1 (11)

Châteauneuf-du-Pape

Historia..................................................................................................................2 Geografi, geologi och klimat ................................................................................4 Vinframställningsmetoder.....................................................................................5 Druvor ...................................................................................................................7 Producenter (se karta på omslagssidan)................................................................8 Mat och vin ...........................................................................................................9 Referenser ...........................................................................................................11

Vinodlingens grunder, vitikultur, kemi och grundläggande oenologi - Göteborgs Universitet, HT-VT 2006-2007

Författare Anna Skånberg Eva Håkansson Birgitta Liljeberg Ola Olsson Bo Öster Ulla Hilleberg

2 (11)

Historia

Byn Châteauneuf-du-Pape översatt ”Påvens nya palats” grundades som ett biskopsdöme på 1050-talet. Tillhörde Tyskromerska riket fram till 1100-talet. Övertogs av biskopen av Avignon, därefter av påvedömet. Noterades första gången 1157 som Castrum Novum, då tempelriddare slog sig ner på platsen, 1215 som Calcenarium. Den rikliga förekomsten av kalkbrott och brännugnar för kalk i omgivningen gav den namnet Châteauneuf-Calcernier fram till 1500-talet.

Namnet – Palatset Châteauneuf-du-Pape härrör från uppförandet av det palats som byggdes som sommarresidens till påvarna i Avignon 1320 av påve Johannes XXII och har gett sitt namn såväl åt byn som åt appellationen.

Palatset, beläget på en höjd med byn nedanför längs ena sidan, skyddades av två ringmurar. En yttre runt hela bebyggelsen, samt en inre som inneslöt själva palatset och övre delen av byn.

Byggnaden blev svårt angripen genom plundring och bränder under religionskrigen på 1500-talet och ytterligare under 2:a världskriget då den bombades av tyskarna. Av ruinerna återstår idag endast två väggar.

Det är dock inte själva slottet som gett byn dess berömmelse utan de viner som utvecklades och producerades under Avignonpåvarna.

Avignonpåvarna Ett politiskt maktlöst och impopulärt påvedöme i Rom med en splittrad katolsk kyrka som följd föranledde en flytt av påvedömet till Avignon 1309. Franske kungen Karl Filip IV tog kontrollen och lät utse franska kardinaler till påvar. Perioden 1309-1377, påvedömet i Avignon, nämns i historien som ”den andra babyloniska fångenskapen”.

Heliga män och vin Redan före påvarnas tid då biskoparna hade sitt högsäte i Avignon, odlades vin i området men inget är dokumenterat före 1157, då biskop Geoffrey av Avignon satte sina vinstockar enligt romersk tradition och startade sin egen vingård nära Châteauneuf-du-Pape. Det vin som producerades i området konsumerades främst av biskoparna i Avignon. På 1200-talet blomstrade vinodlingen runt Châteauneuf och dess c:a 300 ha odlingar gjorde byns 1000 invånare förmögna.

3 (11)

Avignonpåvarna var liksom biskoparna kända för sin stora förkärlek till bourgogneviner men genom deras stora konsumtion av vin uppmuntrades även vinodlingarna norr om Avignon vid Rhônefloden.

Påve Clemens V(1305-1314) från Bordeaux hade en egen vingård i Graves-distriktet, idag känt som Château Pape-Clement. Han satte nya vinstockar i Châteauneuf och kan väl sägas vara den som initierade produktionen av Châteauneufviner.

Hans efterföljare Johannes XXII (1316-1334), var den som genom sin upptäckt att vinrankan trivdes utmärkt i den karga, steniga jorden igångsatte och utvecklade vitikulturen i vingården och bidrog till vinets framgångar. Produktionen från palatsets egna odlingar på c:a 10 ha samt från odlingarna runt omkring konsumerades under de påvliga festerna.

De viner som producerades under hans tid kom så småningom att bli kända som "Vin du Pape".

Vin du Papes väg mot kändisskap Vid påvedömets retur till Rom föll vinet i glömska men under 1500-talet började vinet bli mer och mer populärt i Orange och Avignon och gick då under namnet Vin d´Avignon.

Rhôneviner hade svårt att nå ut till norra Frankrike och Paris då endast vattenvägen genom Bourgogne var tillgänglig. Av konkurrensskäl med Bourgognevinerna förbjöds all transport av Rhôneviner på Saône från 1446 fram till 1600-talet. Detta århundrade kom med krig, stark frost, epidemier, mm och innebar svåra påfrestningar för vinodlingen.

Först på 1700-talet blev egendomar såsom Domain du Vieux Télégraph, Domain de la Solitude och Château de la Nerthe uppmärksammade. Château de la Nerthe började som första slott buteljera sina viner och exporterade vinet under namnet ”Vin des Papes”. Vid slutet av århundradet var vinet känt för sin höga kvalitet.

En god ambassadör för Châteauneufviner var Marquis Tulle som lät distribuera sitt vin över hela Frankrike, till Italien, Tyskland, England, Boston och Philadephia via ett nätverk av agenter så att hans aristokratiska vänner skulle lära känna vinets förträfflighet. Tack vare vinodlarnas satsning på kvalitet ökade efterfrågan.

Handeln blomstrade och vinet skeppades till hela Frankrike via olika hamnar och per landsväg. Vinet benämns i början av 1800-talet Châteauneuf-du-Pape-Calcernier av vinskribent André Julien. År 1800 producerades under 1 år c:a 11000 hl vin på 325 ha odlingsyta inklusive 325 ha uppdelat på små lotter om 1400 kvm. Vin var en viktig handelsvara och invånarna utökade vinodlingen på små odlingslotter.

Châteauneuf-vinerna förblev lyckosamma fram till utbrottet av phylloxera 1866.

Franska appellationssystemets födelse Rhône drabbades hårt av vinlusen och andra farsoter. Gårdar övergavs, produktionen var låg, men efterfrågan stor. Resultatet blev bedrägerier och förfalskningar som resulterade i dåliga viner.

4 (11)

För att garantera kvaliteten på Châteauneuf-vinerna formulerade Baron Pierre le Roy de Boiseaumarié på Château Fortia 1923 ett regelsystem som klart skulle definiera tillåtna druvor, avkastning, geografisk begränsning mm. Detta blev sedan basen för franska appellationssystemet.

1954 förbjöds överflygning av flygande tefat…

Geografi, geologi och klimat

Geografi Geografiskt hör appellationen Châteauneuf-du-Pape hemma i södra Rhônedalen,

vars odlingsområde sträcker sig från trakterna av staden Montélimar och söderut till Avignon. Där öppnar sig Rhônes dalgång i ett mer öppet och flackt landskap jämfört med norra Rhône. Landskapet domineras av pinjer, olivlundar, buskvegetation och kryddoftande vindar. Den geografiska tillhörigheten till Provence är påtaglig.

Historiskt är Rhônedalen ett av Frankrikes äldsta vinodlingsområden. Grekerna som grundade Marseille sägs ha anlagt vinodlingar längs Rhône. Genom romarna etablerades odlingar helt säkert längs floddalen.

Klimat Klimatet i södra Rhônedalen är ett typiskt Medelhavsklimat med heta torra somrar och varma regniga vintrar. Det varma klimatet i södra Rhône gör att man inte behöver söka odlingslägen på sluttningar för att få mogna skördar. Läget ger soligt varma viner med en söt fruktighet. Karakteristiskt för de flesta vingårdarna är att de ligger på platta steniga och grusiga marker. I Châteauneuf-du-Pape ligger de bästa gårdarna på upphöjda platåer, vilket ger optimala lägen. Vinfälten i södra Rhône är dock utsatta för mer snabba omslag och häftigare oväder än de i norra Rhônedalen genom mistralvinden som kan dra in från Alperna. Vindskydd i form av t.ex. cypresser och hög vass är därför vanliga.

Geologi Orten Châteauneuf ligger på sluttningarna av en klippa med lerig sandjord omgiven av en slätt som täcks av ett lager med steniga alluviala avlagringar - rödaktiga kiselstenar - vilka härstammar från istiden. När Alperna veckades

5 (11)

under tidig tertiärtid och spred molassemassor över området västerut skapades förutsättningarna i blivande Rhônedalen.

Klippartier fördes från Alperna, slipades av och avsattes på slättlandet. De numera berömda stenarna fungerar som värmemagasin under kyliga nätter och som skydd mot erosion vid regn. Stenlagrens djup varierar mellan några decimeter till en meter. De mest steniga lägena finns direkt norr och öster om staden Châteauneuf.

Under tidig pliocene gjorde Medelhavet en inbrytning i Rhônedalen och avsatte lera och sand. Sand- och lerjordarna är mest vanliga i områdets östra delar, medan de södra delarna är mer grusiga. Många olika jordmåner ger många olika terroirer, vilket kanske är en av förklaringarna till att så många druvsorter trivs och är godkända i området. De underliggande molasslagren av röd järnhaltig lera och sand är en starkt bidragande orsak till den goda kvalitén hos druvorna, men inte så spektakulär att exponera och referera till som det steniga ytlagret.

Ett bevis för detta är att det produceras vin av hög kvalité även från odlingslägen som inte täcks av sten. Men stenarna gör sig bra på bild och med kopplingen till påvarna i namnet har den kombinationen gett området ett starkt varumärke som kännetecknas av mörka, alkoholstarka och aromatiska viner.

Vinframställningsmetoder I Châteauneuf-du-Pape finns 255 odlare som gör sitt eget vin och 80 odlare som säljer sina druvor till kooperativet. Appellationen är på 3100 ha och man producerar 100 000 hl/år eller ca 1 miljon lådor/år. Maximal avkastning är 35 hl/hektar, 5 % av skörden måste göras till Vin ordinarie och vinets alkoholhalt är minst 12,5 %. Vinstocken, som här kan bli så gammal som 80 år, beskärs som en låg marknära buske för att druvorna skall tillgodogöra sig markvärmen. Man tillåter endast manuell skörd och man plockar druvorna på natten eller tidig morgon innan solen går upp. Konstbevattning är tillåten under långvarig torka

6 (11)

vilket annars är strängt förbjudet i Frankrike. Vita viner står för 5 %, rosè för 20 % och röda för 75 % av produktionen.

Vinberedningsmetoderna har förändrats under de sista 20 åren. Förr fick skalmassan laka ur under 2 till 3 månader för röda viner, varefter vinet fick mogna på fat i 5 till 10 år. Nuförtiden urlakas de röda vinerna i 2 till 3 veckor i relativt hög temperatur och fatlagras i högst 2 år på nya eller gamla ekfat i varierande storlekar från 225 till 900 liter.

80 grader Ett undantag är Château de Beaucastel som använder alla 13 tillåtna druvsorterna för området. Druvorna handplockas och sorteras sedan i vinkällaren så att bara de bästa druvorna används vid vinframställningen. Efter det att stjälkarna tagits bort och druvorna krossats hettas skalmassan upp till nästan 80 grader under en kortare tid för att underlätta tanninextraheringen.

Sedan kyls druvmassan ner till källartemperatur innan den tappas över till jästankar där traditionell vinframställning följer. Denna process ökar genast utsöndringen av färg och smak och man behöver inte som är vanligt tillföra svavel. Varje druvsort vinifieras separat då de alla har sin speciella arom, karaktär och originalitet. Detta är ett mycket gammalt släktrecept som kritiseras av utomstående.

Lagring Efter avslutad jäsningsprocess avsmakas vinet från alla 13 druvsorterna och blandas till ett vin. Det är ett mycket svårt arbete som måste utföras varje år där olika procent av 13 viner skall blandas till bra kvalité, egenskaper och speciell karaktär. De röda druvorna Grenache och Cinsault ger värme, färg och rundhet. De röda druvorna Mourvèdre, Syrah, Muscardin och Vaccerese ger struktur, lagringskapacitet, mörk färg och klassisk smak. Den röda druvan Cunoise och den vita Picpoul ger vinegenskaper, friskhet och sina egna speciella dofter.

Därefter tappas vinblandningarna över till stora ekfat där de lagras i 12 månader. Under tiden tappas de om då och då för att få bort fällningar. Efter buteljering förvaras flaskorna i mörka källare skyddade från solljus vid en temperatur av 16 grader.

Genom att skörda de vita druvorna tidigt har man reducerat sockerhalten och ökat syran. Tack vare modern teknik sker jäsningen vid lägre temperaturer än förr. Därmed blir dessa viner inte så fylliga som tidigare. Men vinerna kan fortfarande vara mycket kraftiga med friskare eftersmak.

7 (11)

Efter kort urlakning kalljäses de vita vinerna på begagnade barriques. Malolaktisk jäsning undvikes för att behålla en så frisk syra som möjligt. Lagring sker sedan på tank innan buteljering.

Restblandningen av skal, stjälkar och kärnor kan gå tillbaks till vingården som gödning men man kan också destillera resterna och få en vit brandyliknande alkohol. Man kan sedan smaksätta alkoholen med olika fruktsmaker. Drycken är mycket populär i Provence.

Druvor Garnachal Tinta/Grenache Noir är en druva som ursprungligen kommer från Aragonien i Spanien. Den vandrade via Languedoc till Rhônedalen där den trivdes utmärkt i det varma klimatet. En av druvans synonymer är Tinta Aragonés inte att förväxla med Aragonez, portugisernas namn på Tempranillo.

Garnacha behöver beskäras hårt och knoppas av om avkastningen skall hållas nere. De bättre slotten i Châteauneuf-du-Pape har en avkastning på 15-20 hl/ha. Druvan kan ge mycket alkoholstarka viner (18 %), men en mer användarvänlig nivå på 14,5 % gynnas.

Den kräver en försiktig behandling i vinanläggningen eftersom den lätt oxideras och förlorar färg. Det bästa är en lång jäsning och sedan en lång maceration för att dra ut tanninerna, följd av så lite omdragning som möjligt för att undvika oxidation.

Syrah/Shirazdruvans ursprung är omtvistat. Har den sitt ursprung i Persien och fick sitt namn av staden Shiraz? Eller uppstod den helt enkelt i norra Rhône? En gallisk stam som kallades allobrogerna odlade en druvsort; Allobrogica, i norra Rhône under tiden för den romerska invasionen. Kan det vara den som vid någon tidpunkt har utvecklats till den druva som nu kallas Syrah?

Druvan vill ha värme, men den blir snabbt övermogen i ett alltför hett klimat. Den trivs i grunda, steniga, väldränerade jordar för att producera riktigt bra viner. 40 hl/ha är den normala avkastningen i Rhône.

Syrah har rikligt med färgproducerande antocyaniner och kan därför klara hög jästemperatur, 30-35 grader. Macerationen kan pågå från några dagar upp till tre veckor.

Cinsaut har rykte om sig att ge hög kvantitet och låg kvalitet, men med låg avkastning kan den ge

riktigt bra viner. Den är klassad som en ”cépage améliorateur”, en förbättringssort, men den kommer inte upp i Syrahs och Mourvèdres klass. Den knoppas sent och är känslig för mjöldagg och oidium.

Mourvèdre har sitt ursprung i Spanien där den heter Monastrell. I Australien och Kalifornien kallas den för Mataro. Druvan mognar inte norr om Châteauneuf-du-

8 (11)

Pape, och under svala år mognar den inte alls. Den ger höga halter av alkohol och tanniner. Mourvèdre är ganska svår att arbeta med. Den vill ha värme och söderläge, men också kall jord med ett tunt lager lera för att hålla nere växtkraften.

Picpoul odlas mest i sin gröna form i södra Frankrike. Det finns också en Picpoul Noir och en Picpoul Gris. De är samtliga gamla druvsorter. Picpoul Blanc är den druva som används i Châteauneuf (piquepoule betyder ”läppsvidare”) och den är således känd för sin höga halt av syra. Den är bra i blandningar och förr användes den mycket till vermouth.

Terretdruvorna finns i olika färger. Terret Blanc och Terret Gris ger vita viner, men odlingarna minskar eftersom druvorna användes i den sydfranska vermouthindustrin som är på nedgång. Terret Noir har lite mer karaktär och den bidrar med sin doft i Châteauneuf-du-Pape blandningar. Den är emellertid på nedgång eftersom den muterar lätt och samma planta kan bära både blå och gröna druvor.

Counoise är en svårodlad druva som ger låg avkastning och sen mognad. Den är dock uppskattad både för att den är resistent mot sjukdomar och för att den ger kropp och frukt till blandningar.

Muscardin är en anonym druva. Man vet inte var den har sitt ursprung och den har ingen synonym. Den kan ingå som en liten del i Châteauneuf-du-Pape-blandningar, där den bidrar med sin blommiga doft.

Vaccarese kallas ibland Camarqse. Det är en blå druva som är tillåten i ett vin från Châteauneuf-du-Pape.

Clairette är en grön druva som kan ingå i en röd Châteauneuf-du-Pape-blandning. Odlingarna är på nedgång eftersom den är för ostrukturerad och oxiderar lätt. I Sydfrankrike betraktas den som en lågalkoholdruva, förmodligen på grund av för hög avkastning. Men med rätt terroir och avkastning under 50hl/ha kan den ge intressanta viner.

Roussanne är en grön druva som tillsammans med Clairette, Bourboulenc och Grenache Blanc kan förekomma i vit Châteauneuf-du-Pape. Druvan vill ha en lång växtperiod och inte allt för stark värme för att ge viner med bra balans.

Bourboulenc är en grön druva som är uppskattad i södra Frankrike. Om den plockas för tidigt ger den viner med tunn, neutral smak. Men om den får mogna (den mognar sent) ger den viner med fyllighet och friskhet.

Picardin vet man inte så mycket om annat än att den är en av de druvor som får ingå i en Châteauneuf-du-Pape-blandning.

Producenter (se karta på omslagssidan) Château de Beaucastel förfogar över 70 ha i området. Det är det slott som använder sig av samtliga tillåtna druvor (13 st). Deras tillvägagångssätt är också lite speciellt eftersom man hettar upp skalmassan till 80 grader direkt efter det att den lämnat druvkrossen.

Det främsta vinet är deras Châteauneuf-du-Pape blanc, men speciellt bra år gör man också ett rött supervin ”Hommage a Jaques Perrin” på en blandning med upp till 70 % Mouvèdre.

9 (11)

Château Mont Redon har ca 90 ha i Châteauneuf och 37 ha i Lirac och Côtes du Rhône. Gården har gamla anor. Den var omtalad redan på påvarnas tid 1334, men är en av de gårdarna som moderniserats och man har nu en modern anläggning med rostfria ståltankar.

Där gör man både röd och vit Châteauneuf som kan drickas relativt unga, men som också tål att lagras i tio år eller mer.

Château La Nerthe, med sina 90 ha, var det slott som var först med att plantera de 13 druvsorterna som är grunden för en Châteauneuf. Detta gjorde man direkt efter vinluskatastrofen.

Château Rayas är en liten gård med 13,5 ha där man i huvudsak odlar Grenache Noir. Deras röda vin på 100 % Grenache har blivit ett kultvin. Gårdens andra vin heter ”Cuvée Pignan”. Man gör också ett vitt vin på 50 % av Grenache Blanc och 50 % på Clairette. De röda vinerna är mycket lagringsdugliga.

Domaine du Vieux Télégraphe har en areal på 70 ha. Man gör bara Châteauneuf-du-Pape, både röda och vita. Gården har fått högre anseende sedan en ny anläggning togs i bruk.

Domaine du Vieux Lazaret har ett förflutet som karantän. Munkarna på slottet tog hand om pestsjuka och fattiga människor på landsbygden. Slottet förföll, men rustades upp av familjen Quiot och nu gör man viner i den lite lättare stilen.

Domaine du Vieux Usseglio är en uppstickare som låtit tala om sig på senare år. Det är främst vinerna Cuvée Mon Aieul och Cuvée Cinquantenaire som blivit eftersökta. Gården är på 23 ha och man producerar 5000 lådor per år.

Domaine de Villeneuve är en liten gård på 8,4 ha vars ägor gränsar till Ch Beaucastel och Mont-Redon. Sedan 1993 tillverkas allt vin enligt biodynamiska principer.

Mat och vin Châteauneuf-du-Pape ligger ca 15 mil från Medelhavskusten i landskapet Provence. I Provenceköket används i stor uträckning olivolja, tomater, vitlökar och aubergine/squash och honung som ingredienser.

Till kända maträtter i Provence hör ruille, tapenade, sydfransk sardellröra, getosträtter, Bouillabaisse-soppa, skaldjur, lammrätter, kycklingrätter och andra fåglar (fasan, duva, anka). Bland efterrätterna finner man olika former av fruktkakor och ostar från orten t.ex. mogna smakrika getostar. Vid valet av vin till olika maträtter finns självklart en strävan efter harmoni och balans mellan maten och vinet.

10 (11)

Vilka egenskaper har just vinet från Châteauneuf-du-Pape?

Chateauneuf-du-Pape-vinerna är medelfylliga till fylliga, ofta generöst fruktiga och mjukt sötaktiga med mjuk balanserad syra och mellanstor strävhet. Vinerna går från eleganta och fruktiga till kraftiga och komplexa. Smaken kan uppfattas som lite söt på grund av den stora andelen av Grenachedruvan i vinet i kombination med en relativt låg syra. Få viner är sträva men de unga vinerna

kan dock ha vissa tanniner och bitterhet.

I vinböcker rekommenderas smakrika rätter av kött, gärna vilt som t.ex. hjort och älg, då de har en lätt sötaktig smak. Alternativt ska maträtten ha en viss sötma eller serveras med feta tillbehör, t.ex. rostad finhackad bacon. Maträtten får ej

vara för syrlig, då vinet endast har en mild syra själv. Lite kryddig mat, eller het, eller med inslag av sydfranska örter (timjan, rosmarin, körvel, lavendel) passar också bra att äta till vinet.

I matlitteratur från Provence hittar man t.ex. honungsgriljerat fläskkött eller kyckling med någon syrlig sky, vitlökssoppa, svampomelett, grillade auberginer, köttfyllda pajer, fisk- eller fårgryta, lammstek med vitlök och färsk smålök, svampfylld höna, anka med oliver och morötter, färserat kålhuvud eller kanin i paket.

11 (11)

Referenser • BKWine internet, Karlsson Britt, www.bkwine.com • Châteauneuf-du-Pape, Munskänken nr 7 2002 • Druvan bakom vinet, Oz Clarke • En värld av vin, Mikael Möllstad, Prisma 2001 • en.wikipedia.org/wiki/chateauneuf_du_Pape • Great Wine Terroirs, Jacques Fanet, University of California Press 2004 • Linnéas Vinordbok, Linnéa Stigell, B. Wahlströms 2000 • Munskänkarnas vinbok, Catarina Hiort af Ornäs, Forum 2000 • Nya Vinatlas, Oz Clarke, Whalström & Widstrand 2002 • På cykel till Château de Beaucastel, Munskänken nr 2 2005 • Rhône, Apéritif nr 5 2003 • Systembolagets kartbok, 2004 • Terroir, James E. Wilson, University of California Press 1999 • The World Atlas of Wine, Hugh Johnson, Jancis Robinson • Till bords med Cézanne- Naudin, Plazy, Saunier-Bonnier • web.telia.com/~u38013568/kristendomens-historia/1301.htm • Vin och Gastronomi, Michel Jamais, Millhouse • Vin, André Dominé, Könemann 2004 • Vin, gastronomi och romerska lämningar – en resa längs Rhône,

Munskänken nr 2 2006 • Vin, Tom Stevensson, Forum 2005 • www.beyoond.fr/villages/chneuf_pape.html • www.bkwine.com/vad_vi_gor/articles/chateauneuf-du-pape.htm • www.chateauneuf.com/english/app_his.html • www.provence-hideaway.com/218.html • www.provenceweb.fr//e/vaucluse/chateau-pape/chateauneufpape.com

Châteauneuf-du-Pape – Vinprovning Vi har provat 6 olika viner från Châteauneuf-du-Pape. 2003 Domaine Vieux Telegraphe Châteauneuf-du-Pape ”La Crau” Druvor: lika delar Grenache Blanc, Clairette, Bourboulenc och Rousanne Utseende: klart, guldgult Doft: frisk, stor, blommig, lite parfymerad med mineralton Smak: torr, kryddig, liten beska och lång eftersmak 2003 Domaine du Vieux Lazaret Druvor: 70% Grenache, 10% Mourvèdre, 10% Syrah samt Cinsault och Counoise Utseende: mörkröd, tät, med liten brun kant Doft: stor, uttrycksfull, charkuterier och jordighet Smak: lite sträv, torr, mörka bär och lång eftersmak 2003 Châteauneuf-du-Pape Preference, Cave Saint-Pierre Druvor Grenache Noir, Syrah, Cinsault och Mourvèdre Utseende: mörkröd, klar med liten brun ton Doft: stor, utvecklad, bärig och lätt bränd ton Smak: sträv och kärv (blev bättre till maten) 2003 Château Mont-Redon Druvor: 65% Grenache Noir, 15% Syrah, 10% Cinsault, samt Counoise, Muscardin och

Vaccarese Utseende: rubinröd, klar, tunn Doft: stor, utvecklad, charkuterier och viss rökighet Smak: fruktig med lång eftersmak 2003 Domaine de Villeneuve Les Vielles Vignes Druvor: 70% Grenache Noir, 20% Mouvèdre, 6%, Syrah, 4% av andra tillåtna druvor Utseende: rubinröd, klar, tunn Doft: stor, röda bär, tuttifrutti med liten kemisk ton Smak: mjuk och bärig, något artificiell 2003 Domaine Pierre Usseglio & Fils Druvor: 80% Grenache Noir, 10% Syrah, 10% Mourvèdre och Cinsault Utseende: rubinröd, klar med brun ton Doft: stor, mörka bär, bränd ton av rostad ek samt något knuten Smak: stor, balanserad med lång eftersmak Samtliga viner var smakrika och karaktärsfulla, från medelfylliga till fylliga. De var rena, utvecklade och hade dessutom stor potential. Vinerna blev betydligt mjukare tillsammans med maten. Getostpaj, soltorkade tomater, oliver och olika ostar passade perfekt.