1

Pär Sandmark

Musikhistoria – Kördirigering ht 2008

Institutionen för Musikvetenskap

Handledare Gunnel Fagius

Uppsala Universitet

Carmina Burana

O Fortuna

en analys av musik för kör och orkester av

Carl Orff

2

Innehållsförteckning

Bakgrund 3

Carl Orffs mest kända verk 4

Carmina Burana – O Fortuna 5

Texten till Carmina Burana 6 - 7

Musiken 8 – 10

Referenser 11

Notbild orkesterpartitur 12

3

Bakgrund

Carl Orff har med sitt körverk Carmina Burana satt sitt omisskännliga avtryck i

musikhistorien. Verket skrevs 1936 under den tid då nazi-tysklands skugga tornade upp sig

över Europa. Det finns två skilda uppfattningar om Orffs kulturella roll och eventuella

delaktighet i Tredje rikets propaganda-utövning inom kulturen. Dels att han var nazi-vän, och

dels att han ej var delaktig, och han framställs då som i bästa fall tolererad av nazisterna.

Orff själv menade att han visade opposition, och ett sätt att visa det var att skriva på Latin i

Carmina Burana.1 Någon ytterligare förklaring kring detta utvecklar ej Orff, men att skriva på

tyska hade säkert tilltalat nationalismen som rådde i hitler-tyskland.

Carl Orff är född i München 1895, i en officers och akademiker-släkt och han avled så

nyligen som 1982. Både hans mor och far spelade piano. Modern lärde honom grundläggande

harmonilära, och fadern musicerade med vänner i hemmet. Som sextonåring skrev Carl musik

inspirerad av den samtida franska kompositören Claude Debussy (död 1918).

Musiken publicerades, och Orff började på den musikaliska akademien i Bayern 1912. Andra

influenser för honom var renässans-kompositörer såsom; Orlando Lasso, Gabrieli och

Monteverdi, vars opera, Orfeo, Orff själv skrev om i eget arrangemang, som han sedan

dirigerade. Bartok och tysk militärmusik från Bayerska alperna2 var andra influenser.

Orff var som musiker modernist fram till 1933, inspirerades av Igor Stravinskijs percussiva

musikideér som han själv anammade i sina verk.3 Efter 1933 började nationalsocialistiska

partiet införa nazistisk propaganda i den tyska kulturen, vilket även somliga hävdat att

Carmina Burana varit medel till.

Verket blev dock Orffs genombrott på de tyska operascenerna och dirigerades av Herbert von

Karajan i Berlin, vilket tilltalade nazister såsom Göbbels och Göring.4

Orff som själv var dirigent hade ett privatliv som beskrivs som ganska stökigt, med inte

mindre än fyra fruar varav någon mycket ung. Psykologer har i efterhand analyserat Orff till

att vara fixerad vid sex, som skall ha kommit till utryck även i Carmina Burana och hans

andra verk, såsom Catulli Carmina.5 Han beskrivs av dem som egocentrisk och att ha varit

drabbad av depressioner som de tror kan haft sin förklaring i att han som ung soldat fått svåra

erfarenheter i världskrigen.

Orff utvecklade ett eget musikpedagogiskt system som användes i musikutbildningen!

”every Hitler girl and boy should end up contented with Orffs´ Schulwerk manuals”.6

Detta bestod av; instruktioner om rytmiska övningar, improvisation, och användande av enkla

instrument såsom gongs, flöjter och slaginstrument vilket har sin förklaring i Orffs intresse för

äldre och exotiska instrument.

”Orffs intresse för det medeltida utmynnade i en neoprimitiv, rituell treklangs-musik med slagverksmässig

instrumentation, exempelvis i de två ofta framförda ”teateroriatorierna” Carmina burana (1936) och Catulli Carmina

(1937). Denna stil låg också till grund för Orffs viktiga insatser inom det musik-pedagogiska området. Hans stora

serie Orff-Schulwerk (påbörjad1930), var en progressivt ordnad pedagogik som byggde på gehörsinlärning och

förenade musiken med dans och rörelse. Orffs musik är omedelbar och lätttillgänglig utan att för den skull bli

alldaglig”7

1 Kater Michael H, Composers of the Nazi-era: eight portraits, New York 2000, Sid 112 2 Naturskönt område i sydligaste Tyskland. Ref: www.deutsche-alpenstrasse.de /besökt 081203 3 Ibid fotnot 1, sid 116 4 Ibid sid 118, 128 5 Ibid sid 141 6 Ibid sid 121 7 Kjellberg Erik, (redaktör) Natur och Kulturs musikhistoria, (Stockholm 1999) sid. 611-612

4

Carl Orffs mest kända verk: 8

Carmina Burana (1935-36)

Catulli Carmina (1943)

Trionfi, trilogi bestående av tre sceniska kantater,

Der Mond, opera (1939, ny version 1951)

Die Kluge, opera (1942)

Sommarnachtstraum (Shakespeare,1939)9

Die Bernaurin, sagospel (1947)

Antigone, opera (Sofokles, 1959)

Tyrannen Oedipus,opera (Sofokles, 1959)

Astutuli, komedi (1953)

Comedia de Christi resurrectione (1955)10

Bild: Carl Orff som ung student11

8 Ref: Lexikon, Musikens värld, ”Orff”,(Falköping 1973,MCMLXXIII) sid 1618 9 Shakespeares pjäs; En midsommarnattsdröm, har tonsatts av Mendelsson som var jude, vilket ej var en

passande upphovsman i nazityskland, varför Orff fick beställning på att göra en ny tonsättning som ett led i den

kulturella rensning som följde i Hitlers arbete. (Ref: Composers of the nazi-era, sid 127) "Carl Orff är den under efterkrigstiden mest framgångsrike av de yngre tyska tonsättare, som verkade i Tyskland

under Tredje riket. Han är också ett utmärkt exempel på den totala brist på moral, som kännetecknade en alltför

stor del av den tyska musikerkåren. Sedan mitten av 1800-talet hade Mendelssohns musik till En

midsommarnattsdröm varit obligatorisk vid framföranden av Shakespeares pjäs i Tyskland. Det gick nu inte

längre för sig, eftersom Mendelssohn var jude. Ett erbjudande om att skriva ny musik till En

midsommarnattsdröm gick ut till Tysklands tonsättare, och många gjorde sitt bästa att garnera Shakespeares pjäs

mer ariskt”. (artikel ur Aftonbladet från 10 januari 1999, skriven av Lennart Bromander)

Ref: http://medeamoon.tripod.com/orff.html/ besökt 2008-12-01 10 Notera den talande titeln, av vilken man kan föreställa sig Orffs religiösa inställning, som har en dragning åt

att komponera kring ”hedniska och burleska” texter, vilket genomsyrar ex Carmina Buranas,(förf. kommentar). 11 Ref: http://www.musikmph.de/projects/fotos/schwarz-schilling.jpg / besökt 081203

5

Carmina Burana – O Fortuna

Den första satsen, O Fortuna, består av 2 minuter och 35 sekunders musik, och blev

motsvarande en hit inom popvärlden för den klassiska publiken.12 Verket i sin helhet nådde

USA i januari 1954, och har sedan dess varit en återkommande publikmagnet och uppförs

regelbundet trots att verket kräver orkester och kör av det största formatet. Denna popularitet

av hitkaraktär är unik inom den klassiska musiken.13

Orff använder också det ovanliga hit-makargreppet inom konstmusiken genom att återupprepa

den första satsen O Fortuna sist i hela sviten, som i sin helhet är 25 korta satser ca 1-4 min

långa vardera, så att verket tar knappt en timma att uppföra.

Mig veterligt finns inget annat klassiskt verk med denna för mig mycket tilltalande disposition,

och uppenbarligen även för den breda klassiska publiken. Sista satsen på referens-skivan med

hela verket är alltså ett da Capo av första satsen, och tar då 2 minuter och 38 sekunder att

utföra. Detta i ett jättefortissimo i början, likväl som i slutet på satsen.

En utmärkt version kan avlyssnas på internet på Youtube14 , med en i mitt tycke mycket

sympatisk dirigent som inte överdramatiserar sin gestik, trots den första satsens bombastiska

musik med fullt pådrag av pukor och brass i tutti delarna ihop med den jättelika kören som

även innefattar ett stort antal barnröster. Man kan föreställa sig hur väl den jättelika klangen

passade in i Hitler-propagandans försök till masspsykos och strävanden att förverkliga det

Tredje Rikets imperialistiska ideal.15

Uruppförandet av Carmina Burana gjordes i Frankfurt 1937, och Orff skrev själv i samband

med detta till sin förläggare att;

” Everything I have written to date and which you have, unfortunatly, printed, can be destroyed.

With Carmina Burana, my collected works begin.”16

Bild: Carl Orff17

12 Utan denna karaktäristiska sats hade Orff förmodligen inte funnits på världsscenen idag (förf. kommentar) 13James Lyons, redaktör, The american record guide, 1970, (Skivomslag till Carmina Burana med Boston

symphony Orchestra, i författarens egen översättning) 14 Ref: http://se.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&VideoID=40281469 /besökt 081201 15 Förf egen reflektion 16 Ibid fotnot 13 17 Ref: http://www.naxos.com/composerinfo/Carl_Orff/25615.htm/besökt /081201

6

Texten till Carmina Burana, sats 1

I: FORTUNA IMPERATRIX MUNDI (FORTUNA, VÄRLDENS HÄRSKARINNA)

1. O Fortuna

O Fortuna,

velut luna

statu variabilis,

semper crescis

aut decrescis;

vita detestabilis

nunc obdurat

et tunc curat

ludo mentis aciem;

Egestatem,

potestatem

dissolvit ut glaciem.

Sors immanis

et inanis,

rota tu volubilis,

status malus,

vana salus

semper dissolubilis,

obumbrata

et velata

mihi quoque niteris;

nunc per ludum

dorsum nudum

fero tui sceleris.

Sors salutis

et virtutis

mihi nunc contraria,

est affectus

et defectus

semper in angaria.

Hac in hora

sine mora

corde pulsum tangite;

quod per sortem

sternit fortem,

mecum omnes plangite!

O Fortuna,

liksom månen

med dess växlande faser

växer du

eller avtar du ständigt;

livet, det avskyvärda

håller mig kvar

och skärper min blick

i sin hårda skola,

fattigdom

och rikedom

upplöser det som vore de is.

Ohyggliga

och fåfängliga öde,

du obönhörligt välvande lyckohjul,

du som är obeständigheten,

den ombytliga lyckan,

som alltid upplöser sig i intet,

höljd i skugga

och beslöjad

styr du också mitt levnadslopp;

nu har jag inte ens kläder

att skyla mig med

på grund av din ondskas spel.

När lycka

och välstånd

är utom räckhåll,

finns blott plåga

och elände

i denna jämmerdal.

Stämmen nu alla upp

klagosånger

och begråten med mig

det oblidkeliga ödet,

som slår ned

även den starke! 17

7

Den dramatiska texten har ett ursprung, vilket beskrivs i källorna som jag studerat om verket.

Jag väljer att citera från den första uppslagsbok om musik som jag mötte i unga år och där

min fascination för musikens mästare väcktes, där jag väljer följande citat ur denna bok;

Musikens Värld, om textens ursprung:

”Texten ovan är på latin, hämtad från klosterhandskrifter av gamla tiders dryckes- och vagabondvisor.

Naturligtvis kunde bara ett fåtal av publiken förstå den latinska texten, men det gjorde inte något. 18

”Texten reciteras ofta på en enda ton och intensifieras genom upprepning och rytmisk förskjutning. Inte

sällan uppstår en helhetsverkan av magisk-kultisk besvärjelse och ett slags rituell monotoni ”19

Ytterligare klarhet om var Orff hittat de målande beskrivningarna från forntiden hittar jag på

en hemsida på internet med följande citat:

”Carmina Burana är byggd på medeltida texter från första delen av 1200-talet. Texterna förvarades

tidigare i klostret Benediktbeuern i Bayern men har flyttats till München. I Carmina Burana utgörs den

genomgående strofiskt tonsatta texten av medeltida poesi, som i brokig växling skildrar och besjunger

årets tider och människans öde”. 20

Den i mitt tycke mycket informativa cd-omslagstexten till Boston-symfonikernas version av

Carmina Burana jag valt som lyssningsreferens, ger vidare information om de hemlighetsfulla

tillkomsten av dessa kraftfulla ord som sjungs på latin och ändå har den språkliga innebörden

av hedniska tongångar som för mina tankar till Stravinskijs Våroffer i språkets användande,

till något annat än den oftast traditionella användningen av orden inom den västerländska

klassiska musiktraditionen som är;

att förstärka det kristna budskapet som det huvudsakliga temat.21

I min översättning från engelskan beskrivs ursprunget på cd-omslaget ungefär så här;

Carmina betyder sånger, och samlingen hittades i de Bayerska Alperna 1803 söder om

München där munkar huserat i kloster sedan minst år 740 och originalen förvaras idag i

München under titeln Codex latinus monacensis 4660. Under medeltiden fanns det en samling

munkar som lämnade de religiösa disciplinerna och ägnade sina dagar och nätter åt att sjunga,

dricka och kärleksliv. Detta leverne skrevs det sånger om, och den mest ryktbara samlingen

om detta är Carmina Burana, vilket omfattade över 200 sånger på flera språk.

Orff kom över en utgåva av poeten Johann Schmeller 1935 och hans teatrala fantasi blev

exalterad av första åsynen22

18 Musikens värld, sid 1618 19 Ibid 20 Ref: http://medeamoon.tripod.com/orff.html besökt 2008-12-01 21 Förf. formulering 22Ibid fotnot 13 (The american record guide)

8

Musiken

”Den musikaliska uppbyggnaden, och hur man känner igen musiken:

Orffs tonspråk bär satstekniskt, harmoniskt och ofta även instrumentalt en prägel av

primitivism (frånvaro av polyfoni, tematisk utarbetning etc.). Speciellt kännetecknande är

talrika ostinato upprepningar av korta motiv och rytmiska figurer. Med sina grupper av

ostinaton, som avlöser varandra i en om orgelregistrering erinrande instrumentering, kan Orff

ibland skapa extatiska stegringar. Orffs musik har en nästan chockerande enkelhet, som röjer

hans spontana böjelse för det omedelbara. Den består av elementära "tonsymboler", statiska

formler, som undergår dynamisk förvandling i en vital rytmik, men utan någon som helst

motivisk utveckling eller polyfon behandling.”23

”Den rytmiskt bestämda musikens enkelhet förenar två tendenser i tiden: återgång till

traditionen och avståndstagande från det symboliska musikdramat.”24.

Orff hade en dragning åt det teatrala och Orffs undertitel i Carmina Burana är i översättning

från latinet ungefär;

”Secular songs for solo singers and chorus with instruments and magical pictures”25

Man kan gott tänka sig att latinet som används i satsen O fortuna, och merparten av verket,

var oförståeligt för publiken, och detta gav utrymme för fritt skapande av musikaliska klanger

med ett eget sound, som märkt ut Orffs plats i den klassiska musik-historien.26

Det finns egentligen ingen dold hemlighet med Orffs sätt att skapa detta, partituren är lättläst

och tonaliten enkel att förstå, men att skapa den helhet som når åhöraren är något annat än att

försöka analysera fram ett recept för att uppnå och anamma något liknande. Detta är en subtil

konst som i ett försök att analysera har beskrivits med nio ord:27

”rythmic ostinato figures stretching over long, harmonically immobile spans.”28

Den harmoniska strukturen är enkel och vilar på dur-moll tonalitet, mycket lite kromatik

används istället används den konstanta suggestiva pulsen som medel, och textbehandlingen

består i upprepning av korta fraser och småord, resultatet av dessa ingredienser i Orffs hand

blir en otroligt klar och slående musik som direkt kan anammas av åhöraren.

”That is a pretty fair defenition of a hit – in any league”29

23 Ref: http://medeamoon.tripod.com/orff.html besökt 2008-12-01 24 Ibid fotnot 18 25 Ibid fotnot 21 26 Förf. egen kommentar 27 Ibid fotnot 13 28 Ibid 29 Ibid

9

De första takterna i första satsen av Carmina Burana börjar med ett jättefortissimo där kören

dubbleras i orkestern med en klang av mäktighet som den stora klassiska symfoniorkestern30

kan prestera.

Rena och enkla ackord används31, stämmorna dubbleras;

tenorer (grönt) och sopraner (svart) sjunger lika i olika oktavlägen,

liksom basar (blått) och altar (rött), sjunger lika i sina respektive stämmor.

Dessa dubbleras av orkesterklanger där brasset ges fullt spelrum tillsammans med körerna.

Pukor och cymbaler används i paritet med Händels instrumentering fast här med 1900-talets

tonala uppfattning.32

Lite märkliga taktarter användes (liksom hos Stravinskij) med 3/1 takt i inledningen,

(= 3 heltonsslag per takt), för att efter de fyra första mastodonta inlednings-takterna övergå i

3/2 taktart (= 3 halvtonsslag per takt), som fortgår i hela resterande satsen. Inledningen görs i

makliga tempo 60 för att övergå i 120-132 slag per minut vilket gör att det kortaste

förekommande notvärdet halvnoten! som körstämmorna består av, känns som fjärdedelsnoter

i framförandet. Latin-stavelserna utförs syllabiskt på ett helt karaktäristiskt sätt som gör att

stycket lätt sätter sig i lyssnarens medvetande.

Till denna mekaniskt utförda sång av marsch eller kampkaraktär finns ett ackompanjemang av

de ostinofigurer som återkommer som tema i de av mig studerade texterna om Orffs musik.

Dessa ligger förskjutna i rytmavseende mot körsatsen och en polyrytmisk effekt uppnås, utan

att vara komplex eller svårförståelig. Svårigheten i stycket för instrumentalisterna torde vara

att räkna dessa upprepade takter av ostinatofigurerna som även kören i princip består av, fast i

en långsammare indelning, över längre cykler.

30 Orkesterbesättningen i Carmina Burana är, 3 flöjter, 3 oboer, 3 klarinetter, 3 fagotter, 4 horn, 3 trumpeter, 3

tromboner, 1 tuba, 5 pukor, 1 celesta, 2 pianon, violiner, violas, cellos, kontrabasar och 5 percussionister

Ref: Noter Carmina Burana, B. Schott´s Söhne, (Mainz 1937) 31 Ackordsanalysen gjord av författaren skrivet i Finale notprogram med en egen variant av ackordsanalys som

redovisats i tidigare uppsatsarbeten på Uppsala universitet. 32 Förf. formuleringar (gäller resterande delen av uppsatsen)

10

Den urgamla latinska texten (sid 6) är skriven i en markant rytm med stavelser som rimmar i

dess yttersta bemärkelse. Kanske har Orff valt texten då den i ordens form uttrycker liknande

upprepning och kraft som han formar med noternas hjälp.

Hela texten i satsen O Fortuna består av tre textstrofer, som var och en består av fyra metriskt

lika långa delar. I var av en av dessa metriska delar, rimmar de första text-delarna, ex

immanis-inanis, malus-salus (från andra strofen sid 6), medan den tredje textdelen får sitt rim

i nästa metriska dels slutrim (ex. volubis-dissolubilis). Detta nätverk av ord som i uttryck

bygger på upprepning, har Orff sedan gestaltat i noternas och instrumenteringens upprepning

så att en helhet och karaktäristik uppnås i en säregen orkestermusik.

Ravel har med sin Bolero uppnått en liknande karaktäristisk upprepning av rytm och musik,

som pågår under lång tid med främst växlande instrumentering som variation, för att slutligen

uppnå ett förlösande klimax i styckets sista takter där harmonik-växlingen blir förlösande

efter lång uppladdning av suggestiv monotoni.

O Fortuna är ett kort stycke, men efter den korta introduktionen sker alltså en uppradning av

lika-ljudande stavelser på korta toner med varje bokstav tydligt artikulerad av den frenetiska

körsången. Efter monotonin och suggestionen som manas på av pukor på första slaget i

takterna, svarar kören med ett omutligt stegrande mot det förlösande klimaxet som uppnås i

en klangliga expansion genom att Orff ”hissar” upp sopran och tenorstämmorna i strof 3 en

oktav, dessutom delar han dessa med en tilläggning av ters-stämmor. Detta då texten handlar

om lycka och välstånd (Sors salutus osv från sid 6), för att slutligen som klimax släppa den

enstaviga syllabiska sången så att sångarna får sjunga ut melismatiskt med full kraft i slutet på

satsen under orden angeria och omnes plangite.

Detta jättefortissimo ter sig för mig vara en möjlighet till välgörande känslo-urladdning hos

körsångarna i ett monumentalt orkesterverk. Trots de många ljudstarka instrumenten är det

ändå den mänskliga rösten som höjer sig som segrare, till att uttrycka den största kraften i

musiken och förmedlar med den karaktäristiken som här gestaltas i stycket om O fortuna –

Världens Härskarinna.

Sången ackompanjeras av en fantastisk instrumentering, med fagotter och pukor i rytmisk

likformighet som driver körsångare till kanske extas, där de till fullo kan öppna sina strupar

och bringa hela den åsyftade publikmassa Orff skrev för, till denna höjd av musikupplevelse

som är den mest klassiska och välljudande form av musik en symfoniorkester med kör kan

uppbringa.

Detta trots, eller kanske p.g.a den epok och det musikhistoriska sammanhang som tonsättaren

var verksam i som alltså gällde i Tyskland strax före andra världskrigets utbrott.

11

Referenser

Skrifter

Kater Michael H, Composers of the Nazi-era: eight portraits, New York 2000

Kjellberg Erik, (redaktör), Natur och Kulturs musikhistoria, (Stockholm 1999)

James Lyons, (redaktör). The american record guide 1970, (Skivomslag till Carmina Burana

med Boston symphony Orchestra)

Lexikon, Musikens värld, ”Orff”,( Falköping 1973, MCMLXXIII)

Törnblom F. redaktör Bonniers musiklexikon (Verona 1988)

Noter

Carmina Burana: B. Schott´s Söhne, (Mainz 1937) Carmina Burana: Partitura B. Schott´s Söhne, (Mainz 1937)

Cd Inspelningar

Orrf; Carmina Burana; Boston Symphony Orchestra, Ozawa 800 26 64 2278 E5

Orrf; Carmina burana, O Fortuna; Chor und orchestra der Deutche opera Berlin

Dir. Eugen Jochem DGG. The Da Vinci Mode, 983 2225

Internet

http://www.deutsche-alpenstrasse.de

http://medeamoon.tripod.com/orff.html/ 33

http://www.musikmph.de/projects/fotos/schwarz-schilling.jpg

http://se.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&VideoID=40281469

http://www.naxos.com/composerinfo/Carl_Orff/25615.html

33 websidan refererar till; Sohlmans musiklexikon, Sohlmans Opera,Tonkonsten och Opera-Operett genom

tiderna

12

Orkesterpartitur sid.1