Institutionen för

pedagogik, didaktik och

utbildningsstudier,

Självständigt arbete,

15 hp

Rapport 2017ht02365

Barns mänskliga rättigheter. Ett förmedlande av barnkonventionen i pedagogiken.

Katharina Rindborn

Handledare: Viktor Englund

Examinator: Stellan Sundh

1

Sammanfattning

Syftet är att genom en komparativ metod ställa den ursprungliga barnkonventionen mot ett material

som förmedlar konventionen till barnen och på så sätt undersöka vilka anpassningar som gjorts och

på vilket sätt detta påverkar innehållet som förmedlas till barnen. Materialet som kommer undersökas

är UNICEF:s Barnkonventionen i en låda, som innehåller inspirationsmaterial med syfte att förmedla

vad barnkonventionen innebär i praktiken. Detta material och barnkonventionen analyseras sedan

med en teoretisk utgångspunkt i barndomssociologi, som framhäver barn som ”beings”. Alltså

kompetenta samhällsmedborgare som har möjlighet att vara delaktiga i sin egen och samhällets

utveckling. Samtidigt ses de som agerande och reflekterande individer. Barndomssociologin

motsätter sig bilden av barn som ofärdiga vuxna och detta resulterar här i en grupp individer med

egna rättigheter.

I studien så framgår det att innehållet i barns mänskliga rättigheter förändras i relation till vilken

tolkning pedagogerna gör av materialet men också av vilken syn de har på barn. Därför lyfts

innebörden av arbetslagets gemensamma barnsyn och kunskap kring barnkonventionens innehåll.

Av analysen framgår det även hur de rättigheter som har en relation till läroplanen får större plats i

utformningen av materialet. Resultatet i studien påvisar också att pedagoger kan arbeta förebyggande

för barn som far illa genom att förmedla deras mänskliga rättigheter till barnen.

Nyckelord: Mänskliga rättigheter, förskola, pedagogik, normer och värden, demokrati.

2

Innehållsförteckning

Inledning ............................................................................................................................................. 4

Syfte ................................................................................................................................................... 5

Frågeställningar .............................................................................................................................. 5

Bakgrund ............................................................................................................................................ 6

Läroplanen ...................................................................................................................................... 6

Barnkonventionen .......................................................................................................................... 6

Förgrundsgestalter för barns rättigheter ......................................................................................... 7

Ellen Key .................................................................................................................................... 7

Eglantyne Jebb ........................................................................................................................... 7

Janusz Korczak ........................................................................................................................... 8

Anmälningsplikt ............................................................................................................................. 8

Forskningsöversikt ............................................................................................................................. 9

Synen på barn ................................................................................................................................. 9

Barnrättsperspektiv ..................................................................................................................... 9

Det kompetenta barnet .............................................................................................................. 10

Ett fokus på demokrati och deltagande ........................................................................................ 10

Ett förmedlande av barns rättigheter. ........................................................................................... 11

Ett förebyggande arbete................................................................................................................ 13

Barnperspektivet ........................................................................................................................... 14

Teoretisk utgångspunkt .................................................................................................................... 15

Barndomssociologi ....................................................................................................................... 15

Metod ............................................................................................................................................... 17

Urval och undersökningsmaterial ................................................................................................. 17

Genomförande .............................................................................................................................. 18

Bearbetning av material och analysmetod .................................................................................... 19

Validitet och reliabilitet ................................................................................................................ 19

Resultat och analys ........................................................................................................................... 20

Barnkonventionen i en låda .......................................................................................................... 20

Praktisk tillämpning och funktion ................................................................................................ 20

Del 1: Introduktion till barnkonventionen ................................................................................ 20

Del 2: Jag har rättigheter .......................................................................................................... 20

Del 3: Lika och olika ................................................................................................................ 21

Del 4: På upptäcktsfärd ............................................................................................................ 22

Del 5: Vem bestämmer? ........................................................................................................... 23

Del 6: Jag kan! .......................................................................................................................... 23

3

Del 7: Min familj ...................................................................................................................... 24

Del 8: Det var en gång .............................................................................................................. 25

Del 9: En underbar värld .......................................................................................................... 25

Analys............................................................................................................................................... 27

Förändringar och påverkan på innehållet ..................................................................................... 27

Avslutande diskussion ...................................................................................................................... 30

Sammanfattning av resultatet utifrån frågeställningarna .............................................................. 31

Vilka metoder finns för att undervisa barn om deras mänskliga rättigheter? ........................... 31

Hur är dessa metoder tänkta att fungera i praktiken? ............................................................... 31

Vilket lärande och vilka utvecklingsmöjligheter bidrar denna kunskap med? ......................... 31

På vilka sätt påverkas och förändras innehållet i barnkonventionens artiklar genom dessa

metoder? ................................................................................................................................... 32

Slutord .............................................................................................................................................. 33

Referenslista: .................................................................................................................................... 34

Bilaga ............................................................................................................................................... 35

4

Inledning

Jag har länge haft en nyfikenhet kring arbetssätt som berör att förmedla barns rättigheter till just

barnen. Regeringen har inte än uttryckt någon åsikt kring om barnkonventionen bör vara en del av

utbildningen som studenten ska påvisa sina färdigheter kring, även om hen ska:

visa förmåga i att det pedagogiska arbetet göra bedömningar utifrån relevanta vetenskapliga,

samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna.

(Englundh, 2009, s.115–116).

Med det i åtanke samt mina erfarenheter från Uppsala universitet så anser jag att

förskollärarutbildningen har brist på just utbildning kring barns mänskliga rättigheter,

barnkonventionen och andra ämnen som berör detta. Jag finner detta intressant då det i förskolan ofta

talas om barns inflytande, det kompetenta barnet och demokratiska arbetssätt. Men på vilket allvar

tas egentligen detta i praktiken? I detta arbete kommer jag just fokusera min studie på vilka medel

som finns för att förmedla barnkonventionen till barn i praktiken.

Om en pedagog ska arbeta med barns rättigheter tillsammans med barn är det också viktigt att stärka

sina egna kunskaper kring barnkonventionen och barns rättigheter i dagens samhälle. Jag själv

försöker utveckla mina kunskaper om detta genom denna studie. Sedan är det självklart andra

faktorer som behöver ses över som exempelvis självreflektion kring barnsyn, vilket bemötande som

ges och barns inflytande i verksamheten.

Hur låter vi barns röster höras i verksamheten och i vilken mån får de möjlighet att påverka sin egen

situation? Min förhoppning med detta arbete är att ge mig själv insikt kring ovanstående frågor men

också att problematisera och kritiskt granska den pedagogiska verksamheten med anknytning till

barnkonventionen för att bli en bättre pedagog och även se möjligheter för utveckling.

Under arbetet med synliggörandet av barns rättigheter tillsammans med barn bör pedagogen också

vara förberedd på att det kan komma upp saker som väcker misstanke eller oro kring barnets

välmående och hemsituation. Detta är ännu en anledning till att arbetet med barns mänskliga

rättigheter i praktiken är av stor vikt. Det kan ge en insikt hos barnen kring vad som faktiskt är rätt

och fel, vilken hjälp som finns att få men också när det är dags att ta hjälp av vuxna.

5

Syfte

Ett av läroplansmålen för förskolan tar upp hur verksamheten bör lyfta och synliggöra barns egna

och andras rättigheter (Lpfö98, 2016, s.4). Frågan är dock hur synliga barns rättigheter är för just

barnen. Min inriktning i detta arbete kommer vara synliggörandet av barns mänskliga rättigheter i

pedagogiken och vilka medel som används för detta. Genom att göra barn medvetna om sina

rättigheter kan detta också hjälpa barn att förstå när de bör be om hjälp, vad som är rätt och fel samt

vilka rättigheter de har i undervisningssituationer.

Syftet är att genom en komparativ metod ställa den ursprungliga barnkonventionen mot det material

som förmedlar konventionen till barnen och på så sätt undersöka vilka anpassningar som gjorts i

materialet och på vilket sätt detta påverkar innehållet som förmedlas till barnen.

Frågeställningar

• Vilka metoder finns för att undervisa barn om deras mänskliga rättigheter?

• Hur är dessa metoder tänkta att fungera i praktiken?

• Vilket lärande och vilka utvecklingsmöjligheter bidrar denna kunskap med?

• På vilka sätt påverkas och förändras innehållet i barnkonventionens artiklar genom dessa

metoder?

6

Bakgrund

Läroplanen

Ett av förskolans uppdrag är att synliggöra egna och andras rättigheter i verksamheten, samtidigt som

de vuxna ska agera som positiva förebilder när det gäller respekt för de rättigheter och skyldigheter

som genomsyrar det demokratiska samhället (Lpfö98, 2016, s.3). Det framgår även att verksamheten

ska sträva efter att barngruppen får en förståelse för rättigheter (Lpfö98, 2016, s.9). Så vad är det då

för rättigheter som barnen ska ta del av för att förskolan ska ha uppfyllt sitt uppdrag och sina

strävansmål?

Barnkonventionen

FN bildades efter slutet på andra världskriget och ett stort fokus riktades på frågor kring mänskliga

rättigheter, som ett svar på rädslan för att de hemskheter som ägt rum under kriget inte skulle

upprepas (Gustafsson, 2011, 27–28).

FN:s generalförsamling antog 1989 barnkonventionen, vilken innehåller 54 artiklar som formulerar

vilka rättigheter som barn och ungdomar har upp till 18 års ålder. Barnkonventionen fyller en

funktion som ett internationellt avtal för de länder som ansluter sig till detta, vilket betyder att de

måste kämpa för att dessa rättigheter ska respekteras. Sverige ratificerade barnkonventionen 1990

och även om den fortfarande inte är fastställd som svensk lag så ska grunden i konventionen om

barns rättigheter sätta sin prägel på de beslut som görs kring frågor om barn och ungdomar i Sverige

(Rapp, 2014, s.650).

Barnkonventionen har fyra grundläggande principer som alltid ska uppmärksammas:

Att alla barn har samma rättigheter och lika värde (artikel 2)

Att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut (artikel 3)

Att alla barn har rätt till liv och utveckling (artikel 6)

Att alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad (artikel 12)

(UNICEF, 2009, s.4).

Enligt UNICEF är barn i behov av särskilda rättigheter då de bär på en speciell utsatthet samtidigt

som de är i behov av vuxnas omsorg. Barnkonventionen menar därför att även vuxnas rättigheter bör

gälla barnen men att de även behöver tilläggsrättigheter (2014, s.1). Susanne Hobohm berättar att det

går att se det som att barnkonventionen sätter ett större värde på barn, då de får en roll som individer

med både kompetens samt skyldigheter och rättigheter. Hon fortsätter med att förtydliga att detta

innebär att barndomen inte endast ses som en period där barnen tränar på att bli fullvärdiga vuxna,

utan att detta resulterar i att barndomen får ett fullt egenvärde (2003, s.16).

Hobohm förklarar att Sveriges nationella strategi i fråga om barnkonventionen är att öka människors

medvetenhet kring konventionens innehåll samtidigt som alla beslutsfattare ska ta del av ett

7

barnperspektiv (2003, s.17). Denna strategi förklaras genom en mängd punkter, där det bland annat

uttrycks att konventionens innehåll borde framgå i de utbildningar som riktar sig till de som ska

arbeta med barn (Hobohm, 2003, s.18). Barnkonventionen går dessutom att koppla till Läroplanen

för förskolan i många fall då den exempelvis har ett stort fokus på barns delaktighet och inflytande,

vilket går att koppla till artikel 12 i barnkonventionen (se ovan). Gustafsson tar också upp

barnkonventionens formulering:

alltid respektera barnets rätt till en känsla av värdighet och värde

(2011, s.48).

Detta går att koppla till läroplanens mål för att pedagogerna ska sträva efter:

att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde

(Lpfö98, 2010, s.10).

Förgrundsgestalter för barns rättigheter

Ellen Key

Ellen Key växte upp i 1800-talets Sverige. Key deklarerade att 1900-talet skulle bli barnets

århundrade, vilket hennes kändaste verk sedan döptes efter, som förespråkade bland annat barnets

rätt att tala och kliva ut ur sin omyndighet (Lundgren, 2014 s.79). Där förespråkar hon inte bara

kvinnors rättigheter utan också barnens rätt, då hon menar att de båda hör ihop (Englundh, 2009,

s.25). Key hade också ett intresse för frågor som bland annat barnaga, barnens rätt till utbildning,

barnvård och barnarbete (Englundh, 2009, s.27). Exempel på rättigheter för barn som Key formulerat

är Barna-balken (1910) där det bland annat står:

1. Alla barns rätt till sunda, för sitt kall fostrande, föräldrar.

2. Alla barns rätt till skydd för såväl själ som kropp mot slag och slit, mot svält och smuts.

3. Alla barns rätt till en, under hela uppväxttiden fortgående, kroppslig och andlig utveckling genom

full delaktighet i en allsidig hälso- och sjukvård, en examensfri natur- och kulturtillägnelse, en

anlagsmässig – ej ståndsmässig – yrkesutbildning.

4. Alla barns rätt till arvlöshet, med andra ord deras hänvisande till den lyckoskapande nödvändigheten

att helt bruka sina fullt utvecklade krafter.

(Englundh, 2009, s.26–27).

Eglantyne Jebb

Eglantyne Jebb var en brittisk eldsjäl som var aktiv i början av 1900-talet. Jebb arbetade med frågor

kring barns utsatthet och startade 1919 organisationen Save the Children som senare blev en början

på Rädda Barnen-rörelsen (Gustafsson, 2011, s.25). För Jebb var barnens perspektiv det viktigaste

och hon brann för att de skulle få räddning, oavsett vilken del av världen de härstammade från eller

vilken religion de tillhörde (Englundh, 2009, s.28). Jebb var också initiativtagare till Save the

Children samtidigt som hon skrev det som senare resulterade i Genévedeklarationen, vilket hade en

inspirationsgrund i enandet av mänskligheten (Englundh, 2009, s.28).

8

Janusz Korczak

Även Janusz Korczak som levde i Polen under åren 1878–1942 vigde sitt liv åt barnen och deras

rättigheter. Han hade ett stort fokus på barns utsatthet och arbetade både som pedagog och barnläkare

för att hjälpa föräldralösa barn. Han menade att barn var likvärdiga vuxna då vi alla är människor

(Englundh, 2009, s.29). Kamratdomstolen var en viktig pedagogisk metod på Korczaks barnhem, där

barnen uppmanades att reflektera kring andras och sina egna rättigheter. Detta var tänkt att resultera

i konfliktlösning utan att använda våld samtidigt som det gav de svagare barnen ett ordförråd till att

formulera sina rättigheter (Englundh, 2009, s.29–30). Korczak hade alltså tilltro till att barnen själva

kunde hantera en domstol på barnhemmen när reglerbrott eller liknande inträdde. Englundh förklarar

även hur Korczaks arbete med barns rättigheter har en demokratisk grund och därmed så går det

också att se en koppling till barnkonventionens artikel som berör respekten för barns åsikter (2009,

s.30).

Anmälningsplikt

När vårdnadshavare inte har tagit sitt ansvar lämnas ansvaret över på socialtjänsten angående barnets

behov av stöd och hjälp. För att de ska ha möjlighet att göra detta behöver de andras hjälp att

uppmärksamma fall då barn far illa. Därför finns en anmälningsskyldighet hos de som arbetar med

barn (Socialstyrelsen, 2014, s.1). Även Skollagen 6:10 fastställer att verksamheten ska anmäla och

utreda fall som berör diskriminering och kränkningar (UNICEF, 2016, s.8).

UNICEF tar upp att under aktiviteter som berör barns mänskliga rättigheter, exempelvis de som

beskrivs i inspirationsmaterialet Barnkonventionen i en låda, så finns det en risk för att det kan uppstå

misstankar kring att barn far illa (2014, s.8). Om så är fallet så är alla som arbetar med barn skyldiga

att anmäla detta till socialtjänsten.

I lagen står det att alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till

socialnämnden (14 kap. 1 c § SoL).

(http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnochungaisocialtjansten/anmalanarbarnfarilla).

Genom att arbeta kontinuerligt i barngruppen med att medvetandegöra barn om sina egna rättigheter

så får de också en konkret bild angående vad som faktiskt är rätt och fel samt när de bör be om hjälp

från vuxna. BRIS förklarar i sin rapport från 2016 att en stor anledning till varför barn som far illa i

hemmet inte berättar, är för att de inte har kunskaper om sina rättigheter och exempelvis var gränsen

går när det gäller våld (s.18). Detta påvisar vikten av att faktiskt lyfta barns mänskliga rättigheter

tillsammans med barnen, då det kan öka sannolikheten för att barn informerar när de far illa eller

deras rättigheter förbises.

9

Forskningsöversikt

Synen på barn

Birgitta Qvarsell berättar hur det genom barnkonventionen startade en diskussion angående barnets

rättigheter, bland annat angående barnets rätt till respekt. Qvarsell problematiserar dock detta då hon

menar att de som arbetar med barn har sina egna förutfattade meningar och lärdomar kring vad barn

behöver och hur det ska tas hänsyn till det. Detta menar hon kan resultera i att vuxna agerar i raka

motsatsen till att visa den respekt som ska visas barn, genom att exempelvis agera utifrån de generella

slutsatser som de har av vad barnet behöver. Hon fortsätter med att klargöra att de föreställningarna

om barns bästa kan motsätta sig barns rätt att uttrycka sin uppfattning eller mening (2003, s.103).

Respekten för barnets rättigheter kan alltså medföra etiska problem i det konkreta pedagogiska arbetet,

liksom i forskningen

(Qvarsell, 2003, s.103).

Qvarsell menar att det i pedagogiska utbildningar ofta diskuteras om barnkonventionen och ett

barnperspektiv, samtidigt som hennes studie från 2003 påvisade att det finns ett fokus på ”att se”

barnen snarare än att ”höra dem” (2003, s.107).

Barnrättsperspektiv

Ett barnrättsperspektiv bygger till största delen på normer och principer som etablerats av bland annat

barnkonventionen. Detta gör att ett barnrättsperspektiv inte riktigt går att komma ifrån när en1 skriver

om just barnkonventionen.

Anne-Li Lindgren och Gunilla Halldén har i en artikel från 2001 undersökt olika synsätt på barn i

relation till barnkonventionen. De påvisar i sin undersökning att införandet av barnkonventionen som

lag underlättade för enskilda individer att åberopa de rättigheter som konventionen berör (Lindgren

& Halldén, 2001, s.67). Lindgren och Halldén menar att barnkonventionen har växt fram i ett

kompetensorienterat synsätt där personers roll i samhället har varit i centrum, men att detta krockar

med den svenska rättstraditionen som har ett behovsorienterat perspektiv där människan ses i relation

till de intressen som råder i samhället. Detta leder till en kluven bild av barns rättsliga ställning.

Denna krock som uppstått av de två olika synsätten på barn har enligt Lindgren och Halldén förstärkts

av barnkonventionen. De fortsätter att påvisa hur synsättens påverkan på synen på barn går att se då

det kompetensorienterade synsättet skapar större möjligheter för barn att få sin röst hörd och påverka

sin egen situation, jämfört med att det i slutändan skulle vara de vuxna som fattar besluten kring vad

som faktiskt är bäst för det individuella barnet även om barnets beslut är något som ska respekteras

(Lindgren & Halldén, 2001, s.70). Att ha ett barnrättsperspektiv beskrivs av Socialstyrelsen på så

sätt att beslut och barns rättigheter säkerställs genom att en ser till exempelvis barnkonventionen ifall

ett beslut eller en åtgärd får en negativ verkan på barnet (Socialstyrelsen, 2016, s.20).

Frågan är ju här om barnen faktiskt får inflytande som ett resultat av arbetet med barnkonventionen,

eller om vuxna nöjer sig med att låta barnen uttrycka sin mening? Vilka synpunkter är då välkomna

och varför?

1 I brist på könsneutrala uttryck så har jag valt att använda ”en” istället för ”man” i mitt arbete.

10

Det kompetenta barnet

UNICEF:s syn på barn är rotad i en bild av barnet som en egen individ i behov av egna rättigheter,

samtidigt som barndomen ska värderas lika högt som vuxenlivet (UNICEF, 2014, s.1). Detta går att

koppla till förskolans syn på barn då Läroplanen för förskolan lyfter alla människors lika värde och

respekten för mänskliga rättigheter (Lpfö98, 2016). Ett av de mest använda orden i förskolan är just

”det kompetenta barnet”. Westlund berättar att begreppet står för att barn är berikade av egna

funderingar och förmågor. Westlund menar alltså att barnen inte är som en tom kanvas för oss vuxna

att fylla i, utan att barnen är individer med egna åsikter och erfarenheter (2010, s.86). Det går dock

att problematisera idén om ”det kompetenta barnet” då diskussionen om barns inflytande leder till

att en alltid bör ta barnets sårbarhet i åtanke, en sårbarhet som gör barnet beroende av den vuxne för

omvårdnad och skydd. Westlund trycker på att detta inte får riskera att sätta barnet i en position där

hen förlorar delaktigheten i vårt samhälle i väntan på vuxenlivet. Det finns en risk för att barns roll i

samhället resulterar i något som en tror öppnar upp för att ge uttryck för sina åsikter, samtidigt som

de egentligen förlorat sitt värde som medborgare (Westlund, 2010, s.86).

Under diskussionen om kompetens, inflytande och demokrati bland barn så måste en just ställa sig

kritisk till de andra faktorerna som spelar in. Det går inte att säga att barnen har rätt att uttrycka sin

vilja och påverka beslut i exempelvis verksamheten när det egentligen är vuxna som har sista ordet i

alla fall. Westlund lyfter vikten av att det är barnen själva som ska känna sig delaktiga. Att deras

möjlighet att påverka beslut och liknande ska röra ting som har vikt för just dem. Hon fortsätter med

att just diskussionen om barns inflytande många gånger går att se som en lögn då barnen egentligen

har manipulerats av de vuxna (2010, s.92). Här är det en balansgång mellan att ge för mycket ansvar

och rentav skendemokrati. Att se barn som kompetenta får dock inte misstas för att de vuxna inte ska

ha någon makt kring vad som gäller. Ett demokratiskt arbete i förskolan behöver inte betyda att en

blint arbetar oplanerat utifrån barns spontana intressen (Westlund, 2010, s.93). Detta går att se som

att pedagogerna får ett förtroende från både barn och föräldrar gällande sitt ledarskap, precis som

demokratiska ledare får ett förtroende från medborgarna i samhället.

Ett fokus på demokrati och deltagande

Under sökandet efter relevant forskning till arbetet så går det att se att ett större fokus ligger på frågan

om hur pedagoger arbetar med demokrati i förskolan snarare än hur pedagoger förmedlar de

mänskliga rättigheterna till just barnen (se t.ex. Elvstrand, 2009). Det går även att finna mycket

forskning kring hur pedagoger genom sitt arbetssätt uppfyller barnkonventionens olika delar likt

läroplansmål, vilket för barnen i sin tur egentligen handlar om en känsla av delaktighet och

deltagande (se t.ex. Olsson, 2010). Detta är intressant då fokuset verkar ligga på att uppfylla teorin

om ett demokratiskt arbetssätt snarare än att låta barnen ta del av sina rättigheter, vilket kanske gör

en större skillnad rent praktiskt.

Helene Elvstrand skriver i sin studie om demokratifrågor med fokus på barnens delaktighet. Hon

berör i denna studie rättighetsfrågor och demokratibegreppet genom ett barnrättsperspektiv samt med

barnkonventionen som grund (2009, s.20). I denna studie förklarar Elvstrand konventionens innebörd

och lägger ett fokus på de deltagande rättigheterna. Hon problematiserar de deltagande rättigheterna

då de får olika stor betydelse beroende på vilken syn som finns på barn i relation till vuxna (2009,

s.21). Studien fortsätter med att förklara demokratibegreppets relation till pedagogiken och varför

det har fått så stort fokus, vilket handlar om en bild av att fostra barn till demokratiska medborgare

vilket i sin tur ska resultera i ett automatiskt garanterat demokratiskt samhälle (Elvstrand, 2009, s.23).

11

Elvstrand fortsätter att förklara att barns inflytande ska möjliggöras för att det ligger i skolans

uppdrag att fostra demokratiska medborgare, samtidigt som lärandet ska främjas av delaktighet då

inflytande är en mänsklig rättighet (2009, s.24). I det sistnämnda argumentet så finns en klar relation

till barnkonventionen.

Under analysen i Elvstrands studie så kommer hon fram till de demokratiska kompetenser som barnet

behöver ta till sig, vilket bland annat är samspel och samarbete men också en aktiv kunskapssökning

och att barnet påvisar ansvarstagande. Hon fortsätter med att förklara att medvetenheten kring barnets

egna rättigheter är en stor del i förutsättningen för delaktighet och demokratisk kompetens (2009, s.

119–120). Det går här att se hur det demokratiska uppdraget i den pedagogiska verksamheten har en

stark koppling till att barnet har kunskap om sina mänskliga rättigheter. Det som visar sig ha störst

fokus i denna studie angående att medvetandegöra barnen om sina rättigheter handlar om

yttrandefrihet och rätten att ifrågasätta, då det främjar en form av inflytandeförhandling och

argumentation för sin sak (Elvstrand, 2009, s.145–146).

Demokratiaspekten för barn i barnkonventionen kan skapa oro för att det läggs ett för stort ansvar på

barn, men frasen ”Barnets rätt att komma till tals måste ytterst vara underställd principen om barnets

bästa” bör förstås med det faktum att det är de vuxna som har ansvaret för vad som är barnets bästa

i en viss kontext (Barnombudsmannen, 2000, s.31). Konventionens innehåll kan bli använt på ett

oriktigt sätt om de vuxna lägger över allt beslutsfattande på barnet. Barnombudsmannen förklarar att

barnets rätt till att komma till tals ska ses som ”en rättighet men inte som en skyldighet” (2000, s.31).

Barnombudsmannen framför också en viss kritik som visats gentemot barnkonventionen i fråga om

att den kan ses som svårtolkad. Barnombudsmannen fortsätter med att presentera ett exempel som

berör just begreppet barnets bästa och vad det faktiskt innebär. Barnombudsmannen menar att det

inte är möjligt att kunna bestämma vad som menas med barnets bästa och vad det innebär i olika

delar av världen (2000, s.52). Vad som faktiskt är barnets bästa är något som uppfattas olika

beroende på individ och grupp, det är både föränderligt och varierande beroende på tid, plats och

kultur (Barnombudsmannen, 2000, s.53).

Ett förmedlande av barns rättigheter.

Artikel 42 i barnkonventionen framför att de stater som åtagit sig konventionen ska informera om

dess bestämmelser och principer genom lämpliga metoder till både barn och vuxna. Det framgår

också i artikel 17 att barnen har rätt till information som rör deras välfärd och hälsa (UNICEF, 2009).

Socialdepartementet menar att det är avgörande att göra barn medvetna om sina rättigheter och vad

de innebär rent praktiskt för att kunna tillgodose barns rättigheter. Detta kräver ju då att

informationen om barns mänskliga rättigheter är tillgänglig och utformad utefter barnens olika behov

och förutsättningar. Socialdepartementet fortsätter genom att lägga vikten på pedagogers roll i detta

men menar också att det även lägger krav på myndigheter då det också ligger på deras ansvar att

barnens rättigheter tillgodoses genom att myndigheterna exempelvis bidrar med informationskällor

för och till barn som formulerar deras rättigheter och hur de blir respekterade (Socialdepartementet,

2010)

UNICEF påvisar genom en forskningsstudie baserad på skolor från Storbritannien och Kanada att

genom att arbeta med barns mänskliga rättigheter tillsammans med eleverna så resulterade detta i att

eleverna blev bättre på att värna om sina rättigheter, exempelvis sin rätt till inflytande. De blev

effektivare angående att be om hjälp när de blev kränkta eller utsatta för övergrepp samtidigt som

12

det uppstod en större respekt för olikheter vilket ledde till minskad mobbning etc. (UNICEF, 2016,

s.16).

Som jag beskrev tidigare i bakgrunden så har inte högskolor och universitet ett uttalat krav att arbeta

med barnkonventionen i utbildningarna även om det är förmedlat i Skollagen (SFS 2010:800) att:

Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på

(1 kap. 5 §).

BRIS har formulerat kritik i en tilläggsrapport till FN angående hur Sverige lever upp till

barnkonventionen. Där tar de bland annat upp frågan om högskoleutbildningens brist på innehåll

kring barns rättigheter:

Bris rekommenderar att regeringen i högskoleförordningen inför en bestämmelse om att det för examen

i ett yrke som arbetar med barn krävs att studenten har kunskap om barnets rättigheter och hur man

upptäcker barn som far illa samt om hur anmälningsplikten ser ut för sitt yrke

(BRIS, 2014, s.15).

Elizabeth Englundh berättar dock att vissa universitet och högskolor väljer ut artiklar utifrån

barnkonventionen och inkluderar dessa utifrån relevans i diverse kurser. Problemet med detta menar

Englundh är att barnkonventionens helhet blir förbisedd, vilket kan resultera i att artiklarna inte blir

förmedlade på ett korrekt sätt (2009, s.116). Det kan alltså finnas en brist i utbildningen angående

hur nyexaminerade pedagoger som kommer ut i arbetslivet kan förmedla konventionen på ett sätt till

barnen som gör deras rättigheter konkreta och lätta att förstå.

Jenny Gren ifrågasätter vems ansvar det egentligen är att informera barn om deras rättigheter och tar

upp artikel 42 i barnkonventionen som lägger vikt vid att belysa innehållet i konventionen för både

barn som vuxna (2007, s.94). Gren menar också att en grundförutsättning för att barn ska utveckla

demokratiska värderingar är att de har en medvetenhet kring vad deras rättigheter innebär och hur de

förverkligar dessa. Hon framför också frågan om barnkonventionen inte fått någon uppmärksamhet

i den pedagogiska verksamheten på grund av brist på kunskap hos pedagogerna angående metodval,

där kunskap kring barns mänskliga rättigheter framförs på ett sätt som gör att barn upplever

rättigheterna som enkla att förstå men också som något som är av stor vikt för dem. Gren menar att

problematiken här kan vara en väntan på barns egna nyfikenhet kring dessa frågor (2007, s.95).

Att börja arbeta med barns rättigheter i verksamheten betyder inte att något nytt perspektiv uppstår,

då barns rättigheter dyker upp i exempelvis planer mot diskriminering och kränkande behandling,

arbete med barns inflytande och när pedagoger kontinuerligt arbetar med jämställdhet, genusfrågor,

hållbarhet och normkritik (UNICEF, 2016, s.9). Åsa Olsson berättar i sin studie om hur barns

medborgarskap ska tas på allvar och därmed också barnens rättigheter som medborgare. Detta menar

hon dock inte behöver betyda att barn ska bestämma själva eller vara delaktiga i varje beslut, utan att

vuxna bekräftar barns rätt till deltagande och agens i samhället (2012, s.103).

I Nina Thelanders artikel ifrågasätter hon hur barnkonventionen kan bidra till att förklara barns

mänskliga rättigheter. Det största fokuset i artikeln ligger på rätten till omsorg, delaktighet och

inflytande. För att förklara detta så undersöker Thelander en del studier kring pedagogers

gemensamma förståelse för barns rättigheter och vad de innebär, samt vilken relation omsorg och

rättvisa har utifrån barnkonventionens innehåll (2004). Thelanders slutsats är delvis att kopplingen

13

mellan barnkonventionens artiklar och läroplanen är avgörande samtidigt som relationen mellan

pedagoger, vårdnadshavare och barn är av stor vikt för att kunna konkretisera barnens rättigheter och

vad de har betydelse i verksamheten (2004). I Thelanders artikel så framgår också vikten i

pedagogernas gemensamma bild av barnens mänskliga rättigheter. Det gäller att yrkesetiken i

arbetslaget lyfts fram och utvecklas (2004, s.60). Hon fortsätter med att förklara att rättigheterna i

barnkonventionen går att se i både ett subjekt- och objektsperspektiv. Objektsperspektiv innebär att

se på barnet som en individ i behov av skydd och omsorg medan subjektsperspektivet fokuserar på

en bild av barnet som en individ med rätt till att vara delaktig och ha ett inflytande. Hon fortsätter

med att förklara hur barnkonventionen präglas av objektsperspektivet även om subjektsperspektivet

har en liten del teoretiskt sett trots att det inte prioriteras. Utifrån det pedagogiska perspektivet skulle

däremot subjektperspektivet innebära att barnet får utrymme för delaktighet och inflytande då det

positionerar barnet som en aktör (2004, s.63). Thelander avslutar sin artikel med att påvisa hur det

inte är tillräckligt att skriva in barnkonventionen i styrdokumenten utan att det behövs en gemensam

kunskap bland pedagogerna angående innebörden i barns mänskliga rättigheter (2004, s.73).

Kristina Bartley menar att de mänskliga rättigheterna kan få individer med svårigheter att ta del av

dessa en känsla av att rättigheterna går att likna vid bedrägeri. Bartley förklarar att detta beror på en

känsla av att rättigheterna inte är tillgängliga för alla då olika individer har olika möjligheter att ta

del av sina mänskliga rättigheter. Bartley betonar att detta påvisar vikten av att barn som har

svårigheter med att formulera sina rättigheter ska få hjälp med att hävda och konkretisera dem (2001,

s.31).

Ett förebyggande arbete

BRIS gjorde en undersökning 2015 angående våld mot barn där de bland annat berättar hur bristen

på kunskap kring var gränsen går eller ovetskapen om att allt våld är förbjudet kan leda till att de inte

ber om hjälp eller vet att de ens bör anmäla dessa händelser. Vuxna får aldrig skada, hota eller slå

barn oavsett syfte. Bris menar att detta är någonting som barn inte alltid vet om. De menar att barn

inte alltid vet om sina rättigheter, var hjälp finns att få eller vem de ska vända sig till (2016, s.18).

BRIS tilläggsrapport till FN från 2014 styrker frågan om att det är barns rättighet att faktiskt få

information om sina rättigheter och att det ofta händer att BRIS blir kontaktade av barn som inte vet

vilka rättigheter de har. Därför menar BRIS att samhället är skyldiga att bidra med lättillgänglig

information till barn angående vilket stöd och skydd de har rätt till. De fortsätter med att framföra

vikten av att barn får en medvetenhet om sina mänskliga rättigheter och att de som arbetar inom

offentliga sektorn ser till att alla barns rätt till information upprätthålls (2014, s.2).

Kommittén uppmuntrar konventionsstaten att utöka sina åtgärder för att se till att alla barn är medvetna

om konventionen och dess två fakultativa protokoll och kan använda sig av dessa dokument för att

försvara sina intressen. Kommittén rekommenderar vidare att konventionsstaten erbjuder systematisk

och fortlöpande utbildning i mänskliga rättigheter, inklusive barnets rättigheter, till alla personer som

arbetar med och för barn (exempelvis domare, advokater, poliser, offentliganställda tjänstemän,

personal på olika myndigheter, lärare, socialarbetare, hälso- och sjukvårdspersonal och i synnerhet

barnen själva)

(BRIS, 2014, s.7).

BRIS menar att alla som arbetar med barn bör få en kompetens i att förmedla barns mänskliga

rättigheter på ett sätt som är anpassat för barnen. Det handlar om att även vuxna bör få en utbildning

14

kring att tillgängliggöra informationen. Detta är en förutsättning för att barn ska känna att de har

möjligheten att påverka sin egen situation (2014, s.7).

Barnperspektivet

Thelander berättar att sedan barnkonventionen kom till så har ett ökat intresse för barns villkor och

rättigheter uppstått. Hon fortsätter att förklara att barnperspektivet blir något som många försöker

anamma på grund av detta. Barnperspektivet förtydligas av Thelander genom att dela upp det i

diverse perspektiv: ”vuxnas syn på barn och barndom, samhällets syn på barn och barnpolitik samt

barns egen syn på den situation de befinner sig i” (2004, s.71). Bartley framför även hur

barnperspektivet kan ha en både positiv och negativ innebörd. Hon fortsätter med att förklara hur

begreppet i barnkonventionens kontext är ett positivt barnperspektiv och att det många gånger tas för

givet att så är fallet. Dock menar Bartley att barnperspektivet även kan ha en negativ innebörd men

att många missar att även detta är ett barnperspektiv (2001, s.28). En annan aspekt som Bartley

framför är att hon skiljer på det enskilda barnet och barnet som grupp i frågan om barnperspektiv i

barnkonventionen. Hon fortsätter med att förtydliga att det bör funderas kring om barnperspektivet

är grundat i generella föreställningar om barnperspektivet bland vuxna, om det är en individs

uppfattning eller specifika samhällen eller länders barnperspektiv. Detta då hon menar att de kan

skilja sig från varandra (2001, s.28).

Englundh menar att även det vuxna barnperspektivet synliggörs genom vuxnas agerande mot barn

och problematiserar också faktumet att det är sällan som barn får chans att utöva sitt eget perspektiv.

(2009, s.19). Hon fortsätter med att ifrågasätta hur ofta vuxna ger utrymme för barnets perspektiv i

beslutsfattande samtidigt som hon tillägger att när barnperspektivet används så ger det också ofta

plats för de vuxnas behov (2009, s.20). Detta gör frågan om barnperspektiv ganska problematiskt.

Englundh avslutar genom att förklara barnperspektivet som:

ett begrepp som inrymmer vuxnas och barnets, eller gruppen och barns samlade synpunkter på en viss

fråga. Det skulle, i en vidare bemärkelse, innebära att barnets perspektiv är en del av barnperspektivet.

I en snävare bemärkelse kan barnets perspektiv vara fristående från barnperspektivet.

(2009, s.21).

15

Teoretisk utgångspunkt

Barndomssociologi

Barndomssociologin har en grund i två bilder av barn där den ena framhäver barnen som ”beings”,

alltså kompetenta samhällsmedborgare som har möjlighet att ha delaktighet i sin egen och samhällets

utveckling samtidigt som de ses som agerande och reflekterande individer. Den andra bilden

representerar barn som ”becomings” där de illustreras som ofullkomliga vuxna (Olsson, 2012, s.106).

På senare år har barndomsforskningen haft ett större fokus på barnen som ”beings” istället för

”becomings” (Halldén, 2007, s.31). Halldén beskriver det som att barndomen inte ska ses som stadiet

innan vuxenlivet utan att barn faktiskt är en grupp individer med egna rättigheter (2007, s.26). En

annan sida som framstår genom bilden av barn som ”beings” är också hur viktigt det är att faktiskt

lyssna på barns tankar och åsikter (Halldén, 2007, s.32). Hon fortsätter med att berätta om de

kännetecken som växt fram angående synen på barn och som därmed också påverkat sättet att forska

på barn:

1. Barndom ska förstås som en social konstruktion.

2. Barndom kan aldrig särskiljas från variabler som klass, kön och etnicitet.

3. Barns sociala relationer och kulturer är värda att studera i sin egen rätt.

4. Barn är och måste betraktas som aktiva i skapandet av sitt eget sociala liv.

5. Etnografi är en speciellt lämplig metod för att komma åt barns perspektiv.

6. Att proklamera ett nytt paradigm för barndomsforskning innebär också att delta i förändringen av

barndomen.

(Halldén, 2007, s.26–27).

Barndomen kan förstås som att den finns i alla delar i världen men att den ser olika ut beroende på

faktorer som överenskommelser, kultur och sociala regler. Därför går det inte att se den som ett

enbart biologiskt fenomen då den ter sig olika och är ett resultat av de oskrivna regler som finns i

olika samhällen vi lever i. Punkt två ovan förklarar också att i olika samhällen så finns det också

regler som berör innebörden av klass, kön och etnicitet i det samhället och en måste ha i åtanke att

barnet också har en identitet utifrån dessa tre faktorer som gör att det inte går att generalisera

barndomen utifrån att barnet bara är ett barn. I övrigt går det att läsa in hur ovanstående punkter

förklarar hur barn är sociala från start och inte bara är likt en svamp som tar åt sig de normer som

finns i omgivningen. Barn är delaktiga i skapandet av sin egen kultur och är intressanta att studera

som en egen social grupp i samhället (Halldén, 2007, s.27).

Halldéns punkter ovan är något som kommer att prägla arbetet då dessa kännetecken kommer att

ligga till grund för de tolkningar jag gör av materialet samtidigt som barndomssociologin präglar min

syn på barn och deras kompetens. Detta komma utgöra en teoretisk utgångspunkt som jag faller

tillbaka på under min studie. Samtidigt så är barndomssociologin relevant i arbetet med hur

barnkonventionen kan förmedlas till barn då den förtydligar barnens kompetens och rätt till egna

rättigheter. Det är ett perspektiv som lyfter barnens roll i samhället och hur deras situation inte ser

likadan ut i hela världen, då barndomen ser olika ut beroende på andra faktorer som påverkar barnets

roll i samhället. Genom att se på barn som tänkande och delaktiga individer så ger detta också upphov

till tanken om att barnen själva har kompetens att kunna reflektera och diskutera kring sina egna

16

rättigheter. Det finns en vikt i att låta barn själva få bilden av hur deras mänskliga rättigheter ter sig

i praktiken och varför barn faktiskt behöver rättigheter.

17

Metod

Studien kommer grundas på en komparativ metod, där material med syfte att förmedla barns

rättigheter till barnen jämförs med den ursprungliga barnkonventionen. Materialet som kommer

undersökas är UNICEF:s Barnkonventionen i en låda, som innehåller inspirationsmaterial med syfte

att förmedla vad barnkonventionen innebär i praktiken. Ett komplement till Barnkonventionen i en

låda är boken Alla barns rätt av Pernilla Stalfelt från 2009. Det är en bilderbok om barnkonventionen

och fungerar som ett tillägg till inspirationsmaterialet som kommer att undersökas i denna studie.

Komparativa metoden handlar om att få en förståelse genom jämförelse. Jag kommer i mitt arbete

göra en förklarande studie, vilket betyder att jag inte enbart förklarar de likheter och skillnader som

finns mellan inspirationsmaterialet och barnkonventionen utan även undersöker varför materialet är

utformat som det är samt vilket syfte det har. Thomas Denk förklarar just förklarande studier som

något som inte bara konstaterar de likheter och skillnader som finns (då kallas det för en beskrivande

studie), utan att det också går in på djupet angående varför dessa likheter och skillnader ser ut som

de gör och hur dessa former har uppkommit (2002, s.12).

För att uppnå mitt syfte kommer jag även ta hjälp av barndomssociologin för att kunna analysera

materialet med barnkonventionen. Denk tar upp att i en förklarande studie så måste en först beskriva

det som studeras för att sedan undersöka orsakerna till att det ser ut som det gör. Detta resulterar i att

en måste använda sig av teorier för att uppnå syftet med arbetet (2002, s.12). Utifrån teorin måste

sedan modeller utvecklas som går att beskriva som förenklade teorier som sedan bryts ned i

komponenter. Dessa komponenter innehåller en beroende faktor (det fenomen som ska förklaras),

en oberoende faktor (förklaringen) och kontextuella faktorer (de förutsättningar som behövs för att

den oberoende faktorn ska kunna göra en påverkan på den beroende faktorn (Denk. 2002, s.14–15).

Varför jag valde just en komparativ metod är för att en jämförande studie hjälper mig att synliggöra

hur artiklarna i den ursprungliga barnkonventionen förändras när de formuleras om för att kunna

förmedlas till barn. Genom att undersöka materialet i jämförelse med barnkonventionen så är min

intention att också få klarhet om vilket lärande och vilka utvecklingsmöjligheter materialet har i syfte

att förmedla.

Urval och undersökningsmaterial

I min undersökning så ville jag se hur material som skapats med syfte att konkretisera och förmedla

barnkonventionen till barn har påverkats genom anpassningen till barn. För att inte göra denna

undersökning för bred så valde jag att rikta in mig på just UNICEF:s Barnkonventionen i en låda och

boken Alla barns rätt av Pernilla Stalfelt som fungerar som ett komplement till

inspirationsmaterialet. Även den ursprungliga barnkonventionen behövs för att kunna utföra denna

jämförelse. Barnkonventionen i en låda innehåller nio häften som beskriver aktiviteter och övningar

som hjälper barn att reflektera kring och få en förståelse för barns rättigheter (se exempel i bilaga).

Även Stafelts bok beskriver med hjälp av bilder och text vilka rättigheter som barn har runtom i

världen. Denna bok analyseras dock endast vid de tillfällen som den är relevant till

inspirationsmaterialets innehåll och övningar, då det är ett komplement. Boken behövs dock för att

18

förstå syftet kring innehållet i Barnkonventionen i en låda och hur det är tänkt att användas i

praktiken.

Genomförande

För att besvara mina frågeställningar så formuleras resultatet tydligt för läsaren utifrån vad

inspirationsmaterialet Barnkonventionen i en låda har för innehåll och vilket mål det vill uppnå.

Detta hjälper mig också att besvara vilka funktioner som materialet är tänkt att fylla. Det är

nödvändigt att sammanfatta häftenas olika delar, då innehållet besvarar min frågeställning angående

hur dessa metoder är tänkta att fungera i praktiken. Även artiklarna från barnkonventionen citeras

för att påvisa inspirationsmaterialets relation till dessa utvalda artiklar. Under resultatet kopplar jag

tillbaka till tidigare forskning för att stärka mina resultat men också för att problematisera

inspirationsmaterialets innehåll. Det handlar dessutom om en kontextualisering för att lätta upp

avsnittet. För att läsaren ska få en förståelse för de teman som finns i alla häften så har det varit

nödvändigt att sammanfatta dessa i resultatet.

Under analysen har jag med utgångspunkt i barndomssociologin jämfört inspirationsmaterialet

Barnkonventionen i en låda med artiklarna i den ursprungliga barnkonventionen, för att se vad i

artiklarna som framförs och inte framförs till barnen genom materialet men också för att synliggöra

de justeringar som gjorts och därmed också få en bild av hur detta påverkar innehållet i barns

mänskliga rättigheter. I den komparativa analysen tar jag stöd i min teoretiska utgångspunkt och

begreppen som används i barndomssociologin för att undersöka inspirationsmaterialets utformning

och vilken påverkan detta har haft på innehållet i barns mänskliga rättigheter. Teorin fungerar likt

analysverktyg under denna process, då mina resonemang får stöttning av de barndomssociologiska

begreppen och barndomssociologin ger mig en infallsvinkel att förhålla mig till. Jag återkopplar

även här till forskningsavsnittet, vilket är nödvändigt då återkopplingen syftar till att fungera som ett

analysverktyg.

Efter analysen av materialet och barnkonventionen så framför jag sedan i diskussionen de kopplingar

jag ser av innehållet med tidigare forskning och styrdokument. Detta för att klargöra vad jag kommit

fram till i min undersökning. Även vissa problematiseringar av begrepp och formuleringar

uppkommer i diskussionen för att de har relevans i förhållande till arbetet med materialet i barngrupp.

Diskussionen avslutas sedan med att jag besvarar mina frågeställningar. Detta görs för att tydliggöra

både för mig själv och för läsaren att jag uppnått mitt syfte med studien och för att sammanfatta

resultatet.

19

Bearbetning av material och analysmetod

Jag valde att använda mig av en komparativ metod inom en förklarande studie. Detta betyder att jag

skapar en förståelse genom jämförelse.

Undersökningsdesignen av en komparativ studie utgår från ett syfte (Se denna studies syfte på s.5).

Denk förklarar att inom den komparativa studien så ska ett syfte brytas ner genom att formulera

analytiska kategorier, som förtydligar det som ska studeras (2002, s.31). Detta tolkar jag som att de

analytiska kategorierna går att likna med mina frågeställningar då det är de aspekterna som ska

belysas i denna studie:

• Vilka metoder finns för att undervisa barn om deras mänskliga rättigheter?

• Hur är dessa metoder tänkta att fungera i praktiken?

• Vilket lärande och vilka utvecklingsmöjligheter bidrar denna kunskap med?

• På vilka sätt påverkas och förändras innehållet i barnkonventionens artiklar genom dessa

metoder?

Varför dessa frågeställningar fungerar som analytiska kategorier är för att de utgör olika

fokusområden som studien besvarar. De analytiska kategorierna är alltså uppdelningar av syftet som

hjälper till att kategorisera in syftet i olika fokusområden. I denna studie berör kategorierna vilka

metoder som finns för att förmedla denna kunskap, hur metoderna är tänkta att fungera i praktiken,

vad kunskapen kan bidra med och på vilka sätt innehållet förändras och påverkas genom metoderna.

Dessa kategorier besvaras sedan i resultatet och analysen, därav begreppet analytiska kategorier. I

analysen ska sedan dessa analytiska kategorier relateras till det samlade underlaget (Denk, 2002,

s.31). Det samlade underlaget är i detta fall empirin. På så sätt så kommer sedan dessa processer att

forma en slutsats som förhoppningsvis uppfyller studiens syfte (Denk, 2002, s.31).

Validitet och reliabilitet

För att fastställa reliabiliteten (tillförlitligheten) i en studie så ligger fokuset på huruvida ett

tillvägagångssätt eller instrument resulterar i samma sak under olika situationer med ungefär samma

villkor (Bell & Waters, 2016). Något som kan vara värt att understryka i min studie i frågan om

studiens reliabilitet är faktumet att jag inte studerar en praktik utan ett instruktionsmaterial. Resultatet

i studien kan alltså avvika från den påverkan och de förändringar som sker på barns mänskliga

rättigheter i praktiken, beroende på hur materialet tolkas av pedagogerna, om alla delar av materialet

används eller om de väljer att kombinera detta med andra material.

Validiteten är lite svårare att fastställa men sammanfattningsvis handlar validitet om giltigheten, att

mäta hur en viss fråga mäter eller beskriver det som det är menat att den ska mäta (Bell & Waters,

2016). Det är i denna studie inte möjligt att i detta arbete gå igenom varje artikel som inte tas med i

inspirationsmaterialet då arbetet blir för brett och tidskrävande. Detta måste läsaren ha i åtanke då

analysdelen inte får ett lika stort fokus på de rättigheter som inte framförs till barnen, utan att det blir

inspirationsmaterialets eget urval av artiklar som blir relevanta att undersöka i studien.

20

Resultat och analys

Barnkonventionen i en låda

Inspirationsmaterialet är utformat i nio olika häften, där varje häfte riktar in sig på ett tema i relation

till barnkonventionens artiklar (se bilaga för exempel). Jag kommer nu att presentera en

sammanfattning av dessa nio delar, vad de har som syfte att förmedla och vilka artiklar i

barnkonventionen som kopplas till dessa. Detta görs för att skapa en tydlig bild av

inspirationsmaterialet och dess syfte innan jag går in på vilken påverkan innehållet av materialet och

metoderna har på barnkonventionens artiklar.

Praktisk tillämpning och funktion

Del 1: Introduktion till barnkonventionen

Det första häftet är en introduktion till barnkonventionen och riktar sig till pedagogerna i

verksamheten. Introduktionen är nödvändig för att de ska ha en grundläggande kunskap om vad

barnkonventionens innehåll är, dess relation till förskolan, samt de aspekter som berör arbetet med

barns rättigheter, innan pedagogerna börjar sitt arbete med barnkonventionen i barngrupp. Detta häfte

har bland annat en diskussionsövning som berör barnsynen i verksamheten. Barnsynen berörs för att

arbetet med barns mänskliga rättigheter i verksamheten berör pedagogernas egna värderingar, ideal

och normer. Häftet fortsätter med en inventering av nuläget i verksamheten när det gäller arbetet med

barnkonventionen samt en arbetsplan angående fortsatt arbete.

Thelanders artikel förklarar att pedagogers gemensamma bild av barns mänskliga rättigheter och

synliggörandets av pedagogernas yrkesetik är av stor vikt när de arbetar med barnkonventionen

(2004, s.60). Det går att se hur inspirationsmaterialet tar detta på allvar då fler övningar och

aktiviteter för personalgruppen dyker upp i de andra häftena också. Det är inte bara barnen som ska

bli medvetna och få reflektera utan också de vuxna behöver reflektera och öka sin kunskap kring

ämnet och sina egna värderingar och synsätt, speciellt med tanke på att de fungerar som förebilder i

verksamheten.

Del 2: Jag har rättigheter

Målet är här att presentera barnkonventionen till barnen och sätta barnets behov i relation till deras

rättigheter. Det är här fokus på artikel 42 i barnkonventionen:

Konventionsstaterna åtar sig att genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser

och principer allmänt kända bland såväl vuxna som barn.

(UNICEF, 2009).

Pedagogen har här i uppgift att berätta för barngruppen om konventionen samtidigt som den tar stöd

i Pernilla Stalfelts bok Alla barns rätt. Genom boken så beskrivs olika saker som barn har behov av

för att känna sig glada och må bra på ett konkret vis. En rättighet går att förklara som någonting som

alla barn är i behov av och har rätt till. Detta följs sedan av en diskussion tillsammans med barnen

21

angående vad växter, djur och slutligen barn behöver för att överleva och må bra. Frågor som berör

om alla barn har samma rättigheter oavsett vilket land de lever i blir även relevanta under arbetet

med detta häfte.

Denna del av materialet handlar om att barnen ska få en bild av vad rättigheter är, vilken roll vuxna

har i det hela men också för att barnen ska få möjligheten att sätta ner foten och be om hjälp när de

vuxna går emot barnkonventionen. Här utvecklas även en viss syn på demokratisk kompetens i

barngruppen, genom att barnen blir medvetna om rättigheternas betydelse och att det är någonting

som de kan stötta sig på. Elvstrand beskrev i sin studie hur medvetandegörandet av barns rättigheter

hjälper till att utveckla den demokratiska kompetensen hos barnet (2009, s.119–120).

Del 3: Lika och olika

Det tredje häftet har utgångspunkt i artikel 2 och 13 i barnkonventionen:

Artikel 2:

1. Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter

som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller

vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska

eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.

2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla

former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller

familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.

Artikel 13:

1. Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser

söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form

eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.

2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna

i lag och som är nödvändiga (a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende; eller (b)

för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) eller folkhälsan eller

den allmänna sedligheten.

(UNICEF, 2009).

I detta material så startas en diskussion med barnen angående vad yttrandefrihet innebär vilket har

en tydlig koppling till artikel 13. Här krävs det att när pedagogen förklarar rätten angående att få

säga vad en vill, så bör den också förklara att en inte bör säga ord som sårar eller gör någon annan

illa. Genom att förklara aspekterna av att ord kan göra ont så berörs även artikel 2 i barnkonventionen

som berör diskriminering. Det krävs en diskussion angående vilka ord som faktiskt gör ont för att

förtydliga för barnen och ge dem möjlighet att dela med sig av egna erfarenheter. Pedagogen bör

dock undvika att tala om vem det är som sagt vad för att undvika skuldkänslor hos barnen. Fokuset

ska ligga på en förståelse kring att ord kan göra ont.

I denna del så går det pedagogiska arbetet ut på att skapa en förståelse för ordets makt och känslor

som kan uppstå kring ord samtidigt som kompiskulturer diskuteras. Det ska dessutom framgå att alla

barn är lika värda och att det därför är förbjudet att reta/mobba barn. Slutligen så ger denna del av

inspirationsmaterialet instruktioner till forumspel där barnen får reflektera kring konfliktlösning och

hur de ska agera när de blir illa behandlade/ser någon annan bli illa behandlad.

22

Det går att problematisera barnens yttrandefrihet med Barnombudsmannens påvisande av att

”barnens rätt att komma till tals måste ytterst vara underställd principen om barnets bästa”, vilket

gör att barnets rätt att komma till tals blir underordnad vad den vuxna anser (Barnombudsmannen,

2000, s.31).

Del 4: På upptäcktsfärd

I denna del av arbetet så är målet att barnen ska reflektera kring tillgänglighet i miljöer och hur detta

hänger ihop med barns mänskliga rättigheter, samtidigt som materialet berör utmaningar och

möjligheter med funktionsnedsättningar. Artiklarna i barnkonventionen som kopplas till detta är

artikel 2 (se ovan) och artikel 23:

1. Konventionsstaterna erkänner att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett

fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende

och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället.

2. Konventionsstaterna erkänner det handikappade barnets rätt till särskild omvårdnad och skall,

inom ramen för tillgängliga resurser, uppmuntra och säkerställa att det berättigade barnet och de som

ansvarar för dess omvårdnad får ansökt bistånd som är lämpligt med hänsyn till barnets tillstånd och

föräldrarnas förhållanden eller förhållandena hos andra som tar hand om barnet.

3. Med hänsyn till att ett handikappat barn har särskilda behov skall det bistånd som lämnas enligt punkt

2 i denna artikel vara kostnadsfritt, då så är möjligt, med beaktande av föräldrarnas ekonomiska

tillgångar eller ekonomiska tillgångarna hos andra som tar hand om barnet och skall syfta till att

säkerställa att det handikappade barnet har effektiv tillgång till och erhåller undervisning och utbildning,

hälso- och sjukvård, habilitering, förberedelser för arbetslivet och möjligheter till rekreation på ett sätt

som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling, innefattande

dess kulturella och andliga utveckling.

4. Konventionsstaterna skall i en anda av internationellt samarbete främja utbyte av lämplig information

på området för förebyggande hälsovård och medicinsk, psykologisk och funktionell behandling av

handikappade barn, innefattande spridning av och tillgång till information om habiliteringsmetoder,

skol- och yrkesutbildning, i syfte att göra det möjligt för konventionsstater att förbättra sina möjligheter

och kunskaper och vidga sin erfarenhet på dessa områden. Särskild hänsyn skall härvid tas till

utvecklingsländernas behov.

(UNICEF, 2009).

För att skapa förståelse för artiklarna ovan får barnen bland annat uppleva själva hur det är att inte

se. Barnen delas in i par och det ena barnet får ögonbindel. Barnen instrueras sedan till att klä en

docka medan det ena barnet bär ögonbindel och det andra hjälper till, sedan byts rollerna. Denna

övning följs sedan av en reflektion kring hur det kändes att inte se, hur svårt det var, om kompisen

gav bra hjälp och slutligen vad barnen tror är svårt respektive lätt när en inte kan se.

Materialet ger även instruktioner till en reflektionsövning som berör hur tillgängliga diverse miljöer

är för barn med funktionsnedsättningar. Under denna övning får barnen titta på bilder som illustrerar

olika platser, samtidigt som de diskuterar platsernas tillgänglighet och om det finns något de kan

göra för att göra platsen mer tillgänglig för barn med funktionsnedsättningar. För att konkretisera så

kan barnen måla in förändringar som en ramp, bredare dörr eller hiss etc.

23

Del 5: Vem bestämmer?

Här arbetar pedagogen med rätten till inflytande och delaktighet och målet med arbetet är just att

skapa en bild av barnens delaktighet och vilken roll barnet har i verksamheten, samhället eller

familjen. Genom att arbeta med detta så förmedlas artikel 12:

1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att

fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i

förhållande till barnets ålder och mognad.

2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom

företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens

procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.

(UNICEF, 2009).

De praktiska övningarna går ut på att reflektera över vem som bestämmer i olika kontexter och varför,

samt att låta barnen förklara hur de tycker att jorden ska tas om hand. Det är viktigt att de får känna

att även de är en del av vår värld och att deras röst räknas.

I Qvarsells studie så diskuterade hon huruvida det fanns ett fokus på att ”se barn” snarare än att ”höra

dem (2003, s.107). Det går att se hur detta material istället har motsatt fokus, då barnen får komma

med egna förslag, reflektera kring de diverse frågorna och framförallt få sina röster hörda.

Del 6: Jag kan!

Alla barn har rätten till att få leka, utvecklas och lära sig nya saker. Detta är något som präglar denna

del i temaarbetet. Målet med övningarna är att framhäva de kunskaper och färdigheter som

barngruppen besitter, undersöka vad som får utvecklingen att gå framåt men också att framföra att

alla världens barn har rätt till utveckling. Artiklarna som berörs i arbetet är:

Artikel 6:

1. Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet.

2. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och

utveckling.

Artikel 28:

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning och i syfte att gradvis förverkliga denna

rätt och på grundval av lika möjligheter skall de särskilt, (a) göra grundutbildning obligatorisk och

kostnadsfritt tillgängliga för alla; (b) uppmuntra utvecklingen av olika former av undervisning som

följer efter grundutbildningen, innefattande såväl allmän utbildning som yrkesutbildning, göra dessa

tillgängliga och åtkomliga för varje barn samt vidta lämpliga åtgärder såsom införande av kostnadsfri

utbildning och ekonomiskt stöd vid behov; (c) göra högre utbildning tillgänglig för alla på grundval av

förmåga genom varje lämpligt medel; (d) göra studierådgivning och yrkesorientering tillgänglig och

åtkomlig för alla barn; (e) vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska

antalet studieavbrott.

2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att disciplinen i skolan

upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och i överensstämmelse

med denna konvention.

24

3. Konventionsstaterna skall främja och uppmuntra internationellt samarbete i utbildningsfrågor,

särskilt i syfte att bidra till att avskaffa okunnighet och analfabetism i hela världen och för att underlätta

tillgång till vetenskaplig och teknisk kunskap och moderna undervisningsmetoder. Särskild hänsyn skall

härvid tas till utvecklingsländernas behov.

Artikel 31:

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till

barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.

2. Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och

konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell

och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet.

(UNICEF, 2009).

Artikel 28 konkretiseras i barngruppen genom samtal kring lärdomar, vad de är bra på och hur en

tar till sig nya kunskaper. Aktiviteterna tar även upp barn i krigsdrabbade länder och reflektioner

kring deras möjligheter till just liv, utveckling, skola och lek, vilket berör alla tre artiklarna ovan.

Här får barnen möjlighet att ge uttryck för sina egna perspektiv kring dessa frågor. Englundh menar

att det många gånger finns brist på utrymme för barn att ge uttryck för sina egna perspektiv (2009,

s.19). Här går det även att återigen koppla tillbaka till Barnombudsmannen som förtydligar faktumet

att barnets bästa är ett föränderligt begrepp beroende på vilken del av världen en syftar på (2000,

s.52). Barnen får under denna del reflektera kring just detta, genom exempelvis diskussioner om

krigsdrabbade länder.

Del 7: Min familj

Detta arbete handlar om barnets rätt till att få omvårdnad och trygghet och målet med övningarna är

att skapa en förståelse i barngruppen angående olika familjekonstellationer, skapa en öppenhet för

varandras och andras familjeförhållanden och även ge barnen en medvetenhet angående rätten till

skydd mot alla typer av våld samt vanvård och övergrepp.

Inget barn får diskrimineras (artikel 2). Barnets bästa ska komma i främsta rummet (artikel 3). Båda

föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets fostran och utveckling. Vid adoption eller alternativ

omvårdnad ska barnets bästa komma i främsta rummet. Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller

psykiskt våld, övergrepp eller vanvård av föräldrar eller annan person som har hand om barnet (artikel

18–21).

(UNICEF, 2014)

En av övningarna i detta häfte går ut på att barnen efter en diskussion kring rätten till omvårdnad får

rita av konturerna av en pedagog på ett stort papper. Efter detta samlas alla runt papperet och

pedagogen pekar mot huvudet på siluetten samtidigt som hen frågar vad någon som tar hand om ett

barn ska tänka. Pedagogen ritar sedan symboler som representerar barnens svar i en tankebubbla

ovanför siluettens huvud. Efter detta pekar pedagogen på hjärtats plats och frågar vad en

vårdnadshavare ska känna för sitt barn. Symboler för barnens svar ritas i ett hjärta. Slutligen pekar

pedagogen på handen och frågar hur vårdnadshavaren ska behandla sitt barn samtidigt som hen ritar

symboler för barnens svar i handen. Slutligen så diskuteras vad en vuxen inte bör tänka känna och

göra och ritar symboler utifrån svaren.

BRIS rapport menar att barn har brist på medvetenhet kring sina rättigheter, vilken hjälp som finns

att få eller att exempelvis allt våld mot barn är förbjudet (BRIS, 2016, s.18). Detta är något som ska

25

framgå genom innehållet i detta häfte samtidigt som det främjar en respekt mot alla former av

familjekonstellationer.

Del 8: Det var en gång

Denna tema-del berör barnens lika värde och att de har rätt till att någon lyssnar på dem.

Denna del berör artikel 12 (se ovan) och målet med övningarna i häftet är att utveckla sin

berättarförmåga och lyssnande, reflektera kring vilka livsvillkor barn i hela världen har och deras

rättigheter. Detta konkretiseras genom barns egna skapande av berättelser och reflektion kring hur

det känns att bli lyssnad på samt att lyssna på andra. Slutligen diskuteras länder, barnen där och vad

som är viktigt för dem. Elvstrand la sitt största fokus i sin studie på kopplingen mellan

medvetandegörandet av barns rättigheter och yttrandefrihet samt rätten att ifrågasätta då detta i sin

tur resulterar i en demokratisk kompetens (2009, s.146). Hon framför även hur samspelet mellan barn

och det egna ansvaret kan vara en utgångspunkt för att utveckla demokratiska kompetenser (2009, s.

119–120). Innehållet i Elvstrands studie går att koppla till detta material då det är ett stort fokus på

att både ta plats i berättandet men också kliva tillbaka och visa respekt i och med ett lyssnande på

andra.

Del 9: En underbar värld

I häftet En underbar värld diskuteras ”varje barns rätt att leva i en miljö där de kan må bra och

utvecklas” (UNICEF, 2014). Materialet skapar en förståelse för artiklarna nedan genom att

exempelvis uppmana barnen till att måla kontrastbilder som påvisar deras drömvärld respektive en

värld som de inte vill leva i. Dessa världar diskuteras sedan samtidigt som barnen får frågor kring

vad de själva kan göra för att skapa en drömvärld här på jorden. Materialet uppmanar även till att

låta barnen prata om andra barn som kanske inte har det bra om det skulle finnas behov för det. Målet

med innehållet är att tillsammans med barnen samtala om bra och dåliga levnadsmiljöer samt

diskutera vilka olika levnadsmiljöer de själva och andra kan ha. De artiklar från barnkonventionen

som presenteras är artikel 6 (se ovan) samt artikel 22:

1. Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett barn söker flyktingstatus

eller anses som flykting i enlighet med tillämplig internationell eller nationell rätt och tillämpliga

förfaranden och oberoende av om det kommer ensamt eller är åtföljt av sina föräldrar eller någon annan

person, erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som

anges i denna konvention och i andra internationella instrument rörande mänskliga rättigheter eller

humanitär rätt, som nämnda stater tillträtt.

2. För detta ändamål skall konventionsstaterna, på sätt de finner lämpligt, samarbeta i varje ansträngning

som görs av Förenta nationerna och andra behöriga mellanstatliga organisationer eller icke-statliga

organisationer, som samarbetar med Förenta nationerna, för att skydda och bistå ett sådant barn och för

att spåra föräldrarna eller andra familjemedlemmar till ett flyktingbarn i syfte att erhålla den information

som är nödvändig för att barnet skall kunna återförenas med sin familj. I så fall då föräldrar eller andra

familjemedlemmar inte kan påträffas, skall barnet ges samma skydd som varje annat barn som varaktigt

eller tillfälligt berövats sin familjemiljö av något skäl, i enlighet med denna konvention.

Artikel 26:

1. Konventionsstaterna skall erkänna rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande

socialförsäkring och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet

med sin nationella lagstiftning.

2. Förmånerna skall, där så är lämpligt, beviljas med hänsyn till de resurser som barnet och de personer

som ansvarar för dess underhåll har och deras omständigheter i övrigt samt med hänsyn till varje annat

26

förhållande som är av betydelse i samband med en ansökan om en sådan förmån från barnet eller för

dess räkning.

Artikel 27:

1. Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets

fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.

2. Föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet har, inom ramen för sin förmåga och sina

ekonomiska resurser, huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets

utveckling.

3. Konventionsstaterna skall i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser

vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna

rätt och skall vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om

mat, kläder, och bostäder.

4. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa indrivning av underhåll för

barnet från föräldrar eller andra som har ekonomiskt ansvar för barnet, både inom konventionsstaten

och från utlandet. Särskilt i de fall då den person som har det ekonomiska ansvaret för barnet bor i en

annan stat än barnet skall konventionsstaterna främja såväl anslutning till internationella

överenskommelser eller ingående av sådana överenskommelser som upprättande av andra lämpliga

arrangemang.

(UNICEF, 2009).

Ovanstående förmedlas till barnen med hjälp av övningar som diskuterar bra och dåliga världar,

känslor kring de olika världarna och vilken påverkan de och vuxna kan/borde ha på omvärlden. I det

här arbetet går det att urskilja Thelanders förklaring på subjektperspektivet, alltså att barnen i detta

fall ses som aktörer med rätt till inflytande och delaktighet (2004, s.63). Barnen får möjlighet att sätta

sig in i andras perspektiv och fundera kring vilken påverkan olika resurser och levnadssituationer

påverkar ens levnadssituation. Genom dessa reflektioner så får barnen möjligheterna att

problematisera rättigheterna i ovanstående artiklar och hur tillgängliga de faktiskt är för alla barn.

Barnen får även möjlighet att komma med idéer och förslag på hur vuxna och de själva kan ha en

inverkan på att alla världens barn ska må bra. Det går att urskilja en tilltro till barnens röst och deras

möjlighet att påverka som demokratiska medborgare under dessa övningar.

27

Analys

Efter att ha undersökt inspirationsmaterialets innehåll och syften så går det att urskilja ett förtroende

för barnen som reflekterande individer. Detta går att koppla till det barndomssociologiska

perspektivets förklaring av barn som ”beings”. Bilden av barn om ”beings” präglas av en tilltro till

att barn har en påverkan på både sin egen utveckling och samhällets. Det ger stort utrymme för barnen

att kunna föra sin talan och fundera kring sin egen påverkan, i stora som små sammanhang. Samtidigt

får de chansen att uttrycka sig kring andra länder och hur det ser ut för människor i andra delar av

världen. Materialet Barnkonventionen i en låda öppnar alltså upp diskussionen kring

rättighetsfrågorna till ett globalt perspektiv för barnen. Detta är intressant då även barnen får

reflektera kring att barndomen kanske inte innebär samma sak här som den gör i andra delar av

världen.

Förändringar och påverkan på innehållet

Artiklarna i konventionen behöver konkretiseras i sina formuleringar eller till och med illustreras

med hjälp av material och aktiviteter, för att barnen ska få lättare att förstå dessa. I och med detta så

är det inte konstigt om innehållet blir annorlunda när det väl formuleras i barngrupp.

Att artikel 42 syftar just på ”att genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens

bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl vuxna som barn” (UNICEF, 2009), går att

tolka som att materialet i sitt anpassade innehåll försöker uppfylla denna artikel. Barnkonventionen

menar att innehållet just ska göras känt genom lämpliga åtgärder, vilket i detta fall är de utformade

övningarna i materialet. Även artikel 17 menar att barn har rätt till information som rör deras hälsa

och välfärd (UNICEF, 2009). Även Socialdepartementet har framfört sin mening om att det är

avgörande att medvetandegöra barnen om sina rättigheter för att faktiskt kunna tillgodose dessa

rättigheter (2010). UNICEF betonade också vikten av detta genom en forskningsstudie som påvisade

hur barn blev bättre på att värna om sina rättigheter genom att verksamheten arbetade med att göra

dem medvetna om dessa. Studien visade dessutom ett resultat på en större effektivitet hos barnen när

det gällde att be om hjälp vid kränkning eller när de blev utsatta för övergrepp, samtidigt som detta

förebyggde mobbning genom en större respekt för olikheter (UNICEF, 2016, s.16). Genom att göra

barnen medvetna om sina mänskliga rättigheter så läggs det också ett värde på barns medborgarskap

då de får en medvetenhet kring vad de själva och resten av världens barn har rätt till. Det går att

urskilja bilden av barn som ”beings” i detta resonemang då barnen illustreras som kompetenta att

kunna reflektera och ta del av sina mänskliga rättigheter.

I början av arbetet med barnkonventionen är det avgörande att pedagogerna börjar med en tydlig

förklaring för barnen angående vad en rättighet faktiskt innebär. Det går inte att ta för givet att detta

begrepp är någonting som barnen har en förståelse för.

I många aspekter så går det att se ett fokus i materialet på att skapa en förståelse hos barnen angående

grundbegreppen i artiklarna, som exempelvis vad yttrandefriheten innebär och de aspekter som berör

detta. Ett ytterligare exempel på detta är att de är fria att yttra sina åsikter och tankar men bör tänka

på att inte såra andra genom hur de yttrar sig. Detta går att koppla till artikel 13 och hur

yttrandefriheten ”får underkastas vissa inskränkningar… för att respektera andra personers

28

rättigheter eller anseende” (UNICEF, 2009). Yttrandefriheten och rätten att ifrågasätta är något som

Elvstrand hävdar har en stark koppling till medvetandegörandet av barns rättigheter då barnen får

möjlighet att utveckla medel till att kunna argumentera för sin sak (2009, s.145–146). Det går alltså

att se hur barnen får ett ansvar genom att medvetandegöras kring yttrandefriheten men också att de

får möjligheten till att ifrågasätta andras sätt att uttrycka sig på och framföra sin egen åsikt. Barnen

får genom kunskapen om yttrandefrihet och andras känslor ett större ansvar i det aktiva skapandet av

sitt sociala liv. Skapandet av det sociala livet är något som Halldén förklarar att barn har en aktiv roll

i (Halldén, 2007, s.26–27). Bilden av barn som ”beings” kan också medföra ansvar i och med tilltron

till barnets agerande och reflekterande egenskaper. De har en delaktighet i sin egen utveckling och

ses som kompetenta att kunna reflektera och agera själva men genom reflektion ska du också kunna

reflektera kring möjliga konsekvenser av ditt agerande.

Diskrimineringsfrågan i artikel 2 formuleras till barnen genom att arbeta med kompiskulturer eller

konfliktlösning, men också genom att samtala om olika familjekonstellationer och funktionshinder.

Dessa aspekter berör diskrimineringsgrunderna och skapar en öppenhet genom kunskap i

barngruppen. Skyddet mot diskriminering formuleras alltså inte rakt ut till barnen utan arbetas med

förebyggande genom att förmedla kunskap kring människors olikheter och likheter. Men det går

också att tolka som att det framgår genom att barnen också blir medvetna om hur de ska agera när de

själva eller någon annan blir illa behandlade. Resultatet av UNICEF:s forskningsstudie påvisade hur

medvetandegörandet av barns mänskliga rättigheter skapade en större respekt för olikheter vilket

resulterade i bland annat mindre mobbning (2016, s.16). Detta blir alltså ett förebyggande arbete mot

diskriminering. I och med att barnen här får utrymme att tänka själva kring dessa frågor och reflektera

angående både tillgänglighet och aspekter kring exempelvis funktionshinder så går det att se att

materialet präglas av en barndomssociologisk barnsyn som påvisar att barn är reflekterande och

kompetenta individer. Här påvisar materialet en större tilltro till barnets åsikter och reflektion än i

exempelvis artikel 12 i barnkonventionen som kommer att diskuteras längre fram. Den menar att

”konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt

uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i

förhållande till barnets ålder och mognad” (UNICEF, 2009).

Artikel 6 i barnkonventionen framställer barnets rätt till överlevnad och utveckling (UNICEF, 2009).

Barnets rätt till överlevnad och utveckling kan se olika ut beroende på vilken del av världen som det

syftas till. Ett av Halldéns kännetecken på synen på barn i barndomssociologin är just att ”barndom

aldrig kan särskiljas från variabler som klass, kön och etnicitet”: Samtidigt som hon även menar att

hur en ser på barndom är beroende av kultur, sociala regler och överenskommelser (2007, s.26–27).

Detta framgår i materialet på så sätt att barnen själva får reflektera kring sin egen utveckling men

också genom att de får delta i en diskussion kring vilka möjligheter barn i andra delar av världen har

till utveckling. Även barnens rätt till utbildning som framgår i artikel 28 samt barns rätt till lek och

fritid i artikel 31 (UNICEF, 2009), illustreras genom en dialog med barnen om hur de tänker att de

lär sig nya saker samtidigt som detta läggs i kontrast till en diskussion om barn i krigsdrabbade länder

och deras möjlighet att ta del av dessa rättigheter. Även här går det att se Halldéns (2007) syn på

barndom i barndomssociologin som genomsyrar materialets innehåll och uppmaningar.

Artikel 2 får störst fokus i materialet och tas upp vid ett flertal övningar och teman, vilket kanske är

ett resultat av att Läroplanen för förskolan uttrycker sig tydligt i frågan om diskriminering:

Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller

annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan

kränkande behandling.

29

(Lpfö98, 2016, s.4).

UNICEF belyste faktumet att arbetet med barns mänskliga rättigheter skapar ett nytt perspektiv utan

att det hela tiden präglar det arbete som sker i verksamheten i exempelvis arbetet med jämställdhet,

normkritik och det förebyggande arbetet mot diskriminering (2012, s.103).

I frågan om barns skydd mot våld och övergrepp så framgår det genom materialet att pedagogen med

hjälp av både boken Alla barns rätt av Pernilla Stalfelt samt övningar ska framföra att barnen har rätt

till hjälp om en vuxen inte kan ta sitt ansvar eller skadar barnet på något sätt. Allt våld mot barn är

förbjudet. Ingen får heller vara elak mot ett barn. Detta arbetssätt illustrerar artikel 18–21 i

barnkonventionen ganska tydligt. Genom detta arbete får pedagogerna också möjlighet att arbeta

förebyggande genom att förmedla till barnen att de ska ha möjlighet att ta hjälp av vuxna när de far

illa. Detta är något som BRIS har betonat vikten av då de har sett att bristen på information till barn

kring sina rättigheter och vem de kan vända sig till när de far illa har resulterat i att vissa barn inte

ber om hjälp när de behöver (2016).

Inget barn får diskrimineras (artikel 2). Barnets bästa ska komma i främsta rummet (artikel 3). Båda

föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets fostran och utveckling. Vid adoption eller alternativ

omvårdnad ska barnets bästa komma i främsta rummet. Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller

psykiskt våld, övergrepp eller vanvård av föräldrar eller annan person som har hand om barnet (artikel

18–21).

(UNICEF, 2014)

Vissa formuleringar i artiklarna kan bli så pass svårtolkade att det blir problematiskt att förmedla

innehållet till barnen när till och med de vuxna behöver fundera kring dess betydelse. Även

Barnombudsmannen har framfört kritik mot att barnkonventionen ska vara för svårtolkad (2000,

s.52). Ett exempel är artikel 6 som uttrycker att ”konventionsstaterna erkänner att varje barn har en

inneboende rätt till livet” (UNICEF, 2009). Här går det att fråga sig vad rätten till livet innebär. I

materialet så illustreras denna artikel till barnen genom diskussioner angående situationer för barn i

krigsdrabbade länder och frågor som berör vad som skulle hända om det inte fanns människor i

barnets omgivning som de kunde ta del av kunskap från. Även artikel 22 som berör barn på flykt får

en relevans här (UNICEF, 2009).

Det går alltså att se hur vissa artiklar får ett annat fokus eller till och med en annan betydelse genom

utformningen av materialet men antagligen också beroende på hur pedagogen väljer att framföra

detta. I det stora hela får dock barnen en större insikt i deras genom detta arbete samtidigt som de

också får en möjlighet att förstå hur rättigheterna fungerar i praktiken.

30

Avslutande diskussion

Det går att se ett stort samband mellan hur materialet är utformat och läroplanens mål, speciellt i

relation till avsnittet om normer och värden där strävansmålen berör hur barnen ska utveckla

förståelse för alla människors lika värde oberoende av diskrimineringsgrunderna och hur barnen ska

utveckla ansvarstagande, respekt samt en förmåga att ta del av andra människors perspektiv och

situation (Lpfö98, 2016, s.8). UNICEF menade att arbetet med barns mänskliga rättigheter inte

resulterar i ett nytt perspektiv i verksamheten, då detta redan genomsyrar hela verksamhetens arbete

som berör diskrimineringsfrågor, jämställdhet, hållbarhet och normkritik (2016, s.9).

Styrdokumenten och barnkonventionen tillsammans visar en samsyn som lyser igenom i materialets

innehåll. Resultatet blir en stark tilltro till barnet genom detta arbetssätt då barnen ges utrymme för

sina egna reflektioner, tankar och idéer. Det skapar också en tillit till barnet som medborgare då det

tydligt finns en bild av att barnen har rättigheter som medborgare. Genom denna inblick går det att

koppla till det barnsociologiska perspektivet, då vissa övningar formulerar frågor som får barn att

reflektera kring sin egen påverkan på världen och samhället.

Qvarsell framförde att de som arbetar med barn har egna förutfattade meningar kring vad barn

behöver och hur detta ska tas hänsyn till. Hon problematiserar detta genom att förklara att dessa

föreställningar kan motsätta sig barns rätt att uttrycka sig (2003, s.103). Qvarsells problematik går

att ställa i relation till artikel 12 i barnkonventionen:

Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka

dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets

ålder och mognad

(UNICEF, 2009).

Jag vill ifrågasätta artikel 12 då det går att diskutera huruvida barnets åsikter skulle betyda mindre

på grund av åldern på barnet. Ska åldersaspekten ha en betydelse för vad som är viktigt för just barnet

där och då? Går det att likna vid åldersdiskriminering då det blir ett vuxenperspektiv på frågan kring

om barnets åsikt är något av värde? Istället för att utgå från barnets perspektiv angående vad som är

viktigt för barnet. Englundh problematiserade just detta genom att ifrågasätta hur ofta vuxna faktiskt

ger barn utrymme för barnets perspektiv (2009, s.19). Å andra sidan går det att se det som att barnen

har mindre referensramar än vuxna och att de vuxna därmed har ett bredare synsätt när det gäller

vissa saker. Det går att argumentera för innehållet i denna artikel då vårdnadshavare ska kunna

förklara för barnen att vissa åsikter inte är okej på grund av exempelvis diskrimineringsaspekter eller

konsekvenser som kan uppstå.

Pedagogerna har bevisligen en stor roll i hur arbetet med barns mänskliga rättigheter förmedlas men

är också en faktor i hur artiklarna tolkas av barnen. Detta måste belysas då barnens syn på

rättigheterna är beroende av hur pedagogerna väljer att utforma, tolka och förmedla

Barnkonventionen i en låda. Därför är även de vuxnas egna övningar i materialet av stor vikt att

genomföra i arbetslaget för att skapa en gemensam syn på innebörden av barnkonventionens artiklar

men också vilken syn på barn som genomsyrar arbetslaget.

31

Sammanfattning av resultatet utifrån frågeställningarna

Vilka metoder finns för att undervisa barn om deras mänskliga rättigheter?

I och med mitt fokus på Barnkonventionen i en låda så svarar jag på denna fråga utifrån det innehåll

som presenteras i just det materialet. I materialet så har det framgått att övningarna och informationen

framförts till stor del genom reflektion och diskussion tillsammans med barnen. Detta konkretiseras

genom exempelvis boken Alla barns rätt av Pernilla Stalfelt och diverse rekvisita i form av

bildmaterial, dockor, pennor, mm, för att levandegöra och involvera barnen i övningarna.

Hur är dessa metoder tänkta att fungera i praktiken?

Genom reflektion, bild, illustrationer, lekar, diskussioner och andra praktiska övningar så arbetar

pedagogerna med barns mänskliga rättigheter genom nio olika häften som illustrerar artiklar och

innehåll ur barnkonventionen utifrån olika teman. Det första häftet startar pedagogernas arbete

genom att uppmuntra till en rannsakning av dem själva angående sin kunskap om barnkonventionen,

vilken syn de har på barn samt en form av inventering gällande det nuvarande arbetet som sker i

verksamheten med barnkonventionen. De andra häftena innehåller övningar som används i

barngrupp. Dessa övningar är utformade för att uppmuntra till reflektion genom antingen samtal,

läsning eller mer lekfulla övningar. Reflektionen har i syfte att skapa en förståelse för barnens

mänskliga rättigheter hos just barnen.

Vilket lärande och vilka utvecklingsmöjligheter bidrar denna kunskap med?

Genom att medvetandegöra barn om sina mänskliga rättigheter med hjälp av dessa metoder och

material så bidrar detta med olika möjligheter för barnen. Jag har i min studie kommit fram till att

barnen genom att medvetandegöras får hjälpmedel till att be om hjälp och säga ifrån när de vet att de

själva eller någon i deras närhet blir illa behandlade eller kränkta. Barnen får även en bild av sin

yttrandefrihet och vad denna innebär vilket går att ställa i relation till att de ges en större demokratisk

kompetens.

Många av delarna av arbetet hjälper till att uppfylla läroplanens innehåll och strävansmål, vilket ger

pedagogerna nya verktyg att arbeta med läroplanen. Men det stora fokuset ligger på ett förebyggande

arbete mot diskriminering av barns mänskliga rättigheter och reflektioner kring barnets egna och

andras situation. Vad behöver barn för att överleva och må bra?

Stora delar av arbetet med barns mänskliga rättigheter knyts också ihop med ett arbete för att ge barn

inflytande i frågor som berör dem samtidigt som det har i syfte att skapa en känsla av delaktighet.

Inflytandet och känslan av delaktighet förmedlas då genom att exempelvis diskutera vem det är som

bestämmer i olika situationer och hur barnen tycker att vi ska ta hand om vår jord.

Arbetet med barnkonventionen i barngrupp handlar alltså inte om att bara berätta för barn att de har

rättigheter, utan det handlar också om att påvisa hur dessa rättigheter kan se ut rent praktiskt och vad

dessa rättigheter innebär. Genom att arbeta med barnkonventionen framgår det även hur samma

rättigheter kan se olika ut beroende på olika faktorer.

32

På vilka sätt påverkas och förändras innehållet i barnkonventionens artiklar

genom dessa metoder?

Innehållet förändras till stor del beroende på hur pedagogerna väljer att förmedla detta. Innehållet

blir föränderligt beroende på pedagogernas tolkningar, kompletterande material, urval och vilken

barnsyn de har. Bortsett från detta så får artiklarna ändå en viss korrigering då det i barngruppen

handlar om att ge en grundförståelse för de begrepp som barnkonventionen berör, istället för att

ordagrant försöka förklara det som står i barnkonventionens artiklar. Dessutom illustreras olika delar

av barnkonventionen genom att uppmuntra barnen till reflektion, vilket också gör innehållet

föränderligt då det då överlämnas till barnens egna tolkningar och bilder av den information som ges.

I analysen framgår det dock att vissa formuleringar av artiklarna kan vara så pass svårtolkade att det

skapar problem i förmedlandet av innehållet till barnen.

Det är alltså många faktorer som spelar in i huruvida innehållet i barnkonventionens artiklar påverkas

genom metoderna och hur de förmedlas, men det med störst påverkan på detta är just pedagogens

tolkning av materialet.

33

Slutord

Även om förskolans verksamhet i teorin ska ha ett stort fokus på det demokratiska arbetssättet och

att arbeta förebyggande mot diskriminering samt knyta an till styrdokument och formulera

likabehandlingsplaner, så anser jag ändå att det skulle vara en stor tillgång för verksamheten att arbeta

mer med medvetandegörandet av barns mänskliga rättigheter tillsammans med barnen.

Verksamheten bör präglas av en tilltro till barnen men också av att pedagogerna aktivt diskuterar

innehållet i barnkonventionen tillsammans med barnen för att både få barnen att känna att de har

rättigheter i samhället men också för att de ska vara medvetna kring rätt och fel.

I frågan om barn som far illa så får detta ännu större vikt då arbetet med rättigheter tillsammans med

barnen kan få pedagoger att uppmärksamma varningsklockor kring barn som kanske annars hade

hamnat i det dolda. Pedagogerna som väljer att arbeta med detta måste även vara medvetna om hur

deras egna värderingar, synsätt och tolkningar påverkar hur innehållet förändras. Därför är det av

stor vikt att de rannsakar sig själva och arbetar med självreflektion och diverse övningar kring ämnet.

Alternativ till vidare forskning på detta är att undersöka hur barnkonventionen präglar

styrdokumenten vi har idag eller pedagogers arbetssätt men också att studera barnens egna perspektiv

på liknande material i praktiken, genom exempelvis barnintervjuer. Det skulle även vara intressant

att se förändringarna i relation till förskolan eller barns roll i samhället om barnkonventionen blir

lag. Detta återstår att se.

Studien har gett mig nya pedagogiska verktyg i form av kunskap, fysiskt material och nya synsätt att

ta med mig på min väg till yrket som förskollärare. Den har fått mig att inse hur mina egna

värderingar och tolkningar har en inverkan på mitt arbetssätt med barn men också gett mig nya

kunskaper kring barns mänskliga rättigheter och hur dessa kan förmedlas i praktiken.

Barn är kompetenta individer som har förmåga att själva reflektera, uttrycka sig och utöva en

påverkan på sin egen situation men också på samhället. De har möjlighet att utveckla dessa

inneboende förmågor om vi låter dem och ger dem medel till att göra detta.

34

Referenslista:

Barnens rätt i samhället (2014). BRIS tilläggsrapport till FN. Stockholm: Barnens rätt i samhället (BRIS)

Barnens rätt i samhället (2016). Räknas det här som våld? En rapport om våld mot barn utifrån Bris stödjande

kontakter. Stockholm: Barnens rätt i samhället (BRIS)

Barnombudsmannen (2000). Mänskliga rättigheter för barn: Ett informationsmaterial om FN:s konvention om

barnets rättigheter. Stockholm: Gothia AB

Bartley, Kristina (2001). FN:s konvention om barnets rättigheter: Om perspektiv och innehåll med relevans för

skolan. Utbildning och demokrati,10(2), s. 25–37

Bell, Judith & Waters, Stephen (2016). Introduktion till forskningsmetodik. (5., [uppdaterade] uppl.) Lund:

Studentlitteratur

Denk, Thomas (2002). Komparativ metod: förståelse genom jämförelse. Lund: Studentlitteratur

Elvstrand, Helene (2009). Delaktighet i skolans vardagsarbete. Linköping: LiU-Tryck

Englundh, Elizabeth (2009). Barnets bästa i främsta rummet: En pedagogisk utmaning? En guide till

konventionen om barnets rättigheter. Stockholm: Liber AB

Gustafsson, Lars H (2011). Förskolebarnets mänskliga rättigheter. Lund: Studentlitteratur AB

Gren, Jenny (2007). Etik i pedagogiskt vardagsarbete (3:e upplagan). Stockholm: Liber AB

Halldén, Gunilla (2007). Barndomssociologi och möjligheten av ett psykosocialt perspektiv. I Halldén, Gunilla

(red.), Den moderna barndomen och barns vardagsliv (s.25–40). Falun: ScandBook

Hobohm, Susanne (2003). Barnets rätt. Stockholm: Liber AB

Lindgren, Anne-Li & Halldén, Gunilla (2001). Individuella rättigheter; autonomi och beroende – Olika synsätt

på barn i relation till FN:s barnkonvention. Utbildning och demokrati,10(2) s.65–79

Lpfö98 (2016). Läroplan på förskolan. Reviderad 2016. Stockholm: Skolverket

Lundgren, Ulf P. (2014). En utbildning för alla: skolan expanderar. I Lundgren, Ulf P. Säljö, Roger & Liberg,

Caroline (red.), Lärande skola bildning: Grundbok för lärare (s.637–662). Stockholm: Natur & Kultur

Olsson, Åsa (2012). Barns förhållningssätt till regler som uttryck för levda medborgarskap. Karlstads

universitets pedagogiska tidskrift, 8(1), s.101–120

Qvarsell, Birgitta (2003). Barns perspektiv och mänskliga rättigheter: Godhetsmaximering eller

kunskapsbildning?. Pedagogisk forskning i Sverige, 8(1–2), s.101–113

Rapp, Stephan (2014). Skolans lagar och förordningar: det legala ramverket. I Lundgren, Ulf P. Säljö, Roger

& Liberg, Caroline (red.), Lärande skola bildning: Grundbok för lärare (s.637–662). Stockholm: Natur &

Kultur

Socialdepartementet (2010). Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige: Faktablad. Stockholm:

Socialdepartementet

Socialstyrelsen (2016). Utreda barn och unga: Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen.

Falun: Edita Bobergs AB

Socialstyrelsen (2014). Till dig som är skyldig att anmäla oro för barn: Information för dig som är

anmälningsskyldig enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen. Stockholm: Socialstyrelsen

Stalfelt, Pernilla (2009). Alla barns rätt: en bilderbok om Barnkonventionen. Stockholm: Rabén & Sjögren

Sverige (2013). Skollagen (2010:800): med Lagen om införande av skollagen (2010:801). (3., [rev.] uppl.)

Stockholm: Norstedts juridik.

Thelander, Nina (2004). Barnets rättigheter i skolan: omsorg eller rättvisa? I Colnerud, Gunnel & Hägglund,

Solveig (red.), Etiska lärare – moraliska barn: Forskning kring värdefrågor i skolans praktik:

Värdepedagogiska texter II (s.60–75). Linköping: UniTryck

UNICEF Sverige (2009). Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. Stockholm: UNICEF

Sverige

UNICEF Sverige (2014). Barnkonventionen i en låda: inspirationsmaterial för pedagoger i förskolan och

skolan. Stockholm: UNICEF Sverige

UNICEF Sverige (2016). Rättighetsbaserad skola. Stockholm: UNICEF Sverige

Westlund, Kristina (2010). Demokrati i förskolan. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.),

Utbildningsvetenskap för förskolan (s.83–100). Stockholm: Natur & Kultur

35

Bilaga

(https://unicef.se/skolor/bestall-skolmaterial)