Embed Size (px)
Citation preview
Den levande staden – En retorisk studie av motiv i Per Anders Fogelströms Mina
drömmars stad
Susanne Qvist
Ämne: Retorik
Nivå: C
Poäng: 15 hp
Ventilerad: HT 2013
Handledare: Annie Mattsson
Litteraturvetenskapliga institutionen
Uppsatser inom retorik
2
Innehållsförteckning
1. Inledning …………………………………………………………………………...........................3
1.1 Syfte ……………………………………………………………………………………………………….3
1.2 Frågeställning ………………………………………………………………………………………..4
1.3 Teori och Metod ……………………………………………………………………………………..4
1.4 Tidigare Forskning ………………………………………………………………………………...8
2. Analys …………………………………………………………………………………………………..12 2.1 Fakta och fiktion hos Fogelström ……………………………………………………………12 2.2 Tummen visar Henning Stockholm …………………………………………………………13
2.3 Storsäcken tänker tillbaka ……………………………………………………………………..16
2.4 De fattiga bor över de rika ……………………………………………………………………..18
2.5 Klaras barn flyttar in på Åsöberget ………………………………………………………..20
2.6 August gör en klassresa …………………………………………………………………………22
3. Avslutande diskussion ………………………………………………………………………...25
3.1 Förslag på vidare forskning …………………………………………………………………...26
4. Sammanfattning …………………………………………………………………………………..26
5. Litteraturförteckning ……………………………………………………….........................28
3
1. Inledning
Litteraturen ger oss en förståelse om världen. Även skönlitteratur utgör i många fall
ett vittnesmål från tiden under vilken den publicerades, eller tiden den berättar om.
Per Anders Fogelströms romanserie Stad skildrar den förändring Stockholm
genomgick under en 100-‐årsperiod: hur en liten och fattig småstad blev den
urbaniserade storstad vi känner till idag.
Fogelström var en etablerad proletärförfattare och en aktiv röst i samhällsdebatten
i mitten på 1900-‐talet. Det går ofta att ana hur dessa ideologiska ståndpunkter
genomsyrar hans verk. Stadseriens första del, Mina drömmars stad, handlar om hur
den unga Henning flyttar från landet till staden med förhoppningar och drömmar om
ett bättre liv. Verkligheten blir svårare än han tänkt sig, och både Henning och folk i
hans närvaro får arbeta hårt för att skapa en dräglig tillvaro.
Det är alltså arbetarklassens historia Fogelström berättar i Mina drömmars stad.
Boken tar upp segregation i klass och bostäder, hur idéer om arbetarnas rättigheter
och fackföreningar föds och hur staden både föder och förtär sina invånare.
Fogelströms roman skildrar alltså politiska handlingar, men skulle även kunna
benämnas en politisk handling i sig då den utgör ett inlägg i samhällsdebatten som
vittnar om arbetarnas hårda livsvillkor under denna period i historien. Sofi
Qvarnström skriver i sin avhandling Motståndets berättelser att texter som skildrar
politiska handlingar skapar ”en projektionsyta där samtidens idéer och ideologier kan
prövas och gestaltas”.1 Det blir därför intressant att med hjälp av en retorisk analys
undersöka vilken samhällskritik det egentligen är som förmedlas i Mina drömmars
stad, och hur detta genomförs.
1.1 Syfte
Varje yttrande är oundvikligen präglat av avsändarens egen världsbild. Kenneth Burke
menar att hur detta tar sig uttryck i en text har sin grund i det han kallar motive eller
motivation, vilket kan översättas med svenskans motiv. Syftet med denna uppsats är
att utifrån Burkes teorier undersöka vilka motiv och ideologiska infallsvinklar som
styr i den första delen av Per Anders Fogelströms stadserie: Mina drömmars stad.
1 Sofi Qvarnström, Motståndets Berättelser, Hedemora/Möklinta: Gidlunds förlag 2009, s. 18.
4
Uppsatsen ämnar till viss del blottlägga hur Fogelström uppmuntrar oss att tolka
texten, samt hur han menar att vi ska förstå samhället. För att nå dit kommer jag i
analysen fokusera på hur individens roll framställs i förhållande till samhället.
Relevant är även på vilket sätt Fogelström förmedlar detta, vilka retoriska tekniker
och grepp han använder sig av för att uppmuntra en viss tolkning av romanen. Detta
för att skapa en förståelse för texten ur ett retoriskt perspektiv, det vill säga hur
Fogelström går till väga för att övertyga sina läsare.
1.2 Frågeställning
De frågeställningar som jag ämnar försöka besvara i denna uppsats är: Vilka motiv och
ideologiska ställningstaganden kan urskiljas i Mina drömmars stad? Hur framställs
individens roll i, och förhållande till, samhället? Hur förmedlas dessa ideologiska
ställningstaganden och vilka retoriska bevismedel använder sig i så fall Fogelström av?
1.3. Teori och Metod Kenneth Burkes syn på retorikens syfte illustreras genom hans identifikationsbegrepp.
Talaren måste skapa en förståelse, en gemensam grund, mellan sig och sin publik
genom vilken mottagaren kan känna identifikation.2 Burke menar att detta,
identifikation, är retorikens syfte, till skillnad från Aristoteles som menar att syftet
består i övertygandet av sin publik.3
Burke menar att språket är centralt i hur vi förstår och upplever verkligheten. En
analys av en hur en person uttrycker sig språkligt kan därför säga något om dennes
verklighetsuppfattning. Utifrån denna syn på språket skapade Burke sin teori kring det
han kallar dramatism. Dramatismen har sin grund i en syn på världen som en scen, på
vilken vi alla agerar. Som teori kan den användas för att beskriva både verkliga och
fiktiva personers språkliga uttryck. Det som ligger bakom dessa språkliga uttryck
kallar han motiv. Alla språkliga handlingar har sin grund i en motivation hos individen
som får hen att genomföra dem. Detta motiv kan man urskilja genom att analysera fem
olika perspektiv, vilka Burke menar alltid finns med i dramatismen. Som titeln på hans
bok A Grammar of Motives antyder, liknar han dessa vid grammatik, då precis som att
subjekt, objekt och predikat alltid finns med i en mening finns dessa delar alltid med i 2 Kenneth Burke , A Rhetoric of Motives, Berkeley: University of Californa press 1969b, s. 21. 3 Aristoteles, Retoriken, övers: Johanna Akujärvi, Ödåkra: Retorikförlaget 2012, s. 67.
5
berättandet av en historia. Burke skriver att ”[they] need never be abandoned, since all
statements that assign motives can be shown to arise out of them and to terminate in
them”.4 På grund av att de alltid går att urskilja på ett eller annat sätt, är dessa av
intresse att analysera. Dessa fem delar bildar tillsammans det Burke benämner
pentaden.
Uppsatsen kommer alltså att genomföras med hjälp av denna Kenneth Burkes
pentadmodell. Analysmetoden syftar till att undersöka vilka motiv som är involverade
i ett (i det här fallet en författares) påstående om vad en person gör och varför
personen gör det. För att kunna undersöka vilka motiv som ligger bakom en handling
använder sig Burke av följande fem nyckelbegrepp: agent (den som agerar), act (den
handling som utförs), purpose (i vilket syfte handlingen utförs), agency (på vilket sätt,
eller med hjälp av vad, handlingen utförs) samt scene (platsen där händelsen äger
rum).5 I analysen kommer jag använda mig av svenska motsvarigheter till dessa
termer: agent förblir agent, scene blir scen, act blir handling, agency blir redskap och
purpose blir syfte.
Att urskilja vilken av dessa delar som får mest fokus, eller utifrån vilket perspektiv
en berättelse skildras, kan blottlägga författarens motiv. Om en berättelse exempelvis
handlar om en stark hjälte som på egen hand räddar världen från en hotande katastrof,
är det agenten som har den viktigaste rollen. Framställningen av denna starka individ
vittnar om avsändarens bild av individens roll som viktig i samhället. Burke låter
påvisa att varje del av pentaden har sin motsvarighet i filosofiska riktningar. Agent
representerar en idealistisk inriktning, medan scenen motsvaras av materialismen.6
Man skulle därigenom, i exemplet ovan, kunna dra en något förenklad slutsats att
denna avsändares motiv till viss del är ideologiskt präglade av en idealistisk världsbild,
eller rent utav en konservativ sådan.
Dramatismen som teori är dock ingen fast mall man kan applicera på en text och få
helt tydliga eller sanningsenliga svar, dess delar kan snarare ses som ett
förhållningssätt eller riktlinjer till avsändarens motiv. Burke skriver att pentaden
utmärks av en ambiguitet, ambiguity. ”[T]here must remain something essentially
enigmatic about the problem of motives, and […] this underlying enigma will manifest
4 Burke, A Grammar of Motives, Berkeley: University of California press 1969a, s xv f. 5 Ibid., s. xv. 6 Burke 1969a, s. xx.
6
itself in inevitable ambiguities and inconsistencies among the terms for motives.”.7 I
sin masteruppsats Den Kriminelle förtydligar Karl Ekeman detta genom att beskriva
pentadens funktion som följer: ”[pentaden] handlar inte om att kartlägga syftet, utan
att kartlägga de diskursiva platser där ambiguitet kan uppstå”.8 Ofta handlar pentaden
som analysmetod alltså snarare om att urskilja dessa ambiguiteter än att få ett tydligt
svar på vilka avsändarens motiv är. Ofta går det att urskilja mer än ett motiv, ibland
motsäger de även varandra. Den subjektiva tolkningen mottagaren gör i sin analys av
motiv måste också vägas in, vilket kan skapa en dubbeltydighet i motiven. Burke
exemplifierar dessa ambiguiteter och pentadens transformabilitet genom att ta
exemplet krig, och sedan beskriva hur det kan framställas genom pentadens samtliga
delar. Krig kan exempelvis ses som en kollektiv handling, som agent om man ser på
kriget som en mytologisk krigsgud, eller som scen om man som soldat befinner sig på
platsen där kriget utspelar sig.9 Pentadens delar behöver inte heller vara begränsade
till en viss kategoriskt tolkning. En agent behöver till exempel inte nödvändigtvis
utgöras av en person, utan kan även vara flera personer, en persons vilja eller ett ting.
Burke har alltså inga tydliga gränser för sina begrepp, snarare kan pentaden liknas
vid en idé eller ett förhållningssätt till litteraturen. Qvarnström skriver i sin avhandling
att ”Mycket av det som Burke skriver är tankeväckande, men snarare än att presentera
en sammanhängande och tillämpbar teori ligger hans styrka i att inspirera och väcka
idéer”.10 I denna uppsats kommer jag använda mig av pentaden på så sätt att jag i varje
analyserad sekvens i romanen urskiljer möjliga agenter, handlingar, redskap, syften
och scener. Detta för att få fram en bild av om det är någon del som får större fokus än
övriga, och om så är fallet analysera om detta pekar i en viss riktning eller
understryker vissa ambiguiteter som indikerar vad avsändarens motiv kan tänkas
vara.
Utöver de fem beståndsdelar som pentaden består av, introducerar Burke även
begreppet ratio. Ratio syftar till att beskriva en samverkan mellan två av pentadens
7 Burke 1969a, s. xviii. 8 Karl Ekeman, Den Kriminelle – Rationalisering, kausalitet, motiv och moral i före detta kriminellas berättelser, Master-‐uppsats framlagd vid Avdelningen för retorik, Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet 2013, s. 27. 9 Burke 1969a, s. xx. 10 Qvarnström 2009, s. 26.
7
komponenter.11 Ratio kan existera mellan alla delar i pentaden, men den här
uppsatsen kommer fokusera på hur individ och samhälle interagerar, det vill säga ett
scene-‐agent ratio. Detta eftersom det är genom framställningen av individens roll i
förhållande samhället jag ämnar analysera de ideologiska strömningarna i Mina
drömmars stad.
Förmedlandet av de ideologiska ställningstagandena kommer jag även att
analysera med hjälp av Aristoteles begrepp ethos, pathos och logos. Detta för att se
vilken typ av retoriska bevismedel avsändaren använder sig av. Dessa är artistiska,
eller konstnärliga, bevismedel, vilket innebär att de ”kan framställas med hjälp av
metoden och av oss”.12 Det vill säga av människan och genom ordets makt. Med ethos
syftar Aristoteles på talarens karaktär och trovärdigheten hos avsändaren. Pathos
inbegriper hur avsändaren försöker skapa känslor hos sin publik för att vinna deras
övertygelse. Logos är de sakliga argument avsändaren lägger fram, som vädjar till
publikens förnuft, logik och det rationella hos människan. Aristoteles menar kort sagt
att logos utgörs av själva argumentationen i en text.13
Även om Burke och Aristoteles har olika syn på vad som är retorikens syfte,
identifikation respektive övertygelse, betyder inte det att aspekterna ur vardera teorin
som kommer användas i denna uppsats nödvändigtvis motsäger varandra. Aristoteles
artistiska bevismedel kan tvärtom användas för att finna den gemensamma ytan i
vilken två argumenterande parter kan finna identifikation. Medan pentaden syftar till
att analysera vilka motiv som styr i texten, syftar analysen av bevismedel till att
blottlägga på vilket sätt dessa motiv framförs. På så sätt kompletterar pentaden och
ethos, pathos och logos varandra.
I The Rhetoric of Religion tar Burke upp människans strävan efter rening
(purification). Denna strävan hos människan bottnar i att vi inom oss bär en känsla av
skuld (guilt), vilken är en följd av de sociala hierarkier människan skapar. Känslan av
skuld uppkommer då en individ bryter mot denna ordning. För att rena oss från denna
skuld gör vi det främst genom det Burke benämner victimage eller mortification.
Victimage innebär ett skuldbeläggande på någon annan. Burke skriver att denna andra
person blir en syndabock, scapegoat, vilken vi offrar. Den andra vägen att uppnå
11 Burke 1969a, s. 3. 12 Aristoteles 2012, s. 69. 13 Aristoteles 2012, s. 70.
8
rening är mortification, då man själv erkänner sin skuld och ber om förlåtelse.14
Ekeman skriver om likheterna mellan dessa, hur båda processer kräver ett offer ”då de
bådar [sic] på ett eller annat sätt ’dödar’ den i symbolisk mening; å ena sidan genom
självmord, å andra genom mord”.15 Burkes tanke om människans strävan efter rening
kommer i uppsatsen vägas in som ett potentiellt syfte bakom karaktärernas
handlingar. Detta för att i sin tur skapa förståelse för skildringen av individens
handlingsutrymme i samhället.
I uppsatsen kommer de retoriska termerna statuslära och evidentia förekomma.
Med statuslära syftar jag på den quintilianska modell som beskriver fyra olika faktorer
över vilka man kan vara oense. Traditionellt går dessa statusar ofta att finna i juridiska
försvarstal. Statusläran består av delarna fakta (status coniecturalis), terminologi
(status definitionis), kvalitet (status qualitatis) eller procedur (status translationis).16
Evidentia är en språklig stilfigur som syftar till att måla upp en bild för mottagaren så
att de ”ser något framför sig som om det vore verkligt”.17
I uppsatsen kommer begreppet samhälle syfta på samtida förhållanden och
rådande strukturer, exempelvis socioekonomiska hierarkier och vardagliga
förhållanden. Det kommer inte innefatta enskilda makthavare med politiskt inflytande.
Av ofrånkomliga avgränsningsskäl kommer inte romanens alla 290 sidor
avhandlas i denna uppsats. Istället kommer jag utgå ifrån fem olika sekvenser från
Mina drömmars stad på vilka jag genomför en mer djupgående analys, alla främst
representerade genom ett citat. Dessa delar är i romanen jämnt fördelade ur ett
kronologiskt perspektiv. Sekvenserna är även utvalda på grund av att de alla på ett för
romanen representativt sätt illustrerar individens handlingsutrymme i samhället.
1.4 Tidigare forskning
I Per Anders Fogelström – En bibliografi från 2004 skriver Anna Bodin att endast ett
vetenskapligt arbete har gjorts om Per Anders Fogelströms författarskap. Det är
litteraturforskaren Ingela Guerrien-‐Thurén som skrivit en avhandling vilken
behandlar Fogelströms stadserie med titeln Le Cycle romanesque de Ville Per Anders
14 Kenneth Burke, The Rhetoric of Religion – Studies in Logology, Berkeley 1970, s. 242. 15 Ekeman 2013, s. 30. 16 Janne Lindqvist Grinde, Klassisk retorik för vår tid, Lund: Studentlitteratur AB 2008, s. 72. 17 Lindqvist Grinde 2008, s. 290.
9
Fogelström – Un méditation littéraire (Romansviten Stad av Per Anders Fogelström –
en litterär betraktelse), framlagd vid Sorbonne Universitet 1994.18 Guerrien-‐Thurén
skriver även om författaren i Röster om Per Anders Fogelström, ett verk utgivet av
Arbetarnas bildningsförbund (ABF) där även texter av Göran Greider, Charles
Kassman samt Fogelström själv finns med.19
Liksom Karl-‐Olof Andersson skriver i biografin Per Anders Fogelström – Ett liv för
litteraturen, freden och miljön är Per Anders Fogelström även sparsamt biograferad.20
Endast två icke vetenskapliga biografier har tidigare publicerats, Per Anders
Fogelström -‐ Liv och litteratur av Charles Kassman samt Per Anders Fogelström,
Stockholms förste älskare av Arne Renberg. båda baserade på intervjuer med
Fogelström.21 Anderssons täckande biografi skildrar Fogelströms liv och verk i helbild.
Det är intressant att i översikten av tidigare forskning även väga in denna biografiska
aspekt, då Fogelströms liv och erfarenheter i hög grad har ett samband med motiven
som ligger bakom hans texter. I avsnittet ”Mina drömmars stadsdel” skriver Andersson
om stadserien, Fogelströms personliga förhållande till Södermalm och om tiden under
vilken verket kom till. Det beskrivs bland annat hur verken mottogs, i form av utdrag
av recensioner i dagstidningar samt brevväxlingar mellan Fogelström och förläggare.
Vidare beskrivs Fogelströms politiska engagemang i avsnittet Vapenvägrare och
Fredsaktivist. Andersson skriver där om Fogelströms vapenvägran under värnplikten,
och hur han i egenskap av journalist bedrev opinionsbildning för fred och för de
vapenfrias rättigheter. När debatten om svenska atomvapen blev allt hetare under
1950-‐talet, i samband med upprustningen under kalla kriget, blev Fogelström
fredsaktivist och verksam i flera fredsorganisationer. Fogelström var av åsikten att
Sverige skulle genomgå en avrustning. Försvarets syfte skulle istället för
krigsförberedning endast tränas för krishantering och utbildning inom fredliga
insatser.22 Utöver Fogelströms starka pacifistiska övertygelse, skriver Andersson om
författarens mångåriga kamp för bevarandet av ”viktiga kultur-‐, miljö-‐ och
18 Anna Bodin, Per Anders Fogelström – En Bibliografi, Stockholm: Stockholmia förlag 2004, s. 30. 19 Bodin 2004, s. 221. 20 Karl-‐Olof Andersson, Per Anders Fogelström – Ett liv för litteraturen, freden och miljön, Stockholm: Stockholmia förlag 2012, s. 7. 21 Bodin 2004, s. 30. 22 Andersson 2012, s. 248.
10
stämningsvärden” i Stockholm stad.23 Trots insikten om nödvändigheten i rivningar
och nybyggen i staden, menade Fogelström att bevarandet av historiska och
miljömässiga värden var av vikt. Förändringen i Stockholms stadssilhuett är ett
återkommande huvudtema i Mina drömmars stad.
Per Anders Fogelström väver själv in starka självbiografiska drag i romanen Hem,
till sist. Även om boken är just en roman, bär huvudkaraktären författarens eget namn.
I detta verk tar han upp både sina föräldrars och sin egen uppväxt, och om hur idén till
romanserien Stad föddes.
Mina bokfynd, småskrifter, tidningsurklipp, kartor och bilder hade på något oförklarligt sätt
förändrats under åren som jag haft dem. Nu spred sig en doft från dem, de prasslade och
gjorde sig påminda. Så mycket av okänt och glömt liv fanns där, historier som kanske inte var
berättade förut. De handlade om hur en fattig, mörk och hungrig småstad förvandlades till
dagens storstad. Om hur människorna där levde under knappa villkor, slet och svalt.24
Då man känner till Fogelströms politiska engagemang, går det också att ana att det
finns ett politiskt syfte i mycket av hans skrivande. 2009 publicerades Sofi
Qvarnströms doktorsavhandling Motståndets berättelser, i vilken hon diskuterar just
hur skönlitteraturen ofta har en politisk dimension i sitt budskap. Närmare bestämt
avhandlar hennes forskning hur motståndet mot första världskriget skildras i svensk
skönlitteratur som är publicerad under krigstiden.25 I inledningen diskuterar hon
fenomenet litteratur som politisk handling. För att närma sig ett svar på avhandlingens
frågeställningar, vars karaktär påminner om frågeställningarna i denna uppsats,
använder sig Qvarnström, utöver litteraturvetenskapliga teorier och komparativa
metoder, även Kenneth Burkes retoriska analysmetoder för att undersöka dialogen
mellan skönlitteratur och samhällsdebatt.26
Hon skriver om bland annat om litteraturens funktion som vittnesmål. Hon
urskiljer tre olika typer av berättelser som uppvisar ett antal kännetecknande drag
vad gäller skapandet av ethos, pathos och logos: berättelsen som vittnesmål, som
23 Andersson 2012, s. 263. 24 Per Anders Fogelström, Hem, till sist, Stockholm: Bonnier förlag 1993, s. 181. 25 Qvarnström 2009, s. 10. 26 Ibid., s. 12.
11
anklagelse och som uppmaning.27 Det behöver inte vara ett personligt vittnesmål från
självupplevd verklighet, utan kan snarare vara ett ”fiktivt vittnesmål om en
existerande verklighet”.28 Hon skriver vidare att kritiken i skönlitteratur snarare är
emotionell än intellektuell, det vill säga att den till karaktären ofta innefattar mer
pathos än logos. 29
I ”The Legacy of Kenneth Burke” beskriver Herbert W. Simons Kenneth Burkes
retoriska teorier och publicerade verk. Artikeln sätter in Burke i en historisk kanon av
retoriska teoretiker och beskriver hur hans teorier präglat den moderna retoriken.
Simons skriver att ”This essay has featured Burke’s role in the ’globalization’ of
rhetoric”.30 Med retorikens globalisering menar Simmons en ny, bredare syn på
retoriken som uppstod under 1960-‐talet, vilken bland annat influerades av Burkes
inställning till retorik. Simmons tar även upp Burkes identifikationsbegrepp och
förklarar hur det präglat hans texter om politisk retorik såväl som dialektik.31 Han
sammanfattar artikeln med att skriva ”Rhetoric is responsive to the situation, but
humans can also be makers of scenes. Burke ceirtanly was, in every sense of that term”,
i syfte att förklara Burkes inverkan på retoriken så som vi ser på den idag.32
Det går att konstatera att det har forskats mycket om, och med hjälp av, Burkes
teorier och de har använts många i olika sammanhang. Nu senast i Sverige har Karl
Ekeman skrivit en masteruppsats i retorik, Den Kriminelle, där han bland annat med
hjälp av Burke undersöker hur kriminella förklarar sina handlingar i självbiografier.
Mycket fokus får människans strävan efter det Burke kallar purification, rening, och
Ekeman låter påvisa att denna strävan ofta går att härleda till pentadens fem delar.33
Ibland förklarar den kriminelle sin kriminalitet genom att exempelvis hänvisa till en
hård barndom, omständigheter som i pentaden representeras av scenen.
27 Qvarnström 2009, s. 340. 28 Ibid. 29 Ibid. 30 Simmons, Herbert W., ”The Rhetorical Legacy of Kenneth Burke”, A Companion to Rhetoric and Rhetorical Criticism, Walter Jost & Wendy Olmsted (red.), Victoria: Blackwell Publishing 2006, s. 26. 31 Simmons 2006, s. 161. 32 Ibid., s. 162. 33 Ekeman 2013, s. 88.
12
2. Analys
2.1 Fakta och fiktion hos Fogelström
Redan namnet på Per Anders Fogelströms romanserie, Stad, vittnar om hur viktig
platsen är i romanens handling. Scenen på vilken händelserna utspelas. Istället för att
ha en distinkt huvudperson, skildrar serien Henning Nilsson, hans ättlingar och deras
bekantskaper under en hundraårsperiod i Stockholm. Istället för att beskriva en
specifik huvudpersons upplevelser eller utveckling, vilket traditionellt ofta görs i
romaner, blir istället det konstanta temat stadens utveckling: hur Stockholm går från
att vara en liten stad till en urbaniserad storstad.
Som kanske framgått av det jag sagt är det inte främst de ledande, betydande och framgångsrika människorna som jag velat berätta om under mer än 40 års
romanskrivande. De som intresserat mig mest har varit de som skildrats minst, som ofta
utnyttjats, förbrukats och sedan snabbt glömts.34
Ett av Fogelströms syften med romanserien var att berätta historien om Stockholms
förändring, men att samtidigt göra det genom de vanliga människornas perspektiv och
genom att beskriva deras vardag.35 Han ville skildra de människor som kanske inte
alltid får en plats i historieskrivningen. Det finns alltså ett synliggörande syfte för
Fogelström då han skriver stadserien, och synliggörandet gäller den lägre stående
arbetarklassen. Det går att konstatera att Mina drömmars stad är en roman som även
syftar till att förmedla ett politiskt budskap och utgör därmed ett inlägg i
samhällsdebatten.
Karl-‐Olof Anderssons biografi Per Anders Fogelström – Ett liv för litteraturen, freden
och miljön är inte bara redogörande, den tolkar och analyserar även romanserien och
lyfter upp övergripande teman. Bland annat hur Fogelström blandar fiktiv prosa med
fakta. För att ge en så verklighetstrogen, realistisk, skildring som möjligt blandar
Fogelström både fiktiva karaktärer och händelser med verkliga personer och
händelser som faktiskt ägt rum. Det framgår att Fogelström har ägnat mycket tid åt att
göra research för sin serie, som han redan på förhand bestämde skulle skildra
Stockholms förändring mellan 1860 och 1960 genom minst fem romaner. 34 Per Anders Fogelström, ”Författaren själv”, Röster om Per Anders Fogelström, Stockholm: ABF Stockholm 1996, s. 80. 35 Fogelström 1993, s. 181.
13
Jag bygger nu en mycket noggrann bild – för mig själv. Läser till förbannelse: läkarrapporter,
polisredogörelser, uppteckningar i Stadsmuseum, minnesskrifter […]. Men sedan suddar jag
ut det hela, utplånar det jag använt timmar och dagar att slita fram. […] För att det inte ska bli
någon sorts kulturhistoria nödtorftigt maskerad till roman.36
Fogelström använder sig även av ögonvittnesskildringar i romanen. Mina drömmars
stad återger bland annat en avrättning, avrättningen av gardisten Göthe som 1861 blev
den sista offentliga avrättningen i Stockholm.37 Hur avrättningen gick till har
Fogelström fått berättat för sig genom sin vän Adolf Hellander som var på plats när
den ägde rum. Adolf berättade att han ramlade ner från ett träd i samma ögonblick
som bödeln höjde sin yxa. Fogelström väver in detta autentiska fragment i romanen
när han skriver ”Så blänkte något av vintersolen i eggen, som en blixt. Några kvinnor
skrek till, en pojke föll ur ett träd […]”.38 Fragment som dessa bidrar till att skapa den
påtagligt realistiska dimension som präglar Stadserien.
Liksom Qvarnström skriver i Motståndets berättelser att gränsen mellan fakta och
fiktion i skönlitteratur sällan är absolut, vilket i hög grad stämmer med utformningen
av Mina drömmars stad.39 Fogelströms blandning av verkliga och fiktiva händelser gör
att denna gräns suddas ut och blir flytande, vilket gör att författaren uppnår sitt syfte.
Det blir inte enbart kulturhistoria, utan en roman som utgör ett verklighetsbaserat
vittnesmål om de samhälleliga förhållandena som rådde under perioden vilken den
skildrar.
2.2 Tummen visar Henning Stockholm.
I en scen i bokens första del skildras mötet mellan romanens huvudperson Henning
och den som ska komma att bli hans bästa vän, Tummen. Henning, som vid den här
tidpunkten är 15 år, har vandrat till Stockholm från landsbygden i hopp om att stadens
möjligheter ska kunna erbjuda honom ett bättre liv. Inledningsvis både bor och jobbar
Henning på Liljeholmens ljusfabrik och rör sig därför hela tiden inom ett geografiskt
begränsat område. Då han är ute på ett arbetsrelaterat ärende träffar han Tummen och
36 Andersson 2012, s. 183. Utdrag ur ett brev från Fogelström till sin förläggare. 37 Andersson 2012, s. 187. 38 Ibid. 39 Qvarnström 2009, s. 27.
14
frågar honom om vägen. Tummen blir varse Hennings bristfälliga kunskaper om
Stockholms innerstads geografi och tar därför Henning under sina vingar. Han
bestämmer sig för att visa honom staden. Henning bevittnar med häpnad hur Tummen
rör sig med en sådan smidig finess genom stadens buller, och introduceras för
”stockekarnas” sätt att tala.40
Medan de gick inåt staden pratade Tummen oavbrutet, berättade, förklarade. Det var så
mycket som Henning måste veta om han skulle bo kvar i häcken. Om poliser och gardister, om
lärlingar och skolpojkar och bataljerna mellan dem, om droskkuskar och värdshusvärdar,
berglärkor och cigarrbodsflickor. Henning förstod långt ifrån allt, ibland blev Tummen alltför
antydande, gled för snabbt förbi. Dessutom använde han så många nya ord, stockekarnas
språk.41
Fogelström beskriver i snabb takt deras promenad genom staden. Under Tummen och
Hennings promenad beskrivs stadsmiljön i detalj, likaså karaktärerna i den. Även om
Fogelström själv inte var född då Mina drömmars stad utspelar sig, är det tydligt att
han har gjort en grundlig research. Detta skapar ett starkt författarethos hos
Fogelström. Läsaren får intrycket av att beskrivningen inte bygger på fantasier, utan
på fakta som författaren tagit reda på, vilket är fallet. Detta påvisas även genom
användning av samtida slanguttryck, då han exempelvis kallar Stockholm för ”häcken”
och benämner prostituerade ”berglärkor”. Detta ethos skapas även genom hans
användning av evidentia, det vill säga den detaljerade bild han målar upp genom
språket. Det utförliga bildspråket och genomtänkta ordvalen inger en trovärdighet
som gör att läsaren accepterar budskapet i texten. De retoriska bevismedel Fogelström
använder sig av kan alltså kallas ett ethos som är nära förbundet med pathos, det vill
säga känslorna som väcks genom dessa utförliga miljöbeskrivningar. För mottagaren
ligger detta pathos i den tydliga bild som målas upp av platsen karaktärerna befinner
sig på, men även en känsla av hur intrycken och vimlet i staden överväldigar Henning.
Scenen fokaliseras genom protagonistens ögon. Han nås av insikten hur han måste
förändras, anpassa sig, för att bli en del av och passa in i sin nya stad.
Henning kände sig osäker och klumpig. Det fanns så mycket att titta på och samtidigt måste
40 Med stockekare avses stockholmare. 41 Fogelström, Per Anders, Mina drömmars stad, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1960, s. 32.
15
man hela tiden se sig för. Han blev knuffad och trampade folk på hälarna. Nu förstod han
varför de riktiga stockekarna rörde sig som Tummen, de måste kunna glida, flyta. I staden fick
man inte lunka som en bonde. Han beslöt sig för att […] lära sig stilen, talet och gången.42
I scenen kan man tolka Henning som agent, vi ser händelsen genom hans ögon. Det är
än så länge hans berättelse, trots att den skildras genom en allvetande berättares ord.
Tummen blir vad Burke kallar en co-‐agent, en sido-‐agent som hjälper agenten, och i
det här fallet en mycket viktig sådan.43 Detta då Tummen, utöver att vara co-‐agent,
även blir redskapet genom vilken Henning upptäcker Stockholm. Handlingen är själva
promenaden, rörelsen genom Stockholms gator. Syftet i sekvensen är Hennings
tillgodogörande av information och erfarenheter om staden. Den mest framträdande
av pentadens fem komponenter är här scen, beskrivningen av platsen de befinner sig
på får det allra största utrymmet i sekvensen. När Fogelström skriver att man inte får
”lunka som en bonde” är det också staden, scenen, som kräver en förändring av
Henning. Budskapet blir att individen måste anpassa sig efter scenen den befinner sig
i. Trots att Henning befinner sig i Stockholm är han ännu inte en Stockholmare. Det
krävs något mer, en handling, för att nå dit. I hans strävan att bli stockholmare måste
han bli en del av scenen. Han måste helt enkelt sluta ”lunka som en bonde”. Man skulle
kunna säga att det är scenen, staden, som tvingar honom till detta. Motivet man läser
in blir att individen måste anpassa sig efter scenen, då staden kräver denna
anpassning. Staden ges genom detta ett slags co-‐agent-‐status. Den utgör inte bara
scenen på vilken individerna agerar, utan den har krav på att dess invånare handlar på
ett visst sätt.
Denna sekvens utgör även ett exempel på pentadens transformidabla natur, då det
även är möjligt att se Tummen som agent. Tummen är också ett aktivt subjekt, han är
den som tar initiativ till promenaden. Ser man Tummen som agent förändras de
möjliga motiven markant. Tummens handling är att visa Henning Stockholm och att
göra honom mer bekant med staden. Han introducerar honom för nya sätt att uttrycka
sig, röra sig och nya tillvägagångssätt för att passa in. Scenen de befinner sig på förblir
densamma, Stockholms gator. Tummen kan genomföra denna handling med hjälp av
sina egna kunskaper och erfarenheter. Denna sekvens utgör inte bara Hennings första
42 Fogelström 1960, s. 33. 43 Burke 1969a, s. xx.
16
möte med Tummen, utan även läsarens. Senare i romanen understryks Tummens
politiska engagemang. På flera av de olika arbetsplatser han har under romanens gång
ses han som något av en uppviglare. Han försöker förena arbetarna i fackförbund och
uppmana till strejk. Tummen är övertygad om att revolutionen ska komma, och
längtar till den dagen då arbetarna gör uppror mot överklassen. Med denna
information tillgodo, skulle man kunna göra analysen att Tummens syfte med denna
promenad snarare är att skapa en allierad i Henning, än att enbart göra en god gärning
för en nyinflyttad invånare. Fogelströms underliggande motiv bakom denna sekvens
skulle, om man ser Tummen som agent, bestå i att det är nödvändigt med kännedom
om staden för att förstå politiken. Förutsatt att Tummens syfte är att i Henning skapa
en allierad, vittnar även motivet om att det vid den här tiden inte är en allmängiltig
åsikt att arbetarna bör ha rättigheter utan att det hos arbetarklassen finns behov av att
rekrytera likasinnade och förena sig för att nå sina mål.
2.3 Storsäcken åldras och tänker tillbaka
När säsongen på ljusfabriken börjar lida mot sitt slut hjälper Tummen Henning att
hitta ny bostad. Henning blir inneboende hos Storsäcken, han tilldelas ett hörn av ett
rum han delar med sex andra personer, bestående av både övriga inneboende och
Storsäckens egna barn och fosterbarn. Storsäcken är en stark kolbärare som benämns
”sitt lags stolthet”. Det framkommer att han konsumerar stora mängder alkohol och är
aggressiv och våldsam mot sina barn. Ett av hans barn, Annika, rymmer från hemmet
efter att ha blivit misshandlad av sin far. I den aktuella scenen har Storsäcken åldrats,
tänker tillbaka på sin forna styrka och sitt beteende mot sin familj och känner en
ånger.
Nu började krafterna fly. Ja, livet flydde. […] Spriten gav varken glädje eller glömska längre.
[…] Rädslan för döden var det svåraste. Sedan detta med Annika. På något sätt hade just hon
varit drömmen: hon skulle lyckas och vara lycklig, hennes lycka skulle ge honom liv och hålla
döden på avstånd. Det var ju av rädsla för att förlora henne som han slagit, tänkte han.44
I scenen är Storsäcken agent. Handlingen utgörs av hans reflektion över sitt eget liv.
Det finns i reflektionen fragment av ånger, men utgörs främst av en sorg och en
44 Fogelström 1960, s. 105.
17
bitterhet. Han uttrycker en önskan om att livet hade sett annorlunda ut, att han levt
under andra omständigheter. ”Naturligtvis hade han supit mycket, som andra.
Misskött sig, kanske. Men måste man inte det för att orka leva?” funderar Storsäcken
vidare.45 Han konstaterar även att ”Han hade minsann fått lära sig veta hut i sina dar
och det hade han inte mått illa av”.46 Syftet är alltså att med hjälp av sitt eget
resonemang, som även blir redskapet, rättfärdiga och ursäkta sina handlingar för sig
själv. Scenen på vilken händelsen äger rum skulle kunna säga är hans eget huvud. Men
han använder även scenen för att rättfärdiga sina handlingar. Han har haft ett tungt liv,
varit fattig och alkoholiserad. Misstagen har han begått för att samhället inte har
lyckats ge honom bättre möjligheter. I det här fallet används pentaden som en typ av
statuslära, genom att peka på en av pentadens delar försöker han rena sig från misstag
han begått. Här hänvisar Storsäcken alltså till en barndom där han blivit misshandlad
och ett liv där det funnits behov av att bedöva sig med alkohol, omständigheter som
kan kallas scenen. För att han har fötts in i fattigdom verkar han bära på en arvsskuld,
som har sin grund i de fattigas utanförskap i samhället. Ekeman skriver om barnet som
alla personligheters råmaterial, i vilken identifikation kan byggas. Barnet är själens
kärna, omständigheter kan sedan prägla denna kärna i en viss riktning. Han skriver att
”Kriminella ofta använder sig av kulturella konstruktioner, som även har likhet med
sociologiska förklaringar, när de ursäktar sitt beteende”.47 I likhet med dessa
kriminella som Ekeman skriver om hänvisar även Storsäcken till detta oskyldiga barn,
som genom scenens kulturella konstruktioner oundvikligen hamnat i denna livsbana.
Storsäcken ägnar sig alltså inte åt mortification trots att han erkänner sina misstag,
utan han låter scenen bli en syndabock vilken han offrar för att rättfärdiga sina
handlingar. Han använder sig alltså snarare av victimage, då han menar på att hans själ
är god men samhället har gjort hans kropp ond.
Han beskriver även en känsla av skuld för att han slagit sin dotter, men att han
endast gjort detta av rädsla för att förlora henne. När Storsäcken reflekterar över detta
har Annika redan lämnat sin familj, det blir därför delvis hennes fel att Storsäcken
känner missnöje. Annika blir därigenom en syndabock, som Storsäcken symboliskt
”offrar” för att uppnå rening från sin skuldkänsla genom victimage.
45 Fogelström 1960, s. 105. 46 Fogelström 1960, s. 106. 47 Ekeman 2013, s. 88.
18
Den retoriska frågan ”Men måste man inte det [supa] för att orka leva?” skapar
även identifikation. Identifikationen skapas mellan Storsäcken själv och andra i samma
situation. Fogelström skriver ”Naturligtvis hade han supit mycket, som andra”. Han är
alltså egentligen inte en sämre person än många andra. Identifikationen sträcker sig
genom den retoriska frågan även till att inkludera läsaren. Detta då Storsäcken frågar
sig om inte andra hade gjort precis samma sak om de befunnit sig i hans situation? Han
hänvisar till den gemensamma nämnaren mellan sig själv och mottagaren, det vill säga
att han är en människa. Om en annan levt under samma omständigheter som honom
själv är det därför troligt att denna person handlat likadant, för att det har sin grund i
en mänsklig natur. Detta resonemang förutsätter en syn på människan som en
materiellt bunden varelse. Finns inte grundläggande ekonomiska och materiella medel
tillhanda är det svårt att vara en god människa. Frågeställningen ”Men måste man inte
det [supa] för att orka leva?” skapar alltså ett pathos som syftar till att hos publiken
väcka sympati för Storsäckens situation. Storsäcken beskriver även allmänmänskliga
känslor. Han beskriver en rädsla för döden och en rädsla att förlora sitt barn. Även
detta kan väcka pathos hos mottagaren som kan relatera till dessa rädslor. Ur
perspektivet scen/agent-‐ratio skulle man kunna säga att denna sekvens målar genom
detta upp en bild av Storsäcken som ett offer för samhällets orättvisor snarare än att
framställa honom som en familjefar som misshandlat sin dotter av elakhet. Samhället
har alltså en inverkan på sina invånares karaktärer, och det är inte invånarna som är
onda utan samhället som kan göra dem onda.
2.4 De fattiga bor över de rika
Till slut flyttar Henning från sitt hörn i Storsäcken hem. Han har träffat en flicka,
Lotten, och Tummen har börjat uppvakta Matilda som tidigare bott tillsammans med
Henning hos Storsäcken. Tummen hittar ett litet hus på toppen av Åsöberget, och
föreslår att de båda paren ska flytta ihop och bo där. Huset är fallfärdigt, men paren
hjälps åt att rusta upp det. Det beskrivs tydligt hur framförallt Lotten kämpar hårt för
att hålla huset och inredningen ren. Henning måste tvätta sig och byta kläder varje
kväll när han kommer hem från jobbet innan han får komma in i huset.
Staden hade en underlig vana: den lyfte upp de fattigas bostäder i solen, på de
högsta bergen. De små träkåkarna låg högt över pampiga hus och ståtliga torn, som
19
vore de pärlor att visa upp. […] Så levde de fattiga högt över de rika, satt i skjulen på
sina berg och såg ner över bördig jord och vackra välbyggda hus. Men naturligtvis
fick de betala sitt pris, streta framåtböjda i blåsten, släpa sina vattenhinkar från
dalarnas brunnar, halka på ishala klippor och balansera på stenar och bräder över
djupa gyttjepölar i bergssvackorna.48
I likhet med detta citat, inleds nästan alla bokens kapitel med en skildring av staden.
Hur den ser ut, vad som händer och hur den blir allt mer urbaniserad och
moderniserad. Dessa inledande avsnitt skildrar ingen enskild individ, utan beskriver
kollektivt de fattigas liv eller stadens utseende genom en överblickande berättarröst.
På grund av hur den första meningen är utformad, ”Staden hade en underlig vana”,
blir staden agent. Staden är det aktiva subjektet som gör något. Dess handling är hur
den valt att fördela invånarnas bostäder, de fattiga bor på bergens toppar och de rika
nedanför. Syftet blir till följd av denna fördelning att de fattiga ska bo otillgängligt och
de rika där det är bekvämt. Redskapet blir således ekonomin och invånarnas
materiella tillgångar. Har en invånare ont om pengar tillåter inte staden att denna
individ bosätter sig i stadens dalar. Scenen är staden och segregationen i avseendet
klass och bostad. Här går det att urskilja ett motiv som förmedlar kritik mot samhällets
utformning. Sättet denna kritik förmedlas på har en tydligt framträdande ironisk
dimension som vänder på klassdikotomierna. Trots att de rika befinner sig över de
fattiga på en hierarkisk skala, bor de fattiga över de rika rent fysiskt. Detta ironiska
framförande av samhällskritik förstärks ytterligare genom Fogelströms specifika
ordval. Att likna de fattiga och deras misär vid pärlor i solen utgör en paradoxal
liknelse. Fattigdom, som av många ses som smutsigt och lågt stående, låter han likna
vid ett värdefullt, vackert objekt. Detta skapar i sin tur en effektiv kontrast, då
Fogelström från att ha beskrivit pärlor som lyser i solen övergår till att beskriva hur de
fattiga stretar framåtböjda i blåsten och balanserar över djupa gyttjepölar. Fogelström
talar alltså om klassdikotomier genom att använda sig av språkliga dikotomier genom
att gå från högt till lågt. Dessa många retoriska stilfigurer skapar ett starkt pathos i
texten som gör att denna samhällskritik över stadens segregerade bostadsplanering
når fram till läsaren.
Ser man till hur individerna skildras i förhållande till staden i denna sekvens, kan
48 Fogelström 1960, s. 125.
20
de närmast liknas vid statister som hjälper till att berätta historien om staden. De
framställs som maktlösa inför stadens beslut om fördelningen av bostäder. Intressant
att påpeka är att både agent och scen här utgörs av staden, men med en väsentlig
skillnad i betydelse. Staden som agent är staden som bestämmer var invånarna ska bo,
en agent som fattar beslut och styr över sina invånare. I avseendet agent är alltså
staden synonymt med samhället, medan staden som scen enbart utgörs av Stockholm
som geografisk plats.
2.5 Klaras barn flyttar in på Åsöberget
I sitt hus på Åsöberget får de båda paren en dag besök av tre barn. Barnen är Klaras, en
flicka som bodde hos Storsäcken samtidigt som Henning och som senare blev en
cigarrbodsflicka. Arbetet i cigarrboden blev en täckmantel för hennes prostitution.
Barnen berättar att deras mor, Klara, har åkt in på kurhuset och undrar om de kan få
bo hos familjerna på Åsöberget tills hon kommer ut igen. Lotten, som kämpat så hårt
för att hålla huset rent, tvekar vid åsynen av krypande löss på barnens smutsiga
kroppar, men kommer tillsammans med Henning överens om att de inte kan göra
annat än att ta hand om barnen tills de kan återförenas med Klara. Lotten bestämmer
sig för att försöka hålla barnen rena och ordentliga. De nya förhållandena har en
förändrande inverkan på framförallt ett av barnen, Stina.
Stina hade kommit till dem som en liten vildinna, smutsig och trotsig. Första veckorna hade
Lotten nästa gett upp hoppet, flickan var omöjlig. Men så småningom hade hon förändrats.
När hon fick äta sig mätt stal hon inte längre. […] Och när Lotten sytt om en av Matildas gamla
klänningar till flickan var hon så rädd om den att de rördes. Den nya tryggheten och de nya
vanorna förvandlade henne, plötsligt behövde hon inte längre vara ett vilddjur för att klara
sig.49
I sekvensen går det att se Lotten som agent. Hennes handling är att hålla Stina ren, sy
kläder åt henne och skänka en trygghet till hennes liv. Redskapet Lotten använder sig
av är sig själv, sin kropp och sin person. Även om också Lotten tillhör det lägre
samhällsskiktet, besitter hon en större trygghet än den Stina haft i sitt tidigare liv.
Klaras barn beskrivs i romanen som en del av ”trasproletariatet”, de fattigaste av de
fattiga. Lotten använder sina möjligheter till renhållning, moraliskt leverne och även 49 Fogelström 1960, s. 215.
21
sina materiella förutsättningar och överför dem till Stina. Syftet är ursprungligen att
skydda sitt eget hem från smuts och från lössen på barnens kroppar, men när hon
märker förändringen hos Stina övergår hennes syfte till att även bli en uppmuntring
till denna förändring. Scenen är Lottens hem och den kontrast det utgör i förhållande
till Stinas tidigare tillvaro. Följden av Lottens handlingar blir en förändring i Stinas
beteende.
Om man väljer att se Stina som agent, är handlingen den förändring som sker inom
Stina, men framförallt den förändring som sker utåt och kan betraktas av andra.
Hennes handlingar förändras, då hon upphör att stjäla och är rädd om sina kläder.
Lotten blir redskapet genom vilket Stina uppnår förändringen, men den sker även med
hjälp av nyvunna materiella förutsättningar. Stinas syfte med förändringen i sitt
beteende är sannolikt att vara Lotten och samhället till lags. Hon finner en
tillfredsställelse i att vara en god människa i Lottens och samhällets ögon. Den tolkning
som till synes uppmuntras av avsändaren är att det är samhällets hårda förhållanden,
det vill säga scenen, som gjort henne till en ”vildinna”. Stina har tidigare varit tvungen
att vara detta ”vilddjur” för att klara sig. Budskapet Fogelström förmedlar genom detta
är att det är omöjligt att vara god om människans grundläggande behov tillfredsställs.
Har individen inte mat, kläder eller möjlighet att upprätthålla hygienen, skapas en
desperation som åsidosätter moralen. Liksom i sekvensen där Storsäcken reflekterar
över sitt liv, bekräftas det här att människan alltså till viss del är en materiellt bunden
varelse. Det framstår även som att det ligger i människans natur att vara civiliserad,
men att detta inte kan levas ut om samhället inte förmår förse individen med de
redskap som krävs. Det föds en känsla av solidaritet med samhället när individen
förses med dessa redskap. Samtidigt som det är det nya hemmet, scenen, som lägger
grund för Stinas förändring, är det framförallt fråga om en individ, en agent, som
hjälper henne att tillämpa ett moraliskt leverne. Litteraturforskaren Ingela Thurén-‐
Guerrien skriver om detta:
På 1970-‐talet slogs jag av en viktig iakttagelse som Fogelströms skrivsätt och stil tycktes mig
understryka: det svenska samhället, trots skarpa sociala motsättningar, hade lyckats finna
fredliga lösningar på många problem. Arbetarrörelsens födelse var kanske den främsta
drivkraften till detta positiva resultat, men, som den socialt nyfikne författare P.A. Fogelström
är lyckades han även återge det subtila spel som frammanade resultaten. Det handlar om
relationerna människor emellan, som nog ytterst har med rätt utövande av demokratin att
22
göra50
Thurén-‐Guerrien menar alltså att det för Fogelström inte främst handlade om något
storslaget ideologiskt bygge som frammanade dessa ”fredliga lösningar”, utan snarare
om medmänsklighet och solidaritet hos medborgarna. Det är alltså av relevans att inte
bara samhället värnar om sina medborgare, utan att individerna också värnar om
varandra. Denna medmänsklighet exemplifieras genom Lottens behandling av Stina,
och det fruktbara resultat denna behandling leder till. För att handla moraliskt är det
inte enbart de materiella redskapen som krävs, utan om relationer mellan individer.
Översatt till Burkes terminologi handlar det alltså inte bara om system i scenen utan
även om hur individerna handlar på denna scen.
2.6 August gör en klassresa
Annika, som rymt från sin far Storsäcken efter att ha blivit misshandlad, gifter sig med
entreprenören Fredrik Bodin och kommer upp sig i samhället. Henning och Annika
möts igen då Henning under en period arbetar i Fredriks brors sillfirma. Fredrik har
ett gott öga till Henning, efter att han räddat Fredriks bror från att brinna inne under
en brand på företaget. Dock avlider han senare av sina skador, och Fredrik tar över
firman. Annika och Fredrik är ofrivilligt barnlösa och erbjuder sig att ta hand om
Henning och Lottens äldsta son, August, över en sommar. De ger August ett eget
metspö, fina kläder och han utvecklar under sommaren ett intresse för litteratur. Det
blir tydligt hur en klyfta upprättas mellan August och hans ursprung när han
återvänder efter sommaren. Hans vänner retar honom ibland för hans fina kläder och
de tunga böcker han bär på. Bodins tycker mycket om pojken, de upprätthåller
kontakten genom att en gång i veckan bjuda in pojken på middag. Efter Hennings död i
slutet av boken erbjuder sig familjen Bodin att adoptera August. Trots att det smärtar
henne, tycker Lotten inte att hon kan tacka nej. Dels beroende på de dörrar som skulle
öppnas för pojken som en del av denna välbärgade familj, dels på grund av den
ekonomiska lättnad en adoption skulle innebära för henne själv. Bokens allra sista
kapitel skildrar hur August lämnar sin mor för att flytta till sina nya föräldrar, Fredrik
och Annika Bodin.
50 Ingela Thurén-‐Guerrien, ”Författaren betraktad av en läsare i utlandet”, Röster om Per Anders Fogelström, Stockholm: ABF Stockholm, 1996, s. 28.
23
Den väntade på honom, lockade nedanför hans barndoms grå berg. […] Staden och livet väntade. Också på den elvaårige pojken. […] Ett tåg pustade fram i gamla järngraven, spred
sina väldiga moln av ånga när det dunkade in i tunneln. I skyarna av rök, i de glittrande
gatlamporna, i diset över Strömmen – överallt såg han löften. Några år till – så skulle han
vara vuxen, redo att lyckas där andra misslyckats. Han visste att han fått stora möjligheter.
Han hörde kanske till de utvalda, till dem som livet och staden log emot. Pojken drömde.
Staden väntade.51
August befinner sig där Henning befann sig i bokens inledning, vandrandes mot sin
framtid och nya möjligheter. I Hennings fall en ny och större stad, i Augusts fall en ny
klasstillhörighet. Det är tydligt att August är agenten. Hans handling är att lämna sitt
barndomshem och förväntansfullt promenera mot sitt nya liv och sin framtid.
Redskapet han använder sig av är sin kropp, med vilken han förflyttar sig. Syftet är att
ta vara på denna chans till ett bättre liv som Bodins erbjudit honom. Även här har
staden en viss makt över Augusts öde, och blir återigen ett slags co-‐agent. ”han visste
att han [fått] stora möjligheter”, ”Han hörde kanske till de utvalda, […] som staden log
emot”. Det framgår av citatet att det är staden och livet som har tilldelat honom dessa
möjligheter, som tillåtit honom att göra denna klassresa. Scenen, staden, bestämmer
alltså förutsättningarna för individen och väljer om det ska gå bra eller dåligt.
Trots att Annika kommit upp sig i samhället framställs hon av Fogelström som en
god människa. Henning har aldrig hållit hennes nuvarande klasstillhörighet emot
henne, även om den ibland har tvingat henne att ignorera honom. Hon skildras heller
inte annorlunda av berättaren än de andra karaktärerna i romanen efter att hon
genomgått sin klassresa, i det avseendet att hon inte alieneras av övriga karaktärer.
Läsaren får se olika nyanser av Annika, liksom hen får se olika nyanser av Lotten,
Henning och Storsäcken. Även hennes man, Fredrik Bodin, visar prov på medkänsla
och välvilja gentemot Henning och hans familj. Efter branden på sillfirman kallade
Bodin upp Henning till sitt kontor.
Nilsson har kanske hört att min bror dog, fortsatte Bodin. Vi är ju mycket tacksamma för att
han fick en lugn död, inte blev innebränd. Direktör Lundström har berättat att ni skulle
behöva vara sjukledig en tid – och det är naturligt att vi gärna vill ersätta. […] Bodin tog
51 Fogelström, 1960, s. 289-‐290.
24
skrinet som stod på bordet, öppnade det. Det var ju faktiskt Nilsson som räddade pengarna…52
Kommunikationen mellan Fredrik Bodin och Henning visar på en förståelse emellan
dem, vilket kräver att det även finns identifikation. Qvarnström skriver i sin
avhandling om identifikation som en demokratisk retorik. Identifikationen kräver att
man erkänner sin antagonist och tar dennes åsikter på allvar. Gör man inte detta är
identifikationen omöjlig att uppnå. Relationen mellan Henning och Fredrik Bodin kan
knappast benämnas antagonism, däremot går det inte att förneka att de befinner sig i
varsin ände av den socioekonomiska hierarkin. Det är alltså inte fråga om ett uttalat
fiendskap, snarare ett ofrivilligt motsatsförhållande som utgörs av skilda
klasstillhörigheter. Qvarnström skriver ”identifikationens retorik möjliggör därmed
ett visst samförstånd och befrämjar en slags vänskaplig rivalitet”.53 Identifikationen
som existerar mellan individer i Mina drömmars stad visar prov på denna
demokratiska retorik som överskrider samhällsklasser. Det finns alltså inga spår av
motiv som klasshat bakom Fogelströms text, alienationen uppkommer snarare då
individen (agenten) ställs emot samhället (scenen). Återigen framgår det att det är
staden som placerat individerna i respektive klasstillhörigheter. Qvarnström skriver
vidare att ”Om man istället för att hävda att motståndarna är onda gör gällande att de
har fel och pekar på de ohållbara premisserna i deras resonemang accepterar man
existensen av konkurrerande verklighetstolkningar”.54 Man kan säga att Fogelström
gör detta genom sina beskrivningar av klassresor i romanen. Arbetarklass och
klasskamp finns med som teman i Mina drömmars stad, men de rika och fattiga
utmålas inte som antagonister. August känner inte en skuld då han symboliskt vandrar
från arbetarklass mot överklass, utan en förhoppning och tacksamhet för att staden
tillåtit detta.
52 Fogelström, 1960, s. 140. 53 Qvarnström, 2009, s. 350. 54 Ibid.
25
3. Avslutande diskussion
Sammanfattningsvis kan det konstateras att staden, scenen, har ett ansvar för
individens beteende. Blir man inte väl omhändertagen av samhället är det svårt att
leva moraliskt. Både Storsäckens reflektion och Stinas förändring vittnar om detta. I
analysen av Storsäcken framkommer det att pentaden här fyller en funktion som kan
liknas vid Quintilianus statuslära. Genom att hänvisa till scenen, som här motsvaras av
omständigheterna under Storsäckens uppväxt, söker han rening genom victimage.
Även hans dotter Annika blir en syndabock som han symboliskt offrar i samma syfte.
Kritiken mot samhällets utformning vid den här tiden blir påtaglig, då staden ofta
är synonym med samhälle. Samhället har ett ansvar över invånarnas karaktärer. Har
samhället behandlat en människa dåligt är det svårt att vara god. Detta tar sig uttryck
genom en språklig nivå, Fogelström skriver ofta om staden som ett aktivt subjekt, det
vill säga den som handlar. Ofta är staden alltså agent. Den både föder och förtär sina
invånare, och ges snarast ett eget liv. Individerna blir stundvis statister i skildringen av
stadens utveckling.
Staden har två skilda roller i romanen. Dels agenten som råder över Stockholms
socioekonomiska hierarkier, det vill säga samhället, men även staden som en
geografisk plats (scenen) om vilken Mina drömmars stad berättar en historia. Även om
staden som agent exempelvis bestämmer vilken klass en människa ska tillhöra eller
var personen ska bo, låter Fogelström påvisa att även individernas egna val har en
inverkan på samhället och på andra individer. Fogelström förmedlar en syn på
människan som delvis materiellt bunden. Det finns en kärna i människan som är god
och vill vara till lags, men bristfälliga materiella omständigheter kan förvrida denna
kärna och få människan att handla omoraliskt. Människans ursprungliga godhet
exemplifieras i Stina, som med hjälp av Lotten hittar tillbaka till sin moraliska kärna.
Precis som Thurén-‐Guerriens tolkning av Fogelströms roman verkar ett av motiven
ligga i medmänsklighet och relationer individer emellan för att skapa en grund till ett
demokratiskt samhälle. Även Göran Greider skriver i Röster om Per Anders Fogelström
att ”Till och med bland några av de välbeställda finns den sociala moralen närvarande
den finns där genom minnets kraft. Det är fel på förhållandena, inte människorna – så
lyder kanske grundbudskapet i dessa romaner.”55 Denna tolkning stämmer väl överens
55 Göran Greider, ”Löftet om något bättre – Om optimismen i Per Anders Fogelströms romaner”, Röster
26
med resultatet av denna analys. Människans goda kärna finns i alla individer, oavsett
klasstillhörighet. Det går därför att konstatera att det inte existerar några fragment av
klassförakt i romanen.
Språkligt består argumentationen snarare i försök att vädja till mottagarens
känslor än att övertyga genom sitt eget kunnande eller genom logiska resonemang. Till
karaktären består alltså användningen av retoriska bevismedel hos Fogelström
snarare i ett pathos än ethos eller logos. Han gör detta genom att använda sig av
retoriska stilfigurer för att i detalj beskriva samhället som det såg ut i slutet av 1800-‐
talet, både ur ett socialt och miljömässigt avseende. Genom att skildra svårigheterna i
historien utgör Mina drömmars stad en slags uppmaning till att värna om det moderna
välfärdssamhället och dess sociala skyddsnät. Ett framträdande motiv, vilket
författaren själv påpekar, består också i att belysa historien om de människor som
utgjorde utgångspunkten för grundandet av välfärdssverige.56 På så vis blir romanen
ett inlägg i den politiska debatten, som går emot föreställningar om ”den gamla goda
tiden” som var vanligt förekommande under 1960-‐talet.57
3.1 Förslag på vidare forskning
Förslag till den som vidare vill utforska detta område kan vara att i större utsträckning
koppla de ideologiska ställningstagandena i Mina Drömmars Stad till den
samhällskontext som rådde under tiden romanen skrevs, det vill säga 1960-‐tal. Hur
speglas 1960-‐talets samhällsstrukturer och politiska strömningar i Mina drömmars
stad? Det vore även intressant att undersöka hur andra svenska proletärförfattare
förhåller sig till pentaden, framställer de individens handlingsutrymme i samhället på
ett liknande sätt som Fogelström gör?
4. Sammanfattning
Jag har i denna uppsats, med hjälp av Kenneth Burkes pentadmodell, undersökt motiv i
Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad. För att analysera framställningen av
individens förhållande till samhället har jag även använt mig av Burkes
identifikationsbegrepp och hans tanke om att syften bakom människors och om Per Anders Fogelström, Stockholm: ABF Stockholm 1996, s. 53. 56 Fogelström 1996, s. 80. 57 Se Thurén-‐Guerrien 1996, s. 35.
27
karaktärers handlingar kan bottna i en strävan efter rening av en skuld vi bär inom
oss.
Genom att undersöka fem olika sekvenser, kronologiskt jämnt fördelade i
romanen, har jag sökt formulera tänkbara motiv som ligger bakom textens budskap.
För att undersöka hur scen och agent interagerar har jag använt mig av Burkes
begrepp ratio, det vill säga förhållandet mellan dessa två komponenter i pentaden.
Resultatet består i att Fogelström ämnar berätta historien om de människor som
skapade grunden för dagens välfärdssamhälle, vars historia sällan belyses. Han
beskriver ett förhållandevis obarmhärtigt samhälle, en agent, som tar beslut om sina
invånares livsvillkor. Genom sin text fastslår Fogelström att det inte är människan som
är ond, utan samhällets oförmåga att förse alla med materiell och ekonomisk trygghet
som kan få människan att handla omoraliskt. Räddningen finns i medmänskligheten
och solidariteten människor emellan. Det finns alltså, trots stundvis brutala skildringar
av fattigdom, ett positivt budskap i romanen. Människan står inte totalt
handlingsförlamad inför stadens hänsynslöshet, utan kan genom uppvisad
medmänsklighet skapa bättre förutsättningar för varandra. Människorna är också
likvärdiga inför samhället, oavsett klasstillhörighet.
För att urskilja med hjälp av vilka grepp Fogelström gör detta har jag använt mig
av Aristoteles klassiska begrepp ethos, pathos och logos. Fogelström blandar
genomgående historisk fakta med fiktion i romanen vilket inger ett trovärdigt ethos.
Han vinner mottagarens förtroende genom detta starka författarethos, med vilket han
låter påvisa sina kunskaper om Stockholms historia, men framförallt genom att väcka
pathos hos läsaren. Fogelström vädjar till mottagarens känslor genom ordval,
retoriska stilfigurer och fokalisering genom flera av romanens karaktärer.
Fokaliseringen tillåter läsaren att se händelseförlopp genom karaktärernas egna ögon
vilket skapar en förståelse för individernas känsloliv och handlingar.
28
5. Litteraturförteckning
Andersson, Karl-‐Olof, Per Anders Fogelström – Ett liv för litteraturen, freden och miljön,
Stockholm: Stockholmia förlag 2012
Aristoteles, Retoriken, övers: Johanna Akujärvi, Ödåkra: Retorikförlaget 2012
Bodin, Anna, Per Anders Fogelström – En bibliografi, Stockholm: Stockholmia förlag
2004
Burke, Kenneth, A Grammar of Motives, Berkeley: University of California press 1969a
Burke, Kenneth, A Rhetoric of Motives, Berkeley: University of Californa press 1969b
Burke, Kenneth, The Rhetoric of Religion – Studies in Logology, Berkeley: University of
Californa press 1970
Ekeman, Karl, Den Kriminelle – Rationalisering, kausalitet, motiv och moral i före detta
kriminellas berättelser, Master-‐uppsats framlagd vid Avdelningen för retorik,
Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet 2013.
Fogelström, Per Anders, Mina drömmars stad, Stockholm: Albert Bonniers förlag 1960
Fogelström, Per Anders, Hem, till sist, Stockholm: Bonnier förlag 1993
Fogelström, Per Anders, ”Författaren själv”, Röster om Per Anders Fogelström,
Stockholm: ABF Stockholm1996
Greider, Göran, ”Löftet om något bättre – Om optimismen i Per Anders Fogelströms
romaner”, Röster om Per Anders Fogelström, Stockholm: ABF Stockholm 1996
Grinde, Janne Lindqvist, Klassisk retorik för vår tid, Lund: Studentlitteratur AB 2008
29
Qvarnström, Sofi, Motståndets Berättelser, Hedemora/Möklinta: Gidlunds förlag 2009
Simmons, Herbert W., ”The Rhetorical Legacy of Kenneth Burke”, A Companion to
Rhetoric and Rhetorical Criticism, Walter Jost & Wendy Olmsted (red.), Victoria:
Blackwell Publishing 2006
Thurén-‐Guerrien, Ingela, ”Författaren betraktad av en läsare i utlandet”, Röster om Per
Anders Fogelström, Stockholm: ABF Stockholm, 1996
