Domslut SOS-Sköterska_b6149_11

STOCKHOLMS TINGSRÄTTAvdelning 4

DOM B 6149-112011-11-30meddelad i

Mål nr

PARTER (Antal tilltalade: 1)

Åklagare

Målsägande

Tilltalad

City åklagarkammare i Stockholm

Eva Linell Vassilakis

Stylianos Vassilakis

ANDERS Peter Åström, 590808-4352

c/o Advokat Jan Freij AB

c/o Advokat Jan Freij AB

Luftskeppsgatan 5 Lgh 1205

112 20 Stockholm

112 20 Stockholm

128 32 Skarpnäck

1.

2.

Enhet 42Stockholm

Kammaråklagare Gunnar Fjaestad

Målsägandebiträde:

Målsägandebiträde:

Offentlig försvarare:

Advokat Jan Freij

Advokat Jan Freij

Advokat Björn Hurtig

Jacob Westinsgatan 1 A

Jacob Westinsgatan 1 A

112 20 Stockholm

112 20 Stockholm

411 01 Göteborg

Jacob Westinsgatan 1A

Jacob Westinsgatan 1A

Stampgatan 20

Advokat Jan Freij AB

Advokat Jan Freij AB

Försvarsadvokaterna Väst AB

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 8307104 20 Stockholm

Scheelegatan 7 08-561 650 04 måndag - fredag 08:00 - 16:00

www.stockholmstingsratt.se

[email protected]: 08-561 654 10

1

STOCKHOLMS TINGSRÄTTAvdelning 4

DOM B 6149-112011-11-30

Enhet 42

DOMSLUT

Skadestånd

ErsättningBjörn Hurtig tillerkänns ersättning av allmänna medel med 130 146 kr. Av beloppetavser 26 029 kr mervärdesskatt.Jan Freij tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 110 290 kr. Av beloppet avser 22 058 kr mervärdesskatt.Kostnaden för försvaret och målsägandebiträdet ska stanna på staten.

1.

2.

3.

Eva Linell Vassilakis och Stylianos Vassilakis skadeståndsyrkanden ogillas.

Åtalet ogillas.

2

STOCKHOLMS TINGSRÄTT

Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har yrkat ansvar på Anders Åström för grovt vållande till annans död

enligt bilaga 1.

Eva Linnell Vassilakis och Stylianos Vassilakis har biträtt åtalet och yrkat

skadestånd av Anders Åström enligt bilaga 2.

Anders Åström har bestritt straffansvar och förnekat att han i strid med riktlinjerna

för sitt arbete underlåtit att följa Svenskt Index för Akutmedicinsk larmmottagning

(Medicinskt Index), att han av oaktsamhet orsakat Emil Linnells död samt att hans

handlande innefattat ett medvetet rikstagande av allvarligt slag. I fråga om

orsakssambandet har han förtydligat att han, för det fall oaktsamhet anses visad, inte

vitsordar att den uteblivna ambulansen har haft betydelse för Emil Linnells död.

Anders Åström har vidare bestritt skadeståndsyrkandena. Av de yrkande beloppen

har han endast vitsordat 25 000 kr som skäligt i och för sig avseende personskada

för var och en av målsägandena. I övrigt har beloppen godtagits.

------------------------

Bevisning, se bilaga 1.

Sammanfattande referat av förhör med Anders Åström och vittnen, se bilaga 3.

3


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

DOMSKÄL

Straffansvar

1. Bakgrund

Natten till den 30 januari 2011 arbetade Anders Åström som sjuksköterska vid SOS

Alarm AB:s (SOS Alarm) vårdgivande verksamhet vid Johannes Brandstation i

Stockholm. En central arbetsuppgift för Anders Åström var att, i enlighet med

systematiken i Index för Akutmedicinsk larmmottagning (Medicinskt Index), dels

per telefon bedöma vårdsökandens hälsotillstånd av olika slag, dels till följd av

utfallet vid varje bedömning prioritera vårdsökandens behov av ambulans samt

elektroniskt ge larm för de prioriterade ambulanstransporterna till SOS Alarms

ambulansdirigenter för verkställighet.

Under natten/morgonen den 30 januari 2011 drabbades Emil Linnell akut av brusten

mjälte i sin bostad på Rusthållarvägen 107 i Bagarmossen. Ett sådant tillstånd är

livshotande och kräver adekvat och akut sjukhusvård. Till följd av den brustna

mjälten fick Emil Linnell svårighet att andas, nedsatt cirkulation med åtföljande

svimningskänsla, smärta i kroppen och kraftig ångest.

Ungefär kl. 05.54 ringde Emil Linnell larmnumret 112 för första gången. Samtalet

mottogs av operatören Anders Ahlin på SOS Alarm. I samtalet har Emil Linnell

kraftigt påverkad andning. Han uppger bl.a. att han knappt kan röra sig och att han

har varit sjuk. Anders Ahlin begärde medlyssning av en SOS-sjuksköterska och

Anders Åström fick samtalet. I samband med överlämnandet bröts samtalet som

totalt varade i knappt tre minuter.

Anders Åström ringde sedan upp Emil Linnell ca kl. 05.57. Emil Linnell uppgav då

bl.a. att han behöver en ambulans, att han svimmar hela tiden, att han är sjuk och

4


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

har feber. Av samtalet framgår vidare att Emil Linnell har andningspåverkan samt

att han ”försvinner”. Samtalet bröts efter drygt tre minuter.

Nästa samtal från Emil Linnell inkom till SOS Alarm ungefär kl. 06.02. Det togs

emot av SOS-operatören Stefan Ekman. Av samtalet framgår att Emil Linnell bl.a.

säger ”ambulans”, ”var är min ambulans” samt ”jag kan knappt andas så att”.

Samtalet kopplades vidare till Anders Åström ca kl. 06.03. Av detta samtal, som

varade i sju minuter och 40 sekunder, framgår bl.a. att Emil Linnell knappt kan

andas, att han svimmar, att han varit sjuk hela veckan, att han har ont i hela

kroppen, att hans kropp domnar bort samt att han behöver en ambulans. I slutet av

samtalet rådgör Anders Åström med sin kollega Mattias Malmebrand. Anders

Åström beslutar sedan att någon ambulans inte ska skickas. Han motiverar det för

Emil Linnell med ”så som du beter dig och rör dig runt omkring så verkar du ha

kontroll på läget” samt att Anders Åström istället ska se om jourläkaren kan komma

till Emil Linnell. Samtalet bröts kort därefter ungefär kl. 06.11.

Jourläkaren Chrispine Masaba kontaktades av Anders Åström strax efter kl. 06.11.

Han fick bl.a. information om att Anders Åström misstänkte ”panikångest eller

psyk” hos Emil Linnell, att Emil Linnell var uppe och sprang i lägenheten samt att

Emil Linnell sagt att han inte kunde andas men att han andades helt utan

anmärkning. Anders Åström ville att Chrispine Masaba skulle ringa upp Emil

Linnell och göra en bedömning. Samtalet varade i tre minuter och 14 sekunder och

avslutades alltså strax före kl. 06.15.

Chrispine Masaba ringde sedan tillbaka till SOS Alarm strax efter kl. 06.20 och

talade då med Mattias Malmebrand, eftersom Anders Åström var upptagen. I

samtalet förklarade Chrispine Masaba att Emil Linnell inte svarade i telefon.

Mattias Malmebrand svarade ”Ja, men då är det inte så mycket att göra av det

kanske”. Chrispine Masaba svarade då att han ringt tre gånger och att Emil Linnell

5


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

inte svarade. Mattias Malmebrand avslutade med att säga att han skulle hälsa att

Chrispine Masaba försökt ringa men inte fått något svar. Samtalet avslutades ca kl.

06.22.

Av SOS Alarms datalogg framgår att Mattias Malmebrand strax före kl. 06.23 fört

in en uppgift om att jourläkaren ringt patienten flera gånger men att patienten inte

svarat, i ärendemappen.

Omkring kl 08.00 på morgonen hittades Emil Linnell av en granne liggande livlös i

hallen till sin lägenhet med ytterdörren öppen på vid gavel.

SOS-sjuksköterskan Britt-Marie Majid avslutade ärendet hos SOS Alarm kl. 09.29.

Enligt utlåtandet i rapporten från den rättsmedicinska obduktionen av Emil Linnell

framgår bl.a. följande rörande dödsorsak och dödssätt. Obduktionsfynden och de

mikroskopiska fynden talar starkt för att döden orsakats av förblödning efter s.k.

spontan mjältruptur, dvs. bristning av mjälten av sjuklig orsak. Orsaken till

mjältbristningen kan, enligt patologisk bedömning, vara en akut infektion med

Epstein-Barr-virus vilken i sin tur bl.a. kan vara orsak till infektiös mononukleos,

s.k. körtelfeber. Fynden talar starkt för att dödsfallet uppkommit till följd av

sjukdomen och således har varit av naturlig karaktär.

Enligt undersökningsprotokollet i rapporten har mjälten konstaterats kraftig

förstorad och mjältens kapsel har uppvisat omfattande bristningar med blödning till

bukhålan där det funnits tre liter blod.

6


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

2. Rättsliga utgångspunkter för tingsrättens prövning

Frågan i målet är om Anders Åström är straffrättsligt ansvarig för att av oaktsamhet

ha vållat Emil Linnells död.

Det kan redan inledningsvis sägas att Anders Åström omfattas av begreppet hälso-

och sjukvårdspersonal i patientsäkerhetslagens (2010:659) mening. I 6 kap. 1 §

denna lag fastslås att hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i enlighet

med vetenskap och beprövad erfarenhet. Av 6 kap. 2 § samma lag framgår att hälso-

och sjukvårdspersonal själv bär ansvaret för hur han eller hon fullgör sina

arbetsuppgifter.

För att Anders Åström ska kunna fällas till ansvar för vållande till annans död krävs

för det första att hans underlåtenhet att ge larm om ambulans med högsta prioritet

till Emil Linnells undsättning varit oaktsamt. Brist på erforderlig aktsamhet är en

avvikelse från en regel för hur människor normalt sätt bör bete sig. Varje avsteg

från det normalt aktsamma är inte tillräckligt, utan det krävs att Anders Åströms

underlåtenhet att handla vid en samlad bedömning av de omständigheter som är att

beakta anses så klandervärt att det innefattar straffbar oaktsamhet. Kravet på

aktsamhet är generellt sett högre i en riskfylld verksamhet än i andra situationer, se

NJA 2006 s. 228. Att besvara nödsamtal och utifrån detta prioritera inringandes

vårdbehov är en verksamhet där kravet på aktsamhet typiskt sett enligt tingsrättens

mening måste ställas högt.

Vållande till annans död är vidare ett s.k. effektbrott som för ansvar kräver att den

oaktsamma handlingen eller underlåtenheten orsakat effekten. Bedömningen i fråga

om en underlåtenhet orsakat en viss effekt blir rent hypotetisk. Tingsrätten har här

att pröva hur det gått om man ersatt vad som faktiskt hände med att den underlåtna

handlingen företagits. Om det då framstår som i hög grad sannolikt att effekten

skulle ha uteblivit får relevant orsakssamband anses föreligga, se NJA 2007 s. 369.

7


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

3. Är Anders Åströms underlåtenhet att bedöma som straffrättslig

oaktsamhet?

Anders Åströms arbetsuppgifter som sjuksköterska på SOS Alarm bestod i att

bedöma inringandes vårdbehov och ge ärenden olika prioritet som sedan låg till

grund för dirigering av ambulans. En första fråga att besvara för tingsrätten är om

Anders Åström, enligt riktlinjerna för sitt arbete, haft att följa Medicinskt Index vid

sin bedömning av inringandes vårdbehov, vilket åklagaren påstått men Anders

Åström förnekat.

När det gäller innehållet i Medicinskt Index antecknas bl.a. följande. Under

rubriken Definitioner framgår att SOS-sjuksköterska bl.a. självständigt identifierar,

sorterar och aktiverar inkommande larm som berör sjukvård samt bedömer

ambulansbehov och prioritet. Enligt bruksanvisningen framgår bl.a. att det kräver

att SOS-operatören arbetar med strukturerad intervjumetodik för att komma fram

till rätt prioritering. Det har bekräftats att detta även gäller när en SOS-

sjuksköterska blir inkopplad av operatören på samtalet. Av Definitionerna framgår

bl.a. följande.

Prioritet 1, röd markering (akut livshotande symtom eller olycksfall) utgörs

av en medicinsk nödsituation då vitala funktioner som t.ex. medvetandegrad,

andning och cirkulation är allvarligt hotade. Närmast tillgängliga ambulans

ska då larmas enligt larmcentralens dirigeringsrutiner.

Prioritering 2, gul markering (Akut men ej livshotande symtom) utgörs av

kliniska tillstånd och/eller situationer som utan dröjsmål behöver undersökas

av läkare eller överflyttas till annan vårdnivå.

Prioritering 3, grön markering (Uppdrag där rimlig väntetid inte bedöms

påverka en patients tillstånd) utgörs av sjuktransport där det inte krävs vård

eller tillsyn av medicinskt utbildad personal. Här kan transporten

genomföras av fordon som inte definieras som ambulans.

8


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

Anders Åström har hävdat att SOS-sjuksköterskor enligt praxis vid SOS Alarm inte

behövde följa Medicinskt Index, utan att de endast hade det som ett stöd för sina

bedömningar. Hans uppgifter i denna del har motsagts av flera vittnen som hörts i

målet. Vårdchefen Anette Larsson Zetterlund, chefen för Patientsäkerhetsenheten

Sylvia Myrsell och gruppchefen Kajsa Petersson, samtliga vid SOS Alarm, har

entydigt uppgett att man inte får göra avsteg från Medicinskt Index i fall av prioritet

1 och prioritering 2. Däremot kan SOS-sjuksköterskor göra avsteg från Medicinskt

Index för annan prioritet i fråga om annan vårdnivå och färdsätt till sjukhus. Till

detta kommer att det i SOS Alarms Processhandbok Vård punkt 4.2 fastslås att

Medicinskt Index ska användas vid intervju, prioritering, rådgivning och

dokumentation. Att Medicinskt Index ska användas framgår även av SOS Alarms

uppdragsbeskrivning för SOS-sjuksköterska.

Enligt tingsrätten får det därmed anses klarlagt att SOS-sjuksköterskor vid

bedömning av den inringandes vårdbehov som huvudregel ska använda Medicinskt

Index. Avsteg från Medicinskt Index kan göras med hänvisning till vetenskap och

beprövad erfarenhet, utom i fall då inringande vid en bedömning enligt Medicinskt

Index kategoriseras som prioritet 1 eller prioritering 2.

Av startsidan i Medicinskt Index framgår att om patienten inte andas som vanligt

hamnar man i prioritet 1. Men även om det skulle bedömas att patienten andas som

vanligt hamnar man i denna prioritering vid misstanke om akut livshotande

sjukdom efter att ha lyssnat till patienten. Kapitel 2 i Index behandlar

andningssvårigheter, där bl.a. följande symtom är rödmarkerade som prioritet 1:

”svår andnöd eller andnöd som snabbt förvärras” och ”andnöd, känner sig

svimfärdig” samt ”plötsligt uppkommen kraftig andnöd, ingen känd sjukdom”. Av

fördjupningstexten till detta avsnitt framgår bl.a. att andnöd ska ses som ett

allvarligt tillstånd och att situationen vid dåligt allmäntillstånd eller vid utmattning

många gånger kan bli livshotande. Vidare framgår att syrebrist och/eller anhopning

av koldioxid i blodet ger sänkt medvetande.

9


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

I kapitel 24 som behandlar osäkra uppgifter/svårt sjuk patient har misstanke om

påverkan på vitala funktioner rödmarkerats. I fördjupningstexten till kapitlet

framgår bl.a. följande. Frågorna till Startuppslaget ger upplysningar om patientens

medvetandegrad. Vidare utfrågningar ger upplysningar om patientens andning. Om

frågorna visar att vitala funktioner är påverkade ska det ses som ett tecken på

allvarlig eller livshotande sjukdom eller skada. Vidare framgår att en allvarligt sjuk

patient som bl.a. blir orolig, slö eller oklar vanligen är på väg att försämras. Dessa

symtom uppkommer när hjärnan får för lite syre och det uppstår syrebrist. Allvarligt

sjuka personer är oftast slöa och ointresserade av sin omgivning. Påverkat

medvetande ska alltid prioriteras högt. Andningssvårigheter och andnöd ska ses

som tecken på allvarlig sjukdom. I vissa fall kan symtomen bero på ofarliga

tillstånd. Orsaken till andningssvårigheterna kan ibland vara svåra att fastställa.

Patienter med andningssvårigheter prioriteras alltid högt. Snabb andning är vanlig

symtom vid cirkulationssvikt men kan också orsakas av svåra smärtor. Patienter

med cirkulationssvikt ska alltid prioriteras högt.

I övrigt när det gäller arbetssätt och rutiner vid SOS Alarm har utredningen bl.a.

visat på följande. Det är viktigt att den som tar emot samtal initialt ger den

inringande en möjlighet att beskriva sina symtom och lyssnar in denne. Vid

bedömningen av inringandes symtom ska man sätta tilltro till dennes uppgifter och

använda sin empatiska förmåga. I bedömningen av symtom kan bakgrundsljud och

information som lämnas av annan än den inringande, till exempel en anhörig, vägas

in. En SOS-sjuksköterskas uppgift är att göra en bedömning av den inringandes

symtom, inte ställa diagnos eller på annat sätt försöka finna en förklaring till

symtomen. Även om man misstänker att den inringande överdriver sina symtom

eller ringer av okynne, finns inget utrymme för att avfärda samtalet.

I nu aktuellt hänseende har utredning lagts fram som visar att Anders Åström

tidigare visat brist på empati och förståelse i samtal med personer som ringt

larmnumret 112. Han har kritiserats för att inte i tillräcklig grad ha förmåga att

10


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

lyssna in inringare. Samtal och åtgärder i syfte att utveckla Anders Åström i detta

avseende hade genomförts före de i målet aktuella samtalen.

Med det nu redovisade som utgångspunkt övergår tingsrätten till att bedöma Anders

Åström agerande under det kritiska händelseförlopp som målet rör.

Redan i det första samtalet kl 05.54 till SOS Alarm som mottogs av operatören

Anders Ahlin framgår med all önskvärd tydlighet att Emil Linnell har kraftigt

påverkad andning. Han uppger bl.a. att han knappt kan röra sig och att han varit

sjuk. När Anders Åström ringer tillbaka till Emil Linnell kl. 05.57, sedan det första

samtalet brutits, noteras att Anders Åström inleder med att säga ”något tekniskt som

hände här alltså” men att Emil Linnell genast svarar ”jag behöver en ambulans nu.

Jag svimmar hela tiden”. Redan här menar överläkaren Gerold Kretschmar att

ambulans borde ha skickats grundat på Emil Linnells cirkulationspåverkan, vilket

också stöds av gruppchefen Kajsa Peterssons uppgifter. Tingsrätten instämmer och

menar att Anders Åström om han lyssnat in samtalet och den information som

lämnats borde ha förstått att det tidigare samtalet kanske inte bröts på grund av

något tekniskt problem utan sannolikt på grund av Emil Linnells

medvetandepåverkan. Vidare framgår av samtalet att Emil Linnell har en klar

andningspåverkan. Det ska noteras att också vid detta tillfälle ”försvann” Emil

Linnell och samtalet avbröts.

Av samtalet som Anders Åström tog emot strax efter kl. 06.03, och som varade i sju

minuter och 40 sekunder, framgår det ännu tydligare utifrån Medicinskt Index att

Emil Linnell är i akut behov av en ambulans. Anders Åström gör i samtalet

obefogade antaganden och påstår mot Emil Linnells nekande att denne springer

omkring lägenheten och att han andas utan problem. Emil Linnell förklarar återigen

att han inte kan andas, att han svimmar, att han varit sjuk hela veckan, att han har

ont i hela kroppen, att hans kropp domnar bort, att han ligger på golvet samt att han

behöver en ambulans. Anders Åström ger instruktioner om att Emil Linnell ska ta

11


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

djupa andetag och sätta sig upp trots att Emil Linnell förklarar att det inte är möjligt

med hänsyn till hans tillstånd. Detta totala ifrågasättande av en person i så tydligt

behov av akut vård är förvånande och mycket anmärkningsvärt. I slutet av samtalet

framgår att Anders Åström rådgör med kollegan Mattias Malmebrand. Därefter

beslutar Anders Åström att någon ambulans inte ska skickas till Emil Linnell för ”så

som du beter dig och rör dig runt omkring så verkar du ha kontroll på läget”. Istället

bestämmer Anders Åström att han ska se om jourläkaren kan komma till Emil

Linnell. Samtalet avbryts kort därefter. Innan det sker framgår det av Emil Linnells

svar på de frågor som ställs att han har en så kraftig medvetandepåverkan att han

inte ens vet när han är född. Klockan är då drygt 06.11.

När Anders Åström därefter kontaktar jourläkaren Chrispine Masaba strax efter kl.

06.11 lämnas inte en objektiv och sanningsenlig bild av de symtom som tydligt

framkommit under samtalet med Emil Linnell i form av tydlig andnings- och

cirkulationspåverkan. Istället lämnas subjektiv och ofullständig information samt en

uppgift om att Anders Åström misstänker ”panikångest eller psyk” hos Emil

Linnell, vilket tingsrätten närmast uppfattar som att Anders Åström ställer en

diagnos. Han nämner att Emil Linnell är uppe och springer i lägenheten och att han

andas helt utan anmärkning. Anders Åström ville att Chrispine Masaba skulle ringa

upp och göra en bedömning trots att detta inte ligger inom ramen för en jourläkares

uppdrag. Av utredningen har framkommit att jourläkare inte ska användas för akuta

situationer utan främst för utfärdande av vårdintyg och vid konstaterade dödsfall i

hemmet.

Någon uppföljning av ärendet görs inte heller från Anders Åströms sida. När

Chrispine Masaba ringde tillbaka till SOS Alarm drygt kl. 06.20 och meddelade

Mattias Malmebrand att han ringt Emil Linnell tre gånger utan att få något svar är

det i och för sig inte visat i målet att denna uppgift förmedlades vidare muntligen

till Anders Åström. Däremot är det klart att Mattias Malmebrand förde in uppgiften

i ärendemappen strax före kl. 06.23 samt att Anders Åström aldrig gjorde någon

12


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

uppföljning eller kontroll av ärendet. Istället avslutades ärendet av en annan

sjuksköterska på SOS Alarm kl. 09.29 då Anders Åström hade gått av sitt pass.

SOS Alarms rutiner i fråga om återkoppling i berört avseende vid överlämnande till

externa aktörer har visat sig vara oklara. Att Anders Åström under dessa

förutsättningar har haft en skyldighet att följa upp ärendet är därför inte klarlagt.

Som åklagaren lagt upp sin talan i målet är tingsrättens prövning avseende Anders

Åströms oaktsamhet ändå begränsad till tidpunkten för samtalen mellan honom och

Emil Linell. Tingsrätten lämnar därför frågeställningen med dessa kommentarer.

Sammanfattningsvis konstaterar tingsrätten följande. Av Emil Linnells samtal med

Anders Åström framgår att han vid inte mindre än elva tillfällen uppger att han inte

kan andas och vid tre tillfällen att han svimmar. Emil Linnell uppger att hans kropp

domnar bort, att han inte kan sätta sig upp och vädjar upprepade gånger om hjälp

och att han behöver ambulans. Till detta kommer att Anders Åström vid flera

tillfällen tappar kontakten med Emil Linnell och att samtalen bryts. Anders Åström

ifrågasätter Emil Linnells andningsproblem, försäkrar honom att han andas bra och

påstår bland annat att Emil Linnell springer runt i lägenheten, något som Emil

Linnell förnekar.

Anders Åström har förnekat att han handlat felaktigt. Han har bl.a. förklarat att han

uppfattade att Emil Linnell hade panikångest eller att hans symtom hade en psykisk

förklaring samt att han därför aldrig hamnade i prioritet 1 eller prioritering 2. Han

har berättat att han inte fick Emil Linnells symtombild att gå ihop, att Emil Linnell

talade med klar och tydlig stämma samt att han andades normalt utan lufthunger ur

ett medicinskt perspektiv.

Enligt tingsrätten är det uppenbart att Anders Åström långt ifrån arbetat med en

strukturerad intervjumetodik för att komma fram till rätt prioritering, vilket

bruksanvisningen till Medicinskt Index kräver.

13


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

Som tidigare konstaterats var Anders Åströms uppgift inte att diagnostisera eller på

annat sätt försöka förklara varför symtom uppstått, utan hans uppgift var att

identifiera symtom, bedöma vårdbehov och ge prioritering med utgångspunkt i

Medicinskt Index. Att i strid med Emil Linnells tydliga och klara uttalanden om sitt

hälsotillstånd agera utifrån att Emil Linnell lider av panikångest eller att symtomen

har annan psykisk förklaring finner tingsrätten vara högst anmärkningsvärt av en

person i den position som Anders Åström befann sig i.

Av samtalen framgår tydligt att en eller flera av Emil Linnells vitala funktioner

andning, cirkulation och medvetande är allvarligt hotade, och att prioritet 1-larm

enligt Medicinskt Index därför ska ges. Enligt tingsrättens mening har det utifrån

detta utan tvekan ålegat Anders Åström att ge Emil Linnell ett prioritet 1-larm redan

vid det andra samtalet kl. 05.57; något som också stöds av de personer med

medicinsk sakkunskap som uttalat sig i saken.

Anders Åströms underlåtenhet att ge Emil Linnell prioritet 1-larm har utgjort ett

otillåtet risktagande. Att det vid tidpunkten fanns en uppenbar risk för att Emil

Linnell befann sig i ett livshotande tillstånd som krävde akut sjukvård, framstår

enligt tingsrättens mening som uppenbart med hänsyn till de symtom som Emil

Linnell uppgett att han hade. Denna risk har varit sådan att Anders Åström utan

tvekan har haft goda skäl att ge Emil Linell ett prioritet 1-larm i enlighet med vad

tingsrätten kommit fram till ovan. Vid denna bedömning har tingsrätten tagit hänsyn

till Anders Åströms medicinska erfarenhet; han är legitimerad

specialistsjuksköterska med anestesi och intensivvård som specialitet och har

arbetat med akutsjukvård hela sitt vuxna liv. Vidare är det inte visat annat än att

bemanningen och arbetsbelastningen hos SOS Alarm var normal under det aktuella

arbetspasset.

14


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

Med hänsyn till patienters trygghet och förtroende för sjukvården anser tingsrätten

sammantaget att Anders Åströms underlåtenhet är så klandervärd att den utgör

straffbar oaktsamhet.

4. Finns ett orsakssamband mellan Anders Åströms underlåtenhet att skicka

ambulans och Emil Linnells död?

Som redovisats ovan under avsnitt 2 krävs för straffansvar att den oaktsamma

underlåtenheten orsakat döden. Tingsrätten övergår nu till att pröva den frågan.

Denna bedömning blir som tidigare nämnts rent hypotetisk. Prövningen går ut på att

avgöra hur det skulle ha gått om man ersatt vad som faktiskt hände med att den

underlåtna handlingen företagits. Beviskravet vid denna prövning är som framgått

ovan att det måste framstå som i hög grad sannolikt att döden skulle ha uteblivit för

att relevant orsakssamband ska anses föreligga. Detta är en sannolikhetsgrad som

gränsar till visshet.

Tingsrätten måste alltså ta ställning till ett hypotetiskt händelseförlopp grundat på

vad tingsrätten under oaktsamhetsbedömningen ovan i avsnitt 3 ansett borde ha

skett. Frågan blir då vad som hade hänt om Anders Åström hade gett prioritet 1-

larm redan vid samtalet med Emil Linnell kl. 05.57. Detta blir främst en bedömning

av Emil Linnells medicinska tillstånd vid tidpunkten, den vård som skulle ha getts

och vilket resultat denna vård skulle ha uppnått.

Utredningen i målet visar att flera ambulanser fanns tillgängliga i området och att

den närmaste befann sig ca sex minuter bort vid tidpunkten för Emil Linnells andra

samtal. I ambulanser finns en sjuksköterska och tillgång till viss medicinsk

utrustning, bland annat syrgas och dropp. Färden till Södersjukhuset skulle enligt

tingsrättens bedömning ha tagit ca 10-15 minuter. Det betyder att en ambulans i

bästa fall hade varit på plats hos Emil Linnell ca kl. 06.03 och efter inledande

15


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

insatser och lastning bedöms Emil Linnell som tidigast ha anlänt till

Södersjukhusets akutmottagning ca kl. 06.15.

Det saknas kännedom om Emil Linnells exakta dödstidpunkt. Tingsrätten kan

endast konstatera att hans sista samtal med SOS Alarm avbröts strax efter kl. 06.11

samt att han därefter inte längre svarade i mobiltelefonen.

Överläkaren Gerold Kretschmar har berättat i huvudsak följande angående det

sannolika händelseförloppet för Emil Linnell. Han gör bedömningen att Emil

Linnells mjälte hade brustit före det andra samtalet eftersom han då påvisade tecken

på chock och cirkulationssvårigheter. Emil Linnell bör ha varit vid medvetande när

ambulans skulle ha hämtat honom, men troligtvis varit medvetslös vid ankomsten

till Södersjukhuset. De första insatserna hade varit att säkra fria luftvägar och vid

behov ventilera Emil Linnell, stabilisera blodtrycket och undersöka buken. En

ultraljudsundersökning hade kunnat visa att Emil Linnell led av blödningar i buken,

men en sådan undersökning hade inte kunnat ge någon förklaring till varför han

blödde. Ultraljudsundersökningen tar ca tre minuter men är långt ifrån rutin på

svenska sjukhus och det kan inte sägas säkert att sådan undersökning skulle ha

utförts på Emil Linnell den aktuella morgonen på Södersjukhuset. Det var endast

han och kanske två läkare till som brukade utföra ultraljudsundersökningar och han

vet inte hur bemanningen såg ut just då. En datorröntgen tar ca 30-45 minuter och

hade sannolikt visat att Emil Linnell hade en brusten mjälte och därför var i behov

av akut operation.

Mjältruptur är en ovanlig diagnos som läkare ska ha i åtanke vid allt trauma mot

buken. Emil Linell led av så kallad spontan mjältruptur som utlöses av sjukdom,

vilket är mycket ovanligt. Körtelfeber är något man oftast får i barndomen och det

går då oftast över utan att det märks. Av dem som får körtelfeber i ung vuxen ålder

drabbas ungefär hälften av mjältsvullnad och av dessa självspricker mjälten endast i

0,1-0,5 procent av fallen. Varken han eller någon av de kollegor han pratat med har

16


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

varit med om patienter med spontan mjältruptur. Det finns en risk att Emil Linnell

skulle ha diagnostiserats med sepsis, det vill säga blodförgiftning. Blodförgiftning

behandlas vanligtvis med tillförsel av vätska. Det är omdiskuterat om behandling

med vätska är lämplig på patienter med brusten mjälte. Om Emil Linnell hade getts

dropp finns en risk för att det kunnat leda till att han förblött ännu snabbare. Han

kan inte med hundra procent säkerhet säga att rätt diagnos och en operation hade

räddat Emil Linnell. Det finns en risk för att han inte överlevt med en så stor

blödning.

Bengt Brodin, docent i anestesi och intensivvård, har i sitt sakkunnigutlåtande

uttalat bl.a. följande i fallet Emil Linnell. Livshotande blodförgiftning (septisk

chock) hade inte bara varit misstänkt utan sannolik. I bostaden skulle man snabbt ha

kunnat avgöra allvaret i situationen genom undersökning med mätning av

blodtryck, hjärtfrekvens och syresättning. Man kunde efter behov tillföra syrgas och

vätska intravenöst, vilket kunde fortsätta på akutmottagningen. Den viktigaste

uppgiften på akutmottagningen hade varit att upptäcka att huvudproblemet var en

dold blödning i bukhålan från en spricka i mjälten som med stor sannolikhet krävde

en akut operation. Om man ställer rätt diagnos och patienten kommer till operation i

tid är prognosen generellt sett mycket god för en patient med sprucken mjälte.

Av det rättsmedicinska utlåtandet utfärdat av överläkaren Birkhild Giebe framgår

bl.a. följande. En exakt rekonstruktion av sjukdomsförloppet är inte möjlig, dvs.

varken tidpunkten för sjukdomens debut eller tidpunkten för mjältbristningen kan

exakt fastställas i efterhand. Det kan dock förmodas att besvären vilka Emil Linnell

haft sedan den 31 december 2010 och när han sökte vård den 3 januari 2011 kan ha

berott på samma infektionssjukdom vilken slutligen mynnade i det dödliga

förloppet. När Emil Linnell ringde efter ambulans visade han symtom (andfåddhet,

svimning, förvirring, liggande på golvet och svårt respektive oförmögen att resa sig)

vilka tydde på en allvarlig sjukdomsbild även om det för andra parten i telefon inte

behövde vara klart vilken konkret sjukdom det har handlat om. Men att han mått

17


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

mycket dåligt och haft ett allvarligt hälsoproblem framgår ur hans samtal. I

efterhand kan dessa symtom tillskrivas Emil Linnells allmänna syrebrist och

cirkulationschock på grund av den kraftiga akuta blodförlusten efter

mjältbristningen.

Akut mjältbristning är ett livshotande tillstånd vilket kräver akut vård med t.ex.

primär volymersättning (vätska och blod), chockbehandling och andra livräddande

åtgärder. Vid större kapselbristningar med större åtföljande blodförlust är en akut

operation med borttagande av mjälten behandlingsmetod av första val.

Frågan om Emil Linnell kunde ha överlevt om ambulansen hade skickats direkt till

honom efter första samtalet kan inte säkert besvaras. Bland annat kan inte säkert

bedömas om han redan avlidit när han inte svarat kl. 06.15 eller då endast varit

medvetslös men fortfarande vid liv. Rent allmänt och principiellt är

överlevnadschansen större ju tidigare medicinsk vård kan påbörjas efter ett så akut

sjukdomsfall.

Tingsrätten måste vid sin prövning ställa osäkerheten kring Emil Linnells

dödstidpunkt i relation till den tid som undersökningar inom ramen för

diagnostiseringen och operationen skulle ha tagit. I bedömningen ska också tas

hänsyn till att Emils Linnells möjlighet till överlevnad varit starkt beroende av att

sjukvårdspersonalen gjort en korrekt bedömning av hans sjukdomstillstånd och att

den ovanliga diagnosen gör att det finns en risk för felbedömningar.

Det är av betydelse att redan inledningsvis lyfta fram att mjältens kapsel enligt den

inre undersökningen i obduktionsrapporten uppvisat omfattande bristningar med

blödning till bukhålan där det funnits tre liter blod.

Det framgår vidare av Medicinskt Index att när det gått så långt att blodtrycksfall

och sjunkande medvetande uppträder vid blödningschock är det stor risk att

18


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

patienten avlider om denne inte kommer under omedelbar behandling som kan

stoppa blödningen.

Tingsrätten kan konstatera ingen av de medicinskt sakkunniga uttalat att Emil

Linnell med säkerhet skulle ha överlevt. De har i allmänna ordalag uttalat att

chansen är bättre om patienten tidigt kommer under vård. En förutsättning för

överlevnad är självklart att rätt diagnos ställs och att operation sker i rätt tid. De

medicinskt sakkunniga har inte velat eller kunnat närmare precisera sina

bedömningar av Emil Linnells chanser att överleva. Av Gerold Kretschmars

uppgifter går det inte att sluta sig till att chanserna för överlevnad varit alltför stora

även om Emil Linnell fått en ambulans strax efter 06-tiden. Om han ens varit vid liv

vid ankomsten till sjukhuset, vilket inte säkert kunnat bedömas med beaktande av

Birkhild Giebes utlåtande, är risken stor att Emil Linnell behandlats för

blodförgiftning, s.k. sepsis, och att vätska satts in vilket kunnat påskynda

blödningen. En datorröntgen hade sannolikt också varit aktuell vilket fördröjt

diagnostiseringen och därmed nödvändiga insatser med 30-45 minuter. Med hänsyn

till att mjältens kapsel uppvisat omfattande bristningar med en stor blödning till

bukhålan är risken uppenbar att Emil Linnell inte överlevt en sådan fördröjning. Det

säger sig självt att om det gått så långt att blodförlusten, som i Emil Linnells fall,

påverkat medvetandet och till slut lett till att han inte längre var kontaktbar kl. 06.15

är risken stor att tillståndet leder till döden, om blödningen inte omedelbart stoppas.

Försvaret har också nämnt att av de 0,1-0,5 procent som får mjältruptur av

körtelfeber så dör 30 procent oavsett om de får vård eller inte. Uppgiften har stått

oemotsagd.

Med hänsyn till Emil Linnells svåra och livshotande tillstånd samt det osäkra

utredningsläget i fråga om hans överlevnadschanser finner tingsrätten sammantaget

inte att det framstår som i hög grad sannolikt att döden skulle ha uteblivit om

Anders Åström företagit den underlåtna handlingen och skickat ambulans vid

19


Avdelning 4

Enhet 42

DOM

2011-11-30

B 6149-11

samtalet som påbörjades kl. 05.57. Det är därför inte bevisat att Anders Åström

orsakat Emil Linnells död. Åtalet ska därför ogillas.

SKADESTÅND

Vid den bedömning som tingsrätten gjort i ansvarsdelen ska Eva Linnell Vassilakis

och Stylianos Vassilakis skadeståndstalan ogillas.

ERSÄTTNING TILL FÖRSVARARE OCH MÅLSÄGANDEBITRÄDE

Målet har varit relativt omfattande och materian har i delar varit av medicinsk natur

som ställt särskilda krav på aktörerna. Det arbete som lagts ner enligt

arbetsredogörelsen och skäligheten av detta har inte ifrågasatts av åklagaren. Vid en

samlad bedömning finner tingsrätten begärd ersättning skälig.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 4.

Överklagande ges in till tingsrätten senast 2011-12-21 och ställs till Svea hovrätt.

Tomas Zander

I avgörandet har deltagit rådmannen Tomas Zander samt nämndemännen Solveig

Holmgren, Carl Ehnbom och Gunnar Magnusson. Tingsrätten är enig.

20

STOCKHOLMS TINGSRÄTTEnhet 42

INKOM: 2011-07-28MÅLNR: B 6149-11AKTBIL: 8

Bilaga 1



Bilaga 2



Bilaga 3

Bilaga

www.domstol.se

DV

400 •

2008-1

1 •

Pro

du

cera

t av

Dom

sto

lsver

ket

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I BROTTMÅL

Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skrift-ligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen.

Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista da-gen för överklagande finns angiven på sista si-dan i domen.

Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. an-

slutningsöverklagande) även om den vanliga

tiden för överklagande har gått ut. Överkla-gandet ska också i detta fall skickas eller läm-nas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i do-men angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller för-faller kan inte heller anslutningsöverklag-andet prövas.

Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som an-går honom eller henne. I fråga om sådant be-slut finns dock inte någon möjlighet till anslut-ningsöverklagande.

För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras i vissa fall att prövningstill-stånd meddelas. Hovrätten lämnar prövnings-tillstånd om

1. det finns anledning att betvivla riktig-heten av det slut som tingsrätten har kommit till,

2. det inte utan att sådant tillstånd medde-las går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,

3. det är av vikt för ledning av rättstil-lämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller

4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Om prövningstillstånd krävs och sådant inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det, i de fall prövningstill-stånd krävs, klart och tydligt framgår av över-klagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas.

I vilka fall krävs prövningstillstånd?

Brottmålsdelen

Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade

1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller

2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer än 6 månaders fängelse i straffskalan.

Enskilt anspråk (skadeståndstalan)

För att hovrätten ska pröva en skadeståndstal-an krävs prövningstillstånd. Från denna regel gäller följande undantag:

Överklagas domen även i brottmålsdelen och avser överklagandet frågan om den tilltalade ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte prövningstillstånd för ett till denna gärning kopplat enskilt anspråk i de fall

Bilaga 4

www.domstol.se

1. det enligt ovanstående regler inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen, el-ler

2. prövningstillstånd i brottmålsdelen meddelas av hovrätten.

Beslut i övriga frågor

Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs även prövningstillstånd vid beslut som endast får överklagas i samband med överklagande av domen.

Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om

1. den dom som överklagas med angiv-ande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen,

2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, per-sonnummer och telefonnummer, var-vid parterna benämns klagande respek-tive motpart,

3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd,

4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens dom-skäl enligt klagandens mening är orikti-ga,

5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis, samt

6. om prövningstillstånd behövs, de om-ständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas.

Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att målsägan-den eller den tilltalade ska infinna sig person-ligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är den tilltalade anhållen eller häktad, ska det an-ges.

Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Till överklagandet ska bifogas lika många kopior av skrivelsen som det finns motparter i målet. Har inte klag-anden bifogat tillräckligt antal kopior, fram-ställs de kopior som behövs på klagandens be-kostnad. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen.

Om ni tidigare informerats om att förenklad del-givning kan komma att användas med er i må-let/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit.

Documents

Domslut SOS-Sköterska_b6149_11