Ekonomisk utsatthet och social trygghet 2016 · 2016:7 Ålänningars alkohol-, narkotika- och tobaksbruk samt spelvanor 2016 2017:1 Den framtida kommunindelningen på Åland – en

Rapport 2018:6

Ekonomisk utsatthet och social

trygghet 2016

Utredningsrapport. Century Gothic

22p. En spalt, version 1

Underrubrik till utredningsmall med en spalt

De senaste rapporterna från ÅSUB

2015:1 Konjunkturläget våren 2015

2015:2 Ekonomisk utsatthet och social trygghet 2012

2015:3 Arbetsmarknadsbarometern 2015

2015:4 Framtida finansiella relationer mellan Åland och Finland

2015:5 Ålänningarna och miljön

2015:6 Medborgarundersökning: Mariehamn hösten 2015

2016:1 Med en fot i arbetslivet. Högskolepraktik på Åland 1997–2014



2016:4 Kollektivtrafik i Mariehamn våren 2016. En enkätstudie om attityder till den lokala busstrafiken

2016:5 Slututvärdering av Landsbygdsutvecklingsprogrammet för landskapet Åland 2007–2013

2016:6 Språkbehovet i det privata näringslivet

2016:7 Ålänningars alkohol-, narkotika- och tobaksbruk samt spelvanor 2016

2017:1 Den framtida kommunindelningen på Åland – en enkätstudie

2017:2 Ålandsprovet i matematik. En mätning av matematikkunskaperna i årskurs 6 hösten 2016


2017:4 De äldres delaktighet på Åland


2017:6 Utvärderarnas fördjupade årsrapport för 2016. Ålands landsbygdsutvecklingsprogram 2014–2020

2018:1 Ålands gymnasium 2011 – 2017. Utvärdering för utveckling


2018:3 Utvärderingen av Landsbygdsutvecklingsprogrammet för Åland 2014. Årsrapport med te-matiska fördjupningar 2018


2018:5 Tillitsstudie för Åland 2018

ISSN 1455–1977

Förord

Ålands landskapsregering beslöt i sin bud-

get för 2018 att anslå medel för en uppfölj-

ning av ÅSUB:s tidigare rapporter om eko-

nomisk utsatthet. Detta numera återkom-

mande uppdrag inleddes när ÅSUB år 2007

genomförde en studie av ekonomisk utsatt-

het och social trygghet på Åland som

byggde på individmaterial från 2004 (Rap-

port 2007:4).

Huvudsyftet med den studien var att under-

söka hur den del av det sociala trygghetssy-

stemet som faller under Ålands lagstift-

ningsbehörighet fungerade i praktiken, och i

vilken mån de olika bidragen minskade ris-

ken för relativ fattigdom. På basen av rap-

portens slutsatser höjdes barnbidragen och

ensamförsörjartillägget och den del av barn-

bidraget som räknades som inkomst vid

fastställandet av utkomststöd minskades.

En uppdatering av den första utredningen

genomfördes i två faser 2014–2015. I den

första fasen användes aggregerade kvantita-

tiva data, men även kvalitativ information

som samlades in genom intervjuer med eko-

nomiskt utsatta barnfamiljer (Rapport

2014:7). Fas två var en genomgående kvanti-

tativ studie och byggde på data från 2012

(Rapport 2015:2). Ett av huvudmålen i den

utredningen var att bedöma om de föränd-

ringar som genomfördes mellan åren 2008

och 2012 i den delen av bidragssystemet som

föll under åländsk behörighet kunde betrak-

tas som ändamålsenliga.

Efter att utredningen gjordes, från och med

år 2013, höjdes grunddelen i utkomststödet

samtidigt som landskapsregeringen bibehöll

de åländska barnbidragsnivåerna trots att

man sänkte dem i Finland i övrigt. Förelig-

gande projekt ger möjlighet att följa upp ef-

fekterna av denna förändring.

Den föregående utredningen om ekonomisk

utsatthet (ÅSUB Rapport 2015:2) kunde kon-

statera att gruppen hushåll helt utan

deklarerad nettoinkomst var uppseende-

väckande stor. Föreliggande utredning kom-

mer därför att sätta särskild fokus på dessa

hushåll och se hur deras situation är bland

annat avseende arbetslöshet och sociala

stöd.

Utredningen använder dels publicerad sta-

tistik från olika myndigheter såsom Statistik-

centralen, FPA och THL (Institutet för hälsa

och välfärd). För det andra används individ-

baserade data om befolkningens inkomster

och transfereringar samt om i vilken sorts

hushåll personerna i fråga bor.

Uppföljningen av hur olika hushållstyper

påverkas av de olika formerna av sociala

transfereringar och hur de olika transfere-

ringarna samverkar grundar sig på samma

kvantitativa metoder som vid 2007- och 2015

års studier. Som grund används den relativa

fattigdomsgränsen som referenspunkt för att

bedöma omfattningen av den ekonomiska

utsattheten.

Som komplement till den heltäckande empi-

riska undersökningen har vi i den så kallade

SISU-modellen skapat en simulerad individ-

databas för att studera effekterna av föränd-

ringar i bidragsnivåerna.

Utredare Richard Palmer har varit ansvarig

för projektet och är även författare till före-

liggande rapport. Forskningschef Jouko Kin-

nunen har med hjälp av den så kallade SISU-

modellen bland annat jämfört utnyttjande-

graden av utkomststöd på Åland och i Fin-

land.

Mariehamn i november 2018

Katarina Fellman

Direktör

5

Innehåll

Förord ....................................................................................................................................................... 3

Innehåll .................................................................................................................................................... 5

Figurförteckning ....................................................................................................................................... 7

Tabellförteckning ...................................................................................................................................... 9

1. Sammanfattning .............................................................................................................................. 11

2. Introduktion. Data och metoder ...................................................................................................... 16

2.1 Syfte och bakgrund ........................................................................................................................ 16

2.2 Innehåll och upplägg ..................................................................................................................... 16

2.3 Begrepp, grundläggande frågor, metoder och data ...................................................................... 18

3. Fördelningen av inkomster och ekonomiska resurser ...................................................................... 20

3.1 Inledning. Förändringar i inkomstfördelningen ............................................................................. 20

3.2 Hushåll och personer utan beskattningsbar inkomst .................................................................... 23

4. Utkomststödets och de sociala transfereringarna i ett längre perspektiv ......................................... 24

4.1 Förändring över tid i andelen utkomststödstagare ....................................................................... 24

4.2 Underutnyttjas utkomststödet på Åland? ..................................................................................... 25

4.3 Regionala trender .......................................................................................................................... 27

4.4 Bostadsbidrag och arbetslöshet .................................................................................................... 27

5. Fattigdomsgränsen och de sociala transfereringarna ....................................................................... 29

5.1 Beräkningar med konsumtionsenhetsskala .................................................................................. 29

5.2 Den relativa fattigdomsgränsen .................................................................................................... 29

5.3 Den relativa fattigdomsgränsen på Åland i internationell jämförelse .......................................... 31

6. Fattigdomsgränserna före skattefria transfereringar ....................................................................... 33

6.1 Vilka ligger under gränsen? ........................................................................................................... 33

6.2 Enpersonshushåll under den relativa fattigdomsgränsen ............................................................. 34

7. Den relativa fattigdomsgränsen efter skattefria transfereringar ...................................................... 35

7.1 Bidragens effekt – den övergripande bilden ................................................................................. 35

7.2 Bostadsbidragens effekt på risken för relativ fattigdom hos ensamboende ................................ 36

8. Vem behöver utkomststöd? ............................................................................................................. 36

8.1 Utkomststödets beräkningsgrunder .............................................................................................. 36

8.2 Utgifterna för utkomststöd och frågan om praxis ......................................................................... 38

9. Transfereringarnas effekt på utkomstödstagarnas inkomster .......................................................... 39

9.1 Inledning ........................................................................................................................................ 39

9.2 Ensamboende och ensamförsörjare med utkomststöd ................................................................ 39

9.3 Makar och samboende med och utan barn .................................................................................. 43

9.4 Ensamstående med vårdbidrag ..................................................................................................... 46

6

9.5 Sammanfattning av bidragens effekt och hushållens bidragsberoende ........................................ 47

10. Prisutvecklingen för olika hushållsgrupper. Äldre ensamståendes ekonomiska situation ................. 52

10.1 Prisutvecklingen ............................................................................................................................. 52

10.2 Äldre ensamståendes ekonomiska situation .................................................................................. 53

11. Policyslutsatser ................................................................................................................................. 54

11.1 Har förändringarna i bidragssystemet varit ändamålsenliga? ....................................................... 54

Referenser .............................................................................................................................................. 56

Referenser .............................................................................................................................................. 61

12. Tabell- och diagrambilaga ................................................................................................................. 62

7

Figurförteckning

Figur 1. Ginikoefficienter för disponibel penninginkomst för Åland och Finland 2004–2016 .......................... 20

Figur 2. Ginikoefficient för disponibel inkomst och arbetslöshetsgrad 1995–2016 ......................................... 23

Figur 3. Hushållens disponibla penninginkomst per konsumtionsenhet. Procentuell årlig tillväxt för Finland och Åland 2004–2016 (2015 års penningvärde) ................................................................. 23

Figur 4. Hushåll utan beskattningsbar inkomst efter referenspersonernas modersmål. Procent 2004, 2012 och 2016 ................................................................................................................................. 24

Figur 5. Utkomststödstagare som andel av befolkningen och arbetslöshetsgrad på Åland och i Finland (procent) 1989–2016 .......................................................................................................... 25

Figur 6. Utkomststödstagare som andel av befolkningen och arbetslöshetsgrad (procent) 1989–2016 ......... 25

Figur 7. Trender i andelen hushåll med utkomststöd och arbetslöshetsgrad 2000–2016 ................................ 25

Figur 8. Estimerad täckningsgrad av utkomststöd enligt referenspersonens åldersgrupp i hushållen (procent) 2016................................................................................................................................. 26

Figur 9. Andel hushåll med utkomststöd och arbetslösa i Mariehamn (procent) 2000–2016 .......................... 27

Figur 10. Andel hushåll med utkomststöd och arbetslösa på landsbygden (procent) 2000–2016 ................... 27

Figur 11. Andel hushåll med utkomststöd och arbetslösa i skärgården (procent) 2000–2016 ......................... 27

Figur 12. Andelen hushåll med bostadsbidrag och öppen arbetslöshet 1996–2016 ........................................ 28

Figur 13. Andelen hushåll med bostadsbidrag och arbetslöshetsgrad (procent) 1996–2016 .......................... 28

Figur 14. Andelen hushåll med bostadsbidrag, utkomststöd samt andelen öppet arbetslösa 2004–2016 ................................................................................................................................................ 28

Figur 15. Personer under fattigdomsgränsen* i Finland, Åland, Sverige och EU åren 2004, 2012 och 2016. Disponibel inkomst, modifierade OECD-skalan ..................................................................... 32

Figur 16. Hushåll under den relativa fattigdomsgränsen 2012 och 2016, efter hushållets sammansättning (procent) .............................................................................................................. 34

Figur 17. Andel enpersonshushåll under den relativa fattigdomsgränsen* (procent) innan skattefria transfereringar efter referenspersonens åldersgrupp och kön 2012 och 2016 .............................. 35

Figur 18. Utkomststödstagare (hushållens referenspersoner) efter socio-ekonomisk ställning. Antal 2012 och 2016 ................................................................................................................................. 38

Figur 19. Utkomststödstagare (procent av invånarna) och utgifter för utkomststöd (euro per invånare, löpande priser) för Finland och Åland 2004–2015 .......................................................... 38

Figur 20. Ensamboende utkomststödstagares hushållsinkomst i förhållande till den relativa fattigdomsgränsen* (procent) före och efter skattefria transfereringar, 2004, 2012 och 2016 ................................................................................................................................................ 39

Figur 21. Ensamboende utkomststödstagares inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016 ................................................................ 40

Figur 22. Ensamstående utkomststödstagare med ett barn: inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016 ........................................................... 40

Figur 23. Hushållsinkomsten hos ensamstående utkomststödstagare med ett barn i procent av gränsvärdet för relativ fattigdom, 2004, 2012 och 2016 ................................................................ 41

Figur 24. Ensamstående utkomststödstagare med två barn: inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016 ........................................................... 42

Figur 25. Hushållsinkomst för ensamstående utkomststödstagare med två barn. Procent av

8

gränsvärdet för relativ fattigdom, 2004, 2012 och 2016 ................................................................ 42

Figur 26. Ensamförsörjare med tre barn med utkomststöd. Inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016 ........................................................... 42

Figur 27. Hushållsinkomst för ensamstående utkomststödstagare med tre barn. Procent av gränsvärdet för relativ fattigdom, 2004, 2012 och 2016 ................................................................ 43

Figur 28. Hushållsinkomst i procent av fattigdomsgränsen före och efter skattefria transfereringar för två vuxna och ett barn, 2004, 2012 och 2016 ........................................................................... 43

Figur 29. Hushåll med två vuxna och ett barn med utkomststöd: inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016 ................................................. 44

Figur 30. Hushållsinkomst i procent av fattigdomsgränsen före och efter skattefria transfereringar för två vuxna med två barn, 2004, 2012 och 2016 .......................................................................... 44

Figur 31. Hushåll med två vuxna och två barn med utkomststöd: inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016 ................................................. 45

Figur 32. Hushållsinkomst i procent av fattigdomsgränsen före och efter skattefria transfereringar för två vuxna, 2004, 2012 och 2016 ................................................................................................ 45

Figur 33. Hushåll med två vuxna utkomststödstagare: inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016 ................................................................ 46

Figur 34. Hushållsinkomst och skattefria transfereringar för ensamboende med utkomststöd och vårdbidrag, 2012 och 2016 .............................................................................................................. 46

Figur 35. Konsumentprisindex för olika hushållsgrupper 2004–2017 (2004 = 100) .......................................... 53

Figur 36. Andelen ensamboende 65 år och äldre under fattigdomsgränsen 2016 (glidande 5-årsmedelvärde, procent) ................................................................................................................. 53

Figur 37. Personer och hushåll under fattigdomsgränserna 2004. OECD- respektive modifierade OECD-skalan, innan och efter skattefria transfereringar. Omräknade gränser efter varje inkomstförändring ........................................................................................................................... 63

Figur 38. Personer och hushåll under fattigdomsgränserna 2012. OECD-, respektive modifierade OECD-skalan innan och efter skattefria transfereringar. Omräknade gränser efter varje inkomstförändring ........................................................................................................................... 63

Figur 39. Personer och hushåll under fattigdomsgränserna 2016. OECD-, respektive modifierade OECD-skalan innan och efter skattefria transfereringar. Omräknade gränser efter varje inkomstförändring ........................................................................................................................... 64

9

Tabellförteckning

Tabell 1. Hushåll som mottagit hushållsstöd i analysunderlaget efter hushållens sammansättning, 2004, 2012 och 2016 ........................................................................................................................................ 19

Tabell 2. Fördelningen av hushållens nettoinkomster* 2004, 2012 och 2016 .......................................................... 21

Tabell 3. Fördelningen av hushållens nettoinkomster* per decil 2004, 2012 och 2016 ........................................... 21

Tabell 4. Andel av inkomsterna* hos de 40 procent av hushållen med lägst inkomster, 2004, 2012 och 2016 ........................................................................................................................................................ 21

Tabell 5. Inkomsternas* tillväxt i procent hos de 40 procent av hushållen med lägst inkomster samt alla hushåll (2016 års penningvärde) ............................................................................................................ 22

Tabell 6. Hushåll utan beskattningsbar inkomst efter referenspersonernas åldersgrupp 2004, 2012 och 2016 ........................................................................................................................................................ 23

Tabell 7. Hushåll utan beskattningsbar inkomst efter referenspersonernas åldersgrupp. Procentuell fördelning 2004, 2012 och 2016 ............................................................................................................. 24

Tabell 8. Modellkalkyl av utnyttjandegraden av utkomststöd efter region 2016. Euro och procent ........................ 26

Tabell 9. OECD:s konsumtionsenhetsskala ................................................................................................................ 29

Tabell 10. Fattigdomsgränsen (OECD-skalan). Nettoinkomst per år 2004, 2012 och 2016 ....................................... 30

Tabell 11. Andel personer och hushåll under fattigdomsgränserna efter skattefria transfereringar (disponibel inkomst), 2004, 2012 och 2016............................................................................................ 32

Tabell 12. Andelen hushåll under den relativa fattigdomsgränsen* (OECD-skalan) efter antal personer i bostadshushållet 2004, 2012 och 2016 .................................................................................................. 33

Tabell 13. Andelen hushåll under den relativa fattigdomsgränsen före och efter transfereringar (OECD-skalan), 2004, 2012 och 2016 ................................................................................................................. 36

Tabell 14. Andelen ensamboende under den relativa fattigdomsgränsen* före och efter bostadsbidrag (procent) efter kön, år 2004, 2012 och 2016 .......................................................................................... 36

Tabell 15. Beräkningsgrunder för utkomststöd ......................................................................................................... 37

Tabell 16. Hushåll som mottagit utkomststöd efter hushållstyp 2004, 2012 och 2016 (antal och procentuell andel av hushållen med utkomststöd) ................................................................................ 37

Tabell 17. Medelinkomst (netto, per konsumtionsenhet) för hushållen med utkomststöd respektive decil 1. Euro, 2016 års penningvärde 2004, 2012 och 2016 ........................................................................... 38

Tabell 18. De skattefria bidragens andel av utkomststödstagarnas nettoinkomst per konsumtionsenhet efter hushållstyp 2004, 2012 och 2016 .................................................................................................. 47

Tabell 19. Förändringsriktningar i beroendet av bostadsbidrag hos klienthushåll med utkomststöd efter hushållstyp 2004-2016 ........................................................................................................................... 48

Tabell 20. Förändringsriktningar i beroendet av utkomststöd efter hushållstyp, 2004-2016 ................................... 48

Tabell 21. Sammanvägda förändringsriktningar i beroendet av skattefria stöd hos klienthushåll med utkomststöd efter hushållstyp, 2004-2016 ............................................................................................ 49

Tabell 22. Nettoinkomstens och de skattefria bidragens andel av utkomststödstagarnas disponibla inkomst per konsumtionsenhet efter hushållstyp 2004, 2012 och 2016 ............................................... 50

Tabell 23. Avståndet till den relativa fattigdomsgränsen* (fattigdomsindex) hos hushåll med utkomststöd 2004, 2012 och 2016. (Negativa tal = under gränsen, positiva = över gränsen) .................................... 51

Tabell 24. Andelen hushåll och personer under fattigdomsgränser 2004, 2012 och 2016 innan och efter skattefria transfereringar. OECD-skalan respektive modifierade OECD-skalan...................................... 62

Tabell 25. Andelen enpersonshushåll under fattigdomsgränsen* innan skattefria transfereringar efter åldersgrupp och kön, 2004, 2012 och 2016 (procentenheter) ............................................................... 65

10

ÅSUB Rapport 2018:6

______________________________________________________________________________

11

1. Sammanfattning

Denna rapport är en uppdatering av ÅSUB:s

två tidigare utredningar om Ekonomisk utsatt-

het och social trygghet på Åland (Rapport 2007:4

respektive 2015:2). Den första byggde på indi-

vidmaterial från 2004, den andra på data från

2012. Föreliggande rapport i sin tur bygger

på data från 2016, de för ändamålet senast

tillgängliga. Genomgående i denna studie

görs en jämförelse mellan resultaten från de

två tidigare studierna.

Liksom tidigare är syftet även denna gång att

undersöka hur den del av det sociala trygg-

hetssystemet som faller under Ålands lag-

stiftningsbehörighet fungerar i praktiken och

i vad mån de olika bidragen minskar risken

för relativ fattigdom. Huvudfrågan är: vilken

effekt har de skattefria transfereringarna –

barnbidrag, bostadsbidrag, utkomststöd, un-

derhållsbidrag och vårdbidrag – haft var för

sig och sammantagna för att höja de utsatta

hushållens inkomst?

Analysens syfte är att på ett övergripande

plan redogöra för trender, förändringar och

samband i det skattefria bidragssystemets be-

tydelse för olika hushållstyper, åldersgrupper

samt kön och omfattar inte de mer detalje-

rade och tekniska aspekterna av hur enskilda

bidragsformer förhåller sig till varandra och

hur de beräknas.

Ett annat viktigt mål med utredningen är att

bedöma om de förändringar som genomför-

des mellan åren 2012 och 2016 i den delen av

bidragssystemet som faller under åländsk be-

hörighet kan betraktas som ändamålsenliga.

Här bör påpekas att även det faktum att be-

slutsfattarna har undvikit att justera barnbi-

dragen, ensamförsörjartillägget och utkomst-

stöd i takt med förändringarna av den all-

männa prisnivån, bör beaktas i samman-

hanget.

Effekten av höjningen av barnbidragen 2008

har kontinuerligt klingat av. Mellan 2008 och

2016 förlorade barnbidragen och ensamför-

sörjartillägget drygt 11 procent av sitt värde.

De förändringar i det skattefria transfere-

ringssystemet som genomfördes mellan 2004

och 2012 ökade i allmänhet bidragens relativa

effekt för de klienthushåll som lyfte utkomst-

stöd. Den ökande effekten berodde i första

hand på att inkomsterna i utgångsläget var

lägre 2012. Föreliggande studie fann att mel-

lan 2012 och 2016 ökade bidragsberoendet yt-

terligare. Undantaget var hushåll med en-

samförsörjare och ett till två barn.

Klientgrupperna med ensamboende och en-

samförsörjare lyftes i högre utsträckning över

gränsen för låg ekonomisk standard, eller den

relativa fattigdomsgränsen, 2016 jämfört med

2012. Därmed vändes utvecklingen för dessa

utsatta hushåll. En stor del av orsaken till

denna vändning kom sig dock av att dessa

hushållsgrupper hade förbättrat sitt utgångs-

läge i form av en relativ höjning av sina in-

komster (efter skatt inklusive pensioner och

arbetslöshetsersättning).

Rapporten analyserar fördelningen av in-

komster och ekonomiska resurser och föränd-

ringar i inkomstfördelningen. Enligt våra

mått på inkomstspridning/-ojämlikhet blev

Åland mer jämlikt mellan 2004 och 2012, men

sedan ser trenden ut att ha vänt mot ökad

ojämlikhet. Det skedde först en stor omför-

delning av inkomstandelen hos den tiondel

med mest inkomster till de övriga inkomst-

skikten fram till 2012, sedan fram till 2016

minskade återigen det rikaste skiktets andel.

Vår slutsats är att den avgörande faktorn

bakom förändringar i inkomstspridningen på

Åland är variationer i höginkomsttagarnas

kapitalvinster. Samtidigt visade det sig att

andelen av hushållens totala nettoinkomster

som tillföll den fattigaste tiondelen av hus-

hållen ändrades marginellt; från 7,3 till 8,0

procent, mellan 2004 och 2016.

Vi undersökte även särskilt andelen av

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

12

brutto-, netto-, och disponibla inkomsten hos

de 40 procent av hushållen med lägst inkoms-

ter. Mellan 2004 och 2012 ökade denna grupp

sin andel av hushållens totala disponibla in-

komst från 20,1 till 22,8 procent och andelen

förblev oförändrad 2016.

En särskild del av utredningens uppdrag var

att kartlägga hushåll och individer som helt

saknade inkomst. Det handlar om en mycket

liten grupp; 40 hushåll år 2016 (0,3 procent av

alla hushåll). Räknar man istället antalet indi-

vider i åldern 18 år och uppåt och som inte

studerade; 377, blir andelen betydligt större

(1,6 procent av motsvarande befolknings-

grupp). En stor majoritet av hushållens refe-

renspersoner (70 procent) och en knapp majo-

ritet (51 procent) av de berörda individerna

hade svenska som modersmål.

Utkomststödets och de sociala transferering-

arnas långsiktiga utveckling ägnas ett kapitel.

Här presenteras bland annat utkomststödets

utveckling och andelen mottagare av ut-

komststöd på Åland från början av 1990-talet

och framåt.

Rapporten klargjorde återigen det starka

sambandet mellan arbetslösheten och de

olika bidragsformerna. Vi slog fast att föränd-

ringar i arbetslösheten är den viktigaste för-

klaringsfaktorn till förändringar i andelen ut-

komststödstagare av befolkningen. Så ser det

även ut i Finland som helhet. Det mer an-

märkningsvärda var att de övergripande

trenderna i andelen hushåll med utkomststöd

och arbetslöshetsgraden för perioden 2000–

2016 går åt motsatta håll.

År 2004 ledde en arbetslöshetsgrad på 2,3

procent till en frekvens utkomstödstagare

motsvarande 3,0 procent av befolkningen me-

dan motsvarande siffror för år 2016 var 3,7

och 2,6.

Undersökningen visar även att trots en pro-

centuellt sett lika stor ökning av arbetslös-

heten och av antalet långtidsarbetslösa i Fin-

land och på Åland har tillväxten av utgifterna

för utkomststödet sett helt olika ut – den har

varit betydligt starkare i Finland.

Dessutom fann vi genom en estimering gjord

med vår så kallade SISU-modell att utnyttjan-

degraden av utkomststöd på Åland är endast

hälften av den i Finland som helhet. Medan

mer än hälften, 54 procent, av det berättigade

utkomststödet används i Finland är täck-

ningsgraden inte mer än 23 procent på Åland

enligt de registeruppgifter ÅSUB har tillgång

till. Av detta drog vi slutsatsen att det kunde

bero på att klienternas benägenhet att ut-

nyttja stödet är särskilt lågt i ett småskaligt

samhälle. Men det kunde även bero på bris-

tande kunskap om rättigheterna hos klien-

terna. Man kan inte heller utesluta att kom-

munernas och handläggarnas tolkning av kri-

terierna är hårdare på Åland än i Finland.

De regionala trenderna från och med 2008 går

isär gällande andelen hushåll med utkomst-

stöd; trenden uppåt i Mariehamn beroende

på en ökande andel yngre ensamstående och

ensamförsörjare i staden. Trenden har varit

svagt uppåt i skärgården men svagt neråt på

landsbygden.

Kostnadsutvecklingen för utkomststödet räk-

nat som euro per invånare skiljer sig markant

från utvecklingen i Finland under perioden

från 2004 till 2016. På Åland var kostnadsök-

ningen svag samtidigt som den i Finland steg

dramatiskt.

Liksom i den föregående utredningen fram-

gick här att samvariationen mellan arbetslös-

het och bostadsbidrag är lika stark som den

mellan arbetslöshet och utkomststöd. Vi fann

även att det på ett aggregerat plan skett en

omfördelning mellan utkomststödet och bo-

stadsbidraget mot en allt större andel av det

sistnämnda.

Det har under senare tid framkommit ett be-

hov av att reda ut de olika fattigdomsgrän-

serna för Åland och sätta in dem i ett jämfö-

rande perspektiv. Fattigdomsgränserna räk-

nas ut genom att ta hänsyn till hur hushållens


______________________________________________________________________________

13

sammansättning påverkar vad inkomsterna

räcker till för. Enligt den beräkningsmetod

som använts i ÅSUB:s tidigare rapporter (ba-

serad på den så kallade OECD-skalan och 60

procent av medianen av nettoinkomsten) låg

17,1 procent av hushållen under den relativa

fattigdomsgränsen år 2016. Uttryckt i euro in-

nebar det 15 257 på årsbasis för ett enpersons-

hushåll. Motsvarande gräns var 18,1 procent

år 2004 och 17,3 år 2012.

I vår genomgång betonade vi att man bör

vara synnerligen uppmärksam på de olika

definitionerna och uträkningssätten när man

jämför och tolkar fattigdomsgränser.

För att jämföra Åland internationellt behövde

vi använda en annan fattigdomsgräns som

blivit allmän hos Eurostat, beräknad på per-

soner, disponibel inkomst; den så kallade mo-

difierade OECD-skalan. Det gemensamma

för de olika fattigdomsgränserna för Åland är

att andelen hushåll respektive personer un-

der dessa sjunkit mellan 2004 och 2016. År

2016 hamnade 13,3 procent av ålänningarna

under gränsen att jämföra med 11,5 procent

av finländarna, 15,7 procent av svenskarna

och 16,9 procent av medborgarna i EU.

Vi fann att liksom 2004 och 2012 var det en-

samstående med två barn som löpte störst

risk att hamna under fattigdomsgränsen räk-

nad på nettoinkomsten innan tillskottet av

skattefria bidrag (nära 60 procent). Vart fjärde

ensamhushåll låg under gränsen, vilket inne-

bar en liten minskning sedan 2004 och 2012.

Av hushållen med två till fyra vuxna utan

barn hamnade i allmänhet en låg andel under

gränsen.

Andelen ekonomiskt utsatta – innan transfe-

reringar – har generellt ökat i åldersklasserna

under 60 år, medan den i allmänhet har mins-

kat i åldersgrupperna över 60. I synnerhet för

åldersgrupperna över 70 år kan man avläsa

en klar förbättring. Den yngsta åldersgrup-

pen bland männen (18–29 år) är den grupp

som fått se sin position försämras mest.

Kvinnornas ställning har förbättrats i det

längre perspektivet. Medan andelen ensam-

boende män under gränsen för låg ekono-

misk inkomst ökat något, från 21 till 23 pro-

cent 2004–2016, har motsvarande andel för

kvinnorna sjunkit från 32 till 26 procent.

I det kortare perspektivet såg vi att ensambo-

ende i åldersgrupperna 60 år och över över-

lag avsevärt förbättrat sin position under

2012 till 2016 medan övriga, yngre ålders-

grupper försämrat sin position.

Utredningen tittade även närmare på vilka de

skattefria bidragens effekter är. Vi började

med att se hur den relativa fattigdomsgrän-

sen förändrades efter skattefria transfere-

ringar. Genom att beräkna fattigdomsgränsen

först vid bruttoinkomst och sedan stegvis till

och med den slutliga disponibla inkomsten

fann vi att bidragens omfördelningseffekt var be-

tydligt starkare 2016 jämfört med 2012 och 2004.

Andelen ensamstående kvinnor under fattig-

domsstrecket har minskat radikalt mellan

2004 och 2016, från 30,6 till 22,6 procent sam-

tidigt som andelen män stigit från 20,5 till

23,1 procent. Bostadsbidraget rättar till en del

av skevheten i inkomst mellan könen. Det

minskade andelen män under fattigdoms-

strecket men nästan 3 procentenheter. Bo-

stadsbidragets effekt för de ensamboende

männen har alltså blivit allt viktigare i takt

med att deras andel under fattigdomsstrecket

ökat, medan det är tvärtom för kvinnorna.

I kapitel 8 ställes frågan: vem behöver ut-

komststöd? Bland mottagarna av utkomst-

stöd återfinns ensamboende män som den

största gruppen (42 procent) följda av ensam-

boende kvinnor (25 procent) och ensamstå-

ende kvinnor med barn (14 procent).

Sammanlagt 448 personer beviljades ut-

komststöd 2016 (446 år 2012). Vår kartlägg-

ning av den socio-ekonomiska bakgrunden

hos mottagarna av utkomststöd visade för

det första att den största kategorin (40,0 pro-

cent) hamnade under beteckningen ”övriga”.

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

14

I övrigt handlade det om vanliga löntagare

(30 procent), men också studerande (10 pro-

cent) vilket innebar en liten minskning i för-

hållande till 2004 och 2012. Pensionärernas

ställning har förbättrats. Deras andel av alla

utkomststödstagare har radikalt minskat på

senare år; från 13 till 6 procent mellan 2005

och 2012/2016. Garantipensionen på 685 euro

som infördes den 1 mars 2011 kan möjligen

ha minskat behovet av utkomststöd.

Rapporten såg även närmare på de skattefria

transfereringarnas effekt på utkomstödsta-

garnas inkomster och återger i detalj hur de

olika inkomst- och bidragsslagen stegvis för-

ändrar avståndet till den relativa fattigdoms-

gränsen. Resultaten visade att ensamboende

utkomststödstagares disponibla hushållsin-

komst – när alla bidrag lagts till – placerade

denna hushållsgrupp strax under den relativa

fattigdomsgränsen 2016, vilket var en minsk-

ning av avståndet till gränsen i förhållande

till 2012, men klart under noteringen för 2004.

För de ensamstående med utkomststöd

ökade bidragens andel av den disponibla in-

komsten till 30 procent. Skillnaden i utgångs-

läge de olika åren, det vill säga innan skatte-

fria transfereringar, var avgörande här och

för utfallet för de flesta hushållsgrupper.

Ensamstående utkomststödstagare med ett

barn hamnade på en disponibel inkomst ett

par procentenheter under fattigdomsgränsen.

De behovsprövade bidragen (bostads- och ut-

komststöd) stod för 25 procent av den dispo-

nibla inkomsten. Med barnbidraget taget i be-

räkningen nådde gruppen nära 34 procent,

vilket ändå var en minskning i förhållande

till läget 2012.

Tack vare ett betydligt starkare utgångsläge

(högre nettoinkomst) lyftes ensamförsörjare

med två barn över fattigdomsgränserna efter

skattefria bidrag. Bidragsberoendet sjönk

markant för denna grupp. De behovsprövade

bidragen gav år 2016 ett tillskott till nettoin-

komsterna på 24 procent att jämföra med 30

procent 2012.

De ekonomiska förutsättningarna för hushåll

med två försörjare är naturligtvis principiellt

bättre än för ensamförsörjare eftersom man är

två om de grundläggande kostnaderna, först

och främst boendekostnaderna.

En liten del av hushållen med utkomststöd

representeras av makar/ sammanboende utan

barn och för vilka vi kunde registrera en an-

märkningsvärd försämring mellan åren 2004,

2012 och 2016. Försämringen berodde i första

hand på en kraftig relativ minskning av net-

toinkomsterna före bidrag (från 94 år 2004 till

76 procent av den slutliga disponibla inkoms-

ten 2016). De behovsprövade bidragen stod

för 25 procent av den disponibla inkomsten

för hushållsgruppen.

Klienthushåll med makar/samboende med

flera barn hamnade långt under den relativa

fattigdomsgränsen såväl 2012 som 2016. Or-

saken till detta är återigen de mycket låga

nettoinkomsterna i utgångsläget. Den initiala

nettoinkomsten sjönk till 63 procent av den

disponibla inkomsten och de behovsprövade

bidragens andel ökade till 27 procent.

En speciellt utsatt grupp är den med vårdbi-

drag, som mestadels består av ensamstående

långvarigt sjuka eller med någon form av

funktionsnedsättning. Redan efter tillskottet

av vårdbidrag och bostadsbidrag hamnade

denna klientgrupp över den relativa fattig-

domsgränsen både 2012 och 2016. Tillskottet

av utkomststöd placerade gruppen ensambo-

ende utkomststödsklienter med god marginal

över den relativa fattigdomsgränsen.

Sammanfattningsvis fann vi att bidragsbero-

endet hade ökat överlag såväl i det längre

perspektivet (2004–2016) som i det kortare

(2012–2016). Undantagen var hushållfor-

merna ensamstående med ett respektive två

barn, vars bidragsberoende minskat. Samti-

digt kunde vi återigen konstatera att det

ökade bidragsberoendet i grunden berodde

på att den relativa storleken på nettoinkoms-

terna sjunkit.


______________________________________________________________________________

15

Såväl i det längre som i det kortare (2012–

2016) perspektivet har bostadsbidraget blivit

allt viktigare för de utsatta hushållen med ut-

komststöd. Det faktum att man på Åland inte

följde förändringarna i rikslagen år 2015, som

innebar att gränsen för godtagbara maximala

boendeutgifter sänktes, har till en del innebu-

rit att det allmänna bostadsbidraget kunnat

fortsätta att begränsa behovet av utkomst-

stöd.

Beroendet av utkomststöd låg år 2016 på 10–

16 procent av den disponibla inkomsten. De

olika hushållskonstellationernas samman-

tagna beroende av behovsprövade bidrag låg

kring 25–30 procent år 2016. Ökningen av bi-

dragsberoendet under perioden 2004–2016

var störst i de hushåll där det ingick två

vuxna.

Det skattefria bidragsystemet har främst gyn-

nat ensamstående med barn och det är också

dessa klienthushåll som lyfts över fattig-

domsstrecket. Hushåll där två vuxna ingår –

med eller utan barn har fått se sin position

försämras såväl i det kortare som längre per-

spektivet.

I vår studie analyserade vi närmare prisut-

vecklingen – i form av konsumentprisindex –

och vad den betytt för olika hushållskatego-

rier. Vi har redan redogjort för hur stödbelop-

pen inte hängt med i kostnadsutvecklingen.

Detta sammantaget med klienthushållens för-

sämrade utgångsläge i form av låga nettoin-

komster har riskerat att försämra de mest ut-

satta hushållens situation. En indexhöjning

av barnbidragen hade mycket grovt räknat

minskat avståndet till fattigdomsgränsen

med en procentenhet för de flesta klienthus-

hållen och motsvarande effekt av en höjning

av ensamförsörjartillägget hade minskat av-

ståndet med en halv procent.

Sammanfattningsvis framstår det som viktigt

att så långt möjligt ge alla hushåll en grund-

läggande inkomst genom att få in så många

mänskor som möjligt på arbetsmarknaden

och hålla dem kvar inom de allmänna

försäkringssystemen. Mot bakgrund av för

det första att barnbidragen och ensamförsör-

jartillägget mellan 2008 och 2016 förlorade

drygt 11 procent av sitt reella värde och vär-

deminskningen påverkar de utsatta hushål-

lens situation negativt och för det andra att

klienthushållens inkomster sjunkit borde de

skattefria bidragsnivåerna justeras automa-

tiskt efter det allmänna kostnadsläget.

Det kan även finnas en risk att barnbidragens

värdemässiga urholkning påverkar nativite-

ten negativt i en situation när en positiv be-

folkningstillväxt blivit ett långsiktigt mål.

Dessutom minskar frånvaron av reglerade

uppjusteringar överlag transparensen i bi-

dragssystemet genom att de fungerar som en

förtäckt åtstramning.

Sist så väcker utredningens slutsatser om un-

derutnyttjandet av utkomststödet osökt tan-

ken att insatser om möjligt borde göras för att

informera om medborgarnas rättigheter till

denna stödform.

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

16

2. Introduktion. Data och me-toder

2.1 Syfte och bakgrund

Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB)

genomförde 2007 på uppdrag av Ålands

landskapsregering en studie av ekonomisk

utsatthet och social trygghet på Åland, den

första i sitt slag som gjorts i landskapet.1 Syf-

tet var att undersöka hur den del av det soci-

ala trygghetssystemet som faller under

Ålands lagstiftningsbehörighet fungerade i

praktiken, och i vilken mån de olika bidragen

minskade risken för relativ fattigdom.

Rapportens slutsatser ledde till en höjning av

barnbidragen och ensamförsörjartillägget.

Dessutom minskades den del av barnbidra-

get som räknades som inkomst vid faststäl-

landet av utkomststöd. Huvudsyftet med fö-

religgande rapport är att följa upp resultatet

från 2007 och 2015 års undersökningar. Hur

ser den ekonomiska situationen ut för olika

hushålls- och familjetyper? Hur har de för-

ändringar i trygghetssystemen som genom-

förts sedan senaste undersökning påverkat de

hushållstyper som enligt den senaste under-

sökningen löpte största risken att falla under

den så kallade relativa fattigdomsgränsen när

man beaktar den allmänna inkomstutveckl-

ingen? Hur har utvecklingen varit för övriga

familjetyper? Vilka löper nu störst risk att

falla under gränsen när alla slag av inkomster

och olika offentliga transfereringar beaktats?

Rapporten redogör för trender, förändringar

och samband i det skattefria bidragssyste-

mets betydelse för olika hushållstyper, ål-

dersgrupper och kön men omfattar inte de

detaljerade och tekniska aspekterna av hur

enskilda bidragsformer förhåller sig till

varandra och hur de beräknas.

1 ÅSUB Rapport 2007:5, Ekonomisk utsatthet och social

En övergripande fråga är om förändringar –

eller, lika viktigt – frånvaron av förändringar

i bidragssystemet som genomfördes mellan

2012 och 2016 kan betraktas som ändamålsen-

liga. Dessutom kommer denna gång särskilt

fokus vara på äldre personers ekonomiska si-

tuation.

Målet med utredningen är att fungera som

underlag för Ålands landskapsregerings ut-

värdering av hur de sociala trygghetssyste-

men i form av transfereringar fungerar och

samverkar för olika hushållstyper, samt att

utgöra underlag för eventuella justeringar i

grunderna för de sociala transfereringarna.

2.2 Innehåll och upplägg

Liksom de föregående studierna från 2007

och 2012, bygger denna utredning på till-

gången till sekretessbelagda individuppgifter

som kopplas samman. Det gäller i första

hand data på inkomst, och utkomststöd, bo-

stadsbidrag m.m., för år 2016.

Den delen av vår analys som förutsatt en

sammankoppling av olika individdata be-

gränsas i tid till just år 2016 för att de senast

tillgängliga heltäckande inkomstuppgifterna

är från det året.

Uppdragsgivaren har även visat intresse för

gruppen inkomstlösa, de hemmasittande

utan arbete, de som är utanför arbetslöshets-

försäkringssystemet. Finns det några gemen-

samma drag hos denna grupp, vad känne-

tecknar dessa individer och deras hushåll?

Denna utredning tittar särskilt på vad regis-

teruppgifterna kan säga om detta. Vi räknar

med att kunna göra den första preliminära

kartläggningen av denna grupp.

I kapitel 3 tecknar vi en bakgrund till den öv-

riga utredningen. Kapitlet ger en översikt av

inkomstfördelningen på Åland i ett jämfö-

rande perspektiv. Vi använder bland annat

trygghet på Åland.


______________________________________________________________________________

17

den så kallade ginikoefficienten för att klar-

lägga inkomstfördelningen. Enligt gängse

metoder relateras olika toppskikt (topp 10

och topp 1 procent, etc.) till den övriga be-

folkningen.2

Dessutom jämför vi fördelningen av hushål-

lens beskattningsbara och disponibla inkoms-

ter för åren 2004, 2012 och 2016. Enligt upp-

dragsgivarens specifika önskemål görs även

beräkningar där vi mäter inkomsandelen för

de 40 procent som har lägst inkomster i för-

hållande till genomsnittet. 3

Kapitlet ger därmed en översiktlig bakgrund

till de därpå följande kapitlen som innehåller

analyser av transfereringarna och utkomst-

stöden baserade på individuppgifter.

Kapitel 4 studerar närmare utkomststödets

och de sociala transfereringarnas utveckling.

Här presenteras bland annat utkomststödets

utveckling och andelen mottagare av ut-

komststöd på Åland från början av 1990-talet

och framåt. Sambandet mellan arbetslöshet

och de olika bidragsformerna klargörs.

I kapitel 5 beräknas de åländska fattigdoms-

gränserna genom att ta hänsyn till hur hus-

hållens sammansättning påverkar inkomsten.

ÅSUB:s utredning från 2007 var den första

som beräknade en fattigdomsgräns för

Åland.

Här presenteras uttömmande beräkningar av

de olika fattigdomsgränserna för hela Åland

utifrån såväl hushåll som personer och dessu-

tom utifrån olika inkomstbaser, alltifrån be-

skattningsbar inkomst till disponibel in-

komst.

Vi beräknar även fattigdomsgränsen för

2 Metoden används av bland andra den franske ekonomen Pi-ketty, Tomas (2014) i boken Capital in the Twenty-First Cen-tury.

3 ”Under 2018 genomför ÅSUB en uppföljning av ekonomisk utsatthet på Åland. I sammanhanget skulle det vara viktigt att inkludera en indikator som mäter inkomsttillväxten för de 40

landsbygd och glesbefolkade områden på

disponibel inkomst enligt Eurostats definition

som bas. Dessutom jämförs en av de åländska

fattigdomsgränserna med Finland, Sverige

och EU.

En av huvudfrågorna är att identifiera vilka

socioekonomiska och hushållsgrupper som

löper risk för finansiell fattigdom. Även köns-

fördelningen beaktas.

Kapitlet innehåller också beräkningar som vi-

sar vad bostadsbidraget betyder för att

minska risken för relativ fattigdom. Genom-

gående görs jämförelser med resultaten från

de föregående utredningarna som baserade

sig på data från 2004 respektive 2012. Slutli-

gen berörs även kostnaderna för utkomststö-

det i ett jämförande perspektiv.

I kapitel 6 studerar vi närmare de relativa fat-

tigdomsgränserna före skattefria transfere-

ringar. Huvudfrågan där är hur stor andel av

hushållen och de olika hushållstyperna som

ligger under gränsen.

I kapitel 7 analyseras det sociala biståndets

effekt på den relativa fattigdomsgraden. Här

mäter vi vilka förändringar i avståndet till

den initiala relativa fattigdomsgränsen som

de skattefria överföringarna inneburit. I vil-

ken mån lyfter de skattefria transfereringarna

klienterna över fattigdomsgränsen. Vilka ju-

steringar skulle behövas för att de aktuella

hushållskategorierna över den relativa fattig-

domsgränsen? Vilken välfärdshöjande effekt

har barnbidraget? När man adderat både

barnbidrag, bostadsbidrag och i förekom-

mande fall underhåll och utkomststöd till

nettoinkomsten, hur ser det ut?

I beräkningarna tar vi hänsyn till

% som har lägst inkomster i förhållande till genomsnittet – en av få indikatorer som explicit beskrivs i utvecklings- och håll-barhetsagendan Utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland (2018) Statusrapport 2. Arbetsmaterial 12.4.2018, s. 18.

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

18

hushållssammansättning och försörjnings-

börda genom att ge klienterna en konsumt-

ionsvikt enligt den så kallade OECD-skalan

som skall motsvara det hushållssammanhang

i vilket de ingår.

I kapitel 8 redogör vi för beräkningsgrun-

derna för utkomststödet och utkomststödets

storlek. Där jämför vi även kostnaderna för

utkomststödet på Åland med det i fastlands-

finland.

Kapitel 9 är centralt i denna utredning. Hu-

vudsyftet att beräkna transfereringarnas ef-

fekt på utkomstödstagarnas disponibla in-

komster. Vi börjar med att reda ut i vilken

grad respektive hushållstyper utnyttjat ut-

komststöd. Särskild vikt läggs vid att klar-

göra de mer utsatta hushållens situation. Det

gäller främst de ensamstående, ensamförsör-

jarna och äldre. Ett avsnitt i kapitlet redogör

för de teoretiska effekterna av ett höjt ensam-

försörjarbidrag.

I kapitel 10 gör vi för det första en bedöm-

ning av vad prisutvecklingen under perioden

2004–2016 inneburit för olika hushållsgrup-

per. För det andra ser vi kortfattat på de äl-

dres ekonomiska situation.

Inflationen (KPI), den årliga sammanvägda

prisförändringen i den åländsk ekonomin,

består av en så kallad korg av enskilda grup-

per av varor och tjänster. Hur prisutveckl-

ingen är för dessa underkategorier påverkar

olika hushålls- och inkomstgrupper på olika

sätt. Exempelvis så påverkas det hushåll som

lägger en större andel än genomsnittet på

livsmedel, förhållandevis mer av prisföränd-

ringarna för just denna kategori i korgen.

Med hjälp av data från den finländska Sta-

tistikcentralens senaste konsumtionsunder-

sökning och den så kallade SISU-modellen

beräknar vi särskilda KPI för olika hushålls-

grupper och jämför prisutvecklingen för

dessa under perioden 2004–2016.

4 Pensionsmyndigheten (2018) Äldre med låga inkomster, s. I.

Vi avslutar i kapitel 11 med en uppsumme-

ring av de övergripande slutsatserna och vi

tar även ställning till frågan om förändring-

arna i bidragssystemet mellan 2008 och 2012

varit ändamålsenliga.

2.3 Begrepp, grundläggande frågor, me-toder och data

Den tekniska redogörelsen för hur vi beräk-

nat fattigdomsindex och de enskilda bidra-

gens effekt finns i den tekniska bilagan sist i

denna utredning (sid. 52–59).

Inkomstfattigdom, eller relativ låg ekonomisk

standard som denna utredning tar sig an, mä-

ter inte låg levnadsstandard eller fattigdom i

sig utan låg inkomst hos hushåll i relation till

andra i respektive land.4 Det relativa måttet

för fattigdom mäter i första hand just förhål-

landet mellan hushållens inkomster i ett sam-

hälle.

Förändringar i det relativa fattigdomsmåttet

speglar inte alltid reella förändringar i hus-

hållens materiella villkor. Särskilt under tider

av ekonomisk tillbakagång kan måttet vara

problematiskt att tolka. Under sådana om-

ständigheter kan det innebära att samtidigt

som andelen hushåll under den relativa fat-

tigdomsgränsen minskar så försämras den

ekonomiska situationen för en stor det av

hushållen (medianinkomsten sjunker) och de

med lägst inkomst får sämre villkor. Många

gånger visar andra mått på inkomstspridning

samma sak. Det gäller ginikoefficienten, som

ofta sjunker vid ekonomisk tillbakagång i i-

länderna. Detta skedde till exempel åren efter

finanskrisen 2008 då den reella fattigdomen

ökade i OECD-länderna medan den relativa

fattigdomen inte förändrades särskilt mycket.

Det kan därför vara motiverat att redovisa

hur den disponibla inkomsten utvecklas i

olika hushållsgrupper samtidigt som man re-

dovisar förändringar i det relativa


______________________________________________________________________________

19

fattigdomsmåttet.

Liksom i de föregående utredningarna (från

2007 och 2015) vill vi här veta hur barnbi-

drag, bostadsbidrag, utkomststöd, m.m. sam-

mantagna fungerar för den enskilda indivi-

den.

Denna undersökning använder sig i huvud-

sak av två olika källor: 1) aggregerade data 2)

sammankopplade individdata från ett flertal

register. Vi har använt kvantitativa aggrege-

rade, allmänt tillgängliga data, dels från THL

(Institutet för hälsa och välfärd, bl.a. uppgif-

ter om utkomststöd från databasen Sotkanet).

Till det kommer uppgifter från den fin-

ländska Statistikcentralen och officiellt publi-

cerade data från Folkpensionsanstalten

(FPA).

Den andra kategorin data är sekretessbelagda

data om enskilda individer. Liksom vid tidi-

gare utredningar har vi fått tillstånd att

koppla samman bakgrundsuppgifter för en-

skilda individer med uppgifter om utkomst-

stöd, bostadsstöd, m.m. och dessutom upp-

gifter om exempelvis inkomster och skulder.

Med stöd av dessa data har vi haft möjlighet

att följa upp de unika detaljanalyserna från

föregående utredningar. Våra data om ut-

komststöd kommer ursprungligen från de

åländska kommunerna.

De individuppgifter vi använder i fortsätt-

ningen av denna studie består huvudsakligen

av alla person- och hushållsuppgifter där det

går att knyta enskilda individer till ett speci-

fikt hushåll. På så sätt rör det sig inte om ett

urval i egentlig mening, utan det är en total-

undersökning där alla individer boende på

Åland och alla hushåll ingår, men där det i

vissa fall saknas möjligheter att koppla klien-

ter som lyft utkomststöd till uppgifter om

hushåll.

Nedanstående tabell (Tabell 1) sammanfattar

5 År 2015 hade vi uppgifter från 2012 om utkomststöd utgå-ende från sammanlagt 446 individer. Av dessa hade vi

dels det analysunderlag som vi hade tillgång

till när de tidigare utredningarna gjordes,

dels det material som vi haft tillgång till när

vi genomfört denna utredning. Utredningen

från 2007 baserades på material från 2004 och

den från 2015 genomfördes utifrån 2012 års

material. Föreliggande utredning bygger på

individuppgifter från 2016 (Tabell 1).5

I våra beräkningar har vi endast använt oss

av uppgifter om de hushåll som förekommer

i folkräkningsmaterialet för 2016.

Tabell 1. Hushåll som mottagit hushållsstöd i ana-lysunderlaget efter hushållens sammansättning, 2004, 2012 och 2016

2004 2012 2016

Totalt 293 279 305

Ensamboende 181 187 203

Ensamstående med ett barn u. 18 år 35 31 35

Ensamstående med flera barn u. 18 år 28 14 40

Två vuxna 28 25 11

Två vuxna med ett barn u. 18 år 9 12 4

Två vuxna med två barn u. 18 år 12 10 8

Övriga 0 0 4

Underlaget från år 2016 för föreliggande

undersökning är något större; 448 individer

samt uppgifter om hushållstillhörighet för

305 individer.

Resultaten från föregående utredningar jäm-

förs med motsvarande beräkningar för år

2016. Bakgrunden till de mer detaljerade be-

räkningarna presenteras i form av olika vari-

ablers procentuella andelar och deras ut-

veckling över tid, exempelvis andelen motta-

gare av utkomststöd av hela befolkningen.

Den centrala metoden i denna undersökning

är att relatera inkomsterna hos olika katego-

rier av individer och hushåll till de relativa

fattigdomsgränser som vi räknat fram. Vi be-

räknar vilken procentandel av de olika hus-

hållskategorierna som lyfts över

uppgifter om inkomster, bostadsbidrag, etc. samt den nöd-vändiga hushållstillhörigheten för 279.

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

20

fattigdomsstrecket och jämför med föregå-

ende utredningars resultat. Denna ansats för-

djupas genom att vi också mäter graden av

fattigdom genom att räkna fram ett så kallat

fattigdomsindex som anger det genomsnitt-

liga procentuella avståndet till fattigdoms-

gränsen hos olika hushållskategorier.6 Däref-

ter beräknar vi de enskilda bidragens effekt

för olika hushållskategorier.

3. Fördelningen av inkomster och ekonomiska resurser

3.1 Inledning. Förändringar i inkomstför-delningen

Individer och hushåll kan uppleva sig som

socialt och ekonomiskt utsatta om inkomst-

klyftorna i samhället där de lever är stora. En

skev inkomstfördelning påverkar individens

självbild på ett negativt sätt, ger upphov till

social ångest och stress inför hur man upp-

fattas av andra. Det påverkar det dagliga li-

vet, individernas sociala relationer och hälsa

och i slutänden vår förmåga att bygga välfun-

gerande samhällen.7 För att belysa denna di-

mension av ekonomisk utsatthet ska vi titta

närmare på hur inkomstfördelning, arbetslös-

het och utkomststöd hänger samman

I en rapport från OECD konstateras att gapet

mellan rika och fattiga i OECD-länderna nu

ligger på sin största nivå på 30 år.8 I det per-

spektivet kan det vara intressant att se hur in-

komstfördelningen ser ut på Åland.

6 Här följer vi internationellt vedertagna metoder som bland andra används och rekommenderas av Världsbanken (se t.ex. World Bank Institute (2005) Introduction to Poverty Analysis, s. 69–82; Haughton, Jonathan & Khand, Shahidur R. (2009) Handbook on Poverty and Inequality, s. 67–81; Cantillo, Marco Vinicio Sánchez (2004) Rising Inequality and Falling Poverty in Costa Rica’s Agriculture during Trade Reform. A Macro-Micro General Equilibrium Analysis.

7 The Guardian 18 September 2018.

8 Cingano, F. (2014), Trends in Income Inequality and its Im-pact on Economic Growth, OECD Social, Employment and Mi-gration Working Papers, No. 163, OECD Publishing. Den rik-aste 10 procenten tjänade 9,5 gånger mer än den fattigaste

Ett vanligt internationellt mått på inkomstför-

delningen inom länder och inom regioner är

den så kallade ginikoefficienten. Koefficienten

kan teoretiskt sett röra sig mellan 0 och 1, el-

ler 0 och 100 eftersom man i statistiska fram-

ställningar oftast multiplicerar koefficienten

med 100. Vid det lägsta möjliga värdet 0 är

inkomsterna lika stora för alla inkomsttagare

och vid det högsta värdet tillfaller alla in-

komster en enda person. Ginikoefficienterna

för disponibel penninginkomst på Åland och

i Finland låg år 2016 mycket nära varandra

(Figur 1).

Figur 1. Ginikoefficienter för disponibel pen-ninginkomst för Åland och Finland 2004–2016

Källa: ÅSUB (Inkomster och välfärd); Statistikcentralen.

Noteringen 2016 för Åland var 27,4 och för

Finland 27,2. Åren innan finanskrisen låg

Åland högre – inkomstspridningen/-ojämlik-

heten var betydligt större än i Finland de åren

på grund av att kapitalinkomsterna allmänt

låg på en hög nivå. Inkomstfördelningen på

(2011). År 1980 var förhållandet 7:1 och gapet har trendmäss-igt stigit sedan dess. Efter finanskrisen 2008 har gapet mellan rika och fattiga framträtt som ett alltmer angeläget område för vetenskaplig analys och policyåtgärder, inte minst för att forskning visat att den ökande inkomstojämlikheten har en negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten. Det kan ske genom att de lägre inkomstklassernas humankapital i sämre ekonomiska tider minskar. Man tillägnar sig mindre utbildning såväl i tid räknat som kvalitativt. På sikt påverkar detta deras inkomstnivåer och minskar de lägre inkomstskiktens input till den ekonomiska tillväxten.

Den negativa inverkan kan även komma genom att de lägre klasserna när tiderna är sämre försöker fortsätta att upprätt-hålla sin konsumtionsnivå genom att öka sin skuldsättning.

https://www.theguardian.com/inequality/2018/sep/18/kate-pickett-richard-wilkinson-mental-wellbeing-inequality-the-spirit-level


______________________________________________________________________________

21

Åland under de senaste knappa 20 åren har i

medeltal mätt med ginikoefficienten varit nå-

got mindre jämn än i Finland som helhet. Un-

der perioden som denna studie i första hand

omfattar (2004–2016) låg Åland snäppet

högre än Finland som helhet. Sammanfatt-

ningsvis kan sägas att Åland framstår som

något mer ojämlikt än Finland, men skillna-

den är inte iögonenfallande.

Tabell 2. Fördelningen av hushållens nettoin-komster* 2004, 2012 och 2016

2004 2012 2016

Inkomst, topp 10 % 29,4 21,8 22,6

Inkomst, topp 1 % 11,7 4,8 5,6

Inkomst, kvintil 5 41,6 36,1 36,7

Inkomst, kvintil 1 7,3 8,2 8,0

*) Inkomstuppgifterna är justerade för hushållens storlek med OECD-skalan.

Källa: Bearbetning av data från Statistikcentralen och Skattemyndigheten.

Tabell 2 och Tabell 3 belyser inkomstfördel-

ningen för åren 2004, 2012 och 2016. Under de

åtta åren mellan 2004 och 2012 minskade

andelen hos den rikaste 10 procenten (decil

10) av hushållens totala inkomst efter skatt

från 29,4 procent till 21,8 procent.

Tabell 3. Fördelningen av hushållens nettoin-komster* per decil 2004, 2012 och 2016

Decil 2004 2012 2016

10 29,4 21,8 22,6

9 12,2 14,3 14,0

8 12,2 12,3 12,1

7 9,8 10,8 10,8

6 8,7 9,7 9,7

5 7,8 8,7 8,7

4 6,8 7,7 7,6

3 5,7 6,5 6,5

2 4,6 5,2 5,2

1 2,8 3,0 2,8

Totalt 100,0 100,0 100,0



Det allra rikaste inkomstskiktets; top 1

procent, andel minskade från 11,7 till 4,8

procent. Samtidigt ökade den lägsta kvintilen

sin andel av nettoinkomsterna marginellt från

7,3 till 8,2. Den näraliggande slutsatsen är att

kapitalägarna förlorade relativt sett mest på

den ekonomiska nergången efter finanskrisen

2007.

Efter 2012 verkar inkomstfördelningen

återigen ha börjat svänga tillbaka till

höginkomsttagarnas fördel. En indelning i

deciler (delar om 10 procent av hushållen)

visar förändringarna på en mer detaljerad

nivå (Tabell 3).

Där ser vi att den högsta decilen är den enda

som vunnit andelar under perioden 2012–

2016; från 21,8 till 22,6 procent. I övrigt är

förändringarna små, men vi kan se att den

första (lägsta) decilen förlorat och var tillbaka

på samma andel av de totala hushålls-

inkomsterna, 2,8 procent, som 2004.

Ännu ett sätt att belysa inkomstfördelningens

utveckling är att se hur det gått för de 40

procent av hushållen som har lägst inkomst

(Tabell 4).

Tabell 4. Andel av inkomsterna* hos de 40 pro-cent av hushållen med lägst inkomster, 2004, 2012 och 2016

2004 2012 2016

Bruttoinkomst, andel 18,0 20,6 20,1

Nettoinkomst, andel 19,8 22,4 22,1

Disponibel inkomst, andel 20,1 22,8 22,8



Tillväxten av de samlade inkomsterna för

denna grupp jämfört med den totala

inkomsttillväxten (i fasta 2016 års

penningvärde) visas i Tabell 5. Där framgår

att hushållen med 40 procent lägst inkomst

hade en gynnsammare tillväxt än alla hushåll

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

22

sammantagna sett i det längre perspektivet

(från 2004 och framåt).

Denna grupps andel av de totala disponibla

inkomsterna ökade mellan 2004 och 2012 från

20,1 till 22,8 procent för att därefter, enligt

våra senaste uppgifter för 2016 återigen

noteras till oförändrade 22,8 procent.

Tabell 5. Inkomsternas* tillväxt i procent hos de 40 procent av hushållen med lägst inkomster samt alla hushåll (2016 års penningvärde)

2004– 2012

2004– 2016

2012– 2016

Nettoinkomst Alla hushåll 11,0 14,0 2,7

40 % lägsta 12,9 16,0 2,7

Disponibel Alla hushåll 11,2 14,1 2,6

inkomst 40 % lägsta 13,3 17,6 3,7

*) Nominell tillväxt justerad för hushållens storlek med OECD-skalan. Inkomsterna är justerade till 2016 års penningvärde med konsumentprisindex (KPI).


Observera att här har vi inte tagit i beaktande

tillväxten av befolkningen och antalet hushåll

på Åland. Antalet hushåll växte med 11,0

procent mellan 2004 och 2012 och med 15,8

procent mellan 2004 och 2016 vilket om man

jämför med inkomsternas tillväxt, antyder en

svag, till och med negativ realinkomsttillväxt

under perioden.

Mellan 2012 och 2016 ökade antalet hushåll

med 4,3 procent medan nettoinkomsterna

ökade med 2,7 procent. Återigen: att jämföra

dessa tillväxtsiffror med varandra ger bara en

antydan om hur realinkomsterna utvecklats.

Kan man se något samband mellan

ojämlikhet, arbetslöshet och utkomststöd?

9 Ekonomisk utsatthet och social trygghet 2012, ÅSUB Rapport 2015:2, s. 16.

10 Den franska ekonomen Tomas Piketty visade i sin bok Capi-tal in the Twenty-First Century (2014) att i det långa loppet tenderar tillväxten av kapitalet att vara starkare än tillväxten av löneinkomsterna och bruttonationalprodukten. Följden blir en allt större koncentration av tillgångar hos ett fåtal. Enligt 2004 års beskattningsuppgifter var förmögenheten på Åland mycket ojämnt fördelad. Av den totala beskattningsbara

Sett över perioden 1995–2016 finns det ett

visst negativt samband mellan ojämlikhet och

arbetslöshet (Figur 2). Ojämlikheten är högre

när arbetslösheten är låg. För Åland är

sambandet dock betydligt svagare än

motsvarande för Finland. För hela perioden

1995–2016 ser vi att när ekonomin försvagas

sänkt den relativa fattigdomsgränsen

eftersom medianinkomsten sjunker. Något

motsvarande statistiskt samband finner man

inte när man reducerar perioden till åren från

och med millennieskiftet 2000.

Som vi påpekade i föregångaren till denna

rapport har inkomstspridningens minskning

när arbetslösheten stiger även att göra med

”att individer och hushåll i de övre

inkomstskikten har en hög andel kapital-

inkomster som generellt tenderar att sjunka

mer än löneinkomsterna vid lågkonjunktur,

medan de sociala transfereringarna räcker till

för att motverka ett alltför stort inkomst-

bortfall hos de lägre grupperna.”9

Det förefaller vara variationer i höginkomst-

tagarnas kapitalvinster som är den

avgörande faktorn bakom förändringar i

inkomstspridningen på Åland.10

Då vi utgående från 2004 års material beräk-

nade förmögenhetsfördelningen fick bilden

av en relativ jämlikhet i inkomstfördelning ge

vika för en bild som avslöjade ett betydligt

mer ekonomiskt skiktat samhälle. Slutsatsen

blev då att ”när det kommer till spridningen

av hushållsinkomsterna ligger Åland på en

”normal” nordisk nivå medan landskapet

skiljer ut sig som betydligt mer ojämlikt när

det gäller förmögenhetsfördelningen”.

förmögenheten tillkom 71,5 procent den översta decilen (topp 10 procent).

Nära 39 procent av den totala beskattningsbara förmögen-heten tillföll topp 1 procent och drygt 18 procent tillföll topp 0,1 procent av hushållen (12 st.). Följaktligen härrör den ojämna fördelningen av förmögenhet från den mycket höga koncentrationen av tillgångar hos en handfull individer och hushåll.


______________________________________________________________________________

23

Figur 2. Ginikoefficient för disponibel inkomst och arbetslöshetsgrad 1995–2016

I Figur 3 ser vi att de åländska hushållens in-

komsttillväxt var nästan lika låg som Fin-

lands under perioden 2004–2016. Hushållens

inkomster är justerade för hushållens storlek.

Figur 3. Hushållens disponibla penninginkomst per konsumtionsenhet. Procentuell årlig tillväxt för Finland och Åland 2004–2016 (2015 års pen-ningvärde)

Källa: Statistikcentralen, Finland. Egna beräkningar

De skattepliktiga och skattefria transferering-

arna har som syfte att utjämna inkomstskill-

naderna och lyfta de svagare inkomstgrup-

perna till en dräglig levnadsnivå. Denna nivå

definierar vi längre fram som en konkret in-

komstgräns; en relativ fattigdomsgräns.

3.2 Hushåll och personer utan beskatt-ningsbar inkomst

För varje år vi hittills studerat – 2004, 2012

och 2016 – har vi funnit en liten grupp hus-

håll som enligt skattestatistiken helt saknar

inkomst. År 2004 var de 29 till antalet för att

öka till 74 år 2012 och sedan återigen minska

till 40 år 2016. Åldersfördelningen mellan

hushållens referenspersoner framgår av Ta-

bell 6.

Tabell 6. Hushåll utan beskattningsbar inkomst efter referenspersonernas åldersgrupp 2004, 2012 och 2016

2004 2012 2016

Totalt 29 74 40

18–29 8 17 8

30–39 7 17 9

40–49 4 11 10

50–59 1 15 10

60–69 2 11 2

70–79 3 0 0

80–89 3 2 0

90+ 1 1 1

Av den aggregerade sammanställningen i Ta-

bell 7 ser vi att andelen yngre hushåll, med re-

ferenspersoner i åldern 18–39 har minskat

från 51,7 procent år 2004 till 42,5 år 2016. Un-

der samma tid ökade mellangruppens 40–59

år andel under samma tid från 17,2 till 50,0

procent.

Den allra äldsta gruppens (80+) andel har un-

der samma tid minskat från 13,7 till 2,5 pro-

cent. Det skedde alltså en förskjutning från de

yngre och äldre hushållen till mellangruppen,

vars referenspersoner i de flesta fall borde be-

finna sig mitt uppe i ett inkomstbringande yr-

kesliv. Eftersom vi har att göra med väldigt få

fall kan vi inte dra några långtgående slutsat-

ser av de förändringar tabellen visar. Med

denna reservation i minnet kan vi ändå kon-

statera att det över tid skett en förskjutning

mellan åldersgrupperna.

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

24

Tabell 7. Hushåll utan beskattningsbar inkomst efter referenspersonernas åldersgrupp. Procen-tuell fördelning 2004, 2012 och 2016

2004 2012 2016

Totalt 100,0 100,0 100,0

18–39 51,7 46,0 42,5

40–59 17,2 35,2 50,0

60–79 17,2 14,9 5,0

80+ 13,7 4,1 2,5

Anm.: Talen är avrundade.

Vi fann även att det fanns en viss överlapp-

ning mellan hushållen utan beskattningsbar

inkomst och hushåll med utkomststöd. Men

andelen var förvånansvärt liten. År 2012 lyfte

knappt var sjätte (16,2 procent) av denna

grupp utkomststöd under samma år som

man inte hade någon beskattningsbar in-

komst. Andelen steg sedan 2016 till 22,5 pro-

cent. Den andelen motsvarar den mycket låga

nyttjandegrad som beräknat med den så kal-

lade SISU-modellen för samma år (22,9 pro-

cent, se avsnitt 4.2 sidan 25).

Figur 4. Hushåll utan beskattningsbar inkomst efter referenspersonernas modersmål. Procent 2004, 2012 och 2016

Man får en uppfattning om de inkomstlösa

ålänningarnas födelseland genom uppgif-

terna om referenspersonernas modersmål.

Det visar sig att en majoritet var svensksprå-

kiga alla år för vilka vi har data (Figur 4).

Andelen svensktalande ökade från 58,6

11 Delvis kan det ha med kodningen i registren att göra. År 2016 var hela 90 procent av individerna kodade som ”övriga

procent 2004 till 78,4 år 2012 och nu senast

70,0 procent enligt våra senaste uppgifter för

2016. Detta ger en tydlig fingervisning om att

utlandsfödda är överrepresenterade bland

hushållen som saknat inkomst, men också att

den andelen minskat under det senaste dryga

årtiondet.

Språktillhörigheten ser något annorlunda ut

om man ser på individer utan beskattningsbar

inkomst istället för på hushåll. I det register

över ålänningarnas sysselsättning som utgjort

ett av underlagen för denna undersökning

fann vi år 2016 sammanlagt 377 individer

som var 18 år eller över, inte studerade, och

som helt saknade inkomst. Denna grupp ut-

gjorde 1,6 procent av alla ålänningar i mot-

svarande åldersgrupp. Av dessa var 31 perso-

ner (8,2 procent) registrerade som arbetslösa

och samtidigt utan arbetslöshetsersättning.

Vi fann att 50,9 procent av dessa personer

hade svenska som modersmål år 2016, vilket

var en klar minskning jämfört med 2012 (76,0

procent) och 2004 (63,3 procent). Den stora

skillnaden mellan språktillhörighet beroende

på om man räknar hushåll eller individer för

år 2016 förvånande oss och vi fann ingen en-

tydig förklaring.11

4. Utkomststödets och de so-ciala transfereringarna i ett längre perspektiv

4.1 Förändring över tid i andelen ut-komststödstagare

Av Figur 5 nedan visar förändringarna i ni-

vån på de sociala transfereringarna i ett

längre perspektiv i Finland och på Åland. Det

kan, för det första, tydligt avläsas att föränd-

ringar i arbetslöshetsgraden respektive ande-

len utkomststödstagare av invånarna följs åt.

utanför arbetskraften”, medan motsvarande siffra för 2012 var 80 procent. Den större andelen okända år 2016 kan möj-ligtvis ha innehållit fler studerande.


______________________________________________________________________________

25

För det andra, framgår tydligt att de åländska

nivåerna ligger långt under de finländska.

Figur 5. Utkomststödstagare som andel av be-folkningen och arbetslöshetsgrad på Åland och i Finland (procent) 1989–2016

Källa: SOTKAnet, Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB), Statistikcentralen.

Figur 6 visar sambandet mellan andelen ut-

komststödstagare och arbetslöshet; arbetslös-

heten längs den horisontella axeln och ande-

len utkomststödstagare längs den vertikala.

Figur 6. Utkomststödstagare som andel av be-folkningen och arbetslöshetsgrad (procent) 1989–2016

Källa: SOTKAnet, Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB), Statistikcentralen (egna beräkningar).

Låg arbetslöshet (t.ex. 1989) motsvaras av en

lägre andel utkomststöd. Analysåret för den

första utredningen (2004) är ett normalår i det

här avseendet. Det året ledde en arbetslös-

hetsgrad på 2,3 procent till en frekvens ut-

komstödstagare motsvarande 3,0 procent.

Motsvarande siffror för år 2016 var 3,7 och

2,6.

Förändringar i arbetslösheten är den viktigaste

förklaringsfaktorn till förändringar i andelen ut-

komststödstagare av befolkningen.

Förändringar i andelen utkomststödstagare

under perioden 1989–2016, förklaras till 76

procent av variationerna i arbetslöshetsgra-

den (R2 = 0,76). Som framgår av noteringen

högst upp till höger i Figur 6 så motsvaras

den för åländska förhållanden extremt höga

arbetslöshetsnivån krisåret 1994 (7,6 procent),

av den högsta andelen utkomststödstagare på

drygt två decennier (4,7 procent).

Figur 7. Trender i andelen hushåll med utkomst-stöd och arbetslöshetsgrad 2000–2016

Källa: ÅSUB, Arbetsmarknad, SOTKAnet, Statistikcentralen. Egna beräkningar

För åren 2012 och 2016 ligger skärningspunk-

terna nedanför linjen i Figur 6, vilket anger att

andelen utkomststödstagare är mindre än

väntat, givet de tidigare årens utfall.

Även om variationerna i andelen arbetslösa

och andelen hushåll med utkomststöd korre-

lerarar så går de övergripande trenderna i

andelen hushåll med utkomststöd och

arbetslöshetsgraden för perioden 2000–2016

åt motsatta håll (Figur 7).

4.2 Underutnyttjas utkomststödet på Åland?

Givet att arbetslösheten är hälften av Fin-

lands totalt är det naturligt att kostnaderna

för utkomststödet på Åland är betydligt lägre

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

26

än i Finland. Som vi noterade i den

föregående utredningen reser detta osökt

frågan om praxis för beviljande av utkomst-

stöd har skärpts, eller om andra stöd har

ersatt utkomststödet.

En estimering gjord med vår så kallade SISU-

modell visar att utnyttjandegraden av utkomst-

stödet på Åland är endast hälften av vad den är i

Finland som helhet. I tolkningen av SISU-mo-

dellens resultat får man beakta att modellsi-

muleringarna omfattar endast grundläg-

gande utkomststöd, boendekostnader, under-

hållsbetalningar och dagvårdsavgifter. Själva

data innehåller även det förebyggande ut-

komststödet. Det egentliga utkomststödet

som SISU nästan i sin helhet simulerar täcker

ändå ca 95 procent av utkomststödsutbetal-

ningarna.

Estimeringens resultat visas i Figur 8. Av de

två staplarna längst till höger framgår hur

stor den uppskattade skillnaden mellan ut-

komststödets täckningsgrad är i Finland re-

spektive på Åland.

Medan mer än hälften, 54 procent, av det berätti-

gade utkomststödet används i Finland är täck-

ningsgraden inte mer än 23 procent på Åland.

Det framgår också att täckningsgraden varie-

rar mycket inom olika åldersgrupper. Både i

Finland och på Åland är det i åldersgrup-

perna 45–54 och 55–64 som täckningsgraden

är högst. Såväl i Finland som på Åland är det

hos de äldsta (75+) och de yngsta som täck-

ningsgraden är som lägst.

En analys – och vi vill betona att den är preli-

minär – ger vid handen att det främst kan

främst bero på tre olika saker. För det första

kan den uppseendeväckande låga täcknings-

graden på Åland bero att de potentiella klien-

ternas benägenhet att utnyttja stödet är sär-

skilt lågt i ett småskaligt samhälle.

Figur 8. Estimerad täckningsgrad av utkomststöd enligt referenspersonens åldersgrupp i hushållen (procent) 2016

Det kan även bero på bristande kunskap om

rättigheterna hos klienterna. Slutligen är det

inte uteslutet att kommunernas och handläg-

garnas tolkning av kriterierna är hårdare på

Åland än i Finland.

I Tabell 8 redogörs för de kalkyler av utnytt-

jandegrad efter region vi utfört med hjälp av

SISU-modellen. Det framgår att Mariehamn

har den högsta utnyttjandegraden (25,2 pro-

cent) och att Skärgården har en

Tabell 8. Modellkalkyl av utnyttjandegraden av utkomststöd efter region 2016. Euro och procent

SISU-modellkalkyl av utkomststöd (euro)

Utkomststöd – data (euro) Utnyttjandegrad

Totalt 5 406 343 1 235 650 22,9 %

Mariehamn 3 175 270 798 739 25,2 %

Landsbygden 1 922 377 398 406 20,7 %

Skärgården 308 695 38 505 12,5 %


______________________________________________________________________________

27

utnyttjandegrad (12,5 procent) som ligger på

hälften av Mariehamns. Landsbygden ligger

ett par procentenheter nedanför Ålands totala

utnyttjandegrad (20,7 procent). En del av för-

klaringen till den stora skillnaden kan handla

om vad man kunde kalla ”skamfaktorn” och

de småskaliga förutsättningarna i synnerhet i

Skärgården. Modellresultaten om underut-

nyttjandet är uppseendeväckande och det

kan inte uteslutas att det finns någon parame-

ter som inte beaktats tillräckligt. Här krävs

det ytterligare forskning för att hitta förkla-

ringar.

4.3 Regionala trender

De regionala trenderna från och med 2008 går

isär gällande andelen hushåll med utkomst-

stöd. Trenden har varit uppåt i Mariehamn,

svagt uppåt i skärgården, men svagt neråt på

landsbygden (Figur 9).

Figur 9. Andel hushåll med utkomststöd och ar-betslösa i Mariehamn (procent) 2000–2016

Källa: Institutet för hälsa och välfärd (THL, Sotkanet). ÅSUB, statistikområde Arbetsmarknad. Egen bearbetning.

Arbetslöshetstrenderna följer den uppåtgå-

ende trenden i andelen hushåll med utkomst-

stöd i Mariehamn, men på landsbygden går

trenderna åt olika håll (Figur 10). Förkla-

ringen till den ökande trenden i Mariehamn

är troligen en ökande andel yngre ensamstå-

ende och ensamförsörjare i staden, en ökning

som bland annat drivits av en ökad tillgång

12 En annan möjlig förklaring som framhölls i föregångaren till denna rapport är att andelen utkomststödstagare visserligen

på hyresbostäder under senare år.12

Här bör ändå noteras att tillväxten av kostna-

derna för utkomstödet på Åland varit mycket

måttliga jämfört med hela Finland.

Figur 10. Andel hushåll med utkomststöd och ar-betslösa på landsbygden (procent) 2000–2016


Figur 11. Andel hushåll med utkomststöd och ar-betslösa i skärgården (procent) 2000–2016


4.4 Bostadsbidrag och arbetslöshet

Även andelen hushåll med bostadsbidrag föl-

jer nära andelen öppet arbetslösa (se Figur 12

och Figur 13). Samvariationen mellan arbets-

löshet och bostadsbidrag är något starkare än

den mellan arbetslöshet och utkomststöd. I

fallet bostadsbidrag förutsäger variationer i

arbetslöshetsgraden till 80 procent utfallet i

andelen bidragstagare.

ökat i Mariehamn men att en stor andel av dessa (45–50 pro-cent) lyfter utkomststöd endast under en kort tid (1–2 måna-der.

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

28

Förändringar i arbetslösheten är den viktigaste

förklaringsfaktorn till förändringar i andelen bo-

stadsbidragstagare.

Annorlunda uttryckt: arbetslöshetsnivån för-

utsäger antalet mottagare av bostadsbidrag i

något högre grad än den förutsäger antalet

utkomststödstagare.13

Figur 12. Andelen hushåll med bostadsbidrag och öppen arbetslöshet 1996–2016

Källa: Institutet för hälsa och välfärd (Sotkanet); ÅSUB, Arbetsmarknad.

I avsnitt 7.2 (s. 36) skall vi undersöka vilka

hushåll/klienter som är i behov av bostadsbi-

drag och i vilken grad detta behov samman-

faller med ett behov av utkomststöd. Där be-

räknar vi även vilken effekt bostadsbidragen

har på risken för relativ fattigdom hos olika

hushållstyper.

Bostadsbidraget fungerar som ett inkomst-

stöd som i huvudsak träder in när tiderna

försämras och som på en aggregerad nivå re-

agerar på försämrade ekonomiska förutsätt-

ningar för en del av hushållen.

Det har på ett aggregerat plan skett en omför-

delning mellan dessa två stödformer till fördel för

bostadsbidraget över tid.

Av Figur 14 framgår även att trenden i ande-

len hushåll med bostadsbidrag stigit ungefär

13 Korrelationen mellan andelen hushåll med bostadsbidrag och arbetslöshetsgraden ger ett R2-värde på 0,80; något högre än för utkomststöd och arbetslöshet (R2= 72) vilket innebär att

i samma omfattning samtidigt som trenden i

utkomststöd planat ut.

Figur 13. Andelen hushåll med bostadsbidrag och arbetslöshetsgrad (procent) 1996–2016

Källa: Bearbetning av data från Institutet för hälsa och välfärd (Sotkanet); ÅSUB, Arbetsmarknad.

Figur 14. Andelen hushåll med bostadsbidrag, utkomststöd samt andelen öppet arbetslösa 2004–2016

Källa: Bearbetning av data från Institutet för hälsa och välfärd (Sotkanet); ÅSUB, Arbetsmarknad.

På Åland följde man inte förändringarna i

rikslagen år 2015, som innebar att gränsen för

godtagbara maximala boendeutgifter sänktes

med 5 procent, vilket bidrog till att det all-

männa bostadsbidraget kunde fortsätta att

begränsa behovet av utkomststöd.

förändringar i dessa andelar till 80 procent till stor del förkla-ras av förändringar i arbetslösheten under perioden 1995–2016.


______________________________________________________________________________

29

5. Fattigdomsgränsen och de sociala transfereringarna

5.1 Beräkningar med konsumtionsenhets-skala

I de två föregångarna till denna utredning

(ÅSUB Rapport 2007:5 och ÅSUB Rapport

2015:2) beräknades den åländska fattigdoms-

gränsen genom att använda uppgifter om

hushållens inkomst per konsumtionsenhet,

enligt den så kallade ekvivalensskala som

OECD använder.14 Vi använder samma me-

tod i föreliggande rapport, men kompletterar

denna med den så kallade modifierade

OECD-skalan när internationella jämförelser

är påkallade.15

Ekvivalensskalan ger alla individer i ett hus-

håll en vikt beroende på deras ålder och antal

personer i hushållet. På så sätt tar man hän-

syn till de stordriftsfördelar man har i hushåll

större än en person och specifikt i hushåll

med två försörjare. Viktningen tar schablon-

mässigt hänsyn till hushållens utgifter trots

att man inte har tillgång till data om deras

konsumtion. I den konsumtionsenhetsskala

(eller ekvivalensskala) vi använder, ges den

första vuxna (som fyllt 18 år) i varje hushåll

vikten 1,0. Varje därpå följande vuxenperson

ges vikten 0,7 och varje person under 18 ges

vikten 0,5. Om hushållet enbart består av per-

soner under 18, ges den första personen vik-

ten 1,0 och alla övriga vikten 0,5 (Tabell 9).

Tabell 9. OECD:s konsumtionsenhetsskala

Vuxen 1* Vuxen 2, etc.

Barn 1 Barn 2, etc.

Ålder >17 >17 <18 <18

Vikt 1,0 0,7 0,5 0,5

*) I hushåll bestående av enbart personer under 18 år ges den första personen vikten 1,0.

14 ÅSUB Rapport 2007:5, Ekonomisk utsatthet och social trygg-het på Åland, s. 40 http://www.asub.ax/files/SUBRap-port2007-5.pdf

15 Den modifierade OECD-skalan fördelar vikterna såhär: den första vuxna i hushållet = 1,0 enheter, barn 0–13 år = 0,3 och

Beräkningen av de enskilda hushållens sam-

lade konsumtionsvikt enligt OECD-skalan ut-

trycks i formeln nedan (5–1). Hushållsmed-

lemmarnas individuella vikt översätts till en

summerad vuxenekvivalent (VE).16

(5-1)

bv NNVE 5,0)1(7,00,1 +−+=

Vi kan exemplifiera med ett hushåll med 2

vuxna och 3 barn. Formeln anger vikten 1,0

för den första vuxna plus 0,7 multiplicerat

med differensen inom parentesen som anger

antalet vuxna (Nv= 2), minus 1, det vill säga 1.

Till detta (1,7) adderas vikten för barn (0,5)

som multipliceras med antalet barn (Nb) som

är tre, vilket ger 1,5. Individens/hushållets

vuxenekvivalent (VE) blir alltså i detta fall

3,2.

För att få individens viktade inkomst delas

alltså hushållets totala inkomst (inklusive

pensioner och övriga skattepliktiga transfere-

ringar, men exklusive barnbidrag, bostadsbi-

drag och kommunalt utkomststöd) med den

aktuella konsumtionsenheten.

Samma slags beräkning görs utgående från

hushållens inkomst inklusive barnbidrag, ut-

komststöd och bostadsbidrag. Därefter kan

man se hur mycket dessa stöd bidrar till att

lyfta hushåll över fattigdomsgränsen.

5.2 Den relativa fattigdomsgränsen

Den relativa fattigdomsgränsen eller andelen

med låg ekonomisk standard kan räknas

fram på ett flertal sätt. Beräkningarna förut-

sätter flera metodiska val. Man måste välja en

specifik inkomstbas (innan skatt, efter skatt

etc.), ett specifikt viktningssystem och

övriga i hushållet 14 år och över = 0,5.

16 World Bank Institute (2005) Introduction to Poverty Analysis.

http://www.asub.ax/files/SUBRapport2007-5.pdf

http://www.asub.ax/files/SUBRapport2007-5.pdf

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

30

slutligen en specifik procentgräns (oftast 60

eller 50 procent av medianinkomsten).

Dessa enskilda val har en avgörande bety-

delse för var den relativa fattigdomsgränsen

hamnar. Detta innebär att när man jämför

den procentuella andelen hushåll under in-

komstgränsen mellan olika länder och andra

enheter måste man ha klart för sig hur fattig-

domsgränsen räknats ut.

Vad bör då räknas som låg relativ inkomst-

standard och var går den relativa fattigdoms-

gränsen för hushållen på Åland? Vi började i

vår första utredning om ekonomisk utsatthet

(2007) av ren nödvändighet använda OECD:s

så kallade konsumtionsenhetsskala, eftersom

det i vårt specialbeställda grundmaterial vid

tillfället bara ingick uppgifter baserade på

den skalan. När vi sedan gjorde en uppföl-

jande studie (2015) valde vi att använda

samma skala för att nå jämförbarhet, även om

vi hade tillgång till den mer allmänt använda

så kallade modifierade OECD-skalan.

Inför arbetet med föreliggande utredning har

vi fått tillgång till individuppgifter och till

dessa kopplade konsumtionsenheter base-

rade på den modifierade OECD-skalan. Ef-

tersom den modifierade OECD-skalan nu-

mera är den mera allmänt internationellt

gångbara och underlättar jämförelser har vi

beslutat att i denna även använda den när det

så är påkallat.

Vi kommer dock genomgående att även i

denna utredning i våra beräkningar i första

hand använda en relativ fattigdomsgräns de-

finierad som 60 procent av medianen av hus-

hållens ekvivalerade nettoinkomst innan

skattefria transfereringar, baserade på den ur-

sprungliga OECD-skalan, eftersom det un-

derlättar jämförelser med våra tidigare

undersökningar. Beräknat på så sätt blir fat-

tigdomsgränsen för Åland 15 257 euro år

2016, mätt i det årets penningvärde.

17 År 2004 låg 18,1 procent av de åländska hushållen under den relativa fattigdomsgränsen beräknat med OECD-skalan

Med denna gräns som genomgående används i

denna rapport, låg 17,1 procent av hushållen un-

der den relativa fattigdomsgränsen. 17

Med den modifierade OECD-skalan var grän-

sen 16 897 euro och andelen hushåll 17,9 pro-

cent under gränsen. En jämförelse mellan

Åland, Finland, Sverige och EU återfinns i av-

snitt 5.3, (s. 31).

Tabell 10. Fattigdomsgränsen (OECD-skalan). Nettoinkomst per år 2004, 2012 och 2016

År Löpande priser 2016 års priser

2004 11 028 13 389

2012 14 436 14 885

2016 15 257 15 257

Tabell 10 ovan visar hur fattigdomsgränsen

stigit mellan åren som vi genomfört utred-

ningarna om ekonomisk utsatthet. Uttryckt i

”reella” euro gäller gränsen enbart för enper-

sonshushåll. För att få gränsen för övriga

hushållskonstellationer måste man multipli-

cera gränsvärdet med respektive hushålls

konsumtionsenhet.

Vi utgår från hushållens nettoinkomst som en

”benchmark” för att vårt intresse ligger i att

beräkna de skattefria stödens effekt, men vi

beräknar även fattigdomsgränser vid hushål-

lens olika stadier av inkomstpositioner, från

beskattningsbar inkomst till disponibel in-

komst.

Vi följer Eurostats riktlinjer när vi beräknar

risken för relativ fattigdom, dels innan sociala

transfereringar, det vill säga alla inkomster,

inklusive pensioner minus skatt, dels efter so-

ciala transfereringar.

Hushållens viktade inkomster beräknas på

följande sätt. (1) Vi adderar faktorinkomster

och pensioner och drar ifrån skatten. (2) Uti-

från denna nettoinkomst beräknas den

och med samma mått låg 17,3 procent av hushållen under den relativa fattigdomsgränsen år 2012.


______________________________________________________________________________

31

relativa fattigdomsgränsen innan sociala

transfereringar (exkl. pensioner). (3) Därefter

läggs övriga skattepliktiga transfereringar

minus skatt stegvis till den tidigare nettoin-

komsten.

Summan av dessa poster delad med hushål-

lens respektive konsumtionsvikt ger den ek-

vivalerade nettoinkomsten innan skattefria

transfereringar.

Slutligen (4) adderar vi de skattefria transfe-

reringarna (barnbidrag, utkomststöd och bo-

stadsbidrag) för att se i vilken mån dessa hjäl-

per olika kategorier av hushåll och individer

över den relativa fattigdomsgränsen.

5.3 Den relativa fattigdomsgränsen på Åland i internationell jämförelse

Fattigdom är ett laddat begrepp, som ofta

kan kännas för starkt för att beskriva situat-

ionen för mindre bemedlade individer och

hushåll i våra nordiska välfärdsstater. Associ-

ationerna går ofta till det som kallas absolut

fattigdom med allt vad det innebär av brist

på tillgång till livets nödtorft. De flesta före-

drar därför att i sammanhanget använda be-

greppet ekonomisk utsatthet, eller låg relativ

ekonomisk standard.18

Att bedöma graden av relativ fattigdom, eller

det alternativa begreppet låg ekonomisk stan-

dard, kan vara ett vanskligt företag. En djup-

gående kartläggning skulle kräva en bred

metodologiska ansats med enkäter och inter-

vjuer. Istället är vårt val av kvantitativt mät-

bar ekonomisk utsatthet som mått helt och

hållet praktiskt och metodologiskt motiverat.

Ambitionen har inte varit att ge en så bra och

heltäckande bild som möjligt av social och

materiell utsatthet utan istället är det, som

rapportens titel anger, djupet på och

18 För en genomgång av olika begrepp och sätt att bedöma skillnader i välfärd i ekonomiskt utvecklade samhällen se OECD (2017) How’s life? Measuring well-being. Se också Pens-ionsmyndigheten (2018) för en jämförelse mellan OECD-

förändringar i just den ekonomiska utsatt-

heten vi vill mäta.

Mer specifikt har vi velat se hur situationen

för ekonomiskt utsatta hushåll förändras efter

att de fått tillgång till skattefria transfere-

ringar som barn- och bostadsbidrag samt ut-

komststöd. Vi är alltså ute efter att bedöma

effekten av de skattefria transfereringarna,

vilket vi gör litet längre fram i kapitel 9.

Innan vi börjar med våra beräkningar utifrån

vårt specifikt definierade och valda fattig-

domsindex (OECD-skalan) är det på sin plats

att klargöra var den åländska fattigdoms-

gränsen placerar sig i en internationell jämfö-

relse och att i sammanhanget förklara vilken

gräns det handlar om.

Vi har beräknat fyra olika definierade fattig-

domsgränser, alla baserade på 60 procent av

medianen på den disponibla inkomsten efter skat-

tefria transfereringar, men med två olika ekviva-

lensskalor.

De fyra gränserna är dels andelen personer

under fattigdomsgränsen beräknad med 1)

OECD-skalan respektive 2) den modifierade

OECD-skalan, dels andelen hushåll under fat-

tigdomsgränsen beräknad med 3) OECD-ska-

lan respektive 4) den modifierade OECD-ska-

lan. I Tabell 24 på sidan 62 finns en samman-

ställning av dessa olika relativa fattigdoms-

gränser.

Vid internationella jämförelser av fattigdoms-

gränser mellan utvecklade länder är det nu-

förtiden vanligast att man använder den så

kallade modifierade OECD-skalan. I före-

gångarna till föreliggande utredning har vi

uteslutande använt OECD-skalan av prak-

tiska orsaker för att kunna göra jämförelser

mellan åren 2004 och 2012.

skalorna och den svenska av SCB utvecklade skalan. Den sist-nämnda ger högre vikt åt minderåriga medlemmar av hushål-len vilket innebär mindre stordriftsfördelar (Pensionsmyndig-heten (2018) Äldre med låg inkomst, s.16).

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

32

Av ovanstående följer att man bör vara syn-

nerligen uppmärksam på de olika definition-

erna och uträkningssätten när man jämför

och tolkar fattigdomsgränser.

Figur 15. Personer under fattigdomsgränsen* i Finland, Åland, Sverige och EU åren 2004, 2012 och 2016. Disponibel inkomst, modifierade OECD-skalan

*) 60 procent av disponibel inkomst per konsumt-ionsenhet.

Källor: EUROSTAT och egna beräkningar baserade på material från den finländska Statistikcentralen.

I Figur 15 jämförs åländska beräknade fattig-

domsgränser för år 2004, 2012 och 2016 med

motsvarande uppgifter för Finland, Sverige

och EU. I Sverige låg endast 9,5 procent av

alla invånare under den relativa fattigdoms-

gränsen år 2004.19 I Finland var motsvarande

andel samma år 11,7 procent och på Åland på

14,1 procent, att jämföra med 16,0 procent

som var noteringen för hela EU.

Åtta år senare (2012) hade Finland den lägsta

kvoten (11,8 procent), medan Sverige enligt

detta mått blivit betydligt mer ojämlikt med

14,8 procent under fattigdomsgränsen. Åland

lade sig mitt emellan Finland och Sverige

med 13,5 procent av befolkningen under fat-

tigdomsgränsen år 2012, beräknat med den

modifierade OECD-skalan. Det året hade

19 Enligt 60 procent av den disponibla inkomsten per

motsvarande andel för EU stigit några tion-

delar till 16,7 procent.

Enligt uppgifterna för 2016, hade andelen

personer under fattigdomsgränsen sjunkit

något; till 11,5 procent i Finland och 13,3 pro-

cent på Åland. I Sverige däremot fortsatte an-

delen att stiga så att den nådde 15,7 procent,

att jämföra med EU:s 16,9 det året (pelaren

längst till höger i Figur 15).

Tabell 11 visar en sammanställning av de fyra

relativa fattigdomsgränserna för Åland för de

fyra åren 2004, 2012 och 2016. Utgående från

den reguljära OECD-skalan, som vi använt i

våra tidigare utredningar, sjönk andelen per-

soner under den relativa fattigdomsgränsen

från 15,4 till 14,7 procent mellan 2004 och

2012. Andelen hushåll sjönk under samma tid

från 17,3 till 16,1 procent och sedan ytterli-

gare år 2016 till 15,3 procent.

Tabell 11. Andel personer och hushåll under fat-tigdomsgränserna efter skattefria transfere-ringar (disponibel inkomst), 2004, 2012 och 2016

2004 2012 2016

OECD-skalan Personer 15,4 14,7 14,7

Hushåll 17,3 16,1 15,3

Modifierade Personer 14,1 13,5 13,3

OECD-skalan Hushåll 18,2 17,4 16,5

Beräknat med den modifierade OECD-skalan

och på disponibel inkomst sjönk andelen hus-

håll under den relativa fattigdomsgränsen

från 18,2 till 17,4 procent mellan 2004 och

2012, för att sedan 2016 minska till 16,5 pro-

cent.

konsumtionsenhet och OECD-skalan.


______________________________________________________________________________

33

6. Fattigdomsgränserna före skattefria transfereringar

6.1 Vilka ligger under gränsen?

I tidigare undersökningar har vi i första hand

använt den ursprungliga OECD-skalan och

fortsätter med det i vår analys här. Vi fokuse-

rar också i första hand på hushåll i analysen

även om vi också redovisar andelen personer

under de relativa fattigdomsgränserna.

Den relativa fattigdomsgränsen (gränsen för

låg ekonomisk standard) varierar över tiden.

Vi vet av tidigare studier att andelen hushåll

under gränsen sjunker när hushållen med

låga inkomster får en större inkomstökning

än de som befinner sig ovanför fattigdoms-

gränsen.

Om vi har en låg spridning i den undre hal-

van av inkomstfördelningen och dessa in-

komster samlar sig strax under medianvär-

det, får vi en låg andel med relativ låg ekono-

misk standard trots att inkomstskillnaderna i

övrigt är stora.20

Den enskilda individens ekonomiska välfärd

är kopplad till ett specifikt hushåll. För att ge

en någorlunda rättvisande bild av vad den

disponibla inkomsten motsvarar i ekonomisk

välfärdsnivå måste man ta hänsyn till den ak-

tuella familjesammansättningen och de vux-

nas försörjningsbörda. Därför beräknar vi

den relativa fattigdomsgränsen utgående från

hushålls- och konsumtionsenheter och inte

utgående från enskilda individer. Risken för

att hamna under gränsen för låg relativ in-

komst hör samman med storleken på det hus-

håll individen lever i.

Tabell 12 sammanfattar andelen hushåll un-

der den relativa fattigdomsgränsen efter antal

personer i bostadshushållet 2004, 2012 och

20 Pensionsmyndigheten (2018) Äldre med låga inkomster s. 3.

2016. Andelen enpersonshushåll ligger under

andelen för alla hushåll sammantagna alla år.

År 2004 var andelen under fattigdomsstrecket

27 procent för enpersonshushåll (räknat med

en 60-procentsgräns) och minskade något till

24 procent 2016.

Tabell 12. Andelen hushåll under den relativa fattigdomsgränsen* (OECD-skalan) efter antal personer i bostadshushållet 2004, 2012 och 2016

2004 2012 2016

Totalt 18 17 17

1 27 25 24

2 12 10 9

3 14 13 16

4 12 12 13

5 19 20 22

6 till 10 30 36 45

*) Fattigdomsgränsen är beräknad som 60 procent av medianen av hushållens nettoinkomst per konsumtionsenhet före skattefria transfereringar.

Källa: Bearbetningar av registerdata från Statistikcentralen.

Tvåpersonershushåll verkar vara den mest

fördelaktiga konstellationen räknat på detta

sätt; endast nio procent av dessa låg under

den relativa fattigdomsgränsen 2016. Hushåll

med en och fem personer ligger något över

gränsen, medan hushåll med sex och flera

medlemmar ligger klart över andelen för to-

talen. Andelen under fattigdomsstrecket hos

den sistnämnda gruppen har dessutom ökat

dramatiskt och låg 2016 på 45 procent. Av Ta-

bell 12 kan man även utläsa att hushåll med

två till fyra medlemmar ligger under andelen

för totalen alla år.

Sammantaget ser vi att förändringarna mel-

lan 2004 och 2016 är relativt små med undan-

tag för gruppen hushåll med 6–10 personer.

De minsta (en- och tvåpersoners-) hushållen

riskerade att i något mindre grad hamna un-

der fattigdomsgränsen år 2016 jämfört med

2004 medan de allra största hushållen ser ut

att vara betydligt mer ekonomiskt utsatta

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

34

2016 än 2004.

Figur 16 redogör mer i detalj för vilka hus-

hållstyper som hamnade under gränsen för

relativ ekonomisk utsatthet 2016 innan skat-

tefria transfereringar. Uppenbarligen är hus-

hållskonstellationer med ensamförsörjare de

mest utsatta. Hela 58 procent av ensamförsör-

jarhushållen med två barn låg under den rela-

tiva fattigdomsgränsen 2016.21 För ensamför-

sörjare med ett barn var motsvarande andel

35 procent.

Figur 16. Hushåll under den relativa fattigdoms-gränsen 2012 och 2016, efter hushållets sam-mansättning (procent)

Anm: ’Vuxen’ är alla 18 år fyllda. ’Barn’ är alla under 18 år. Källa: Bearbetningar av data från Statistikcentralen, Finland.

Redan i föregångaren till denna rapport

kunde vi konstatera att en relativt stor andel

av den vanliga hushållskonstellationen två

vuxna med tre barn låg under den relativa

fattigdomsgränsen. Var fjärde av dessa hus-

håll ligger under den relativa fattigdoms-

gränsen. Förutom par med tre barn rymmer

denna hushållstyp även en del ensamstående

21 Vi har valt att i enlighet med den s.k. röjandeprincipen lämna bort resultatet för hushållskonstellationen

föräldrar med vuxet barn (över 17 år) med

låg eller ingen inkomst plus tre personer un-

der 18 år. Däri ligger en del av förklaringen

till den höga andelen relativt fattiga. Vi ser

även att personer i knappt vart fjärde enper-

sonshushåll levde under den relativa fattig-

domsgränsen, eller gränsen för låg ekono-

misk standard (15 257 euro/månad för ett en-

personshushåll).

Av hushållen med två till fyra vuxna utan

barn ligger i allmänhet en låg andel under

gränsen för låg ekonomisk standard.

6.2 Enpersonshushåll under den relativa fattigdomsgränsen

Figur 17 visar andelen enpersonshushåll un-

der fattigdomsgränsen innan skattefria 2012

och 2016. Tabell 24 i tabellbilagan (s. 65) visar

samma sak men där har vi även lagt till data

för 2004 och angivit andelen innan och steg-

vis efter de olika skattefria transfereringarna.

Till en början kan vi konstatera att totalt sett

har andelen under gränsen för relativ ekono-

misk utsatthet, minskat något mellan åren

2004 till 2016, från 27 till 24 procent. Tabellen

visar att andelen ekonomiskt utsatta, innan

transfereringar, generellt ökat i åldersklas-

serna under 60 år, medan den i allmänhet

minskat i åldersgrupperna över.

I synnerhet för åldersgrupperna över 70 år

kan man avläsa en klar förbättring i detta av-

seende. I raden som visar skillnaden 2004 –

2016 finner vi negativa siffror för alla års-

grupper inom spannet 18–59 år och positiva

siffror för grupperna 60 +. En analys utifrån

kön visar att den yngsta åldersgruppen bland

männen (18–29 år) är den grupp som fått se

sin position försämras mest. År 2004 låg var

femte man i den åldersgruppen under den re-

lativa fattigdomsgränsen innan

ensamförsörjare med tre barn, eftersom antalet är så litet på Åland (49 år 2016)


______________________________________________________________________________

35

Figur 17. Andel enpersonshushåll under den re-lativa fattigdomsgränsen* (procent) innan skat-tefria transfereringar efter referenspersonens ål-dersgrupp och kön 2012 och 2016

*) Enligt nettoinkomster per konsumtionsenhet (OECD-skalan) innan skattefria transfereringar

Källa: Bearbetningar av material från Statistikcentralen

transfereringar. Andelen hade sedan stigit till

i det närmaste var tredje år 2016.

Sammantaget, alla årsgrupper, är det kvin-

nornas ställning som förbättrats (kolumnen

längst till höger i tabellen på s. 65). Medan

andelen ensamstående män under gränsen

för låg ekonomisk standard ökat något, från

21 till 23 procent 2004–2016, har motsvarande

andel för kvinnorna sjunkit från 32 till 26 pro-

cent.

Figur 17 visar data för 2012 och 2016 totalt

och uppdelat efter kön. Förändringarna är

tydliga på denna korta tid. Ensamboende i ål-

dersgrupperna 60 år och över har överlag för-

bättrat sin position avsevärt under de fyra

åren (de mörka staplarna ligger lägre än de

ljusa i den översta figuren), medan de övriga,

yngre åldersgrupperna försämrat sin posit-

ion. Kvinnorna i alla åldersgrupper 50 år och

över har förbättrat sin position. År 2016 låg

de ensamboende kvinnorna i åldern 40–59 år

under andelen för alla hushåll.

Dock är det i förhållande till år 2004 (11 pro-

cent) fortfarande en försämring. För männen i

åldersgrupperna över 60 år har situationen

förbättrats något (tydligast för de allra äldsta

+90 år). Det betyder även att vi omvänt kan

avläsa en liten försämring i grupperna under

60 år som nu sammantagna i något större ut-

sträckning än kvinnorna ligger under fattig-

domsstrecket.

7. Den relativa fattigdoms-gränsen efter skattefria transfereringar

7.1 Bidragens effekt – den övergripande bilden

Tabell 13 nedan visar att andelen hushåll som

initialt låg under den relativa gränsen för låg

ekonomisk standard minskade något mellan

2004–2016. Gränserna är omräknade efter

varje nytt steg mellan den beskattningsbara

inkomsten och den disponibla inkomsten.

Räknat på nettoinkomsten minskade andelen

hushåll under gränsen under perioden med

en procentenhet från 18,1 till 17,1 procent.

När sedan de skattefria överföringarna tagits

i beaktande och man räknar andelen relativt

fattiga hushåll igen finner vi att omfördel-

ningseffekten var betydligt starkare 2016 jäm-

fört med 2012 och 2004.

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

36

Tabell 13. Andelen hushåll under den relativa fattigdomsgränsen före och efter transfereringar (OECD-skalan), 2004, 2012 och 2016

2004 2012 2016

Beskattningsbar inkomst 20,5 19,9 19,9

Nettoinkomst 18,1 17,3 17,1

Inklusive barnbidrag 18,0 16,9 16,8

Inkl. barn- o. bostadsbidrag 17,4 16,2 16,2

Disponibel inkomst 17,3 16,1 15,3

*) 60 % av medianinkomsten per konsumtionsenhet (OECD-skalan). Om-räknade fattigdomsgränser efter varje slag av inkomsttillskott.

Utgående från den disponibla inkomsten fin-

ner vi att andelen hushåll under fattigdoms-

strecket minskade från 17,3 till 15,3 procent

under perioden. Dessutom visar en jämfö-

relse mellan 2012 och 2016 att skatternas men

i synnerhet de slutliga stödens omfördelande

effekt var mycket starkare år 2016. (Se den

sista raden i Tabell 13).

7.2 Bostadsbidragens effekt på risken för relativ fattigdom hos ensamboende

I vilken omfattning minskar bostadsbidraget

andelen ensamboende personer under fattig-

domsstrecket? Som framgår av Tabell 14 har

andelen varierat under de tre åren för vilka vi

har data (2004, 2012 och 2016). Beräkningarna

utgår från att den relativa fattigdomsgränsen

hålls konstant och alltså är densamma även ef-

ter att bostadsbidragen tillkommit.

Mönstret som framträder för männen är att ju

högre andel av männen som initialt låg under

gränsen, desto större var omfördelningseffek-

ten. Vi fann även att bostadsbidragets effekt

för de ensamboende männen har blivit allt

viktigare i takt med att deras andel under fat-

tigdomsstrecket ökat från 21,0 år 2004 till 25,9

procent 2016.

Andelen ensamboende kvinnliga mottagare

av bostadsbidrag år 2004 som initialt (innan

skattefria transfereringar) låg under den rela-

tiva fattigdomsgränsen var 31,9 procent, men

andelen minskade radikalt år 2016 till 22,6

procent. I samma mån minskade bostadsbi-

dragets omfördelningseffekt från 1,3 procen-

tenheter till närmast obefintlig.

Av orsaker som vi inte lyckats utröna låg bo-

stadsbidragens omfördelande effekt högre år

2012 än 2004 trots att den initiala andelen en-

samboende kvinnor under fattigdomsgränsen

det året var lägre än 2004.

Tabell 14. Andelen ensamboende under den re-lativa fattigdomsgränsen* före och efter bo-stadsbidrag (procent) efter kön, år 2004, 2012 och 2016

Före Efter Skillnad

2004 Kvinnor 31,9 30,6 1,3 Män 21,0 20,5 0,5

2012 Kvinnor 28,0 25,3 2,7

Män 22,4 20,6 1,8

2016 Kvinnor 22,6 22,6 0,0

Män 25,9 23,1 2,8

*) Gränsen är 60 procent av medianen av hushållens nettoinkomst per konsumtionsenhet (OECD-skalan) och inte omräknad efter tillskottet av bostadsbidraget.

Källa: Beräkningar grundade på data från Statistikcentralen.

Slutsatsen utifrån våra senast tillgängliga

data visar att bostadsbidraget har mycket

olika reducerande effekt på andelen av denna

hushållskategori som löper risk för fattigdom

beroende på kön. Medan bidraget är i stort

sett betydelselöst för de ensamboende kvin-

norna har det en stor betydelse för männen.

8. Vem behöver utkomst-stöd?

8.1 Utkomststödets beräkningsgrunder

Vi har tidigare beräknat de välfärdshöjande

effekterna av utkomststöd och bostadsbidrag

på en aggregerad nivå i förhållande till den

relativa åländska fattigdomsgränsen. I nästa

kapitel skall vi se på utfallet för enskilda hus-

hållskategorier.


______________________________________________________________________________

37

Tabell 15. Beräkningsgrunder för utkomststöd

Utgifter

Inkomster

Skattepliktiga inkomster

a) Utkomststödets grunddel

Lön

b) Tilläggsdel: ersättning för Kapitalinkomst

hyra och en behovsprövad Arbetslöshetsdagpenning

ersättning för hälso- och sjuk- Sjukdagpenning

vårdsavgifter Pension

Skattefria inkomster

Barnbidrag

Bostadsbidrag

Vårdbidrag

För att genomföra detta krävs att vi har be-

räkningsgrunderna för utkomststödet och ut-

komststödets storlek klara för oss. Tabell 15

visar vad som räknas som inkomster respek-

tive utgifter i beräkningen av storleken på

hushållens utkomststöd.

Inkomstsidan består dels av skattepliktiga in-

komster, dels av skattefria sådana. Till de

skattepliktiga inkomsterna räknas förutom

faktorinkomsterna (löne- och kapitalinkoms-

ter) arbetslöshetsdagpenning, sjukdagpen-

ning och pension. Till skattefria inkomster rä-

knas i sammanhanget bostadsbidrag, vårdbi-

drag och barnbidrag.

Tabell 15 ställer inkomster och utgifter i för-

hållande till varandra. I den vänstra kolum-

nen visas utgiftsposterna. Utkomststödets

grunddel räknas i sammanhanget som en

schablonkostnad för dagliga utgifter och dess

storlek beror på hushållets/familjens storlek

och sammansättning.

Enligt offentlig statistik från Institutet för Väl-

färd och Hälsa (THL) representerade ensam-

boende drygt tre fjärdedelar av mottagarna

av utkomststöd på Åland år 2004 (se Tabell

16).22 En klar majoritet av dessa var män.

Dessa utgjorde 44 procent av alla utkomst-

stödstagarna, medan kvinnornas andel var 30

procent. De ensamboendes männens andel av

alla utkomststödstagare minskade sedan

22 Antalet skiljer sig något från vårt registermaterial.

något åren 2012 och 2016 (se Tabell 16). Kvin-

nornas andel minskade även den, och mer än

männens – men först mellan 2012 och 2016,

från 30 till 25 procent.

Mellan 2004 och 2016 ökade ensamförsörjar-

nas andel från 14 till 18 procent. Andelen en-

samstående mödrar av alla utkomststödsta-

gare ökade marginellt från 13 till 14 procent.

Gruppen gifta/ samboende med barn ökade

sin andel från 7 till 9 procent, medan gifta/

samboende med barn ökade från 5 till 6 pro-

cent.

Tabell 16. Hushåll som mottagit utkomststöd efter hushållstyp 2004, 2012 och 2016 (antal och procen-tuell andel av hushållen med utkomststöd)

2004 2012 2016

Antal % Antal % Antal %

Totalt 550 100 460 100 467 100

Ensamboende män 244 44 190 41 198 42

Ensamboende kvinnor 165 30 136 30 117 25

Ensamstående kvinnor med barn 70 13 56 12 67 14

Ensamstående män med barn 6 1 16 3 17 4

Gifta/samboende med barn 37 7 38 8 40 9

Gifta/samboende utan barn 28 5 24 5 28 6

Källa: Bearbetning av data från Sotkanet.

När vi beräknar de skattefria transfereringar-

nas storlek och effekt gör vi ett förenklande

antagande. Vi känner bara till vilka utkomst-

stöd som betalats ut, men inte den del av

dessa som är förenad med återbetalnings-

krav. Därför har vi valt att i våra beräkningar

anta att klienterna får behålla hela sitt ut-

komststöd. Detta resulterar i att summan av

alla klienters utkomststöd blir något för hög

vilket i sin tur leder till en liten överskattning

av stödets aggregerade välfärdshöjande ef-

fekt.

Figur 18 visar antalet mottagare av

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

38

utkomststöd efter socio-ekonomisk ställning.

Om vi bortser från den stora kategorin som är

oklassificerad (övriga, 179 till antalet år 2016)

är de klart dominerande kategorierna arbe-

tare (133 personer) och studerande (44).

Figur 18. Utkomststödstagare (hushållens refe-renspersoner) efter socio-ekonomisk ställning. Antal 2012 och 2016

Källa: Bearbetningar av registerdata från Statistikcentralen

I ett längre perspektiv är det intressant att no-

tera att det skett en stor förändring när det

gäller en kategori klienter, nämligen pension-

ärerna. Deras andel av alla mottagare av ut-

komststöd har radikalt minskat på senare år;

från 13 till 6 procent mellan 2005 och

2012/2016.

Det här antyder förstås en förbättrad situat-

ion för pensionärerna, som delvis beror på in-

förandet av en garantipension på 685 euro

den 1 mars 2011 och som beräknades minska

behovet av förebyggande utkomststöd.

När vi gjorde den föregående utredningen

om ekonomisk utsatthet fann vi att genom-

snittsinkomsterna hos hushållen som bevilja-

des utkomststöd sjönk rejält mellan 2004 och

2012 (Tabell 17). Det innebar att klienthushållen

generellt sett hade ett betydligt bättre utgångsläge

2004 än 2012. Inte desto mindre ökade ge-

nomsnittsinkomsten hos den lägsta

23 RP 358/2014 rd 297604. Regeringens proposition till riksda-gen med förslag till lagar om ändring av lagen om

inkomstdecilen (tiondelen) under samma pe-

riod (6 procents tillväxt, se (Tabell 17).

Tabell 17. Medelinkomst (netto, per konsumt-ionsenhet) för hushållen med utkomststöd re-spektive decil 1. Euro, 2016 års penningvärde 2004, 2012 och 2016

2004 2012 2016

Utkomststöd*) 10 296 9 565 9 925

Decil 1 7 498 7 949 7 704

*) 2004 och 2012 års siffror uppräknade med KPI

8.2 Utgifterna för utkomststöd och frågan om praxis

Tillväxten av utgifterna för utkomststödet är

mycket varierande mellan de finländska

landskapen.23 Aggregerad statistik från Insti-

tutet för hälsa och välfärd (Figur 19) visar

också på den här uppseendeväckande skill-

naden mellan Finland och Åland avseende

kostnadsutvecklingen för utkomststöd.

Figur 19. Utkomststödstagare (procent av invå-narna) och utgifter för utkomststöd (euro per in-vånare, löpande priser) för Finland och Åland 2004–2015

Källa: Bearbetningar av data från THL (Sotkanet).

År 2004 var kostnaderna per invånare 88 euro

i Finland och 43 euro på Åland. Åtta år se-

nare hade kostnaderna i Finland stigit till 130

utkomststöd och av lagen om statsandel för kommunal bass-service, s.10.


______________________________________________________________________________

39

euro medan de på Åland stigit endast margi-

nellt till 44 euro. Efter att ha utgjort nära hälf-

ten av de finländska utgifterna per invånare,

sjönk alltså utgifterna för utkomststöd på

Åland till drygt en tredjedel av de finländska.

Detta förändrade förhållande kan man egent-

ligen avläsa redan år 2007.

Möjligtvis ser vi en vändning i kostnadsut-

vecklingen för utkomststöd 2013, då tillväx-

ten var störst av alla finländska landskap.24

Enligt senast tillgängliga uppgifter från 2015

var utgifterna per invånare 136 euro i Finland

och 60 euro på Åland, vilket bekräftar att

kostnaderna återigen börjat stiga på Åland

och att skillnaden återigen minskar. Trots en

procentuellt sett lika stor ökning av arbetslös-

heten, och av antalet långtidsarbetslösa i Fin-

land och på Åland har tillväxten av utgifterna

för utkomststödet sett helt olika ut.

9. Transfereringarnas effekt på utkomstödstagarnas in-komster

9.1 Inledning

Den relativa fattigdomsgränsen räknad på

nettoinkomsten innan skattefria transfere-

ringar är en konstruktion som inte nödvän-

digtvis följer prisutvecklingen, utan rör sig

beroende på den tillfälliga årliga inkomstut-

vecklingen för olika inkomstskikt. Det inne-

bär att man i analysen kan komplettera be-

räkningar relaterade till den relativa fattig-

domsgränsen med att även ta i beaktande

kostnadsutvecklingen.

Vi kommer i fortsättningen att i första hand

relatera utkomststödstagarnas inkomster och

erhållna sociala stöd till den relativa fattig-

domsgränsen (även kallad gränsen för låg eko-

nomisk standard) för respektive år. Vi använ-

der här i första hand den initiala fattigdoms-

gränsen som beräknades innan skattefria

24 Ibid.

transfereringar som ett riktmärke. Vi får då

fram en genomsnittlig inkomststruktur för de

olika hushållsformerna och en bestämning av

inkomstkomponenternas procentuella del av

nettoinkomsten respektive den disponibla in-

komsten.

Man skulle eventuellt kunna invända att en

ny relativ fattigdomsgräns borde räknas ut

efter varje tillskott som de enskilda skattefria

sociala transfereringarna ger. Vår bedömning

är ändå att de pedagogiska fördelarna av att

behålla den initiala relativa fattigdomsgrän-

sen som baserar sig på nettoinkomsterna

överväger, eftersom den är fixerad och kan

relateras till alla stadier av tillskott till ut-

komststödstagarnas slutliga disponibla in-

komst.

9.2 Ensamboende och ensamförsörjare med utkomststöd

Hur förändras de ensamboende utkomst-

stödstagarnas inkomster i förhållande till fat-

tigdomsgränsen när bostadsbidrag och ut-

komststöd läggs till den initiala nettoinkoms-

ten?

Figur 20. Ensamboende utkomststödstagares hushållsinkomst i förhållande till den relativa fattigdomsgränsen* (procent) före och efter skattefria transfereringar, 2004, 2012 och 2016

Staplarna i Figur 20 jämför åren 2004, 2012

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

40

och 2016. Det mest fördelaktiga utfallet fick

man år 2004 då den slutliga disponibla in-

komsten nådde 104,1 procent av den relativa

fattigdomsgränsen.

Skillnaden i utgångsläge, det vill säga innan

skattefria transfereringar, är slående stor. Den

genomsnittliga nettoinkomsten var 83 pro-

cent av fattigdomsgränsen 2004, för att sedan

sjunka drastiskt till 68 procent 2012 och 70

procent 2016.

I trappstegsdiagrammet, Figur 21, längst till

höger, ser vi att ensamboendes inkomst innan

skatt år 2016 utgjorde 78 procent av gränsen

för låg ekonomisk standard.25 Skatten på

bruttoinkomsten inskränkte sig till 8,0 pro-

cent av gränsen.

Figur 21. Ensamboende utkomststödstagares in-komster, skatter och bidrag som andel av gräns-värdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016

Detta ligger nära genomsnittet för hushållen

med utkomststöd (8,3 procent), men långt un-

der den genomsnittliga nivån för alla hushåll.

Bostadsbidraget (i genomsnitt 171 euro), mot-

svarande 13,4 procent av gränsen och ut-

komststödet (207 euro) motsvarande 16,2

procent. Sammantaget fick den genomsnitt-

lige ensamboende utkomststödstagaren en

disponibel inkomst strax under den relativa

25 Bruttoinkomsten motsvarade 992 euro och den relativa

fattigdomsgränsen; 99,7 procent (1 267 euro

per månad).

Hur förändrar de skattefria transfereringarna

avståendet till den initiala fattigdomsgränsen

för de ensamstående med barn? Vilken är

den välfärdshöjande effekten i detta fall? När

vi nu ska undersöka vad de skattefria transfe-

reringarna innebär för barnfamiljer tar vi

också hänsyn till det inkomsttillskott som

barnbidraget ger. Stapeln längst till vänster i

Figur 22, visar att ensamstående med barn i

utgångsläget låg något under fattigdoms-

gränsen 2016. Bruttoinkomsten justerad för

hushållsstorleken utgjorde inte mer än 67,4

procent av gränsvärdet och när skatten (10,5

av gränsvärdet) var dragen låg man under 57

procent.

Figur 22. Ensamstående utkomststödstagare med ett barn: inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016

Barnbidraget är en skattefri transferering som

minskar storleken på utkomststödets grund-

del. När man på socialkanslierna kalkylerar

storleken på utkomststödet görs en schablon-

mässig minskning av den del som räknas

som inkomst. Schablonavdrag på avdraget är

ett av verktygen man har vid finjusteringen

fattigdomsgränsen 1271 euro.


______________________________________________________________________________

41

av det skattefria transfereringssystemet. För

ensamförsörjarna fanns 2012 och 2016 dessu-

tom ett ensamförsörjartillägg om 50 euro per

barn och månad.

Till detta kom den kombinerade inkomsten

av underhållsbidrag och eventuellt komplet-

terande underhållsstöd på 147,96 euro per

barn och månad år 2012 och 154,04 år 2016

för denna hushållskategori.

De skattefria bidragen utgjorde som synes en

stor del av inkomsterna för denna hushålls-

konstellation. Barnbidraget utgjorde 8,4 pro-

cent av gränsvärdet för relativ fattigdom, un-

derhåll 8,1, bostadsbidraget 13,6 och ut-

komststödet 11,2 procent. 26

Figur 23. Hushållsinkomsten hos ensamstående utkomststödstagare med ett barn i procent av gränsvärdet för relativ fattigdom, 2004, 2012 och 2016

Mätt på detta sätt har alltså denna familje-

konstellation en något svagare ekonomisk si-

tuation än de ensamboende. Ensamstående

med ett barn nådde i genomsnitt en

26 Underhåll betyder i sammanhanget summan av underhåll från barnets far eller mor som inte tillhör hushållet, i vissa fall kompletterat med medel från hemkommunen så att den må-natliga sammanlagda summan uppgick till 103 euro per kon-sumtionsenhet och månad (motsvarande 154 reella euron).

disponibel ekvivalerad inkomst på 1 248 euro

per månad och konsumtionsenhet (motsva-

rande 1 872 i reella euro).

De tre tvärsnittsåren för vilka vi har individ-

data; 2004, 2012 och 2016, representeras av

varsin pelare i (Figur 23). Liksom fallet var

med klienthushållen med ensamboende fann

vi att utgångsläget i form av nettoinkomst var

bättre 2004 jämfört med 2012 och 2016 (Figur

23).

Detta kombinerat med det relativt stora till-

skottet av utkomststöd år 2004 gjorde att man

det året med god marginal lyftes över fattig-

domsgränsen. En relativ minskning av ut-

komststödet parat med ett kraftigt försämrat

utgångsläge placerade ensamstående med ett

barn långt under fattigdomsgränsen 2012.

Det förbättrade utgångsläget år 2016 tillsam-

mans med ett större procentuellt tillskott av

såväl bostadsbidrag som utkomststöd år 2016

innebar att den sammanlagda disponibla in-

komsten kom att ligga strax under gränsen

för låg ekonomisk standard.27

Ensamstående med två barn hade i genom-

snitt en bruttoinkomst per konsumtionsenhet

innan skattefria transfereringar som motsva-

rade 61,4 procent av gränsvärdet för låg eko-

nomisk standard (Figur 24). (Observera än en

gång att vi talar om vägd inkomst som är ju-

sterad för hushållets storlek för att spegla

konsumtionen).

En jämförelse med Figur 22 ger säger att de

skattefria tillskotten är relativt sett mer gynn-

samma för denna familjekonstellation än för

ensamförsörjarna med ett barn. Trots ett

sämre utgångsläge ger barnbidrag, under-

hållsbidrag/-stöd, bostadsbidrag tillskott som

i slutänden resulterar i en genomsnittlig dis-

ponibel inkomst som ligger över

27 Nettoinkomsten för ensamstående utkomststödstagare med ett barn var 61 procent 2004, 48 procent 2012 och slutli-gen, 57 procent år 2016.

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

42

fattigdomsgränsen. Dessutom är den högre

än både de ensamboendes och ensamförsörja-

rens med ett barn disponibla inkomster.

Figur 24. Ensamstående utkomststödstagare med två barn: inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016

Ensamförsörjarna med två barn som lyfte ut-

komststöd 2016 fick en disponibel inkomst

per konsumtionsenhet motsvarande 103,4

procent av gränsvärdet för låg ekonomisk

standard. En jämförelse med den föregående

undersökningen som gjordes på data från

2012 visar att denna hushållskonstellation

2016 redan i utgångsläget låg på en högre in-

komstnivå 2016 än 2012 (Figur 25).

Slutresultatet, efter att alla skattefria stöd

lagts till, var en något högre relativ disponi-

bel inkomst i förhållande till gränsvärdet. Det

förefaller som om gruppen som lyfter ut-

komststöd inom denna hushållskonstellation

gynnas av bidragssystemet.

Figur 25. Hushållsinkomst för ensamstående ut-komststödstagare med två barn. Procent av gränsvärdet för relativ fattigdom, 2004, 2012 och 2016

Antalet hushåll med utkomststöd som utgörs

av en ensamstående förälder med tre barn i

vårt grundmaterial är få och varierar stort

från år till år. Man måste därför vara försiktig

med att dra långtgående generella slutsatser

utifrån dessa fall. De få fallen tyder även på

att denna familjekonstellation i allmänhet

klarar sig utan att behöva söka utkomststöd.

Figur 26. Ensamförsörjare med tre barn med ut-komststöd: Inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016


______________________________________________________________________________

43

Hursomhelst hade denna familjekonstellation

enligt våra senaste data från 2016 i genom-

snitt betydligt lägre nettoinkomst innan skat-

tefria transfereringar i jämförelse med åren

2004 och 2012 (Figur 27).

Figur 27. Hushållsinkomst för ensamstående ut-komststödstagare med tre barn. Procent av gränsvärdet för relativ fattigdom, 2004, 2012 och 2016

Det innebär att man inte når den relativa fat-

tigdomsgränsen, utan den disponibla in-

komsten stannar på 89,3 procent av gränsen

för låg ekonomisk standard.

Sammanfattningsvis: för ensamförsörjarna

med ett respektive tre barn var de skattefria

transfereringarnas tillskott till nettoinkoms-

ten inte tillräckliga för att lyfta dem över den

relativa fattigdomsgränsen 2016. Ensamstå-

ende med två barn, däremot, lyftes över fat-

tigdomsgränsen 2016 liksom 2012 och 2004.

9.3 Makar och samboende med och utan barn

De grundläggande ekonomiska förutsätt-

ningarna för hushåll med gifta eller sambo-

ende är mer gynnsamma än för de ensambo-

ende eller för ensamförsörjarna, eftersom

man är två om de grundläggande kostna-

derna, först och främst boendekostnaderna. I

denna utredning tar vi hänsyn till de olika

hushållstypernas olika utgiftsstruktur genom

att ge dem specifika vikter (se s. 29).

Hur ser då förutsättningarna ut för att nå

över fattigdomsgränserna för hushåll med

två vuxna med ett barn? Givet det i teorin

bättre utgångsläget med två potentiella för-

sörjare borde förutsättningarna vara bättre än

för ensamförsörjarna. Det visar sig dock att

effekterna av bidragen är betydligt mindre

för denna hushållstyp, eftersom de genom-

snittliga sammanlagda nettoinkomsterna i ut-

gångsläget är betydligt större.

En jämförelse med beräkningarna grundade

på material från 2004, 2012 och 2016 visar på

en anmärkningsvärt stor skillnad i utgångs-

läge (inkomst innan transfereringar, repre-

senterade av den ljusaste delen av pelarna för

respektive år i Figur 28).

Figur 28. Hushållsinkomst i procent av fattig-domsgränsen före och efter skattefria transfere-ringar för två vuxna och ett barn, 2004, 2012 och 2016

Tack vare de relativt goda nettoinkomsterna i

utgångsläget lyftes hushållen över den rela-

tiva fattigdomsgränsen 2004 (105,9 procent av

gränsen). Men trots att utkomststöden ge-

nomsnittligt var större och effektivare 2012

räckte det inte för att lyfta dem över den rela-

tiva fattigdomsgränsen. Data för år 2016 visar

att nettoinkomstens andel av

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

44

fattigdomsgränsen för denna hushållstyp

minskat ytterligare. Man stannade det året på

81,9 procent av den relativa fattigdomsgrän-

sen. (Figur 28).

År 2016 var avståndet till den relativa fattig-

domsgränsen så stort att det teoretiskt sett

skulle behövts ett femdubblat barnbidrag

(från 110 till 550 euro per månad) för att

denna hushållstyp skulle nå gränsen.

Större höjningar av generella bidrag är kost-

samma. Istället är det antingen med riktade

skattefria stöd eller på den skattepliktiga in-

komstsidan man måste försöka förbättra

dessa utsatta hushållens situation. Just denna

grupp skulle med fördubblat utkomststöd ha

nått 93 procent av fattigdomsgränsen.

Denna hushållsgrupp hade behövt en ökning

av nettoinkomsten med nära en tredjedel för

att nå fattigdomsstrecket.

Figur 29. Hushåll med två vuxna och ett barn med utkomststöd: inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016

Tänkbara långsiktiga åtgärder för att höja de

skattepliktiga inkomsterna kunde innefatta

arbetsmarknadsutbildning och att minska ka-

renstiderna för att vara utanför arbetslöshets-

försäkringssystemet, eller högre riktade

bidrag i beskattningen.

Figur 29 illustrerar de olika inkomsttillskott-

tens storlek som andel av fattigdomsgränsen.

Efter en skattereduktion på 6,0 procent ger

barnbidraget ett tillskott motsvarande 3,9

procent av gränsvärdet för låg ekonomisk

standard. Det är det lägsta värdet vi fann

bland hushåll med utkomststöd. Även note-

ringen för bostadsbidraget, 9,3 procent av det

vägda värdet för fattigdomsgränsen är det

lägsta för hushåll med utkomststöd.

Hur ser det då ut för hushåll med makar

/samboende vuxna med två hemmavarande

barn under 18 år? Ensamstående med två

barn nådde som vi såg tidigare den relativa

fattigdomsgränsen såväl 2004 som 2016 och

kom mycket nära 2012.

Som tydligt framgår av Figur 30 låg denna

typ av klienthushåll långt under gränsen så-

väl 2012 som 2016. Orsaken till detta är åter-

igen de mycket låga vägda nettoinkomsterna

i utgångsläget. Olikheten med situationen år

2004 och de två övriga åren är slående (Figur

30).

Figur 30. Hushållsinkomst i procent av fattig-domsgränsen före och efter skattefria transfere-ringar för två vuxna med två barn, 2004, 2012 och 2016


______________________________________________________________________________

45

En betydligt högre nettoinkomst 2004; 85 pro-

cent av den slutliga disponibla inkomsten

(Tabell 22), innebar att hushållen det året lyf-

tes över gränsen. Åtta år senare (2012) hade

andelen sjunkit till 76 procent och 2016 till 71

procent. Det skulle ha behövts en ökning av

den genomsnittliga nettoinkomsten med en

tredjedel för att hushållsgruppen skulle nå

upp till fattigdomsgränsen 2012 och en ök-

ning med 42 procent 2016.

Den stora skillnaden i disponibel inkomst

mellan de två tvärsnittsåren 2004 och 2012 är

desto mer uppseendeväckande med tanke på

att majoriteten av dessa klienthushåll inte

lyfte bostadsbidrag 2004, medan det om-

vända förhållandet gällde 2012 och 2016. Det

kan antyda att en större andel av hushållen

med två vuxna och två barn beviljades ut-

komststöd för tillfälliga betalningssvårigheter

2004, stöd som i så fall var förbundna med

återbetalningskrav. Om det förhåller sig så

minskas förstås giltigheten i jämförelsen mel-

lan åren.

Figur 31. Hushåll med två vuxna och två barn med utkomststöd: inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (procent) 2016

Makar/samboende vuxna med två hemmava-

rande barn under 18 år hade 2016 ett in-

komstmässigt jämförelsevis mycket dåligt ut-

gångsläge med en bruttoinkomst som inte

var mer än 54,7 procent av den relativa fattig-

domsgränsen (Figur 31). Nettoinkomsten in-

nan skattefria bidrag utgjorde 63,3 procent av

den slutliga disponibla inkomsten (Tabell 22).

För denna hushållstyp blev slutnoteringen för

den disponibla inkomsten, den svagaste av

all vi studerade; inte mer än 77,2 (procent) av

den relativa fattigdomsgränsen (Figur 31).

Hushåll med två vuxna utan barn, där minst

en av medlemmarna lyft utkomststöd under

2012 och 2016, visade sig trots ett bättre ut-

gångsläge i förhållande till barnfamiljerna

med makar/sammanboende inte heller de nå

fattigdomsgränsen (Figur 32).

Figur 32. Hushållsinkomst i procent av fattig-domsgränsen före och efter skattefria transfere-ringar för två vuxna, 2004, 2012 och 2016

Den stora skillnaden mellan klienthushållens

inkomster som procent av den relativa fattig-

domsgränsen å ena sidan år 2004 och å den

andra 2012 och 2016 som kan avläsas i Figur

32 är anmärkningsvärd. Hushållen med en-

bart två vuxna låg år 2004 långt över fattig-

domsstrecket (155,4 procent, se stapeln längst

till vänster i Figur 32) för att sjunka drama-

tiskt 2012 och ytterligare 2016.

Denna hushållstyp utgjorde en helt annan

och mindre utsatt klientgrupp 2004 än 2012

och 2016. Det framgår också att 2004 var det

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

46

endast 18 procent av dessa hushåll som lyfte

bostadsbidrag, en andel som sedan steg till 68

procent 2012 och slutligen till 83 procent

2016.

Vi kunde också redan i föregångaren till

denna utredning se att en betydligt större an-

del av denna hushållstyp med relativt stor in-

komst lyfte små summor utkomststöd 2004,

något som höjde den genomsnittliga nettoin-

komsten i förhållande till motsvarande kli-

enthushållsgrupp 2012 och 2016.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det

var en helt annorlunda grupp makar/sambo-

ende som beviljades utkomststöd 2004 jäm-

fört med 2012 och 2016. Medan den dispo-

nibla inkomsten inklusive skattefria stöd till

94,2 procent utgjordes av nettoinkomst år

2004 hade den andelen sjunkit till 84 procent

2012 och ytterligare till 76 procent 2016 (Tabell

22).

Figur 33. Hushåll med två vuxna utkomststödsta-gare: inkomster, skatter och bidrag som andel av gränsvärdet för låg ekonomisk standard (pro-cent) 2016

Trots att transfereringarna och stöden till ut-

komststödstagarna sammantagna 2012 och

2016 inte förmådde lyfta två vuxna utkomst-

stödstagare över fattigdomsgränsen så var

deras genomsnittliga effekt mätt som procen-

tuellt tillskott till nettoinkomsten mycket

starkare än 2004. Tre gånger starkare 2012

och drygt fem gånger 2016, något som i sin

tur delvis förklaras av den mycket lägre initi-

ala nettoinkomsten de åren (Tabell 18).

Trappstegsdiagrammet i Figur 33 visar hur

bostadsbidrag och utkomststöd stegvis ökar

inkomsterna, men att man inte hamnar när-

mare den relativa fattigdomsgränsen än en

81,8-procentig andel.

9.4 Ensamstående med vårdbidrag

Enligt FPA är vårdbidraget stöd som ”… be-

viljas pensionstagare som på grund av lång-

varig sjukdom eller ett handikapp har nedsatt

funktionsförmåga i minst ett år. Bidraget är

avsett som stöd för att klienten ska kunna

skaffa vård och tjänster för att, trots sjukdo-

men eller handikappet, klara sig i vardagen

och kunna upprätthålla sin funktionsför-

måga. Stödet kan även till vissa delar ersätta

kostnader som beror på att funktionsför-

mågan försämras.”

Denna särskilda klientgrupp hade år 2016 en

genomsnittlig nettoinkomst innan skattefria

transfereringar på 983 euro/mån som låg näs-

tan 100 euro högre än hos ensamboende med

utkomststöd totalt (890 euro/mån).

Figur 34. Hushållsinkomst och skattefria transfe-reringar för ensamboende med utkomststöd och vårdbidrag, 2012 och 2016


______________________________________________________________________________

47

Redan efter tillskottet av vårdbidrag och bo-

stadsbidrag hamnade denna klientgrupp

över den relativa fattigdomsgränsen både

2012 och 2016 (Figur 34). Efter det ytterligare

tillskottet av utkomststöd hamnade denna

särskilda grupp ensamboende utkomststöds-

klienter med god marginal över den relativa

fattigdomsgränsen.

Hela gruppen ensamboende utkomststödsta-

gare nådde som vi tidigare visat inte över fat-

tigdomsgränsen även om det skiljde bara ett

par tiondelar år 2016 då den disponibla in-

komsten utgjorde 99,7 procent av gränsvär-

det. Motsvarande siffra för ensamboende

med vårdbidrag var 114,4 procent (Figur 34).

Här bör man dock minnas att vårdbidragets

syfte är att täcka extrautgifter som övriga inte

har.

9.5 Sammanfattning av bidragens effekt och hushållens bidragsberoende

Nedan sammanfattar vi effekten av de olika

bidragsslagen i några översiktliga tabeller.

För det första ges en samlad bild av det till-

skott som bidragen ger till klienternas netto-

inkomst (Tabell 18). Därefter presenteras sam-

lade uppgifter på bidragens andel av hushål-

lens disponibla inkomst, vilket kan ses som

ett mått på bidragsberoendet (Tabell 22). Sist

sammanfattas hur de olika bidragen föränd-

rar avståndet till den relativa fattigdomsgrän-

sen (Tabell 23).

En samlad bild av bidragens effekt

Tabell 18 visar effekten av de olika bidragssla-

gen i form av deras enskilda och samlade an-

del av utkomststödstagarnas nettoinkomst.

Man bör i sammanhanget tänka på att en

Tabell 18. De skattefria bidragens andel av utkomststödstagarnas nettoinkomst per konsumtionsen-het efter hushållstyp 2004, 2012 och 2016

Barnbidrag Underhåll* Bostadsbidrag Utkomststöd Totalt

Ensamboende 2004 . . 5 20 25

2012 . . 15 25 40

2016 . . 19 23 42

Ensamstående 2004 15 14 16 27 72

med ett barn 2012 17 17 27 20 82

2016 15 14 24 20 73

Ensamstående 2004 34 26 23 24 107

med två barn 2012 35 29 40 32 135

2016 26 23 27 20 97

Ensamstående 2004 52 35 21 8 116

med tre barn 2012 45 34 31 22 132

2016 62 49 57 32 200

Två vuxna 2004 . . 1 5 6

utan barn 2012 . . 7 11 18

2016 . . 17 16 32

Två vuxna 2004 5 . 4 9 18

med ett barn 2012 6 . 8 18 32

2016 7 . 16 19 42

Två vuxna 2004 11 . 0 7 19

med två barn 2012 15 . 14 19 48

2016 15 . 21 22 58

*) Underhållsbidrag från underhållsskyldig, i vissa fall kombinerat med ett underhållsstöd från kommunen/FPA

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

48

ökad effekt mätt på detta sätt kan bero både

på större tillskott av bidrag, men även på

lägre nettoinkomster. Detta sistnämnda sam-

bandet kan tydligt avläsas i våra data.

Det samlade relativa tillskottet till klienthus-

hållens nettoinkomster ökade överlag för de

flesta hushållsformer mellan 2004 och 2016

(kolumnen längst till höger i Tabell 18). Un-

dantaget är ensamstående med två barn.

Frågan är då om bidragen har blivit generö-

sare? En blick på Tabell 22, (s. 50), kolumnen

längst till vänster avslöjar att nettoinkomster-

nas andel av den disponibla inkomsten (när

alla skattefria bidrag adderats) mellan 2004

och 2016 sjönk för alla hushållstyper förutom

för de ensamstående med två barn. I det kor-

tare perspektivet – mellan 2012 och 2016 –

fortsatte den relativa minskningen förutom

för de ensamstående med ett och två barn.

Låt oss återgå till de skattefria bidragens rela-

tiva effekt mätt som deras andel av nettoin-

komst. Högst upp i Tabell 18 ser vi vilket pro-

centuellt tillskott de skattefria bidragen ut-

gjorde för de ensamboende mottagarna av ut-

komststöd respektive år. Den sammantagna

effekten av de skattefria bidragen för ensam-

stående ökade till 42 procent 2016. Bostadsbi-

draget utgjorde 19 procent och utkomststödet

23 procent av nettoinkomsten. För ensamstå-

ende med ett barn var det samlade tillskottet

från bidragen till nettoinkomsten 73 procent,

att jämföra med 72 procent 2004.

Här har förändringen skett som en omfördel-

ning mellan bidragsformerna på så sätt att

Tabell 19. Förändringsriktningar i beroendet av bostadsbidrag hos klienthushåll med utkomststöd efter hushållstyp 2004-2016

2004-2016 2012-2016

Ensamboende + +

Ensamstående med ett barn + -

Ensamstående med två barn + -

Ensamstående med tre barn + +

Två vuxna utan barn + +

Två vuxna med ett barn + +

Två vuxna med två barn + +

Förklaring: + = ökning, 0 = oförändrat, - = minskat. Förändringar under 0,3 procentenheter noteras som = 0

Tabell 20. Förändringsriktningar i beroendet av utkomststöd efter hushållstyp, 2004-2016

2004-2016 2012-2016

Ensamboende + -

Ensamstående med ett barn - 0

Ensamstående med två barn - -







______________________________________________________________________________

49

bostadsbidraget ökat sin effekt (från ett till-

skott på 16 procent på nettoinkomsterna till

24 procent) på utkomststödets bekostnad.

Det framgår av Tabell 18 att det samlade till-

skottet av de skattefria bidragen alla år är av

störst betydelse för de två grupperna ensam-

stående med två respektive tre barn. Grund-

data för dessa hushållsgrupper utgörs av få

observationer, varför man bör vara mycket

försiktig med att dra några långtgående slut-

satser.

Barnbidragens effekt (andel av nettoinkoms-

ten) visade sig inte ha förändrats särskilt

mycket mellan 2004–2016. Effekten var oför-

ändrad för ensamstående med ett barn, för-

sämrad för ensamstående med två barn, men

hade ökat något för dem med tre barn. För

klienthushållen med två vuxna och ett, re-

spektive två, barn hade effekten ökat något.

En samlad bild av bidragsberoendet

Förändringar i bidragsberoendet hos klient-

hushållen kan avläsas i de behovsprövade

skattefria bidragens andel av den disponibla

inkomsten. Riktningarna i förändringarna i

beroendet av bostadsbidrag under perioden

2004–2016 illustreras i Tabell 19. Sifferun-

derlaget till tabellen finns i Tabell 22 på sidan

50. Såväl det längre perspektivet (2004–2016)

som i det kortare (2012–2016) har

bostadsbidraget blivit allt viktigare för de ut-

satta hushållen med utkomststöd. Alla hus-

hållskategorier har ökat sitt relativa beroende

av bostadsbidrag i det längre perspektivet,

medan ensamstående med ett respektive två

barn minskat sitt beroende mellan 2012–2016.

Av Tabell 20 framgår att ökningen av beroen-

det av utkomststöd omfattade något färre

hushållstyper än när det gällde bostadsbidra-

get. Mellan 2004–2016 minskade ensamstå-

ende med ett respektive två barn sitt bero-

ende av utkomststöd. I det korta perspektivet

mellan 2012–2016 ser vi att de ensamboende

utkomststödstagarna minskat sitt beroende

av utkomststöd, vilket fortsättningsvis även

gäller ensamstående med två barn. Det bör

noteras att förändringarna mellan 2012–2016

ändå är rätt små.

Beroendet av utkomststöd låg år 2016 på 10–

16 procent av den disponibla inkomsten (se

Tabell 22 på sidan 50 för detaljerade uppgif-

ter).

Vi har här använt de behovsprövade bidra-

gens andel av utkomststödstagarnas dispo-

nibla inkomst som mått på klienthushållens

bidragsberoende. I Tabell 21 sammanfattas

förändringsriktningar i beroendet av de be-

hovsprövade skattefria stöden hos klienthus-

håll med utkomststöd.

Tabell 21. Sammanvägda förändringsriktningar i beroendet av skattefria stöd hos klienthushåll med utkomststöd efter hushållstyp, 2004-2016

2004-2016 2012-2016

Ensamboende + +

Ensamstående med ett barn 0 -

Ensamstående med två barn - -






ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

50

Bilden är tydlig – bidragsberoendet har ökat

överlag såväl i det längre perspektivet (2004–

2016) som i det kortare (2012–2016). Undanta-

gen är hushållsformerna ensamstående med

ett respektive två barn vars bidragsberoende

minskat (Tabell 21). Ensamstående med tre

barn har däremot ökat sitt relativa bidragsbe-

roende, men – som påpekats tidigare – upp-

gifterna om dessa hushåll grundar sig på så

få fall att man bör vara försiktig med slutsat-

ser.

Grovt sammanfattat fann vi att de olika hus-

hållskonstellationernas beroende av behovs-

prövade bidrag låg kring 25–30 procent år

2016. Ökningen av bidragsberoendet under

perioden 2004–2016 var störst i de hushåll där

det ingick två vuxna.

En samlad bild av förändringarna i klienthus-hållens grad av relativ fattigdom

Avslutningsvis visar Tabell 23 en sammanfatt-

ning av hur de olika stödformerna genom-

snittligt förändrar avståndet mellan klient-

hushållens inkomster och den relativa fattig-

domsgränsen (se Teknisk bilaga för uträk-

ningar).

Negativa tal i tabellen anger att man ligger

under gränsen, positiva tal att man ligger

över. Längst till vänster avläses avståndet för

Tabell 22. Nettoinkomstens och de skattefria bidragens andel av utkomststödstagarnas disponibla inkomst per konsumtionsenhet efter hushållstyp 2004, 2012 och 2016

Netto- inkomst

Barn- bidrag

Underhåll* Bostads-

bidrag Utkomst-

stöd Behovsprövade bidrag totalt**

Disponibel inkomst

Ensamboende 2004 79,8 . . 4,5 15,7 20,2 100,0

2012 71,4 . . 11,0 17,5 28,5 100,0

2016 70,2 . . 13,5 16,3 29,8 100,0

Ensamstående 2004 58,0 8,7 8,2 9,4 15,7 25,1 100,0

med ett barn 2012 54,8 10,0 9,3 14,7 11,2 25,9 100,0

2016 57,9 8,6 8,2 13,8 11,4 25,2 100,0

Ensamstående 2004 46,8 15,9 5,7 6,4 25,1 31,5 100,0

med två barn 2012 42,5 14,8 12,4 16,8 13,4 30,2 100,0

2016 50,8 13,4 11,7 13,7 10,4 24,1 100,0

Ensamstående 2004 46,2 24,0 16,3 9,7 3,8 13,5 100,0

med tre barn 2012 43,1 19,4 14,6 13,3 9,5 22,8 100,0

2016 33,4 20,7 16,3 19,0 10,6 29,6 100,0

Två vuxna 2004 94,2 . . 1,0 4,8 5,8 100,0

utan barn 2012 84,0 . . 7,0 8,9 15,9 100,0

2016 75,6 . . 12,7 11,8 24,5 100,0

Två vuxna 2004 85,1 4,0 . 3,2 7,7 10,9 100,0

med ett barn 2012 75,7 4,6 . 5,7 14,0 19,7 100,0

2016 70,5 4,8 . 11,4 13,3 24,7 100,0

Två vuxna 2004 84,3 9,3 . 0,2 6,1 6,3 100,0

med två barn 2012 67,6 9,8 . 9,7 12,8 22,5 100,0

2016 63,3 9,5 . 13,3 13,9 27,2 100,0

*) Underhållsbidrag från underhållsskyldig, i vissa fall kombinerat med ett underhållsstöd från kommunen/FPA

**) Bostadsbidrag och utkomststöd


______________________________________________________________________________

51

de olika hushållstyperna innan bidrag (vid

nettoinkomst) och längst till höger avståndet

efter alla bidrag, vid disponibel inkomst och

motsvarande slutligt fattigdomsindex.

Avståndet initialt år 2016 varierade mellan

30–70 procent av den relativa fattigdoms-

gränsen. Annorlunda uttryckt: de olika hus-

hållstypernas nettoinkomster varierade från

30 till 70 procent av värdet för den relativa

fattigdomsgränsen (Tabell 23).

Efter alla bidrag betalats ut, vid disponibel in-

komst, låg tre av sju hushållstyper över fat-

tigdomsgränsen 2016, att jämföra med sex av

sju år 2004. Emellertid kan vi avläsa en viss

förbättring i det kortare perspektivet ef-

tersom det år 2012 endast fanns en hushålls-

typ över fattigdomsgränsen. Ensamstående

med tre barn låg det året strax över gränsen.

Om vi ser mer i detalj på riktningen över tid i

de olika hushållstypernas relativa fattig-

domsgrad kan vi konstatera att medan en-

samboende, ensamstående med ett, respek-

tive två barn försämrade sin position mellan

2004 och 2012, har deras positioner stärkts nå-

got mellan 2012 och 2016. För de hushåll där

det ingår två vuxna, två vuxna med ett, re-

spektive två barn har utveckling varit nega-

tiv, såväl i det kortare som i det längre per-

spektivet.

Avståndet till fattigdomsgränsen har ökat

kontinuerligt; vilket visas av att de negativa

siffrorna har ökat i kolumnen längst till höger

i Tabell 23. För att sammanfatta:

Tabell 23. Avståndet till den relativa fattigdomsgränsen* (fattigdomsindex) hos hushåll med utkomststöd 2004, 2012 och 2016. (Negativa tal = under gränsen, positiva = över gränsen)

Vid nettoinkomst

Efter barnbidrag

Efter under-hållsstöd**

Efter bostadsbidrag

Efter utkomststöd (Vid disponibel inkomst)

Ensamboende 2004 -17 . . -12 4

2012 -32 . . -21 -5

2016 -30 . . -17 0

Ensamstående 2004 -39 -30 -21 -11 5

med ett barn 2012 -52 -43 -35 -22 -12

2016 -43 -32 -24 -10 1

Ensamstående 2004 -50 -33 -27 -20 6

med två barn 2012 -58 -43 -31 -14 -1

2016 -48 -34 -22 -7 3

Ensamstående 2004 -57 -34 -19 -9 -6

med tre barn 2012 -57 -37 -22 -9 1

2016 -70 -52 -37 -20 11

Makar/samboende 2004 46 . . 48 55

utan barn 2012 -23 . . -17 -8

2016 -38 . . -28 -18

Makar/samboende 2004 -10 -6 . -2 6

med ett barn 2012 -31 -27 . -22 -9

2016 -42 -38 . -29 -18

Makar/samboende 2004 -13 -4 . -3 3

med två barn 2012 -46 -39 . -31 -21

2016 -51 -44 . -34 -23

*) Beräknad som 60 procent av medianen av hushållens nettoinkomst per konsumtionsenhet (OECD-skalan).

**) Underhållsbidrag från underhållsskyldig, i vissa fall kombinerat med ett underhållsstöd från kommunen/FPA.

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

52

1. Det skattefria bidragsystemet har

främst gynnat ensamstående med

barn och det är också de klienthus-

hållen som lyfts över fattigdoms-

strecket.

2. Hushåll där två vuxna ingår – med

eller utan barn har fått se sin posit-

ion försämras såväl i det kortare

som längre perspektivet.

10. Prisutvecklingen för olika hushållsgrupper. Äldre en-samståendes ekonomiska situation

10.1 Prisutvecklingen

Den ideala kartläggningen av hur ekonomisk

utsatthet förändras över tid skulle vara en

som kombinerade bedömningar av hushål-

lens inkomst- och utgiftsutveckling. Det görs

sällan, bland annat för att underlag och meto-

der skiljer sig mycket; å ena sidan registerba-

serade studier av inkomstutvecklingen och å

den andra enkätbaserade hushållsstudier.

Stödnivåerna justeras vanligtvis i förhållande

till den allmänna inflationsutvecklingen, re-

presenterat av prisutvecklingen mätt med

konsumtionsprisindex, KPI. KPI i sin tur är

ett sammanvägt index där olika varu- och

tjänstekategorier givits olika vikt.

Hur ska man bedöma effekterna av inflat-

ionen på olika inkomstgruppers och familje-

konstellationers köpkraft? Ur ett socioekono-

miskt perspektiv ser prisutvecklingen olika

ut beroende på hur det enskilda hushållets

konsumtion fördelar sig mellan dessa katego-

rier. Låginkomsthushåll tenderar att lägga re-

lativt mer av sin budget på hyror och mat,

höginkomsthushåll mer på varaktiga

28 Kärkkäinen, Olli (blogg 15.01.2016).

29 Metoden att konstruera alternativa konsumtionskorgar och index för låginkomstgrupper har tidigare använts i Finland,

konsumtionsvaror.

Vid sidan av skillnader i inkomstutveckling

har vi även en skillnad i kostnads-/utgiftsut-

veckling. Inflationen har stigit mer för de

lägre inkomstgrupperna eftersom priserna på

deras varu- och tjänstekategorier (hyror och

livsmedel mest) stigit mer än på konsumt-

ionsvaror.

En undersökning uppskattade att finländska

hushåll tillhörande den första inkomstkvin-

tilen; de 20 procent med lägst inkomst, hade

den klart minst förmånliga inflationsutveckl-

ingen 2014–2015.28 Den visade även att ar-

betslösa och studerande hade den högsta, och

därför minst förmånliga prisutvecklingen un-

der samma tid.

För att beräkna olika hushållsgruppers ut-

giftsfördelning har vi använt Statistikcen-

tralens data och vår Konsumtionsundersök-

ning från 2016. Därifrån har vi uppgifter om

sex olika hushållskategorier: 1) ensamstående

2) två vuxna 3) ensamförsörjare 4) vuxna med

barn 5) åldringshushåll 6) övriga.

För var och en av dessa hushållskategorier

har vi utifrån vad vi vet om deras specifika

konsumtionskorg konstruerat sex olika kon-

sumentprisindex. Därefter har vi jämfört

dessa index med det vanliga ”standard-KPI”

för att se hur de skiljer sig.29

I Figur 35 visas tre olika specifika KPI tillsam-

mans med ett ”allmänt” KPI (den heldragna

linjen) med 2004 som basår. Kategorierna två

vuxna och vuxna med barn har utelämnats

eftersom de så nära följer det allmänna KPI.

Vi ser att kurvan i figuren för gruppen en-

samstående ligger längst ner – klart under

det allmänna KPI. Det innebär att prisut-

vecklingen för den sammanvägda ”korg” av

varor och tjänster som

bland annat i Anna‐Riitta Lehtinen & Kristiina Aalto (2014) Vii-tebudjettien päivitys vuodelle 2013. Mitä kohtuullinen elämi-nen maksaa? Kuluttajatutkimuskeskus, Tutkimuksia ja selvi-tyksiä 3/2014.

https://www.nordea.com/fi/media/uutiset-ja-lehdistotiedotteet/finanssimaailma-blogin-kirjoittaja-olli-karkkainen/2016-01-15-inflaatio-ei-ole-kaikille-sama.html


______________________________________________________________________________

53

konsumtionsundersökningen fastslagit för

denna hushållsgrupp varit betydligt mer

gynnsam än för övriga grupper.

Däremot har ensamförsörjare och åldrings-

hushåll haft en kostnadsutveckling som varit

mindre gynnsam än den allmänna.

Figur 35. Konsumentprisindex för olika hushålls-grupper 2004–2017 (2004 = 100)

Källa: Egna beräkningar baserade på den finländska Statistikcentralens konsumtionsdata och ÅSUB (2018) Konsumtionsstudie 2016

Slutsatsen av denna genomgång blir att även

om de skattefria stödbeloppen hade inflationsjuste-

rats enligt KPI så skulle de inte följt med kost-

nadsutvecklingen för vissa socio-ekonomiska

grupper som ensamförsörjare och åldringar.

10.2 Äldre ensamståendes ekonomiska si-tuation

Inom gruppen äldre ensamstående finns en

jämförelsevis stor andel med låg inkomst.

Samtidigt vet vi också att andelen utkomst-

stödstagare hos gruppen 65+ minskat betyd-

ligt mer än hos befolkningen som helhet.

År 2004 var 2,9 procent av befolkningen i ål-

dern 25–64 utkomstsstödstagare att jämföra

med 0,8 procent av de som var över 65. För-

hållandet ändrades till 2,5 och 0,4 procent år

2016, alltså en halvering av de äldres bidrags-

beroende.

Dessa siffror gäller äldre överlag, alltså både

för de som lever i familjer och parförhållan-

den. Emellertid vet vi sedan tidigare att just

ensamboende och då i synnerhet ensambo-

ende kvinnor är särskilt ekonomiskt utsatta.

Ensamboendehushåll är också dominerande

bland mottagarna av utkomststöd.

Hur ser då de äldre ensamboendes ekono-

miska situation ut? I det föregående avsnittet

framkom att den allmänna prisutvecklingen

varit ofördelaktig för ”åldringshushåll”. Det

är ungefär så långt vi kommer i analysen på

utgiftssidan – analysen är annars i princip

bara möjlig att genomföra på inkomstsidan.

Ett sätt att mäta utsattheten hos äldre ensam-

boende är att återknyta till den relativa fattig-

domsgränsen och se hur befolkningen 65 år

och över förhåller sig till denna.

Det framgår av Figur 36 att i princip blir kvin-

nor över 65 relativt sett fattigare ju äldre de

är. Av de ensamboende kvinnorna i 65–69 år

ligger ca 22 procent under fattigdomsgrän-

sen. Andelen stiger sedan brant så att av

kvinnorna 80–84 år låg mer än var tredje (36

procent) under fattigdomsgränsen och av 85–

89 åringarna låg varannan under gränsen.

Figur 36. Andelen ensamboende 65 år och äldre under fattigdomsgränsen 2016 (glidande 5-års-medelvärde, procent)

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

54

Äldre män är i betydlig mindre utsträckning

relativ fattiga. I åldern 65–69 är andelen 15

procent vilket är under andelen för alla hus-

håll (17,1 procent). Sedan sker inga drama-

tiska förändringar förrän hos de som är i 78–

79 års åldern då andelen stiger snabbt så att

av gruppen 80–84 år så ligger 34 procent un-

der den relativa fattigdomsgränsen. Det an-

märkningsvärda gällande männen är hur

kurvan planar ut hos de som ligger i åldern

över 80. Den närmast till hands liggande tolk-

ningen är att de relativt sett fattiga männen

dör tidigare än de som har det bättre ekono-

miskt ställt. Relativt sett fattiga kvinnor, däre-

mot, fortsätter att leva över 80.

11. Policyslutsatser

11.1 Har förändringarna i bidragssystemet varit ändamålsenliga?

Mellan åren 2008 och 2012 finjusterades delar

av bidragssystemet som faller under åländsk

behörighet. Barnbidraget höjdes och justera-

des, ensamförsörjartillägget höjdes (från och

med mars 2008), och man förändrade reg-

lerna avseende hur stor del av barnbidraget

och ensamförsörjartillägget som skulle beak-

tas som inkomst vid uträkning av utkomst-

stöd (2008 och 2011).30 Målet med förändring-

arna var dels att förbättra de mest utsatta en-

samhushållens, i synnerhet de äldre kvinnor-

nas, ekonomiska situation, dels ville man för-

bättra villkoren för de utsatta barnfamiljerna

genom att garantera att höjningarna av barn-

bidraget kom dessa hushåll till godo.

I vår senaste utredning om ekonomisk utsatt-

het var slutsatsen av analysen ”att föränd-

ringarna mellan 2008 och 2012 i den delen av

det behovsprövade bidragssystemet som fall-

ler under åländsk behörighet (barnbidrag, en-

samförsörjartillägg och utkomststöd) sam-

mantaget får ses som ändamålsenliga, men

30 Enligt Landskapslagen 2008:72 skulle 20 procent av barnbi-dragets belopp respektive 50 procent av ensamförsörjartilläg-gets belopp dras av och resterande belopp beaktas som

att det också får ses som otillfredsställande

att majoriteten av klienthushållen 2012 inte

nådde över nivån för låg ekonomisk stan-

dard.”

Barnbidraget indexjusterades endast en gång

mellan 2004 och 2016 och det var år 2008.

Därmed har det per definition släpat efter

kostnadsutvecklingen. Mellan 2008 och 2016

förlorade barnbidragen och ensamförsörjar-

tillägget drygt 11 procent av sitt värde.

Ett av huvudresultaten av denna utredning

handlar om klienthushållens minskade in-

komster, något vi såg i föregående utredning

men som har förstärkts av resultaten här. Den

samlade bilden av resultaten i denna utred-

ning är att bidragen under det senaste dryga

decenniet blivit allt viktigare för klienthus-

hållen med utkomststöd och att det i första

hand beror på att deras nettoinkomster innan

bidrag minskat.

Vi fann att i det längre perspektivet (2004–

2016) har utkomststödstagarnas avstånd till

fattigdomsgränsen ökat. I det kortare per-

spektivet (2012–2016) ser vi en förbättring för

ensamboende och ensamstående föräldrar,

utläst som ett minskat avstånd till fattig-

domsgränsen. Samtidigt har klienthushåll

med två vuxna fått se en försämring.

Den självklara slutsatsen av denna rapport är

att politiken borde syfta till att i möjligaste

mån se till att alla har en grundläggande in-

komst genom att få in så många mänskor

som möjligt på arbetsmarknaden och hålla

dem kvar inom de allmänna försäkringssyste-

men.

Att barnbidragen och ensamförsörjartillägget

förlorade drygt 11 procent av sitt reella värde

mellan 2008 och 2016 och att värdeminsk-

ningen påverkat de mest utsatta hushållens

situation negativt, väcker frågan om

inkomst vid beräkning av utkomststöd. Från 2012 beaktades inte ensamförsörjartillägget i uträkningen av utkomststöd.


______________________________________________________________________________

55

ändamålsenligheten i systemet.

Frånvaron av reglerade uppjusteringar mins-

kar dessutom själva transparensen i bidrags-

systemet genom att de fungerar som förtäckt

ekonomisk åtstramning.

Det kan heller inte uteslutas att barnbidra-

gens urholkning i alla fall på marginalen på-

verkar nativiteten negativt i en situation när

en positiv befolkningstillväxt är ett av själsty-

relsepolitikens långsiktiga mål.

Resultatet av denna utredning pekar indirekt

på nödvändigheten av att de skattefria bi-

dragsnivåerna justeras automatiskt efter det

allmänna kostnadsläget.

Avslutningsvis, mot bakgrund av det som

framkommit i denna utredning blir våra

övergripande – och kanske självklara – po-

licyrekommendationer. För det första, att så

långt möjligt se till att alla har en grundläg-

gande inkomst genom att få in så många

mänskor som möjligt på arbetsmarknaden

och hålla dem kvar inom de allmänna försäk-

ringssystemen. För det andra, bör de skatte-

fria behovsprövade bidragsnivåerna justeras

automatiskt efter förändringar i kostnadsni-

vån för att undvika försämrade villkor för de

utsatta. Slutligen, så kunde man överväga in-

satser för att informera om rättigheten till ut-

komststöd.

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

56

Referenser

Cantillo, Marco Vinicio Sánchez (2004) Rising Inequality and Falling Poverty in Costa Rica’s Agriculture during Trade Reform. A Macro-Micro General Equilibrium Analysis.

Cingano, F. (2014), Trends in Income Inequality and its Impact on Economic Growth. OECD Social, Em-ployment and Migration Working Papers, No. 163, OECD Publishing. http://dx.doi.org/10.1787/5jxrjncwxv6j-en. OECD Social, Employment and Migration Working Pa-pers No. 163

Eurostat (http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Glossary:Social_transfers)

Försäkringskassan, Socialförsäkringsrapport 2014:11. Barnhushållens ekonomi – utveckling, omfördel-ning och valfrihet. Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2014

The Guardian 18 September 2018.

Haughton, Jonathan & Khand, Shahidur R. (2009) Handbook on Poverty and Inequality. World Bank

Institutet för hälsa och välfärd (THL, Sotkanet) (https://www.thl.fi/sv/)

Lehtinen, Anna‐Riitta & Aalto, Kristiina (2014) Viitebudjettien päivitys vuodelle 2013. Mitä kohtuullinen eläminen maksaa? Kuluttajatutkimuskeskus, Tutkimuksia ja selvityksiä 3/2014.

OECD (2017) How’s life? Measuring well-being

Kärkkäinen, Olli (blogg 15.01.2016).

Pensionsmyndigheten (2018) Äldre med låg inkomst

Piketty, Tomas (2014) Capital in the Twenty-First Century. Harvard University Press

Piketty, Thomas (2014) Technical appendix of the book Capital in the Twenty-First Century http://piketty.pse.ens.fr/capital21c (March 2014)

RP 358/2014 rd 297604. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av la-gen om utkomststöd och av lagen om statsandel för kommunal basservice

Socialstyrelsen (2001) Social Rapport (Kapitlet Försörjning och fattigdom)

SOTKAnet (http://www.sotkanet.fi/sotkanet/sv/)

Statistikcentralen (2013) http://www.stat.fi

THL (https://www.thl.fi/sv/)

World Bank Institute (2005) Introduction to Poverty Analysis

Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB), Statistikområde Arbetsmarknad

ÅSUB Rapport 2007:5, Ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland

ÅSUB Rapport 2014:7, Ekonomisk utsatthet i barnfamiljer. Del 1 av ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland

ÅSUB Rapport 2015:2, Ekonomisk utsatthet och social trygghet 2012

ÅSUB Rapport 2018:x, Konsumtionsstudie 2016

http://dx.doi.org/10.1787/5jxrjncwxv6j-en

http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Glossary:Social_transfers


https://www.thl.fi/sv/

https://www.nordea.com/fi/media/uutiset-ja-lehdistotiedotteet/finanssimaailma-blogin-kirjoittaja-olli-karkkainen/2016-01-15-inflaatio-ei-ole-kaikille-sama.html

http://piketty.pse.ens.fr/capital21c


______________________________________________________________________________

57

Teknisk bilaga: Beräkning av fattigdomsindex

I den förra ”fattigdomsutredningen” från

2007 presenterades beräkningar av ett fattig-

domsindex med vars hjälp vi kunde mäta av-

ståndet till fattigdomsgränsen hos specifika

kategorier individer och hushåll med ut-

komststöd.

Metoden var att först beräkna fattigdomsin-

dex innan skattefria sociala transfereringar,

som gav ett mått på vilket inkomsttillskott de

som initialt låg under den relativa fattig-

domsgränsen skulle behöva för att lyftas till

fattigdomsstrecket.

Därefter adderade vi de skattefria sociala

transfereringarna (utkomststöd, bostadsstöd,

och barnbidrag) till de skattefria inkomsterna

och avläste skillnaden mellan det ursprung-

liga indexet och det nya. Avståndet till den

relativa fattigdomsgränsen, fattigdomsindex

(P1), hos en kategori beräknas med nedanstå-

ende formel: 31

(1)

( )

−=Pi

iyyNy

P *

*1

1

Här representerar y* den relativa fattigdoms-

gränsen, (y* - yi) mäter avståndet mellan det

fattiga hushållets (i) nettoinkomst (yi) och fat-

tigdomsgränsen. P representerar alla fattiga

hushåll i, och N antalet observationer (i detta

fall antalet de specifika hushållstyper med ut-

komststöd för vilka vi har tillgång till både

inkomst- och bidragsdata).

P1 är summan av skillnaden mellan

31 Haughton, Jonathan & Khand, Shahidur, R. (2009) Handbook on Poverty and Inequality. World Bank, s. 70; Cantillo, Marco Vinicio Sánchez (2004) Rising Inequality and Falling Poverty in Costa Rica’s Agriculture during Trade Reform. A Macro-Micro General Equilibrium Analysis.

fattigdomsgränsen och alla enskilda hushålls

inkomst delad med produkten av antalet ob-

servationer och den relativa fattigdomsgrän-

sen per konsumtionsenhet (15 257 euro per år

2016).

Metoden att räkna inkomst per capita tar inte

hänsyn till de stordriftsfördelar som finns i

hushåll bestående av fler individer och till att

vuxna konsumerar mer än barn.32 Eftersom vi

vill beakta hushållens sammansättning och

de vuxnas försörjningsbörda behöver indivi-

derna tilldelas den konsumtionsvikt som

motsvarar deras specifika hushållssamman-

hang. Till det använder vid den ekvivalens-

skala som kallas OECD-skalan och som vi

presenterat och använt tidigare i denna rap-

port (s. 29).

Ekvivalensskalans viktningssystem tar alltså

hänsyn till att man som försörjare i olika fa-

milje-/hushållstyper belastas olika för de

grundläggande levnadsomkostnaderna.

Vid läsningen av denna rapport bör det hål-

las i minnet att inkomster före och efter trans-

fereringar för alla hushåll utom enpersons-

hushåll, inte motsvarar de reala inkomsterna

utan anges i viktad form.

När vi översätter fattigdomsindexet till kon-

kreta inkomstsiffror och euro syftar vi alltid

på inkomster som är viktade så att de tar hän-

syn till fördelen som hushåll med fler perso-

ner har, eftersom kostnaderna för uppehället

per person blir lägre. Vi utgår då ifrån att

man i dessa hushåll kan köpa en viss mängd

välfärd per person för mindre pengar än mot-

svarade välfärd kostar ensamförsörjarna.

Vi viktar enligt det system vi redogjort för ti-

digare (’ekvivalerad hushållsinkomst’) och

använder konsumtionsenheterna 1,0 för den

första personen i varje hushåll. För varje

32 Socialstyrelsen (2001) Social Rapport (Kapitlet Försörjning och fattigdom), s. 105

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

58

individ som tillkommer lägger man till vikten

0,7 om den är 18 år eller äldre, och 0,5 när

den är under 18 år. Denna viktningsskala

brukar benämnas OECD-skalan.33

Istället för nettoinkomst (yi), använder vi

följaktligen den ekvivalerade nettoinkomsten

(yi/u) där u representerar den för det specifika

hushållet aktuella konsumtionsenheten:

(2)

Så långt har vi beräknat fattigdomsindexet in-

nan skattefria transfereringar.

De sociala transfereringarna minskar avstån-

det till den initiala relativa fattigdomsgränsen

genom att de ökar hushållens inkomster.

Vi fortsätter beräkningarna genom att till den

ursprungliga nettoinkomsten addera det

eventuella barnbidrag (c) som inte är behovs-

prövat och tillfaller alla barnfamiljer. För en-

samförsörjare tilldelas ett tillägg på 50 euro

per barn och ett underhållsbidrag, i vissa fall

kombinerat med ett underhållsstöd (från

kommunen 2004, FPA 2012) vilket samman-

taget med underhållsbidraget uppgår till

147,96 euro per månad och barn.

I de fall underhållsbidraget inte betalas går

kommunen/FPA in och täcker upp med ett så

kallat underhållsstöd, vilket innebär att till-

skottet till de ensamstående föräldrarnas in-

komster endast delvis utgörs av en offentlig

transferering.

Det finns ingen statistik på hur fördelningen

mellan underhållsbidrag och underhållsstöd

ser ut, men vi kan ändå utgå ifrån att alla en-

samförsörjare med barn får ett tillägg motsva-

rande 147,96 euro per månad och barn.

Denna inkomstpost representeras av (l) i

33 Inte att förväxla med den modifierade OECD-skalan som

nedanstående formel. Liksom övriga inkoms-

ter skall den adderas till de övriga inkoms-

terna och divideras med den aktuella kon-

sumtionsenheten (u). Barnfamiljer får då ett

skattefritt inkomsttillskott före bostadsbidrag

och utkomststöd enligt följande:

(3)

++−=

Pi

i

u

lcyy

NyP

)(1 *

*1

Vi lägger till bostadsbidraget (h) och sist ut-

komststödet (s) vars storlek är beroende av

de andra bidragen. För att ta hänsyn till den

hushållsstorlek referenspersonen ingår i, di-

viderar vi återigen inkomsterna och transfe-

reringarna med den aktuella konsumtionsen-

heten (u) och subtraherar från den relativa

fattigdomsgränsen (månadsinkomst uttryckt

i euro).

(4)

+++−=

Pi

i

u

hlcyy

NyP 100

)(1 *

*1

I ovanstående formel (4) beskriver index (P1)

hur stor skillnaden är mellan klienternas

samlade inkomster (viktade enligt konsumt-

ionsenhet) inklusive skattefria transfereringar

och de hypotetiska samlade inkomster man

skulle ha om medelvärdet för alla klienters

inkomst motsvarade den relativa fattigdoms-

gränsen (60 procent av medianinkomsten per

konsumtionsenhet).

Ett negativt resultat av ekvationen innebär att

klientkategorin som helhet nått över fattig-

domsgränsen.

Slutligen multiplicerar vi med 100 för att ut-

trycka indexet i procentform, vilket står för

det tillskott (i förkommande fall avdrag) på

används som under senare år allmänt tagits i bruk av t.ex. den finländska Statistikcentralen.

−=

Pi

i

u

yy

NyP *

*1

1


______________________________________________________________________________

59

klientkategorins samlade inkomster som

skulle behövas för att man som grupp skulle

ligga på den relativa fattigdomsgränsen. Den

slutliga formeln (5) ser ut som följer, med bo-

stadsbidrag (h) och utkomststöd (s) inklude-

rade.

Resultatet av uträkningarna återfinns i Tabell

23, sid. 51:

(5)

++++−=

Pi

i

u

shlcyy

NyP 100

)(1 *

*1

ÅSUB Rapport 2018:6 _____________________________________________________________________________________________________________

60

ÅSUB Rapport 2018:6 ____________________________________________________________________________________________________________

61

Referenser

Cantillo, Marco Vinicio Sánchez (2004) Rising Inequality and Falling Poverty in Costa Rica’s Agriculture during Trade Reform. A Macro-Micro General Equilibrium Analysis.

Cingano, F. (2014), Trends in Income Inequality and its Impact on Economic Growth. OECD Social, Em-ployment and Migration Working Papers, No. 163, OECD Publishing. http://dx.doi.org/10.1787/5jxrjncwxv6j-en. OECD Social, Employment and Migration Working Papers No. 163

Eurostat (http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Glossary:Social_transfers)

Försäkringskassan, Socialförsäkringsrapport 2014:11. Barnhushållens ekonomi – utveckling, omför-delning och valfrihet. Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2014

The Guardian 18 September 2018.

Haughton, Jonathan & Khand, Shahidur R. (2009) Handbook on Poverty and Inequality. World Bank

Institutet för hälsa och välfärd (THL, Sotkanet) (https://www.thl.fi/sv/)

Lehtinen, Anna‐Riitta & Aalto, Kristiina (2014) Viitebudjettien päivitys vuodelle 2013. Mitä kohtuulli-nen eläminen maksaa? Kuluttajatutkimuskeskus, Tutkimuksia ja selvityksiä 3/2014.

OECD (2017) How’s life? Measuring well-being

Kärkkäinen, Olli (15.01.2016).

Pensionsmyndigheten (2018) Äldre med låg inkomst

Piketty, Tomas (2014) Capital in the Twenty-First Century. Harvard University Press

Piketty, Thomas (2014) Technical appendix of the book Capital in the Twenty-First Century http://piketty.pse.ens.fr/capital21c (March 2014)

RP 358/2014 rd 297604. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om utkomststöd och av lagen om statsandel för kommunal basservice

Socialstyrelsen (2001) Social Rapport (Kapitlet Försörjning och fattigdom)

SOTKAnet (http://www.sotkanet.fi/sotkanet/sv/)

Statistikcentralen (2013) http://www.stat.fi

THL (https://www.thl.fi/sv/)

World Bank Institute (2005) Introduction to Poverty Analysis

Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB), Statistikområde Arbetsmarknad

ÅSUB Rapport 2007:5, Ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland

ÅSUB Rapport 2014:7, Ekonomisk utsatthet i barnfamiljer. Del 1 av ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland

ÅSUB Rapport 2015:2, Ekonomisk utsatthet och social trygghet 2012

ÅSUB Statistikmeddelande 2018, Nationalräkenskaper 2018:1

http://dx.doi.org/10.1787/5jxrjncwxv6j-en

http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Glossary:Social_transfers


https://www.thl.fi/sv/

http://piketty.pse.ens.fr/capital21c

ÅSUB Rapport 2018:6 ____________________________________________________________________________________________________________

62

12. Tabell- och diagrambilaga

Tabell 24. Andelen hushåll och personer under fattigdomsgränser 2004, 2012 och 2016 innan och efter skattefria transfereringar. OECD-skalan respektive modifie-rade OECD-skalan

Inkomstbas Ekvivalensskala Enheter 2004 2012 2016

Beskattningsbar inkomst OECD-skalan Personer 18,0 17,8 18,7

Hushåll 20,5 19,9 19,9

Modifierad OECD Personer 16,7 16,3 17,0

Hushåll 21,1 20,5 20,5

Nettoinkomst OECD-skalan Personer 16,2 15,8 16,2

Exklusive skattefria Hushåll 18,1 17,3 17,1

transfereringar Modifierad OECD Personer 14,8 14,5 14,9

Hushåll 19,0 18,2 17,9

Inklusive barnbidrag OECD-skalan Personer 15,9 15,1 15,7

Hushåll 18,0 16,9 16,8


Hushåll 18,9 17,8 17,6

Inklusive. barn- och OECD-skalan Personer 15,5 14,7 14,7

bostadsbidrag

Hushåll 17,4 16,2 16,2


Hushåll 18,4 17,5 16,8

Disponibel inkomst OECD-skalan Personer 15,4 14,7 14,6

(Inklusive alla skattefria Hushåll 17,3 16,1 15,3

transfereringar, även Modifierad OECD Personer 14,1 13,5 13,3

utkomststöd) Hushåll 18,2 17,4 16,5

ÅSUB Rapport 2018:6 ____________________________________________________________________________________________________________

63

Figur 37. Personer och hushåll under fattigdomsgränserna 2004. OECD- respektive modifierade OECD-skalan, innan och efter skattefria transfereringar. Omräknade gränser efter varje inkomstförändring

Figur 38. Personer och hushåll under fattigdomsgränserna 2012. OECD-, respektive modifierade OECD-skalan innan och efter skattefria transfereringar. Omräknade gränser efter varje inkomstförändring

ÅSUB Rapport 2018:6 ____________________________________________________________________________________________________________

64

Figur 39. Personer och hushåll under fattigdomsgränserna 2016. OECD-, respektive modifierade OECD-skalan innan och efter skattefria transfereringar. Omräknade gränser efter varje inkomstförändring

ÅSUB Rapport 2018:6 ____________________________________________________________________________________________________________

65

Tabell 25. Andelen enpersonshushåll under fattigdomsgränsen* innan skattefria transfereringar efter ål-dersgrupp och kön, 2004, 2012 och 2016 (procentenheter)

Åldersgrupp 18-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80-89 90+ Totalt

Totalt 2004 25 14 16 13 21 40 55 65 27

2012 30 15 15 18 21 26 47 66 25

2016 32 19 17 19 18 23 39 55 24

Skillnad 2004–2012 -5 -1 0 -4 -1 14 8 -1 2

Skillnad 2012–2016 -2 -4 -2 -1 3 3 8 11 1

Skillnad 2004–2016 -7 -5 -2 -6 3 17 16 10 3

Kvinnor 2004 31 14 16 11 19 44 56 66 32

2012 30 12 15 17 20 29 50 68 28

2016 31 19 16 16 18 27 41 59 26

Skillnad 2004–2012 1 2 1 -6 0 15 7 -1 4

Skillnad 2012–2016 -1 -7 -1 1 2 2 9 9 2

Skillnad 2004–2016 1 -5 -1 -5 2 17 15 8 6

Män 2004 20 14 16 15 22 32 50 59 21

2012 29 16 15 18 23 20 38 61 22

2016 32 18 18 22 18 17 35 36 23

Skillnad 2004–2012 -9 -3 0 -3 -1 12 11 -1 -1

Skillnad 2012–2016 -3 -2 -3 -4 5 3 3 25 0

Skillnad 2004–2016 -12 -5 -2 -7 4 15 15 23 -2

*) Beräknad som 60 procent av nettoinkomsten per konsumtionsenhet innan skattefria transfereringar (OECD-skalan).

Källa: Bearbetningar av material från Statistikcentralen, Finland

ÅSUB Rapport 2018:6 ____________________________________________________________________________________________________________

66

ÅSUB Rapport 2018:6 ____________________________________________________________________________________________________________

67

68

Documents

Ekonomisk utsatthet och social trygghet 2016 · 2016:7 Ålänningars alkohol-, narkotika- och tobaksbruk samt spelvanor 2016 2017:1 Den framtida kommunindelningen på Åland – en