__________ ~ HEMBYGDSJUL 1938

~ ET fanns under förraseklets början en konst-

när och författare vid namn JonasLinnerhjelm. Han var född på Elle-holms gård i Blekinge 1758. Sina stu-dieår tillbringade han i Lund ochUppsala. Som ung kom han sedan tillStockholm, där han lät inskriva sigi därvarande ämbetsverk, allt undertanke på framtida befordran. Detgick smått härmed. Han fick, i lik-het med så många andra, titel avkunglig sekter; men denna titel varicke mycket värd, enär den var utanlön. Efter sitt giftermål med en frö-ken Ehrenstråhle tröttnade han påhuvudstadslivet och bosatte sig påsin inköpta egendom Ebbetorp i när-heten av Kalmar. Därifrån företoghan sedan resor i olika delar av lan-det. Han var lika god konstnär somförfattare, och de gravyrer, varmedhan försåg sina reseböcker äro nu-

För Hembygdsjulav skriftställarenPehr Johnsson.

mera ur konstnärlig synpunkt meraeftersökta än både Thersners ochRichardts. Hans reseböcker som tillantalet äro tre, ha därför för närva-rande ett högt antikvariskt värde.

Med åren avancerade emellertidLinnerhjelm till riksheraldiker. Vidsin avgång erhöll han titel av kans-liråd, under vilken han är känd isamtida litterära och konstnärligakretsar. På Ebbetorp samlade hanett stort antal dyrbara tavlor samten boksamling, som både i storlek

fickan, och se med nyfikenhet blan-dad med vördnad på skådespelet.Josef, en gammal man med fåratansikte, tyckes vara den som dju-past fattar innebörden i det somsker. Han böjer sitt huvud i till-bedjande makt, och vi tycka oss hörahonom stilla sjunga: »Mitt hjärta,si, ho lades där i krubban ned!» Dethela ger med redbar ärlighet ochtrohet det rent mänskliga, men i detmänskliga känna vi en osynlig, he-lig, gudomlig närvaro.

Det är undret. Guds makt, godhe-tens makt, kommer till jorden i män-niskogestalt. Den stammar från enannan värld och talar icke dennavärldens tungomål. Här är den främ-ling, nu som förr, nu mer än någon-sin förr. Och dock kommer den hittill oss. Föl' att förnekas, förrådas,korsfästas och - segra. Det är und-ret, som skänker julen dess oförklar-liga makt.

(Eftertr. förbj.)

de

och innehåll var av stor betydenhet.Han avled 1829. Ur hans anteckning-ar om Karlskogabygden meddelashär några notiser.

Drevstad var ett dåligtviloställe men Högsåsengott ...

Det var lidet ut på aftonen innanvår resenär den 31 juli 1796 lämna-de Kristinehamn föl' att begiva sigvidare till Bofors och Karlskoga.Meningen var att han skulle över-natta på Drevstads gästgivaregård,men då han anlände dit fann han be-lägenheten sådan, att den verkadeföga inbjudande till övernattning.Vid nattens annalkande for han där-för vidare på sin färd. Vägen varelak, backig och sten ig. Skjutsbon-den gick först på med att det val' enprästman i staden, som försummadesin väglagning. Om saken var sannvar den ingalunda till hans fördel.Vägen löpte oavbrutet genom skogar.Endast då och då skymtades ett en-staka boningsställe, tills man vidHögsåsen fann en täckt belägengästgivaregård. Han började samti-digt märka, att han kommit i enbättre och lyckligare trakt. Naturenhade gynnat denna med både frukt-:" "'~

Vignettbilden visar en gammalgård i västra Kärne.

: .:

3

HEMBYGDSJUL 1938 _

Något längre bort försvann den iSvartälven, som utgjorde gränsskill-nad mellan Värmland och Närike.Dessa sträckte sig därefter förenadei sjön Möckeln, vilken över allt, frånvilket håll man än såg den, bibehöllcin täckhet. »Fälten utomkring ärouppodlade marker och livade av lant-mannens många och simpla hus.Höjder och dälder omväxla, och syn-kretsen slutes av skogbevuxna berg,som majestätligt höja sig. Sällan vi-sar sig det majestätiska och behag-liga så pittoreskt.

Sedan man en lång stund farit medåsyn av dessa härliga trakter, ovissom var ögat bör fästa sina blickarser man åter Imme älv, smal och for-sande djupt emellan höga bräddar,driva Immetorp-hyttan, som hörerunder nyssnämnda gästgivaregård.Trakten fortfar att vara pittoreskoch skön, och förenar dessa egen-skaper i jämn omväxling av vyer.Mitt ibland dessa vackra utsikterbryter en väg av åt höger till

Gammal bergsmansgård i Kar/skoga.

barhet och fägring. Visserligen lågden i skogens hägn men omgiven avåkrar och ängar samt vackra löv-skogar. »Vänlighet hos detta heder-liga bondfolk och ett stort, behagligtrum gjorde detta ställe särdeles be-ohagligt för mig, som var så starkt 1

behov av vila». Däri torde han hafträtt.

På backens sluttning mot vägenfann han en tegelugn. Vägen var härbetydligt bättre än i Kristinehamns-trakten. Den resande möttes ständigtav nya, tjusande utsikter.

Valåsen.Avenuen är utmärkt täck, genom

lika natursköna som frodiga ängaroch under skygd av de ansenligastelundar. Åt ena sidan är en ås, stän-digt varierad i former eller genomdess flora, till höger den vackrasjon. En klar sol upplyste fälten,emellan flyende, målande skuggor,som öka vyens behag. Regnstrålarkastades från höga moln och gjordeen högtidligt skön och verkligt rareffekt. Full av angenäm förtjusningöver all den sällsynta fägring, bådeden stilla och rörliga naturen visa-de, nalkades jag gården. Men himlenbetäckte sig hastigt. Regn börjadenu att forsa från skyarna, och jagmåste flykta in i ett skolhus, tills enleende sol åter upplyste denna skö-na trakt. Herrgården ligger högt ochman njuter ur dess ansenliga karak-tärsbyggning en intagande vy. Överen täck parterr o. åsens vackra slutt-

Karlskoga kyrka

var, i likhet med Kristinehamns,täckt med spån och försedd med ettspetsigt torn. Bredkegården var enlika snygg som välbelägen gästgiva-regård, den var belägen vid Karlsko-ga. Härifrån kom man in i en likavacker som underbar trakt. Vägengick fram över en ås, som var om-given av den vackraste lövskog. Denena ståtliga utsikten öppnade sigbredvid den andra. För resenärenvar det en enda njutning. Vägen pådenna ås var väl underhållen ochskakningen var obetydlig. Nedanföråsen såg han de frodigaste ängar,där djuren betade. Allt var en endalantlig idyll. Inime-älven gick därfram i mångfaldiga bukter, vilket påsitt sätt gjorde landskapet täckt ochromantiskt. Ibland gick hon fram ibukter över de gröna ängarna, iblandvar hon dold av buskar och lövträd.

Vid den skönaste morgon

for vår resenär därifrån. Det dröj-de icke länge förrän sjön Möckelnblev synlig med sina vackra uddaroch stränder, vilka varierade med sinfägring. Utmed vägen lag Boforsbruk, då tillhörigt löjtnant GustafSahlefelt. Därifrån hade man »dentäckaste utsikt. Något nedanför går-den löper Timsälven, som man på enfast bro passerar och driver där enstångjärnshammare. Strömmen for-sar mellan täcka bräddar och klip-por som mota dess sträckning, ökarörelsen, och den vita fradga, vilkendubbelt livlig lyser mot överskug-gande alar. Emellan deras kronor sesden vackra sjön, dit strömmenslingrande bukter rullar sig».

:Julklapps-tips!KAMERORRAMAR

AL B U MFORSTORINGAR

Speciatite : Foto-KINO-Projektion.

Fotomagasin.KarlskogaTelefon 539.

4

________________________________________________________ HEMBYGDSJUL 1938

Kar/skoga om'<ring 1880. (Efter en målning av Herman 5ö::lersten)

ning ses brukets tvenne stångjäms-hamrar i förgrunden. De resligastelövträd, som höja sig ur det doldadjup där strömmen forsar, skuggadessa byggnader och den vid älvenanlagda sågen och mjölkvarnen.Emellan och över deras kronor ochöver en skog av lätta björkar, somgradvis nedstiga ända ned till stran-den, ses sjön Möckeln och Svartäl-vens avlopp. De motsvarande strän-derna variera av lövskogar och äng-ar, och upplivas på högre eller lägrefält av herrgårdar och byar, tillsbakom så mycken samlad fägringuppreser sig en majestätlig berg-sträcka, icke kal och ohygglig, utani många etager beväxt med skog. TillKarlskoga kyrka är ock utsikt beva-rad. Denna är vunnen genom trädsfällning eller toppning, men så na-turligt, att konstens eller åverkansåtgärd icke stöter. Kyrkan står närastranden och dess byggnad, om ickevacker, var åtminstone landsmässig.Utmed ena sidan av gården är enfransk trädgård anlagd, och på höj-den ovanför älven är en annan ochfriare fägring, omgiven av stoltaekar, dem forrit iden planterat. Vidditgåendet passerar man över en högbro, varöver vägen även leder tillängar av förundransvärd bördighet.Ägaren, hovjurikaren von Hofsten ha-de berett allt detta genom det hus-hållningssätt, att gammal äng upp-tagits till åker. Han skördar då treår å rad hane därav, göder starktdet fjärde året och besår med råg ochhöfrö, varefter det får i sex år bäragräs. Omgången är således slutad påelva år. Härigenom har sädesåretproducerats ända till 24:e kornet avvete och 26:e av råg; men gödningenhar ock varit så stark att 4 il 5 tunn-land erhållit all spilIn ingen efternågra och 40 kreatur. Ur förenämn-da friare trädgård går man i en ljuv-lig park, där anlagda promenadvä-gar ömsom böja till ljuvliga lundar,där fåren tillbjuda vila, och åskåda-ren på en upprest pelare påminnesatt

den som vill nyttja landsbygdensnöjen

måste föra sinnets ro med sigömsom till strömmens brusande fall,där de driva de anlagda verken.

»Full av nöje över såmycken fägr ing».

Allestädes njuter man ljuvligtskygd, och på flera ställen finnerman otvungna växande lövsalar.Småningom föres man ned för denbetydliga höjden, och kommer överen prydlig bro vid foten av ett pit-toreskt fall. En sirr:.pel svartmåladstolpe med vit inskript ion förklarardär, huru väl ägaren vetat värderaden vackra naturen och ej velatbortkonstIa dess sanna fägring medonödigt, kanske ofta onaturligt ochsmaklöst prål:

Här sprutar ingen bild en bågigström till skyn,

som sällan sinnet rör, fast denförblindar syn.

Med nöje genomblickade jag par-ken, besåg de täcka nejderna än vi-dare genom ett skönt teleskop, ochnedsteg, full av nöje över så mycken

fägring, mot mycken politess e, tillmitt åkdon. Ofta såg jag mig vidavresan tillbaka, och detta bruk, somgenom sina 1.100 skepp ärligt smi-de är ävenså indräktigt, som det ge-nom läge, byggnad och bemötandevar mig behagligt, låg djupt i mittminne.

Sedermera genomrestes åter storaskogsmarker och ödeskogar ; docköppnade sig icke sällan utsikten tillvackra frodiga dälder eller kullar,och efter en tre fjärdedels mil pas-serades Willingsberg eller Funk-hammaren, fru Hofsten jämväl till-höriga. Här voro ytterligare ett parhamrar och ett par längre bort be-lägna hörde även under Valåsens.

Det föreföll honom särdeles ovan-ligt, att man allmänt var ute på hö-slåtter, oaktat det var en söndag.Detta syntes vid herrgårdarna såvälsom byarna och torpen. Helgdagenräckte icke tills middagen. Sedan på-gick över allt arbetet. Slåtterfolketbestod av muntra och glada bönderoch torpare, som voro belåtna medsin lott och glada över det goda re-sultat de erhöllo.

HASSES

(Eftertr. förbj.)

..al!

Vi ha massor av tipsoch vet vad HAN vill ha.

KARLS-ÅBY 117 TELEFON 1304