ULLA HERLITZHANS ARÉN

...lokal demokrati, planering och finansiering för en hållbar utveckling

DEN FÖRSTASAMHÄLLSNIVÅN

Innehåll

Utgivarens förord 3

1 Ny tid kräver nytt tänk 4-6

2 Första samhällsnivån – en modell för lokalt demokratisk styre 7-10

3 Lokal demokrati 14-16

4 Första spjutspetsen – Svågadalsnämnden 17-18

5 Lokal planering 19-21

6 Andra spjutspetsen – fördjupad översiktsplan för Kosteröarna 22-27

7 Lokal finansiering 28-30

8 Tredje spjutspetsen – Röstånga Utvecklingsaktiebolag (svb) 31-33

9 Hela Sverige ska leva – en första nivå 34-36

10 Första samhällsnivån på fem minuter 37-39

Författarnas slutord 40-43

2

Layout: Reklamkompaniet Röda Kvarn, Ljusdal. 01.2017

Utgivarens förord

Riksorganisationen Hela Sverige ska leva arbetar för ett land i balans, för att skapa likvärdigaförutsättningar för att kunna bo och leva i hela landet och för att alla människor ska kännasig inkluderade i samhällsgemenskapen. Vårt grundläggande uppdrag är att stötta lokalutveckling och i den föränderliga värld som vi lever i, tar sig lokal utveckling många olika ut-tryck beroende på de lokala förhållandena. Ofta finns ett önskemål om mer lokal service,men också att skapa fler arbetstillfällen i bygden som gör att människor kan stanna kvar– och att nya kan flytta in. Men det finns också behov av att hjälpa nya svenskar med att finnasig tillrätta i sin nya hembygd, att jobba för en miljömässigt hållbar framtid och motverkaklimatförändringar.

Vi ser fortfarande en urbaniseringstrend som försvårar landsbygdens förutsättningar närdet gäller att upprätthålla infrastruktur, service, skolor och utveckling när befolkningsunder-laget minskar. Staden är fortfarande en stark norm och storskalighet kännetecknar det someftersträvas. Fortsätter denna utveckling riskerar vi ett kluvet land.

Vårt arbete med att stärka de lokala utvecklingsgrupperna som en första nivå närmast med-borgarna kommer att fortsätta. Vi tror också att det finns möjligheter till nya former förorganisering på lokal nivå och samarbete mellan ideella, privata och offentliga aktörer påkommunal nivå. Organisering och samarbete som skulle gynna samhället på kommunal nivå,ta vara på den kunskap och det engagemang som finns lokalt, och skapa hållbara lokalsam-hällen över hela Sverige.

Den här boken presenterar en nytänkande modell för lokal organisering som bygger pågrundbultarna demokrati, fysisk planering och finansiering. Författare är Ulla Herlitz,kulturgeograf och landsbygdsforskare från Styrsö och Hans Arén, arkitekt och skärgårdsut-vecklare från Koster.

Författarna svarar själva för idén och innehållet, och vi vill med denna skrift om den första,lokala, nivån stimulera till en idédebatt om hur den ideella, privata och offentliga sektornkan samverka i ett gemensamt lokalt engagemang. En debatt som vi hoppas resulterari politiskt beslutsfattande och möjliggörande av en framtida hållbar samhällsstruktur– till glädje och nytta för människor och natur i hela Sverige.

God läsning!

Åse Classon och Staffan NilssonOrdförande, Riksorganisationen Hela Sverige ska leva

3

Politiskt engagemang minskarDe senaste decennierna har en förändringskett där medborgarnas direkta engagemangi politiken har minskat, och därmed ocksåansvarstagandet för det gemensamma.Det är en mycket olycklig utveckling församhället. I många sammanhang verkardemokrati mer förknippas med rättigheterän med skyldigheter. Frihet tycks liktydigtmed den egna och familjens individuellaframgång. Gemenskap och solidaritetmed dem man delar sitt samhälleliga livmed är inte lika viktigt. Likriktning ochutarmning av lokala kulturer och livsfor-mer kan tolkas som ett uttryck för detta.

Mer toppstyrning än inflytandePolitiken har fått karaktär av ett avlägset”centrum” som utfärdar regler och bestäm-mer villkoren för lokalsamhällets männi-skor, mer än att deras synpunkter ochförslag berikar den centrala politiken. Ellerför att använda en modern planeringsterm,politiken har blivit mer ”top-down” än ”bot-tom-up”. Storstadsnormen länkad till städ-ernas attraktivitet, ansamling av kapital,kultur och stora utbud av arbetstillfällenskymmer lokalsamhället och dess grund-läggande betydelse för en hållbar utvecklingoch försörjning. Och inte minst, möjlighe-ten att leva ett gott liv i både land och stad!

Ny tid kräver nytt tänk

Modellen ”Första samhällsnivån” visar hur en lokal hållbar utveckling skulle kunna organiseras. Där går demokrati, fysisk planering och finansiering hand i hand medideella, privata och offentliga (kommunerna är jätteviktiga!) resurser och engagemang.

4

1Foto: Bengt Frizell

Effekten av denna utveckling är lätt att no-tera. Det saknas många gånger en god ochfruktbar dialog mellan centrums politiskaoch administrativa företrädare å ena sidan,och lokalsamhällets medborgare och civil-samhällets organisationer å andra sidan. Endialog som leder till konstruktiva strategieroch förändringar; alltså ett reellt inflytandeför lokalsamhällets invånare.

En god politik utvecklar olika verksam-hetsområden i ett större sammanhållet sam-manhang, inte fristående från varandra. Alladelar måste dra åt samma håll, inklusive deolika samhällssektorerna, den ideella, pri-vata och offentliga sektorn. Och politikenmåste gripa in på alla samhällsnivåer. För attskapa en lokal hållbar utveckling räcker detinte med EU-programmens och andra of-fentliga programs bidrag till olika projektdär villkoren till stor del bestämts uppifrån.Det måste till en ny lokal samhällsstrukturmed en lokalt förankrad plan för lokalsam-hällets förvaltning och utveckling som möj-liggör ett lokalt inflytande.

Demokratins vardag måste förnyasDet demokratiska samhället måste ut-vecklas och förnyas för att kunna möta vårtids många utmaningar. På den globalanivån är klimatförändringarna den störstautmaningen. Därför måste hållbar utveck-ling integreras i politiken på alla nivåer.Och hållbar utveckling handlar inte en-bart om att tänka hållbart socialt, ekono-miskt och miljömässigt. Hur demokratinär utformad är också en viktig pusselbit iatt skapa det hållbara samhället. Allamåste dra sitt strå till stacken för att detska lyckas. I en demokrati har medborga-ren både rättigheter och skyldigheter i för-hållande till samhället. Alla måste därförges möjlighet att ta ansvar för och enga-gera sig i sitt eget närsamhälles förvaltningoch utveckling i förtroende och tillsam-

mans med andra. Som den demokratiskautvecklingen ser ut, har det blivit svårareatt på ett demokratiskt och ansvarsfulltsätt vara delaktiga i och ha inflytande överdet politiska beslutsfattandet. Allt färrepolitiker styr nu över allt fler medborgare.Det är egentligen en absurd utveckling attmedborgarna, som genom historien blivitfriskare, bättre utbildade, rikare och fåttmer fritid, inte tillåts förvalta och utvecklasitt lokalsamhälle. Den lokala demokratinhar genomgått en dramatisk förändring.På sjuttonhundratalet hade byarna sinaegna lokala byordningar under häradsrät-tens överinseende. Kommunerna gjordeentré 1862, och var omkring 2 500 till antalet. Ända fram till 1952 hade mer än 600 kommuner direktdemokrati medkommunalstämman som beslutade in-stans. I dagens storkommuner har lokal-befolkningen inte mycket att säga till om.Det krävs ett nytänkande som möjliggörett brett deltagande i lokalsamhället.

Lokalt engagemang söker legitimitetSamtidigt som det demokratiska under-skottet breder ut sig finns idag, utanför partipolitikens domäner, ett stort ideellt en-gagemang. Lokala utvecklingsgrupper taransvar för vardagsfrågor i lokalsamhället,men många har också ett ökat medvetandeoch känner ansvarstagande inför framtiden.I ett globalt perspektiv handlar det om mil-jöförstöring och klimatförändringar somkan bli ett hot mot vårt liv på jorden. Därförmåste även omställningsfrågorna in på lokalnivå tillsammans med vardagspraktiska frå-gor för bygdens överlevande och utveckling.Det måste finnas en fungerande lokal infra-struktur med tillgång till skola, affär, bred-band, kommunikationer, sjukvård ochannan service. Behovet av arbetstillfällenoch möjlighet till finansiering för privat-personers, företagens och bygdens utveckling är andra viktiga frågor.

5

Under senare år har det också blivit alltvanligare att lokala utvecklingsgrupperoch grupper inom omställningsrörelsenutarbetar lokala utvecklingsplaner eller såkallade omställningsplaner för hållbarhetmed ett helhetsgrepp för lokalsamhälletsutveckling. Det är detta civila myller avengagemang som måste ges stärkta ochdemokratiskt legitimerade vägar till ettkonkret inflytande. Mer och mer handlardet om att civilsamhällets organisationerlokalt tar sig an frågor som den lilla kom-munen skulle ha ansvarat för – om denfunnits kvar! Eller som marknaden lämnatpå grund av för dålig lönsamhet.

Lokalt engagemang förenas med kommunal organisationUtifrån dessa praktiska kunskaper och erfarenheter av lokalt utvecklingsarbete i nutid och den svenska traditionen avkommunalt självstyre framträder ettmönster, en möjlig modell för hur infly-tande och delaktighet på den lokala nivånskulle kunna organiseras, eller som vi harvalt att kalla den, den första samhällsni-vån. Vi väljer den beteckningen för att detär ett organiskt sätt att betrakta en indi-vids utveckling i förhållande till sin om-givning. Först är det familjen. Sedanvidgas vyerna och man lär känna lokal-samhället där vardagslivet levs. Det ärmed andra ord den första samhällsnivånsom individen möter utanför familjen. Med hjälp av tre lokala förebilder i Svågadalen, Koster och Röstånga knytsden representativa demokratin och denkommunala organisationen samman medde mer informella lokala initiativen somdrivs av föreningar och projekt. Det är enformalisering av det lokala arbetet på denförsta samhällsnivån som inte hämmar defria initiativen, utan snarare ger idéerna

möjlighet att utvecklas och implementerasdå även lokala offentliga resurser, både ad-ministrativa och ekonomiska, kan utnytt-jas. På så sätt kan ett lokalt arbete för byg-dens hållbara framtid ges både en formellstatus samtidigt som det stimuleras ochsläpps loss.

Hållbarhet börjar på det lokala planet Hållbar utveckling är ett samhällsmål förhela Europa, inskrivet såväl i Europa2020-strategin som i Sveriges riksdagsmiljömål. En ”smart och hållbar” tillväxtär målet. Många människor vill självajobba konkret med förändring och om-ställning till ett hållbart samhälle och devill börja på lokalplanet. Alltså på denförsta samhällsnivån som de möter utan-för sin egen privata bostad; i byn, på öneller i stadsdelen. Just där måste det finnastillgång till legitimerade demokratiska for-mer för inflytande på samhällsutveck-lingen. Det är frustrerande att veta att mankan och vill förändra mot ett hållbart sam-hälle och dessutom har kraft att genom-föra idéer tillsammans med andra, meninte får gehör från en politisk nivå däringen lyssnar, ger förtroende eller erbju-der delaktighet. Dialogmodeller kan imånga fall vara viktiga och ge värdefullkunskap till beslutsfattare, men på den lo-kala samhällsnivån behöver medborgarnabåde dialog och ett reellt inflytande för attkunna ta sitt samhällsansvar. Det innebären stor vinst för samhället om kunskapen,viljan och handlingskraften både kan fri-göras och formaliseras i ett ansvarsfullt lo-kalt utvecklingsarbete, som i sin tur ärorganisatoriskt knutet till mer övergripandepolitiska nivåer som kommun, län, regionoch stat. För att kunna nå de tuffa miljö-målen måste alla möjligheter stimuleras.

6

Det nya greppet Vi gör tankeexperimentet att hälften av allalokala utvecklingsgrupper inom Hela Sve-rige ska leva och Skärgårdarnas Riksför-bund skulle vilja inrätta lokala direktvaldanämnder som en första demokratisk sam-hällsnivå. Om de gjorde som i Svågadalenoch inrättade nämnder med sju ordinarieledamöter och sju suppleanter, skulle detsammantaget innebära att 35 000 lokalaförtroendevalda engagerades i ett organise-rat politiskt samhällsarbete tillsammansmed sin kommun och bygdens föreningaroch företag. Det är vår vision och konkretautmaning för att bygga ett hållbart samhälle.Det nya greppet är alltså att sammanföralokalsamhällets formella och informellaförvaltnings- och utvecklingsarbete, elleruttryckt på annat sätt: förena den repre-

sentativa demokratin och det fria engage-manget. Allt för bygdens bästa.

Modellen för den första samhällsnivån ärsom en Svågadalsnämnd med lokal demo-krati, men med utökat ansvarsområde förkommunal fördjupad översiktsplaneringenligt Kostermodellen och med ett brettsamarbete kring finansieringsfrågor, kan-ske liknande det som pågår i Röstånga.Lokal demokrati, fördjupad översiktspla-nering och lokal finansiering är viktigagrundpelare i en förnyad lokal demokrati-modell – i samklang med kommun och ci-vilsamhälle. Det är viktigt att modellen ärenkel och begriplig och att den stöttar detvardagliga arbetet liksom den långsiktigahållbara utvecklingen. Det är dags för ettnytt grepp och att tänka i en större helhet.

Första samhällsnivån – en modell för lokalt demokratiskt styre

Det nya greppet är att sammanföra civilsamhällets arbete för bygdens bästa och den representativa demokratins form i en gemensam lokal direktvald nämnd. Medborgaransvaret blir då tydligare, mer direkt och stimulerar till engagemang.

7

2Foto: Bertil Degerlund

Inte enbart springa efter projekt för attlösa olika akuta behov utan skapa en stabiloch hållbar lokal struktur inom vilkenman kan hantera både vardagens frågoroch de mer långsiktiga miljö-, klimat ochekonomifrågorna.

På den lokala nivån kan man på ett var-samt sätt, och med respekt för bygdenskulturella och historiska situation sam-manlänka ett lokalt demokratiskt styrtförvaltnings- och utvecklingsarbete meddet medborgarengagemang som finns i lo-kala föreningar och företag. I denna visionav ett lokalt demokratiskt styrelseskickkan kommunen via den lokala förvalt-ningen och styrningen på ett formaliseratoch lagstadgat sätt samverka med civil-samhällets mer ideella arbete som på såsätt ges legitimitet i kommunernas politik,planering och förvaltning.

I spåren av kommunsammanslagningarna Samhället kan beskrivas som bestående av en uppsättning nivåer med administra-tiva och/eller politiska uppgifter. Svenskamedborgare tillhör flera formellt regleradedemokratiska arenor: EU, nationen, regio-nen/länet och kommunen. Också på nivånunder kommunen finns en formell möjlig-het att inrätta reglerade demokratiska are-nor i form av så kallade lokala organ.

De stora kommunsammanslagningarnapå 1950- och 70-talet, då mer än 2 000kommuner försvann, har fött en motreak-tion. Antalet lokala utvecklingsgrupper harökat starkt sedan dess och omfattar idagöver 5 000 grupper där medborgarna en-gagerar sig i sitt lokalsamhälles utveckling.Orsaken till detta är uppenbar. De ser attden kommun som bygden ingår i inte påett tillräckligt bra sätt ger det utrymme ochstöd som behövs för att kunna utvecklas.

I stället hotar utarmning och stagnationeller i värsta fall avfolkning.

I dessa lokala utvecklingsgrupper pågårett omfattande lokalt utvecklingsarbete,ofta kring olika akuta sakfrågor. Trotsmånga kommunala initiativ med olika for-mer av medborgardialoger saknas generellten lokal organisation i bygden där kom-munen och medborgarna på ett vedertagetsätt kan mötas i förvaltning och beslut.Den stora fördelen med en permanent or-ganisation är inte bara att ha en demokra-tisk rättighet att ställa krav utan också attkunna fullfölja sin demokratiska skyldig-het att bidra, till exempel med förslag ochsynpunkter, ideellt engagemang och ävenfinansiering i nya former.

Det är i vardagslivet, på den första sam-hällsnivån, som villkoren för bygdens ut-veckling kan göras begriplig, förändras ochsamverka i riktning mot hållbarhet. Härkan en lokal organisation i samarbete meddet mer övergripande samhället, oftastkommunen eller länsstyrelsen, belysa vilkakrav som ställs på strukturella förändringar.En sådan lokalt förankrad organisation harockså goda förutsättningar för att bli effek-tiv och förvalta offentliga och privata medelpå ett långsiktigt sätt. Samtidigt blir denöppen för medborgarnas ofta kreativa ochekonomiskt ansvarsfulla lösningar på lokalaproblem och framtida utmaningar. Med-borgaransvaret blir mer tydligt, direkt ochstimulerande till engagemang. Det är vadsom hänt i Svågadalen, på Koster och i Rös-tånga när civilsamhället tagit initiativ till in-tressant och värdefullt utvecklingsarbete.De är modellens förebilder.

Våra tre förebilderInspirationen till första samhällsnivån ochmodellen för en ny lokal demokratisk or-ganisering kommer från det lokala utveck-

8

lingsarbetet på tre platser i Sverige. Plat-serna är Svågadalen i Hudiksvalls kom-mun, Koster i Strömstads kommun ochRöstånga i Svalövs kommun i Skåne. Deär förebilder och spjutspetsar som tillsam-mans ger en bild av vad som är möjligtoch viktigt för en positiv lokal utveckling.

Svågadalsnämnden har funnits sedan1996 och startades på initiativ av för-eningarna i bygden. Ledamöterna är di-rektvalda i allmänna val och representeraringa politiska partier. De är så kalladeparti-o-politiska ledamöter. Svågadals-nämnden är en kommunal nämnd somförvaltar flera verksamhetsområden medbudgetansvar och har egen lokal administ-ration. Svågadalsnämnden är vår modellsförebild vad gäller hur den lokala demo-kratin och förvaltningen kan se ut.

Kosters Samhällsförening står som före-bild för en fördjupad kommunal översikts-planering. Föreningens plan arbetades frami studiecirkelform tillsammans med Koster-bor och antogs av kommunfullmäktige1995. Planen kan ses som ett levande vi-sionsdokument för Kosters framtid. Denreviderades 2009 och är åter aktuell för enöversyn. Detta planinstrument har en poli-tisk, men inte juridisk, status, och är ett intressant och viktigt redskap där med-borgarna och kommunen kan samarbetakring den framtida lokala utvecklingen.

Finansieringslösningar för att underlättalokala initiativ, stödja företagsamhet ochbehålla vinster för återinvestering i byg-den är det tredje benet i vår modell. Inspi-ration har hämtats från den lokala utveck-lingsgruppen Röstånga Tillsammans ochderas utvecklingsaktiebolag RUAB. Degår in i investeringar som det privata nä-ringslivet eller det offentliga av olika an-ledningar inte vill göra. Lokalt ägda bygde-bolag har ofta en annan syn på lönsamhet.

De värdesätter sociala, ekologiska och kul-turella värden, inte bara krasst ekonomiska.

Det är inom dessa tre verksamhetsområ-den som det lokala inflytandet måste stärkas. Det lokala utvecklingsarbetet iSvågadalen, på Koster och i Röstångafinns på riktigt och har funnits i många år.De är våra levande förebilder, inga utopiereller skrivbordsprodukter. Vad man därgjort och gör, är att utifrån praktiska erfa-renheter formalisera organisering och ad-ministration på ett unikt och spännandesätt. Eldsjälarna som drivit på har varit fokuserade och långsiktiga i sitt tänkandeoch handlande. Utvecklingsarbetet harlett till väl fungerande verksamheter sommed lätthet kan smälta in i den långa his-toriska traditionen av ett ideellt och starktcivilsamhälle och en formell kommunalsjälvförvaltning.

Vår modellModellen ”Första samhällsnivån” är varkenkomplicerad eller svår. Tillsätt en lokalnämnd som i Svågadalen, men lägg tillnågra ytterligare basverksamheter. Grund-pelarna i konceptet ”Första samhällsnivån”är demokrati, planering och finansiering.Det finns ett bra reglemente för Svågadals-nämnden som Hudiksvalls kommun harfastställt. Detta skulle kunna kompletterasmed nya funktioner som exempelvis ansvarför kontinuerligt arbete med den kommu-nala fördjupade översiktsplanen samt sam-arbete med civilsamhället och näringslivetkring förvaltnings- och utvecklingsprojektoch finansieringslösningar.

Kärnan i den lokala nämnden utgörs avdels en demokratiskt direktvald styrelse,som väljs lokalt i allmänna val på personligtmandat, och dels en lokal administrationsom tillsätts av styrelsen. Det ger erfaren-hetsmässigt en stark och tydlig fördelning av

9

makt och ansvar. Ett viktigt fundament i ensådan lokal organisation är att den på ett de-mokratiskt och organisatoriskt sätt knytersamman kommunens politik och verksam-hetsområden med medborgarna, civilsam-hällets organisationer och näringslivet.

Den lokala nämnden är en del av denkommunala organisationen och har budgetansvar för de verksamheter somkommunen delegerar till nämnden. Kost-naderna för styrelse, personal och annatsom hör till en lokal administration ingårockså i den offentliga budgeten. Men detfinns också en strävan att utveckla nya for-mer och möjligheter för olika drifts- ochfinansieringslösningar i samarbete mellandet offentliga, privata näringslivet och civilsamhällets organisationer.

Den lokala demokratiska organisation vi föreslår för den första samhällsnivånmåste utrustas med egna administrativaoch ekonomiska resurser under den lokalademokratiska styrningen. Den lokala ad-ministrationen får alltså ansvar för den del

av kommunens budget som rör lokalsam-hället. Därutöver kan investeringar och utvecklingssatsningar finansieras med offentliga projektstöd och/eller privatamedel genom lån, gräsrotsfinansiering,köp av andelar eller aktier. Det har blivitallt vanligare att lokalbefolkningen gårsamman och till exempel övertar butiken,startar en friskola, bygger hyreslägenhetereller investerar i förnybar energi när sam-hället och marknaden inte ställer upp.Samverkan i nya finansieringsmodellermellan privata, offentliga och ideella aktö-rer skulle kunna stimuleras och stöttas aven lokal administration.

Omfattningen av uppgifterna för den lo-kala organisationen kan variera beroendepå kommunens och lokalsamhällets behovoch intressen. Som fallet är i Svågadalenbestäms inriktningen i samförstånd ochmed politiskt beslut i kommunens full-mäktige. På en utbyggd första samhälls-nivå med lokal demokrati, planering ochfinansiering kan tre ”typer” av verksam-hetsområden skönjas.

10

Foto

: Has

se P

ersso

n

Elvira Persson röstar alltid i valet till Svågadalsnämnden.

1. Kommunal serviceDe kommunala serviceverksamheternasom kommunen delegerat till nämndenatt sköta. Det är servicefunktioner somfinns på plats lokalt och där det finns storafördelar med en lokal förvaltning och när-het till lokalsamhället. Verksamheternainom en lokal organisation måste kunnavariera beroende på lokala förutsättningaroch önskemål. Den första samhällsnivånföreslås kunna ha huvudansvar för uppgif-ter till exempel inom delar av eller helaföljande områden:• äldreomsorg• förskoleverksamhet• skola och skolbarnsomsorg• fritid• kultur• bostäder• energi• annan teknisk infrastruktur• annan offentlig service• stöd till civilsamhällets organisationer

2. PlaneringsfrågorArbetet med lokalsamhällets utvecklingpå kort och lång sikt. För att knyta sam-man lokalsamhället och det omgivandesamhället är kommunens planinstrument,den fördjupade översiktsplaneringen, ettfantastiskt intressant instrument somborde göras obligatoriskt. Planen arbetasfram tillsammans med intresserade i lokal-samhället. Förutom att det är en fysiskplan som beskriver markanvändning kanplanen beskriva en önskad utveckling ochblir på så sätt ett levande visionsdokument.Fördelen med en fördjupad översiktsplanframför en lokal utvecklingsplan eller om-ställningsplan är att planen får en politiskstatus. Lokalsamhällets vision leds in i denkommunala planeringsprocessen och kan

därmed påverka utvecklingen på bådekort och lång sikt. Planen kan då kontinu-erligt uppdateras när förutsättningar änd-ras. Den första samhällsnivån föreslåskunna ha huvudansvar för uppgifter tillexempel inom delar av eller hela följandeområden:• fördjupad översiktplanering• remissorgan för översiktsplanering • delegation att handlägga lokala bygg- och planfrågor

3. Utveckling av lokalsamhälletHandlar om utveckling av lokalsamhälletmed fokus på såväl nya samarbetsformersom finansieringslösningar. En lokalnämnd ska inte enbart vara förvaltandeutan också ha hand om utvecklingsfrågor.Det är viktigt att inte cementera gamlastrukturer utan vara öppen för nya lös-ningar och möjligheter i sin organisationoch i lokalsamhället. Det nya greppet medförsta samhällsnivån är att samla alla lo-kala krafter, både formella och informella,för att gemensamt arbeta med utveck-lingsfrågor, som till exempel samarbets-former och finansieringslösningar. Den lokala nämnden bör ha ett särskiltansvar för dessa typer av samarbeten. Den bör kunna initiera och samarbetamed ideella och privata krafter genom attbidra med till exempel kontakter, ansök-ningar och administration i gemensammautvecklingsprojekt. Den första samhälls-nivån föreslås ha huvudansvar för uppgifterinom exempelvis hela eller delar av följandeområden:• demokratiutveckling• näringslivsutveckling• bygdeutveckling• samarbete i utvecklingsprojekt • samarbete kring lokal finansiering

11

12

Svårare än så behöver det inte vara. Detfinns redan ett bra reglemente som kan utvecklas och de lokala initiativen i Svåga-dalen, på Koster och i Röstånga är mycketintressanta studieobjekt. Men bland lokalautvecklingsgrupper som är medlemmar iHela Sverige ska leva eller SkärgårdarnasRiksförbund finns även många andra spän-nande initiativ för ett hållbart lokalsamhälle.Spännande är också att kommunallagenfaktiskt har regler för både ”lokala organ”och ”folkinitiativ”. Lätt modifierade skulle de kunna bli regler för lokalsamhälletsstyre på ”Första samhällsnivån”.

Kommunallagen stöttar första nivånInförandet av en ny lokal demokratisksamhällsnivå skulle kunna ha stöd i ett reglemente motsvarande det som finns förlokala organ (lokala nämnder) och varalokalt efterfrågestyrt på liknande sätt somför kommunala folkomröstningar (folk-initiativ). Den befintliga lagstiftningen ikommunallagen beträffande lokala organoch reglementen för lokala nämnder beslutade av kommunfullmäktige, skullekunna vara grunden för en moderniseringav lagstiftningen kring lokala organ. Densenaste mer omfattande demokratiutred-ningen (SOU 2000:1) analyserade ingå-ende frågan om lokala nämnder ochmenade redan då att kommunerna bordeges rätt att få införa direktval till lokalanämnder för att öka transparensen och möj-ligheterna för medborgarna att bestämmavem som skulle företräda dem. En ny över-syn skulle också kunna ge riktlinjer för enän mer långtgående modernisering genomatt föreslå samma nominerings- och valför-farande som i Svågadalen. Det vill säga ettrent personval utan politiska partier.

För lokala organ finns ett lagstadgat re-gelverk som träder i kraft när en kommun

har bestämt sig för att arbeta med kom-mundelsnämnder eller stadsdelsnämnder.2008 fanns sådana nämnder, helt eller del-vis, i 13 av de 287 kommunerna. Ledamö-terna i dessa nämnder är representanterför politiska partier och tillsatta indirektvia sina partier. De olika partiernas antalplatser i den lokala nämnden, motsvararderas andel i kommunen som helhet.Medborgarna i kommun- eller stadsdelenhar alltså ingen möjlighet att vare sig no-minera, rösta på eller aktivt välja att interösta på en ledamot i nämnden. Detta undergräver det lokala förtroendet förnämnden. Istället kan man göra som i Svå-gadalen där kommunfullmäktige fattar be-slut om att delegera ansvar till deledamöter som utses i lokala allmänna val.Dessa ledamöter nomineras av lokalbe-folkningen och representerar inga politiskapartier eller föreningar utan väljs på ettpersonligt mandat. På samma sätt gör mani Kall och på Koster. Svågadalsnämndenoch Kallnämnden har också egen budgetoch ansvarar för utpekade kommunalaverksamheter. Kosternämndens uppgift ärdäremot att vara öarnas kontaktlänk tillkommunen och andra myndigheter, menmed en politisk legitimitet som ska garan-tera majoritetsuppfattningen i olika frågor.Lokalvalet kan, som till Kosternämnden,ske samma dag som övriga offentliga na-tionella val. Detta skulle avsevärt under-lätta röstandet för invånarna.

Moderniserar man lagstiftningen kringlokala demokratiska organ för första samhällsnivån, skulle de lokalsamhällensom önskade en sådan lokal organiseringkunna hämta hem den när det var dags. På motsvarande sätt som tillämpas idagför det så kallade ”folkinitiativet” skulledet vara möjligt och enkelt att åstadkommarent legalt. Folkinitiativet ger invånare i en

13

kommun möjlighet att föreslå fullmäktigeatt besluta om folkomröstning i en utpe-kad fråga. Enligt kommunallagen ska enfolkomröstning genomföras om minst 10procent av de röstberättigade i en kom-mun vill, under förutsättning att inte enkvalificerad majoritet (två tredjedelar) ifullmäktige motsätter sig det. Liknandeprinciper skulle kunna användas vid be-slut i kommunfullmäktige om införandetav en lokal demokratisk organisation. Omminst 10 procent av bygdens invånareönskar en lokal nämnd och fullmäktigeinte får en kvalificerad majoritet mot för-slaget så skulle bygden kunna hämta hemregelverket och starta processen för enlokal demokratisk organisation.

Sammanfattningsvis kan en sådan skisse-rad, lokal demokratisk organisation med-föra en rejäl fördjupning av demokratin imänniskornas vardag. Den kan medverkatill att medborgarnas engagemang för byg-den ökar, och kanske även för den represen-tativa partipolitiken på kommunal, regional,nationell och EU-nivå. Allt som allt kom-mer bilden av bygderna, genom deras egnalokala kunskaper om resurser och problem,ge kommunerna och staten en avsevärtmycket tydligare verklighetsbild, och i ochmed den en mer robust utgångspunkt i arbetet mot en hållbar utveckling.

Både lokal och central utmaningUtmaningen för att åstadkomma en förstasamhällsnivå kommer från två håll, det lo-kala och det centrala. Den lokala utma-ningen ligger i lokalsamhällets egetmedvetande om hur det måste stärka sinposition i det politiska beslutsfattandet föratt få sina initiativ respekterade och sinaintressen beaktade. Det räcker oftast intemed protester eller demonstrationer.Dessa måste följas upp med ett medvetet

organiserat arbete där målet är en politiskpåverkan och ett lagstadgat inflytande i lokalsamhällets strukturella uppbyggnad.

Samtidigt som det sker stora satsningar på enskilda lokala initiativ och projekt, ärdet viktigt med strukturella förändringar i lokalsamhällets demokratiska organisa-tion. Man måste hitta en modell, ett sättatt tänka, där alla lokala krafter kan sam-verka för att förvalta och utveckla bygden.En begriplig och hållbar modell som bygger vidare på Sveriges långa, lokala demokratiska tradition och medborgarnasmycket omfattande engagemang i för-eningsliv och offentliga samtal. Det är idenna historiska tradition det nu krävs eninsikt, en vilja och ett mod till förnyelse.

Den centrala utmaningen gäller föränd-ringar i statens, kommunernas och regio-nernas sätt att agera gentemot lokal-samhället. Framtida regionförstoringaroch eventuella kommunsammanslag-ningar kommer att medföra ett ännu meromfattande demokratiskt underskott ochnya större periferier.

Foto

: Ther

ese N

ilsso

n

Valinformation från Svågadalsvalet år 2002.

Inflytande skapar lust Det är politikens uppgift att tillhandahållaen struktur i vilken medborgarnas engage-mang och kreativitet kan förverkligas. Närsamhället förändras måste även demokra-tins former förändras.

När medborgarna erbjuds administrativa,planeringsmässiga och ekonomiska möj-ligheter att styra sin vardag och arbetetmot en hållbar framtid, får de också möj-lighet att utvecklas i sin roll som samhälls-

medborgare och individer. Utan möjlighettill ett reellt inflytande i samhällsutveck-lingen kan viljan och lusten till förändringvändas till sin motsats, alienation.

Stärk människors värdighetI det globala samhälle som växer fram ärdet extra lätt att känna sig maktlös ochalienerad. Med en demokratisk, tydlig ochlagstadgad form för hur människor skakunna påverka sin lokala miljö, motverkas

Lokal demokrati

Lokal demokrati handlar om medborgarnas möjlighet att vara delaktiga och ha inflytande över det politiska beslutsfattandet i lokalsamhället.

14

3Foto: Anders Tysklind

denna alienation och känsla av maktlös-het. Då faller den svenska regeringsfor-mens vilja på plats. ”Den offentligamakten ska utövas med respekt för allamänniskors lika värde och för den en-skilda människans frihet och värdighet.”(Regeringsformen 1:2).

Med en demokratisk form som ”Förstasamhällsnivån” för det lokala utvecklings-arbetet kan medborgarna ta ansvar intebara för sitt eget, hushållets och lokalsam-hällets framtid utan också för planetenjorden. Det demokratiska arbetet på bas-planet är samhällets sätt att stärka värdig-heten i medborgarnas liv och därigenommotivera deras engagemang för bygdens,landets och jordens framtid. Förståelsenför villkoren för sin försörjning – och där-med indirekt villkoren för jordens framtid– växer i en demokratisk process mellandet lokala och olika centrala politiska ochadministrativa organisationer. Det är där-för viktigt att ge ett lagstadgat inflytandepå den nivå individer och hushåll upple-ver som sitt lokalsamhälle. Det är detta vikallar för den första samhällsnivån.

Genom att se hur arbetet med lokalsam-hällets förändring mot hållbarhet och ut-veckling har en plats i den demokratiskaordningen kan den uppgivenhet införstora globala hot som många uppleverbrytas. Att ta ansvar för det globala måstebottna i ett ansvar för det lokala. Detta an-svar måste också vara en realitet, en lag-stadgad rättighet och skyldighet.

Demokratiska folkstyret måste förnyasVårt styrelseskick bygger på en represen-tativ demokrati där de politiska partiernaär byggstenar. Antalet förtroendevalda politiker har minskat dramatiskt, liksom

den geografiska tätheten av politikens administrativa centra. Sedan 1951 har befolkningen ökat med 2,7 miljoner invå-nare samtidigt som antalet förtroende-valda minskat från cirka 200 000 till 38 000. Före kommunsammanslagningeni början av 1950-talet fanns 2 500 kom-muner vilket kan jämföras med dagens290. Förutom den stora minskningen avantalet förtroendevalda lades tusentalskommunalkontor med egna resurser ochegen administration ner vid kommun-sammanslagningarna. Speciellt har dettadrabbat landsbygden och skärgårdarna.Konsekvensen är att allt färre politiker bestämmer för allt fler medborgare ochatt klyftan mellan centrum och lokal-samhället har accentuerats.

Samtidigt har medborgarna övergett depolitiska partierna. När medlemsantalet ide politiska partierna minskar, försvagaspartiernas funktion att vara en länk mellanmedborgarna och den demokratiska mak-ten. Indirekt betyder detta att politikerslojalitet och legitimitet gentemot medbor-garna försvagats. Visserligen är det all-männa val vart fjärde år med ett relativthögt valdeltagande, men ändå ligger med-borgarnas engagemang till största delen icivilsamhällets organisationer, inte i depolitiska partierna. Regeringen har söktefter lösningar för att ”öka och bredda engagemanget inom den representativademokratin och för att stärka individensmöjligheter till delaktighet och inflytandeöver det politiska beslutsfattandet mellande allmänna valen.” (Dir 2014:111). Dockhar politiken inte haft modet att föreslå ett samarbete i nya former mellan civil-samhället och det demokratiska folkstyretsom innebär ett lokalt ansvarstagande,utan stannar i icke förpliktigande dialog-former.

15

Första samhällsnivån – demokratins chans En demokratisk modell på den första sam-hällsnivån med en lokal demokratisk orga-nisering är svaret. Den är den brygga mellandet lokala och det centrala som utvecklardemokratin och därmed medborgarnas för-svar och förståelse för demokratins villkor.Det är lätt att tänka tillbaka till de tidigare 2 500 kommuner. Även en nutida versionav en första samhällsnivå bör omfatta ettgeografiskt område som kan fungera somen socialt, kulturellt och organisatorisktuppfattbar enhet, en enhet som kan erhållalegitimitet i både lokalsamhället och det politiska systemet. Där finns också en histo-risk och geografisk rotad legitimitet. Vårasvenska socknar har funnits i 700–800 årmedan dagens storkommuner endast iomkring 40 år. Och många lokala utveck-lingsgrupper omfattar just de gamla sock-narna. Det handlar om att utveckla en lokaldemokrati som bryter dagens många gånger

låsta organisatoriska, förvaltningsmässigaoch politiska förhållanden som känneteck-nar relationen mellan många svenska stor-kommuners periferi och dess politiskacentra; mellan lokalsamhällena och staden.

vSvågadalsnämnden i Hudiksvalls kom-mun är den spjutspets vi vill lyfta framsom förebild inom demokratiområdet för hur en lokal demokratisk organiseringkan utformas. Där finns mycket intressantatt ta fasta på och lära av.

Kompletterad med förslag till en lokaltförankrad fördjupad översiktsplaneringoch lokal finansiering kan konceptet bliett strukturellt kraftpaket för lokal utveck-ling. Ett kraftpaket som på ett påtagligtsätt kommer stärka inte bara de enskildabygdernas utan hela landets utvecklingmot hållbarhet.

16

Vägen var lång Ett mer demokratiskt sätt att arbetafinns inte, menade tidigare ordförande i Svågadalsnämnden, Sven-Erik Eriksson.Besluten tas av personer som är mycketintresserade av bygden och då är sanno-likheten större att det blir bra beslut.

Engagemanget började redan på 1970-talet med studiecirklar om bygdens ut-veckling. Så småningom blev Svågadalen

en av landets tre framtidsbyar, med stödfrån Landsbygdskampanjen Hela Sverigeska leva. Svågagården med skola, barn-omsorg, bibliotek, distriktssköterska,kyrka, Folkets Hus, matsal, idrottshall,verkstäder och äldreboende byggdes. Ettsjälvförvaltningsråd infördes och tankarom närdemokrati i nya former börjadesnart gro. Rådet leddes av representanterför föreningarna i bygden och man ville

Första spjutspetsen – Svågadalsnämnden

Svågadalen är känt som demokratiexperimentet där bygdens befolkning den 5 maj1996 gick till valurnorna för att rösta fram ledamöter till en ny parti-o-politisk nämnd. En representativ demokrati utan partier som sedan dess pågått och utvecklats.

17

4Foto: Fredrik Röjd

pröva direktval utan koppling till politiskapartier. Kommunpolitikerna i Hudiksvallbeslutade om ett försök med en direktvaldSvågadalsnämnd. Det är nämligen möjligtatt delegera kommunalt ansvar om politi-kerna är eniga, och förslaget om en direkt-vald nämnd fick gehör.

Övriga kommundelar hade kommun-delsnämnder med indirekt tillsatta parti-politiska representanter enligt sammamandatfördelning som i hela kommunen.Senare kom dessa kommundelsnämnderatt läggas ner, medan Svågadalsnämndenhar fortsatt sin verksamhet. År 2002 per-manentades Svågadalsnämnden.

Parti-o-politiska valNämndens ledamöter väljs utifrån ett per-sonligt förtroende och inga politiska par-tier deltar i lokalvalet. Till första valet 1996hade de cirka 500 invånarna i Svågadalenstio byar nominerat hela 133 kandidater. 20 av dem accepterade nomineringarna.Valdeltagandet blev 69 procent. I senastevalet 2014 fanns också 20 kandidater ochvaldeltagandet blev 66 procent trots attman nu inte längre genomförde lokalvaletsamma dag som de allmänna valen tillkommun och riksdag. De kandidater somfår flest röster utses därefter av Hudik-svalls kommunfullmäktige till ledamöter iden lokala nämnden. Nämnden består avsju valda ledamöter och sju suppleanter.

En kommunal lokal organisationen Svågadalsnämnden är en kommunalnämnd med ansvar och skattemedel till en egen budget för barnomsorg, förskola,skola, äldreomsorg, fritid och kultur. Vidare arbetar nämnden med landsbygds-

utveckling och näringslivsfrämjande åtgärder samt med att utveckla former förnärdemokratiskt inflytande. Den lokalanämnden har särskilda regler för sin verk-samhet, beslutade och fastställda av kom-munfullmäktige i Hudiksvall (ReglementeSvågadalsnämnden, Hudiksvalls kom-mun, 2010, reviderad 2011-05-02) ochhar en kommunal budget på cirka tolv miljoner kronor per år. Centralt i områdetligger Svågagården där nämndens kontorär inrymt. Här arbetar en heltidsanställdplats-chef och en administratör på halvtid. Det finns också 15–18 personer anställda i olika verksamheter som nämnden ansvarar för.

Tydlig roll för lokal makt och ansvar I Svågadalen finns som i alla andra bygderett omfattande föreningsliv och en lokalutvecklingsgrupp, Svågadalens Intresse-förening. Svågadalsnämnden har ett brasamarbete både med kommunen och delokala föreningarna och ser som sin upp-gift att stå i nära kontakt med bygdens in-vånare. Möten ordnas ofta i olika frågorsom är angelägna för bygden. Flera utvär-deringar av verksamheten har skett underåren. En intressant forskarrapport komfram till att Svågadalsnämnden skött verk-samheten mycket framgångsrikt och att”Svågadalen utgör en demokratisk forma-lisering av lokalt utvecklingsarbete, sominnebär att makt och ansvar blir tydligare”(Lennqvist-Lindén & Olsson, 2001). Svågadalsnämnden har genom åren tagitemot många studiebesök alltifrån intresse-rade lokala utvecklingsgrupper till kom-muner och statliga demokratiutredningar.Läs mer om Svågadalsnämnden på hem-sidan www.hudiksvall.se

18

Planering – en skyldighetI Sverige har alla kommuner skyldighet attta fram så kallade översiktsplaner för kom-munens utveckling. Men det finns möjlig-het att gå ett steg längre och arbeta meden så kallad fördjupad översiktsplanering,något som är särskilt viktigt i ett lokaltsammanhang. Det är en lagstadgad möjligplannivå under den obligatoriska. Denfördjupade översiktsplanen får liksom

översiktsplanen en politisk status genomatt den antas av ett kommunfullmäktige.Ingen av planerna har juridisk status, vil-ket gör att de successivt kan revideras.

Den viktiga översiktsplanenAll fysisk planering är ett uttryck för hurdemokratiskt fattade beslut ska omformastill konkret verklighet. När det gäller enkommuns användning av mark, vatten,

Lokal planering

En fördjupad översiktsplanering som bygger på samarbete mellan lokalsamhälletoch kommunen är ett viktigt instrument som komplement till lokala utvecklings- och omställningsplaner.

19

5Foto: Bertil Karlsson

infrastruktur och byggd miljö redovisasdetta i de kommunala översiktsplanerna.Där ska kommunen också redovisa hur deavser uppfylla de 16 miljömål riksdagenformulerat samt olika riksintressen. Det innebär att kommunerna på en plankarta,informerar om hur samtliga delar avses an-vändas. Till plankartans innehåll fogas enbeskrivning. Efter att översiktsplanen blivitoffentligt utställd och diskuterad, antasden av kommunfullmäktige. Den liggersedan till grund för alla beslut som rör förändringar i användningen av byggdmiljö, infrastruktur samt samtliga mark-och vattenområden. Kommuner kan ocksålåta de olika politiska partiernas uppfatt-ningar om kommunens framtid konkreti-seras i olika förslag till översiktsplan. Pådet sättet kan den enskilde medborgarense på vilket sätt partiernas olika ideologierspeglas i deras syn på kommunens framtid.Detta kan få en avgörande betydelse förhur man väljer till kommunfullmäktige.

Fördjupad plan ger mer informationPå motsvarande sätt, men med en mycketstörre detaljeringsgrad, kan en kommuneller en länsstyrelse ta initiativ till en för-djupad översiktsplan. Den kan då gälla ettutpekat område, exempelvis ett lokalsam-hälle. Ambitiöst utförd kan den planen geinvånarna en mycket god bild av hur kom-munen vill hantera olika frågor som gällerden framtida användningen av mark ochvatten, byggd miljö och vilka åtgärder sommåste genomföras för att uppnå en hållbarsamhällsutveckling. I en tillhörande be-skrivning kan de sociala och ekonomiskamålen för hållbarhet beskrivas, till exempelhur det ska finnas skolor, barn- och äldre-omsorg, försörjningsmöjligheter medmera i bygden. Detta kan då bli ett mycketkonkret program för hur en majoritet avlokalsamhällets invånare vill att bygden ut-

vecklas. Som en vision för lokalsamhälletsutveckling som samtidigt, i vardagen, skavägleda det kommunala arbetet när detgäller ställningstagande i fysisk planering.

Ett visionsdokument för framtidenDen fördjupade översiktsplanen kan alltsåses som ett visionsdokument och samladet mesta av det som kan finnas i enlokalt, ideellt framtagen utvecklingsplaneller omställningsplan för hållbarhet. Planens status som del i den kommunalaöversiktplaneringen ger den en legitimitetsom ligger till grund för annan planering.Den ska visa på ett mer detaljerat sätt änden obligatoriska gör, hur områdets olikaresurser ska utvecklas. Liksom översikts-planen ska den fördjupade översiktspla-nen ange långsiktiga mål samtidigt somden ska kunna ge en anvisning för hur enkommun ska förhålla sig till ”dagliga” frågor som rör användning av mark- ochvattenområden eller byggd miljö.

Planen speglar lokala livsformer En viktig aspekt är att planeringen intebara speglar och beskriver en önskvärd ut-veckling av det mätbara utan genomsyrasav ett kulturellt synsätt. Med ett kulturelltsynsätt menas en medvetenhet om attmänniskor i bygden ofta lever i olika livs-former relaterade till olika värderingar ochbehov av olika levnadsvillkor. Dessa lev-nadsvillkor kan vara gemensamma ellerkomma i konflikt med varandra. Plane-ringen ska i möjligaste mån beskriva detta.Det innebär att såväl de gemensammasom de konflikterande kraven på olika levnadsvillkor ska beskrivas. I analysenav dessa krav som finns ska planeringenförsöka visa konsekvenserna beroende på vilka krav som tillgodoses respektivemåste hållas tillbaka.

20

På detta sätt blir planen inte bara en önske-lista alla kan ställa sig bakom. Den blir ettdokument där man visar vilka intressenplanen gynnar respektive håller tillbaka.Då blir det lättare för lokalsamhällets invå-nare och för personer som företräder olikaintressen att tolka den politiska dimensio-nen i planen. Så kan arbetet med att tafram en fördjupad översiktsplan visa påolika alternativ och på dess konsekvenserför människor som lever i olika livsformeroch för samhället som helhet.

På ett liknande sätt kan planens olika re-kommendationer vad gäller användningenav lokalsamhällets samlade resurser relate-ras till sociala, finansiella, ekologiska ochkulturella dimensioner i bygden. Planenkan på detta sätt bli en illustration och

konkretisering av vad en omställning tillhållbarhet innebär.

vFördjupad översiktsplanering på Koster iStrömstads kommun är den spjutspets vivill lyfta fram som förebild inom plane-ringsområdet för hur en lokal planeringkan utformas. Där finns mycket intressantatt ta fasta på och lära av.

Kompletterad med förslag till lokal de-mokrati och lokal finansiering kan kon-ceptet bli ett strukturellt kraftpaket förlokal utveckling. Ett kraftpaket som på ettpåtagligt sätt kommer att stärka inte barade enskilda bygdernas utan hela landetsutveckling mot hållbarhet.

21

Missnöje initierar studiecirkelarbeteI samband med ett regionalt utvecklings-arbete kring skärgårdens framtid tog läns-styrelsen initiativ till och finansierade ettlokalt utvecklingsprojekt på Kosteröarna,1983–86. Arbetet skulle ske som ett lokaltstyrt arbete med den lokala samhällsför-eningen som projektledare. Samhällsför-eningen hade också skrivit ett program förarbetets inriktning. I detta ingick blandannat den framtida användningen av öar-nas markresurser, principerna för bostads-byggande.

Utvecklingsarbetet ledde i sin förlängningtill en omfattande studiecirkelverksamhetkring förslag till åtgärder för att säkra till-gången till nya bostäder, mark för verk-samheter samt nödvändig samhällsservice.Själva bakgrunden till att studiecirkelarbe-tet överhuvudtaget kom till var ett stortmissnöje med en områdesplan, Områdes-plan Kosteröarna, som kommunen togfram i samband med att länsstyrelsenunder 1970-talet planerade ett mycketomfattande naturreservat på öarna. NorraBohuslän, dit Kosteröarna hör, hade av

Andra spjutspetsen – fördjupad översiktsplan för Kosteröarna

I protest mot en föreslagen områdesplan, där det rörliga friluftslivets behov var viktigare än de boendes, startades en lokal studiecirkel om Kosteröarnas framtid. Resultatet blev ett samarbete med kommunen och en fördjupad översiktsplan som tog hänsyn till öbornas kunskap och levnadsvillkor.

22

6Foto: Anders Tysklind

riksdagen klassificerats som ett område till-hörande den ”orörda kusten”, som skullebevaras då det sågs som ett ”primärt in-tresse för det rörliga friluftslivet”.

Lokalt tyckte befolkningen på öarna attderas liv och kultur borde vara det ”pri-mära intresset”, men så hade inte statenformulerat den långsiktiga användningenför områdets framtid. Nu var närmare tvåtredjedelar av öarnas samlade areal tänktsom reservat med målet att inte bebyggaseller användas på annat sätt än staten be-stämde. Det framtida bostadsbyggandethade också planerats ske på ett för öarnastradition, ekonomi och andra lokala förut-sättningar olämpligt sätt. Hur befolkning-ens behov av grundläggande service,möjligheter att utveckla sitt näringsliveller att säkra andra, grundläggande levnadsvillkor hade inte behandlats.

Studiecirkeln ger lokal synUtgångspunkten för studiecirkelarbetetvar alltså att säkra öarnas framtid som levande bygd och med hänsyn tagen tillinvånarnas perspektiv. En viktig utgångs-punkt var Kosteröarnas egen kulturhisto-ria med deras olika lokala förutsättningar.Denna hade dokumenterats av den lokalahembygdsföreningen. Inspirationen föratt jobba mot en bärkraftig utveckling urett ekonomiskt, ekologiskt och socialtperspektiv fanns i FN-deklarationenAgenda 21, en föregångare till dagens hållbarhetsprogram.

Den kritiserade områdesplanen hadeinget kulturellt perspektiv. Den varkenanalyserade eller beskrev lokalbefolkning-ens levnadsförhållanden, så som villkorenför småföretagare inom areella näringareller turism, liksom för anställda lönearbe-tare. Också livsvillkoren för den bofasta

befolkningen och öarnas fritidsboende varolika. Detta medförde olika krav och konflikter beträffande den framtida markanvändningen. Den kritik samhälls-föreningen riktade mot områdesplanenoch reservatsbildningen, var att ”den ensi-digt utgick från hur stadsbefolkningensfritidsintressen i skärgården skulle tillgo-doses och säkras via en lag-stiftning omreservatsbildning”. I studiecirkelarbetetbeskrevs nu hur man traditionellt använtöarnas olika mark- och vattenområden förproduktion av livsmedel, men också förbosättning, hamnbyggen, med mera.Detta angavs sedan som nödvändiga lev-nadsvillkor för de olika sätt att leva ochöverleva som funnits och fanns på öarna.

Utifrån en sådan mer kulturellt med-veten utgångspunkt kunde man beskrivahur levnadsvillkoren för dessa olika lokalalivsformer skulle säkras och förnyas för att uppnå en hållbar samhällsutveckling. Till skillnad från traditionell planering, utgick man inte bara från olika fysiskauppgifter om natur, bebyggelse, anlägg-ningar och deras framtida status och användning. Man utgick istället från enkulturell, social och försörjningsmässigaspekt på framtiden. Kontrasten till områdesplanens utgångspunkter och mål blev tydliga. I den var det bara deolika fysiska aspekterna som var utgångs-punkten för planeringen – som natur-intressena och markens användning.

Den kulturella bakgrunden till bosätt-ningsmönstret beskrevs till exempel intealls. Visserligen hade ett mindre områdeför nya bostäder avsatts, men då utifrån ett mer allmänt synsätt om bebyggelse iskärgården grundat på fiske, inte i Koster-öarnas lokalt betingade bosättnings-mönster baserat på jordbruk med desssociala, praktiska och ekonomiska villkor.

23

Studiecirklarnas ledde till FÖPStudiecirklarna pågick några år i slutet av1980-talet och resulterade i ett programför en lokal, bärkraftig utveckling. Repre-sentanter från samhällsföreningen upp-vaktade länsstyrelsen med programmetoch beskrev de förslag man lokalt arbetatfram i studiecirklarna. Man beskrev ocksåsin kritik av områdesplanen. Länsstyrelsentog kritiken seriöst och konstruktivt.

De föreslog kommunen att i samråd med samhällsföreningen och länsstyrelsenta fram en fördjupad översiktsplan förKosteröarna. Uppdraget gick till kommu-nens stadsarkitekt, som efter olika samrådkunde presentera ett förslag till Fördjupadöversiktsplan för Kosteröarna. Den antogsav kommunfullmäktige i Strömstad 1995.Som dokument kan den betraktas som ettvisionsdokument för hur lokalbefolkningenoch kommunen skulle arbeta med frågorsom gällde Kosters framtid som samhälle.

I samband med bildandet av Kosterhavetsnationalpark kunde planen ytterligare ut-vecklas till en ny version, antagen av kom-munfullmäktige 2009. Arbetet leddes dåav en konsult, men i dialog med lokala organisationer. Idag har kommunen åter-upptagit samarbete med lokala föreningaroch en revision och utveckling av planenförbereds.

Planering som uttryck för lokal demokratiExemplet Kosteröarna beskriver hur pla-nering på ett konkret sätt kan överföra ettlokalsamhälles demokratiskt framtagnabehov för utveckling, till konkreta anvis-ningar för den framtida användningen avlokalsamhällets mark- och vattenområden,byggnader, med mera. Kritiken mot dentidigare plan kommunen hade tagit framvar att den inte tagit tillräcklig hänsyn till

vad lokalbefolkningen behövde för attkunna bevara och utveckla bygden. Så lyftes till exempel det lokala intresset attkunna bevara det traditionella kulturland-skapets produktiva förmåga fram som ettav de primära målen. Eller som samhälls-föreningens ordförande uttryckte det:”Även om vi inte kan se det omedelbara behovet just nu, visar öarnas historia påmarkanvändningens betydelse för att säkraöarnas försörjning”. Då detta inte behövdestå i motsättning till statens intresse att bevara det traditionella odlingslandskapet,kunde utgångspunkterna för planen om-arbetas efter de lokala synpunkterna.

Arbetet med en fördjupad översiktsplanför Kosteröarna visar hur lokalbefolk-ningen i dialog med staten/länsstyrelsenoch kommunen tagit fram ett dokumentom öarnas framtid, som hela tiden revi-derats när förutsättningarna förändrats. På detta sätt blir planen ett uttryck för, och ett kvitto på att de överenskommelserman gjort med myndigheterna har en förankring bland en majoritet av befolk-ningen. Det sistnämnda får nu sin legi-timitet genom att lokalbefolkningen i planeringsprocessen företräds av denlokalt valda Kosternämnden. Planeringblir på detta sätt en mycket pedagogiskmetod att omsätta lokala, demokratiskabeslut för hur en majoritet av lokalsamhäl-lets invånare vill se bygdens framtida utveckling till ett dokument om bygdensframtid alla kan ta del av och ta till sig.

Läs mer om utvecklingen på Koster påhemsidorna www.kosternamnden.se ochwww.kostershf.se.

24

KARTAN På SID 26 visar det förslag till områdesplan för Kosteröarna 1975(Områdesplan Kosteröarna) som statenvia länsstyrelsen tog fram för att hindra enexploatering av tidigare använd jordbruks-mark med fritidshus. I stället ville statensäkra tillkomsten av stora naturreservat.Denna utveckling framstod som heltfrämmande för lokalbefolkningen. Statensförslag, ansåg de, låg i linje med den poli-tik staten alltid fört mot skärgården: attsäkra stadsbefolkningens och sina egna intressen i skärgården. Nu skulle statenmed planens hjälp ”slå vakt om stadsbe-folkningens fritidsintressen i skärgården”.Redan i ett tidigare dokument (Hushåll-ning med mark och vatten, SOU 1971:75)hade norra Bohuslän karaktäriserats somett område där olika intressen som rördedet rörliga fritidslivet, skulle prioriteras.Inte lokalbefolkningens möjligheter till att säkra och förnya sina levnadsvillkor.Sett i ett lite längre tidsperspektiv har staten alltsedan Bohuslän införlivadesmed Sverige, med hjälp av det skrivnaordet/lagen – kunnat säkra centrumsintressen i skärgården. Under 1600-,

1700- och 1800-talen gällde det att göraekonomiska vinster på kustbefolkningensfiske, under senare delen av 1900-taletsäkra stadsbefolkningens behov av markför sina fritidsintressen. Denna långa maktutövning har bland andra beskrivitsav professor Olof Hasslöf. (Lagbildningoch företagsorganisation genom 1000 år,Olof Hasslöf, 1980)

KARTAN På SID 27 visar det förslag tillfördjupad översiktsplan öborna tog frami ett studiecirkelarbete. Hur man lokalt,genom att studera sin kulturhistoria ochgenom att använda sina kunskaper omöarnas aktuella nutidssituation, tagit framett helt annat koncept än vad staten villedriva igenom. Man har i stället för att sedet traditionella odlingslandskapet somett potentiellt område avsatt som reservat,lyft fram de olika områdenas förmåga tillproduktion, det vill säga till försörjning.

Lokalt har man också, utifrån aktuellamarkägoförhållanden, gjort ett förslagtill en helt annan boendestruktur än denområdesplanen föreslog. Kosters sam-hällsbygge har sin grund i ett småskaligtjordbruk. Detta speglas i en fastighets-bildning med många mindre enheter. En planlagd koncentration av nya bostä-der till ett område skulle medfört en när-mast monopolliknande ägarsituation avmark avsedd för nya bostäder. På en platsdär marknaden bestämmer priserna påmark och fastigheter skulle detta direktmedfört att lokalbefolkningens möjlighe-ter att uppföra bostäder på egen markskulle hotats. Konsekvensen av dettakunde man redan se under 1980-talet. Lokalbefolkningen skulle mer ellermindre tvingats bort från sin hembygd på grund av brist på en egen bostad ochförbud att bygga på egen mark. Detta villeman nu förändra.

Kommentarer till kartorna på kommande sidor

25

26

Grundkarta, källa LantmäterietStatens förslag.

27

Kosterbornas förslag. Kartan hämtad ifrån boken "Allt är möjligt – planering utifrån lokala livsformer". Hans Arén 1994Grundkarta, källa Lantmäteriet

Lokala investeringar för långsiktig stabilitet Finansiering är en av grunderna för lokal-samhällets utveckling och stabilitet. Medekonomiska medel kan man investera, underhålla samt säkra samhällets, det privatas och företagens investeringar i infrastruktur, service och arbetstillfällen.Många gånger finns bra initiativ och idéer

liksom behov, kunskap och engagemangmen pengarna saknas ofta för att förverk-liga dem. Men det finns lösningar på detta,lösningar som innebär att lokalsamhälletsinvånare stöttar med lokal finansiering.Det handlar om finansiering av sådanaverksamheter som går utöver vad det offentliga kan förväntas ha ansvar för.Alltså ganska mycket, men absolut inte

Lokal finansiering

Det mest utvecklande och hållbara är att skapa en gemensam lokal finansiell infrastruktur. En sådan lösning gör att lokalsamhällets invånare och verksamheter kanspara i en form som ger inflytande över hur pengarna ska lånas ut och till vad och vem.

28

7Foto: Nils Phillips

den offentliga verksamhet som kommunendelegerat till den första samhällsnivån.Där gäller skattemedel på motsvarandesätt som i Svågadalen. Den lokala demo-kratiska organisationens verksamhet med administrativ personal, lokaler, drift, utvecklingssatsningar med mera måste finansieras via den kommunala budgeten.Lokal finansiering kan vara att gå sammankring ett enskilt projekt, bygga upp ett in-vesteringskapital eller skapa en finansiellinfrastruktur.

Finansiera ett enskilt projektAtt hitta smart lokal finansiering kring ettenstaka projekt är relativt enkelt och accep-terat. Det kan handla om att rädda en skolaeller en butik, investera i ett vindkraftverkeller rusta upp en sliten fotbollsplan. Attöppna den egna plånboken för en verksam-het som man själv har nytta av i vardagslivetär ett ganska enkelt val. Sådan typ av lokalfinansiering är lätt att förstå och brukarvanligtvis engagera många. Det är exempelpå så kallad gräsrotsfinansiering där mångamänniskor tillsammans bidrar med kapitalsom gåva, garantier, lån eller genom köpaav andelar eller aktier.

Bygga upp ett investeringskapitalKanske omfattar det lokala utvecklings-arbetet ett större sammanhang och foku-serar på utveckling av ortens service ochnäringsliv? Att bygga upp ett kapital, kandå vara en bra idé för att ha ett eget in-vesteringskapital och finansiell beredskapnär ett problem eller möjlighet dyker upp.Vanligt i dessa fall är att bilda ett lokalt utvecklingsaktiebolag, ofta ett aktiebolag(svb), som skaffar kapital genom försälj-ning av aktier. Röstånga Utvecklingsaktie-bolag (svb) är ett sådant.

Lokal finansiell infrastrukturHär skapar man en struktur genom lång-siktiga satsningar som både ger kapital tilloch inflytande över investeringar i lokal-samhället. Då finns det pengar till hands i bygden när det behövs till infrastruktur-investeringar, bostadsbyggande, företags-finansiering, serviceverksamheter ellerprivatlån. Alltså den typ av finansieringsom den lilla banken skulle ha bistått med,om den hade funnits. Har man inte eko-nomisk möjlighet att starta en egen lokalbank finns möjlighet till samarbete i olikaformer med de kooperativa bankerna JAKoch Ekobanken. Och på ett sextiotal plat-ser finns dessutom lokala sparbanker attvända sig till. Genom att banker samar-betar med regionala/lokala mikrofonder anslutna till Mikrofonden Sverige kan investeringskapital också tillföras företaginom social ekonomi och lokal utveckling.

Lokalsamhällets resurser i lokalt ekonomiskt kretsloppFör att finansiera en hållbar och stabillokal utveckling gäller det att tänka om.Pengar finns det egentligen ganska gottom. Överallt där det finns folk, föreningaroch företag finns också ett sparkapital påbanken eller i madrassen. Det gäller atthitta de rätta formerna och villkoren föratt skapa lokala finansiella kretslopp medett inflytande över var och under vilkavillkor pengarna ska investeras. I genom-snitt har var och en av Sveriges nästan tiomiljoner invånare 144 000 kronor i spar-kapital på bankkonton. Sammantaget blirdet över 1 400 miljarder kronor. Skulle lokal-samhällets invånare placera tio procent avsitt sparkapital i en lokal bank eller spar-kassa kunde miljontals kronor styras tillett lokalt kretslopp för lokala investe-

29

ringar. Det är inte alltid den mest hållbaralösningen att överlåta åt andra att be-stämma över pengarna på sitt sparkonto.Det finns bättre sätt.

I ”Nya handboken för lokal finansiering”(Hela Sverige ska leva, 2015, www.hela-sverige.se) presenteras en rad tips ochidéer om detta. Där finns metoder för ochexempel på lokala kretslopp av pengar,olika sådana beroende på om man vill finansiera ett enskilt projekt, bygga uppett lokalt investeringskapital eller skapa en lokal finansiell infrastruktur.

Nya former för finansieringI det lokala utvecklingsarbetet finns idagmånga exempel på hur lokala utvecklings-grupper har skapat nya kanaler för att fi-nansiera infrastruktur, service eller andralokala verksamheter via ekonomiska för-eningar eller aktiebolag, när kommuneneller näringslivet av olika skäl inte kunnateller velat ta sitt ansvar. Kommun kanskeinte har haft råd och företaget inte kunnaträkna in tillräcklig lönsamhet, men ändåfinns ett lokalt önskemål och behov. Medett annat förhållande till kapitalanskaff-ning och avkastningskrav har olika mer otraditionella lösningar utvecklats. Sådanaformer av lokal finansiering kan öppna förnya typer av samarbeten mellan en lokaldemokratisk organisation liknande den iSvågadalen och civilsamhällets organisa-tioner. Dessa nya typer av finansierings-samarbeten handlar ofta om samverkanmellan offentliga, privata och ideella aktö-rer och med inslag av ”gräsrotsfinansiering”.

Vidare är det vanligt att både kommuneroch civilsamhällets organisationer, enskilteller i samarbete, deltar i projekt som del-finansieras via olika former av offentligaprojektbidrag, till exempel från EU:sstrukturfonder. Här finns många nya möjligheter till finansieringssamarbetemellan privatpersoner, civilsamhällets organisationer, det lokala näringslivet och det offentliga. Har man väl fått uppögonen för ett tänk om hållbara lokala finansieringssystem och kanske prövat en samfinansiering ligger vägen öppen för nya utmaningar att hitta en lokal mer permanent finansiell infrastruktur för lokalsamhället.

vRöstånga Utvecklingsaktiebolag (svb) iSvalövs kommun i Skåne är den spjutspetsvi vill lyfta fram som förebild inom finans-ieringsområdet för hur en lokal finansieringkan utformas. Där finns mycket intressantatt ta fasta på och lära av.

Kompletterad med förslag om lokal de-mokrati och fördjupad översiktsplaneringkan konceptet bli ett strukturellt kraft-paket för lokal utveckling. Ett kraftpaketsom på ett påtagligt sätt kommer att stärkainte bara de enskilda bygdernas utan helalandets utveckling mot hållbarhet.

30

Röstånga Utvecklingsaktiebolag (RUAB)grundades 2011 av den ideella lokala ut-vecklingsgruppen Röstånga Tillsammans,som är en utvecklingsförening för lokalaföreningar, företag och organisationer ibygden. Röstånga Tillsammans startadesin verksamhet 2009 för att initiera, drivaoch koordinera utvecklingsinsatser ochprojekt. Sedan dess har det hänt mycket ibygden, tack vare föreningen och projekt-verksamhet finansierad av landsbygds-utvecklingsprogrammet Leader. Utveck-lingsprocessen i bygden tog ett stort steg

vidare då aktiebolaget bildades. Det blevett (svb)-aktiebolag, en aktiebolagsformmed särskild vinstutdelningsbegränsning,svb, eftersom önskemålet var att vinstenskulle återinvesteras i bolaget och bygden.

50 000 aktier ger investeringskapitalBolaget bilades med 50 000 aktier á enkrona stycket. När kapital behövs för inve-steringar säljer man aktien för 500 kronor,men den ideella utvecklingsgruppen villha kvar 51 procent av aktierna. Det viktigaär att det är ett demokratiskt upplägg – att

Tredje spjutspetsen – Röstånga Utvecklingsaktiebolag (svb)

Lokalt ägda bygdebolag som Röstånga Utvecklingsaktiebolag har ofta en annan syn på lönsamhet än konventionella bolag. Bygdebolagen värdesätter sociala, ekologiska och kulturella värden, inte bara den ekonomiska avkastningen.

31

8Foto: Nils Phillips

den ideella föreningen Röstånga Tillsam-mans har majoritetsägande i bolaget. Detinnebär att föreningen tillsätter bolags-styrelsen och att det är full transparensoch öppenhet i både aktiebolaget och föreningen. På så sätt behåller man kont-rollen och försäljningen genererar ettöverskott hos föreningen som överförssom ett ovillkorat aktieägartillskott tillaktie-bolaget och kan investeras i bygden.Fördelen är att detta kapital kan användasfritt för investeringar och då hålls det ur-sprungliga aktiekapitalet på 50 000 kronorintakt.

Röstånga Tillsammans bjuder ut aktiertill försäljning när de behöver kapitaltill-skott, men alltså bara 49 procent av akti-erna i utvecklingsbolaget, för att få in in-vesteringspengar utan att tulla på aktie-kapitalet. De fyra första månaderna medaktieförsäljning inbringade 61 000 kronoroch på hemsidan kan intresserade följaaktieteckningen. Med mer kapital i aktie-bolaget ser ledningen möjligheter att till-sammans med banklån och gåva kunna görastörre investeringar i främst fastigheter somgynnar bygdens utveckling.

Konsthall, järnvägsstation och bostäderHittills har bolaget lyckats få in nästan 900 000 kronor i eget kapital och förvär-vat ett flertal fastigheter i bygden. Denförsta affären var inköp av ett litet vackertcentralt beläget hus, men med stort reno-veringsbehov. Med blygsamma 2 000 kro-nor och renovering av ideella krafter, blevdet nedgångna före detta fryshuset våren2012 invigt som Skånes minsta konsthall.Förutom konsthallen äger nu bolaget enjärnvägsstation som hyrs ut som restau-rang, bostadshus som rustas för bostäderoch kommersiella fastigheter med för-eningslokal och mikrobryggeri. Bolagethar mer än 400 ägare och engagerar

många i bygden vilket är en medvetenstrategi eftersom det gynnar bygdens sammanhållning och utveckling.

Gemensamt ägande för framtid– Genom bolaget och möjligheten att in-vestera finansiellt lokalt har vi också bred-dat engagemanget. Det breda ägandet ibolaget gör att vi med ett marknadsmässigthållbart verktyg kan investera i fastigheteroch verksamheter som varken det privataeller offentliga skulle eller kan driva, sägerNils Phillips, styrelseordförande i RöstångaUtvecklingsaktiebolag (svb).

På så sätt kan bolaget hjälpa till att behålla en del verksamhet och arbetstill-fällen i bygden samtidigt som det bredagemensamma ägandet helt enkelt skaparbättre förutsättningar för verksamhetenän om det drivs av en privat firma ellerkommunen. Arbetssättet stärker den lokala

32

Foto

: Nils

Phi

llips

ekonomin på ett mycket konkret sätt. Detviktiga här är just möjliggörandet, liksomdynamiken mellan den sociala och finans-iella mobiliseringen lokalt. Initiativta-garna menar att utvecklingsaktiebolaget ärett viktigt steg, ur många perspektiv. Förom invånarna själva inte vill satsa eller in-vestera i bygden, hur kan de då begära attandra ska göra det. Det lokala bolaget ärett spännande sätt att visa att man fulltoch fast tror på bygdens framtid som le-vande, hållbar bygd.

Lokal finansiering och demokratisk organisation stärker hållbarhetEn intressant, möjlig koppling är den mellan en ny lokal demokratisk samhälls-

nivå och det nya engagemanget med lokala utvecklingsaktiebolag eller/ochekonomiska föreningar. Här kan manfinna former för finansiering av lokalaverksamheter och bygdens infrastruktur,som på ett påtagligt sätt kan stärka byg-dens potential för utveckling mot håll-barhet, både socialt och ekonomiskt. De cirka 400 aktieägarna i Röstånga Utvecklingsaktiebolag (svb) har inte inve-sterat i bolaget för maximal ekonomiskåtervinning. De ser andra värden sombygdens utveckling, ett levande samhälle och att själva kunna delta i den lokala gemenskap som ett delägarskap medför. Läs mer om Röstånga Utvecklingsaktie-bolag (svb) på www.ruab.org.

33

Foto

: Nils

Phi

llips

Mikrobryggeriet Raj Raj hyr in sig i Röstånga utveckling AB:s lokaler.

En stor potentialPå många tusentals platser runt om i lan-det finns lokala utvecklingsgrupper somjobbar ideellt för att förbättra och utvecklamöjligheterna för människor att bo ochleva med bra och hållbara levnadsvillkor.De engagerar sig i frågor som exempelviskultur, fritid, vägar, fiskevatten, bredband,vindkraft, butiker, skolor, äldrevård, dagis,bostäder och att skapa arbetstillfällen.I alla tre exemplen som inspirerat vår modell– Svågadalen, Koster och Röstånga – har

de lokala utvecklingsgrupperna varit endrivande kraft i det lokala utvecklings-arbetet. Hela Sverige ska leva samlar mer än 5 000 lokala utvecklingsgrupper, en liten men betydelsefull del av civilsam-hällets 200 000 organisationer. De utgören stor potential.

Den strategiska utmaningen Utmaningen ligger i att hitta en balans ochen lokal organisering där civilsamhälletsideella engagemang å ena sidan och det

Hela Sverige ska leva – en första nivå

Vad händer när orken tar slut, eldsjälen flyttar eller när projektfinansieringen upphör? Var finns då den lokala, demokratiska organisation som orkar driva arbetet framåt mot ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt bärkraftigt samhälle? Hur kan lokalt viktiga initiativ och förslag för en sådan hållbar utveckling drivas vidare och utvecklas?

34

9Foto: Linn Hjort

demokratiska, långsiktiga lokala besluts-fattandet och förvaltandet på den kom-munala nivån å andra sidan, kan stärkavarandra. Svågadalen med nya former förlokalt inflytande, Koster med fördjupadöversiktplanering och Röstånga med lokal-befolkningens ekonomiska engagemang iortens utveckling har fått vara vägvisare förden föreslagna lokala utvecklingsmodellen.Tillsammans visar de tre utvalda exemplenpå civilsamhällets otroliga vilja och för-måga att gå in i det som tidigare traditio-nellt var att betrakta som offentliga ellerprivata domäner. De bidrar på ett nytt sätttill samhällets både demokratiska ochekonomiska utveckling mot hållbarhet.

En miljon människors vardag berörsDe flesta grupperna inom Hela Sverigeska leva är organiserade som ideella för-eningar, men det finns också verksam-heter som drivs i form av ekonomiskaföreningar och aktiebolag. De arbetar of-tast ideellt för ”bygdens bästa” och bidrarpå olika sätt till att stärka en lokal utveck-ling och gemenskap. Över en miljon män-niskor i lokalsamhällen i hela landet haren nära koppling till detta lokala utveck-lingsarbete. Konkret handlar det om att få vardagen att fungera och ofta om att taansvar för verksamheter där varken mark-naden eller det offentliga av olika anled-ningar kan eller vill ta ansvar. I mångabygder är man också på väg i riktning motden föreslagna modellen genom att denlokala utvecklingsgruppen tar ett mer om-fattande ansvar för hela bygdens utveck-ling. Byarörelsen i sin mest utveckladeform kan sägas utgöra den första samhälls-nivån.

Lokalt engagemang stärker demokratinAtt arbeta i en lokal utvecklingsgrupp ochuppleva framgångsrik påverkan av den lo-

kala utvecklingen, breddar och stärker detlokala engagemanget ytterligare. På så sättbidrar det till ett ökat intresse för att deltasåväl i det lokala samhällets fortsatta ut-veckling, som i samhällets andra demo-kratiska institutioner, till exempel påkommunal, regional eller nationell nivå. I en tid då de politiska partierna tappatdet mesta av sin lokala förankring kan delokala utvecklingsgrupperna vara en bety-delsefull inkörsport för samhällsintresse-rade medborgare att gå vidare i ettpartipolitiskt engagemang.

Gör tankeexperimentet att alla bygderskulle kunna utveckla en lokal demokra-tisk första samhällsnivå med lokalt valdaledamöter. Tänk 5 000 lokala nämnder!Det skulle i ett slag ge 70 000 nya för-troendevalda och tillföra bygderna lokaltinflytande över den lokala offentliga ser-vicen. Samtidigt avlastar detta centralor-ten. Det lokala åtagandet skulle radikaltutvidga möjligheterna till delaktighet och inflytande inte bara på valdagen utanframför allt mellan valen. Och ge möjlig-heter till ett brett lokalt engagemang.

Självklart behöver den första samhälls-nivån ha ett eget legalt reglemente medklara regler för makt och ansvar, budget,valprocedur etcetera. Införandet av en nylokal samhällsnivå skulle kunna ha stöd i ettreglemente på motsvarande sätt som redanfinns för lokala organ (lokala nämnder)och vara lokalt efterfrågestyrt som för kom-munala folkomröstningar (folkinitiativ). Ettsådant reglemente för den första samhälls-nivån skulle utgöra en legal beredskap så attde bygder som vill kan införa en lokalnämnd i samarbete med sina kommuner.Svågadalsmodellen är den modell i Sverigesom lämpar sig bäst att utgå ifrån i utveck-lingen av en modern och hållbar strukturför den lokala nivån. Den knyter medbor-

35

garen, civilsamhällets organisationer ochdet offentliga samhället närmare varandra.

Lokal politisk och administrativ organisation främjar hållbarhetPolitikens roll måste vara att tillhanda-hålla möjligheter som underlättar ochstöttar utvecklingen av lokal organisering i hela landet. En lokal, demokratiskt styrdförvaltning med administrativa resurserför planering, samarbete och stöd till civil-samhällets föreningar ökar bygdens möj-ligheter till hållbar utveckling. Där kanmedborgarnas, civilsamhällets och det offentligas kunskaper och ekonomiska resurser samverka i nya former.

Detta är en reform som inte innebär storakostnader, utan omfördelar förvaltnings-mässiga, planeringsmässiga och ekonom-iska resurser. Med det är en omfördelning

som på ett mer påtagligt sätt skulle fåmänniskor att våga längta till de föränd-ringar en utveckling mot hållbarhet inne-bär, istället för att vara oroliga och räddaför dem.

Att våga satsa på den av oss föreslagnaförändringen i lokalsamhällets demokra-tiska och strukturella uppbyggnad ser visom den stora utmaningen. Fundamenteti en långsiktig hållbar utveckling är enlokal formaliserad samhällsstruktur somförenar människors engagemang och endemokratiskt styrd lokal administration.Vårt förslag med en ny lokal demokratisksamhällsnivå med befogenheter lika ellerstörre som Svågadalsnämnden, kommerpå ett positivt sätt radikalt förändra män-niskors möjligheter, och därmed ocksåderas vilja och engagemang, för att uppnåhållbara levnadsvillkor.

36

Frigör kreativitet och ansvarModellen ”Första samhällsnivån” visarhur en lokal hållbar utveckling skullekunna organiseras. Där går demokrati, fysisk planering och finansiering hand ihand med ideella, privata och offentliga(kommunerna är jätteviktiga!) resurseroch engagemang. Där samverkar civil-samhället med den representativa demo-kratins organisationer som en del i enetablerad demokratisk samhällsorganisa-tion. Det innebär en stor vinst för samhäl-

let om kunskapen, viljan och handlings-kraften både kan frigöras och formaliserasi ett ansvarsfullt lokalt utvecklingsarbete. Lokala utvecklingsgrupper och initiativbär nyckeln till en hållbar framtid därmänniskor lever i sociala, ekonomiska,miljömässiga och demokratiskt hållbarasamhällen. Där skapas också en konkretförståelse för hur man behöver agera inomflera områden samtidigt. Politikens rollblir att på den första samhällsnivån mötaupp med beslut och lagar som driver ut-

Första samhällsnivån på fem minuter

37

10Foto: Linn Hjort

vecklingen åt rätt håll – det långsiktigthållbara – för att möta framtidens utma-ningar. Det är den politiskt logiska konse-kvensen av Parisöverenskommelsen 2016.

En grundläggande struktur för lokal hållbar utveckling med lokal demokrati,fördjupad översiktsplanering och lokal finansiering som viktiga grundpelare skastötta det vardagliga arbetet liksom denlångsiktiga utvecklingen. Strukturen skavara enkel och begriplig och bygga vidarepå Sveriges historiskt starka lokala tradi-tion av självständighet och medborgarnasomfattande engagemang i föreningsliv ochoffentliga samtal. Det nya greppet är attsammanföra civilsamhällets arbete förbygdens bästa och den representativa demokratins form i en gemensam lokal direktvald nämnd. Medborgaransvaretblir då tydligare, mer direkt och stimulerartill engagemang.

Demokratins mål – växa som människaNär samhället förändras måste även demokratins former förändras, och det ärpolitikens uppgift att tillhandahålla enstruktur som gör att medborgarnas enga-gemang och kreativitet förverkligas. Demokratins främsta mål är att ge männi-skor möjlighet att växa till fria, värdiga och skapande, men samtidigt ansvarskän-nande individer. Ansvarskännande i detsamhälle de lever i, ansvarstagande infördess framtid. Demokrati innebär inte bara en mänsklig rättighet utan också en medborgerlig skyldighet.

Svågadalsnämnden är en kommunalnämnd inom Hudiksvalls kommun medansvar och skattemedel till en egen budgetför barnomsorg, förskola, skola, äldreom-sorg, fritid och kultur. Vidare arbetarnämnden med landsbygdsutveckling ochnäringslivsfrämjande åtgärder samt med

att utveckla former för närdemokratisktinflytande. Nämndens ledamöter väljs i allmänna val vart fjärde år, ett rent person-val utan politiska partier. Ledamöternakommer från Svågadalen. Ett mer demo-kratiskt sätt att arbeta finns inte, menadetidigare ordförande i Svågadalsnämnden,Sven-Erik Eriksson, om Svågadalsnämn-dens arbete. Enligt honom betyder den lokala förankringen att de har kunskap ochinsikt i de lokala förhållandena och att san-nolikheten för att de fattar bra beslut är stor.

Lokalt visionsdokument En fördjupad översiktsplanering som byg-ger på samarbete mellan lokalsamhälletoch kommunen är ett viktigt instrumentsom komplement till lokala utvecklings-och omställningsplaner. Det är en lag-stadgad möjlig plannivå under den obliga-toriska kommunala översiktsplaneringen.Den fördjupade planen får också en poli-tisk status genom att den ska antas av ettkommunfullmäktige. Planen kan ses somett lokalsamhällets visionsdokument ochsamla det mesta av det som kan finnas i enlokal utvecklingsplan eller omställnings-plan för hållbarhet. Den är också ett doku-ment som ska ange den huvudinriktningkommunen stakat ut för olika vardags-frågor som rör användning av mark- och vattenområden, byggnader och anläggningar.

På Kosteröarna startade arbetet med för-djupade översiktsplaner i protest mot enföreslagen områdesplan, där det rörligafriluftslivets behov var viktigare än de bo-endes. Första steget var en lokal studiecir-kel om Kosteröarnas framtid. Den leddetill ett samarbete med kommunen och enfördjupad översiktsplan som tog hänsyntill öbornas kunskap och levnadsvillkor. I studiecirklarna studerades öarnas kultur-

38

historia och nutidssituation och utifråndet togs en ny fördjupad översiktsplan frammed ett helt annat koncept än det myndig-heterna ville driva igenom. I stället för att till exempel se det traditionella odlingsland-skapet som ett potentiellt område avsattsom reservat för friluftslivet, lyftes deolika områdenas förmåga till produktionfram. Också principerna för bostadsbyg-gande kunde ges en ny inriktning.

Finansiering för hållbarhet En gemensam lokal finansiell infrastruk-tur är mycket utvecklande och hållbar förett lokalsamhälle. Det innebär att lokal-samhällets invånare och verksamhetersparar i en form som ger inflytande övervar pengarna ska lånas ut.

Den första samhällsnivåns kommunaladelegerade verksamheter finansieras självklart via den kommunala budgeten.Därutöver öppnas för nya typer av lokal finansiering i samverkan mellan offentliga,privata och ideella aktörer genom attskapa lokala finansiella kretslopp med lokalt inflytande. Pengar finns det egent-ligen ganska gott om. Det gäller att hittade rätta formerna och villkoren så att kapital i bygden också kan styras till lokalainvesteringar.

Lokalt ägda bygdebolag, alltså aktiebolagmed särskild vinstutdelningsbegränsning,värderar inte bara den ekonomiska avkast-ningen. Lika viktigt är sociala, ekologiskaoch kulturella värden. Den lokala utveck-lingsgruppen Röstånga Tillsammans upp-levde att de saknade en finansiell plattformför lokal utveckling. Genom att bilda ettaktiebolag, Röstånga Utvecklingsaktie-

bolag (svb), gavs bättre möjligheter attbinda kapital, resurser och arbetstillfälleni bygden. Bolaget har nu mer än 400 aktie-ägare, nästan 900 000 kronor i eget kapitaloch har köpt sju fastigheter. Det viktiga ärjust möjliggörandet, men också dynamikenmellan den sociala och finansiella mobili-seringen lokalt. Med mer kapital i aktie-bolaget ser ledningen möjligheter att till-sammans med banklån och gåva kunnagöra större investeringar i främst fastig-heter som gynnar bygdens utveckling.

Ny demokratisk samhällsnivå definierar makt och ansvarVad händer när orken tar slut, eldsjälenflyttar eller när projektfinansieringen upp-hör? Var finns då den lokala, demokratiskaorganisation som orkar driva arbetetframåt mot ett socialt, ekonomiskt ochekologiskt bärkraftigt samhälle? Hur kanlokalt viktiga initiativ och förslag för ensådan hållbar utveckling drivas vidare ochutvecklas? Förslaget om en ny demokra-tisk samhällsnivå – en lokal första sam-hällsnivå med tydligt definierat makt ochansvar – är en modell för hur medborgarei hela Sverige kan ges möjligheter till demokratiskt inflytande, påverka lokal-samhällets framtid och engagera sig eko-nomiskt i lokala verksamheter. Det kantyckas att de 5 000 lokala utvecklings-grupperna i Hela Sverige ska leva, som påolika sätt och i olika omfattning bidrar tilllokalsamhällets utveckling, borde räcka.Men det är inte tillräckligt! För att säkraett långsiktigt hållbart levande lokalsam-hälle behövs mer, det behövs en demo-kratisk och stabil första samhällsnivå somsvarar för kontinuiteten.

39

Urbaniseringen går snabbt. I hela världen.Inom EU-området är Sverige det land därinflyttningen till städerna går snabbast.Det betyder att befolkningen på densvenska landsbygden och i kust- och skärgårdsområdena kraftigt kommer attminska, samtidigt som klyftorna mellanrika och fattiga tilltar. Är den utvecklingenhållbar? Det vill säga i jämförelse med denomställning till en ekologiskt, socialt ochekonomiskt bärkraftig samhällsutvecklingsom Sverige genom Parisöverenskommel-sen 2015 – tillsammans med majoritetenav jordens andra länder – förbundit sig attarbeta för.

Vi som skrivit den här skriften om lokalutveckling tror inte det. Det kan inte varaförenligt med hållbarhet att den nationellasjälvförsörjningsgraden på mat successivtminskar samtidigt som stora delar av jor-dens befolkning inte har tillräckligt medföda. Jordbruket i deras hemländer an-vänds inte sällan för att producera matoch djurfoder som ska exporteras. Situa-tionen får en smått absurd dimension, när svenska bönder trots ett gynnsamt odlingsklimat inte använder sina marker.

I vår vardag, bland människor på lands-bygden och skärgården, upplever vi att

40

Författarnas slutord

Foto: elstudio.se

många tycker denna utveckling är orimlig.Man nästan skäms, för mycket av det ’dag-liga brödet’ importeras från länder där denegna befolkningen skulle behöva den bättre.Samtidigt försvinner den goda hembygds-känslan när man ser åkrarna ligga i träda,bostad efter bostad blir till salu liksommånga lokaler som förr användes för pro-duktion eller gemensamma aktiviteter. Nustår de tomma och förfaller i brist på under-håll, blir fritidshus eller i värsta fall måsterivas. I städernas inflyttningsområden råderden motsatta situationen. Här måste manbygga upp och ut; infrastruktur, bostäder,verksamhets- och gemenskapslokaler. Re-surser landsbygden redan har men som inteanvänts. Kan det vara hållbart?

Ute bland periferins människor diskute-ras och ventileras åsikter om innebörden i begreppet hållbar utveckling, om hur jordens uppvärmning ska bromsas. Mångaställer sig frågan: Det måste finnas en vägut ur den här icke hållbara situationen.Till stor del handlar det om att återupptaproduktion av mat och energi, men ocksåta vara på de förutsättningar som finns ibygden för produktion av olika varor ochtjänster. Det är orimligt och ohållbart attbyggnader, jordbruksmark, kunskaperoch idéer om utveckling inte används.

Det handlar också i högsta grad omsynen på ekonomi. I de lokalt ägda bygde-bolagen som växer fram ser vi början tillett nytänk. En helhetssyn på en hållbarekonomi där man värdesätter inte bara deekonomiska resultaten utan i första rum-met vilken nytta investeringarna leder till i form av sociala, miljömässiga och kultu-rella värden. Detta speglar mycket av skill-naden i synen på ekonomi mellan lands-bygdens och skärgårdens traditionella fö-retagare och ett globaliserat och kapitalis-tiskt näringsliv.

Men vem lyssnar och agerar? Var möterdenna vilja, denna önskan om att värnaför de sina och bygdens framtid ett poli-tiskt gensvar? Var finns politikerna närdetta diskuteras i lokala byalag eller sam-hällsföreningar? Var finns lokala, politiskamötesplatser där dessa frågor inte barakan föras samtal kring utan också leder tillen handling? Dessa politiska fora har re-ducerats på ett för den lokala demokratinmycket drastiskt och livsfarligt sätt. Somersättning utsätts vi i stället för olika populistiska rörelser, för förenklade verklighetsbilder att hänga upp vår oro på. I värsta fall fascism.

Under bara ett drygt halvsekel har politi-kens arenor förändrats mycket drastiskt.Jämfört med situationen efter andravärldskriget har ett stort antal kommunersåväl som folkvalda politiker försvunnit.Samtidigt har antalet medlemmar i deetablerade partierna minskat mycket påtagligt. Har vi verkligen en reell demo-krati? Det har blivit långt, alltför långt,både till kommuncentra som till samtalmed storkommunens politiker och tjänste-män. De senare är ofta strängt upptagnaoch har i många fall otillräcklig kännedomom situationen och människorna i denenskilda bygden för att förstå dess poten-tial för utveckling. Personer eller lokalaorganisationer som vill föra fram ett förslag eller ställa en fråga, hänvisas fördet mesta att skicka en skrivelse.

En annan möjlighet att framföra sinaåsikter är genom offentliga dialogmöteneller paneler. Dessa möjligheter i alla äramen det är ändå samma politiker där långtborta som många gånger fattar beslut sommänniskorna i bygden själva skulle kunnahantera på ett alldeles utomordentligt sätt.Det är här den första samhällsnivån be-hövs. Det är här den på sikt kan ge tillbaka

41

människor den självrespekt de behöverför att våga lita på sina egna krafter. Ettforum där deras åsikter kan tas på allvar,deras kunskaper och initiativkraft på ettdemokratiskt sätt utvecklas för lokalsam-hällets behov och utveckling. Och på siktställa om det för en hållbar utveckling.Det räcker om bara en bråkdel av de 3 000 -5 000 olika lokala centra som finns påsvensk landsbygd och i kust- och skär-gårdsområdet, fick ett lokalt politiskt ochadministrativt centrum för att visa hur enomställning är möjlig. Det skulle återgehopp och tron på framtiden.

Det handlar inte om att införa en helt nysamhällsordning. Att vara emot det somfinns. Det handlar om att insiktsfulla poli-

tiker tar vara på de möjligheter svenskkommunallagstiftning har till decentra-lisering och lokal planering samt att stöttamedborgarnas initiativ och företagsamhet.Utan att allt det Sverige uppnått eftervärldskrigen behöver brytas ner eller försvinna. Tvärtom. Att fortsätta ochförstärka det vi alla vill ha, fast på nya,hållbara villkor.

Den första samhällsnivån är ett demo-kratiprojekt grundat i en positiv syn påmänniskans vilja till långsiktigt och ansvarsfullt handlande. Det är när det helt nära kommer i samklang med det mer övergripande som allt blir möjligt.Det är om detta, egentligen rätt så själv-klara, den här skriften har handlat.

42

Ulla Herlitz & Hans ArénStyrsö & Koster

Januari 2017

Foto

: Ulla

Her

litz

Skriften Den första samhällsnivån visar en modell för hur lokaltarbete kan utvecklas och hur samhället samtidigt vinner hållbarabygder, ökad delaktighet och fördjupad demokrati. Modellen byg-ger på tre praktiska och beprövade exempel, inom lokal planering,lokal demokrati och lokal finansiering som utvecklats av boendeoch föreningar på Koster, i Svågadalen och i Röstånga.

DEN FÖRSTA SAMHÄLLSNIVÅN