2 • INLEDNING

Utplacerade bokstäver i form av ord och meningar är en

tidningsmakares bästa vänner. Då allt går som det ska, det

vill säga. Som journalistikstuderande har jag fått lära mig

dubbelcheckandets och korrekturläsandets konst. Med

andra ord borde jag som ny chefredaktör kunna syna, gallra

bort och kassera underliga formuleringar och egendomliga

val av ord och uttryck. Att skapa ett någorlunda tryckfelsfritt

nummer av Elevbladet borde alltså inte vara omöjligt. Eller?

I hopp om att samla råd, och för att få lite mer

kött på benen, beslutade jag mig för att ta en närmare

titt på mina äldre yrkesbröders och -systrars mästerverk

till journalistiska alster – något som ledde till ängslighet

framom insikt.

Det visade sig nämligen att det kryllar av objudna

husdjur i de korrektaste av dagstidningar. Klibbiga groddjur

som uppenbarar sig på de underligaste av ställen; i rubriker,

bland bildtexter och i brödtexter. De klibbiga objudna

gästerna, som livnär sig på skribenters stav- och tankefel,

kan hoppa fram när som helst och var som helst. Då det

kommer till skriven text finns det inte mycket som kan

hindra den ökända pressgrodans framfart.

En bortglömd bokstav gör inte i sig en

pressgroda. Det krävs ett grövre fel – en oslutförd

tankegång eller en slarvigt genomförd rubriksättning,

något som exempelvis den svenska tidningen Dagens

Industri bjudit på: Det finns tre sorters människor, de som

kan räkna och de som inte kan. Medan pressgrodan njuter

av meningar som Ät inte margarin, äldre och gravida,

Sexbomber funna vid station i Indien, Dieselbilar drar minst

bensin och 750 får går från finländska Sampo kan jag inte

annat än bli skakig i knävecken. För hur ska jag bli kvitt min

värsta motståndare, pressgrodan, om inte ens proffsen kan

bli kvitt odjuret?...

Såhär i valtider gäller det också för

kommunalvalskandidaterna att hålla tungan rätt i mun. Men

vad innebär det egentligen att ställa upp i ett kommunalval,

och varför är det viktigt att alla röstberättigade skrider till

valurnorna? I det här numret av Elevbladet zoomar vi in

kommunalvalet. Vi har bland annat utrett vilka vändningar

diskussionen om sänkt rösträttsålder tagit och vi har också

sammanställt en behändig guide över hur din skola kan gå

tillväga för att ordna ett skuggval.

Läsårets första nummer av Elevbladet bjuder

också på andra inspirerande tips om hur just du kan gå

tillväga för att påverka din närmiljö. Vi ger konkreta tips på

vad du ska tänka på om du vill ordna en demonstration,

och så har vi träffat en flicka som tagit ordet påverkan till en

helt ny nivå.

Har höstmörkret gjort dig grå och daskig? Ingen

fara! I det här numret kan du också stifta bekantskap

med en kalender som erbjuder extrem livsförbättring.

Dessutom har Elevbladet fått två nya artikelserier; Alternativ

skolpersonal, som lyfter fram kanske inte så synliga

medarbetare vid skolor runtom i Svenskfinland och Retro

EBL där vi blickar bakåt i Elevbladets historia och lyfter

fram intressanta och minnesvärda artiklar från vårt digra

arkiv.

Så läs och lär och låt dig inspireras. Och kom

ihåg att till och med de vassaste av tidningar kan få besök

av en pressgroda då och då.

MED HOPP OM SÄLLSYNTA GRODORTEXT: JENNI TUOVINEN S. 2 INLEDNING / S. 4 ORDFÖRANDES KOLUMN S. 5 ATT VÅGA, ELLER ATT INTE VÅGA TA STÄLLNING

/ S. 6 FSS FOTOSERIE / S. 9 RETRO EBL / S. 11 JENNI VEM ÄR HON? / S. 12 ANTTON, VEM ÄR HAN? / S. 14 EN VÄRLDSFÖRBÄTTRARE I GANDHIS FOTSPÅR / S. 16 CARROTMOB / S. 17 NIO BILDER / S. 18 KOMMUNALVAL / S. 24 HEY MEDLEM! / S. 26 EXTREM “SJÄLVFÖRBÄTTRING” I BENRIKLAND / S. 27 WALTERS WEBTIPS / S. 27 DET HÄR VISSTE DU INTE ATT DU INTE VISSTE! / S. 28 RECENSIONER / S. 31 ALTERNATIV SKOLPERSONAL / S. 31 UPP OCH HOPPA, DAGSVERKE ÄR HÄR / S. 32 TEATERN - EN PLATTFORM FÖR SAMHÄLLSFÖRVANDLING / S. 34 BAGNÈRES-DE-BIGORRE / S. 37 EBL TAR PULSEN PÅ “FRÄMLINGAR 1808-2008” / S. 38 RUDOLF DONNER

ELEVBLADET 5/2008

CHEFREDAKTÖR: JENNI TUOVINEN, 044 3755437, JENNI.TUOVINEN@SKOLUNGDOM.FI / ART DIRECTOR: ANTTON NUOTIO, 044 0545471, ANTTONNUOTIO@GMAIL.COM / FÖRBUNDSORDFÖRANDE: HANNA BACKMAN, 044 2778669, HANNA.BACKMAN@SKOLUNGDOM.FI / GENERALSEKRETERARE: EMMA HOVI, 044 0690098, EMMA.HOVI@SKOLUNGDOM.FI / ORGANISATIONSSEKRETERARE: TEA TENNBERG, 09 644 881, TEA.TENNBERG@SKOLUNGDOM.FI /// MEDARBETARE: JENNI TUOVINEN, ANTTON NUOTIO, HANNA BACKMAN, EMMA HOVI, TEA TENNBERG, SARA EKLUND, VALTER SÖDERMAN, FREJ VUORI, KARIN RINGBOM, EMMA SUNDSTÉN, ELINA ANDERSSON, SOFIA MATTJUS, PETRI ARTTURI ASIKAINEN, SEBASTIAN HOLM, SARA HOVI, TIINA HONKANEN /// FINLAND SVENSKA SKOLUNGDOMSFÖRBUND (FSS) R.F. HAR GETT UT ELEVBLADET SEDAN 1920 UNDER NAMNET NORDAN, SVENSK UNDOM, UNG MAKT OCH ELEVBLADET / FST@SKOLUNGDOM.FI / WWW.SKOLUNGDOM.FI /// ANSVARIG UTGIVARE: FÖRBUNDSORDFÖRANDE HANNA BACKMAN /// HBL:S TRYCKERI

Det sägs att våra valmöjligheter ökar. Genomsnittseuropéen har 40 000 varumärken

att välja bland när hon eller han går till butiken. Som jämförelse kan nämnas att

genomsnittseuropéen har ett ordförråd på mellan 8 000 till 10 000 ord. Visst har vi

valmöjligheter, men vad är det egentligen vi kan välja?

Jag har ingenting emot det digra utbud av müsli jag har att välja från då jag

går till butiken, men jag skulle nöja mig med tre müslisorter. Jag behöver inte 33 – men

tack-i-alla-fall. Däremot skulle jag gärna ha möjlighet att välja ifall jag ska studera Bibeln ur

ett konfessionsperspektiv på religionstimmarna, eller om jag ska läsa skrifter förknippade

med andra religioner än kristendomen. Jag skulle också gärna välja huruvida jag får bli

övervakad och filmad med övervakningskameror så fort jag går utanför mitt hem. Får jag

det kanske? Nej, just det.

Det är ett problem att glappet mellan den enskilda medborgaren och

beslutsfattandet är så stort. Illusionen om att vi blir friare ökar allteftersom utbudet i butiken

ökar, men i själva verket är det precis tvärtom. Otroligt mycket rörande vår vardag bestäms

ovanför våra huvuden och otaliga av dessa beslut handlar om att skydda oss; från att

skada oss själva eller skada varandra. Övervakningskameror är en sådan sak, förbud mot

rökning en annan. Visst håller jag med om att det är oacceptabelt att oskyldiga skadas av

andras ogenomtänkta agerande, men det känns som om den allmänna människosynen

är den att vi är svaga och osäkra individer som måste hållas ihop och hållas sansade av

politiker, poliser, hälsovårdare och socialarbetare för att vårt självförtroende ska hållas

intakt.

På dessa grunder skyddas vi från allt som kan vara skadligt. Ofta används John

Stuart Mills (ja, den döda, vita mannen) princip, om att staten kan gripa in då individuella

val skadar andra, som argument för förbud och övervakning. Men Mill hade en betydligt

mera optimistisk och hoppfull människosyn, en syn på människan som god och kapabel att

vara fri, som grund för sina tankar om samhället. Han hade inte alls samma övervaknings-

och kontrollsamhälle i åtanke som man argumenterar för i dag. Medan Mill lyfte fram de

positiva effekterna av ett fritt samhälle, talar man i dag mest om farorna med okontrollerad

frihet. Problemet är att det begränsar våra valmöjligheter, vår frihet att själva styra hurudant

samhälle vi vill leva i och hur framtiden ska se ut.

Ta det stundande kommunalvalet som exempel. På Kommunförbundets

kommunalvalssida kommunalval.fi står det

”Myndiga medborgare i Finland har rätt att påverka ärenden som gäller dem själva.

Lokalförvaltningen i Finland bygger på representativ demokrati. Demokratin förverkligas

då kommuninvånarna vart fjärde år använder sin rösträtt i kommunalvalen. Som

kommuninvånare är du berättigad till att själv välja din representant för att besluta om de

frågor som gäller just din livsmiljö.”

Med andra ord, den enda gång du som kommuninvånare har reella möjligheter

att påverka i de kommunala ärenden som berör dig är i och med kommunalvalet, då du

lägger din röst på den person som du vill att ska föra din talan.

Det här är säkert det lättaste och mest effektiva sättet att fatta beslut på ett

någorlunda demokratiskt sätt, det inser jag. Men vårt samhälle har skapat en kultur som

säger att vissa fattar beslut medan andra tittar på. Samhällsengagemang har rent av

blivit en klassfråga. Vissa förväntas helt enkelt inte vara delaktiga i samhällsdebatten.

Elever som varken får tior eller nior i grundskolan går vidare till yrkesinstitut och där är

samhällsdebatten närapå obefintlig. Budskapet är tydligt; din plats finns inte inom det

offentliga beslutsfattandet. Låter det provocerande? Sådan är verkligheten, enligt mig.

Mycket kan sägas om Mill, men en sak håller jag bestämt med om. Han menade

att ett samhälle som betraktar sina invånare som krymplingar så att de ska kunna fungera

som lätthanterliga instrument i samhällsmaskinens händer snart skall märka att små (och

då menar jag små som i småtänkande och osjälvständiga) människor inte åstadkommer

särskilt mycket. Det är när människor har möjlighet att göra fria val som de kan

experimentera med olika sätt att leva och tänka, hitta sig själva och se sina egna åsikter i

kontrast till samhället och på så sätt bidra med något nytt. Ett samhälle som uppmuntrar

till oliktänkande och debatt om vad som är rätt och fel, sant eller falskt är ett samhälle som

ständigt utvecklas och ständigt följer nya vägar.

För visst finns det behov av förändring! Förväntningarna på kommande

generationer är alltid stora. Förväntningarna på vår generation är stora. Folk har ställt till

det och vi ska rädda världen så att livet på planeten kan fortgå – HURRA! Men hey, är det

så det ska vara måste vi få öva oss på att fundera över vad och vem som styr världen, på

vad som är på tok i världen och på hur man kan göra någonting åt det. För att vara helt

ärlig så har tidigare generationer ställt till det ganska rejält, och också vår generation tycks

följa samma fotspår. Vill vi skapa förändring kan vi ju inte ha ett skolsystem som bara ger

vårt samhälle svar på frågor om samhällssystem, gott och ont eller rättigheter och friheter.

Vår skola tycks dock inte rymma det utrymme för diskussion och debatt som en

sådan utvecklingsprocess kräver. Även om barn och unga måste bli stöttade är det i skolan

det finns möjlighet att fostra till individuellt tänkande och risktagande. Mänskligheten

står inför många utmaningar och globala problem men lösningen finns inte i att fostra

människor till liktänkande, strömföljande kossor. Skolan borde i själva verket erbjuda det

stöd och de förutsättningar som krävs för att barn och unga skall kunna utveckla sig själva

till självständigt tänkande individer som vågar gå sin egen väg.

Skolan ska vara en plats som ger barn och unga äganderätten till sin plats i

samhället, inte en maskin som för in elever i färdigt uttänkta vuxenroller.

EN DÖD, VIT MAN HAR NÅGOT ATT SÄGA OSS!TEXT: HANNA BACKMAN

4 • ORDFÖRANDES KOLUMN 5 • HUR ORDNA DEMOSTRATION?

Finland verkar ligga insvept i ett tjockt och

kallt täcke av fördomar. Då syftar jag varken

på främlingsfientligheten eller homofobin.

Nu talar jag om en inrotad fördom som är

skapad av finländare och uttryckligen riktad

mot oss själva – nämligen om att det är

tabu att skrika ut sin egen åsikt offentligt.

Självdestruktivt eller fegt, det är upp till var

och en att själv bestämma.

Demonstrationer är ett av de starkaste

politiska medel vi har att använda oss

av, dessutom aktiverar det elever att

ta ställning till saker och ting. Det är

också en mycket effektiv metod att

sprida medvetandet om olika problem

på alla nivåer i samhället. Jämfört med

månget annat land är Finland ett väldigt

lugnt land på demonstrationsfronten

(exempelvis i Argentina ordnas det dagligen

demonstrationer utanför riksdagshuset i

Buenos Aires och i Italien har man årligen

stora demonstrationer där miljontals

människor samlas för at visa sin åsikt).

Detta kalla faktum har både sina för- och

nackdelar. Fördelen är att då det ordnas

en större demonstration blir den desto

slagkraftigare och får publicitet, eftersom

det relativt sällan ordnas ordentliga och

stora demonstrationer. Nackdelen är

däremot att demonstrationer i Finland

kanske anses vara något rebelliskt och

extremt som i värsta fall endast aktiverar

små grupper i samhället.

När man bestämmer sig för att

ordna en demonstration är det viktigt att

man har klart för sig vilket budskap man

vill förmedla genom demonstrationen;

vad finns det för bakgrund till den och

varför ordnar man den. Annat att tänka

på är hur man konkret vill förverkliga sin

demonstration. Man kan genomföra den

”traditionellt” genom att gå genom stan

med plakat och megafoner, sittstrejka,

genomföra ockupationer av byggnader eller

hitta på något helt nytt och kreativt.

För att maximera effekterna av

demonstrationen kan man ha regionala

demonstrationer, nationella eller till och

med internationella. Detta innebär att man

under samma dag anordnar demonstration

för/emot samma sak, men på olika ställen

runt om i landet, eller i flera länder. Detta

ger också en möjlighet för varje stad, region

eller land att anpassa demonstrationens

syfte till lokal nivå. Nationella

demonstrationer innebär lite mera arbete

och arrangemang, men optimerar en

slagkraftig demonstration.

Ett annat alternativ är att man

understöder en demonstration som

pågår någon annanstans i världen. Ifall

man vet att det iexempelvis i Tyskland

ordnas demonstration mot nedskärningar

i skolbudgeten, kan man stöda tyskarnas

demonstration genom att demonstrera

utanför Tysklands ambassad i Helsingfors.

På det sättet visar man att det finns intresse

av att stöda de tyska skoleleverna.

När man bestämmer sig för att ordna en

demonstration ska man beakta följande:

1. Analysera vad ni vill ta ställning till.

Vilka är ståndpunkterna? Jordnära och

konkreta syften för demonstrationen

brukar bli det bästa.

2. Hitta lämpliga samarbetspartners –

helst många. Det gör demonstrationen

mera omfattande och drar med

flera deltagare. Ju flera det är som

demonstrrerar desto bättre! Mobilisering

är a och o.

3. Förklara ordentligt vilket

demonstrationens syfte är, så att alla vet

vad det är de demonstrerar för/emot.

4. Informera om er demonstration. Gör

demonstrationen så synlig som möjligt!

5. Distribuera information så vidsträckt

som möjligt.

6. Gör flyers, planscher,

infoblad, webbsida och annat

informationsmaterial.

7. Planera demonstrationen väl; rutter,

praktiska arrangemang, slutdestination

och annat liknande.

8. DEMONSTRERA!

Obs! Glöm inte att anmäla till polisen om

er demonstration.

ATT VÅGA, ELLER ATT INTE VÅGA TA STÄLLNING?TEXT: KARIN RINGBOM - FSS DEMONSTRATIONS KONSULT

GRATTIS, DU ÄR MEDLEM I ETT FÖRBUND SOM SPELAR ROLL!TEXT: EMMA HOVI BILDER: FREJ VUORI OCH FSS ARKIV

Påverkan tar sig inte endast uttryck i högljudda demonstrationer eller bitska insändare; påverkan kan utövas också på mindre synliga plan. I och med ditt medlemskap i

Finlands Svenska Skolungdomsförbund är du, mer eller mindre medvetet, en del av en enda stor process vars mål är förändring!

Tillsammans är man mindre ensam! - FSS är elevernas fackförbund – det är inte acceptabelt att vi som skolungdomar inte tas med i beslutsfattandet trots att det är just precis vi som är experter på att gå i skola! Ju fler vi är, desto större trovärdighet får vi och därmed ökar våra chanser att åstadkomma förändring. Som medlem i FSS är du med om att göra skolungdomarnas röst hörd.

Elevriksdagen - Elevriksdagen ERIK är FSS årsmöte och högsta beslutande organ. Här är det förbundets medlemmar som besitter makten att besluta om vad FSS skall jobba för och vem som ska göra det, just därför kan FSS kalla sig för elevernas eget fackförbund. Utan våra medlemmar och utan dina åsikter och visioner kan inte FSS existera!

Det offentliga rummet - De stora massorna är hett eftertraktade i informationssamhället. Alla vill nå ut till och lyckas mobilisera det som man så svävande kallar för allmänheten. FSS är också en del av detta – att sprida ståndpunkter och visioner är nödvändigt för att kunna uppnå våra strävanden.

Kulturkarnevalen - Kulturkarnevalen kan i sig betraktas som en vision om hur skolan kunde se ut. Genom att delta i karnevalen visar du att konst och kultur visst spelar roll, och att det inte är okej att skolan skär ner på kreativa och skapande ämnen. Flera hundra skolungdomar kan inte ha fel – konst och kultur är utmärkta redskap för att förmedla kunskap!

6 • FSS FOTOSERIE 7 • FSS FOTOSERIE

Elevkårsutbildningar - Alla som går i skola får delta i FSS elevkårsutbildningar som vanligen ordnas under höstterminen. Mötesteknik, alternativa undervisningsmetoder, stadgebestämmelser och främst av allt dina rättigheter som elev eller studerande är alla redskap med vilka du kan påverka din egen skola!

Nätverk - Det faller sig naturligt att unga människor organiserar sig. Inom FSS har det bildats ett antal nätverk av människor med gemensamma intressen – människor som driver samma frågor. Ett nätverk gör det möjligt att arbeta över ett vidsträckt område och på så sätt skapa sig en plattform att bygga vidare på.

Seminarier - När du alstrar kunskap breddas ditt synfält, vilket syns i dina värderingar och föreställningar. Det i sin tur inverkar på människorna i din omgivning. FSS ordnar minst två seminarier per år och här handlar det om kunskapsspridning; all den kunskap som ett seminarium ger dig kommer att göra intryck på människor i din närhet. Genom att samla på dig kunskap kan du åstadkomma förändring!

8 • FSS FOTOSERIE

RETRO EBL: OM SOLIDARITETINSKRIVEN AV VALTER SÖDERMAN

Vad tänker du på när du ser ordet solidaritet? Ser du demonstrationstågen under

Vietnamkriget, eller de som riktar sig mot fascismen i Chile och Spanien? Jag tror att

just den här typen av solidaritetsassociationer är vanliga. De människor som mar-

scherar i ett demonstrationståg vill visa att de inte är likgiltiga för vad som händer i

världen.

Internationell solidaritet

Den internationella solidaritetsrörelsen är en omfattande rörelse. Den rör på sig då

det händer saker som till exempel militärkuppen i Chile-73. Världen blev medveten

om all den terror och allt det våld som frodades i Chile, överallt i världen ordnades

olika evenemang som hade syfte att manifestera solidaritet med Chiles folk. Detta var

solidaritet att inte tigande och samtyckande se och höra om allt det som hände under

och efter kuppen.

Man kan dela in solidaritetsrörelsen också på många andra sätt än genom

att gå med i ett demonstrationståg. Den vita förtrycksregimen i Sydafrika kan vi

bekämpa genom att vägra köpa sydafrikansk frukt och konserver. I dag är det kanske

inte så vanligt att man rent personligt ingriper i kampen i något land, men till exempel

under spanska inbördeskriget for finska frivilliga till Spanien för att kämpa tillsam-

mans med de lagliga trupperna mot Francos fascister.

Man kan också lägga en slant i någon av de sparbössor som Fredskämpar-

na brukar använda då de samlar in pengar åt exempelvis den svarta befrielserörelsen

i södra Afrika.

Skolelever och solidaritet

Skolelever har också varit med i solidaritetsrörelsen på ett speciellt sätt. 1972

ordnades ett dagsverke till förmån för Ngyen Van Troi-sjukhuset i Vietnam. En av de

viktigare händelserna under nästa läsår kommer att vara det dagsverke som ordnas

till förmån för befrielseorganisationerna i bland annat Chile och södra Afrika. Om man

tar i beaktande alla de brott som begåtts och som begås mot folk i alla fascistiska

diktaturstater så förstår man hur viktigt det är att delta och aktivt arbeta i elevfö-

reningen för att material angående dagsverket sprids ut bland eleverna så att så

många som möjligt blir medvetna om vad det egentligen gäller. I Chile har hundratals

människor ”försvunnit” på grund av att de inte varit lämpliga utan kritiserat Pinochet-

regeringen. Nobelpristagaren Pablo Neruda blev så besviken över det som hände i

Chile att han begick självmord några dagar efter kuppen.

Kan man påverka?

Målen för solidaritetsarbete befinner sig på ett ofta rätt så stort geografiskt avstånd

från oss. Ändå inger vetskapen, om att folk vet vad som händer i våldsdiktaturerna,

folket kraft att kämpa vidare och försvara sina demokratiska rättigheter. Flyktingar

och gästande sånggrupper brukar berätta hur varma om hjärtat de blir då de märker

att man också i Finland inser vem som har rätten på sin sida.

Solidaritetsevenemang i sikte

Det som berör de flesta skolelever mest är dagsverket nästa år. Förövrigt ordnas som

bekant en stor festival på Kuba sommaren 78 i juni. Då kommer ungdomar från hela

världen för att träffas för att diskutera, arbeta, sjunga, spela. Temat kan kanske be-

tecknas som antiimperialistisk solidaritet bland alla ungdomar från alla jordens hörn.

Om man inte har chans att fara till Kuba i sommar kan man ändå delta i

solidaritetsarbetet, man kan skriva in sig i något av de vänskapssamfund som finns i

Finland. Jag skall här redan räkna upp några av dem.

Samfundet Finland-Sovjetunionen / Samfundet Finland-Chile /Samfundet Finland-

Vietnam / Arabfolkens vänskapssamfund / Samfundet Finland-Kuba

Elevbladet har kommit ut sedan 1920 och under dessa år har en hel del artiklar publicerats. Vi på Elevbladet har bestämt oss för att rota i arkiven och kommer nu under läs-året att publicera ett urval texter från Elevbladets långa historia. Först ut är artikeln ”Om solidaritet” från januari 1978 av en okänd skribent. Texten tar tempen på de orättvi-sor som rådde runt om i världen i slutet på 1970-talet men informerar samtidigt om vad man som Elevbladets läsare kan göra för att vara med och påverka.

9 • RETRO EBL

Årets chefredaktör för Elevbladet heter Jenni Tuovinen. Tidningens framtid ligger i

hennes händer. Därför bad vi Jenni ta med oss till hennes favoritplats i Helsingfors för

att snacka utbildning, film och passion!

Enligt Jennis instruktioner infinner vi oss utanför Tennispalatset på uttalad tid. Med

smått frusna fingrar och vinden i håret stiger vi in i detta palats som doftar popcorn

och socker. Ännu har människorna inte riktigt hunnit strömma till. De sitter utspridda

på bänkar och caféstolar och vi slår oss ner bland dem.

– Jag brukar komma hit och se på film. Helsingfors är fullt av fina ställen,

men till Tennispalatset kan man alltid gå. Allt det här med kladdiga golv, doften av

popcorn och blinkande texter som rullar. Det är som att kliva in i en egen sfär, säger

Jenni.

Tennispalatset bidrar onekligen till den storstadsatmosfär som tycks tilltala

vårt intervjuoffer. Precis som Jenni säger ligger det en outtalad förväntan i luften;

något som hon kallar en New York-känsla.

För tillfället har Jenni dock inga planer på att slå sig ner i någon

universalmetropol av den kalibern; journalistikstudierna vid Helsingfors universitet

är ännu på hälft, och dessutom jobbar Jenni på nyhetsredaktionen vid Yle vid sidan

av. Vi reflekterar lite grann över vägval och Jenni erkänner att hon visst hunnit

ifrågasätta huruvida journalistik verkligen är hennes kall.

– När jag sökte in kände jag verkligen att det här är min grej. Men när jag sedan

träffade min nya klass funderade jag om jag verkligen är på rätt ställe. Alla andra

verkade så så himla begåvade!

Vi konstaterar att det antagligen är så med allt man gör; med misslyckanden

kommer tvivel. Trots allt tycks Jenni ändå ha en klar bild av vad det innebär att arbeta

med journalistik och textförmedling. Hon beskriver nyhetsjournalistiken som kort;

rakt på sak. Vem, vad, när, hur och varför?

– Mitt jobb på Yle går i ett nötskal ut på att skriva kortare och längre nyhetsartiklar

för den svenskspråkiga nyhetswebbsidan och för text-tv.

Bortom denna journalistik som fokuserar på kalla fakta är Jenni en riktig

språkutforskare och det är verkligen svårt att undgå att notera hennes rika språk.

Påhittiga ord och fiffiga meningskonstruktioner återkommer frekvent i vår diskussion.

– Jag tycker om att leka med egna och ovanliga ord! Jag vill att en person som läser

min text ska känna att varje mening är motiverad, och att helheten är tydlig och

intressant. Men nog är det också viktigt att kunna skriva informativt och klart såsom

vi gör på Yle. Att skriva avskalat är bra som jobb.

Det råder ingen tvekan om att Jenni är en upptagen person. Under detta

år kommer Jenni att, utöver studier och redaktionsarbete på Yle, dessutom fungera

som självständig chefredaktör för Elevbladet. Det måste finnas starka motiv som

driver en person som redan tvingas fördela sin tid noggrant till att ta sig an ytterligare

tidskrävande uppgifter. Klart är dock att Jenni har en stark vision för tidningen.

– När jag under min skoltid läste Elevbladet kände jag att hej, jag är medlem i det här

förbundet! Man kände sig som en del av en gemenskap; man visste vad som hände

inom Svenskfinlands skolvärld. Det handlade nog om ett personligt förhållande. Så

vill jag ha det också i fortsättningen!

Jenni vill producera en tidning som sticker ut i mängden, en tidning som

inte kan liknas vid andra populärkulturella tidskrifter, en tidning som verkligen kan

vara just den finlandssvenska skolvärldens etta.

– I skolan diskuterar vi mycket huruvida medierna dikterar vad allmänhetens åsikter,

eller om medierna ger förslag på vad vilka ämnen allmänheten ska ha åsikter om.

Elevbladet ska ge förslag och väcka tankar, inte truga på läsarna något som de inte

vill ha.

Vi vet redan att Jenni gärna går hit, till Tennispalatset, för att se på film. Hur

seriöst filmintresset egentligen är kan med fördel illustreras av vilken reaktion vi möts

av när vi för film på tal.

– Mitt mål är att bli världens största filmnörd och uppnå, ja, streetcred.

Jenni funderar över hur det egentligen kom sig, det att film fungerat som

inspirationskälla och föremål för kunskapstörst ända sedan lågstadietiden. Hon drar

slutsatsen att det måste ha börjat i den fascination för 60- och 70-talet som alltid

varit närvarande. Inom den populärkultur som växte fram under dessa årtionden kom

filmkonsten att fungera som vägvisare, som kulturell fokus. Jenni kommer ihåg att

man uppskattade film inom såväl familjen som kompiskretsen.

– En nyårsafton hyrde vi sju stycken filmer, det var antagligen ännu under VHS-tiden.

Fyra av dem orkade vi se. Helst såg vi udda kultfilmer. Allt som var annorlunda var

intressant!

Vi gräver oss djupare och längre ner i filmkonsten, allt i Jennis regi. Det är

hon som är experten. Jenni berättar att filmen tillåter en att försjunka i fiktion, och

hon liknar det vid hypnos. Enligt Jenni är man som flugan i taken när man ser på film,

och hon poängterar att filmer som berör öppnar upp för bredare synsätt.

– Jag vill känna aha, det hade jag inte tänkt på! Jag kan uppskatta filmer för olika

saker, exempelvis för vackra färger eller för att den är editerad på ett smart sätt.

Filmer är konstverk.

Vi är intresserade av Jennis syn på utbildning. FSS är, när allt kommer

omkring, ett skolungdomsförbund. Utbildning är nationens bästa försvar, sade

Edmund Burke en gång, och Jenni håller med. Enligt henne är det genom

utbildningen som tankeverksamheten kommer igång. När det kommer till

grundutbildningen tror Jenni att man inom grundskolan i Finland vet vilka

grundpelare man behöver för att kunna utvecklas. Högstadietiden är däremot ett

kapitel för sig. Jenni ser tillbaka på dessa tre år och konstaterar att det för henne

handlade om ett enda stort sökande.

– Jag tror att jag inte riktigt visste vem jag ville vara. Kläder och hår var viktigt; att

uttrycka sin personlighet och hävda sig själv.

Trots att unga människor i högstadieåldern ofta anses som osjälvständiga individer

som gärna följer med strömmen valde Jenni att studera audiovisuell kommunnikation

parallellt med gymnasiekurser efter att ha gått ut grundskolan, trots att så gott som

ingen i hennes bekantskapskrets gjorde det samma.

– Det störde inte mig att ingen av mina närmaste bekanta valde samma linje som jag.

I efterhand är jag tacksam över att ha kunnat göra mina egna val, annars skulle jag

knappast syssla med det som jag gör i dag.

KREATIVITETSTESTJenni får i uppdrag att komponera en dikt av följande ord:

Elfenbenskusten, misströsta, djuplodande och partyhatt!

Misströsta ej du djuplodande partyhatt

Bakom närmsta hörn kan det finnas en hattifnatt

eller en katt

eller en hatt från Elfenbenskusten

Nej nu tappa jag lusten!

I detta skede har vi suttit i palatset i timmar. Människor har skyndat förbi, sprungit ut

och in i visningssalarna. Det ligger krossade popcorn på golven och det känns som

om vi kan gå hem med en bra magkänsla. Utanför dörren fortsätter vi åt olika håll.

Jenni skall ännu hinna till biblioteket och vi vill få hennes ord till pappers så snabbt

som möjligt. Att sammanställa en intervju är verkligen en konst i sig; att hitta just de

orden och formuleringar som ger rättvisa åt den intervjuade. Har vi lyckats? En sak är

dock säker: Elevbladets framtid ligger trygg i händerna på vår nya chefredaktör.

Namn: Jenni TuovinenÅlder: 20Uppvuxen: VasaGör: Studerar journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, jobbar på Yle, ny chefredaktör för ElevbladetHemlig passion: Snygga och genomtänkta plastpåsar, mintte, Oprah, falsettsångDrömresmål: Det stora äpplet New YorkFavoritbok: En maffig bok om Astrid Lindgrens produktion som heter ”Från snickerboa till Villa Villekulla”

JENNI HÄLSAR! - Motsvarar Elevbladets innehåll det som ni vill läsa om? Har vi missat något? Ta

gärna kontakt med mig och berätta – jenni.tuovinen@skolungdom.fi!JENNI, VEM ÄR HON?TEXT: EMMA HOVI OCH HANNA BACKMAN BILD: FREJ VUORI

11 • JENNI, VEM ÄR HON?

Han tog studenten från Helsingin

Kuvataidelukio, spelar flera instrument,

sysslar med flatland BMX och håller

precis på att producera sin egen electro

house-skiva. Elevbladets nya AD Antton

Nuotio är en kille med många talanger.

Vi ber honom ta oss till sin favoritplats i

Helsingfors för en intervju.

Inte helt utan komplikationer tar

vi oss till Ärtholmsstranden bortom Eira

i Helsingfors. Vi är nyfikna och en aning

förbryllade över varför Antton tagit oss hit.

– Det här är min favoritplats i

Helsingfors. Jag brukar komma

hit ibland, ensam eller om jag ska

fotografera någonting. Det är ett så fint,

speciellt, ljus här, säger han.

Vädret är på vår sida denna

torsdagsförmiddag och när solen tittar

fram och faller lite mystiskt mellan

betongbyggnader och metallställningar

förstår vi varför Antton fallit för just den

här platsen. Till och med havsvinden

som man anar överallt i Helsingfors så

här års kommer till sin rätt här ute vid

hamnens utslitna betongbryggor och

rangliga metallställningar. Omgivna av silor,

övergivna fabriker, ledningar och metallrör

slår vi oss ner på ett betongblock för att

gräva djupare i vem denna Antton Nuotio

är.

Antton är uppvuxen i Helsingfors;

i Lassas och Haga men bor numera i västra

Böle. Skoltiden är inget upplyftande minne,

han gick i en språkbadsklass men ingen

gillade svenskan och man tilläts inte vara

sig själv. Antton är i det stora hela nöjd med

det finländska skolsystemet.

– Men det borde finnas mer utrymme för

individualitet, och många känner nog

inte att de får den uppmärksamhet de

behöver, konstaterar han.

Antton anser också att det borde

finnas utrymme för mera konst i skolan,

ett behov som han fick utlopp för särskilt

i gymnasiet. Själv skulle han ha velat lära

sig teckenspråk, och vi konstaterar att

teckenspråk ju faktiskt är ett av Finlands

största minoritetsspråk.

– Om folk kan välja att läsa spanska, så

varför inte också teckenspråk?

Hans favoritämne i skolan

var, förutom huslig ekonomi och slöjd,

bildkonst. Ändå är det grafisk design och

layout som han riktade in sig på.

– Det är svårt att klara sig som fri

konstnär. Det är svårt att bli tagen på

allvar, berättar han.

Antton har stora ambitioner med

sin hobby och det är tydligt att han vill

använda sin talang för att berätta något.

Många av Anttons verk tycks vilja förmedla

eftertanke och omtanke.

– Allt man gör ska innehålla en mening,

men konst ska också få vara “bara”

vackert. Oftast skapar jag sådant som

andra kan tycka om, och det är ett nöje

för mig. Om jag skapat något känns det

inte som om jag är färdig förrän någon

annan fått ta del av det.

Förutom konst sysslar Antton

med flatland BMX (”Lite som breakdance

fast på cykel”) samt spelar trummor och

gitarr i banden Downtown Crashers och

Traum Noir.

– Just nu håller jag dessutom på att

göra en egen electro house-skiva. Det

verkade så enkelt.

Antton tycks verkställa varenda

idé han får och idéer verkar det inte lida

någon brist på. Man kan inte låta bli att

förundras över hur han hinner med allting.

– Jag vet faktiskt inte hur jag hinner.

Sysslar man med det man tycker om

känns det väl inte som om det tar så

mycket tid.

Med alla intressen och talanger

undrar man ju vad som kan imponera på

honom.

– Jag är nog mest som en liten pojke,

ingen speciell.

Antton verkar i det stora hela inte göra

särskilt stort anspråk på sig själv men han

säger sig trots allt aldrig ge upp drömmar

förrän han gett dem en chans.

– Man kan bli vad som helst bara man

försöker tillräckligt mycket. Vill jag till

exempel bo i London och jobba som

grafisk designer kan jag göra det. Det

finns inget som irriterar mig mer än när

folk säger att de vill bli någonting men

inte försöker och säger att det inte är

något för dem. Man måste ge allt en

chans.

Att han inte kom in på

Konstindustiella högskolan på sitt första

försök är alltså inget som oroar Antton.

Han kanske försöker nästa år igen. Just nu

är hans dröm att komma in på Konstfack i

Stockholm.

Men riktigt ännu tänker han inte

byta ut Helsingfors mot Stockholm. Som

nybakad student tar Antton nu över jobbet

som Elevbladets art director, det vill säga

AD. När man lärt känna honom lite grann

känns det inte som om det finns något

att oroa sig för, grafisk design är Anttons

passion.

– Det känns bra att vara Elevbladets

nya AD. Grafisk design är något jag vill

syssla med i framtiden så det här ger

mig en bra start.

Att det blev just Ebl Antton

satsade på tycks inte vara någon slump.

För de som läst tidningen ett tag är Antton

Nuotio knappast ett obekant namn,

eftersom han både skrivit och illustrerat för

Elevbladet under föregående år.

– Jag gillar Elevbladet för att den har en

så bra mix av politik och ploj. Nu är mitt

mål att göra den till landets snyggaste

tidning.

Han ställer ribban högt för sig

själv och uppmanar andra att göra det

samma. – Om du vill bli någonting finns

det alltid en väg som tar dig dit.

Med den uppmuntran bryter

vi upp och beger oss in mot stadens

centrum på nytt. På något sätt känns det

som om själva luften i hamnen vi nyss

lämnat gömmer den målmedvetenhet och

kämparglöd som Antton utstrålar. Vi ser

fram emot att få uppleva den samma i årets

Elevblad.

Komponera en dikt av orden

Spenat, trädtoppen, jubla, violett

Violett är min favoritfärg

Och dessutom kan jag baka

Om du jublar nu

kan jag baka

till dig en liten liten spenatkaka

men om det inte smaka

kommer jag aldrig

dit till trädtoppen tillbaka!

Namn: Antton Nuotio

Ålder: 19

Uppvuxen: Helsingfors

Gör: Jobbar som Elevbladets AD och på

Pick-a-Deli

Hemlig passion: havet

Drömresmål: New York

Favoritbok: Mästaren och Margarita av

Michail Bulgakov

ANTTON, VEM ÄR HAN?TEXT: HANNA BACKMAN OCH EMMA HOVI BILD: EMMA HOVI

Hon adopterade en orangutang åt sin mamma i 60-års present, hon är anarkist men har trots det ställt upp i kommunalvalet och hon strävar efter att kliva så lätt som möjligt

på jorden. Jessica Suni är ett levande lexikon som har starkare åsikter än de flesta av oss. Flickan som gick med i WWF som tolvåring kan nu, nästan 20 år senare, fortfarande

lista sina ideal utantill. Men vad är det som driver Jessica, och hur är det att som utpräglad aktivist leva tillsammans med en man som är raka motsatsen?

– Vi äger inte världen, vi bara lånar den av våra barn, är bland det första Jessica säger när

vi träffas över ett glas flädersaft. Jag kan inte annat än förundras. Mittemot mig sitter en

kvinna som gör mer goda gärningar för miljön under en dag än jag gör under en hel månad.

Och det är inte bara miljön Jessica värnar om – hon verkar ha klara åsikter om det mesta i

samhället. Det känns helt enkelt som om det är naturligt för henne att tycka till.

Faktum är att Jessicas liv tagit en hel uppsjö intressanta vändningar. Som dagen

då den då 15-åriga Helsingforsflickan bestämde sig för att skippa köttet.

– Det kändes helt enkelt inte riktigt rätt att som djurvän sitta och tugga i sig sina kompisar.

Hade jag då vetat att man också kunde vara vegan, hade jag säkert valt att bli det. Men

på den tiden var informationsflödet annorlunda, och det fanns inte organisationer i samma

utsträckning som nu. Jag var ju den enda vegetarianen i min skola då, berättar Jessica

med ett uns nostalgi i rösten.

Också mjölken och äggen lades så småningom åt sidan och nyligen firade Jes-

sica sitt tioårsjubileum som vegan. Under resans gång har Jessica i huvudsak fått positiva

kommentarer om sina matvanor.

– Det att jag inte vill ta livet av en levande varelse innebär inte att jag vill ge ekorrar rösträtt.

Det handlar mer om att leva enligt det jag tror på. Men visst kan man få lite roliga kommen-

tarer, som när en kvinna på jobbet hörde att jag var vegan och utropade ”Nämen du är ju

inte alls grå i huden!”.

Efter att ha gått ut gymnasiet med 9,8 i medeltal fortsatte Jessica att ta aktiva

ställningstaganden genom sina fritidssysselsättningar och via sina jobb. Exempelvis kan

Vapenvägrarförbundet, Civiltjänstcentralen, Centralförbundet för mental hälsa och fredsor-

ganisationen De hundras kommitté i dag stoltsera på Jessicas långa meritlista.

Men det är egentligen inte meriterna som gör att det känns spännande att sitta

mittemot Jessica den torsdagseftermiddagen. Det är istället frågan kring hur det kan vara

möjligt för en och samma person att tänka, göra och framförallt tycka så mycket som fasci-

nerar mig. Det känns nästan overkligt. För hur kan en kvinna som är feminist, pacifist, miljö-

och djurrättsaktivist, anarkist, absolutist och vapenvägrare fungera någorlunda smärtfritt i

vårt samhälle när mycket av det hon står för är raka motsatsen till den rådande normen?

– Det är inte ett självändamål för mig att vara puritan och med handen på hjärtat

kunna säga att jag till hundra procent fyller kännetecknen för en viss -ism. Jag vet själv

var jag står och det räcker för mig. Jag tror inte på tvång som en metod att förändra folks

beteende i grunderna. Man kan tvinga folk en tid, men om de inte vill vara med på noterna

bryter de förr eller senare mot lagar som verkar sanslösa. Lagar är till för lata människor

som inte själva är beredda att fundera på vad som är rätt och fel.

Jessica berättar att allt det hon står för på något sätt följer en röd linje, att bland

annat hennes miljömedvetenhet går hand i hand med hennes veganism samtidigt som

pacifismen flätas samman med djurrättsaktivismen genom tanken att alla individer har lika

rättigheter till ett liv. Dessutom handlar hennes liv mycket om aktiva och konkreta val. Och

så en dos tjurskallighet.

– Jag understöder gladeligen exempelvis caféer med rättvisemärkta produkter.

Dessutom skadar det aldrig att ge feedback när någon satsat på miljövänliga och rejäla

produkter. Frågor är jag heller inte rädd för att ställa. Det är kanske inte så konstigt att

caféägaren inte tänkt på att erbjuda ekologiskt kaffe om ingen någonsin frågar efter det.

Trots att Jessica gärna talar i presens kan jag ana en viss nostalgi när vi disku-

terar vilken typ av person som hade suttit på andra sidan bordet om vi stämt träff för tio år

sedan. Och Jessica medger att inte bara hennes personlighet utan också hennes aktivism

tagit nya skiftningar i takt med att hon blivit äldre.

– Jag känner mig smutsigare nu än vad jag gjorde för fem år sedan. Mina grundprinciper

kommer alltid att finnas i benmärgen, men det vore fel att säga att jag som person inte

förändras beroende på om jag lever med en roskisdykande ekohippi eller med en kött-

ätande borgare. Jag kanske inte lever ut allt riktigt lika tydligt nu som jag gjorde tidigare,

konstaterar hon.

Jessica träffade jämnåriga Niklas genom ett kontaktforum på internet för ett par

år sedan. Ganska snabbt stod det klart att det skulle säga ”klick” trots att de två på många

sätt var varandras motsatser. Därför gällde det för dem båda att från första början lägga

korten på borden, vilket visade sig innebära fler kompromisser än Jessica hade tänkt sig.

– Niklas allra största hobby är att resa, och visst vill jag följa med honom, men samtidigt

innebär det att jag får otroligt dåligt samvete för att min och min fästmans hobby gör att

den värld jag lever i blir allt smutsigare. Vi betalar alltid en koldioxidneutraliseringsavgift i

samband med att vi flyger, men i ärlighetens känner jag mig trots det som en miljöbov.

Så Jessica bestämde sig för att ta till sin kvinnliga list och nyligen tog duon ett

kollektivt beslut om att undvika flyg som transportmedel. I takt med att förhållandet växt

har paret valt att värma upp sin lägenhet med vindkraft samtidigt som Niklas, som när

Jessica lärde känna honom sade sig vara på en permanent köttbetonad Atkinsondiet, i allt

större utsträckning äter samma vegankost som Jessica. Och hon betonar att det är bra att

vara öppen i ett förhållande, eftersom det i bästa fall kan leda till intressanta dialoger.

– Det att någon exempelvis är totalvägrare och vegan berättar för mig att personen i fråga

gjort ett par bra val i sitt liv – inte att han är en trevlig eller behaglig människa. I ett parför-

hållande är det personligheten som avgör. Niklas har en väldigt optimistisk och positiv atti-

tyd som vi världsförbättrare inte alltid orkar hålla fast vid. Det att jag lever med en man som

kanske inte delar alla åsikter med mig innebär inte att jag tvingats slänga mina principer i

papperskorgen.

Vi har suttit och diskuterat Jessicas liv i över en timme och jag kan inte annat

än känna mig mållös. Dels för att jag kanske inte riktigt insett att det är möjligt för en och

samma person att vara så aktiv på så många fronter, dels för att Jessica den pampiga me-

ritlistan och de ibland radikala åsikterna till trots ger ett sansat och behagligt intryck. Kan-

ske känner Jessica av mina funderingar, eller så vill hon bara ge ett gott råd för framtiden.

Precis när jag är i färd med att plocka ner mitt anteckningsblock i väskan säger Jessica

något som jag kommer ha i tankarna varje gång jag väljer att köpa ekologiska bananer.

– Också de allra minsta sakerna räknas. Dunka dig själv i ryggen när du gör

något bra, annars drunknar du i all skit.

JESSICA TIPSAR1. Fira köp ingenting-dagen oftare än en gång om året. Det är bättre att köpa mer på en gång och mer sällan än att gå till butiken varje dag.

2. Ät vegetariskt för djuren, naturen och dig själv. Redan en vegedag i veckan inverkar.

3. Odla din mat själv. Till exempel basilika, persilja och minitomater går bra att odla på fönsterbrädet.

4. Ekologiskt är ofta ekonomiskt. Återanvänd. Fynda kläder på loppis och webbauktioner och byt plagg med dina vänner. Lappa och stoppa. Det blir garanterat mer personligt

än någonting man hittar på butikshyllan.

5. Roskisdyk! Både mat och kläder i prima skick slängs bort i massor.

6. Undvik att använda mediciner om det inte är absolut nödvändigt och be att läkaren skriver ut recept för preparat som varit möjligast länge på marknaden. Nya läkemedel

innebär alltid nya djurförsök.

15 • JESSICA SUNI

Namn: Jessica Suni // Ålder: 30+ // Bor: I Helsingfors // Studerar: Journalistik på Soc&kom // Jobbar: För tillfället som inhoppare på Hufvudstadsbladet och som projektarbetare för

Natur och Miljö // Favoritmat: Avokado och persikor är gott och jag har en svaghet för kakao // Kan inte leva utan: Solsken, skogen och havet // Favoritcitat: Ett citat som kan tjäna

som motto är Gandhis “Be the change you want to see in the world” // Mest stolt över: Böterna jag fick i Skottland när jag fredligt protesterade mot kärnvapen genom civil olydnad.

Anklagelsen lyder “breach of the peace” // Drömmer om att: Bli en rysk, manlig dubbare i mitt nästa liv. De får dubba alla skådespelarna i filmen med samma monotona röst!

EN VÄRLDS- FÖRBÄTTRARE I GANDHIS FOTSPÅRTEXT OCH BILD: JENNI TUOVINEN

NIO BILDERBILDER OCH TEXT: HELEN KORPAK (600X450.BLOGSPOT.COM)

Min cykelked hoppade ut hela tiden. Karma. Sommaren är proppfull av kärlek. De var nästan vackrast så här.

Tiger på vift. Att titta på himlen - sommar. Höst.

Det börjar med blommor och slutar med blommor.

Det finns för många passliga Håkan Hellström-citat, det går inte att välja ett.

Finns det någon egentlig idé med naturbilder? De lyckas aldrig förmedla något.

17 • NIO BILDER16 • CARROTMOB

Att man som konsument kan påverka världen genom sina konsumtionsvanor är inget

nytt. Vi känner alla till länder vars produkter det är oetiskt att köpa eftersom det stöder

förtrycksmekanismerna i diktaturstaterna. Bojkotter mot stygga länder och onda firmor

har säkert alla i något skede stött eller stött på. Det är sant att man som individ genom att

inte handla en viss sak kan få ändring till stånds – bara man är många. Det har också visat

sig vara ett fungerande sätt att aktivera gemene medborgare i kampen mot kränkningar av

mänskliga rättigheter. Idén att vi tillsammans genom små val kan få stora saker till stånds

är något som också aktivisterna inom Carrotmob omfamnar – men med en lite annorlunda

vinkling. En slags motsats till bojkott. Idén bakom Carrotmob kom till Brent Schulkin från

San Fransisco då han blev oroad över klimatförändringen och insåg att världens ledare inte

direkt gjorde något år saken. Vem annan kunde ha makt och pengar? Svar: Företagen! Men

hur fungerar företagen? Jo, företagen gör vad som helst för att gå på vinst.

Med den utgångspunkten började Brent Schulkin tänka vidare; alla köper saker,

men få organiserar köpandet för något större ändamål. Om alla tillsammans skulle centrera

köpkraften, kunde det få företagen att haja till? Kunde man till och med ställa krav på hur

företagen borde fungera? Kunde man i stället för hotelser (bojkotter) ta i bruk en morot

(carrot på engelska) för att få företag att bli mera miljömedvetna? På så sätt skulle vi som

grupp mobilisera massor med köpkraft till ett visst företag vid en viss tidpunkt samtidigt

som företaget går med på motsvarande miljökrav. Företaget får in pengar (även om en del

av dessa går till Carrotmobs krav) och får positiv publicitet. Hur hur skulle den här idén

förverkligas? Brent Schulkin började med att skicka ut offerter till ett flertal små butiker

i sin hemstad, i vilka han lovade locka massvis med folk (och deras köpkraft) till butiken

för att konsumera. Men butiken måste gå med på att använda en viss procent av dessa

inkomster till att förbättra sin energianvändning. Den butik som var beredd att donera mest

av sin vinst skulle vinna, och således få de utlovade kunderna. En butik lovade använda 10

procent, en annan 15 procent och på så sätt började tävlandet. I slutändan vann den affär

som lovade använda 22 procent av pengarna som Carrotmob-gänget samlade in.

Ett datum slogs fast och ordet spred sig. Hundratals människor kom för att

få köpa något och för att på så sätt få stöda projektet – så många att alla inte hann in i

butiken före den stängde. En gratiskonsert ordnades bredvid butiken och många köpte mat

som sedan donerades till en matinsamling för fattiga. Och pengarna då? Tillsammans fick

butiken in 9 200 dollar, vilket är rätt så mycket mera än vad butiken brukar få in en vanlig

veckodag och dessutom dubbelt mer an vad ägaren och arrangörerna hade förutspått.

Carrotmob handlar med andra ord om ett helt nytt sätt att se på påverkan

genom konsumenternas köpkraft. Rörelsen bygger på en icke centraliserad idé som fritt

får anpassas av alla på lokal nivå. Redan nu finns aktiva grupper som börjat tillämpa idén

i sina respektive länder. Rörelsen har också erövrat Finland i form av en grupp som kallar

sig Porkkanamafia. Och Carrotmob fortsätter att växa. Brent Schulkin har stora planer och

håller på att samla ihop ett team för att förverkliga dessa. I planerna finns större, globala

aktioner där den ekonomiska insatsen är mycket ansenligare. För företag vill göra vinst –

vad det än det kostar.

Mera information om aktiviteter i Finland fås på adressen www.porkkanaa.

wikispaces.com. Kolla också www.carrotmob.org där allt fick sin början.

CARROTMOB – MORÖTTER ÅT FÖRETAGEN?TEXT: VALTER SÖDERMAN

Inför varje val talas det en hel del om skuggval, och

det är inte utan att man börjar fundera på om det

skulle vara något för den egna skolan. Men vad är ett

skuggval och hur ordnar man ett sådant?

Det är i själva verket lättare att ordna ett skuggval

än vad man skulle kunna tro. Här kommer förklaringar som

hjälper dig på vägen plus konkreta tips för hur du kan gå

tillväga om du vill ordna ett skuggval i din egna skola.

Ett skuggval är enkelt förklarat ett fejkval för

dem som inte ännu får rösta i det egentliga valet. Skuggval

arrangeras i skolor för att få reda på hur eleverna skulle ha

röstat i valet, men också för att lära elever hur ett riktigt val

går till.

Skuggval är inte enbart något för skolor utan

arrangeras också ofta i samband med att länder håller val,

SKUGGVAL – ÄR DET NÅGOT FÖR OSS?TEXT: EMMA SUNDSTÉN

I Finland förrättas kommunalval den fjärde söndagen i

oktober vart fjärde år. Det har knappast gått någon förbi att

följande kommunalval äger rum söndagen den 26 oktober

i år. Då får lyckligt lottade myndiga finländska medborgare

vallfärda till urnorna runtom i landet. Samtidigt går debatten

het kring en sänkning av rösträttsåldern. Men vilka är

parterna i åldersdebatten och vilka ståndpunkter har de

egentligen?

I samband med kommunalvalskalabaliken som

försiggår i dagstidningar och andra diskussionsforum

har frågan om sänkt rösträttsålder fått stort utrymme.

Diskussionen är allt annat än nydanande; många är de

som redan i flera år arbetat för att involvera barn och

unga i beslutsfattarmaskinen, såväl den kommunala

som den statliga. I dag rentav förväntas varje parti,

medborgarorganisation och också den enskilda

valkandidaten ha tagit ställning till huruvida rösträttsåldern i

Finland borde sänkas till 16 år i kommunala val.

Många av de organisationer som arbetar för

sänkt rösträttsålder drivs av ungdomar. Inom svenska

Rädda Barnens Ungdomsförbund RBUF frågade man sig

hur Sverige, en av världens mest efterhärmade demokratier,

verkligen lever upp till de demokratiska idealen. Demokrati

betyder ”folkstyre”. I Sverige, liksom i Finland och i

majoriteten av världens länder, måste man vara 18 år

fyllda för att rösta, vilket betyder att ”folket” kommer

att utgöras av en klubb med åldersgränsen 18 år dit

omyndiga inte äger tillträde. Därtill hänvisar RBUF till FN:s

barnrättskommitté, som påpekar att inget land lever upp

till artikel tolv i konventionen om barnens rättigheter enligt

vilken barn har rätt till jämlikt medborgerligt inflytande.

Kan man vekligen se på sänkt rösträttsålder

som en mänsklig rättighet? Kjell Lillestøl har genom sin

omtalade Porsgrunnsmodell fått titeln uppväxtkoordinator.

Den norska kommunen Porsgrunn var den första i Norge

att begära att låta 16-åringar rösta i kommunala val, vilket

har vunnit understöd bland ledarna för de större norska

partierna. Lillestøl säger att frågan om sänkt rösträttsålder

verkligen är en fråga om mänskliga rättigheter. Han

poängterar att de flesta som ställer sig negativt till att låta

16-åringar rösta ofta hänvisar till att unga människor inte

ska beblanda sig med politik. Detta argument användes

även flitigt av de som för drygt hundra år sedan motsatte

sig rösträtt för kvinnor. Han konstaterar att argumenten

mot en sänkt rösträttsålder till stor del motsvarar de som

användes mot kvinnors rätt att rösta.

Majoriteten av Finlands röstberättigade

befolkning tänker dock uppenbart i andra banor än RBUF

och Kjell Lillestøl. Enligt en undersökning från årsskiftet

2006-2007 genomförd av Kommunförbundet och Kuntalehti

ställer sig hela 73 procent av de tillfrågade negativt till en

sänkning. Det kan därtill anses vara förvånande att den

åldersgrupp som starkast motsatte sig 16-års rösträtt var

personer i åldern 18 till 24 år; av dessa understöddes sänkt

rösträttsålder endast av 19%. Undersökningen besvarades

av 978 röstberättigade finländare.

Det har spekulerats i vad som ligger bakom

unga människors negativa inställning till utökandet av

demokratin. Många gånger har man dragit slutsatsen att

unga människor helt enkelt inte intresserar sig för politik.

Därför tycks det råda konsensus om att unga människors

intresse för och kunskap om samhället bör utökas. Det

finns dock en risk i att betrakta en sänkt rösträttsålder som

en symbolgest, genom vilken alla pusselbitar plötsligt skulle

falla på plats och valdeltagandet bland ungdomar med ens

skulle skjuta i höjden. Kultur- och idrottsminister

Stefan Wallins specialmedarbetare Carl Haglund är en av

dem som lyfter fram problemets många dimensioner; det

kan inte förväntas att man med en enda åtgärd skulle kunna

råda bot på ungdomars alarmerande låga valdeltagande.

Finlands Svenska Skolungdomsförbund drog sin

linje i frågan under Elevriksdagen 2007, där det fattades

beslut om att FSS skall jobba för 16-års rösträtt i alla

nationella val. Det som ofta glöms bort i diskussionen

om ungdomar och aktivt medborgarskap är det ansvar

som vilar på skolans axlar. I läroplansgrunderna för

såväl grundskolan som andra stadiet nämns aktivt

medborgarskap flera gånger om, i alla tänkbara

sammanhang. Med tanke på att valdeltagandet bland 19-

24 - åringar är det lägsta i hela landet måste det ändå fattas

något.

FSS vill införa samhällsläraundervisningen redan

i grundskolans övre klasser. Många icke-rösteberättigade

ungdomar känner sig inkapabla till att göra ett val och

gå och rösta trots att intresset finns. Här anser FSS att

kunskap är ett av nyckelorden; för att kunna bilda sig

en rättvis uppfattning om samhället måste man besitta

kunskap om det. Det är skolans uppgift att förse elever

och studerande med denna kunskap. Får man dessutom

som elev ta del av den egna skolans beslutsfattande

redan från startskottet ser FSS en naturlig utveckling mot

samhällsengagemang; man ser det som en självklarhet att

tycka till.

Förståelse för demokrati kan inte schemaläggas;

det måste upplevas!

SAGT OM SÄNKT RÖSTRÄTTSÅLDERTEXT: EMMA HOVI

19 • KOMMUNALVAL

KOMMUNALVAL

Om du har rört dig ute på stan under den senaste tiden

har du säkert stött på en hel del personer som delar

ut reklamer och broschyrer. Den senaste månaden

har kampanjerna inför kommunalvalet varit som

hetast. Men hur är det egentligen att ställa upp i ett

kommunalval? Hurdant arbete är det frågan om, vad är

det som krävs och vad går det ut på?

- I praktiken går valkampanjerna ut på att vi ställer upp i

olika valpaneler och debatter, gör reklam i olika tidningar,

är ute och träffar folk på gatan och försöker locka nya

anhängare, berättar Johanna Sumuvuori som kandiderar för

de gröna.

Sumuvuori har suttit med i stadsfullmäktige redan två

omgångar. Då hon första gången blev invald år 2001 var

hon endast 23 år gammal, och därmed en av de yngsta

som har blivit invald. I dag är hon nästan tio år äldre, och

kandiderar i kommunalvalen för tredje gången.

- För att komma in i stadsfullmäktige behöver man inte

ha en jättekampanj som slukar en massa pengar. Första

gången jag blev invald var jag studerande och hade

knappt om pengar. Jag hade någon reklam i den regionala

tidningen, men det viktigaste var nog att jag var ute och

träffade folk. Ibland behövs det inte mer än så, säger

Sumuvuori.

I dag har internet en helt annan roll i valkampanjerna än

för några år sedan. Nuförtiden är exempelvis valmaskiner

och bloggar populära. Sumuvuori berättar att folket också

ofta tar kontakt med politikerna via e-post. Hon tror att

människor har lättare att närma sig politikerna under

valtider.

Med i politiken

Innan kommunalpolitiken hade Sumuvuori varit aktiv inom

skolpolitiken och bland annat suttit med i styrelsen för

Helsingfors universitets studentkår. Hon poängterar ändå

att alla väljer olika vägar för att komma med i politiken,

och att en person som vill ställa upp i kommunalvalet inte

nödvändigtvis behöver ha erfarenhet av att vara politiskt

aktiv.

- Det viktigaste är att man har en idé och inspiration, en

vilja att förbättra på något. Så måste man ju såklart hitta

människor som håller med en.

Sumuvuori tycker att huvudstadsregionens unga i dag har

goda möjligheter att vara med och påverka.

- Att ta del av de beslut som fattas i samhället innebär inte

bara att rösta. Organisationer, föreningar, demonstrationer,

skolpolitik och medborgaraktioner är exempel på andra sätt

som man kan vara aktiv på.

Enligt Sumuvuori är det viktigt att unga kommer med och

påverkar. Hon säger att unga ofta vågar fatta modigare

beslut, och att de dessutom har nya fräscha idéer. Det är

viktigt att unga är med och fattar beslut som i högsta grad

gäller deras egen framtid och är med och formar den värld

de själva kommer att leva i.

- De som framförallt borde ställa upp i val och aktivera sig

mer är de som anser sig ha råd att klaga på de beslut som

fattas. Om man inte ens ids rösta kan man nog inte kritisera

politikerna.

Varför just kommunalpolitik?

Med erfarenhet kan Sumuvuori berätta att

kommunalpolitikerna i stor utsträckning kan påverka vad

som sker lokalt. De fattar beslut i ärenden som påverkar

vårt vardagsliv och behandlar ärenden i anknytning till

bland annat trafik, skolor, museer, bibliotek, idrottsplaner,

ungdomslokaler och daghem.

- Då jag första gången blev invald i fullmäktige fanns det

kanske nog en del kritiker som tyckte att en kvinna på 23

år inte skulle klara av ett arbete i stadsfullmäktige. Jag fick

arbeta lite hårdare än de andra för att bevisa att jag visst

klarade det.

I dag tror Sumuvuori att samma reaktioner inte skulle

uppstå i lika hög grad. Hon påpekar att det är viktigt att alla

generationer finns representerade och att alla kan debattera

tillsammans. Dessutom är ett av målen för i år att få allt mer

unga med i kommunalpolitiken.

Johanna Sumuvuori hoppas att valen bär med sig en

öppnare diskussion.

- Jag hoppas att vi i och med valen får se större skillnader

mellan partierna, mer tävling och en öppnare debatt. På så

sätt kunde vi få en klarare bild av vart vår värld är påväg,

konstaterar hon.

Kommunalvalen arrangeras söndagen den 26 oktober

Förhandsröstning mellan den 15 och 21 oktober

Namn: Johanna Sumuvuori

Ålder: 31

Hemort: Laihia i Österbotten, bor nu i Helsingfors

Utbildning: Politices magister

Parti: De gröna

Annat: Ordförande för Ungdomscentralen, blev invald i

riksdagen år 2007

UNG OCH KOMMUNALVAL-SKANDIDAT, HUR GÅR DET IHOP?TEXT: ELINA ANDERSSON

till exempel inför det stundande presidentvalet i USA.

Hur ordnar man då ett skuggval? Först och

främst måste man få rektorns tillstånd och sedan ska man

komma överens om en lämplig dag och tidpunkt. Om

rektorn mot förmodan inte skulle tycka att det är okej med

ett skuggval, kan man alltid säga att skolan ska avspegla

samhället – om det är val i Finland ska det också röstas i

skolan! Sedan kan man också lyfta fram att man med valet

kan låta eleverna bekanta sig med hur det är att rösta på

riktigt.

Efter att man fått rektorns välsignelse kan det

verkliga arbetet komma igång. Man börjar med att kontakta

de olika partierna för att fråga om man kan få deras affisch,

och i samband med det ska man också ta reda på vem

som ställer upp i valet. Dessutom kan man passa på att

fråga om partiet har någon ung kandidat som vill delta i en

paneldebatt på skolan. Oftast är det ju lättare för en ung

kandidat att veta hur det är att vara ung. Se också till att så

många partier som möjligt är representerade.

När partierna är fixade ska paneldebatten

planeras och ordnas, något som inte behöver bli någon

storsatsning. Det som behövs är några bord och stolar

och några vattenflaskor på borden för att sätta en proffsig

prägel på debatten. Det kan också vara bra att förbereda

frågor till politikerna.

Efter att paneldebatten hållits är det dags att

skrida till val. För ett mer trovärdigt skuggval kan man

försöka få tag på valbås, valurnor, stämplar och valsedlar

– det mesta går att fixa! Om man inte har tid att ringa,

fixa och trixa kan man alltid bara klippa lite valsedlar,

låna skolans stämpel, tejpa ihop en kartong och bjuda på

godis. När alla elever har röstat räknas rösterna ihop, och

valresultatet sammanställs och delges för hela skolan.

Svårare än så är det alltså inte att ordna ett

skuggval. Nu när ni alla vet hur det går till är det bara att

börja ringa partier, prata med rektorn och klippa valsedlar –

för kommunalvalet är närmare än ni tror. Lycka till!

20 • KOMMUNALVAL

För att få en inblick i vad det egentligen innebär att vara

förtroendevald bad Elevbladet en aktiv stadsstyrelse-

och fullmäktigeledamot från Vasa att föra dagbok över

en vanlig dag.

VEMS ÄR DAGBOKSANTECKNINGARNA?

Sara Eklund är 26 år gammal och bor i Vasa men

tillbringar också tid i Helsingfors på grund av arbete

och privatliv. Sara studerar socialpolitik vid Åbo

Akademi i Vasa och torde bli politices magister i

början av nästa år. Sara är stadsfullmäktige- och

stadsstyrelseledamot för sfp i Vasa, och ställer också

upp i höstens kommunalval. Hon fungerar som

förbundsordförande för Svenska kvinnoförbundet – en

politisk organisation som samlar kvinnor och män som

vill verka för jämställdhet genom samhällspåverkan,

diskussion, kunskapsspridande och nätverksarbete.

När Sara inte jobbar, sysslar med politik eller studerar

så tycker hon om att träna, sjunga i kör samt träffa sin

sambo och sina vänner.

EN VANLIG MÅNDAG:

7:30Jag vaknar hemma i Vasa. Frukost och tidningsläsning

är fasta programpunkter och denna måndag är inget

undantag. Jag passar på att ta en länk i solskenet. Motion

är det bästa sättet att maximera energin inför en aktiv dag.

10:00 Jag är hemma igen efter rundan och startar upp datorn för

att läsa e-post och fila på den fullmäktigemotion jag skall

lämna in under kvällens fullmäktigemöte i Vasa. Motionen

är en uppmaning om att Vasa stad skall underteckna

den europeiska deklarationen om jämställdhet mellan

kvinnor och män på lokal nivå. Deklarationen, som är

ett stöd i utvecklingen av kommunens eller stadens

jämställdhetsplanering och -implementering, har ännu

bara undertecknats av några få städer i Finland. Jag tycker

att Vasa med fog kan underteckna deklarationen och

därtill ta hjälp av systerstaden Umeå i förverkligandet av

jämställdhetsintegreringen. Sverige är ett föregångarland

när det gäller att arbeta konkret med jämställdhet och

Umeå är speciellt känt för sitt arbete för en jämställd

utbildning. Eftersom Vasa är en tvåspråkig stad och

därmed bistår med en god översättningsservice skickar

jag in motionen jag skrivit på svenska för att översättas till

finska inför kvällens möte.

Medan jag dricker förmiddagens andra kaffekopp läser

jag föredragningslistorna igen för att vara väl förberedd

inför fullmäktigemötet. Jag ställde upp i kommunalvalet

år 2004 för svenska folkpartiet och förstås också för

de närstående organisationerna Svensk Ungdom och

Svenska Kvinnoförbundet. Fyra spännande år har förflutit

sedan dess. Politik är det möjligas konst och jag trivs med

att påverka frågor som är gemensamma för alla. Frågor

gällande skola och studier samt ungdomar ligger mig nära

likaså frågan om kommunens ansvar för jämställdheten.

12:00Jag har förflyttat mig till Academill – allmänt kallat Kvarnen

– med dator och tillbehör på cykeln för att äta lunch med

kompisar och studera lite. Eftersom jag arbetar mycket

är inte studietakten den aktivaste. Jag tycker dock det är

viktigt att få erfarenheter av samhällsfrågor, föreningsliv

och arbete under studietiden – på det viset blir studierna

också mera motiverande. I Academill pratar jag med några

studerande om vad Vasa stad kunde göra för att bli ännu

mera elev- och studerandevänligt. Att diskutera med

människor för att fånga upp åsikter och tankar är en central

del av det politiska arbetet. Genom att få veta vad som är

viktigt för olika grupper och personer kan jag påverka på ett

bra sätt.

14:00Jag cyklar via Vasa centrum för att handla mellanmål

och göra ärenden inför kvällen. Vi har många ärenden på

agendan så jag förbereder mig för ett rätt långt – men

intressant – möte. Innan mötet tar jag mig till Svenska

Kvinnoförbundets kansli i Vasa för att delta i telefonmöte

med de anställda angående våra aktuella projekt. Vi skall

snart, tillsammans med sfp, ge ut en handbok om hur

jämställdhet kan beaktas och arbetas för i kommunen.

Denna handbok blir den första i sitt slag i Finland och det

skall bli spännande att se hur mottagandet blir. Bra, gissar

jag!

17:00Jag hämtar den översatta motionen vid styrelsegården

i Vasa där mötet också skall hållas. Före varje

fullmäktigemöte hålls flera möten med den egna

partigruppen varav ett torsdagen före och ett annat en

timme före mötet börjar. Vi går igenom listan en sista

gång, diskuterar igenom ärenden för att veta var vi står

och går också igenom eventuella fullmäktigemotioner som

gruppmedlemmar kan lämna in. Jag får flera underskrifter

på min motion om jämställdhetsdeklarationen.

17:45 Fullmäktigemötet börjar. Namnupprop sker elektroniskt

med samma apparater som vi också ber om ordet och

röstar med. Fullmäktigeordförande Håkan Nordman

konstaterar att 51 ledamöter är på plats, mötet är

21 • KOMMUNALVAL

HUR ÄR LIVET SOM FÖRTROENDEVALD, SARA EKLUND?TEXT: SARA EKLUND

KOMMUNALPOLITISK AGENDAJag…

1.

Sörjer för skolungdomars fysiska hälsa. Jag motverkar det faktum att en tredjedel av skolungdomarna varje dag har känningar av något fysiskt problem genom att garantera

en heltidsanställd skolhälsovårdare per 600 studerande och en heltidsanställd skolläkare per 2 100 studerande.

2.

Tacklar skepsisen mot och rädslan för att söka professionell hjälp för psykiskt illamående genom att förvissa mig om att det i skolan finns lättillgängliga stödpersoner. Jag

lyfter fram problemet i att många kuratorer tvingas jobba i flera tiotals skolor utspridda på stora områden och garanterar en heltidsanställd kurator per 750 studerande.

3.

Garanterar att skolungdomarnas särskilda behov beaktas då beslut om kommunens tjänster fattas. Jag arbetar för ungdomsgårdar som verkar på både finska och

svenska, där unga människor får umgås på lika villkor. Jag understryker ungdomars rätt till självförverkligande och ser till att kommunen erbjuder mångsidig klubb- och

fritidsverksamhet samt ställer lokaler för fritt skapande till ungdomarnas förfogande.

4.

Lyfter fram ungdomars begränsade inkomster i planläggningen av kollektivtrafiken. Jag garanterar gratis kollektivtrafik för grundskolelever och en studeranderabatt på -50%

på kollektiva färdmedel. Genom att garantera fler rutter i den kollektiva trafiken betonar jag ungdomars stundom totala beroende av kollektiva färdmedel.

5.

Försäkrar mig om att skolans fysiska miljö är anpassad efter elevernas behov. Jag arbetar för en skolmiljö som är lättillgänglig för alla oberoende funktions- eller

rörlighetshinder. Genom att betona vikten av en skolgård som tillåter och uppmuntrar till lek och rörelse förvissar jag mig om att skolungdomarna får den välbehövliga

energi som motion och frisk luft medför. Jag prioriterar god arbetsro framom effektivt utnyttjande av utrymme och ser till att gruppstorlekarna inte överskrider klassrummets

kapacitet.

6.

Förvissar mig om att den sociala miljön i skolan ser till varje enskild elev. Genom att förvissa mig om att skolan gör upp och kontinuerligt utvärderar kartläggningsplaner och

åtgärdsprogram för att främja inkluderingen av varje enskild elev månar jag om att alla elever behandlas jämlikt och rättvist. Jag arbetar för att det i varje skola utvecklas ett

system för tutor- och/eller vänelevsverksamhet. För att stödja den enskilda elevens utveckling och självförverkligande garanterar jag en studiehandledare per 200 studerande.

7.

Garanterar att elever hörs när beslut fattas i skolan. Jag betonar vikten av en demokratisk skola och arbetar för att det finns en elevkår som identifieras som legitimt

representationsorgan för skolans elever.

8.

Arbetar för upprättandet av ungdomsfullmäktige i den egna kommunen. FN:s barnrättskommitté påpekar att inget land lever upp till artikel tolv i konventionen om barnens

rättigheter, enligt vilken barn har rätt till medborgerligt jämlikt inflytande. Genom att bereda ungdomar möjlighet att delta i den kommunala beslutsfattarmaskinen månar jag

om att i den egna kommunen göra en insats för att involvera barn och unga i beslutsfattandet.

Datum:

Underskrift:

23 • KOMMUNALVAL

KOMMUNALVALET BERÖR DIG!TEXT: HANNA BACKMAN

Det är mycket i vårt samhälle vi tar förgivet. Gratis

skolgång, tillgång till hälsovård, idrottsanläggningar och

bibliotek är bara några av dem. Funderar man närmare

på det är det ganska otroligt att det finns så mycket

som är gratis i en värld som tycks styras av pengar och

individualism i allt högre grad. Men egentligen är det inte

särskilt märkligt. Tänk dig ett grannskap med en massa

barnfamiljer. I grannskapet finns ett litet parkområde, inget

märkvärdigt, och en förälder kläcker idén att man kunde

bygga en lekplats så att barnen har någonstans att leka.

Alla går med på att göra en uppoffring för att möjliggöra

idén, så under en talkolördag samlar man ihop folks plankor

och gamla bildäck för att tillsammans bygga en lekpark för

barnen.

Föräldrarna i grannskapet gick med på att bidra

med något för att bygga en lekplats dit alla barn kunde

gå. På samma sätt finns det många saker de flesta av oss

kunde göra en uppoffring för, för att möjliggöra att alla

har lika tillgång till det. På den här tanken grundar sig vårt

skattesystem. Som bekant fungerar det så att alla som har

någon slags inkomst betalar en viss procent av sin inkomst

i skatt till staten så att staten ska kunna sörja för att alla

barn får en utbildning, att alla får den vård de behöver

och att alla andra tjänster vi har rätt till som medborgare.

Eftersom behovet av tjänster varierar beroende på vem

man är och var man bor, går en viss del av skatten direkt till

kommunerna så att kommuninvånarna kan styra pengarna

dit de behövs i den egna kommunen. Kommunerna

tilldelas också statsandelar av staten för att kunna hålla

igång verksamheten och ordna olika slags tjänster. Många

saker som kommunen utför är fastställda av lagen, men

hur det ska utföras kan kommunerna själva bestämma.

Finlands 399 (332 från och med 2009) kommuner är delvis

självstyrda och tanken är att kommuninvånarna beslutar

om hur livet i just deras kommun ska se ut. Det är här som

kommunalvalet kommer in i bilden.

I kommunalvalet väljs kommunernas och

städernas fullmäktige som beslutar om verksamheten

och ekonomin samt om hur den kommunala servicen

ska ordnas. Fullmäktige är alltså kommunens högsta

beslutande organ. Genom att lägga sin röst på en person

säger kommuninvånaren vem hon/han vill att ska föra

hennes eller hans talan i styrandet av kommunens

framtid. Det sägs att invånarna ger kommunfullmäktige

befogenheter att styra kommunen, men man kan fråga sig

huruvida det finns några som helst reella alternativ.

Även om kommunens fullmäktige inte väljs

av alla invånare i kommunen har de makten att styra

många delar av våra liv. Med andra ord är det till många

ändamål kommunens pengar ska fördelas. Enligt

Kommunförbundets sida www.kommunalval.fi är det

kommunfullmäktige som har ansvar för:

# vård- och omsorgstjänsterna

# undervisningen och skolmaten

# bibliotekstjänsterna

# om användningen av förnybara energikällor

# hundparkerna och veterinärtjänsterna

# lokaltrafiken och gång- och cykelvägarna

# gatuunderhållet, sandningen och gatubelysningen

# ungdomslokalerna och ungdomsverksamheten

# utbudet av fortbildningsplatser

# äldreverksamheten

# dagvårdsplatserna

# vatten- och avloppsnätet

# barnskyddet

# avfallshanteringen

# missbrukarvården

# park- och friluftsområdena, idrottsanläggningarna

# planläggningen och byggandet av tomter

# förutsättningarna för sysselsättning och företagens

framgång

# arbetet med utvecklingen av IT-samhället

Kommunens förtroendevalda styr med andra ord stora

delar av ditt liv.

Det stundande kommunalvalet är antagligen det val som

berör dig mest, eftersom man på kommunal nivå beslutar

om sådant som berör oss alla direkt. Nästa gång du går på

stan och valkampanjsaffischer försöker äta upp dig, titta på

dem. De harmoniskt leende ansiktena porträtterar de som

eventuellt kommer att styra många delar av ditt liv i fyra år

framåt.

För dig som inte får rösta i kommunalvalet kan

det kännas orättvist att andra kommer att bestämma

vem som ska besluta om saker som berör dig utan

att du har det minsta att säga till om. Det tycker FSS

också. Därför har vi utarbetat kommunalvalsteser som

tar skolungdomarna i beaktande. Klipp ut dem och visa

dem för någon kommunalvalskandidat eller kanske dina

föräldrar. Förklara för dem att eftersom du inte har rätt att

rösta i kommunalvalet önskar du framföra dessa (om du

håller med våra teser, det vill säga!) för någon som får rösta.

Är det en bra typ du snackar med kanske hon/han skriver

under teserna och röstar för din del!

beslutfört och vi börjar med att behandla ärendena. Mitt

favoritärende för dagen är behandlingen av den motion

som jag lämnade in för ett år sedan angående startande

av ett ungdomsfullmäktige i Vasa. I beslutsförslaget

för ärendet konstateras det att fog finns för att inrätta

ett ungdomsfullmäktige från hösten år 2008. En

finansieringsplan är också föreslagen. Jag ber om ordet vid

behandlingen och uttrycker min förnöjelse över viljan att

skapa resurserade påverkningmöjligheter för unga i Vasa.

Detta har åstadkommits genom att många tycker att ett

ungdomsfullmäktige med budget och koordinator är viktigt

– politik handlar både om initiativ och samarbete!

19:45Kaffepaus mitt i mötet. Det är viktigt att hålla upp

blodsockret under långa möten. Efter 20 minuter av

intensiva men rätt avslappnade diskussioner och

smörgåsätande fortsätter mötet. Många ärenden behandlas

och invånarna i Vasa med omnejd kan följa med mötet via

Botnia-TV eftersom det bandas.

22:00

Ärendena är slutbehandlade och fullmäktigemotionerna

skall lämnas in. Jag lämnar in min motion som har många

undertecknare. Jag har förhoppningar om att Vasa snart

kommer att underteckna deklarationen!

22:30

Jag är hemma igen efter mötet, äter kvällsmat och tittar på

TV för att varva ner. Snart är det dags att sova. Imorgon

väntar nya utmaningar! Det roliga med att arbeta med

samhällsfrågor på olika sätt är att ingen dag är den andra

lik.

22 • KOMMUNALVAL

Efter att FSS grillat Jens Rehgård några minuter på tråden vet vi att denna Esbo-kis

är en svärmorsdröm som inte har något emot att leva i en kappsäck.

Nämn två saker som är bra med just din skola!

Här finns trevliga människor och så är det lätt att ta sig hit. Tågstationen är helt nära!

Vad vill du förändra?

Det finns så mycket. Min skola kunde faktiskt vara bättre på att organisera saker, det blir

ofta fiasko när vi försöker göra någonting.

Är du svärmorsdröm eller rebell?

Svärmorsdröm.

Justjust. Men vem styr världen?

Pengar!

Intressant. Ditt motto?

Till slut kommer vi alla att dö.

Sant. Har du en hemlig passion?

Om jag har det så vet jag i alla fall inte om den.

Vad borde vara gratis här i världen?

Kollektivtrafik.

Precis! Det tycker vi också. Nu får du i uppdrag att alstra en dikt av orden konfekt,

rutten samt smutskasta!

En rutten konfekt

ska man inte smutskasta

därmed basta

Du är en stor poet. Vad vill du fråga nästa Hey Medlem?

Vad är din favoritsysselsättning när ingen ser?

Spännande! Hey Medlem tackar ödmjukast för Jens tid.

HEY MEDLEM!TEXT: EMMA HOVI

Namn: Jens Rehgård // Ålder: 15 // Skola: Lagstads skola // Medlem i FSS sedan: våren 2008

24 • HEY MEDLEM!

HEJ DU ELEVBLADETS LÄSARE!BRUKAR DU KRAFSA NER KRÅKFÖTTER? // SKRIVER DU BLOGG UNDER TÄCKNAMN OCH VILL FÅ ETT INLÄGG PUBLICERAT? // ÄR DU EN MÄSTARE PÅ HAIKUDIKTER? // HAR DU SKRIVIT EN BRA UPPSATS SOM LIGGER OCH DAMMAR BLAND RESTEN AV SKOLPAPPREN? // HAR DU UPPLEVT NÅGOT SOM FÅTT DIG ATT TAPPA HAKAN? // LIGGER DU OCH RUVAR PÅ BRA IDÉER? // ÄR DET NÅGOT DU SAKNAR I ELEVBLADET? // VILL DU FÅ SYNLIGHET I DET UNGA SVENSKFINLAND?

DET KRYLLAR AV FRÅGOR PÅ ELEVBLADETS REDAKTION OCH NU VILL VI HA SVAR AV VÅRA LÄSARE. SÅ KAVLA UPP ÄRMARNA OCH SKRIV SÅ TANGENTBORDEN GLÖDER. ELEVBLADET SUKTAR EFTER ERA TEXTER – OCH ERA ÅSIKTER! SÅ HAR DU NÅGOT DU VILL DELA MED DIG AV? SKICKA DINA TANKAR, DINA IDÉER OCH DINA FUNDERINGAR TILL ADRESSEN ELEVBLADET@SKOLUNGDOM.FI SÅ KAN VI TILLSAMMANS SE TILL ATT TIDNINGEN BLIR HELA DET UNGA SVENSKFINLAND I SMAKEN!

Har du tänkt på att iscensätta en kidnappning av dig själv för att få reda på om någon betalar lösensumman, eller har du vid någon tidpunkt auktionerat ut dig själv på eBay?

Kanske har du funderat på att förfölja välkända författare och arrangera minnesvärda incidenter som inspirerar dem till nya mästerverk? Inte? Läs då denna artikel om

världens kanske mest genomtänka kalender, och teamet bakom den! Den här artikeln kan nämligen komma att förändra just ditt liv.

”Era värderingar är vårt toalettpapper” är en av de fraser som möter mig när jag knappat

in adressen www.thiswebsitewillchangeyourlife.com och tryckt på Enter. Innan jag hunnit

bestämma mig för vad som egentligen avses med ”toalettpappret” radar alternativen

upp sig på skärmen. Vill jag ta en närmare titt på livsplaneraren, ska jag registrera mig i

kärlekschatten eller vill jag fixa mig en humörkurva?

Faktum är att jag ville kika in och säga hej till en gammal bekant. En bekant som,

när det begav sig, talade engelska. En bekant som jag nu för första gången fick se i sin

helhet på internet. En bekant på se sådär 365 dagar som i försvenskad form heter Den

här kalendern kommer att förändra ditt liv. Jag ville bara kika in och säga hej till fenomenet

Benrik Limited – for old times sake, liksom.

Men det visade sig att gänget bakom min favoritkalender lyckats bygga upp

något av ett imperium, som en stormakt i kalenderform. För hur många andra almanackor

på 52 veckor kan garantera att ditt liv kommer att förändras? Hur många almanackor

känner du till som predikar livsförändring till varje pris? Och sedan när har kalendrar fått

uppföljare i form av böcker?

När jag lärde känna den livsförbättrande kalendern gick den under namnet

This diary will change your life 2005 och låg bland de engelskspråkiga pocketböckerna i

bokhandeln. Jag påstår inte att kalendern var magnetisk, men den hade en glorialik aura

kring sig. Det stod så att säga ”Köp mig!” över hela kalendern (vilket det de facto gjorde,

fast på engelska: ”Whether you buy this diary or nor, it will affect your life, so you might as

well”).

Så visst sade det klirr i bokhandelns kassa, och klirra skulle det strax efter

inköpet också göra i mitt liv. Om man kan kalla extrem självförbättring för klirr, det

vill säga. Och när jag väl fått mersmak för de återkommande ”såhär kan du göra ditt

liv intressantare”-tipsen kunde jag ju inte annat än jubla när kalendern året därpå

uppenbarade sig bland de svenskspråkiga pocketböckerna i bokhandeln.

Nu, några år senare, har närmare nio miljoner personer besökt kalenderns,

och dess upphovsmäns, hemsida. Och om möjligt lika många betar av de veckovisa

instruktionerna för år 2008. Men vad är Benrik Limited? Och vad strävar instruktionerna i

Den här kalendern kommer att förändra ditt liv efter egentligen?

Upphovsmännen bakom kalendern, svensken Henrik Delehag och den i Nya

Zeeland födda och i Paris uppvuxna Ben Carey, grundade Benrik Limited år 2003. Enligt

den brittiska tidningen The Independent platsade Delehags och Careys idéer inte riktigt

in på den reklambyrå där de båda arbetade. Så de två beslöt sig för att ta sina idéer och

visioner till ett annat mer frisinnat forum. Året därpå släpptes deras första alster, This diary

will change your life 2004.

I förordet till den första svenskspråkiga versionen av kalendern skriver

författarna att almanackan vänder sig till dem som är för otåliga för yoga, terapi och

bantning och andra trista och tidskrävande tekniker. Samtidigt betonar man i förordet att

extrem självförbättring kräver permanent, radikal och systematisk livsomvändning för att

”tvinga oss ur komat som lamslagit vår kollektiva fantasi (post 11 september)”.

Självförbättring är inget neutralt ord. Värdeladdningen i ordet är i själva verket

kraftig. Och kraftig har också kalenderns framfart runt om i världen varit.

När Henrik Delehag från Benrik Limited intervjuades för den svenska

dagstidningen Dagens Nyheter år 2005 lyftes det fram att kalendern tagits emot på olika

sätt i olika länder. Enligt Henrik Delehag ser européerna kalendern som ett skämt medan

amerikanerna följer kalenderinstruktionerna mer slaviskt. I intervjun nämner Delehag

exempelvis en kvinna som lägger ut filmer på Benrik Limiteds hemsida om hur hon

genomfört kalenderinstruktionerna.

Själv nöjer jag mig med att fnissa. Men också den som är på jakt efter en riktig

utmaning får något att bita i. I alla fall sätter de veckovisa instruktionerna modet och

uthålligheten på prov. Samtidigt bjuds omvärlden på en gratis show av varierande kaliber

och intensitet.

Mina Benrik Limited-kalendrar har fått hedersplatsen mellan Svenska

akademiens ordlista och Nordstedts svenska synonymordbok. De mjuka pärmarna

till trots står kalendrarna sig bra bland de verkliga bokjättarna. Den läckra layouten

och kalenderfunktionen till trots är det ändå almanackans grundidé som hållit Den här

kalendern kommer att förändra ditt liv levande sedan år 2004. För samtidigt som layouten

och valet av papper kan variera från år till år står sig behovet av hissnande, överraskande

upplevelser – något som det finns gott om i Benrik Limiteds kalenderunder.

Trots att mitt förhållande med Benrik Limited har några år på nacken känns både

de äldre och de nyare Benrik Limited-tankarna fräscha. Så kanske det inte finns något bäst

före-datum inom den extrema självförbättringen?

Det spelar egentligen ingen roll. Benrik Limited verkar ha en mer eller mindre

vettigt lösning på det mesta som berör oss människor. Eller vad sägs om ett citat från en

pärm till en av Benrikkalendrarna: ”Livet är som den aktiva bakterien i yoghurt!”

DEN HÄR KALENDERN KOMMER ATT FÖRÄNDRA DITT LIV I ETT NÖTSKAL:

En kalender kryddad med halsbrytande instruktioner för varje vecka som, om man följer dem, sägs förändra ens liv. // Varje veckoinstruktion ackompanjeras av en matchande och

förtydligande illustration. // Hjärnorna bakom kalendern är Henrik Delehag och Ben Carey, vilka också bildar teamet Benrik Limited. // Har getts ut sedan år 2004. Den första svenska

versionen släpptes år 2006. // Fram till år 2005 gav de engelskspråkiga kalendrarna instruktioner för varje dag, men sedan år 2006 har kalendern istället gått över till veckovisa, mer

helhetsbetonade, instruktioner. // Rakt på sak är kalenderns motto. Det är ord och inga visor. Selektivt läsande kan vara nyckeln till att förstå och uppskatta kalendern. // Benrik Limited

har fortsatt sin världsförbättrande bana genom att förutom den kritikerrosade kalenderserien också ge ut böcker, exempelvis Bli rik! Bli kåt! Bli frälst! – en bok som innehåller instruktioner

om livets alla stadier från det att man är 0 till 100 år. // Kalenderns elektroniska fäste hittas på adressen www.thiswebsitewillchangeyourlife.com. // Finns nu också som behändig

Facebookapplikation, fast utan kalenderdelen, och heter lite snärtigt This application will change your life.

EXTREM ”SJÄLVFÖR-BÄTTRING” I BENRIKLANDTEXT: JENNI TUOVINEN

ETT AXPLOCK AV BENRIK LIMITEDS INSTRUKTIONER*:

Bygg en helgedom åt någon du inte känner men träffar regelbundet, och visa den för honom eller henne // Låtsas att livet är en reklamfilm // Bete dig som om du vore osynlig // Gräla med alla du träffar // Gör uppror mot ditt stjärntecken // Var frivilligt någons slav i sju dagar

*Instruktionerna tagna från Den här kalendern kommer att förändra ditt liv 2006

26 • BENRIK LTD

DET HÄR VISSTE DU INTE

ATT DU INTE VISSTE!

TEXT: SEBASTIAN HOLM KÄLLOR: WWW.ROLIGFAKTA.SE / WWW.RANDOMFACTS.ORG

• DET FINNS FLER ÄN 50 000

BOKSTÄVER I KINESISKAN

• EN MÄNNISKA TILLBRINGAR

SEX MÅNADER AV SITT LIV PÅ

TOALETTEN

• DINOSAURIEARTEN

STEGOSAURUS VAR LIKA

LÅNG SOM TVÅ BILAR. MEN

DINOSAURUSENS HJÄRNA

VAR LIKA STOR SOM EN

PINGISBOLL

• EN GURKA INNEHÅLLER

PROCENTUELLT MER VATTEN

ÄN VAD ATLANTEN GÖR

• VAR FJÄRDE DATOR BLIR

FYSISKT MISSHANDLAD AV

SIN ÄGARE

• I SCHACK FINNS DET 169

518 829 100 544 000 000 000

000 000 OLIKA VARIANTER

ATT GÖRA DE FÖRSTA 10

DRAGEN

• EN KYSS INNEHÅLLER

9 MG VATTEN, 0,7 G

ÄGGVITEÄMNEN, 0,18 G

ORGANISKT MATERIAL, 0,7 G

FETT, 0,45 G SALT OCH UPP

TILL 278 OLIKA SORTERS

BAKTERIER

• OM MAN LADE IHOP

STYRKAN HOS ALLA

MUSKLER, SKULLE EN

NORMAL MÄNNISKA KUNNA

LYFTA CIRKA 25 TON

• DENDROFOBI BETYDER ATT

MAN ÄR RÄDD FÖR TRÄD

• EN KACKERLACKA KAN

LEVA I NIO DAGAR UTAN

HUVUD INNAN DEN SVÄLTER

IHJÄL

• DET ÄR OMÖJLIGT ATT

NYSA MED ÖGONEN ÖPPNA

• OM DU FÖRVARAR EN

LEVANDE GULDFISK I ETT

MÖRKT RUM SÅ KOMMER

ATT BLI VIT

• MAN TILLBRINGAR CIRKA

ETT ÅR AV SITT LIV FRAMFÖR

SPEGELN

• MAN KAN INTE BEGÅ

SJÄLVMORD GENOM ATT

HÅLLA ANDAN

• DEN GENOMSNITTLIGA

18-ÅRINGEN I USA HAR SETT

26 000 MORD PÅ TV

www.cyriak.co.uk/lhc/lhc-webcams.htmlVia denna webcam kan du

följa med världens största

partikelacceleratoranläggning LHC

(Large Hadron Collider) i CERN, världens

största laboratorium för forskning inom

partikelfysik. Många är rädda för att LHC

kommer att skapa ett svart hål som så

småningom suger i sig hela världen.

Onödig rädsla? Vem vet, det är inte

varje dag experiment av detta slag görs

www.blackle.comRädda världen samtidigt som du googlar?

Prova Blackle, en mirror av Google

som sparar el genom

att

använda en svart bakgrund i stället för en

vit. Med en svart sida skulle man spara 8.3

megawatt timmar per dag - räknat globalt.

Det ger hela 750 sparade megawatt timmar

per år!

www.wulffmorgenthaler.comEn riktigt rolig serie ritad av två tokiga

danskar. Serien handlar inte egentligen om

något specifikt, utan är allmänt dryg och

elak mot allt och alla. Och dessutom helt

otroligt bra!

www.zeitgeistmovie.comHar du fiilis på lite konspirationsteorier?

Kolla in filmen ”Zeitgeist”, den finns

tillgänglig via länken ovan. Den är freaky.

www.spore.comKanske det bästa spel som någonsin har

gjorts till någon plattform av någon. Från

skaparna av The Sims (och alla andra

Sim-spel) kommer nu ett

spel där du i

princip kan fiffla med allt från cellnivå till

intergalaktiska relationer. Från hemsidan

kan du ladda ner en gratis demo av

”creature creator”, det program som du

spelet använder för att skapa och ändra

organismer.

WALTERS

WEBTIPS

27 • WEBTIPS & FAKTOR

RE

CE

NS

ION

ER

CITIzEN KANE (1941)Regi, producent, manus: Orson Welles

I rollerna: Joseph Cotten, Agnes Moorhead, Dorothy

Comingore, Orson Welles m.fl.

Filmen Citizen Kane har alltid intresserat mig. Utan att

ha någon som helst aning om vad filmen egentligen

handlar om, visste jag att den på något sätt var viktig.

Redan som liten hade jag visst hört att Citizen Kane nog

är en film som man helt enkelt måste se.

Det är en film som har påverkat hela den moderna

filmkonsten. En film som i sig själv är bra, men som är

lika viktigt på grund av att den haft stor inflytelse på

många andra filmer. En samtida kritiker kallade filmen för

en ”metafysiskt detektivberättelse”.

Vad handlar filmen då om? Historien om den

framgångsrike men olycklige Charles Foster Kane, som

bygger upp ett finansimperium, är inte i sig ovanlig, men

ändå på något sätt fungerande. Hans liv återberättas

via tidningsreportern som försöker förstå vad som

gjorde C.F. Kane till just Mr. Kane, sin tids mäktigaste

businessman, och vad hans sista ord ”Rosebud”

betydde. Människor som varit Kane nära hjälper alla till

med sina egna berättelser, och bit för bit börjar reportern

få en helhetsbild av den hemlighetsfulle entreprenören.

Storyn är helt okej – den är spännande in till sista

scenen, men det är inte egentligen själva berättelsen

som gör filmen så bra. Det är helheten. Musiken, ljuset,

dialogen, skådespelarna ¬– allt bildar en fungerande

helhet. Och det var det som Welles var en mästare på:

att skapa den perfekta helheten. Han ville styra allting

i filmen för att försäkra sig om att det blir så som han

hade planerat. Han har sagt att ”den enda gången man

faktiskt har kontroll över filmen är i editeringsrummet”.

Welles ansåg att filmmaterialet bara är en serie bilder

ända tills editeringskedet, då bilderna blir film. Welles

sinne för att skapa helheter hade sitt ursprung i hans

tid inom radion, där han bland annat fungerade som

producent för skådespel. Hans kändaste verk från

denna tid är utan tvekan ett hörspel gjort på H.G. Wells’

War of the Worlds. Hörspelet fick folk att tro på att

utomjordingarna verkligen anfaller planeten.

Hur har då Citizen Kane påverkat dagens filmindustri?

Många knep som i dagens läge anses vara norm

användes för första gången i filmen. Att filma nerifrån,

i en vinkel som visar taket och ger en känsla av djup i

rummet, var mycket ovanligt på den tiden. De flesta rum

vid inspelningen hade nämligen inte några tak, utan var

konstruerade i studion. För att kunna filma tak som inte

fanns, skapades dessa genom att man spände upp tyg

ovanför väggarna. Också användandet av ljud i filmen

var av en helt egen kaliber. Welles band ihop klumpiga

och stökiga scener till fortlöpande helheter tack vare den

sammanhängande ljudvärlden.

Filmen Citizen Kane har otaliga gången valts till den

bästa film som någonsin gjorts, vilket är förståeligt.

Även de som inte vill ge filmen så mycket ära håller med

om att den har haft ett avgörande intryck på hela den

amerikanska filmindustrin. Filmen är absolut värd att

kolla in, om inte annars, så för allmänbildningens skull.

VALTER SÖDERMAN

HELLSONGS- hymns in the key of 666

Detta är lika mycket en skivrecension som en

kärleksförklaring från mig till den breda, varierande och

ibland förlöjligade genren vi kallar indiepop. Genren

man kan slänga in vad som helst under, så länge det

innehåller antingen rött läppstift, gitarr-pling-plong eller

sockervaddssöta alternativt tonårsangstiga sångtexter.

Just för att indiepopen tar emot det mesta med öppna

armar har säkert de flesta av oss haft ett musikaliskt

förhållande med den. Mina egna är åtskilliga, vissa

snabbt förträngda och andra mer stadigvarande. Efter

år av musikindustri där den übertrendigaste nyaste

undergroundelectron som endast hittas genom aktivt

myspace-dammsugande varit föremål för allas åtrå, blir

jag oerhört glad då jag för första gången får öronen på

Hellsongs. Indiepop, I will remain faithful. Sverige är

indiemusikens barnträdgård nummer ett (eller hör i alla

fall till top 5). Nu har de lyckats igen. Hellsongs startades

i april 2004 och två år senare debuterade de med EP:n

Lounge. Deras första fullånga album går under namnet

Hymns in the Key of 666 och gavs ut av skivbolaget

Despotz i februari 2008. Själva beskriver de sin musik

som ”lounge metal” och konceptet är lågmälda

covers på klassiska låtar som Run to the Hills, The

Trooper och Paranoid. Covers fyllda med cellostråkar,

gitarrknäppning och handklappar är kanske inte det

mest nyskapande som står att finna, men Hellsongs

känns ändå fräscht och alldeles särdeles vackert. Trogna

metalfans må riva sönder sina Iron Maiden-t-shirts i

raseri men naturligtvis kan inte alla alltid uppskatta

kreativitet. Det går att indiesera nästan vad som helst,

men de låtar som från början inte har någon vacker

text eller melodi utan som i originalversion mest går

ut på snabba solon och skränande faller lite platt. Inte

ens sångerskan Harriet Ohlsson räddar dem. Hennes

röst har samma rysningsfaktor som Ane Bruns och kan

också liknas vid Victoria Bergsmans (känd från Taken by

Trees och The Concretes ). Melodierna och sångtexterna

från originalen har behållits i sin helhet, medan bandet

fritt experimenterat med rytmer och arrangemang.

Soundet är avskalat, smakfullt och en mix av precis

lagom mycket melankoli och galen lycka. Bäst fungerar

The Trooper och Seasons in the Abyss.

Slutresultatet av denna indievåldtäkt på metal musik?

Det är det bästa jag har hört på länge.

SARA HOVI

MAGASINET FILTER- mer än bara ytskrap

Innehåll råder det ingen brist på i årets mest laddade

tidningssatsning i Sverige. Och det är inte för intet

som tidskriftens slogan lyder För dig som vill veta mer

- först. Filter är en nykomling inom den rikssvenska

tidskriftsvärlden. Med bara fyra nummer bakom sig

har tidskriften redan hunnit skapa sig en klar nisch.

Magasinet specialiserar sig nämligen på längre

reportage och mer djuplodande journalistik, och tar på

så sätt avstånd från den så kallade ”snuttifieringen”

som pågår bland annat inom kvällspressen. I en intervju

för dagstidningen Dagens Nyheter konstaterar Filters

chefredaktör Mattias Göransson att Filter inte vill göra

som så många andra tidningar, det vill säga så snabbt

som möjligt berätta vad som just hänt, utan istället

så långsamt och omsorgsfullt som möjligt vill berätta

vad som kommer att hända. Idén med längre texter är

fräsch, och på något sätt känns det som läsare skönt

att veta att journalisten fått använda just så många

tecken som han eller hon tyckte att det behövdes för

att få fram det viktigaste i artikeln. Men hur stort ska

intresset för det rikssvenska samhället egentligen vara

för att man som finlandssvensk vill börja bläddra i Filter?

Steget att lyfta upp tidningen är inte stort. Faktum är att

layouten är läcker – likaså själva formatet på tidningen.

Luftigt och lättläst är ledorden. Dessutom är tidningen

så liten att man lätt kan få med den i handväskan om

man så vill. Filters betoning ligger på Sverige, och på

det som händer och sker inom den svenska sfären.

Men det hindrar inte mig som finlandssvensk att tycka

att tidskriften ändå har något att erbjuda mig. Jag

kanske läser tidningen på ett annat sätt än en svensk

medborgare, men det gör inte själva läsupplevelsen

sämre. I själva verket erbjuder tidningen ett

informationspaket om vad som kommer att hända i det

västra grannlandet – nästan som en sofistikerad blågul

turistguide, eller något ditåt. I Filter kan man läsa om

teknik, kultur, samhällsfrågor, film, musik och litteratur.

En salig mix med andra ord. En mix som känns vuxen

och vettig utan att bli stel. Eller vad sägs om artikeln

”Lyftet” om en av Sveriges mest vågade turistsatsningar:

rymden? Eller ett reportage vid namn ”Därför är alla från

Göteborg dumma”, en djupdykning i varför alla dumma

och småkorkade karaktärer i tecknade filmer i Sverige

dubbas av personer med Göteborgsdialekt. Och namnet

Filter då? Om man ska tro uppslagsverket Wikipedia

har tidskriften, som utkommit varannan månad sedan

mars i år, fått sitt namn genom att teamet bakom Filter

alltid strävar efter att filtrera ut guldkornen ur den breda

händelsefloden. Huruvida de lyckas med det är upp

till var och en att bestämma – något som kan bli en

utmaning för oss finländare eftersom vi än så länge

måste tyda oss till webben för att få ett exemplar av

magasinet. Men om du inte lyckas få fram ett nummer

av Filter kan det vara en idé att vända sig till allas vår

Google för att få information och inspiration, men

framförallt för att få en bild av hur en tidskrift kan se ut

när berättelsen, det allra viktigaste i skriven text, får stå

i fokus.

JENNI TUOVINEN

UP

P O

CH

HO

PPA

, D

AG

SV

ER

KE

ÄR

HÄ

R! Dagsverke-dagen är de finländska

ungdomarnas möjlighet att förbättra

världen. Elevkåren har lov att uppmuntra

eleverna att stanna borta från skolan för

en dag och arbeta till förmån för unga i

Madagaskar. Elevkårsstyrelsen kan ta på

sig huvudansvaret för organiserandet av

Dagsverke-dagen och engagera hela skolan

i att göra dagen till en lyckad upplevelse.

Ni kan arrangera Dagsverke-dagen eller

–evenemanget under vilken skoldag som

helst under året. I elevkårsguiden på

Dagsverkes kampanjsidor finns mycket

tips och vinkar för hur man kan ordna

Dagsverke i sin skola.

Så här kan ni ordna Dagsverke i er skola:

1. Val av Dagsverke-ansvarig

Utnämn en kontaktperson, en Dagsverke-

ansvarig, som ansöker om lov av skolan att

delta i Dagsverke-kampanjen

2. Anmälning

Den Dagsverke-ansvariga anmäler skolan

genom att ringa (09) 150 2620 eller via

Dagsverkes internetsidor (www.dagsverke.fi)

3. Utbildning i internationalism

Fundera över hur och när ni vill bekanta er

med utbildingen i internationalism som finns

att tillgå i samband med Dagsverke-dagen.

Dagsverke-dagen känns mer motiverande ifall

man känner till kampanjens idéer.

Skolan kan bjuda in en utbildare i

internationalism för att berätta om kampanjens

mål. De skolor som anmält sig till kampanjen

får en morgonsamlings-cd och en dvd-

dokumentär liksom guider för elevkår och

lärare som det lönar sig att dra nytta av under

lektionerna. På kampanjens nätsidor hittas

också uppgifter och övningar och med hjälp

av dessa kan man arbeta med kampanjens

temaområden under lektionstimmarna för olika

ämnen.

4. Dagsverke-insamling

Bestäm er för på vilket sätt ni vill delta i

insamlingen. Gör ni ett dagsarbete? Det lönar

sig att söka arbetsplatser för Dagsverke-

dagen i god tid. Kanske ni föredrar att ordna

något evenemang, som till exempel en

konsert eller en föreställning? Genom att ta

betalt för inträde eller samla in pengar med

Dagsverke-insamlingsbössor kan man ha

en trevlig insamlingskampanj tillsammans.

Insamlingsbössor behövliga för denna typ av

tillställningar kan beställas från Dagsverke rf.

Dagsverke rf har ordnat med

olycksfallsförsäkring för alla deltagare i

Dagsverke-insamlingen.

5. Innan Dagsverke-dagen

Dagsverke rf sänder material för

utbildningen i internationalism och behövliga

arbetsblanketter eller insamlingsbössor till alla

läroanstalter som anmält sig till kampanjen.

Om ni bjuder in en utbildare i internationalism

till er skola kan det löna sig att planera in

besöket innan själva Dagsverke-dagen. På så

sätt är alla elever välinformerade och troligen

mera motiverade att delta i insamlingen.

6. Slutligen

Samla ihop Dagsverke-dagens fångst.

Diskutera era erfarenheter av Daksverke-

dagen och skriv ner tips och idéer för

kommande års insamlingar.

Summera er skolas inkomster och räkna ut

vad er

Följ med Dagsverke rf:s internetsidor och läs

om nyheter från insamlingslandet. Där kan

man också beställa ett nyhetsbrev som håller

en uppdaterad om hur utvecklingssamarbetet i

insamlingslandet framskrider.

Läs- och skrivfärdighet för unga i Madagaskar

Under årets Dagsverke-kampanj samlar

finländska skolungdomar resurser för att

främja läs- och skrivfärdighet bland unga i

Madagaskar. Madagaskar är ett av världens

fattigaste länder och närmare hälften av

invånarna är analfabeter.

Genom inkomsterna från Dagsverke-

insamlingen får 10 000 unga lära sig att läsa,

skriva och räkna. På så sätt kan de återvända

till en vanlig skola eller söka ett bättre jobb.

Dagsverkes madagaskiska

samarbetsorganisation Malagasy Mahomby

använder sig av effektiva och praktiska

udnervisningsmetoder som möjliggör att de

unga lär sig läsa på tre månader och kan

avklara grundskolans fem första år på tio

månader.

Mera information:

www.dagsverke.fi

www.dagsverke.fi/madagaskar

VAKTMÄSTARENTEXT: SOFIA MATTJUS

En skola består av olika grupper och olika personer.

Den mest självklara gruppen är eleverna, det vill säga

vi själva! Sen brukar förstås också lärarna dyka upp i

tankarna eftersom de är med oss under lektionerna.

Men hur är det med resten? Vilka andra figurer rör sig i

skolan? Vad gör de och varför? I denna artikelserie tar

elevbladet pulsen på alternativ skolpersonal. Först ut:

vaktmästaren.

För att få reda på mera om vaktmästarens vardag och jobb

ringde jag upp Johan Östman som är vaktmästare för Sursik

skola och Pedersöre gymnasium. Han har jobbat som

vaktmästare i snart två år och uppskattar det faktum att

jobbet aldrig blir enformigt.

– I det här jobbet finns det inget sådant som ”en vanlig

dag”. Det är istället varierande uppgifter från dag till dag. Vi

fixar ju både utsidan och insidan, säger Östman.

Fastighetsskötsel är kanske Östmans främsta uppgift och

han ser bland annat till att lås vid behov byts ut och att det

finns tillräckligt med stolar och pulpeter för skolans elever.

Någon utbildning för just vaktmästaryrket känner inte

Östman till, men han och hans kollegor har gått på

fastighetskurser. Däremot påpekar Östman att det kan vara

bra med vvs-kunskaper eftersom vaktmästarna också ser

till att det kommer värme i värmeelementen.

När jag googlar efter en utbildning för framtida vaktmästare

hittar jag på www.opintoluotsi.fi en grundexamen inom

säkerhetsbranschen. Efter utbildningen kan man få jobb

bland annat som väktare, receptionist och... vaktmästare!

Lönen är kanske inte den allra högsta, men annars

kommer Östman inte på något negativt med själva jobbet.

Vaktmästaryrket passar för den som är beredd att vakna

upp till en ny dag utan att riktigt veta exakt vilka uppgifter

man kan få under dagen. Så nästa gång exempelvis ert

kylskåp går sönder i skolan, kom ihåg att någon också

måste fixa det och denna någon mycket väl kan vara er

vaktmästare som också ser till att ni har stolar att sitta på.

31 • ALTERNATIV SKOLPERSONAL & DAGSVERKE

En man spelar på sin gitarr med hoppfulla toner och

traditionsbundna rytmer. En ung kvinna gör entré,

sjungandes i takt med gitarren med sorgsam stämma.

Salen är fullsatt då den danska teatergruppen C:ntact

och nicaraguanska teaterutövare framför resultatet av

en veckas samarbete. De har en gemensam vision; att

skapa ett bättre samhälle genom att förändra attityder.

Musiken och kostymerna för direkt tankarna till nordligare

breddgrader och då ursprungsbefolkningen konfronteras

med och kuvas av teknologi, våldsamhet och list förstår

man att det är kolonialiseringens problematik som gruppen

vill skapa debatt kring. När föreställningen, som beskriver

Danmarks kolonialisering av Grönland, är över sitter

publiken blickstilla och knäpptysta med ögon som lyser.

Det är så här det känns när teater verkligen berör. Medan

folk ger sig av och debatten tar vid utanför salen sätter

jag mig ned med gruppen för att fundera på hur man

genom teater kan göra intryck hos åskådaren och skapa

samhällsförändring.

C:NTACT

C:ntact är en dansk teatergrupp bestående av ungdomar i

15-25 års åldern med såväl utländsk som dansk bakgrund,

som framför skådespel som lyfter upp invandrarungdomars

problem och livet i Danmark sett ur deras ögon.

Projektets ”Task Force” består av sex ungdomar som

reser runt till skolor, konferenser, institutioner – överallt

där det finns behov av att förstå invandrardebatten ur ett

nytt perspektiv. Ungdomarna i gruppen använder historier

från sina egna liv och tillsammans med professionella

instruktörer utvecklas scenerna, som sätts samman till

föreställningar innehållande både humor och djupt allvar.

– Idén uppstod då vi märkte hur stor fokus som

lades på invandringsfrågor inför alla nationella val. Man

delade in Danmark i ”vi” och ”de” och antog att ”vi” var de

som alltid hade rätt. Vi ville bjuda in invandrarungdomar i

diskussionen och låta dem berätta sina livshistorier. Vi ville

undersöka indelningen av människor i ”dem” och ”oss” och

bygga broar mellan folkgrupper i vårt land som helt tydligt

inte känner eller förstår varandra. Vårt mål är inte att lösa

problemen. Vi vill berätta historier och starta debatt. Har vi

öppnat ett fönster för någon, har vi uppnått det vi strävade

efter.

Det är ett vitt spektrum av teman som behandlas;

från osäkerhet, vänskap och familj till historier om krig,

fördomar och rasism. Resultatet blir en underhållande

teaterföreställning som sparkar liv i debatten om integrering

och om hur det är att vara ung i Danmark.

– Upplägget varierar, men vanligtvis är vi sex

skådespelare som framför en föreställning på 20-30

minuter, varefter man öppnar upp för dialog och debatt

med publiken. Det enda som krävs är alltså lite golvplats.

Gruppen ser teaterprocessen som ett socialt

experiment. Genom att berätta en historia på scen kan man

tvinga betraktaren att se på världen ur ett annat perspektiv.

– Det mest rörande minne jag har är från en föreställning

om diskriminering vi visade i Billund. Efteråt kom en man

fram till oss och tackade oss för att vi fått honom att

skämmas.

Även om huvudsyftet med gruppens arbete är

att upplysa och förändra samhällets attityder så fungerar

teatern också som ett verktyg för invandrarungdomarna att

förverkliga sig själva och stärka sitt självförtroende.

– Det här är en dröm som går i uppfyllelse. Jag

har länge upplevt att människor i Danmark har en förvriden

bild av det grönländska folket. Nu får jag chansen att visa

hur vår verklighet ser ut. Dessutom har den här processen

fått mig att inse många saker. Det är tabu att tala om

nationella problem i Grönland och därför har jag blundat för

sanningen. Nu vågar jag se människor för vem de är och

vara stolt över mitt ursprung.

FRÅN DANMARK TILL

NICARAGUA OCH TILLBAKA IGEN

Att det var just kolonialiseringen av Grönland som

föreställningen vi nyss tagit del av handlade om är ingen

slump. Föreställningen växte fram ur ett samarbetsprojekt

mellan gruppen Taskforce och teaterutövare från

Nicaragua. Nicaraguanerna kommer själva från ett

kolonialiserat land, i vilket först Spanien och sedan USA

haft otroligt stort inflytande. En skådespelare i Taskforce-

gruppen kommer från Grönland och henne är konflikten

närmast. Men religionskriget mellan väst och mellanöstern

som vi kan läsa om dagligen delar delvis samma

kolonialiseringsproblematik i och med att media målar upp

den ena sidan som ociviliserad och hotfull.

– Det viktigaste när man gör den här typen av teater är

att såväl skådespelare som betraktare kan relatera till det

som spelas upp; antingen direkt eller indirekt. Vi har ett

budskap som vi vill framföra och vi vill göra det med effekt.

Pedro Pablo Martínez Méndez döljer inte sin beslutsamhet.

Pablo, som är en av ledarna för projektet, kommer från

León i Nicaragua där han har arbetat med olika former av

teater och scenframställning med unga i 20 år. Han höjer

ögonbrynen av oförståelse vid frågan om varför just teater

är så kraftfullt om man vill åstadkomma samhällsförändring.

– Det går inte att skilja teatern från människan. Fundera på

hur vi samverkar i vårt dagliga liv; vi uttrycker våra åsikter

och våra önskemål genom vårt sätt att vara och agera.

Andra betraktar oss och skapar sig en uppfattning om vem

vi är. Relationer bygger på vår förmåga att se oss själva i

andra, förstå varandra genom symbolik och uttryckssätt,

utbyta tankar och idéer. Det här är teater; samverkan

mellan skådespelare och publik. Skillnaden är att genom att

iscensätta budskapet sätter man ljus på det väsentliga.

Det är under Pablos och hans nicaraguanska

medarbetares regi som samarbetet framskridit. En dansk

solidaritetsorganisation som sänder volontärarbetare

till Nicaragua har känt till Pablos och de andras arbete

med barn och unga i kulturcentra i León under en

längre tid och bjöd dem till Danmark för ett kulturutbyte

och projektsamarbete med teatergruppen C:ntact.

Arbetsmetoderna man använt sig av har vuxit fram genom

många års erfarenhet av gatu- och forumteater med barn

och unga på gator och landsbygd i Nicaragua.

– Vi arbetar ofta med unga människor, så därför utgår

vi ifrån ett socialt problem som berör ungdomar. Alla i

gruppen får i uppdrag att gå ut i samhället och skapa sig en

vidare uppfattning av problemet. När alla är klara med sin

individuella förståelseprocess sätter vi oss ner tillsammans

för att diskutera problemet och undersöka varandras

uppfattning av det.

Diskussion och dialog är centralt för deras

arbetssätt, eftersom varje skådespelares perspektiv måste

få genomsyra slutresultatet.

– Varje skådespelare föreställer sig en karaktär och

konstruerar en personhistoria som berättas för de andra

i gruppen. Berättelsen är centrerad kring en konflikt eller

en problemställning, som leder till andra konflikter. Olika

övningar, med eller utan text, med eller utan tal, med eller

utan kostym, används för att skapa en helhet utifrån varje

skådespelares personliga upplevelser och förståelse.

Det är fascinerande att lyssna på när Pablo

berättar om sitt liv och sin arbetsfilosofi. Att han arbetat

mycket med fysisk teater och clowngestaltning märks inte

minst då han återberättar minnen från olika föreställningar.

– Vi vill nå publiken med vår historia, möjliggöra

identifikation och få dem att öppna upp för alternativ och

nya möjligheter. Framför vi en föreställning i en ny stad

brukar vi gå ut och prata med människorna, äta med dem,

dansa med dem, skratta med dem och ta del av deras

sorger. Vi lär oss leva som de, så att vi kan förstå hur de ser

på världen.

Det är främst författarna och teaterutövarna Dario Fo från

Italien och Augusto Boal från Brasilien som Pablo och hans

kolleger låtit sig inspireras av.

– Men det som står i böckerna står i böckerna.

Det här är vår verklighet. Scenens fyra väggar existerar inte

för oss utan vi lever med publiken och de lever med oss.

Det här är vad vi kallar populär teater i Nicaragua. Ni borde

pröva det hos er.

Liksom tanken om att människan inte kan

separeras från teatern, menar Pablo att man inte kan

läsa sig till hur man skapar förändring genom teater

eftersom man aldrig kan förvänta sig vad människorna

som är involverade i processen kommer att bidra med.

De många exemplen och anekdoterna han levererar från

teaterupplevelser i såväl Nicaragua som olika länder i

Europa ger styrka åt hans ord.

– För ett år sedan genomförde vi ett projekt med

barn i fem skolor på landsbygden i Nicaragua. Vi ville få

de vuxna att förstå hur betydelsefullt det är att barn får

grundläggande utbildning. Genom föreställningar som

visade på hur framtiden ser ut för en person som inte har

någon utbildning fick vi dem att inse vad deras val har för

effekt på deras framtid. Teatern erbjuder en plattform för

att träna beteende, utvärdera handlingssätt och hitta på

alternativ. Det är inte konstigare än så.

Pedros myspace-sida:

www.myspace.com/pedropablomm

Information om C:ntact:

http://bettynansen.dk/

TEATErn - En plATTFOrM För SAMHällSFörVAnDlingTEXT: HANNA BACKMANBILD: FREJ VUORI

33 • TEATERN

Bagnères-de-Bigorre enligt Wikipedia: En kommun i sydvästra Frankrike i hjärtat av Pyrenéerna // Omkring 9 000 invånare // Området var redan under romartiden känt för sina källor med

järn- och kalksulfatrikt vatten på mellan 31 och 51 grader.

Staden Bagnères-de-Bigorre är helt magisk, förutsatt att du tycker om vyerna, och dem kan ingen tycka illa om. För att vara en så ytterst liten stad är den fylld av mycket mera liv än

man skulle kunna tänka sig. Om man till exempel går omkring i saluhallen eller på marknaden, så kan man lätt höra de mest hetsiga förhandlingar om allt från priser till morgondagens

planer. Människorna i sig är också helt underbara, om det bara har att göra med hur de uttrycker sig eller om de är så otroligt hyggliga i sig är något som jag ännu inte lyckats lista ut. De

två gånger jag befunnit mig i Bagnères-de-Bigorre har jag aldrig blivit bemött av någon på ett negativt sätt – eller det var ju den gången då ett franskt fyllo kom och… ja, men det var inte

ens i Bagnères och är en helt annan historia. Om man åker en bit bort från den lilla idyllen, behöver man inte åka långt förrän man stöter på närmaste berg, eftersom staden ligger mitt

inne i bergskedjan Pyreneérna. Det är helt omöjligt att hinna se allt som denna del av Frankrike har att bjuda på, och ännu mindre de närliggande spanska delarna. De två gånger som jag

befunnit mig i Frankrike har jag inte ens hunnit se en bråkdel av allt det som finns att se. Många av Bergen i området har också ytterst små fina slingrande vägar. Bagnères-de-Bigorre

befinner sig på cirka 600 meter över vattenytan, ändå ligger staden mellan bergen. Vart man än går i Bagnères så är man aldrig långt ifrån ett litet mysigt café eller en fin liten restaurang

med en ytterst trevlig uteservering och helt otrolig mat. Jag har aldrig tröttnat och kommer nog aldrig att tröttna på den lokala mat som serveras. Om man mot förmodan tröttnar på allt

det fina så är det inte långt till Andorra och ännu kortare väg till Spanien. I Andorra finns det inte så mycket att göra sommartid, men på vintern finns där allt från billig sprit till underbar

skidåkning på helt kort avstånd från Bagnères. På den spanska sidan finns däremot också fina delar av Pyrenéerna som också de är värda ett besök. Det är något speciellt med att färdas

mellan de olika orterna och samtidigt avnjuta det storslagna landskapet, och passera de olika små byarna med sin egen lilla charm. Jag råder dig till fullo att besöka dessa södra delar av

Frankrike eller de norra delarna av Spanien.

Ett rese-reportage:Bagnères-de-Bigorre, Södra Frankrike TEXT OCH BILDER: FREJ VUORI

34 • BAGNÈRES-DE-BIGORRE 35 • BAGNÈRES-DE-BIGORRE

Du som studerar får

50 % studierabattpå Västra Nyland, Hufvudstadsbladet,

Borgåbladet och Östra Nyland.

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Vi begränsar rättigheten till studierabatt till sex år. Ange läroanstalt, numret

på ditt studentkort samt födelsedatum när du tecknar din prenumeration. Utnyttja studierabatten fast någon annan betalar din prenumeration!

Nu kan du prenumerera skilt på Volt!Som studerande får du 35 % rabatt på Volt.

FSS-FÖRMÅNERUnder höstterminen kommer Finlands svenska skolungdomsförbund att se till att alla medlemmar får nya förmåner som endast gäller med FSS-studiekortet. Den uppdaterade förmånslistan kommer att finnas i varje Elevbladet.

Ny förmån för detta läsår:

Hufvudstadsbladet:“Ota riski- rakastu suomenruotsalaiseen” t-shirt för 13€ (normalt pris: 15 €)

ÄR DIN FSS-KALENDER RUTIG, FÖRKLÄDD MED KLISTERMÄRKEN ELLER KANSKE LIK EN REGNBÅGE? SKICKA IN ETT FOTO PÅ DIN PIMPADE OCH SNYGGA KALENDER TILL ELEVBLADET@SKOLUNGDOM.FI.

VINSTEN ÄR NÅGOT ALLDELES SPECIELLT, NÄMLIGEN EN EGEN DAG! VINNARENS EGEN FÖDELSEDAG KOMMER NÄMLIGEN ATT BLI UTMÄRKT I UNGDOMSKALENDERN FÖR ÅR 2009/2010.

SÅ, VAD VÄNTAR DU PÅ?BEKÄNN DIN KONSTNÄRLIGHET OCH LÅT OSS SE DITT ALSTER TILL KALENDER!

37 • FRÄMLINGAR

”Den här historien har aldrig gjorts tidigare!”. Ungefär så marknadsför Svenska

Yle höstens storsatsning som går i historiens och nutidens tecken. Genom ett

programpaket på tre separata delar vill FST5 uppmärksamma att det gått 200 år

sedan Finska kriget. Men fungerar en dramaserie, en kortfilm och en manustävling

som helhet? EBL reder ut konceptet.

Främlingar 1808-2008

I höst kan FST5:s publik knäppa på sin tv och för att få ett genomtänkt paket av historia,

underhållning och brännheta frågor. Under 60 minuter tio höstsöndagar framöver varvas en

rövarhistoria med en talkshow, och dessutom introduceras en kortfilm på fem minuter – allt

detta går under rubriken Främlingar.

Rövarhistorien

En av grundpelarna i Främlingar 1808-2008 är tv-serien med Magnus Fredrik Skielm och

Finska kriget i fokus. En kall februaridag år 1808 hamnar den blåögde informatorn Skielm

mitt i det finska kriget, och på ett ögonblick försvinner allt det trygga i tillvaron. Borta är

hans älskade Sophie, och själv sitter han fånge på fästningen Sveaborg. Tv-serien Magnus

Fredrik Skielm – en rövarhistoria följer Skielms jakt efter kärleken och Sophies önskan om

förnuft i ett krigshärjat Finland. Serien, som låtit sig inspireras av Voltaires Candide, sänds

i tio delar under hösten. I huvudrollerna ses Elmer Bäck och Tove Qvickström och för regin

står Sakari Kirjavainen.

Talkshowen

200 år av händelser. Det är temat för talkshowdelen av programpaketet Främlingar. Hur

såg en hjälte ut för 200 år sedan, och vilka egenskaper måste en person ha år 2008 för att

kallas hjälte? Med Tomas Perret i spetsen behandlar talkshowen ämnen som påverkar våra

liv och världen runtomkring oss. I diskussionen deltar tre ungdomar och dessutom gästas

talshowen av en person som fördjupat sig i veckans tema.

Kortfilmerna

Vad händer med ättlingarna till huvudpersonerna i rövarhistorien – Skielm och Sophie?

Den frågan vill programseriens kortfilmer ge svar på. Under hösten har publiken själv fått

skicka in förslag till kortfilmsmanus. Bland manusförslagen väljer en jury sedan tio vinnande

bidrag. Vinnarna får professionell hjälp med att färdigställa manuset – och möjlighet att

vara med under själva inspelningen. Kortfilmerna, som utspelar sig i modern tid, sänds i

tio självständiga avsnitt med varsitt tema. Kortfilmerna är det sista blocket i det tredelade

programpaketet.

Främlingar 1808-2008 går på FST5 söndagar klockan 21:50

EBL TAR PULSENPÅ ”FRÄMLINGAR 1808-2008”

38 • RUDOLF DONNER

”En kortfilm om minnets lömskhet och om hur bekanta kan förväxlas med

främlingar”. Så beskriver Rudolf Donner, en av vinnarna i manustävlingen, sitt fem

minuter långa kortfilmsbidrag. Men hur föds ett kortfilmsmanus och hur känns det

när ens egna ord plötsligt får kropp och själ?

Spännande, skönt, inspirerande. Det några av adjektiven som Rudolf Donner, 18,

upprepade gånger lyfter fram när han berättar om de senaste veckornas upplevelser, vilka

mycket väl skulle kunna liknas vid en dröm som går i uppfyllelse.

Mycket har nämligen hänt i Rudolfs liv sedan han skickade in sitt bidrag till

manustävlingen Främlingar. Men deltagandet var långt ifrån planerat.

– Morsan hade skickat e-post till mig om tävlingen, men hon spammar mig alltid med en

massa mail så jag ignorerade det först. Sen tog jag mig en funderare. En missad chans

kunde ju trots allt vara en missad möjlighet.

Så Rudolf kavlade upp ärmarna och satte igång hjärnverksamheten. Med några

stödord på ett papper, och med tanken om att manuset skulle bli överraskande och absolut

inte förutsägbart, satte han igång skrivandet. Några timmar senare, klockan fyra på natten,

var han redo att skicka in sitt bidrag ”Känner jag dig?”.

Dagen därpå ringde telefonen.

– Ganska snabbt efter att det blev klart att jag var en av vinnarna i

manustävlingen träffade jag dramaturgen Annina Enckell. Vi gick tillsammans genom

manuset för att se vad som kunde förbättras. Det är härligt att jobba med experter! Det är

fantastiskt hur mycket tankar de har som jag inte alls skulle komma på.

Trots att Rudolf fick hjälp med bland annat dramaturgin var det i slutändan han

själv som ansvarade för det praktiska arbetet med att skriva manuset. Och lätt har det inte

varit.

– Det var roligt, men väldigt krävande, att skriva dialogen. Jag ville ju att det skulle kännas

äkta, men samtidigt var det är svårt att alltid tänka sig vad just den personen skulle säga i

just den situationen. Jag ville ge något bra för skådespelarna att bygga vidare på, och det

är inte alltid helt lätt.

Det visar sig att Rudolf tycker om att skriva, trots att han fram till nu mest skrivit

skoluppsatser och texter för skrivbordslådan. Men på frågan om det är så att kortfilmen är

självbiografisk får jag ett lite tvetydigt svar.

– Jag skulle nog inte ha skrivit om att tappa minnet om jag inte själv gått genom det någon

gång… så jo, till den grad bygger det väl på egna upplevelser. Jag försökte mest tänka vad

människor vill ha, och vad som kan intressera dem.

När det blir tal om själva inspelningen av ”Känner jag dig?” lyser Rudolfs ögon

upp, och det märks att han är inspirerad.

– Det är jättespännande att se sin egen story bli verklighet och att se skådespelarna göra

sina egna tolkningar av det jag skrivit. Hela den här processen med att få sin egen film

på TV är något jag aldrig kommer att glömma. På samma sätt kommer jag nog alltid att

minnas hur jobbig skrivprocessen var när jag visste hur historien skulle sluta, men inte hade

en aning om hur jag skulle lyckas ta mig dit.

Medan vi talar om manustävlingen visar det sig att Rudolf ännu inte sett den

slutliga versionen av kortfilmen. Trots det verkar han rätt avslappnad i stolen mitt emot mig.

– Jag har alltid velat arbeta med film, men jag har väntat på det där ”något” som skulle dra

mig in i branschen. Den här kortfilmen ger hopp för framtiden, och dessutom är jag nöjd

med det jag sett hittills.

Vad som började som en impuls mitt i natten har nu tagit sig uttryck i såväl skrift

som film, och det är inte många dagar kvar tills ”Känner jag igen dig?” och Rudolf Donner

presenteras för FST5:s publik.. Men publikresponsen är något som Rudolf ändå verkar ta

med ro.

En liten uppmaning har han i alla fall:

– Filmen är bara fem minuter, så stäng inte av mitt i!

Vem är Rudolf?

Ålder: 18

Bor: Kommer från Ekenäs men har bott i Helsingfors i fyra år.

Studerar: Vid Brändö gymnasium.

Vad vill du bli när du blir stor? Jag drömmer om att få göra en egen långfilm, men jag är

samtidigt medveten om hur svårt det är att göra det i Finland.

Erfarenhet av att skriva Ingen erfarenhet av att skriva manuskript – har främst skrivit

texter till skolan.

Inspirationskällor För projektet: Regissörer och filmer där det finns mystik, exempelvis

Hitchcock-filmer är väldigt inspirerande. I livet: Min pappa.

Vad gör du när du inte skriver kortfilmsmanus? Jag är en sån där som inte riktigt gör

något, bara går i skolan och jobbar, typ.

Vad vill du göra efter att du tagit studenten? Först är det nog armén som gäller, och

sedan efter det har jag tänkt ta ett mellanår innan jag börjar studera.

Rudolfs film ”Känner jag dig?” visas på FST5 söndagen den 12 oktober.

“KÄNNER JAG DIG?”FRÅN IDÉ TILL FEM MINUTER FILM MED RUDOLF DONNERTEXT OCH BILD: JENNI TUOVINEN