många olika sätt i det nya samhället. 

Svar till frågor i den första delen:

Vilken funktion har kyrkan för individen?

Kyrkan är det som håller människorna samman och bidrar till att stärka gemenskapen.  

Hur ser det religiösa livet ut för yngre respektive äldre människor?

För äldre är kyrkan en viktig mötesplats och man deltar aktivt i kyrkans gudstjänster. De yngre har varken tid eller intresse för religiösa aktiviteter och kyrkobesök. 

Finns det en sekulariseringstendens bland kyrkans medlemmar? 

Det har förekommit diverse konflikter mellan kyrkan och profana grupper. Man har kritiserat kyrkan som en gammalmodig och bakåtsträvande organisation som varken har ork eller kunskap att leda folket. 

Från undersökt litteratur och annat material har följande framkommit:

Kyrkan har en lång historia med märkbara motgångar och en envis strävan att övervinna svårigheterna. På grund av konflikter med majoritet samhället och förföljelser blev kyrkan tuvungen att byta plats och bosätta sig i olika delar av Mellanöstern under sin långa historia. Religiösa 

48

identiteten var den utmärkande gemenskapen för denna kyrka. 

Konflikten om etnisk tillhörighet bland kyrkoförsamlingar bör också nämnas; den ena kallar sig för etniska assyrier medan den andra kallar sig för etniska syrianer.

När det gäller de långvariga konflikterna mellan kyrkan och profana grupper finner kyrkan mer makt och prestige hos medlemmar även om man lever i ett sekulariserat samhälle.

I ett öppet samhälle som man har yttrandefrihet, demokrati leder denna situation till att saker ting blir mer synliga även om gynnar inte till ens intresse.

Konflikten kring etnisk tillhörighet är den mest kontroversiella bland dessa människor. Historiskt har Syrisk ­ ortodoxa kyrkan missionerat även bland araber och var en arabisk kungadömets statskyrka. Att hävda en etnisk identitet för denna kyrkas medlemmar verkar vara kontroversiell, även historisk. 

Man skapar myter och legender, hävdar gruppens unika särdrag, utsatthet, historia och påpekar vissa områden i Mellanöstern som denna grupps hemland. Man hävdar gruppens gamla härliga civilisation och historia, i detta fall hänvisar man till assyrier och Babylon. De profana grupperna argumenterar för ett gemensam etnisk tillhörighet och för fram aggressiva nationella tendenser. Denna folkgrupp försöker lyfta fram det som skiljer i stället det som förenar både när det gäller storsamhället och de andra invandraregrupperna. Man har en benegenhet att hålla sig inom gruppen och ha så lite kontakt med utomstående.

Numera försöker man även hitta/ finna gemensamma intressen och man vill samarbete med kyrkan i stället för att konfronteras.  

Svar till frågor i den andra delen:

Vad är meningen med en diskussion av den historiska bakgrunden?

Det bidrar till en ökad förståelse av kyrkan genom tiderna och den nuvarande konstellationen.

Har den historiska bakgrunden något samband med dagens konflikter?

Kyrkans historiska bakgrund skapar konflikt bland kyrkans medlemmar när det gäller framförallt den etniska tillhörigheten. 

Påverkar konflikten medlemmarnas intresse för religion och kyrkan?

Den har lett till att Syrisk­ ortodoxa kyrkan har två församlingar i Södertälje, vilka har olika benämningar när det gäller den etniska tillhörigheten. Men kyrkan har stärkt sin position bland medlemmar jämfört med profana grupper.

49

Källförteckning

Litteratur:

Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj, (2007). Tolkning och reflektion ­ vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund. Studentlitteratur 

André, Tor & Widengren, Geo (1950). Muhammed – hans liv och hans tro. Stockholm: Natur och Kultur.

Andersson, Stefan, (1992). Assyrier (över.Sever, Erol). Istanbul: Yön matbaacilik

bin­Talal, El Hassan (1995/2006). Kristendomen i arabvärlden (över. Ericson, Ulla). Stockholm: Alhambra.

Cetrez, Önver (1998) Syrisk – Ortodoxa kyrkan ­ en religiös och kulturell symbol. Jönköping: Assurbanibals bokförlag.

Cetrez Önver, Meaning­Making Variations in Acculturation and Ritualization:A multi­generational study of  Suroyo migrants in Sweden. Uppsala Universitet, Department of Theology, Psychology of Religions 2005.

Chadwick, Henry (1967/2005). Den tidiga kyrkans historia (över. Adania, Bertil). Falun: Bokförlaget Nya Doxa.

Deniz, Fuat (2001) En minoritets odyssé (det assyriska folket). Göteborg: DocuSys AB.

Eriksen Hylland, Thomas (1999). Små platser ­ stora frågor. Bokförlaget Nya Doxa

Furesth, Inger & Repstad, Pål (2005) Religionssociologi ­ en introduktion. Universitetsforlaget.

Gebremedhin, Ezra (1993).  Arvet från kyrkofäderna. Skellefteå: Artos bokförlag.

Gibran, Jean & Gibran, Kahlil (1991/1994) Legendens liv och verk (övers. Ericson, Ulla). Allhambra Förlag AB för den svenska översättningen.

Hallonsten, Gösta(1992). Östkyrkor i Sverige ­ en översikt. Skellefteå: Artos bokförlag.

Iwas, Mar Ignatius Zakka 1 (1983/1997). En inblick i Syrisk – Ortodoxa kyrkan av Antiokia (över.Mansfeld, Herbert). Stockholm: S:t Afrem kyrkans studiegrupp.Jonsson Ulf, ”Sekularisering i Sverige vid vägs ände?” samtal med statsvetaren Magnus Hagevi, Signum, katolskorientering om kyrka, kultur, samhälle, 2007, nummer fyra.

 Jonsson Ulf, ”Habermas och religionen”,  Signum, katolskorientering om kyrka, kultur,  samhälle, 2008, nummer två.

Karlsson, Ingmar (2005). Korset och halvmånen (reviderat och utökad utgåva). Falun: 

50

Wahlström & Widstrand.

Karlsson, Ingmar (2007). Europa och Turken. Stockholm: Wahlström & Widstrand

Martling, Carl Henrik (2000). Gud i Orienten – De orientaliska kyrkornas framväxt och egenart. Skellefteå: Artos bokförlag.

Olsson, Henny & Sörensen, Stefan (2001). Forskningsprocessen. Liber AB.

Rogerson, Barnaby (2003/2004). Profeten Muhammed (över. Holman, Gunhild Wingvist). Falun: Wahlström & Widstrand.

Internet: 

http://www.syriansk­rik.orghttp://www.assyrisk­rik.orghttp://www.saaf.infohttp://www.saais.orgHYPERLINK "http://www.saais.org/"  HYPERLINK "http://www.saais.org/" http://www.saais.orghttp//www.signum.se

Intervjuer

Kvinna intervjuad i S:t Afrem kyrka november år 2007Kvinna intervjuad i S:t Afrem kyrka november år 2007   Kvinna intervjuad i S:t Afrem kyrka november år 2007Kvinna intervjuad i S:t Afrem kyrka november, år 2007

Man, bor i Södertälje, intervjuad 4 december, 2007.Man, bor i Södertälje, intervjuad i Stockholm 11 december år 2007Präst, intervjuad i S:t Afrem’s församling kyrka, år 2007

Kvinna, intervjuad november, S:t Jacob’s kyrka, år 2007. Kvinna, intervjuad november, S:t Jacob’s kyrka, år 2007.Kvinna, bor i Södertälje, intervjuad januari, år 2008.

Man, bor i Södertälje intervjuad i hans arbetsplats i Stockholm 10 december år 2007 En diakon, bor i Södertälje, S:t Jacob’s kyrka intervjuad 4 december, år 2007. Präst, intervjuad i S:t Jacob’s församlings kyrka, år 2007.

Bilagor:

51

Bilaga 1. Frågeställningar till Syrisk­ortodoxa kyrkans medlemmar

Kan Du berätta lite kort om Din kyrka?

Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?

Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då på betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.

Vilket intresse har Du för religionen?

Har Ditt kyrkliga engagemang, intresse, ändrats efter det att Du kom till Sverige och Södertälje?

Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är?

Hur tycker Du att de yngres, människor i åldern 18­26, intresse för kyrkan är?

Tycker Du att man kan se att någon åldersgrupp visar ett större intresse för kyrkan?

Om Du tycker att det är så vad kan det bero på?

Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjorde i det land man levde i innan man kom hit?

Vad kan det bero på i sådana fall?

Billaga 2. Intervjuer:

Intervju person ett

1. Kan Du berätta lite kort om Din kyrka?

Kyrkan Mor Afrem som befinner sig i Geneta (Söderälje) grundades år 1983. Det är en syrisk ortodox kyrka som är väldigt stor. Det är ungefär 1200 medlemmar.

2. Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig? 

Kyrkan är en stor del av mitt liv. Det har påverkat min livsstil riktigt mycket och min syn på saker och ting. Kyrkan är mitt allt. I kyrkan blir man accepterad med öppna händer och man känner sig betydd och värme och kärlek sprider sig i kroppen.

3. Finns det andra viktiga saker som DU tycker är värdefulla? Vi tänker då på betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.

Vi syrianer har inget land, och för de flesta är kyrkan deras första hem, eftersom där samlas gamla, vuxna, barn, ungdomar för att behålla vår identitet och vårt språk.

52

4. Vilket intresse har Du för religion?

Mitt intresse för religion är väldigt stort, inte bara när det gäller min egen religion utan andras religioner, om någon säger något som inte stämmer till min religion så kan jag försvara mig eftersom jag vet vad deras religion innebär.

5. Har Ditt kyrkliga engagemang, intresse, ändrats efter det att Du kom till Sverige och Södertälje?

Jag är född i Sverige och trivs enormt mycket här.

6. Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är i?

Ju äldre man blir desto mer förstår man om sin religion och sin tro.

7. Hur tycker Du att de yngre, människor i åldern 18­26, intresse för kyrkan och sin tro är?

Intresset bland de yngre är stort men de kunde vara större, men vissa skäms för att komma till kyrkan eftersom de tror att det bara kommer gamla till kyrkan.

8. Tycker Du att man kan se att någon ålders grupp visar ett större intresse för kyrkan?

Nej.

9. Om Du tycker att det är så vad kan det bero på?

………..

10. Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjorde i det land man levde i innan man kom hit?

Tron är lika stark i Sverige som den var förut. När man åker till våra byar kan man se det.

12. Vad kan det bero på i sådana fall?

…………..

Intervju person två

1. Kan Du berätta lite kort om Din kyrka?

Min familj och jag är medlemmar i Sankt Afrem kyrkan i Södertälje, under ledning av vår ärade biskop Dios koros Benjamin Atas. Josef Atas är församlingens käre präst och S:t Afrem grundades år 1983.

2. Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?

53

Min kyrka är otroligt viktig för mig, eftersom det är där jag kan utöva min tro, vara nära Gud men också träffa gemensamma troende vänner och umgås tillsammans.

3. Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då på betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.

Tillhörande det syrianska folket anser jag att kultur, traditioner m.m är mycket betydelsefulla eftersom det är just de som förenar oss till ett folk. Det är även ett stort arv av våra förfäder.

4. Vilket intresse har Du för religion?

Jag har ett stort intresse för den kristna läran och tron, eftersom jag är uppvuxen i en troende familj.

5. Har Ditt kyrkliga engagemang, intresse ändrats efter det att Du kom till Sverige och Södertälje?

Mitt kyrkliga engagemang har inte ändrats mycket eftersom jag är född och uppvuxen i Sverige. Oftast är jag i kyrkan under helger och fredagar. Anledningen är att mitt gymnasium tar sådan stor tid av min fritid, att jag inte alltid hinner gå till kyrkan under de andra dagarna.

6. Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är i?

Ja, i de flesta fallen är intresset för kyrkan större för äldre personer än ungdomar.

7. Hur tycker Du att de yngre, människor i åldern, 18­26, intresse för kyrkan och sin tro är?

Det beror egentligen var man befinner sig. I Sverige har intresset för kyrkan och tron minskat under de senaste åren bland människor i åldern 18­26. Det kan bero att de inte ser kyrkan som sitt hem hos Herren, utan en plats för äldre människor.

8. Tycker Du att man kan se att någon ålders grupp visar ett större intresse för kyrkans aktiviteter?

Nej, inte direkt.

9. Vad kan det bero på i så fall?

……..

10. Tror Du att det finns ett större intresse för religionen , sin tro, i Sverige än det gjorde i det land man levde i innan man kom hit?

Nej, det gör det inte.

11. Vad kan det bero på?

54

I hemlandet var religionen i centrum. Det var något som man växte upp med och uppskattade. Idag lever vi i ett annorlunda samhälle där religionen inte prioriteras. Istället låter man andra saker gå före och konsekvensen blir att tron minskar bland många.

12. Om Du vill framföra egna tankar, varsågod

Det man bör satsa starkt på ur min synpunkt, från kyrkan är: att försöka få mer ungdomar till kyrkan, exempelvis genom aktiviteter. Att lära ut det syrianska språket, dvs. läsning, skrivning och översättning, samt historia, kultur och arv.

Intervju person tre

1. Kan Du berätta lite kort om Din kyrka?

Syrisk ortodoxa kyrkan är som namnet avslöjar, en kristen ortodox kyrka som har funnits sedan Kristi tid.

2. Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?

Min kyrka är en stor del av mitt liv. Jag brukar ofta referera till kyrkan som mitt första hem. Min tro är min handbok i livet som jag försöker att följa. Det går inte alltid men jag försöker så gott jag kan.

3. Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då på betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.

Då vi syrianer inte har något eget land så har kyrkan blivit den plats där vi kan samlas och utöva våra traditioner, kultur och språk som är väldigt viktiga för oss för att behålla vår identitet.

4. Vilket intresse har Du för religion?

Mitt intresse för religion är stort och då även för andra religioner. För att jag ska kunna försvara min religion mot andra så är det bra att veta vad de andra religionerna har att säga.

5. Har Ditt kyrkliga engagemang, intresse ändrats efter det att Du kom till Sverige och Södertälje?

Jag föddes i Istanbul och kom till Sverige som treåring så jag började gå till kyrkan i Sverige som sjuåring. Då var vi i kyrkan 6 dagar i veckan och lärde oss hymner och att läsa och skriva det syrianska språket. Idag är jag i kyrkan på helgerna. Anledningen till minskningen är att jag nu studerar på universitetet och inte har lika mycket tid.

6. Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är i?

Intresset för kyrkan blir nog mer djupt ju äldre man blir. Man får förståelse för sin religion och sin tro.

55

7. Hur tycker Du att de yngre, människor i åldern 18­26, intresse för kyrkan och sin tro är?

Jag tror att den är väldigt stor men att de skäms för att komma till kyrkan då de tror att det bara är äldre människor i kyrkan.

8. Tycker Du att man kan se att någon åldersgrupp visar ett större intresse för kyrkans aktiviteter?

Nej, inte direkt.

9. Vad kan det bero på i så fall?

……….

10. Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjorde i det land man levde i innan man kom hit?

Nej, tron är lika stark här som den var i Turkiet. Det kan man se när man åker tillbaka till våra gamla byar i mellanöstern. 

11. Vad kan det bero på i sådana fall?

Frihet och möjligheter.

Intervju person fyra

1. Kan Du berätta lite kort om Din kyrka?

Jag tillhör den syrisk ortodoxa kyrkan och jag tror på GT.

2. Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?

Kyrkan betyder ingenting för mig, det är bara en plats som man går till för att be och prata med andra. Det har blivit en mötesplats för syrianer. Kyrkan är som en skola som lär ut hur man ska vara mot varandra här i världen. Gud är den viktigaste och det är han som är kärlek. Jesus, Mohammed och Buddha är bara historiska personer som man kan läsa om i böcker.

3. Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då på betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.

Det kulturella är det som håller ihop oss och gör oss till folk. Språket som vi syrianer har är arameiska och det är jätteviktigt att vi bevarar.

4. Vilket intresse har Du för religion?

Jag är intresserad av alla religioner och har läst både bibeln och koranen. Många av mina 

56

kompisar i Syrien var muslimer så därför.

5. Har Ditt kyrkliga engagemang, intresse, ändrats efter att Du kom till Sverige och Södertälje?

Hemma i Syrien var det så naturligt att man gick till kyrkan, det var en del av livet och man tänkte väl inte på det, och många gånger för att visa respekt för de äldre och för sina föräldrar.

6. Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är i? 

Intresset här i Sverige är större när människor är äldre. 

7. Hur tycker Du att de yngre, människor i åldern 18­26m intresse för kyrkan och sin tro är?

Många yngre går till kyrkan på söndagar, med familjen. 

8. Tycker Du att man kan se att någon åldersgrupp visar ett större intresse för kyrkans aktiviteter?

De äldre visar ett större intresse för de är i kyrkan och träffar sina vänner. När man blir äldre blir man mer rädd och behöver kyrkan på ett helt annat sätt än när man är ung och jobbar och tjänar pengar och så.

9. Tror Du att det finns ett större intresse för religionen sin tro, i Sverige än det gjorde i det land man levde i innan man kom hit? 

Jag tror att man var mer religiös hemma för det förde människorna samman och man levde tillsammans med släkt och vänner men här i ett annat land behöver gamla varandra mer och kyrkan är en bra plats att mötas i. Hemma i mitt land fanns det många kyrkor, en i varje by och det var en central plats att mötas på. 

Intervju person fem

Kan du berätta lite kort om Din Kyrka?

S:t Afrem grundades år 1983, biskopsätet för H.H. vår älskade Mar Dioskoros Benjamin Atas, vår älskade församlingspräst är Corepiskapos Yusuf Atas.Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?

Kyrkan är mitt första hem eftersom där kan jag vara nära min Gud, umgås med mina troende vänner som är Diakonissor.

Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.

57

Tillhörigheten för det syrianska folket är kulturen, traditionerna och mycket annat och de betyder väldigt mycket för oss.

Vilket intresse har Du för religion?

Mitt intresse är den kristna läran och tron är väldigt stor eftersom jag är uppvuxen i en djup troende familj.

Har ditt kyrkliga engagemang, intresse ändrats efter det att Du kom till Sverige och Södertälje?

Det har alltid varit det samma för mig.

Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är i?

Ja, de äldre ­ eftersom ju äldre man blir desto mer förstår man sin religion.

Hur tycker Du att de yngres, människor i ålder 18­28, intresse för kyrkan och sin tro är?

Stort intresse men det har minskat under de senaste åren eftersom man inte ser kyrkan som ett hus hos Herren utan en plats kanske för vardagliga sysslor. Tycker Du att man kan se att någon åldersgrupp visar intresse för kyrkans aktiviteter?

Nej, inte direkt.

Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjordes i det land man levde i innan man kom hit?

Nej, det gör det inte.

Vad kan det bero på i sådana fall?

Dagens ungdomar skäms för att gå till kyrkan eller på grund av att de inte kan så mycket om sin religion.

Intervju person sex

Kan Du berätta lite kort om Din kyrka?

I S:t Afrem kyrkan är biskopssätet för H.H. Mar Dioskoros Benjamin Atas.  Josef Atas är vår församlings präst och kyrkan grundades år 1983.

Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?

Min kyrka betyder väldigt mycket för mig eftersom där kan jag vara nära min Herre och umgås med mina troende vänner som är diakoner och diakonissor.

58

Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet?

Kulturen, traditionerna, språket är arvet vi har fått från våra förfäder, och där samlas vi för att bevara vår identitet vår syrianska identitet.

Vilket intresse har Du för religion?

Mitt intresse för min religion är väldigt stort samt för andra religioner också, eftersom det är viktigt att ha en allmän bild av alla religioner.

Har Ditt kyrkliga engagemang, intresse ändrats efter det att Du kom till Sverige och Södertälje?

Jag är född och uppvuxen i Sverige och mitt kyrkliga intresse och engagemang blir större och större ju äldre blir jag.

Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är i?Intresset och förståelsen för sin tro blir större ju äldre man blir.

Hur tycker Du att de yngres, människor i åldern 18­26, intresse för kyrkan och sin tro är?

Den är väldigt stor, men den kommer att bli ännu större, eftersom det finns några som skäms för att gå till kyrkan.

Tycker Du att man kan se att någon åldersgrupp visar ett större intresse för kyrkans aktiviteter?

Nej, inte helt och hållet.

Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjorde i det land man levde i innan man kom hit?

Tron är lika stark här som i våra forna hemtrakter men jag tror att den kommer bli ännu starkare och alla kommer att få ett större intresse för varje år.

Vad kan det bero på i sådana fall?Frihet

Om Du vill framföra egna tankar eller funderingar så är Du varmt välkommen att göra det här?

Jag har redan svarat den som jag ville säga, tror jag.

Intervju person sju

Kan Du berätta lite kort om Din Kyrka?

59

Min kyrka är Syrisk – Ortodox och grundades år 1983. Vi är ca. 1200 medlemmar i S:t Afrem kyrkan i Södertälje.

Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?

Min kyrka är mitt andra hem. Det är alltid skönt att gå till kyrkan. Man blir accepterad med öppna händer. Det gäller att ha en bra uppfostran i hemmet för att sedan kunna bete sig väl ute, inne och överallt.

Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.

Eftersom vi syrianer inte har något land är kyrkan en trygg plats för oss ungdomar, vuxna och de äldre. Vi håller vår tradition, kultur och språk. Det är viktigt för oss.

Vilket intresse har Du för religion?

Jag har ett stort intresse för vår kristna ortodoxa religion. Dels för att få andra att förstå hur viktigt det är att vandra i Guds väg. Och dels för att försvara vår religion lär jag mig så mycket så möjligt.

Har Ditt kyrkliga engagemang, intresse ändrats efter det att Du kom till Sverige och Södertälje?

Jag har alltid bott i Sverige (Södertälje). Det är toppen.

Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är i?

Det är omöjligt att alla har samma intresse.

Hur tycker Du att de yngres, människor i åldern 18­26, intresse för kyrkan och sin tro är?

Det är inte alls så bra. De tror sig kan synda och komma en dag till kyrkan, ta nattvarden och sedan de är rena från synder men så är det inte. Det måste ungdomarna förstå. Men man ska inte dra alla till en och samma kant.

Tycker Du att man kan se att någon åldersgrupp visar ett större intresse för kyrkans aktiviteter?Nej, kanske ibland.

Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjorde i det land man levde i innan man kom hit?

Nej, det är precis samma sak som i de byarna våra föräldrar levde i. Det ser man om man går dit på besök.

60

Vad kan det bero på i sådana fall?Demokrati och förståelse.

Intervju person åtta

Kan Du berätta lite kort om din kyrka?

Jag bor i Södertälje. Kyrkan som jag tillhör är Syrisk – Ortodoxa kyrkan. Vi har en ställföreträdare ärkebiskopssäte och en församlings präster och några diakoner. Jag brukar (när jag har tid) delta en annan gudstjänst i S:t Afrems kyrka. Vårt folk besöker kyrkan och man är stolt över det.

Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?

Mina föräldrar var troende och besökte ofta kyrkan. Tro är viktigt för mig. Jag känner mig hemma i kyrkan och samtidigt känner en inre lugn och harmoni. Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisktillhörighet.

Ja, vår kultur och traditioner är viktiga för oss. Språk och etnisk tillhörighet är lite komplicerad. Vi var spridda i nästan i alla länder i Mellanöstern och på så sätt blev vi tvungna att prata deras språk. Vi är syrianer men det finns delade meningar om detta. Här i Sverige skickar jag mina barn till hemspråkundervisning, vilka tycker jag är mycket bra.

Vilket intresse har Du för religion?

Jag tycker om min religion men respekterar också alla andra religioner. Hemma har vi alltid en kors eller andra religiösa motiv som bilder, tavlor o.s.v. Jag måste säga att man blir påverkad av samhället. Har Ditt kyrkliga engagemang, intresse ändrats efter det Du kom till Sverige och Södertälje?

Ja, i hemlandet var vi mer religiösa det vill säga man besökte ofta kyrkan, var aktiv i kyrkoaktiviteter. Det var som en plikt men här mera som en fritidsaktivitet. Det har blivit så men jag vet inte riktigt varför.

Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är i?Ja, ja, det är självklart. Unga människor är inte så intresserade att besöka kyrkan. Vuxna och äldre människor, inte alla, har mer intresse för kyrkan. Speciellt äldre människor som bodde på landsbygden i sina hemländer är mer religiösa.

Hur tycker Du att de yngres, människor i ålder 18­28, intresse för kyrkans aktiviteter?

Vid den åldern har man mycket att göra till exempel man går till skolan, håller på att bilda familj eller jobbar hårt för att försörja familjen. De flesta är inte speciellt religiösa.

61

Tycker Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjordes i det land man levde i innan man kom hit?Ja det tror jag. Religionen är en del av vår identitet även om man inte är speciell religiös. I Sverige finns det möjligheter att organisera sig. Vi har kultur och sport föreningar av olika slag. Vi har kyrkor, nya församlingar och religiösa ledare av olika slag som hjälper vårt folk. Vi har en tradition (historiskt), när vårt folk, på grund av olika omständigheter, utvandrar från sina hemtrakter följer kyrkan efter. Det har också blivit i Sverige. 

Intervjuperson nio

Kan Du berätta lite kort om Din kyrka?

Jag tillhör den Syrisk – Ortodoxa kyrkan. Jag bor i Södertälje sjunger i kyrkokör även verksam, väldigt sällan, som diakon. Vi har ärkebiskop, präster, diakoner som är ansvariga i kyrkans olika aktiviteter. Kyrkans patriarksäte är numera i Damaskus i Syrien. Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?

Jag är troende och kyrka är viktigt för mig. Vi fick den uppfostran hemifrån och jag tror på Gud.

Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.

Det finns andra viktiga saker också men vi har blivit förföljda främst på grund av att vi hade en egen religiös tro, tror jag. Den ska man inte glömma. Vi har också egen kultur, tradition och språk som är viktig för oss. Etnisk tillhörighet har blivit orsaken till en hel del besvär för oss. Jag är optimist och tror att man kan lösa den på ett klokt sätt.

Vilket Intresse har Du för religion?

Vi människor påverkas av vår omgivning. Numera har jag stor respekt för alla religioner. Jag är troende, människor behöver religion.

Har ditt kyrkliga engagemang, intresse ändrats efter det Du kom till Sverige och Södertälje?

Jag kom till Sverige som vuxen person. Jag fick hjälp av kyrkan och släktingar och det blev lätt för mig att komma in i samhället. Jag skulle gärna vara mer aktiv i kyrkan men det går inte; familjen, jobbet och med mera. Jag har blivit mer harmonisk och tolerant när det gäller mitt intresse för kyrkan.

Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är i?

Ja, människor som födda och uppvuxna i Sverige har inte så stort intresse när det gäller kyrka och dess aktiviteter. De är (som jag känner) mycket snälla, hjälpsamma men att besöka kyrkan verkar inte så intressant för dem. Kanske jag har fel men jag upplever så. Äldre personer besöker kyrkan ofta och brukar alltid vara närvarande när det gäller religiösa högtider.

62

 Hur tycker Du att de yngres, människor i ålder 18­28, intresse för kyrkan och sin tro er?

De flesta av oss kom till Sverige 70 ­ 80­talet. De flesta unga människor är födda här. De har en annan attityd när det gäller religion och religiositet. De är mera aktiva i sport och kultur föreningar. 

Tycker Du att man kan se att någon åldersgrupp visar intresse för kyrkans aktiviteter?

Det beror på vilken familj eller bakgrund man har till exempel personer som kommer från en religiös familj även om de själv är inte speciellt religiösa brukar de vara intresserade av kyrkans olika aktiviteter. En del vuxna och äldre människor är mer intresserade av kyrkans aktiviteter. Som jag sa föregående ungdomars intresse är ganska låg.

Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjordes i det land man levde i innan man kom hit?

Jag tror inte men jag vill inte heller förklara varför. Jag har inte ett riktigt svar för det. Men man har möjlighet att organisera sig här på olika sätt

Intervjuperson tio

Kan Du berätta om lite kort om Din kyrka?Den kyrka som jag går till är den Syriskt­ ortodoxa kyrkan och den grundades efter att Jesus dött, av Petrus i Antiochia.

Vad betyder din kyrka och Din tro för Dig?Jag är kristen och försöker leva efter det som står i Bibeln. Det är inte alltid lätt men man får stöd av sina anhöriga och vänner. Kyrkan är viktig eftersom det är där vi firar religiösa högtider och genom att vara där så visar man sin tro.

Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då på betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet?Det är väl alltid viktigt för människor att bevara sin etniska bakgrund och även kulturen som man levt med. Jag är född i Sverige och idag är jag 25, gift och har ett barn. För mig är det viktigt att kunna berätta för mitt barn om det land som mina föräldrar kommer ifrån men nu lever jag och min familj i Sverige och det får man inte glömma. 

Vilket intresse har Du för religion?Som jag sa, jag är kristen och troende. Hela min familj är kristna och vi kommer att uppfostra vårt barn på ett kristet sätt. Vi firar jul med tanke på Kristus födelse och hans korsfästelse vid påskhögtiden.

Har Ditt kyrkliga engagemang, intresse, ändrats efter det att Du kom till Sverige?Jag är född i Sverige och jag går nästan varje söndag, om jag inte jobbar i affären.  Det blir söndagar som min familj försöker gå till kyrkan och träffa vänner. Mina föräldrar går oftare till kyrkan än mig men mina föräldrar hinner inte gå lika ofta eftersom de också jobbar och de bor en bit ifrån kyrkan. 

63

Upplever Du att intresset ser olika ut beroende på vilken ålder man är i?Det är klart, jobbar man inte kan man gå till kyrkan oftare. Det gör de äldre för att träffa varandra. När man arbetar har man inte samma tid och ibland arbetar jag helger.

Hur tycker Du att de yngre, människor i åldern 18­26, intresse för kyrkan och sin tro är?Alla har ett intresse, det har varit så naturligt när jag växte upp. Men i den åldern går man på gymnasiet, kanske ska man plugga på universitetet eller så har man ett jobb. Det finns mycket man vill göra som ung och det är jobbigt, det har jag själv känt. Ska man träffa kompisar, svenska, eller gå till kyrkan? Det unga har det jobbigt tror jag.

Tycker Du att man kan se att någon åldersgrupp visar ett större intresse för kyrkans aktiviteter?De äldre är i kyrkan mer och är mer engagerade men det finns många unga också som vill vara i kyrkan men inte alltid har tid.

Om Du tycker att det finns så, vad kan det bero på?Unga människor jobbar, pluggar och har fullt upp med kanske fotboll. Dom har inte tid på samma sätt som äldre.Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än i det land man levde innan man kom hit?Det var en del av din dag och liv i landet mina föräldrar levde i innan de kom till Sverige. Det var under helt andra förhållanden där. Kristen är man oavsett var man bor och det är väl samma intresse men här behöver dom inte vara rädda för att bli förföljda för sin tro.

Vad kan det bero på?

Om Du vill framföra egna tankar eller funderingar så är Du varmt välkommen att göra det här?Jag vill säga att det vore kul om du och han som du skriver med kom till kyrkan så kan jag berätta mer.

64