1

Sanera och bygg bostäder! Pär Nilsson, Länsstyrel-sen Jönköping är sedan i år också länsstyrelsernas samordnare för bidraget för bostadsbyggande och andra bidragsfrågor.

Sedan förra året har landets kommuner en fantastisk

möjlighet att söka statliga bidrag för att lösa två problem på en gång; bostadsbrist och förorenade områden. Möjligheten damp ned från ovan i dubbel bemärkelse. Varken Naturvårdsverket, Länsstyrelsen, kommunerna eller exploatörer var riktigt beredda och det tog därför ett år för oss att gemensamt komma igång med detta arbete. År 2016 beviljades endast en ansökan. I takt med att förutsättningarna blivit alltmer tydliga och ett vägledningspaket har tagits fram har fler ansökningar skickats in och i år har hittills nio ansökningar beviljats bidrag. Under året har dessutom länen fått medel för att aktivt arbeta för att fler projekt ska startas upp.

Syftet att uppnå dubbel nytta med ett bidrag är bra. Arbetet med att få till fler projekt är dock fyllt av ut-maningar. Exempelvis har storkommuner med större städer som har bostadsbrist och brist på lämpliga (läs oförorenade) områden för bostadsexploatering inte någon större svårighet att uppnå lönsamhet i sane-rings- och byggprojekt. Därmed är de ofta inte berätti-gade till bidrag. Omvända förhållandet råder i små-kommuner med mindre städer som har bostadsbrist och som behöver bidrag för att få saneringsprojekt att

gå ihop ekonomiskt. I dessa kommuner råder dock oftast ingen brist på rena områden som kan plan-

läggas och därefter exploateras för bostadsändamål, vilket gör att de ofta inte söker bidrag av den anled-ningen. I dessa fall är det viktigt att fokusera på den dubbla nyttan som uppstår då man löser både föro-reningsproblemet och bostadsfrågan. Istället för att exploatera ett orört område som kan utgöra tätortsnära grönstruktur till ett bostadsområde så bidrar man till samhällsutveckling genom att istället omvandla ett rudimentärt område till bostäder.

En annan utmaning är att synka klockorna på exploa-tören och myndighetshandläggaren; tidsperspektivet i detta arbete är i de flesta fall helt olika för dessa aktörer. Exploatören ser ett behov och en möjlighet att tjäna pengar, och agerar direkt. Myndigheten å andra sidan har försetts med ett bidrag som ska hanteras årsvis och regleras av en förordning och som har en ansökningsprocess där flera granskningssteg säkrar upp att syftet efterlevs. Processen är beroende av en myndighet som huvudman och bidragsmottagare. Bidrag beviljas med dubbla beslut på som förmedlas med villkor om bidragets användande. För att bidrag ska kunna ges ska även ansvaret kring föroreningen ha utretts grundligt. Utredningen ska granskas i tre ni-våer vilket kan vara tidskrävande. Ansökningsproces-sen måste slutligen ha resulterat i ett förmedlat beslut innan det praktiska arbetet på plats kan påbörjas, annars går man miste om möjligheten till bidrag.

Hur förenar man då dessa olika perspektiv? Min tanke är att planering, information och kommunika-tion är nyckelfrågor för att lyckas med detta. Det är viktigt att förbereda inblandade aktörer på vilket underlag som behöver tas fram och hur myndighetens hantering fungerar och att det inverkar på projektets tidplan. Viktigt också att informera om att börja med planering i god tid och att starta upp processer som är

EBH-bladetNyhetsblad för oss som jobbar med EBH Nr 2 2017

Välkommen till EBH-bladet!Målsättningen med bladet är att sprida nyheter, information och tankar kring förorenade områden mellan oss som jobbar med EBH på länsstyrelserna, Naturvårdsverket, SGI, SGU och kommunerna. Missa inte vår bilaga med en sedimentspecial som följer med detta nummer.

RE

DA

KTI

ON

Klas Köhler klas.kohler@lansstyrelsen.se 010-22 54 387

Annika Seidel annika.seidel@lansstyrelsen.se 010-22 33 342

Johan Wigh johan.wigh@lansstyrelsen.se 010-22 41 698

2

Naturvårdsverket ställer krav på certifierad provtagning i bidragsprojektVi har under hösten uppdaterat kvalitetsmanualen angående provtagning och certifiering. I manualens kapitel 4 har vi stuvat om lite för det som handlar om provtagning, samt lagt in ett nytt kapitel där vi sam-lat det som handlar om provtagning och certifiering (kap 4.8). Den nya skrivningen om certifiering i vår kvalitetsmanual lyder enligt:

Certifierad provtagning (enligt Nordtests kravspecifi-kation NT ENVIR 008 2.1, 2015) kan säkerställa en känd kvalitet på provtagningen. Certifierad provtag-ning krävs vid provtagningar som finansieras med medel från det statliga anslaget 1:4 för sanering och återställning av förorenade områden. Certifieringen ska avse det eller de media som ska provtas i un-dersökningen. Med certifierad provtagning avses provtagning utförd av en certifierad provtagare i enlighet med certifikatets certifieringsordning. Med certifierad provtagare avses en person som innehar giltigt certifikat enligt NT ENVIR 008 eller likvärdig certifieringsordning för miljöprovtagning av ett eller flera av provtagningsmedierna jord, grundvatten, se-diment och ytvatten. Certifikatet kan endast utfärdas av certifieringsorgan som är ackrediterat för person-certifiering. Eventuell likvärdighetsbedömning utförs av certifieringsorganet för NT ENVIR 008.

För sediment och ytvatten gäller före 1 juli 2018 att godkänd certifieringskurs för jord och grundvatten tillsammans med annan utbildning inom provtagning av sediment och ytvatten kan accepteras. Från och

med 1 juli 2018 kommer certifieringskraven gälla fullt ut även för sediment och ytvatten. Undersök-ningar som upphandlas för ett genomförande fr.o.m. 1 juli 2018 ska innehålla krav på certifierad provtag-ning för sediment och ytvatten, enligt beskrivning i stycket ovan. Eventuell likvärdighetsbedömning utförs av certifieringsorganet för NT ENVIR 008.

Certifieringskurser för miljöprovtagning i jord och grundvatten har genomförts under drygt tio år, av exempelvis Svenska Geotekniska Föreningen, SGF. Många miljöprovtagare har fram till nu hunnit gå dessa kurser samt blivit certifierade provtagare. Det möjliggör för oss att nu ställa krav på att provtag-ningar ska göras som certifierad provtagning i under-sökningar som finansieras med statliga medel från Naturvårdsverkets anslag 1:4. Detta för att säkerstäl-la kvalitén på de miljötekniska undersökningarna.

Vad gäller provtagning av sediment och ytvatten finns det hittills endast ett fåtal miljöprovtagare som blivit certifierade. Därför kan vi inte ställa krav på detta än. Dock kommer SGF under våren 2018 hålla sin certifieringskurs miljöprovtagning i ytvatten och sediment. Vår förhoppning är att många deltar i den kursen och efter godkänt prov blir certifierade. Under 2018 avser vi därefter att uppdatera skrivningen i vår kvalitetsmanual med att certifieringskraven fullt ut även ska börja gälla för miljöprovtagning i sediment och ytvatten. Vi ser att certifierad provtagning för provtagning av sediment och ytvatten är viktigt för att säkra kvalitén i de undersökningar som görs av dessa medier. Inte minst med hänsyn på att reger-ingen har flaggat för att det fr.o.m. 2018 ska göras särskilda satsningar på åtgärder av sediment.

Notera att certifieringsorganet har upprättat särskilda krav för hur certifieringen ska upprätthållas, och följs inte dessa så tappar provtagaren sin certifiering. Vi hänvisar till SGF och certifieringsorganet för mer information.

Magdalena Gleisner Naturvårdsverket

Nytt från NV

avgörande (läs ansvarsutredning) tidigt i projektet. Att kontinuerligt kommunicera brett i projektet är dessutom grundläggande för att alla ingående aktörer ska vara uppdaterade och ha den information som krävs för att tillsammans arbeta framåt mot projekt-målet.

Utmaningarna gör ändå detta till ett spännande arbete. Mycket arbete har utförts under året på kom-muner, länsstyrelser och Naturvårdsverket för att

nå dessa dubbla samhällsnyttor. Vi har gått från att förmedla 1,6 procent av bidraget under 2016 till 34 procent hittills under 2017, och redan 42 procent är bemyndigade av nästa års anslag. Så trots en kraftig uppförsbacke i starten med osmort maskineri så har vi kommit en bra bit på vägen och jag ser nu fram emot ett fortsatt gott samarbete kring bidragsfrå-gorna under 2018.

Pär Nilsson Länsstyrelsen Jönköping

3

Senaste nytt om Naturvårdsverkets teknikutvecklingsprojektFör att öka saneringstakten och miljönyttan med de efterbehandlingar som genomförs, behöver paletten av tillämpade åtgärdslösningar breddas. Under 2017 har Naturvårdsverket arbetat vidare med teknikut-vecklingsprojektet. Ett initiativ vi har tagit för att bidra till ökad etablering och acceptans av alternativa åtgärdslösningar, genom anslaget för sanering och återställning av förorenade områden.

Med alternativa åtgärdslösningar menar vi åtgärder som i större utsträckning än idag tillgodogör sig ny teknik och metodik i hela åtgärdsprocessen, på ett sätt som minskar behovet av traditionella schakt- och deponiåtgärder. Begreppet syftar därmed dels på al-ternativa, tillgängliga saneringsmetoder. Men också på utrednings- och bedömningsverktyg som leder fram till åtgärden. Att bidra till att relativt outnyttjad alternativ teknik och metodik i större utsträckning blir accepterad och etablerad, är en del av Natur-vårdsverkets innovationsarbete.

Under året har vi samverkat med SGI, SGU samt representant för länsstyrelserna för att få input i tek-nikutvecklingsprojektet. Framför allt vad gäller hur vi kan arbeta med beställargrupper som koncept för att bidra till våra effektmål. Tanken med beställar-gruppen är att den ska fungera som ett kunskapsnav som underlättar för beställare att tillämpa innovativa och alternativa åtgärdslösningar. För att få en effek-tiv och relevant beställargrupp bör denna orienteras av och kring aktörer som utför beställningar och de behov som dessa har. Med detta sagt, är det också viktigt för beställargruppen att samverka med andra intressenter som har betydelse.

Naturvårdsverket har gett i uppdrag till SGU att formera en beställargrupp och driva dess sekreta-riat. Detta med utgångspunkt i att SGU är en central

myndighet som faktiskt upphandlar åtgärdslösningar, och har erfarenhet av och insikt i en del av de behov och hinder som finns för etablering av alternativa åtgärdslösningar. Vidare arbetar SGU bland annat utifrån en målbild att genom sina uppdrag bidra till att minskat schakt- och deponiåtgärder.

Under året har Naturvårdsverket vidare initierat en miljömålsåtgärd om att ta fram miljökrav som kan användas vid upphandling av efterbehandlingsåt-gärder med statliga medel, i syfte att bidra till andra miljömål än enbart en giftfri miljö. Åtgärden omfat-tar även att utarbeta rutiner för hur miljökraven ska implementeras. Utöver Naturvårdsverket, ingår även SGU, Trafikverket och länsstyrelserna i åtgärden för ökad miljönytta.

Under 2018 fortsätter Naturvårdsverket sitt lång-siktiga arbete för ökad etablering och acceptans av alternativa åtgärdslösningar. Vi kommer att finan-siera projekt som initieras och drivs av beställargrup-pen som SGU driver. Vi kommer också se över och vidareutveckla vår kvalitetsmanual för att denna på ett tydligare sätt ska underlätta och möjliggöra val av alternativa åtgärdslösningar. Som en del i detta kommer vi att utreda hur vi kan hantera vårt anslag på ett sätt som underlättar användandet av alternativa åtgärdslösningar i bidragsobjekt. I övrigt är vi också i startgroparna för att omhänderta resultaten från den snart färdigställda utvärderingen av vårt vägled-ningsmaterial från 2009. Att därefter påbörja upp-datering av vägledningen är en viktig del i att bidra till teknikutveckling och användning av alternativa åtgärdslösningar. Som en del i detta deltar vi i SGI:s arbete med att ta fram vägledning om riskvärdering, vilket vi ser har stor betydelse för att bidra till val av alternativa åtgärdslösningar.

Björn Johansson Naturvårdsverket

Nytt från SGI

En ny energieffektiv efterbehandlingsmetod för klorerade lösningsmedelKlorerade lösningsmedel förekommer på många förorenade områden, både i Sverige och utomlands. I ett landsöverskridande samarbete mellan Danmark och Sverige, pågår utveckling av en ny och energief-fektiv efterbehandlingsmetod, kallad Soil Mixing. Metoden bygger på att en järnberikad bentonitslurry blandas in i marken med en stor

skruv. Järnet aktiverar kemisk nedbrytning av föro-reningen så att halterna minskar över tid. Metoden har testats i pilotskala i Danmark med goda resultat, både med avseende på haltminskning och energief-fektivitet. Nackdelen är att inblandningen av bentonit försämrar markens hållfasthet. Efter slutförd behand-ling är därför markanvändningen begränsad.

I det Interreg-finansierade projektet Hållbar Soil Mixing samarbetar Region Hovedstaden, SGU och SGI kring utveckling av den existerande metoden.

4

Målet är att ta fram bindemedelsrecept som både ger kemisk nedbrytning och acceptabel hållfasthet i marken samtidigt som efterbehandlingen är ener-gieffektiv jämfört med termisk behandling. SGI har mångårig erfarenhet av geotekniskt utvecklings-arbete och bidrar med värdefulla kunskaper kring bindemedelsoptimering.

Att utveckla ett bindemedelsrecept som både ger kemisk nedbrytning och härdning av bindemedels-blandningen är en stor utmaning. Om järnet tillsätts som nollvärt järn (ZVI), blir den kemiska nedbryt-ningen känslig för höga pH. Reaktionen riskerar därför att hämmas vid tillsats av cement. Cement utgör dock den vanligaste bindemedelskomponenten som ger hög hållfasthet under härdning. Om järnet tillsätts som tvåvärt järn (FeII) ökar toleransen för höga pH-värden, men nedbrytningseffekten hos FeII är generellt lägre än effekten hos ZVI. Det finns dock utländska studier som visar att FeII kan ge kemisk nedbrytning ihop med cement och slagg.

Under vintern 2017/2018 kommer SGI inleda de första testerna av nya recept på sitt laboratorium Kombinationer av bl.a. cement, slagg och kolfly-gaska kommer användas för att optimera receptet både mot ZVI och FeII. Tester kommer göras på jordprover spikade med TCE. Under senare delen av 2018 hoppas projektet ha hittat ett recept som kan provas i fältskala på svenska och danska testområden som tillhandahålls av Region Hovedstaden och SGU. Om metodutvecklingen lyckas tar projektet fram en vägledning som hjälper konsulter och problemägare att utvärdera, optimera och använda metoden vid efterbehandling av områden med klorerade lösnings-medel. Projektet pågår 2017-2020 och delfinansieras av Interreg Öresund-Kattegat-Skagerrak.

Annika Åberg SGI

Nytt om TuffoTuffo är ett utvecklingsprogram för forskning och teknikutveckling inom förorenade områden med visionen att bidra till att uppfylla de svenska miljö-målen. Programmet drivs av SGI.

Ny programansvarig för Tuffo

Jag heter Sara Holmström och är sedan den 1 november programansvarig för Tuffo.

De senaste tre åren har jag jobbat som konsult, specialist och teamledare inom miljö-konsultbranschen. En av mina främsta uppgifter där har varit att främja samverkan mellan

konsultverksamhet och akademin samt omvandling av nya forskningsrön in i konsultverksamheten och implementering hos kunder. Dessförinnan har jag tillbringat min tid inom den akademiska världen som student, forskare och vikarierande lektor, från det att jag påbörjade min kemistutbildning år 1994. Jag är disputerad inom analytisk miljö- och markkemi och docent i geomikrobiologi med specialistkompetens inom miljörelaterade frågeställningar där man söker sammankoppling av kemiska och biologiska proces-ser.

Tuffo – Utlysning år 2017Just nu pågår årets utlysning av forskningsmedel från Tuffo som i år omfattar 10 MSEK. Där kan forskare söka medel till samarbetsprojekt med problemägare/intressenter. Projekten ska i år, liksom förra året, vara inriktade på nya innovativa lösningar för undersök-ning och åtgärder av förorenade områden. Inkomna ansökningar kommer att bedömas av både ett Intres-sentråd, med representanter från branschen, och ett Vetenskapligt råd, med internationella forskare.

Tuffo – Startade projektFrån utlysningen år 2016 pågår nu två projekt, ”Barriärteknik som miljö- och kostnadseffektivt saneringsalternativ vid förorenade områden” och ”Effektivare sanering av högfluorerade föroreningar (PFAS) i grundvatten genom fastläggning och im-mobilisering (StopPFAS)”.

• Projektledare för ”Barriärteknik som miljö- ochkostnadseffektivt saneringsalternativ vid förorena-de områden” är Mats Tysklind, Umeå Universitet.I projektgruppen ingår också Holmen AB, Graalmiljökonsult, Sweco och Tyréns. Projektets mål är,för det första, att implementera barriärteknik somett saneringsalternativ för att både minska riskerför människor och miljö och för att öka natur-

5

resurshushållningen. Ett andra mål är att ta fram kunskap om hur åtgärdsförberedande undersök-ningar bör genomföras för att kunna avgöra om en barriärlösning är ett lämpligt åtgärdsalternativ. Barriärmateria, som undersökts tidigare i labora-torieskala, kommer nu att testas i ett långsiktigt pilotförsök vid Domsjö industriområde. Projektet kommer att pågå år 2017-2020.

• Projektledare för “Effektivare sanering av högfluo-rerade föroreningar (PFAS) i grundvatten genomfastläggning och immobilisering (StopPFAS)”är Fritjof Fagerlund, Uppsala universitet. I pro-jektgruppen ingår också forskare från SverigesLantbruksuniversitet och personal från SverigesGeologiska Undersökning samt entreprenörer ochkonsulter inom sanering av förorenade områden.Projektets mål är att ta fram kunskap och fast-

läggningstekniker för att förhindra spridningen av PFAS via grundvatten. En rad olika sorbenter kommer studeras med avseende på fastläggning av PFAS i laboratorieförsök för att sedan undersökas vidare i pilotförsök på ett PFAS-förorenat område. PFAS-ämnen är ytterst svårnedbrytbara och idag finns inte några tillgängliga åtgärdsmetoder som kan tillämpas in-situ. Projektet kommer att pågå år 2017-2020.

Tuffo – Mer informationMer information angående Tuffo finns på Tuffos webb: http://www.swedgeo. För att få fortlöpande in-formation om Tuffo kan man prenumerera på Tuffos nyhetsbrev, anmälan görs på denna plats.

Sara Holmström SGI

Nytt från SGU

TeknikutvecklingsprojektetSGU har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att formera och driva en beställargrupp för att samla beställarkompetens med erfarenhet av att använda innovativa och alternativa åtgärdslösningar. Gruppen är tänkt att fungera som en styrgrupp för satsningar inom prioriterade fokusområden. Vi är i startgro-parna med att formera beställargruppen och ser att länsstyrelserna och centrala myndigheter kommer att ha en viktig roll här.

Det bakomliggande syftet är att öka användningen av innovativa och alternativa åtgärder inom den bidragsfinansierade efterbehandlingen. Tanken är att identifiera eventuella hinder som gör att ett projekt väljer en mer traditionell efterbehandlingsmetod och föreslå möjliga lösningar för att underlätta valet

alternativa åtgärder. Beställargruppen kommer att fokusera på att ge stöd till kommunala huvudmän i deras planering av åtgärder i förorenade områden.

Vi har påbörjat processen med att välja ut fokusom-råden för framtida fokusgrupper. Länens priorite-ringslistor och EBH-stödet har använts för att skapa en bild av den nationella statusen i olika branscher och för olika föroreningstyper. Fokusgrupperna är tänkta att fungera som arbetsgrupp och ett forum för erfarenhetsutbyte kring en specifik satsning, som t.ex. att testa en ny saneringsmetod. Vi hoppas kunnaengagera många kommunala huvudmän som brot-tas med de här frågorna, gärna kopplat till specifikaobjekt.

Henning Persson SGU

http://www.anpdm.com/form/41405F417044465F447340/42475045764043504171http://www.anpdm.com/form/41405F417044465F447340/42475045764043504171http://www.anpdm.com/form/41405F417044465F447340/42475045764043504171

6

Pilottest på DDT-förorenade massorSGU har verksamhetsutövaransvaret vid ett 40-tal f.d. skogsplantskolor som drivits av de tidigare myndigheterna Skogsvårdsstyrelsen och Do-mänverken. Som ett led i att titta på alternativa åtgärdsmetoder har SGU under sommaren 2017 utfört ett pilottest på DDT-förorenade massor vid Kårehogens f.d. plantskola.

Erfarenheter från undersökningar visar att det vid tidigare skogsplantskolor ofta finns relativt stora ytor med föroreningar i ytlig jord. DDT och dess nedbryt-ningsprodukter DDE och DDD är den vanligast fö-rekommande föroreningen och föroreningsnivåerna är generellt låga till måttliga (2-5 ggr MKM). Jorden är ofta sandig eftersom sandiga jordar lämpar sig väl för uppdrivning av plantor på friland. Den naturliga nedbrytningshastigheten är låg och föroreningen binder hårt till jorden, varför det sker en liten föränd-ring av halter i jord över tid. Som ett led i att titta på alternativa åtgärdsmetoder genom on site-/in situ-sanering har SGU under sommaren 2017 utfört ett pilottest på DDT-förorenade massor från Kårehogens f.d. plantskola på Orust. SGI har medverkat i projek-tet som expertstöd. Metoden som blivit föremål förpilottestet bygger på nedbrytning av DDT, DDE ochDDD genom en kombination av kemisk reduktionoch biologisk oxidation. En reduktiv miljö skapasgenom tillsats av nollvärt järn och en kolkälla blan-das in i de förorenade massorna. Massorna vattenbe-gjuts och den reduktiva miljön bibehålls i knappt tvåveckor. Efter det blandas massorna om och får liggai ytterligare ett par dagar. I omblandningen tillförssyre från luften och miljön ändras från anaerob tillaerob. Nedbrytning av DDT, DDE och DDD skerunder både anaeroba och aeroba förhållanden vilketär anledningen till att behandlingscykeln sker i tvåfaser. Behandlingen upprepas i så många cykler somkrävs för att nå åtgärdsmålet. Metoden kan användasin situ eller on site.

Projektgruppen från vänster i bild; Sarah Josefsson SGU, Märta Ländell SGI, Kristin Forsberg SGU, Malin Ekåsen Golder Associates och Sanna Olsson miljö- och byggnadsförvaltningen Orust kommun. Foto: SGU.

Det finns internationell erfarenhet av metoden, framförallt från USA. I internationella projekt brukar en reduktion om ca 30-70 % per behandlingscykel kunna nås oberoende av föroreningskoncentration. Pilottestet i Kårehogen genomfördes on site i conta-inrar med ca 8 ton jord. Summaparametern för DDT, DDE och DDD i jord innan behandling var ca 5 mg/kg TS. En viss nedbrytning har kunnat konstateras i försöket, men inte i den storleksordning som rappor-terats i internationella projekt. En bidragande orsak skulle kunna vara den kalla och regniga sommaren. Massorna i containrarna blev väldigt blöta vilket medförde att syresättningen sannolikt inte blev så stor som den hade varit i torrare massor. Lägre temperaturer innebär att den biologiska aktiviteten kanske var lägre än vad som behövts.

För utvärdering av nedbrytning vid små skillnader i totalhalter är kvoten mellan nedbrytningsprodukt och ursprungsprodukt ett bra verktyg, alltså halten DDE eller DDD dividerat med halten DDT. I diagram-met (nedan) syns hur kvoten i en av de utvärderade containrarna ökar med antal genomförda behand-lingscykler.

Kvoten mellan DDE/DDD och DDT plottat mot tid där angivna datum markerar start på ny behand-lingscykel.

7

En viktig fråga i den pågående utvärderingen av pilottestet är att analysera vilka nedbrytningsproduk-ter som bildat efter DDE och DDD för att säkerställa att det finnas förutsättningar för fullständig nedbryt-ning och att inga andra oönskade föroreningar bildas. Vidare analyser kommer att utföras för dessa typer av nedbrytningsprodukter. Skogsplantskolor som bransch kännetecknas av stora, måttligt förorenade ytor. Det är tveksamt om det i ett nationellt perspek-tiv är miljömässigt och ekonomiskt försvarbart att åtgärda objekten genom schakt och externt omhän-dertagande. Markanvändningen vi tidigare plantsko-

lor ställer ofta stora krav på kvalitén på återfyllnads-massor. Att skifta den förorenade jorden och återfylla med grova massor kommer sannolikt inte att upp-fattas som en miljöåtgärd av fastighetsägare och berörd allmänhet, speciellt då saneringsbehovet ofta motiveras utifrån skyddet av markmiljön. Det finns sammantaget all anledning att titta vidare på alterna-tiva efterbehandlingsmetoder för DDT-föroreningar i ytlig jord.

Kristin Forsberg SGU

Henning Persson SGU

Tillsyn & juridikJuristsamverkan har ordetSå är ännu ett år i Länsstyrelsernas juristsamverkans-grupp för EBH-frågor snart till ända. Det har varit ett intressant och produktivt år med bland annat tre fär-digställda vägledningsdokument. Ett PM om konkur-ser, ett PM om förelägganden, förbud och viten samt ett PM om anteckning av förelägganden och förbud i fastighetsregistret. Därtill inleddes året med att den så kallade tillsynsmyndighetsväljaren såg dagens ljus. Allt material hittar ni på www.ebhportalen.se.

Arbetet i gruppen fortgår naturligtvis året ut och kommer därefter att fortsätta i oförminskad takt un-der nästa år. På agendan står just nu ett väglednings-material om förvaringsfall, som är tänkt att komplet-tera det material som sedan tidigare finns om gamla deponier, vilka också kan ses som förvaringsfall ibland. Efter nyåret kommer vi att påbörja en genom-gång av befintlig PM om värdeökning. Principerna för värdeökningens bestämmande ligger fast, men vi ser ett behov av att utöka resonemangen och ge mer vägledning i PM:n. Samtidigt med detta fortskrider arbetet med den så kallade AU-tomaten. Det arbetet förväntas pågå under hela nästa år och blir förhopp-ningsvis årets julklapp till er alla år 2018.

Vi i samverkansgruppen är alltid intresserade av att höra din åsikt! Det kan röra sådant du vill att vi tittar närmare på eller åsikter kring vårt befintliga material och de bedömningar vi gjort. Tveka aldrig att höra av dig till vår samordnare; Sofie Hermansson, SGI (sofie.hermansson@swedgeo.se).

Om du arbetar på en länsstyrelse, är jurist och vill delta i vårt arbete är du också välkommen att höra av dig till vår samordnare.

Ett gott slut på 2017 och en god start på 2018 önskar Länsstyrelsernas juristsamverkansgrupp för efterbe-handlingsfrågor

Sofie Hermansson SGI

Granskad utan svettpärlorTillsynsmyndigheter är ju vana att granska andra men det är ovant för oss att själva bli granskade. Alldeles nyligen blev vår tillsynsvägledning gran-skad av Riksrevisionen och för mig som jobbar med EBH så blev det faktiskt en upplevelse helt utan vånda.

I november blev länsstyrelsen Västernorrland och representanter för länets kommuner intervjuade av Riksrevisionen inom ramen för deras granskning av statlig tillsynsvägledning av kommunal tillsyn inom vissa områden.

Bakgrunden till att Riksrevisionen har beslutat att in-leda en granskning av tillsynsvägledning är att riks-dag och regering har betonat viken av en likvärdig, rättssäker och effektiv tillsyn. Genom tillsynsvägled-ning bör statens samordnade myndigheter löpande ge stöd till och följa hur kommunerna bedriver sin tillsyn. Tidigare undersökningar visar emellertid att den kommunala tillsynen uppvisar stora variationer. Likaså finns det betydande variationer i den tillsyns-vägledning som statliga myndigheter bedriver.

De områden som ingår i granskningen är miljö-tillsyn, kemikalietillsyn, livsmedelskontroll och alkoholtillsyn. I granskningen ingår att identifiera viktigare framgångsfaktorer respektive försvårande omständigheter för en ändamålsenlig vägledning inom olika områden. Resultatet av granskningen publiceras i en granskningsrapport som lämnas till riksdagen.

Vid intervjun inom miljötillsyn lyfte jag fram det arbete som genomförs inom Juristsamverkansgrup-pen och TVL-gruppen för förorenade områden. Det kändes roligt att kunna visa upp dokument som till exempel det flertal vägledande PM som Juristsam-verkansgruppen har tagit fram och Miniminivån för

mailto:sofie.hermansson@swedgeo.se

8

TVL förorenade områden som TVL-gruppen har tagit fram. Den syftar till att tillsynsvägledningen ska bli likvärdig och som minst omfatta de delar som beskrivs i Miniminivån i hela landet. Även www.ebhportalen.se lyftes som en bra samlingsplats för vägledning och information. Där finns ju det som nämnts ovan och mycket mer att tillgå, helt fritt och nåbart för alla.

Det ska bli spännande att se om även Riksrevisio-nens granskning på sikt kan leda till utveckling av tillsynsvägledningen. Riksrevisionens åsikter och slutsatser brukar nämligen väga tungt politiskt.

PS. På den interna samarbetsytan har TVL-gruppen just lagt upp en kort guide för hur uppföljning av TVL kan ske på lite längre sikt. Den riktar sig bara till Länsstyrelserna och är därför bara tillgänglig på den interna samarbetsytan. Detta för att inte belasta www.ebhportalen.se med material som bara länssty-relserna har nytta av. D.S.

Maria Höglund Länsstyrelsen Västernorrland och medlem i TVL-gruppen.

Utredningar & åtgärder

Projekt TerraSaneringen av Akzo Nobel:s fabriksområde i Bohus går nu in i nästa fas som innebär sanering av det f.d. kloralkaliområdet. Hittills har 10 ton kvicksilver sanerats inom utfyllnadsområdet i den södra delen av fabriksområdet och minst lika mycket förväntas att saneras inom det f.d. kloral-kaliområdet.

Akzo har ålagts att under pågående verksamhet sanera två delområden inom sitt fabriksområde samt anlägga en permanent hydraulisk barriär i strandzo-nen mellan Göta älv och industriområdet som ligger ca 1 km uppströms Göteborgs dricksvattenintag. Som motiv till detta konstaterade Miljödomstolen i sitt domstolsbeslut att industriområdet torde vara ett av landets mest förorenade områden med förekomst av synligen giftiga ämnen, främst kvicksilver och dioxin, beläget inom ett utskridet markområde i Göta älv med påtagliga kort- och långsiktiga skred- och översvämningsrisker.

1924 flyttade dåvarande Eka Chemicals sin verk-samhet från Bengtsfors till Bohus och har sedan dess fram till 2005 tillverkat klor, lut och vätgas här genom den så kallade kvicksilvermetoden. Proces-sen genererade stora mängder avfall, bl.a. grafitslam innehållandes kvicksilver och dioxiner, som depone-rades inom framför allt södra fabriksområdet tillsam-mans med mycket annat avfall.

Saneringsprojektet, som går under namnet Projekt Terra, startade 2014 med sanering av det södra utfyllnadsområdet och anläggandet av barriären. Det södra området är nu sanerat och det f.d. kloralkali-området står näst på tur. Barriären som anläggs ut-med hela fabriksområdet innebär att den hydrauliska kontakten med Göta älv reduceras och därmed risken

för spridning av föroreningar från fabriksområdet. På insidan av barriären ligger en dränering som samlar och leder dagvatten och ytligt grundvatten till fabri-kens dagvattenreningsanläggning. Barriären beräk-nas vara klar i februari 2018. Hittills har 190 000 ton förorenade massor från södra området och barriären sanerats, vilket motsvarar 10 ton kvicksilver.

Saneringen av f.d. kloralkaliområdet ska starta våren 2018 och pågå fram till 2026. Inom området finns gamla byggnader och grundläggningar från tidigare rivna byggnader, bl.a. de f.d. cellhusen. Marken utgörs av ca 1-3 meter förorenat fyllnadsmaterial ovanpå lera och innehåller främst kvicksilver och di-oxin, men även tungmetaller, klorerade lösningsme-del och olja i fri fas förekommer. I de f.d. cellhusen påträffas kvicksilver i framför allt lättbetong, trä och bottenplattor. Dioxin finns i betong där grafitslam hanterats. Metalliskt kvicksilver har hanterats i flera av byggnaderna och risken att påträffa metalliskt kvicksilver i området bedöms vara betydligt större än i södra området.

Efter att byggnaderna rivits kommer fyllnadsmas-sorna att schaktas ur och ersättas med rena massor. Föroreningar i kvarlämnad jord får inte överstiga känslig markanvändning (KM) förutom kvicksilver och dioxin som inte får överstiga mindre känslig markanvändning (MKM). Uppskattningsvis kom-mer ca 50 000 m3 massor att saneras och ca 6 000 m3 betong att transporteras bort. Efter slutförd sanering kommer den yttre sponten att lämnas kvar som en hydraulisk barriär mot omgivande förorenade mas-sor.

Uppschaktade massor hanteras på en särskild upp-läggningsplats i anslutning till fabriksområdet, där provtagning och klassificering utförs inför borttran-sport. De mest förorenade massorna transporteras till

9

Fortums anläggning i Norrtorp. Ett digitalt system planeras att tas i bruk för att ytterligare öka spårbar-heten av de förorenade massorna.

Under saneringsprojektet utförs bl.a. kontroll av kvicksilver, olja och grumling i Göta älv, kontroll av gasformigt kvicksilver i luft och nedfallsmätningar i närområdet, kontroll av vattenreningen i Terras

och sitens reningsverk samt kontroll av stabiliteten. Redovisning av saneringen och miljökontrollen sker löpande till Länsstyrelsen, Ale kommun och Gö-teborg Kretslopp genom månadsrapporter och vid regelbundna tillsynsmöten.

Uffe Schultz Länsstyrelsen Västra Götaland

De två delområden som Akzo ålagts att sanera samt barriären som ska anläggas (grön linje). Orange linje visar spont som slås vid anläggandet av barriären. Området mellan grön och orange linje saneras. Södra området har sanerats och strandlinjen återställts till sin ursprungliga linje. Norra delen utgörs av det f.d. kloralkaliområdet som ska saneras. Bild: Akzo Nobel.

Sanering av f.d. Klippans LäderfabrikSedan 2009 pågår det statligt finansierade efter-behandlingsåtgärder vid den före detta läderfa-briken i Klippan, Skåne län. Projektet ligger nu i startgroparna för den tredje och sista etappen av saneringsarbetet, de förorenade sedimenten i Bäljane å.

Historien om Klippans Läderfabrik började redan 1906 när Fabrikör Jacobsen startade verksamheten som sen kom att pågå fram till 1988. I fabriken har hela tiden olika typer av läder producerats men också en rad läderprodukter, bl.a. remmar och portföljer. Läderfabriken var ett av de första kromgarverierna i Sverige och i början användes även arsenik vid produktionen vilket har satt sina spår. Misstanke om föroreningar fanns redan innan fabriken lades ner och man inledde tidigt undersökningar av området.

10

-Vi ses igen!

Trots att verksamheten hela tiden har bedrivits enligt lagar och förordningar visade det sig att det fanns omfattande föroreningar. 1996 genomfördes den första saneringen, vilken bestod av att täcka över sediment från de sedimentationsdammar som fanns vid Bäljane å. 2002 gjordes en första mer omfattande undersökning av mark, byggnader och vatten. Re-sultaten ledde till att Klippans kommun fick bidrag till en huvudstudie och slutsatsen av denna var att området var i behov av en omfattande sanering.

2009 gick startskottet för rivningen av de förorenade byggnaderna. När fabriken tömts på miljöfarligt material revs den och det krossade byggnadsmate-rialet lades i en ravin strax intill. Sedan dess har man hunnit med att sanera tolv villaträdgårdar och sju hektar annan mark. Från trädgårdarna och det övriga området har drygt 140 000 ton förorenade massor körts iväg till deponi. Det ligger kvar ca. 100 000 ton förorenade massor på området som har inneslutits med plastspont, tätduk och skyddsskikt. På det tidi-gare förorenade området växer nu ett strövområde fram med stigar, utsiktspunkter och planteringar. Området kommer att bli en del av ett långsträckt grönområde längs Bäljane å.

Flygbild över de sanerade områdena med Bäljane å längst ner i bilden. Foto: Perry Nordeng.

En rad översiktliga undersökningar gjordes i Bäljane å och dessa gav en bild av att sedimenten nedanför fabriksområdet var kraftigt förorenade. Trots detta var det tveksamt om en åtgärd var nödvändig då bottenfaunaundersökningarna inte visade på någon signifikant störning samt att de ytliga sedimenten såg ut att vara mindre förorenade. En detaljerad under-sökning gav dock en annan bild där det visade sig att även de ytliga sedimenten var kraftigt förorenade, inte minst att det förekom akuttoxiska halter av arse-nik i dem. Nästa år kommer man därför att schakta bort ca. 2 000 ton förorenade sediment i Bäljane å samt att anlägga ett erosionsskydd för att inte ån ska erodera in i inneslutningen av förorenade massor som lämnats kvar.

En frilagd sedimentbank med höga halter arsenik i ytan. Foto: Tomas Henrysson.

För att kunna arbeta i torrhet kommer man att leda om ån i en temporär å-fåra på en sträcka av drygt 300 m och den befintliga å-fåran kommer att skä-ras av med vallar. Medelflödet i ån är 2,4 m3/s och den tillfälliga å-fåran är konstruerad för att klara ett flöde på 20 m3/s. Detta flöde har en återkomsttid på 30 år under den period som arbete i ån får utföras. Även om sannolikheten är låg så planeras arbetet så att området ska tåla att översvämmas utan risk för skador på ån. Man har kommit fram till att det inte är tekniskt möjligt att helt undvika risken för över-svämning av arbetsområdet och samtidigt inte hindra vattnet från kommunens reningsverk att släppas ut. Tillståndsprocessen för denna åtgärd pågår för när-varande parallellt med detaljprojekteringen. Tanken är att man i detaljprojekteringen ska kunna ta hänsyn till synpunkter som kommer fram i tillståndsproces-sen.

Nästa höst sätter vi komma för det näst störst sane-ringsprojektet i Skåne, efter några års uppföljning blir det en definitiv punkt. Drygt 160 miljoner skat-tekronor har då använts för att omvandla en förfal-len fabrik och ett förorenat område till ett attraktivt strövområde.

Tomas Henrysson Conviro AB och extern projektledare för sanering av fd Klippans

Läderfabrik

Sveriges största termiska in situ-sanering är igångJust nu pågår saneringen av den f d kemtvätten på Bomgatan i Kristianstad. Etapp 1, en ytlig schaktsanering, avslutades 2016 och nu är in situ-behandlingen av kvarvarande föroreningar på djupet igång.

I mitten av september i år slogs strömmen på för en av de första termiska in situ-saneringarna i landet.

11

Under sex månader ska jorden, från 2,5 till 20 meter under markytan, renas från klorerade lösningsmedel inom ett 900 m2 stort område. Att sanera klorerade lösningsmedel kostar ofta mycket pengar, särskilt när det handlar om föroreningar på så stora djup som här i Kristianstad. Totalt har projektet beviljats drygt 60 mkr varav de faktiska åtgärderna, den ytliga schaktsaneringen och den termiska avdrivningen, inklusive uppföljning kommer att kosta i storleks-ordningen 50 mkr. Sammanlagt kommer 40 000 ton förorenade massor schaktas bort eller behandlas på plats.

Anledningen till saneringsprojektet är den gamla kemtvätt, kanske Sveriges första, som bedrev sin verksamhet på platsen från 1906 fram till 1988. Klo-rerade lösningsmedel användes i åtminstone 50 år. 2002 riskklassade Länsstyrelsen fastigheten och året efter beviljades statliga medel för att kunna genom-föra inledande undersökningar. Dessa visade på en kraftig förorening på stora delar av fastigheten och man kunde redan tidigt se att föroreningarna trängt djupt ner i marken. Dessutom konstaterade man att det i Kristianstads-området normalt sett så mäktiga lerlagret i det närmaste helt saknades just här. Detta, i kombination med det mycket stora skyddsvärdet för det underliggande grundvattenmagasinet som är en av norra Europas största grundvattentillgångar, gjorde objektet högprioriterat för fortsatta undersök-ningar. Det skulle dock dröja ett par år, mestadels på grund av ett försök att driva utredningarna vidare tillsynsvägen, innan man 2007 kunde komma vidare med utredningsarbetet med hjälp av statliga medel. Efter omfattande undersökningar och förberedelser beviljade Naturvårdverket 2015 pengar för åtgär-der – redan tidigt i utredningarna fanns en uttalad förhoppning om att någon form av in situ-metod skulle kunna vara aktuell och det slutliga valet föll på en kombination av ytlig schaktsanering medan de djupare föroreningarna behandlas termiskt.

Pågående in situ-sanering på Bomgatan i Kristian-stad. Foto: Johan Wigh.

Metoden som används i projektet brukar benämnas ISTD (In Situ Thermal Desorption) och i det här fal-let används miljömärkt el för själva uppvärmningen. Det innebär att man med hjälp av värmeelement (tänk jättelika doppvärmare) hettar upp området som ska åtgärdas. Målet är att hela saneringsvolymen ska nå en temperatur på minst 100 grader vilket får föroreningarna att förångas. Ångorna sugs sedan upp via särskilda ventilationsbrunnar och kyls av innan de renas vid ytan med hjälp av stora kolfilter. Upp-handlad entreprenör är Veolia Water Technologies med Krüger som teknologileverantör.

Totalt består anläggningen av 92 värmebrunnar och 13 ventilationsbrunnar. Dessutom tillkommer ett an-tal brunnar för temperaturmätning. Designen framgår av figuren nedan.

Situationsplan med borrhål, rörsystem och renings-anläggning. Figur framtagen av Krüger/Veolia.

Med hjälp av de elva temperaturbrunnarna mäter man kontinuerligt temperaturen i marken. Informa-tion om värmeutvecklingen, tillsammans med en rad andra parametrar, förs automatiskt över till en webbportal. Det gör att alla inblandade i projektet har möjlighet att följa saneringsförloppet online. Entreprenören har även möjlighet att i vissa delar justera driften av anläggningen via webben.

De övergripande målen för saneringen är satta så att man långsiktigt ska skydda det skyddsvärda grund-vattnet i glaukonitsandstenen mer än 100 meter under markytan. Då kommunen har planer på att utveckla området är målen även satta med tanke på att det inte ska finnas några begränsningar för en kommande känslig markanvändning på fastigheten - detta har medfört att kommunen själva fått stå för en viss merkostnad i projektet för att nå ”bostadskvali-tet” på marken.

För att säkerställa att man nått de mätbara åtgärds-målen, i det termiskt behandlade området handlar det om att lämna kvar mindre än 1 mg/kg TS av PCE

12

och dess nedbrytningsprodukter, kommer provtag-ning att ske när det bedöms att saneringen nått sitt mål. För att kunna ta representativa prover trots att marken fortfarande är varm kommer man utnyttja en teknik för provtagning som utvecklats i Nordameri-ka. Förenklat går metoden ut på att jord tas upp från önskat djup med hjälp av stålrör, vilka sedan kyls i isbad så snart de når markytan, för att sedan analy-seras. Om provtagningen skulle visa att det finns för höga halter kvar i marken fortsätter man ett tag till.

När strömmen slås av någon gång i mars/april kan vi förhoppningsvis verifiera ett lyckat resultat, inte bara

för en av de första termiska saneringarna i landet utan även den hittills största sett till både mängd förorening och volym förorena jord som åtgärdats. Intresset för projektet är stort och det har bland an-nat anordnats två studiebesök via Renare Mark Syd, det senaste så sent som i slutet av november. Är du intresserad och vill veta mer om projektet kan du kontakta Kristianstad kommun som är huvudman för saneringsarbetet eller läsa mer på denna webbplats .

Johan Wigh Länsstyrelsen Skåne

God Jul önskar redaktionen

https://www.kristianstad.se/sv/naringsliv-och-arbete/tillstand-regler-och-tillsyn/fororenade-omraden/sanering-av-kemtvatt-langebro/https://www.kristianstad.se/sv/naringsliv-och-arbete/tillstand-regler-och-tillsyn/fororenade-omraden/sanering-av-kemtvatt-langebro/https://www.kristianstad.se/sv/naringsliv-och-arbete/tillstand-regler-och-tillsyn/fororenade-omraden/sanering-av-kemtvatt-langebro/https://www.kristianstad.se/sv/naringsliv-och-arbete/tillstand-regler-och-tillsyn/fororenade-omraden/sanering-av-kemtvatt-langebro/

1

De förorenade sedimenten har kommit upp på bordet!Nu påbörjas arbetet med förorenade sediment på bred front i Sverige. Detta blev tydligt under hös-ten 2017 när frågan kom upp på regeringens bord och det presenterades en stor satsning på åtgärder för rent hav för åren 2018-2021.

Flera av dagens centrala miljöproblem är relaterade till vattenmiljön. Höga halter av miljögifter och nega-tiv fysisk påverkan på havs- och sjöbottnar är begrän-sande i den ”blå ekonomin”. Det finns fortfarande en gammal föreställning om att det som göms i sediment överlagras och begravs för alltid. Idag vet vi att detta långtifrån alltid stämmer. Föroreningar som ackumu-lerats i lugna sedimentmiljöer kan spridas i vatten-miljön upp i näringskedjan och anrikas i toppkonsu-menter till farligt höga nivåer. Att dessa områden kan utgöra en risk för både människors hälsa och miljön visas av undersökningsprojekt som t.ex. Fiberbankar i Norrland.

Prognosen för målen för förorenade områden inom miljökvalitetsmålet Giftfri miljö med dagens beslu-tade styrmedel är att dessa inte kommer att nås. Det finns ett stort behov att komma åt de ansamlingar av miljögifter som finns i förorenade vattendrag, sjöar- och havsbottnar. Om man jämför arbetet med förorenad mark med förorenade sediment ligger både kunskapsnivån om sedimenten och takten i arbetet med åtgärder långt efter. Vi har en sämre överblick över den nationella situationen, utför färre undersök-nings- och åtgärdsinsatser och vi har färre vägled-ningar relaterade till de komplexa frågeställningar som sedimentproblematiken utgör.

Flera samhällsutmaningar och miljömål är beroende av tillräckligt rena sjö- och havsbottnar. Några av dessa är Giftfri miljö, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande sjöar och vattendrag, men också de globala målen för hållbar utveckling exem-pelvis mål 14 om Hav och marina resurser (eng. Life Below Water) och mål 15 om Ekosystem och biolo-gisk mångfald (eng. Life on Land).

I budgetpropositionen för 2018 presenterade regering-en en satsning på Rent hav där regeringen bland annat har för avsikt att stärka insatserna för sanering av förorenade sediment kommande år. Vi människor ris-kerar att få i oss farliga ämnen som dioxiner och PCB via maten på våra tallrikar. Särskilt illa är det ställt med fet fisk, som strömming och vildfångad lax från Östersjön och Bottniska viken. Än i dag finns stora mängder av kvicksilver och dioxiner lagrade i bott-narna och det är bland annat detta som regeringen vill åtgärda med den kommande satsningen. Regeringens satsning ger oss en chans att arbeta mer fokuserat med dessa frågor än vi tidigare har haft möjlighet till.

Flera olika myndigheter arbetar med olika frågor som berör förorenade sediment, det kan till exempel gälla frågor om muddring och dumpning, havsmiljödirek-tivet, vattendirektivet och direktivet om havsplane-ring och om förorenade områden. Då det i dagsläget saknas en samlad strategi för hur lagstiftning, direktiv och övergripande myndigheter förväntas samverka med varandra kan det kännas frustrerade vid hante-ringen av ärenden med förorenade sediment. För att skapa bättre förutsättningar för detta arbete startade arbetet med Miljömålsrådsåtgärden ”Förorenade sediment – samverkan för kunskap och prioritering av åtgärder” under våren 2017. Arbetsgruppen inom

EBH-bladetSedimentspecial - Bilaga till EBH-bladet Nr 2 2017

Välkommen till EBH-bladets sedimentspecial!Denna bilaga utkommer tillsammans med det ordinarie EBH-bladet nummer 2 2017. Det händer mycket inom sediment just nu såväl inom forskning, olika projekt, nätverkande och utveckling av åtgärder. Därför ger vi ut denna sedimentspecial. Utöver den ordinarie redaktionen har Yvonne Ohlsson på SGI hjälpt till med att planera och koordinera denna special.

RE

DA

KTI

ON

Klas Köhler klas.kohler@lansstyrelsen.se 010-22 54 387

Annika Seidel annika.seidel@lansstyrelsen.se 010-22 33 342

Johan Wigh johan.wigh@lansstyrelsen.se 010-22 41 698

2

Forskning om förorenade sediment i Sverige De senaste åren har många forskningsprojekt om förorenade sediment i Sverige fokuserat på fibersedi-ment, det vill säga sediment som innehåller träfibrer. Fibersedimentet kan delas in i fiberbankar, som består nästan uteslutande av träfibrer och som ofta ligger nära industrierna eller avloppsrör, och fiber-rika sediment, som är mer minerogena sediment med inslag av träfibrer. Förutom att sedimentet innehål-ler olika föroreningar gör nedbrytningen av fibrer att syre förbrukas. Sedimentbottnarna blir därför syrefria om mängden fibrer är stor, som det är i fiber-bankar. Det finns alltså inte bara en risk för spridning av föroreningar från fibersedimenten utan också en påverkan på bottenhabitaten. Sedimentkärnor från Östersjön. Foto: Inna Nybom.

åtgärden består av representanter från fem myndig-heter – HaV, Länsstyrelserna, Naturvårdsverket, SGI och SGU. Syftet är bland annat att stärka samverkan mellan myndigheterna, skapa en gemensam målbild av hur vi kan arbeta med frågor som rör förorenade sediment samt arbeta för bättre prioriteringar för att uppnå en renare miljö gällande förorenade sediment. Åtgärden ska vara klar och presenteras sommaren 2018.

För att öka kunskapen om problematiken kring förorenade sediment krävs forskning. De senaste åren har ett antal olika forskningsprojekt beviljats medel med syftet att ta fram ny kunskap om riskerna förknippade med och möjliga åtgärder av förorenade sediment. Forskningsprojekten REACT, TREA-SURE, FIBREM och CONTAR kommer att bidra med fördjupad kunskap om hur sambandet mellan förorenade bottensediment och de höga halterna av miljögifter i näringskedjan vid norra Östersjöns kust samverkar. Denna kunskap kommer att ge oss bättre förutsättningar att bedöma riskerna samt ställa krav på rätt åtgärder för att långsiktigt minska påverkan från dessa områden. Förhoppningen är att dessa och

fler forskningsprojekt framöver kommer att bidra till att saneringstakten i Sverige ökar, och i förläng-ningen medverkar till att miljökvalitetsmålet ”Gift-fri miljö” ska kunna uppnås – även för förorenade sedimentområden.

I denna sedimentspecial av EBH-bladet hittar du ett axplock av det arbete av forskning, undersökningar, projekt och inventeringar som pågår om sediment och de avtryck som vi människor har lämnat efter oss i form av förorenade bottenområden i Sverige just nu.

Kunskapen behövs för att kunna fokusera arbetet med undersökningar och åtgärder av de sediment som utgör en risk för människors hälsa och miljön. Vi är därför beroende av att forskningen tar fram ny kunskap och att den blir känd för alla som arbetar med förorenade sediment. Det behövs stöd och väg-ledning för att kunna fatta rätt beslut, och forskning som bidrar till att höja kunskapen om sedimentens funktion. Detta är nödvändigt för det fortsatta arbetet under vattenytan. Det är dags att skapa en ny trend och ta tillvara på de goda förutsättningar för arbetet med dessa frågor som nu ges.

Vi önskar er alla en god läsning och god fortsättning inom arbetet med förorenade sediment.

Per Nilsson Naturvårdsverket

Yvonne Ohlsson SGI

Anna Stjärne Länsstyrelsen Västernorrland

Minna Severin SGU

Ann-Sofie Wernesson HaV

Kunskapuppbyggnad

3

TREASURE – forskning om olika spridningsprocesser från fibersediment I projektet TREASURE har olika geologiska, geotek-niska, kemiska och mikrobiologiska undersökningar genomförts i Ångermanälvens mynningsvik. Syftet med projektet är att undersöka om och hur förorenat fibermaterial sprider sig till omgivningen, inte bara kontinuerligt, utan även genom plötsliga händelser som undervattensskred. Undersökningarna visade bland annat att det inte fanns några bottenlevande djur i fiberbankarna, däremot fanns ishavsgråsugga och havsborstmasken Marenzelleria i de fiberrika sedimenten där syreförhållandena var bättre. När hal-terna av persistenta organiska föroreningar (POPs) i djuren analyserades syntes en bioackumulering från sediment till Marenzelleria. Halterna var ännu högre i gråsuggan vilket pekar på att det sker en spridning av föroreningarna uppåt i näringsväven. Det kräver dock mer forskning för att fastställa om det finns en koppling mellan fiberbankarna och toppredatorer som havsörn och säl. Andra slutsatser från projektet är att det organiska materialet i fiberbankarna hjälper till att binda föroreningarna men att gasbildning är en potentiellt viktig spridningsväg. TREASURE finansieras av Formas/TUFFO och pågår fram till och med 2018. Det leds av Uppsala universitet i samarbete med Sveriges geologiska undersökning (SGU), Statens geotekniska institut (SGI), Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Stockholms universitet och Lunds universitet.

REACT - studier om reaktivering av miljögifter från fibersedimentProjektet REACT som också finansierats av Formas, genomförs av miljökemister och ekologer vid Umeå universitet och SLU, och i samverkan med myndig-heter som arbetar med havsmiljöförvaltning i Bott-niska viken. Det övergripande målet med projektet är att ge samhället bättre möjligheter att hantera fibersediment idag och i framtiden. I projektet un-dersöks processer och miljöförändringars betydelse för möjlig reaktivering av kvicksilver och POPs från fibersediment i norra Östersjön, med syftet att förstå under vilka förhållanden detta kan ske. Fältstudier av utvalda fibersediment utefter Bottenhavskusten visar stor variation i såväl föroreningshalter, fysikalisk-kemiska förhållanden och i sammansättningen av bottenlevande organismer. Många gånger domineras de undersökta områdena av den nya arten Marenzel-leria och generellt uppvisar områdena färre arter än för områden utan fibersediment. Det har genomförts experiment för studier av sediment-vatten fördelning och dess betydelse för bioackumulation av POPs i olika bottenlevande djur. Bildning av metylkvicksil-ver och dess upptag i plankton har också studerats.

Metyleringseffektiviteten i kustnära ekosystem är dock mycket olika beroende på kvicksilvrets ur-sprung. Förståelse av hur olika källor och pooler av tungmetaller och POPs bidrar till belastningen i kust-zonen är avgörande för vilka eventuella åtgärder som skall vidtas. Viktigt är också att utifrån processför-ståelse utveckla metoder för miljöövervakning. Inom REACT studeras parametrar för att tidigt upptäcka förändringar i miljökvalitetsfaktorer i områden med förorenade fibersediment.

FIBREM – är övertäckning en möjlig efterbehandlingsmetod?Under 2017 startades projektet FIBREM med syftet att undersöka om det är möjligt att täcka över fiber-sediment för att på så sätt förhindra spridning av föroreningar.

Sedimentkärna som senare ska användas för över-täckningsförsök i FIBREM-projektet. Foto: SGU.

Det finns metoder som har använts internationellt för övertäckning av minerogena sediment men frågan är hur dessa metoder fungerar för fiberbankar efter-som de innehåller så mycket organiskt material. Det organiska materialet leder till att fibersedimentet kan innehålla mycket gas och ha låg densitet, vilket försvårar en övertäckning. Dessutom ligger vissa fi-berbanker i relativt branta kustzoner och på sediment som kan rasa om mycket vikt läggs på. FIBREM har därför två mål. Det första är att utveckla metoder för att i fält kunna bestämma egenskaper hos fiber-materialet som påverkar val och design av åtgärd, till exempel volym och hållfasthet. Det andra är att genom laboratorietester undersöka effektiviteten och effekterna av in-situ täckning och behandling av fibersediment med olika material. FIBREM är finan-

4

sierat av Vinnova och leds av Uppsala universitet i samarbete med SGU, SGI, SLU och SAO Environ-mental Consulting.

Riskbedömningar och miljömålDet finns ett stort behov av att förstå och förbättra hanteringen av förorenade sediment i allmänhet, inte bara fibersediment. Peter Bruce från Stock-holms universitet fokuserar i sitt doktorandarbete på hållbarheten i hanteringen av förorenade sediment. I doktorand-projektet ingår bland annat en genomgång av hur riskbedömningar av förorenade sediment går till, med stöd av andra på Stockholms universitet och SGI. Genomförda svenska bedömningar jämförs med internationella rekommendationer och för att säkerställa kopplingen till svenska miljöåtaganden undersöker Peter Bruce vilka nationella miljömål och globala hållbarhetsmål som relaterar, eller borde relatera, till hanteringen av förorenade sediment. Under 2017 har han genomfört en enkätstudie med deltagare från olika myndigheter för att identifiera vilka miljö- och hållbarhetsmål som upplevs som relevanta.

Som mottagare och källa för föroreningar kopplar havs- och sjöbotten samman många av våra håll-barhetsmål. Det är därför viktigt att förstå dessa kopplingar och att ta hänsyn till samtliga dessa mål då vi förvaltar våra bottnar. Bild: Peter Bruce.

Enkätstudien kommer bland annat att användas för utvärderingen av svenska bedömningar för att se hur väl dagens praxis tar hänsyn till miljö- och hållbarhetsmålen. Resultatet är tänkt att bidra till en utveckling av arbetet med förorenade sediment som är anpassat för svenska förhållanden, i ljuset av de nya globala hållbarhetsmålen och så att samhällets resurser används för att nå alla relevanta mål så ef-fektivt som möjligt.

CONTAR - Förorenade sediment i ÖstersjönFörorenade sediment förekommer i alla Östersjölän-der men trots detta finns det i hela Östersjöområdet kunskapsluckor om hur förorenade sediment bäst bör hanteras och inte minst riskbedömas. INTERREG-projektet CONTAR, som leds av Kari Lehtonen från Finska Miljöinstitutet och där Anna Sobek på Stockholms Universitet är med som partner, ska i ett första steg kartlägga och sammanställa data om före-komst av förorenade områden i Östersjön. Projektet har också startat en kartläggning av hur vägledningar för riskbedömning av förorenade sediment ser ut i de olika Östersjöländerna. I ett senare skede är målet att tillsammans med avnämare i de olika länderna ta fram en harmoniserad vägledning för riskbedömning av förorenade sediment i Östersjön. Projektet har i nuläget partners från Finland, Sverige, Danmark, Polen och Ryssland och har fått så kallade grodd-pengar inför ansökan om pengar för ett flerårigt projekt. Projektet kommer då att utökas med partners från myndigheter och industri samt från fler länder runt Östersjön.

För mer information om de olika forskningsprojek-ten, kontakta gärna oss!

Sarah Josefsson SGU

Peter Bruce Stockholms Universitet

Ian Snowball (TREASURE, FIBREM) Uppsala Universitet

Anna Sobek (CONTAR) Stockholms Universitet

Mats Tysklind (REACT) Umeå Universitet

Norrlands mest förorenade fiberbankar kartlagdaUtanför skogsindustrierna längs med norrlandskus-ten ligger enorma rester av fibermaterial från främst pappers- och massaindustrin på havsbottnen. Det handlar om fiberbankar och fiberhaltiga sediment som ofta är mycket förorenade av kvicksilver, tung-metaller och organiska föroreningar. Studier av fisk

och bottenfauna vid ett urval av områdena vid kusten visar att det sker ett upptag av miljögifter och tung-metaller i näringskedjan. En hypotes är att detta kan vara en av flera orsaker till att havsörnar de senaste åren har visat tecken på förgiftning som inte har setts på många år. Vid ett flertal av undersökta fiberbankar observerades gasavgångar, tecken på skred samt brist av översedimentation med nya renare sediment. Nu har Länsstyrelserna i Norrland kartlagt och risk-

mailto:peter.bruce@su.semailto:ian.snowball@geo.uu.semailto:anna.sobek@aces.su.semailto:mats.tysklind@umu.se

5

klassat 44 platser och riskklassningen visar på att 6 områden är så starkt förorenade att de utgör en syn-nerligen stor risk för människors hälsa och miljön.

Inventering och riskklassning av förorenade områ-den har tidigare genomförts på land. Detta beror på att metoden för riskklassning är utvecklad för detta syfte. Länsstyrelsen Västernorrland har tagit fram en ny specifik metod för riskklassning av fiberhaltiga sediment. Den bygger på den landanpassade meto-den men den tar med de parametrar som är väsent-liga för fiberbankar och fiberrika sediment.

Den sammanvägda bedömningen vid riskklassningen har visat vilka miljögifter som till största delen innehar de högsta nivåerna för fiberbankarna. Dessa ämnen är dioxiner, kvicksilver och metylkvicksilver. För vissa områden har man sett att det är en natur-lig översedimentation, men i flertalet fall är det inte så. Detta i kombination med dokumenterat förhöjda halter av miljögifter i fisk har resulterat i en högre riskklassning än annars enligt metodiken.

Landhöjningen längs Norrlandskusten bidrar till att föroreningarna successivt höjs mot havsytan och det ökar risken för påverkan av vågor, strömmar och båt-trafik. I många områden med fiberbankar har dess-utom undervattenskred dokumenterats. Skreden kan frigöra stora sedimentmassor i vattnet, och effekten kan bli att de föroreningar från fiberbankarna som frigörs till vattnet, blir biotillgängliga. Därtill ökar risken att det kan ske en spridning av dessa ämnen till större områden och kan upptas bland annat bot-tenfauna och fisk.

Miljögifterna kan därför spridas uppåt i närings-kedjan, genom att de tas upp av bottenlevande organismer som sedan efter äts av större djur, som exempelvis Havsörn. Ju högre upp i näringskedjan som miljögifterna passas vidare, desto större blir

koncentrationen. Föroreningar kan till sist också nå människan genom att vi äter fisk som är fångade vid dessa områden.

Länsstyrelserna i Västernorrland och Jämtland har låtit Miljömedicin i Norr utföra en miljömedicinsk riskbedömning av fisk från de vattnen med högst riskklass. Länsstyrelsen Jämtland har analysresultat av abborre och sik från Hissmofors och av abborre från Äggfors (riskklass 1 C, särskilt stor risk). Fisk-undersökningarna visar på generellt låga halter av or-ganiska föroreningar medan halterna av kvicksilver var i samma nivå som i insjöfisk från övriga Sverige.

I Västernorrland har förhöjda föroreningshalter i framförallt abborre av både kvicksilver och orga-niska föroreningar uppmätts i Örnsköldsviksfjärden, Skönviken, Köpmanholmen, Svanö och Hallstanäs (riskklass 1 A, synnerligen stor risk). Slutsatsen från Miljömedicins utredning är att vid intag av samtliga fiskarter från undersökta vattenlokaler i Väster-norrland (inte bara fet fisk) bör Livsmedelsverkets rekommendationer för fisk med förhöjda nivåer av PCB och dioxin följas av barn, ungdomar och kvinnor i barnafödande ålder samt även gravida och ammande. Rekommendationen är man inte bör äta denna fisk mer än två till tre gånger om året. Övriga rekommenderas att inte äta den mer än en gång i veckan.

Riskklassningen är mycket värdefull för Länsstyrel-sernas arbete, för att den har gett kunskap om vilka sedimentområden bör prioriteras och vilka parame-trar som är väsentliga att undersöka i fortsättningen med riskbedömningsarbetet med dessa prioriterade områden.

Lijana Gottby SGU och Anna Stjärne Länsstyrelsen Västernorrland

6

Vägledning & verktygNya bedömningsgrunder för organiska föroreningar i sedimentI november kom det nya bedömningsgrunder för or-ganiska föroreningar i sediment. Det är SGU som på uppdrag av Naturvårdsverket tagit fram en uppdate-rad tabell över halter av organiska miljöföroreningar i svenska marina sediment. Den tidigare klassindel-ningen fanns i tabell 30 i Naturvårdsverkets rapport 4914 Bedömningsgrunder för miljökvalitet – Kust och hav från 1999. Den uppdaterade tabellen omfat-tar fler ämnen än tidigare, till exempel tennorganiska föreningar och polybromerade difenyletrar (PBDE), och baseras på ett större antal prover från både kust- och utsjösediment.

Tabellen är ett verktyg för att bedöma ett sediments föroreningshalt med utgångspunkt från om halterna är låga eller höga i förhållande till andra prover tagna i svenska kust- och utsjöområden. För de flesta äm-nen har halterna delats in i fem tillståndsklasser, från mycket låg halt till mycket hög halt.

Inom vattenförvaltningen utgår man istället ifrån bedömningsgrunder som baseras på vilka halter som kan ge effekter. Därför ska man vid klassificering

av ytvattenstatus utgå från bedömningsgrunder i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19). Här finns i dagsläget sedimentvärden för fem ämnen (kadmium, bly, TBT, antracen och fluo-ranten).

Generella riktvärden vid muddring och dumpning saknas men både de tillståndsbaserade värdena och effektbaserade värdena kan vara användbara för att få en uppfattning om sedimenten bör betraktas som ”förorenade”. Se även blänkaren om kommande muddringsvägledning här nedan.

Mer information om de nya tillståndsbaserade be-dömningsgrunderna kan hittas på Naturvårdsverkets hemsida eller i SGU-rapport 2017:12 .

Här hittar du HVMFS 2013:19 och bakgrundsmate-rialet, som även beskriver hur de effektbaserade vär-dena för sediment har tagits fram. Kapitel 11 i detta vägledningsdokument beskriver tillvägagångssätt vid klassificering av ytvattenstatus med utgångspunkt från uppmätta halter i sediment.

Sarah Josefsson SGU och Ann-Sofie Wernersson HaV

Muddringsvägledning på ingång Havs- och vattenmyndigheten har i sin roll som till-synsvägledande myndighet när det gäller vattenverk-samheter och dumpning tagit fram en vägledning för stöd till de som arbetar med frågor kring muddring och hantering av muddermassor, inklusive dump-ning. Vägledningen kompletterar rapport 2015:28 som berör handläggningen av dumpningsdispenser samt den mer övergripande vägledningen Vatten-verksamheter - handbok för tillämpningen av 11 kapitlet i miljöbalken (Naturvårdsverket 2008:5).

Syftet med vägledningen är att underlätta myndighe-ternas arbete med prövning och tillsyn enligt miljö-balken för muddring och hantering av muddermas-sor. Vägledningen ska vara ett stöd i tillämpningen av bestämmelserna i 11 och 15 kapitlet i miljöbalken.

Vägledningen har under hösten 2017 varit ute på remiss. Havs- och vattenmyndigheten vill passa på att tacka för alla inkomna synpunkter. Myndigheten arbetar för närvarande med att hantera synpunkterna. Vägledningen kommer färdigställas under 2018.

Malin Hemmingsson HaV

Åtgärdsportalen tar fram metodbeskrivningar för åtgärder av förorenade sedimentDe senaste åren har en stor del av fokus på förore-nade områden börjats rikta emot de problematiken kring förorenade sediment. Regeringen vill exem-pelvis inom de kommande tre åren öronmärka 325 miljoner kronor för att sanera och komma åt ansam-lingar av miljögifter i Östersjön. Detta fokus har bidragit till att Naturvårdsverket har anslagit medel till SGF:s projekt Åtgärdsportalen för att ta fram och publicera metodbeskrivningar för åtgärder av förore-nade sediment.

Muddring i Valdemarsviken Foto: Peter Harms-Ringdahl.

http://:www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Miljoovervakning/Bedomningsgrunder/Sedimenthttp://:www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Miljoovervakning/Bedomningsgrunder/Sedimenthttp://www.sgu.se/om-sgu/nyheter/2017/november/organiska-fororeningar-i-sedimenthttps://www.havochvatten.se/hav/vagledning--lagar/foreskrifter/register-vattenforvaltning/klassificering-och-miljokvalitetsnormer-avseende-ytvatten-hvmfs-201319.htmlhttps://www.havochvatten.se/download/18.7291b665146f54c1547ee6a/1404804561333/bilaga-3-nationella-gransvarden-och-bedomningsgrunder-for-farliga-amnen.pdfhttps://www.havochvatten.se/download/18.7291b665146f54c1547ee6a/1404804561333/bilaga-3-nationella-gransvarden-och-bedomningsgrunder-for-farliga-amnen.pdf

7

Beskrivningarna kommer att ta upp de vanligaste tillgängliga åtgärdsmetoderna som finns på mark-naden, både i Sverige och internationellt. För in situ-metoder så beskrivs Övervakad naturlig själv-rening, Förstärkt övervakad naturlig självrening, AC-tunnskiktsövertäckning, Isolationsövertäckning, och Klassisk in situ-behandling. De ex situ-metoder som beskrivs är Sugmuddring, Grävmuddring och Frysmuddring.

Portalen kommer även beskriva behandlingsmetoder för muddrade sediment, som stabilisering och av-vattning och komplettera tidigare beskrivningar om vattenrening så att de är anpassade för även rening av förorenat vatten från sediment. För att läsarna ska kunna navigera och hitta lätt så kommer strukturen på metodbeskrivningarna kommer att se ut som de tidigare metodbeskrivningarna för förorenad jord.

Arbetet pågår för fullt och planen är att publicera metodbeskrivningarna i slutet av januari 2018.

Peter Harms-Ringdahl Åtgärdsportalen/EnviFix

Metodöversikt - In situ övertäckning av förorenade sedimentI samarbete med SAO Environmental Consulting har SGI givit ut en aktuell och tekniskt detaljerad metodöversikt över in situ övertäckning av förore-nade sediment – SGI Publikation 30. Publikationen beskriver vad in situ övertäckning av förorenade

sediment innebär, vilka metoder och material som finns för övertäckning, hur det genomförs och vad man behöver tänka på.

Övertäckning som åtgärdslösning för att minska/för-hindra kontakten mellan det förorenade sediment och omgivande ekosystem är inget nytt, utan är en teknik som är internationellt erkänd och etablerad men som inte har använts i någon större utsträckning i Sverige. Syftet med publikationen är därför att sprida kunskap om in situ övertäckning som ett möjligt alternativ och/eller komplement till andra åtgärdslösningar, och att visa på vilka möjligheterna och begränsningarna är.

Publikationen innehåller en samlad aktuell metodö-versikt (huvuddokumentet), inklusive flera under-stödjande men fristående bilagor. Dessa bilagor omfattar i) en första preliminär inventering av förorenade sedimentområden i Sverige, ii) en allmän översikt över efterbehandlingstekniker för förore-nade sediment, iii) exempel på övertäckningsprojekt internationellt, iv) fiberbankar och övertäckning, v) referenser, vi) en sammanfattning av huvuddoku-mentet och bilagorna, samt vii) ett kortfattat fakta-blad för den som snabbt vill få en snabb överblick.

SGI Publikation 30 är fritt nedladdningsbar via SGI:s webb och samtliga delar av publikationen finns länkade till i respektive dels innehållsförteckning. Publikationens huvuddokument och den övergripan-de sammanfattningen är tillgänglig både på svenska och engelska, medan övriga bilagor hittills bara finns på engelska.

Gunnel Göransson SGI

Datavärdskap för miljögifterUnder 2017 har ett nytt konsoliderat datavärdskap för miljögifter inrättats vid SGU. SGU arbetar på uppdrag av Naturvårdsverket, med att etablera ett nytt konsoliderat datavärdskap för metaller och miljögifter i biota, sediment och för media som undersöks inom screeningen. Data inkommer främst från miljöövervakningen. I samband med det nya da-tavärdskapet har databasen utökats med fler attribut. Vi arbetar långsiktigt med att bygga bort manuella moment. Vilket vi gör för att skapa ett snabbare och mer kvalitetssäkrat dataflöde. Det nya datavärdska-pet byggs så att man redan vid inmatningsprocessen använder olika stödsystem som Stationsregister, Valideringstjänst och Registret för kodlistor (para-meternamn, metoder, allt). De tre stödsystemen är under uppbyggnad och ansvaras av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med datavärdarna.

Data kommer tillgängliggöras på www.sgu.se.

Frågor och kontakt mejla gärna till miljogifter.datavardskap@sgu.se

Minna Severin SGU

http://www.swedgeo.se/globalassets/publikationer/sgi-publikation/sgi-p30-1.pdfhttp://www.sgu.se.mailto:miljogifter.datavardskap@sgu.se

8

Vad är Skrovmålet?Skrovmålet är namnet på ett samverkansprojekt som arbetar för en bättre havsmiljö. Skrovmålet byg-ger på två olika uppdrag; samverkansåtgärden från Miljömålsrådet om ”Båtbottenfärger och miljöfarliga färgrester” samt faktablad 17 i Åtgärdsprogrammet för havsmiljön God havsmiljö 2020. Skrovmålet drivs av Transportstyrelsen tillsammans med elva andra myndigheter.

Skrovmålets uppdrag är att:

• föreslå åtgärder som kan minska användningen avotillåtna bottenfärger

• föreslå åtgärder som kan lösa problemet med demiljöfarliga färgrester som finns på båtskrov ochpå båtuppställningsplatser

• kartlägga varför halterna av TBT och dess ned-brytningsprodukter fortfarande ökar i havsmiljön

• utreda om det behövs ytterligare regler för attminska utsläppen av TBT, koppar och zink, och iså fall arbeta för att det tas fram sådana regler

• utreda om det behövs en vägledning för hantering-en av TBT, och i så fall arbeta för att det tas framen sådan vägledning.

De förslag som Skrovmålet kommer fram till kom-mer att presenteras under 2018 (steg 1) och 2020 (steg 2).

Lina Petersson Transportstyrelsen

Kartvisare på SGU På SGU:s hemsida finns det idag fyra stycken kartvi-sare som handlar om föroreningar på havsbottnen. Syftet med kartvisarna är att på ett enkelt och över-skådligt vis tillgängliggöra en viss del av den infor-mation som finns hos SGU. Kartvisarna går även att få som visningstjänster (WMS).

Alla kartvisare har under 2017 uppdaterats med ny information, och ska under 2018 fortsätta att utveck-las. De fyra kartvisarna är:

• Maringeologi• Miljöövervakning, havs- och sjösediment – med

nedladdningsbara data• Maringeologi, organiska miljögifter• Maringeologi, metaller och näringsämnen

Minna Severin SGU

ÅtgärderArendal i Göteborg byggs ut med stabiliserade sedimentGöteborgs hamn ska bygga ut verksamhetsytan vid lilla Aspholmen för att större fartyg skall kunna angöra hamnen. Idag utgörs området av vatten med inslag av berg. För att möjliggöra utbyggnaden kom-mer hamnen använda stabiliserade och solidifierade muddermassor som konstruktionsmaterial. Massorna kommer från underhållsmuddring inom Göteborgs hamn och innehåller höga halter av bland annat ten-norganiska föreningar (TBT).

Muddermassorna behandlas med bindemedelskom-ponenter som bidrar till att förbättra materialets geotekniska och miljötekniska egenskaper. Vilka bin-demedelsblandningar som fungerar samt deras effekt på materialegenskaperna har undersökts i omfattande laboratorieförsök.

Skiss över befintligt och nytt hamnområde. Det rödmarkerade vattenområdet skall byggas ut med stabiliserat sediment.

Eftersom effekten av bindemedelstillsatser beror på egenskaper hos det muddrade materialet kräver utprovningen en avancerad statistisk försöksplane-

9

ring. Metoden som SGI tillämpar gör det möjligt att utvärdera effekten av olika bindemedelsrecept samtidigt som man utvärderar effekten av varierande sedimentegenskaper. Vid lyckad optimering erhålls ett recept som minskar utlakningen av föroreningar samtidigt som hållfastheten blir lämplig för byggna-tion. I Arendal är kriteriet för skjuvhållfastheten 70 kPa eftersom hamnytor kräver mycket hög hållfast-het för att klara belastningen från verksamheten samtidig som risken för sättningar minimeras.

Utprovning av recept sker alltid i labbskala. För att testa materialets prestanda under verklighetsnära förhållanden har Göteborgs Hamn AB utfört ett pilotprojekt. I projektet har den tekniska prestandan samt utlakningen av TBT kartlagts i två olika celler genom omfattande kontrollprogram (se figur 3). Pilotprojektet tillåter också entreprenören att demon-strera det praktiska utförandet. Man bygger även värdefull kunskap kring muddermassornas egenska-per samt produktionsflödet från muddring till utfyllt område.

Under pilotprojektet har SGI använt oförstörande seismiska mätmetoder för att följa upp den tek-niska prestandan. Metoden är relativt oetablerad på marknaden men ger fördelar eftersom den ger starka korrelationer mellan labbdata och fältdata. Angrepp-sättet minskar uppskalningsosäkerheter i slutsatser som dras från labbförsök i optimeringsskedet.

Område för pilotförsöket. Foto: Per Lindh.

För att beskriva lakningen av föroreningar används en kombination av ytutlakningsförsök och fältdata från pilotprojektet. Utmaningen med stabilisering av material innehållandes TBT är att cementtillsatsen ger en starkt basisk miljö som initialt ökar utlakning-en. Preliminära resultat visar dock att härdat material som står i kontakt med havsvattnet får ett pH-värde kring 8, vilket ger låg utlakning av TBT.

Göteborgs hamn har testat flera olika bindeme-delskomponenter som blandas i olika mängder och proportioner. Komponenterna utgörs av cement, slagg, flygaska från oljeskiffer eldning. Tillsats av aktivt kol för att minska utlakning av TBT har också testats. I pilotförsöket testades ett recept med 150 kg/m3 cement och slagg (50/50) och ett med 120 kg/

m3 cement, slagg och aska (54/24/22) i varsin cell. Under vintern 2017/2018 utvärderar Cowi och SGI geotekniska och miljötekniska data från pilotförsö-ken.

Per Lindh SGI

Annika Åberg SGI

Kristina Bernstén Cowi

SGU:s sedimentprojektALA LOMBOLOAla Lombolo är en sjö som ligger i Kiruna kommun. Sjön har under årens lopp tagit emot tungmetaller via avloppsvatten från kommunens reningsverk, däribland kvicksilver från LKAB. Sjön uppskattas innehålla ca 70-80 kg kvicksilver och anses vara Norrbottens mest förorenade sjö. I sjön har också Försvarsmakten under 50-talet dumpat 173 trälådor med kemiskt instabil ammunition. SGU gick in som huvudman för objektet 2010 och jobbade inled-ningsvis för att ammunitionen skulle omhändertas av Försvaret inför att en åtgärd i sjön skulle kunna genomföras. 2013-2014 bärgade och oskadliggjorde Försvarsmakten de 173 lådorna. Alla rester av am-munition avlägsnades dock inte med denna åtgärd vilket innebär att planeringen och genomförandet av en åtgärd i sjön måste ta hänsyn till det faktum att det finns oexploderade ammunitionseffekter(OXA) och friliggande nitroglycerin kvar på botten av sjön. Muddring och avvattning måste därför genomföras med försiktiga metoder.

Under sommaren 2018 kommer ett pilotprojekt med s.k. densitetsstyrd lågflödesmuddring av ca 1500 m3sediment att påbörjas. På grund av den potentiellaförekomsten av explosiva ammunitionsrester har me-kanisk avvattning uteslutits och upptagna sedimentkommer därför att genomgå passiv avvattning medhjälp av geotuber. Pilotprojektet beräknas pågå ca2-3 år. Parallellt med pilotprojektet ska det genom-föras labbtester med HTC (hydrothermal carbonisa-tion), en teknik som använts för att vidareförädlaavloppsslam till ett användbart kolpulver. Testetska visa om sprängämnnen som kan förekomma imuddermassorna (ex. nitroglycerin) oskadliggörs iprocessen. Testerna ska också visa vad som händermed kvicksilvret. Om HTC kan användas direkt eftermuddringen kommer avvattning av sedimenten inteatt behövas.

ÅSBROÅsbro är en f.d. impregneringsanläggning i Asker-sunds kommun som bedrevs av bland annat statliga SJ, Televerket och Vattenfallsverket. I området har

10

-Vi ses igen!

stolpar impregnerats med kreosotolja, kopparvi-triol och arseniksalt. Detta har lett till att mark och grundvatten i området idag är kraftigt förorenade av framför allt arsenik och kreosot. Till följd av direkta utsläpp av kreosot från verksamheten samt spridning från den förorenade jorden med grund- och dikes-vatten har även sedimenten i den intilliggande sjön, Tisaren, blivit förorenade av metaller och kreosot.

Vattennivån i sjön Tisaren, som är reglerad, sänktes under en period under 2016 för att underlätta efterbe-handling av landområdena. I samband med nivåsänk-ningen blottades kreosotförorenade sediment i viken utanför den f.d. impregneringen och i en å som myn-nar i sjön och man har därför varit tvungen att lägga ut länsar och suga bort oljehinnan regelbundet. I den motsatta, östra delen av sjön finns uttagspunkten för en vattentäkt och åtgärder av sedimenten krävs, bland annat för att inte riskera spridning av förore-ning till denna.

SGU förbereder för närvarande en tillståndsansökan för att muddra de sedimentområden som innebär störst risk. Förhoppningen är att sedimentåtgärden ska kunna genomföras under 2019.

SVÄRTTRÄSKSvärtträsk är en nedlagd zinkgruva utanför Storuman i Västerbottens län. SGU gick in som huvudman för

efterbehandling av gruvan i Svärtträsk år 2014, 2 år efter att gruvbolaget gått i konkurs. Åtgärder påbör-jades 2015 och har, förutom deponering och täckning av syrabildande gråberg även omfattat muddring av metallhaltigt kalkslam i en sedimentationsbassäng, samt muddring av en liten tjärn nedströms gruv-området. Muddringen av slammet, har utförts med sugmudderverk. Slammet har därefter pumpats till geotuber för avvattning efter polymertillsats.

Avvattningen i geotuberna har visat sig fungera mycket bra i kombination med polymertillsatsen och TS-halten i slammet har ökat från 3% i snitt till mellan 15 och 30 %. Det finns potential för återvin-ning av zink ur slammet, då zinkhalten ligger på mellan 10-20 %, men det är ännu inte klarlagt om det enkelt låter sig göras. I annat fall kommer slam-met att deponeras åtskilt från gråberget. Ytterligare muddring kommer att genomföras 2018 och 2019, varefter sedimentationsdammen kommer att rivas och området återställas. Åtgärderna beräknas avslu-tas 2019, därefter är förhoppningen att ingen aktiv vattenrening kommer att behövas längre.

Kristina Sjödin SGU

Internationell utblick

Is risk based management of contaminated sediments compatible with the European Water Framework Directive (WFD)? The Nordic Council of Ministers has financed the project CONSENS, which is coordinated by The Norwegian Institute for Water Research (NIVA) with the Department of Earth Sciences, Uppsala Uni-versity (Sweden) and SYKE (Finland) as partners. The project will compile and synthesize interna-tional knowledge on contaminated sediments, with emphases on remediation approaches, including methods for removal of contaminated sediments, capping of sediments with different materials and the enhancement of natural recovery, all with the aim to reduce the dispersal of contaminants to water and uptake by biota. Compilation of knowledge will also include the factors and mechanisms that determine contaminant dispersal and uptake by

biota, including ecotoxicological issues, as well as an evaluation of the ability of different remediation approaches, techniques and materials to reduce the risk of environmental effects of single pollutants and chemical mixtures to acceptable levels. Hence, the project will make a contribution to the development of future cost-efficient low-impact management strategies for contaminated sediment sites within the Nordic countries. However, the development of cost-efficient low-impact approaches raises a series of questions about management practises that deserves a thorough discussion.

Contaminated sediments are recognised as an environmental challenge and a source of contamina-tion in aquatic food chains. It is known that aquatic sediments can become contaminated in a number of ways, for example through urban or agricultural runoff, industrial discharges or accidental spills and releases, or deposition of atmospheric pollution. Contaminated sediments can present a risk to human health and to the environment, and reduce

11

Sediment profile taken with a SPI camera, showing vegetation and roots penetrating into the upper lay-ers of sediment. Photo: Bjørnar A. Beylich.

the value of the services provided by marine and freshwater ecosystems. They are often thought of as a contributing factor to high biota concentrations, leading to fish-consumption advisories. For the last 2-3 decades, there has been an increasing awarenessof the environmental problems caused by sedimentcontamination, and remediation action plans havebeen developed for many contaminated sites aroundthe world. Generally, in order for remediation ofcontaminated sediment sites to successfully reduceenvironmental risk, it is a prerequisite that the sour-ces of contamination are identified and subsequentlymanaged, and potential recontamination of the sitenullified

Different approaches to deal with contaminated sedi-ments have been proposed, tested and applied world-wide. Traditionally, the most common sediment treatment technology has been removal (dredging and excavation) and treatment of site, although isola-tion of the contaminated sediment by in situ capping with an active barrier has also become common in some countries Other approaches, like amendment with active materials and monitored natural recovery (NMR) have been developed but to a lesser degree been implemented.

Dredging removes contaminated sediment from a water body without draining or diverting the water. Dredging also removes a certain amount of water

with the sediment. The sediments are usually dewa-tered on land, and the water is usually treated before being discharged back into the water body or diver-ted to public treatment works. The contaminated se-diment is then disposed of in a landfill or a confined disposal facility. Highly contaminated sediment may need to be treated before disposal. Due to the pro-blems related to dewatering and deposing of dredged material, this method is usually motivated by the need for increased clearance depth in harbours. To reach pre-defined levels of contaminants in surface sediments, dredging is usually followed by capping with clean materials, due to residual contamination of the dredged spot. Dredging is not seen as a pri-mary environmental remediation approach.