Upload
others
View
9
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
Elektrokardiografi - EKG
Helena Gustafsson2020
EKG är summationen på kroppsytan av enskilda
aktionspotentialers propagation genom hjärtat
Hjärtat består av muskel lager arrangerade i olika riktningar
Summationen av AP blir en vektor med storlek och riktning
Elektroder med potentialskillnad (bipolär avledning)
eller indifferent elektrod (unipolär avledning).
Placering av elektroder
Den explorerandeelektroden definieras
som positiv (pilspetsen)
Registrering avde- och repolarisering Kammarvägg EKG-elektrod
lumen
Registrering
Ju fler muskelceller per tidsenhet
som depolariseras desto högre
utslag
Hjärtats de- och repolarisering
Tolkad via extremitetsavledning I
EKG registrerar vektorer (impulser med riktning och storlek) i olika tidsfaser av hjärtats elektriska aktivering.
• Depolariseringen startar i sinusknutan och fortleds via retledningssystemet
• Repolariseringen startar epikardiellt
Avledning I
Avledning I
Cabrera systemet
Extremitetsavledningarna i ett 6-axlat
koordinatsystem i relation till hjärtat
Einthovens triangel
Extremitetsavledningar
Extremitetsavledningar (6 st)
Dessa avledningar ser hjärtat i frontalplanet (vertikalt) och kan beskrivas som en cirkel med ett inlagt koordinatsystem.
Varje avledning registrerar från en egen vinkel i koordinatsystemet. Vinkeln får man via elektrodernas laddningsdifferenser (3 elektroder, en på varje arm och en på vänster ben). Om vektorn (summationen av depolarisationerna i hjärtat i ett visst tidsögonblick) rör sig mot en avledning blir utslaget positivt, och vice versa.
Avledning III och aVF kallas inferiora eller diafragmalaavledningar
Avledning I och aVL kallas laterala avledningar, vänsterkammarens laterala vägg.
AVR vänds till –aVR och registrerar tillsammans med avledning II från det apikala, laterala området
-aVR (+30o)
Bröstavledningar (6 st)
Dessa avledningar (6 st elektroder) ser hjärtat i horisontalplanet, anteriort.
Om vektorn (summationen av depolarisationerna i hjärtat i ett visst tidsögonblick) rör sig mot en avledning blir utslaget positivt, och vice versa. Exakt placering är viktig för utslaget.
Avledning V1 och V2 ligger över höger kammare, V3 och V4 ligger över septum och V5 och V6 liggeröver vänster kammare.
Bröstavledningar
Extremitetsavledningar
Tolkning av EKG
Det normala EKG utseendetP-våg, PQ-sträcka, QRS-komplex, ST-sträcka, T-våg
QRS-komplexetR kallas den första positiva vågen efter PQ och S är negativa (Q före R och S efter R)Djup Q är alltid patologisk
EKG registrerar ett tidsförlopp
Extremitets-
avledningar
Bröstavledningar
Bröstavledningarna
Standard EKGExtremitets- och bröstavledningarna placerade
i varsin kolumn i ett 12-avlednings EKG
FLIMMER OCH FLADDER
EKG förändringar vid ischemi och infarkt
EKG - en kort sammanfattning
EKG är ett redskap med anmärkningsvärd klinisk relevans, både med tanke på den enkla
registreringsmetodiken och för den mångfald av information som kan utläsas i olika situationer.
EKG är ett diagnostiskt hjälpmedel vid många allvarliga tillstånd såsom vid hjärtinfarkt,
arytmier, belastning av vänster kammare vid hypertension eller höger kammare vid akut
lungemboli. Men metoden är dock helt beroende av tolkarens kompetens!
EKG är inget annat än registrering av hjärtats elektriska aktivitet.
Hjärtcellens vilopotential är negativ, dvs. insidan är negativt laddad jämfört med utsidan.
Hjärtceller som förlorar sin negativa insida depolariseras och denna depolarisering sprids från
cell till cell, vilket motsvarar en elektrisk ström som kan registreras av elektroder på huden.
Hjärtcellen återfår sin negativa laddning via repolarisation som också är möjlig att registrera via
elektroder.
EKG registreringens vågor har duration (tidsförlopp) och amplitud och representerar en
summation av hjärtmuskelcellernas elektriska aktivitet. Man kan också beskriva registreringen
som en vektor med både storlek och riktning. Ju mer muskel som depolariseras/repolariseras per
tidsenhet, desto högre amplitud. Duration mäts i millisekunder och amplitud i millivolt. Vågorna
registreras på remsor med rutmönster, en stor ruta svarar mot 0,2 ms horisontellt och 0,5 mV
vertikalt.
P-vågen är den första registreringen i en hjärtcykel. Den är en registrering av hela
depolarisationens spridning genom förmaksmuskulaturen. När depolarisationen är komplett
återgår EKG-registreringen till baslinjen. P-vågens första del speglar framförallt höger förmak
och dess senare del vänster förmak.
Depolarisationens vidare spridning till kammaren går via AV-noden där en fördröjning sker.
Själva AV nodens depolarisation registreras inte på EKG men ger en ca 0,2 ms fördröjning innan
kammarkomplexets depolariseringsvåg registreras. Inom denna tysta sekvens ryms också
retledningssystemet som fortleder depolarisationen ned i septum via His’ka bunten, dess vänstra
och högra gren, där en vänstra brukar dela sig i en septal fascikel, samt en främre- och bakre
fascikel, och så småningom ut i kammarmuskulaturen via purkinjeceller.
Kammarens depolarisation registreras som QRS komplex, storleken speglar kammarmassa.
Om den första vågen är negativ (nedåt) kallas den Q. Den första positiva (uppåt) vågen kallas R
(den andra R) och en negativ våg efter den positiva kallas S-våg.
Den första delen av komplexet speglar depolarisering av septum (från vänster till höger) och ses i
vissa avledningar som en liten Q-våg.
Höger och vänster kammare depolariserar ungefär samtidigt men det vi ser i de flesta avledningar
är framförallt vänster kammares depolarisation beroende på dess större muskelmassa.
Efter depolarisering följer en kort refraktärperiod och därefter repolariseras myocardiet, vilket
registreras på EKG som en T-våg. Förmakens repolarisation har döljts i QRS komplexet.