BolsjevikvisanJag är så fasligt rysligt rädd för bolsjeviker

så att jag skrikeroch bena viker

sej under mej om bara jag får se en tidningsom har en vridning åt bolsjevism

Och kanske i vårt land en dag den bryter framför bolsjevismen är en sjuka som är smittosam,

Vad är spanskan emot dendet är ingenting min vän

jag ska berätta vad jag tror om den, hå hå ja ja!

TAL:En sitter vid stuguknuten

och så kommer där kanske en bolsjevik och kör ut enslår en på truten

ocy skjuter en på eviga minuten, tar ens värdesaker,bordssilver , ljusastakar,kärring och ungakrakar

å en hel massa värdesakersom ej kan specificeras

eller här relateras

Jag är så fasligt rysligt rädd för bolsjevikerså att jag skrikeroch bena viker

sej under mej om bara jag får se en tidningsom har en vridning åt bolsjevism

En sitter på sin går som en har hatt i alla sin ti,och tänker här regerar jag med mej och min Sofi.

Då höres de ett tjutoch då man tittar ut

så smäller de ett skott och luktar krut, hå hå ja ja!

TAL:Och innan en hinner sej repa

slår de en i skallen med en dyngegrepahänger upp en i ett trä

å kärringen breveoch tjuvmjölkar korna,å bryter av dom horna,

slaktar kvigornaä oförskämda mot pigorna

och man är ju maktlös emot ligorna

Jag är så fasligt rysligt rädd för bolsjevikerså att jag skrikeroch bena viker

sej under mej om bara jag får se en tidningsom har en vridning åt bolsjevism

Så tar dom hand om krigsmakten till lands och till vann,rekryten general och översten blir menig man

Ja det blir botten opppå våran samhällskropp

och därför är det bäst i tid se opp, hå hå ja ja!

TAL:För se annars kan det bli ett sabla elände

utan början å utan ände,de klipper av telefonendrar kungen av tronen,

ställer till grymma excessermed prinsar och prinsesser,

och en hop av andra noblesser,tar pengarna ifrån domoch låter fattiga få dom,

drar klä´ra å domå låter soldaterna klå dom

Jag är så fasligt rysligt rädd för bolsjevikerså att jag skrikeroch bena viker

sej under mej om bara jag får se en tidningsom har en vridning åt bolsjevism

Text och Musik: Skånska Lasse

\

Johan På Snippens FordNu Johan på Snippen har köpt sej en Ford

i hastighet slår han nu märras rekordhan skramlar i kröka han ä just inte ny

han köpt en begagnad i Skillingaryd.Han ä .just inte vacker Johans bil att beskåda

den liknar inte bil men desto mer en gammal låda.Men va gör de, de är ju samma sak

se Johan han har sin särskilda smak.Motorn den är prima fastän bensin i tanken läcker

å in till stan i alla fall en tio liter räcker.Å Johan han sitter så styv ve sin rattdå ska ni tro han är karl för sin hatt.

För hadeli å hadela å haderideralatjo vad det går fastän vägarna är smala.

Johan han sitter så styv ve sin rattdå ska ni tro han är karl för sin hatt.

Å sen på söndagsmöra när klockan blir sjuå tuppen har gali sitt kukeliku

tar Johan ut bilen ur sitt foteralå säjer till familjen i lämpligt antal

opp å hoppa nu står bilen färdig uppå gårdennu ska vi ut å åka-hela dan me Forden.Hör du mor stoppa in lite skinka å korv

de finns en låda där bak i min skorv.

Vi ska in te stan å se på Karuseller å så köpa ungarna en strut me karameller

hör nu packa nu in er ordentligt så att ja kan sitta lugner sen själv ve min ratt.

För hadeli å hadela å haderiderala tjo va de går fastän vägarna ä smala

packa nu in er ordentligt så att ja kan sitta lugner sen själv ve min ratt.

Så åker familjen från ägandes grundde går så de viftar uti Askersund

å mor skriker till har du fått en pilleknarkja tror vet du Johan att bensin ä för stark.

Hör du Johan du försök dej på å stanna ratteneller också får du späda ut bensin me lite vatten

så de går sakta å säkert en stunnså ja me barna kan känna mej lugn.

Hör du töst me dej käring en bil ska väl gå unnakör man för sakta får man me sej alla hunna

den som har körkort me namne uppåhan vet väl bäst hur en fordbil ska gå.

För hadeli å hadela å haderideralatjo va de går fastän vägarna ä smaladen som har körkort me namne uppåhan vet väl bäst hur en fordbil ska gå.

Text: Skånska LasseMusik: G. R. Wahlberg

Nicklasson från SkrållaboSkånska Lasse

Jag är Nicklasson ifrån Skrållabosom har hemmansdel uti Vargamomen försålde den till en Rättviksbonär som far min ur jordlivet gick.

Och när som jag såg det mej nyttade jag till Skrållabo mej förflyttade

där jag mådde precis som den göddaste gris tills kär Katarina jag fick.

Sen jag kramade liten hjärteskatt i en tvåmanspolska en påskanatt

blev jag kärlekskrank som en klockarkatt och slog fast att min ska du bli.

Sen gängade vi till en rosendelund där jag pussade hennes purpurrnund.

Ifrån elva till tri var jag aldrig fri för jag orkade ej låta bli.

Hon var inuti sina hjärtevrår så beskedligersom ett lammafår och så böjliger som ett skallahår

tills vår vigsel en dag fallit in.

Hon var skinnalen som en fin schalett. Hon var kroppastinn som en vetmjölssäck. Hon var stilig och fin lilla flickungen min.

Hon var livad och glad i sitt sinn.

Men hon ändrades till sitt sinnelag sen vi äktades på en bönedag.

Hon blev armastyv, hon fick karlatag. Hon blev krånglig och bråkig och trilsk.

Hon blev naglavass som ett rivejärnså hon bannades utav körkeherrn.

Hon klöstes å stacks å hon schall som en taxatt jag inte kolte vippen det är flax.

Jag var fordomsdags som en herrskapskarlmed min körkekäpp och min rökcigarr.

Jag var fotalätt som en ölanshäst.Kan ni gissa hurdan jag är nu?

Jag är maskafrätt som en sötmjölksost.Jag är håralös som en bonnaprost.

Jag har tre tänder kvar, jag är skallig som far.Är det fin toalett på en karl?

Att bli giftassjuk i ett kjolatygvilket inom sig har ett satanstygär en galenskap som är hiskeligför så vitt man vill lyckliger bli.

En blir levnadstrött utav hjärtesorg.En får lungasot i sin revbernskorg.

En blir låter för tri, en får hypokondri.En blir ilsken och arg som ett bi.

Sven Svenssons SvenSven Svenssons Sven i Vångemo,

som känte dräng i Dångebro, där han gett bort sitt hjärtebo

till nämndemans Krestin.

Till staden han sig gängade, han gick så svetten ångade, —den tanken honom fångade,

att hämta brännevin.

Kring packat bränvinsmagasin, de svärmade som sommarbin,

för att få julebrännevin, och opp i gasken bli.

De rumlade och virade, så att man lustigt plirade; ja Herrens födsel firade,

i grunden en och var.

Men Sven som aldrig slarvade,tog käppen sin den svarvade, och hem med flaskan larvade,

se'n han köpt munnasnus.

Ja Sven, som i sin ungdomsvår, allt från sitt första barndomsår, ej smakat minsta bränvinstår

nu tänkte ta ett rus.

Men Stina van vid tjuf pojkstreck, hon i obevakat ögonblick,

slog ut varenda bränvinsslick, å skjöljde flaskan ren.

Och som en dans på Tivoli, då gick få flaskan finkelfri,

men bittervatten däruti hon hällde, "sicken en!"

Å Sven som så hon tuktade, till något spratt ej luktade, varför han icke fruktade

att ta bad' en och två.

Å Stina stod å flinade, när Sven det i sig pinade, —

Usch! skrek han till, å grinade, Usch! smakar bränvin så?

Då om ja får en million, ja' smakar ej sånt rackardon,

som ja ska slå i svinahon, så sant ja heter Sven.

Å blott för denna kvinnolist blev Sven för alltid nykterist, som nu har egen förstukvist,

å liten vän på den.

Calle Lindström och Skånska Lasse

Tjolanta Karlssons FästemänTjolanta var en tju'sjuårs snärta

med ett kärleksfullt och rymligt hjärta.Friare hade hon rätt många,och kors i jemine å je mä si.

De va Per i Habbertorp å Jon i NabbertorpMåns i Tvättefalla, Jöns i Nagelspräcka.

Måns i Härligheta, Ola uppå TvetaKringeltörpern, Patron på Braxta.

Måns i Solbo, 'spektorn på GrimstaSillstrypar Floberg

och även jag.

Men kärleken tog en galen ände,Tjolanta kom i ett rent elände.

Hon visste inte vem som bar skulden,och stämde alla till tinget in.

kom Per i . . . . . . och även jag.

Men domarn sa här är ingen fara,är är ju minsann ingen brist på karar.den som Tjolanta svurit tro och loven,

kan stanna men de övriga kan gå.

Då gick Per i . . .. . . men ja' blev kvar.

Och nu jag tänker båd' sent och tidamitt arma hjärta vad det fått lida.

var gång jag ser på Tjolantas pojke,så tycker jag att han är lik . . .

Per i . . .. . . men inte mej.

Text och Musik: Skånska Lasse

1928 Bert Leman SongbookBert Leman was a Swedish singer who toured the United States in thelate 1920s. In 1928 he recorded eight songs for Victor Records,including Josefin med symaskin. During this period he also published anAmerican songbook with four songs by Skånska Lasse. Two of thesesongs, however, did not credit Skånska Lasse as the lyricist. The bookstated that Bonnjazz was “sung by Anna Leman to thunderous applausethroughout America”. Her relationship to Bert Leman is unclear.

Bonnjazz

TEXT: Skånska LasseMUSIC: G. R. Wahlberg

De ä upptagetTEXT: Skånska Lasse

MUSIC: unknown

Josefin med symaskinTEXT: Skånska Lasse

MUSIC: unknown

Ta' ett tag i nödbromsenTEXT: Skånska Lasse

MUSIC: Skånska Lasse

Calle Lindström

Calle Lindström and Skånska Lasse were friends, who sometimescollaborated. In 1911 Lindström recorded Skånska Lasse’s Josefin medsymaskin. In 1914 the two men recorded Sven Svenssons Sven.

BolsjevikvisanTjolanta Karlssons Fästemän1928 Bert Leman SongbookBonnjazzDe ä upptagetJosefin med symaskin