Nr 1 2012

Åarjelsaemien gærhkoeplaerieSørsamisk kirkebladSydsamiskt kyrkoblad

Døpefont avRandi Marainen

side 18

2

Svenska kyrkan måste vågase vad man gjort mot densamiska befolkningen, för attpå ett trovärdigt sätt kunnaarbeta för försoning medsamerna, säger Kaisa Huuva.Sedan december förra året ärhon kyrkans handläggare förarbetet med samiska frågor,stationerad vid kyrkokanslieti Uppsala.

Historien är viktig. Man kantycka att ”lapp ska vara lapp”-politiken, med nomadskolornaoch med en lagstiftning somförbjöd renskötande samer attbygga och bo i vanliga hus, lig-ger långt tillbaka i tiden. Enligtdet dominerande synsättet,som utformades och praktise-rades med bland andra kyrkansmän som pådrivande, var sameren underlägsen ras.

Detta är ett exempel på hurkyrkan bidragit till att samerfarit illa och till att många, föratt man känt sig mindre värdoch skämts, dolt att de är samer.

– Här kan vi se paralleller tillandra urfolk i världen, speciellti Nordamerika och Australien,där staterna praktiserat en assi-milationspolitik, där kyrkorvarit inblandade, som förmånga av offrens barn och barn-barn blivit ett nedärvt histo-riskt trauma. För att de härsåren ska läka måste man, närdet gäller samerna, grundligtundersöka kyrkans roll, sägerKaisa Huuva.

STARKA BAND TILL RENSJÖNKaisa är uppvuxen i Brommautanför Stockholm och har sinsamiska tillhörighet i Rensjön,tre mil norr om Kiruna, inomGabna sameby. Huuva är en släktmed många förgreningar, påsåväl svenska som norska sidan.

Kaisa har starka band till deplatser där hennes förmödraroch förfäder har vandrat, ochhon har formats av starkasamiska kvinnor; sin mor ochmormor och sin moster, gáibmiIngrid som inte längre är i livet.

– Jag är tacksam för de vär-deringar och den traditionellakunskap som jag har fått av

dem, och det är nog tack varedem jag fått mitt intresse ochmitt engagemang för samiskafrågor, säger hon.

Innan Kaisa i december bör-jade i Svenska kyrkan var honunder sex års tid först Same-tingets kulturhandläggare ochsedan dess avdelningschef förspråk, kultur och informations-centrum. Dessförinnan arbe-tade hon med samiska kultu-rarvsfrågor på det samiskahuvudmuseet Riddu DuottarMusea i Karasjok, Norge.

VÄXANDE ENGAGEMANGUnder en period innan honsökte tjänsten i Svenska kyrkangjorde hon flera resor som gavstarka intryck – som ekume-nisk följeslagare på Västban-ken, Palestina, och till Colom-bia, Bolivia och Brasilien. Honfick möta många människor,bland annat urfolk som ärmateriellt fattiga men andligtrika. Och med sig från resornafick hon ett växande engage-mang för rättighetsfrågorkopplat till existentiella frågor.

När hon var på Västbankenoch där berättade om densamiska situationen, med statligtoch privat intrång på marker ochmed regeringens ovilja att hittalösningar, blev det tydligt att detfinns en klar likhet med denpalestinska verkligheten.

– Givetvis lever palestinierunder ett värre och mycketvåldsammare förtryck, medmilitär ockupation. Men upp-

levelsen av att vara minoritetoch leva i vanmakt, där mångagånger hela din existens ifråga-sätts, är densamma. En annanlikhet är den okunskap och defördomar som både palestinieroch samer får erfara, sägerKaisa.

Hon kunde också se likhe-terna, när officiella företrädareför Sverige fortfarande pratarom att samiska marker har varit”ödemark”, ett slags ”terra nul-lus”.

– Samma koloniala retorikanvänder staten Israel för atträttfärdiga ockupation av Väst-banken. Så det är samma språk-bruk och samma slags mark-konflikt. Men metoderna frånden starkare parten för atthävda marken skiljer siggivetvis åt, säger hon.

Kyrkan spelar, säger Kaisa, enviktig roll för att bekräfta ochsynliggöra samer i det svenskasamhället. Många samer kän-ner sig trängda – av markkon-flikter, av regeringens passivi-tet, av utebliven ratificering avILO 169 (FN-konventionen omurfolks rättigheter).

– Svenska kyrkan skullekunna göra stor skillnad, sägerKaisa Huuva.

SAMERNA ETT URFOLKEn av de åtgärder Svenska kyr-kan ”lätt” skulle kunna vidta äratt tala om samerna som urfolkoch inte enbart som nationellminoritet, det officiellabegreppet. Visst har dagens

minoritets- och språkpolitikstor betydelse för samerna,bland annat för revitaliser-ingen av de samiska språken.

– Men samerna är mer än enminoritet, de är ett urfolk meden egen andlighet och teologi,med en tydlig relation till mar-kerna och med territoriellaanspråk, säger Kaisa. Ett tydli-gare erkännande från kyrkanssida av detta, skulle fungera för-sonande för den samiska befolk-ningen, säger Kaisa Huuva. Dess-utom skulle Svenska kyrkankunna berikas av samiska erfa-renheter av andlighet, kulturoch språk.

Sydsamerna är, genom att varaså få, en särskilt utsatt gruppmed ett av de mest hotade språ-ken. Svenska kyrkans fortsattaarbete med översättningar ochmed att synliggöra sydsamiskkultur och identitet är viktigt.

– Men kyrkan måste också påandra sätt vara extra medvetenom den här utsattheten, sägerKaisa Huuva.

Svenska kyrkan är inte skildfrån det övriga samhället. Lik-som i samhället i stort är kun-skapen om det samiska mycketlåg också inom Svenska kyrkan.Det är en stor utmaning, sägerKaisa, att arbeta för en höjningav kunskapsnivån såväl hos kyr-kans förtroendevalda som hospersonalen.

– Det samiska får heller intereduceras till något exotiskt ochfärgglatt. Samiska frågor måstearbetas in i Svenska kyrkansstrukturer. Det är i sig ett förso-nande arbetssätt, och det är denenda konstruktiva vägen, sägerKaisa.

BESÖKER STIFTENHon ser hon fram emot att fåmöta den samiska referens-gruppen och personalen viddet samiska resurs- och utveck-lingscentrum som håller på attbyggas upp i Härnösands stift,för att se vad som är viktigt attgöra och vad kyrkokansliet kanbidra med. Hon kommer påsamma sätt att besöka Luleåstift.

URBAN ENGVALL

Kaisa vill stärka det samiska i kyrkan

Kaisa Huuva.

FOTO

: MAG

NUS AR

ONSO

N

DaerpiesDierie Gieres almetjh!

Första sidan:

Randi Marainen, Nedre Soppero, har laget en døpefont. Selve dåpsfatet erlaget av massur-bjørk. Rundt kanten er det felt inn en ring av sølv medførste linje av salmen ”Tryggare kan ingen vara änn Guds lilla barnaskara”på svensk og samisk. Dåpsfatet står på en søyle av pleksiglass. Fra fatet gårdet røtter ned gjennom røret av pleksiglass og ned til gulvplanet. Se merom døpefonten på side 18.

FOTO: HANS OLOV UTSI

Orre saernieh: NyheterGieries almetjh!: Kära läsare!Noere almetjh: Barn, ungdomGuvvie: PorträttDoen jïh daan bïjre: Lite av varje

Guktie ussjedem: Hur jag tänkerÅssjalommesh: Tankar, andaktGie jïh gusnie årroeminie: Vem och varKultuvre: Kultur

Samiska ord i Daerpies Dierie

3

Alle prester i Nidaros bispedømmebør kunne si noe på sørsamisk i engudstjeneste, har biskop TorSingsaas foreslått på et prestemøte ihøst. Forslaget ble godt mottatt. Detkom bare et par innvendinger. Denene sa: det finnes ingen samer i pre-stegjeldet mitt.

I vinter var jeg til stede på et møtebiskopen skulle ha med alle prostenefor å drøfte hvordan denne tankenkan settes ut i livet. Vil alle prestenekunne si noe på samisk? spurte en avprostene. En annen svarte: presteneer jo folk som har arbeidet medmange språk. De har lest både eng-elsk og tysk teologisk litteratur og dehar arbeidet med både hebraisk oggresk. De må med litt trening kunnetilegne seg noen ord på samisk.

Da jeg første gang hørte at bisko-pen hadde foreslått at alle prester måkunne litt sørsamisk, tenkte jeg omt-rent slik som den gangen min kone

for mange år siden spurte meg: hvor-for lærer du ikke alle konfirmanteneen samisk salme? Alle ungdommer ien kommune som Snåsa bør kunneen sørsamisk salme! Og tanken minvar: det kan da ikke være nødvendig,for det har vi aldri gjort før. Jegkunne med andre ord ikke se for megden muligheten at alle måtte læreseg en hel salme på samisk!

Hvorfor får en mann, som ellersarbeider for at folk flest skal få størrekjennskap til samiske forhold, sliketanker? Jeg tror” tanken” kom rettfra ryggmargen og ikke fra det sent-ret i hjernen der rasjonelle tankerligger lagret. Rent refleksivt kom detfram arvet materiale fra den tid daalt samisk var mindreverdig ogskulle utraderes. Da måtte manfinne overlevelses-strategier for åoverleve som same. En overlevelses-strategi var: vi holder det samiske foross selv og viser det ikke fram der det

ferdes ikke-samer. Da provoserer viingen. Vi er som fjellbjørka, ble detsagt: vi bøyer unna når uværet raser.Vi må ikke provosere noen med detsamiske.

Rart ville det være om det ikke lig-ger lagret en porsjon skam også fraden tiden da fornorskning og for-svenskning var offisiell politikk iNorge og Sverige.

I en og samme kropp kan det altsåligge lagret både en vilje til å arbeidefor samisk språk og kultur og en”ryggmargsrefleks” som vil holde entilbake fra slikt arbeid.

Min kone og biskopen har ikkefått med seg en slik ryggmargsre-fleks. Derfor har de en større frimo-dighet enn jeg. Men fornuften mingleder seg over biskopens tanke omat samisk – om ikke mer enn eneneste linje — bør høres i alle kirkenei bispedømmet, for Nidaros er et bis-pedømme der det samiske skal ha en

naturlig plass. Enten det sitter ensame i kirkebenken eller ikke; det erfaktisk ikke avgjørende i denne sam-menhengen.

BIERNA LEINE BIENTIE

Alle prester bør kunne noe sørsamisk!

På norsk sida pågår den förstaomgången med samisk konfirmand-verksamhet. Det är utmärkt. Samti-digt har till exempel Sáminuorra (isamband med Ságastallamat iKiruna, se föregående nummer) frå-gat varför den samiska konfirmand-verksamheten inte kan vara gemen-

sam för de två kyrkorna. För samer ärdet väl Sápmi som är första prioritet,inte nationsgränser eller national-kyrkors gränser.

Det finns redan ett samarbete somhandlar om kyrkliga förrättningar,den här tidningen, fortbildning,informationsutbyte, musik – lokalt

också om till exempel barn- ochfamiljeverksamhet.

Men mera skulle kunna göras somett genuint samarbete utifrånSápmi-perspektiv. Det kunde handlaom konfirmandverksamhet, gemen-samt nätverk (samisk menighet),personella insatser, ungdomsarbete

utöver konfirmandverksamheten,körsång, mediautveckling, själavård,opinionsbildning …

Vad skulle vi kunna vinna? Vadhindrar oss? Vem tar initiativ?

URBAN ENGVALL

Tillsammans är vi starkare

4

Samisk matrevitaliseringvar huvudtema för åretsLopme Naestie i Funäsdalen.

Samisk matkultur är på väg till-baka, konstaterar arrangörernaav årets fest- och kulturdagar iFunäsdalen, Lopme Naestie.Fler och fler inser att den tra-ditionella kunskapen innehål-ler mycket som dagens männi-skor inte har råd att förlora.

Därför hade Laila Spiik ochGreta Huuva bjudits in för attdela med sig av sina erfarenhe-ter. Och de utnyttjades väl. LailaSpiik, samisk kulturarbetare,hade tre föredrag och två work-shops på tre dagar. De handladebland annat om naturens skaf-feri och om att laga till ochprovsmaka produkter fråndetta.

Greta Huuva, som är matlan-det-ambassadör för Sápmi, hölltre workshops: om örter isamisk mattradition, om tradi-tionell samisk matkultur ochom att skapa nya rätter av tra-ditionella råvaror.

LÅNA EN SPRÅKMENTORTill det intressanta mathant-verket hörde förstås ocksårestaurangverksamheten underkulturdagarna. Det var Häävi,

den samiska restaurangen iGlen, som stod för den inspire-rande menyn innehållandebåde tradition och förnyelse.Gott och vackert.

Samiskt språkcentrum fannspå plats för att informera omsin verksamhet. Där kunde densom ville låna en språkmentor inord- eller sydsamiska för attträna sitt språk.

Inget Lopme Naestie utanmodevisning! Sameslöjdmästa-ren Anna-Stina Svakko var till-

baka för att berätta om koder isamisk dräkt, från norr tillsöder. Och sedan blev det alltsåmodevisning med kläder desig-nade av Anna-Stina själv och avLajla Wilks och Lena Viltok.

Kvällen i Funäsdalens kyrkamed Sofia Jannok var en högtidför alla hennes beundrare. Detbjöds också andra kulturpro-gram av olika karaktär underdagarna. Band annat visade FiaKaddik bilder från Lapponia.

Barnen hade som vanligt fullt

upp med sagostunder, bakning,lassokastning, tidsresor ochmycket annat.

Ja, det går inte att nämna alltsom händer under LopmeNaestie. Den som inte varit medbör planera in ett besök nästa år.

URBAN ENGVALL

Stort intresse för samisk matkultur

Samiskelever ved Brekken, Rørosog Glåmos skoler hadde en flottduedtie-utstilling der de vistefrem noe av de de hadde laget iløpet av siste skoleår. Alleelevene har sydd seg hver sinskopmehke som de kan ha overskuldrene. Utstillingen ble vist iforbindelse med feiringen avSamefolkets dag 6. februar påKaffestuggu på Røros.

TEKST OG FOTO: MARGRETHEKRISTIN LEINE BIENTIE

Ungehåndverkere

Fra venstre: Jenny Kristine Dragsten Bendiksen, Glåmos; Laila Haugom Nordfjell, Røros; Aina HaugomNordfjell, Røros; Anna Nordfjell, Røros; Maijja-Krihke Brandsfjell, Brekken og Vanja Tørresdal, Brekken.

FOTO: MARGRETHE KRISTIN LEINE BIENTIE

Lopme Naestie, Funäsdalen.

5

Orre saernieh

Same-folketsdag iSnåsaAnne-Marja Joma viser at det erfint å svinge fort rundt med gapta.Samefolkets dag 2012 i Snåsa.

FOTO

: ANE

MARE

N SE

GGEN

G NO

RDFJEL

L

En prat- och sångglad skarasamlades på samernas national-dag i Offerdals församlingshem. De församlade sjöng psalmer på syd-samiska och började passande nogmed Gieries Hearra, Glädjens Herre.

Ett samtal uppstod om översätt-ningen av ordet Gieries. Ordet rym-mer inte bara glädje, det rymmeräven vänskap och kärlek.

– Vi vill i sångövningarna övaspråket med nya grupper, inte baramed barnen på förskolor och meddem som bor på äldreboenden, saMarianne Persson, samordnare i densamiska förvaltningskommunenKrokom.

Samlingkringpsalmer iOfferdal

– Nu går en gammal längtan i upp-fyllelse, att i församlingarna få övasamisk sång, sa en glad Gösta Berg-kvist.

Vad sångövningarna leder till vetman inte. I nuläget är det viktigastatt få träffas och sjunga på samiska.

Samma dag, den 6 februari, varmånga renskötare upptagna medrenskiljning i Långsådalen, Offerdal.Tråkigt nog har rovdjursskadaderenar setts i skiljningen, kunde när-stående berätta.

Ett liknade sångarrangemang har

i januari genomförts i Hotagen medflera ungdomar bland deltagarna.

TEXT OCH FOTO: CALLE WAHLSTRÖM

Språkträning med sång i Offerdal.

Nationaldagsfirandei Handöl

Den 6 februari firades samernas nationaldag i Handöl i en gudstjänst som hölls bådepå svenska och sydsamiska. Från vänster Phär Karpas, Inger Mattsson, Jon Sjödin.

FOTO: ÅRE FÖRSAMLING

6

Lohkehtæjja Anita DunfjeldAagård jïjtse learoehkidie gar-merde. Såårne guktie learohkhgærjajgujmie barkeme:

– Dah learohkh joekoen ead-tjohke jïh væjkele. Dah eensi-laakan dejnie prosjektinie bar-keme. Voestegh lin ussje-damme jïh tjaaleme man bïjresïjhtin tjaeledh. Dellie gelliemaana-gærjah lohkin. Numh-tie dah learohkh lïerin guktiemeehtin gærjah maanide tjae-ledh. Gærjah maanide tjueriehaelhkie lohkesovvedh. Dovnelustes jïh tjaebpies guvvieh aajhijven, Anita jeahta.

TJUERIEH GUARKEDHDan mænngan dah learohkhguvviedin. Naakenh dejstiejeatjah maanah guvviedin.

Gosse tjaelieminie, dellievihkielommes mujhtedh maa-nah edtjieh sisvegem guarkedh.Ij gïele åadtjoeh geerve årrodh.Manne aervedem fïereguhtegie saemien gïelesne tjaeliemi-nie, daajra ij leah aelhkie staa-ran tjaeledh. Tjaelijh tjueriehtjarke gïeline barkedh guktielohkijh dallah guerkiehtieh,Anita såårne jïh naemhtie gal-hkoe:

– Manne geerjene juktie lea-rohkh joekoen vïssjeles. Dahleah hijvenlaakan barkeme!

MEERKE KRIHKE LEINE BIENTIE,

SNÅSNINGEN MIETIE

Lene Sparrok, Anne-Marja Joma jïh Inga Emelie Joma. FOTO: ELLE IRMELIN BIENTIE AASVOLD

Ööhpehtæjjah Anita Dunfjeld Aagård jïh Liv Karin Joma, jïh learohkeLene Sparrok.

Alf Roger Sesseng Nordfjell, Tåamma Holm Bull, Anemaren SessengNordfjell jïh Hilje Kristoffer Jåma jïjtsh gærjide vuesiehtieh.

FOTO: ELLE IRMELIN BIENTIE AASVOLD

LearohkhmaanagærjahtjaalemeSaemien learohkh Snåasen noere-skuvlesne ovmessiemaana-gærjah saemiengïelesne tjaaleme. SaemiejÅålmegebiejjien dejtie orre gærjide vuesiehtin.

Samiskelevene ved Snåsa ungdomsskole har laget egne barne-bøker. De har jobbet flittig og iherdig gjennom hele prosessen.Dette har resultert i mange flotte barnebøker som ble presen-tert på Samefolkets dag i Snåsa.

FOTO: ANEMAREN SESSENG NORDFJELL

7

Ett nytt hjälpmedel, kallatOAHPA Åarjel!, för inlärning avdet sydsamiska språket lanserasnu i Sverige. Samiskt språk-centrum står för översättningentill svenska.

Programmen i OAHPA Åarjel! kanjusteras till olika teman och svårig-hetsgrader som automatiskt genererarnya övningsuppgifter. OAHPA Åarjel!består av flera program där man kanöva både ordförråd och ordböjningar.I flera av programmen kan eleven självbegränsa ordförrådet i förhållandet tillläroböcker och tema. Det är möjligtatt välja svenska, norska, finska ochengelska som hjälpspråk.

SYDSAMISK ORDBOKOAHPA Åarjel! består av följandeprogram: NUMRA – övningar påsiffror, klockan och datum; LEKSA –övningar på ord och ortnamn;MORFA – övningar på enstaka ordeller fylla i ord i meningar.

Det finns även en sydsamiskelektronisk ordbok som förstårböjda ord, Voestes Digibaakoeh. Denkan laddas ner gratis för Mac, Linuxoch Windows på: http://dicts.uit.no.

Kristina Nordling, ordförande förSametingets språknämnd, säger attdet är mycket glädjande att Samisktspråkcentrum översatt stora delar avprogrammet till svenska.

– Det underlättar för eleverna påsvensk sida att inte behöva lära signorska samtidigt som man försökerlära sig sydsamiska, säger hon.

SPRÅKBAD I SYDSAMISKALanseringen av OAHPA Åarjel!skedde i mitten av november i sam-band med Gïelebiesie, språkbadet i

Storlien för elever som läser sydsa-miska. Språkbadet anordnades avFylkesmannen i Nordland med stödfrån de samiska förvaltningskom-munerna på svensk sida. Ett 70-talungdomar från Sverige och Norgeoch flera samiska språklärare fannspå plats tillsammans med språkkon-

sulenter från Samiskt språkcentrum.Programmet OAHPA Åarjel! finns

på: http://oahpa.uit.no/aarjel.

KÄLLA: SAMETINGET.SE

Projekt omkönsnormerSáminuorras projekt QueeringSápmi söker nu kontakt medsamer som vill berätta omsina liv.

Ett av de projekt den samiskaungdomsorganisationen Sámi-nuorra driver kallas QueeringSápmi. Det ska bygga på livsbe-rättelser från en minoritet iminoriteten. Syftet med projek-tet är vidga bilden av vad samiskidentitet kan vara – både blandsamer och icke-samer.

I grunden handlar det om attmänskliga rättigheter ska gällaockså för personer med andra nor-mer än de dominerande, främstvad gäller könsidentitet, sexuellidentitet och jämställdhet.

SÖKER KONTAKTProjektet söker nu kontakt medintresserade deltagare, samersom vill berätta om sina liv ochsin kamp. Hur är det att brytamot normer i Sápmi, att ha entill exempel en annan könsiden-titet än den dominerande? Kanolika identiteter krocka medvarandra eller kan de berika?Vilket utrymme finns det attbryta mot förhärskande normeri ett samhälle där traditionen ärså stark och viktig som i detsamiska?

BRETT SAMARBETEProjektet, som drivs av Sáminu-orra och Ögonblicksteatern iUmeå, finansieras av Länsstyrel-sen i Västerbotten, Nordic cul-ture fond och Region Västerbot-ten och samarbetar med en radorganisationer och institutioneri Sápmi.

Den som vill veta mer eller villdelta kan kontakta queeringsapmi@gmail.com. Mer information finns också på www.saminuorra.org.

URBAN ENGVALL

Fotnot: Queer är ett begrepp förett sätt att se på samhället genomatt ifrågasätta normer, framför alltkönsnormer och sexuella normer.Queer är ett förhållningsätt somkritiserar heteronormen. Källa: Wikipedia.

Nytt språkhjälpmedel!

Johan Martin Stenfjell och Felicia Lövfgren, unga ledare på språkkurs, var meddå OAHPA lanserades under samlingen i Storlien.

FOTO

: MAR

GRET

HE K

RIST

IN L

EINE

BIENT

IE

Från vänster: Ellinor Marie Brandsfjell, Piere-Åvla Brandsfjell, Sol Angelica KråikBergström och läraren Maria Ripa använder det nya läromedlet.

Jovna Z. Dunfjell lea gærhkoe-musigkere. Tråantesne årromeminiegusnie dovne klassisk laavlomh jïhgærhkoe-musigkem lohkeminie.Desnie aaj åårgelem göökte åålme-ginie spealede. Dah göökte leah Ran-heim åålmege jïh Chalottenlund.

Daelie Saemien gærhkoeraerie leabeetnegh-viertieh noeride vadteme.Saemien gærhkoeraerie noere sae-mide eevtjie skuvlesne "gærhkoe-faagh" lohkedh. Numhtie Jovna jïhgolme mubpieh learohkh fïereguhte

20.000 kråvnah åadtjoejin. Dah jeat-jah luvlie- jïh noerhte-Saepmestebåetieh.

– Aervedem manne leam voestesåarjelsaemie gie beetnegh-viertiemgærhkoste åadtjoem. Ij gåessieaerebe naan åarjelsaemie gie dovnelohkeminie jïh gærkosne barkemi-nie. Dan åvteste manne joekoengeerjene. Jïh daate vadtese mannemmadtjelostoe, Jovna soptseste.

MEERKE KRIHKE LEINE BIENTIE

Beetnegh åarjelsaemien gærhkoe-musigkerasse

Jovna Z. Dunfjell er en av fireungdommer som har fått tildeltet stipend fra Samisk kirkeråd.Stipendet deles ut til samiskta-lende som tar en kirkelig utdan-nelse til tjeneste i den norskekirke. Jovna studerer både klas-sisk sang og kirkemusikk, i tilleggtil at han jobber som organist i tomenigheter i Trondheim.

Noere almetjh

FOTO

: PED

ER K

RIST

IAN

BIEN

TIE

AASVOL

D

88

"Skal holde foredrag omsamerne i aften i Mad og Tro"sto det å lese på Hanne Moes-gaard Skjesol sin Facebook-sta-tus på Internett. Vennen herhjemme i Norge smilte oghumret litt for seg selv. Nåskulle de sannelig få en skikke-lig innføring om sørsamer der iDanmark! Det danske folket eret folkehøgskole-folk, de villære hele livet. Derfor har defleste sogn en kveld i månedenmed foredrag. I sognet derHanne har prest spiser de mid-dag sammen før foredraget:"Mad og Tro".

"Skal holde foredrag omsamerne i aften i Mad og Tro"sto det å lese på Hanne Moes-gaard Skjesol sin Facebook-sta-tus på Internett. Vennen herhjemme i Norge smilte oghumret litt for seg selv. Nåskulle de sannelig få en skikke-lig innføring om sørsamer der iDanmark! Det danske folket eret folkehøgskole-folk, de villære hele livet. Derfor har defleste sogn en kveld i månedenmed foredrag. I sognet derHanne er prest spiser de mid-dag sammen før foredraget:"Mad og Tro".

DANSKE I SAMELANDHanne er nå prest i Mou sogn iDanmark. Sine første preste-århadde hun i Norge. Hanne komi sin ungdom fra Danmark tilNorge, giftet seg med Sveinungfra Trøndelag og gjorde ferdigsitt teologistudium. Som nyut-dannet prest tok hun fatt påjobben som sogneprest i Snåsai 1998. Da hadde sørsamepre-sten Bierna Leine Bientie gåttfra å være Snåsa-prest til å blisørsamenes prest. Men sitt eng-asjement for samene haddeHanne allerede fra flere år tid-ligere.

Jeg skrev oppgave om for-norskningen blant kvener, for-teller hun. – Det å være i mind-retall opptok meg. Selv var jegjo også i mindretall i Norge. Jeghadde et annet språk (dansk),

slet med å forstå den norskehumoren og savnet å kunnebruke av det som var mitt.

NYE SPRÅKMed en slik erfaring haddeHanne grunnlag for å kunnegjøre et godt arbeide også blantsørsamene. Hanne snakker etperfekt norsk, ja, faktisk trøn-dersk. Etter hvert lærte hun segogså å bruke sørsamisk i guds-tjenesten. Men det var ikke barelett. Hun tok nybegynnerkurs isamisk. Likevel følte hun at hunikke hadde nok språklig erfaring,noe holdt henne tilbake fra å taspråket i bruk. Hun hadde en"fintfølelse" overfor det samiskefolket: ville de like at hun tokspråket deres? Kanskje ville deføle seg latterliggjort? Nei, hermåtte mer øvelse til, tenkte hun.

– Jeg spurte flere etter hjelp,men opplevde at de jeg spurtetrakk seg unna. Det ble til sluttStig Dunfjell som hjalp meg.Han leste inn Aehtjie mijjen påkassett til meg. Og jeg øvde ogøvde! Så kom konfirmasjonsda-gen da jeg for første gang våget åbruke språket; jeg ledet menig-heten i Fadervår på sørsamisk.Etterpå kom folk og spurte megom jeg snakket sørsamisk. Devar fornøyde, og det var bra! Jeghadde fått tillit blant folket nårde opplevde at uttalen min varrett og at jeg hadde gjort det påen verdig måte.

Hanne forteller rolig og noealvorlig om denne erfaringen.Hun legger til at hun vet atnoen var uenige i at "ikke-samer" skulle lære seg samisk.Men hun trøster seg med athun "tok ikke språket fra dem".Så ler hun og forteller omførste gangen hun lyste velsig-nelsen på sørsamisk:

– Det var dåp. Ja, det var fak-tisk Bierna sitt barnebarn somble døpt. I slutten av den guds-tjenesten overraska jeg Biernamed å lyse velsignelsen påsamisk!

Hanne er nok den første"ikke-same" som har brukt sør-

samisk i gudstjenesten i dissetraktene.

KULTUREN I FORKYNNELSENHanne er en modig og varm-hjertet kvinne, en riktig fore-gangskvinne. Hun har en tydeligKristus-forkynnelse som skinnerklart gjennom i alt hun gjør. Oghun er svært opptatt av kulturensbetydning i forkynnelsen. Detteer nok en arv hun har med seg fraDanmark sin egen Grundtvig,folkehøyskolens grunnlegger.Hun elsker "den gode historien"og er opptatt av at våre røtter skalbrukes i forkynnelsen.

Den leseren som har godhukommelse, husker kanskjeSamefolkets dag i Snåsa kirke i2001 (Daerpies Dierie 1/2001:"Velsignelse på sørsamisk, joikog gievrie"). Jonhild Joma joi-ket, Albert Jåma brukte giev-rie/tromme og Hanne var prest.Hun husker godt at de måttetenke meget nøye igjennomopplegget på forhånd:

– Noen ville jo påstå at "det erdjevelens verk" vi tar inn i kirkanår vi skulle bruke gievrie. Dess-uten hadde vi påstanden om at"nå vil de (kirka) ta fra oss giev-rie også", og bruke den i kirka...Vi snakket både lenge og nøyesammen før vi bestemte oss forå gjennomføre dette. Og detble så fint! sier Hanne - sommåtte tåle ganske mange presse-oppslag etter denne gudstje-nesten. Daværende leder iSamisk kirkeråd, Ole MathisHeatta, uttalte seg positivt imedia både om bruk av joik oggievrie i gudstjenesten. Detkjentes sikkert godt midt oppialle kritiske utspill som særligkom fra nordsamisk område.

PRESTE-STOLAER MED TINNTRÅDBRODERIER– "Presten bærer sørsamisk stolaover skuldrene", står det i Daer-pies Dierie fra denne gudstjenes-ten. Kan du fortelle om dinesamiske stolaer?

– Jeg var jo ny prest og skulle gåtil anskaffelse av stolaer. Da ville

jeg ha sørsamisk stola, jeg var joprest i sørsamisk område. Ogsåangående dette var det nok fleremeninger. Jeg forhørte megomkring og fikk Martha Jåma tilå sy en grønn stola til meg. Den erbrodert med tinntråd, men det erikke noe typisk samisk kors påden. Denne henger nå på loftether i Danmark. Vi bruker jo frem-deles den gamle sorte preste-kjolen her, den med hvitpipekrage.

Når Hanne forteller om dennegrønne stolaen, får vi forståelsenav at hun er mer stolt av den nestestolaen hun fikk seg. Også denneble sydd i tinntråd av MarthaJåma. Den nyeste stolaen er lillamed meget vakre typiske sørsa-miske kors.

– Dette er skikkelige kors, smi-ler Hanne.

Denne lilla stolaen har Hannegitt til Snåsa menighet, med etsterkt håp om at den blir myebrukt.

FØRSTE MØTET MED SØRSAMISK KULTUR– Jeg syntes det var så spen-nende å møte Bierna. Da jeg varstudent i Oslo, kom han til Teo-logisk fakultet. Han fortalte omgudstjenester i låavtege/teltet.Vi fikk høre om de ulike ste-dene i låavtege og om det hel-lige rommet der. Da vi fikkhøre om feiringen av nattver-den og utdelingen av kjøtt ogblod i låavtege, ja, da var jeg såbegeistret! Da visste jeg ikke atjeg noen år senere selv skulle fåvirke i en sørsamisk kultur.Tenk så mye spennende jeg fikkoppleve, Bierna heiv meg jo utiså mye! Heldigvis kunne jeg all-tid ringe til ham for å få denhjelp og støtte som jeg trengte.Karin Eline (Hartviksen, orga-nist i Snåsa) kunne jo også altdette, sier en fornøyd Hanne.

DE GAMLE HISTORIENENår Hanne holder sine foredrag"om samerne" blir det myereinsdyr, snø og samedrakter.Folk vet så lite om samene. Men

Hanne prest - med et varmt

9

hjerte for det sørsamiskenår hun forteller videre omsamekulturen, har hun også enspesiell baktanke: hun vilbelyse kulturens betydning fordet livet vi lever. Hun utfordrersine tilhørere på hva som fak-tisk ligger i den danske kulturen.Slik blir det også mye snakk omgamle sagn, salmer - og selvføl-gelig den store salmedikterenGrundtvig. Hanne blir ivrig nårvi snakker om kultur og kristentro. Hun er en engasjert samta-lepartner og får følgelig høremange gode historier. Noen avdem får tilhørerne del i når hunholder sine predikener.

– En god historie blir aldriutbrukt, sier Hanne og påstårat bruken av lokal-historienikke er kirkens sterkeste side.

– Vi har så mye vi kan undreoss over, for eksempel: hvorforhar einebæret kors på seg? Eller:hva for en fugl er det Grundtvigtenker på salmen "O kristelig-het"? (se egen rute). Grundtvigelsket de gamle historiene. Hanbrukte dem for å gjøre evange-liet forståelig for danskene; dissebildene åpner for nye dimensjo-ner i gudsbildet vårt. Dessutenpreger de gamle historiene ossmer enn vi faktisk vet om,påstår Hanne. Det er all grunntil å stole på observasjonen hen-nes. Hun har snakket med

mange i både glede og sorg, sliker hun etter hvert blitt enkvinne med djup innsikt i hvasom rører seg i et menneske.

NATUREN SOM INSPIRASJONS-KILDEDanmark er et flatt land. Hannesier at samer og nordmenn haren viktig ting felles: opplevelsenav naturen. Denne overveldendefornemmelsen av å være liten iGuds store skaperverk, den fin-ner man ikke i Danmark. – Damå vi i tilfelle langt til havs! lerhun.

– Den nærheten dere i Norgehar til naturen, den kan virkeliginspirere alle. Det er så vakkert!sier Hanne.

Hun har begeistringens nåde-gave, denne kvinnen.

TEKST OG FOTO: ANNE-GRETHE LEINE BIENTIE

Se på salmen "O kristelighet"(Norsk salmebok nr 853), vers 3:

"Lykksalige land... hvor blom-sten ei visner, hvor fuglen ei dør"

Dette er noe Grundtvig harfra Haddings-sagnet i Saxo-krø-niken. En kvinne dukker oppgjennom golvet med en friskblomsterbukett midt på vinte-ren. Hvordan kan slikt gå an? Jo,kvinnen viser vei: de kommertil en høy mur hvor de ikke kan

komme over. Kvinnen tar da enhane, vrir halsen om på den ogkaster den over muren. Da kande høre den gale; den var blittlevende igjen. Her har vi etoppstandelsestegn fra et gam-melt sagn. Grundtvig brukerbildet i sin diktning – og visynger om dette den dag i dag!Kunsten tar kulturarven i brukog gir oss flotte bilder å synge.

I vers 5 står det:"Lettvingede håp... å, lån ossden fjærham som Ånden deggav"

Grundtvig bruker mange bil-der fra gamle sagn og mytologi.Bildet om "fjærhammen" erhentet fra Freja sin fjærham,den gjorde at gudene kunnereise over store og nærmestumulige avstander på kort tid.Om de trengte det, kunne de

gjemme seg som fugler - sidende altså hadde tatt på segfuglens "fjærham". Slike bildersom dikteren her bruker, gir ossgode bilder å tenke videreomkring. Guds rike er sanneligikke av denne verden, Den hel-lige Ånd kjenner ikke våregrenser. Ånden farer dit denvil...

Hanne om Grundtvig sine salmer:

OM HANNE

• Hanne Moesgaard Skjesol• gift med Sveinung

Moesgaard Skjesol• 3 barn: Fride (15), Halvdan

(12) og Bjarke (9)• prest i Mou sogn, Jylland i

Danmark• gleder oss med innsiktsfulle

og engasjerte innlegg på Facebook (Internett)

• speider-leder• er god på sørsamisk liturgi• elsker gode historier• synger gjerne, i kor og solo• danser salsa hver torsdag• er bekymret for demokratiet

i Egypt og forfulgte kristne der• sitat: "I betragtning af, at jeg

kun arbejder søndag formid-dag, synes jeg min fritid bliver booket rimelig godt op".

Guvvie

10

Høyskolen i Nord-Trønde-lang (HiNT) ønsker å styrkefagkompetansen innen sør-samiske språklige emner.Det vil bli utlyst en stipendia-tstilling i sørsamisk språk forsøkere som ønsker å ta doktorg-rad (PhD). I dag har HiNT etfagmiljø innen sørsamisk sombestår av en språklærer i 50%stilling, en språklærer som job-ber som timelærer samt en pro-fessor i musikk. I tillegg harHINT ansatt en prosjektlederfor sørsamisk satsning i 50%stilling.

HiNT ønsker å styrke kompe-tansen og kunnskapsutvik-lingen innen sørsamisk språk ogdenne stipendiatstillingen er etledd i dette arbeidet.

Stillingen er aktuell for søkeresom ønsker å fordype seg i sørsa-misk språk, forske på dette språ-ket samt være med i teametknyttet til sørsamisk vedhøgskolen. Arbeidssted vil væreHiNT, Levanger.

Stipendiatstillingen har envarighet på fire år, der 25 % erforbeholdt undervisning ellerandre oppgaver ved høgskolen.

KILDE: PRESSEMELDINGHINT FEBRUAR 2012.

Både Samisk kirkeråd / Sae-mien Gærhkoeraerie (SGR) ogSamisk menighetsråd i sørsa-misk område (SÅR) haddehåpet på økte bevilgninger påstatsbudsjettet . Men verkensørsamisk språkarbeider somSamiske kirkeråd ønsket seg ogfull stilling for daglig leder isamisk menighet kom med påstatsbudsjettet.

INGEN SATSNING PÅ SØRSAMISK SPRÅKSGR var så godt som sikre på atdet ville komme bevilgningertil sørsamisk språkarbeider.

Derfor ble det lyst ut en deltidsprosjektstilling allerede i 2011.Margrethe Kristin Leine Bien-tie ble tilsatt i denne stillingen.

– Men det kommer et nyttstatsbudsjett om ett år. Om detikke ble penger til dennestillingen i 2012, så må det velbli i 2013, sier Margrethe Kristinsom vet at SGR har funnetpenger på eget budsjett til endeltidsstilling fram til april.

PROBLEMER FOR SÅRNidaros bispedømmeråd haddeprioritert på sin ønskeliste tilstaten en helstilling for daglig

leder i SÅR. Men ønsket om enhelstilling ble ikke innfridd.SÅR må derfor fortsette meden daglig leder i halv stilling.

– Dette er svært uheldig, sierden valgte lederen i SÅR, Sig-fred Jåma. – Hadde vi fåttpenger, så kunne vi ha lyst ut en100 % stilling nå når JeanetteVilks slutter i stillingen somdaglig leder. Og vi har sett at enhalv stilling er for lite. Det erfor mange oppgaver som bareblir liggende.

BIERNA LEINE BIENTIE

Sydsamiskbarnboks-tävlingGaaltije-projektet Baakostebaakose vill bland annat med-verka till att få fram flera bar-nböcker på sydsamiska. Därförhar man utlyst en barnbok-stävling. För den som vill varamed börjar det nu bli bråttom.Slutdatum är framflyttat till29 april.

Stipendiat i sørsamisk

HiNT, Noerhte-Trööndelaa-gen Jolleskuvlen lea sjïeredïedte, åarjelsaemien gïe-lem nænnoestidh. DaelieHiNT stipendiatem ohtse-deminie. Ohtsedæjja tjuaraHiNT sne njieljie jaepiehbarkedh. Barkeme-sijjie leaLevangerisnie, Noerhte-Trøndelagesne. Daelie gellielohkehtæjjah HiNT sne sae-mien aamhtesigujmie bar-keminie dovne gïeline,musigkinie jih provsjektine.Ohtsedæjja edtja dej ektinebarkedh. Jis sïjhth vieliedaejredh, dellie maahtahHiNT em gihtjedh.

Statsbudsjettet – en skuffelseStatsbudsjettet for 2012 ble en skuffelse for sørsamisk kirkeliv. Håpet om sørsamisk språkarbeider og helstilling for daglig leder brast.

Samebyplanerar ge ut bokTåssåsens sameby planerar attskriva och ge ut en bok omsamebyns historia. Kommun-styrelsen i Berg har föreslagitsbevilja ett anslag på 200 000kronor till bokprojektet. Peng-arna ska, enligt förslaget, tas urdet statliga anslaget för natio-nella minoriteter.

KÄLLA: ÖSTERSUNDS-POSTEN

Nyligen genomförde Kro-koms kommun i Jänsmässhol-men för första gången ett syd-samiskt språkläger för vuxna.Med hjälp av sydsamiskta-lande lärare förväntades delta-garna få igång ett vardags-språk. Men undervisningenskedde inte på traditionelltsätt utan mera lekfullt.

– Det blev en helg då delta-garna verkligen fick bada i detsydsamiska språket, sägerMarianne Persson, samisksamordnare i Krokoms kom-mun.

KÄLLA: ÖSTERSUNDS-POSTEN

Språkbadför vuxna

Marianne Persson.

FOTO

: BIERN

A LE

INE

BIEN

TIE

11

Ingvald P. Jåma, Verran, har fåttKongens fortjenestemedalje isølv for sin innsats som formid-ler av samisk kultur.Det var avtroppende ordfører i kom-munen der Ingvald Jåma bor, FrankChristiansen, som fikk den hygge-lige oppgaven å overrekke medaljen.I sin tale berømmet han IngvaldJåma for hans store innsats for å sprekunnskap om sørsamenes liv og

levesett. I mange år har han ogsåregistrert samiske kulturminner påFosen-halvøya.

HISTORIEFORTELLERI mange år var Ingvald Jåma med påå drive en leirskole i Sela, midt i detområdet han og familien drev medrein. Mange barn og ungdommerfikk der en levende innføring isamisk levemåte. Ingvald fortalteom reindrift, bruken av planter og

vekster til mat og medisin, og omgamle samiske boplasser og steds-navn. Barna fikk være med ut i ter-renget og lære. Ordføreren frem-holdt spesielt hans arbeid med å sprekunnskap til barn og ungdom.

KILDE: HTTP://WWW.T-A.NO

Kongens fortjenestemedaljetil kulturformidler

FOTO

: ANN

E-GR

ETHE

LEINE

BIENT

IE

Årets svenska skyddsjakt påvarg får inte bli en maskeradlicensjakt.

– Vi kommer inte att tveka att drivaärendet till EU:s domstol om Sverigeinte följer unionens regler, sägerEU:s miljökommissionär JanezPotocnik.

Naturvårdsverkets beslut omskyddsjakt trädde i kraft för någraveckor sedan. Totalt får 32 vargarskjutas, varav 25 i Mellansverige och7 i Jämtland.

Janez Potocnik välkomnar attlicensjakten på varg har stoppats i år,men han påpekar att Naturvårds-verkets riktlinjer för skyddsjaktenkommer först i juni.

– Det vore logiskt om den sominför skyddsjakt på varg också harklara regler för hur den ska se ut,säger Janez Potocnik.

Det kan finnas risk att regionalamyndigheter gör olika bedöm-ningar. Att döda problemvargar ärmöjligt bara om det inte finns någraandra lösningar.

Nyligen valde Länsstyrelsen iDalarna för första gången attutnyttja möjligheten att självbesluta om skyddsjakt. En varg irenskötselområdet skulle få skjutas.

KÄLLA:DALARNAS TIDNINGAR

Doen jıhdaan bijre

Psalm i vårfrudagstid

Se solen stiger hög och klar.En vårvind över fjället drar.

Den väcker bäckens sorl på nytt.Guds stora nåd har inte flytt!

På skaren springer ripan lätt.Renkalven vänder sig nu rätt

att födas snart till denna värld.O Gud, var med på livets färd!

Du som Guds kärlek till oss bär,ge liv åt allt som fruset är.

Gör slut på själens vinter lång.Maria, sjung för oss din sång!

(Melodi: Svenska psalmboken 185)

BO LUNDMARK

Ingvald P. Jåma.

EU granskar svensk vargjakt

12

For noen uker siden var jeg påbesøk i byen, i Trondheim. Detvar råkaldt og glatt. Vanskelig åholde balansen på glattisen.Heldigvis greide jeg å kommemeg framover uten å falle.

Utenfor Vår Frue kirke sto enmann og hutret og frøs menshan drakk av ølboksen sin.”Åpen kirke” sto det på plaka-ten bak ham. Han ville velkvitte seg med ølboksen førhan gikk inn. De har vel sineregler der inne.

Fint å være i Vår Frue kirke,forresten. Sist vi var i Trond-heim, stakk vi innom ”Åpenkirke” og tok oss en kopp kaffe.Til kaffen fikk vi deilig på-smurt baguette med roastbeaf!Stolte bød de oss av brødfatet.Dette var noe de nettopp haddefått inn fra en restaurant. Tilgratis utdeling. Fra vår plasserved ”kafé-bordet” så vifolk kommeog gå. Noenvirket vel-dig sultne;de kom inn,fikk seg mat og spiste den grå-dig stående ved døra. Og før dehadde fått tygget ut, så fór de utav kirka igjen i samme fart somde kom inn. Andre satt fordy-pet i lavmælte samtaler her ogder. Atter andre satt alene -som om de ventet på noen. Detvar i det hele tatt mye somskjedde inni denne åpne kirka.

Framover i kirkebenkene satten og annen for seg selv. Enstille stund, kanskje en bøn-nestund? En kvinne tente lyssammen med barnet sitt. Jegkjente en lun og god stemning.Det var godt å være i dennekirka sånn midt på dagen. Vihadde nesten ikke lyst til å gå utav den igjen.

Jeg kikket bort på mannenmed ølboksen igjen og så hamstappe den tomme bokseninnunder jakka si. Han åpnetden store kirkedøra og haltetinn. Skulle jeg også gå inn og taen kopp kaffe? Nei, det ble til atjeg gikk videre.

Like etterpå begynte kir-keklokkene å slå. Fin lyd! Jegvar kommet inn i en butikk.Ding-dong! Ding-dong! Såhørte jeg at kirkeklokkenekalte: Kom-kom! Kom-kom!

Jeg smatt ut av butikken ogsmåløp raskeste vei bortover tilVår Frue kirke. ”Andakt mednattverd kl 14” sto det på kirke-døra. Akkurat idet jeg lukketdøra bak meg, sluttet klokkeneå slå.

Bakerst i kirka sitter folk vedbordene og drikker kaffe og spi-ser. Framover sitter også i dag

noen her og der spredt i kirke-benkene. Helt der framme erpresten i prestekjole og ti-fem-ten mennesker sitter rundtbrennende små stearinlys. Vak-ker meditativ pianomusikk led-sager meg oppover kirkegolvet.

Jeg setter meg ved siden av enmann på min egen alder. Hansmiler og nikker til meg. Ikkebare én gang, men sikkert sjuganger. Jeg smiler og nikker til-bake. Like mange ganger somham. Slik blir vi på en måtekjenninger fra første stund,han og jeg. Presten snakker.Vennen min nikker og nikker.Ja, så nikker jeg litt forsiktig tilpresten, jeg også. ”Jesus frånNasaret går här fram”, syngervi. Jeg synger ihvertfall. Ven-nen min... ja, hva gjør han? Detkommer lyder fra ham. Ikkehele tiden, men sånn spredtutover i hele salmen. Det følessom om han nikker med stem-men sin, det er godlyder hankommer med. ”Himmelriket ärnära”, synger jeg og nikker han.”Den som var bunden och tröttoch tom, frihet och glädje får.”

Presten leser fra Bibelen.Vi får tenne lys når det er

bønn. Én og én reiser seg, kne-

ler ned og tenner lys. Nestenalle er framme og tenner lys.Mange ser slitne ut. Jeg bøyermeg og tenner lyset mitt. Kjen-ner trang til å tenne flere.Tenne tre lys, tenne ti - tennefemti. Det er så mye... Nåvel,det får være nok med ett. Såstår det der og brenner sammenmed de andre lysene. Jupmeleser.

Vi ber "Fadervår”/ "MijjenAehtjie”, hver på sitt språk. Minvenn nikker ikke denne bøn-nen, Han ber den tydelig, medord. Høyest av alle ber han.

”Jesus gjør død til liv for oss”,sier presten. Vi kommer framog tar imot brødet og vinen.

Alt jeg forteller her omdenne andaktsstunden blirakkompagnert av en regelmes-sig lyd. En lyd av trygghet. Denkommer fra kafé-delen avkirka. Lyden kommer fra ensovende mann som snorkerhøylytt. Jeg tror nesten at vialle hadde snudd oss i forbau-selse om lyden hadde stanset.

Pianomusik-ken tar slutt.Folk tar til åreise seg. Minvenn ved sidenav meg vilprate. Han for-

teller at han har egen leilighetog greier seg sjøl. Jeg nikker ogsmiler. Han nikker tydelig stolttilbake til meg. Så forteller hanat han ikke er narkoman. Nei,narkotika har han aldri smakt!Stolt nikking igjen.

”Jeg drikker to flasker vodkahver dag, jeg”, sier han og nik-ker. Så må han le, for han ser joforskrekkelsen i ansiktet mitt.En annen mann bøyer seg frammot oss og nikker meget-sigende: ”Jada, det er sant.” Minvenn legger til: ”Jeg har allerededrukket den første i dag.”

Javel, ja.... så har han vel det,da....

”Men du”, sier han, ”ingenhar vondt av å høre Guds ord”.Til det nikker vi alle tre.

TEKST OG FOTO: ANNE-GRETHE LEINE BIENTIE

Jesus från Nasaret går här fram

Presten snakker. Vennen min nikker og nikker. Ja, så nikker jeglitt forsiktig til presten, jeg også.

Og før de hadde fått tygget ut, så fór de ut av kirka igjen i samme fart som de kom inn.

13

Guktieussjedem

Sjeldent går jeg i Guds hus - som oftest er det trangtder inne. I dag rommet dette mektige rommet meg ogmine. I gudstjenesten ble det lest et dikt som finnes iboken "Løp Svartøre, løp" av Rawdna Carita Eira:

"Du lovet de rettferdigelandet som flyterav melk og honninggater av gullog perlemorsskimmer

men jeg harhatt tennene gravd nedi nysalta lakstungespissen boretinn i dypet av multebæretmargbeinsfett rennendenedover halsenog ferskt bjørkerisdansende over ryggenså jeg tenker jeg blir her"

I dag var det rom - Nidarosdomen rommet – jeg tente lys, lys for mine kjærelyset viser meg sjelens hviskende stemmeviser meg stedet der den finns

Den husker meg og invaderer megJeg kjenner den og lar meg sveve, den stiger opp og blir til stjerner

viser meg der nordlyset finns

Jeg følger det og lar meg forhekse. Jeg lytter til det og lar meg flyJeg stiger opp og blir til vinden som danser meg til der bålet finns

Jeg husker og lar meg omslutte

Jeg fortrylles og lar meg varme. Jeg stiger opp og blir til vårregnsom gråter meg til derjeg finns. Jeg ser meg og lar megelske

av sjelens hviskendestemme

KRISTIN SARA

En hviskendestemme

Klover rundt i ring,Kalvmerking i midnattssol.- Helt eventyrlig.

Taumen i hånda,Kulturarven i margen,Øye for merket.

HAIKUDIKT OG FOTO: TOVE METTE JÅMA WIGDAHL.

14

Røyrvik kommunes prosjektfor sørsamisk språk og kultur-kompetanse har fått ny leder.

I januar 2012 begynte AstridLarsson Kalvemo som prosjekt-leder for Røyrvik kommunessatsning på sørsamisk språk ogkulturkompetanse. Åsa VirdiKråik og Cecilia Persson hartidligere har vært ansatt idenne stillingen.

Daerpies Dierie har vært påbesøk hos Astrid for å finne uthvordan hun finner seg til rettei fjellbygda.

– Det har vært flott å kommetil Røyrvik. Det er mange fraden samiske befolkningen somkommer innom for en prat, også er det et flott engasjementsom kommunen viser for pro-sjektet. Det er lett å kommuni-sere med andre ansatte i kom-munen, for dette er et prosjekt

som er for alle i kommunen,forteller Astrid.

SAMISK MOBILISERINGAstrid L. Kalvemo har værtmed på samisk mobilisering iulike sammenhenger. Først vardet den samiske reisningen på1970-tallet med CSV og Alta-aksjonen. På 1990-tallet var hunmed på den russiske mobiliser-ingen blant samene, og nå densørsamiske mobiliseringen.

– Det henger mye på vårepolitikere hvor effektiv densørsamiske mobiliseringen blir.Viktige tema er rettigheter,språk og dermed også lærer-krefter. Vi trenger flere utdan-nede lærere, mener hun.

SEMINAR OM ROVDYRAkkurat nå arbeider hun med åfå arrangert to seminarer: detførste i forbindelse med mid-

tsommerhelgen med tema ret-tigheter. Det andre seminareter tenkt i september med temarovdyr og forvaltning.

– Reindriftsnæringen er vik-tig for den samiske kulturen.Dermed blir rovdyrproblema-tikk, mineralutvinning ogandre tema som påvirkerreindriftsnæringen viktig forhele den samiske befolkningen.Det har blitt gjort forsøk på åknekke den samiske befolk-ningen gjennom mangehundre år, men det er et vans-kelig folk å knekke, sier en eng-asjert leder.

SAMARBEID MED SVERIGEEt annet område som hunarbeider med, er samarbeidover grensen til Sverige.

– Vi forsøker å koble prosjek-ter sammen med de samiskesamordnerne på svensk side.Det er mer trykk i den norskesatsningen. De svenske har bare50 % stillinger som samordnere.Med tanke på at det er et hav avbehov er det bra at man i Norgesatser såpass som man gjør. Deter viktig å få ut kunnskapen omsørsamisk kultur til helebefolkningen. Hvorfor ikkeservere samisk mat på skolen ogpå gammelheimen? spør Ast-rid.

Så avslutter hun med at detfinnes mye kultur blant sør-samene. La det blomstre ogman får så mye mer tilbake. Detskjer mye nå, her i sør.

TEKST OG FOTO: BERTIL JÖNSSON

Astrid Larsson Kalvemo tarover i Røyrvik

Astrid Larsson Kalvemo.

Bok somanalyserarortnamnI boken Samiska ortnamn vidvägar och färdleder i Lule lapp-mark finns bland annat en ana-lys av 153 ortnamnselement.”Ortnamn” är här både natur-namn och bebyggelsenamn. Härfinns också en förteckning ochöversättning av vanliga lulesa-miska namnelement.

Boken har skrivits av OlaviKorhonen och Hans Anderssonoch har 2010 givits ut av HansAnderssons förlag i Jokkmokk.Professor Olavi Korhonen inle-der med några sidor om ort-namn och namnforskning.Grundtema i boken är alltsåfärdvägarnas samiska namninom Lule lappmark, och därligger tyngdpunkten på värld-sarvet Laponia.

TEXT OCH FOTO: URBAN ENGVALL

Styrkommittén för Interreg Sápmi harbeviljat pengar till två samiska projekt,bland annat till Sydsamer – landskap ochhistoria. Projektet är ett samarbete mellanGaaltije i Östersund, Västerbottensmuseum i Umeå, Saemien Sijte i Snåsa

och Sijti Jarnge Samisk kulturcenter iHattfjelldal. Det ska ge ökad kunskap omden sydsamiska historien, synliggöra detsydsamiska landskapet och människorsnärvaro där samt öka samernas kunskapom den egna historien. Projektet ska

också skapa intresse för den sydsamiskahistorien hos utbildnings- och forsk-ningscentra. Det har beviljats drygt femmiljoner kronor.

KÄLLA: SAMEFOLKET

Projektpengar till sydsamisk kultur

1515

Kultuvre

Anders Sunnas konst är rykandedagsaktuell och provocerandepolitisk. Han har just ställt ut iAhlbergshallen, Östersund.

Med sin konst vill Anders Sunna attmänniskor ska bli medvetna omsamernas situation och han vill gesitt bidrag till politisk förändring.Det är en konst som utgår från

dagens samiska kontext och somuttrycker all rättmätig samisk fru-stration och ilska.

När nu Anders Sunna ställt ut iÖstersund har han fått ett inkän-nande och starkt gensvar. Östersund-Postens recensent skriver blandannat: ”… jag tror aldrig att jag mötten utställning så fylld av ilska, kraftoch vilja att förmedla något. AndersSunna är same och han är förban-nad. Och han använder varenda unsav sin stora konstnärliga begåvningför att peka på problem, reta makt-havare och väcka betraktaren.”

PÅ LILJEVALCHS IGENAnder Sunna är 26 år, bor i Vännäs,har gått Konstfack och Umeåkonstskola och är under våren förtredje gången representerad på Lil-jevalchs vårsalong.

Hans konst kan tyckas befinna sigganska långt från kända samiskakonstnärer som Lars Pirak och NilsNilsson Skum, vilkas bilder idag kanupplevas som lite tillbakablickandeoch konserverande, ibland kanskerentav romantiserande.

Men naturligtvis kan man se attinspirationen från de gamla mäs-tarna finns där. Renen är central.Men där Skum fyller sina fjällslutt-ningar med böljande renhjordar ärSunnas tomma och tysta – menfyllda av starka budskap.

EN AV DE STARKASTEAnders Sunna arbetar på träskivoroch med en mångfald tekniker;måleri, fototryck, street art, collage,strukturering av träytan …

ÖP:s konstrecensent Christer B.Jarlås menar att Anders Sunna visaten av de starkaste utställningarna påmånga år i Östersund, och att hansbetydelse i svenskt konstliv kommeratt öka.

URBAN ENGVALL

Anders Sunna gör konst för förståelse och förändring

Från Anders Sunnas utställning i Ahlbergshallen, Östersund.

FOTO: BIERNA LEINE BIENTIE

Kirsti Birkeland er kommet utmed ny bok: ”Vår eventyrligeverden”. Hun ser mange likhetermellom eventyrene fra Tanzaniaog fra samiske områder.

Tilblivelsen av denne boka er et helteventyr, den også. I forord og etterordfortelles mer om hvordan eventyreneble samlet og hvordan de ble til storvelsignelse for lokalbefolkningen. Deter eventyr fra Tanzania Kirsti levererdenne gangen. Tidligere har Kirstiutgitt sørsamiske eventyr: "Staaloertror at månen er et bål"/"Staaloeh vien-htieh aske lea dålle". Hun har utgittflere bøker om sørsamiske forhold,blant andre "Ved Kilden".

Kirsti lar aldri en anledning gå fraseg til å komme inn på samiske for-hold. Da hun ble intervjuet av avisaVårt Land om eventyrboka fra Tan-

zania, spurte de hvorfor noen even-tyr ender trist. Se hva hun svarer:"Det vitner om en tøff kultur. Om atfolk har en tilværelse som er veldig påliv og død. Vi ser faktisk noe av detsamme i samiske eventyr. Der finnesogså katastrofen, og det eksisterer enformidling av et budskap som sier noei retning av at ""vi må klare oss selv".

Vi tar en liten prat med Kirsti ogber henne utdype dette. Hun forkla-rer villig:

– Alle kulturer forteller eventyr. Kul-turen møter utfordringer og eventyrdiktes fram ved bålet. Slik lever histo-riene fra generasjon til generasjon.

– Samene har en stor natur der deholder til. Denne naturen gir grunn-lag for de aktuelle spørsmålene:Hvordan kan vi overleve alle farene?Hvordan skal vi leve sammen? Desørsamiske eventyrene forteller ofteom Staaloe (Staaloe: en samisk even-

tyrfigur, en kjempestor mann somjakter på barna til saemieh); hanrepresenterer majoritetskulturen.Samene vet råd når Staaloe er påferde: det gjelder å være klok!

– Eventyrene handler egentlig omslikt som folk strever med, enten debor i "Sameland" eller i Tanzania, sierKristi. – Folk leter etter svar, og vips,så har de et eventyr. Så lenge vi ikkeer helt ferdigtenkte og ferdigspurte,vil vi ha denne evnen til å se bakoverflaten og fortelle våre eventyr.

"Vår eventyrlige verden", eventyrfra Tanzania - innsamlet av BirgitSvaland og presentert av Kirsti Bir-keland, Luther forlag 2011

ANNE-GRETHE LEINE BIENTIE

”Vi må klare oss selv!”

Illustratør: Yvonne Hovden Larsen

16

Daerpies DierieSydsamisk kirkeblad * Sydsamiskt kyrkoblad

Adress: Heggvollan, N-7760 Snåsa, Norge Telefon: 0047 74 15 11 55, mobil 0047 950 54 490,

e-post: dd@samiskmenighet.noRedaktör och ansvarlig utgivare:

Bierna Leine Bientie, adress ovan.

Adress-ändring skikkas til adress ovan.

Svensk samordnare: Urban Engvall, Box 94, 871 22 Härnösand, Sverige.

Telefon: 0046 70-816 91 12, E-post: urban.engvall@svenskakyrkan.se

Daerpies Dierie utkommer med fyra nummer per år och har stöd från Härnösands stift, Nidaros bispedømmeråd,

Sametinget i Norge och Svenska kyrkan.

Prenumeration under 2012: 140 kronor.Bank-konto i Norge: 7694.05.10402

Grafisk form & repro: Berling Press AB.

Tryck: V-TAB, Örebro.

Plock &stoff

SverigeSamiska rådet inom Svenska kyrkanOrdförande: Sylvia Sparrok, tel 0647-352 40. e-post: sylvia.sparrok@same.netHandläggare för samiska frågor: Kaisa Huuva, Svenska kyrkan,751 70 Uppsala, tel 018-16 95 00, e-post kaisa.huuva@svenskakyrkan.se

Referensgruppen för sydsamiskt församlingsarbete i Härnösands stiftEva Rehnfeldt, tel 0684-250 57, Bo Lundmark, Inger Mattsson,Jessica Andersson, Anna Sara Stenvall och Jon Sjödin. Kontakt: Urban Engvall, Härnösands stift, Box 94, 871 22 Härnösand, tel 070-816 91 12, e-post:urban.engvall@svenskakyrkan.se

Samiska krisnätverkettel: 063-10 12 30 fredagar och söndagar mellan klockan 20 och 24.

NorgeSamisk kirkeråd Generalsekretær: Tore Johnsen, postboks 799 Sentrum, 0106 Oslo, telef 23 08 12 00, e-post: tore.johnsen@kirken.no. Leder: Anne DalheimSørsamisk representant i Samisk kirkeråd: Jonhild Joma

Saemien åålmegeraerie SÅR/Samisk menighetsråd i sørsamisk områdeepost: post@samiskmenighet.noLeder: Sigfred Jåma, e-post: shjaama@hotmail.nomedlemmer: Oddvin Leine Bientie, Nils Tonny Bransfjell, May Jönsson og prest Bierna Leine BientieSekretær: daglig leder (se nedenfor)

Saemien åålmegen beajjetje åejvie / konstituert daglig leder i samisk menighet i sørsamisk område: Bertil Jönsson telef 994 88 827, e-post: diakon@samiskmenighet.no

Prest i sørsamisk område: Bierna Leine BientieHeggvollan, 7760 Snåsa, telef. 74 15 11 55, mobil 950 54 490, priv 74 15 16 21,e-post: prest@samiskmenighet.no

Diakoniarbeider i sørsamisk område: Bertil Jönsson7898 Limingen, mobil: 994 88 827, e-post: diakon@samiskmenighet.noLeder trosopplæringsprosjekt: Toamma BientieKirkebakken 6, 8614 Mo i Rana, telef. 75 12 33 44, mobil 993 72 128, e-post: toamma.bientie@kirken.no

Gie jïh gusnie årroeminieSaemien Gærhkoeraerie(SGR) / Samisk kirkeråd harsatt av midler til overset-telse av de nye liturgiene tilsørsamisk.Den norske kirke har fått enrekke nye liturgier som nå tas ibruk i landets menigheter. Nåforeligger det nye liturgier tilhøymesse og familiegudstje-neste og de kirkelige handlingersom dåp, vigsel og gravferd.Disse liturgiene må også finnespå sørsamisk, har SGR avgjort.

Bierna Leine Bientie skalarbeide med oversettelse av

liturgier i 5 uker i 2012. Ukeneetter påske er satt av til denførste arbeidsperioden. Denandre perioden blir i oktober.

MINDRE TID TIL Å VÆRE PRESTLiturgiprosjektet og overset-telse av bibeltekster vil krevestor del av et årsverk. Det blirderfor mindre tid til vanlig pre-stearbeid. Samisk menighetsråder informert om den nye situa-sjonen og er prinsipielt enig i atdet brukes mye tid til oversette-rarbeid.

BIERNA LEINE BIENTIE

Liturgier på sørsamisk

Texter och bilder till nummer 2 och 3 av Daerpies Dierie skickas tillurban.engvall@svenskakyrkan.se.

1717

En ny avhandling ger en utmärktöversikt men ställer samtidigt utsamma samer på nytt!

Att visa upp ”främmande folkslag”med ”primitiva kulturer” blev från1870-talet och under fem-sex årtion-den ett nytt etnografiskt grepp. Sce-nerna fanns fram allt i Tyskland . Zoo-ägaren Carl Hagenbeck i Hamburg lättill exempel sina ”antropologisk-zoo-logiska utställningar” till och medturnera ute i Europa. Några hundrasamer från de nordiska länderna fickmed renar och kåtor visa upp sitt dag-liga liv för nyfikna åskådare.

Som mellanhänder fungerade såkallade impressarier. Samerna måsteframstå som autentiska, ”äkta samer”,och deras uppgifter och förhållnings-sätt föreskrevs noga i bindande kon-trakt. Samerna skulle ge intryck av atttillhöra en kultur på ett lägre utveck-lingssteg. Det var därför viktigt att deuppfattades som äkta och typiska.

ÄVEN PÅ VÄRLDSUTSTÄLLNINGUtställningarna fick också fungerasom ett slags fältlaboratorier för etno-

logiska och antropologiska undersök-ningar av främmande folkslag på närahåll. Samer blev åskådningsobjektockså i några av världsutställningarnamed början i Paris 1879.

Att ställa ut levande människorhade sin grogrund i de samtida ras-teoretiska och socialdarwinistiskaströmningarna, och motståndet motde här ideologierna tvingar i börjanav 1930-talet fram ett slut på det. Tilldet bidrog säkerligen också attintresset för främmande folk bättretillgodosågs på annat sätt, genomfotografier och film, ökade interna-tionella kontakter och migration.

SAMER SJÄLVA ANSVARARAtt låta allmänheten få del av desamiska levnadsbetingelserna harfått ett slags fortsättning – men påett helt annat plan – i en senare tidsutbud i sameområdena, där samersjälva ansvarat och gett mötena meddem den karaktär de själva velatåstadkomma. Lokala samevisten till-rättalagda för turister, i kombinationmed ett slags upplevelseturism, ochbehovet av en lokal besöksnäring

kan ge en mera sann och verklig-hetsbaserad bild. Men även på dethär området finns naturligtvis skif-tande kvalitet.

Doktoranden Cathrine Baglo hargjort en mycket omfattande ochintressant kartläggning av mångafrågor kring den här verksamhetenatt förevisa samer. Hon har velatanalysera om samerna bara blivitensidigt utnyttjade utan egen för-måga till deltagande, upplevelseeller dialog.

Hon har också velat fånga lite avmotivationen hos dem själva, hur detacklat den konfliktfyllda rollensom ”primitiva naturmänniskor”.Fick de utställda samerna kanskepositiva upplevelser, som de senarekunde dra nytta av? Flertalet varsamer utanför rensskötarkretsen,några egendomslösa, andra utanreguljärt arbete eller med de enklakombinationsarbeten man kundeuppbringa. För de flesta gav utställ-ningarna bröd för dagen och kanskenågot litet överskott. Vid den härtiden hade ju samerna en mycket lågstatus över huvud taget.

VILL VISA VILKA SAMERNA VARMen Baglo har också velat ”avano-nymisera” de samiska deltagarna,visa vilka de var, och ”personliggöra”förhållanden och händelser. Honfinner det angeläget att ge intresse-rade information, även om det hon

redovisar, enlig hennes egna ord,sträcker sig utöver det som är bruk-ligt i ett akademiskt sammanhang.

Jag berömmer hennes grundligaavhandling men reserverar mig mothennes personbeskrivningar. Ävensamer har sin integritet som maninte får handskas hur som helst med.För vad vill hon egentligen säga medbröllopsfotot på Johannes Thomas-son från 1892, med hans primitivaprotes på ena benet? Till och medupplyser hon i texten om att han vidett fall hade ödelagt sitt ena ben ochfått ett lösben i renhorn i stället,något som sades ha väckt stor upp-märksamhet. Inte bara han självutan också hans lyte blir intressant idet som kan uppfattas som en nyoch mera personlig utställning avsamer.

LARS THOMASSON

Fotnot: Baglo, Cathrine, På ville veger?Levende utstillinger av samer i Europaoch Amerika. Universitetet i Tromsö.2011.

Mia Ödmarktar första okto-ber definitivtöver samord-ningsansvaretför flerspråkigt(främst samiskt,teckenspråkigt

och sverigefinskt) arbete i Härnö-sands stift. Då upphör UrbanEngvalls projektanställning ochhan blir så småningom pensionär.

Berätta om dig själv: varifrån du kom-mer, varför du är präst …

– Jag är född och uppvuxen iSundsvall och har bott bland annat i

Stockholm, Uppsala, Orsa ochArboga. Prästvigdes för Härnösandsstift 1998. Döpt och konfirmerad iSvenska kyrkan men har också rötteri bland annat Metodistkyrkan. Eftertio års yrkesverksamt liv i Stockholmkände jag att det var dags att göranågot åt den längtan att bli prästsom jag under många år burit på.

Du är dels biskopens adjunkt, delssamordnare för flerspråkigt arbete.Hur går det ihop?

– Jag vet faktiskt inte hur det gårihop än! Jag började tjänsten i septem-ber förra året och håller fortfarande påatt lära mig jobbet. Du får fråga igenom ett år – då kanske jag vet! Men bådadelarna är spännande, och jag är säkerpå att det går att få det att fungera.

Du börjar få en bild av det samiskaarbetet i Härnösands stift. Vilka styr-kor, svagheter och möjligheter ser du?

– Det samiska arbetets styrka är demänniskor som är engagerade! Gläd-jande nog har det tillkommit flersom vill ta sig an uppgiften. Nu närdet samiska resurscentret tycks varapå gång ser jag främst möjligheter.Det ska bli väldigt spännande att fåvara en del av detta!

Du kommer att samarbeta med ochstödja det samiska resurs- och utveck-lingscentret. Vilka är de viktigasteuppgifterna nu?

– Den viktigaste uppgiften tror jagär att utrusta Gabrielle Jacobsson,den präst som kommer att arbeta iresurscentret. Hon kommer att

behöva lära sig mycket, både omspråk och kultur, och vi måste hittabra former för hennes arbete.

Hur kan stiftet se till att församling-arna tar sitt ansvar för den samiskaverksamheten?

– Genom att utbilda och infor-mera. Jag tror att många är intresse-rade men känner att de kan för liteoch kanske också har för lite tid attfördjupa sig. Då är stiftets roll attskapa mötesplatser för lärande ocherfarenhetsutbyte.

URBAN ENGVALL

Ny språksamordnare i Härnösand

När samer visades påZoo och på cirkus

Mia Ödmark.

18

To samiske kunstnere harlaget dåpsutstyr.

Randi Marainen, Nedre Sop-pero, har laget en døpefont.Selve dåpsfatet er laget avmasur-bjørk. Rundt kanten erdet felt inn en ring av sølvmed påskriften ”Tryggare kaningen vara än Guds lilla barna-skara” på svensk og samisk.Dåpsfatet står på en søyle avpleksiglass. Fra fatet går detrøtter ned gjennom røret avpleksiglass og ned til gulvpla-net.

Randi Marainen, som er sølv-smed, satt og snakket sammenmed Britta Marakatt-Labba,som er tekstilkunstner, om atdet finnes så lite samisk kirke-kunst. De bestemte seg for ågjøre noe med det. Randi lagetdøpefontfont mens Britta bro-derte et dåpsklede som leggesover dåpsfatet. Døpefonten er ikunstnernes eie.

BLODETS FARGE OG ENGLERI hvert hjørne av dåpskledet erdet en dusk av rødt garn.

– Rødt er blodets og kjærlig-

hetens farge, forteller BrittaMarakatt-Labba. Derfor harhun sydd inn noe rødt idåpskledet. Inne i hovedmoti-vet som er en tradisjonellsamisk boplass, er Kristusmo-nogrammet brodert inn.

Når det slås vatn opp i døpe-fonten, skal vatnet nå til føt-tene på to små sølv-engler somer plassert på innsiden av fatet.

– Det her er samiske engler,sier Britta og så forteller hunom et foreldrepar som haddemistet et lite barn. Randi ringteforeldre og spurte om hun

kunne få lage en liten engel isølv til dem. Det fikk hun.Senere da hun begynte åarbeide med en døpefont, plas-serte hun to liknende engler idåpsfatet. Da døpefonten varferdig, ble det bruk for den. Forda hadde foreldrene som mis-tet sitt lille barn, fått et nyttbarn. Den første som ble døpt iden nye døpefonten, varnettopp dette barnet.

BIERNA LEINE BIENTIE

Randi Marainen har laget dette dåpsfatetmed innfelt sølv. Hele døpefonten er

avbildet på første siden.

FOTO: HANS OLOV UTSI

Døpefont med røtterDåpsklede laget av Britta

Marakatt-Labba.

19

Åssjalommesh

– Det er mer mellom himmel og jordenn de fleste andre steder, er etuttrykk som jeg har hørt.

Uttrykket innebærer en kritikk avden vestlige verdens tenkninginnenfor et naturvitenskapelig per-spektiv på tilværelsen, der alt skalkunne bevises etter vitenskapeligforskning.

Samisk virkelighetsforståelse hartradisjonelt vært annerledes – hel-digvis, vil jeg si.

Samisk filosofi og tradi-sjonskunnskap har i langt størregrad vært åpen for det som ikke kanforklares i eksakte kategorier ogbegreper. Dette innebærer også enbevissthet om og respekt for det sominnenfor vestlig forståelse vil karak-teriseres som «overtro» eller «detovernaturlige».

Jeg er glad for at det er slik.

Men jeg har også lyst til å peke påat det er sider ved den samiske kul-turen som kan skape frykt hosenkeltmennesker – for eksempelfenomener som uro i hus og gandingav andre. Avisartikler i de samiskeavisene de siste årene viser at dettefortsatt er levende forestillinger ifolks bevissthet.

Hvis du er redd for at du er forfulgtav onde krefter, skal du vite at du harfått redskaper til å beskytte deg med.Følgende punkter nevnes i Efeser-brevet, kapittel 6, versene 10-19:

• Sannhet.• Rettferdighet.• Fredens evangelium.• Guds ord (som gir Guds Ånd).• Tro.• Frelse.• Bønn.

Da Jesus Kristus stod opp fra dedøde, viste han en gang for alle athan er den seirende makt i denneverden, - og derfor kan han beskytteoss mot det onde.

Apostelen Paulus sier det slik ibrevet til efeserne (kap. 6, versene10-19):

Til slutt: Bli sterke i Herren, i hansveldige kraft! Ta på Guds fulle rust-ning, så dere kan stå dere mot djeve-lens listige angrep. For vår kamp er ikkemot kjøtt og blod, men mot makter ogåndskrefter, mot verdens herskere idette mørket, mot ondskapens ånde-hær i himmelrommet. Ta derfor påGuds fulle rustning, så dere kan gjøremotstand på den onde dag og bli stå-ende etter å ha overvunnet alt. Stå dafast. Spenn sannhetens belte rundtlivet og kle dere i rettferdighetensbrynje, stå klar med fredens evange-

lium som sko på føttene. Hold alltidtroens skjold høyt! Med det kan dereslukke alle den ondes brennende piler.Ta imot frelsens hjelm og Åndenssverd, som er Guds ord. Gjør dette ibønn, og legg alt fram for Gud! Be all-tid i Ånden! Våk og hold ut i bønn foralle de hellige, også for meg.

Merket du deg hvordan du kan tapå Guds fulle rustning?

– Gjør dette i bønn, og legg alt framfor Gud!

Det er altså bønnen i Faderens,Sønnens og Den hellige ånds navnsom gjør at vi kan beskytte oss uan-sett hvilke vanskeligheter ellerutfordringer vi står overfor.

TEKST OG FOTO: LARS JOHNSEN

Rustning

20

Mijjen Elsa LaulaCecilia Persson goh Elsa Laula.

Teatere-stuhtjem Elsa Laulanbïjre leam vuartasjamme.Gïknjelh tjoerim gellien aejkien njaamedh gossegovlimh guktie Elsa eadtjo-hke barki jalts jïjnjh dåeries-moerh lij.

Dellie leam teaterisnie orreme.Gïltehke dïsse vöölkim, paeh-pierisnie lohkeme joekoen hij-ven vuesiehtimmie dïhte "ElsaLaula"-stuhtje.

Jïjnjh almetjh tjåanghke-namme, dovne voenen almetjhjïh saemieh jeatjah voenijste.Geerjene gosse gaajhkh dejtiealmetjidie vööjnim, jïh geerjenegosse desnie stovlem gaavnim.

Jemhkelde sjïdti. Teatere-stuhtje aalka. Mijjen Elsa Laula(Cecilia Persson) krirrestebåata. Mijjen uvte aalka saar-nodh saemien ålman bïjre.Gïemhpe dïhte: luhpiem laad-tan vedti jïjtse aerpie-laantesnebåantine årrodh. Laedtie sïjhtionn ohtje ïentjem desnieutnedh guktie satne jïh sovfuelhkie eah nealkoeh. Voestesjaepiem hijven hov sjïdti. Del-

lie vïerrebe. Laedtie vielie laan-tem veelti, sïjhti stuerebe ïen-tjem utnedh. Jïh dellie bïenjhsaemien bovtside aarkadi. Lien-tjie bööti, sïjti saemiem destiejååkedh.

Nåake domtoe. Gosse daamvaajesem govlem, muerie vaaj-mose båata. SeammalaakanElsa Laulese, nåake domtoejuktie jielede dan geerve sae-mide. Dïhte jis sïjhti saemideviehkiehtidh, eevtjedh jïhnænnoestidh. Gånkan gåajkoevöölki. Gærjam tjeeli. Tjå-anghkojde bööri, dovne laed-tide jïh saemide håaloeji.Dohkh diekie vaarri, iktestheadtjohke barkeminie.

CECILIA DAN VÆJKELECecilia Persson mijjese ElsaLaulam tjïelke vuesiehti. Danjielede geerve. Biejjieh geerve.Saemide geerve.

Gellien aejkien tjoerem movgïknjelh njaamedh. Maahteåajaldahtam teaterisnie leam.Cecilia dan væjkele! Måjhtamguktie Tråanten paehpierisnie(Adresseavisa) lohkeme: Ceci-lia Persson hijvenlaakan Elsa

Laulan jieledem mijjese vuesi-ehtamme. Dïhte joekoen væj-kele, guktie amma gaajhkemmaam sæjhta aaj maahta!

JÏJNJH BARKOEHÅarjelhsaemien åejvie AdaEinmo Jürgensen lea Elsa Lavla-stuhtjine gellien jaepien barkeme.Gærjah lohkeme, guvvieh vuar-tasjamme jïh almetjigujmie sop-tsestamme. Jïh daelie mijjese vue-sehte maam gaavneme. Hijvenhov Ada!

Dovne Nordland Teater, Nord-Trøndelag Teater jïh Cecilia Pers-son Åarjelh-saemien Teateren

ektesne barkeme. Frode Fjell-heim musigkem dorjeme.

Dan tjaktjen "Elsa Laulam"maehtede vuartasjidh gossenoerhte Nordlaantse båata.Vuesiehtimmie aaj saemienstoere tjåanghkojde Saepmesnebåata.

ANNE-GRETHE LEINE BIENTIE

Elsa Laula var kvinnen bak boka "Inför lif eller død". Det var hunsom fikk istand det første landsmøtet blant samer i Norden,Trondheim 6. februar 1917. Hun var en pioner, og livet hennesvar strevsomt - det får vi merke i teaterstykket "Elsa Laula".

Blant mange aktører har Nordland Teater, Nord-TrøndelagTeater og Cecilia Persson abeidet sammen med Ada Jürgenseni Åarjelhsaemien Teatere for å kunne presentere stykket "ElsaLaula". Frode Fjellheim har laget musikken.

Cecilia Persson er eneste skuespiller på scenen, det er hunsom spiller Elsa Laula. Dette gjør hun på en glimrende måte.

Til høsten vil stykket bli å se i det nordlige Nordland. Dessu-ten kommer det til å vises på diverse samiske festivaler framover.

FOTO: ÅARJELSAEMIEN TEATERE

NÖÖRJEN GÆRHKOE