SYDSVENSK ARKEOLOGI RAPPORT 2017:26

RAPPORT 2017:26

Arkeologisk undersökning 2016

Bjäresjö 14:1Ruuthsbo 20:1

Bjäresjö socken, Ystad kommun Skåne län

FREDRIK GREHN

Sydsvensk Arkeologi AB har utfört en arkeologisk undersökning av fornläm-ningen RAÄ Bjäresjö 14:1, inom fastigheten Ruuthsbo 20:1, Bjäresjö socken, Ystad kommun. Fornlämningen delundersöktes redan vid sekelskiftet år 1900, då den troliga centralgraven påträffades, och i vilken det bland annat påträffades en guldring och ett svärd av brons.

Syftet med undersökningen var att ta reda på hur mycket av gravhögen (RAÄ Bjäresjö 14:1) som tidigare hade undersökts, hur mycket som skadats av bort-schaktning och odling, samt hur mycket som återstod av högen att vinna kunskap ur.

Inom den ca 1 400 m2 stora undersökningsytan framkom enstaka lämningar från tidigneolitikum. Vidare framkom lämningar som tolkats ingå i bronsålders-högen, dessa bestod främst av kantkedjor och lager, vilka kunnat dateras från senneolitikum fram till yngre bronsålder. Öster om bronsåldershögen påträffades stenpackningar och härdar/kokgropar som kunnat dateras från förromersk järn-ålder till romersk järnålder. Området har därmed kunnat konstateras ha använts under ca 4 000 år, från tidigneolitikum till romersk järnålder.

Bjäresjö 14:1

FR

EDR

IK GR

EHN

Bjäresjö 14:1

Arkeologisk undersökning 2016

Bjäresjö 14:1RUUTHSBO 20:1

Bjäresjö socken, Ystad kommun

Skåne län

FREDRIK GREHN

SYDSVENSK ARKEOLOGI

RAPPORT 2017:26

Arkeologisk undersökning 2016

Bjäresjö 14:1Ruuthsbo 20:1Bjäresjö socken, Ystad kommun

Skåne län

Fredrik Grehn

Sydsvensk Arkeologi Rapport 2017:26

© Sydsvensk Arkeologi AB 2017

Utgiven av: Sydsvensk Arkeologi AB

Postadress: Box 134, 291 22 Kristianstad

Tel: 044-13 58 00

Hemsida: www.sydsvenskarkeologi.se

Grafisk form: Anders Gutehall

Omslag: Översiktsbild, Raä Bjäresjö 14:1. Foto: Fredrik Grehn, Sydsvensk Arkeologi

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, I2014/00893

Tryck: Holmbergs i Malmö AB

Innehåll

Sammanfattning 7

Bakgrund 11

Naturgeografiska förutsättningar 13

Fornlämningsmiljö 15

Resultat från tidigare undersökningar 17ARKEOLOGISK UTREDNING OCH FÖRUNDERSÖKNING 19

Det aktuella forskningsläget 21

Teoretiska utgångspunkter 23

Problemområden och frågeställningar 25

Källmaterialets relevans 27

Källkritiska aspekter och representativitetsproblem 29

Metod 31

Undersökningsresultat 33INNAN HÖGEN (TIDIGNEOLITIKUM–SENNEOLITIKUM) 33

Tidigneolitikum (TN) 34Senneolitikum (SN) 36

HÖGEN (ÄLDRE BRONSÅLDER, PERIOD I–IV) 36

EFTER HÖGEN (ÄLDRE JÄRNÅLDER, MODERN TID) 45

Analyser 53POLLEN- OCH MAKROFOSSILANALYS 53

VEDARTS- OCH 14C-ANALYS 53

Stratigrafisk och kronologisk tolkning 55

Måluppfyllnad, diskussion och utvärdering 59

Referenser 63

Administrativa uppgifter 65

BilagorBILAGA 1 ANLÄGGNINGSLISTA

BILAGA 2 FYNDTABELL

BILAGA 3 14C-TABELL

BILAGA 4 MAKROFOSSILRAPPORT

BILAGA 5 METALLDETEKTERINGSRAPPORT

BILAGA 6 PLAN ÖVER UNDERSÖKNINGEN

BILAGA 7 MATRIS

BILAGA 8 DET UPPDRAGSARKEOLOGISKA SYSTEMET

Sydsvensk arkeologi rapportserie 2017

Sammanfattning 7

Sammanfattning

Under hösten 2016 genomfördes en arkeologisk utgrävning i Ruuthsbo, strax öster om samhället Svarte, vid väg 9. Eftersom det under 2015 gjorts mindre arkeologiska provundersökningar (bilaga 8) på platsen, visste vi att det under markytan fanns spår efter en gravhög från tidig bronsålder (ca 1300–1100 f.kr). Högen heter i folkmun Hälleshög.

Nu planerar Trafikverket för utbyggnad av järnvägen Ystad–Malmö med ett mötes­spår (dubbelspår) för tågen inom området, och de arbetena skulle förstöra de arkeo­logiska spåren. Arkeologerna vid Sydsvensk Arkeologi AB fick i uppdrag att undersöka och dokumentera de arkeologiska lämningarna. Med hjälp av grävmaskin avlägsnades matjorden, ned till den marknivå som inte berörts av dagens jordbruk. Under matjor­den hittades fler rester av den bronsåldershög vi visste skulle finnas här, samt andra lämningar i form av gropar och eldstäder m.m.

Hälleshög var delvis undersökt redan vid sekelskiftet 1800–1900, och då hittade man bland annat en armring av guld och ett svärd av brons. På den tiden var doku­mentationen av de arkeologiska lämningarna inte så bra om man jämför med dagens sätt att dokumentera. Så därför fanns det väldigt lite information om bronsålders­högen, om man bortser från de fynd de hade hittat. Under den nu aktuella arkeolo­giska under sökningen var målet att dokumentera vad som fanns kvar av gravhögen, och se hur mycket som var förstört från undersökningen vid förra sekelskiftet, samt att försöka förstå hur högen har varit uppbyggd, men även undersöka lämningar som påträffades i området runt omkring högen. På platsen fanns spår efter människor från för ca 6 000 år sedan, fram till för ca 2 000 år sedan.

Utgrävningen är avslutad och detta är rapporten om vad som hittades och hur resul­taten tolkats. Fynden skickas för förvaring till Lunds Universitets Historiska Museums lager. Ritningar, foton och liknande sparas i arkivet på Regionmuseet i Kristianstad.

• En arkeologisk undersökning har utförts inom rubricerade fastigheter, med anledning av Trafikverkets planer på att bygga ut järnvägen med ett dubbel­/mötesspår inom området.

• Undersökningen utfördes under september 2016 av Sydsvensk Arkeologi AB i enlighet med beslut fattat av Länsstyrelsen i Skåne 2016­07­01 (Lst dnr 431­11259­2016).

8 Bjäresjö 14:1

• Aktuellt undersökningsområde omfattade ca 1 500 m2, varav knappt 1 400 m2 banades av med grävmaskin.

• Området utgjordes av åkermark.

• Undersökningen berörde en bronsåldershög (Bjäresjö 14:1), samt omgivande lämningar, främst bestående av en större stenpackning och härdar/kokgropar.

• Den äldsta påträffade lämningen bestod av en färgning, vilken kunnat dateras till tidigneolitikum I.

• Lämningar vilka tolkats ingå i bronsåldershögen bestod främst av kantkedjor och lager, vilka kunnat dateras från senneolitikum fram till yngre bronsålder.

• Lämningar av stenpackningar och härdar/kokgropar påträffades öster om bronsålderhögen. Dessa lämningar har kunnat dateras från förromersk järnålder till romersk järnålder.

• Området har kunnat konstateras ha använts under ca 4 000 år, från tidigneo­litikum till romersk järnålder.

10 Bjäresjö 14:1

Figur 1 Skåne. Ystads kommun mar-

kerat med blått, Ruuthsbo markerat

med svart punkt.

Figur 2 Undersökningsområdet väster

om Ystad markerat med svart cirkel.

68

Husdj.uppfödn.

Grustäkt

Kriminalvårds-Växthus

Koloniomr.

Plantskola

61

30

40

9

Gravhög

42

E65

Grustäkt

Naturres.57

Avfallsanl.

Sjöräddn.stn51FiskehamnTullstnSmåbåtshamn

E659

13

anstalt19

32

Betongind.Bygdegård

4 Reningsv.

12

5

15

3 Reningsv.

18

17

Hälso-backen

Bussjöholm

Djupadal

Rabyhusen

Ystads yttre östra

Bussjö

Bånghög

Bussjödal

Öja gård

Revnäbbet

Öja

Öjaby

Trappelejet

Ludvigsdal

Ystads saltsjöbad

Robertsdal

Hålabäck

Öja mosse

Slättäng

Herrestad Nygård

Norrhaga

Rosb.

Spanska redden

Ystads yttre västra

KlintholmenGustavsfältDisas ting

KrutbodenEdvinshemVilhelmsborg

NymöllaSvarte

Skönadal Gundralöv

dammenSkönadals- BellevueÅkesholm

Finnamossen SolbackenKällesjö gårdSt. Tvären

KällesjöSvar

tån Ystadborg

Fredriks-Ruuthsbo

Snårestads

Marsvinsholm

Marsvinsholmskyrka

Balkåkra

Teglagården

Hunnestad

Hersare

Sulebjär

Grönahill

Bjäresjö

Ö Mossgård

Bjäresjö gård

Bjäresjö

Skåneleden

Mårtensgård

Tegelbruksg.

Kärragården

Skogstorpet

Skreemosse

Bergsjöholm

Blåsborg

Valdemarshög

Bromma

Hedeskoga

Dalabro

Folkestorpsg.

Folkestorp

Ensligheten

Västregård

boställe

Skönalund

0 2 km1

¯

Bakgrund 11

Bakgrund

Trafikverket (företagaren) planerar att anlägga ett mötesspår vid järnvägen Ystad–Malmö inom den aktuella fastigheten Ruuthsbo 20:1. Sydsvensk Arkeologi AB har tidigare utfört arkeologisk utredning (AU) och förundersökning (FU) inom det nu aktuella undersökningsområdet (Ohlsson 2015; Linderoth 2016, bilaga 8). Det nu aktuella arbetet har berört den registrerade fornlämningen Bjäresjö 14:1 och omfattat en yta av ca 1 500 m2 (figur 1, 2 & 3).

Ambitionsnivån för undersökningen har i enlighet med Länsstyrelsens förfråg­ningsunderlag varit begränsad.

0 200 m100

¯Figur 3 Det aktuella undersöknings-

området markerat med röd skraffering.

Naturgeografiska förutsättningar 13

Naturgeografiska förutsättningar

Området följer sydkusten genom en fornlämningsrik bygd. Sydkusten utgörs av en odlingsbygd och närmast kusten är jordarterna sandiga och grusiga, och som innanför det flacka kustlandet övergår i moränjordar. Det är det öppna landskapet som domine­rar med ett fåtal träddungar. Kuststräckan har under alla tider varit attraktiva miljöer för bosättningar och området är rikt på fornlämningar.

Undersökningsområdet bestod av odlad mark och gränsade i söder mot kustvägen (väg 9), knappt 80 m från kusten.

14 Bjäresjö 14:1

Balkåkra 15:1

Balkåkra 14:1

Balkåkra 32:1Balkåkra 9:1

Balkåkra 12:2Balkåkra 10:1

Bjäresjö 17:1

Bjäresjö 5:1

Bjäresjö 13:1

Bjäresjö 61:3

Bjäresjö 54:1

Bjäresjö 55:1

Bjäresjö 40:1Bjäresjö 60:2 Bjäresjö 58:1

Bjäresjö 70:1

Bjäresjö 15:1

Bjäresjö 76Bjäresjö 12:1

Bjäresjö 16:1

Bjäresjö 11:1

Bjäresjö 10:1

Balkåkra 8:1

Balkåkra 5:1

Balkåkra 11:1Balkåkra 13:1

Balkåkra 16:1

0 500 1 000 m

¯

Figur 4 Registrerade fornlämningar i

närområdet markerade med rött.

Fornlämningsmiljö 15

Fornlämningsmiljö

I och kring det aktuella undersökningsområdet finns ett flertal registrerade fornläm­ningar med tyngdpunkt på flatmarksgravfält, högar och boplatser (figur 4). Kustland­skapet har av hävd varit ett attraktivt område för bosättningar. Det aktuella området har erbjudit bördiga jordar och möjlighet till fiske som varit en förutsättning för hus­hållens försörjning. Kusten har varit en del av transportleder och genom sitt läge har man kunnat manifestera sig genom att bl.a. anlägga gravmonument i form av grav­högar.

Vid fornminnesinventering i området har det påträffats fem stenåldersboplatser (Balkåkra 15:1, Bjäresjö 16:1, 40:1, 60:2 och 61:3) och det finns tio gravhögar regist­rerade (Balkåkra 5:1, Bjäresjö 5:1, 61:1, 61:2, 70:1, 10:1 15:1 Almans backe, 14:1, 14:2 och 60:1). Flertalet av gravhögarna är ytskadade, överplöjda och förstörda av aktivite­ter, troligen vid 1900­talets början. Ytterligare spår efter gravläggningar finns i form av flatmarksgravfält (Balkåkra 9:1, 10:1, 12:1, 13:1, 16:1, Bjäresjö 13:1, 14:2, 15:1, 17:1 och 58:1). Ett antal av dessa har delundersökts under första delen av 1900­talet av bl.a. Olof Sundin, Folke Hansen, B­M Vifot och Torsten Mårtensson.

Övriga gravar och möjliga gravar är bl.a. en stensättning (Bjäresjö 12:1) som del­undersöktes år 1911, en rektangulär stenkrets (Balkåkra 7:1) som eventuellt är rest av en långdös, vilken delundersöktes på 1920­talet. I området finns även en rest gravsten (Balkåkra 8:1) som blivit flyttad två gånger bl.a. i samband med en vägbreddning år 1928.

Medeltid och historisk tid är representerade av två gårdslägen (Bjäresjö 55:1 Sköna­dal och Bjäresjö 54:1 Gundralövs by). I båda fallen finns kvarnar omnämnda.

Övriga antikvariska uppgifter gäller en milstolpe (Bjäresjö 11:1), en uppgift om härdar (Bjäresjö 73:1), och en uppgift om ett förlist fartyg (Bjäresjö 76).

Resultat från tidigare undersökningar 17

Resultat från tidigare undersökningar

Flertalet av de undersökningar som genomförts i området utfördes under 1900­talets första hälft.

Inom Balkåkra socken har sex boplatser från stenålder till järnålder ytinventerats och vissa av dem har delvis undersökts (Balkåkra 11:1, 12:2, 12:3, 14:1, 15:1 och 32:1). Vid en mindre undersökning av en järnåldersboplats påträffades brandlager, skör­brända stenar och fynd i form av keramik (bl.a. en lerkopp) och ben. Boplatsen var belägen intill ett urnegravfält. I början av 1980­talet undersöktes vid två olika tillfällen en stenåldersboplats (mellanneolitikum), samt urnegravar från yngre bronsålder. Vid undersökningen framkom bl.a. en kokgrop, härdar och ett femtontal gropar. Under mitten av 1970­talet framkom, vid en undersökning, två gropar och fem härdar, an­läggningarna var hårt nerschaktade. En sten­ och bronsåldersboplats undersöktes 1980 tillsammans med ett flatmarksgravfält. Boplatslämningarna bestod av bl.a. tio härdar, sju gropar och en härdgrop. Fynden bestod av bl.a. flintkärnor, avslag och spån av bronsålderstyp.

Vid inventeringar i området har det påträffats fem stenåldersboplatser (Balkåkra 15:1, Bjäresjö 16:1, 40:1, 60:2 och 61:3), där fynden bl.a. bestod av slipade fragment av flintyxor, flintavslag, retuscherat spån och skörbränd sten. Inom exploateringsytans närområde finns tre fyndplatser registrerade, där fynden bestått av en tjocknackig yxa och två slipade fragment av flintyxor.

Inom samma radie finns tio gravhögar registrerade (Balkåkra 5:1, Bjäresjö 5:1, 61:1, 61:2, 70:1, 10:1 15:1 Almans backe, 14:1, 14:2 och 60:1). Flertalet av dessa gravhögar är ytskadade, överplöjda och förstörda av aktiviteter vid 1900­talets början.

Bjäresjö 10:1 var föremål för en undersökning 1911 där centralgraven lokaliserades, och ett flertal gravurnor med bl.a. syl, knappar och pincett som gravfynd. Samma år undersöktes delar av Bjäresjö 14:1. Det fanns en tidigare uppgift att det i denna hög påträffats ett svärd och en armring av guld. Vid denna gravhög har det också fram­kommit flatmarksgravar. När det nuvarande järnvägsspåret anlades grävdes delar av den s.k. Almans backe ut. Ytterligare spår efter gravar finns i form av flatmarksgravfält (Balkåkra 9:1, 10:1, 12:1, 13:1, 16:1 Bjäresjö 13:1, 14:2, 15:1, 17:1och 58:1). Ett antal av dessa har delvis undersökts under första delen av 1900­talet (bl.a. Olof Sundin år 1911 Bjäresjö 14:2; Folke Hansen 1920 Balkåkra 9:1 och Balkåkra 10:1; B­M Vifot 1934 Balkåkra 10:1), varvid man påträffat stenanhopningar, stenkistor, urnegravar, brand­gravar och skelettgravar. Fyndmaterialet har bl.a. bestått av keramikkärl, brända ben,

18 Bjäresjö 14:1

bronsknappar, en rakkniv, en tunnbladig hålslipad flintyxa samt en mejsel. I samband med jordbruksarbeten år 1925 påträffades en urna av keramik med en fragmentarisk bronskniv i (Balkåkra 12:1), och vid ett annat tillfälle påträffades i samma område ett flertal urnor som förstördes av plöjningen; en av de påträffade urnorna undersöktes av Folke Hansen och den visade sig vara täckt av flata stenar (Balkåkra 13:1). År 1937 påträffades två skelettgravar, men när B­M Vifot besiktigade platsen var de nergrävda på annan plats (Balkåkra 16:1). I samma område har Hansen år 1925 undersökt tre gravar. Torsten Mårtensson undersökte ett 70x20 m stort område (Bjäresjö 13:1) och påträffade bl.a. 34 brandgravar från järnåldern med bl.a. fynd av järnföremål och tolv lerkärl, samt skärvor. Det framkom även stenpackningar och brandgravar. I minst ett av gravfälten har det påträffats vikingatida fynd (Bjäresjö 17:1), vilket delvis un­dersöktes 1920 av Olof Sundin. Det framkom bl.a. stensättningar, brända ben, en järnkniv samt en grav med ett skelett beläget i NNO–SSV­riktning med gravgåvor från vikingatid. På vardera sidan av bröstet låg ovala spännbucklor med ett pärlband av 17 pärlor av silver, glas och bärnsten, samt ett treflikigt spänne fäst mitt på pärlban­det. Det påträffades även järnbeslag efter en träkista, samt en hundskalle. Vid olika jordbruksarbeten 1922–23 påträffades gravurnor (Bjäresjö 58:1), bl.a. husurnor och en bikonisk urna. Gravfynden bestod bl.a. av ett bronsbleck, en bronsnål, en armring av brons och en syl samt ett bronsrör.

En av de få utgrävningar som skett under senare år pågick under 1980­talet (Balk­åkra 15:1) vid vilken man påträffade sex gravar som utgjordes av en stridsyxegrav och fem urnegravar. Gravfynden bestod bl.a. av två cylindriska lerpärlor, tre dubbelknap­par, två rakknivar, två armband, ett fragment av en spiralring, en syl, 13 cylindriska pärlor av bronsbleck samt en dubbelknapp.

0 200 m100

¯Figur 5 Plan över utredningsy tor

(markerade med rött) och förunder-

sökningsytor (markerade med blått).

Resultat från tidigare undersökningar 19

Övriga gravar och möjliga gravar är bl.a. en stensättning (Bjäresjö 12:1) som delvis undersöktes år 1911, en rektangulär stenkrets (Balkåkra 7:1) som eventuellt är rest av en långdös. Delar av denna undersöktes på 1920­talet.

Ett flertal av de undersökningar som genomförts skedde under förra seklets början. En del av dessa föranleddes av markarbeten vilket inneburit att dokumentationen skett nästintill som en sorts räddningsauktion. Flera antikvariska uppgifter har osäker ut­bredning och/eller osäker position, vilket innebär att kunskapen om området i vissa fall får anses vara oklar.

ARKEOLOGISK UTREDNING OCH FÖRUNDERSÖKNINGInom det ca 8  600 m2 stora planområdet genomfördes en arkeologisk utredning i mars 2015 (Ohlsson 2015). Inom utredningsområdet framkom spridda lämningar av boplatskaraktär i form av gropar, lager, härdbotten m.fl. I ett par av anläggningarna påträffades slagen flinta av stenålderskaraktär (figur 5). Ett område på ca 3 000 m2 inom utredningsytan förordades för en arkeologisk förundersökning (ibid).

I november 2015 genomfödes en arkeologisk förundersökning (FU) inom ett ca 3 000 m2 stort område (Linderoth 2016). Under FU påträffades lämningar som tol­kats vara rester från gravhögen Bjäresjö 14:1. Dessa lämningar hade till stor del skalats av och utjämnats till följd av plöjning i modern tid. De undre resterna av gravhögen tolkades som att delvis finnas kvar och bestod av ett mörkare jordlager, som troligen utgjorde själva högfyllningen, samt tre stenpackningar (stenansamlingar), vilka skulle kunna utgöra spår av gravkonstruktioner inom högen. Dessutom fanns ett tiotal stenar i den östra delen, vilka även de skulle kunna vara en del av högkonstruktionen (figur 5). Träkol från det ovan nämnda lagret 14C­daterades till bronsålderns period V–VI (ca 900–500 f.Kr.), medan träkol från en av stenpackningarna daterades till bronsålderns period V (900–700 f.Kr.) (ibid).

Det aktuella forskningsläget 21

Det aktuella forskningsläget

”Den äldre bronsåldern i Sydskandinavien har ett skimmer över sig. Solkult, fantas­tiska bronsföremål, storslagna gravhögar med välbevarade ekkistgravar, magnifika storrösen på bergskrönen och fantasieggande ristningar på berghällarna.” (Carlsson 2001 s. 27). Citatet visar på den generella bild som finns kring den äldre bronsåldern; en bild som emellertid måste nyanseras med boplatslämningar med bl.a. långhus som undersökts framförallt i samband med större markexploateringar. Den äldre bronsål­dern är emellertid en period som ofta är tämligen anonym i exploateringsarkeologiska sammanhang i Skåne, men som förekommer som en form av ”bakgrundsbrus” på boplatser med huslämningar från framförallt yngre bronsålder/äldre järnålder. Särskilt anonym är dock inte perioden i den arkeologiska forskningen, vilket delvis kan förkla­ras av det inledande citatet. Forskningen kring bronsålder har bl.a. fokuserat på sociala strukturer där den ofta dominerande bilden av en hierarkisk samhällsstruktur med begrepp som hövdingadömen och teokratier (Kristiansen 1998; Larsson 1986) vilket också har kommit att ifrågasättas (se t.ex. Thedéen 2004:385ff; Gröhn 2004:137). Den hierarkiska samhällstrukturen anses bl.a. framgå av spridningen av prestigeföremål av brons och gravhögar.

Uppförandet av gravhögar anses ha skett efter ca 1500 f.Kr. (period II), samtidigt som det sker förändringar i den materiella kulturen och huskonstruktionerna (Kris­tiansen 2010 s. 170). Gravhögarna placerades ofta högt i terrängen och förmodligen i anslutning till vägsystem och i närheten av boplatserna (Carlsson 2001 s. 28; Kristian­sen 2010 s. 170; Johansen et al. 2004). Transporter och långväga resor, såväl till land som till havs, kan även ses som en del av den hierarkiska samhällstrukturen för att upprätthålla politiska allianser och för distributionen av bronsföremål (se Kristiansen & Larsson 2005; Ling 2005, 2007).

Gravhögarnas nära relation till boplatserna har bl.a. studerats i Danmark, där grav­högar och boplatser ses som tillhörande mindre sociala enheter (Johansen et al. 2004). Bland de många gravhögarna utmärker sig emellertid koncentrationer av framförallt rika mansgravar med guldföremål och bronssvärd (ibid.). En nära koppling mellan det sociala övre skiktet i samhället och den religiösa makten har föreslagits under i princip hela bronsåldern (Kristiansen & Larsson 2005. Kap. 6; Kristiansen 2010 s. 176).

En genomgång av danska gravhögar har visat att dessa ofta anläggs på nybrukad jord, vilken avtecknar sig genom årderspår under gravhögarna (se Rasmussen 1993

22 Bjäresjö 14:1

figur 10). Detta har ibland tolkats som en form av rituell plöjning (se Thrane 1991), men även spår av eld kan sättas in i ett rituellt sammanhang (Jennbert 1993 s. 72f.).

Gravhögarna kom att fortsätta användas som gravplatser under loppet av brons­åldern med en förändring av gravskick mot kremering och gravsättning i bl.a. urnor (Jennbert 1993 s. 72f; Carlsson 2001 s. 43). Att det sker en förändring av samhället under yngre bronsålder märks inte bara i gravskicket, utan även i bosättningsmönster, dess struktur samt i ekonomiska strategier (Kristiansen 2010 s. 183ff).

Teoretiska utgångspunkter 23

Teoretiska utgångspunkter

Den arkeologiska förundersökningen konstaterade att det i den mellersta delen av området fanns lämningar efter den sedan tidigare kända fornlämningen Bjäresjö 14:1. Lämningarna utgörs av en överplöjd gravhög, som är ca 30 m i diameter och 0,5 m hög och består av delar av högfyllningen och stenpackningar samt enskilda stenar; samtliga utgör delar av själva gravkonstruktionen.

Fornlämningen ska delvis ha undersökts år 1911 av Torsten Mårtensson. Enligt uppgift fann man dessutom år 1898 vid bortförandet av en del av högen ett svärd och en armring av guld från bronsålder period III (1300–1100 f.Kr.). I omedelbar anslut­ning till högen ska det ha funnits ett flatmarksgravfält. Olof Sundin företog år 1911 ytterligare en undersökning på platsen varvid det påträffades tre flatmarksgravar. Inga spår av flatmarksgravar kunde emellertid konstateras vid den arkeologiska förunder­sökningen.

Om uppgifter från sent 1800­tal och tidigt 1900­tal stämmer kan det vara central­graven som undersökts. Omfattningen av dessa undersökningar är svåra att fastställa och några spår av ingrepp kunde inte identifieras vid förundersökningen; däremot kunde spår av stenkonstruktioner dokumenteras, vilket kan tyda på att det kan finnas fler gravar eller andra konstruktioner inom själva högen. Förekomst av sekundär­begravningar i gravhögar är tämligen vanligt förekommande, vilka kan vara samtida med centralgraven, men kan förekomma åtminstone in i förromersk järnålder (Jenn­bert 1993 s. 72f).

Den arkeologiska undersökningen av gravhögen kan leda till identifierandet av sekundärbegravningar och konstruktionsdetaljer som kan visa om graven byggts till och förändras genom tiden. Den typologiska dateringen av föremålen som påträffa­des i slutet på 1800­talet till äldre bronsålderns period III och de 14C­dateringar som genomförts på material från såväl lager som från en av stenpackningarna till yngre bronsålderns period V–VI visar att det finns belägg för en viss kontinuitet i nyttjandet av gravhögen.

Den arkeologiska undersökningen kan även visa på aktiviteter i samband med an­läggandet av gravhögen, i form av bl.a. markberedning genom årderspår eller rituella aktiviteter som spår av eld eller depositioner.

I Riksantikvarieämbetet projektet ”Högar som konstruktioner: arkeologiska för­väntningar genom 200 år” utforskas möjligheter att tolka handlingar med hjälp av stratigrafiska iakttagelser vid utgrävningar av förhistoriska högar (Gansum 2006); en

24 Bjäresjö 14:1

problematik som Gansum även tar upp i sin avhandling (Gansum 2004). Projektet kommer fram till två viktiga utgångspunkter vid undersökning av gravhögar. Det ena är kopplat till metod, där ”single context” metodik förordas. Den är baserad på stra­tigrafiska iakttagelser där skillnader i lager och konstruktionsdetaljer dokumenteras. Genom att betrakta högar som konstruktioner och undersöka dem som det, ställdes frågor om byggnadsfaser, ombyggnader, återöppningar och andra aktiviteter i anslut­ning till högen eller stensättningen. Det andra är mer teoretisk där man föreslår ett skifte av perspektiv från föremål till handling. Man ställer sig frågan om det är möjligt att spåra enskilda handlingar i högar? Om dessa händelser (stratigrafiskt åtskilda i jordlager) dokumenteras, kan vi få information som kan ligga till grund för tolkningar av till exempel olika typer av ritualer i anslutning till högen (ibid).

Rituella aktiviteter i och i anslutning till högen kan representeras av t.ex. bränn­offer i form av bränt spannmål. Samhället under bronsåldern var ett utpräglat agrart samhälle där bl.a. religiösa föreställningar antas ha varit utformade efter jordbrukets villkor; kanske kring fruktbarhetsmotiv och livscykler som exempelvis kunde speglas i sädens sådd, skör och återväxt (Heimdahl 2011 s. 415).

Problemområden och frågeställningar 25

Problemområden och frågeställningar

Ambitionsnivån för undersökningen skulle enligt Länsstyrelsens förfrågningsunderlag vara begränsad. Inriktningen för den arkeologiska undersökningen skulle i enlighet med Länsstyrelsens förfrågningsunderlag vara att ta reda på hur mycket av gravhö­gen som tidigare var undersökt, hur mycket som skadats av bortschaktning och hur mycket som återstod att utvinna kunskap ur. Eventuella bevarade lämningar skulle undersökas med en dokumentation av så hög kvalitet att källmaterialet kan användas till detaljerade analyser och med så god förståelse av kunskapsbehoven att eventuella tydliga prioriteringar kan göras utan problem. Sydsvensk Arkeologi föreslog följande frågeställningar inför den arkeologiska undersökningen, baserade på det aktuella forskningsläget och kunskapsbehovet:

1. Hur stor del av gravhögen är undersökt sedan tidigare, bortschaktad och hur mycket är bevarat?

2. Hur har gravhögen varit konstruerad och finns det spår av olika tillbyggnads­faser/begravningsfaser?

3. Finns det bevarade begravningar i och i anslutning till gravhögen och hur har dessa varit utformade?

4. Finns det spår av markberedande och/eller rituella aktiviteter som kan sättas i samband med gravhögens anläggande?

Källmaterialets relevans 27

Källmaterialets relevans

Vid den arkeologiska förundersökningen konstaterades i den mellersta delen av ex­ploateringsområdet lämningar efter en överplöjd gravhög, fornlämning Bjäresjö 14:1. Dessa lämningar har till stor del skalats av och utjämnats till följd av plöjning i modern tid. De undre resterna av gravhögen finns delvis kvar och består av ett mörkare jord­lager, som troligen utgör själva högfyllningen, samt tre stenpackningar (stenansam­lingar), vilka kan utgöra spår av gravkonstruktioner inom högen. Dessutom fanns ett tiotal stenar i den östra delen, vilka även de skulle kunna vara en del av högkonstruk­tionen. Träkol från lagret 14C­daterades till bronsålderns period V–VI (ca 900–500 f.Kr.), medan träkol från en av stenpackningarna daterades till bronsålderns period V (900–700 f.Kr.). De föremål som påträffades i slutet på 1800­talet kan på typologiska grunder dateras till äldre bronsålderns period III (1300–1100 f.Kr.). Detta visar på aktiviteter som tidsmässigt spänner över en period av ca 700–800 år.

För att besvara de frågeställningar som lyftes fram kom fokus under den arkeolo­giska undersökningen att ligga på att dokumentera högens konstruktion och bevaran­degrad. Arbetet inriktades primärt mot själva högen, men för att förstå det rumsliga sammanhanget och för att identifiera eventuella aktiviteter kring själva gravhögen kom även ett område utanför högens begränsning att dokumenteras och undersökas.

Förundersökningen hade visat att det fanns goda förutsättningar att fastställa högens bevarandegrad och konstruktion, och genom dokumentation och undersök­ning av högfyllningen och konstruktionsdetaljer kunde eventuella tillbyggnadsfaser och spår av markberedande och rituella aktiviteter fastställas. Av stor betydelse är även makrofossil (inkl. träkol) för 14C­datering och för identifierandet av rituella aktiviteter, såsom exempelvis brännoffer.

Källkritiska aspekter och representativitetsproblem 29

Källkritiska aspekter och representativitetsproblem

Lämningarna efter gravhögen är delvis undersökta under sent 1800­tal och tidigt 1900­tal, samt är överplöjda. Den arkeologiska förundersökningen visade att delar av högfyllningen fanns bevarade, och att det troligen fanns bevarade konstruktionsdetal­jer i form av eventuella stenpackningar.

Eftersom endast en mindre del av själva gravhögen kom att friläggas ned till under­grunden vid förundersökningen kunde det inte konstateras huruvida det fanns spår efter markberedande åtgärder eller rituella aktiviteter kopplade till högens anläggande. Huruvida det fanns sådana lämningar under högen samt om det fanns bevarade se­kundärbegravningar, eller för den delen, en bevarad centralgrav återstod att fastställa vid den arkeologiska undersökningen.

Fyndmaterialet som påträffades under den arkeologiska undersökningen visade främst på flinta och recenta metallföremål. Varken keramik eller ostologiskt material påträffades, varför analys av de samma inte kunnat genomgöras.

Metod 31

Metod

I samband med undersökningens start sattes området ut med RTK GPS. Undersök­ningen inleddes med att matjorden avsöktes med metalldetektor, därefter bortschakt­ning av matjord med grävmaskin. Framkomna anläggningar markerades. Schakt, framkomna arkeologiska lämningar samt prover mättes in med RTK GPS i projek­tion Sweref 99 TM. Tolkning av anläggningstyp (t.ex. stolphål, grop) gjordes direkt vid inmätning genom kodval. Efter inmätning och avbaning söktes framkomna lager och arkeologiska objekt av med metalldetektor. Anläggningar har i de flesta fall grävts ut helt eller till hälften. Sektionsritningar upprättades i skala 1:20. Fotografering med digitalkamera och GoProkamera har gjorts vid behov. Dokumentationsmaterialet har lagrats och analyserats i Intrasis 3.0. Dagbok har förts av projektledaren.

Den yta (området) som skulle banas av utgjordes av den ca 1 500 m2 stora yta som föreslogs för arkeologisk undersökning efter förundersökningen. Samtliga lämningar plandokumenteras. Ett urval av anläggningar valdes ut för utgrävning. Urvalet gjordes med ledning av frågeställningarna. Bedömningen var att för att kunna besvara fråge­ställningarna behövde man gräva ut bronsåldershögen (Bjäresjö 14:1) till 100 %, samt ett urval av övriga anläggningar.

Utgrävningsmetoderna har också differentierats efter bedömning av anläggning­ens betydelse för frågeställningarna. Handgrävning med grävsked, handgrävning med spade och grävning med grävmaskin har använts.

Undersökningsresultat 33

Undersökningsresultat

En stratigrafisk metod har präglat undersökningen. Nedan presenteras resultaten kro­nologiskt och i tolkade faser. Undersökningsresultaten har resulterat i tre faser; innan högen (TN–SN), högen (BÅ, period I–IV), och efter högen (ÄJÅ, moderna ingrepp) (bilaga 7 & figur 6).

INNAN HÖGEN (TIDIGNEOLITIKUM–SENNEOLITIKUM)Den äldsta fasen (bilaga 7) bestod av ett antal färgningar som framkom under, och om­kring högen, samt lager som är tolkade som äldre markhorisonter. Denna fas har främst daterats utifrån stratigrafiska iakttagelser, men den bygger även på två 14C­ dateringar.

0 10 20 m5

¯

Figur 6 Översiktlig plan över under-

sökningsområdet (röd linje) och in-

mätta arkeologiska objekt.

34 Bjäresjö 14:1

Tidigneolitikum (TN)Anläggning 5370Anläggningen påträffades under bronsåldershögens inre kantkedja, när kantkedjan och högen schaktats bort med grävmaskin. Anläggningen var oregelbundet oval, och var 1,50x0,72 m stor i plan. Fyllningen bestod av svartgrå, något sotig, sandig silt (figur 7). Anläggningens funktion är inte fastställd. Anläggningen provtogs för 14C­datering för att se om det fanns aktiviteter under högen som kunde sättas i samband med högens byggande.

En rotknöl (obestämd) (PM5400) från fyllningen i anläggningen 14C­daterades till 5021±34 BP, vilket motsvarar en datering till 3950–3700 f.Kr, kalibrerat med 2σ (bilaga 3). Detta motsvarar en datering till tidigneolitikum (TNI). Dateringen visar på förekomst av tidigneolitiska aktiviteter. Några fynd från perioden påträffades inte, varpå dessa aktiviteter antas vara av mer sporadisk karaktär.

Äldre markhorisonterLager 4794, 4795 & 4796

Dessa tre lager som tolkats som äldre markhorisonter som bildats före högens upp­förande, framkom i det schakt som togs upp inifrån högens kantkedja och ut mot nordost (OS4706). Lager 4795 dokumenterades endast i sektionen i ovannämnda schakt. Lagret bestod av brun till ljusbrun, lätt humös silt. Under lagret framkom lager 4796 som bestod av brun, lerig silt. Även lager 4794, som bestod av gråbrun silt, tolkades på stratigrafiska grunder vara äldre än högkonstruktionen (figur 8a & 10).

Lager 4347

Lagret framkom i det schakt som togs upp inifrån högens kantkedja och ut mot syd­väst (OS4207). Lagret framkom under lager A200074 och A2495, och bestod av ljus­brun sandig silt med inslag av småsten. Lagret har tolkats som en äldre markhorisont (figur 8d & 10).

Figur 7 Plan över 5370.

A5370

0 3 6 m

¯

Undersökningsresultat 35

Sektion från norrs

ss AL4124

AL3220AL1840

AP319

AL2495

AL2495 AL4347

AL4347

AL2000740 m 6 m

6 m 13 mSektion från norr (forts.)

0 1 2 m0,5

Figur 8 Sektioner från schakten ut

från högen. 8a=OS4706, 8b=OS4783,

8c=OS4095, 8d=OS4207.

Sektion från norr

0 1 2 m0,5

s

AL4124

AP319

0 m 6 m

6 m 10,5 m

Sektion från norr (forts.)

AL3220

AL2495 AL3220AL200074

AL4795AL4796

AL4795AL4796

AL4794

A1840 (i ytan)

Sektion från öst

AL2495 AL4800

AL3220

AL3220

AL4800

AL1840 AL4124AP319

s s ss

Sektion från öst (forts.)

0 m 6 m

6 m 9 m

0 1 2 m0,5

Sektion från väst

Sten Sten

AP319

AL4124 AL1840AL3220 Omrörd fyllning

0 1 2 m0,5

8a

8b

8c

8d

36 Bjäresjö 14:1

Lager 4800

Lagret framkom i schaktet som togs upp inifrån högens kantkedja och ut mot sydost (OS4783). Lagret framkom under A3220 och bestod av brun kompakt sandig silt, och innehöll enstaka stenar och enstaka träkolsfragment. Lagret har tolkats som en äldre markhorisont (figur 8b & 10).

Senneolitikum (SN)Lager 3220Lagret framkom utmed hela högens inre utbredning, samt ett antal meter utanför den inre kantkedjan runt hela högen. Lagret tycks vara opåverkat av tidigare arkeologiska insatser. Det bestod av gråsvart till gråbrun, något humös, sandig silt och varierade i tjocklek från ca 0,10 till 0,30 m (figur 9).

Träkol från ask (PM4153), vilket påträffades i lagret, 14C­daterades till 3500±32 BP, vilket motsvarar en datering till 1920–1740 f.Kr. (med 94,4 % säkerhet), kalibrerat med 2σ (bilaga 3). Detta motsvarar en datering till senneolitikum. Lagret tolkas som en äldre markhorisont på vilken högen har anlagts. Lagrets mörka färg och inslag av träkol kan tyda på att marken blivit svedd/röjd, vilket kan ha varit en del av ett förbe­redande arbete inför anläggandet av gravhögen.

HÖGEN (ÄLDRE BRONSÅLDER, PERIOD I–IV)De lämningar som tolkats vara en del av bronsåldershögen Bjäresjö 14:1 redovisas kronologiskt från de äldsta till de yngsta lämningarna (bilaga 7).

Bronsåldershögen visade sig under den arkeologiska undersökningen bestå av en inre kantkedja (A319) och delar av en eventuell yttre kantkedja (A2), samt av ett antal lager både innanför den inre kantkedjan och utanför (figur 6 & bilaga 6). Några rester av den redan tidigare undersökta centralgraven påträffades inte, men fyndmaterialet från denna har på typologiska grunder daterats till äldre bronsålder, period III.

De delar av konstruktionen som kunde observeras och dokumenteras vid den ar­keologiska undersökningen bestod av sten, spår av trä och jord.

Högen grävdes ut lagervis (stratigrafiskt), till stor del med hjälp av grävmaskin. Efter att den inre kantkedjan påträffats, finrensats, dokumenterats och metalldetekte­rats, togs ett schakt (OS3203) upp innanför kantkedjan genom högen. Lagren doku­

0 m 7 m

7 m 11 m

Sektion från väst

AL3218 AL3221

AL3221

AL3219

AL3223

AL3223

AL3220

AL3220

AL3105AL358

AL3222

AD3197 AD3191

Sektion från väst (forts.)

0 1 2 m0,5

Figur 9 Sektionsriktning över lager i

högen innanför den inre kantkedjan.

Undersökningsresultat 37

menterades i sektion. Sedan hyvlades dessa lager försiktigt ned till underlaget med hjälp av grävmaskin. Alla fynd och stenar dokumenterades. Undersökningen fortsatte sedan med att schakt togs upp med grävmaskin från kantkedjan och ut från högens centrum. Totalt togs fyra sådana schakt upp, ett mot nordost (OS4706), ett mot sydost (OS4783), ett mot syd (OS4095) och ett mot sydväst (OS4207). I alla schakten följdes de påträffade lagren. Alla schakt och lager dokumenterades i sektion och jordprover togs i dem (figur 10).

När sektionerna i schakten var dokumenterade hyvlades hela ytan utanför den inre kantkedjan försiktigt ned med grävmaskin. De i sektion dokumenterade lagren följdes och fynd, anläggningar och stenar mm dokumenterades. Undersökningen av högen avslutades med att den inre kantkedjan togs ner, både för hand och med hjälp av gräv­maskin. I centrum av högen togs också ett djupschakt (OS4106) upp för att kontrollera att inget fanns kvar under högen efter dokumentationen (figur 10).

Den inre kantkedjanDen inre kantkedjan bestod dels av en nedgrävning i form av en cirkulär ränna (A4124), och dels av själva kantkedjestenarna (A319).

Fyllningen i rännan 4124 bestod av mörkt brun, till gråsvart sandig silt med inslag av sotfläckar, samt av kantkedjestenarna. Fyllningen i rännan fanns i och under hela den inre kantkedjan A319 (figur 11). Rännans djup varierade med kantkedjans antal stenskift och fanns överlag endast några centimeter ned under kantkedjans stenar. Fyllningen i rännan har sannolikt delvis tillkommit under uppbyggnadsfasen av kant­kedjan, men också delvis av senare högfyllning då kantkedjan täckts med jord.

Träkol från sälg (PM4152) som påträffades i rännans fyllning, 14C­daterades till 2239±31 BP, vilket motsvarar en datering till 330–200 f.Kr. (med 70,5 % säkerhet), alter nativt till 390–340 f.Kr. (med 24,9 % säkerhet), kalibrerat med 2σ (bilaga 3). Detta motsvarar en datering till förromersk järnålder. Kantkedjan antas ha blivit anlagd i samband med att gravhögen anläggs, troligen under äldre bronsålder, period II–III. Dateringen av träkolet från rännans fyllning är således ett resultat av kontami­nering av yngre aktiviteter på platsen (se nedan A3).

4207

4706

4783

3203

4095

4106

0 10 20 m5

¯

Figur 10 Plan över de schakt som togs

upp i och utanför högen.

38 Bjäresjö 14:1

Figur 11 Plan över A4124 (markerad

med grått) och den inre kantkedjan

A319.

Figur 12 Plan över den inre kantked-

jan, A319.

0 5 10 m2,5

¯

0 5 10 m2,5

¯

Undersökningsresultat 39

Den södra delen av kantkedjans stenar (A319) framkom vid den inledande matjordsav­baningen. Högen framträdde genom en relativt cirkelformad färgning och stora delar av kantkedjan fanns bevarad under detta lager. Lagret handgrävdes delvis för att få fram hela kantkedjan. (Lagret A358 överlagrade kantkedjan A319). Kantkedjans yttre diameter var ca 10 m (figur 12 & 13).

Antalet skift med sten i kantkedjan varierade, som mest påträffades tre stenskift på varandra i den sydvästra delen. Även kantkedjans bredd varierade, från ca 1,70 m där den var som bredast, ned till ca 0,2 m, där det bara fanns enstaka stenar. På vissa partier fanns enbart ett lager sten kvar, medan andra hade upp till tre lager sten. I den nordvästra delen av kantkedjan var det mer spridda och enstaka stenar, vilket har tolkats bero på de tidigare ingreppen som gjorts i högen.

Figur 13 Fotografi på den inre kantked-

jan, A319. Foto: Fredrik Grehn.

Figur 14 Fotografi på stenar från kant-

kedjan, A319, vilka eventuellt hade spår

av slipytor.

40 Bjäresjö 14:1

Stenarna i kantkedjan varierade i storlek och form (från småsten, upp till stenar på ca 0,5 m i diameter), ett mindre antal av dem var vittrade, några enstaka hade even­tuellt slipade ytor, och flertalet av dem var svallade, troligtvis plockade från stranden strax intill. I den sydvästra delen av kantkedjan var det mest sten, både i flera lager och i bredd. Det är osäkert om det har funnits någon speciell funktion med fler stenar i denna del av kantkedjan. Kantkedjans stenar hade placerats i en ränna (A4124).

Kantkedjan splittades upp genom att några schakt drogs genom den, inifrån högen och utåt. De återstående delarna/klackarna togs sedan ner en och en med hjälp av gräv­maskin. Synliga stenar mättes in och togs bort, sedan mättes nästa stenskift in och togs bort osv. Stenarna lades åt sidan och gicks igenom för att notera eventuella ristningar, skålgropar eller slipade ytor. De stenar som eventuellt hade slipytor fotograferades men sparades inte (figur 14).

Träkonstruktion (A1)På högens västra sida, utanför och invid den inre kantkedjan, påträffades flera mindre sotfläckar (figur 15 & 16). Dessa sotiga fläckar tolkades som pinnhål, där då brända pinnar/käppar har stuckits ned i marken. Pinnhålens djup varierade mellan ett par

Sotfläckar/pinnhål - A10 5 102,5

¯

A1840

A200074

A2495

A2

FU-lager

Figur 15 Plan över A1.

Undersökningsresultat 41

centimeter och till ca 15 cm. Eventuellt var de en del av uppbyggnaden av högen, kanske en del av konstruktionsfasen. Att bränna spetsen på pinnar/käppar kan ha ett konserverande syfte, vilket gjort att de håller längre innan de murknar. Avståndet mellan dessa sotiga pinnhål varierade, på vissa ställen uppträder de dock mer i grupp eller i mönster.

Lager tillhörande högkonstruktionenLager 3105

Lagret var ett mindre lager som framkom i högens södra del, direkt innanför/utmed den inre kantkedjan. Lagret bestod av grå till gråsvart sandig silt och hade enstaka sotinslag. Lagrets tjocklek var 0,10–0,14 m. Lagret påträffades på samma stratigrafiska nivå som kantkedjan, med de tycks inte ha någon stratigrafisk relation. Sannolikt kan lagret knytas till högens konstruktion och uppbyggnad (figur 9).

Lager 1840

1840 var ett mörkt lager som sträckte sig mer eller mindre omkring hela högen, utanför den inre kantkedjan (figur 17). Lagret var tydligast i den södra delen utanför kant­kedjan, men också synligt i de schakt (OS4706, 4783, 4095 & 4207) och sektioner som togs upp (figur 8a–d). Lagret bestod av gråsvart, sandig silt, med inslag av gråa fläckar. Lagret varierade i tjocklek från ca 0,1 m till 0,18 m. Lagret tolkas som en del av högens konstruktion.

Träkol från ask (PM4154), som påträffades i lagret, lämnades in för 14C­datering (bilaga 3), vilket gav en recent datering (106,3±0,4 pMC) och kan därför inte användas för att datera lagret. Troligt är att provet var kontaminerat med överliggande material (matjord).

Figur 16 Fotograf i på några av de

sotfläckar som påträffades, A1. Foto:

Therese Ohlsson.

42 Bjäresjö 14:1

Lager 200074

Lagret framkom mellan A1840 och lager A2495 (se nedan), och sträckte sig omkring hela högen i en cirkel (figur 17). Lagret bestod av gul till gulbrun, sandig lera, och var till synes påfört på underliggande lager (figur 8a–d). Lagrets tjocklek varierade från ca 0,1 m till 0,2 m. Lagret tolkas som en del av högens konstruktion.

Lager 2495

Lagret framkom utanför A200074 och sträckte sig som en cirkel runt så gott som hela högen (figur 17). Lagret bestod av grå sandig silt. Lagrets tjocklek varierade mellan 0,1 m och 0,28 m. Lagret har främst framkommit i de södra, västra och östra delarna av högen, utanför den inre kantkedjan (figur 8a–d). I den västra delen sammanfaller lagret med ett kulturlagerområde (A230, se nedan), vilket vid norra delen av högen, i sin tur sammanfaller med det stora lagret som framkom under den arkeologiska förundersökningen.

Lager 2495 har 14C­daterats med träkol från björk till 3235±31 BP, vilket motsva­rar 1610–1430 f.Kr., kalibrerat med 2σ (bilaga 3). Detta motsvarar en datering till

0 5 10 m2,5

¯

A1840

A200074

A2495

A2

FU-lager

Figur 17 Plan över lager utanför den

inre kantkedjan.

Undersökningsresultat 43

äldre bronsålder, period I–II. Dateringen visar på aktiviteter från bronsåldern redan innan högen anlades på platsen. Lagret har tolkats vara ett lager från perioden då upp­förandet av högen påbörjades och som en trolig del av högfyllningen, eftersom lagret till stora delar sträcker sig runt både den inre kantkedjan, och andra lager som tolkats tillhöra högfyllningen.

FU-lagretLagret från förundersökningen (FU) har visat sig vara omrört, eftersom recenta me­tallfynd har påträffats i det, och upp till ca 30 cm ned i det. FU­lagret utgjordes troligen av högfyllning som senare, åtminstone delvis, har rörts om och fyllts på, när järnvägen byggdes under andra halvan av 1800­talet. Under förundersökningen date­rades detta FU­lager till bronsålderns period V–VI.

Den yttre kantkedjan (A2)På eller i lager 2495 framkom en avlång stenpackning som var ca 6,7x1,0 m stor. Inledningsvis fanns tankar om att stenpackningen var en del av en gravkonstruktion eller en yttre kantkedja. Anläggningen undersöktes som om den var en grav och fyra olika lager av sten togs bort.

Anläggningen låg i NNO–SSV riktning, och i dess norra del bestod stenarna av kullerstensaktiga stenar (troligen svallade). Mittpartiet var mer fragmentariskt med mindre och större stenar blandat. I den södra delen var stenarna generellt större. Ste­narna bildade ingen plan yta utan såg snarare ut att vara lagda på lager 2495. Alla stenar mättes in. Storleken på stenarna varierade från 0,10 m till 0,45 m i diameter. Bland stenarna påträffades enstaka flintavslag. Fyllningen mellan stenarna bestod av brun sand med inslag av enstaka träkolsbitar. Det fanns inga tydliga nedgrävnings­kanter (figur 18).

I det andra skiftet sten fanns det färre antal stenar än i det övre skiftet, och de minskade i antal med varje skift/lager neråt. Alla lager hade en oregelbunden yta.

0 1 2 m0,5

¯

Figur 18 Plan över A2.

44 Bjäresjö 14:1

Under det tredje stenskiftet skiftade den bruna fyllningen mer mot grått. Fyllningen blev mer kompakt desto längre ner det grävdes. Den västra sidan av anläggningen hade en mer ljusgrå kompakt fyllning medan det var mer brunt, med inslag av grått, i den östra delen.

Under utgrävningen av A2 framkom inget som tyder på att det skulle varit gravar. A2 tolkas därför som rester av en yttre kantkedja till högen, på grund av dess form (kantkedjeliknande), samt att det inte kunde iakttas några nedgrävningskanter (figur 19). Som nämnts tidigare gick det inte att avgöra om A2 låg på lager A230, eller om det var så att lager A230 överlagrade lager A2495, som hade liknande fyllning. Med tanke på att lager A2495 fanns runt de andra delarna av högen, får det anses sannolikt att detta lager även fortsatt väster om högen och att då A2 var anlagd på lager A2495.

Fyllningen mellan stenarna i A2 har 14C­daterats med träkol från björk (PM1498) till 2857±31 BP, vilket motsvarar 1120–920 f.Kr. kalibrerat med 2σ (bilaga 3). Detta innebär att A2 har daterats till övergången mellan äldre och yngre bronsålder (över­gången mellan period III och IV), vilket ytterligare stärker tolkningen av att anlägg­ningen var rester av en yttre kantkedja till högen.

Lager utanför högenLager 230

Lagret bestod av ett område som var ca 16x20 m stort i undersökningsområdets västra och nordvästra del (figur 20). Lagret bestod till större delen av grå sandig silt, med inslag av småsten, samt enstaka träkol och en del stenar av varierande storlek (A4348, A4922 & A4985), vilka inte kunde knytas till någon konstruktion. Lagrets tjocklek varierade mellan ca 0,1 m och 0,35 m. I lagrets östra del framkom även A2, som har

Figur 19 Fotografi på A2. Foto: The-

rese Ohlsson.

Undersökningsresultat 45

tolkats som rester av en eventuell yttre kantkedja. Det gick inte att avgöra om A2 fram­kom på A230 eller på lager A2495. Det skulle kunna vara så att A2495 har överlagrats av A230 och att A2 då faktiskt har anlagts på A2495.

Lager A230 gick, i den norra delen, samman med det lager som framkom under den arkeologiska förundersökningen. Detta tyder troligtvis på att åtminstone de övre delarna av lager A230 var yngre, och eventuellt har med bygget av järnvägen att göra. I den norra delen framkom dessutom fynd av recenta metallföremål, vilka sannolikt har med bygget av järnvägen att göra. Lagret har tolkats som troligt utplöjd och/eller eroderad högfyllning.

EFTER HÖGEN (ÄLDRE JÄRNÅLDER, MODERN TID)Denna fas representeras av en större stenpackning vid sidan av högen (äldre järnålder), en trolig kokgrop, två härdar, samt omrörda, moderna lager i bronsåldershögen.

Öster om bronsåldershögen framkom en större stenpackning/stenpackningar. Dessa tolkades först som eventuella flatmarksgravar anlagda intill högen och ingick inte i den ursprungliga undersökningsplanen och budgeten. Efter förhandlingar med Trafikverket och Länsstyrelsen i Skåne län, beslutades att en tilläggsbudget skulle antas och att stenpackningen/­arna skulle grävas ut.

Efter att hela den ovan nämnda stenpackningen handrensats och dokumenterats grävdes densamma ut med skärslev. Efter att det första stenlagret lyfts kunde det kon­stateras att stenpackningen bestod av minste tre olika objekt, vilka redovisas nedan.

0 5 10 m2,5

¯

A1840

A200074

A2495

A2

FU-lager

A230

Figur 20 Plan över A230.

46 Bjäresjö 14:1

Stenpackning (A3)Anläggningen bestod av en större stenpackning lokaliserad direkt öster om brons­ålderhögen. Stenpackningen hade något oregelbunden form i plan och var ca 9,5x5,0 m stor (figur 21, 22 & bilaga 6). Mängden, och tätheten av stenar varierade. Stenarnas storlek varierade från grus och småsten till mindre ”bumlingar”. Stenarna fanns inte på bara en nivå, utan förekom på olika nivåer i en gulbrun sandig fyllning/lager. Lagrets tjocklek varierade och delar av det har tolkats som rester av en äldre markhorisont, framför allt den nedre delen av lagret, ned mot underlaget, som var mer grått.

Relationen mellan fyllning/lager och de större stenarna, gick inte att reda ut, men sannolikt fanns stenarna delvis i marken naturligt, och eventuellt har det funnits ett behov att stärka området när gravhögen uppfördes.

I centrala delen av A3 påträffades en stenpackning/härd, A4 (se nedan), och i dess norra ände påträffades en något större stenpackning/kokgrop, A7274 (se nedan). Dessa

Figur 21 Plan över A3, A4 och A7274

är markerade.

0 2 4 m1

A7274

A4

¯

Undersökningsresultat 47

två anläggningar har daterats till äldre förromersk järnålder, samt till övergången mellan yngre förromersk järnålder och äldre romersk järnålder, vilket talar för att även A3 kan bör ha en liknande datering och alltså är anlagd efter bronsåldershögens tillkomst.

A4 (stenpackning/härd)Stenpackningen A4 framkom i centrum av A3 och hade en något oregelbundet oval form i plan och var 2,66x2,13 m stor. Stenpackningen bestod av tätt packade stenar i centrum, vilka bildade en plan yta och de hade större stenar runt om (figur 21, 23 & 24). Ca 70 % av stenarna var skörbrända eller eldpåverkade (totalt ca 20 l sten). Under stenarna påträffades större träkolsbitar, samt sotiga partier. Lagret under ste­narna bestod av brun kompakt sand med partier av sot och träkol.

Under stenarna och ovan nämnda lager påträffades en nedgrävning som var 0,79x0,76 m stor och hade oregelbundet oval form. Fyllningen bestod av flammig brun siltig sand med en del sotiga partier, samt en del träkol. Det fanns inslag av flinta och spridda stenar (0,05–0,20 m). Begränsningarna var tydliga i plan och relativt tydliga åt sidorna och mot botten (viss infiltration). Nedgrävningskanterna var relativt raka och det var en plan botten.

Fyllningen i nedgrävningen har 14C­daterats med träkol från sälg (PM8063) till 2287±31 BP, vilket motsvarar 410 f.Kr.–350 f.Kr. (med 65,3 % säkerhet) alternativt 300 f.Kr.–210 f.Kr. (med 30,1 % säkerhet) kalibrerat med 2σ (bilaga 3). Detta mot­svarar en datering till äldre förromersk järnålder.

Figur 22 Fotograf i över A3. Foto:

Fredrik Grehn.

48 Bjäresjö 14:1

Figur 23 (ovan) Fotografi på A4, sten-

packning. Foto: Therese Ohlsson.

Figur 24 Fotografi över A4, nedgräv-

ning. Foto: Therese Ohlsson.

Undersökningsresultat 49

Stenpackningen och nedgrävningen har tolkats som delar av samma anläggning. Anläggningen har på grund av de skörbrända och eldpåverkade stenarna, samt inslaget av träkol och sot, tolkats som en härd eller härdgrop. Eftersom anläggningen var place­rad i kanten på bronsåldershögen, kan det tänkas att någon form av rituell matlagning eller annan typ av eldoffer skett.

A7274 (stenpackning/kokgrop)Stenpackningen påträffades i norra änden av A3 och hade en relativt rund form i plan. Anläggningen var 2,24x1,95 m stor i plan och hade ett djup på 0,28 m. Södra halvan av anläggningen avgränsades av tre–fyra något större stenar (figur 21 & 25).

Fyra lager dokumenterades i anläggningen; lager 1 – bestod av en stenpackning, vilken till ca 90 % bestod av skörbränd skärvig sten, varav en stor del var runda och svallade, troligtvis plockade från stranden. Enstaka träkolsfragment påträffades. Sten­lagret bestod uppskattningsvis av ca 150 l sten. En större sten var placerad i mitten av anläggningen. Under lager 1 framkom en tydlig nedgrävning, lager 2, som bestod av svartgrå, sandig silt, med relativt stort inslag av sot och träkol. I/på lagret fanns skörbränd sten (även i detta lager till stor del svallad sten). Uppskattningsvis fanns det ca 50 l sten i lager 2. Lager 3; nedgrävningen fortsatte. Fyllningen var densamma, dock var den än mer sotig och hade ett ännu större inslag av träkol. I lagret påträffades ytter ligare ca 10–15 l sten, även denna till stor del skörbränd. Lager 4; nedgrävningen fortsatte och fyllningen var som i de ovanpåliggande lagren, nu dock med betydligt mindre sot och träkol, och fyllningen började bli uppblandad med gulbrun, något sandig lera. I lagret påträffades ytterligare ca 15–20 l sten, denna sten var dock ej

Figur 25 Fotografi över A7274. Foto:

Fredrik Grehn.

50 Bjäresjö 14:1

skörbränd (figur 26). Den större stenen i mitten av anläggningen flyttades, och den visade sig vara placerad på underlaget, och ingenting framkom under den. Inga fynd påträffades i anläggningen.

Anläggningen har 14C­daterats med träkol från ask (PM8721) till 1949±30 BP, vilket motsvarar 30 f.Kr.–130 e.Kr. kalibrerat med 2σ (bilaga 3). Det betyder att an­läggningen är uppförd under övergången mellan sen förromersk järnålder och äldre romersk järnålder och alltså är anlagd betydligt senare än bronsåldershögen.

Anläggningen tolkas ha fungerat som en kokgrop eller annan typ av eldplats. Efter­som den är placerad i kanten av bronsåldershögen, kan tänkas att någon form av rituell matlagning eller annan typ av eldoffer skett.

Den skörbrända stenen får anses vara tillförd efter själva nedgrävningen, eftersom stenarna i botten av anläggningen inte var skörbrända. Detta betyder att den skör­brända stenen i anläggningen troligtvis har värmts upp på annat ställe och sedan lagts i anläggningen. Sotet och träkolet får då anses ha följt med stenarna och sedan hamnat i fyllningen. Marken omkring och under anläggningen var inte eldpåverkad och det styrker denna tolkning.

A7562 (härd)Strax norr om A3 påträffades en härd. Härden hade rundoval form och var 1,6x1,25 m stor i plan, och hade ett djup på 0,2 m. Två lager kunde urskiljas i anläggningen, lager 1 bestod av mörkgrå fin sand, med rikligt inslag av träkol och skörbränd sten. Det fanns ett antal stenar, ca 0,1–0,2 m stora i den centrala delen av lagret. Lager 2 bestod av brungrå fin sand (figur 27). Inga fynd påträffades i anläggningen.

0 0,5 1 m0,25

¯

Figur 26 Plan över A7274.

Undersökningsresultat 51

Anläggningen har tolkats som en härd, och med tanke på att den var lokaliserad bara någon meter norr om A3 och A7274 kan det tänkas att härden har haft ett sam­band med, och troligen var samtida med, de lämningarna. Eftersom A7274 troligen fungerat som en kokgrop, kan det tänkas att det är i A7562 som stenarna har värmts upp innan de flyttades till A7274.

Omrörda lager innanför den inre kantkedjan i högen (modern tid).Lager 3218

Lagret överlagrade den norra delen av den inre kantkedjan och den norra delen av högen innanför kantkedjan. Lagret bestod av gulbrun, något sandig, lera och var omrört. Lagrets största tjocklek var 0,44 m. Troligtvis var lagret omrört på grund av återfyllning efter tidigare arkeologiska undersökningar av högen (figur 9).

Lager 3221

Lagret liknade A3218, var dock något mer sandigt och något brunare och omrört. Lagrets största tjocklek var 0,38 m. Lagret fanns bara i den centrala delen av högen och fortsatte delvis ned under A358 i den södra delen (figur 9). Troligtvis var lagret omrört på grund av återfyllning efter tidigare arkeologiska undersökningar av högen.

Lager 3219

Lagret påträffades under A3218 i den norra delen av högen, och bestod av brungul, något sandig silt. Lagrets tjocklek varierade mellan ca 0,22 m och 0,10 m. Lagret är sannolikt påfört efter tidigare arkeologiska undersökningar av högen (figur 9).

Lager 3223

Lagret framkom under A3221, innanför den inre kantkedjan i högen. Lagret bestod av gråbrun, något sandig, silt och var ca 0,18 tjockt. Lagrets bildningsprocess är något svår att avgöra. Dels kan det vara en rest från återfyllning vid tidigare arkeologiska undersökningar (troligast), och dels kan det vara ett lager som har ett samband med högens konstruktion och uppbyggnad (figur 9).

Lager 358

Lagret överlagrade den större delen av den inre kantkedjan och den södra delen av högen innanför kantkedjan. Lagret bestod av av gul/beige sandig lera som var kom­pakt och något omrörd. Lagrets största tjocklek var 0,26 m. I lagret fanns ett antal stenar (A3062) som inte kunde knytas till någon konstruktion eller särskild struktur. Troligen kommer dessa stenar från kantkedjan eller någon inre konstruktion i högen, och har hamnat utspridda i lagret pga tidigare utgrävningar eller plöjning. Sannolikt är lagret helt eller delvis påfört efter tidigare utgrävningar av högen, främst i den norra delen (figur 9 & bilaga 6).

I lagret påträffades tre järnfynd under metalldetekteringen (FM3159, 3217 & 3060). Alla tre fynden togs upp som preparat och lämnades till konservator för utgräv­ning och eventuell konservering. Fynden visade sig efter framtagning bestå av recenta järnföremål i form av en bit av en kedja, en trolig hasp samt en spik. Samtliga fynd får

Sektion från öst

0 0,5 1 m0,25

ss

Lager 1Lager 2 Lager 2

Figur 27 Sektion över A7526.

52 Bjäresjö 14:1

anses hamnat i lagret i samband med byggandet av järnvägen under andra halvan av 1800­talet, alternativt i samband med igenfyllningen vid de tidigare utgrävningarna av bronsåldershögen.

Analyser 53

Analyser

POLLEN- OCH MAKROFOSSILANALYSVid den arkeologiska förundersökningen genomfördes ingen skanning av jordprover i syfte att undersöka förekomst av pollen. Skulle det finnas goda bevaringsförhållanden för pollen, framförallt gällande gravhögens fyllning/lager kunde en analys t.ex. ge information om vad jordlagren i högen använts till tidigare (se t.ex. Gansum 2004 s. 251). En jämförelse och ett referensmaterial finns i de analyser som genomfördes i samband med det sk. ”Ystadsprojektet” (se Berglund 1991).

Vid analys av jordmaterial från gravhögar finns flera källkritiska faktorer att beakta. Det fyllnadsmaterial som används innehåller pollen från platsen där materialet hämta­des från. Hämtas material från olika platser kan pollenkorn från olika miljöer blandas samman. Vid omdeponeringen tillförs även syre vilket kan försämra bevaringsförhål­landena. Inte sällan ligger gravhögarna i en miljö som gynnas av bioturbation vilket kan försämra bevaringsförutsättningarna och samtidig föra ner recent pollen i olika lager (Gustafsson 2016).

Pollenanalysen syftade till att undersöka bevaringsförhållanden för pollen, och om det fanns pollen, försöka förklara varifrån högens olika lager har tagits. Bevaringsgra­den av pollen i de provtagna lagren (A3221, A4124, A3220 & A3223) var begränsad och många pollenkorn var fragmentariska och svårbestämda. Målsättningen var att räkna minst 500 pollenkorn per prov, men det högsta antalet bestämbara pollenkorn i ett prov uppgick till 54 st (Gustafsson 2016). Det går inte dra några vidare slutsatser annat än att högen anlagts i ett öppet beteslandskap, vilket också verkar logiskt med tanke på att de skulle synas i omgivingen (ibid, bilaga 4).

VEDARTS- OCH 14C-ANALYSVedartsanalysen syftade till att få en överblick av vilka trädslag som nyttjats, samt till att plocka ut kol med så låg egenålder som möjligt för att användas vid 14C­analys vid brist av makrofossil för datering. Kolprover för vedartsanalys analyserades med hjälp av mikroskop och artbestämningen gjordes med hjälp av referenslitteratur och referens­samling (Gustafsson 2016).

Ett källkritiskt problem med att datera material från påförda lager (vilket man får anse att högen bestod av), är att man inte vet varifrån jorden ursprungligen kommer. Var det från närområdet, eller har den fraktats hit från annan plats? Vidare kan vi inte

54 Bjäresjö 14:1

heller veta om materialet vi har daterat (träkolet) kommer ifrån andra aktiviteter än de vi vill datera (i detta fall då uppbyggnaden av högen). Kanske har träkolet följt med jorden från en annan plats, och kommer från en helt annan aktivitet eller kontext? Detta skulle kunna förklara de ibland icke förväntade dateringarna. 14C­dateringarna/analyserna finns listade i sin helthet i bilaga 3.

Stratigrafisk och kronologisk tolkning 55

Stratigrafisk och kronologisk tolkning

Den arkeologiska undersökningen av fornlämningen Bjäresjö 14:1 har visat att det fanns bevarade delar kvar av högens undre del. De delar som fanns kvar av högens konstruktion bestod av en mycket väl bevarad inre kantkedja (A319) och delar av en eventuell yttre kantkedja (A2) i väster. Utöver det har vi både innanför den inre kant­kedjan, och utanför, kunnat belägga och följa ett antal lager som har ett samband med högens uppbyggnad och konstruktion (bilaga 7).

Den inre kantkedjan (A319) hade en diameter på ca 10 m och utgjordes av upp till fyra lager sten i varierande storlek, vilka placerats i en ränna (A4124). I den nordvästra delen saknades kantkedjan inom ett parti på ca 3 m. Endast enstaka stenar påträffades i denna del av den annars välbevarade kantkedjan. Sannolikt var det här man schak­tade sig in i högen under sent 1800­tal och tidigt 1900­tal (bilaga 6).

Innanför den inre kantkedjan kunde ett antal lager identifieras i sektionen som togs upp (figur 9). De enda av dessa lager som kan anses vara ostörda och ursprung­liga var lagrena A3105 och A3220. Lager A3105 har tolkats som en del av högens konstruktion i form av högfyllning innanför den inre kantkedjan, och det kunde bara iakttas i högens södra del (figur 9). Det undre lagret (A3220), har tolkats som en äldre markhorisont på vilken högen är byggd. Detta lager kunde i princip följas runt hela högen, även utanför den inre kantkedjan. Träkol från A3220 har 14C­daterats till sen­neolitikum. Dateringen stärker tolkningen om att A3220 skulle vara en äldre markho­risont, på vilken högen är anlagd. De andra lagren som påträffades innanför den inre kantkedjan har med stor sannolikhet påverkats av de tidigare undersökningarna av högen. Lager A358 överlagrade hela högen, och gav ett tillsynes omrört intryck, i lagret påträffades dessutom recenta metallfynd i form av en kedja, spik och en hasp. Lager A3218, A3219, A3221, A3222 och A3223, är lager som enbart påträffades i den norra och centrala delen av högen. Även dessa lager gav ett omrört intryck, och var sannolikt igenfyllnadslager efter de tidigare undersökningarna av högen. Inget av dessa lager har heller kunnats iakttas utanför den inre kantkedjan, vilket stärker tolkningen. Lagret som påträffades under den arkelogiska förundersökningen (FU) (norr om den inre kankedjan), visade sig också till stor del vara recent, eftersom recenta metallfynd har påträffats upp till ca 30 cm ned i det. FU­lagret har troligen, eller åtminstone delvis, tillkommit när järnvägen byggdes under andra halvan av 1800­talet, och är sannolikt också påverkat och delvis omrört av de undersökningar av högen som skedde omkring

56 Bjäresjö 14:1

sekelskiftet 1900. De ingrepp som gjordes då gick, som vi har visat, in i högen från norr/nordväst.

Utanför den inre kantkedjans västra del dokumenterades ett knappt 20­tal pinn­ eller störhål, som var ytterligare en begränsning av kärnan i högen (A1). Pinnhålen antas ursprungligen ha löpt runt hela den inre kantkedjan, men det gick inte att be­kräfta vid undersökningen. Störarna kan ha haft en praktisk, stabiliserande funktion vid uppförandet av högen, alternativt har de haft en sakral funktion som ytterligare en begränsning av centralgravens rum.

Utanför den inre kantkedjan och pinnhålen lokaliserades två större stenpack­ningar, A2 och A3 (bilaga 6). Stenpackningen väster om den inre kantkedjan var avlång, omkring 6,7 m lång och 1,0 m bred (A2). Denna stenpackning antogs först vara en gravkonstruktion. Anläggningen låg i NNO–SSV riktning. Stenarna bildade ingen plan yta. Storleken på stenarna varierade, och bland stenarna påträffades enstaka flintavslag. Det fanns inga tydliga nedgrävningskanter runt stenarna. Under utgräv­ningen av A2 framkom inget som tyder på att det skulle varit en grav eller flera gravar. Stenpackningen A2 har på grund av sin beskaffenhet, sitt utseende (kantkedjelik­nande), bristen på nedgrävningskant och sin placering, tolkats som rester av en even­tuell yttre kantkedja eller ett brätte kring högen. Fyllningen mellan stenarna i A2 har 14C­daterats med träkol till övergången mellan yngre och äldre bronsålder (övergången mellan period III och IV), vilket ytterligare stärker tolkningen av att anläggningen var rester av en yttre begränsning av högen.

Vidare kunde ett antal lager iakttas och följas i princip runt hela partiet mellan den inre och den yttre kantkedjan. Dessa lager har därför tolkats som lager som har ett samband med, eller var en del av, högens konstruktion (figur 8a–d). Direkt under mat­jorden påträffades tre lager utanför den inre kantkedjan, vilka följde kantkedjan i mer eller mindre cirkulär form runt om kantkedjan. Närmast den inre kantkedjan fanns A1840, vilket bestod av ett brungrått sandigt lager som hade en något oregelbundet cirkulär form. Lagret kunde dock inte iakttas på den norra sidan av kantkedjan, där det omrörda lagret från FU istället tog vid. Lagrets bredd varierade mellan ca 2 m och 0,6 m. Träkol från A1840 skickades in för 14C­datering, men dateringen av kolet gav en recent datering. Troligtvis är det träkol från den ovanliggande matjorden som har kontaminerat lagret, antagligen på grund av plöjning. Lagret har tolkats som en del av högens konstruktion och var troligen en del av den påförda högfyllningen.

Utanför A1840 fanns lager A200074. Detta lager sträckte sig runt hela A1840 och högen i en oregelbunden cirkel, med undantag i den norra delen där, som tidigare nämnts, lagret från FU tog vid och i den västra delen där lagret flöt samman med lager A230. Lagret hade gul/gulbrun färg och var till synes påfört på underliggande lager. Lagrets bredd varierade mellan ca 5 m och 1,4 m. Även detta lager har tolkats som en del av högens konstruktion och som en del av högens påförda fyllning.

Utanför A200074 påträffades högens yttersta lager, A2495. Även detta lager hade oregelbundet cirkulär form, och sträckte sig runt hela högen med undantag i väst där lagret gick samman med lager A230, och norr där lagret gick ihop med lagret från FU. Lager 2495 bredd varierade mellan ca 5 m och 1,5 m. Lagret har tolkas som en del av högens konstruktion och som en del av högfyllningen.

I sektionerna i tre av de fyra schakt som togs upp (OS4207, OS4706 & OS4783, figur 10) kunde fler lager iakttas. Dessa lager; A4794, A4795, A4796, A4347 och A4800 (figur 8a–d), framkom under lager A4124, A1840, A200074 och A2495. De flesta av dem har tolkats som äldre markhorisonter, och har troligen inte påförts för högens konstruktion.

Om man ser till de uppgifter som lämnades vid sekelskiftet år 1900, då högen uppskattades vara ca 30 m i diameter, så stämmer det väl med den nu påträffade yttre kantkedjan (A2), och de mer eller mindre cirkulära lager (A1840, A200074 och A2495) som påträffades utanför den inre kantkedjan. Diametern på det yttre lagret

Stratigrafisk och kronologisk tolkning 57

(A2495) som tolkats tillhöra högens konstruktion varierar mellan ca 23 och 29 m, vilket stämmer väl överens med tidigare uppgifter om högens diameter. Att diametern varierar på lagret kan förklaras av att plogen gått olika hårt och djupt åt det yttre lagret genom alla år av jordbruk.

Vid en sammanfattning av de dateringar som finns rörande bronsåldershögen så spretar de en del. De fynd som påträffades år 1898, härstammar utan tvekan från bronsåldershögens centralgrav, och dessa kan dateras till bronsålderns period III (1300–1100 f.kr), vilket får anses vara då själva begravningen i högen skedde. Den äldsta 14C­dateringen till senneolitikum (A3220), visar på en äldre markhorisont på vilken högen var anlagd. Sedan finns det ett antal bronsåldersdateringar, där det yttre lagret A2495 kunnat dateras till bronsåldern, period I–II, den yttre kantkedjan A2, till period III–IV, och två dateringar från förundersökningen (ett lager och en stenpack­ning) till period V–VI och period V. Dessa bronsåldersdateringar ger ett daterings­intervall på ca 1 100 år (från 1610–500 f.kr). Vidare daterades A4124 till förromersk järnålder och A1840 fick en recent datering. Dessa dateringar visar på problematiken med att datera påförda eller ”uppbyggda” lager, samt lager i vilka tidigare utgrävningar har skett. Det träkol som dateringarna grundas på kan komma från helt andra kon­texter än högens konstruktionsfas – både äldre och yngre. Det kan till och med vara så att jorden som använts för att bygga högen kanske har transporterats hit från något helt annat ställe?

Om man utgår från centralgravens fynd, kan man med stor sannolikhet datera högen till bronsålderns period III, och eftersom vi kunnat belägga både en inre, och delar av en yttre, begränsning, samt ett antal lager som kunnat knytas till högens konstruktion, får även dessa delar av högen anses vara samtida med centralgraven, alltså period III, 1300–1100 f.kr. Högen skulle hypotetiskt sett kunnat ha uppförts i två kronologiskt skilda faser. En äldre fas kan ha utgjorts av en hög om ca 10 m i diameter, motsvarad av den inre kantkedjan, och en yngre fas av en påbyggd hög om ca 30 m i diameter, motsvarad av den yttre kantkedjan/brättet. En liten tidsskillnad antyds av dateringen av centralgraven respektive den yttre begränsningen av högen, men det finns en överlappning i dateringarna och därmed inget som klart styrker en uppdelning i två kronologiskt skilda faser.

Strax öster om bronsåldershögen påträffades en större stenpackning (A3). Sten­packningen antogs först vara sekundärgravar i nära förhållande till högen med tanke på dess placering vid foten av högen. Efter finrensning kunde ett par separata koncen­trationer av stenar urskiljas ur stenpackningen i stort (A4 och A7274).

A4 tolkades som en trolig härd eller härdgrop och var lokaliserad i centrum av A3. Anläggningen bestod av en tät stenpackning av mindre stenar (till stor del skörbrända) och med större stenar lagda runt om, samt en nedgrävning. Inga daterande fynd eller makrofossil påträffades i anläggningen. A4 daterades med träkol till äldre förromersk järnålder. A7274 påträffades i norra delen av A3 och har tolkats som en trolig kokgrop på grund av den stora mängden skörbränd sten och träkol som framkom i anlägg­ningen. A7274 14C­daterades med träkol till övergången mellan yngre förromersk­ och äldre romersk järnålder. I övrigt kunde inga nedgrävningar eller andra typer av sten­koncentrationer urskiljas ur stenpackningen/stensamlingen A3. När stenarna från A3 lyftes och fyllningen kring dem grävdes ut, kunde inga lager eller några fler nedgräv­ningar iakttas, vilket innebär att stenarna i A3 troligtvis var lagda direkt på underlaget. Det kan dock tänkas att en del av stenarna i A3 har flyttats och påverkats av senare tiders plöjning. Enligt de 14C­dateringar som gjorts skiljer det mellan ca 300 och 500 år mellan A4 och A7274. Om dateringarna är riktiga tyder det på att det fanns en rela­tivt lång kontinuitet i de aktiviteter som skett i foten/kanten av bronsåldershögen. Om dessa två anläggningar har anlagts i A3, eller A3 har uppstått genom återkommande aktiviteter går inte att avgöra. Stensamlingen A3 och de båda anläggningarna har anlagts vid foten av bronsåldershögen. Detta har troligen inneburit att man på något

58 Bjäresjö 14:1

sätt knutit an till högen, eller sina till förfäder eller likande. Vi har inte kunnat hitta några belägg i anläggningarna för rituell matlagning eller offer osv. I anläggningarna har det dock skett någon form av eldverksamhet, och de var lokaliserade direkt intill foten av bronsåldershögen, som anlades minst omkring 1 000 år tidigare än dessa an­läggningar, vilket kan tyda på någon form av rituell verksamhet har skett.

Vad gäller aktiviteter på platsen innan bronsålderhögen uppfördes, fanns det, för­utom markhorisonten (A3220) som daterats till senneolitikum, ett antal färgningar som påträffades när högen och dess omgivande lager schaktats bort med grävmaskin (figur 28). De hade alla likartat utseende och likartad fyllning som var mörk och hade sotinslag. En av dessa (A5370) daterades med träkol till tidigneolitikum I (4000–3500 f.kr). Sannolikt kan de andra liknande anläggningarna anses vara samtida, eftersom de alla framkom under högen, och hade likartat utseende och form. Dateringen visar på att området har utnyttjats redan under tidigneolitikum. Och man man väger in den yngsta dateringen från övergången mellan förromersk och romersk järnålder så visar det att platsen, åtminstone till och från, har använts under drygt 4 000 år.

0 10 20 m5

A5370

¯

Figur 28 Plan över troligt neolitiska

anläggningar (bruna), vilka framkom

under bronsåldershögens lager.

Måluppfyllnad, diskussion och utvärdering 59

Måluppfyllnad, diskussion och utvärdering

Undersökningen av gravhögen Hälleshög har genomförts enligt intentionerna i den undersökningsplan som togs fram inför arbetet. Fokus lades på lämningar som kunde tolkas som del av bronsåldershögen, och lämningar eller strukturer som kunde sättas i relation till samtida, eller yngre, aktiviteter som haft ett samband med högens an­läggande eller lokalisering. Redovisningen och diskussionen nedan fokuserar på de i undersökningsplanen uppställda frågorna.

1. Hur stor del av gravhögen är undersökt sedan tidigare, bortschaktad och hur mycket är bevarat?

2. Hur har gravhögen varit konstruerad och finns det spår av olika tillbyggnadsfa­ser/begravningsfaser?

3. Finns det bevarade begravningar i och i anslutning till gravhögen och hur har dessa varit utformade?

4. Finns det spår av markberedande och/eller rituella aktiviteter som kan sättas i samband med gravhögens anläggande?

Fråga 1Vad gäller frågan hur mycket som var bevarat av bronsåldershögen, så var den aktuell på grund av att högen delvis undersökts tidigare. Redan vid tiden för gravfyndet, 1898, beskrivs högen som överplöjd. Högen benämns som ”Hälleshög” i FMIS och som överplöjd, med en diameter på ca 30 m (RAÄ Bjäresjö 14:1).

Trots att högen undersökts och varit utsatt för långvarig överodling visade den ak­tuella undersökningen att det fanns tydliga rester kvar, dolda under mark, som visar på högens konstruktion och storlek. Det var omkring 70 % av själva bottenskiktet av högen, som var bevarat, i form av delar av två runda begränsningar av sten och ett antal jordlager som utgjort de nedersta delarna av högens fyllnadsmaterial.

Fråga 2Utifrån den bevarade undre delen av högen har det gått att konstatera dess grundplan och ett antal konstruktionselement.

60 Bjäresjö 14:1

En sekvens av konstruktioner och lager på platsen utgörs i förenklad form av tidig­neolitiska anläggningar (A5370 m.fl.), fossila äldre markhorisoner (A4794 m.fl.), varav ett med en datering till senneolitikum (A3220), ett inre lager högfyllning (A3105), ett antal omrörda lager i högens centrala del som sannolikt påverkats av den tidigare undersökningen (A3218 m.fl.), en inre kantkedja i form av en stenfylld ränna som var ca 10 m i diameter (A319 och 4124), en bågformad räcka pinnhål direkt väster om den inre kantkedjan (A1), lager av högfyllning mellan den inre och yttre kantkedjan (A1840 och 200074) ett lager påförd högfyllning, daterad till bronsålder period I–II (A2495), en yttre begränsning i form av en kantkedja eller ett brätte som har varit ca 30 m i diameter, med en datering till bronsålder period III–IV (A2), en stenpackning med en härd och en kokgrop (A4), ett yttre lager som sannolikt är utjämnad, utplöjd och eroderad från de övre delarna av högens ursprungliga fyllning (A230), och avslut­ningsvis det lager som berördes av förundersökningen, vilket också tolkats som omrörd högfyllning, som troligen påverkats i samband med järnvägsbygget på 1870­talet.

Därmed har det erhållits en rumslig och kronologisk sekvens som tillsammans med de stratigrafiska iakttagelserna, sammanfattade i bilaga 7, kan användas för att skildra själva högens biografi. Högen kan uppfattas som uppförd i två etapper, vilket är det vanliga i södra Sverige, där högarna ofta har 2–3 olika begränsningar (Jennbert 1993:73). Det har dock inte gått att fastställa att uppförandet skett i mer än en fas (se nedan Diskussion).

Fråga 3Det påträffades inga bevarade gravläggningar i eller i anslutning till gravhögen. Det finns en uppgift om att det ska ha funnits ett flatmarksgravfält i omedelbar anslutning till högen. Olof Sundin företog år 1911 en undersökning på platsen varvid det ska ha påträffats tre flatmarksgravar. Inga spår av dessa eller andra gravar kunde konstateras vid den nu aktuella undersökningen.

Fråga 4Det fanns inga indikationer på rituella aktiviteter i form av ärjning, svedjning eller deponering av något slag som kan sättas i samband med att högen uppfördes. Sam­tidigt är det ju så att uppförandet av själva högen var en komplex rituell aktivitet i sig, uppdelad i en sekvens av rituella handlingar. Dessa har summerats i genomgången under fråga 2.

Det fanns några indikationer på inslag av rituella aktiviteter i form av eldverksam­het direkt invid högen. Indikationerna bestod dels av de dateringar av träkol från yngre bronsålder som erhölls från lagren norr om högen vid förundersökningen, och dels av de järnåldersaktiviteter i form av en härd och en kokgrop som påträffades direkt öster om högen. Spåren var diskreta, men det är trots allt mest troligt att de representerade rester av rituella aktiviteter, med tanke på den rumsliga kontexten invid en monu­mental grav, snarare än strikt vardagliga sysslor. Det fanns dock inga konkreta spår av rituella aktiviteter i form av depositioner av ben, keramik, bronser eller makrofossil. Den analys av växtmakrofossiler som gjordes syftade till att undersöka förekomsten av brännoffer, matdepositioner, samt deposition av växtdelar med rituella förtecken (bilaga 4). Analysen visar på avsaknad av förkolnat växtmaterial, och i viss mån även träkol. Detta kan ha flera förklaringar. Det kan vara så att man inte har hanterat växtmaterial i anslutning till högen och att aktiviteter med eld varit begränsade (Gus­tavsson 2016). Det utesluter dock inte att växter och/eller föda använts vid rituella aktiviteter i området.

DiskussionUppförandet av gravhögar i Sydskandinavien anses ha skett från ca 1500 f.Kr. (brons­åldern period II), samtidigt som det sker förändringar i den materiella kulturen och

Måluppfyllnad, diskussion och utvärdering 61

huskonstruktionerna (Kristiansen 2010:170). Bland de många gravhögarna utmärker sig koncentrationer av framförallt rika mansgravar med guldföremål och bronssvärd (Ibid.). En nära koppling mellan det sociala övre skiktet i samhället och den religiösa makten har föreslagits under i princip hela bronsåldern (Kristiansen & Larsson 2005. Kap. 6; Kristiansen 2010:176). Gravhögarna kom i stor utsträckning att fortsätta an­vändas som gravplatser även under senare delen av bronsåldern med en förändring av gravskick mot kremering och gravsättning i bl.a. urnor (Jennbert 1993:72f; Carlsson 2001:43). Att det skedde en förändring av samhället under yngre bronsålder märks inte bara i gravskicket, utan även i bosättningsmönster dess struktur samt i ekonomiska strategier (Kristiansen 2010:183ff).

Gravhögarna, liksom den nu undersökta, placerades ofta högt och exponerat i ter­rängen och i anslutning till vägsystem eller andra transportleder, som exempelvis havet (Carlsson 2001:28; Kristiansen 2010:170; Johansen et al. 2004). Transporter och lång­väga resor, såväl till land som till havs, ses som en del av den hierarkiska samhällstruk­turen för att upprätthålla politiska allianser och för distributionen av bronsföremål (se Kristiansen & Larsson 2005; Ling 2005, 2007).

Hälleshög passar mycket väl in i den generella bild vi har av bronsålderns gravhögar i Sydskandinavien. Högen har varit mycket tydligt exponerad ut mot havet, liksom många andra gravmonument och rituella miljöer utmed den skånska sydkusten. Vid undersökningen år 1898 påträffades ett samlat gravfynd i högen, bestående av ett bronssvärd, en dubbelknapp av brons, en fibula och en kniv av brons, samt en armring av guld (figur 29) (SHM 10657). Inga skelettrester påträffades dock. Med tanke på fyndens högstatuskaraktär, med guld och svärd osv, får det anses att det är högens cen­tralgrav man påträffat och tagit hand om. Fynden från den förmodade centralgraven, och därmed högen, har typologiskt daterats till bronsålder, period III, vilket motsvarar 1300–1100 f.kr (Håkansson 1985:20).

Vid den aktuella undersökningen visade sig högen ha en komplex uppbyggnad med flera konstruktionselement. Tydligast är de tre koncentriska begränsningarna i form av en inre kantkedja av sten, rester av en räcka med pinnhål och en yttre kantkedja eller ett brätte av sten. Det finns ett stort antal undersökta bronsålderhögar där det påträf­fats en, två eller tre kantkedjor. Ett närliggande exempel, som är snarlikt Hälleshög, är en överplöjd hög som undersöktes i Stora Köpinge, öster om Ystad. Den visade sig innehålla två gravar från bronsålderns period III. Utanför centralgraven fanns tre kantkedjor, som var 17 m, 25,5 m respektive 29,5 m i diameter (Håkansson 1985:57; Jennbert 1993:73f).

Figur 29 Fotografi över den armring

av guld som påträf fades år 1898

inom fornlämning Bjäresjö 14:1. Foto:

SHM. http://kulturarvsdata.se/shm/

media/13929.

62 Bjäresjö 14:1

Undersökningen har också visat en kronologisk sekvens som är tydlig och dessutom lång. Själva anläggandet av monumentet kan dateras till bronsålder period III. Det baseras på centralgravens datering samt det faktum att den yttre kantkedjan daterats till period III–IV. Högen kan ha byggts på i etapper. En liten tidsskillnad antyds av dateringen av centralgraven respektive den yttre begränsningen, men det finns en överlappning i dateringarna och därmed inget som klart styrker en uppdelning i två kronologiskt skilda faser.

Till den kronologiska sekvensen ska läggas dateringarna av de verksamheter som försiggått i anslutning till högen långt efter att den uppförts. Det rör sig om lager­dateringar till yngre bronsålder och en härd och en kokgrop som daterats till äldre förromersk järnålder respektive yngre förromersk järnålder–äldre romersk järnålder. Detta indikerar en längre rituell sekvens än vad vi har kunnat se enbart i själva högen och denna tolkning styrks av att den också varit en del av en större helhet. Högens placering är nämligen central för att vi ska förstå den rumsliga organisationen i land­skapet och placeringen av det stora gravfältet Bjäresjö 13:1 i direkt anslutning väster om den. De tre gravar som legat närmst högen är odaterade, men de övriga 50­talet undersökta gravar inom gravfältet har huvudsakligen daterats från yngre bronsålder till äldre romersk järnålder, med en enstaka grav daterad till folkvandringstid (Björk 2005:88, 202f). Med den nu undersökta högen finns det ännu bättre förutsättningar att rekonstruera den sargade rituella miljön inom fornlämningarna Bjäresjö 14:1 och 13:1.

UtvärderingGravhögen Hälleshög har undersökts och dokumenterats genom en arkeologisk un­dersökning. Med tanke på att högen var svårt skadad så har resultatet varit gott och de frågor som ställdes upp inför undersökningen av högen har besvarats genom under­sökningen och i denna rapport. Trots att gravhögen varit utsatt för undersökning kring förra sekelskiftet, följt av en längre tids överodling, gick det att dokumentera rester som visar på högens konstruktion och storlek. Graven har daterats till äldre bronsål­der, period III, och intilliggande lämningar har daterats till yngre bronsålder–äldre romersk järnålder. Därmed har vi erhållit en sekvens som visar dels högens uppförande och datering, dels kringliggande yngre aktiviteter med rituell prägel.

Hälleshög har varit en del av de gravar, kommunikationsstråk och rituella miljöer som finns i omgivningarna och utmed den skånska sydkusten. Högen har varit ett landmärke för de som vistats i eller passerat området. Bronsåldershögarnas expone­ring i landskapet, deras roll som markörer av territorier och deras koppling till kom­munikationsleder har betonats otaliga gånger (se t.ex. Olausson 1992, Johansen et al. 2004, Ericson Lagerås 2005, Kristiansen 2010). Det mångfacetterade källmaterial som högarna utgör rymmer även aspekter som har att göra med vad de, och gravarna i dem, representerar i termer av social och ekonomisk organisation, hierarki och makt, samt inte minst religion (se t.ex. Gröhn 2004; Artursson et al 2005; Kristiansen & Larsson 2005; Artursson & Björk 2007). Resultaten av undersökningen av Hälleshög kan därmed placeras in i ett brett fält av pågående diskussioner kring bronsålderns samhälle.

Referenser 63

Referenser

LITTERATURArtursson, M., Karsten, P. & Strömberg, B. 2005. Aspekter på samhällsutveckling. I Lagerås, P. &

Strömberg, B. (red.) Bronsåldersbygd 2300–500 f.Kr. Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. RAÄ UV Syd. Lund.

Artursson, M. & Björk, T. 2007. Vætland – ett vattenrike. Tankar kring en bronsåldersbygd 2300–500 f.Kr. I Artursson, M. (red.) Vägar till Vætland. En bronsåldersbygd i nordöstra Skåne 2300–500 f.Kr. Riksantikvarieämbetets förlag. Stockholm.

Berglund, B. E. (red.) 1991. The cultural landscape during 6000 years in southern Sweden – the Ystad Project. Ecological Bulletins No. 41. Lund.

Björk, T. 2005. Skäran på bålet. Om den äldre järnålderns gravar i Skåne. University of Lund, Institute of Archaeology – Report Series No. 92. Tollarp.

Carlsson, A. 2001. Tolkande arkeologi och svensk forntidshistoria. Bronsåldern (med senneolitikum och för-romersk järnålder). Stockholm.

Ericson Lagerås, K. 2005. Visibilitetsanalys av gravhögar. I Lagerås, P. & Strömberg, B. (red.) Bronsålders-bygd 2300–500 f.Kr. Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. RAÄ UV Syd. Lund.

Gansum, T. 2004. Hauger som konstruksjoner – arkeologiske forventninger gjennom 200 år. Gotars Serie B. Gothenburg Archaeological Thesis No 33. Sollentuna.

Gansum, T. 2006. Högar som konstruktioner, arkeologiska förväntningar genom 200 år. I Högberg, A. (red.). En kritisk & konstruktiv kulturmiljöforskning. Riksantikvarieämbetets FoU-verksamhet 2001–2005. Stockholm.

Gröhn, A. 2004. Positioning the Bronze Age in social theory and research context. Acta Archaeologica Lun­densia Series in 8°No 47. Diss. Lund.

Gustafsson, S. 2016. Arkeobotanisk analys. Analys av jordprover från Bjäresjö 14:1, Ruuthsbo 20:1, Bjäresjö socken, Ystad kommun i Skåne län. Arkeologikonsult 2016.

Hansen, F. 1938. Skånska bronsåldershögar. Gleerupska Univ.bokhandeln. Lund 1938.

Heimdahl, J. 2011. De dödas skörd. Arkeobotaniska funderingar kring profant och sakralt. I Artursson, M, Karlenby, L. & Larsson, F. Nibble. En bronsåldersmiljö i Uppland. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport 2011:111.

Håkansson, I. 1985. Skånes gravfynd från äldre bronsålder som källa till studiet av social struktur. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°. Nr 14. Malmö.

Jennbert, K. 1993. Släkters hågkomst. Om bruket av bronsåldershögar. I Larsson, L. (red.). Bronsålderns gravhögar. Rapport från ett symposium i Lund 15.XI–16.XI 1991. University of Lund. Institute of Archaeology. Report Series no. 48. Lund.

64 Bjäresjö 14:1

Johansen, K.L., Laursen, S.T., & Holst, M.K. 2004. Spatial patterns of social organization in the early bronze age of South Scandinavia. Journal of Anthropological Archaeology 23: 33–55.

Kristiansen, K. 1998. Europe before History. Cambridge University Press. Cambridge.

Kristiansen, K. 2010. Decentralized Complexity: The Case of Bronze Age Northern Europé. I Price, T.D. Feinman, G.M. (red.). Pathways to Power, Fundamental Issues in Archaeology.

Kristiansen, K. & Larsson, T. 2005. The Rise of Bronze Age Society. Travels, Transmissions and Transforma-tions. Cambridge University Press. Cambridge.

Larsson, L. (red.) 1993. Bronsålderns gravhögar. Rapport från ett symposium i Lund 15.XI–16.XI 1991. University of Lund. Institute of Archaeology. Report Series no. 48. Lund.

Larsson, T.B. 1986. The Bronze Age Metalwork of Southern Sweden. Aspects of Social and Spatial Organiza-tion 1800–500 BC. Archaeology and Environment 6. University of Umeå. Umeå.

Linderoth, T. 2016. Ruuthsbo 1:4 och 20:1, Bjäresjö socken, Ystad kommun, Skåne län. Arkeologisk förun-dersökning. Sysvensk Arkeologi AB. Rapport 2016:31.

Ling, J. 2005. The Fluidity of Rock Art. I Goldhahn, J. (red.), Mellan sten och järn. Del I & II. Rapport från det 9:e nordiska bronsålderssymposiet, Göteborg 2003-10-09/12: 437–460. Gotarc Serie C. Arkeo­logiska Skrifter No 59. Göteborg.

Ling, J. 2007. Elevated Rock art. Towards a Maritime Understanding of Rock Art in Northern Bohuslän, Sweden. Gothenburg: Gotarc Series B, No 49.

Lundborg, L. 1972. Undersökningar av bronsåldershögar och bronsåldersgravar i södra Halland. Höks, Tön-nersjö och Halmstads härader under åren 1854–1970. Hallands Museum, 2.

Mårtensson, T. 1911. Grävningar utförda av Lunds universitets historiska museum under år 1911 å garden Ruthsbo, Herrestad socken, Skåne. Rapport LUHM. Lund.

Ohlsson, T. 2015. Del av Ruuthsbo 20:1 och Svartemölla 1:38, Bjäresjö och Baldringe socknar, Ystad kommun. Arkeologisk utredning 2015. Sydsvensk Arkeologi rapport 2015:23.

Olausson, D. 1992. The archaeology of the Bronze Age cultural landscape – research goals, methods, and results. I Larsson, L., Callmer, J. & Stjernquist, B. (red.) The Archaeology of the Cultural Landscape. Field Work and Research in a south Swedish Rural Region. Acta Archaeologica Lundensia Series in 4o No 19. Lund.

Rasmussen, M. 1993. Gravhøje og bopladser. En foreløbig undersøgelse af lokalisering og samman­hœnge. I Larsson, L. (red.). Bronsålderns gravhögar. Rapport från ett symposium i Lund 15.XI–16.XI 1991. University of Lund. Institute of Archaeology. Report Series no. 48. Lund.

Thedéen, S. 2004. Gränser i liver – gränser i landskapet. Generationsrelationer och rituella praktiker i söder-manländska bronsålderslandskap. Stockholm Studies in Archaeology 33. Diss. Stockholm.

Thrane, H. 1991. Danish Plough­Marks from the Neolithic and Bronze Age. Journal of Danish Archaeo-logy 8. Odense.

INTERNETFMIS, Fornsök. http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html

SHMM, http://mis.historiska.se/mis/sok/invnr.asp?invnr=10657

Administrativa uppgifter 65

Administrativa uppgifter

Sydsvensk Arkeologi AB dnr: SA160037

Länsstyrelsen i Skåne dnr: 431-11259-2016

Datum för beslut: 2016-07-01

Projektnummer: 160037

Län: Skåne

Kommun: Ystad

Socken: Bjäresjö

Fastighet: Ruuthsbo 20:1

Koordinatsystem: SWEREF 99 TM

X koordinat: 6143026,43

Y koordinat: 419952,13

Höjdsystem: RH2000

M ö.h. 11–13

Fältarbetstid: 2016-09-05–2016-09-28

Antal arbetsdagar: 18

Antal arkeologtimmar: 392

Antal maskintimmar: 69

Exploateringsyta: ca 1 500 m2

Undersökt yta: 1 364 m2

Projektledare: Fredrik Grehn

Personal: Therese Ohlsson (bitr. projektledare), Oscar Jacobsson och Joakim Frejd

Underkonsulter: Karlssons Entreprenad AB och Ramirent

Företagare: Trafikverket

Tidigare undersökningar: Arkeologisk utredning och förundersökning.

Fynd: Fyndnr 1–11 förvaras på Historiska Museet vid Lunds Universitet,

under arkivnummer LUHM 32 590

Dokumentationsmaterial: Intrasisprojekt SA_160037, ritningar, digitala fotografier och annat

dokumentationsmaterial förvaras på Regionsmuseet i Kristianstad

Kostnader, beräknade: 928 420 (inkl. tilläggsbudget, exkl. moms)

Kostnader, faktiska: 699 976 (inkl. tilläggsbudget, exkl. moms)

Bilaga 1

Bjäresjö 14:1

IntrasisId Subclass Undersökt Undersökt andel Fyndinsamlingsmetod Undersökningsmetod

1 Pinnhål Ja 100 Handplock Maskin

2 Stenpackning Ja 100 Handplock Skärslev

3 Stenpackning Ja 100 Handplock Hacka

4 Stenpackning Ja 100 Handplock Skärslev

5 Sten Ja 100 Handplock Maskin

218 Grop Ja 25 Handplock Spade

230 Kulturlager Ja 100 Handplock Maskin

306 Grop Nej -

319 Stenpackning Ja 100 Handplock Maskin

358 Kulturlager Ja 100 Handplock Maskin

388 Stenpackning Ja 100 Handplock Spade

409 Sten Nej -

418 Sten Nej -

426 Sten Nej -

434 Sten Nej -

780 Stenpackning Nej -

1840 Lager Ja 100 Handplock Skärslev, maskin

1874 Stolphål Nej -

2486 Sten Nej -

2495 Lager Ja 100 Handplock Maskin

2743 Stenpackning Ja 100 Handplock Maskin

2751 Sten Ja 100 Handplock Maskin

2757 Stenpackning Nej -

2781 Stenpackning Ja 100 Handplock Hacka

2798 Stenpackning Nej -

2821 Stenpackning Nej -

2849 Sten Nej -

2874 Grop Ja 50 Handplock Maskin

2893 Dike Ja 100 Handplock Maskin

2897 Kulturlager Nej -

3062 Sten Nej -

BILAGA 1

Anläggningslista

Bjäresjö 14:1

IntrasisId Subclass Undersökt Undersökt andel Fyndinsamlingsmetod Undersökningsmetod

3072 Sten Nej -

3105 Kulturlager Ja 100 Handplock Maskin

3191 Ränna Nej -

3197 Ränna Nej -

3218 Kulturlager Ja 100 Handplock Maskin

3219 Kulturlager Ja 100 Handplock Maskin

3220 Kulturlager Ja 100 Handplock Maskin

3221 Kulturlager Ja 100 Handplock Maskin

3222 Kulturlager Ja 100 Handplock Maskin

3223 Kulturlager Ja 100 Handplock Maskin

3363 Nej -

3371 Nej -

4056 Sten Nej -

4063 Sten Nej -

4068 Sten Nej -

4075 Sten Nej -

4081 Sten Nej -

4087 Sten Nej -

4112 Stolphål Ja 50 Handplock Spade

4124 Lager Ja 100 Handplock Maskin

4155 Utgår Nej -

4185 Utgår Nej -

4220 Sten Nej -

4283 Pinnhål Nej -

4284 Pinnhål Nej -

4285 Pinnhål Nej -

4286 Pinnhål Nej -

4287 Pinnhål Nej -

4288 Pinnhål Nej -

4289 Pinnhål Nej -

4290 Pinnhål Nej -

4323 Pinnhål Nej -

4324 Pinnhål Nej -

4325 Pinnhål Nej -

4327 Stolphål Nej -

4334 Pinnhål Nej -

4346 Kulturlager Nej -

4347 Kulturlager Nej -

4348 Sten Nej -

4693 Utgår Nej -

4712 Utgår Nej -

4718 Grop Nej -

4794 Kulturlager Nej -

4795 Kulturlager Nej -

4796 Kulturlager Nej -

4800 Kulturlager Nej -

4808 Pinnhål Nej -

4809 Pinnhål Nej -

4810 Pinnhål Nej -

4887 Sten Nej -

Bilaga 1

IntrasisId Subclass Undersökt Undersökt andel Fyndinsamlingsmetod Undersökningsmetod

4922 Sten Nej -

4985 Sten Nej -

5052 Nej 100 Maskin

5123 Pinnhål Nej -

5131 Pinnhål Nej -

5132 Nej -

5153 Ränna Nej -

5165 Ränna Nej -

5370 Ja 100 Handplock Maskin

5401 Nej -

5881 Ja 50 Spade

7137 Stenpackning Nej -

7238 Nej -

7274 Stenpackning Ja 100 Handplock Skärslev

7562 Härd Ja 50 Handplock Skärslev

7956 Härd Ja 100 Handplock Hacka

8064 Stenpackning Nej -

8190 Sten Ja -

200074 Lager Ja 100 Maskin

Bilaga 2

Bjäresjö 14:1

Klass Subklass Fyndnummer Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext

Fynd Flinta 1 Flinta Avslag 1 20 3105

Fynd Flinta 2 Flinta Avslag 3 13 3Fynd Flinta 3 Flinta Avslag 3 61 319Fynd Flinta 4 Flinta Avslag 4 94 3Fynd Flinta 5 Flinta Avslag 3 26 4Fynd Flinta 6 Flinta Avslag 11 86 4Fynd Flinta 7 Flinta Avslag 6 106 230Fynd Flinta 8 Flinta Avslag 9 174 2Fynd Flinta 9 Flinta Avslag 35 335 3Fynd Flinta 10 Flinta Avslag 6 71 2Fynd Bränt ben 11 Ben Ben 2 < 1 358Fynd Järn 12 Järn (recent) 1 - 358Fynd Järn 13 Järn (recent) 1 - 358Fynd Järn 14 Järn (recent) 1 - 358Fynd Järn 15 Järn (recent) 1 13 319Fynd Järn 16 Järn (recent) 1 - 200074

BILAGA 2

Fyndtabell

Bilaga 3

Bjäresjö 14:1

Lab. nr 14C-år BP Kal. 1σ Kal. 2σ Anl.nr Anl.typ/kontext Material

Ua-54578 2 857±31 1080 BC–970 BC (62,1%) 1120 BC–920 BC (95,4%) A388 (A2) Yttre kantkedja/stenpackning Träkol – björk 960 BC–940 BC (6,1%)

Ua-54579 106,3±0,4 pMC - - A1840 Lager Träkol – ask

Ua-54580 3 235±31 1600 BC–1580 BC (2,5%) 1610 BC–1430 BC (95,4%) A2495 Lager Träkol – björk 1530 BC–1450 BC (65,7%)

Ua-54581 3 500±32 1890 BC–1770 BC (68,2%) 1920 BC–1740 BC (94,4%) A3220 Lager Träkol – ask 1710 BC–1700 BC (1,0%)

Ua-54582 2 239±31 380 BC–350 BC (16,9%) 390 BC–340 BC (24,9%) A4124 Lager/ränna Träkol – sälg 300 BC–210 BC (51,3%) 330 BC–200 BC (70,5%)

Ua-54583 5 021±34 3940 BC–3870 BC (35,7%) 3950 BC–3700 BC (95,4%) A5370 Färgning/grop Rotknöl (obest.) 3810 BC–3760 BC (27,8%) 3740 BC–3710 BC (4,7%)

Ua-54584 1 949±30 15 AD–85 AD (68,2%) 30 BC–130 AD (95,4%) A7274 Kokgrop/härd Träkol – ask

Ua-54585 2 287±31 400 BC–350 BC (61,1%) 410 BC–350 BC (65,3%) A7956 (A4) Härd Träkol – sälg 280 BC–260 BC (7,1%) 300 BC–210 BC (30,1%)

BILAGA 3

14C-tabell

Bilaga 4

Bjäresjö 14:1

BILAGA 4

Arkeobotanisk analys

Bilaga 4

Stefan GuStafSSon

Beställare: Sydsvensk Arkeologi

ArkeobotAnisk AnAlysAnalys av jordprover från Bjäresjö 14:1, Ruuthsbo 20:1,

Bjäresjö socken, Ystad kommun i Skåne län

Bjäresjö 14:1

ArkeologikonsultOptimusvägen 14194 34 Upplands VäsbyTel: 08-590 840 41

www.arkeologikonsult.se

© Arkeologikonsult 2016

omslAgsbild: Brudbröd.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell Licens. Licenstexten finns tillgänglig på http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/deed.sv eller genom att skriva till Creative Commons, 543 Howard Street, 5th Floor, San Francisco, California, 94105, USA.

Bilaga 4

Inledning Metod

Proverna för växtmakrofossilanalys togs och flotera-des av personal från Sydsvensk Arkeologi. Det flote-rade materialet analyserades under mikroskop med en förstoring av 4 till 100 gånger. För artbestämning användes referenslitteratur och referenssamling (bl.a. Berggren 1969, 1981, Jacomet 2006; Digital Seed Atlas of the Netherlands). Prover för vedartsanalys togs och i vissa fall även floterades av personal från Sydsvensk Arkeologi. Kolproverna analyserades med hjälp av mikroskop med en förstoring upp till 1 000 gånger och artbestämningen gjordes med hjälp av re-ferenslitteratur och referenssamling (Schweingruber 1978, 1990, Mork 1946, www.woodanatomy.ch). Pollenanalysen utfördes enligt standardiserad metod för pollenanrikning. Proverna preparerades i olika steg med HCl, NaOH, HF med mera för att till sist inbäddas i glycerin. För artbestämning användes ett ljusmikroskop med 100 till 1000 gångers förstoring. Bestämningen gjordes med referenssamling och re-ferenslitteratur (Moore m.fl. 1991, Punt 1976 m.fl).

Resultat

Gravhögen och dess närområdeRedovisningen av vad varje anläggning innehöll återfinns i tabell 1.

Proverna togs från gravhögen ur olika lager och från konstruktioner i dess närhet. En schematisk skiss över konstruktionens matris återfinns i figur 1. Den förmodade äldsta fasen representeras av anläggning 5370, prov nummer 5400. Mängden kol var liten och bara björk kunde identifieras. Förutom träkol hittades en fragmenterad rotknöl som inte med sä-kerhet går att bestämma till art. Utifrån storlek och form rör det sig troligen om brudbröd Filipendula vulgaris eller mindre troligt svalört Ranunculus fica-ria.

Nästa fas omfattas av anläggning 3220 provnummer 3224, 3921 och 4153, anläggning 4124 provnum-mer 5915, 4152 och 5970 samt anläggning 388 provnummer 1498. Inget av dessa prover innehöll förkolnad växtmakrofossil. Även mängden träkol var liten med enstaka bitar av ask, hassel och sälg samt obestämbara fragment.

Den förmodade yngsta fasen i det som var kvar av gravhögen utgörs av anläggning 358 prov nummer 3226. I provet hittades ett litet fragment av ett obe-

På uppdrag av Sydsvensk Arkeologi har Arkeologi-konsult analyserat 32 prov på växtmakrofossil och träkol från en arkeologisk slutundersökning i Bjä-resjö 14:1, Ruuthsbo 20:1, Bjäresjö socken, Ystad kommun i Skåne län (Sydsvensk arkeologi dnr SA 16003). Proverna var floterade av personal från Syd-svensk Arkeologi. Ytterligare fem prover har analyse-rats i avseende på polleninnehåll.

Undersökningen omfattade en överplöjd gravhög från bronsålder. Högen var till stora delar skadad genom det moderna jordbruket. Gravhögens nedre delar fanns i viss utsträckning bevarade samt några intilliggande anläggningar.

Syfte och frågeställningar

Analysen omfattar tre olika arkeobotaniska metoder: växtmakrofossilanalys av förkolnat material, vedarts-analys samt pollenanalys. Växtmakrofossilanalysen syftade till att undersöka förekomsten av brännoffer, matdepositioner samt deposition av växtdelar med rituella förtecken. Makrofossilanalysen syftade även till att plocka ut daterbart material med så låg egen-ålder som möjligt.

Vedartsanalysen syftade dels till att få en överblick av vilka trädslag som nyttjats och om det fanns något som indikerade på brännoffer, samt till att plocka ut kol med så låg egenålder som möjligt för att använ-das vid 14C-analys.

Pollenanalysen syftade till att undersöka bevarings-förhållande för pollen och om så var fallet försöka förklara varifrån högens olika lager har tagits.

Projektets generella frågeställningar som berör den arkeobotaniska analysen är:

• Finns det bevarade lager och konstruktioner med bevarat arkeologiskt material och vilken informa-tionspotential har det?

• Går det med hjälp av makrofossil och pollen att spåra olika byggnationsfaser i byggnadsmaterialet till högen?

• Finns det spår av markanvändning och rituella aktiviteter som kan kopplas till gravhögens anläg-gande?

3

ArkeologikonsultOptimusvägen 14194 34 Upplands VäsbyTel: 08-590 840 41

www.arkeologikonsult.se

© Arkeologikonsult 2016

omslAgsbild: Brudbröd.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell Licens. Licenstexten finns tillgänglig på http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/deed.sv eller genom att skriva till Creative Commons, 543 Howard Street, 5th Floor, San Francisco, California, 94105, USA.

Bjäresjö 14:1

stämt sädeskorn. Tyvärr var fragmentet så litet att det sannolikt inte räcker för en 14C-analys. Mäng-den kol var liten och endast ett par bitar av ask kun-de identifieras.

Några anläggningar utanför själva högen har analy-serats. Anläggning 2781 prov nummer 7955 och 9245 kom från en stenpackning öster om högen. Prov nummer 9245 innehöll endast några små obestämbara fragment medan prov 7955 innehöll mer kol. Identifierbara arter i prov 7955 var björk, tall, sälg och hassel. Från ytterligare en anläggning i

samma område, en härd eller kokgrop analyserades prov 7561, 8062 och 8721. Prov 7561 innehöll gott om kol från hassel, björk och sälg. Prov 8062 inne-höll också gott om kol men enbart från björk medan prov 8721 innehöll relativt lite kol där endast ask kunde identifieras.

Ett prov togs ur ett lager som låg runt bronsålders-högen, anläggning 1840 prov nummer 4154. Även det provet innehöll väldigt lite kol. Ett par mindre bitar kunde identifieras som ask samt ett litet frag-ment som kan vara harts eller kåda. Från ett yttre

Tabell 1. Arkeobotaniska prover från gravhögen.

Anr Pnr Art Antal Mängd kol Trädslag Lämpligt för 14C

358 3626 Fragmenterad säd 1 + Ask Ask 388 1498 + Björk Björk

Harts ?1840 4154 + Ask Ask2495 4628 (+) Björk Björk tveksamt om mängden räcker2495 4881 (+) Ek2781 7955 ++ Sälg Hassel eller sälg

HasselBjörkObestämt

2781 9245 (+) Obestämt 3220 3224 (+) Obestämt 3220 3921 (+) Obestämt 3220 4153 + Ask Ask4124 59154124 4152 + Sälg Sälg

Hassel4124 59704325 4326 + Hassel Hassel

BjörkObestämt

5370 5400 Obestämd rotknöl 1 + Bjök Björk7274 7561 +++ Hassel Hassel

SälgBjörkObestämt

7274 8062 +++ Björk Björk7274 8721 (+) Ask Ask tveksamt om mängden räcker7956 7970 ++ Björk Hassel

Hassel7956 8063 + Björk Sälg

SälgObestämt

(+) förekomst räcker ej till 14C-analys, + liten mängd, ++ rikligt, +++ stor mängd.

4

Bilaga 4

lager kring högen, anläggning 2495 analyserades 2 prover med nummer 4628 och 4881. Båda proverna innehöll endast en kolbit var från björk (4628) och ek (4881).

Väster om högens kantkedja påträffades sotiga pinn-hål och från dessa analyserades anläggning 4325 prov nummer 4326. Provet innehöll mest sot men även kolbitar från björk och hassel. Troligvis har hålen ef-ter pinnarna/störarna fyllts igen med ett brandlager.

Andra anläggningar från undersökningsområdet Förutom de anläggningar som kunde knytas till hö-gen och dess närområde analyserades ytterliggare anläggningar från undersökningsområdet. Analys-resultatet framgår av tabell 2. Inslaget av förkolnad växtmakrofossil var påtagligt litet. Några fragmen-terade sädeskorn samt en hel och fin kärna av em-mer-/speltvete. Mängden kol var även det litet med något undantag. En bedömning blir att anläggning-arna ligger utanför ett egentligt boplatsområde och innehåller därför inte rester efter mathantering som inbegriper vegetabilier. Vanligtvis så processas skör-darna i anslutning till husen.

Avsaknaden av förkolnat växtmaterial och även trä-kol kan ha flera förklaringar. Det kan vara så att man inte har hanterat växtmaterial i anslutning till gra-ven och aktiviteter med eld varit begränsade. En an-nan och kanske mer trolig förklaring kan vara att de fyndförande lagren har försvunnit i samband med plöjningsarbeten. Jämför man resultatet med analy-

ser som Jens Heimdahl utfört ibland annat Nibble så framgår det att aktiviteter som inbegriper eld, rök, örter och mat uppenbarligen har utförts på och i närheten av bronsåldersgravar (Heimdahl 2011). I fallet med Nibble var inte miljön och lämningarna skadade på det sätt som fallet var i Bjäresjö. Heim-dahl kunde visa på ett långvarit bruk med brännoffer och måltider på och i omedelbar närhet av gravarna under perioden 1400–200 f.Kr. Dels har man up-penbarligen offrat i små bränder på själva gravarna och dels genom offerbränder i marklagret i gravar-nas närhet. I fallet med graven i Bjäresjö har troligen de fyndförande lagren plöjts bort och eventuella of-ferfynd blandats upp i matjorden och förmodligen även påverkats genom mekanisk destruktion. Åter-kommande plöjning fragmenterar kol till allt min-dre bitar och med tiden blir oidentifierbara och utan något tillhörande sammanhang. Material från olika åldrar blandas dessutom samman.

Under bronsålder har bränning av material och han-tering av bränt material varit ritualiserat. Eld, rök och det som brändes har varit viktiga inslag i gravri-tualer både före och efter begravningar. Ett uppen-bart problem i sammanhanget är att mycket av det material som ingår i offerbränningen även ingår i det dagliga kosthållet och att det är svårt att skilja mellan det profana och sakrala (Heimdahl 2011 s. 245). Människans liv var sammanvävt i ett för oss komplicerat idékomplex som ligger utanför den ve-tenskapliga räckvidden.

Figur 1. Schematisk skiss över relationen mellan undersökta kontexter i gravhögen och dess närhet.

5

stämt sädeskorn. Tyvärr var fragmentet så litet att det sannolikt inte räcker för en 14C-analys. Mäng-den kol var liten och endast ett par bitar av ask kun-de identifieras.

Några anläggningar utanför själva högen har analy-serats. Anläggning 2781 prov nummer 7955 och 9245 kom från en stenpackning öster om högen. Prov nummer 9245 innehöll endast några små obestämbara fragment medan prov 7955 innehöll mer kol. Identifierbara arter i prov 7955 var björk, tall, sälg och hassel. Från ytterligare en anläggning i

samma område, en härd eller kokgrop analyserades prov 7561, 8062 och 8721. Prov 7561 innehöll gott om kol från hassel, björk och sälg. Prov 8062 inne-höll också gott om kol men enbart från björk medan prov 8721 innehöll relativt lite kol där endast ask kunde identifieras.

Ett prov togs ur ett lager som låg runt bronsålders-högen, anläggning 1840 prov nummer 4154. Även det provet innehöll väldigt lite kol. Ett par mindre bitar kunde identifieras som ask samt ett litet frag-ment som kan vara harts eller kåda. Från ett yttre

Tabell 1. Arkeobotaniska prover från gravhögen.

Anr Pnr Art Antal Mängd kol Trädslag Lämpligt för 14C

358 3626 Fragmenterad säd 1 + Ask Ask 388 1498 + Björk Björk

Harts ?1840 4154 + Ask Ask2495 4628 (+) Björk Björk tveksamt om mängden räcker2495 4881 (+) Ek2781 7955 ++ Sälg Hassel eller sälg

HasselBjörkObestämt

2781 9245 (+) Obestämt 3220 3224 (+) Obestämt 3220 3921 (+) Obestämt 3220 4153 + Ask Ask4124 59154124 4152 + Sälg Sälg

Hassel4124 59704325 4326 + Hassel Hassel

BjörkObestämt

5370 5400 Obestämd rotknöl 1 + Bjök Björk7274 7561 +++ Hassel Hassel

SälgBjörkObestämt

7274 8062 +++ Björk Björk7274 8721 (+) Ask Ask tveksamt om mängden räcker7956 7970 ++ Björk Hassel

Hassel7956 8063 + Björk Sälg

SälgObestämt

(+) förekomst räcker ej till 14C-analys, + liten mängd, ++ rikligt, +++ stor mängd.

4

Bjäresjö 14:1

Det finns visserligen inget inslag av örter och mat-produkter som kan knytas till rituella handlingar i materialet från Bjäresjö, vilket sannolikt beror på bortodlingen. Det finns ändå ett par fynd av rotknö-lar som kan lyftas fram, även om de inte med säker-het kan sättas i ett sakralt sammanhang. I anläggning 5370 och 3221 fanns brudbröd och troligt brudbröd. Fynden består av den uppsvällda rotknölen som var både stärkelserik och smakrik. Namnet har den fått på grund av den tandkrämsliknande smaken som gjorde att den användes till att smaksätta maträtter för speciella tillfällen. Under förhistorien har rot-knölar från brudbröd och knylhavre använts såväl inom kosthållet som gåvor i bland annat järnålders-gravar (Engelmark 1984, Viklund 1998, Gustafsson 1995 m.fl.). Fynden av rötter skulle kunna indikera en rituell användning.

0 4 cm1

Figur 2. Fragment från 2 rotknölar av brudbröd från anläggning 5370. Skala 4:1.

Anr Pnr Art Antal Mängd kol Trädslag Lämpligt för 14C

2897 2898 (+) Björk Tveksamt om mängden kol räcker3105 3919 Fragment obestämt 1 (+) Obestämt kol3197 5180 + Tall Ask

AskBjörk

3221 3225 Emmer/speltvete 1 + Björk Emmer/speltveteBrudbröd 2 Tall

Hassel3223 3222 (+) Obestämt kol3228 3218 Fragmenterad säd 1 + Björk Fragmenterad säd3229 32194347 4603 + Hassel Hassel tveksamt om mängden räcker

Tall5165 5179 Fragmenterad säd 1 + Björk Säd eller Hassel

Hassel5401 5411 + Ek Björk

TallBjörk

5881 58917562 7971 +++ Björk Hassel

EkTallHasselAskObestämt kol

Tabell 2. Innehållet i de anläggningar som låg längre bort från gravhögen.(+) förekomst räcker ej till 14C-analys, + liten mängd, ++ rikligt, +++ stor mängd.

6

Bilaga 4

Slutsatsen av växtmakrofossilanalysen blir att de lager och konstruktioner som i första hand kan ha innehållit förkolnat växtmaterial förmodligen plöjts bort och blandats ut och till stora delar förstörts i matjorden.

PollenanalysPollenkorn är relativt resistenta mot nedbrytning under vissa förutsättningar. En fuktig och syrefri miljö utgör i bra bevaringsförhållande. Förseglade markytor under till exempel gravar kan också ut-göra fullgoda miljöer. Omrörda lager och lager som påverkas genom bioturbation är mindre lämpliga. Vid analys av jordmaterial från gravhögar finns flera källkritiska faktorer att beakta. Det fyllnadsmaterial som används innehåller pollen från platsen där ma-terialet hämtades från. Hämtas material från olika

platser kan pollenkorn från olika miljöer blandas samman. Vid omdeponeringen tillförs även syre vil-ket kan försämra bevaringsförhållandena. Inte sällan ligger gravhögarna i en miljö som gynnas av biotur-bation vilket kan försämra bevaringsförutsättning-arna och samtidig föra ner recent pollen i olika lager.

Bevaringsgraden i de provtagna lagren var begränsad och många pollenkorn var fragmentariska och svår-bestämda. Målsättningen var att räkna minst 500 pollenkorn per prov men det högsta antalet bestäm-bara pollenkorn i ett prov uppgick till 54 st. (tabell 3). Det går inte dra några vidare slutsatser annat än att högen anlagts i ett öppet beteslandskap vilket också verkar logiskt med tanke på att de skulle synas i omgivningen.

Anl.nr 3221 4124 3220 3220 3223

Art P.nr 200110 % 200114 % 200116 % 200120 % 200123 %

TrädBjörk 1 2 3 6Tall 2 4 1 2Ek 1 2Lind 4 7 6 12Hassel 6 11 4Obestämt 4 2 9 17 7 8 9Ängs- och betesmarkGräs 16 30 21 42Flockblommiga 2 4 1 2Maskros, fibblor 1 2 1 2Ängsyra, bergsyra 1 2 2 4Svarkämpar 4 7 1 2Brudbröd 2 4 1 2Åker/ruderatmarkTistlar 1 2 1 2Mållor 3 5 1 2ÖvrigaRosväxter 1 2Summa 54 50

Tabell 3. Innehållet av pollen i respektive prov.

7

Det finns visserligen inget inslag av örter och mat-produkter som kan knytas till rituella handlingar i materialet från Bjäresjö, vilket sannolikt beror på bortodlingen. Det finns ändå ett par fynd av rotknö-lar som kan lyftas fram, även om de inte med säker-het kan sättas i ett sakralt sammanhang. I anläggning 5370 och 3221 fanns brudbröd och troligt brudbröd. Fynden består av den uppsvällda rotknölen som var både stärkelserik och smakrik. Namnet har den fått på grund av den tandkrämsliknande smaken som gjorde att den användes till att smaksätta maträtter för speciella tillfällen. Under förhistorien har rot-knölar från brudbröd och knylhavre använts såväl inom kosthållet som gåvor i bland annat järnålders-gravar (Engelmark 1984, Viklund 1998, Gustafsson 1995 m.fl.). Fynden av rötter skulle kunna indikera en rituell användning.

0 4 cm1

Figur 2. Fragment från 2 rotknölar av brudbröd från anläggning 5370. Skala 4:1.

Anr Pnr Art Antal Mängd kol Trädslag Lämpligt för 14C

2897 2898 (+) Björk Tveksamt om mängden kol räcker3105 3919 Fragment obestämt 1 (+) Obestämt kol3197 5180 + Tall Ask

AskBjörk

3221 3225 Emmer/speltvete 1 + Björk Emmer/speltveteBrudbröd 2 Tall

Hassel3223 3222 (+) Obestämt kol3228 3218 Fragmenterad säd 1 + Björk Fragmenterad säd3229 32194347 4603 + Hassel Hassel tveksamt om mängden räcker

Tall5165 5179 Fragmenterad säd 1 + Björk Säd eller Hassel

Hassel5401 5411 + Ek Björk

TallBjörk

5881 58917562 7971 +++ Björk Hassel

EkTallHasselAskObestämt kol

Tabell 2. Innehållet i de anläggningar som låg längre bort från gravhögen.(+) förekomst räcker ej till 14C-analys, + liten mängd, ++ rikligt, +++ stor mängd.

6

Bjäresjö 14:1

Referenser Jacomet, S. 2006. Identification of cereal remains from archaeological sites. Archaeobotany Lab, IPAS, Basel University. Opublicerat kompendium.

Moore, P. D., Webb, J. A., Collinson, M. E. 1991. Pollen analysis. Blackwell, Oxford.

Punt, W. 1976–2003. The Northwest European Pol-len. Elsevier Scientific, Amsterdam.

Schweingruber, F. H. 1978. Microscopic Wood Anatomy. Structural variability of stems and twiggs in recent and subfossil woods from Central Europe. Zug. Switzerland.

Schweingruber, F. H. 1990. Anatomy of European woods. Paul Haupt förlag, Bern, Stuttgart, Wien.

Viklund, K. 1998. Cereals, weeds and crop processing in Iron Age Sweden: methodological and interpretive aspects of archaeobotanical evidence. Archaeology and Environment 14. Umeå universitet. Umeå

www.woodanatomy.ch

Berggren, G. 1969. Atlas of seeds and small fruits of Northwest-European plant species with morphological descriptions. Part 2: Cyperaceae. Swedish natural Sci-ence Research Council, Stockholm.

Berggren, G. 1981. Atlas of seeds and small fruits of Northwest-European plant species with morphological descriptions. Part 3: Salicaceae–Cruciferae. Swedish Museum of natural History, Stockholm.

Digital Seed Atlas of the Netherlands: http://seeds.eldoc.ub.rug.nl/?pLanguage=en

Engelmark, R. 1984. Two useful plants from Iron Age graves in central Sweden. Archaeology and Envi-ronment 2. Umeå.

Heimdahl, J. 2011. De dödas skörd. Arkeobotanis-ka funderingar kring profant och sakralt. I Arturs-son, M, Karlenby, L. & Larsson, F. 2011. Nibble. En bronsåldersmiljö i Uppland. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport 2011:111.

8

Bilaga 4

9

Referenser Jacomet, S. 2006. Identification of cereal remains from archaeological sites. Archaeobotany Lab, IPAS, Basel University. Opublicerat kompendium.

Moore, P. D., Webb, J. A., Collinson, M. E. 1991. Pollen analysis. Blackwell, Oxford.

Punt, W. 1976–2003. The Northwest European Pol-len. Elsevier Scientific, Amsterdam.

Schweingruber, F. H. 1978. Microscopic Wood Anatomy. Structural variability of stems and twiggs in recent and subfossil woods from Central Europe. Zug. Switzerland.

Schweingruber, F. H. 1990. Anatomy of European woods. Paul Haupt förlag, Bern, Stuttgart, Wien.

Viklund, K. 1998. Cereals, weeds and crop processing in Iron Age Sweden: methodological and interpretive aspects of archaeobotanical evidence. Archaeology and Environment 14. Umeå universitet. Umeå

www.woodanatomy.ch

Berggren, G. 1969. Atlas of seeds and small fruits of Northwest-European plant species with morphological descriptions. Part 2: Cyperaceae. Swedish natural Sci-ence Research Council, Stockholm.

Berggren, G. 1981. Atlas of seeds and small fruits of Northwest-European plant species with morphological descriptions. Part 3: Salicaceae–Cruciferae. Swedish Museum of natural History, Stockholm.

Digital Seed Atlas of the Netherlands: http://seeds.eldoc.ub.rug.nl/?pLanguage=en

Engelmark, R. 1984. Two useful plants from Iron Age graves in central Sweden. Archaeology and Envi-ronment 2. Umeå.

Heimdahl, J. 2011. De dödas skörd. Arkeobotanis-ka funderingar kring profant och sakralt. I Arturs-son, M, Karlenby, L. & Larsson, F. 2011. Nibble. En bronsåldersmiljö i Uppland. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport 2011:111.

8

Bjäresjö 14:1

Bilaga 5

Bjäresjö 14:1

BILAGA 5

Metalldetekteringsrapport

Metalldetektering i samband med arkeologisk slutundersökning inom fastigheten

Ruuthsbo 20:1, fornlämning RAÄ 14:1, Bjäresjö socken, Ystad kommun, Skåne

Metalldetektorer som användes: Modell: C­Scope CS­1220­XDP samt XP GoldMaxx­power. Mycket känsliga metalldetektorer som med mätar­ och ljudsignaler registrerar magnetiska olikheter i undergrunden ner till ett djup av cirka 35 cm.

UNDERSÖKNINGENArbetsmetod och utförandeMetalldetekteringen utfördes i två steg:

Först avsöktes ploglagret inom hela undersökningsområdet en gång från ytan. Vid denna undersökning negligerades generellt utslag från järnföremål medan alla andra kontrollerades. Metallföremål som med säkerhet kunde tillföras tiden före 1850 eller med osäkerhet kunde dateras i fält togs upp och mättes in med totalstation. Metallfö­remål som med säkerhet kunde bestämmas till senare tid (d.v.s. efter 1850) tillvaratogs inte.

Därefter metalldetekterades alla anläggningar och lager som frilagts vid avbaning av undersökningsytan. Anläggningar med sten/stenkonstruktioner samt ytan innanför den överodlade gravhögens kantkedja detekterades två gånger. Här användes två olika metalldetektorer (redovisade ovan). Detta i ett försök att kringgå magnetisk störning från sten samt att optimera undersökningen av gravhögen. Vid dessa undersökningar beaktades alla typer av metallutslag. Utslag från ytligt liggande metallföremål togs upp och mättes in, medans utslag från djupare liggande metallföremål markerades, för att eventuellt kontrolleras vid de fortsatta arkeologiska utgrävningarna.

Detekteringssituationen (fysiska faktorer som påverkar detekteringsresultatet)Den inledande matjordsdetekteringen försvårades av att det på undersökningsytan fanns stubb efter tröskning. I anläggningar med sten/stenkonstruktioner fanns mag­netisk sten som delvis störde metalldetektorerna.

Jonas Paulsson, Arkeolog och metalldetekteringsspecialist.Byggetsrundan 47266 95 Munka­LjungbyTel: 0431­441062 mob: 0701­733223E­post: stavershult@gmail.com

Bilaga 6

Bjäresjö 14:1

BILAGA 6

Plan över undersökningen

Sot

fläck

ar/p

innh

ål -

A1

Gro

par

010

20 m

5

¯

A23

0

FU-la

ger

A35

8

A18

40

A20

0074

A24

95

A2

A3

A72

74

A4

A75

62A

5370

A31

9

A41

24

Bilaga 7

Bjäresjö 14:1

BILAGA 7

Matris

Bilaga 8

BILAGA 8

Det uppdragsarkeologiska systemet

Bjäresjö 14:1

Inom det uppdragsarkeologiska systemet utförs arkeologiska undersökningar som vilar på Kulturmiljölagen (1988: 950 – KML). Undersökningarna baseras på beslut av läns­styrelsen och utgör ett villkor för att en Företagare skall ges tillstånd för ingrepp i fast fornlämning.

Arkeologiska undersökningar kan göras i tre etapper: utredning, förundersökning och undersökning. De olika delarna är led i en process som i första hand syftar till att bevara fornlämningen, vilket är grundtanken i Kulturmiljölagen.

Den arkeologiska utredningen kan göras i två steg: Steg 1 innebär att befintligt un­derlagsmaterial sammanställs i form av en byråinventering och att en fältinventering genomförs. Steg 2 innebär sökschaktsgrävning med grävmaskin. Syftet med den ar­keologiska utredningen är att identifiera och lokalisera fornlämningar som berörs av ett arbetsföretag. Utredningen utgör ett beslutsunderlag till Länsstyrelsen inför pröv­ning av tillstånd för ingrepp i fornlämning, och utgör även ett planeringsinstrument för Företagaren (den som avser utföra ett arbetsföretag).

Om det vid den arkeologiska utredningen påträffas under mark dolda fornlämningar, eller om det redan finns kända fornlämningar inom ett område, kan Länsstyrelsen besluta om en arkeologisk förundersökning. En arkeologisk förundersökning inne­bär som regel schaktgrävning med grävmaskin. Arbetet innebär att ett representativt urval av fornlämningen undersöks. Syftet med den arkeologiska förundersökningen är att avgränsa fornlämningen och fastställa dess vetenskapliga potential. Förunder­sökningen utgör ett beslutsunderlag till Länsstyrelsen inför prövning av tillstånd till ingrepp i fornlämning, och utgör även ett planeringsinstrument för Företagaren.

Baserat på resultat från förundersökningen gör Länsstyrelsen en bedömning om forn­lämningen bedöms vara välbevarad och ha vetenskaplig potential för att gå vidare till en arkeologisk undersökning. Syftet med en arkeologisk undersökning är att under­söka, dokumentera, analysera och tolka lämningar och fynd för den aktuella fornläm­ningen, samt att besvara de vetenskapliga frågeställningar som fornlämningen anses ha potential att ge svar på. Efter en arkeologisk undersökning hävs lagskyddet enligt 2 kap. Kulturmiljölagen.

Inom det uppdragsarkeologiska systemet finns tre olika aktörer:

Länsstyrelsen prövar tillstånd, beslutar och utövar tillsyn (uppdragsgivare)

Företagaren söker om tillstånd och bekostar undersökningen

Undersökaren utför arkeologiska undersökningar (uppdragstagare)

Detta är en mycket kortfattad beskrivning av det uppdragsarkeologiska systemet. En mer fullständig information kan hämtas under följande länk: ht tp://samla.raa .se/xmlui/bit st ream/handle/raa /8473/Varia%202015_9.pdf?sequence=1Här finns vägledning för tillämpningen av Kulturmiljölagen (1988:950), Uppdrags­arkeologi (2 kap.) enligt Riksantikvarieämbetets föreskrifter och allmänna råd.

Bjäresjö 14:1

Sydsvensk arkeologi rapportserie 2017

1. Åhus 14:108. Fornlämning Åhus 118:1 & 119:1, Åhus socken, Kristianstads kommun, Skåne län.

Arkeologisk förundersökning 2016. Åsa Berggren.

2. Kristianstad 4:4, Hästtorget, Kristianstad stad och kommun, Skåne län. Arkeologisk förundersök-

ning/schaktningsövervakning 2016. Fredrik Larsson.

3. Rosengård 130:250. Västra Skrävlinge socken, Malmö kommun, Skåne län. Arkeologisk utredning

2016. Åsa Berggren.

4. Önnestad 112:1, Önnestad socken, Kristianstad kommun, Skåne län. Arkeologisk förundersökning

2016. Tony Björk.

5. Sallerup180:72 m.fl., Södra Sallerup socken, Malmö kommun, Skåne län. Arkeologisk utredning

2016. Åsa Berggren.

6. Kristianstad 4:4, Södra Boulevarden, Kristianstad stad och kommun. Skåne län. Arkeologisk förun-

dersökning 2016. Ylva Wickberg.

7. Vanås 3:12. Gryt socken, Östra Göinge kommun, Skåne län. Arkeologisk förundersökning 2016.

Ylva Wickberg.

8. Härlövsängar och Lillövägen. Kristianstad stad och kommun, Skåne län. Arkeologisk förundersök-

ning 2015–2016. Ylva Wickberg.

9. Hammar 9:151, Nosaby socken, Kristianstad kommun, Skåne län. Antikvarisk kontroll 2016.

Anders Edring.

10. Carl XI:13. Arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning 2017. Åhus socken, Kristi-

anstad kommun, Skåne län. Therese Ohlsson.

11. Kristianstad 4:4, Teatergatan fjärrvärme, Kristianstad stad och kommun. Skåne län. Arkeologisk

förundersökning år 2016. Ylva Wickberg.

12. Kristianstad 4:4, Teatergatan V/A och fjärrkyla, Kristianstad stad och kommun. Skåne län. Arkeo-

logisk förundersökning år 2016. Ylva Wickberg.

13. VA-ledning från Viby till Rinkaby, Gustav Adolf och Rinkaby socknar, Kristianstad kommun. Skåne

län. Arkeologisk utredning steg 2 år 2015–2016. Ylva Wickberg.

14. Bussgata väg 23–väg 119. Stoby socken, Hässleholms kommun. Arkeologisk förundersökning

2017. Fredrik Grehn.

15. Bromölla 11:98. Ivetofta socken, Bromölla kommun. Arkeologisk utredning 2107. Fredrik Grehn.

16. Näsby 35:47. Del av fastigheten Näsby 35:47, fornlämning Kristianstad 317. Kristianstad stad och

kommun, Skåne län. Arkeologisk undersökning 2015. Thomas Linderoth.

17. Rosengård 130:250. Västra Skrävlinge socken, Malmö stad & kommun. Arkeologisk förundersök-

ning 2017. Fredrik Grehn.

18. Husensjö 8:5 m.fl. Helsingborg stad & kommun. Arkeologisk förundersökning 2017. Fredrik Grehn

& Kristian Brink.

19. Näsby 35:47, Badhuset. Kristianstad socken och kommun. Arkeologisk förundersökning 2016.

Ylva Wickberg.

20. Uddarp 1:14. Skepparslövs socken, Kristianstad kommun, Skåne län. Arkeologisk utredning 2017.

Kristian Brink.

21. Råvattenledning, Etapp 3. Stockamöllan–Ringsjöholm. Arkeologisk förundersökning 2016. Karina

Hammarstrand Dehman.

22. Hammarslund 2:1 och Hammar 9:16. Nosaby socken, Kristianstad kommun, Skåne län. Arkeolo-

gisk förundersökning 2016. Thomas Linderoth.

23. Östervång 2:6, Trelleborgs stad och kommun. Arkeologisk undersökning 2016. Joakim Frejd.

24. Bålplats, brandgrav eller härd? Osteologisk analys av en handfull brända ben från en stensättning

i Vång 2017. Osteologisk analys. Hjortsberga socken, Ronneby kommun, Blekinge Län. Helene

Wilhelmson.

25. Östra Vallgatan–Tivoligatan–Östra Storgatan. Kristianstad socken och kommun. Arkeologisk för-

undersökning 2016. Ylva Wickberg.

26. Bjäresjö 14:1. Ruuthsbo 20:1, Bjäresjö socken, Ystad kommun. Arkeologisk undersökning 2106.

Fredrik Grehn.

SYDSVENSK ARKEOLOGI RAPPORT 2017:26

RAPPORT 2017:26

Arkeologisk undersökning 2016

Bjäresjö 14:1Ruuthsbo 20:1

Bjäresjö socken, Ystad kommun Skåne län

FREDRIK GREHN

Sydsvensk Arkeologi AB har utfört en arkeologisk undersökning av fornläm-ningen RAÄ Bjäresjö 14:1, inom fastigheten Ruuthsbo 20:1, Bjäresjö socken, Ystad kommun. Fornlämningen delundersöktes redan vid sekelskiftet år 1900, då den troliga centralgraven påträffades, och i vilken det bland annat påträffades en guldring och ett svärd av brons.

Syftet med undersökningen var att ta reda på hur mycket av gravhögen (RAÄ Bjäresjö 14:1) som tidigare hade undersökts, hur mycket som skadats av bort-schaktning och odling, samt hur mycket som återstod av högen att vinna kunskap ur.

Inom den ca 1 400 m2 stora undersökningsytan framkom enstaka lämningar från tidigneolitikum. Vidare framkom lämningar som tolkats ingå i bronsålders-högen, dessa bestod främst av kantkedjor och lager, vilka kunnat dateras från senneolitikum fram till yngre bronsålder. Öster om bronsåldershögen påträffades stenpackningar och härdar/kokgropar som kunnat dateras från förromersk järn-ålder till romersk järnålder. Området har därmed kunnat konstateras ha använts under ca 4 000 år, från tidigneolitikum till romersk järnålder.

Bjäresjö 14:1

FRED

RIK G

REH

N