BARN OCH UNGA SOM BEGÅR BROTT

Handboken Barn och unga som begår brott är ett komplement till Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2008:30) om handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare.

Syftet med handboken är att ge vägledning till socialtjänsten i att utreda ärenden och planera insatser för barn och unga som be-går brott eller uppvisar ett normbrytande beteende. Syftet är också att stärka ungas rättsäkerhet och få en nationell enhetlighet i hur man handlägger och bedömer behovet av insatser i dessa ärenden.

Handboken bygger i huvudsak på lagstiftning, förarbeten och Socialstyrelsens allmänna råd. Den innehåller även en forsknings-översikt för bedömning av risk- och skyddsfaktorer för norm-brytande beteende hos unga som kan vara till hjälp vid handlägg-ningen.

Boken är i första hand avsedd för chefer och handläggare som arbetar med barn- och ungdomsärenden inom den kommunala socialtjänsten. Den kan även vara av intresse för länsstyrelser, poliser, åklagarmyndigheter, och domstolar, universitet och hög-skolor, brukare och intresseorganisationer.

Barn och unga som begår brott (artikelnr. 2009-101-3) kan beställas frånSocialstyrelsens beställningsservice, 120 88 StockholmFax: 08-779 96 67, e-post: socialstyrelsen@strd.seWebbutik: www.socialstyrelsen.se/publicerat

Publikationen kan också laddas ner från Socialstyrelsens webbplatswww.socialstyrelsen.se

Handbok för socialtjänsten

BA

RN

OC

H U

NG

A S

OM

BEG

ÅR

BR

OT

T – HA

ND

BO

K FÖ

R S

OC

IALTJÄ

NS

TEN

barn-unga_omslag.indd 1 2009-03-30 17:18:30

1

Barn och unga som begår brott

Handbok för socialtjänsten

2

ISBN 978-91-978065-6-5Artikelnr 2009-101-3

Omslag Socialstyrelsen/Iwa WasbergFoto MattonSättning Edita Västra Aros ABTryck Edita Västra Aros AB, Västerås, mars 2009

3

Förord

Den 1 januari 2007 och den 1 januari 2008 trädde nya regler i kraft som gäller barn och unga som begår brott eller som uppvisar ett normbrytande beteende. Med anledning av detta gav Socialstyrelsen december 2008 ut allmänna råd (SOSFS 2008:30) om handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare. Denna handbok är ett komplement till dessa råd. Syftet med handboken är att ge vägledning till socialtjänsten i att utreda ärenden och planera insatser för ungdomar som begått brott eller uppvisar ett normbrytande beteende. Syftet är också att stärka ungas rättsäkerhet och att få en nationell enhetlighet i hur man handlägger och bedömer be-hovet av insatser i dessa ärenden.

Att utreda barn och unga som visar tecken på ett normbrytande beteen-de skiljer sig i princip inte från att utreda barn som far illa. I båda typerna av ärenden är följande föreskrifter och allmänna råd samt handböcker från Socialstyrelsen tillämpliga:

• SOSFS2006:5omdokumentationvidhandläggningavärendenoch genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS• den kompletterande handboken Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten• SOSFS2006:12omhandläggningochdokumentationavärendensom rör barn och unga • den kompletterande handboken Barn och unga inom socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser• SOSFS1997:15omtillämpningenavlagen(1990:52)medsärskilda bestämmelser om vård av unga • SOSFS2006:11 om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS • SOSFS 2006:14 om personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga.

Denna handbok sammanställer lagstiftning och förarbeten inom området ungalagöverträdare.Härredovisaskortfattatvilkainsatsersomkanvaraaktuellaförungdomarmedbrottsligtbeteende.Insatsensärskiltkvalifi-cerad kontaktperson beskrivs dock mer utförligt, eftersom denna insats delvis är ny sedan den 1 januari 2007. Handläggare på Socialstyrelsen har varit Gunnel Hedman Wallin,

numera på länsstyrelsen i Stockholms län och Suzanne Julin på Social-

4

tjänstavdelningens individ- och familjeenhet. På uppdrag av Socialstyrel-senharfil.dr.Anna-KarinAndershedochdocentHenrikAndershedsam-manställt en översikt av aktuell forskning av risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende. Författarna är universitetslektorer i psykologi vid Centrum för kriminalpsykologisk forskning, Örebro universitet. Sam-manställningenhargranskatsavdocentKnutSundellochprofessorBoVinnerljung.Forskningsöversiktenfinnssombilaga1idennahandbok.

Under arbetet har synpunkter hämtats in bl.a. från representanter för socialnämnder, länsstyrelser, Sveriges Kommuner och Landsting samtmedlingsverksamheter.

Lars-ErikHolm

Åsa Börjesson

5

Innehåll

Förord ������������������������������������������������������������������������������������� 3Förkortningar ����������������������������������������������������������������������� 14Inledning �������������������������������������������������������������������������������� 15

1� Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott ��������������������������������������������������������������������� 17Socialnämndens ansvar ������������������������������������������������������������������������� 17

Socialtjänsten och de rättsvårdande myndigheterna har olika roller ����������������������������������������������������������������������������������������������������� 18

Socialnämnden verkställer domstols beslut ��������������������������������� 19

Socialnämndens ansvar för unga brottsoffer ������������������������������������� 19

Grundläggande principer inom påföljdssystemet för unga lagöverträdare ������������������������������������������������������������������������������������������ 21

Viktiga reformer �������������������������������������������������������������������������������� 21

Centrala tankegångar������������������������������������������������������������������������� 23

Principen om barnets bästa ������������������������������������������������������������������ 24

Barnets rätt till delaktighet och inflytande ����������������������������������������� 25

2� Samverkan ����������������������������������������������������������������������� 27Vikten av att samverka ��������������������������������������������������������������������������� 27

Socialnämndens ansvar för samverkan ������������������������������������������ 28

Samverkan mellan socialtjänst, polis och åklagare ���������������������� 28

Samverkan kring enskilda ungdomar ��������������������������������������������� 30

Socialtjänstens möjligheter att lämna ut uppgifter till polis och åklagare ����������������������������������������������������������������������������������������������� 30

3� Utredning, analys och bedömning ������������������������������ 32Att inleda en utredning av unga som begår eller misstänks begå brott ����������������������������������������������������������������������������������������������������������� 33

Personalens kompetens �������������������������������������������������������������������� 34

Riskbedömningsinstrument �������������������������������������������������������������� 34

6

Innehåll

Att utreda unga enligt BBIC �������������������������������������������������������������������� 36

Kunskapsbasen i BBIC illustreras av en triangel ��������������������������� 36

Att identifiera risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende hos unga������������������������������������������������������������������������������������ 36

Utredningen ���������������������������������������������������������������������������������������������� 38

Att planera utredningen ��������������������������������������������������������������������� 38

Den unges behov ��������������������������������������������������������������������������������� 38

Föräldrarnas förmåga ������������������������������������������������������������������������ 45

Familj och miljö ����������������������������������������������������������������������������������� 50

Analys och bedömning ��������������������������������������������������������������������������� 54

Analys av den unges risk för normbrytande beteende ��������������� 54

Bedömning av behov av insatser ������������������������������������������������������ 56

4� Barn under 15 år som misstänks ha begått brott �� 58Utredningar med stöd av 31 § LUL ������������������������������������������������������ 58

Kvarhållande av den som inte har fyllt 15 år �������������������������������������� 62

Rätten att använda tvångsmedel ������������������������������������������������������������ 62

5� Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott �������������������������������������������������������������������� 63Unga 15–17 år ������������������������������������������������������������������������������������������� 63

Skyndsam handläggning ���������������������������������������������������������������������� 63

Polisen skyldighet att underrätta socialnämnden������������������������� 64

Socialnämndens närvaro vid polisförhör ��������������������������������������� 64

Polisens skyldighet att underrätta vårdnadshavare ���������������������� 65

Rättens skyldighet att underrätta vårdnadshavare ���������������������� 65

Socialnämndens medverkan vid rättegång ������������������������������������� 65

Huvudförhandling och dom �������������������������������������������������������������� 66

Unga 18–20 år ������������������������������������������������������������������������������������������� 66

Häktning av unga ��������������������������������������������������������������������������������������� 67

Synnerliga skäl för häktning ������������������������������������������������������������� 68

Omedelbart omhändertagande och häktning ������������������������������� 68

7

6� Yttrande till åklagare eller domstol ��������������������������� 70Åklagarens begäran om yttrande ����������������������������������������������������������������� 70

Vad ska yttrandet användas till? ������������������������������������������������������������� 70

Tidsramar ��������������������������������������������������������������������������������������������������� 71

Socialnämndens utredningsskyldighet ������������������������������������������������� 72

Barns och ungas rätt till information ��������������������������������������� 72

Den skriftliga sammanställningen ��������������������������������������������� 73

Checklista ��������������������������������������������������������������������������������������������������� 73

Kommunicering av yttrande ����������������������������������������������������� 76

Åklagarens begäran om upplysningar �������������������������������������������������� 76

Domstols begäran om yttrande ����������������������������������������������������������� 76

Kriminalvårdens begäran om upplysningar i samband med personutredning ������������������������������������������������������������������������������������������ 77

Förutsättningar för att rätten ska döma till ungdomsvård ������������� 77

Förutsättningar för att rätten ska döma till ungdomstjänst ������������ 78

Den unges vilja till medling ��������������������������������������������������������������������� 78

Vissa sekretessfrågor ������������������������������������������������������������������������������� 79

7� Åtalsunderlåtelse enligt LUL ������������������������������������� 81Förutsättningar för åtalsunderlåtelse ����������������������������������������������� 81

Särskilt om medlingens betydelse för åtalsunderlåtelse �������������� 82

Yttrande och upplysningar från socialnämnden ��������������������������� 83

Underrättelse om beslut om åtalsunderlåtelse ����������������������������� 83

Skötsamhetskrav och återkallelse av beslut

om åtalsunderlåtelse ���������������������������������������������������������������������������� 84

8� Ungdomsvård ����������������������������������������������������������������� 85Ungdomsvård som påföljd ������������������������������������������������������������������ 85

Vad avses med ett särskilt behov av vård eller annan

åtgärd? ��������������������������������������������������������������������������������������������� 86

Att bedöma särskilt behov av vård ������������������������������������������� 87

Ungdomsvård med ungdomskontrakt �������������������������������������������������� 88

Innehållet i ett ungdomskontrakt ��������������������������������������������� 88

8

Rättens föreskrift �������������������������������������������������������������������������� 89

Ungdomsvård med vårdplan ������������������������������������������������������������� 90

Innehållet i en vårdplan ������������������������������������������������������������ 90

Domstolens beslut ��������������������������������������������������������������������� 90

Genomförandeplan och behandlingsplan ��������������������������������������� 90

Ungdomsvård och LSS ����������������������������������������������������������������������� 91

Ansvarig kommun �������������������������������������������������������������������������������� 91

Genomförandet ����������������������������������������������������������������������������������� 93

Förutsättningar för att ungdomsvården ska upphöra �������� 93

Den unge missköter ungdomsvården ������������������������������������ 94

När förutsättningarna för att verkställa ungdomsvården brister ���������������������������������������������������������������������������������������������������� 95

9� Ungdomstjänst ��������������������������������������������������������������� 97Ungdomstjänst som påföljd ��������������������������������������������������������������� 97

Att verkställa ungdomstjänst ������������������������������������������������������������� 98

Handläggning av ungdomstjänst �������������������������������������������������������������

Ansvarig kommun����������������������������������������������������������������������� 98

Dokumentation��������������������������������������������������������������������������� 99

Tidsramar för verkställighet ����������������������������������������������������� 99

Att bedöma den unges lämplighet för ungdomstjänst ��������������� 100

I vilka fall kan ungdomstjänst vara olämpligt� ���������������������� 100

Ungdomstjänstens innehåll ��������������������������������������������������������������� 101

Introduktions- eller informationsmöte ������������������������������� 101

Arbetsplanen ����������������������������������������������������������������������������� 102

Annan särskilt anordnad verksamhet ���������������������������������� 106

Kontroll av att arbetsplanen följs ������������������������������������������ 107

Ett uppföljande samtal ������������������������������������������������������������� 108

Försäkringar ������������������������������������������������������������������������������� 109

När förutsättningarna för att verkställa ungdomstjänsten brister ��������������������������������������������������������� 109

9

10� Särskilt kvalificerad kontaktperson ����������������������� 111Syfte och innehåll ���������������������������������������������������������������������������� 112

Syfte�������������������������������������������������������������������������������������������� 112

Innehåll �������������������������������������������������������������������������������������� 112

Särskilt kvalificerad kontaktperson enligt socialtjänstlagen ��� 113

Åldersgränser ��������������������������������������������������������������������������� 113

Genomförandeplan ����������������������������������������������������������������� 113

Särskilt kvalificerad kontaktperson enligt LVU ������������������������ 114

Åldersgränser ��������������������������������������������������������������������������� 114

Behandlingsplan ������������������������������������������������������������������������ 115

Handläggning och dokumentation ����������������������������������������������� 115

Den särskilt kvalificerade kontaktpersonen – kompetens och rekrytering ���������������������������������������������������������������������������������������� 116

Kompetens �������������������������������������������������������������������������������� 116

Rekrytering ������������������������������������������������������������������������������� 116

Handledning och fortbildning ����������������������������������������������� 117

Sekretess ����������������������������������������������������������������������������������� 118

Uppdraget ��������������������������������������������������������������������������������� 118

Ett uppföljande samtal ������������������������������������������������������������ 118

11� Socialnämndens underrättelse- skyldighet till

åklagarmyndigheten �������������������������������������������������� 119Den unges misskötsamhet ���������������������������������������������������� 120

Andra hinder för verkställighet ������������������������������������������ 121

Varning eller undanröjande av påföljd �����������������������������������������������

Åklagarens möjlighet att meddela varning ����������������������� 121

Rättens prövning av undanröjande av påföljd ������������������� 122

Ny påföljd ��������������������������������������������������������������������������������� 123

12� Medling med anledning av brott ����������������������������� 125Medlingslagen ����������������������������������������������������������������������������������� 125

Vad är medling? �������������������������������������������������������������������������������� 126

10

Förutsättningar för medling ��������������������������������������������������� 127

Åldersgränser ���������������������������������������������������������������������������� 128

Medlingens ställning i rättsprocessen ������������������������������������������� 129

När ska medling genomföras? ����������������������������������������������� 129

Är alla brott lämpliga för medling? ������������������������������������������������ 130

Vem initierar medling?���������������������������������������������������������������������� 132

Hur organiseras medling? ���������������������������������������������������������������� 133

Medlingsmötet �������������������������������������������������������������������������� 133

Kontakt med brottsoffret ������������������������������������������������������� 135

Medling i ungdomskontrakt ��������������������������������������������������� 135

Medling i ungdomstjänst ��������������������������������������������������������� 135

Medlarens kompetens ���������������������������������������������������������������������� 136

Tjänstemanna- eller lekmannamedlare �������������������������������� 136

Ansvar för rekrytering av medlare och deras kompetens ��������������������������������������������������������������������������������� 137

Avtal ����������������������������������������������������������������������������������������������������� 137

Vårdnadshavarnas medverkan vid avtalsskrivning ������������� 138

Medlingsavtalets rättsverkningar ������������������������������������������� 138

Förvaring av avtalen ����������������������������������������������������������������� 139

Underrättelse till åklagare ������������������������������������������������������ 139

Sekretess ��������������������������������������������������������������������������������������������� 139

Utbyte av information mellan socialnämnd och medlingsverksamhet ��������������������������������������������������������������� 140

Anmälningsskyldighet �������������������������������������������������������������� 140

Dokumentation, diarieföring, gallring och arkivering ����������������� 140

Dokumentation������������������������������������������������������������������������� 140

Att registrera handlingar �������������������������������������������������������� 141

Gallring och arkivering ����������������������������������������������������������� 141

13� Sluten ungdomsvård ������������������������������������������������� 143Socialnämndens ansvar ��������������������������������������������������������������������� 143

11

Skillnader mellan vård med stöd av LVU och sluten

ungdomsvård ����������������������������������������������������������������������������� 144

Samarbetet mellan socialtjänsten och SiS ����������������������������������� 145

Inför verkställigheten �������������������������������������������������������������� 145

Under verkställigheten ������������������������������������������������������������ 146

Inför frigivning ��������������������������������������������������������������������������� 146

LVU-vård efter avslutad verkställighet ��������������������������������� 147

Sluten ungdomsvård när LVU-vård pågår ��������������������������� 148

Sekretess ������������������������������������������������������������������������������������ 148

Ansvarig kommun��������������������������������������������������������������������� 150

14� Böter, skadestånd, gallring ur misstanke- och belastningsregistret m� m� ���������������������������������������� 151

Rättsprocessen för unga lagöverträdare ������������������������������������ 151

En samlad reglering av påföljder för unga ��������������������������� 151

Val av påföljd för unga lagöverträdare ��������������������������������� 151

Böter ������������������������������������������������������������������������������������������� 152

Skadestånd �������������������������������������������������������������������������������� 153

Avgift till brottsofferfonden ��������������������������������������������������� 153

Misstankeregistret �������������������������������������������������������������������� 153

Belastningsregistret ������������������������������������������������������������������ 154

Referenser �������������������������������������������������������������������������� 156Skrifter i serien Statens offentliga utredningar (SOU) och Departementsserien (Ds) ��������������������������������������������������������������������� 156

Propositioner ������������������������������������������������������������������������������������������� 156

Socialstyrelsens författningssamling ���������������������������������������������������� 156

Socialstyrelsens handböcker ��������������������������������������������������������������� 157

Övriga publikationer från Socialstyrelsen������������������������������������������ 157

Övrig litteratur ���������������������������������������������������������������������������������������� 158

Web-adresser ������������������������������������������������������������������������������������������ 160

12

Bilaga 1

Bedömning av risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende hos unga: Hur kan vi använda teori och forskning i praktiken? ����������������� 161I� Allmänt om normbrytande beteende ���������������������������������������������� 161

Risk för framtida problem ��������������������������������������������������������������� 162

Varför utvecklar vissa unga personer normbrytande beteende? �������������������������������������������������������������������������������������������� 163

Arv och miljö ������������������������������������������������������������������������������������� 165

Utvecklingsmässiga förändringar i beteenden ���������������������������� 166

II� Om risk- och skyddsfaktorer �������������������������������������������������������� 167

Vad är en riskfaktor? ������������������������������������������������������������������������ 167

Vad är en skyddsfaktor? ������������������������������������������������������������������� 167

Olika kategorier av faktorer ����������������������������������������������������������� 167

Dubbelriktade inflytanden ��������������������������������������������������������������� 169

Faktorers olika tyngd under en människas utveckling �������������� 169

Ju fler riskfaktorer desto högre risk ��������������������������������������������� 169

Riskfaktorer på olika nivåer ������������������������������������������������������������ 170

Specifika riskfaktorer i kombination med varandra ������������������ 170

En riskfaktor kan innebära risk för andra riskfaktorer ������������� 170

Risk för återfall ���������������������������������������������������������������������������������� 171

Olika typer av risk- och skyddsfaktorer �������������������������������������� 171

Hur använda evidensbaserad kunskap om risk- och skyddsfaktorer i en bedömning? ���������������������������������������������������� 172

Bedömning av risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende hos unga ���������������������������������������������������������������������������� 174

Vikten av struktur i bedömningsarbetet �������������������������������������� 174

III� Risk- och skyddsfaktorer i praktiken ������������������������������������������� 174

Riskfaktorer hos den unge av mer direkt och föränderlig karaktär ����������������������������������������������������������������������������������������������� 175

13

Riskfaktorer i familjen av mer direkt och föränderlig karaktär ����������������������������������������������������������������������������������������������� 182

Skyddsfaktorer hos den unge av mer direkt och föränderlig karaktär ����������������������������������������������������������������������������������������������� 185

Skyddsfaktorer i familjen av mer direkt och föränderlig karaktär ����������������������������������������������������������������������������������������������� 187

Bedömningens roll för val av insatser ����������������������������������������� 193

Sammanfattning och konklusioner ������������������������������������������������ 195

Referenser ���������������������������������������������������������������������������������������������� 197

Bilaga 2 SOSFS 2006:5 ����������������������������������������������������� 202

Bilaga 3 SOSFS 2006:12 ��������������������������������������������������� 212

Bilaga 4 SOSFS 2008:30 ��������������������������������������������������� 221

Sökordsförteckning ���������������������������������������������������������� 227

14

Förkortningar

ADAD Adolescent Drug Abuse DiagnosisAFS Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om minderårigaBrB Brottsbalken (1962:700)Brå Brottsförebyggande rådetBUP Psykiatrisk barn- och ungdomsvårdFB Föräldrabalken(1949:381)FL Förvaltningslagen (1986:223)FuK Förundersökningskungörelsen(1947:948)HSL Hälso-ochsjukvårdslagen(1982:763)IMS Institutet för utveckling av metoder i socialt arbeteJO JustitieombudsmannenJO+årtal Justitieombudsmannens verksamhetsberättelseLUL Lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdareKVFS KriminalvårdensförfattningssamlingLSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindradeLSU Lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvårdLVU Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av ungaLVM Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fallLYHS Lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens områdePolisL Polislagen(1984:387)RPSFS Rikspolisstyrelsens författningssamlingRB Rättegångsbalken(1942:740)RÅ RiksåklagarenRåR Riksåklagarens riktlinjerSekrL Sekretesslagen (1980:100)SiS Statens institutionsstyrelseSKL SverigesKommunerochLandstingSkoL Skollagen (1985:1100)SoL Socialtjänstlagen(2001:453)SoF Socialtjänstförordningen (2001:937)SOSFS Socialstyrelsens författningssamlingSOU Statens offentliga utredningar

15

Inledning

Ungdomsbrottsligheten är ett återkommande tema i samhällsdebatten.1 Intresset för frågan kan förklaras av att ungas brottslighet ses som en viktig markör för samhällsutvecklingen. En ökad ungdomsbrottslighet skulle kunna ses som ett tecken på framtida sociala problem såväl för ungdomarna själva som för samhället i stort.

Medier framhåller ofta att ungdomsbrottsligheten ökar. Den krimino-logiska forskningen visar dock på en annan bild. Ungdomsbrottsligheten verkar ha minskat sedan mitten av 1990-talet, främst beroende på att allt färre unga deltar i stöld- och skadegörelsebrott. Däremot verkar ungas deltagande i våldsbrott inte ha förändrats nämnvärt. Antalet ungdomar somuppgerattdebegåttbrottharinteökat.Detfinnssnararetendensertillattungataravståndfrånbrottsligtbeteende.Alltflerniondeklassareuppger t.ex. i självrapportstudier att de inte har begått några brott under det senaste året.2

Enligt ungdomars självrapporterade brottslighet3 under perioden 1995–2005 har hälften av Sveriges ungdomar begått stöldbrott det se-naste året. En tredjedel uppger att de begått skadegörelsebrott och nära en femtedel att de utfört någon form av våldshandling.4 De vanligaste stöldbrottenbegåsiskolorelleriaffärer.Pojkarochflickorbegårsammatyper av brott. Däremot svarar pojkarna för en större andel av de grövre brotten, våldsbrott och grövre stöldbrott.5

Ungdomar är den mest brottsaktiva gruppen i samhället. Pojkar är mer brottsaktivaänflickor.Majoritetenavdeungdomarsombegårbrotthargjort det vid något enstaka tillfälle, medan en mindre andel har begått mångabrott,fleränsju,underdesenastetolvmånaderna.6

Ungdomsåren, framför allt 15–17 årsåldern, innebär en tydlig topp i brottsaktivitet. Det är då som den största andelen i en årskull begår brott. Deflestaungdomarsombegårbrottgördetunderenbegränsadtid.7 Det finnsdockenförhållandevislitengruppsomtidigtbörjarbegåbrottochsom fortsätter med detta genom ungdomsåren och in i vuxen ålder.8

1 Denna inledning bygger på Brå:s rapport 2008:33, om inget annat anges2 Socialstyrelsen (2006) Social rapport3 Nationella skolundersökningar för elever i årskurs 9 som genomförts vartannat år sedan 1995, först

avKriminologiskainstitutionenvidStockholmsuniversitetochsedanavBRÅ.4 Brå rapport 2007:30 5 Brå rapport 2006:7 6 Brå rapport 2006:7 7 Socialstyrelsen (2006) Social rapport 8 Brå rapport 2006:7, Brå rapport 2000:3

16

Inledning

Detfinnsingetentydigtsvarpåvarförvissaungdomarbegårbrottochvarför vissa av dem utvecklar en kriminell livsstil. Däremot vet man uti-frånforskningalltmeromattdetfinnsettantalriskfaktorersomindikerarökad risk för brottslighet och normbrytande beteende, på kort och lång sikt. Lite förenklat kan man säga att det handlar om individens egna egen-skaper, samt på faktorer i familjen och miljön.

När någon börjar bete sig normbrytande redan under barndomsåren är risken relativt stor att beteendet fortsätter. Men även om risken för problem i vuxen ålder är mindre vid ungdomsdebuterande än vid barn-domsdebuterande normbrytande beteende så uppvisar de med normbry-tande beteende, t.ex. brottslighet med start i ungdomsåren mer problem än andra.9

Det är emellertid inte bara de individuella riskfaktorerna som visat sig ha betydelse för brottsligt beteende utan även s.k. livsstilsfaktorer spelar in.10 Med livsstilsfaktorer avses t.ex. umgänge med brottsliga kamrater eller hög alkoholkonsumtion. Ungdomar med en mer riskfylld livsstil lö-per också en ökad risk för att begå brott om de även bär på en hög indivi-duell risk. Ungdomar med låg individuell risk är mer ”skyddade” mot en riskfylld livsstil, dvs. de kan i större utsträckning ha denna typ av livsstil utan att påverkas av den.

I debatten om ungdomsbrottslighet uppmärksammas inte sällan att det finnsenöverrepresentationavgärningspersonermedutländskbakgrund.Mindre uppmärksammat är att motsvarande gäller utsatthet för speciellt våldsbrott som alltså är större bland ungdomar med utländsk bakgrund. Det är dock viktigt att påpeka att överrepresentationen inte innebär att det ärungdomarmedutländskbakgrund somstår förflertalet avung-domsbrottenellerattdetöverlagskullefinnastydligakulturellamönsteribrottstyperavseendeetnicitet.Denöverrepresentationsomfinnskansesmot bakgrund av att barn och unga med utländsk bakgrund växer upp un-der relativt sett mer ogynnsamma ekonomiska och sociala förhållanden. Familjer med utländsk bakgrund har t.ex. oftare ekonomiska problem, lägre utbildningsnivå och svag arbetsmarknadsanknytning. De bor ofta i de mest problembelastade områdena. Dessutom visar en växande forsk-ning på att en del av överrepresentationen beror på en diskriminerande myndighetsutövning från polis och rättsväsende.11

En viktig uppgift för socialtjänsten, men även för andra aktörer som ar-betar med barn och unga är att tidigt uppmärksamma barn och ungdomar med riskbeteenden. Ju tidigare en negativ utveckling kan stävjas, desto mindre är risken för att allvarliga problem får fäste och utvecklas.9Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga110 Brå rapport 2006:711 Brå:rapport 2008:33

17

1� Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott

Socialnämndens ansvar Kommunenhardetytterstaansvaretförattdesomvistas ikommunenfår det stöd och hjälp som de behöver (2 kap. 2 § SoL). Socialnämnden ska bl.a. verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden och ska med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken på en ogynnsam utveckling. Nämnden ska också i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de behöver (5 kap. 1 § SoL). Nämnden har alltså ett ansvar för att uppmärk-samma dessa barn och ungdomar och vid behov motivera dem och deras föräldrar att ta emot erbjudna insatser. Bestämmelsen syftar till att lyfta fram socialtjänstens ansvar för barn och ungdomar, framförallt för ungdo-mar med missbruksproblem och för unga lagöverträdare. Syftet är också att motverka tendenser till att ungdomar i ökande utsträckning döms till påföljder inom kriminalvården.12 Gruppenbarnochungdomarsomsocialnämndenharettsärskiltansvar

för omfattar unga upp till 20-årsåldern.13 Socialnämnden har det över-gripande samhälleliga ansvaret för de ungas sociala situation. Därmed ansvarar nämnden, så långt det är möjligt, för vården av unga som begår brott.14 Med vård menas såväl vård i öppna former som heldygnsvård.

En viktig uppgift för socialnämnden i detta sammanhang är också att stödja föräldrar i att sätta adekvata gränser för sina ungdomar vilket följer av bestämmelsen i 5 kap. 1 § SoL.

Med brottslig verksamhet avses i LVU inte rena bagatellförseelser och inte heller enstaka andra brott som inte är av allvarlig art. Det är först om brottsligheten ger uttryck för en sådan bristande anpassning till samhälls-livet att det kan anses föreligga ett vård- och behandlingsbehov, som LVU kan bli aktuell att tillämpa.15

Med socialt nedbrytande beteende avses bl.a. att den unge begått ett eller ett par allvarliga brott utan att det kan anses som brottslig verksam-

12Prop.1984/85:171s.1,1996/97:126:124s.10113Prop.1979/80:1DelAs.25414Prop.2005/06:165s.4315 Prop. 1979/80:1 Del A s. 583

18

1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott

het.16 I båda fallen anses beteenden kunna innebära en påtaglig risk för att den unges hälsa och utveckling skadas (3 § LVU).

I denna handbok används benämningen normbrytande beteende för beteenden som på olika sätt innebär att regler eller normer överträds. Normbrytande beteende kan innebära allt från att skolka, snatta och stjäla till grövre förseelser. I allt väsentligt handlar det alltså om beteenden som också kan anses vara kriminella.17

Socialtjänsten och de rättsvårdande myndigheterna har olika rollerSamhället har dubbla uppgifter när det gäller ungdomar som begår brott. Samhället ska både förhindra och reagera på brotten. Medan socialnämn-dens insatser utgår från den unges behov av skydd och stöd, ska de rätts-vårdande myndigheternas insatser markera att samhället tar avstånd från den brottsliga verksamheten, själva brottet. Det bör understrykas att soci-altjänsten och de rättsvårdande myndigheterna har ett gemensamt intresse av att förhindra och motverka brott.18

Att olika myndigheter har ansvar för påföljdssystemet för unga lag-överträdare förutsätter en väl fungerande samverkan dem emellan. Ett bra samarbete dem emellan kan leda till att det blir tydligt för den unge att in-satser inom socialtjänsten och rättsväsendet ingår i en integrerad helhet.

Långt ifrån alla barn och ungdomar som misstänks för, eller har begått brott, har behov av insatser från socialnämndens sida för att inte fortsätta begå eller återfalla i brott. Nämndens uppgift är dock att så långt som detärmöjligtidentifieradepojkarellerflickorsomriskerarattutvecklasogynnsamt på grund av brottslig verksamhet. Ungdomar som begår brott, i synnerhet upprepade brott, löper en risk att utvecklas ogynnsamt. Det finns idag relativt storkunskapomvilka risk-och skyddsfaktorer somhar samband med att barn och unga utvecklar ett normbrytande beteende, vilket bl.a. kan ta sig uttryck i att de begår brott.19

Det är socialtjänsten som bäst anses kunna ge unga och deras vårdnads-havare det stöd och den hjälp som de behöver för att den unge inte ska utveckla en allvarlig problematik eller kriminell karriär.20 Påföljdssyste-met för unga lagöverträdare bygger därför på principen att barn och unga som gjort sig skyldiga till brott i första hand ska få insatser inom social-tjänsten. Ambitionen är att ungdomarna så långt det är möjligt ska hållas

16 Prop. 1989/90:28 s. 6717Andershed,H.ochA-K.bilaga118Prop.2005/06:165s.4319Andershed,H.ochA-K.bilaga120Prop.2005/06:165s.43

19

1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott

utanför kriminalvården och frihetsberövande insatser.21 Samtidigt har de straffrättsliga kraven på socialtjänstens insatser ökat under 1990-talet och socialnämnden har alltmer fått till uppgift att verkställa domstols beslut.

När det gäller barn och unga som inte fyllt 15 år och som begår brott vilar hela ansvaret för att vidta åtgärder på socialtjänsten. För unga mel-lan 15 och 20 delas detta ansvar mellan socialtjänsten, polis, åklagare och domstol samt i allvarligare fall på kriminalvården.

Socialtjänsten har dock en skyldighet att uppmärksamma och tillgo-dose de ungas individuella vård- och behandlingsbehov utifrån principen om barnets bästa. Detta gäller oavsett vilka ingripanden från polis, åkla-gare eller domstolens sida som kan vara aktuella.

Socialnämnden verkställer domstols beslutSocialnämnden har successivt fått rollen som verkställande myndighet av domstols beslut. Det ställer nämnden i många komplexa situationer på grundavdessspecifikarollidensamverkanmedandramyndighetersomärnödvändigidessafall.Detkanfinnasenriskförattsocialnämndenre-ducerar och renodlar sin roll till en verkställande del av rättssystemet, vil-ket inte är lagstiftarens mening. Socialtjänstlagen, med sitt både allmänna ochspecifikaansvarförbarnochunga,måstepräglasocialnämndensin-satser i alla dess delar och även inom det område där domstols beslut verkställs. Socialnämnden måste vara klar över sin roll i detta avseende.

Socialnämndens ansvar för unga brottsofferSocialnämnden har även ett ansvar för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp (5 kap. 11 § SoL). Omgivningens stöd och inställning är av stor betydelse för hur barn och unga hanterar att bli utsatta för brott. Forskning visar att ett bra bemötande, stöd och adekvat information betyder mycket för såväl återhämtningen som för brottsutredningen och för brottsoffrets fortsatta medverkan i rättsproces-sen. Även medling kan ge positiva effekter för brottsoffer.22

Unga som har blivit utsatta för skrämmande eller traumatiska händel-ser behöver få ett bra bemötande och ett kompetent stöd så att de kan gå vidare i sina liv på ett konstruktivt sätt. Detta är en angelägen uppgift för alla vuxna som möter dessa unga människor. Särskilda stödcentra förungabrottsoffer,somutvecklatsiflerakommunerilandet,ärettsättför kommunerna att uppfylla sitt ansvar och erbjuda unga brottsoffer ett

21Prop.2005/06:165s.4322 Socialstyrelsen (2005) Socialtjänstens stöd till unga brottsoffer

20

1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott

kompetent stöd (jfr. 3 kap. 1 § SoL).Gränsenmellanvemsomärbrottsofferochvemsomärgärningsman

är många gånger subtil. Barn och unga som begår brott har t.ex. själva ofta varit utsatta för brott. Ungdomar är den åldersgrupp som är klart mest utsatt för stöld och våldsbrott.23 En stor del av det våld som ungdomar utsätts för inträffar i skolan eller på skolgården samt under fritiden t.ex. på gatan, på en fritidsgård eller på disco. Vanligtvis är gärningsmännen jämnåriga. Generellt sett utsätts pojkar oftare för någon form av stöldbrott än

flickor.Pojkarutsätts ävenoftareänflickor för såvälgrövre som lind-rigarevåldshandlingar.Däremotutsättspojkarochflickoriungefärlikastor utsträckning för hot som innebär att de känner sig rädda. Risken att utsättas för brott är vidare större bland dem som uppger att de själva har begått brott.24

Brott mot unga tas inte alltid på allvar, varken av andra ungdomar eller av deras omgivning. Ungdomar som till stora delar vistas i miljöer där våld, hot och trakasserier förekommer tenderar ibland att betrakta detta som något ”normalt” som man måste försöka hantera.25

Konsekvensernaavattbliutsattförettbrottkanvarasärskiltallvarligaför unga och sätta djupa spår hos den som drabbas. En direkt följd av att bli utsatt för brott är vanligtvis en traumatisk kris, en psykisk stressupp-levelse, som är känslomässigt överväldigande och kan ta sig både fysiska och psykiska uttryck.26 Oro för att bli utsatt för brott igen och rädslan att träffa gärningsmannen kan få stor inverkan på ungdomars liv. Denna rädsla kan vara påtaglig lång tid efter brottet. Den utsatte kan få reaktioner i form av ångest, depression och andra psykiska problem. I vissa fall kan detta leda till posttraumatiskt stressyndrom. Ungdomstiden är ett känsligt skede i livet och att då bli utsatt för brott kan innebära extra svårigheter. För en ung person kan känslor av maktlöshet och rädsla bli övermäktiga attbära.Detfinnsävenenriskförattdenutsattetartilldrogerellerhan-terar känslorna på andra destruktiva sätt. Det är t.ex. inte ovanligt att ung-domar riktar sin ilska mot sig själv eller agerar ut hat- och hämndkänslor genom att utsätta andra för våld och själva blir gärningsmän.27

För mer information hänvisas till www.brottsrummet.se eller www.brottsofferportalen.se

23 Socialstyrelsen (2006) Social rapport 24 Brå rapport 2006:7 25 Socialstyrelsen (2005) Socialtjänstens stöd till unga brottsoffer 26 Socialstyrelsen (2005) Socialtjänstens stöd till unga brottsoffer 27 Socialstyrelsen (2005) Stödcentra för unga brottsoffer

21

1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott

Grundläggande principer inom påföljdssystemet för unga lagöverträdarePåföljdssystemet för unga lagöverträdare präglas av synsättet att unga lagöverträdare ska särbehandlas straffrättsligt och så långt det är möjligt hållas utanför kriminalvården. För handläggningen av ungdomsmål gäl-ler därför speciella bestämmelser redan från det att en anmälan om ett misstänkt brott görs till polisen. Förhör med någon som är under 18 år bör t.ex. hållas av en person med särskild kompetens för uppgiften (8 § FuK).Polis,åklagareochdomstolskaagerasnabbtvilketförutsätterettnära samarbete mellan de berörda myndigheterna. Både den unges vård-nadshavare och företrädare för socialtjänsten förutsätts medverka.

I LUL regleras hur polis, åklagare och domstol ska handlägga mål och ärenden om brott där den misstänkte inte har fyllt 21 år. I övrigt gäller rättegångsbalkens regler.

De särskilda reglerna för unga lagöverträdare har funnits under hela 1900-talet och bygger på tanken att barn och ungdomar inte har de kun-skaper om samhällets normer som vuxna förutsätts ha. Barn och unga som begår brott är ofta socialt utsatta och har själva varit utsatta för brott och har ett särskilt behov av stöd och hjälp.

Viktiga reformer Sedan 1960-talet har påföljdssystemet för unga som begår brott varit före-målförettflertalreformer.Etttemaireformernaärattsamhälletmåstereagera kraftfullt och tydligt mot ungdomsbrottsligheten. Rättsväsendet ska handlägga ungdomsmål skyndsamt så att tiden mellan brott och reak-tion blir så kort som möjligt. Ett annat centralt tema är att påföljdssyste-met för unga lagöverträdare ska bli mer likt det som gäller för vuxna.28

Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare trädde i kraft den 1 januari 1965. En av grundtankarna var att unga lagöverträdare i så stor utsträckning som möjligt skulle hållas borta från domstolsproces-sen.

Vid 1988 års reform infördes krav på skötsamhet för den som med-delades åtalsunderlåtelse.

Vid 1995 års ungdomsmålsreform skärptes reglerna för åtalsunderlå-telse. Då kom också bestämmelser om att involvera den unges vårdnads-havare i rättsprocessen, att öka socialnämndernas medverkan och ökade krav på skyndsamhet i handläggningen. Genom1999 års reform ville man stärka de straffrättsliga principerna

28 Brå-Rapport 2000:7 Påföljdssystemet för unga lagöverträdare

22

1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott

om att överlämnandepåföljden skulle vara förutsebar, stå i proportion till brottet och vara konsekvent.

Principen att unga lagöverträdare ska hållas utanför kriminalvården kvarstod dock. Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten för-tydligades och möjligheten att utdöma ungdomstjänst som en tilläggs-sanktion till överlämnandepåföljden infördes. I brottsbalken infördes en bestämmelse om att ett överlämnande till vård inom socialtjänsten endast får göras om de planerade åtgärder kan anses ”tillräckligt ingripande” med hänsyn till brottslighetens straffvärde, art och den tilltalades tidigare brottslighet (31 kap. 1 § BrB). Detta innebar bl.a. ökade krav på tydlig-het i socialnämndens yttrande och vårdplaner i förhållande till brottet. Enligt socialtjänstlagen och LVU var det dock fortfarande barnets och den unges behov av vård som skulle ligga till grund för bedömningen. Vidare infördes sluten ungdomsvård som en ny frihetsberövande påföljd. Denna påföljd är avsedd att ersätta fängelsestraffen för dem i åldersgrup-pen 15–17 år.

2007 års reform syftar till att utveckla påföljdssystemet för unga lagö-verträdare. Reformen får en tydligare inriktning på att motverka fortsatt kriminalitet genom tydliga reaktioner på brottet. Principerna om förut-sebarhet, proportionalitet och konsekvens ska beaktas i påföljderna för unga, men samtidigt anpassas till den unges behov och vara tydliga och pedagogiska. Vidare är det enligt reformen viktigt att beakta pojkars och flickorsolikavillkorochbehov.29

Alltjämt ska påföljdssystemet för unga lagöverträdare bygga på att barn och ungdomar som begår brott i första hand ska bli föremål för insatser inom socialtjänsten. Reformen understryker vikten av att samarbetet mel-lan berörda aktörer stärks för att den unge ska kunna återföras till ett väl socialt fungerande liv.30

Ett viktigt inslag i reformen är att antalet bötesstraff för unga lag-överträdare ska minska. Avsikten är att även tillämpningen av åtminstone korta fängelsestraff för unga ska minska.31 Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten bytte namn till ungdomsvård och avgränsades. För att dömas till ungdomsvård ska den unge ha ett särskilt behov av vård eller av annan åtgärd från socialtjänstens sida. Ungdomstjänst infördes som en ny, fristående påföljd för unga lagöverträdare som kommunerna är skyldiga att administrera. Från den 1 januari 2008 är det obligatoriskt för kommunerna att kunna erbjuda medling med anledning av brott när gärningsmannen är under 21 år.

29Prop.2005/06:165s.4230Prop.2005/06:165s.4231Prop.2005/06:165s.47f

23

1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott

Centrala tankegångarDe klassiska straffrättsliga principerna om förutsebarhet, proportionalitet och konsekvens har i de senaste reformerna fått allt större genomslag-skraft i påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Principerna innebär ocksåattdetskafinnasenbalansmellanbrottetochsamhälletsreaktionpå detta samt ett krav på att den dömde ska rätta sig efter de regler som gäller och efter de beslut som meddelas samt att ett brott mot regeln eller beslutet ska följas av en reaktion.32

Utvecklingen inom straffrätten har medfört att gärningens straffvärde fåttstörrebetydelseförstraffmätningen.Handlingen,handlingenskonse-kvenser, skulden och brottets svårighetsgrad är de faktorer som bestäm-mer straffvärdet. En handling ska bestraffas för att den är straffvärd och det ska råda proportionalitet mellan brottet och straffet. Det innebär att brottets svårhetsgrad ska avspegla sig i straffets stränghet. Samhällets re-aktion bör vara mer ingripande ju allvarligare brottet är.

Behandlingstanken har inte helt övergivits för unga lagöverträdare, vil-ket kommer till uttryck i att socialnämnden har en central roll när barn och ungdomar begår brott. Rätt anpassad vård och behandling inom soci-altjänsten anses bättre kunna motverka fortsatt kriminalitet än samhälls-reaktioner som har straffvärdet som ensam grund. Däremot har utveck-lingen inom straffrätten lett till att förutsättningarna för överlämnade till vård inom socialtjänsten skärpts.

Principen om förutsägbarhet kan inte tillämpas fullt ut, men det anses vara möjligt att i rimlig utsträckning förutse vilken vård eller vilka åtgär-der socialnämnden planerar att vidta. Detta är möjligt genom regler om att socialnämndens yttranden ska innehålla ett kontrakt eller en plan för vården.

Principen om proportionalitet uppnås genom krav på domstolen att på ett mer uttalat sätt överväga om socialnämndens insatser är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottets straffvärde, art och den unges tidigare brottslighet. För att tillgodose kravet på proportionalitet har domstolen möjlighet att, förutom att ge böter, förena påföljden med ungdomstjänst.

Principen om konsekvens tillgodoses genom en tydligare uppföljning av påföljden. Regler har införts om att socialtjänsten är skyldig att infor-mera åklagaren om den planerade vården inte kommer till stånd eller av någon anledning avbryts.33

När ungdomar som har begått brott ställs till ansvar för brottet ska således två centrala synsätt baserade på olika principer förenas, brottets

32 Prop.2005/06:165s.4033Prop.2005/06:165s.40

24

1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott

art och svårighetsgrad kontra den unges behov av sociala insatser. Soci-altjänsten och domstolarna ingår i ett påföljdssystem, där olika regelverk måste balanseras mot varandra. När socialtjänsten ingriper ska den utgå från den unges vårdbehov, baserat på hans eller hennes aktuella sociala si-tuation och utifrån vad som är bäst för att han eller hon inte ska utvecklas negativtiframtiden.Brottetochdetsomhäntidetförflutnasaknarsjälv-ständig betydelse för socialtjänstens bedömning. Domstolens bedömning rör ett brott som har ägt rum. Brottets allvar ska avspeglas i straffets obe-hag. När domstolen bestämmer påföljd ska de straffrättsliga principerna upprätthållas och balanseras mot hänsyn till den unges mognad, begrän-sade erfarenhet och särskilda förhållanden.34

Principen om barnets bästa FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, ska vara en ledstjärna i allt lagstiftnings- och myndighetsarbete som är inriktat mot eller har avgörande betydelse för barn. Barnets bästa ska komma i främ-sta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offent-liga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ (artikel 3). För att säkerställa barnets rättigheter enligt barnkonventionen krävs en kombination av åtgärder i form av lagstiftning, administrativa åtgärder, upplysning och opinions-bildning.

Principerna om barnets bästa och om barnets rätt att komma till tals och få sin åsikt beaktad med hänsyn till ålder och mognad, (artikel 12), har t.ex. förts in i socialtjänstlagen och LVU.

Även i de reformer som gäller unga lagöverträdare är utgångspunkten att andan och intentionerna i barnkonventionen ska genomsyra de åtgär-der som rör barn. Barn som misstänks för, eller befunnits skyldiga till, att ha begått brott ska behandlas på ett sätt som främjar barnets känsla för värdighet och värde, som stärker barnets respekt för andras mänskliga rättigheterochgrundläggandefriheter.Hänsynskatastillbarnetsålderoch till önskvärdheten att främja att barnet återanpassas i samhället (ar-tikel40.1).35

Barns bästa är ett relativt begrepp och som betyder olika saker för olika människor beroende på hur barns behov uppfattas av dem. Begreppets innebörd förändras över tid i takt med att ny kunskap växer fram och värderingar i samhället förändras.36

34Prop.1997/98:96s.14335Prop.2005/06:165s.4136Prop.1996/97:124s.98ff

25

1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott

Synen på barn förändras i takt med samhällets värderingar. Likaså är även synen på brott, brottslingar och samhällets reaktioner på brott i stän-dig förändring. Om brottet istället för barnets behov står i fokus för beslut omingripandenkandetuppståenkonfliktmellanattsättabarnetsbästaiförsta rummet och att värna andra viktiga samhällsintressen.

Principen om barnets bästa innebär att konsekvenserna av olika beslut-salternativ för barnet måste bedömas innan ett beslut fattas. Barnets bästa är inte alltid avgörande för vilket beslut som fattas, men ska alltid beak-tas, utredas och redovisas.37 Underlaget för att bedöma vad som får anses vara barnets bästa får man genom väga samman det man vet om barn genom forskning och erfarenhet och det man får veta genom att lyssna på barnet.38

Barnets rätt till delaktighet och inflytandeEnligtbarnkonventionenharbarnrätttilldelaktighetochinflytandeiallafrågor som gäller dem. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhål-lande till barnets ålder och mognad (artikel 12). Denna artikel är en av grundstenarna i barnkonventionen.

Barnets rätt till delaktighet innebär att barnet har rätt till fortlöpande information,rättattkommatilltalsochrätttillinflytande.Ibarnetsrättattkomma till tals ligger att barnet ska få tillräcklig information och få hjälp med att förstå konsekvenserna av olika ageranden och beslutsalternativ. För att artikeln ska kunna tillämpas i praktiken förutsätts att barnen får re-ella möjligheter att komma till tals och bli lyssnade på, inte minst viktigt är det vid rättprocesser.För rättskipningen av ungdomsbrottslighet finnsminimistandardreg-

ler antagna av FN.39Ibarnkonventionensartikel14:2understryksattenbrottmålsprocess ska främja den unges bästa och ske i en atmosfär av förståelse, vilket ska göra det möjligt för den unge att delta och fritt ut-trycka sig själv.

Brottsförebyggande rådet, Brå, och Barnombudsmannen, BO, har lyft fram frågan om ungas möjligheter att komma till tals i en brottmålsrät-tegång. I en studie av Brå40 intervjuades några ungdomar om hur de upp-levt sin rättegång. Där framkommer att de unga inte alltid förstår vad som händer och vad som sägs. De upplevde också att de inte lyckades komma till tals på det sätt som de skulle ha önskat. BO har också belyst frågan

37Prop.1996/97:124s.99f38 SOU 1997:11639Pekingreglerna,resolution40/33antagnaavFN:sgeneralförsamling1985.40 Brå rapport 2002:18

26

1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott

och gett förslag på åtgärder för att stärka barnperspektivet i brottmålspro-cessen.41 Det handlar t.ex. om att använda ett språk som ungdomen kan förstå, att förbereda den unge på vad som kommer att hända i rättssalen och att all information kan behöva upprepas och förklaras vidare.

Ansvaret för att försäkra sig om att den unge ges möjlighet att delta i och att komma till tals under hela brottsmålsprocessen vilar på alla vuxna som är involverade – poliser, åklagare, domare, socialsekreterare, juri-diska ombud och vårdnadshavare.

Brottsoffermyndighetens rättegångsskola vänder sig främst till brotts-offer, och visar bl.a. hur en rättegång går till. Rättegångsskolan på web-ben riktar sig i första hand till brottsoffer som kallats till rättegång som målsägande, men även vittnen, tilltalade och anhöriga kan ha användning av den. De kan också användas av skolelever och andra som vill lära sig mer om rättsprocessen.

Se www.rattegangsskolan.se

41 Barnombudsmannen informerar BI 2006:03

27

2� Samverkan

Vikten av att samverkaSamverkan ska äga rum i alla frågor som rör barn som far illa eller ris-kerar att fara illa.42 Nödvändigheten av att de olika yrkeskategorier och myndigheter som möter barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa samverkar, kan inte nog understrykas, inte minst ur ett rättsäkerhets-perspektiv. Bestämmelser om samverkan finns i lagstiftningen, t.ex. isocialtjänstlagen, polislagen, skollagen, och hälso och sjukvårdslagen. När det gäller frågor som gäller unga lagöverträdare behövs en utökad samverkan mellan socialtjänsten och polis, åklagare och domstol för att uppnå större likhet inför lagen.43

Med samverkan menas de aktiviteter som olika myndigheter måste bedriva gemensamt i arbetet med unga lagöverträdare. Detta betyder att ”någonellernågra tillförsinaspecifikaresurser,kompetenseroch/ellerkunskaper till en uppgift som man har att gemensamt genomföra”.44 Sam-verkan är ett organisatoriskt samarbete mellan olika huvudmän och verk-samheter. En god samverkan förutsätter att berörda personalgrupper sam-arbetar med varandra, vilket i sin tur kan ses som ett mer mellanmänskligt fenomen mellan de olika aktörerna i de berörda organisationerna.

Avgörande förutsättningar för att arbeta tillsammans är att parterna visar intresse och respekt för varandra och har kunskap om varandra. Andra framgångsfaktorer för samverkan är tydliga mål, gemensamma arbets metoder och etiska förhållningssätt.45

För vidare läsning hänvisas till Strategi för samverkan – kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa.46 Det finns en nationell samverkansgrupp som har i uppgift att följa

utvecklingen inom området unga lagöverträdare och stödja den lokala samverkan. Samverkansgruppen består av representanter från Åklagar-myndigheten, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Brå ochSverigesKommunerochLandsting.

42 Prop. 2002/03:53 s. 10743Prop.2005/06:165s.4544Myndighetenförskolutvecklingm.fl.(2007)Strategiförsamverkan–kringbarnochungasomfarilla eller riskerar att fara illa45 Prop. 2002/03:53 s. 6146Myndighetenförskolutvecklingm.fl.(2007)Strategiförsamverkan–kringbarnochungasomfarilla eller riskerar att fara illa

28

2. Samverkan

Socialnämndens ansvar för samverkanSocialnämnden har ett förstahandsansvar för att samverka med samhälls-organ, organisationer och andra som berörs i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Nämnden ska aktivt verka för att samverkan kommer till stånd (5 kap. 1 a § SoL).

Socialnämndens ansvar för samverkan omfattar alla barn och unga som på ett eller annat sätt behöver insatser från socialtjänstens sida, oavsett om ärendet rör barnmisshandel, ungdomar som missbrukar eller någon annan fråga. Med insatser menas även insatser på en övergripande nivå t.ex. för att motverka missbruk och ungdomskriminalitet.47

Socialnämnden bör48därförsäkerställaattdetfinnsrutinersomtydlig-gör hur samverkan ska bedrivas såväl internt, som externt med myndig-heter och andra aktörer. Socialnämnden bör49 utarbeta rutiner för sam-verkan med bl.a. polis och åklagare på såväl övergripande som grupp och individnivå. För att kunna ta fram dessa rutiner kan nämnden behöva analysera vilken samverkan som krävs utifrån kraven i lagstiftningen och målgruppens behov. I det arbetet är det viktigt att tänka på att samverkan är ett medel och inte ett mål i sig.50

Vidare är det väsentligt att nämnden säkerställer att den eller de som har ansvar för samverkan ges de befogenheter som behövs för att fullgöra uppgiften.51

För att samverkan ska vara framgångsrik måste den vara förankrad hos ledningen i de olika förvaltningarna. Ledningen har också ansvar för att ge mandat för samverkan och för att följa upp och utvärdera den.52

Samverkan mellan socialtjänst, polis och åklagareSedanår2007finns en struktur för en lokal samverkanmellan social-tjänsten och de rättsvårdande myndigheterna. Strukturen är baserad på Åklagarmyndighetens administrativa organisationsstruktur. Den opera-tivaåklagarverksamhetenutövaspåde40åklagarkamrarna,varav34ärallmännakammare.Varjekammaresgeografiskaarbetsområdemotsvararett län. Ungdomsåklagarna i respektive åklagarkammare ansvarar för att kontinuerligt sammankalla representanter från socialtjänsten och polisen

47 Prop. 2002/03:53 s. 10748SOSFS2006:114kap.1§49 SOSFS 2006:1250Socialstyrelsen(2008)Godkvalitetisocialtjänsten–omledningssystemförkvalitetiverksamhetenligt SoL, LVU, LVM och LSS 51Socialstyrelsen(2008)Godkvalitetisocialtjänsten–omledningssystemförkvalitetiverksamhetenligt SoL, LVU, LVM och LSS 52 Prop. 2002/03:53 s. 59

29

2. Samverkan

tilllokalaellerregionalasamverkansmöten.Hosåklagaren,socialtjänstenochpolisenfinnskontaktpersonermeduppgiftattvarakontaktlänkgente-mot sina respektive verksamhetsområden. Syftet är att förbättra kvaliteten vid handläggningen av ungdomsmål, bl.a. genom utbyte av erfarenheter och kunskaper.

De lokala samverkansgrupperna riktar sig primärt mot ungdomar i åldern 15–17 år. För att fånga upp unga mellan 18–20 år, så att deras be-hov av vård och stöd kan tillgodoses, kan t.ex. frivårdsmyndigheten vid lämpligt tillfälle bjudas in till den lokala samverkansgruppen. Det kan t.ex. gälla frågor om medling för denna åldersgrupp.

För att skapa en struktur för samverkan kan samverkansgrupperna ut-arbeta en lokal strategi eller handlingsplan för arbetet med att förebygga, upptäcka och tidigt ingripa mot ungdomar som riskerar att utveckla ett brottsligt beteende. Det är viktigt att det av strategin framgår vad man vill uppnå med samverkan. Det kan t.ex. vara att

• sättauppettgemensamtmål• fåeninventeringavlägetfrånrespektivesamverkanspartner• attidentifieraproblemochsamverkansområden• fastställahursamarbetetskaägarum• preciserarespektivesamverkanspartnersrollerochuppgifter.

En väl fungerande samverkan kan göra arbetet mer effektivt och tillföra ny och fördjupad kunskap.53 Det är därför viktigt att de olika myndighe-terna har kunskap om varandras kompetensområden och om vilka regler som styr deras arbete. Det kan t.ex. handla om vad som gäller för utred-ningsmöjligheter, handläggningstider och sekretessfrågor.

Vid gemensamma samverkansmöten kan deltagarna t.ex. diskutera frå-gor som vad yttrande enligt 11 § LUL ska innehålla, se kapitlet Yttrande till åklagare eller domstol. De kan också diskutera underrättelseskyldig-heten enligt 12 kap. 8 § SoL, se kapitlet Socialnämndens underrättel-seskyldighet till åklagarmyndigheten och utredningar enligt 31 § första stycket 1 LUL, se kapitlet Barn under 15 år som misstänks ha begått brott. Det kan också gälla frågor kring förundersökningssekretessen. Att samverka kan vidare vara att aktörerna gemensamt följer kunskapsläget inom området. Det kan t.ex. gälla ändringar av gällande lagar eller andra bestämmelser, vilka vård och behandlingsinsatser som är effektiva för unga lagöverträdare eller följa brotts och påföljdsutvecklingen för unga.

I en samverkansstrategi kan också diskuteras socialtjänstens möjlig-

53 Forkby, T. (2007)

30

2. Samverkan

heter och förutsättningar att delta vid förhör eller rättegångar, eller vid möten med åklagaren inför ett beslut om åtalsunderlåtelse. En angelägen fråga att komma överens om i en samverkansgrupp är också om när och hur kontakterna mellan myndigheterna ska tas t.ex. när det gäller kallelser till förhör så att det blir tydligt för de olika parterna om vad det är som gäller.Gemensammautbildningsdagar kan vara ytterligare ett sätt att sam-

verka på.

Samverkan kring enskilda ungdomarGenerella regler och vägledning om samverkan på övergripande nivåräcker inte alltid som stöd för handläggningen. Reglerna behöver kom-pletteras med lokala överenskommelser för samverkan om enskilda ung-domar. Samverkan på individuell nivå bör alltid utgå från det enskilda barnets behov. Den bör inte vara något som en huvudman kan välja att delta i eller avstå från utifrån interna prioriteringar.54

Samverkan och sekretessUtbyte av information om personliga förhållanden kräver i regel den en-skildes samtycke eller någon sekretessbrytande bestämmelse som t.ex. anmälningsskyldigheteni14kap.1§SoLelleråklagarensbegäranomyttrandeenligt11§LUL.Attfleramyndigheter,t.ex.socialtjänst,polisoch åklagare samverkar i en samverkansgrupp innebär inte att den se-kretess som gäller mellan myndigheterna ändras. I samverkansgruppen företräder varje tjänsteman sin myndighet och är bunden av den sekretess som gäller för respektive myndighet.55 Detfinnsdock inget somhindrar att t.ex. socialtjänstenochpolisen

samråder om enskilda ungdomar så länge som uppgifterna är avidenti-fierade.

Socialtjänstens möjligheter att lämna ut uppgifter till polis och åklagare Om den som är under 18 år påträffas av personal från socialtjänsten under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes utveckling, kan socialtjänsten utan hinder av sekre-tess, lämna sådana uppgifter till polisen som behövs för att polisen ska kunnaingripa(14kap.2§åttondestycketSekrL).

Socialnämnden har ansvar för att bl.a. aktivt arbeta för att förebyg-

54 Prop. 2002/03:53 s. 6055JO1987/88s.148

31

2. Samverkan

ga och motverka missbruk bland barn och ungdomar av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt dopningsmedel (5 kap. 1 § SoL). Eftersom bruk av alkohol, narkotika eller dopningsmedel dels kan skada den unge, dels utgör en riskfaktor som kan medföra att den unge övergår till kriminella aktiviteter, kan social tjänsten utan hinder av sekretess lämna ut misstanke om överlåtelse av narkotika, alkoholdrycker eller dopningsmedel till den som inte fyllt 18årunga.tillpoliselleråklagarmyndighet(14kap.2§sjundestycketSekrL). Det är ingen skyldighet för socialtjänsten att på eget initiativ lämna t.ex. en uppgift om brott till polis eller åklagare, utan det är endast en möjlighet. Om någon av nämnda myndigheter däremot begär att få uppgifter av angivet slag från socialtjänsten, är den skyldig att lämna ut dessa (15 kap. 5 § SekrL).

Se vidare Socialstyrelsens meddelandeblad december 2006.

32

3� Utredning, analys och bedömning

Att utreda barn och unga som visar tecken på ett normbrytande beteende skiljer sig i princip inte från att utreda barn som far, eller misstänks, fara illa p.g.a. förhållanden i hemmet. Många gånger gäller sådana utredning-ar samma barn och unga. I båda fallen är det lika angeläget att barnets eller den unges förhållanden utreds på ett sådant sätt att socialnämnden kanidentifieradebarnochungasombehövernämndensstödochskyddför att inte fara illa eller utvecklas ogynnsamt. En utredning ska dock inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet, men den måste dock vara tillräckligt omfattande för att kunna leda till ett korrekt beslut.56

I detta kapitel lyfts områden fram som kan vara aktuella att utreda mer specifiktnärdetgällerbarnochungdomarmednormbrytandebeteende.Det är viktigt att i en sådan utredning även lyfta fram föräldrarnas situa-tion och förhållande och nätverkets möjligheter att stötta den unge.

En av grundprinciperna i socialtjänstens arbete med barn och unga är helhetssynen. Denna princip står i samklang med det utvecklingseko-logiska synsättet. Utifrån ett utvecklingsekologiskt synsätt måste såväl utredning som uppföljning av insatser omfatta följande områden som på-verkar varandra ömsesidigt

• barnsochungasbehov• föräldrarsförmåga• faktorerifamiljochmiljö.

En utredning till skydd och stöd för den unge bör57 ha en klar inriktning på barnets situation, hans eller hennes behov och hur dessa tillgodoses. Av utredningen bör det även framgå vilka insatser från socialtjänsten som barnet har behov av. Uppgifter till utredningen bör hämtas in på ett struk-turerat sätt och utifrån kunskap och beprövad erfarenhet. Ett sådant sätt kan vara att använda det handläggnings och dokumentationssystem som utarbetats av Socialstyrelsen, Barns behov i centrum, BBIC.

De principer för att utreda och analysera material som redovisas i detta kapitel bygger på BBIC med hänvisningar till de i huvudsak engelska re-ferenser som BBIC bygger på. I denna handbok har BBIC kompletterats med de risk- och skyddsfaktorer som i forskning kopplas ihop med ung-56 Prop. 1979/80:1 Del A s. 56257 SOSFS 2006:12

33

3. Utredning, analys och bedömning

domars normbrytande beteenden och som redovisas i den av Andershed, H.ochAndershed,A-K.gjordasammanställningsomfinnsibilaga1.Förmer vägledning att utreda barn och unga, hänvisas till Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2006:12) om handläggning och dokumentation av ärenden som rör barn och unga med kompletterande handbok, Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser samt grundboken om handläggnings och dokumentationssystemet Barns behov i centrum, BBIC.

Att inleda en utredning av unga som begår eller misstänks begå brottEn anmälan om att en ung person är misstänkt för att ha begått ett brott innebär inte att socialnämnden alltid ska inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL. En utredning bör inte inledas om det redan från början står klart att socialnämnden inte kommer att vidta några åtgärder.58 Om informationen i en brottsanmälan är knapphändig kan nämnden kontakta förundersökningsledaren för att få informationen förtydligad.

Socialnämndens uppgift vid en s.k. förhandsbedömning är inte att klar-göra om den unge gjort sig skyldig till brottet eller inte. Det är polisens sak att utreda. Nämndens ställningstagande till om en utredning ska inle-das eller inte baseras på en bedömning av den unges situation och om han ellerhonkanvaraibehovavstöd.Denkunskapsomfinnsomrisk-ochskyddsfaktorer för att ett utveckla normbrytande beteende kan vara väg-ledande för nämndens ställningstagande till om en utredning ska inledas eller inte. Debutåldern för att begå brott är t.ex. en viktig faktor att upp-märksamma. Ju yngre barnet är när det debuterar med det normbrytande beteendet desto större är risken att det följer med upp i vuxen ålder.59 Unga med beteendeproblem visar ett likartat beteende under ungdoms-åren, men den framtida utvecklingsprognosen är olika för unga med tidigt debuterande problem respektive ungdomar med sen debut.60

Det är viktigt att socialnämnden, om den vid en förhandsbedömning av en polisanmälan tar ställning till att inte inleda utredning, informerar den unge och vårdnadshavaren om att nämnden senare kan bli skyldig att inleda utredning om åklagare eller domstol begär ett yttrande.

58 Prop. 1979/80:1 Del A s. 56259Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga160 Andreassen, T. (2003)

34

3. Utredning, analys och bedömning

Personalens kompetensFörutförandeavsocialnämndensuppgifterskadetfinnaspersonalmedlämplig utbildning och erfarenhet (3 kap. 3 § SoL). Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd61 om personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga. I dessa allmänna råd re-kommenderas bl.a. att personal som arbetar med handläggning och upp-följning av ärenden som avser barn och unga bör ha socionomutbildning och minst ett års yrkeserfarenhet inom socialt arbete. För att självständigt kunna handlägga och följa upp ärenden behöver personalen ha teoretiska och praktiska färdigheter inom bl. a. följande områden:

• barnsochungasutvecklingochbehov• utredningsmetodik• samtalsmetodik• samverkan• regelverkochrättsutveckling• insatserochdesseffekter• uppföljningochutvärdering.

Personalen bör även få kontinuerlig handledning och utbildning för att upprätthålla den kompetensnivå som krävs för att kunna utföra arbets-uppgifterna.

Socialstyrelsen rekommenderar vidare i allmänna råd62 om handlägg-ning av ärenden som gäller unga lagöverträdare att utredare som hand-lägger ärenden som gäller unga lagöverträdare även bör ha kunskap i att bedöma risk- och skyddsfaktorer avseende normbrytande beteende.

Utredaren bör även ha nödvändig samverkanskompetens63 eftersom handläggningen av ärenden som gäller ungdomar som begått brott ställer krav på socialnämnden att på ett bra sätt samverka med bl.a. polis, åkla-gare och domstol.64

RiskbedömningsinstrumentRiskbedömning ingår som en central del i socialtjänstens utredningar av barnochunga.Videnutredningförväntashandläggarenidentifieravilkasituationer eller förhållanden som utgör risker för den unge. Vidare be-

61SOSFS2006:1462 SOSFS 2008:3063Myndighetenförskolutvecklingm.fl.(2007)Strategiförsamverkan–kringbarnochungasomfarilla eller riskerar att fara illa 64SOSFS2006:14

35

3. Utredning, analys och bedömning

dömer handläggaren graden av risk utifrån en given situation och göra en prognos för den unges utveckling.

Förmågan att förutse framtida risker är komplex och väcker många frågor. Inte minst huruvida riskbedömningar kan göras tillförlitliga och korrekta. Forskning visar t.ex. att riskbedömningar som endast bygger på socialarbetares kliniska erfarenheter är mindre tillförlitliga och träffsäkra än mer strukturerade bedömningar.65

Riskbedömningsinstrument består vanligtvis av ett slags checklistor eller standardiserade formulär som ska ge vägledning i utredningsarbetet och beslutsfattandet. Med ett riskbedömningsverktyg förväntas riskbe-dömningarna förbättras och leda till mer enhetliga bedömningar social-arbetare emellan. Vidare har forskningsbaserade bedömningsinstrument som baseras på forskning om riskfaktorer bättre prognostisk förmåga än dem som baseras på experters bedömningar. Det är dock viktigt att po-ängtera att inget bedömningsinstrument är perfekt när det gäller att be-döma prognosen i ett enskilt fall.66 Enreservationisammanhangetärattförungasombefinnersigien

mer aktiv förändrings- och utvecklingsprocess jämfört med vuxna bör en riskbedömning betraktas som ”färskvara”.67

BBIC är inget standardiserat bedömningsinstrument utan utmärks av flexibilitetnärdetgällerbådestrukturochinnehåll.68 Därför kan det vara värdefullt att inom ramen för en utredning enligt BBIC använda stan-dardiserade bedömningsinstrument som komplement i den mån sådana finns.

65Sundell,K.m.fl,(2007),Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga166Sundell,K.m.fl.(2007)67 Långström, N. (2003)68 Socialstyrelsen (2008) Social barnavård i förändring – slutrapport från BBIC-projektet

36

3. Utredning, analys och bedömning

Modellens utgångspunkt är den unges behov som sätts i relation till för-äldrarnas förmåga och till olika faktorer i familjen och miljön. Den unges utveckling sker i samspel med och påverkas av föräldrar och omgivning.

Att identifiera risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende hos ungaI en utredning är det viktigt att ta fasta på de riskfaktorer som teoretiskt kan anses vara direkt relaterade till det normbrytande beteendet och som också har potential att förändras.69

En enstaka riskfaktor utgör sällan en direkt risk för problem. I stället är det samspelet mellan faktorer som har betydelse – med flera riskfaktorer ökar också risken för att ungdomar ska utveckla ett normbrytande bete-ende. Normbrytande beteende hos unga utvecklas också delvis på olika sätt och av olika anledningar eller orsaker.70 För en del kan problem i hemmiljön vara den avgörande riskfaktorn för hans eller hennes norm-brytande beteende, medan det för andra är de egna egenskaperna som väger tyngst. För ytterligare någon annan kan en kombination av negativ hemmiljö och problematiska egenskaper vara anledningen till det norm-brytande beteendet.

69 Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 170 Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1

Kunskapsbasen i BBIC illustreras av en triangel

Att utreda unga enligt BBIC

Familj och miljöFöräldrarnas förm

åga

Grundläggande omsorg

Säkerhet

Känslomässig tillgänglighet

Stimulans

Vägledning och gränssättning

Stabilitet

Hälsa

Utbildning

Känslo- och beteende-mässig utveckling

Identitet

Familj- och socialarelationer

Socialt uppträdande

Klara sig själv

Fam

iljens

bak

grun

doc

h sit

uatio

nFa

milje

nätve

rkBo

ende

Arbe

teEk

onom

iSo

cial in

tegr

erin

g

resu

rser

Loka

lsam

hälle

ts

BARNETBarn

ets

beho

v

37

3. Utredning, analys och bedömning

Socialnämndens uppgift är emellertid inte att enbart ta fasta på risker. Skyddsfaktorerbehöverocksåidentifierasochlyftasframiutredningen.Att lyfta fram det positiva hos den unge, föräldrarna och i omgivningen är en viktig del i strävan efter lösningar på problem.71Attidentifierasåvälrisk som skyddsfaktorer bidrar till en bättre underbyggd bedömning av familjens samlade situation. En utredning kan dock inte täcka alla poten-tiella risk- och skyddsfaktorer. Ett urval av de mest relevanta faktorerna måste därför göras för att kunna göra en bedömning av den unges behov och risk för ogynnsam utveckling.Itabellennedanfinnsensammanställningavderisk-ochskyddsfakto-

rer som mest konsekvent visat sig vara relevanta för att förstå och förklara normbrytande beteende.

Även faktorer av mer statisk karaktär, dvs. oföränderliga, kan vara vik-tiga att uppmärksamma i en utredning och vid bedömning av behovet av insats, t.ex. den unges ålder. Ju yngre barnet är när det börjar debuterar med det normbrytande beteendet, desto större är risken att beteende följer med upp i vuxen ålder.72

71Socialstyrelsen(2006)Grundbok.Barnsbehovicentrum(BBIC)72SundellKmfl.(2007),Andershed,H.ochAndershedA-K.bilaga1

Direkta och föränderliga riskfaktorer

Den unge Familjen

Trotsighet, ilska eller oräddhet Föräldrarnas egna svårigheterÖveraktivitet, impulsivitet eller Svårigheter i förälder-barnrelationenkoncentrationssvårigheter Föräldrarnas svårigheter medSvårigheter med medkänsla, uppfostringsstrategierskuld eller ånger Bristfälliga språkliga förmågor eller skolprestationer Negativa problemlösningar, tolkningar eller attityder Nedstämdhet eller självskadande beteende Normbrytande beteende Alkohol- eller droganvändning Problematiska kamratrelationer

38

3. Utredning, analys och bedömning

73 SOSFS 2006:1274 SOSFS 2006:12 75Parker,R.m.fl.(1991),Ward,H.(2004)

Utredningen Att planera utredningenHandläggarenbör73 inleda en utredning med att upprätta en plan över hur den är tänkt att bedrivas, en utredningsplan. Se vidare Socialstyrelsens handbok Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser.

När det gäller att hämta in underlag för yttranden till åklagare eller domstolochdärutredningstidenärbegränsad,finnsdetsärskildaskälattfokusera på det som är mest relevant. Ett yttrande enligt 11 § LUL ska besvara de frågor som åklagaren har ställt, t.ex.

• Hardenungeettsärskiltbehovavvård?• Vilkenellervilkariskerfinnst.ex.förettfortsattnormbrytandebete-endehosdenunge?

• Påvilket sätt syftarden föreslagnavårdenellerde föreslagnaåtgär-dernatillattmotverkaattdenungeutvecklasogynnsamt?

Den unges behovUtredningen bör74 ha en klar inriktning på barnets situation, hans eller hennes behov och hur dessa tillgodoses. I BBIC har behoven samlats inomsjuområden, identifierade somviktiga för att barnochunga skakunna utvecklas till väl fungerande och självständiga vuxna.75 Dessa be-hovsområden är:

• hälsa• utbildning• känsloochbeteendemässigutveckling

Direkta och föränderliga skyddsfaktorer

Den unge Familjen

Positiv skolanknytning och positiva Föräldrarnas ork, engagemangprestationer eller stödPositiva förhållningssätt eller Föräldrarnas positiva attityder ochproblemlösningsförmåga Uppfostringsstrategier Positiva umgängen och aktiviteter Föräldrarnas medvetenhetDen unges medvetenhet och och motivationmotivation

39

3. Utredning, analys och bedömning

76Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga177 Socialstyrelsen (2000) Dartingtonprojektet 78Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga179 Cederblad, M. (2003) 80Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga181Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga182Ward,H.(2004)

• identitet• familjochsocialarelationer• socialförmåga• förmågaattklarasigsjälv.

Nedan beskrivs de sju behovsområdena var för sig. Varje område beskrivs inledningsvis med en text om varför området kan vara viktigt att upp-märksamma i en utredning med fokus på risk- och skyddsfaktorer. I de fall utredningen gäller unga som redan har utvecklat ett normbrytande beteende är det lämpligt att inrikta sig på faktorer som kan åstadkomma en förändring i den unges beteende, dvs. sådana faktorer som är direkt relaterade till ett normbrytande beteende och som har en potential att för-ändras.76 Likaså är det lämpligt att lyfta fram de skyddande faktorer som kan ha en positiv inverkan på riskbeteende.

HälsaHälsofrågorärviktigaattuppmärksamma.Dettagällersåväldenfysiskasom den psykiska hälsan.77 Forskning har t.ex. visat på samband mellan nedstämdhet och depression å ena sidan och normbrytande beteende hos ungdomar å andra sidan.78 Det är dock inte klarlagt i vilken ordning pro-blemen uppstår, om normbrytande beteende är en konsekvens av depres-sion eller tvärtom.

Många tonåringar som kommer i kontakt med socialtjänsten har pro-blem relaterade till alkohol och andra droger. Tidig alkoholdebut och ti-diga avancerade dryckesvanor ska tas på allvar eftersom risken är stor att sådana vanor permanentas.79 Alkohol- och droganvändning är direkt relateradetillnormbrytandebeteendeochdeflestastudiervisarattnorm-brytande beteende föregår problem med alkohol och andra droger.80 Om en ung person ökar sin alkohol och droganvändningen så kan detta i för-längningen leda till ökad risk för andra riskfaktorer för normbrytande be-teende, t.ex. negativa kamratrelationer och dåliga skolprestationer.81

Föräldrarnas inställning till och användning av alkohol och narkotika har stor betydelse för den unges förhållningssätt. Äldre barn och tonår-ingar behöver vuxna som förmedlar sunda normer och vägleder i frågor om rökning, alkohol och narkotika.

Detsamma gäller frågor om sexualitet och kroppens utveckling.82

40

3. Utredning, analys och bedömning

83 Socialstyrelsen (2006) Social Rapport 84Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga185Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1

Flickor som är placerade i familjehem eller på institution blir t.ex. oftare gravida i tonåren än andra. Även pojkar som är placerade i familjehem eller institution blir jämfört med sina jämnåriga i högre grad tonårsföräl-drar.83 Att bli förälder tidigt i tonåren är förenat med en rad risker för ogynnsam utveckling.

Ungdomar som har ett beteende mönster som präglas av protester, trots och lättväckt ilska har ofta svårt att klara vuxnas förväntningar och krav och kan därför vara svåra att socialisera på ett positivt sätt. Det kan få till följd att andra personer reagerar negativt på den unge och att han eller hon får svårt att skapa varaktiga positiva relationer till såväl vuxna som till jämnåriga.

Ett annat skäl till att ungdomar får problem i relation till andra kan vara att de har stora koncentrationssvårigheter med, eller utan, rastlöshet och impulsivitet (harADHD).Sådana svårigheter får ofta stor inverkanpåderas sätt att fungera i vardagen, för deras skolprestationer liksom för om de trivs och känner sig hemma i skolan. Sammantaget är dessa problem riskfaktorer för normbrytande beteende.Omdetärfrågaomenutredningdärdetfinnsorofördenungeshälsa

och utveckling, är det viktigt att utredaren hämtar in uppgifter från såväl skolhälsovården som BUP.

Vid utredning av ungas missbruk kan man också använda sig av frågor omalkoholochnarkotikasomfinnsiADAD.

En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området hälsa kan innehålla information om den unges

• fysiska och psykiska hälsa – eventuella sjukdomar eller funktions-hinder, som diagnostiserad ohälsa eller funktionshinder som t.ex. olika neuropsykiatriska diagnoser

• kostvanor• motionsvanor–fysiskaktivitet• hälsorisker – skador avmisshandel,missbruk av alkohol och andra

droger samt sexuellt riskbeteende.

Utbildning Positiv anknytning till skolan och skolarbetet är en skyddande faktor mot normbrytande beteende.84Generelltvisarforskningenattlägreintelligensoch inlärningssvårigheter har samband med normbrytande beteende.85 Brister i kognitiv förmåga kan ta sig i uttryck i bristande språkförståelse

41

3. Utredning, analys och bedömning

och svårigheter att uttrycka sig i tal och skrift. Brister i språklig förmåga kan göra det svårare för den unge att t.ex. förstå tillsägelser och instruk-tioner. Bristfälliga skolprestationer kan vidare leda till vantrivsel i skolan och skolk. Vantrivsel i skolan kan leda till att den unge söker sig till andra kamrater i samma situation, något som i sin tur också är en riskfaktor.

Det är viktigt att föräldrar eller någon annan vuxen engagerar sig i den unges skolarbete och skolsituationen i sin helhet.86 Förstående och upp-märksamma lärare kan också bidra till en positiv skolgång. Dessutom är det viktigt att den unge vid behov får särskilt stöd i skolarbetet, såväl av social som av pedagogisk art. Det är också angeläget att ungdomar som slutat skolan i förtid får hjälp med att komma igång i arbete eller i prak-tik. Ungdomar behöver också få stöd i att utveckla olika färdigheter och fritidsintressen. Att belysa barnets eller den unges fritidssituation ingår i detta område. Unga som deltar i regelbundna fritidsaktiviteter som leds av vuxna löper exempelvis mindre risk för normbrytande beteende än unga som inte gör det.87

En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området ut-bildning kan innehålla information om den unges

• kognitivautvecklingsamttal-ochspråkutveckling• skolsituation,t.ex.trivsel,kamratochvuxenkontakter• inlärningsförmåga–koncentrationsförmåga,närvaro,eventuelltskolk

samt resultat i olika ämnen• studieplaner,sysselsättning,praktik-ellerarbetssituationomdenunge

inte går i skolan• vuxenstödpåpraktikellerarbetsplatsen• fritidssituation,t.ex.deltagandeiaktivitetersomledsavvuxna.

Känslo- och beteendemässig utveckling Trygg anknytning till minst en vuxen tidigt i barndomen är avgörande för den känslo- och beteendemässiga utvecklingen. Detta är viktigt för att barn ska kunna utveckla goda relationer till andra och klara påfrestningar senareilivet.Anknytningärsammansattavfleraolikakomponentersomhar att göra med samspelet mellan barn och föräldrar.

Temperament är känslo- och beteendemässiga reaktionsmönster som är relativt stabila över tid. Vissa temperamentsdimensioner har visat sig vara mer relaterade till normbrytande beteende hos unga som t.ex. trot-sighet, ilska och oräddhet.88

86Ward,H.(2004)87Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga188Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1

42

3. Utredning, analys och bedömning

Unga som uppvisar bristande medkänsla, skuld eller ånger kan ha svårt att förstå de negativa konsekvenser som deras normbrytande beteende kan ge på andra människor.89 Det kan få till följd att andra personer rea-gerar negativt på den unge som i sin tur kan få svårt att skapa varaktiga positiva relationer. Det kan leda till att den unge söker sig till andra som har likartat beteende, något som i sin tur är en riskfaktor.

En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området känslo- och beteendemässig utveckling kan innehålla information om den unges

• anknytningtillföräldrar–gradavtrygghetochstabilitet,förmågaattuttrycka känslor i samspel med föräldrar och till andra utanför familj-en

• förmågaatthanterakonflikterochattklaraförändringar–svårigheteri form av trotsighet, olydnad, ”lättväckt” ilska och irritation

• överaktivitet,impulsivitet,koncentrationssvårigheter• förmåga att kunna uttrycka känslor i förhållande till föräldrar och

andra viktiga personer• eventuellasjälvskadebeteende• utsatthet–fysiska,psykiskaellersexuellaövergreppsamtvåldifamilj-

en• normbrytandebeteende–utagerandebeteendeochkriminalitet,t.ex.,

tidigare kriminalitet, omfattning och debutålder.

IdentitetDen egna självbilden samt kunskap om sin bakgrund är viktig för barns och ungas identitetsuppbyggnad. Frågor om identitet är därför centrala i en utredning.

Identiteten stärks av att ha trygga band till föräldrarna. Ungdomar be-höver få bekräftelse, uppmuntran och acceptans av familjen och omgiv-ningen. De behöver också ha tillgång till positiva förebilder av samma kön och etnicitet. Det är viktigt att föräldrar kan tala öppet om den unges ursprung och relationerna i familjen, t.ex. när det gäller förhållande till styvföräldrar och styvsyskon.90 Barn och ungdomar som försummats, t.ex. på grund av föräldrarnas psykiska problem eller missbruksproblem, riskerar att ta på sig skulden för föräldrarnas problem och att utveckla en sämre självbild.91

89Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga190Ward,H.(2004)91Cleaver,H.mfl.(1999),Socialstyrelsen(2000)Dartingtonprojektet–enförsöksverksamhetföratt stärka och utveckla familjevården

43

3. Utredning, analys och bedömning

Ungas identitetsutvecklingochpsykosociala välbefinnandepåverkasnegativt om de måste ta ett för tidigt och mer omfattande ansvar än vad de är mogna för. Det kan få till följd att de inte får sina behov tillgodosedda, så att de t.ex. försummar skolgången och får svårigheter att etablera kon-takt med kamrater.92 Man har funnit att denna grupp unga som vuxna utbildarsigmersällansamtharflerfysiskaskadorochflerpsykiskapro-blem, sämre självförtroende och mer begränsade kontakter än andra.93

En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området identitet kan innehålla information om den unges

• självbild – föreställning om sig själv och sin kapacitet påverkas avålder, kön, kultur, religion och eventuell funktionsnedsättning

• integritet–förmågaattupprätthållasinagränser• förmågaattkunnauttryckaochståförsinegenuppfattningochviljai

relation till vuxna och jämnåriga• ursprung–kunskapomochinställningtillsittursprungnärdetgäller

familj, släkt, hemland, språk, kultur och religion• kännedomomanledningentillenplacering.

Familj och sociala relationerDe tidiga erfarenheterna av relationen till föräldrarna, eller till andra vux-na i föräldrarnas ställe, lägger grunden till nya relationer senare i livet.94 Socialtjänsten underskattar ofta betydelsen av kontakter med släkten, vil-ket får till följd att många ungdomar som lämnar familjehem och institu-tioner saknar nödvändigt vuxenstöd.95 För ungdomar som växer upp med föräldrar som har svårt att klara föräldrarollen kan stöd från någon anhö-rig eller någon annan närstående person vara kompenserande. Relationer till syskon, och senare även kamratkontakter, har också stor betydelse. Barn och unga med åtminstone en nära vän har högre självkänsla jämfört med dem som saknar vänner.96 Barn och unga behöver därför stöd i att utveckla relationer utanför familjen och möjlighet att få umgås med och ta hem kamrater.

Under tonåren är kamrater en viktig referensgrupp i den unges utveck-ling av attityder, värderingar och beteenden. Unga med problematiska kamratrelationer kan uppleva problem av två slag: dels att de inte ac-cepteras av kamrater med positivt beteende och dels att de föredrar um-

92Cleaver,H.m.fl.(1999)93 Socialstyrelsen (2006) Föräldrarmed utvecklingsstörning och deras barn – vad finns för kun-skap?94DepartmentofHealth(2000)95 Socialstyrelsen (2006) Social rapport 96Cleaver,H.mfl.(1999)

44

3. Utredning, analys och bedömning

gänge med antisociala kamrater.97 Detta kan leda till att den unge inte lär sig samspela med andra, dvs. det som ett positivt socialt umgänge kan bidra till. Unga som umgås med andra unga med avvikande beteende och attityder såsom normbrytande beteende kan löpa ökad risk för eget normbrytande beteende.98 Normbrytande beteende kan också bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den unge. Unga är dessutom mer utsatta för brott än andra åldersgrupper, inte sällan av jämnåriga.

En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området fa-milj och sociala relationer kan innehålla information om den unges

• relationertillföräldrar,syskonochandranärstående,t.ex.stabilitetochvaraktighet

• relationertillkamraterochandraviktigapersoner,t.ex.positivaellernegativa kamratkontakter, varaktighet och hur kamraterna uppfattas av familjen.

Socialt uppträdandeGottuppträdandeochengodyttreframtoningärentillgångförattklarasig bra i livet.99 Ungdomar behöver lära sig att förstå vilket intryck de gör på sin omgivning, utan att för den skull gå in i en överdriven anpassning. Unga som lever med föräldrar som har missbruksproblem eller psykisk sjukdom eller i familjer där det förekommer våld, har ofta fått alltför lite hjälp med att handskas med frågor som rör uppträdande och yttre fram-toning.100 Detta kan leda till att de genom sitt beteende omedvetet kan provocera eller kränka andra människor.Detfinnsenriskattungdomarsomharsvårtatttolkaandrasbeteenden

och attityder och som har svårt att avgöra hur de ska bemöta andra, väljer att uttrycka detta med aggressivitet.101 De kan också ha svårt att se att andra uppfattar deras beteende som aggressivt eller opassande. Detta gör att de ofta oberättigat tolkar andra människors handlingar och avsikter somfientligaochillvilliga.Ungamednegativaproblemlösningsstrategieranvänder ofta normbrytande beteenden för att lösa pressade situationer. Unga som har ett negativt sätt att tolka andras beteenden och avsikter kan oftare än andra bli provocerade och arga på grund av sina egna negativa tolkningar. Ilska och upplevelser av provokation kan i sin tur öka risken för aggressivt normbrytande beteende.102

97Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga198Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga199Ward,H.(2004)100Cleaver,H.mfl.(1999)101Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1102Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1

45

3. Utredning, analys och bedömning

En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området so-cialt uppträdande kan innehålla information om den unges

• förståelseavhurdetyttre,t.ex.klädselochhygien,beteendeocheven-tuell funktionsnedsättning uppfattas av omvärlden

• förståelseavhurmankanuppträdaochgörasigförståddiolikasitua-tioner

• förmågaattlösasituationerochproblempåettpositivtsätt.

Förmåga att klara sig självFörmåga att klara sig själv omfattar den praktiska kompetens som barn gradvis behöver skaffa sig för att utvecklas till självständiga vuxna.103 Det kan handla om att tonåringar behöver lära sig sköta ett hem och sin ekonomi. Unga som är placerade utanför det egna hemmet kan behöva särskilt stöd för att klara ett dagligt liv på egen hand. De kanske inte all-tid har haft den kontinuitet i sin uppväxtmiljö som krävs för att utveckla dessa förmågor.104Detfinnsocksåbarnochungasomväxeruppmedföräldrarsomhar

svårt att klara föräldrarollen. De kan då själva få träda in i föräldrarnas ställe och ta mer ansvar för hemmet än de är mogna för. En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området förmåga att klara sig själv, i förhållande till sin ålder och mognad, kan t.ex. innehålla informa-tion om den unges förmåga att

• taansvarförpraktiskasysslorihemmet• skötasinhygienochsinklädsel• göraiordningenklaremåltideretc.• hanterapengarochtaansvarförsinekonomi• vetavartmanskavändasigommanbehöverhjälp• deltaiochpåverkaivardagsbeslutifamiljen.

Föräldrarnas förmåga Föräldrars förmåga att möta den unges behov och stödja hans eller hennes utveckling på ett lämpligt sätt är viktigt för ungdomars utveckling. Att bedöma föräldrarnas105 förmåga är därför en central del av utredningen även när det gäller tonåringar.

En utredning omfattar båda vårdnadshavarna även om dessa inte lever tillsammans. Även styvföräldrar som lever i familjen omfattas av utred-

103Ward,H.(2004)104 Parker, R. (1991)105 I denna text används begreppet förälder, i juridisk bemärkelse är det dock endast vårdnadshavaren som är part i utredningen.

46

3. Utredning, analys och bedömning

ningen. En förälder som inte är vårdnadshavare ska inte underrättas om attenutredningenligt11kap.1§SoLharinletts,mendetfinnsingetsomhindrar att denne förälder vid behov kontaktas för att lämna information till utredningen om den unge.106 Föräldrars omsorgsförmåga kan också beskrivas i termer av risk- och skyddsfaktorer avseende normbrytande beteende.107Följandesexaspekteravföräldrarsförmågaharidentifieratssom särskilt viktiga för att tillgodose ungdomars behov:108

• grundläggandeomsorg• säkerhet• känslomässigtillgänglighet• stimulans• vägledningochgränssättning• stabilitet.

Grundläggande omsorgFöräldraskap handlar om att ge omsorg utifrån den unges ålder och ut-vecklingsnivå.109 Föräldrar behöver också övervaka den unges fysiska hälsa och se till att han eller hon vid behov får tillgång till medicinsk vård eller behandling, tandvård etc. Problem hos föräldrarna i form av t.ex. missbruk eller psykiska problem kan innebära att föräldrarna kan komma att försumma både sina egna och den unges fysiska behov.110

En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna

• tillgodoserdenungesfysiskabehovavmat,sömnochkläder• sertillattdenungefåradekvathälso-ochsjukvårdochtandvård• hållerregelbundenkontaktmedskola,deltariutvecklingssamtaloch

ser till att den unge sköter sina läxor• sökerrådochstödomdetuppstårproblemmeddenungesbeteende• betraktardenungesomenunikpersonmedunikaresurser• accepterardenungessexuellaläggning• sertillattdenungeintebehövertameransvarihemmetochförfamilj-

en än vad han eller hon klarar av.

106 Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser

107Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1108Jones,D.(2004)medreferenstillbl.a.M.Rutter(1989)109Jones,D.(2004),Killén,K.(2000)110Cleaver,H.(1999)

47

3. Utredning, analys och bedömning

Säkerhet Föräldrar behöver känna till vad den unge har för sig både i skolan och påfritiden.Debehövert.ex.vetavardenungebefinnersig,vadhanellerhon gör och med vilka han eller hon umgås. Föräldrars bristande kunskap om den unges förehavanden är relaterat till normbrytande beteende.111 Ett familjeklimat som uppmuntrar familjemedlemmarna att dela med sig av vad som händer i deras dagliga liv ökar föräldrarnas möjligheter att få insyn i och kontroll över den unges liv. I den skyddande funktionen ingår också att skydda den unge från att utsättas för irrationella reaktioner och skadliga beteenden hos föräldrarna och andra omsorgspersoner.112

En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna

• sertillattkonflikterifamiljenlösesutanvåld• kännertillvardenungebefinnersigochvilkamiljöersomkanvara

riskabla, både i och utanför hemmet• skyddardenungefrånkontaktmeddrogmissbrukandeochkriminella

kamrater• sertillattageramoteventuellmobbningiochutanförskolan• skyddardenungefrånkontaktmedvuxnasomdirektellerindirektkan

skada den unge genom, t.ex. genom misshandel eller sexuella över-grepp.

Känslomässig tillgänglighetEn varm, trygg, kärleksfull och accepterande relation mellan den unge och föräldrarna är generellt positivt för barn. Relationer som präglas av konflikterochbristpåvärme,ömhet,stödochintresseutgörenavdestar-kaste riskfaktorerna för normbrytande beteende i unga år.113 Unga med normbrytande beteende har ofta ett mindre positivt samspel med sina för-äldrar. En konfliktfylld relation kan bidra till att utlösa beteenden ochnegativa uppfostringsstrategier hos föräldrarna som då blir riskfaktorer för en negativ utveckling hos den unge.

Att föräldrars känslomässiga engagemang för den unge brister kan bero på många olika faktorer, som t.ex. arbetslöshet, ekonomiska pro-blem, dålig fysisk hälsa, psykiska sjukdomar eller missbruk. Föräldrar med psykisk sjukdom eller missbruksproblem kan ha svårt med att kon-trollera de egna känslorna, vilket kan yttra sig i ett våldsamt eller avskär-mat beteende.114 Då föräldrarna är nedstämda eller deprimerade kan de bli

111Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1112Killén,K.(2000)113Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1114Cleaver,H.mfl.(1999)

48

3. Utredning, analys och bedömning

mindre emotionellt tillgängliga eller avvisande eller inte orkar engagera sig i den unges situation.115

En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna

• sertillattskapatillitsfullarelationerinomfamiljen• visarlyhördhetochrespektfördenunge• visardenungeuppskattningförhansellerhennesegenskull• inteutsätterdenungeförorättviskritikellerbehandling• visarintressefördenungesskolarbeteellersysselsättning.

StimulansFöräldrar behöver stödja och uppmuntra den unges inlärning och intel-lektuella utveckling.116 Unga behöver respons och bekräftelse utifrån sina egna förutsättningar. Därför är det viktigt att föräldrar har realistiska för-väntningar på vad den unge ska klara av. En annan förutsättning är att föräldrarna har tid och ork att engagera sig i den unges liv.117 Föräldrarnas egna svårigheter i form av psyksiska problem, missbruk etc. kan leda till minskat intresse och engagemang för den unge.

En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna

• uppmuntrardenungeattskötasinhälsaochtillfysiskaaktiviteter• stimulerarochstöderdenungeiskolarbetetochuppmuntrardenunge

till att lära sig nya färdigheter• uppmuntrardenungetillpositivakamratkontakterochfritidsaktivite-

ter• uppmuntrardenungeattuttryckasinviljaochuppfattning• uppmuntrardenungeattuppmärksammaochbrysigomandramän-

niskors känslor• stöderutvecklingenavdenungessjälvkänslasåatthanellerhonfår

större säkerhet i sitt uppträdande.

Vägledning och gränssättningEn viktig aspekt av föräldraskapet är förmågan att sätta gränser utifrån den unges ålder.118 Unga behöver föräldrar eller andra engagerade vuxna som kan sätta adekvata gränser och övervaka deras skolarbete och fri-tid.119

Vägledning och gränssättning från föräldrarnas sida är viktigt som

115 Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1116Jones,D.(2004),Killén,K.(2000)117Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1118Jones,D.(2004),Killén,K.(2000)119 Cederblad, M. (2003)

49

3. Utredning, analys och bedömning

modellinlärningfördenunge.Hurföräldrarbetersigochvilkaattityderoch regler de har i familjen och gentemot den unge påverkar den unges beteende.120 Unga löper mindre risk för att utveckla ett normbrytande be-teende eller missbruk om föräldrarna har tydliga restriktiva attityder till normbrytande beteende, alkoholmissbruk eller till användningen av dro-gerochiställetuppmuntrartillpositivafritidsaktiviteter,Svårakonfliktermellanföräldrarochdenungeärendåligmodell förkonflikthanteringochkanledatillattdenungeintelärsigatthandskasmedkonflikterpåett konstruktivt sätt. På samma sätt kan hård bestraffning leda till att den unge i sin tur löser svårigheter genom att vara aggressiv.121

En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna

• är goda vuxna förebilder för den unge när det gäller alkohol ochdroger

• harrelationertillandrasomutgörettgottexempelfördenunge• stödjerochpåverkardenungesbeteendeiönskvärdriktning,t.ex.har

konsekventa reaktioner på den unges beteende • väglederdenungesutvecklingavmoral, värderingarochett socialt

accepterat beteende och hjälper den unge att kontrollera sina känslor• ser till att denunge inte skolkar elleruteblir från arbetsplats eller

annan sysselsättning• ställeradekvatakravpåskolprestationer.

Stabilitet Att skapa stabilitet i den unges tillvaro är en annan av föräldrarnas vik-tiga uppgifter. Om föräldrarna har problem i form av psykiska problem eller missbruk eller om det förekommer våld mellan föräldrarna kan det innebära att de har svårt att organisera familjens och den unges liv på ett stabilt och förutsägbart sätt.122 Föräldraskapet kan komma att präglas av inkonsekvens och en oförutsägbar livssituation. Unga som lever under dessa förhållanden får ofta använda sin energi till att observera och för-söka tolka de vuxnas uppträdande.123

En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna

• sertillattdenungeharregelbundnaochkonsekventarutinerfört.ex.måltider

120Cleaver,H.mfl.(1999)121Jones,D.(2004)122Cleaver,H.mfl.(1999)123Killén,K.(2000)

50

3. Utredning, analys och bedömning

• ärpålitliga,förutsägbaraochkontinuerligaikontaktenmeddenunge• ärenigaomvadsomgällerfördenungesuppfostranochanvänder konsekventa uppfostringsmetoder• sertillattdenungekanupprätthållakontaktmednärståendeochandra

personer som är viktiga för honom eller henne• sertillattförhållandenaihemmetärorganiseradesåattdenungefår

möjlighet att sköta sin skolgång eller annan sysselsättning• ser till att denungehar åtminstoneen stabil relationmedenvuxen

person.

Familj och miljö Det utvecklingsekologiska perspektivet utgår ifrån att barns och ungas utveckling inte sker i ett vakuum.124 Det pågår ett ständigt samspel mellan den unge, föräldrarna och den omgivande miljön. Familje- och miljöfak-torer påverkar den unge, och även föräldrarnas möjligheter att tillgodose den unges behov. Iutredningenundersöksdärföromdetfinnsfaktorerifamiljenochi

den omgivande miljön som kan kompensera eventuella brister hos föräld-rarna och som kan bidra till att tillgodose den unges behov. Föräldrarnas egna svårigheter och problem i omgivningen kan öka risken för norm-brytande beteende.125 Dessa faktorer i familjen och i miljön kan också beskrivas i termer av risk- och skyddsfaktorer avseende normbrytande beteende.126

Följande faktorer127haridentifieratssomviktigainomområdetfamiljoch miljö:

• familjensbakgrundochsituation• familjenätverk• boende• arbete• ekonomi• socialintegrering• lokalsamhälletsresurser.

Familjens bakgrund och situation Detfinnsflerafaktoreridenaktuellafamiljesituationensompåverkardenungeochföräldrarnasförmåga,t.ex.antaletbarnifamiljen,omdetfinns

124DepartmentofHealth(2000)125Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1126Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1127DepartmentofHealth(2000)

51

3. Utredning, analys och bedömning

en eller två närvarande föräldrar, om det är nybildade familjekonstella-tioner med styvföräldrar och styvsyskon. Relationen mellan föräldrarna påverkarocksådenunge,exempelvisomdetfinnsdjupakonfliktermel-lan föräldrarna eller om det förekommer uppslitande gräl.128

En utredning av familjens bakgrund och situation kan t.ex. omfatta information om

• vilkasombortillsammansifamiljenochderasinbördesrelationer• föräldrarnasochdenungesbakgrundochuppväxt• familjenkommerfrånettannatland,hurlängedeharbottiSverige.• någotannatspråkänsvenskaanvändsihemmet• föräldrarnaärseparerade• omfrågoromvårdnad,boendeochumgängeäraktuella• den unges kontaktmed en biologisk förälder som inte är vårdnads-

havare• eventuellaproblemhosföräldrarnaochandrafamiljemedlemmarsom

t.ex. psykiska problem, missbruk, kriminalitet eller våld.

Familjenätverk Ett fullgott eller tillräckligt stöd från släkt, vänner och andra engagerade vuxna kan vara en kompensation för unga när en eller båda föräldrarna har svårt att klara sin föräldraroll. Det är viktigt för familjen som helhet att på ett enkelt sätt ha eller kunna få stöd och hjälp från släkt och vän-ner.129

En utredning av familjenätverket kan t.ex. omfatta information om

• vilkasläktingar,vännerochandramedviktigarelationertillfamiljenochdenungesomfinns

• frånvarandefamiljemedlemmar• personersomärsärskiltbetydelsefullafördenungeochsomhaneller

hon litar på• vilkapersonersomkanstödjaföräldrarnaiföräldrarollen.

BoendeEn trygg boendesituation är ur familjens och den unges perspektiv en mycket viktig faktor.130 En riskfaktor för normbrytande beteende är att

128DepartmentofHealth(2000)129Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1130 SOU 2005:88

52

3. Utredning, analys och bedömning

växa upp under bristfälliga bostadsförhållanden såsom att bo trångt och bo i problemfyllda bostadsområden.131 Forskning visar på att trångbodd-het, vilket ofta hänger samman med stor familjestorlek, är en riskfaktor för normbrytande beteende, troligtvis därför att det kan öka risken för irritation och konflikter.Den bostad och närmiljö som unga lever i ärstyrd av familjens ekonomi. Boendets kvalitet och läge påverkar också den unges närmiljö, vilken skolmiljö och vilket kamratumgänge den unge hamnar i.

En utredning av boendet kan t.ex. omfatta information om

• bostadens storlekoch standard– eventuell trångboddhet, sovplatser,möjlighet att kunna dra sig undan i bostaden

• bostadensomgivningar– trygghetsaspekterochmöjlighet till stimu-lans.

ArbeteAnknytning till arbetsmarknaden och förvärvsarbete är viktigt för fa-miljens ekonomiska trygghet, standard och etablering i samhället. En-samstående kvinnor med små barn och familjer med utländskt ursprung har svagare anknytning till arbetsmarknaden än andra.132 Det kan vara mycket svårt att ge den unge nödvändig omsorg och trygghet om man som förälder är arbetslös, känner utanförskap och inte behärskar svenska språket.133

En utredning av arbete kan t.ex. omfatta information om

• föräldrarnasarbetssituationocharbetsvillkor.

EkonomiFattigdom och ekonomisk utsatthet hör ofta ihop med en rad andra fak-torer som tillsammans kan försvåra föräldraskapet. Sambandet mellan föräldrarnas bristfälliga ekonomi och den unges normbrytande beteende verkar vara mer indirekt: de bristfälliga ekonomiska resurserna kan hänga ihop med arbetslöshet, bristande föräldraskap och problem i vardagen på grund av begränsningar i såväl sociala som emotionella resurser.134 Barn och unga som lever i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd riskerar attutvecklasogynnsamtpåflerasättDekant.ex.fåenlågutbildnings-nivå, bli tonårsföräldrar, missbruka droger eller drabbas av psykisk sjuk-

131Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1 132Ds2004:11133 Lundberg, I. (2005)134Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1

53

3. Utredning, analys och bedömning

dom. Långvarigt ekonomiskt bistånd tycks sammanvävda med en mång-fald av sociala problem och är således inte enbart ett tecken på familjens ekonomiska svårigheter.135

En utredning av ekonomi kan t.ex. omfatta information om

• familjensekonomi;inkomsterinklusivebidrag,utgifterochskulder• hurfamiljenhanterarsinekonomi.

Social integrering Ekonomiskt utsatta familjer bor oftare i hyresrätter och i bostäder som ägs av allmännyttiga bostadsföretag. Detta innebär i många fall att de som bor i området har lägre socioekonomisk status än den övriga befolk-ningen. De är också mer drabbade av arbetslöshet, bidragsberoende och utanförskap, vilket får till följd att närmiljön blir mindre trygg.136 Familjeribelastadebostadsområdenflyttaroftareänandraochdeut-

nyttjar inte tillgängliga sociala resurser i samma utsträckning som andra familjer. Social isolering och begränsat umgänge ökar även risken för vanvård, försummelse och övergrepp.137 Risken för normbrytande bete-ende är större bland unga som exponeras för våld och kriminalitet i sitt närområde och där det sociala nätverket och den sociala kontrollen bris-ter.138 Boendemiljöer som främjar mänskligt umgänge och utvecklingen av sociala nätverk kan reducera risker för att unga ska fara illa.139

En utredning av social integrering kan t.ex. omfatta information om

• familjensrelationertillgrannarochdennärmasteomgivningen• ivilkengradfamiljenärintegreradellerisolerad• familjensmöjligheter och vilja att på olika sätt ta del av samhälls- livet.

Lokalsamhällets resurserGrannskapetärgrundenfördenoffentligaochprivatabasservicen.Invå-narna i grannskapet delar många av vardagens villkor och de möts i affä-ren, i skolan eller på biblioteket etc.140Kaféer,parkeretc.kanhärigenomfungera som mötesplatser för umgänge och på motsvarande sätt kan brist på fritidsanläggningar och möteslokaler öka isolering och otrygghet.141

135 Socialstyrelsen (2006) Social Rapport 136Ds2004:11,Lundberg,I.(2005)137 Socialstyrelsen (2006) Social rapport 138Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1139 Lundberg, I. (2005) 140 Socialstyrelsen (2006) Social rapport 141Jack,G.(2004)

54

3. Utredning, analys och bedömning

Risken för normbrytande beteende är större bland unga som växer upp i ett bostadsområde där samhällsservicen inte är lika god som på andra ställen.142

En utredning av lokalsamhällets resurser kan t.ex. omfatta information om

• vilkenserviceifamiljensbostadsområdesomkanhabetydelsefördenunges och familjens situation, som t.ex. skola, fritidsanläggningar, vårdcentral, föreningsliv, bibliotek och religiösa inrättningar

• utbudavkaféer,biograferochandramötesplatserförungdomarifa-miljens närmiljö.

Analys och bedömning Att analysera det insamlade materialet och bedöma den unges behov av insatser är centralt i utredningsarbetet. Utredningens omfattning och ären-dets karaktär avgör hur omfattande analys och bedömning som krävs.143 När utredningen avser ett yttrande till åklagaren ska handläggaren besva-ra de frågor som åklagaren enligt 11 § LUL har begärt att socialnämnden ska yttra sig om.

Med hjälp av analysen ska handläggaren besvara utredningens fråge-ställningar för att klargöra vad den unge behöver och om han eller hon behöver skydd eller stöd av socialtjänsten. Analysen bygger på den infor-mation som samlats in under utredningen. Även i detta skede kan BBIC:s triangel vara ett användbart verktyg för att få en överblick av samspelet mellan olika faktorer som har betydelse för den unges utveckling. Ex-pertutlåtanden och underlag från systematiska bedömningsinstrument kan dock aldrig ensidigt ligga till grund för analysen och bedömningen. Sådant jämställs med annat material. Enviktigfrågaianalysskedetäromdetfinnstillräckligakunskaperför

att förstå den unges och familjens situation, eller om ytterligare informa-tion behöver samlas in för att en bedömning ska kunna göras.

Analys av den unges risk för normbrytande beteendeFör att analysera om den unge riskerar att utveckla ett normbrytande bete-endebehöverhandläggarenkartläggadespecifikarisk-ochskyddsfakto-rersomfinnshosdenungeochihansellerhennesnärmiljö.Vilkariskerfinns?Ivilkenutsträckningförekommerde?Ivilkenutsträckningställer

142Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1143 Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser

55

3. Utredning, analys och bedömning

detillproblemfördenungeellerdennesomgivning?Vilkaskyddsfak-torerfinnsnärdetgällerdenunge?144 Det är viktigt att analysen omfattar såväl den unge som föräldrarna och faktorer i både familj och miljö.

En analys inriktas främst på de faktorer som är direkta och förän-derliga, dvs. faktorer som upprätthåller det normbrytande beteendet.145 En sammanfattning av de viktigaste direkta och föränderliga risk- och skyddsfaktorernaförattutvecklaettnormbrytandebeteendefinnsiav-snittetAttidentifierarisk-ochskyddsfaktorerförnormbrytandebeteendehos unga.

Avgörande för om en ung människa far illa är hur de risk- och skydds-faktorersomfinnshosdenunge,ifamiljenellerinärmiljönsamspelaridet enskilda fallet.146 Det är den unges speciella skydds- och riskmönster som ur ett helhetsperspektiv ska kartläggas och analyseras.147

För att analysera den unges risk för att utveckla ett normbrytande bete-ende är det viktigt att ta hänsyn till följande:

• Ungamedriskfaktorerpåsåvälindivid-somfamiljenivålöperstörrerisk att utveckla ihållande normbrytande beteende än unga med risker på endast en av dessa nivåer.

• Tidigdebutavnormbrytandebeteendeunderbarndomenökarriskenför att beteendet stabiliseras och fortsätter över tid jämfört med norm-brytande beteende som debuterar under ungdomsåren.

• Fleraolikafaktorerisamspelorsakarnormbrytandebeteendesnarareän en enskild faktor. Risken för ett långvarigt normbrytande beteende ökarnärflerafaktorerförekommersamtidigthosdenungeellerihanseller hennes omgivning.

• Vissa riskfaktorer har större betydelse än andra beroende på vilkenutvecklingsfasdenungebefinnersigi.Kamratermednormbrytandebeteende kan t.ex. ha större betydelse under ungdomsåren än under den tidigare barndomen.

• Denstarkasteriskfaktornföråterfallinormbrytandebeteendeärdenunges tidigare normbrytande beteende, följt av familje- och kamrat-relaterade faktorer.

• Skyddsfaktorerfungerarsomenbuffertmotriskerochkanförändraeffekterna av att exponeras för risker.

144Andershed,HochAndershed,A-Kbilaga1145Andershed,HochAndershed,A-K.bilaga1146Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följ upp beslutade insatser 147Stattin,H.(2005)

56

3. Utredning, analys och bedömning

Bedömning av behov av insatserMed utgångspunkt från det sammantagna mönstret av risk- och skydds-faktorer, är det angeläget att välja insatser som stärker skyddsfaktorerna ochminskaridentifieraderiskfaktorer.148

Vid bedömning av och förslag på lämpliga insatser är det också viktigt att hämta stöd från och hänvisa till aktuell och relevant forskning. Enligt forskning karaktäriseras effektiva program149 av att insatserna

• anpassas till den unges specifika behov ochmönster av evidensba- serade risk- och skyddsfaktorer• riktasmotflerasnarareänmotenstakariskfaktorer• sättsinifleramiljöerochkoordinerasmedvarandra.

Det är vidare viktigt att vid bedömningen ta hänsyn till om den unge har haft insatser tidigare.Vilkahar i så fall fungeratbra ellermindrebra?Varförhartidigareinsatsinteuppnåttsittsyfte?Berordetpådenungesjälvellerpåandrafaktorer?Detärocksåviktigtatttydliggöravilkadeförväntade effekterna de planerade insatserna förväntas få för den unge, på kort och på lång sikt. På vilket sätt kan de insatta åtgärderna motverka enfortsattnegativutveckling?

Nämndens bedömning av vilka insatser som behövs görs vanligen till-sammans med den unge och föräldrarna. Om insatserna ska få avsedd effekt beror i hög grad på föräldrarnas och den unges motivation och inställning till insatserna. Effekten beror också på hur insatserna planeras, genomförs och följs upp. Det är angeläget att stödja föräldrarna så att de kan motivera den unge att ta emot de erbjudna insatserna.

Även andra myndigheter, som t.ex. skolan och hälso- och sjukvården, kan behöva involveras i bedömningen av behovet av insatser.

När det gäller ungdomar som har begått brott och socialnämnden yttrar sig till åklagare eller domstol är det viktigt att nämnden har sitt fokus på sitt huvuduppdrag, dvs. att se till den unges hela sociala situation och vårdbehov och erbjuder insatser som kan tillgodose dessa behov. Nämn-den ska i sitt yttrande enligt 11 § LUL till åklagaren redovisa vilka insat-ser som nämnden föreslår. Av yttrande bör150 även framgå på vilket sätt dessa insatser bedöms kunna motverka en ogynnsam utveckling.

148Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1149Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1150 SOSFS 2008:30

57

3. Utredning, analys och bedömning

IMS151 har under 2008 gjort en systematisk sammanställning av kun-skap om verkningsfulla behandlingsmetoder som kan användas i social-tjänstens arbete med unga lagöverträdare. Några av de slutsatser som dras i rapporten är följande:

• Insatsersomharenterapeutiskgrundidéochsomsyftartillattförändrabeteenden och tänkesätt är generellt sett effektivare än påföljder eller insatser som saknar sådant innehåll, t.ex. övervakning och avskräck-ande insatser.

• Familjebaseradeinsatsersomprimärtfokuserarpåattbyggauppför-äldras förmågor är den behandlingsinriktning som visat sig minska fortsatt kriminalitet.

• Enbehandlingsinriktningsomharenkognitivellerkognitivbeteende-terapeutisk inriktning är relativ effektiv. Det innebär att ungdomarna tränas att se konsekvenserna av sitt beteende, att förstå egna motiv och att utveckla nya sätt att kontrollera sina beteenden.

• Programdärungdomarharfåttbesökakriminalvårdsanstalterellerdy-likt för att avskräcka ungdomar från att begå brott har visat sig öka riskerna för fortsatt kriminalitet.

151 IMS, Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, Socialstyrelsen (2008) Insatser för unga lagöverträdare. En systematisk sammanställning av översikter om effekter på återfall i kriminalitet

58

4� Barn under 15 år som misstänks ha begått brott

Utredningar med stöd av 31 § LULBarn under 15 år är inte straffmyndiga. De får därför inte dömas till en påföljd för brott som han eller hon begått (1 kap. 6 § BrB). För barn under 15 år är det socialnämndens ansvar att utreda den unges sociala situation ochbeslutaomnödvändigainsatser.Detfinnsdäremotingethinderförnämnden att åberopa brottslig verksamhet som grund för en ansökan om vård med stöd av 3 § LVU även för någon som inte fyllt 15 år.Ivissafallkandetdockfinnasskältillattfåettbrottutrettavpolisen

som ett barn under 15 år misstänks ha begått, trots att han eller hon inte är straffmyndig. Ett sådant fall kan t.ex. vara om en utredning kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialnämndens insatser beträf-fande den unge (31 § första stycket 1 LUL), en § 31-utredning. Barnets brottslighet kan vara ett tecken på att hans eller hennes utveckling är i faraochattdetdärförkanfinnasskälförsocialtjänstenattvidtalämpligaåtgärder.152

Om den unge inte har fyllt tolv år får en utredning inledas endast om detfinnssynnerligaskäl(31§andrastycketLUL).Juyngrebarnetärde-sto starkare är skälen för att socialtjänsten själv utför den utredning som kan behövas.153

Bestämmelsen ger polis eller åklagare en möjlighet att inleda en utred-ning på begäran av socialnämnden såväl i enskilda fall som efter mera generellaöverenskommelser.Detfinnsingetkravpåattenutredningskainledas. Det innebär att hänsyn kan tas till omständigheterna i det en-skildafallet.Hänsynkanocksåtastilllokalaförutsättningarochöverens-kommelser mellan polis och socialnämnd samt nämndens möjligheter att själv göra utredningen.154

Socialnämnden behöver inte själv uttryckligen begära en utredning, utan polisen kan själv ta initiativet. Det räcker att det kan antas att en utredning har betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för barnet.155 Polisen får inte genomföra en utredning med stöd av 31 §

152Prop.1983/84:187s.1153Prop.1983:84:187s.33154Prop.1983/84:187s.33155Prop.1983/84:187s.32f

59

4. Barn under 15 år som misstänks ha begått brott

första stycket 1 LUL mot socialnämndens önskan.156 Innan nämnden har tagit ställning får utredningen inte omfatta annan åtgärd än förhör med denunge(34§andrastycketLUL).

Polisen får också inleda en utredning om det behövs för att utreda om någon som fyllt 15 år har deltagit i brottet, för att efterforska gods som stulits genom brottet, eller om det är av särskild vikt att en utredning äger rum(31§förstastycket2–4LUL).

Syftet med utredningenSyftet med en § 31-utredning är att klarlägga händelseförloppet kring den brottsliga gärningen och i vilken grad barnet har varit delaktigt. Avsikten är inte att juridiskt fastställa gärningsmannens uppsåt eller vållande.

Samråd mellan socialnämnd och polis kring § 31-utredningarPolismyndigheten och socialnämnden bör samråda och dra upp riktlin-jerna för hur man mer systematiskt inom ett polisdistrikt bör utreda brott som misstänks ha begåtts av barn under 15 år. Det är lämpligt om polis-myndigheten och socialnämnden kommer överens om hur kontakterna ska tas mellan myndigheterna när ett fall blir aktuellt. De bör också kom-ma överens om de rutiner som ska tillämpas i övrigt.157

Socialnämnden bör158 säkerställaattdetfinns rutiner för ivilka fallnämnden ska begära en utredning enligt 31 § första stycket 1 LUL. Ruti-nerna bör utarbetas i samråd med den lokala polismyndigheten.

Rikspolisstyrelsen har gett ut allmänna råd om utredningar av brott begångna av barn.159 Av dessa framgår bl.a. att polismyndigheten rekom-menderas att träffa en överenskommelse med socialnämnden i området som reglerar i vilka fall en utredning bör ske, när nämnden själv bör göra en utredning och hur kontakterna myndigheterna ska kontakta varandra.

Det är viktigt att socialtjänsten och den lokala polismyndigheten kom-mer överens om rutiner för hur barn ska kallas till förhör m.m., så att en företrädare för socialtjänsten får möjlighet att vara med vid förhöret.

Detta är en fråga som kan diskuteras i den lokala samverkansgruppen, se kapitlet Samverkan.

Socialnämndens begäran om utredning av brottI första hand är det omsorgen om barnets bästa som bör beaktas vid ett ställningstagande av om socialnämnden ska begära en utredning av poli-

156Prop.1983/84:187s.32f157Prop.1983/84:187s.17158 SOSFS 2008:30159RPSFS2001:14,FAP403-1

60

4. Barn under 15 år som misstänks ha begått brott

sen. Brottets svårighetsgrad är bara en av de omständigheter som social-nämnden ska beakta i sin helhetsbedömning av barnets situation.160 Det kan handla om ett allvarligt brott och att barnet inte varit i kontakt med socialtjänsten tidigare. Exempel på allvarliga brott som kan ha betydelse för socialnämndens utredning är överlagda brott mot person eller egen-dom. Andra exempel är brott som vittnar om att barnet i hög grad har agerat hänsynslöst eller tanklöst i fråga om andra människors liv, hälsa el-ler egendom. Även narkotikabrott och brott som har samband med sådan brottslighet anses som allvarliga brott.161

Det kan också vara aktuellt för socialnämnden att begära en § 31-utred-ning när ett barn återkommer i polisanmälningar, även om det inte rör sig om grova brott. Ett klargörande av händelseförloppet och barnets delak-tighet i sammanhanget kan till exempel leda till att socialtjänsten når fram med allvaret i situationen, inte bara till barnet utan även till föräldrarna.

En begäran om en § 31-utredning bör162 göras skriftligt och bör inne-hålla de skäl som ligger till grund för socialnämndens bedömning av, om en utredning behövs. Socialnämnden kan t.ex. ange vilken omfattning och inriktning utredningen bör ha för att uppfylla nämndens syfte. Poli-sens utredning av den unges eventuella medverkan i brotten kan då göras snabbare och inte mer omfattande än vad som är nödvändigt.

Ofta behövs ingen ingående polisutredning av händelseförloppet för att socialnämnden ska kunna avgöra vilka åtgärder som kan bli aktuella.163 Vanligtvis består utredningen av ett förhör med den eller de misstänkta och i förekommande fall förhör med målsägande och vittnen.164

Om en polisutredning har påbörjats på begäran av socialnämnden och nämnden därefter förklarar att den inte önskar att utredningen fullföljs, måste förundersökningsledaren ta hänsyn till detta.165

När socialnämnden begär en § 31-utredning innebär det att nämnden har inlett en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL. Om däremot en utredning görs på initiativ av polis eller åklagare får socialnämnden ta ställning till om en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL ska inledas på grundval av de uppgifter som kommer fram vid polisens utredning

Sedan en utredning med stöd av 31 § första stycket 1 LUL avslutats ska protokoll över utredningen så snart som möjligt skickas till socialnämn-den (37 § LUL).

160Prop.1983/84:187s.17161Prop.1983/84:187s.17162 SOSFS 2008:30163Prop.1983/84:187s.37164 Brå rapport 2007:16 165Prop.1983/84:187s.18

61

4. Barn under 15 år som misstänks ha begått brott

Polisens underrättelseskyldighet till vårdnadshavarePolisen är skyldig att omedelbart underrätta vårdnadshavaren eller an-nan som svarar för den unges vård och fostran samt annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge om att en utredning enligt 31 § LUL har inletts och kalla dem till förhör som hålls med den unge. Det förutsätterattdetinteärtillmenförutredningenellerattdetannarsfinnssärskilda skäl mot detta (33 § LUL).Uppgiftomattdetfinnsnågonannanvuxenändenellerdesomhardet

huvudsakliga ansvaret för den unge och som bör underrättas bör i första hand hämtas från den unge. Om den unge inte vill lämna några uppgif-ter bör man i stället fråga någon annan som kan ha kännedom om detta, t.ex.vårdnadshavareellersocialtjänsten.Detfinnsingetsomhindrarattt.ex. en skolsköterska, en skolkurator eller en lärare, med beaktande av bestämmelserna i sekretesslagen, är med vid förhöret, om förhållandena medger det.166

Förhör med barnFörhör med barn som misstänks för att ha begått brott får hållas endast efter medgivande av undersökningsledaren. Utan medgivande får dock ställas de frågor till barnet som oundgängligen behövs för att klarlägga ombarnetharbegåttbrottet(15§FuK).

Förhör med någon som är under 18 år bör hållas av en person med särskildkompetensföruppgiften(18§FuK).

Socialnämndens närvaro vid förhör med barnPolisen är skyldig att omedelbart underrätta socialnämnden när den har inlett en § 31-utredning. Om det inte möter några hinder ska en företrä-darefrånsocialtjänstenvaramedvidförhörmeddenunge(34§LUL).Skaförhörhållasmedbarnsomavsesi15§FuK,skasocialnämnden,

igodtidunderrättasomtidochplatsförförhöret,omdetintefinnshindermotdetochomdetfinnsskälattantaattsocialnämndenböringripa(16§FuK).

Det är viktigt att socialnämnden och polisen har rutiner för kallelse till förhör m.m. På så sätt får företrädare för socialtjänsten möjlighet att planera sin verksamhet så att de kan vara med vid förhör. Det är en ange-lägen uppgift för socialnämnden att en företrädare är närvarande vid för-hör. En företrädare kan bestämma att förhöret ska avbrytas, om han eller hon anser att det som kommit fram är tillräckligt för att socialtjänsten ska kunna ta ställning till om utredning enligt 11 kap. 1 § SoL ska inledas. Vid

166Prop.1983/84:187s.35

62

4. Barn under 15 år som misstänks ha begått brott

ett förhör hos polisen kan mycket komma fram som inte skulle komma fram vid ett senare samtal hos nämnden. När en företrädare är med vid polisförhöret vet han eller hon vad som sagts och behöver inte lita till andrahandsuppgifter.

Det särskilt angeläget att en företrädare är med vid ett polisförhör som nämnden själv initierat.

Socialnämnden kan t.ex. inrätta någon form av joursystem för att kun-na närvara vid polisförhör även utanför ordinarie kontorstid. På många orter har socialnämnden personal som arbetar i polisens lokaler, vilket gör att polisen snabbt kan ta kontakt företrädare för socialtjänsten.

Rätt till juridiskt biträdeVid en § 31- utredning ska ett juridiskt biträde förordnas för den unge, om detfinnssynnerligaskäl.Ansökangörsavåklagareellerdenungesvård-nadshavare hos tingsrätten (32 a § LUL). Möjligheten att få ett juridiskt biträde ska dock begränsas till de fall då det är särskilt angeläget. Det kan t.ex. gälla en mycket allvarlig brottslighet, en omfattande brottslighet el-ler ett stort skadeståndsansvar.167

Kvarhållande av den som inte har fyllt 15 årPolisen får inte hålla kvar den som är under 15 år och som misstänks för brott och som har gripits eller medtagits till polisförhör längre än tre timmar efter beslut om frigivning eller efter det att förhöret har avslutats (35 § LUL). Den som är under 15 år får inte heller placeras i arrest.168 Syftet med att kunna hålla kvar dessa unga i maximalt tre timmar är att skyndsamt kunna lämna över dem till vårdnadshavare, socialtjänsten eller någon annan lämplig person.169

Rätten att använda tvångsmedelPolisen får endast med stor restriktivhet använda tvångsmedel som hämt-ning till förhör, beslag, husrannsakan och kroppsvisitation när den utreder brott som har begåtts av barn under 15 år (36 § LUL). Detsamma gäller förattfotograferaellertafingeravtryckavdenmisstänkte.170

167 Prop. 2005/06:165 s. 116168Prop.2005/06:165s.143169 Prop. 2005/06:165 s. 121170 Prop. 2005/06:165 s. 119

63

5� Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott

Unga 15–17 årNär ungdomar i denna åldersgrupp begår brott är det socialtjänsten som i första hand är ansvarig för att vidta åtgärder för att förhindra återfall i brottslighet.

Skyndsam handläggningDet är lagstiftarens intention att tiden mellan ett brott och samhällets re-aktion ska vara så kort som möjlig när det gäller unga lagöverträdare. Detta är inte minst viktigt av pedagogiska skäl så att kopplingen mellan brott och påföljd blir tydlig för den unge.

En förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år, ska genomföras särskilt skyndsamt. Förundersökningen ska avslutas och beslut i åtalsfrå-gan ska fattas så snart som det är möjligt och senast inom sex veckor från dagenfördelgivningavbrottsmisstanke.Tidsfristenfårenligt4§LULendast överskridas om det är nödvändigt med hänsyn till

• attdenungeskadeltaimedlingenligtmedlingslagen,eller• utredningensbeskaffenhetellerandrasärskildaomständigheter.

För att åklagaren ska kunna överskrida sexveckorsfristen i de fall den unge ska delta i medling bör krävas att företrädare för medlingsverksam-heten meddelat att förutsättningarna för medling är uppfyllda och att ett medlingsmöte är planerat. En sådan underrättelse bör171 lämpligen göras inom ramen för det samrådsförfarande som skall äga rum mellan medla-ren och förundersökningsledaren (6 § medlingslagen).

Tidsfristen får också överskridas om det är en komplicerad brottsutred-ningmedfleramisstänktaochomfattandeförhör.Bestämmelsenomskyndsamhet i 4§LULgällerpersoner som inte

har fyllt 18 år vid tidpunkten för beslutet att inleda en förundersökning. Skyndsamhetskravet fortsätter därefter att gälla under hela förundersök-ningen även för den som fyller 18 år under denna tid. Huvudförhandlingskahållasinomtvåveckornäråtalväcksmotden

171Prop.2005/06:165s.140

64

5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott

som inte fyllt 18 år för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader (29 § andra stycket LUL).

Polisen skyldighet att underrätta socialnämndenPolis ska i god tid underrätta socialnämnden om tid och plats för förhör somskahållasmedbarnsomintefyllt20år,omdetintefinnshinderfördettaochomdetfinnsskälattantaattsocialnämndenböringripa(16§FuK).

Socialnämndens närvaro vid polisförhörOm någon som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott ska socialnämnden genast underrättas. Av underrättelsen ska det framgå om den misstänkte har tillfrågats om han eller hon vill delta i medling enligt medlingslagen med anledning av brott. Det ska också framgå hur han el-ler hon ställer sig till detta (6 § LUL).

Företrädare för socialtjänsten ska närvara vid ett förhör med någon som inte har fyllt 18 år och som är misstänkt för brott, om det är möjligt och det inte är till men för utredningen (7 § LUL).

När en företrädare för socialtjänsten närvarar vid ett förhör kan han eller hon på ett tidigt stadium etablera kontakt med den unge och vård-nadshavarna som normalt också ska kallas till förhöret.172 Fördelarna är att nämnden snabbt blir insatt i ärendet, att den får en bättre bild av den unge och dennes situation och att den tidigt kan bedöma vilka insatser som behövs.

Målsättningen är att en företrädare från socialtjänsten är närvarande vid förhör. Undantag kan dock göras om närvaro av en socialtjänsteman inte är möjlig eller om den skulle innebär men för utredningen.173 Det är därför lämpligt att socialnämnden har sådana rutiner att någon från soci-altjänsten regelmässigt kan närvara vid förhören. 174

I många kommuner arbetar socialsekreterare i polisens lokaler. Detta gör det möjligt för polisen att ta en snabb kontakt med dem i de fall en ungdom blir gripen av polis eller tas in för förhör. Att upprätta lokala överenskommelser mellan polis och socialnämnd kan vara ett annat sätt att öka socialtjänstens möjligheter att närvara vid förhör. Likaså kan nämnden inrätta någon form av joursystem för att i möjligaste mån kunna närvara vid förhör.

Att en företrädare för socialtjänsten är närvarande vid ett förhör ska

172Prop.1994/95:12s.67173Prop.1994/95:12s.67174Prop.1983/84:187s.20

65

5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott

inte ses som att en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL har inletts. Företräda-ren kan ta ställning till om en sådan utredning behövs utifrån de sakför-hållanden som framkommer vid förhöret.

Polisens skyldighet att underrätta vårdnadshavareNär någon som inte fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott är polisen skyldig att omedelbart underrätta dennes vårdnadshavare eller annan som svarar för hans eller hennes vård och fostran samt annan som har en fost-rande roll i förhållande till den unge. Dessa ska även kallas till förhör som hålls med den unge om detta inte är till men för utredningen eller det annarsfinnssärskildaskäl(5§LUL).

Rättens skyldighet att underrätta vårdnadshavareNär åtal väcks mot någon som inte fyllt 18 år, ska tingsrätten underrätta vårdnadshavare om åtalet och tidpunkten för huvudförhandling, om det intefinnssärskildaskälmotdet.Tingrättenskaiförekommandefallun-derrätta även andra vuxna som kan anses ha en fostrande roll för den unge. Underrättelseskyldigheten gäller samtliga domstolsinstanser (26 § första stycket LUL).

Om det handlar om brott som kan ge fängelse ska vårdnadshavaren eller annan som avses i första stycket, höras vid huvudförhandlingen om detärmöjligtochdetintefinnssärskildaskälmotdet(26§tredjestycketLUL).

Försvarare En offentlig försvarare ska utse för en ungdom som inte fyllt 18 år och är misstänkt för brott, om det inte är uppenbart att han eller hon inte behöver en försvarare. Undersökningsledaren är skyldig att anmäla detta hos rät-ten(24§LUL).Denungeochdennesvårdnadshavarekanframförasinasynpunkter på vem som ska utses till försvarare (21 kap. 3 § andra stycket RB).

Socialnämndens medverkan vid rättegångTingsrätten ska underrätta socialnämnden om tidpunkt för huvudförhand-ling när ett yttrande enligt 11 § LUL ska eller har lämnats av nämnden (26 § andra stycket LUL). Socialnämnden bör underrättas även om nämnden i sitt yttrande har uppgett att vård enligt socialtjänsten inte kan komma i fråga.175

175Prop.2000/01:56s.24

66

5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott

I många fall kan socialtjänstens medverkan vid rättegång ha stor bety-delse för domstolens beslut i påföljdsfrågan. Medverkan är särskilt viktig under den del av huvudförhandlingen som behandlar den unges person-liga förhållanden. Det ger t.ex. en företrädare för socialtjänsten en möj-lighet att komplettera ett yttrande eller att närmare informera domstolen om vad den föreslagna vården kommer att innebära.

För den unge kan socialtjänstens närvaro vara ett stöd vid rättegången. Det kan också vara av värde för socialtjänstens fortsatta arbete med den unge att ha tillgång till den information som framkommit vid huvudför-handlingen.

Se även kapitlet Yttrande till åklagare eller domstol, avsnitt Domstols-sekretess.

Huvudförhandling och domHuvudregelnibrottmålärattmålethandläggsavdomstolenidenortdärbrottet begicks (19 kap. 1 § RB).

Mål mot den som inte har fyllt 21 år ska alltid behandlas skyndsamt. När åtal väcks mot en person som är under 18 år och för ett brott där på-följden kan överstiga fängelse i sex månader så ska rätten hålla huvudför-handling inom två veckor ( 29 § första och andra stycket LUL).

En dom i ungdomsmål ska som regel avkunnas muntligen i samband med förhandlingen (30 § LUL).

Unga 18–20 årNär ungdomar i åldern 18–20 år begår brott delas ansvaret mellan social-tjänsten och kriminalvården.

Fortfarande gäller dock vissa särskilda bestämmelser för dessa ungdo-mar när det gäller handläggningen inom de rättsvårdande myndigheterna. Målidomstolskat.ex.handläggasskyndsamtochdetfinnssärskildareg-ler för val av påföljd.

Socialnämndens ansvar framgår bl.a. av att den som har fyllt 18 år men inte 20 år kan få vård med stöd av 3 § LVU när sådan vård är lämpligare än annan vård (1 § LVU). Socialnämnden kan också besluta om vissa stöd- och behandlingsinsatser i öppna former, oavsett om den unge sam-tycker, tills den unge fyller 20 år (22 § första stycket LVU). Syftet med bestämmelserna är att ge ökade möjligheter till vård inom socialtjänsten för unga lagöverträdare upp till 21 år så att kriminalvårdspåföljder kan undvikas.176

176Prop.1984/85:171s.29

67

5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott

Vidare får den som är under 21 år dömas till ungdomsvård enligt i 32 kap. 2 § första stycket BrB. Rätten får endast döma till ungdomsvård om detimåletfinnsettyttrandeavnämndenmeddetinnehållsomavsesi11§ LUL. Åklagaren begär inte något yttrande enligt 11 § LUL eftersom den bestämmelsengällerungaunder18år.Omdetintefinnssärskildaskälkrävs ett sådant yttrande också för att rätten ska få döma den som inte har fyllt 21 år till fängelse i mer än tre månader (28 § LUL).

Många unga som misstänks för allvarlig brottslighet vid 18 års ålder är med stor sannolikhet kända för socialnämnden sedan tidigare. De kan ocksåvaraaktuellaförpågåendeinsatser.Detfinnsdockintenågragene-rella regler om att socialnämnden ska underrättas eller göras uppmärksam på att någon som fyllt 18 år är misstänkt för att ha begått ett brott. Någon begäran om yttrande enligt 11 § LUL begärs inte eftersom den bestäm-melsen gäller unga under 18 år. Polisen eller förundersökningsledaren har dock en skyldighet att underrätta socialnämnden om tid och plats för förhörmedungaunder20årnärdetfinnsanledningattantaattettingri-pandefrånsocialnämndenkanbliaktuellt(16§FuK).

När unga som fyllt 18 år begår brott efter fyllda 18 års ålder är det i första hand kriminalvården som har ansvar för personutredningen. Om frivården i detta sammanhang begär uppgifter från socialnämnden är nämnden skyldig att lämna upplysningar om den enskilde och föreslå de åtgärder som nämnden anser behövs för att främja hans eller hennes an-passningisamhället(6§lag[1991:2041]omsärskildpersonutredningibrottmål).

För att fånga upp unga mellan 18–20 år så att deras behov av vård och stöd från socialnämndens sida kan tillgodoses är det viktigt att det utvecklas former för samverkan mellan socialtjänsten och frivården. En representant från frivården kan t.ex. vid lämpligt tillfälle bjudas in till den lokala samverkansgruppen.

Häktning av ungaI vissa situationer är det särskilt angeläget att socialnämnden agerar snabbt. Det gäller t.ex. då polisen gripit en ung person som är misstänkt för brott, och som riskerar att häktas. När polis eller åklagare underrättar nämnden om situationen och frågar hur den ställer sig till att vidta åtgär-der, är det att betrakta som att en anmälan har kommit in till nämnden. Socialnämnden bör177 då skyndsamt göra en förhandsbedömning av, om den ska inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL.

177 SOSFS 2008:30

68

5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott

Närhäktningövervägsfinnsdetanledningförnämndenattövervägaom den unge behöver omedelbart omhändertas med stöd av 6 § LVU och eventuellt placeras på ett särskilt ungdomshem. Ett sådant omhänderta-gande kan ofta innebära att den unge övervakas på ett betryggande sätt och därmed inte behöver häktas.

Ju yngre den misstänkte är desto mer angeläget är det att nämnden tar ställning till om han eller hon behöver omhändertas för att inte häktas. JO178 har uttalat att det av många skäl är i hög grad olämpligt att placera unga människor och framförallt de i åldersgruppen 15–17 år i häkte. Ris-kenäruppenbarattdenungetarskadaavensådanplacering.Häktesper-sonalen saknar t.ex. kompetens för det behandlingsarbete som redan det förhållandet att den unge berövats friheten nödvändiggör.

Synnerliga skäl för häktning Ungaunder18år fårhäktasendastomdetfinnssynnerligaskäl (23§LUL). Om det på grund av den misstänktes ålder, hälsotillstånd eller nå-gon annan liknande omständighet kan befaras att häktning skulle komma att medföra allvarligt men för den misstänkte, får häktning ske endast om detäruppenbartattbetryggandeövervakningintekanordnas(24kap.4§ RB). Åklagaren har en skyldighet att undersöka alternativ till häktning sominnebärbetryggandeövervakning(26§FuK).Ungaböriallmänhetinte häktas om den unge kan placeras på en utredningsavdelning vid ett särskilt ungdomshem.Häktning bör undvikas, varför även tillsyn ellerövervakning i hemmet, i familjehem eller i hem för vård eller boende i vissa fall kan komma i fråga.179 EnligtHögstadomstolenfårdensomintefyllt18årendasthäktasom

det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Domstolen måsteprövadeskäl somåberopas förattdet intefinnsmöjligheterattanordna betryggande övervakning.180

Om socialnämnden inte avser att besluta om ett omedelbart omhänder-tagande enligt 6 § LVU är det viktigt att åklagaren meddelas skälen till detta.

Omedelbart omhändertagande och häktningSocialnämnden kan fatta beslut om ett omedelbart omhändertagande med stöd av 6 § LVU även om den unge är häktad. Ett beslut om ett omedel-

178JObeslutden25februari1994,dnr3104-1992179Prop.1964:10s.164180HD:sdom30januari2008,målB466-08

69

5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott

bart omhändertagande får dock inte verkställas om den unge är häktad (9 § andra stycket LVU).

Under häktningstiden bör181 socialnämnden ha ordnat med placering för den unge så att han eller hon kan placeras direkt efter frigivningen. Nämnden kan eventuellt behöva begära polishandräckning enligt 43 §LVU för att föra den unge direkt från häktet till den ordnade placeringen. Nämnden bör182 hålla en sådan kontakt med åklagare, tingsrätt och läns-rätt så att myndigheterna kan samordna insatserna.

181 SOSFS 1997:15182 SOSFS 1997:15

70

6� Yttrande till åklagare eller domstol

Åklagarens begäran om yttrande Åklagaren ska, innan han eller hon fattar beslut åtalsfrågan, hämta in ett yttrande från socialnämnden i fråga om den som är skäligen misstänkt för att ha begått ett brott innan han eller hon fyllt arton år, om den unge har erkäntbrottetellerdetfinnsskäligmisstankeattdenungebegåttbrottet.Ett yttrande behöver dock inte hämtas in om brottet är ringa, om det är uppenbartattdetfinnsförutsättningarföråtalsunderlåtelseelleromdetannars är obehövligt (11 § LUL första stycket). Med obehövligt menas t.ex. fall där det är uppenbart att påföljden stannar vid böter. Åklagaren ska begära yttrande senast i samband med att den unge delges brottsmiss-tanke (11 § andra stycket LUL).

Det är den unges ålder när brottet begås som är avgörande för om åkla-garen ska begära ett yttrande. Även om den unge har fyllt 18 år kan åkla-garen begära ett yttrande om brottet begicks innan den unge fyllt 18 år.

Åklagaren anger i sin begäran inom vilken tid yttrandet ska lämnas. Om det är lämpligt, ger åklagaren också socialnämnden anvisningar för hur yttrandet kan begränsas (12 § LUL).

Eftersom ungdomsmål ska handläggas skyndsamt ställs stora krav på hur socialnämnden organiserar sitt arbete. Det är av största vikt att dom-stolens beslut i valet av påföljd inte grundas på ett felaktigt underlag.183 Det är därför viktigt att nämnden har ett genomtänkt arbetssätt och per-sonal med särskild kompetens inom området.184 Det är också lämpligt att den har rutiner för hur handläggningen av yttranden till åklagare eller domstol ska göras så att de angivna tiderna kan hållas.

Socialnämnden är skyldig att svara på åklagarens begäran om yttran-de. Den kommun som har ansvaret för den unge enligt socialtjänstlagen ansvarar också för att avge yttrandet (11 § LUL).

Vad ska yttrandet användas till?Socialnämndens yttrande används som underlag när åklagaren fattar be-slut om åtal eller om åtalsunderlåtelse. Om åtal väcks använder rätten yttrandet som underlag vid val av påföljd.

183 Prop. 2005/06:165 s. 62184SOSFS2006:14,SOSFS2008:30

71

6. Yttrande till åklagare eller domstol

Om den unge inte fälls i brottmålet får han eller hon ingen påföljd. Socialnämndenfårdåtaställningomdetfinnsandraskältillattpåbörjade beslutade insatserna, att fortsätta med redan pågående insatser eller om andra insatser ska sättas in. Så kan vara fallet om nämnden föresla-git insatser utifrån bedömningen att den unge gjort sig skyldig till det misstänktabrottet.Haråtalsunderlåtelsemeddelatsdärförattsocialnämn-den ska vidta vårdåtgärder, så förutsätts att vården verkligen kommer till stånd.

Rätten kan också använda socialnämndens yttrande för att val av åtgär-der. Rätten är dock inte bunden av socialnämndens bedömning, utan ska göra en självständig bedömning av den unges behov av vård och lämplig-het för ungdomstjänst.185 Viktenavattdetfinnsenplanfördeinsatsersomsocialnämndenhar

för avsikt att genomföra kan inte nog understrykas. I planen redovisas skälen för insatserna. För att rätten ska kunna döma till ungdomsvård krävsattdetfinnsettungdomskontraktellerenvårdplankopplattillytt-randet (32 kap. 1 § tredje och fjärde styckena BrB).

TidsramarDet är åklagaren som avgör inom vilken tid socialnämnden ska lämna ytt-randet. Det ger åklagaren möjlighet att anpassa tiden så att förundersök-ningen och nämndens yttrande kan bli klara samtidigt. Socialnämnden ska följa den tidsangivelse som åklagaren har angett.186 I vissa fall är det dock både en svår och känslig uppgift för nämnden att på kort tid göra den efterfrågade personutredningen. Det är därför av stor betydelse att nämnden ges rimlig tid för att yttra sig och kunna upprätta ett ungdoms-kontrakt eller en vårdplan.187

Om socialnämnden av olika skäl inte kan yttra sig inom den angivna tiden kan socialnämnden kontakta åklagaren och begära anstånd. Det är angeläget att socialnämnden har sådana rutiner att åklagaren alltid, i så god tid som möjligt, underrättas om att den angivna tiden inte kan hållas. Det är dock åklagaren som avgör om anstånd kan ges med hänsyn till de tidsfrister som åklagaren har att iaktta. Ett skäl som kan föranleda en be-gäran om anstånd kan vara att utredningen är komplicerad p.g.a. att den unges situation kräver fördjupad utredning för att se vilken insats som bäst kan tillgodose hans eller hennes behov.

185 Prop. 2005/06:165 s. 58186Prop.1994/95:12s.73187 Prop. 2005/06:165 s. 62

72

6. Yttrande till åklagare eller domstol

Socialnämndens utredningsskyldighet När en åklagare eller rätten begär ett yttrande från socialnämnden är nämnden, skyldig att utan dröjsmål inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL. Detta gäller oavsett den unges eller vårdnadshavarens inställning till att en utredning görs.

För att kunna yttra sig måste nämnden samla in information om den unge, dvs. utreda den unges förhållanden. Utredningen blir nämndens un-derlag för yttrandet till åklagare eller domstol.

Om socialnämnden inte har kunnat nå den unge eller vårdnadshava-ren bör188 det dokumenteras i den unges personakt vilka ansträngningar som gjorts för att få kontakt med de berörda. Socialnämnden måste dock besvara åklagarens begäran om yttrande även om nämnden inte får kon-takt med den unge eller vårdnadshavaren, eller om någon av dem inte vill medverka i utredningen. Nämnden kan under utredningens gång upp-märksamma att den unge kan behöva insatser utöver vad som är direkt relaterat till det misstänkta brottsliga beteendet som föranlett åklagarens begäran om yttrande. Då ska inte utredningen avslutas förrän den unges situation och eventuella behov av insatser har utretts. Yttrandet kan i så-dana fall ses som ett beslut under pågående utredning.

Barns och ungas rätt till informationBarn och unga som av olika skäl kommer i kontakt med socialtjänsten har rätt att få information och bli delaktig i det som pågår och som gäller dem (3 kap. 5 § andra stycket SoL). Det innebär bl.a. att socialnämnden i sam-tal med den unge ska ta reda på hans eller hennes inställning till det som pågår och planeras. Nämnden måste också informera den unge om det som kommer fram i utredningen och om följderna av den unges inställ-ning till de föreslagna insatserna. Det är också viktigt att få bekräftat att den unge har kunnat ta emot och förstå den information som lämnats.189

Socialnämndens utredning sker vanligtvis parallellt med att en brotts-utredning pågår hos polisen. Det är därför viktigt att nämnden tydliggör sin uppgift och roll i sammanhanget. Att tydligt informera, gärna skriftligt t.ex. i form av en broschyr som förklarar vad som menas med ett yttrande till åklagare eller domstol, kan vara till stöd för den unge och vårdnads-havarna. Redan i detta skede kan det vara lämpligt att informera den unge och vårdnadshavaren om vilka påföljderna kan bli och vad det innebär.

Många ungdomar kan ha svårt att förstå vad som händer under rätts-processens gång och är oroliga för vad som ska hända. Det är därför vik-

188 SOSFS 2006:5 5 kap. 1 § AR189 Prop. 2006/07:129 s. 38 f

73

6. Yttrande till åklagare eller domstol

tigt att informera den unge och vårdnadshavaren om vart de kan vända sig för att få mer information om vad som händer i rättssalen, om påföljds-systemet för ungdomar, etc.

En del ungdomar som är aktuella hos polis och åklagare har inte svenska som sitt modersspråk och kommer från en annan kultur än den svenska. Det är därför extra viktigt att förvissa sig om att de har förstått den information de fått. Det är också angeläget att föräldrar som inte har svenska som språk förstått informationen.

Den unge har ofta redan under förundersökningen fått en offentlig för-svarare. Försvararens uppgift är att ta till vara den misstänktes rätt. Det är lämpligt att hänvisa frågor om brottsmisstanken, rättegången och vilka påföljder som kan bli aktuella till försvararen.Allmäninformationomrättssystemetfinnsbl.a.påwww.aklagare.se

och www.dom.se.

Den skriftliga sammanställningenDen skriftliga sammanställningen av socialnämndens utredningsmaterial är det som brukar benämnas yttrande. Socialnämndens yttrande utgör ett beslutsunderlag för åklagaren eller domstolen. Därför är det viktigt att innehållet har en tydlig struktur så att nämndens svar på begärda uppgif-ter klart framgår.

Redogörelsen kan med fördel vara så kortfattad som möjligt. Det viktiga är att yttrandet innehåller tillräckligt med relevanta fakta så att åklagaren eller domstolen kan ta ställning i påföljdsfrågan. All den information som samlats in för att bedöma den unges vårdbehov behöver alltså inte alltid redovisas i yttrandet. Det kan räcka med att lyfta fram de aspekter som ligger till grund för nämndens bedömning och som ger svar på åklagarens frågor. Redogörelsen om den unges personliga utveckling och levnads-omständigheter kan t.ex. avgränsas till att endast gälla de uppgifter som ligger till grund för nämndens bedömning av om den unge har ett särskilt behov av vård. Det är inte nämndens uppgift att uttala sig i skuldfrågan. Den unges redogörelse för brottet ska inte heller redovisas i yttrandet.

En allmän beskrivning av innehållet i föreslagna insatser kan med för-del bifogas yttrandet som information till åklagare och domstol. Det kan t.ex. gälla syfte, metod, omfattning och vilka behandlingsmoment som ingår.

ChecklistaFöljande checklista bygger på bestämmelserna i 11 § tredje stycket LUL. De föreskrifter och allmänna råd från Socialstyrelsen som kan vara aktu-

74

6. Yttrande till åklagare eller domstol

ella att använda som stöd när yttrandet till åklagaren eller domstolen ska sammanställas är:

• Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:5) omdokument ation vid handläggning av ärenden och genomförande av in-satser enligt SoL, LVU, LVM och LSS

• allmännaråd(SOSFS2006:12)omhandläggningochdokumentationav ärenden som rör barn och unga

• allmännaråd(SOSFS2008:30)omhandläggningavärendensomgäl-ler unga lagöverträdare.

Uppgifter som ska ingå i ett yttrandeYttrandet ska ge domstolen en god uppfattning om karaktären av den unges eventuella vårdbehov och de insatser som nämnder avser att vidta. Enligt 11 § tredje stycket LUL ska nämndens yttrande innehålla följan-de.

• Enredogörelseförvilkaåtgärdersomnämndentidigareharvidtagitifråga om den unge.

• Enbedömningavomdenungeharettsärskiltbehovavåtgärdersomsyftar till att motverka att han eller hon utvecklas ogynnsamt.

• Enredovisningavdeåtgärdersomnämndenavserattvidta.Åtgärd-erna ska redovisas i ett ungdomskontrakt om de vidtas med stöd av socialtjänstlagen och i en vårdplan om de vidtas med stöd av LVU. Arten, omfattningen och varaktigheten av åtgärderna ska framgå av kontraktet eller vårdplanen.

• Enredogörelsefördenungespersonligautvecklingochhansellerhen-nes levnadsomständigheter i övrigt – om åklagaren begär det eller om nämndenfinnerdetnödvändigt.

Uppgifter som bör ingå i ett yttrande

• vilkabrottsmisstankarsomliggertillgrundföryttrandet• på vilket sätt den föreslagna vården eller de föreslagna åtgärderna syftar till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt• denungesinställningtillungdomstjänst• huruvidadenungekanansesvaralämpligförungdomstjänst• denunges inställning tillmedling, omdenunge erkänt brottet eller delaktighet i det.

I de fall åklagaren har begärt att ett yttrande ska innehålla en redogörelse för den unges personliga utveckling och levnadsomständigheter i övrigt,

75

6. Yttrande till åklagare eller domstol

ellerdånämndenfinnerdetnödvändigt,bör190 en sådan redogörelse t.ex. innehålla uppgifter om den unges

• familjochsocialarelationer• medborgarskap,omdenungeinteärsvenskamedborgare• hemspråk• skolaochfritid• fysiskaochpsykiskahälsa• känslo-ochbeteendemässigautveckling• brukavalkoholellerandradroger• tidigarekriminalitet.

Det är viktigt att det av yttrandet framgår när eventuella tidigare åtgärder har varit aktuella, när de varit aktuella och orsaken till att de satts in, art och omfattning. Om tidigare insatser har varit framgångsrika kan detta lyftas fram. Likaså orsaken till att andra insatser har varit mindre fram-gångsrika. Endast de uppgifter som är relevanta och nödvändiga för att domstolen ska kunna bilda sig en uppfattning om vad som har förekom-mit i kontakterna mellan socialnämnden och den unge ska tas med.

Även eventuell pågående insats redovisas och om socialnämnden an-ser att denna insats är tillräcklig även med hänsyn till misstanken om ny brottslighet.

Yttrandet bör191 vidare innehålla uppgift om på vilket sätt den före-slagna vården eller de föreslagna åtgärderna syftar till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt. Om nämnden anser att den unge inte har något särskilt vårdbehov är det angeläget att skälen till det redovisas i yttrandet.

Om nämnden anser att den unge av olika skäl inte är lämplig för ung-domstjänst, bör detta framgå av yttrandet.

Av yttrandet kan också framgå t.ex. hur utredningen har genomförts. Det kan gälla information om antal kontakter med den unge och vård-nadshavare samt vem eller vilka som har kontaktats utanför familjen. Om någon särskild metod eller något bedömningsinstrument har använts kan detta anges. Det är även lämpligt att det framgår hur innehållet i yttrandet har kommunicerats med den unge och vårdnadshavare och vad de har inställning till föreslagna åtgärder.

190 SOSFS 2008:30191 SOSFS 2008:30

76

6. Yttrande till åklagare eller domstol

Kommunicering av yttrande Socialnämnden är skyldig att kommunicera ett yttrande till den unge och dennes vårdnadshavare (11 kap. 8 § tredje stycket SoL).

JO192 har framfört att det på grund av tidsbrist kanske inte alltid är möjligt att kommunicera de uppgifter som ligger till grund för yttrandet innan det skickas till åklagaren. I dessa fall bör yttrandet skickas till den unge och dennes vårdnadshavare samtidigt som det lämnas till åklagaren. Huvudregelnärdock,attnäruppgifterhartillförtsärendetgenomnågonannan än den unge, dessa uppgifter kommuniceras med part innan yttran-det lämnas till åklagaren.

För mer information om kommunicering, se Socialstyrelsens hand-böcker, Dokumentation och handläggning inom socialtjänsten samt Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insat-ser.

Åklagarens begäran om upplysningar Socialnämnden har en skyldighet att lämna de upplysningar åklagaren begär i fråga om den unge, även i frågor som inte har att göra med själva yttrande (11 § fjärde stycket LUL). Åklagaren kan t.ex. behöva uppgifter från nämndens sida om den unge är intagen på ett särskilt ungdomshem eller är aktuell för andra insatser inom socialtjänsten eller är känd sedan tidigare p.g.a. brottsligt beteende för att kunna ta ställning till om ett ytt-rande behöver begäras in eller inte (jfr. 9 § LUL).

Domstols begäran om yttrande Rättenfårintedömanågontillungdomsvårdomdetintefinnsettyttrandefrån socialnämnden med det innehåll som avses i 11 § tredje stycket LUL. Ett sådant yttrande krävs också för att rätten ska få döma den som inte har fyllt21årtillfängelseimeräntremånader,omdetintefinnssärskildaskäl (28 § LUL).

Rätten kan med stöd av 28 § LUL begära in ett yttrande från soci-alnämnden med det innehåll som avses i 11 § LUL om åklagaren inte tidigare har hämtat in ett yttrande eller att det har blivit inaktuellt. För att försäkra sig om att uppgifterna i ett tidigare yttrande är aktuella kan rätten ta en informell kontakt med socialnämnden och begära kompletterande uppgifter.

Om rätten begär yttrande från socialnämnden enligt 28 § LUL, ska

192 JO 2005/06 s. 227

77

6. Yttrande till åklagare eller domstol

nämnden yttra sig inom en sådan tid att rätten kan hålla huvudförhandling inomdetidsramarsomframgårav29§2stycketLULoch45kap.14§RB. En huvudförhandling mot någon som är under 18 år ska hållas inom två veckor. Ett mål mot någon som är under 21 år ska behandlas skynd-samt (29 § LUL).

Kriminalvårdens begäran om upplysningar i samband med personutredningI brottmål där det behövs en personutredning för val av påföljd ska rät-ten hämta in ett yttrande från kriminalvården (1 § första stycket lagen [1991:2041]omsärskildpersonutredningibrottmål).Ettsådantyttrandebehöverdockintehämtasinomdenutredningsombehövsredanfinnstillgänglig för domstolen, t.ex. genom ett yttrande från socialnämnden eller hämtas in på annat sätt (1 § andra stycket samma lag). Så är t.ex. fallet för dem som är under 18 år, eftersom socialnämnden genomför per-sonutredningen.

Socialnämnden ska på begäran av rätten, åklagaren eller kriminalvår-den lämna upplysningar om den misstänkte och föreslå de åtgärder som nämnden anser behövs för att främja hans eller hennes anpassning till samhället (6 § lagen om särskild personutredning i brottmål).

Förutsättningar för att rätten ska döma till ungdomsvård Rättenfårdömatillungdomsvårdendastomdetfinnsettyttrandefrånnämnden med det innehåll som avses i 11 § LUL (28 § LUL). Den unge får överlämnas till ungdomsvård endast om socialtjänstens planerade åt-gärder, eventuellt i förening med böter eller ungdomstjänst, kan anses tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och art och den tilltalades tidigare brottslighet (32 kap. 1 § andra stycket BrB).

Socialnämnden bedömer självständigt vilka insatser den unge har be-hov av. Rätten måste dock pröva om de tilltänkta insatserna är tillräck-ligt ingripande och om ett överlämnade till ungdomsvård är en tillräcklig reaktionpåbrottet.Detskafinnasenbalansmellanbrottetochsamhäl-lets reaktion. Rätten ska bl.a. ta hänsyn till vårdtiden och karaktären och omfattningen på vårdinsatserna. Vid bedömningen ska även vägas in de eventuella tilläggssanktioner som kan komma i fråga.193

193Prop.1997/98:96s.148,prop.2005/06:165s.58

78

6. Yttrande till åklagare eller domstol

Det innebär att om de insatser som nämnden har planerat är begränsade bör ett överlämnade till vård göras endast vid lindrigare brott.

Ju yngre den tilltalade är desto större är dock utrymmet för ett överläm-nade till ungdomsvård som påföljd även för allvarligare brottslighet.194

För bedömning av särskilt behov av vård, se kapitlet Ungdomsvård.

Förutsättningar för att rätten ska döma till ungdomstjänstFör att den unge ska kunna dömas till ungdomstjänst måste påföljden vara lämplig med hänsyn till hans eller hennes person och övriga omstän-digheter (32 kap. 2 § BrB).

Socialnämndens yttrande enligt 11 § LUL bör195 innehålla uppgift om huruvida den unge kan anses vara lämplig för ungdomstjänst.

Rätten måste i varje enskilt fall göra en samlad bedömning av om ung-domstjänst är en lämplig påföljd. En första förutsättning för att ungdoms-tjänst ska anses vara en lämplig påföljd är att den unge samtycker till ungdomstjänst. Samtycket från den unges sida ska vara klart uttryckt.196

Samtycket avges inför rätten. Det är angeläget att den unges ställningsta-gande till påföljden grundar sig på tillräcklig kunskap om vad ungdoms-tjänst innebär och vilken roll ungdomstjänst har i påföljdssystemet.197 Det kan därför vara lämpligt att socialnämnden redan när den yttrar sig till åklagaren, informerar den unge om vad ungdomstjänst innebär.

Något samtycke från vårdnadshavarens sida till att den unge genom-för ungdomstjänst behövs inte eftersom ungdomstjänst är en påföljd som döms ut av rätten.

Ett sätt att förmedla information på kan vara att socialtjänsten utarbetar en informationsbroschyr som riktar sig till den unge och vårdnadshavare. Ett sådant material kan t.ex. innehålla information om ungdomstjänstens syfte, regler för sekretess, tänkbara arbetsuppgifter, allmänna krav och villkor, och konsekvenser av misskötsamhet.

Den unges vilja till medlingVid bedömning av om åtalsunderlåtelse ska meddelas ska åklagaren sär-skilt beakta den unges vilja till att medling enligt medlingslagen kommer till stånd i de fall den unge erkänt gärningen eller delaktighet i denna. I

194 Prop. 2005/06:165 s. 58195 SOSFS 2008:30196 Prop. 2005/06:165 s. 70197 Prop. 2005/06:165 s. 70

79

6. Yttrande till åklagare eller domstol

yttrandet till åklagaren enligt 11 § LUL bör198 den unges inställning till medling framgå. Det är den unges vilja till medling som är av betydelse och som ska beaktas när påföljden bestäms. Det är medlingsverksamhe-ten som lämnar denna uppgift till nämnden. Om brottsoffret inte vill delta i medling saknar i detta sammanhang betydelse.199

För mer information, se kapitlet Medling.

Vissa sekretessfrågor

SocialtjänstsekretessInom socialtjänsten råder sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskildaellernågonhonomnärståendelidermen(7kap.4§SekrL).

Sekretess till skydd för den enskilde gäller inte i förhållande till den enskildesjälvochkaneftergesavhonomellerhenne(14kap.4§förstastycket SekrL).

Sekretess hindrar inte att en sekretesskyddad uppgift lämnas till an-nan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning (14kap.1§SekrL).Bestämmelsernai11§LULochilagenomsärskildpersonutredning i brottmål innebär t.ex. att socialnämnden utan hinder av sekretess kan lämna uppgifter till åklagare, domstol och kriminalvården när de begär dessa. När nämnden är skyldig att avge yttrande till en an-nan myndighet får nämnden höra myndighet eller annan som kan lämna upplysningar i ärendet utan den enskildes samtycke.200

Vidare utgör sekretess inte hinder mot att sekretesskyddad uppgift lämnas ut om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (1 kap. 5 § SekrL).

Förundersökningssekretess Sekretess gäller bl.a. för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål (5 kap. 1 § SekrL). Sekretess gäller för alla slags uppgifter som kommit fram under förundersökningen. Det kan t.ex. gälla en brottsan-mälan, uppgifter i förhörsprotokoll med målsägande, vittnen eller andra misstänkta och sådant som inte får röjas för den unge och hans eller hen-nes vårdnadshavare. Förundersökningssekretess kan komma att gälla tills dess att förundersökningen har avslutats. En socialsekreterare kan t.ex. få tillgång till uppgifter t.ex. när han eller hon närvarar vid ett förhör av den unge hos polisen eller ur handlingar från en pågående brottsutredning. Dessa uppgifter får inte lämnas ut till den unge eller vårdnadshavaren om 198 SOSFS 2008:30199 Prop. 2005/06:165 s. 108200 Prop. 1979/80:1 Del A s. 399

80

6. Yttrande till åklagare eller domstol

följden av ett utlämnande kan bli att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller att verksamheten skadas. Omenpartt.ex.begärutuppgifterfrånettpolisförhörsomfinnshos

socialnämnden och som omfattas av förundersökningssekretessen, måste socialnämnden utifrån både socialtjänstsekretessen och förundersök-ningssekretessen pröva om uppgiften kan lämnas ut. Det är därför lämp-ligt att socialsekreteraren innan uppgiften lämnas ut försäkrar sig om vad som gäller genom att ta kontakt med förundersökningsledaren.

Det är lämpligt att man i den lokala samverkansgruppen diskuterar frå-gor som gäller förundersökningssekretessen och hur den ska hanteras.

Domstolssekretess Förhandling vid domstol ska som huvudregel vara offentlig. Rätten kan dock under vissa förutsättningar förordna att förhandlingen ska hållas inom stängda dörrar (5 kap.1 § RB). Om uppgifter och handlingar re-dovisas under en förhandling som är offentlig blir också handlingarna i målet offentliga. De kan då inte i efterhand beläggas med sekretess. Det gäller även handlingar som endast hänvisas till under förhandlingen, dvs. handlingar som inte lästs upp under förhandlingen men som ändå är pro-cessmaterial. Ett yttrande från socialnämnden som används som underlag för att välja påföljd blir därför oftast en offentlig handling.

För rättegången gäller muntlighetsprincipen. Det innebär att rätten inte får döma över annat än vad som förts fram under själva rättegången. Inne-börden av muntlighetsprincipen är bl.a. att socialnämndens yttrande läses upp när uppgifter om den unges person gås igenom. Ett undantag från regeln är dock när parterna hänvisat till handlingar.

Om offentlighet vid förhandlingen i mål mot den som inte fyllt 21 år är till uppenbar olägenhet till följd av den uppmärksamhet den unge kan antas bli föremål för, får rätten förordna att målet ska handläggas inom stängda dörrar (27 § andra stycket LUL). Även vid ett sådant beslut får rät-ten medge att den unges anhöriga får närvara vid förhandlingen. Det gäller även andra vars närvaro kan vara till nytta (27 § tredje stycket LUL).

Även för uppgifter i yttranden eller andra utlåtanden kan domstolen med stöd av 7 kap. 22 § SekrL besluta att den del av förhandlingen som gäller uppgifter om den unges person hålls inom stängda dörrar, t.ex. vid en genomgång av personutredningen.

Domstolen prövar och beslutar om sekretess i varje enskilt fall.Mot bakgrund av detta kan det vara bra om de handlingar som ges in

till domstolen inte är alltför långa eller innehåller känslig information som inte är av omedelbart intresse för val av påföljd.

Den unge eller dennes ombud kan begära att målet handläggs inom stängda dörrar, både när det gäller förhandlingen i sin helhet eller för delar av den.

81

7� Åtalsunderlåtelse enligt LUL

Reglerna i 16–22 §§ LUL ger stora möjligheter till åtalsunderlåtelse för unga som begått brott innan de fyllt 18 år. Bestämmelserna har sin grund i principen att ansvaret för unga som begår brott i första hand vilar på socialtjänsten och inte på kriminalvården. Tanken är också att möjliggöra en snabb och smidig handläggning av brott som begås av unga.201

Förutsättningar för åtalsunderlåtelseFör att åtalsunderlåtelse ska få meddelas krävs att det är fullt utrett att den misstänkte har begått brottet.202 I regel förutsätts ett erkännande, men det ärintenågotabsolutkrav.Hardenmisstänkteintelämnatnågotformellterkännande, men lämnat en berättelse som utan tvekan innebär att han eller hon gjort sig skyldig till brott, kan åklagaren meddela åtalsunderlå-telse.

Åtalsunderlåtelse kan enligt 17 § LUL komma ifråga i två huvudfall, antingen när den unge får vård eller annan stödåtgärd eller när det är up-penbart att gärningen skett av okynne eller förhastande.

I det första fallet får åtalsunderlåtelse enligt 17 § första stycket LUL meddelas om den unge får

• vårdellerannanåtgärdenligtsocialtjänstlagen• vårdellerannanåtgärdenligtLVU• annanåtgärdsominnebärattdenungefårhjälpellerstöd.

I regel förutsätts att den unge blir föremål för insatser inom socialtjänsten men en åtalsunderlåtelse kan också vara bli aktuell att meddela om den unge på annat sätt får den hjälp och stöd han eller hon behöver, t.ex. ge-nom anhöriga.203

Åtalsunderlåtelse ska normalt meddelas om det kan antas att den vård som socialtjänsten föreslagit

• ärvadsomärlämpligastfördenunge• ärdenpåföljdsomdenungekanförväntasdömastillomåtalväcks.

201Prop.1994/95:12s.74202Prop.1994/95:12s.75203 Prop. 1987/88:135 s. 11

82

7. Åtalsunderlåtelse enligt LUL

När åklagaren bedömer vad som är lämpligast för den unge ska social-nämndens yttrande enligt 11 § LUL ligga till grund för bedömningen.

Det andra huvudfallet för åtalsunderlåtelse är om den unge uppenbar-ligen har begått brottet av okynne eller förhastande (17 § andra stycket LUL). I detta fall blir åtalsunderlåtelse vanligtvis aktuellt vid brottslighet med relativt begränsat straffvärde.204 Vid återfall i likartad brottslighet, när det är fråga om ett stort antal brott eller när brottsligheten pågått under en längre tid torde tillämpningsområdet vara mer begränsad.205

Åklagaren ska vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse ska medde-las, utöver vad som nu sagts, särskilt beakta den unges vilja att ersätta, avhjälpa eller begränsa skada, att på annat sätt gottgöra målsäganden eller att medverka till att medling kommer till stånd (17 § tredje stycket LUL). Avsikten med bestämmelsen är att åklagaren ska kunna räkna den unge till godo vad han eller hon har gjort för att gottgöra målsäganden och som visar att den unge har förstått konsekvenserna av sitt handlande och för-sökt ställa detta till rätta efter brottet. Det är inte nödvändigt att de gottgö-rande åtgärderna verkligen har kommit till stånd för att de ska få beaktas vid beslutet om åtalsunderlåtelse. Det är tillräckligt att den unge har visat en vilja att ställa till rätta, t.ex. sagt sig villig att delta i medling. Viljan att ställa till rätta är dock inte ensamt avgörande för om åtal ska väckas eller inte. Åtgärden måste ställas i proportion till brottet och de konsekvenser detta medfört för målsäganden.206

Särskilt om medlingens betydelse för åtalsunderlåtelseI syfte att rikta uppmärksamhet på medlingens betydelse vid åtalsunderlå-telse anger lagtexten tydligt att åklagaren vid bedömningen av om åtals-underlåtelse ska meddelas särskilt ska beakta den unges vilja att med-verka till att medling kommer till stånd (17 § tredje stycket LUL).207

Det är den unges vilja till medling som är av särskild betydelse. Det har därför ingen betydelse om brottsoffret inte samtycker till medling eller om medling i det enskilda fallet inte är lämpligt. Det är den unges upprik-tiga och allvarligt menade vilja att möta konsekvenserna av sitt handlande som ligger till grund för om åtalsunderlåtelse kan meddelas,208 om övriga förutsättningar för åtalsunderlåtelse är uppfyllda. Den unges vilja bedöms som regel vid ett förmöte. Det är viktigt att medlaren redovisar den unges inställning till medling till åklagaren.

För vidare information, se kapitlet Medling.204RåR2006:3s.14205Prop.1994/95:12s.75206Prop.1994/95:12s.77f,prop.2005/06:165s.108207 Prop. 2005/06:165 s. 108208 Prop. 2005/06:165 s. 108

83

7. Åtalsunderlåtelse enligt LUL

Yttrande och upplysningar från socialnämnden Innan åklagaren fattar beslut i åtalsfrågan ska han eller hon normalt häm-ta in ett yttrande från socialnämnden, om den unge erkänt brottet eller det finnsskäligmisstankeattdenungeharbegåttbrottet(11§LUL).Sådantyttrandebehövsinteombrottetärringa,omdetäruppenbartattdetfinnsförutsättningar för åtalsunderlåtelse eller om det på något annat sätt är obehövligt.

Även utan samband med yttrande skall socialnämnden på åklagarens begäran lämna upplysningar i fråga om den unge (11 § fjärde stycket LUL).

Socialnämndens yttrande eller upplysningar om den unge ingår i det beslutsunderlag som skall ligga till grund för åklagaren bedömning om åtalsunderlåtelse kan beslutas eller om åtal ska väckas.

För vidare information, se kapitlet Yttrande till åklagare eller dom-stol.

Underrättelse om beslut om åtalsunderlåtelseDen unge ska underrättas om ett beslut om åtalsunderlåtelse vid ett per-sonligt sammanträffande. Mötet ska som huvudprincip äga rum inom två veckor efter att beslutet fattats, om det inte är uppenbart att detta inte varit möjligt. Vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran samt annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge ska kallas till sammanträffandet. Även företrädare för socialtjänsten bör ges tillfälle att närvara (18 § första stycket LUL).

Om ett möte uppenbart inte kan äga rum inom angivna två veckor kan mötet äga rum senare. Om ett personligt möte inte kan genomföras ska den unge underrättas skriftligen om beslutet (18 § andra stycket LUL).

Syftet med det personliga mötet är att åklagaren ska förklara innebör-den av beslutet om åtalsunderlåtelse och det skötsamhetskrav som detta är förenat med och klargöra vilka följderna kan bli av fortsatta lagöverträ-delser (19 § LUL). Skötsamhetskravet går i första hand ut på att den unge inte återfaller i brott. Men det är också viktigt att åklagaren framhåller betydelsen av att den unge t.ex. fullgör påbörjad utbildning, sköter sitt arbete, följer en överenskommen behandlingsplan eller avhåller sig från missbruk. Åklagaren ska beskriva de risker ett återfall i brott eller annan misskötsamhet kan medföra och markera att skötsamhetskravet är något som är knutet till beslutet om åtalsunderlåtelse.209

209Prop.1987/88:135s.40f,prop.1994/95:12s.79f

84

7. Åtalsunderlåtelse enligt LUL

Att en företrädare för socialtjänsten är närvarande vid mötet är av po-sitiv betydelse, bl.a. för att tydliggöra för den unge och hans eller hen-nes vårdnadshavare att socialnämndens insatser är knutna till åklagarens beslut.

Utrymmet för att låta bli att underrätta den unge personligen är mycket litet.Endastomdetfinnssärskildasvårigheterattträffadenungeperson-ligen, får åklagaren meddela beslutet skriftligen.210

Åklagaren ska underrätta socialnämnden om ett beslut om åtalsunder-låtelse om någon åtgärd från nämnden sida förutsätts (21 § LUL).

Om åklagarens beslut om åtalsunderlåtelse är baserat på att den unge blir föremål för insatser från socialnämndens sida ska åklagaren ta reda påomåtgärdernakommertillstånd(3§förordningen[1994:1763]medsärskilda bestämmelser om unga lagöverträdare).

Frågan om socialtjänsten närvaro när åklagaren meddelar den unge sitt beslut om åtalsunderlåtelse är en fråga som närmare kan diskuteras i den lokala samverkansgruppen. Se mer om detta i kapitlet Samverkan.

Skötsamhetskrav och återkallelse av beslut om åtalsunderlåtelseDen som har fått en åtalsunderlåtelse enligt 17 § LUL ska iaktta skötsam-het. Ett beslut om åtalsunderlåtelse får dock återkallas under vissa om-ständigheter. Vid bedömning av om en återkallelse ska göras ska särskilt beaktas om den unge återfallit i brott inom sex månader från beslutet om åtalsunderlåtelse (22 § LUL). I kravet på skötsamhet ligger i första hand att den unge ska avhålla sig från ytterligare brott. Men den unge ska följa andra krav som kan vara en förutsättning för beslutet om åtalsunderlå-telse, t.ex. att genomgå insatser eller åtgärder enligt ett ungdomskontrakt eller vårdplan.

För att åklagaren ska återkalla ett beslut om åtalsunderlåtelse på grund av återfall i brott, krävs inte att den nya brottsligheten är allvarligare än det tidigare. Det bör dock förutsättas att brottet inte är av alltför lindrig beskaffenhet och att det är av liknande slag som det tidigare brottet.211 Detfinnsingenautomatiskkopplingmellanåterfallibrottochåterkal-

lelse av beslut om åtalsunderlåtelse. Om de sociala myndigheterna har för avsikt att ingripa med lämpliga insatser eller åtgärder för den unge behöver ny brottslighet i allmänhet inte leda till att en tidigare åtalsunder-låtelse återkallas och åtal väcks.212

210Prop.1994/95:12s.80211 Prop. 1987/88:135 s. 19212 Prop. 1987/88:135 s. 19 f

85

8� Ungdomsvård

Ungdomsvård som påföljdDen som är under 21 år och som begått brott får dömas till ungdomsvård om han eller hon har ett särskilt behov av vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen eller LVU och sådan vård kan beredas den unge. Vården och åtgärderna ska syfta till att motverka att den unge utvecklas ogynn-samt (32 kap. 1 § första stycket BrB).

Socialnämnden ska redovisa åtgärderna i ett ungdomskontrakt om de vidtas med stöd av socialtjänstlagen och i en vårdplan om de vidtas med stöd av LVU (11 § tredje stycket LUL). För att rätten ska kunna döma den unge till ungdomsvård med hänvisning till innehållet i en vårdplan krävs antingen att den unge redan är omhändertagen för vård enligt LVU eller att socialnämnden har förklarat att man har för avsikt att ansöka hos länsrätten om sådan vård.213

Ungdomsvård ska endast användas för dem som har ett särskilt behov av vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen eller LVU.214 Påfölj-den bör alltså inte primärt användas för unga lagöverträdare vars behov av vård eller andra åtgärder är så begränsat att det kan tillgodoses inom ramen för t.ex. en ungdomstjänst.215

Ungdomsvård med tilläggspåföljd Ungdomsvård kan, om det behövs med hänsyn till brottslighetens straff-värde eller art eller den unges tidigare brottslighet, förenas med ungdoms-tjänst eller dagsböter (32 kap. 3 § första stycket BrB).

Ambitionen är att användningen av böter ska minska och att ungdoms-vård, i första hand ska kombineras med ungdomstjänst, när förhållandena kräver att vården kombineras med tilläggspåföljd. En annan orsak till att ungdomstjänst ska användas som tilläggspåföljd i första hand är att den påföljden skapar bättre förutsättningar för kontroll av den unges anpass-ning till samhället. Böter bör dömas ut om ungdomstjänst anses vara allt-föringripandeellerdetintefinnsskältillensådanpåföljd.216

213 Prop. 2005/06:165 s. 52214 Prop. 2005/06:165 s. 130215 Prop. 2005/06:165 s. 56216Prop.2005/06:165s.84

86

8. Ungdomsvård

Ungdomsvård med föreskrift om att avhjälpa skadaI samband med att domstolen dömer till ungdomsvård får den meddela den unge en föreskrift om att biträda den skadelidande (målsäganden) med arbete som syftar till att avhjälpa eller begränsa de skador som upp-kommit genom brottet (32 kap. 1 § 5 stycket BrB).

Syftet med föreskriften är främja den unges anpassning genom att den unge på ett påtagligt sätt får lära känna verkningarna av sitt brott genom att ställa till rätta efter sig om han eller hon orsakat skador genom brot-tet.217

Bestämmelsen kan endast användas om den som utsatts för skadan samtycker till det.

Vad avses med ett särskilt behov av vård eller annan åtgärd?Ett syfte med påföljden är att lägga större fokus på den unges behov av vård eller andra åtgärder enligt socialtjänstlagen eller LVU. Dessutom ska vården och åtgärderna syfta till att motverka en negativ utveckling hos den unge.218

Ett annat syfte är att tydliggöra socialtjänstens roll och att socialtjäns-ten bör satsa sina resurser där insatserna är verkningsfulla.219

Att den unge är brottsaktiv eller har missbruksproblem är givetvis en indikation på ogynnsam utveckling vilket kan innebära behov av vård eller annan åtgärd från socialtjänstens sida.220 Förarbetena lyfter fram ris-ken för fortsatt brottslighet som ett kriterium, men ungdomar med ett särskilt behov av vård eller andra åtgärder får därför inte uteslutas från påföljden i de fall man inte befarar fortsatt brottslighet. Socialtjänstens uppgift är att se till den unges hela livssituation och hans eller hennes behov av insatser för en social anpassning, varvid principen om barnets bästa ska beaktas.221 Kravetpåattdenungeskahaettsärskiltbehovavvårdellerannan

åtgärd enligt socialtjänstlagen eller LVU ska inte tydas så att socialtjäns-ten måste göra en konkret riskbedömning av om den unge kommer att fortsätta begå brott. Sådana bedömningar på individnivå är förenade med stora svårigheter. Ävenungasombefinnersigienriskzonförattutvecklasogynnsamt

kanhaettsärskiltbehovavvård.Detgälleroavsettomdetfinnsenome-

217 Prop. 1986/87:106 s. 25218 Prop. 2005/06:165 s. 57219 Prop. 2005/06:165 s. 57220 Prop. 2005/06:165 s. 56221 Prop. 2005/06:165 s. 56

87

8. Ungdomsvård

delbar risk för att han eller hon ska fortsätta begå brott. Socialtjänsten måste utifrån en bedömning av den unges hela livssituation ta ställning till om den unges förhållanden är sådana att insatser från socialnämndens sida behövs för att motverka en fortsatt ogynnsam utveckling. Avgörande för om en ung människa riskerar att utvecklas ogynnsamt är hur de olika risk-ochskyddsfaktorernasomfinnshosdenungesjälv,ifamiljen,inär-miljön och på samhällsnivån samspelar i det enskilda fallet.222

Socialnämnden ska redovisa en bedömning av om den unge har ett sär-skilt behov av åtgärder som syftar till motverka att han eller hon utveck-las ogynnsamt i sitt yttrande enligt 11 § lagen LUL. Av yttrandet bör223

framgå på vilket sätt den föreslagna vården eller de föreslagna åtgärderna syftar till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt.

Om den unge redan är aktuell för vård enligt socialtjänstlagen eller LVU torde domstolen dock i de flesta fall förutsätta att ett vårdbehovfinns.

Att bedöma särskilt behov av vårdSocialnämndens uppgift är att göra en bedömning av den unges risk för en ogynnsam utveckling, t.ex. fortsatt brottslighet, och hans eller hennes behov av insatser för att motverka en sådan utveckling. Socialnämnden ska bedöma den unges behov av insatser utifrån en samlad bild av den unges hela livssituation

Som ett stöd för arbetet att bedöma risken för att den unge utvecklas ogynnsamt kan socialnämnden använda den relativt omfattande kunskap somfinnsomvilkarisk-ochskyddsfaktorersomvisatsighabetydelseför att utveckla ett normbrytande beteende.224 Det handlar framförallt om faktorer som är relaterade till individen, familjen, skolan och närsamhäl-let. Risk- och skyddsfaktorer kan delas in på olika sätt utifrån vilket sam-band de har till det normbrytande beteende, direkta-indirekta, föränderli-ga-oföränderliga och initierande-upprätthållande. Det kan vara angeläget att i en utredning fokusera på de faktorer som bedöms vara direkta, för-änderliga och upprätthållande för ett normbrytande beteende, s.k. krimi-nogena faktorer eftersom dessa faktorer kan åstadkomma en förändring i den unges beteende.

Om den unge bedöms vara i behov av skydd eller stöd är det viktigt att de insatser som planeras riktas mot de faktorer eller förhållanden som i

222 Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser

223 SOSFS 2008:30224Andershed,H.ochAndershed,A-K.bilaga1

88

8. Ungdomsvård

det enskilda fallet bedöms vara en risk för en fortsatt ogynnsam utveck-ling. Det kan handla om öppna insatser riktade till den unge och hans eller hennes familj eller så kan den unge vara i behov av vård utanför det egna hemmet. Om den unge eller vårdnadshavaren inte samtycker till den vår-den som socialnämnden anser vara nödvändig, måste nämnden överväga om LVU är tillämplig.

För mer information om bedömning av risk- och skyddsfaktorer, se kapitlet Utredning, analys och bedömning.

Ungdomsvård med ungdomskontrakt Innehållet i ett ungdomskontrakt Socialnämnden ska redovisa de åtgärder som den avser att vidta med stöd av socialtjänstlagen i ett ungdomskontrakt. Arten, omfattningen och var-aktigheten av åtgärderna ska framgå av kontraktet (11 § tredje stycket LUL). Det kan även vara lämpligt att ange om insatserna vid behov kan förlängas. Föreslagna insatser kan t.ex. vara

• kontaktmedsärskiltkvalificeradkontaktperson• familjesamtal• deltagande iolika typer avöppenvårdsprogrameller särskildadrog-

program• placeringifamiljehemellerhemförvårdellerboende.

Det är viktigt att ungdomskontraktet tydligt visar vilka insatser som nämnden planerar att vidta, hur länge de beräknas pågå och att den unge är införstådd med dessa.

Socialnämndens insatser med stöd av socialtjänstlagen förutsätter att den unge samtycker till planerad vård. Är den unge under 18 år fordras även vårdnadshavares samtycke.

Även medling kan ingå i ett ungdomskontrakt.225 Men även om med-ling är en åtgärd som ingår i socialtjänstens ordinarie verksamhet, kan ett medlingsförfarande inte kan likställas med de reguljära behovsprövade insatserna enligt socialtjänstlagen. Det är enbart den unges vilja till att medverka till medling som har betydelse i sammanhanget och som ska beaktas vid bestämning av påföljd. I ungdomskontraktet redovisas den unges inställning till medling. För att bedöma detta krävs ofta att ett för-möte hållits.

För vidare information om medlingsförfarande, se kapitlet Medling.

224 Prop. 2005/06:165 s. 107

89

8. Ungdomsvård

Hur upprättas ett ungdomskontrakt?Syftet med att upprätta ett kontrakt mellan den unge, vårdnadshavaren, och socialtjänsten är huvudsakligen av pedagogisk natur, nämligen för att göra det tydligare att ungdomsvården baseras på åtgärder enligt social-tjänstlagen och inte på LVU.226

Ungdomskontraktet behöver inte vara undertecknat. Det bör dock vara möjligt för den unge och dennes vårdnadshavare att lämna sitt muntliga samtycke.227 Att undertecknandet inte är ett krav utesluter självfallet inte att parterna undertecknar kontraktet. Det kan vara en fördel att kontraktet undertecknas så att eventuella tvister om vad man kom överens om kan undvikas.

Det kan vara lämpligt att ungdomskontraktet är ett eget dokument som är skiljt från yttrandet.

Rättens föreskriftVid rättegången går rätten igenom innehållet i kontraktet och försäkrar sig om att den unge alltjämt samtycker till innehållet. I domen meddelas föreskrift om att den unge ska följa kontraktet (32 kap. 1 § tredje stycket BrB). Innehållet i kontraktet ska framgå av domen, t.ex. genom att ung-domskontraktet fogas till domen.228

Föreskriften gäller uteslutande för den unge och har ingen bindande verkan för socialtjänsten.229 Avsikten med föreskriften är att det blir tyd-ligt för den unge att överlämnandet till ungdomsvård är samhällets re-aktion på att den unge har begått ett brott. Föreskriften kan ses som ett villkor som domstolen ställer för att påföljden om överlämnandet ska be-stå. Det är genom rättens dom som den dömdes skyldigheter fastställs, inte genom kontraktet som sådant.230 Det står den unge fritt att ändra sig i förhållande till socialtjänsten och att återta sitt samtycke. Det ska däremot inte vara möjligt att ändra sig i förhållande till domstolen utan att samhäl-let reagerar på de ändrade förhållandena.231

226 Prop. 2005/06:165 s. 59-60227 Prop. 2005/06:165 s. 60228 Prop. 2005/06:165 s. 60229 Prop. 2005/60:165 s. 60230 Prop. 2005/06:165 s. 60231Prop.1997/98:96s.154

90

8. Ungdomsvård

Ungdomsvård med vårdplan Innehållet i en vårdplan Socialnämnden ska redovisa de åtgärder som den avser att vidta med stöd av LVU i en vårdplan. Av vårdplanen ska framgå arten, omfattningen och varaktigheten av vården (11 § tredje stycket LUL). Föreslagna insatser kan t.ex. vara

• kontaktmedensärskiltkvalificeradkontaktperson• attdeltaienöppenvårdsbehandling• placering i familjehem,hemförvårdellerboendeeller iett särskilt ungdomshem.

Den vårdplan som socialnämnden ska upprätta enligt 11 § tredje stycket LUL kan jämställas med den vårdplan som upprättas vid en ansökan till länsrätten om vård med stöd av LVU (11 kap. 3 § första stycket SoL). Det är alltså en övergripande plan för den vård socialnämnden har för avsikt att vidta.

Domstolens beslutDet bör tydligt framgå av domen att domstolen vid valet av påföljd har be-aktat att den unge är eller förväntas bli föremål för åtgärder enligt LVU.232 Den vårdplan som socialnämnden har bifogat ska bifogas domen (32 kap. 1 § fjärde stycket BrB).

Domstolen meddelar inga föreskrifter i anslutning till domen. En fö-reskrift saknar värde när det är fråga om vård med stöd av LVU eftersom det då handlar om att den unge eller vårdnadshavaren inte samtycker till den vård socialnämnden bedömer är nödvändig.

Genomförandeplan och behandlingsplanNär insatserna i ett ungdomskontrakt eller en vårdplan gäller en placering i familjehem eller hem för vård eller boende ska en plan upprättas för hur vården praktiskt ska genomföras – en genomförandeplan. Planen ska bl.a. innehålla information om målet med de särskilda insatserna som behövs, när och hur de särskilda insatserna ska genomföras och när och hur ge-nomförandeplanen ska följas upp (11 kap. 3 § andra stycket SoL och 5 kap. 1 a § andra stycket SoF).

232 Prop. 2005/06:165 s. 60 f

91

8. Ungdomsvård

En genomförandeplan bör233 även upprättas i de fall insatserna i ett ungdomskontrakt avser öppna insatser. Med detta menas insatser som inte är heldygnsvård.

Om den planerade vården avser insatser med stöd av 22 § första stycket LVU ska en behandlingsplan upprättas (22 § tredje stycket LVU). Av pla-nen ska det bl.a. framgå vilka insatser nämnden tidigare gjort, den unges nuvarande situation, vilket behandlingsbehov den unge har och vilket stöd eller behandling socialnämnden planerar för den unge.234

Det är lämpligt att det av genomförandeplanen och av behandlings-planen enligt 22 § LVU framgår vilka krav och villkor som gäller för ungdomsvården, t.ex. att överenskomna tider ska hållas, hur anmälan av sjukdom eller annan frånvaro ska göras eller att alkohol- och drogfrihet ska iakttas. Det kan behöva tydliggöras vem som ansvarar för att infor-mera ansvarig handläggare om avvikelser från genomförandeplanen kan, särskilt i de fall då insatserna utförs av annan utförare än av beslutande socialnämnd.

En mer detaljerad plan för innehållet i vården och dess genomförande, en genomförandeplan, är inte nödvändig för åklagarens eller rättens be-dömning utan görs lämpligen då ungdomsvården ska inledas.

Ungdomsvård och LSSFör att kunna överlämnas till ungdomsvård krävs att socialnämnden upprättat ett ungdomskontrakt med föreslagna insatser enligt social-tjänstlagen eller en vårdplan med föreslagna åtgärder enligt LVU. Om den unge enbart har insatser med stöd av LSS, kan ett överlämnade till ungdomsvård inte göras. Stöd och service enligt LSS har alltså inte det syfte som krävs för att vården eller åtgärderna ska kunna ligga till grund för ungdomsvård. Många av de unga som har begått brott eller uppvisar ett normbrytande beteende kan dock även kan ha behov av andra insatser med stöd av socialtjänstlagen eller LVU. Det gäller alltså insatser utöver de insatser som ges med stöd av LSS och som primärt är inriktat på funk-tionshindret i sig.

Ansvarig kommunDen kommun som har lämnat ett yttrande enligt 11 § LUL och beslutat om vård eller andra åtgärder i ett ungdomskontrakt eller en vårdplan har ansvaret för att de redovisade åtgärderna blir genomförda. Den beslutan-de socialnämnden är ansvarig för att den unge får detta bistånd, så länge 233 SOSFS 2006:12234Prop.1984/85:171s.24

92

8. Ungdomsvård

sammahjälpbehovkvarstårellertilldessärendetflyttasövertillenannankommun.Detgälleriprincipävenomdenungeflyttartillenannankom-mun medan han eller hon får biståndet.235

I de fall den unge är placerad i familjehem eller i ett hem för vård eller boende i en annan kommun så är det fortfarande placeringskommunen som har ansvaret för att de planerade insatserna genomförs (16 kap. 2 § SoL).

När ungdomsvården avser öppna insatser kan det vara lämpligt att ta ställningtillomärendetskaflyttasövertilldennyakommunenutifrånden unges situation och andra omständigheter. Det gäller främst om den ungeflyttartillannankommuninnaninsatsernaharpåbörjatsellerfull-följts (16 kap. 1 § SoL). Socialnämnden i den kommun som har upprät-tat ett ungdomskontrakt eller en vårdplan behåller ansvaret över insatsen under den tid som är beslutad för insatsen eller till dess ärendet tagits över av den nya vistelsekommunen.236

När den nya kommunen har tagit över ärendet är det socialnämnden i den nya kommunen som ansvarar för att genomföra den vård eller de åtgärder som fastställts i ungdomskontraktet eller vårdplanen.

I dessa fall kan det vara lämpligt att den nya kommunen i samråd med den unge och vårdnadshavaren upprättar en ny genomförandeplan som mer konkret beskriver hur insatsen ska genomföras. De planerade insat-serna måste dock stå i relation till den vård som låg till grund för rättens beslut om överlämnade till ungdomsvård. Om det t.ex. i ungdomskontrak-tet står att den unge ska delta i insatser i form av familjesamtal, aggres-sionsbearbetning eller missbruksbehandling, så ska den nya vistelsekom-munen att utifrån sina resurser genomföra den planerade vården.

Om insatserna inte väsentligt avviker från den planerade vården enligt ett ungdomskontrakt så behöver inte socialnämnden underrätta åklagaren om de ändrade förhållandena.Socialnämndenskadockunderrättaåklagarenomdenungesflytttill

en annan kommun leder till att nämnden inte kan genomföra de beslutade insatserna, utan förhållandena är sådana att ungdomsvården i väsentlig grad kommer att avvika från det som planerats.

För mer information om underrättelseskyldigheten, se kapitlet Social-nämndens underrättelseskyldighet till åklagarmyndigheten.

235 Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser236 Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser

93

8. Ungdomsvård

GenomförandetDetfinnsintenågonbestämmelseomattettöverlämnandetillungdoms-vård ska verkställas genast eller först sedan domen vunnit laga kraft. En sådan bestämmelse har ansetts obehövlig eftersom socialnämnden oav-sett domen självständigt ska vidta de åtgärder eller insatser som är be-slutade.237 I vissa fall, om t.ex. den unge överklagar domen kan det dock finnasanledningförsocialnämndenattavvaktautgångeniöverrätten.

Det är inte ovanligt att de planerade insatserna för den unge har inletts redan innan tingsrätten tagit upp målet till förhandling. Detta är oundvik-ligt eftersom socialnämnden inte kan avvakta beslut från åklagares eller domstols sida, i de fall man efter genomförd utredning konstaterar att den unge har behov av insatser från nämndens sida,

Förutsättningar för att ungdomsvården ska upphöraDet övergripande syftet med socialnämndens insatser för ungdomar som har gjort sig skyldiga till att ha begått brott är att åstadkomma en posi-tiv förändring och att främja en gynnsam utveckling. För socialtjänstens arbete gäller behovsprincipen som en grundläggande utgångspunkt. Det innebärattdetskafinnasettbehovavdeåtgärdersomsätts inochattdessa ska pågå endast så länge de behövs.

Föreskriften om att följa ett ungdomskontrakt som framgår av domen, alternativt den vårdplan som bifogas domen, är socialnämndens underlag för att avgöra om ungdomsvården ska upphöra. Det eftersom syftet med vården och insatserna är formulerat i ungdomskontraktet eller vårdplan. När detta syfte har uppnåtts kan socialnämnden betrakta ungdomsvården som verkställd.

I de fall den unge bedöms ha ett fortsatt behov av stöd från social-tjänstens sida, utöver vad som var aktuellt då ungdomskontraktet eller vårdplanen upprättades, har socialnämnden självfallet ansvar för att det fortsatta vårdbehovet utreds och tillgodoses på bästa sätt.

Att följa upp ett ungdomskontrakt eller en vårdplan Socialnämnden har ansvar för att de placeringar som ingår i ett ungdoms-kontrakt eller en vårdplan följs upp kontinuerligt (6 kap. 8 § första stycket SoL,13§LVUoch5kap.1b§SoF).I22§tredjestycketLVUfinnsbestämmelser om när beslut enligt första stycket ska prövas. Även beslut om öppna insatser bör följas upp.238

237 Prop. 1997/98:96 s. 200238 SOSFS 2006:12

94

8. Ungdomsvård

För att kunna följa upp att den unge följer upprättat ungdomskontrakt eller vårdplan är viktigt att socialnämnden har en kontinuerlig kontakt med den unge, vårdnadshavaren och den som ansvarar för utförandet av insatserna.

Socialnämnden kan revidera eller justera genomförandeplanen under förutsättning att ändringarna inte medför att innehållet i det ursprungliga ungdomskontraktet eller vårdplanen väsentligt ändras. Byte av den sär-skilt kvalificerade kontaktperson eller en smärre ändring av uppdragetkan t.ex. göras. Likaså kan en ändring i en öppen insats göras, t.ex. att insatsen ska genomföras av en annan utförare eller att behandlingsinsla-gen ändrar inriktning.

Socialnämnden måste ställning tas till om en avvikelse är av så väsent-lig karaktär att åklagarmyndigheten ska underrättas. Det kan t.ex. gälla att ändra från en öppen insats till någon form av heldygnsvård eller att en placering utanför det egna hemmet övergår till en öppen insats.

För mer information, se kapitlet Socialnämndens underrättelseskyldig-het till åklagarmyndigheten.

Den unge missköter ungdomsvårdenSocialnämnden är skyldig att underrätta åklagarmyndigheten, om det kan antasattdetfinnsförutsättningarföråtgärdenligt30b§LULeller32kap.4§BrB(12kap.8§SoL).Nämndensunderrättelseskyldighetgäl-ler dock endast om misskötsamheten är av mer väsentlig art, dvs. så att åklagaren eller rätten kan vidta någon åtgärd.239

Situationer som kan betraktas som misskötsamhet är t.ex. att den unge

• vidupprepadetillfällenuteblirfrånöverenskomnasamtalellerandra behandlingsaktiviteter

• intekandeltaiplaneradinsatspga.atthanellerhonärellermisstänksvara påverkad av alkohol eller droger

• avvikerfrånettfamiljehemellerhemförvårdellerboende.

Det handlar inte enstaka tillfällen utan när misskötsamheten är av den omfattningen att planerade insatser inte kan genomföras. Individuella av-vägningar måste göras – en del ungdomar kan behöva få några chanser för att det ska börja fungera.

Det måste vara tydligt för den unge och vårdnadshavaren vilka krav och villkor som gäller för ungdomsvården och vilka konsekvenserna är

239 Prop. 2005/06:165 s. 93

95

8. Ungdomsvård

om kraven inte följs. Därför kan det vara bra att detta preciseras i en genomförandeplan. Om den unge inte följer de krav som gäller för delta-gandet i beslutade insatser måste socialnämnden reagera.

Det är viktigt att den unge får information om vilka åtgärder nämnden kan komma att vidta vid misskötsamhet och som påverkar hans sociala situation. Om den unge inte klarar av att följa överenskommen planering måste nämnden ta ställning till att ändra innehållet i planerad vård och överväga om vård med stöd av LVU är tillämplig.

Om den unge eller vårdnadshavare återtar sitt samtycke till insatserBåde den unge och vårdnadshavaren har rätt att återta sitt samtycke till planerade insatser enligt ett ungdomskontrakt. Socialnämnden måste då ta ställning till om den unges behov av stöd kan tillgodoses med en annan insats som den unge och vårdnadshavaren kan samtycka till. I sådana fall kan ett nytt ungdomskontrakt upprättas. Om den unge eller vårdnads-havaren inte samtycker till någon annan insats enligt socialtjänstlagen måste socialnämnden ta ställning till om den ska upprätta en vårdplan.

Om det ingår familjeinsatser i ett ungdomskontrakt och vårdnadshava-ren återtar sitt samtycke måste nämnden överväga hur syftet med vården ska kunna uppnås, utifrån de nya förutsättningarna. Nämnden måste då också lämna förslag till alternativa insatser.

Innebär den uppkomna situationen att vården i väsentlig grad kommer att avvika från vad som planerats i ett ungdomskontrakt, måste social-nämndenunderrättaåklagarenomattdetfinnshinderförattverkställadeplanerade insatserna.

För vidare information, se kapitlet Socialnämndens underrättelseskyl-dighet till åklagarmyndigheten.

När förutsättningarna för att verkställa ungdomsvården bristerSocialnämnden är skyldig att underrätta åklagarmyndigheten om vården inte kommer till stånd även om det inte är fråga om misskötsamhet från den unges sida. Det kan avse att vården eller åtgärderna kommit att i vä-sentlig grad avvika från vad som planerats eller att en dom på ungdoms-tjänst inte till väsentlig del kan fullgöras inom skälig tid.240

En orsak till att ungdomsvården inte påbörjas kan t.ex. vara att den unge på grund av skada helt eller delvis inte kan genomföra planerade insatser, eller att beslutade insatser eller åtgärder inte längre står till buds eller inte kan genomföras förrän först efter lång tid. Det kan också vara

240 Prop. 2005/06:165 s. 85

96

8. Ungdomsvård

så att socialnämnden ändrat uppfattning om den unges behov av vård så att den planerade vården uteblir, får ett väsentligt ändrat innehåll eller att en viss insats inte längre bedöms lämplig. Det kan även vara att de lagligaförutsättningarnaintefinns,t.ex.attlänsrättellerkammarrättintetillstyrker socialnämndens ansökan om tvångsvård eller att det inte längre är nödvändigt med insatser med stöd av LVU.

För vidare information, se kapitlet Socialnämndens underrättelseskyl-dighet till åklagarmyndigheten.

97

9� Ungdomstjänst

Ungdomstjänst som påföljdUngdomstjänst är en fristående påföljd för unga lagöverträdare som inte har ett särskilt behov av vård eller andra insatser enligt socialtjänstlagen eller LVU. Den som är under 21 år och som begått brott får dömas till ungdomstjänst om den unge samtyckt till det och påföljden är lämplig med hänsyn till hans eller hennes person och övriga omständigheter. Den som döms till ungdomstjänst ska utföra oavlönat arbete och delta i annan särskilt anordnad verksamhet i lägst 20 och högst 150 timmar (32 kap. 2 § första stycket BrB). Densomäröver18årfårdömastillungdomstjänstendastomdetfinns

särskilda skäl för det (32 kap. 2 § andra stycket BrB). Särskilda skäl kan t.ex. vara att någon har begått brott före 18 års ålder och det blir aktuellt att bestämma påföljden kort tid efter att den unge fyllt 18 år.241

Rätten får döma till ungdomstjänst om påföljden kan anses tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och den unges tidi-garebrottslighetochdetintefinnsskälförattdömatillungdomsvård(32kap. 2 § tredje stycket BrB). Antalet timmar bestäms med utgångspunkt från straffvärdet och andra relevanta omständigheter.

Syftet med påföljden är bl.a. att begränsa användningen av böter och korta frihetsberövanden.242Detfinnsingakravpåattettyttrandemåstehämtas in från socialnämnden för att rätten ska kunna döma till ungdoms-tjänst. Så kan till exempel vara fallet om det står klart att påföljden vid fäl-lande dom ska bestämmas antingen till ungdomstjänst eller till böter.243

Ungdomstjänst kan också användas som en tilläggspåföljd i kombi-nation med ungdomsvård. Innehållet i påföljden utformas på samma sätt oavsett om den utdöms som fristående eller som tilläggspåföljd.244

Något samtycke från vårdnadshavarens sida till att den unge samtycker till ungdomstjänst behövs inte eftersom ungdomstjänst är en påföljd som döms av rätten. Däremot är det inte något som hindrar att vårdnadshava-rens inställning kommer fram i socialnämndens yttrande, om sådant har begärts in.

241 Prop. 2005/06:165 s. 77 242Prop.2005/06:165s.64243 Prop. 2005/06:165 s. 71244 Prop. 2005/06:165 s. 85

98

9. Ungdomstjänst

Att verkställa ungdomstjänstDet är en obligatorisk uppgift för kommunerna att administrera och verk-ställa påföljden ungdomstjänst.245Kommunenskasetillattungdomstjänstkan verkställas så snart det kan ske. Socialnämnden ska vidare bestämma det närmare innehållet i en utdömd ungdomstjänst i en arbetsplan och utse en handledare för den unge. Socialnämnden ska sedan kontrollera att arbetsplanen följs (5 kap. 1 b § SoL).

Handläggning av ungdomstjänst Ansvarig kommunRätten skickar en kopia av domen till socialnämnden samma dag som den tilltalade döms eller ett domsbevis inom en vecka (19 § förordningen [1990:893] om underrättelse om dom i vissa brottmål.)Vilken social-nämnd som avses framgår inte av förordningen, men som regel skickas domen till den socialnämnd som avgett yttrandet eller om något yttrande inte lämnats, till nämnden i den unges folkbokföringskommun.Kommunenharansvaretförattungdomstjänstkanverkställas(5kap.1

b § SoL). Det är dock inte reglerat vilken kommun som är ansvarig för att verkställa ungdomstjänst vilket innebär att det i princip är den kommun som i övrigt enligt 2 kap. 2 § SoL har ansvaret för den unge som ska svara för verkställigheten, dvs. oftast vistelsekommunen.Detkanförekommaattdetivissafallfinnstvåkommunersomkanbli

aktuella. Det kan vara fallet då den unge är placerad utanför sitt eget hem i annan kommun än placeringskommunen och även är folkbokförd där. Placeringskommunen har avgett yttrandet. Om någon efter beslut av en socialnämnd vistas i en annan kommun i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende, har den kommun som beslutat om vistelsen ansvaret för vissa i paragrafen angivna insatser (16 kap. 2 § första stycket SoL). Ungdomstjänst finns inte angivet i bestämmelsen. Frågan är då vilkenkommun som har ansvaret för att ungdomstjänsten verkställs om den unge vistas i annan kommun än placeringskommunen. Ett ärende som avser vårdellernågonannanåtgärdifrågaomnågonenskildkanflyttasövertill en annan socialnämnd (16 kap. 1 § första stycket SoL). Verkställighe-ten av ungdomstjänst kan inte anses som vård eller annan åtgärd eftersom den utgör en verkställighet av annan myndighets beslut och kan alltså inte flyttasövertillannankommunmedstödavdennabestämmelse.

Det är nödvändigt att kommunerna skyndsamt kommer överens om vilken kommun som ska tillhandahålla ungdomstjänsten så att den unge

245 Prop. 2005/06:165 s. 66

99

9. Ungdomstjänst

kan påbörja ungdomstjänsten så snart som möjligt efter det att domen har avkunnats, Det får inte förekomma att den unge inte får den hjälp och stöd som behövs för att kunna avtjäna påföljden.

DokumentationNågon utredning enligt 11 kap. 1 § SoL ska inte inledas när en dom på ungdomstjänst kommer till socialnämnden utan nämndens uppgift är att se till att domen verkställs. I de fall socialnämnden yttrat sig till dom-stolenfinnsenpersonaktupplagdpådenunge.Domenläggsdåiakten.Den arbetsplan som nämnden är skyldig att lägga upp, beslutet att utse en handledare för ungdomen och vilka åtgärder som är vidtagna m.m. dokumenteras i akten.

I de fall socialnämnden inte tidigare har yttrat sig med anledning av brottet,ochdetintehellerredanfinnsenpersonaktupplagdavandraskäl,får en personakt läggas upp när domen kommer till socialnämnden.

För att kontrollera att arbetsplanen enligt 5 kap. 1 § d SoF följs, bör246socialnämnden fortlöpande dokumentera hur den unge sköter ungdoms-tjänsten. Det kan t.ex. gälla vilka kontakter som varit med arbetsplats och handledare, hur den unge sköter arbete samt övrig programverksamhet och vad som går bra och vad som inte fungerar.

Samma nämnd som har ansvaret för att den unge verkställer domen på ungdomstjänstäransvarigfördokumentationen.Gallringavdokumenta-tionen av ungdomstjänst följer gallringsreglerna i 12 kap. 1 § SoL.

Tidsramar för verkställighetUngdomstjänst ska verkställas så snart det kan ske (5 kap. 1 b § SoL). Någontidsangivelseförvadsomavseshärmedfinnsinte.Någonytter-ligare reglering om när verkställigheten ska inledas behövs inte enligt regeringens mening.247 Intentionen är att en reaktion på brott ska komma snabbt när unga har begått brott. Det är särskilt viktigt för ungdomar att tiden mellan brottet och reaktionen inte blir alltför lång utan att samban-det mellan brottet och reaktionen står klart för den unge.248

Socialnämnden bör249 därför så snart tingsrätten har meddelat dom i brottmålet komma överens med den unge om när han eller hon ska påbör-ja ungdomstjänsten. Socialnämnden behöver inte avvakta en lagakraft-vunnen dom innan den unge påbörjar ungdomstjänsten. Om verkställig-

246 SOSFS 2008:30247 Prop. 2005/06:165 s. 68248Prop.1994/95:12s.26249 SOSFS 2008:30

100

9. Ungdomstjänst

het inte sker inom skälig tid kan påföljden dock undanröjas på talan av åklagaren och en ny påföljd utdömas av rätten (30 b § LUL). En utdömd ungdomstjänst faller dock bort om den inte har börjat verkställas inom fem år från det att domen vunnit laga kraft (35 kap. 1 § BrB). Även i de fall verkställigheten avbryts gäller att den fortsatta verkställigheten av en ungdomstjänst bortfaller om den inte återupptas inom fem år (35 kap. 11 § BrB).

Om det inte går att få kontakt med den unge kan detta vara ett skäl för socialnämndenattunderrättaåklagarenomattdetfinnshinderförverk-ställigheten.

Att bedöma den unges lämplighet för ungdomstjänstFör att den unge ska kunna dömas till ungdomstjänst måste påföljden vara lämplig med hänsyn till hans eller hennes person och övriga omstän-digheter (32 kap. 2 § BrB). Detfinnsingabestämmelseromattettyttrandeenligt11§LULska

innehålla en bedömning av om den unge är lämplig för ungdomstjänst.250

Däremot kan åklagaren begära att socialnämnden yttrar sig i frågan. Socialnämndens yttrande bör251 innehålla uppgift om huruvida den

unge kan anses vara lämplig för ungdomstjänst. En första förutsättning för att ungdomstjänst ska kunna verkställas är naturligtvis att den unge samtycker till det. Om en ungdomstjänst är lämplig handlar vidare om att den unge har förmåga att anpassa sig till de allmänna krav som van-ligtvis gäller på en arbetsplats eller praktikplats. Det kan t.ex. innebära att socialnämnden behöver göra en bedömning av den unges förmåga att passa tider, att förstå och kunna ta instruktioner, att kunna samarbeta med andra. Det är också viktigt att se vilket socialt stöd den unge har behov av och kan få, t.ex. från familj eller andra personer.

Det kan vara lämpligt att socialnämnden redan när den yttrar sig till åklagaren, informerar den unge om vad ungdomstjänst innebär.

I vilka fall kan ungdomstjänst vara olämpligt�Omständigheter som kan göra det mindre lämpligt med ungdomstjänst kan vara att den unge har missbruksproblem, bristande utveckling eller är våldsbenägen. Socialnämnden kan även lägga särskild omsorg vid att bedömaomdetfinnsnågonriskellersvårigheterförarbetsgivareattta

250 Prop. 2005/06:165 s. 69251 SOSFS 2008:30

101

9. Ungdomstjänst

emot unga när de lider av psykisk eller fysisk ohälsa av något slag. Det är viktigt att socialnämnden noga motiverar varför den unge inte kan anses var lämplig för ungdomstjänst, både för den unges egen skull, men också för presumtiva arbetsplatser.

Ungdomstjänstens innehåll Introduktions- eller informationsmöteSocialnämnden bör252 innan den unge påbörjar ungdomstjänsten infor-mera honom eller henne vad ungdomstjänst innebär. Information om ung-domstjänst kan lämnas redan när nämnden lämnar sitt yttrande enligt 11 § LUL.

Nämnden bör253 vidare, med beaktande av bestämmelserna i sekretess-lagen även informera vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran. Det kan t.ex. vara en familjehemsförälder. Det är viktigt att den unge och hans eller hennes vårdnadshavare får en utförlig information om vad som gäller för verkställighet av ungdomstjänsten. Det kan gälla att gå igenom domen, eller att gå igenom antal timmar oav-lönat arbete respektive antal timmar annan särskild verksamhet som den unge ska fullgöra. Det handlar också om att klargöra villkoren för ung-domstjänsten, som t.ex. att socialnämnden har en skyldighet att rappor-tera till åklagarmyndigheten om den unge missköter sig. Information om syfte och villkor för ungdomstjänsten kan med fördel ges både skriftligt och muntligt.

Det är även viktigt att den unge och vårdnadshavaren får information om att socialnämnden med stöd av 1 kap. 5 § SekrL kan lämna uppgifter om den unge till arbetsplatsen om uppgifterna har betydelse för verkstäl-ligheten.

Den unges förutsättningar att klara av de krav som gäller för ung-domstjänst kan behöva klarläggas när socialnämnden ska hitta en lämplig arbetsplats och upprätta en arbetsplan. I de fall socialnämnden inte har lämnat ett yttrande kan det vara aktuellt att vid informationsmötet t.ex. ta reda på den unges sociala situation, erfarenheter av droger, hälsa, tidigare brottochomdetfinnstillräckligtsocialtstödförattklaraungdomstjänst.Om socialnämnden uppmärksammar att den unge kan vara i behov av stödinsatser från socialnämndens sida kan det vara aktuellt att inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL.

Ett sådant informationsmöte avräknas inte från de utdömda timmarna.

252 SOSFS 2008:30253 SOSFS 2008:30

102

9. Ungdomstjänst

ArbetsplanenSocialnämnden ska bestämma det närmare innehållet i en utdömd ung-domstjänst i en arbetsplan och utse en handledare för den unge (5 kap. 1 b § SoL). En arbetsplan ska enligt 5 kap. 1 d § SoF innehålla uppgifter om:

• vararbetetskautföras• vilkaarbetstidersomskagälla• detlägstaochdethögstaantalettimmarsomdendömdeharattfull-

göra per vecka eller månad • deövrigavillkorsomärnödvändigaförverksamheten• innehålletiochomfattningenavannansärskildanordnadverksamhet.

I arbetsplanen bör254 det också framgå vad de övriga villkoren närmare består i, t.ex. att överenskomna tider ska hållas, hur en anmälan om sjuk-dom eller annan frånvaro ska göras och att alkohol- och drogfrihet ska iakttas. Namn och telefonnummer till handledaren och eventuella andra kontaktpersoner på arbetsplatsen och inom socialtjänsten bör också fram-gå av planen.

Arbetsplanen bör255 upprättas i samförstånd med den unge och nämn-den bör informera den unge om innehållet. Socialnämnden bör vidare, med beaktande av bestämmelserna i sekretesslagen, informera vårdnads-havaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran om inne-hållet i arbetsplanen. För att det ska bli tydligt för den unge vad som förväntas av honom eller henne kan det vara lämpligt att innehållet i den särskilt anordnade verksamheten, dvs. antal tillfällen och timmar redovi-sas i en särskild bilaga till arbetsplanen.

Innehållet i arbetsplanen måste anpassas till ungdomens individuella förhållanden,256 t.ex. vad som är lämpligt antal timmar per arbetspass och över vilken tidsperiod arbetet kan sträcka sig över. I vilken takt ungdoms-tjänsten ska verkställas och omfattningen på varje arbetspass får bestäm-mas efter en bedömning från fall till fall. Avtjänandetakten bör också re-lateras till antal timmar som ungdomstjänsten totalt omfattar samt när den är tänkt att utföras, t.ex. efter skol- eller arbetsdagens slut eller på helger eller lov.

I Ungdomsbrottsutredningen257 står att ungdomstjänst ska utföras på

254 SOSFS 2008:30255 SOSFS 2008:30256 Prop. 2005/06:165 s. 69257SOU2004:122

103

9. Ungdomstjänst

fritiden. Det ska vara fullt möjligt för den unge att fortsätta eventuell skolgång eller att sköta ett ordinarie arbete.

När socialnämnden planerar ungdomstjänstens innehåll är det lämpligt att nämnden tar hänsyn till de föreskrifter om arbetsuppgifter m.m. som har meddelats av Arbetarskyddsstyrelsen.258 Det gäller bl.a. att arbetsupp-gifter för minderåriga ska väljas med stor omsorg och hänsyn ska tas till den minderåriges fysiska och psykiska förutsättningar för arbetet.

Oavlönat arbeteAtt skaffa fram ungdomstjänstplatser kan vara såväl tid- som resurskrä-vande och torde kräva särskild kunskap hos de handläggare inom social-tjänsten som ska hålla i rutinerna kring ungdomstjänst.259 Socialnämnden bör260därförsäkerställaattdetfinnsrutinerförrekryteringavungdoms-tjänstplatser.Kommunenbehöverinteharesurserinomdenegnakom-munen för att anordna ungdomstjänst, utan kan genom samarbete med andra kommuner se till att få tillgång till ungdomstjänstplatser. Det vik-tiga är att den unge, som dömts för att ha begått ett brott, kan genomföra ungdomstjänst inom vistelsekommunen eller inom den kommun som är lämplig.261

Samverkan mellan kommunerna kan vara ett sätt att skapa förutsätt-ningar för att upprätthålla en hög kompetens och tillgång till de särskilda resurser som kan krävas inom området. Ett annat sätt att skapa detta är kunskapsutbyte mellan kriminalvården och kommunerna utifrån de er-farenheter kriminalvårdens personal har av att verkställa påföljden sam-hällstjänst.262 Det är dock mindre lämpligt att placera ungdomar som dömts till ungdomstjänst på samma arbetsplats som de som dömts till samhällstjänst är placerade på.

Det är viktigt att arbetet inte enbart uppfattas som en bestraffning utan ungdomstjänst bör bestå av meningsfulla arbetsuppgifter.263

Se vidare avsnittet om rekrytering av ungdomstjänstsplatser.Socialnämnden bör264 kontrollera att den tilltänkta ungdomstjänstplat-

sen uppfyller de krav som nämnden ställer på den för att ungdomstjänsten ska kunna verkställas, t.ex. att den unge kan beredas meningsfulla arbets-uppgifter på arbetsplatsen och få det stöd som han eller hon behöver.

258 AFS 1996:1 259 Prop. 2005/06:165 s. 66260 SOSFS 2008:30261 Prop. 2005/06:165 s. 66262 Prop. 2005/06:165 s. 66263 Prop. 2005/06:165 s. 67264 SOSFS 2008:30

104

9. Ungdomstjänst

Socialnämnden bör265 tillsammans med den unge göra ett besök på den tilltänkta arbetsplatsen innan den unge påbörjar ungdomstjänsten.

Socialnämnden bör266 ha regelbunden kontakt med den unge och hand-ledarenförattkontrolleraattarbetsplanenföljs.Kontaktenkanskege-nom arbetsplatsbesök eller genom telefonkontakt.

En arbetsplats behöver inte vara ordnad när domstolen dömer till ung-domstjänst. Om socialtjänsten har uppgifter om möjliga arbetsplatser el-ler arbetsuppgifter bör dessa dock redovisas för domstolen.267

Rekrytering av ungdomstjänstplatserFrågan om vilka arbetsplatser som kan bli aktuella är beror till stor del pådelokalaförhållandena.Detfinnsingabestämmelseromvilkaarbets-platser som får eller inte får ha en ungdomstjänstplats. Det som är av be-tydelse är att arbetsplatsen kan erbjuda den unge meningsfulla arbetsupp-gifter.Kommunal verksamhet och ideella föreningar, trossamfund ochandra liknande verksamheter som inte har kommersiella syften är vanligt förekommande.Ävenstatligverksamhetkankommaifråga.Kommunenkan också anordna lämpligt arbete i egen regi. Brottslighetens karaktär bör dock beaktas vid val av arbetsplats.268Detbörfinnasenrestriktivitetnär det gäller att placera unga som dömts till ungdomstjänst inom verk-samheter som avser vård eller omsorg, särskilt av barn och äldre.269 Detfinnsingaformellahindermotattanlitaprivataarbetsgivare.Den

unge kan också komma med egna förslag på ungdomstjänstplats.270 Om den unge har ett eget önskemål om arbetsplats, bör271 socialnämnden till-mötesgå önskemålet, under förutsättning att det är förenligt med nämn-dens krav på ungdomstjänsten i det enskilda fallet.

Socialnämnden måste göra en bedömning av den tänkta arbetsplatsen och kontrollera lämpligheten hos den tilltänkta handledaren.272

För att underlätta rekryteringen av ungdomstjänstplatser kan det vara värdefullt att utarbeta en informationsbroschyr som riktar sig till presum-tiva arbetsgivare och handledare. Ett sådant material kan t.ex. innehålla information om ungdomstjänstens syfte, handledarens roll och uppgift, regler för sekretess, allmänna krav och villkor och konsekvenser av mis-

265 SOSFS 2008:30266 SOSFS 2008:30267 Prop. 2005/06:165 s. 66268 Prop. 2005/06:165 s. 68269 Prop. 2005/06:165 s. 68270 Prop. 2005/06:165 s. 67271 SOSFS 2008:30272 Prop. 2005/06:165 s. 69

105

9. Ungdomstjänst

skötsamhet. Ett annat sätt kan vara att kontinuerligt anordna informa-tions- eller uppföljningsträffar riktade till arbetsgivare och handledare.

Vilka krav kan ställas på arbetsgivaren?Socialnämnden bör273 kontrollera att den tilltänkta arbetsplatsen är lämp-lig för verkställighet av ungdomstjänst som t.ex. att den unge kan beredas meningsfulla arbetsuppgifter och att den unge kan få det stöd som han eller hon behöver.

Det är viktigt att socialtjänsten informerar arbetsgivaren om ungdoms-tjänstens syfte och innehåll, t.ex. att den unge inte ska fungera som tim-anställd personal utan jämställas med en praktikant eller praoelev som går utöver ordinarie bemanning.274 Arbetsgivaren behöver också ha kunskap om de arbetsmiljöregler som gäller om vilka arbetsuppgifter minderåriga får utföra och om gällande arbetstidsbestämmelser. Den som anlitar min-derårig ska också se till att arbetet sker under ledning och tillsyn av lämp-lig personal.275 Det är arbetsgivarens uppgift är att se till att dessa krav efterlevs under ungdomstjänsten.

Det är lämpligt att nämnden samråder med arbetsgivaren när det gäller att utse en lämplig person som handledare till den unge.

Vilka uppgifter om den unge kan lämnas till arbetsgivaren?Socialnämnden kan med stöd av 1 kap. 5 § SekrL lämna uppgifter om den unge till arbetsplatsen om uppgifterna är nödvändiga för verkställigheten av ungdomstjänsten. Det är lämpligt att socialnämnden informerar den unge om vilka uppgifter som den lämnar. Arbetsplatsen kan t.ex. behöva få veta vilken typ av brottslighet den unge har dömts för kan t.ex. för att kunna ta ställning till om de kan erbjuda den unge en plats. Domen på ungdomstjänst är offentlig.

HandledarenFör att stärka ungdomstjänstens vägledande funktion är det viktigt att den unge har en handledare på arbetsplatsen.276 Socialnämnden ska därför utse en handledare på den arbetsplats som tar emot den som dömts till ungdomstjänst (5 kap. 1 b § andra stycket SoL).

Socialnämnden bör277 innan den unge påbörjar ungdomstjänsten träffa den person som är tänkt som handledare för att göra en bedömning av om han eller hon är lämplig för uppdraget. Socialnämnden bör begära

273 SOSFS 2008:30274SOU2004:122275 AFS 1996:1276 Prop. 2005/06:165 s. 69277 SOSFS 2008:30

106

9. Ungdomstjänst

att den tilltänkte handledaren uppvisar ett utdrag från Rikspolisstyrelsens belastningsregister. De uppgifter som eventuellt kommer fram där måste bedömas utifrån hur långt tillbaka i tiden noteringarna ligger och vad de avser.Detfinnsensärskildblankettförbegäranomregisterutdragsomkan beställas från Rikspolisstyrelsen www.polisen.se. Socialnämnden bör vidare, efter det att samtycke hämtats in från den som är tilltänkt för upp-draget, begära uppgifter från socialtjänstens register och kontakta even-tuella referenspersoner.Handledarensuppgift är attge stödochvägledning tilldenungepå

arbetsplatsen.Detförutsätteratthanellerhonfinnstillhandsunderdenunges arbetspass eller utser en ersättare om det behövs. Att ha intresse och engagemang för att ta emot den unge, visa gott bemötande och vara beredd att ställa krav på den unge att utföra tilldelade arbetsuppgifter in-går som en naturlig del i uppdraget av att vara handledare. Det får förut-sättas att handledaren är insatt i arbetsplatsens struktur, uppgifter och de regler som gäller på arbetsplatsen.

Det är viktigt att socialnämnden kommer överens med handledaren om till vem denne ska rapportera om den unge uteblir från arbetspass eller på annat sätt inte följer överenskomna villkor för ungdomstjänsten innan ungdomstjänsten påbörjas.

Stöd och utbildning till handledareSocialnämnden ansvarar för att handledaren får nödvändig utbildning och det stöd han eller hon behöver för uppgiften. Vikten av att ge handledaren stöd och uppmuntran i sin uppgift kan inte nog betonas. Det eftersom hans eller hennes insats är ett ideellt åtagande baserat endast på personligt intresse och vilja. Tillgången till bra arbetsplatser med engagerade och lämpliga handledare kommer med stor sannolikhet vara beroende av hur kontakten och samarbetet med nämnden fungerar. Ett sätt att främja den-na kontakt är att ordna lokala eller regionala introduktionsutbildningar och erfarenhetsutbyten där handledarna får tillfälle att träffa andra hand-ledare. Exempel på teman som kan tas upp på sådana träffar kan vara ungdomars utveckling och behov, rättsväsendets och socialtjänstens roll och uppgift när det gäller ungdomar som begår brott, ungdomsbrottslig-het samt användning av alkohol eller droger. Ett annat sätt kan vara att erbjuda deltagande i konferenser eller seminarier.

Annan särskilt anordnad verksamhetMånga av de unga som begår brott torde, även om de inte har ett uttalat vårdbehov, vara hjälpta av såväl gränssättning som vägledning i olika frå-gor. Utöver det oavlönade arbetet ska därför ungdomstjänst även innehål-

107

9. Ungdomstjänst

la annan särskilt anordnad verksamhet (32 kap. 2 § första stycket BrB).Detfinnsingabestämmelseromhurmångatimmarverksamhetenfår

omfatta förutom att den ska fylla ett mindre antal av de utdömda tim-marna.277

Det närmare innehållet i denna verksamhet bestäms av kommunerna. Moment som kan ingå, förutom inledande och avslutande samtal, är att ungdomengesmöjlighetattdiskuteraochreflekteraöversinlivssituationoch diskutera de brott han eller hon begått.279

Utformningen av den särskilda verksamheten planeras lämpligen med utgångspunkt i de omständigheter som gäller i varje enskilt fall. Några exempel på faktorer som kan vara av betydelse för planeringen av inne-hållet är den unges tidigare erfarenheter och sociala situation, värderingar och attityder till brott och brottsligt beteende samt aktuell typ av brott.

Vilka typer av program kan ingå?Vanligt förekommande är att kommunerna utformar s.k. påverkanspro-gram, dvs. en serie av samtal eller träffar med vissa givna tema. Brå har ienstudiekonstateratattdetsaknasenenhetligdefinitionavvadettpå-verkansprogram egentligen är. Påverkansprogram är därmed mer ett sam-lingsnamn för olika typer av insatser som genomförs på ett strukturerat sätt.280 Programmen är helt eller delvis individuellt anpassade. Syftet är att denungeskafåmöjlighetattreflekteraöversinavärderingarochattitydertill brott, brottsligt beteende och konsekvenserna av sina handlingar.

Omfattningen på programmen varierar från tre till tio tillfällen á 1–1,5 timme. Exempel på teman som kan ingå i ett program är t.ex. identitet och självbild, nätverk och sociala relationer, moral, etik och värderingar, brottsofferperspektiv och konsekvenser av brott samt samtal om alkohol, droger och missbruk. Det kan även inrymma korta, mer informationsin-riktade avsnitt, t.ex. om betalningsansvar för böter och skadestånd.

Även information om medling från medlingsverksamheten kan ingå som ett kortare moment, t.ex. en timme, i den särskilt anordnade verk-samheten och avräknas från utdömda timmar. Det är alltså enbart infor-mationen om medling som ingår och avser inte själva medlingen.

Kontroll av att arbetsplanen följsSocialnämnden ska kontrollera att arbetsplanen följs (5 kap. 1 b § SoL). Arbetsplanen är nämndens instrument för kontroll av att ungdomstjänsten fullgörs av den unge.

278 Prop. 2005/06:165 s. 67279 Prop. 2005/06:165 s. 67280 Brå rapport 2008:1

108

9. Ungdomstjänst

Socialnämnden bör281 ha en regelbunden kontakt med den unge och handledaren för att kontrollera att arbetsplanen följs. En förutsättning för att kunna följa upp arbetsplanen är att en noggrann närvarorapportering görs på arbetsplatsen.

Ett sätt att kontrollera att planen följs är göra besök på arbetsplatsen. Nämnden måste också kontrollera att den unge deltar i den särskilt an-ordnade verksamheten. De villkor och krav på närvaro, drogfrihet m.m. som gäller för det oavlönade arbetet gäller även den särskilt anordnade verksamheten.

Om arbetsplanen inte följs, t.ex. om den unge vid upprepade tillfäl-len uteblir eller kommer för sent till avtalade möten, ska socialnämnden underrätta åklagarmyndighetenomdet kan antasfinnas förutsättningarför åklagaren att utdela varning eller att rätten, efter talan av åklagaren, undanröjer domen (12 kap. 8 § SoL). Mindre justeringar av arbetsplanen kan emellertid socialnämnden göra utan att frågan prövas av åklagare el-ler domstol.282

Under verkställigheten kan det inträffa situationer som gör det aktuellt att inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL. Det kan t.ex. gälla om det finnsmisstankeomdroganvändninghosdenunge.

Ett avslutande samtalFör att ge den unge återkoppling på hur ungdomstjänsten har genomförts kan ett avslutande samtal genomföras mellan en representant från soci-altjänsten, den unge, vårdnadshavaren och någon från arbetsplatsen. Då kan den unge ges en återkoppling hur ungdomstjänsten har genomförts.283

Om vårdnadshavaren ska vara med vid ett sådant möte får bedömas från fall till fall.

Det kan även vara pedagogiskt att den unge får något intyg på att ung-domstjänsten är fullföljd.

Ett uppföljande samtalSocialnämnden bör,284 som en av de åtgärder som följer av 5 kap. 1 § SoL, efter det att den unge fullgjort ungdomstjänsten erbjuda honom eller henne ett uppföljande samtal. Syftet kan vara att se hur den unge uppfattat ungdomstjänsten.

281 SOSFS 2008:30282 Prop. 2005/06:165 s. 89283 Prop. 2005/06:165 s. 67284 SOSFS 2008:30

109

9. Ungdomstjänst

FörsäkringarKommunenharettansvarförattdeungdomarsomutförungdomstjänsthar fullgott försäkringsskydd.

Staten betalar ut ersättning om den unge har skadat sig, blivit sjuk eller avlidit i samband med att han eller hon fullgör sin ungdomstjänst. Försäk-ringskassanhandlägger ärendenompersonskadeskydd (lag [1977:265]om statligt personskadeskydd). Socialnämnden ska anmäla skador till Försäkringskassan. Anmälan ska göras på en särskild blankett om ar-betsskadaellerpersonskada,somfinnsatthämtapåFörsäkringskassanswebbplats www.forsakringskassan.se

Om den unge orsakar skada på person eller sak när han eller hon utför sin ungdomstjänst utgår däremot ingen statlig ersättning. Det är därför viktigt att kommunen ser till att ungdomar som utför ungdomstjänst om-fattas av ett försäkringsskydd som gäller för dessa situationer.

När förutsättningarna för att verkställa ungdomstjänsten bristerDet är viktigt att den unge är införstådd med vikten av att de krav som föl-jer av ungdomstjänsten. Om den unge missköter ungdomstjänsten måste socialtjänsten reagera snabbt.285

Socialnämnden kan vid behov göra justeringar i arbetsplanen utan att informera åklagaren. Det gäller t.ex. om planen måste ändras till följd av ändrade förhållanden på arbetsplatsen, om en arbetsplats inte längre kan eller vill medverka eller om den unge drabbas av allvarlig skada el-ler sjukdom. Planen bör även kunna ändras pga. hänsyn till den unges utbildning eller arbete.286 Socialnämndenär skyldig att underrätta åklagarenomdetfinns för-

utsättningarföråtgärdenligt30b§LULeller32kap.4§BrBnärdenunge i väsentlig grad missköter en dom om ungdomstjänst. Nämndens skyldighet gäller dock endast om misskötsamheten är av mer allvarlig art, dvs. så att det kan antas att åklagaren eller rätten kan vidta någon åtgärd (12 kap. 8 § SoL).

Det gäller t.ex. om den vid upprepade tillfällen inte kommer till pla-nerade samtal eller avbokar tider för information och upprättade av ar-betsplan, eller att det inte går att få kontakt med den unge. Individuella avvägningar måste dock göras – en del ungdomar kan behöva få några chanser för att det ska börja fungera.

285 Prop. 2005/06:165 s. 93286SOU2004:122

110

9. Ungdomstjänst

Det kan även gälla om den unge pga. långvarig sjukdom är förhin-drad att uppfylla de åtaganden som ungdomstjänsten innebär. Eller att verkställighetenomöjliggörsförattungdomenskaflyttautomlandsochdärmed inte kan fullgöra ungdomstjänsten inom väsentlig tid.

Om socialnämnden konstaterar det att den unge har ett behov av vård är det lämpligt att nämnden underrättar åklagaren om de nya förhållande-na, för att pröva om domen om ungdomstjänst ska undanröjas och om den unge istället ska överlämnas till ungdomsvård. Misstanke om missbruk kan till exempel behöva utredas innan det kan bedömas vara misskötsam-het. Det är lämpligt att ett uppehåll görs i verkställandet av ungdomstjänst under tiden en utredning om eventuellt missbruk pågår.

För mer information, se kapitlet Socialnämndens underrättelseskyldig-het till åklagarmyndigheten.

111

10� Särskilt kvalificerad kontaktperson

Insatsen kontaktperson eller kontaktfamilj i 3 kap. 6 § tredje stycket SoL har funnits sedan socialtjänstlagens tillkomst och är en av de mest använ-dainsatsernanärdetgällerbarnochunga.Kontaktfamiljanvändsoftastför yngre barn. För lite äldre barn och ungdomar är kontaktperson den insats som kommer till användning. Skälet till att en kontaktperson utses är ofta kopplat till den unges eget beteende, t.ex. risk för ett normbrytande beteende.Huvuduppgiftenförenkontaktpersonenligt3kap.6§tredjestycket SoL är att vara ett stöd till den unge och hjälpa honom eller henne i personliga angelägenheter. Uppdraget innebär inte någon skyldighet att kontrollera den unge eller att rapportera till socialtjänsten vad kontaktper-sonen får veta om den unge. Tanken var att insatsen främst skulle använ-das i ärenden med lättare problematik. I praktiken förekommer det att en kontaktperson utses även i svårare ärenden och insatsen kallas då många gångerförkvalificeradkontaktperson.

Ungdomsbrottsutredningen287 fick i uppdrag att lämna förslag på enmodell där en person utses till att ha ett särskilt ansvar för den unge, dels genom kontroll och uppföljning, dels genom samordning av de insatser och åtgärder som vidtas från samhällets sida. I utredningen betonades att de som är kontaktpersoner behöver särskild kompetens och handledning för att kunna göra ett bra arbete.

Mot bakgrund av detta har införts bestämmelser om särskilt kvalifice-rad kontaktperson i 3 kap. 6 § fjärde stycket SoL. Uppdraget som denna kontaktperson har skiljer sig från en kontaktperson enligt tredje stycket. Ensärskiltkvalificeradkontaktpersonenligtfjärdestycketäravseddattanvändas för unga som har behov av särskilt stöd och särskild vägledning för att motverka en risk för missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat nedbrytande beteende.288 Motsva-rande bestämmelse om särskilt kvalificerad kontaktperson har införtsäven i 22 § första stycket 1 LVU.

Brottslig verksamhet i tidig ålder är en viktig varningssignal när det gäller den unges fortsatta utveckling. Unga som begår brott och riskerar att skapa sig en kriminell livsstil har inte sällan en allvarlig problembild och kan därför ha ett stort behov av stöd och hjälp från en kontaktperson medsärskildakvalifikationer.Förbarnunder15årsombegårbrott,sär-

287SOU2004:122288 Prop. 2005/06:165 s. 99

112

10. Särskilt kvalificerad kontaktperson

skiltfördeallrayngsta,ärdetangelägetattbehovetavensärskiltkvalifi-cerad kontaktperson regelmässigt övervägs.289

Syfte och innehåll SyfteSyftetmed insatsen särskilt kvalificeradkontaktperson är att förhindraen ogynnsam utveckling till följd av den unges agerande. Insatsen bör riktas mot unga som behöver särskilt stöd och särskild vägledning för att motverka risken för missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende. Åtgärden ska ses som förebyggande. Den unge behöver exempelvis inte ha begått något brott eller vara i riskzonen för att begå brott för att socialnämnden ska kunna besluta om denna insats.290 Om insatsen tillämpas på rätt sätt och får nödvändiga resurser kan den vara en verkningsfull insats för barn och unga i riskzonen för ett skadligt beteende.291

InnehållAvsiktenmeddensärskiltkvalificeradekontaktpersonen,såvälenligtso-cialtjänstlagen som LVU, är att han eller hon dels ska fungera som ett personligt stöd till den unge, dels hjälpa den unge i frågor kring insatser ochåtgärdersomvidtasfrånsamhälletssida.Kontaktpersonenbörbl.a.följa utvecklingen hos den unge, motivera denne till skolarbete eller ar-beteochtilllämpligafritidsaktiviteter.Kontaktpersonenbörförsökahaengodkontaktmedvårdnadshavareochävenarbetanäradessa.Kontakt-personen bör således ha kontakter med den unges skola, arbetsplats och myndigheter för att stödja den unge och hjälpa till med kontakterna med dessa. Det är dock viktigt att poängtera att kontaktpersonen inte övertar vare sig vårdnadshavarens eller den unges ansvar och uppgifter.292 Det är ocksåviktigtattdenkvalificeradekontaktpersonen taretthelhetsgreppom den unges situation för att skapa förutsättningar för den unge att få ett socialt fungerande liv.293

Eftersom det handlar om unga med svårare problematik ligger det i sakens natur att uppgiften även kommer att innefatta viss kontroll och uppföljning.Avsiktenäremellertidinteattdensärskiltkvalificeradekon-

289 Prop. 2005/06:165 s.100290Prop.2005/06:165s.99ochs.146291 Prop. 2005/06:165 s. 98292Prop.2005/06:165s.99fochs.146293 Prop. 2005/06:165 s. 98

113

10. Särskilt kvalificerad kontaktperson

taktpersonen ska ses som en övervakare.294 Det viktiga är att skapa en god relation till den unge så att han eller hon kan känna stöd och få hjälp från kontaktpersonen.Detärnaturligt att socialtjänstenochdensärskiltkvalificeradekon-

taktpersonen har tät kontakt för att följa den unges utveckling. Insatsen särskilt kvalificerad kontaktperson kan ingå i ett ungdoms-

kontrakt, eller vara en del av en vårdplan, se vidare kapitlet Ungdoms-vård. Socialnämnden bör därför överväga insatsen när den upprättar ett ungdomskontrakt eller en vårdplan.295

Särskilt kvalificerad kontaktperson enligt socialtjänstlagenOm en person som inte har fyllt 21 år har behov av särskilt stöd och sär-skild vägledning för att motverka en risk för missbruk av beroendefram-kallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbry-tandebeteende,kannämndenutseensärskiltkvalificeradkontaktpersonför den unge, om denne begär eller samtycker till det (3 kap. 6 § fjärde stycket SoL).

ÅldersgränserFörbarnsominteharfyllt15årfårensärskiltkvalificeradkontaktpersonbarautsesombarnetsvårdnadshavarebegärellersamtyckertilldet.Harbarnet fyllt 15 år får sådan kontaktperson bara utses om barnet självt be-gär det eller samtycker till det.Insatsen särskilt kvalificeradkontaktpersonkan enligt socialtjänstla-

gen förordnas för en ungdom under 21 år och kan kvarstå även om den unge fyller 21 år om han eller hon fortfarande har behov av sådan insats.

GenomförandeplanSocialnämnden bör296 upprätta en genomförandeplan som beskriver hur insatsen ska genomföras, t.ex. hur ofta kontaktpersonen och den unge ska träffas, vilka kontakter med nätverket som ska tas, hur länge insat-sen ska pågå och när och hur planen ska följas upp. Det är lämpligt att utredningen och genomförandeplanen är separata dokument. Se vidare Socialstyrelsens handbok Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser.

294 Prop. 2005/06:165 s. 99 ff295 Prop. 2005/06:165 s. 101296 SOSFS 2006:12

114

10. Särskilt kvalificerad kontaktperson

Särskilt kvalificerad kontaktperson enligt LVU Om det kan antas att den som är under 20 år har ett beteende som avses i 3 § LVU och kommer att behöva vård enligt LVU om beteendet fortsät-ter, får socialnämnden besluta att den unge ska hålla regelbunden kontakt medensärskiltkvalificeradkontaktpersonsomnämndenharutsett(22§ första stycket 1 LVU). En ytterligare förutsättning är också att det stöd och den behandling som den unge behöver inte kan ges med samtycke av den unge själv, om han eller hon fyllt 15 år, och av den unges vårdnads-havare.

Insatsen kan användas i situationer när den unge har behov av bl.a. sär-skilt stöd och särskild vägledning av en vuxen person till följd av ett be-teendesomavsesi3§LVU.Insatsensärskiltkvalificeradkontaktpersonkan kombineras med behandling i öppna former inom socialtjänsten,297

som t.ex. olika typer av program eller kontakt med en rådgivningsbyrå för hjälp mot droger eller liknande.

Det är angeläget att socialtjänsten i ökande omfattning uppmärksam-mar möjligheterna till insatser enligt 22 § LVU när förutsättningar för ett omhändertagandeförvårdintefinns.Etttidigtingripandekanförhindraen fortsatt negativ utveckling. Beslutenligt22§LVUkanöverklagas(41§förstastycket4LVU).Ett

beslut enligt 22 § första stycket LVU ska omprövas kontinuerligt. Beslu-tet ska omprövas första gången sex månader från dagen för nämndens be-slut. Därefter ska insatsen omprövas fortlöpande inom sex månader från senaste prövning (22 § tredje stycket LVU och 13 § tredje stycket LVU).

Insatsen ska även omprövas när den unge, om han eller hon fyllt 15 år, eller vårdnadshavaren begär detta. En omprövning innebär att ett förvalt-ningsrättsligt ärende uppkommer och förvaltningslagen bestämmelser om bl.a. partsinsyn, kommunicering och rätt att överklaga socialnämn-dens beslut gäller.

Ett beslut enligt 22 § LVU upphör att gälla om beslut om ett omedelbart omhändertagande fattas eller en ansökan om vård bifalls (23 § LVU).

ÅldersgränserEttbeslutomsärskiltkvalificeradkontaktpersonenligt22§förstastycket1 LVU kan fattas för unga upp till 20 år. Insatser enligt LVU ska inte pågå längre än nödvändigt och ska upphöra då det inte längre behövs och se-nast när den unge fyller 21 år (21 § LVU).

297Prop.2005/06:165s.144

115

10. Särskilt kvalificerad kontaktperson

BehandlingsplanEn behandlingsplan ska upprättas när socialnämnden beslutar om en särskilt kvalificeradkontaktperson (22 § andra stycketLVU).Denbörbeskriva vilka insatser som nämnden tidigare har gjort, hur den unges nuvarandesituationserut,vilketbehandlingsbehovsomfinnssamthurdet stöd och den behandling som nämnden planerar för den unge ska ut-formas. Av planen bör även framgå vilka resurser nämnden avser att ställa till förfogande. Planen bör så långt som möjligt upprättas i samråd med den unge och dennes vårdnadshavare.298

Denna behandlingsplan kan i ett yttrande till åklagare eller domstolen användas som den vårdplan som krävs enligt 11 § LUL.

Det är lämpligt att behandlingsplanen och den utredning som ligger till grund för beslutet är separata dokument.299

Handläggning och dokumentationGenomförandeavbeslutominsatserskadokumenteras(11kap.5§SoL).Närdetgällerinsatsensärskiltkvalificeradkontaktpersonkandokumen-tationen t.ex. ta upp sådant som att den unge genomgår en positiv utveck-ling, att den unge inte kommit till överenskomna möten, eller att han eller hon skolkar eller fortsätter att umgås med olämpliga kamrater. Oavsettombeslutetomdensärskiltkvalificeradekontaktpersonenär

fattat enligt socialtjänstlagen eller LVU, är det viktigt att insatsen avslutas på ett strukturerat sätt. Exempelvis kan handläggaren ha ett gemensamt samtal med den unge och kontaktpersonen för att stämma av vad som varit bra eller dåligt och vad som kunde ha gjorts på ett annat sätt. Om vårdnadshavaren ska vara med vid ett sådant samtal måste bedömas från fall till fall. Ett beslut enligt 22 § LVU ska naturligtvis upphöra när det finns förutsättningar för att uppdraget kan utförasmed stöd av social-tjänstlagen. Ettbeslutattutseensärskiltkvalificeradkontaktpersonkanenligt22

LVU endast delegeras till avdelning. Däremot kan ett beslut om särskilt kvalificerad kontaktperson 3 kap. 6 § fjärde stycket SoL delegeras tilltjänsteman(10kap.4§SoL).

298Prop.1984/85:171s.24,SOSFS1997:15,SOSFS2006:5ochSOSFS2006:12299 SOSFS 1997:15

116

10. Särskilt kvalificerad kontaktperson

Den särskilt kvalificerade kontaktpersonen – kompetens och rekrytering

KompetensDetfinnsintenågotformelltkravpåvilkenspecifikkompetensensärskiltkvalificerad kontaktperson ska ha,men de som är förordnade behöversärskild kompetens och stöd för att kunna göra ett bra arbete.300 Rekryte-ringsbasenförsärskiltkvalificeradekontaktpersonerbördärförvarabred.Förutom tjänstemän inom socialtjänsten bör rekrytering kunna ske inom exempelvis polisen, skolan, ideella organisationer, kyrkliga samfund och idrottsrörelsen. I princip är det bara de som arbetar professionellt med ungdomar med kriminellt beteende som har nödvändig kompetens och erfarenhetattvarasärskiltkvalificeradekontaktpersoner.301Kontaktper-sonerna behöver dessutom ha kunskap om vilka resurser samhället har att erbjuda de barn och unga som de är kontaktpersoner för.302

Socialnämnden bör303 säkerställa att den som utses till en särskilt kva-lificerad kontaktperson har den kompetens som behövs för uppdragetoch i övrigt är lämplig utifrån uppdragets innehåll och svårighetsgrad. Den personliga lämpligheten och engagemanget för uppdraget är viktigt. Den unge måste känna förtroende för kontaktpersonen. Det är viktigt att den unges uppfattning om vem som är lämplig vägs in (3 kap. 5 § andra stycket SoL).

RekryteringFör att utföra socialnämndens uppgifter ska det finnas personal medlämplig utbildning och erfarenhet (3 kap. 3 § SoL). Socialnämnden bör304därförutarbetarutinerförrekryteringenavsärskiltkvalificeradekontakt-personer.Detbehöverfinnas tydligakravpåvilkenkompetenssomdesökande ska ha i form av utbildning och erfarenhet utifrån de arbetsupp-gifter de ska utföra.305 Det kan vidare gälla bl.a. sådant som språk och kulturkompetensochmöjligheterattkunnaarbetapåflexiblatider,somt.ex. kvällar och helger.

Socialnämnden bör306innandenutserensärskiltkvalificeradkontakt-

300 Prop. 2005/06:165 s. 98301 Prop. 2005/06:165 s. 100302 Prop. 2005/06:165 s. 101303 SOSFS 2008:30304 SOSFS 2008:30305Socialstyrelsen(2008)Godkvalitetisocialtjänsten–omledningssystemförkvalitetiverksamhet

enligt SoL, LVU, LVM och LSS306 SOSFS 2008:30

117

10. Särskilt kvalificerad kontaktperson

person begära att han eller hon uppvisar ett utdrag från Rikspolisstyrel-sens belastningsregister. De uppgifter som eventuellt kommer fram där måste bedömas utifrån hur långt tillbaka i tiden noteringarna ligger och vaddeavser.Detfinnsensärskildblankettförbegäranomregisterutdragsom kan beställas från Rikspolisstyrelsen www.polisen.se.

Nämnden bör307 vidare, efter det att ett samtycke hämtats in från den som är tilltänkt för uppdraget, begära uppgifter från socialtjänstens regis-ter och kontakta eventuella referenspersoner. Uppgifter från socialtjäns-tens register kan enbart hämtas in inom den utredande socialförvaltning-en, medan det i regel inte är möjligt att hämta in uppgifter ur en annan socialnämnds register. Om den tilltänkte kontaktpersonen nyligen har flyttattilldenhandläggandekommunenkandetdärförvaralämpligtatthan eller hon kommer in med utdrag ur socialtjänstens register från tidi-gare hemkommuner. Det är vidare lämpligt att den tilltänkta kontaktper-sonen intervjuas om bakgrund och kompetens, värderingar, inställningar till normbrytande beteenden och bruk av droger.Detfinnsfleraolika sätt att rekryterakontaktpersoner.Ett sätt att få

”rätt” personer med nödvändig kompetens kan vara att socialnämnden anställer dessa personer. Nämnden kan också rekrytera en bas av lämp-liga personer somvill åta sig ett uppdrag att vara särskilt kvalificeradkontaktperson och sedan matcha en lämplig kontaktperson med den unge. Nämnden kan även i sin rekrytering vända sig till en viss målgrupp, t.ex. organisationer, ideella föreningar eller arbetsplatser för att få förslag på lämpliga personer. Det kan också vara aktuellt att rekrytera en kontakt-person till en viss ungdom ur den unges eget nätverk om det bedöms lämpligt.

Handledning och fortbildningDetäravstorviktattdekvalificeradekontaktpersonernafårkvalificeradutbildning och handledning i sitt arbete. Även om det i en del fall kan vara tillräckligt att kontaktpersonen t.ex. har en regelbunden kontakt med sin socialsekreterare för rådgivning, krävs det ofta en större stödinsats i form av såväl rådgivning som handledning för att uppdraget ska kunna utföras på bästa sätt.

Socialnämnden bör308säkerställaattdesärskiltkvalificeradekontakt-personer får kontinuerligt stöd och kontinuerlig handledning i sitt arbete. Ett sätt är att ordna lokala eller regionala fortbildningsträffar där kontakt-personerna får tillfälle att träffa andra kontaktpersoner för diskussioner

307 SOSFS 2008:30308 SOSFS 2008:30

118

10. Särskilt kvalificerad kontaktperson

och erfarenhetsutbyte. Mer erfarna kontaktpersoner kan då vara ett stöd och fungera som mentorer för dem som är nya.

SekretessEnpersonsomharettuppdragattvarasärskiltkvalificeradkontaktpersonomfattasavsocialtjänstsekretesseni7kap.4§SekrL.

UppdragetUppdraget bör309 vara skriftligt och tydligt. Uppdraget bör formuleras så att det bl.a. framgår

• vadsyftetmeduppdragetär• varochhuroftakontaktpersonenskaträffadenunge• vadkontaktpersonenskavarauppmärksampå• vilka förhållningsregler somskagälla ikontaktenmellandenunge, kontaktpersonen och nämnden• närochhuruppdragetskaredovisastillnämnden.

Socialnämnden bör310 klargöra uppdraget för den unge och informera om deinstruktionersomnämndenhargivittilldensärskiltkvalificeradekon-taktpersonen. Nämnden bör vidare, med beaktande av bestämmelserna i sekretesslagen, lämna motsvarande information till vårdnadshavaren el-ler annan som svarar för den unges vård och fostran.

Det är viktigt att nämnden utser en kontaktperson som har möjlighet att fullfölja uppdraget under hela den tid som är planerad, för att förhindra att byte av kontaktperson behöver göras.

Ett uppföljande samtalSocialnämnden bör,311 som en av de åtgärder som följer av 5 kap. 1 § SoL, ianslutning tillattdensärskiltkvalificeradekontaktpersonensuppdragavslutas erbjuda den unge ett uppföljande samtal.

Syftet med ett sådant samtal kan bl.a. vara att se hur det går för den unge, vad han eller hon tyckt om insatsen, om insatsen kunde ha utfor-mats på något annat sätt och vad den unge anser sig ha fått för stöd av den. Om vårdnadshavaren ska var med vid ett sådant möte får bedömas från fall till fall.

309 SOSFS 2008:30310 SOSFS 2008:30311 SOSFS 2008:30

119

11� Socialnämndens underrättelse- skyldighet till åklagarmyndigheten

För att ungdomsvård och ungdomstjänst ska vara trovärdiga påföljder är det viktigt att uppföljningen av vad som sker med den unge efter domen fungerar tillfredsställande. De beslutade åtgärder ska genomföras eller ersättas av andra reaktioner på brottet. Det gäller såväl vid misskötsamhet från den unges sida som vid hinder för verkställighet av andra skäl.

Socialnämnden är skyldig att underrätta åklagarmyndigheten om det kanantasattdetfinns förutsättningar föråklagareattmeddelavarningenligt 30 b § LUL eller för domstol att meddela varning eller undanröja endomomungdomsvårdellerungdomstjänstenligt32kap.4§BrB(12kap. 8 § SoL). Det gäller både ungdomstjänst som fristående påföljd och ungdomstjänst i förening med ungdomsvård.312

Se vidare avsnittet Varning eller undanröjande av påföljd.Socialnämndens underrättelseskyldighet ska harmoniera med bestäm-

melserna om reaktioner vid misskötsamhet eller andra hinder för verk-ställighet.313 Det innebär att socialnämnden endast bör underrätta åklagar-myndighetennärdetfinnsförutsättningarföråklagarenattvidtanågonåtgärd, alltså om den unge i väsentlig grad bryter mot föreskrifter eller mot en dom om ungdomstjänst eller när vården eller åtgärderna i väsent-lig grad avviker från det som har planerats.314

Socialnämnden bör315 säkerställa att det finns rutiner för i vilka fallnämnden enligt 12 kap. 8 § SoL ska underrätta åklagarmyndigheten, om någon som dömts till ungdomsvård eller ungdomstjänst under verkstäl-ligheten i väsentlig grad underlåter att göra vad som åligger honom eller henne eller om det av andra skäl föreligger hinder för verkställighet.

En underrättelse bör316 vara skriftlig och bör innehålla de uppgifter som är nödvändiga för att åklagaren ska kunna ta ställning till vilka åtgärder somkanvidtasmedstödav30b§LULeller32kap.4§BrB.

Det är lämpligt att det av underrättelsen framgår vilka åtgärder social-nämnden har vidtagit för att verkställa ungdomstjänsten eller ungdoms-vården samt nämndens uppfattning om huruvida en varning kan vara

312Prop.2005/06:165s.147313 Prop. 2005/06: 165 s. 93314 Prop. 2005/06:165 s. 92 f315 SOSFS 2008:30316 SOSFS 2008:30

120

11. Socialnämndens underrättelse- skyldighet till åklagarmyndigheten

tillräcklig åtgärd eller om påföljden bör undanröjas av domstolen. När socialnämnden ger förslag till annan vård eller behandling alternativt för-ändringar av gällande vårdplan är det lämpligt att nämnden bifogar ett nytt ungdomskontrakt eller en ny vårdplan.

Frågor om underrättelseskyldigheten kan lämpligen diskuteras i den lokala samverkansgruppen, se vidare kapitlet Samverkan.

Det är viktigt att skilja på socialnämndens hantering av misskötsamhet eller andra hinder för verkställighet och åklagarens eller rättens hand-läggning och ansvar av frågan. Socialnämnden har ansvar för att följa upp att den unge på ett tillfredställande sätt uppfyller de krav som följer av domen. För att undvika misslyckanden är det viktigt att den unge för-står hur viktigt det är att följa de krav som följer av domen på ungdoms-vård eller ungdomstjänst.317 Vid misskötsamhet måste nämnden reagera snabbt, men har trots det ett visst handlingsutrymme innan den måste underrätta åklagarmyndigheten. Nämnden kan t.ex. justera en arbetsplan för ungdomstjänst eller av en genomförandeplan vid ungdomsvård kan t.ex. göras utan att frågan prövas av åklagare eller domstol.318

Den unges misskötsamhetReglerna om reaktioner vid misskötsamhet gäller både vid ungdomsvård med ungdomskontrakt och vid ungdomstjänst. De gäller således påföljder som förutsätter att den unge samtycker. Det bör emellertid understrykas att det alltid bör krävas att misskötsamheten är av allvarligt slag319 för att nämnden ska behöva underrätta åklagarmyndigheten. Den ska också vara relaterad till vad den unge ska göra enligt påföljden. För att den unges agerande ska räknas som allvarlig misskötsamhet av ett ungdomskontrakt måste underlåtenheten eller handlingen kunna knytas till föreskrifterna i ungdomskontraktet. Om misskötsamheten gäller ungdomstjänst ska den kunna knytas till vad den unge ska genomföra i sin ungdomstjänst.

Sådana fall kan t.ex. vara320 att den unge

• vidupprepadetillfällenuteblirfrånarbetspassutangodtagbaraskäl• begårbrottpåarbetsplatsen• utangodtagbaraskälvägrarattmedverkainågonavdebeslutade

insatserna enligt ungdomskontraktet.

317 Prop. 2005/06:165 s. 93318 Prop. 2005/06:165 s. 89319 Prop. 2005/06:165 s. 88320 SOSFS 2008:30

121

11. Socialnämndens underrättelse- skyldighet till åklagarmyndigheten

Ytterligare andra skäl kan vara att den unge är påverkad av alkohol el-ler andra droger på ungdomstjänstplatsen eller är helt passiv.

Om den unge begår nya brott utanför arbetsplatsen så är det visserli-gen en allvarlig misskötsamhet, men det är oftast inte att bedöma som misskötsamhet av den pågående påföljden. Ett brott på arbetsplatsen kan däremot utgöra en sådan misskötsamhet av ungdomstjänsten att en under-rättelse bör göras. Ett nytt brott under pågående ungdomsvård kan i vissa fall anses innebära en överträdelse av ungdomskontraktet, t.ex. om det i kontraktet skrivits in att den unge ska vara drogfri.

Andra hinder för verkställighet Reglerna om undanröjande av påföljd gäller även vid andra hinder för verkställigheten, inte bara vid misskötsamhet. Andra hinder gäller vid såväl ungdomsvård med ungdomskontrakt eller vårdplan som ungdoms-tjänst.Hindretkanberoantingenpådenungeellerpåsocialnämnden.Detkan avse situationer som att den unge drabbas av en skada som gör att han eller hon inte inom rimlig tid kan genomföra de planerade vårdinsatserna eller den utdömda ungdomstjänsten. Ett annat exempel är att de beslutade insatserna inte längre står till buds eller att de kan genomföras först efter lång tid. Det kan också vara att den planerade vården uteblir eller får ett helt annat innehåll på grund av att socialnämnden ändrat uppfattning om vilka insatser som är de mest lämpliga för den unge. Vidare kan bestäm-melsen vara tillämplig om den unge döms till ett längre frihetsberövande för ett annat brott eller av andra skäl under lång tid är förhindrad att ge-nomföra ungdomstjänsten. Det ska dock röra sig om långvariga hinder för verkställigheten.321

Varning eller undanröjande av påföljd Åklagarens möjlighet att meddela varning Det är åklagaren som tar ställning till om talan om undanröjande av på-följd ska föras vid domstol eller inte. Åklagaren kan besluta om varning om han eller hon bedömer att det är en tillräcklig åtgärd för att påföljden ska kunna genomföras (30 b § första stycket LUL). Så kan t.ex. vara fal-let om en varning förväntas leda till att den unge följer föreskriften vid ungdomsvård att följa ett ungdomskontrakt samtidigt som ungdomsvård alltjämtärdenlämpligastepåföljdenochdet intefinnsnågotbehovavatt förändra ungdomskontraktet.322 Det kan även gälla när den unge har misskött sin ungdomstjänst men förklarar sig villig att i fortsättningen 321 Prop. 2005/06:165 s. 135322Prop.2005/06:165s.134

122

11. Socialnämndens underrättelse- skyldighet till åklagarmyndigheten

uppfylla de krav som gäller.323 En varning förutsätter således att den unge förklarar sig vara villig att följa föreskrifterna i ungdomskontraktet eller genomföra ungdomstjänsten.

Varning kan dock inte meddelas om ungdomsvården eller ungdoms-tjänsten inte kan verkställas beroende på andra orsaker än den unges mis-skötsamhet.324

Personligt sammanträffande för att tilldela varningÅklagaren ska så snart det kan ske meddela den unge varningen vid ett personligt sammanträffande. Till sammanträffandet ska kallas den unges vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran samt annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge. Det gäl-leromdetintefinnshinderellerandrasärskildaskälmotdet.Ävenföre-trädareförsocialtjänstenbörgestillfälleattnärvara.Kanettpersonligtsammanträffande inte komma till stånd, ska den unge underrättas skrift-ligt om beslutet (30 b § andra stycket LUL).

Vid sammanträffandet har den unge en möjlighet att redovisa sin in-ställning till de uppgifter som socialnämnden har lämnat om hans eller hennes bristande skötsamhet. Socialnämndens underrättelse utgör i och för sig oftast ett tillräckligt underlag för åklagaren att ta ställning om var-ning är en tillräcklig åtgärd. Det kan dock ha ett pedagogiskt värde om någon från socialtjänsten är närvarande, då det gör kopplingen mellan brott, påföljd och socialtjänstens roll tydligare för den unge.

Vid sammanträffandet ska åklagaren särskilt förklara innebörden av beslutet och klargöra vad följderna kan bli vid fortsatt misskötsamhet (30 b § tredje stycket LUL).

Rättens prövning av undanröjande av påföljdOm det inte är aktuellt att besluta om varning ska åklagaren i stället väcka talanomattpåföljdenskaundanröjas(32kap.4§BrB).

Frågan om undanröjande tas upp till prövning av domstol efter ansö-kan av åklagare. Behörig domstol är den tingsrätt som först dömt i målet (38 kap. 2 § BrB).

Rätten får undanröja en påföljd, dock inte böter, och döma ut en ny påföljd, om den unge i väsentlig grad har underlåtit att göra vad som ålig-ger honom eller henne enligt en föreskrift vid ungdomsvård eller en dom på ungdomstjänst. Rätten kan i stället för att undanröja domen meddela dendömdeenvarningomdetärentillräckligåtgärd(32kap.4§första

323Prop.2005/06:165s.134324 Prop. 2005/06:165 s. 90

123

11. Socialnämndens underrättelse- skyldighet till åklagarmyndigheten

stycket BrB). Varning kan bara meddelas när en ungdomsvård eller en ungdomstjänst inte verkställs på grund av misskötsamhet från den unges sida.325

Ett undanröjande ska emellertid inte komma ifråga vid alla avvikelser, utan endast allvarlig misskötsamhet ska leda till en så ingripande reaktion som undanröjande. Vid mindre allvarlig misskötsamhet får andra åtgärder vidtas.326 Som exempel kan nämnas samtal med den unge och hans el-ler hennes vårdnadshavare, mindre justeringar i ungdomskontraktet eller varning.

Undanröjande av en dom om ungdomsvård kan även bli aktuellt om ungdomsvården inte kommer till stånd eller i väsentlig grad avviker från det som planerats. Detsamma gäller om en dom på ungdomstjänst inte kanverkställasinomskäligtid(32kap.4§andrastycketBrB).

Vid ett undanröjande kan rätten döma ut en ny ungdomsvård enligt ett nytt ungdomskontrakt eller en vårdplan eller bestämma annan påföljd (32 kap.4§andrastycketBrB).

Det kan således förekomma situationer där en ungdomsvård beslutas på nytt trots den unges misskötsamhet eller ändrade förhållanden. Om socialnämndenfinnerattannanvårdelleråtgärdbörochkanberedasdenunge kan domstolen undanröja en ungdomsvård och bestämma ny påföljd för brottet, t.ex. ny ungdomsvård med föreskrift om att den unge ska ge-nomgå en annorlunda utformad vård enligt nytt ungdomskontrakt.327

Rätten ska underrätta vårdnadshavare eller annan som ansvarar för den unges fostran om tidpunkten för förhandlingen. Även socialnämnden ska underrättas om tidpunkten. Om det inte möter synnerliga hinder ska be-slutet avkunnas vid förhandlingen (30 a § LUL).

Vid en tingsrättsförhandling om undanröjande av påföljd ska som regel offentligförsvarareförordnasfördenunge(24§LUL).Ävenförungaöver 18 år men under 21 år förordnas offentlig försvarare i stor utsträck-ning i dessa fall (21 kap. 3 § a punkt 1 RB).

Ny påföljdMed ny påföljd menas en påföljd som i något avseende skiljer sig från den tidigare påföljden.328 Det kan således vara en ny ungdomsvård med ett annorlunda utformat ungdomskontrakt. Vid misskötsamhet av en ung-domsvård som inte är förenad med en tilläggspåföljd är det t.ex. möjligt

325 Prop. 2005/06:165 s. 90326Prop.2005/06:165s.134327 Prop. 2005/06:165 s. 87328Prop.2005/06:165s.134

124

11. Socialnämndens underrättelse- skyldighet till åklagarmyndigheten

att ändra ungdomskontraktet, att ersätta ungdomskontraktet med en vård-plan enligt LVU eller att lägga till ungdomstjänst eller böter som tilläggs-påföljd. Vid misskötsamhet av ungdomstjänst kan en ny påföljd innebära ungdomsvård med ungdomskontrakt eller vårdplan. Det är också möjligt att meddela en helt annan påföljd, t.ex. skyddstillsyn.

Om den unge tidigare har dömts till ungdomsvård i förening med ung-domstjänst är det inte möjligt att undanröja endast ungdomstjänsten utan båda påföljderna måste alltid undanröjas. Det gäller även om missköt-samheten endast gällt den ena av påföljden. Böter som har dömts ut som tilläggspåföljd kan dock inte undanröjas.

Om rätten beslutar om undanröjande ska den, när den nya påföljden bestäms, ta skälig hänsyn till vad den unge undergått till följd av den un-danröjdapåföljden(32kap.4§tredjestycketBrB).

125

12� Medling med anledning av brott

Kommunenharansvar föratterbjudamedlingenligt lagen(2002:445)om medling med anledning av brott, medlingslagen, när ett brott har be-gåtts av någon som är under 21 år (5 kap. 1 c § SoL). Det är den kommun som har ansvaret för den unge enligt socialtjänstlagen som har ansvar för att den unge erbjuds delta i medling.329 Det är även denna kommun som svarar för kostnader för medlingen. Det kan t.ex. gälla arvode till medla-ren, resor för gärningsmannen eller brottsoffret eller andra kostnader som kan uppstå i samband med medlingen. I små kommuner kan det vara en fördel att samarbeta kommuner emellan. Att ett sådant samarbete är möj-ligt framgår av 2 kap. 5 § SoL. NärmareinformationommedlingfinnsattläsaiBrottsförebyggande

rådets, (Brå), handbok Medling vid brott. Där står hur medling kan orga-niseras, vilken roll polis, socialtjänst och åklagare har i medlingsproces-sen, medlarens roll, hur parterna förbereds inför en medling, exempel på hur en medling kan gå till m.m.

Frågor kring medling kan även diskuteras i den lokala samverkans-gruppen, se kapitlet Samverkan.

I lagtexten benämns den som blivit föremål för målsäganden. I denna handbok benämns målsäganden ”brottsoffer”, även vid brott mot juridis-ka personer.

Medlingsverksamheten enligt medlingslagen står under Socialstyrel-sens och länsstyrelsens tillsyn (13 kap. 1 och 2 §§ SoL).

I denna handbok behandlas endast medling med anledning av brott. Medling t.ex. mellan elever i skolan eller medling i familjerättsärenden tas inte upp.

MedlingslagenMed medling enligt medlingslagen lag avses medling som anordnas av statenelleravenkommunmedanledningavbrott(1§).Huvuddragenimedlingslagen, som har karaktär av en ramlag, är följande:

• engärningsmanochenmålsägandemötsinförenmedlareföratttalaom brottet och följderna av detta (2 §)

• medlingskaskeibådapartersintresse(3§)• medlingskaminskadenegativaföljdernaavbrottet(3§)329Prop.2005/06:165s.147

126

12. Medling med anledning av brott

• syftetmedmedlingärattgärningsmannenskafåökadinsiktombrott-ets konsekvenser och att målsäganden ges möjlighet att bearbeta sina upplevelser (3 §)

• medlarenskavaraenkompetent,rättrådigochopartiskperson(4§)• medling ska vara frivillig för både gärningsman och målsäganden

(5 §)• gärningenskavarapolisanmäld(5§)• gärningsmannen ska ha erkänt gärningen eller delaktighet i denna

(5 §)• medling får endast skeomdet är lämpligtmedhänsyn till samtliga

omständigheter (5 §)• medlingsförfarandetskagenomförasskyndsamt(6§)• medlingsmötekanutmynnaiettavtal(10§).

Vad är medling?Medling innebär att en gärningsman och ett brottsoffer möts tillsammans med en opartisk medlare med anledning av ett brott för att tala om brottet ochföljdernaavdetta(2och4§§).Medgärningsmanavsesdensomharutfört eller varit delaktig i den polisanmälda handlingen. Med brottsoffer avses den som har utsatts för brottet eller som har lidit skada av brottet, oavsett om det är en fysisk eller en juridisk person.330 Medling är ingen straffrättslig påföljd, men gärningsmannens inställning till att delta i med-ling kan inverka på åklagarens bedömning av om åtalsunderlåtelse ska meddelas eller inte.331

Ett väl fungerande samarbete mellan medlare, socialtjänst, polis och åklagare är av avgörande betydelse för att medlingsverksamheten ska fungera och att medlingsmötet blir till något positivt för såväl gärnings-man som brottsoffer.332 Det är vidare av stort värde att medlingsverk-samheten samarbetarmed brottsoffersjourerna eftersom det kan finnasbehov av stödpersoner för brottsoffer därifrån. Det är även värdefullt att medlingsverksamheten har kontakt med andra lokala verksamheter och ideella organisationer som är engagerade i brottsofferfrågor eller i frågor kring t.ex. ungdomskriminalitet.333

330Prop.2001/02:16s.54331 Prop. 2005/06:165 s. 109332Prop.2001/02:126s.45333 Prop. 2001/02:126 s. 53

127

12. Medling med anledning av brott

Förutsättningar för medlingEtt medlingsförfarande bygger på att både gärningsman och brottsoffer medverkar frivilligt och att det ligger i bådas intresse att delta. Brottet ska vara anmält till polisen och gärningsmannen ska ha erkänt gärningen eller delaktighet i den. Medling får endast ske om det framstår som lämpligt med hänsyn till samtliga omständigheter (5 § medlingslagen).

Medlingen ska vidare enligt 3 § medlingslagen syfta till att

• gärningsmannenfårökadinsiktombrottetskonsekvenser• brottsoffretgesmöjlighetattbearbetasinaupplevelseravbrottet.

Det är viktigt att varken gärningsman eller brottsoffer utsätts för påtryck-ningar eller på annat sätt känner sig tvingade att delta i ett medlingsför-farande.334 Eftersom medling bygger på frivillighet kan ett medlingsför-farande avbrytas när som helst under medlingen på begäran av någon av parterna.

Det är också viktigt att båda parter får tillfälle att få komma till tals un-der medlingsmötet och föra fram sina synpunkter om hur de har upplevt den aktuella situationen. Det är medlarens ansvar att se till att båda par-ter får lika mycket utrymme och att ingen av parterna utsätter den andre för kränkningar. Om medlingen inte uppfyller de kraven får medlaren ta ställning till om medlingen ska avbrytas.

En undersökning gjord av Brå335 har visat att medling kan ha en po-sitiv inverkan på både gärningsman och offer. Undersökningen visar att gärningsmannen genom medling har fått ökad insikt om konsekvenserna avsinabrottochattdeeftermedlingenharhaftenmindrekonfliktfylldinställning till brottsoffret. Undersökningen visar också att medling i de flestafallkanvarapositivtförbrottsoffret,särskiltdåoffretärenprivat-person.

Den unge gärningsmannen kan genom att konfronteras med följderna av sitt brott komma till insikt om vad brottet inneburit för den drabbade. Detta kan leda till att han eller hon avhåller sig från brott i framtiden. För brottsoffrets del kan ett möte med gärningsmannen vara ett sätt att bear-beta händelsen och lägga den bakom sig.

Medling bör främst komma i fråga för förstagångsbrottslingar, men bör även kunna vara aktuell för personer som återfallit.336 Om brottsoffret vill att medling ska genomföras kan detta vara ett skäl att låta den unge delta i medling, trots att det annars hade varit tveksamt. Det är viktigt att det görs 334 Prop. 2001/02:126 s. 55335 Prop. 2001/02:126 s. 35336Prop.2001/02:126s.41

128

12. Medling med anledning av brott

en individuell bedömning i varje enskilt fall.337 Det faller på medlaren att avgöra lämpligheten.

ÅldersgränserKommunenärskyldigatterbjudamedlingnärettbrottharbegåttsavnå-gonsominteharfyllt21år(5kap.1c§SoL).Detfinnsdockintenågrahinder för att kommunen även anordnar medling för dem som är äldre än 21 år.338

Även om den som är under 15 år inte är straffmyndig kan det många gånger vara bra för honom eller henne att se konsekvenserna av sitt hand-lande. Den unge måste dock ha uppnått en tillräcklig ålder och mognad för att kunna förstå medlingsförfarandet.339

Om gärningsmannen är under 12 år får dock medling ske endast om det finnssynnerligaskäl(5§medlingslagen).Sådanaskälkanvaraattävenbrottsoffret är ett barn.340

Eftersom medling förutsätter att gärningsmannen har erkänt brottet el-ler delaktighet i det kan ett brott som ett barn under 15 år misstänks ha begått behöva utredas av polisen (31 § första stycket 1 LUL).

Om barnet inte har fyllt 12 år krävs synnerliga skäl för att polisen ska inleda en sådan utredning (31 § andra stycket LUL).

Se vidare kapitlet Barn under 15 år som misstänks ha begått brott.Detfinnsintenågraåldersgränserförbrottsoffretangivet,mennatur-

ligtvis bör även han eller hon ha uppnått en tillräcklig ålder och mog-nad för att det ska vara lämpligt med medling. Detta gäller barn såväl över som under 15 år. Av avgörande betydelse är också vårdnadshava-rens inställning.341 Detta gäller såväl brottsoffrets som gärningsmannens vårdnadshavare. Detta måste beaktas vid bedömningen av om medling är lämpligt i det enskilda fallet.342

Ytterst faller det på medlaren att avgöra om det är lämpligt med med-ling.

Behövs samtycke från vårdnadshavaren?Om gärningsmannen inte har fyllt 18 år, bör343 socialnämnden informera vårdnadshavaren om att den unge har tillfrågats om huruvida någon från

337Prop.2001/02:126s.41338 Prop. 2001/02:126 s. 37, prop. 2005/06:165 s. 106339 Prop. 2001/02:129 s. 55340 Prop. 2001/02:126 s.55341 Prop. 2001/02:129 s. 55342 Prop. 2001/02:126 s. 38343 SOSFS 2008:30

129

12. Medling med anledning av brott

medlingsverksamheten får kontakta honom eller henne. Om brottsoffret inte har fyllt 18 år, bör344 socialnämnden informera vårdnadshavaren om att brottsoffret har tillfrågats om huruvida någon från medlingsverksam-heten får kontakta honom eller henne.

Något krav på samtycke från vårdnadshavaren till att barnet eller den unge deltar i medling har inte ställts upp i lag eller i förarbeten. Vårdnads-havarens rätt och skyldighet att bestämma över en underårigs personliga angelägenheter (6 kap. 11 § FB) förutsätter dock att vårdnadshavaren har insyn i barnets angelägenheter. Rätten att bestämma tunnas dock ut ju äldre barnet blir. Lämpligheten av om ett barn eller en ungdom deltar i medling, får därför ytterst avgöras av medlaren. Om medlaren anser att barnet eller den unge är mogen och har insikt i vad ett medlingsförfarande innebär, krävs det inte något krav på vårdnadshavarens samtycke. Det är barnets eller den unges uttryckliga vilja att delta som är avgörande. Detta gäller såväl gärningsman som brottsoffer.

Medlingens ställning i rättsprocessenLagstiftningen om medling innebär att

• åklagarens frist att fatta beslut i åtalsfråganpå sexveckor får över-skridas om det är nödvändigt för att den misstänkte ska kunna delta i medling

• åklagarensmöjlighetattöverskridatidsfristenförbeslutiåtalsfrågannär den misstänkte ska delta i medling bör göra det möjligt för rätts-väsendet att beakta medling i större utsträckning

• detärangelägetattmedlingisåstorutsträckningsommöjligttidsmäs-sigt förläggs så att den kan ingå i åklagarens beslutsunderlag

• medlingkaningåiettungdomskontrakt• medlingär intenågonpåföljd,menkanochbör i skäligomfattning

beaktas vid val av påföljd och vid straffmätning.

När ska medling genomföras?Medling kan i princip äga rum i alla stadier av rättsprocessen. Allmänt sett gäller att samhällets reaktion mot unga lagöverträdare bör komma så snart som möjligt efter brottet. Det är därför i många fall mest ändamåls-enligt att medling sker så snart som möjligt efter brottet.345

Medling kan äga rum redan innan åtal har väckts eller dom har medde-lats. Brottsoffret kan emellertid behöva betänketid för att avgöra om han

344 SOSFS 2008:30345Prop.2001/01:126s.44

130

12. Medling med anledning av brott

eller hon vill medverka vid ett medlingsförfarande, särskilt vid mer all-varliga och integritetskränkande brott. Vid lindrigare brott av inte allt för integritetskränkande natur bör det dock ofta vara en fördel att medlingen sker i nära anslutning till brottet.346 Det är också angeläget att medlingen, om möjligt, förläggs tidsmässigt så att den om möjligt kan ingå i åklaga-rens beslutsunderlag.

Det är viktigt att komma ihåg att brottsoffret normalt inte har och inte hellerbörhanågotinflytandeöverrättsprocessenochattdetalltjämtärdet allmänna ensamt som svarar för samhällets reaktioner på brott.347

Medlaren ska samråda med 1. förundersökningsledaren om medling är tänkt att äga rum innan

förundersökningen har avslutats2. åklagaren ommedlingen är tänkt att äga rum innan det finns en

lagakraftvunnen dom (6 § medlingslagen).Hurdettasamrådskagåtilllöseslämpligenavdeenskildamedlingsverk-samheterna tillsammans med polis och åklagare. En formlös kontakt per telefontordeideflestafallräcka.Eftersomdetärviktigtattmedlings-förfarandet genomförs skyndsamt är det angeläget att samrådsförfarandet organiseras så att någon onödig tidsutdräkt som regel inte uppstår.348Hursamrådsförfarandet ska gå till kan lämpligen diskuteras i den lokala sam-verkansgruppen.

Se mer om samverkansgruppen i kapitlet Samverkan.Oavsett när i processen medlingen äger rum är det viktigt att själva

medlingsförfarandet sker skyndsamt (6 § medlingslagen). Vid vissa fall, t.ex. vid mer allvarliga och integritetskränkande brott kan brottsoffret dock behöva tid för att kunna avgöra om han eller hon vill delta i medling och vara motiverad att möta gärningsmannen. I dessa fall kan till och med syftet med medling förfelas eller riskera att inte uppnås om medling sker endast en kort tid efter det att brottet uppdagats.349 Detkanfinnasskältillattavvaktamedmedlingävenidefallförunder-

sökningen är har avslutats men målet ännu inte är avgjort t.ex. på grund av parternas relation till varandra.

Är alla brott lämpliga för medling?Inget brott som är polisanmält och erkänt är uteslutet från medling om medling bedöms vara lämpligt i det enskilda fallet. Medling bör kunna ske vid såväl allvarliga som mindre allvarliga brott och vid brott mot så-346Prop.2001/02:126s.44347Prop.2001/02:126s.45348 Prop. 2001/02:126 s. 56349Prop.2001/02:126s.44

131

12. Medling med anledning av brott

väl fysiska som juridiska personer. Om medlingsverksamheten har behov av att prioritera ärenden bör brott som en privatperson har drabbats av ha företräde. Detta eftersom det är vid dessa brott som de mest positiva effekterna av medling har visat sig för både gärningsman och brottsof-fer.350

Vid vissa brottstyper kan dock medling vara direkt olämpligt. Det gäl-ler i första hand sexualbrott i allmänhet, men även våldsbrott riktade mot anhöriga, t.ex. våld mot kvinnor i nära relationer. Redan ett erbjudande att delta i medling kan i vissa fall innebära en ytterligare kränkning för brottsoffret. Vid vissa allvarliga och integritetskränkande brott kan det därföriblandfinnasskälattavståfrånattkontaktabrottsoffretocherbju-da medling, om inte offret självt uttryck önskemål eller på annat sätt tagit initiativ till medling. Försiktighetsskäl talar alltså starkt emot att medling anordnas vid sexualbrott, men det är i lag inte helt uteslutet att medling kan förekomma i sådana fall.351

Det måste alltså göras mycket noggranna överväganden innan frågan om medling tas upp med brottsoffret i dessa fall. Frågan ställer mycket höga krav på medlarens omdöme och kompetens i denna typ av med-lingar.352 Det är också viktigt att den som utsatts för denna typ av brott får tid på sig att tänka över sitt ställningstagande och det kan även krävas fleraförmöten.

Det är även viktigt att medlaren särskilt uppmärksammar att de som har utsatts för t.ex. våldsbrott kan behöva ytterligare stöd och hjälp från socialtjänstens sida (5 kap. 11 § SoL). Detkanfinnasytterligarefalldärdet,trotsattgärningsmannenerkänt

gärningen, inte är lämpligt att denne träffar brottsoffret. Detta gäller t.ex.

• brottmotmycketungabrottsoffer• mycket komplicerade brottsutredningarmed flera gärningsmän som

har större eller mindre del i aktuella brott• attpolisutredningenäriettkänsligtläge• pågrundavparternasrelationtillvarandraidetkanfallnärförunder-

sökningen har avslutats men målet ännu inte är avgjort.353

Vid s.k. brottsofferslösa brott, t.ex. narkotikabrott, är medling inte möj-ligt.354

350Prop.2001/02:126s.40351Prop.2001/02:126s.40ff352Prop.2001/02:126s.40353Prop.2001/02:126s.45354Prop.2001/02:126s.40

132

12. Medling med anledning av brott

Vem initierar medling?Såväl polisen, kriminalvården, åklagaren, domstolen och socialtjänsten som andra kan fråga den unge om han eller hon samtycker till att nå-gon från medlingsverksamheten får ta kontakt. Då en gärningsman kan behövavissbetänketidföratttaställning,kanenförfråganställasfleravid olika tillfällen. Det är dock viktigt att poängtera att det är medlarens uppgift att informera om syftet med medling och vad en medling innebär (7 § medlingslagen).

Ett lämpligt sätt att ge en initial information om medlingsverksamhe-ten är att lämna gärningsmannen och brottsoffret en kortfattad informa-tionsbroschyr, som beskriver medling och dess syfte.

Se vidare om tillvägagångssättet i Brås handbok om medling.

Polisen När polisen inleder en förundersökning mot någon som har fyllt 15 år men inte 21 år och den misstänkte erkänner det aktuella brottet eller delaktig-het i detta, ska den unge alltid tillfrågas om han eller hon vill bli kontak-tad av medlingsverksamheten. Detsamma gäller om ett förhör hålls med en misstänkt gärningsman som är under 15 år.355 Detta bör ske i samband med att den unge får underrättelse om misstanke om brottet.

Om gärningsmannen är under 15 år bör han eller hon tillfrågas vid det första förhöret eller vid annat lämpligt tillfälle.356

Om någon från socialtjänstens utredande enhet är med vid ett polisför-hör enligt 7 § LUL kan denne fråga den unge om någon från medlings-verksamheten får ta kontakt. På så sätt kan både den unge och dennes vårdnadshavare, som normalt också är närvarande vid förhöret, tidigt få informationomattmedlingfinnsochsamtidigtfåenmöjlighetattställafrågor.

Socialnämnden Om det inte redan av en underrättelse enligt 6 § eller en begäran om yttrande enligt 11 § LUL eller på annat sätt framgår att den unge har tillfrågats om huruvida han eller hon samtycker till att bli kontaktad av någon från medlingsverksamheten, bör357 socialnämnden göra detta. Ef-tersom medlingsverksamheten är en självständig verksamhetsgren inom socialnämnden råder det sekretess mellan dessa. Ett samtycke till att medlingsverksamheten får kontaktas innebär dock att uppgifter som är

355RPSFS2008:5,FAP483-14§356RPSFS2008:5,FAP483-14§AR357 SOSFS 2008:30

133

12. Medling med anledning av brott

sekretesskyddadeenligt7kap.4§SekrLkanlämnasuttillmedlingsverk-samhetenmedstödav14kap.4§förstastycketSekrL.Detärangelägetattdetfinnsrutinerförhurinformationsförmedlingen

mellan socialtjänsten och medlingsverksamheten ska skötas när den unge har samtyckt till att uppgifter lämnas till medlingsverksamheten. I Brå:s handbokfinns förslag på en ”förmedlingsblankett” somkan tjäna somförebild.

ÖvrigaKriminalvården, skolan, en brottsoffersjour, brottsoffret eller gärnings-mannen själv kan naturligtvis också kontakta kommunens medlingsverk-samhet.

Hur organiseras medling?Varken i lagtext eller förarbeten nämns något om hur eller av vem med-lingsverksamheten ska organiseras inom kommunen. Det framgår dock att det anses lämpligt att medlingsverksamheten organiseras inom soci-altjänsten, bl.a. med hänsyn till att medling ligger väl i linje med annan verksamhet som socialtjänsten bedriver för ungdomar som begått brott ochattdetdärfinnspersonalsomharutbildningochvanaatthandskasmed denna typ av problem.358

Av avgörande betydelse för att en medlingsverksamhet ska kunna fungeraärattdetfinnsettvälfungerandesamarbetemellansocialtjänst,medlingsverksamhet, polis och åklagare.Hur samarbetet dem emellanska organiseras kan lämpligen diskuteras i den lokala samverkansgrup-pen.

Medlingsverksamheten är en självständig verksamhetsgren inom soci-alnämnden, vilket får konsekvenser för bl.a. sekretessfrågor och arkive-ring av handlingar. Se mer om detta i avsnitten Sekretess och Arkivering av handlingar.

MedlingsmötetDet är viktigt att vårdnadshavarna engageras för att komma tillrätta med den unges brottslighet. Vårdnadshavare till såväl gärningsman som brottsoffer ska ges tillfälle att vara med på medlingsmötet, om det inte finnssärskildaskäl som talarmotdetta (8§medlingslagen).Särskildaskäl kan t.ex. vara att en vårdnadshavare på något sätt varit inblandad i händelsen, att denne har svårt att acceptera att den unge har påtagit sig

358 Prop. 2001/02:126 s. 37

134

12. Medling med anledning av brott

ansvar för en gärning eller att syftet med medlingsmötet riskerar att bli förfelat om vårdnadshavaren deltar. Om den unge inte vill att vårdnads-havaren ska vara närvarande, är det möjligt att låta dem lämna rummet, åtminstone tillfälligt.359 Om en vårdnadshavare deltar i mötet mot den unges vilja kanske medling inte är lämpligt, i synnerhet om det är fråga om barn under 15 år.360

Vårdnadshavaren kan vara ett stöd, och dessutom krävs dennes med-verkan i de fall ett avtal om viss typ av gottgörelse ska kunna träffas.361

Det är dock viktigt att poängtera att vårdnadshavarna, såväl till gärnings-man som till brottsoffer bör ha en passiv roll vid medlingen.

Se vidare avsnittet Avtal.Även andra personer kan ges tillfälle att närvara vid medlingsmötet,

om det är förenligt med syftet med medlingen och det i övrigt kan anses lämpligt (8 § medlingslagen). Det kan vara362 någon annan anhörig än vårdnadshavaren, t.ex. familjehemsföräldrar eller andra vårdgivare, eller en stödperson till brottsoffret eller gärningsmannen. När någon utomstå-ende är närvarande är det viktigt att sekretessreglerna iakttas om andra uppgifter än brottet diskuteras.

Eftersom syftet med medlingen inte är att utreda brottet eller lösa kom-plicerade skadeståndsfrågor är inte avsikten att offentlig försvarare, mål-sägandebiträde eller annat juridiskt ombud ska närvara vid mötet.363

Det är viktigt att vid behov anlita en tolk vid medlingen om någon av deltagarna, även vårdnadshavaren, behöver det.364 Jfr även 8 § FL.

Vid medlingsmötet365 ges gärningsmannen möjlighet att berätta varför gärningen begicks. Brottsoffret ska få möjlighet att berätta om sin upple-velse av brottet och dess följder och kan också framställa önskemål om gottgörelse (9 § medlingslagen).

Det är viktigt att i detta sammanhang också komma ihåg socialnämn-dens ansvar för att stödja brottsoffer (5 kap. 11 § SoL). I detta ligger att tillgodose det behov av andra insatser än medling som brottsoffret kan ha.

359 Prop. 2001/02:126 s. 56 f360 Prop. 2001/02:126 s. 56361Prop.2001/02:126s.48f362 Prop. 2001/02:126 s. 56363 Prop. 2001/01:126 s. 57364Prop.2001/02:126s.49365Prop.2001/02:126s.34

135

12. Medling med anledning av brott

Plats för medlingsmöteDet är angeläget att förmöten och medlingsmöten äger rum på en plats som uppfattas som neutral av båda parter. Det är därför i princip inte lämpligt att mötena hålls i de lokaler där den myndighetsutövande delen av socialtjänsten arbetar, då dessa inte alltid kan uppfattas som neutrala. Det är också lämpligt att förmöten och medlingsmötet äger rum i samma lokal så att parterna känner igen sig och kan känna trygghet.

Kontakt med brottsoffretDet är medlingsverksamheten som tar kontakt med brottsoffret för att ge information om medling och eventuellt boka ett förmöte. Innan med-lingsverksamheten tar kontakt med brottsoffret bör det vara helt klart att gärningsmannen vill delta i medling och att han eller hon har rätt inställ-ning till medlingsförfarandet. Risken är annars att brottsoffret tillfrågas i onödan och blir ytterligare besviken på gärningsmannen Även om gär-ningsmannenellerbrottsoffrettackarnejvidenförstainformation,finnsdet inte något som hindrar att han eller hon senare själv tar kontakt eller på nytt tillfrågas i ett senare skede.

Medling i ungdomskontraktMedling kan ingå i ett ungdomskontrakt.366 Medling är en åtgärd som ingår i socialtjänstens ordinarie verksamhet, även om ett medlingsförfa-rande inte kan likställas med de reguljära behovsprövade insatserna enligt socialtjänstlagen. Vid påföljdsbestämningen är det enbart den unges vilja till att medverka till medling som ska beaktas. I ungdomskontraktet är det den unges inställning till medling som redovisas. I förekommande fall redovisaävenomdetfinnsettplaneratmedlingsförfarande.

Se vidare om medling i kapitlet Yttrande till åklagare eller domstol.

Medling i ungdomstjänstUngdomstjänst består av oavlönat arbete och deltagande i annan särskild anordnad verksamhet i lägst 20 och högst 150 timmar (32 kap. 2 § första stycket BrB). Medling torde inte kunna betraktas som en sådan särskild verksamhet som avses i lagen och kan alltså inte ingå i ungdomstjänst. En timmes information om vad medling kan innebära torde dock kunna ingå.

366 Prop. 2005/06:165 s. 107

136

12. Medling med anledning av brott

Medlarens kompetensEn medlare ska vara en kompetent och rättrådig person. Medlaren ska varaopartisk(4§medlingslagen).Lagenställerintenågraformellakravpå utbildning, yrkesbakgrund eller tidigare erfarenhet av liknande uppgif-ter hos den som utses till medlare. Enligt Europarådets rekommendatio-ner367 bör medlare dock rekryteras från olika områden, ha gott omdöme och ha de personliga egenskaper som är nödvändiga för medling. Med-laren bör få en inledande utbildning. Utbildningen ska syfta till att ge en hög kompetensnivåmed inriktning på konfliktlösningsförmåga och desärskilda krav som arbete med brottsoffer och gärningspersoner ställer samt grundläggande kunskaper om rättssystemet. Det är också viktigt att medlaren har kunskap om syftet med medling och om medling som teori och metod.

Tjänstemanna- eller lekmannamedlareDet har368 diskuterats om tjänstemannamedlare eller lekmannamedlare är den mest lämpliga formen. Oavsett om det är en tjänstemannamedlare eller en lekmannamedlare är det viktigt att medlaren har den utbildning, personliga lämplighet och erfarenhet som krävs för att medla.

En fördel med att låta tjänstemän inom socialtjänsten medla är att de ofta har kunskaper som är relevanta i sammanhanget och ofta också erfa-renhet av att arbeta med ungdomar, deras problem och familjer. En nack-del med tjänstemannamedlare är att parterna kanske inte uppfattar dem som opartiska. Det är därför inte lämpligt att en tjänsteman som arbetar med myndighetsutövning även utför medlingsuppdrag i samma ärende, då opartiskheten därmed kan ifrågasättas. Det är viktigt att en tjänsteman-namedlare skiljer på sin yrkesroll och sin roll som medlare. Det är också angeläget att en medlare inte faller in i en ”socialarbetarroll” och i sin medlarroll börjar agera som en socialsekreterare.

En fördel med lekmannamedlare är att de kan ha möjligheter att arbeta påflexiblaarbetstider,somt.ex.kvällstidellerhelger,attdeärengage-rade, att de kan ha nödvändig och annan kultur- och språkkompetens och att de inte upplevs som partiska. De som erbjuder sina tjänster som med-lare är också ofta sådana personer som har erfarenhet av att arbeta med ungdomar och har ett genuint intresse av att arbeta med dessa frågor.Sammanfattningsvissåfinnsdetbådeför-ochnackdelarmedbådaal-

ternativen.Detfinnsdockintetillräckligtunderlagförattförordadenenaeller andra typen av medlare.

367 No. R (99) 19368Prop.2001/02:126s.46f

137

12. Medling med anledning av brott

Ansvar för rekrytering av medlare och deras kompetensOm medlingsverksamheten bedrivs inom socialtjänsten är det social-nämnden som är ansvarig för att medling bedrivs med god kvalitet och attdetfinnspersonalmedlämpligutbildningocherfarenhet(3kap.3§SoL). Detta gäller oavsett om kommunen har anställda medlare eller om den använder sig av lekmannamedlare.

Socialnämnden bör369därförsäkerställaattdetfinnsrutinerförrekryte-ring av medlare som avses i 5 kap. 1 c § SoL. Socialnämnden bör vidare med den tilltänkte medlarens samtycke kontakta eventuella referensper-soner. Socialnämnden bör säkerställa att medlaren får kontinuerligt stöd och kontinuerlig handledning.

AvtalEtt medlingsmöte kan resultera i ett avtal mellan gärningsmannen och brottsoffret (10 § medlingslagen). Ett medlingsavtal370 ska vara frivilligt för parterna och bör bara innehålla rimliga och skäliga förpliktelser. Det innebärattdetskafinnasnågonformavförhållandemellanbrottetochförpliktelsenförgärningsmannen.Detskaävenfinnasenvissöverens-stämmelse mellan gärningsmannens förpliktelse och brottets svårighets-grad.

Det är371 alltså möjligt att, inom ramen för medling, ingå ett avtal om gottgörelse i ostridiga och okomplicerade frågor. Med gottgörelse avses inte endast skadestånd utan även t.ex. att gärningsmannen lämnar tillbaka ett föremål eller utför en arbetsinsats som att tvätta bort klotter. Om gär-ningsmannen vill kan han eller hon även be brottsoffret om ursäkt för sitt handlande.372 Ett avtal kan också vara av mer ideell karaktär och ange hur parterna ska förhålla sig till varandra i fortsättningen,373 t.ex. om de ska undvika varandra eller om de ska hälsa när de träffas.

I vissa fall kan medling genomföras via indirekt medling i form av brev om någon av parterna inte vill delta i ett medlingsmöte.

Det kan374finnasvissabetänklighetermotattenmedlaremedverkartillavtal i mer komplicerade skadeståndsrättsliga ärenden eller i ärenden där detförekommerflergärningsmänochsolidariskskadeståndsskyldighet.Eftersom medlingsmötet inte är tänkt att vara en förlikningsförhandling

369 SOSFS 2008:30370 Bilaga till Europarådets rekommendation371 Prop. 2001/02:126 s. 50372 Prop. 2001/02:126 s. 57373 Prop. 2001/02:126 s. 11374 Prop. 2001/02:126 s. 51

138

12. Medling med anledning av brott

bör medlaren i sådana fall avstå från att i ett avtal ta in en reglering av skadestånd. Frågor om skadestånd bör i stället behandlas i den ordinarie rättsprocessen.

Även i de fall då frågan om en gottgörelse är komplicerad, kan375 par-terna själva ha ett intresse av att lösa frågan utanför rätten. Eftersom par-terna själva råder över detta måste de ha möjlighet att, även i samband med medling, själva träffa en uppgörelse. Många gånger krävs då hjälp av en jurist.

Ett avtal upprättas mellan brottsoffret och gärningsmannen. Något godkännande av medlaren eller socialtjänsten är inte föreskrivet. Avtalet kan således inte betraktas som en handling som upprättas inom social-tjänsten.

Vårdnadshavarnas medverkan vid avtalsskrivningEftersom ungdomar under 18 år inte är myndiga får de som huvudre-gel inte själva råda över sin egendom eller ingå ekonomiska avtal. Det innebär att ett avtal om ekonomisk ersättning som en gärningsman under 18 år har träffat inte är giltigt förrän det har godkänts av förmyndaren, vanligen den unges vårdnadshavare (6 kap. 3 och 11 §§, 9 kap. 3, 6 och 7 §§, 10 kap. 2 ch 3 §§ och 12 kap. 1 § FB). När den unge fyllt 16 år råder den unge själv över vad han eller hon själv förtjänat. Den unge kan själv ingå ett medlingsavtal som gäller att utföra en arbetsprestation kan ingås av barnet självt, men avtalet ska godkännas av vårdnadshavaren (12 kap. 12 § FB).

Vårdnadshavarna behöver inte ha varit närvarande vid medlingsmötet för att godkänna ett avtal, utan kan göra det i efterhand.

Medlingsavtalets rättsverkningarOm ett avtal avser en uppgörelse om ekonomisk ersättning kan detta komma att träda i stället för gärningsmannens skadeståndsskyldighet gentemot brottsoffret. Det innebär att brottsoffret inte senare kan kräva skadestånd på grund av brott i ett eventuellt brottmål. Om gärningsman-nen inte fullgör avtalet får brottsoffret i stället kräva ersättning i en ci-vilrättslig process. Det är därför lämpligt att det i avtalet skrivs in om brottsoffret har rätt att kräva skadestånd på grund av brottet om avtalet inte fullgörs eller om avtalet har ersatt den rätten.376

375 Prop. 2001/02:126 s. 51376 Prop. 2001/02:126 s. 52

139

12. Medling med anledning av brott

Förvaring av avtalenEftersom det är parterna som själva råder över avtalet, behöver detta inte sparas hos medlingsverksamheten och är inte att betrakta som allmän handling.

Underrättelse till åklagareNågon skyldighet för medlingsverksamheten att följa upp samtliga avtal finnsinte.Medlarenskadockgenastunderrättaåklagarenomdetfram-kommer att gärningsmannen inte fullföljer avtalet om detta inte är obe-hövligt. Åklagaren kan då pröva om ett beslut om åtalsunderlåtelse ska återkallas enligt 22 § andra stycket LUL eller 20 kap. 7 b § RB.

SekretessI verksamhet enligt medlingslagen i statlig eller kommunal regi gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstå-endetilldenenskildelidermen(7kap.44§SekrL).Detgälleruppgifterom såväl gärningsman som brottsoffer. Det innebär att det är presumtion för sekretess. Med ordet men avses i detta sammanhang integritetskränk-ningar som exempelvis psykiska obehag som kan följa av att uppgifter om att någon utsatts för ett brott kommer fram.

Eftersom medlingsverksamheten är en självständig verksamhetsgren inom socialtjänsten, råder det sekretess mellan den myndighetsutövande delen av socialtjänsten och medlingsverksamheten (1 kap. 3 § SekrL).Uppgifter som sekretesskyddas av 7 kap. 44 § SekrL får lämnas ut

om det finns ett samtycke från den som uppgifterna rör (14 kap. 4 § SekrL)elleromdetfinnsnågonsekretessbrytandebestämmelse(14kap.1§ SekrL).Ensådansekretessbrytandebestämmelsefinnsbl.a.i11kap.2§SoL,14kap.1§SoLoch10§medlingslagen.Omdetintefinnsnågotsamtycke från den som uppgifterna gäller eller någon sekretessbrytande bestämmelse måste det göras en menprövning av om uppgifterna kan lämnas ut.

Sekretessen omfattar även lekmannamedlare vilket följer av 1 kap. 6 § SekrL.Bestämmelseni14kap.3§SekrL,generalklausulen,gördetmöjligt

för medlingsverksamheten att efter en prövning lämna ut annars sekretes-skyddade uppgifter till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att lämna ut uppgifter har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.

140

12. Medling med anledning av brott

Utbyte av information mellan socialnämnd och medlingsverksamhet I vissa fall kan det vara av värde för socialtjänsten att få information om huruvida det pågår något medlingsförfarande. Det gäller bl.a. om soci-alnämndens utredande enhet inleder en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL med anledning av en inkommen anmälan från t.ex. polisen eller skolan, eller med anledning av en begäran om yttrande enligt 11 § LUL. So-cialnämnden kan i sådana fall med stöd av 11 kap. 2 § SoL vända sig till medlingsverksamheten och be att få nödvändiga uppgifter. Medlings-verksamhetenärenligt14kap.1§fjärdestycketSoLskyldigattlämnasocialnämnden alla uppgifter som kan behövas för en utredning av ett barns behov av skydd.

AnmälningsskyldighetMedlingsverksamhetenochdäranställdaomfattasavbestämmelseni14kap. 1 § SoL och är därför skyldig att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att social-nämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Det kan t.ex. i medlingen framkomma uppgifter om den unges hemsituation som inger allvarlig oro för den unge, drogmissbruk eller ytterligare brottslighet som inte har varit känt tidigare och som kan kräva insatser från nämndens sida.

Även lekmannamedlare som arbetar på uppdrag av en socialtjänst har anmälningsskyldighet,vilketföljerav7kap.4§SekrL.

Vid myndigheter och yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheter bördetfinnasrutinerförhurenanmälanskagöras.Densomharansvaretför verksamheten bör förvissa sig om att all personal känner till när och hur en anmälan ska göras.377

Dokumentation, diarieföring, gallring och arkiveringNär det gäller allmänna bestämmelser om dokumentation, diarieföring, gallringocharkiveringhänvisastillSocialstyrelsenshandbokHandlägg-ning och Dokumentation inom socialtjänsten.

DokumentationSocialnämnden har ingen skyldighet att dokumentera rådgivning i olika frågor som t.ex. ekonomisk rådgivning och familjerådgivning, eller vid

377 SOSFS 2003:16

141

12. Medling med anledning av brott

sådana öppna insatser som ges som service utan utredning och beslut. Inte heller medlingsverksamheten har någon dokumentationsskyldighet som gäller enskilda.

Att registrera handlingarDe grundläggande bestämmelserna om myndigheternas skyldighet att re-gistreraallmännahandlingarfinnsi15kap.1och2§§SekrL.Enallmänhandling som har kommit in till eller upprättats hos en myndighet ska registreras utan dröjsmål, om det inte är uppenbart att den är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet (15 kap. 1 § första stycket Se-krL). Skyldigheten att registrera handlingar omfattar endast handlingar förvilkasekretessråder.Handlingarsomkommerintillellerupprättasavmedlingsverksamheten och rör enskild person torde som regel omfattas av sekretess och därmed av registreringsskyldigheten.

För medlingsverksamheten innebär det att när man tar emot ett ärende om medling ska detta registreras (diarieföras). Av ett register över hand-lingar som har diarieförts enligt bestämmelserna i 15 kap. 1 § SekrL ska det enligt 15 kap. 2 § SekrL framgå

1. datum då handlingen kom in eller upprättades, 2. diarienummer eller annan beteckning som åsatts handlingen,3. i förekommande fall från vem handlingen kom in eller till vem den

har expedierats, och4. ikorthetvadhandlingenrör.

Gallring och arkivering Allmänna handlingar får gallras (10 § första stycket arkivlagen).

En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen eller upprättad hos myndigheten.Riksarkivet och SverigesKommuner ochLandsting ger gemensamt

ut Råd för den kommunala socialtjänsten om bevarande och gallring av allmänna handlingar inom olika verksamhetsområden.378 I tillägg till nr 5 till detta råd rekommenderas, när det gäller handlingar inom rådgiv-ningsverksamhet, att årsberättelser och statistik som visar hur mycket de olika typerna av rådgivning har utnyttjats bör379 bevaras för all framtid. Upprättade och inkomna handlingar kring klienter, t.ex. minnesanteck-ningar, försättsblad, kopia på polisrapporter kan gallras när de inte längre är aktuella. Ett eventuellt avtal som upprättas mellan gärningsmannen

378SKLochRiksarkivet(2008)TilläggtillBevaraellergallra?Rådfördenkommunalasocialtjänsten,Nr 5379SKLochRiksarkivet(2006)Gallringsråd–Bevaraellergallra?nr5

142

12. Medling med anledning av brott

och brottsoffret är inte att betrakta som allmän handling, då kommunen inte är avtalspart eller ska godkänna avtalet.

De allmänna handlingar som upprättas inom medlingsverksamheten och som ska sparas ska skickas till kommunens arkiv. Eftersom med-lingsverksamheten är en självständig verksamhetsgren ska handlingarna inte skickas till socialnämnden för att läggas i den unges eventuella per-sonakt.

143

13� Sluten ungdomsvård

Sluten ungdomsvård är en straffrättslig påföljd som i sig rymmer inslag från både socialnämndens möjligheter till insatser och kriminalvårdens regelverk. Sluten ungdomsvård infördes 1999 i syfte att i princip ersätta fängelse för 15–17-åringar. När påföljden infördes betonades att domsto-larna borde vara restriktiva med att döma till en frihetsberövande påföljd oavsett om det var fråga om fängelse eller sluten ungdomsvård.380 LSU fyller dubbla syften, dels frihetsberövande för att skydda andra och som en samhällsreaktion på normöverträdelser, dels hjälp till den unge till en mer positiv utveckling.

Det är brottet och inte behandlingsbehovet som avgör straffet och där-medävenvårdtidenslängdsomkanvaramellan14dagaroch4år.

I syfte att få enhetlighet i tillämpningen och uppbyggnad av en likvär-dig praxis inom den slutna ungdomsvården är det Statens institutionssty-relse, SiS, som är huvudman för verksamheten.

SiS:s samarbete med socialtjänsten regleras i 3 § LSU och förordning-en(1998:641)omverkställighetavslutenungdomsvård.

För närmare information om frågor som rör sluten ungdomsvård, kon-takta Statens institutionsstyrelse.381

Socialnämndens ansvarSocialnämnden har det övergripande ansvaret för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de behöver (5 kap. 1 § SoL). Detta gäller även de ungdomar som har döms till sluten ungdomsvård och är intagna på någon av SiS:s institutioner. Flertalet av de unga som frihetsberövas torde vara i behov av vård och behandling och det är därför av stor vikt att socialtjänsten aktivt medverkar under verkställighetstiden. Det kan t.ex. gälla att delta i att ta fram en behand-lingsplan och delta i behandlingskonferenser. Socialtjänsten har ofta tidi-gare erfarenheter och kunskaper om den unge, vilket kan vara av värde vid behandlingen under verkställighetstiden. För att behandlingen ska kunna bli framgångsrik krävs i regel kontinuitet och långsiktig planering, även för tiden efter verkställigheten.382 Att frihetsberövande ska verkstäl-las under ledning av SiS befriar alltså inte socialnämnden från detta an-

380 Prop. 1997/98:96 s. 160381 www.stat-inst.se382 Prop. 1997/98:96 s. 158

144

13. Sluten ungdomsvård

svar. Socialtjänstens samverkan är viktig under hela verkställighetstiden för såväl vårdinnehåll som en genomtänkt utslussning och planering av eftervård (5 § förordningen om verkställighet av sluten ungdomsvård). Själva grundtanken med sluten ungdomsvård är att insatserna ska ses i ett helhetsperspektiv där socialtjänsten har det övergripande ansvaret för en långsiktig planering av insatser.

Skillnader mellan vård med stöd av LVU och sluten ungdomsvård Vård med stöd av LVUNär det gäller vård med stöd av LVU är det socialnämnden som hos läns-rätten ansöker om sådanvård (4 §LVU)och rätten sombeslutar.Närdet gäller en LVU-placering är nämnden skyldig att upprätta en vårdplan utifrån den unges behov av vård utanför det egna hemmet (11 kap. 3 § första stycket SoL). Vidare ska en genomförandeplan upprättas (11 kap. 3 § andra stycket SoL) som bl.a. ska beskriva vad som är målet med de särskilda insatserna, när och hur umgänget med den unges föräldrar, vårdnadshavare och andra närstående ska ordnas och den unges hans el-ler hennes vårdnadshavare syn på genomförandet av den planerade vår-den (5 kap. 1 a § andra stycket SoF). En genomförandeplan, även kallad behandlingsplan, upprättas tillsammans med institutionen, den unge och hans eller hennes vårdnadshavare. Av planen ska det framgå vilka speci-ficeradeinsatsersomskautförasavandrahuvudmän,somt.ex.skolgångoch hälso- och sjukvård.383

Socialnämnden ska inom sex månader från dagen för verkställighe-ten av vårdbeslutet enligt 3 § pröva om vården ska upphöra (13 § tredje stycket LVU). Vård med stöd av LVU ska upphöra när det inte längre finnsbehovavsådanvård.Nämndenskanogaförberedadenungesåter-förening med den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne (21 § LVU).

De tvångsåtgärder som regleras i 15-20 b) §§ LVU gäller endast dem som är placerade på ett särskilt ungdomshem med stöd av 3 § LVU. Tvångsåtgärderna får endast användas om det är nödvändigt för att vår-den ska kunna genomföras.

SiS har beslutanderätten, men den kan delegeras till institutionschefen eller motsvarande enligt myndighetens delegationsordning.

Vid LVU-vård har kommunen kostnadsansvaret för vården när den unge är placerad på ett särskilt ungdomshem.383 SOSFS 2006:12

145

13. Sluten ungdomsvård

Vård med stöd av LSUSlutenungdomsvård är en tidsbestämdpåföljd, från14dagar till 4 år.Det är rätten som bestämmer om påföljden och tiden. Påföljden kan en-dast verkställas på någon av SiS:s institutioner. Under verkställigheten är det SiS som bl.a. beslutar om eventuella permissioner och om huruvida vistelser utanför institutionen ska vara bevakade eller inte. SiS beslutar vidare om eventuella omplaceringar under verkställighetstiden.

Alla verkställigheter inleds på låst avdelning. Under verkställigheten medges successivt öppnare förhållanden alltefter den unges skötsamhet ochverkställighetstidenlängd.Detfinnsintenågonvillkorligfrigivningmed övervakning. Vid sluten ungdomsvård står SiS för vårdkostnaderna och annat bistånd som den unge kan behöva under vårdtiden.

Samarbetet mellan socialtjänsten och SiS Inför verkställigheten Verkställigheten av den slutna ungdomsvården ska planeras och genom-föras i nära samarbete med socialnämnden i den unges hemort (3 § LSU). Socialnämnden är skyldig att på begäran av SiS lämna de uppgifter som behövs för att den dömde ska kunnas anvisas plats och få lämplig vård (1 § förordningen om sluten ungdomsvård). SiS ska efter samråd med soci-altjänsten i den dömdes hemortskommun bestämma vilket ungdomshem den unge ska placeras på. Vid bedömning av vilket hem som kan vara lämpligt, ska stor vikt läggas vid värdet av kontinuitet med vården och miljön.384

Längden på verkställighetstiden har betydelse för SiS val av institu-tion, liksom vilken typ av brott som det unge har gjort sig skyldig till, t.ex. sexualbrott. I slutet av verkställigheten ökar incitamenten att placera den unge närmare hemmiljön och på öppen avdelning.

Behandlingsplan Vid verkställighet av sluten ungdomsvård ska SiS i samråd med social-nämnden i den unges hemort upprätta en behandlingsplan. Planen ska avse tiden under vistelsen och utslussningen från ungdomshemmet. Pla-nen ska inriktas på åtgärder som tillgodoser den unges behandlingsbehov och som kan förbereda honom eller henne för tillvaron utanför ungdoms-hemmet (5 § förordning om sluten ungdomsvård). Det är viktigt att pla-nen utformas på ett enhetligt, strukturerat och målinriktat sätt och att den följs upp och vid behov revideras.

384SOU2004:122s.492

146

13. Sluten ungdomsvård

Under verkställighetenÄven om det är SiS som har ansvar för verkställigheten är det viktigt att socialnämndenfinnsmedochäraktivunderdennatid.Framföralltärdetviktigt att nämnden är med i slutskedet av verkställigheten och planerar vidare insatser.

SiS kan vid slutet av verkställighetstiden besluta att den unge placeras i ett hem för vård eller boende eller ett familjehem utanför det särskilda ungdomshemmet om det är lämpligt för att underlätta anpassningen i samhälletelleromdetfinnsandraskälfördetta.Detkravsombörställasär att placeringen är förenad med någon slags strukturerad verksamhet som syftar till att främja den unges anpassning i samhället. Det unge bör naturligtvis inte placeras i eget boende eller i föräldrahemmet, då en så-dan placering skulle urholka påföljdens innehåll.385

En placering utanför ungdomshemmet kräver samtycke från den unges hemortskommun eftersom det är socialnämnden som betalar för en sådan placering. En utslussningsplacering föregås av ett beslut från socialnämn-den att de står för kostnaden. Beslut om vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet bör vid behov kunna förenas med särskilda villkor som t.ex. att den unge ska komma till regelbundna drogkontroller, hålla kon-takt med viss person vid hemmet och hålla kontakt med socialtjänsten. Den som missköter sig kan återföras till SiS:s ungdomshem.386

En förutsättning för att verkställigheten ska kunna medföra en bestå-ende förändring och förhindra återfall i kriminalitet är att socialnämn-den är engagerad redan från början. Engagemanget kan bestå i att delta i behandlingsplanering och detta blir alltmer viktigt inför en förestående frigivning.

Inför frigivningForskning387 visar att behandlingen måste fortsätta efter institutionsvår-dens slut för att ha effekt på den unges beteende. Många av de ungdomar som blir föremål för sluten ungdomsvård kommer att vara i behov av fort-satta insatser från socialtjänstens sida när tiden för verkställigheten går ut. Socialtjänstensstödochsamverkankanbehövaintensifierasislutskedetav verkställigheten.

Det får inte komma som en överraskning för den unge när socialtjäns-ten tar kontakt inför frigivningen. Även om en del ungdomar kommer att

385 Prop. 1997/98:96 s. 168386 Prop. 1997/98:96 s. 168 f387 Andreassen, T. (2003)

147

13. Sluten ungdomsvård

vara fyllda 18 år eller vill klara sig själva vid verkställighetens slut är det viktigt att SiS tillsammans med socialtjänsten under verkställighetstiden arbetar med att motivera dem att ta emot fortsatta insatser från social-tjänsten efter avslutad verkställighet. Socialtjänstens roll är av naturliga skälmer framträdandenärdet samtidigtfinns enpågåendevårdenligtLVU eftersom nämnden då har ett ansvar för att följa upp vården.

Typen av insats efter verkställighetens slut kan variera, men det kan t. ex. röra sig om frivilliga insatser enligt socialtjänstlagen som

• öppnainsatser• särskiltkvalificeradkontaktperson• missbruksbehandling• placeringutanfördetegnahemmetellerhjälptillegetboende.

Om det inte går att få till stånd insatser på frivillig väg kan det bli aktu-ellt att tillämpa LVU om inte vård enligt LVU redan pågår. Enligt 22 § första stycket LVU kan socialnämnden t.ex., om den unge är under 20 år, förordnaomsärskiltkvalificeradkontaktperson,attdenungeskadeltaibehandling i öppna former inom socialtjänsten, eller placering utanför det egna hemmet med stöd av 3 § LVU.

LVU-vård efter avslutad verkställighetVissa av de ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård kommer att vara i behov av fortsatt tvångsvård vid verkställighetens slut. Det kan ur behandlingssynpunkt vara önskvärt att fortsatt vård ges med stöd av LVU.388 Om det inte pågår någon LVU-vård vid verkställigheten slut mås-te socialnämnden ta ställning till om den ska ansöka om vård med stöd av LVU. Ett sådant beslut ska fattas om den dömde vid verkställighetens slut bedöms vara i behov av fortsatt vård för att inte utsätta sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroende-framkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt ned-brytande beteende (3 § andra stycket LVU). KriteriernaförLVU-vårdenligtandrastycketärnågotannorlundaut-

formadeänkriteriernaiförstastycketdärdetskafinnasenkonkretriskför skada. Aktualitetskravet har tonats ned i andra stycket. Det ska dock finnasenklarochkonkretriskförattdenungeannarsskulleriskerasinhälsa eller utveckling genom sådant beteende som anges i bestämmel-sen.389 Genom utformningen av bestämmelsen skapas bättre förutsätt-

388Prop.1997/98:96s.174389 Prop. 1997/98:96 s. 175

148

13. Sluten ungdomsvård

ningar för att säkerställa kontinuiteten i vården av de unga som är i behov av vård under längre tid än vad domstolen dömt ut genom domen på sluten ungdomsvård.390 Samhällets särskilda ansvar för utsatta barn och ungdomar kan inte acceptera att fortsatt vård kan ges först sedan den unge genom sitt beteende utanför det särskilda ungdomshemmet visat att han eller hon är i behov av fortsatt vård.391 Den fortsatta vården med stöd av LVU kan avse vård såväl på någon av SiS:s institutioner som på ett hem för vård eller boende utanför SiS:s ram eller ett familjehem.

Det är viktigt att socialnämnden i god tid förbereder en eventuell an-sökan om vård med stöd av LVU så att rätten hinner ta ställning till den innan tiden för verkställigheten har upphört.

Det är viktigt att socialnämnden uppmärksammar sin skyldighet att till-godosedetsärskildabehovavstödochhjälpsomkanfinnassedanvårdoch fostran utanför det egna hemmet upphört (5 kap. 1 § tredje stycket SoL).

Sluten ungdomsvård när LVU-vård pågårAtt någon döms till sluten ungdomsvård innebär inte att pågående LVU-vård automatiskt upphör eller ska upphöra. Socialnämnden måste i varje enskilt ärende ta ställning till om den pågående LVU-vård ska upphöra. Ett sådant ställningstagande bör inte göras förrän domen på sluten ung-domsvård vunnit laga kraft eftersom det annars kan uppstå komplika-tioner. Det kan inte uteslutas att omständigheterna är sådana att vården enligt LVU bör fortsätta trots dom på sluten ungdomsvård. Så kan det många gånger vara vid relativt korta verkställighetstider och då den unge bedöms ha behov av fortsatt tvångsvård efter verkställighetens slut. LVU-vården bör således kunna fortsätta, om det bedöms nödvändigt för att sä-kerställa kontinuiteten och långsiktigheten i vården. En sådan möjlighet kan dessutom bidra till att motverka risken för att den som är föremål för LVU-vård begår brott i syfte att få en tidsbestämd och kanske kortare vårdtid.392

SekretessAv7kap.4§SekrLframgårattsekretessgällerföruppgiftomenskildspersonliga förhållanden. Det gäller även mellan SiS och socialnämnden eftersom de är olika myndigheter (1 kap. 3 § SekrL). Sekretessen gäller

390 Prop. 1997/98:96 s. 221 f391Prop.1997/98:96s.174f392Prop.1997/98:96s.174

149

13. Sluten ungdomsvård

dock inte beslut om omhändertagande, beslut om vård utan samtycke el-lerbeslutomslutenungdomsvård(7kap.4§förstastycketSekrL).

För att kunna lämna ut uppgifter som sekretesskyddas med stöd av 7kap.4§SekrLmåstedetgörasenmenprövning,dvs.enprövningavom uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller hennenärståendelidermen.Kommermanvidenmenprövningframtillatt uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider men, kan uppgiften lämnas ut.

Sekretess till skydd för den enskilde gäller inte i förhållande till den enskildesjälvochkaneftergesavhonomellerhenne(14kap.4§förstastycketSekrL).Deflestaungatordeintehanågrainvändningarmotattsocialnämnden och SiS samverkar i syfte att ge den unge en bra vård. Utbytet av uppgifterna kan då göras med den unges samtycke.

Sekretess hindrar inte heller att uppgift lämnas till annan myndighet, omuppgiftsskyldighetenföljeravlagochförordning(14kap.1SekrL).Exempel på sådan uppgiftsskyldighet är anmälningsskyldigheten i 14kap. 1 § SoL som dock endast gäller barn och unga under 18 år.Ett annat exempelpå en sekretessbrytande regelfinns i 14kap. 2§

nionde stycket SekrL. Enligt denna bestämmelse hindrar inte sekretes-sen att uppgifter om enskild som inte fyllt 18 år eller som fortgående missbrukar alkohol, narkotika ellerflyktiga lösningsmedel lämnas frånen myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet om det behövs för att den enskilde ska få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller ifråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. Bestämmelsen ska användas restriktivt.

Pågår LVU-vård har socialnämnden ansvar för att noga följa vården av ett av nämnden placerat barn (5 kap. 1 b § SoF). Det innebär att soci-alnämnden har möjlighet att kontakta det särskilda ungdomshemmet och informera sig om den unges utveckling i olika avseenden. Det gäller även då sluten ungdomsvård pågår samtidigt.

Om en person som har fyllt 18 år och är intagen på en SiS-institution med stöd av LSU och det samtidigt inte pågår LVU-vård, inte vill att upp-gifter ska lämnas till socialnämnden, hindrar alltså sekretessen SiS från att göra detta. Uppgifter kan endast lämnas ut med stöd av bestämmelsen i14kap.2§niondestycketSekrL.

En myndighet kan även lämna ut sekretesskyddade uppgifter om det är nödvändigt för att den utlämnade myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (1 kap. 5 § SekrL). Uppgifter får endast lämnas ut om det är för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter.

150

13. Sluten ungdomsvård

Uppgifter får inte lämnas ut med stöd av 1 kap. 5 § SekrL för att den mot-tagande myndigheten behöver uppgiften för sin verksamhet.

Ansvarig kommunHuvudprincipenär attdet ärvistelsekommunensomharansvar föratttillgodose det stöd och hjälp som de som vistas inom kommunen behöver. Enundantagsregelfinnsi16kap.2§SoLsomstadgarattdenkommunsom placerat ett barn eller ungdom i en annan kommun i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende har kvar sitt ansvar för det bistånd enligt4kap.1§SoLsamtdet individuelltbehovsprövadestödochdeindividuellt behovsprövade sociala tjänster enligt 3 kap. 6 § och 5 kap. 1 och 9 §§ SoL som den enskilde kan behöva. Placeringskommuns ansvar upphöromärendetöverflyttastillenannansocialnämndenligt16kap.1§ SoL.

Den kommun där den enskilde är folkbokförd har samma ansvar som en placeringskommun för en person som får kriminalvård i anstalt och som behöver bistånd, stöd och sociala tjänster inför avslutningen av vår-den.

Om den unge som dömts till LSU-vård inte samtidigt är placerad för vård med stöd av LVU när verkställigheten upphör, är det folkbokförings-kommunen som är ansvarig för det stöd och hjälp som kan behövas inför avslutningen av vården (16 kap. 2 § andra stycket SoL).

151

14� Böter, skadestånd, gallring ur misstanke- och belastningsregistret m� m�

Rättsprocessen för unga lagöverträdare Rättsprocessen ser i princip likadan ut oavsett om det är ungdomar eller vuxna som misstänks för brott. Vid misstanke om att ett brott har begåtts inleds en förundersökning av polis eller åklagare. Vittnen och misstänkta ska förhöras. Bevis ska säkras. En åklagare beslutar sedan om åtal ska väckas. Tingsrätten ska i sin tur ta upp målet till huvudförhandling.

En samlad reglering av påföljder för ungaI32kap.BrBfinnsdesamladebestämmelsernaomöverlämnandetillsär-skild vård för unga. Där behandlas de särskilda påföljder som endast kan komma ifråga för unga lagöverträdare, dvs. ungdomsvård (1 §) och ung-domstjänst (2 §) samt påföljden sluten ungdomsvård (5 §). Påföljderna är alla att betrakta som överlämnandepåföljder. Det innebär att domstolen låter något annat samhällsorgan än kriminalvården ansvara för verkstäl-ligheten av påföljden. Ikapitletfinnsävenbestämmelsernaomhurpåföljdernaungdomsvård

ochungdomstjänstskaomprövasvidmisskötsamhet(4§).

Val av påföljd för unga lagöverträdareDe bestämmelser i brottsbalken som gäller för vuxna kan i princip til-lämpasävenförungalagöverträdareiåldrarna15–20år.Detfinnsdocksärskilda regler för val av påföljd för unga lagöverträdare, särskilt för ungdomar under 18 år och i viss mån även för unga lagöverträdare i ål-dersgruppen 18–20 år.

De påföljder som unga lagöverträdare kan dömas till kan sammanfattas enligt följande:

• Penningböter200–4000(vidflerbrottslighet10000)kr• Dagsböter30–150(vidflerbrottslighet200)stycken• Ungdomsvård• Ungdomsvård+ungdomstjänst20–150timmar

152

14. Böter, skadestånd, gallring ur misstanke- och belastningsregistret m. m.

• Ungdomsvård+30–200dagsböter• Ungdomstjänst20–150timmar• Villkorligdomellerskyddstillsyn• Villkorlig dom eller skyddstillsyn + kombinationspåföljd eller före-

skrift• Slutenungdomsvård• Fängelse

Rättenfårdömaungdomarunder18årtillfängelseendastomdetfinnssynnerliga skäl (30 kap. 5 § första stycket BrB).

Unga mellan 18 och 20 år får dömas till fängelse endast om det med hänsyntillgärningensstraffvärdeellerannarsfinnssärskildaskälfördet(30 kap. 5 § andra stycket BrB). Bakgrunden till denna restriktivitet är dels tanken att det inte är rimligt att ungdomar ska straffas lika hårt som vuxna, dels vetskapen om att fängelsestraffet innebär särskilda risker för den unges fortsatta utveckling.393

Vidare gäller att om någon har begått brott innan han eller hon har fyllt 21 år ska hans eller hennes ungdom särskilt beaktas när straffet döms ut och rätten får döma till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet, s.k.ungdomsrabatt, (29kap.7§1stycketBrB).HögstaDom-stolen har uttalat att straffnedsättningen i princip bör bli större ju yngre lagöverträdaren är, men att enbart åldern inte bör vara avgörande.394

Om den tilltalades handlande kan kopplas till en bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga ska det särskilt beaktas som en förmild-rande omständighet vid bedömning av straffvärdet (29 kap. 3 § BrB).

BöterUnga lagöverträdare kan även dömas att betala böter. En intention från regeringens sida dock är att minska användningen av bötesstraff för unga lagöverträdare.395

Den som har dömts att betala böter får ett inbetalningskort från Riks-polisstyrelsen. Betalningen ska göras inom 30 dagar från den dagen som domen vinner laga kraft. Domar från tingsrätt eller hovrätt vinner laga kraft då tiden för överklagan har gått ut, efter 21 resp. 28 dagar räknat från datum för domen. Om betalning inte sker inom angiven tid skickas enpåminnelse.Kravetskabetalasinomtvåveckordärefterlämnasären-detövertillKronofogdenförindrivning.

393Prop.2005/06:165s.48394NJA2000s.421ochNJA2005s.878395Prop.2005/06:165s.42

153

14. Böter, skadestånd, gallring ur misstanke- och belastningsregistret m. m.

Skadestånd Den som dömts till att betala skadestånd är skyldig att själv reglera sin skuld. Inbetalningskort skickas inte ut. Betalning måste göras omgående annarsgårskuldenvidaretillKronofogden.

Oavsett om den skadedrabbade har fått ersättning via försäkringsbolag eller från Brottsoffermyndigheten är den skadeståndskyldige ansvarig för att betala skulden. Om han eller hon inte betalar direkt till den skadedrab-bade ska betalning göras till försäkringsbolag eller Brottsoffermyndighe-ten.Omflerbegårettbrotttillsammanskanföljdenblis.k.solidarisktbe-

talningsansvar. Det innebär att samtliga gärningsmän delar på betalnings-ansvaret. Den eller de som har betalningsförmåga får betala.

Den som har rätt till skadestånd erbjuds hjälp med att driva in skul-den,s.k.verkställighet,avKronofogden.EfterrättegångochnärdomenvunnitlagakraftskickasenkopiaavdomentillKronofogden.Denska-dedrabbademeddelarKronofogdenomhanellerhonvill fåhjälpmedindrivning av sin fordran.

För mer information hänvisas till www.kronofogden.se

Avgift till brottsofferfondenAlla som döms för ett brott där fängelse ingår i straffskalan ska betala avgift till brottsofferfonden (januari 2009 500 kronor). Fonden adminis-treras av Brottsoffermyndigheten. För inbetalning gäller samma rutiner som för böter, dvs. Rikspolisstyrelsen skickar ut ett inbetalningskort.

Syftet med brottsofferfonden är att ge ekonomiskt stöd till olika former av brottsofferinriktad verksamhet, allt ifrån enklare informations- och ut-bildningsinsatsertillomfattandeforskningsprojekt.Brottsofferfondenfi-nansieras huvudsakligen genom avgifter från lagöverträdare.

För mer information om brottsofferfonden hänvisas till www.brottsof-fermyndigheten.se

MisstankeregistretRikspolisstyrelsen för ett automatiserat register med uppgifter om vem som är skälig misstänkta för brott (lagen (1998:621) om misstankeregis-ter och förordningen (1999:1135) om misstankeregister. Registret ska innehålla uppgifter om den som har fyllt 15 år och som enligt förunder-sökningsledarens bedömning är skäligen misstänkt främst för brott mot brottsbalken eller annat brott om det är föreskrivet svårare straff än böter (3 § lagen om misstankeregister).

Brottsmisstänkta barn under 15 år registreras inte i misstankeregistret.

154

14. Böter, skadestånd, gallring ur misstanke- och belastningsregistret m. m.

BelastningsregistretRikspolisstyrelsen för ett automatiserat belastningsregister (1 § lagen [1998:620]ombelastningsgister).Registretskabl.a.innehållauppgifterom den som

1. har ålagts påföljd genom dom, beslut, strafföreläggande eller före-läggande av ordningsbot påföljd för brott

2. har ålagts förvandlingsstraff för böter3. med tillämpningen av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från

påföljd4. ivissa fall inteharåtalats förbrott.pågrundavåklagaresbeslut

enligt20kap.7§RB,9eller17§LULeller46§LVM.

Rätt att få ut uppgifterRätten att få ut uppgifter ur belastningsregistret är strikt reglerad. Uppgif-ter får lämnas ut endast till vissa bestämda myndigheter och arbetsgivare samt till den enskilde själv En myndighet som har rätt att få ut uppgifter ur registret ska i varje särskilt fall noga pröva behovet av information. En begäran om att få ta del av uppgifter ur registret för göras endast om skä-let till det uppväger den olägenhet det innebär för den som berörs (7 §).

En enskild har rätt att på begäran få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv. Sådana uppgifter ska på begäran lämnas ut utan av-gift en gång per kalenderår. En begäran om uppgifter ut registret ska vara skriftligochundertecknadavsökandensjälv(9§).Detfinnsintenågotsom reglerar vårdnadshavarens möjligheter att få ut eventuella uppgifter om sina barn. De vanliga reglerna om vårdnadshavarens rätt att företräda sitt barn får anses gälla.Blankettförbegäranomutdragfinnsatthämtapåwww.polisen.se

GallringUppgifter i belastningsregistret gallras enligt följande (17 § lagen om be-lastningsregister): • Ungdomsvårdgallrastioårefterdomenellerbeslutet.• Ungdomstjänstgallrastioårefterdomenellerbeslutet.• Bötergallrasefterfemårefterdomen,beslutetellergodkännandetav

strafföreläggandet eller föreläggandet av ordningsbot.• Fängelse-ellerförvandlingsstraff förbötergallras tioårefterfrigiv-

ningen.

155

• Skyddstillsynellervillkorligdomgallrastioårefterdomenellerbeslu-tet.

• Slutenungdomsvårdgallraseftertioårefterdetattpåföljdenheltverk-ställts.

• Åklagaresbeslutattinteåtalaförbrott396 gallras tre år efter beslutet.

396 Prop. 2007/08:31, Ändrade regler om gallring ur belastningsregister för unga lagöverträdare.

156

Referenser

Skrifter i serien Statens offentliga utredningar (SOU) och Departementsserien (Ds)SOU 1997:116 Barnets bästa i främsta rummetSOU1999:108HandläggningavungdomsmålSOU 2000:105 Medling vid ungdomsbrottDsJu2002:14LångtidsutredningenDs2004:11EkonomisktutsattabarnSOU2004:122IngripandenmotungalagöverträdareSOU 2005:88 Vräkning och hemlöshet drabbar också barn

PropositionerProp.1964:10Kungl.Maj:tspropositiontillriksdagenmedförslagtilllagom införande av brottsbalken m.m.Prop. 1979/80:1 Del A Om socialtjänstenProp.1983/84:187Omutredningavbrottavbarnunder15årProp.1984/85:171Omsärskildainsatserförungdomarisambandmedmissbruk och kriminalitet, m.m.Prop. 1989/90:7 Om försöksverksamhet med samhällstjänstProp. 1989/90:28 Vård i vissa fall av barn och ungdomarProp.1994/95:12HandläggningavungdomsmålProp.1996/97:124ÄndringisocialtjänstlagenProp. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet Prop. 2000/01:56 Ändringar i handläggningen av ungdomsmål m.m.Prop. 2001/02:126 Medling med anledning av brottProp. 2005/06:165 Ingripanden mot unga lagöverträdareProp. 2006/07:129 Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården, m.m.Prop. 2007/08:31 Ändrade regler om gallring ur belastningsregister för unga lagöverträdare

Socialstyrelsens författningssamlingSOSFS 1997:15 Tillämpningen av lagen (1990:52) med särskilda bestäm-melser om vård av unga.SOSFS 2006:5 Dokumentation vid handläggning av ärenden och genom-förande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS.

157

Referenser

SOSFS 2006:11 Systematiskt kvalitetsarbete i socialtjänstenSOSFS2006:12Handläggningochdokumentationavärendensomrörbarn och unga.SOSFS2006:14Personalenskompetensvidhandläggningochuppfölj-ning av ärenden som rör barn och unga.SOSFS2008:30Handläggningavärendensomgällerunga lagöverträ-dare

Socialstyrelsens handböcker Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser (2006).Handläggningochdokumentationinomsocialtjänsten(2008).Godkvalitetisocialtjänsten–omledningssystemförkvalitetiverksam-het enligt SoL, LVU, LVM och LSS (2008).

Övriga publikationer från SocialstyrelsenDartingtonprojektet – en försöksverksamhet för att stärka och utveckla familjevården. SoS-rapport 2000:2 (art nr 2000-3-2).Föräldrarmedutvecklingsstörningochderasbarn-vadfinnsdetförkun-skap?(artnr2005-123-3).Socialtjänstens stöd till unga brottsoffer (art nr 2005-131-10).Stödcentra för unga brottsoffer (art nr 2005-131-8).Barnahus – försöksverksamhet med samverkan under ett tak vid miss-tanke om brott mot barn.– slutrapport (art nr 2008-123-31).Öppenvårdens former – en nationell kartläggning av öppna insatser i so-cialtjänstens barn – och ungdomsvård (art nr 2006-123-29).Lägesrapport IFO (art nr 2006-23-6). GrundbokBarnsbehovicentrum(BBIC)(artnr2006-110-7).Social barnavård i förändring. Slutrapport från BBIC-projektet (art nr 2007-110-18).Studiehandledning till boken Risk- och prognos i socialt arbete med barn. Forskningsmetoder och resultat (art nr 2006-123-32).Strategi för samverkan – kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa. Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för skolut-veckling (art nr 2007-123-31).Sluten ungdomsvård – en uppföljning. Socialstyrelsen, Brottsförebyg-gande rådet och statens institutionsstyrelse (art nr 2002-103-12)Unga lagöverträdare. Socialstyrelsen, Brottsförebyggande rådet och Sta-tens institutionsstyrelse (art nr 2002-103-11).Insatser för unga lagöverträdare En systematisk sammanställning av över-sikter om effekter på återfall i kriminalitet (art nr 2008-126-58).

158

Referenser

Övrig litteraturAndershed,Henrik ochAndershed,Anna-Karin (2005):Normbrytande beteende i barndomen. Vad säger forskningen) Institutet för utvärdering avsocialtarbete, IMSochStatensInstitutionsstyrelse,SiS.Gothiaför-lag.AnderssonGunvor(2002):”Utvecklingsekologi och sociala problem” i AndréeLöfholm,OlssonTina,SundellKnutochKjellHansson(2009):Multisystemisk terapi för ungdomar med allvarliga beteendeproblem. IMS/Socialstyrelsen.Meeuwisse,Anna&SwärdHans (red)Perspektiv på sociala problem. Natur&Kultur,Stockholm.Andersson, Leif (2003): Ungdomar med sociala och psykiska problem. Utredning och behandling. Atremi.Andreasson, Tore (2003): Institutionsbehandling av ungdomar. Vad säger forskningenGothiaförlag.Barnombudsmannen informerar BI 2006:03: Förklara vad som händer. En pedagogisk rättegång för unga.Borgeke, Martin och Månsson, Catharina (2007): Den nya lagstiftningen om påföljder för unga lagöverträdare. Svensk Juristtidning nr 2/2007.Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2000:7: Påföljdssystemet för unga lagöverträdare.Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2001:15: Kriminell utveckling. Tidiga riskfaktorer och förebyggande utveckling.Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2002:18: Sju ungdomar om sin rättegång. Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2002:19: Vad händer med unga lagöverträdare?Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2005:13: Vård för unga lagöver-trädare – socialtjänstens insatser.Brottsförebygganderådet(Brå)rapport2005:14:Medling vid brott i Sve-rige under 2000-talet. Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2006:7: Ungdomar och brott åren 1995–2005.Brottsförebyggande rådet (2007): Medling vid brott. En handbok. Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2007:16: Barn som begår brott.Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2008:1: Kommunernas påver-kansprogram och deras deltagare år 2004.Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2008:11: Barn som begått brott.Cederblad, Marianne (2003): Från barndom till vuxenliv. En översikt av longitudinell forskning.CuS/SocialstyrelsenochGothia.

159

Referenser

Cleaver,Hedy,UnellIraochAldgate,Jane(1999):Childrens Needs – Pa-renting capacity: The impact of parental mental illness, problem alcohol and drug use and domestic violence on children’s development.HMSO,London.DepartmentofHealth(2000):Framework for the Assessment of Children in Need and their Families.HMSO,London.Europarådets rekommendation No. R (99) 19, Om medling i brottmål.Farrington, David P. och Welsh, Brandon C. (2007): Saving children from a life of crime, Oxford University Press.Ferrer-Wreder,L.,Stattin,H.,Cass-Lorente,C.,Tubman,J.G.,Adamson,L.;(2005)Framgångsrika preventionsprogram för barn och unga – en forskningsöversikt,FörlagshusetGothia,Stockholm.Forkby, Torbjörn (2007): Serviceinsatser inom socialtjänsten. Perspektiv, inriktning och utsatta barns skydd, FoU i Väst Rapport 5:2007.Forkby, Torbjörn (2007): Socialt arbete i polisens värld. Samverkans vill-kor och organisering, FoU i Väst Rapport 3:2007.Jack,Gordon(2004):EcologicalperspectivesinassessingchildrenandfamiliesiHorwarthJ(ed)The Child´s World Assessing Children in Need. JessicaKingsley,London.Jones,David (2004):Theassessmentofparentalcapacity iHorwarth,J (ed) The Child´s World Assessing Children in Need.JessicaKingsley,London.Killén,Kari(2000):Barndomen varar i generationer. Om förebyggande arbete med utsatta familjer. Wahlström & Widstrand, Stockholm.Lundberg, Ingvar (2005): Utsatta flickor och pojkar – en översikt av aktu-ell forskning. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.Länsstyrelserna, Socialtjänsten och barnen. Länsstyrelsernas granskning av den sociala barn – och ungdomsvården 2006-2007.Långström, Niklas (2003): Att bedöma risk för återfall bland antisociala unga. Statens Institutionsstyrelse rapport 2/03.Nordlöf,Kerstin(2005):Unga lagöverträdare i social-, straff- och pro-cessrätt. Studentlitteratur.ParkerRoy,WardHarriet,JacksonSonia,Aldgate,Jane,ochWedgePe-ter (1991): Looking After Children: Assessing Outcomes in Child Care. HMSO,London.Ponnert, Lina (2007): Mellan klient och rättssystem Tvångsvård av barn och unga ur socialsekreterares perspektiv. Lunds universitet, Socialhög-skolan.Rasmusson,Bodil(2004):Barnavårdsutredningarpånyagrunder.Med-delandenfrånSocialhögskolan2004:1,Lund.

160

Referenser

Rutter, Michael (1989): Intergenerational Constitutes and Discontinui-tiesinSeriousParentingDifficultiesiCicchettiD,CarlssonV(eds)Child Maltreatment; Theory and Research on the Causes and Consequences of Child Abuse and Neglect. Cambridge University Press, Cambridge.Rutter, Michael m fl (1998): Anti-social behaviour by young people. Cambridge University Press, New York.Rutter, Michael (2000): “Resilience reconsidered: Conceptual conside-rations, empirical findings, and political implications” i Shonkoff J P,Meisel S J (red). Handbook of Early Childhood Intervention. Cambridge University Press, Cambridge.Stattin,Håkan(2005):Framgångsrika preventionsprogram för barn och ungaIMS,SiS.Gothiaförlag.SundellKnut,EgelundTine,AndréeLöfholmCeciliaochKaunitz,Ca-trine (2007): Barnavårdsutredningar – en kunskapsöversikt. Institutet för utvecklingavmetoderisocialtarbete,IMS.Gothiaförlag.Sverigeskommuneroch landsting (2006):Bevaraellergallra?Rådfördenkommunalasocialtjänstenm.m.Gallringsrådnr5.SöderholmCarpelan,Kerstin ochRunqvist,Weddig (2002):Ung med tung social problematik. Hur kan vi förstå, förutsäga och planera för framtida behandling? Statens institutionsstyrelse.Thunved Anders, Clevesköld, Lars och Thunved, Birgit (2007): Samhäl-let och de unga lagöverträdarna. Norstedts Juridik.Tärnfalk, Michael (2007: Barn och brott- en studie om socialtjänstens ytt-randen i straffprocessen för unga lagöverträdare. Rapport i socialt arbete nr 122, Stockholms Universitet.Ward,Harriet(2004):ThedevelopmentalNeedsofChildren.ImplicationsforAssessmentiHorwath,J(red)The Child´s World Assessing Children in Need.JessicaKingsley,London.

Web-adresserwww.aklagare.sewww.brottsoffermyndigheten.sewww.brottsofferportalen.sewww.brottsrummet.sewww.dom.sewww.kronofogden.sewww.lst.sewww.polisen.sewww.stat-inst.se

161

Bilaga 1

Bedömning av risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende hos unga: Hur kan vi använda teori och forskning i praktiken?

Anna-KarinAndershed&HenrikAndershedCentrum för kriminalpsykologisk forskningÖrebro universitet

I. Allmänt om normbrytande beteendeNormbrytande beteende är en benämning på beteenden som på olika sätt innebär överträdelser mot regler eller normer. Normbrytande beteende kan innebära allt ifrån att allvarligt bryta mot föräldrars regler, skolka, snatta, stjäla, och klottra (icke-aggressivt normbrytande beteende) till grövre förseelser som till exempel att slåss, knuffas, hota (aggressivt normbrytande beteende), sexuellt ofreda andra och att plåga djur. I allt väsentligt handlar det alltså om beteenden som också kan anses vara kri-minellabeteenden.Definitionenomfattardockävenundantag,därnågrabeteendeninteärformellalagöverträdelser.Dennadefinitionavnormbry-tandebeteendegårilinjemeddendefinitionsomoftaanvändsiforskninginom området.

Syftet med denna komprimerade forskningsöversikt är att

• utifrån forskning ge en kortfattad introduktion till kunskapsområdetom risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland unga,

• resonerakringhurmankananvändadennakunskapisittutrednings-arbete, i detta fall bedömningar som ska tjäna som underlag för beslut om påföljd, samt

• kortfattatbeskrivagodagenerellaprinciperförinsatser.

Den kunskap som redovisas är evidensbaserad. Det innebär här att den uteslutande grundar sig på empiriska studier av samband mellan egenska-per, beteenden och förhållanden å ena sidan och normbrytande beteende å den andra. De risk- och skyddsfaktorer vi här valt att framhäva är de som, i empirisk forskning, mest konsekvent visat sig utgöra risk eller skydd för unga med, eller i riskzonen för att utveckla, allvarligt, ihållande normbry-tande beteende.

162

Bilaga 1

Begreppen unga eller den unge används här för personer i åldern 0–18 år. Med begreppen barndom menas åldern 0–12 år, och ungdomsåren 13–18 år.

Risk för framtida problemNär normrytande beteende tar sin start redan under barndomen är risken relativt stor att beteendet stabiliseras och fortsätter över tid. Detta kan jämföras med normbrytande beteende som debuterar under ungdomsti-den där risken för fortsatta problem upp i vuxen ålder är relativt sett liten. Ju tidigare det normbrytande beteendet debuterar, desto större är risken attdetskafortsättaövertid(t.ex.Krohnm.fl.,2001;Lipsey&Derzon,1998;Pattersonm.fl.,1998).Såmycketsomcirkahälftenavallapojkarochflickormednormbrytandebeteendeibarndomenuppvisarfortfarandenormbrytande beteende i ungdomsåren. Ungefär 30–50 procent av pojkar med normbrytande beteende i barndomen uppvisar fortfarande normbry-tandebeteendeivuxenåldermedanmotsvarandeandelblandflickorärungefär 20 procent (se Andershed & Andershed, 2005).

Personer som utvecklar normbrytande beteende redan i barndomen lö-per inte bara stor risk för framtida normbrytande beteende utan också för andra sociala anpassningsproblem, exempelvis låg utbildningsnivå, missbruk, psykiatriska problem, arbetslöshet, instabila partnerrelationer, bristande socialt nätverk och konfliktermed sin partner och sina egnabarn. När man tar hänsyn även till dessa typer av problem ser man att det endast är en mycket liten grupp av personer som uppvisat normbrytande beteende i barndomen som är helt utan problem i ungdomen och i vuxen ålder (se Andershed & Andershed, 2005). Även om risken för problem i vuxen ålder är mindre vid ungdomsdebuterande än vid barndomsdebu-terande normbrytande beteende, ser man i forskningen att också de som uppvisat normbrytande beteende med start i ungdomsåren har mer pro-blemänungdomarutannormbrytandebeteende(Moffittm.fl.,2002).Detfinnsmedandraordgoda skäl för såväl forskare sompraktiker

att fokusera på de personer som uppvisar normbrytande beteende tidigt i livet, i synnerhet redan under barndomen, men också i ungdomsåren. Vi vet att ju tidigare vi kan stävja en negativ utveckling, desto mindre är risken att allvarliga problem får fäste och utvecklas. Det mesta tyder på att tidiga bedömningar och insatser är kostnadseffektivt i ett längre perspektiv, såväl ur ett monetärt som ur ett humanekonomiskt perspektiv (seBremberg,2007;Skolverket,Socialstyrelsen,&StatensFolkhälsoin-stitut,2004;Welsh&Farrington,2000).

163

Bilaga 1

Varför utvecklar vissa unga personer normbrytande beteende?Trots att vi tenderar att sätta en och samma, eller åtminstone liknande397

etiketter på detta beteendemönster, vet vi sedan länge att den grupp perso-nersomfångasuppavdengängsedefinitionenavnormbrytandebeteendeinte är särskilt homogen eller likformig. Det är snarare tvärtom. För det första kan normbrytande beteende ta sig uttryck på många skilda sätt. Unga personers normbrytande beteende visar sig genom olika beteenden och i olika grad och frekvens. För det andra är orsakerna till normbrytan-de beteende olika för olika personer. Unga personer uppvisar med andra ord normbrytande beteende av många olika skäl.

I vetenskapliga termer brukar man säga att normbrytande beteende är ett heterogent beteendesyndrom i sig, dessutom med en heterogen och komplex orsaksbakgrund. Det är därför varken möjligt eller särskilt frukt-bart att ge ett enkelt, entydigt, eller ens ett enda svar på frågan: Vad är orsakentillnormbrytandebeteende?Föratt förståhurochvarförungamänniskor utvecklar normbrytande beteende är ett så kallat holistiskt-interaktionistiskt synsätt nödvändigt (Stattin & Magnusson, 1996). Det innebär att vi måste ta hänsyn både till förhållanden som rör den enskilda personens egenskaper och erfarenheter, samt till förhållanden i personens miljö.Ensammansättningavfleraolikafaktorerellerprocesserorsakarnormbrytande beteende hos en person, snarare än en enskild faktor eller händelse. Detta illustreras i den process som kallas ekvifinalitet (Cicchetti & Rogosch, 1996), vilket innebär att ett visst utfall, i detta fall norm-brytandebeteende,kanutvecklasviafleraolikautvecklingsvägar.Olikakonstellationer av riskfaktorer, och olika mönster av grad och frekvens av dessa riskfaktorer bidrar i slutänden till ett och samma, eller i vart fall liknande, utfall.

Normbrytande beteende hos unga utvecklas med andra ord åtminstone delvis på olika sätt och av olika anledningar eller orsaker. För en ung person kan problem i hemmiljön vara den avgörande riskfaktorn för hans eller hennes normbrytande beteende, medan det för en annan är de egna egenskaperna som väger tyngst. För ytterligare en annan kan en kombina-tion av negativ hemmiljö och problematiska egenskaper vara anledningen till det normbrytande beteendet. Alltså, trots att personer med normbry-

397Detfinnsmångaolikabenämningarpånormbrytandebeteende,såvälifolkmunsomipraktikochforskningslitteratur, till exempel utagerande beteende, kriminalitet, antisocialt beteende, symtom på uppförandestörning[conductproblems],ellerdenformellapsykiatriskadiagnosenuppförandestör-ning[ConductDisorder]enligtdenpsykiatriskadiagnosmanualenDiagnosticandStatisticalManualofMentalDisorders(DSM-IV-TR;AmericanPsychiatricAssociation,2000).

164

Bilaga 1

tande beteende uppvisar ungefär samma eller liknande problembeteende, är orsakerna till beteendet inte nödvändigtvis desamma för alla. Samma sammansättning av riskfaktorer gäller inte för samtliga unga personer som utvecklar normbrytande beteende, och vissa riskfaktorer förklarar utvecklingen hos vissa medan andra riskfaktorer förklarar utvecklingen hos andra. Till detta kommer att man bör förvänta sig att undergrupper av personer med normbrytande beteende uppvisar olika slags normbrytande beteende, vilket förstås komplicerar bilden och vår förståelse för grup-pen.

Det är inte sannolikt att en enda teori på ett fullständigt sätt kommer attkunnaförklaravarförnormbrytandebeteendeutvecklas.Detfinnsinteheller idag någon teori som rimligen kan sägas stämma in på alla under-grupper av unga personer med normbrytande beteende. Sannolikt behövs fleraspecifikateorieranpassadeförolikaundergrupperochutvecklings-vägar. Det är däremot troligt att vissa faktorer och processer är likartade förflerautvecklingsvägarochundergrupper.Densåkalladesocialaut-vecklingsmodellen(SocialDevelopmentModel;SDM)(seCatalano&Hawkins,1996)ärenbredteori,sompåettgenerelltochgrundläggandesätt försöker förklara hur individuella egenskaper i kombination med so-ciala eller miljömässiga faktorer och processer kan bidra till utveckling avdenungesnormbrytandebeteende.Manmenarattdetfinns tvåhu-vudsakliga utvecklingsvägar som en ung person kan komma in på i sin beteendemässiga och sociala utveckling: en prosocial väg (välanpassad, socialt positiv) och en avvikande, normbrytande väg. Man menar att fyra olika komponenter är viktiga för socialisationsprocesser i en ung män-niskas utveckling:

1. Den unges möjligheter att engagera sig i antingen prosociala eller normbrytande aktiviteter och umgänge med andra. En ung person som växer upp i en familj eller ett bostadsområde med hög grad av kriminali-tet, arbetslöshet och missbruk och med få tillfällen till organiserade akti-viteter med vuxna förebilder begränsas i sina möjligheter till prosociala aktiviteter och kontakter med andra. Möjligheterna till normbrytande ak-tiviteter och umgänge är desto större.

2. Den unges grad av engagemang i prosociala eller normbrytande ak-tiviteter och umgängeskretsar. En ung person som umgås mycket med kamrater med normbrytande beteende kan komma att utveckla sociala el-ler emotionella band till dessa personer. Banden kan leda till att den unge utvecklar ett normbrytande beteende som sedan upprätthålls över tid. De ökar också risken för att banden till prosociala aktiviteter och personer

165

Bilaga 1

är svagare, vilket gör det svårare för personen att bete sig på ett socialt anpassat sätt.

3. Den unges förmåga att delta i prosociala eller normbrytande aktivite-terochumgängeskretsar.Härkommerindividuellaskillnaderochegen-skaper hos den unge tydligt in. En ung person som exempelvis har ett svårhanterligt temperament, inlärningssvårigheter och svårt att leka eller umgås på ett icke-aggressivt sätt, löper större risk än unga utan den typen av problematik att inte lyckas knyta sociala och emotionella band till po-sitiva aktiviteter och prosociala jämnåriga.

4.Grad av förstärkning eller belöning som den unge upplever sig få av sitt deltagande i prosociala eller normbrytande aktiviteter och umgänges-kretsar. Om personen upplever tillfredställelse, det vill säga blir förstärkt, är det sannolikt att han eller hon kommer att ägna sig åt beteendet eller aktiviteten igen. Det innebär att denne knyter ett socialt eller emotionellt band till aktiviteten eller umgänget. Detta i sin tur, talar för att beteendet eller aktiviteten kommer att upprätthållas. Närdessafyraprocesserellerkomponenteråterfinns,detvillsägaatt

möjligheten,engagemangetochförmågornafinnsdär,ochattdenungeockså förstärks av aktiviteten eller umgänget, utvecklar denne sociala och emotionella band och en känsla av förpliktelse mellan sig och sitt um-gänge eller den så kallade socialiserande enheten (t.ex. familjen, skolan, kamratgruppen). Enligt SDM kommer den unges beteende att bli pro-socialt om beteende, normer och värderingar hos dem som personen är bunden till, till övervägande del, är prosociala. På samma sätt kommer band till personer med normbrytande beteende att öka sannolikheten för normbrytande beteende hos den unge. Man menar dock att anknytning till andra personer med normbrytande beteende inte är nödvändigt för att en person ska utveckla normbrytande beteende. Om personen blir förstärkt av det normbrytande beteendet i sig, så kan det räcka för att upprätthålla beteendet.

Arv och miljöMånga studier visar att både ärftliga riskfaktorer och riskfaktorer i miljön är av betydelse för att barn ska utveckla ett normbrytande beteende (se Moffitt,2005).Attdetfinnsnågonellernågratyperavärftligariskfakto-rer bakom det normbrytande beteendet betyder sannolikt att en persons genetiska uppsättning påverkar benägenheten eller känsligheten för att utveckla vissa ärftliga riskfaktorer, det vill säga egenskaper, känslor eller

166

Bilaga 1

tankeprocesser – till exempel ett svårhanterligt temperament – som i sin tur kan öka risken för att den unge utvecklar ett normbrytande beteende. Det kan exempelvis vara svårt för föräldrar att på ett prosocialt sätt so-cialisera en ung person med svårhanterligt temperament (Raine, 2002). Beroende på närvaro eller frånvaro av riskfaktorer i miljön – till exempel föräldrars sätt att hantera och samspela med den unge – kommer dessa ärftliga riskfaktorer i vissa fall att leda till normbrytande beteende och i andra fall inte. Normbrytande beteende kan dock sannolikt också utveck-las uteslutande som ett resultat av riskfaktorer i miljön.

Ärftliga riskfaktorer och riskfaktorer i miljön kan interagera med var-andra på flera olika sätt (Moffitt, 2005;Rutterm.fl., 2006). Faktorer imiljön kan såväl förstärka som hämma uttryck av ärftliga riskfaktorer, och på motsvarande sätt kan genetiska sårbarheter förstärka eller hämma effekteravriskfaktorerimiljön(Rutterm.fl.,2006).Ettexempelpådettaär kopplingen mellan normbrytande beteende och socioekonomisk status. Där har man funnit att genetiska faktorer hade högre förklaringsvärde för normbrytande beteende bland ungdomar från områden med hög socio-ekonomisk status, medan normbrytande beteende bland ungdomar från områden med lägre socioekonomisk status i större utsträckning kunde förklarasavmiljöfaktorer(Tuvbladm.fl.,2006).

Utvecklingsmässiga förändringar i beteendenI en bedömning av uttryck och utveckling av normbrytande beteende i sig, likväl som av riskfaktorer för normbrytande beteende, är det väsent-ligt att ta hänsyn till personens ålder och utvecklingsnivå. Det sätt och den beteenderepertoar som den unge använder för att uttrycka normbry-tande beteende är olika i olika åldrar (Loeber, 1996), och hänger samman med dennes utveckling av andra funktioner, till exempel språk och mo-torik. Normbrytande beteende hos ett litet barn tar sig sannolikt uttryck i exempelvis trots, brott mot föräldrarnas och förskolans regler, eller fysisk aggressivitet, som att knuffas, klösas eller bitas, medan normbrytande be-teende hos en tonåring med större sannolikhet tar sig uttryck i beteenden såsom snatterier, att rymma hemifrån eller slagsmål (se Andershed & An-dershed, 2005). Detta betyder dock inte att de underliggande processerna som förklarar beteendet nödvändigtvis är olika. Exempelvis är det sanno-likt att det lilla barnets fysiska aggressivitet och tonåringens inblandning i slagsmål är parallella beteenden, men har olika avancerade uttryckssätt beroende på personens utvecklingsnivå.

167

Bilaga 1

II. Om risk- och skyddsfaktorer

Vad är en riskfaktor?En riskfaktor för ett visst beteende är en egenskap, händelse, förhållande eller process som ökar sannolikheten eller risken för ett visst utfall, i detta fall normbrytandebeteende.Närman i forskning identifierar en faktorsom en riskfaktor för normbrytande beteende, innebär detta allt som of-tast att man observerar samvariation mellan faktorn och det normbrytande beteendet.Samvariationinnebärhärattfaktornåterfinnssamtidigtsomeller korrelerar med det normbrytande beteendet. Vi kan dock inte utifrån dennavetskaputtalaossomhuruvidadennaspecifikafaktorellervariabelfaktiskt direkt orsakar det normbrytande beteendet eller inte. Orsakssam-band är mycket svåra att säkerställa när det gäller mänskligt beteende. Vi kanendastsägaattdetspecifikaförhållandetellerdenspecifikafaktornoch det normbrytande beteendet på något sätt samvarierar eller korrelerar med varandra – det vill säga har ett samband med varandra.

Vad är en skyddsfaktor?När man gör en bedömning är det viktigt att inte bara ta hänsyn till risk-faktorerna, utan också att mäta det man traditionellt kallar protektiva, eller skyddande, faktorer. Skyddande faktorer är egenskaper, händelser, förhållanden eller processer som minskar sannolikheten eller risken för ett visst utfall – i detta fall normbrytande beteende – genom att agera som en buffert mot eller mekanism som förändrar effekterna av att exponeras för risk. Det är också centralt att inventera och kartlägga faktorer som man har sett främjar den unges och familjens förmåga att ta till sig och delta i det förändringsarbete som en insats eller påföljd i idealfallet innebär. Termen skyddsfaktor hänvisar därför här både till skyddande faktorer för normbrytande beteende, i traditionell mening, och till faktorer som kan förbättra och stärka oddsen att lyckas med en insats. Närvaro av en eller fleraskyddsfaktorerkangöraattdenungeinteutvecklarnormbrytandebeteende, trots att han eller hon exponeras för riskfaktorer.

Olika kategorier av faktorerListan över risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende kan gö-ras mycket lång och omfattar framförallt faktorer som är relaterade till individen, familjen, skolan och närsamhället (se t.ex. Loeber & Farring-ton, 2000). För att nå en fullständig förståelse av varför en ung person utvecklar normbrytande beteende eller inte behöver man ju, som tidigare nämnts, ta hänsyn till samspelet mellan den enskilda personens egenska-

168

Bilaga 1

per, erfarenheter och förutsättningar, och omständigheter och förhållan-den i hans eller hennes miljö (se t.ex. Stattin & Magnusson, 1996). Inflytelserikateorierinomområdetmenarattdetvåmestbetydelseful-

la övergripande kategorierna av faktorer i utvecklingen av normbrytande beteende i barndomen är faktorer hos barnet och faktorer i den närmaste miljön, alltså föräldrar och deras egenskaper och uppfostringsmetoder, samtkontaktenmellanföräldrarnaochbarnet(t.ex.Moffitt,1993,2003;Patterson,1982;Shawm.fl.,2000;Frick,1998).Juäldredenungeblir,och när ungdomsåren träder in, desto större betydelse får generellt so-ciala och strukturella dimensioner och faktorer såsom kamratrelationer ochnärsamhälletsstrukturerochaktiviteter(Loeber&Hay,1997).

Figur 1 är en illustration av en modell som tydliggör att risk- och skyddsfaktoreråterfinnspåfleraolikanivåer:påindividnivå,familjenivå,bland kamrater, lärare och andra, i närsamhällets risker och möjligheter, i samhällets struktur, funktion och normer (t.ex. frånvaro av förebyggande insatser från samhällets sida för unga i riskzonen), samt händelser och förändringar i miljön över tid (t.ex. konjunktursvängningar som påverkar möjligheten för föräldrarna att få arbete).

Figur 1� Nivåer där risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland unga kan återfinnas och möjliga påverkansriktningar mellan dessa nivåer�

143

2000; Frick, 1998). Ju äldre den unge blir, och när ungdomsåren träder in, desto

större betydelse får generellt sociala och strukturella dimensioner och faktorer

såsom kamratrelationer och närsamhällets strukturer och aktiviteter (Loeber &

Hay, 1997).

Figur 1 är en illustration av en modell som tydliggör att risk- och skydds-

faktorer återfinns på flera olika nivåer: på individnivå, familjenivå, bland kam-

rater, lärare och andra, i närsamhällets risker och möjligheter, i samhällets struk-

tur, funktion och normer (t.ex. frånvaro av förebyggande insatser från samhäl-

lets sida för unga i riskzonen), samt händelser och förändringar i miljön över tid

(t.ex. konjunktursvängningar som påverkar möjligheten för föräldrarna att få

arbete).

Figur 1. Nivåer där risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland

unga kan återfinnas och möjliga påverkansriktningar mellan dessa nivåer.

Dubbelriktade inflytanden

Pilarna i Figur 1 visar möjliga riktningar i vilka faktorer på de olika nivåerna

kan påverka varandra. De dubbelriktade pilarna understryker att det finns dub-

belriktade inflytanden (s.k. reciproka effekter). Det vill säga att faktorer på de

olika nivåerna påverkar varandra i båda riktningarna, vilket kan påverka graden

169

Bilaga 1

Dubbelriktade inflytandenPilarna i Figur 1 visar möjliga riktningar i vilka faktorer på de olika nivå-erna kan påverka varandra. De dubbelriktade pilarna understryker att det finnsdubbelriktadeinflytanden(s.k.reciprokaeffekter).Detvillsägaattfaktorer på de olika nivåerna påverkar varandra i båda riktningarna, vilket kan påverka graden av risk för att en ung person ska utveckla normbry-tande beteende. Exempelvis kommer den unges sätt att vara påverka hur föräldrarna beter sig mot honom eller henne. Den unge kan exempelvis med ett besvärligt eller svårhanterligt beteende utlösa negativa och inef-fektiva uppfostringsstrategier hos föräldrarna. Detta kommer i sin tur att påverka den unges beteendeutveckling.

Faktorers olika tyngd under en människas utvecklingDet är sannolikt så att vissa riskfaktorer alltid är av vikt under utveck-lingen och kan påverka risken för normbrytande beteende i både i unga år ochivuxenålder(seMoffitt,1993),medanbetydelsenavandrariskfak-torerförändrasunderutvecklingensgång(set.ex.Farrington,1996;Shaw& Winslow, 1997). Exempelvis kan hyperaktivitet och impulsivitet san-nolikt vara betydelsefulla faktorer för normbrytande beteende under hela utvecklingen, medan kamrater med normbrytande beteende sannolikt är mer betydelsefullt under ungdomsåren jämfört med under barndomen.

När det gäller skyddsfaktorer är bilden lite annorlunda. Det forskning-en pekar på inom detta område är att ungefär samma faktorer främjar positiv utveckling och kan skydda mot negativ utveckling, oavsett perso-nens ålder (se Andershed & Andershed, 2005).

Ju fler riskfaktorer desto högre riskVivetfrånforskningattfleraolikafaktorerellerprocesservanligenspe-lar in i en ung persons utveckling av normbrytande beteende. Forskning visarattdetgenerelltärsåattjuflerriskfaktorersomfinnshosdenungeoch i hans eller hennes omgivning, desto större är risken att normbrytande beteende kommer att utvecklas eller fortsätta (se t.ex. Deater-Deckard m.fl.,1998;Loeber,1990;Owens&Shaw,2003).Dettaärdockenge-nerell tumregeloch inteallaungapersonersomuppvisarflertalet risk-faktorer kommer att utveckla eller fortsätta med normbrytande beteende. Det är också viktigt att ta hänsyn till i vilken utsträckning skyddsfaktorer finnshosdenungeelleridennesnärmiljöochvägadettamotderiskersomfinns.

170

Bilaga 1

Riskfaktorer på olika nivåerÄven om vi vet att det är vanligt att unga som utvecklar normbrytande beteende inneharoch exponeras förflertalet riskfaktorer vet vimindreomvilkaspecifikakombinationeravriskfaktorersominnebärdenhögstagraden av risk. Vi känner inte heller helt och fullt till vilken eller vilka faktorer som väger tyngst och som har det mest direkta sambandet med utveckling av normbrytande beteende. Vissa typer och kombinationer avriskfaktorerhardockpåvisatsvaramerkraftfullaänandra.Detfinnsforskningsomvisarattnärdetfinnsriskfaktorerpåfleraolikanivåersam-tidigt är risken för normbrytande beteende större än när den unge endast uppvisarriskfaktorerpåenochsammanivå.Riskfaktorerpåfleranivåersamtidigt kan exempelvis vara både på individ- och familjenivå. Det vill säga att den unge har ett beteende eller egenskap som innebär risker och attdetdärtillfinnsriskerifamiljenellerhosföräldrarna.Riskfaktorerpåendastennivåärexempelvisnärdetendastfinnsriskerhosdenunge,el-lerendastifamiljenellerhosföräldrarna(seCampbellm.fl.,2000).

Specifika riskfaktorer i kombination med varandraDet är också så att vissa riskfaktorer är betydande riskfaktorer först när de kombineras med en annan riskfaktor. Detta kan se ut på två olika sätt: Antingen genom att sambandet mellan riskfaktorn och det normbrytande beteendet beror på närvaron eller frånvaron av en annan faktor eller pro-cess, eller att graden av risk är olika beroende på graden av andra risk-faktorer (se t.ex. Dodge & Pettit, 2003). Bland många exempel kan näm-nas att forskning visat att impulsivitet hos unga är betydligt mer riskfyllt om de bor i ett bostadsområde med lägre socioekonomisk status (när det gällerföräldrarsutbildningochlön)(Lynamm.fl.,2000).Sammastudievisade att icke-impulsiva unga som bodde i ett bostadsområde med lägre socioekonomisk status inte var i högre risk för normbrytande beteende jämfört med icke-impulsiva unga som bodde i ett bostadsområde med hög socioekonomisk status.

En riskfaktor kan innebära risk för andra riskfaktorerEnrelevantfrågaidettasammanhangärvarfördetärsåattjuflerrisk-faktorer somfinnshosdenungeoch i dennesomgivning, desto störreär risken att normbrytande beteende kommer att utvecklas eller fortsätta hos honom eller henne. Forskning visar att riskfaktorer innebär risk för utvecklandet av andra riskfaktorer. På så sätt kan den unge exponeras för flerochflerriskfaktorer.Detblirsåattsägaensuccessivanhopningavriskfaktorer som kan bli svårare och svårare att över tid ta sig ur (t.ex.

171

Bilaga 1

Caspim.fl.,1987;Caspi&Moffitt,1995).Exempelviskanenungpersonmed riskfaktorn överaktivitet-impulsivitet-koncentrationssvårigheter få svårt att klara av skolan, vilket kan leda till bristfälliga skolprestationer och utveckling av en bristfällig anknytning till skolan (som också är risk-faktorer).Dettakanisinturbidratillkonfliktermellanföräldrarnaochden unge (som också är en riskfaktor). Detta tydliggör och förklarar också varför normbrytande beteende tenderar att hänga samman med en relativt bredflora av psykosociala problemhos personen (se t.ex.Kim-Cohenm.fl.,2003;Robins,1966).

Risk för återfallRiskfaktorer för debut av normbrytande beteende, utgör även generellt riskfaktorer för återfall (recidivism) i normbrytande beteende. Den ab-solut starkaste riskfaktorn för återfall tycks vara personens egna tidigare normbrytande beteende, följt av familje och kamratrelaterade faktorer. Vad som också är noterbart är att andra betydelsefulla riskfaktorer, utöver tidigare normbrytande beteende, i detta sammanhang är sådana riskfak-torersomgårattpåverkaochförändra(seAndrewsm.fl.,2006;Cottlem.fl.,2001).

Olika typer av risk- och skyddsfaktorerDetfinnsflerameningsfullasättattdelainriskerochskyddsomkanhaviktiga konsekvenser för det praktiska arbetet med unga personer med eller i riskzonen för normbrytande beteende. Dels brukar man tala om direkta (proximala) och indirekta (distala) faktorer. Direkta faktorer är faktorer som man tänker sig mer direkt kan relateras till det normbrytande beteendet, till exempel den unges impulsivitet som är en direkt riskfaktor. Indirekta faktorer är faktorer som sannolikt har en mer indirekt inverkan på den unges utveckling av normbrytande beteende, till exempel föräld-rars utbildningsnivå, som kan ha ett samband med deras uppfostrings-strategier. Föräldrars uppfostringsstrategier kan i sin tur tänkas vara mer direkt relaterade till den unges beteendeutveckling. Indirekta riskfaktorer påverkar alltså den unges risk för normbrytande beteende främst genom att de är relaterade till mer direkta riskfaktorer.

Ytterligare en indelning av faktorer innebär att man skiljer mellan för-änderliga (dynamiska) och oföränderliga (statiska) faktorer. De poten-tiellt föränderliga faktorerna är möjliga att påverka. Det kan exempelvis vara föräldrars uppfostringsmetoder eller den unges grad av impulsivitet. Oföränderliga riskfaktorer (t.ex. kön, etnicitet, debutålder i normbrytande beteende när debuten redan skett) går däremot inte att påverka.

172

Bilaga 1

En tredje kategorisering av riskfaktorer är indelningen i initierande och upprätthållande riskfaktorer. Det är inte nödvändigtvis så att de risk-faktorer som gör att normbrytande beteende debuterar (t.ex. aggressivitet, som kan leda till att prosociala kamrater rejekterar, dvs. undviker eller stöter bort personen) är samma riskfaktorer som gör att normbrytande beteende upprätthålls (t.ex. umgänge med antisociala kamrater). Initie-rande riskfaktorer gör direkt eller indirekt att ett normbrytande beteende debuterar hos en person. Upprätthållande riskfaktorer gör att det norm-brytande beteendet fortsätter.

Dessa tre indelningar – direkta vs. indirekta, föränderliga vs. oförän-derliga och initierande vs. upprätthållande – är inte absoluta eller pre-cisa. Vissa riskfaktorer kan sannolikt ses som både och i alla de tre be-greppsparen, t.ex. att de både är direkta och indirekta. Indelningarna blir dock mer angelägna och intressanta att ta hänsyn till när man diskuterar bedömning, utredning och insatser, eftersom man där vill rikta in sig på faktorer som potentiellt kan åstadkomma en förändring i den unges bete-ende.Härärdirekta, föränderliga, och upprätthållande faktorer sannolikt av primärt intresse. Denna typ av faktorer brukar också kallas kriminoge-na faktorer, det vill säga faktorer som upprätthåller och som har en direkt kopplingtilldetnormbrytandebeteendet(Gendreau&Andrews,1990).Om man genom en insats lyckas förändra en kriminogen faktor, bör alltså en förändring följaktligen ske i det normbrytande beteendet hos den unge. Förändringar i en icke-kriminogen faktor kommer däremot sannolikt inte leda till förändring i den unges normbrytande beteende. Man kan därför hävda att det inte primärt är dessa faktorer man bör koncentrera varken bedömningellerinsatserpåävenomdetienbedömningocksåkanfinnasett värde i att kartlägga indirekta, oföränderliga, och initierande (icke-kriminogena) faktorer.

Hur använda evidensbaserad kunskap om risk- och skyddsfaktorer i en bedömning?Forskning om risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende kan tala om för oss vilka faktorer som på gruppnivå visat sig vara mest rele-vanta när man vill förstå och förklara detta komplexa beteende. Att kun-skapen gäller generellt, det vill säga för en grupp personer med norm-brytande beteende, betyder inte att den med nödvändighet gäller speci-fikt,fördenenskilde.Dettainnebäratttrotsattvivetattpersonermednormbrytande beteende ofta uppvisar högre grad av vissa riskfaktorer och lägre grad av andra skyddsfaktorer, behöver så inte vara fallet för den spe-cifikapersonensomäraktuellförbedömning.Manbehövermedandraord vara försiktig och noggrann i sin tillämpning av denna kunskap. På

173

Bilaga 1

individnivå är en enskild bedömning alltid nödvändig. Då kan man kart-läggadespecifikarisk-ochskyddsfaktorernahosdenungeochhansellerhennesfamilj,bådehuruvidadefinnsochivilkengraddekanobserveras.Den individuella bedömningen får sedan ligga till grund för beslut om individualiserade insatser.

En bedömning kan av tidsmässiga och ekonomiska skäl inte täcka alla potentiella risk- och skyddsfaktorer. Ett urval av de mest relevanta fakto-rerna behöver alltså göras. Detta urval av faktorer bör i grunden vila på forskningomvilkafaktorersomidentifieratssomrisk-ochskyddsfak-torer. Fokus bör också primärt vara på mer direkta (proximala) och po-tentiellt föränderliga (dynamiska) faktorer, snarare än mer indirekta eller oföränderliga. Det urval av risk- och skyddsfaktorer som presenteras här (se III. Risk- och skyddsfaktorer i praktiken) är de faktorer som har robust stöd i forskningen. De är alltså de faktorer som mest konsekvent har visat sig vara relevanta för att förstå och förklara normbrytande beteende bland unga, och som är relevanta för insatser för att förebygga och behandla normbrytandebeteende.Samtligadessafaktorerbörfinnasmedienbe-dömning av risk och skydd för unga med normbrytande beteende. Detkanfinnasfalldärdenungeännuinteutvecklatnormbrytandebe-

teendemenbefinnersigiriskzonenförennegativutveckling.Dåbörenrelevant bedömning primärt identifiera de faktorer eller processer somkan tänkas vara initierande och ha en mer direkt koppling till normbry-tandebeteende.Manbörocksåförsökaidentifierafaktorersompotenti-ellt är föränderliga.

I de fall där den unge redan utvecklat normbrytande beteende bör en relevantbedömningidentifieradekriminogenarisk-ochskyddsfaktorersom är potentiellt föränderliga, det vill säga de processer eller faktorer som upprätthåller det normbrytande beteendet. De frågor man bör ställa sig är följande:

• Vilkaevidensbaseraderiskerfinns?• Ivilkenutsträckningförekommerdessarisker?• Ivilkenutsträckningställerdessariskertillproblemfördenungeellerdennesomgivning?

• Vilkaevidensbaseradeskyddsfaktorerbristernärdetgällerdenunge?

Med utgångspunkt i det sammantagna mönstret av risker och skydd (den individuellarisk-ochskyddsprofilen)kanmanriktainsatserförattmins-ka identifierade riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer.För att bedömarisken för (fortsatt) normbrytande beteende och följaktligen om behov av insatserfinnsanvändsdengenerellakunskapsomfinnsfrånforskningen.Sådankunskapkan exempelvis vara attfler riskfaktorer innebärhögre

174

Bilaga 1

risk, att en riskfaktor kan innebära risk för andra riskfaktorer eller att riskfaktorer på olika nivåer innebär högre risk, etc.Generellt börmanprioritera att rikta insatser till ungamed flera riskfaktorer, i synnerhetom riskfaktorerna är frekvent förekommande eller ställer till med mycket problem för den unge själv eller dennes omgivning.

Vikten av struktur i bedömningsarbetetFör att bedöma förekomst och grad av evidensbaserade risk- och skydds-faktorer är det lämpligt att använda ett strukturerat arbetssätt. Att ett ar-betssättärstruktureratinnebärattdetmanbedömerärtydligtdefinieratoch att bedömningen görs på ett strukturerat sätt, ofta i en viss sekvens. Bedömningen dokumenteras också på ett systematiskt, strukturerat och likformigt eller standardiserat sätt. Att två oberoende bedömare som be-dömer samma person kommer fram till samma sak (hög s.k. interbedö-marreliabilitet) är grundläggande för alla utredande verksamheter. En av grundtankarna med struktur i bedömningsarbetet är att samtliga bedö-mare ska göra samma slags bedömning och, i bästa fall, komma fram till precis samma sak om risker, skydd och förslag till insatser. Forskning visar att strukturerade bedömningar av risk för normbrytande beteende ärmerträffsäkraänostruktureradebedömningar(Andrewsm.fl.,2006).Att uppnå överensstämmelse mellan bedömare är dessutom enklare med strukturerad metodik än med ostrukturerad, där begrepp inte är tydligt nedskrivnaochdefinierade.Olikabedömarekandåt.ex.menaolikasakermed samma begrepp (Miller, 2001).

III. Risk- och skyddsfaktorer i praktikenI den fortsatta och mer detaljerade introduktionen till risk- och skydds-faktorer fokuserar vi primärt på faktorer som teoretiskt kan anses vara mer direkt relaterade (proximala) till normbrytande beteende och som har potential att förändras (är dynamiska) På så sätt kan dessa faktorer anses kriminogena och mest relevanta för bedömning, förebyggande arbete och behandling. Därutöver tar vi också kortfattat upp riskfaktorer som inte på samma sätt är påverkbara i en insats eller som kan anses vara mer indirekt kopplade till den unges risk för normbrytande beteende. Dessa faktorer kan dock vara av vikt att ta upp och kartlägga i en bedömning, därför att de exempelvis kan påverka val av insats.

Vi fokuserar i detta avsnitt på att redogöra för de mekanismer som man antar ligger bakom kopplingen mellan respektive risk- eller skyddsfaktor ochnormbrytandebeteende.Dennakunskapfinnssammanfattadiettan-tal forskningsöversikter, och vi väljer här att samlat hänvisa till dessa, is-

Bedömning av risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende hos unga

175

Bilaga 1

tället för till originalstudier. Forskningsöversikterna är följande: Anders-hed&Andershed,2005;Andrewsm.fl.,2006;Connor,2002;Farrington,2005;Farrington&Welsh,2007;Hawkinsm.fl.,1998;Hill,2002;Hub-bard&Pratt,2002;Keenanm.fl.,1999;Lipsey&Derzon,1998;Loeber,1990;Loeber,&Dishion,1983;Loeber&Farrington,2000;Morrisonm.fl.,2002;samtSeiferm.fl.,1992.Idefalldärfaktornintetasupppåetttillfredsställande sätt i dessa forskningsöversikter, kommer andra speci-fikareferenserattangesilöpandetext.Derisk-ochskyddsfaktorersomnämnsnedanochsomböråterfinnasienbedömningavriskförallvarligt,ihållande normbrytande beteende hos unga, sammanfattas också i slu-tet av forskningsöversikten i Tabell 1. Varje beskrivning av en risk- eller skyddsfaktorinledsmedendefinitionavbegreppet.

Riskfaktorer hos den unge av mer direkt och föränderlig karaktär

Trotsighet, ilska eller oräddhetDefinition: Trotsar föräldrars och andras önskemål och tillsägelser (ärolydig) eller blir lätt väldigt arg och irriterad. Verkar orädd och okänslig för tillsägelser och reprimander eller gör riskfyllda och farliga saker.

Temperament är emotionella och beteendemässiga reaktionsmönster somär relativt stabilaöver situationeroch tid.Detfinnsnågra tempe-ramentsdimensioner som mer konsekvent har visat sig vara relaterade till normbrytande beteende hos unga: svårhanterlighet, underkontroll, oräddhet och bristfällig emotionsreglering. Dessa dimensioner ryms un-der begreppen trotsighet, ilska och oräddhet. Unga med svårhanterligt temperament är ofta mer aktiva och har svårt att fokusera och koncentrera sig längre stunder. De är också ofta mer lättretliga, uttrycker mer nega-tiva känslor och är mer oförutsägbara i sina beteenden och reaktioner, och drar sig undan ifrån eller har svårt att anpassa sig till nya situationer och förändringar i sin omgivning. Personer med underkontrollerat tem-perament är ofta mer rastlösa, lättdistraherade, impulsiva, känslomässigt labila, och uttrycker mer negativa känslor än andra personer. Personer som uppvisar oräddhet är mindre rädda att göra saker som andra är rädda att göra, och tvekar inte att närma sig nya situationer eller människor. Personer med bristande emotionsreglering har ofta problem att reglera sina uttryck för negativa känslor, såsom ilska och frustration, exempelvis vad gäller vad som utlöser en reaktion och hur kraftig reaktionen är. När trotsighet, olydnad, ilska och irritation leder till omfattande problem och funktionsnedsättning innefattas problemen i den psykiatriska diagnosen

176

Bilaga 1

Trotssyndrom(OppositionalDefiantDisorder;ODD;AmericanPsychia-tric Association, 2000).

Unga personer med detta beteende kan vara svårare att hantera och socialisera på ett positivt sätt. Beteendet kan göra att andra personer rea-gerar negativt på den unge och att han eller hon får svårigheter att skapa varaktiga positiva relationer (med personer utan normbrytande beteende). Den unge kan därför ledas till att umgås med andra som också har beteen-den och attityder åt ett trotsigt och normbrytande håll, något som i sin tur också är en riskfaktor (se Problematiska kamratrelationer). Beteendet hos den unge kan bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den unge. Det kan också utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier hos föräldrarna, vilket i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se Svårigheter i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier).

Överaktivitet, impulsivitet eller koncentrationssvårigheterDefinition:Ärväldigtfysisktaktivochrastlös.Ärimpulsivochharsvårtattväntapåsinturochatttänkaefterinnanhanellerhongörnågot.Harsvårt att bibehålla uppmärksamheten och att koncentrera sig längre stun-der.

Unga med ett överaktivt beteendemönster har ofta svårt att vara eller sitta stilla, och har svårt att göra saker lugnt och stilla, springer omkring, känner sig rastlösa, och är ”på språng” eller ”går på högvarv”. Personer som är impulsiva har problem med att följa regler, ger upp en uppgift för lätt, och gör saker utan att tänka sig för innan. Personer som har koncen-trationssvårigheter är mer ouppmärksamma på detaljer eller gör slarvfel, har svårt att upprätthålla uppmärksamheten, har svårt att följa instruktio-ner och att organisera uppgifter och aktiviteter. De undviker gärna eller ogillar uppgifter som kräver mental ansträngning under en längre tid, är lättdistraherade och glömska, och tappar ofta bort saker som är nödvän-diga för att de ska kunna utföra en uppgift. Dessa svårigheter, då de leder till omfattande problem och funktionsnedsättning, innefattas i den psy-kiatriska diagnosenAD/HD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder;American Psychiatric Association, 2000).

Överaktivitet (hyperaktivitet) och koncentrationssvårigheter kan leda till svårigheter med skolprestationer, skoltrivsel och anknytning till sko-lan som i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se Bristfäl-liga språkliga förmågor eller skolprestationer). Impulsiviteten kan i stun-den göra att den unge har svårt att hämma sig i pressade situationer och kanledatillaggressivtnormbrytandebeteende.Hanellerhonhinnerinteöverväga alternativa sätt att reagera innan han eller hon redan har agerat. Unga med dessa svårigheter kan också vara svårare att hantera och socia-

177

Bilaga 1

lisera på ett positivt sätt. Överaktiviteten och impulsiviteten hos den unge kan bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den unge och kan utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier hos föräldrarna, vilka i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se Svårigheter i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med uppfostrings-strategier).

Svårigheter med medkänsla, skuld eller ånger Definition:Harsvårighetermedmedkänsla(empati)ochbryrsiginteomandra eller vad de känner och tycker. Verkar inte känna skuld och ånger när han eller hon gjort något fel eller någon annan illa.

Unga som uppvisar brister i empati och förmåga till medkänsla, visar inte känslor av skuld och ånger när sådana känslor är lämpliga, och har ettflackt,ytligtochonyanseratkänslolivsomnärmastkanbeskrivassom”känslokyla”.

Unga med bristande medkänsla, skuld eller ånger kan ha svårt att ta till sig av och förstå de negativa konsekvenser som deras negativa eller normbrytande beteende kan ha på andra människor. Dessa svårigheter kan också göra att andra personer reagerar negativt på den unge och att denne får svårigheter att skapa varaktiga positiva relationer (med per-soner utan normbrytande beteende). Den unge kan därför ledas till att umgås med andra som också har beteenden och attityder åt ett trotsigt och normbrytande håll, något som i sin tur också är en riskfaktor (se Proble-matiska kamratrelationer).

Bristfälliga språkliga förmågor eller skolprestationer Definition: Har svårigheter med tal, läs- eller skrivförmåga. Presterarbristfälligt i skolan.

Bristfälliga språkliga förmågor eller skolprestationer kan i vissa fall hänföras till kognitiva problem hos den unge, där kognition syftar på de processer där personen tar emot, bearbetar, tolkar och responderar på in-formationfrånsinomgivning.Generelltharmansettattlägreintelligensoch inlärningssvårigheter hänger samman med normbrytande beteende. Bristande kognitiv förmåga kan sedan ta sig uttryck i bristande språkför-ståelse och minskad förmåga att uttrycka sig i tal och skrift. Man har dock noterat att unga med normbrytande beteende tenderar att underprestera i skolan, i förhållande till sin intellektuella kapacitet. Detta kan tyda på att problem med exempelvis överaktivitet, impulsivitet och koncentrations-svårigheter(t.ex.ADHD),ellerbristfälligskolanknytningochointresse,snarare än normbrytande beteende ligger till grund för de bristfälliga skolprestationerna.

178

Bilaga 1

Bristande språklig förmåga kan göra att den unge blir svårare att so-cialisera på ett positivt sätt, i och med att denna brist gör det svårare för honom eller henne att förstå och ta till sig av tillsägningar och instruk-tioner från exempelvis föräldrar eller lärare. Bristfälliga skolprestationer kan leda till vantrivsel i skolan och normbrytande beteende såsom skolk. Skolkochvantrivseliskolankangöraattdenungefinnerandrapersoneri samma situation som delar dessa normbrytande attityder, något som i sin tur också är en riskfaktor (se Problematiska kamratrelationer). Bristfälli-ga skolprestationer kan också på längre sikt vara orsaken till ofullständig eller bristfällig skolgång med medföljande svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden, som i sin tur kan öka risken för normbrytande beteende i ungdoms- eller vuxen ålder. Den unges bristfälliga skolprestationer kan även bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den unge och kan utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier hos föräldrarna. Detta i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se Svårigheter i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med uppfostrings-strategier).

Negativa problemlösningar, tolkningar eller attityderDefinition:Användernegativaellerdestruktivabeteendenellerproblem-lösningsstrategier för att lösa olika situationer eller har ett negativt sätt att tolkaandrasbeteendenochavsikter.Geruttryckförnegativanormbry-tande och statusfokuserade och materialistiska attityder och värderingar.

Problem med negativa problemlösningsstrategier och tolkningar häng-er samman med vad som brukar kallas för social kognition. Social kogni-tion innebär att personen uppfattar och tolkar sociala ledtrådar och sedan väljer lämpliga reaktioner baserat på den tolkning som görs. Unga med dessa problem har ofta brister i sin förmåga att avgöra hur de ska respon-dera, och deras beslut landar ofta i att uttrycka aggressiva responser. De har också generellt svårt att se att andra kan uppfatta deras beteende som aggressivtelleropassande.Tilldettakommerattmångaävenharenfient-lig tolkningsstil (s.k. hostil attribution), vilket innebär att de tolkar andra människorshandlingarochavsiktersomfientligaochillvilliga.

Unga med negativa eller destruktiva beteenden eller problemlösnings-strategier använder ofta normbrytande beteenden för att lösa pressade el-ler stressade situationer. Unga som har ett negativt sätt att tolka andras beteenden och avsikter kan oftare än andra bli provocerade och arga på grund av de negativa tolkningar de gör av andras beteenden. Ilska och upplevelser av provokation kan i sin tur öka risken för aggressivt norm-brytande beteende. Vi vet också att attityder och värderingar påverkar beteende. Unga som har negativa normbrytande, statusfokuserade och

179

Bilaga 1

materialistiska attityder och värderingar kan således löpa ökad risk för normbrytande beteende. Negativa problemlösningar, tolkningar eller atti-tyder kan också bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den unge och kan utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier hos föräldrarna som i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se Svårigheter i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier).

Nedstämdhet eller självskadande beteendeDefinition:Ärnedstämd,ledsen,deprimeradelleruppvisarsjälvskadandebeteende.

Forskning har dokumenterat en relativt hög grad av så kallad sam-sjuklighet (komorbiditet) mellan nedstämdhet och depression å ena sidan och normbrytande beteende å den andra. Man är dock inte helt säker på i vilken ordning dessa problem oftast uppkommer. Är normbrytande bete-ende en konsekvens av depression, eller är depression en konsekvens av normbrytandebeteende?Detfinns teckenpåatt endel av förklaringen till sambandetmellan

nedstämdhetochnormbrytandebeteendeliggeridekonflikter,personligamisslyckanden och den stress som uppstår i samband med, och som ett resultatav,detnormbrytandebeteendet.Detfinnssamtidigtvisststödföratt nedstämdhet kan komma före normbrytande beteende. En möjlig för-klaring till detta är att nedstämdhet kan öka risken för problematiskt bruk av alkohol och andra droger, vilket i sin tur innebär ökad risk för norm-brytande beteende hos den unge. Ytterligare en möjlighet är att sambandet inte är orsaksmässigt åt något håll, utan att sambandet mellan nedstämd-het och normbrytande beteende beror på att de båda beteendena delvis har samma underliggande orsaker och riskfaktorer och att det därför blir rela-tivt vanligt att nedstämdhet och normbrytande beteende förekommer hos en och samma person (se Wolff & Ollendick, 2006). När svårigheter med nedstämdhet och depressiva symtom leder till omfattande problem och funktionsnedsättning innefattas de i de psykiatriska diagnoserna egentlig depression eller dystymi (måttligt men långdraget depressionstillstånd) (American Psychiatric Association, 2000).

Självskadande beteende observeras oftare hos unga personer med hög grad av aggressivitet eller normbrytande beteende, än hos andra unga. Man tänker sig att självskadande beteende kan representera ett missrik-tat eller oändamålsenligt sätt att uttrycka ilska och aggressivitet. Det kan också vara ett mindre funktionellt sätt att reglera negativa känslor, ned-stämdhet, stress eller ångest. Självskadade beteende är relaterat till många direkta riskfaktorer för normbrytande beteende, såsom aggressivitet, ne-

180

Bilaga 1

gativa kamratrelationer, negativa föräldra-barnrelationer och övergrepp (se Normbrytande beteende, Problematiska kamratrelationer, Svårigheter i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med uppfostrings-strategier).

Normbrytande beteendeDefinition:Brytermotgällandenormer,reglerellerlagarpåettaggressivteller icke-aggressivt sätt.

Normbrytande beteende är en av de starkaste riskfaktorerna för fram-tida normbrytande beteende vi känner till. Unga som uppvisar normbry-tande beteende vid ett tillfälle löper ökad risk att även göra det i framti-den.Dettagällersåvälnormbrytandebeteendesåsomvidefinieratdetti-digare, som mer renodlad aggressivitet i olika former. Nutida och tidigare beteende är ofta relaterat till framtida beteende av samma typ. Aggressivt normbrytande beteende, jämfört med icke-aggressivt, kan innebära högre risk för framtida normbrytande beteende.

Normbrytande beteende hos en ung person kan utlösa negativa reak-tioner från andra personer och göra att han eller hon får svårigheter att skapa varaktiga positiva relationer (med personer utan normbrytande beteende). Därmed blir umgänge med andra människor som också har beteenden och attityder åt ett trotsigt och normbrytande håll ett alterna-tiv, något som i sin tur också är risk-faktorer för normbrytande beteende (se Problematiska kamratrelationer). Normbrytande beteende kan också bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den unge och kan utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier hos föräldrarna som i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se Svårigheter i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med uppfostrings-strategier). När normbrytande beteende leder till omfattande problem och funktionsnedsättning omfattas problemen av den psykiatriska diagnosen uppförandestörning (ConductDisorder;CD;AmericanPsychiatricAs-sociation, 2000).

Alkohol- eller droganvändningDefinition:Använderalkoholiberusandesyfteelleranvänderandradro-ger.

Vi vet med säkerhet att alkohol- och droganvändning har en koppling till normbrytande beteende. I vilken riktning sambanden mellan alkohol eller andra droger och normbrytande beteende går är dock omtvistat. De flestastudierpekarpåattnormbrytandebeteendeföregårproblemmedalkoholochandradroger.Mendetfinnsocksåbelägg,omänbetydligtfärre, för att den omvända relationen kan förekomma, det vill säga att

181

Bilaga 1

bruk av alkohol och droger kommer före normbrytande beteende. Det finnstillochmedvissabeläggförattrelationenkanvaradubbelriktad,alltså att alkohol- och droganvändning och normbrytande beteende på-verkar varandra. Ytterligare en möjlighet är att sambandet mellan dro-ganvändning och normbrytande beteende beror på att de båda beteendena delvis har samma underliggande orsaker och riskfaktorer.

Alkohol och andra droger kan i situationen göra att personen blir min-dre hämmad (impulsiviteten ökar), uppmärksamhetsförmågan och vad som uppmärksammas förändras, och omdömet försämras vilket kan leda till ökad risk för normbrytande beteende. Om alkohol- eller droganvänd-ningen blir frekvent och problematisk så kan den också öka risken för normbrytande beteende genom att på längre sikt öka risken för andra riskfaktorer för normbrytande beteende såsom negativa kamratrelationer (se Problematiska kamratrelationer) och dåliga skolprestationer (se Brist-fälliga språkliga förmågor eller skolprestationer). Bruk och missbruk av alkohol och andra droger kan också bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den unge och kan utlösa negativa beteenden och uppfost-ringsstrategier hos föräldrarna som i sin tur är riskfaktorer för normbry-tande beteende (se Svårigheter i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier). Alkohol- och droganvändning som leder till omfattande problem och funktionsnedsättning omfattas av de psykiatriska diagnoserna i kategorin substansrelaterade störningar (American Psychiatric Association, 2000).

Problematiska kamratrelationer Definition:Harsvårtattbehållaellerärinteintresseradavrelationermedkamrater med positiva beteenden och attityder. Umgås med kamrater som har normbrytande beteende eller attityder, eller som använder alkohol el-ler andra droger.

Unga med problematiska kamratrelationer kan uppleva problem av två olika slag: dels att de inte accepteras av eller vill umgås med prosociala kamrater, och dels att de föredrar eller är utlämnade till umgänge med antisociala kamrater. Prosociala kamratgrupper som utgörs av unga utan normbrytande beteende tenderar att utesluta eller stöta bort (rejektera) unga med normbrytande beteende ur sin gemenskap. Detta kan göra att den unge inte lär sig att samspela med andra, eftersom uteslutningen från de positiva kamraterna gör att han eller hon går miste om den lärande-process i positiv socialisation som ett prosocialt umgänge kan bidra till. Unga med normbrytande beteende väljer ofta istället att umgås med andra unga med normbrytande beteende. Detta kan i sin tur leda till att den unge lär sigochblirmotiveradattuttryckaflernormbrytandebeteenden. Ju

182

Bilaga 1

äldre den unge blir, desto starkare är sambandet generellt mellan det egna och kamraternas normbrytande beteende.

Unga som inte har förmågan eller intresset att umgås med prosociala unga fårmindre positiva influenser.Detta kan öka risken för negativainfluenser,mindregod socialiseringochnormbrytandebeteende.Ungasom umgås med andra unga med normbrytande beteende och attityder kan löpa ökad risk för normbrytande beteende.

Riskfaktorer i familjen av mer direkt och föränderlig karaktär

Föräldrarnas egna svårigheterDefinition:Föräldrarnaharekonomiskasvårigheterellerärnedstämda,ledsna, deprimerade. Föräldrarna konsumerar ofta och mycket alkohol eller har ett kriminellt beteende.

Sambandet mellan föräldrars bristfälliga ekonomi och normbrytande beteende hos den unge verkar vara något mer indirekt än direkt. Detta kan exempelvis yttra sig genom att de bristfälliga ekonomiska resurserna kan bidra till eller hänga ihop med arbetslöshet, bristande föräldraskap och problem i vardagen på grund av begränsningar i såväl sociala som emo-tionella resurser. Detta kan i sin tur öka risken för normbrytande beteende hos den unge. Dåföräldrarärnedstämdaellerdeprimeradefinnsenriskattdepres-

sionen stör samspelet mellan dem och deras barn. Deprimerade föräldrar tenderar att bli mindre emotionellt tillgängliga, mer inkonsekventa och lättretliga, hårda och rejekterande (dvs. stöter bort eller inte känslomäs-sigt tar till sig barnet), inte orka engagera sig i den unges aktiviteter, och brista i tillsyn och övervakning av den unge (se Svårigheter i föräldra-barnrelationen samt Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrate-gier).Detfinnsvisststödförattsambandetmellanföräldrarsdepressionoch den unges normbrytande beteende är dubbelriktat. Det innebär att depression hos föräldrarna kan öka risken för en utveckling av normbry-tande beteende hos den unge, men också att normbrytande beteende hos den unge kan påverka graden av depression hos föräldrarna.

Sambandet mellan föräldrars missbruk och den unges normbrytande beteende tycks delvis vara indirekt snarare än direkt. Detta innebär att föräldrars missbruk för med sig andra negativa konsekvenser som leder till normbrytande beteende hos den unge, snarare än att missbruket har en direkt inverkan på den unges beteende. När någon av föräldrarna miss-brukaralkoholellerandradrogerkandenungepåverkasnegativtpåfleraolika sätt.Fördet förstafinnsdeomedelbara riskerna för fosterskadorom modern missbrukat under graviditeten, vilka kan påverka den unges

183

Bilaga 1

känslomässiga och tankemässiga (kognitiva) funktion negativt. Det i sin tur kan öka risken för normbrytande beteende (se Trotsighet, ilska eller oräddhet).Fördetandrafinnsriskförstörningarifamiljensvardagligafunktion, att den unge ska utsättas för och bevittna vanvård och över-grepp i familjen, samt andra problem hos föräldrarna såsom kriminalitet och depression. Dessa faktorer kan också öka risken för normbrytande beteende hos den unge. Det är alltså sannolikt inte så att det är förälderns eller föräldrarnas missbruk i sig som leder till mer negativ anpassning hos den unge, utan snarare de negativa konsekvenser som missbruket för med sig.

Om modern och fadern uppvisar normbrytande, kriminellt beteende verkar det vara relaterat till ungas normbrytande beteende. Sambandet mellan föräldrars och barns normbrytande beteende verkar dock påver-kas av graden av negativa uppfostringsmetoder. Detta innebär att över-föringen av normbrytande beteende från en generation till en annan ofta åtminstone delvis kan förklaras av en mer negativ föräldra-barnrelation och föräldrars användning av mindre effektiva uppfostringsmetoder. Det i sin tur innebär förhöjd risk för normbrytande beteende hos den unge (se Svårigheter i föräldra-barnrelationen samt Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier). Denna överföring av normbrytande beteende från en generation till en annan kan sannolikt också bero på en genetiskt över-förd sårbarhet för riskfaktorer som i sin tur ökar risken för normbrytande beteende.

Svårigheter i föräldra-barnrelationen Definition:Föräldrarnaärosamsmedellerärinteengageradeidenunge.De har svårt att visa kärlek och ömhet eller har svårt att acceptera och känslomässigt ta till sig den unge.

Föräldrar spelar en viktig roll i sina barns liv. En god, kärleksfull och accepterande relation mellan föräldrar och barn är positivt för barns ut-veckling i stort.När relationen iställetkaraktäriserasavkonflikter,ochbrist på värme, ömhet, stöd och intresse, utgör den en av de starkaste riskfaktorerna för normbrytande beteende i unga år.

Unga med normbrytande beteende har ofta ett mindre positivt sam-spelmedsinaföräldrar.Konfliktermellanföräldrarochbarnärrelaterattill högre grad av normbrytande beteende, men i vilken riktning samban-detgårärinteentydigt.Detkanbådehandlaomattkonflikterledertillnormbrytande beteende, och att normbrytande beteende leder till ökade konflikter.Omföräldrarnabristeriengagemang,detvillsägainteinvol-verar sig i eller intresserar sig för den unge och vad som händer i hans eller hennes liv, varken i skolan eller på fritiden, är detta också en central

184

Bilaga 1

riskfaktor för normbrytande beteende. Unga som växer upp med föräldrar som inte visar kärlek, värme, tillgivenhet och ömhet, och som inte accep-terar den unge som den person han eller hon är, löper större risk än andra unga att utveckla normbrytande beteende. Att föräldrar inte visar ömhet och acceptans gentemot den unge utan är mer rejekterande kan bland an-nat komma av att de reagerar på ett ineffektivt sätt gentemot barnet på vad som är normala förändringar i barnets utveckling. Det kan exempelvis vara en tillfälligt ökad frekvens av uttryck för ilska och fysisk aggressivi-tet hos barnet, som är mycket vanligt bland barn i 2- och 3-årsåldern.

Relationen mellan föräldrar och barn beskrivs ofta i termer av anknyt-ning(attachment),sombrukardefinierassombarnetsbandtillföräldrarnaoch känsla av säkerhet i den relationen. Om barnet har en otrygg an-knytning till föräldrarna innebär det ökad risk för normbrytande beteende blandbarn.Otrygganknytningkanbidra tillkonflikterochattenond,tvingande cirkel startar mellan föräldrarna och barnet, vilket gör att nega-tiva beteenden dem emellan ökar. Detta gör det också svårare för föräld-rarattkonsekventvisaömhetochacceptans.Enkonfliktfylldrelationkanockså bidra till att utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier hos föräldrarna, vilket i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se nästa avsnitt, Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier).

Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier Definition:Föräldrarna har inte tydligt fördömande attitydermot icke-önskvärda beteenden eller har liten kännedom om den unges beteenden och förehavanden. De har svårt att vara konsekventa i sina reaktioner på den unges beteenden eller använder sig av hårda uppfostringsmetoder.Hurföräldrarbetersigochvilkaattityderdehargentemotsittbarn,och

vilka regler som gäller i familjen påverkar den unges beteende. Unga, vars föräldrar inte är tydliga gentemot den unge gällande sina attityder mot normbrytande beteende och droger och kanske till och med uppmuntrar till normbrytande beteende eller till användning av droger, löper högre risk för normbrytande beteende och missbruk. Den unges normbrytande beteende och användning av alkohol eller andra droger kan i sin tur öka risken för normbrytande beteende (se Normbrytande beteende och Alko-hol- eller droganvändning).

Att föräldrar har bristande vetskap och kunskap om den unges föreha-vanden – t.ex. var den unge är och vad han eller hon gör och vilka han el-ler hon umgås med – är relaterat till normbrytande beteende. Man tänker sig att man har svårt att skapa ett familjeklimat som uppmuntrar till att familjemedlemmarna delar med sig av vad som händer dem i deras dag-liga liv, eller till att utveckla ett mönster av övervakning och kontroll från

185

Bilaga 1

föräldrarnas sida (se Svårigheter i föräldra-barnrelationen). Den riskfak-tor som utgörs av föräldrars bristande kunskap om den unge och dennes förehavanden, och hur föräldrarna reagerar på den information de får om den unge, ökar generellt i betydelse med den unges stigande ålder.

När föräldrar tenderar att vara mer inkonsekventa och hårdare i sin dis-ciplin verkar detta ha särskilt allvarliga effekter på yngre barns normbry-tande beteende. Man tänker sig att föräldrarnas inkonsekventa beteende gör det svårt för barnet att tolka det budskap som föräldrarna försöker att förmedla. Istället för att främja positiv utveckling kan föräldrarna av misstag förstärka barnets negativa beteendemönster (se Trotsighet, ilska eller oräddhet och Negativa problemlösningar, tolkningar eller attityder). Hårdaoch tuffametoderkanocksågöraattdenungefokuserarpåbe-teendets konsekvenser istället för på de värderingar och budskap som föräldrarna försöker förmedla. Sammantaget verkar det alltså som om in-konsekventa och hårda uppfostringsmetoder bland annat kan innebära att den unge inte förstår eller lär sig vad som är rätt och fel, och därmed inte socialiseras på ett positivt sätt (se Svårigheter med medkänsla, skuld eller ånger och Negativa problemlösningar, tolkningar eller attityder).

Föräldrar som kört fast i ett tvingande (coercive) samspel med sina barn använder mer sällan bestraffningar för mindre allvarliga negativa beteenden än andra föräldrar. De reagerar också ofta inkonsekvent genom att ibland ge med sig och ibland reagera kraftigt emot beteendet. Ett av de stora problemen med att unga lär sig ett tvingande sätt att samspela med andra är att de lär sig många effektiva men inte så önskvärda bete-enden. Dessa beteenden kan visserligen ge ett omedelbart övertag över andra (t.ex. att vinna över andra barn i konkurrensen om en leksak) men kan i förlängningen leda till rejektion från prosociala kamrater som inte tolererar den unges aggressiva sätt att agera gentemot andra. Detta kan i sin tur leda till att den unge istället börjar umgås med andra unga med normbrytande beteende, vilket i sig är en riskfaktor i utvecklingen av normbrytande beteende (se Problematiska kamratrelationer).

Skyddsfaktorer hos den unge av mer direkt och föränderlig karaktärPåsammasätt somen identifieringochkartläggningavriskfaktorerärväsentligt i en bedömning av den unge, behöver en identifiering ochkartläggning av skyddsfaktorer göras för den unge och hans eller hennes familj.Härföljerengenomgångavdeskyddsfaktorersomforskningenharidentifieratsomrelevantaförnormbrytandebeteendeochrelateradeinsatser.

186

Bilaga 1

Positiv skolanknytning och prestationer Definition:Harenpositivanknytningtillskolanochskolarbetetochtrivsoch tycker det är roligt med skolarbetet och trivs med skolkamrater och lärare. Presterar åtminstone genomsnittligt i alla ämnen i skolan. Positivaförändringarianknytningtillskolanhosdenungeharifler-

talet studier och mycket konsekvent påvisats hänga ihop med en minsk-ning i normbrytande beteende. Möjligen är skolanknytningen viktigare än själva skolprestationerna i att motverka utveckling av normbrytande beteende. En god anknytning till skolan och goda skolprestationer kan motverka negativ utveckling på kort och lång sikt. En god relation till skolan kan också öka chanserna till positiva umgängen med kamrater ge-nom att den unge får möjlighet till umgänge med kamrater som också har en positiv skolanknytning. Detta kan i sin tur utgöra ett skydd (se Positiva umgängenochaktiviteter).Godaskolprestationerkanvaraenindikatorpå bättre kognitiva färdigheter såsom högre intelligens, god problemlös-ningsförmåga, förmåga att rikta sin uppmärksamhet och koncentrera sig, vilketallaärfaktorersomforskningenidentifieratsomskyddande.

Positiva förhållningssätt eller problemlösningarDefinition:Ärglad,hjälpsam,artigellerharpositivaochkonstruktivasättatt lösa problem och stressade eller pressade situationer.

Positiva egenskaper och beteenden hos den unge gör att han eller hon kan hantera många olika situationer på ett socialt positivt och icke-norm-brytande sätt. Det kan ha goda konsekvenser för många områden i den unges liv. Det kan exempelvis öka chanserna till positiva kamratumgäng-en och positiv skolanknytning och skolprestationer som i sin tur även är skyddsfaktorer (se Positiv skolanknytning och prestationer samt Positiva umgängen och aktiviteter). Det kan också minska risken för ett negativt samspel med föräldrarna (se Föräldrarnas ork, engagemang eller stöd och Föräldrarnas positiva attityder och uppfostringsstrategier).

Positiva umgängen och aktiviteterDefinition:Harettpositivtochprosocialtumgängeochstöd.Deltarire-gelbundna strukturerade aktiviteter eller ägnar större delen av sin fritid åt positiva och icke-normbrytande aktiviteter.

Mycket tyder på att den unges sociala umgänge kan påverka hans eller hennes beteende både på kort och på lång sikt. Prosocialt umgänge ökar alltså sannolikheten för ett prosocialt beteende hos den unge ifråga. Även typ av fritidsaktiviteter kan vara av vikt. Unga som deltar i vuxenledda och regelbundna aktiviteter löper mindre risk för normbrytande beteende än unga som inte gör det. Detta förklaras bland annat av att de unga som

187

Bilaga 1

deltariregelbundnavuxenleddaaktiviteterfårpositivasocialainfluenserfrån kamraterna och de vuxna som leder verksamheten. Det är dock inte bara jämnåriga kamrater som kan agera som en buffert mot utveckling av normbrytande beteende. Ett gott socialt och emotionellt stöd från omgiv-ningen, oavsett om det rör sig om kamrater, grannar, lärare, eller mor- och farföräldrar, har påvisats kunna vara skyddande.

Den unges medvetenhet och motivation Definition:Ärmedvetenoch insiktsfullomdetegnaproblembeteendeteller är motiverad och samarbetsvillig i bedömning och insatser.

Medvetenhet om sin egen problematik kan vara av betydelse för att kunna bli motiverad till förändring. Motivation är i sin tur mycket vik-tigt förattkunnaåstadkomma förändring ibeteende (Drieschnerm.fl.,2004).

Skyddsfaktorer i familjen av mer direkt och föränderlig karaktär

Föräldrarnas ork, engagemang eller stöd Definition:Föräldrarnahargottomtidochorkattengagerasig i,ellerär allmänt intresserade och engagerade i den unges liv. De har stöd från utomstående eller har förmåga att använda sig av de stödresurser som samhället har att erbjuda.

Att föräldrarna har gott om tid och ork att engagera sig i, eller är all-mänt intresserade och engagerade i den unges liv är sådant som i grunden kan krävas för att kunna skapa och upprätthålla en varm, trygg, kärleks-full och accepterande relation till sitt barn. Det lägger också grunden till att orka vara konsekvent gentemot den unge och att på effektiva sätt han-tera och påverka den unges beteende i positiv riktning (se Föräldrarnas positiva attityder och uppfostringsstrategier). Att ha eller kunna inhämta stöd och hjälp från sitt sociala nätverk, samt att kunna använda sig av de stödresurser som samhället har att erbjuda, såsom bidragshjälp, sjukvård, etc., är viktigt för att familjen ska kunna få det stöd och den hjälp de har behov av på ett bra sätt.

Föräldrarnas positiva attityder och uppfostringsstrategierDefinition:Föräldrarnaärtydligagentemotdenungeisinaattitydermotnormbrytande beteende och droger och uppmuntrar till positiva fritidsak-tiviteter. De är mycket konsekventa i sina reaktioner på den unges beteen-den. De känner till mycket om den unges liv och förehavanden.Hurföräldrarnabetersigochvilkaattityderochreglersomdehar i

188

Bilaga 1

familjen och gentemot barnet påverkar den unges beteende. Unga vars föräldrar är tydliga gentemot dem i sina restriktiva attityder till normbry-tande beteende och droger löper mindre risk för normbrytande beteende och missbruk. Ett exempel på sådana attityder är att den unge absolut inte ska dricka alkohol innan 18 års ålder, och att föräldrarna istället uppmunt-rar till positiva fritidsaktiviteter. Att föräldrar är konsekventa i sina reak-tioner på den unges beteenden påverkar sannolikt den unges beteende i positiv riktning. Detta innebär att de konsekvent reagerar positivt på den unges önskvärda beteenden och negativt eller fördömande på hans eller hennes icke-önskvärda beteenden. Man vet att konsekvent belöning eller förstärkning av ett visst beteende ökar sannolikheten för detta beteende i framtiden, och att fördömande eller bestraffning av ett visst beteende minskar sannolikheten för detta beteende i framtiden. Att föräldrarna kän-ner till mycket om den unges liv och förehavanden har också påvisats ha ett samband med lägre grad av normbrytande beteende hos den unge. Detta samband kan antagligen åtminstone delvis förklaras av att de pro-cesser som kan förklara varför föräldrarna har en hög grad av vetskap om den unge, i sig själva kan bidra positivt till den unges beteendeutveckling. Exempelvis kan en god och tillitsfull relation mellan den unge och för-äldrarna göra att den unge spontant vill berätta om sina förehavanden för föräldrarna (se Föräldrarnas ork, engagemang eller stöd).

Föräldrarnas medvetenhet och motivation Definition:Föräldrarnaärmedvetnaeller insiktsfullaoch reflekterandeom den unges problematik och eventuell egen problematik som kan på-verka den unges beteende. De är motiverade och samarbetsvilliga i be-dömning och insatser.

Medvetenhet om sin egen och/eller den unges problematik kan vara av betydelse för att kunna bli motiverad till förändring. Motivation är i sin tur mycket viktigt för att kunna åstadkomma förändring i beteende (Drieschnerm.fl.,2004;Miller&Prinz,2003;Nock&Photos,2006).

Risk- och skyddsfaktorer hos den unge och i familjen av mer indirekt eller oföränderlig karaktärDe faktorer som tas upp i detta avsnitt är evidensbaserade risk- och skyddsfaktorersomärväsentligaatt identifiera,kartläggaoch tamed iberäkningen när man beslutar om insatser och påföljd. Sannolikt är dessa faktorer dock svåra att hantera i en relativt tidsbegränsad insats. De är dis-tala, det vill säga att anse som mer indirekt relaterade till normbrytande beteende, eller så är de statiska, det vill säga de går inte att förändra. Detta innebär att de har en koppling till normbrytande beteende, men inte på ett sådant sätt att de i sig har en direkt effekt på beteendet. Ett exempel på en

189

Bilaga 1

distal riskfaktor, som vi tar upp i detta avsnitt, är föräldrarnas utbildnings-nivå. Det är inte sannolikt att mammas eller pappas utbildningsnivå i sig påverkar den unges normbrytande beteende. Däremot kan utbildnings-nivå potentiellt påverka föräldrarnas sätt att bete sig gentemot den unge, och/eller vilka ekonomiska förutsättningar familjen har. Dessa är i sin tur faktorer som kan påverka den unges normbrytande beteende på ett mer direkt sätt, genom de mekanismer vi har beskrivit ovan.

Den unges könstillhörighetMajoriteten av teorier och forskning om utveckling av normbrytande be-teende fokuserar på pojkar och män. Sannolikt beror det helt enkelt på att flermän än kvinnor begår brott, och då i synnerhetmer allvarligaformer av brott. Därför har man ansett det vara viktigare att förklara och förstå normbrytande beteende hos pojkar och män. Under de senaste de-cenniernahardetdockskettenganskadramatiskökningavantaletflickoroch kvinnor som misstänks för brott. Detta pekar på vikten av att studera flickorsochkvinnorsnormbrytandebeteende,bådesomenspecifikfö-reteelse men också ställt i relation till pojkars och mäns normbrytande beteende.Attvarapojkeärperdefinitionenriskfaktorförnormbrytandebeteen-

de. Således är det på motsvarande sätt i detta sammanhang skyddande att varaflicka.Detärungefär3till4gångervanligaremednormbrytandebe-teendeibarndomenblandpojkaränblandflickor.Beteendetärdessutomoftamer allvarligt och utpräglat hos pojkar.Könsskillnadernaminskardocknågotunderungdomsåren(t.ex.Moffittm.fl.,2001).Samma slags riskfaktorer som har identifierats för pojkar och män

innebäristorutsträckningocksåriskförflickorochkvinnor,medettfåtalundantag. Ett exempel på ett sådant undantag är tidig pubertetsmognad förflickor.Dettycksdockvarasåattpojkarexponerasförflerochhögregradavvissariskfaktoreränvadflickorgör,(t.ex.neurobiologiskaochneuropsykologiska avvikelser, underkontrollerat temperament, hyperak-tivitet samt problematiska kamratrelationer) vilket kan förklara den ob-serverade könsskillnaden i normbrytande beteende. Detfinns tankaromattflickorochkvinnormedmindresannolikhet

än pojkar och män kommer att uttrycka ett normbrytande beteende som tar sig uttryck i kriminella gärningar. Istället skulle normbrytande bete-ende för deras del snarare resultera i problematik av mer ”dold” karaktär, exempelvis problem i nära relationer, depression, problem i skola och arbetsliv. Detta resonemang har dock bara till viss del fått stöd i forsk-ningen. Det tycks här som att skillnaderna är små, och i de fall de obser-verassermanattflickorochkvinnorlöperstörreriskförproblemmed

190

Bilaga 1

relationer, depression, suicidalitet och fysisk hälsa. Pojkar och män löper istället större risk för missbruk, problem i arbetslivet och att det normbry-tandebeteendetskastabiliseras(Moffittm.fl.,2001).

Sammanfattningsvis vet vi att pojkar och män i större utsträckning själv-rapporterarochlagförsförnormbrytandebeteendenänflickorochkvinnor.Vivetocksåattriskbildensernågotolikautförpojkarochflick-or, men detta gäller mer allvarlighetsgrad och frekvens, än rent innehålls-mässigt. Slutligen vet vi att problem som uppkommer som en konsekvens avnormbrytandebeteendeoftaärdesammaförbådepojkarochflickor.Även omdet finns uppenbara olikhetermellan pojkar ochflickor, ochsedermera män och kvinnor, när det gäller riskfaktorer för samt uttryck och konsekvenser av normbrytande beteende, är således likheterna större änskillnaderna(set.ex.Moffittm.fl.,2001).Sannoliktärmekanismernabakomnormbrytandebeteendemycket likartade förpojkarochflickor.Utifrån ett bedömningsperspektiv är det därför väsentligt att inte låta för-utfattade meningar om könstillhörighetens roll för risker och konsekven-ser stå i vägen för en objektiv bedömning. Personen måste bedömas som en person med eller i riskzonen för allvarligt, ihållande normbrytande beteende, oberoende av sin könstillhörighet.

Debutålder i normbrytande beteendeNär en person utvecklar ett utpräglat normbrytande beteende redan under barndomen är risken relativt stor att beteendet stabiliseras och fortsätter över tid, jämfört med om det normbrytande beteendet debuterar senare, under ungdomsåren. Debut i normbrytande beteende i ungdomsåren inne-bär med andra ord en lägre grad av risk för fortsatt normbrytande beteen-de än debut i barndomen. Ju tidigare debut, desto större risk för ihållande och allvarlig problematik. Det är dessutom förhållandevis få vars norm-brytande beteende debuterat i barndomen, som är helt utan psykosocial eller psykologisk anpassningsproblematik under ungdomsåren och vuxen ålder.Detfinnsdärförgodaskälattienbedömninguppmärksammade-butålder och sätta in förebyggande och behandlande insatser till personer som uppvisar ett normbrytande beteende redan i barndomen. Detta inne-bär dock inte att normbrytande beteende som debuterar i ungdomsåren bör negligeras eller avfärdas som en engångsföreteelse. I en bedömning bör hänsyn tas till mönster av risk, där normbrytande beteende utgör en väsentlig del av mönstret, oavsett debutålder.

Den unges och familjens etnicitetPersoner med ursprung i en etnisk minoritet är överrepresenterade i brottsstatistiken (Brottsförebyggande rådet, 2005). Internationell forsk-

191

Bilaga 1

ning kring etnicitetens betydelse för normbrytande beteende ger dock ingen entydig bild. Vissa studier visar inte på några skillnader mellan etniska grupper, andra pekar på att det är vanligare med normbrytande beteende hos personer med etniskt minoritetsursprung. Ytterligare andra studier visar att personer i vissa etniska minoriteter löper mindre risk för normbrytande beteende än personer med sitt ursprung i den etniska majo-ritetenidetaktuellalandet(set.ex.Reidm.fl.,2005).Detfinnshittillsingateoretisktövertygandeellerstarkaargumentför

att etnicitet, i sig, påverkar huruvida en person utvecklar normbrytande beteende eller inte. Däremot är det möjligt att etniska minoritetsgrupper, flyktingarochinvandrareihögregraduppleverochexponerasförfak-torer som i sin tur innebär risk för att utveckla normbrytande beteende, exempelvis låg socioekonomisk status, negativa bostadsområdesförhål-landen, tidigare exponering för trauma, och så vidare. Denna högre grad av exponering för riskfaktorer skulle alltså kunna förklara varför krimina-litet ofta är överrepresenterat bland invandrargrupper eller utsatta etniska grupper.

Fysiologi och neuropsykologiNeuropsykologiska brister och problem, som kan vara antingen med-födda och ett resultat av påverkan under fosterstadium eller förlossning, eller förvärvade (t.ex. olyckshändelser som lett till hjärnskador), påverkar många olika aspekter av beteende. Brister i nervsystemets eller hjärnans funktion kan ta sig uttryck i problem med exempelvis språkutveckling, intelligens, impulsivitet, uppmärksamhet, underkontroll och hyperaktivi-tet. Dessa problem är i sin tur relaterade till normbrytande beteende. Förflickorärtidigpubertetsutvecklingenriskfaktorförnormbrytande

beteende, åtminstone i ungdomsåren. Man tror att detta kan bero på att flickormedtidigpubertetdelsoftarekommerfrånsplittradefamiljermedhöggradavkonflikter,ochdelsattdebeter sigsomomdevoreäldreän vad de faktiskt är, vilket gör att de exponeras för och uttrycker mer avancerade sociala beteenden (t.ex. alkoholanvändning, sexuell aktivitet, umgänge med äldre kamrater och strävan efter autonomi) än vad som är lämpligtförderasbiologiskaålder.Detfinnsdockstudiersompekarpåatt risken för normbrytande beteende inte håller i sig upp i vuxen ålder för flickormedtidigpubertetsmognad.

Familjestruktur och demografiKonfliktermellanföräldrarnaochseparationersomledertillattdenungeinte får möjlighet att växa upp med båda sina föräldrar är relaterat till normbrytandebeteendehosdenunge.Härtycksdetsomomkonflikterna

192

Bilaga 1

Direkta (proximala) och föränderliga (dynamiska) riskfaktorer

Den unge Familjen

Trotsighet, ilska eller oräddhet Föräldrarnas egna svårigheterÖveraktivitet, impulsivitet eller Svårigheter i förälder-barnrelationenkoncentrationssvårigheter Föräldrarnas svårigheter medSvårigheter med medkänsla, uppfostringsstrategierskuld eller ånger Bristfälliga språkliga förmågor eller skolprestationer Negativa problemlösningar, tolkningar eller attityder Nedstämdhet eller självskadande beteende Normbrytande beteende Alkohol- eller droganvändning Problematiska kamratrelationer

Direkta (proximala) och föränderliga (dynamiska) skyddsfaktorer

Den unge Familjen

Positiv skolanknytning och prestationer Föräldrarnas ork, engagemangPositiva förhållningssätt eller eller stödproblemlösningsförmåga Föräldrarnas positiva attityder ochPositiva umgängen och aktiviteter uppfostringsstrategier Den unges medvetenhet och Föräldrarnas medvetenhetmotivation och motivation

Indirekta (distala) och oföränderliga (statiska) risk- och skyddsfaktorer

Den unges könstillhörighetDebutålder i normbrytande beteendeDen unges och familjens etnicitetFysiologi och neuropsykologiFamiljestruktur och demografi

Tabell 1� Sammanfattning av risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende hos unga�

193

Bilaga 1

är den faktor som förklarar sambandet, snarare än själva separationen. Det är med andra ord inte så att det med automatik är bättre för den unge attföräldrarnahållerihoptrotskonflikter,isynnerhetinteomföräldrarnahar egna problem med normbrytande beteende eller kriminalitet. Det är intehellersjälvklartattkonflikterochseparationorsakarnormbrytandebeteende. Den unges normbrytande beteende kan också påverka föräld-rarnas relation till varandra. En av följderna av en separation, ensamstå-ende föräldraskap, kan också öka risken för normbrytande beteende hos den unge. Sannolikt beror detta på faktorer som är en konsekvens av eller hänger samman med att vara ensamstående, exempelvis dålig ekonomi, mental ohälsa och lägre livstillfredsställelse.

Familjens socioekonomiska status (SES), vilket ofta i forskningen mäts som föräldrarnas utbildningsnivå och ekonomi, är kopplat till norm-brytande beteende hos den unge. Ju lägre SES, desto högre risk för norm-brytande beteende. Låg SES hänger samman med arbetslöshet, bristande sociala och emotionella resurser och problem i föräldraskapet, vilket san-nolikt är förklaringen till kopplingen mellan SES och normbrytande be-teende. På motsvarande sätt utgör hög SES en buffert mot normbrytande beteende, där tumregeln är ju högre SES desto lägre risk för normbry-tande beteende.

Att växa upp under bristfälliga bostadsförhållanden vad gäller trång-boddhet och bostadsområdesförhållanden utgör också en riskfaktor för normbrytande beteende. Forskning tyder på att trångboddhet, vilket ofta hänger samman med stor familjestorlek, är en riskfaktor för normbrytande beteende,troligtvisdärförattdetökarriskenförirritationochkonflikter.När det gäller bostadsområdet, så har man sett att risken för normbrytan-de beteende är större bland unga som exponeras för våld och kriminalitet i sitt närområde. Detsamma gäller för unga som växer upp i ett missgynnat bostadsområde där samhällsservicen inte är lika god och där det sociala nätverket och den sociala kontrollen brister.

Bedömningens roll för val av insatser Detfinnsklarabeläggföratt insatser(interventioner)sominriktasmotevidens-baserade risk- och skyddsfaktorer är mer effektiva än insatser sominteärfokuseradepådettasätt(Farrington&Welsh,2005;Lilien-feld, 2007). I en så kallad riskfokuserad intervention (Farrington & Welsh, 2007) drar man konkret nytta av denna kunskap. Denövergripandeidénärenkel:Identifieradeviktigasteevidensbase-

rade riskfaktorerna för långvarigt normbrytande beteende och sätt in in-satser som är utvecklade för att fokusera och motverka dessa riskfaktorer. Identifieraocksådeviktigasteevidensbaseradeskyddandefaktorernamot

194

Bilaga 1

långvarigt normbrytande beteende och sätt in insatser som fokuserar på och kan stärka dessa faktorer (Farrington & Welsh, 2007).

Detta är relevant i ett bedömningssammanhang, därför att för att veta vilka faktorer som är av vikt för den unika individen i hans eller hennes miljö krävs en kartläggning av såväl risk- som skyddsfaktorer. Vi vet uti-från forskningen att unga med riskfaktorer både på individ- och på famil-jenivå löper större risk än unga med risker på endast en av dessa nivåer att utveckla allvarligt, ihållande normbrytande beteende. Därför behöver kartläggningen göras för såväl den unge som föräldrarna. Vi vet också att närdetfinnsflerariskfaktorersamtidigthosdenungeelleridennesom-givningärriskenbetydandeförlångvarigtnormbrytandebeteende.Kart-läggningen behöver därför ta hänsyn till mönster av riskfaktorer. Därpå följande insatser bör fokusera på de personer som har en multipel riskbild, i synnerhet när riskerna är frekventa eller orsakar problem för den unge eller dennes omgivning. Vad gäller skyddsfaktorer krävs en kartläggning förattidentifieraområdensomiinterventionenbehöverstärkasfördenunge och familjen.

Utifrån den kunskap som kartläggningen resulterar i kan sedan insat-senplanerasmedutgångspunktidenungesunikarisk-ochskyddsprofil.Insatser inriktade på riskfaktorer bör syfta till att: (1) reducera styrka och frekvens i de egenskaper eller beteenden som riskfaktorn innebär. Egen-skaperna eller beteendena ska inte leda till problem för barnet eller andra. (2)motverka att riskfaktorn leder till utveckling av andra riskfaktorer;samt att (3) motverka att riskfaktorn leder till utveckling av normbrytande beteende, vilket i sig också är en riskfaktor för fortsatt normbrytande be-teende.Insatserbörfokuserapåattpåverkaspecifikafaktorersomforsk-ningen påvisat är risk- eller skyddsfaktorer för normbrytande beteende. De bör också fokusera direkt mot det normbrytande beteendet om sådant redanfinns.Syftetmedinsatserinriktadepåskyddsfaktorerbörvaraatt:(1) stärka de egenskaper eller beteenden som skyddsfaktorn innebär, både istyrkaochfrekvens;samtatt(2)upprätthållaochunderstödjadeskydds-faktorer som redan är närvarande och utpräglade.

Med utgångspunkt från vad som karaktäriserar konstaterat effektiva program(seFrick,2001,2004;Greenbergm.fl.,2001)harforskningvisatatt:

• insatser som är forskningsanknutna, strukturerade, manualbaseradeoch implementeras under en längre tidsperiod ger positiva effekter som består över tid,

195

Bilaga 1

• förebyggandeinsatserbörsättasiniförskole-ellertidigskolålder,• insatsernaböranpassastillbarnetsspecifikabehovochmönsteravevi-densbaseraderisk-ochskyddsfaktorer,samtriktasmotflerasnarareänenstaka såväl individuella som miljömässiga faktorer, och

• insatsernabörsättasiniflerakontexterellermiljöerochkoordinerasmed varandra.

Detta innebär att:

• enbedömningkanochbörföljasuppvidupprepadetillfällenförattundersöka förändringar i mönster av risk och skydd över tid, och där-med möjliggöra att ytterligare anpassa insatsen när detta bedöms nöd-vändigt,

• jutidigareenpersoniriskzonenförnormbrytandebeteendekanidenti-fierasochsomenkonsekvensavdennaidentifieringerbjudasadekvatainsatser, desto större är chansen att nå framgång,

• enkartläggningavmönsteravriskochskyddärennödvändigdelaven bedömning, samt

• en kartläggning av risk- och skyddsfaktorer behöver skära över flerakon texter, för att kunna avgöra hur och var en insats ska implementeras.

Sammanfattning och konklusionerVi har här försökt sammanfatta och ge en introduktion till kunskapsområ-det om risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland unga. Vi har även resonerat kring hur man kan använda denna evidensbaserade kunskap i bedömningar av unga med normbrytande beteende, samt kort-fattat beskrivit goda och mindre goda principer för insatser.

Utvecklingen av normbrytande beteende bland unga ser olika ut för olika personer, både vad gäller orsakerna till att det normbrytande bete-endet en gång startade och vad som gör att det upprätthålls. En effektiv bedömning med syfte att bidra till relevanta förslag på effektiva insatser måste därför vara helt och hållet individuell. Den bör vidare fokusera på evidensbaserade riskfaktorer som potentiellt kan sätta igång ett normbry-tande beteende eller som driver och upprätthåller ett redan existerande normbrytande beteende. Man bör också fokusera på de skyddsfaktorer som behöver stärkas hos varje enskild person och hans eller hennes familj. Manbörocksågöraenstrukturerad,väldefinieradsamtivissutsträckningstandardiserad bedömning. Detta eftersom forskning visar att strukture-rade bedömningar är mer tillförlitliga och träffsäkra i jämförelse med mer ostrukturerade bedömningar. I en väl utformad strukturerad bedömning finnsocksåplatsförde”mjukare”faktorerna,därbedömarenfårlutasig

196

Bilaga 1

tillbaka på sin professionalitet i att avgöra vilka av dessa faktorer som är relevantaatttahänsyntill.Detfinnsegentligeningagodaargumentföratt inte använda ett strukturerat förfarande i sin bedömning av dessa unga. Det handlar om rättssäkerhet och träffsäkerhet inom ett område där en bristfälligt genomförd bedömning kan få ödesdigra konsekvenser för den unge och hans eller hennes familj, likväl som för potentiella brottsoffer. Dessa unga personer behöver samhällets stöd och hjälp. Det i dagsläget bästa sättet att avgöra vilken typ av stöd och hjälp som kommer att redu-cera en persons problembild och hjälpa honom eller henne till ett bättre liv är en (tidig och) noggrann bedömning.

197

Referenser

American Psychiatric Association. (2000). Diagnostic and statistical manual of mental disorders(4thed.,TextRevision).Washington,DC:Author.

Andershed,H.,&Andershed,A-K. (2005).Normbrytande beteende i barndo-men. Vad säger forskningen?Stockholm:GothiaFörlag.

Andrews, D. A., Bonta, J., & Wormith, J. S. (2006). The recent past and near future of risk and/or need assessment. Crime & Delinquency, 52, 7-27.

Bremberg, S. (2007). Hälsoekonomi för kommunala satsningar på barn och ung-dom – En metod för att uppskatta nyttan i förhållande till kostnaden för olika insatser.Statensfolkhälsoinstitut.2007:4.

Brottsförebyggande rådet (2005). Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet. Stockholm: Fritzes.

Campbell,S.B.,Shaw,D.S.,&Gilliom,M.(2000).Earlyexternalizingbehav-iour problems: Toddlers and preschoolers at risk for later maladjustment. Development and Psychopathology, 12,467–488.

Caspi,A.,Elder,G.H.Jr.,&Bem,D.J.(1987).Movingagainsttheworld:Life-course patterns of explosive children. Developmental Psychology, 23, 308-313.

Caspi,A.,&Moffitt,T. E. (1995).The continuity ofmaladaptive behaviour:From description to understanding in the study of antisocial behaviour. I D. Cicchetti, & D. Cohen (Red.), Developmental psychopathology (Vol. 2, s. 472-511).NewYork:JohnWiley&Sons.

Catalano,R.F.,&Hawkins,J.D.(1996).Thesocialdevelopmentmodel:Athe-oryofantisocialbehavior.IJ.D.Hawkins(Red.),Delinquency and crime: Current theories (s.149-197).NewYork:CambridgeUniversityPress.

Cicchetti,D.,&Rogosch,F.A.(1996).Equifinalityandmultifinalityindevelop-mental psychopathology. Development and Psychopathology, 8, 597-600.

Connor, D. F. (2002). Aggression and antisocial behavior in children and adoles-cents. Research and treatment.NewYork:TheGuilfordPress.

Cottle,C.C.,Lee,R.J.,&Heilbrun,K.(2001).Thepredictionofcriminalrecidi-vism in juveniles. Criminal Justice and Behavior, 28,367-394.

Deater-Deckard,K.,Dodge,K.A.,Bates,J.E.,&Pettit,G.S.(1998).Multipler-isk factors in thedevelopmentofexternalizingbehaviorproblems:Groupand individual differences. Development and Psychopathology, 10, 469-493.

Dodge,K.A.,&Pettit,G.S.(2003).Abiopsychosocialmodelofthedevelop-ment of chronic conduct problems in adolescence. Developmental Psychol-ogy, 39,349-371.

198

Referenser

Drieschner,K.H.,Lammers,S.M.M.,&vanderStaak,C.P.F.(2004).Treat-ment motivation:An attempt for clarification of an ambiguous concept.Clinical Psychology Review, 23, 1115-1137.

Farrington, D. P. (1996). The explanation and prevention of youthful offending. I J.D.Hawkins(Red.),Delinquency and crime: Current theories (s.68-148).New York: Cambridge University Press.

Farrington, D. P. (2005). Childhood origins of antisocial behavior. Clinical Psy-chology and Psychotherapy, 12, 177-190.

Farrington, D. P., & Welsh, B. C. (2005). Randomized experiments in criminol-ogy:Whathavewelearnedinthelasttwodecades?Journal of Experimental Criminology, 1, 9-38.

Farrington, D. P., & Welsh, B. C. (2007). Saving children from a life of crime – Early risk factors and effective interventions. New York: Oxford University Press.

Frick, P. J. (1998). Conduct disorders and severe antisocial behavior. New York: Plenum.

Frick, P. J. (2001). Effective interventions for children and adolescents with con-duct disorder. The Canadian Journal of Psychiatry, 46, 597-608.

Frick,P.J.(2004).Develomentalpathwaystoconductdisorder:Implicationsforserving youth who show severe aggressive and antisocial behavior. Psychol-ogy in the Schools, 41,823-834.

Gendreau, P.,&Andrews,D.A. (1990).Tertiary prevention:What themeta-analysis of the offender treatment literature tells us about ‘what works’. Ca-nadian Journal of Criminology, 32,173-184.

Greenberg,M.T.,Domitrovich,C.,&Bumbarger,B.(2001).Thepreventionofmentaldisordersinschoolagedchildren:Currentstateofthefield.Preven-tion and Treatment, 4.

Hawkins,J.D.,Herrenkohl,T.,Farrington,D.P.,Brewer,D.,Catalano,R.F.,&Harachi,T.W.(1998).Areviewofpredictorsofyouthviolence.IR.Loe-ber & D. P. Farrington (Red.). Serious and violent juvenile offenders. Risk factors and successful interventions (s. 106-146).ThousandOaks:SAGEPublications.

Hill,J.(2002).Biological,psychologicalandsocialprocessesintheconductdis-orders. Journal of Clinical Child Psychology and Psychiatry, 43, 133-164.

Hubbard,D.J.,&Pratt,T.C.(2002).Ameta-analysisofthepredictorsofdelin-quencyamonggirls.Journal of Offender Rehabilitation, 34, 1-13.

Keenan,K.,Loeber,R.,&Green,S.(1999).Conductdisorderingirls:Areviewof the literature. Clinical Child and Family Psychology Review, 2, 3-19.

199

Referenser

Kim-Cohen,J.,Caspi,A.,Moffitt,T.E.,Harrington,H.,Milne,B.J.,&Poulton,R. (2003). Prior juvenile diagnoses in adults with mental disorder: develop-mental follow-back of a prospective-longitudinal cohort. Archives of Gen-eral Psychiatry, 60, 709-717.

Krohn,M.D.,Thornberry,T.P.,Rivera,C.,&LeBlanc,M.(2001).Laterde-linquencycareersofveryyoungoffenders.IR.Loeber,&D.P.Farrington(Red.), Child delinquents(s.67-94).ThousandOaks,CA:Sage.

Lilienfeld, S. O. (2007). Psychological treatments that cause harm. Perspectives on Psychological Science, 2, 53-70.

Lipsey,M.W.,&Derzon,J.H.(1998).Predictorsofviolentorseriousdelin-quencyinadolescenceandearlyadulthood:Asynthesisoflongitudinalre-search. I D. P. Farrington, & R. Loeber (Red.), Serious and violent juvenile offenders: Risk factors and successful interventions (s. 86-105). Thousand Oaks, CA: Sage Publications, Inc.

Loeber, R. (1990). Development and risk factors of juvenile antisocial behavior anddelinquency.Clinical Psychology Review, 10,1-41.

Loeber, R. (1996). Developmental continuity, change, and pathways in male ju-venileproblembehaviorsanddelinquency.IJ.E.Hawkins(Red.),Delin-quency and crime: Current theories (s. 1-27). New York: Cambridge Uni-versity Press.

Loeber,R.,&Dishion,T.(1983).Earlypredictorsofmaledelinquency:Are-view. Psychological Bulletin, 94, 68-99.

Loeber, R., & Farrington, D. P. (2000). Young children who commit crime: Epi-demiology, developmental origins, risk factors, early interventions, and pol-icy implications. Development and Psychopathology, 12, 737-762.

Loeber,R.,&Hay,D.(1997).Keyissuesinthedevelopmentofaggressionandviolence from childhood to early adulthood. Annual Review of Psychology, 48,371-410.

Lynam,D.R.,Caspi,A.Moffitt,A.,Wikström,P-O.,Loeber,R.,&Novak,S.(2000). The interaction between impulsivity and neighborhood context on offending: The effects of impulsivity are stronger in poorer neighborhoods. Journal of Abnormal Psychology, 109,563-574.

Miller,G.E.,&Prinz,R. J. (2003).Engagementof families in treatment forchildhood conduct problems. Behavior Therapy, 34,517-534.

Miller, P. R. (2001). Inpatient diagnostic assessments: 2. Interrater reliability and outcomes of structured vs. unstructured interviews. Psychiatry Research, 105, 265-271.

Moffitt,T.E.(1993).Adolescent-limitedandlifecourse-persistentantisocialbe-havior: A developmental taxonomy. Psychological Review, 100,674-701.

200

Referenser

Moffitt,T.E.(2003).Life-coursepersistentandadolescence-limitedantisocialbehavior: A 10-year research review and a research agenda. I B. B. Lahey, T. E.Moffitt,&A.Caspi(Red.)(2003),Causes of conduct disorder and juve-nile delinquency(s.49-75).NewYork:GuilfordPress.

Moffitt,T.E.(2005).Thenewlookofbehavioralgeneticsindevelopmentalpsy-chopathology:Geneenvironmentinterplayinantisocialbehaviors.Psycho-logical Bulletin, 131,533-554.

Moffitt,T.E.,Caspi,A.,Harrington,H.,Milne,B. (2002).Maleson the life-course persistent and adolescence-limited antisocial pathways: Follow-up at age 26. Development and Psychopathology, 14, 179-206.

Moffitt,T.E.,Caspi,A.,Rutter,M.,&Silva,P.A.(2001).Sex differences in an-tisocial behaviour: Conduct disorder, delinquency, and violence in the Dun-edin longitudinal study. Cambridge: Cambridge University Press.

Morrison,G.M.,Robertson,L.,Laurie,B.,&Kelly,J.(2002).Protectivefactorsrelated to antisocial behavior trajectories. Journal of Clinical Psychology, 58, 277-290.

Nock,M.K.,&Photos,V.(2006).Parentmotivationtoparticipateintreatment:Assessmentandpredictionofsubsequentparticipation.Journal of Child and Family Studies, 15,345-358.

Owens, E. B., & Shaw, D. S. (2003). Predicting growth curves of externalizing behavior across the preschool years. Journal of Abnormal Child Psychology, 31, 575-590.

Patterson,G.R.(1982).Coercive family process. Eugene, OR: Castalia.Patterson,G.R.,Forgatch,M.S.,Yoerger,K.L.,&Stoolmiller,M.(1998).Vari-

ables that initiate and maintain an early-onset trajectory for juvenile offend-ing. Development and Psychopathology, 10,531-547.

Raine, A. (2002). Biosocial studies of antisocial and violent behavior in children and adults: A review. Journal of Abnormal Child Psychology, 30, 311-326.

Reid,L.W.,Weiss,H.E.,Adelman,R.M.,&Jaret,C.(2005).Theimmigration-crime relationship: Evidence across US metropolitan areas. Social Science Research, 34, 757-780.

Robins, L. N. (1966). Deviant children grown up. Baltimore: Williams & Wilkins.

Rutter,M.,Moffitt,T.E.,&Caspi,A.(2006).Gene-environmentinterplayandpsychopathology: Multiple varieties but real effects. Journal of Child Psy-chology and Psychiatry, 47, 226-261.

Seifer, R., Sameroff, A. J., Baldwin, C. P., Baldwin, A. (1992). Child and family factors thatameliorateriskbetween4and13yearsofage. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 31, 893-903.

201

Referenser

Shaw,D.S.,Bell,R.Q.,&Gilliom,M.(2000).Atrulyearlystartermodelofantisocial behavior revisited. Clinical Child and Family Psychology Review, 3, 155-172.

Shaw, D. S., & Winslow, E. B. (1997). Precursors and correlates of antisocial behavior from infancy to preschool. I D. M. Stoff, J. Breiling, & J. D. Ma-ser (Red.), Handbook of antisocial behavior(s.148-158).NewYork:JohnWiley & Sons, Inc.

Skolverket,Socialstyrelsen,&StatensFolkhälsoinstitut.(2004).Tänk långsik-tigt! En samhällsekonomisk modell för prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa. Artikelnummer:2004-110-4.

Stattin, H., &Magnusson, D. (1996).Antisocial development:A holistic ap-proach. Development and Psychopathology, 8,617-645.

Tuvblad,C.,Grann,M.,&Lichtenstein,P. (2006).Heritability foradolescentantisocial behavior differs with socioeconomic status: Gene-environmentinteraction. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 47,734-743.

Welsh,B.C.,&Farrington,D.P.(2000).Monetarycostsandbenefitsofcrimeprevention programs. Crime & Justice, 27, 305-361.

Welsh,B.C.,&Farrington,D.P.(2000).Monetarycostsandbenefitsofcrimeprevention programs. Crime and Justice, 27, 305-361.

Wolff,J.C.,&Ollendick.T.H.(2006).Thecomorbidityofconductproblemsand depression in childhood and adolescence. Clinical Child and Family Psychology Review, 9, 201-220.

202

SOSFS 2006:5 (S)Utkom från trycket den 3 mars 2006

Socialstyrelsens författningssamling

Ansvarig utgivare: Chefsjurist Nils Blom

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS;

beslutade den 17 februari 2006.

Socialstyrelsen föreskriver följande med stöd av 8 kap. 5 § social-tjänstförordningen (2001:937) samt 14 § andra stycket förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade och be-slutar följande allmänna råd.

1 kap. TillämpningsområdeFöreskrifter

1 § Dessa föreskrifter skall tillämpas vid dokumentation i samband med handläggningen av ärenden som rör enskilda och genomförandet av beslut om individuellt behovsprövade insatser inom socialtjänsten. Med socialtjänst avses i det följande verksamhet som bedrivs enligt

1. socialtjänstlagen (2001:453), nedan förkortad till SoL, 2. lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, ned-

an förkortad till LVU, 3. lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, nedan förkor-

tad till LVM, och 4. lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

nedan förkortad till LSS.

Vad som sägs om förhandsbedömning i tredje kapitlet i dessa före-skrifter gäller dock inte för verksamhet som bedrivs enligt LSS.

2 § Föreskrifterna skall tillämpas av den eller de nämnder som

1. enligt 2 kap. 4 § SoL fullgör kommunens uppgifter inom social-tjänsten,

2. enligt 22 § LSS utövar ledningen av landstingets eller kommunens verksamhet enligt den lagen,

3. avses i 3 kap. 3 a § kommunallagen (1991:900), och4. avses i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och om-

sorgsområdet.

Bilaga 2

203

Bilaga 2 SOSFS 2006:5

SOSFS 2006:5 3 § I enlighet med 7 kap. 3 § SoL och 23 a § LSS gäller fjärde och

sjätte kapitlen i dessa föreskrifter i tillämpliga delar även för enskild verksamhet.

4 § Dessa föreskrifter skall inte tillämpas på beslut som genomförs i sådana hem som avses i 12 § LVU och 22 och 23 §§ LVM.

2 kap. BegreppsförklaringarFöreskrifter

1 § I dessa föreskrifter och allmänna råd avses med

beslutsunderlag skriftlig sammanställning av de uppgifter som bedöms ha betydelse för ett beslut

genomförande verkställighet av en beslutad insatsgenomförandeplan plan som beskriver hur en beslutad insats prak-

tiskt skall genomförashandling framställning i skrift eller bild samt upptagning

som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt upp-fattas endast med tekniskt hjälpmedelKommentar: En journalanteckning är att anse som en hand-ling.

handläggning förfarande som börjar med att ett ärende väcks och efter utredning utmynnar i ett beslut

insats individuellt behovsprövat stöd eller individuellt behovsprövad vård och behandling enligt SoL, LVU och LVM samt insatser enligt 9 § LSS

journal den del av en personakt där anteckningar av be-tydelse för handläggning av ett ärende och ge-nomförande av insatser görs kontinuerligt och i kronologisk ordningKommentar: Journalen skall inte förväxlas med den patient-journal som skall föras enligt patientjournallagen (1985:562).

personakt akt som innehåller handlingar om en eller flera personer som är eller har varit aktuella för ut-redning eller insats inom socialtjänstenKommentar: Personakten kan vara elektronisk eller fysisk el-ler både och. Den kan innehålla handlingar som har kommit in till eller upprättats inom socialtjänsten.

204

Bilaga 2 SOSFS 2006:5

SOSFS 2006:53 kap. Förhandsbedömning

Att inte inleda en utredningFöreskrifter

1 § Om förhandsbedömningen leder till ett ställningstagande att inte inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL, skall detta dokumenteras. Av dokumentationen skall det framgå

1. att en utredning inte inleds,2. datum (år, månad, dag) för ställningstagandet,3. en motivering till ställningstagandet, och4. namn och befattning på den person som gjort ställningstagandet.

Allmänna råd

Ställningstagandet att inte inleda en utredning bör antecknas på den inkomna anmälan eller på en annan handling som initierat förhands-bedömningen.

Att inleda en utredningFöreskrifter

2 § Om förhandsbedömningen leder till ett beslut att inleda en utred-ning enligt 11 kap. 1 § SoL, skall detta dokumenteras. Av dokumenta-tionen skall det framgå

1. att en utredning inleds,2. datum (år, månad, dag) för beslutet, och3. namn och befattning på den som har fattat beslutet.

Allmänna råd

Beslutet att inleda en utredning bör antecknas i journalen i den enskil-des personakt.

4 kap. Gemensamma bestämmelser om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatserInnehåll och utformningFöreskrifter

1 § Handlingar som upprättas inom socialtjänsten och som rör enskil-da skall

1. innehålla tillräckliga, väsentliga och ändamålsenliga uppgifter, och2. vara väl strukturerade och tydligt utformade.

2 § Av en handling som upprättas inom socialtjänsten och som rör en enskild skall det framgå

205

Bilaga 2 SOSFS 2006:5

SOSFS 2006:5 1. varifrån uppgifterna i handlingen kommer,

2. vad som är faktiska omständigheter och vad som är bedömningar, och

3. namn och befattning eller titel på den person som har upprättat hand-lingen samt när (år, månad, dag) det gjordes.

Respekt för den enskildes integritetFöreskrifter

3 § I 11 kap. 6 § SoL och 21 b § LSS finns bl.a. bestämmelser om att do-kumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet.

4 § Handlingar som upprättas inom socialtjänsten och som rör enskil-da får inte innehålla ovidkommande värdeomdömen av allmänt ned-sättande eller kränkande karaktär.

Förvaring av handlingarFöreskrifter

5 § Handlingar som rör enskilda skall förvaras på ett sådant sätt att endast den person som har legitim anledning att ta del av handlingar-na för att fullgöra sina arbetsuppgifter kan få tillgång till dem.

PersonaktFöreskrifter

6 § Handlingar som rör enskilda skall hållas ordnade på ett sådant sätt att det enkelt och överskådligt går att följa och granska handläggning-en av ett ärende och genomförandet av en insats.

Allmänna råd

Handlingarna bör hållas samman i en personakt. Den bör avse endast en person.

I personakten bör det av anteckningar på ett försättsblad eller på annat sätt tydligt framgå

– personnummer, namn och adress,– om den enskilde har god man eller förvaltare enligt 11 kap. föräld-

rabalken, och– om det finns ett beslut om sekretessmarkering eller kvarskrivning

enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) som avser den enskilde.

Om en personakt avser ett barn, bör det dessutom av anteckningar på ett försättsblad eller på annat sätt tydligt framgå

– vem som är barnets vårdnadshavare, och– om barnet har god man enligt lagen (2005:429) om god man för en-

samkommande barn.

206

Bilaga 2 SOSFS 2006:5

SOSFS 2006:5Alla uppgifter som kan vara av betydelse för handläggningen av ett

ärende eller genomförandet av en insats bör utan oskäligt dröjsmål do-kumenteras och föras till personakten.

5 kap. Dokumentation i samband med handläggning av ärendenPersonakt och journalFöreskrifter

1 § Handläggningen av ett ärende skall dokumenteras fortlöpande.

Allmänna råd

Dokumentationen bör hållas samman i en personakt som hör till den nämnd som ansvarar för handläggningen av ärendet.

Handläggningen av ett ärende bör dokumenteras i en journal. Om ett ärende utreds och avgörs vid ett och samma tillfälle, kan handlägg-ningen dokumenteras i ett beslutsunderlag.

Av journalen bör det bl.a. framgå

– vad ärendet gäller,– när och hur ärendet har uppkommit,– när en handling har kommit in eller upprättats,– när och på vilket sätt kontakter har förekommit med den enskilde

och andra som har lämnat uppgifter i ärendet,– om ett barn berörs av ärendet och i så fall hur barnperspektivet har

beaktats,– när och hur kommunicering enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223)

har fullgjorts samt vad som har kommunicerats,– när ärendet har avgjorts genom ett beslut av nämnden,– när och på vilket sätt den enskilde har underrättats om beslutet,– om beslutet har överklagats samt när förvaltningsdomstol har av-

gjort målet,– om beslutet har rättats eller omprövats,– när och på vilket sätt beslutet har verkställts,– när och på vilket sätt en förvaltningsdomstols avgörande har verk-

ställts,– om det finns skäl, och i så fall vilka, som har medfört att ett beslut av

nämnden eller förvaltningsdomstols avgörande inte har verkställts,– om den enskilde berörs av ett individuellt tillsynsärende eller en an-

mälan enligt 14 kap. 2 § SoL eller 24 a § LSS, och– om den enskilde berörs av ett ärende som gäller utlämnande av en

handling eller en uppgift ur en handling enligt 2 kap. tryckfrihets-förordningen (1949:105).

207

Bilaga 2 SOSFS 2006:5

SOSFS 2006:5 Om följande uppgifter inte dokumenteras på annat sätt i personakten,

bör det av journalen bl.a. framgå

– om ställföreträdare, ombud eller biträde har medverkat,– om stödperson har varit med på t.ex. ett möte eller ett nämndsam-

manträde,– om tolk har anlitats,– om systematiska bedömningsinstrument har använts och i så fall vilka,– om det har upprättats någon form av plan för insatser till den en-

skilde,– vad som har kommit fram vid kontakter med den enskilde och andra

som har lämnat uppgifter i ärendet,– om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig,– vad som har förts fram i samband med kommunicering enligt 17 §

förvaltningslagen, och– när och hur den enskilde enligt 21 § förvaltningslagen har informe-

rats om möjligheten att överklaga nämndens beslut.

Planering, samverkan och den enskildes inflytandeFöreskrifter

2 § Den planering som görs tillsammans med den enskilde och som har betydelse för nämndens beslut om insatser skall dokumenteras.

Allmänna råd

Av dokumentationen bör det framgå

– vilka mål som gäller för respektive insats,– på vilket sätt den enskilde har utövat inflytande över planerade och

beslutade insatser, och– hur nämnden eventuellt har samverkat med t.ex. andra myndighe-

ter, organisationer eller föreningar och vad det har resulterat i.

BeslutsunderlagFöreskrifter

3 § I 11 kap. 5 § första stycket SoL och 21 a § första stycket LSS finns bl.a. bestämmelser om vad som skall framgå av dokumentationen i samband med handläggningen av ärenden som rör enskilda.

Allmänna råd

Ett beslutsunderlag bör sammanställas inför nämndens beslut i ett ären-de. Underlaget bör i regel dokumenteras i en handling som är åtskild från journalen.

Av beslutsunderlaget bör det bl.a. framgå

208

Bilaga 2 SOSFS 2006:5

SOSFS 2006:5– vem eller vilka personer ärendet avser,

– vad ärendet gäller,– vad som har kommit fram under utredningen,– den enskildes uppfattning om sina behov och hur dessa kan tillgo-

doses, och– utredarens bedömning och i förekommande fall förslag till beslut.

Dokumentation av beslutFöreskrifter

4 § Dokumentationen av ett beslut skall innehålla uppgifter om

1. vem eller vilka personer beslutet avser,2. vad som har beslutats,3. när (år, månad, dag) beslutet har fattats, och4. den nämnd som har fattat beslutet.

Om det gäller ett slutligt beslut, skall det av dokumentationen också framgå vilket lagrum som ligger till grund för beslutet.

Om beslutet har fattats på delegation av nämnden, skall dokumen-tationen dessutom innehålla uppgifter om namn och befattning eller titel på den som har fattat beslutet.

Att lämna uppgifter till den som skall genomföra en insatsFöreskrifter5 § Av dokumentationen skall det framgå vilka uppgifter som, i före-kommande fall efter en prövning enligt bestämmelserna i sekretessla-gen (1980:100), har lämnats till den som svarar för det praktiska ge-nomförandet av en insats. Av dokumentationen skall det även framgå när (år, månad, dag) och till vem uppgifterna har lämnats.

Allmänna rådDe uppgifter som behövs för att insatsen skall kunna genomföras på ett ändamålsenligt och säkert sätt bör lämnas till den som svarar för det praktiska genomförandet av en insats.

Vilka uppgifter som har lämnats bör dokumenteras i den journal som förts under handläggningen av ett ärende.

6 kap. Dokumentation i samband med genomförande av insatserGenomförandeplanFöreskrifter1 § I 11 kap. 5 § första stycket SoL och 21 a § första stycket LSS finns bl.a. bestämmelser om vad som skall framgå av dokumentationen i samband med genomförandet av en insats.

209

Bilaga 2 SOSFS 2006:5

SOSFS 2006:5 Allmänna råd

Hur en beslutad insats praktiskt skall genomföras bör dokumenteras i en genomförandeplan, såvida det inte framgår av någon annan plan el-ler är uppenbart obehövligt.

Genomförandeplanen bör

– i regel upprättas inom den verksamhet som svarar för det praktiska genomförandet, och

– med utgångspunkt i ett beslut om en insats och målet för insatsen beskriva hur den praktiskt skall genomföras.

Av planen bör det bl.a. framgå

– om det ingår flera delar i insatsen och i så fall vilka,– vilka mål som gäller för insatsen eller delar av den,– när och hur insatsen eller delar av den skall genomföras,– på vilket sätt den enskilde har utövat inflytande över planeringen,– vilka personer som har deltagit i planeringen,– när planen har fastställts, och– när och hur planen skall följas upp.

Genomförandeplanen bör höra till den enskildes personakt.

Personakt och journal hos den som genomför en insatsFöreskrifter2 § Genomförandet av ett beslut om en insats skall dokumenteras fort-löpande.

Allmänna rådOm en beslutad insats genomförs av den beslutande nämnden, bör do-kumentationen som rör handläggningen av ärendet och genomföran-det av insatsen hållas samman i en och samma personakt. När det är lämpligt bör delar av personakten finnas tillgänglig hos den som prak-tiskt genomför insatsen.

Om en beslutad insats genomförs i enskild verksamhet eller av en annan nämnd än den beslutande, bör dokumentationen under genom-förandet hållas samman i en personakt som upprättas hos den som ge-nomför insatsen.

En sådan akt bör bl.a. innehålla uppgifter om

– den nämnd som har fattat beslut i ärendet,– när beslutet har fattats,– beslutets innehåll, och– handläggarens namn, eller namnet på någon annan tjänsteman hos

den nämnd som har fattat beslut i ärendet, samt adress, telefonnum-mer och e-postadress.

210

Bilaga 2 SOSFS 2006:5

SOSFS 2006:5Genomförandet av ett beslut om en insats bör dokumenteras i en jour-

nal, oavsett om insatsen genomförs av den nämnd som har fattat beslut i ärendet, av en annan nämnd än den beslutande eller i enskild verk-samhet.

Av journalen bör det bl.a. framgå

– när insatsen eller olika delar av insatsen har påbörjats,– när genomförandeplanen har upprättats,– på vilket sätt den enskilde har utövat inflytande över det praktiska

genomförandet av insatsen,– om det har inträffat omständigheter som medfört att insatsen inte

har kunnat genomföras som planerat,– när genomförandeplanen har följts upp och reviderats,– vad som har kommit fram av betydelse vid kontakter med den en-

skilde eller andra som har lämnat uppgifter i samband med genom-förandet,

– om den som genomför insatsen har gjort en anmälan enligt 14 kap. 1 § SoL,

– när en handling har kommit in eller upprättats, och– när insatsen har avslutats och av vilka skäl.

Om följande uppgifter inte dokumenteras på annat sätt i personakten, bör det av journalen bl.a. framgå

– vad som har uppnåtts i förhållande till de uppsatta målen för insat-sen,

– om den enskildes behov har förändrats,– om systematiska bedömningsinstrument har använts och i så fall

vilka,– om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är orik-

tig,– om klagomål har förts fram mot genomförandet av en beslutad in-

sats och i så fall vilka eventuella åtgärder som vidtagits,– om den enskilde berörs av ett individuellt tillsynsärende eller en an-

mälan enligt 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS, och– om den enskilde berörs av ett ärende som gäller utlämnande av en

handling eller en uppgift ur en handling enligt 2 kap. tryckfrihets-förordningen.

Av en journal som tillhör en annan nämnd än den beslutande eller en enskild verksamhet bör det dessutom framgå vilka uppgifter som, ef-ter en prövning enligt bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) el-ler bestämmelserna om tystnadsplikt i 15 kap. 1 § SoL eller 29 § LSS, har lämnats till den nämnd som har fattat beslut i ärendet. Av en sådan journal bör det även framgå när och till vem uppgifterna har lämnats.

211

Bilaga 2 SOSFS 2006:5

SOSFS 2006:5 Dokumentation i den journal som förts under handläggningen

av ärendetFöreskrifter

3 § Enligt 11 kap. 5 § första stycket SoL och 21 a § första stycket LSS skall dokumentationen utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.

Allmänna råd

Vad som kommer fram under insatsens genomförande vid kontakter med den enskilde, den som praktiskt genomför insatsen och andra, t.ex. anhöriga och myndigheter, bör dokumenteras i den journal som förts under handläggningen av ärendet.

I journalen bör det även framgå när och av vilka skäl insatsen har avslutats.

Denna författning träder i kraft två veckor efter den dag då författ-ningen utkom från trycket.

Styrelsen för Socialstyrelsen

(Socialtjänstavdelningen)1

1 (Föredragande: Marita Minell)

212

SOSFS 2006:12 (S)Utkom från trycket den 14 september 2006

Socialstyrelsens författningssamling

Ansvarig utgivare: Chefsjurist Nils Blom

Socialstyrelsens allmänna råd om handläggning och dokumentation av ärenden som rör barn och unga;

beslutade den 15 augusti 2006.

TillämpningsområdeI dessa allmänna råd ges rekommendationer till stöd för handläggning och dokumentation av ärenden samt genomförande och uppföljning av beslutade insatser för barn och unga inom socialtjänsten enligt

– socialtjänstlagen (2001:453),– lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, och– socialtjänstförordningen (2001:937).

Dessa allmänna råd gäller inte för beslut som genomförs i sådana hem som avses i 12 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

SamverkanSocialnämnden bör utarbeta rutiner för samverkan enligt 3 kap. 4 och 5 §§ och 5 kap. 1 a § socialtjänstlagen med bl.a. förskola, skola, hälso- och sjukvård, polis och åklagare på såväl övergripande nivå som grupp- och individnivå.

UnderrättelseAv 11 kap. 2 § tredje stycket socialtjänstlagen framgår det att den som berörs av en utredning enligt första stycket samma paragraf skall un-derrättas om att en sådan utredning inleds. En underrättelse bör bl.a. innehålla

– vad som är anledning till utredningen,– information om vad en utredning innebär,– förslag på tid för samtal eller besök, och– handläggarens namn, adress och telefonnummer.

UtredningsplanHandläggaren bör inleda en utredning med att upprätta en plan över hur den är tänkt att bedrivas, en utredningsplan.

Bilaga 3

213

Bilaga 3 SOSFS 2006:12

SOSFS 2006:12 Handläggaren bör vid upprättandet av planen samråda med barnet,

med hänsyn tagen till hans eller hennes ålder och mognad, och vård-nadshavaren. Barnet och vårdnadshavaren bör bl.a. få lämna syn-punkter på vilka personer de anser bör kontaktas under utredningen.

Av planen bör det, beroende på omständigheterna i det enskilda ären-det, bl.a. framgå

– vad som skall klargöras i utredningen,– syftet med och platsen för samtal eller möten med barnet ensamt,

eller tillsammans med närstående,– syftet med och platsen för samtal eller möten med vårdnadshavaren,– vilka sakkunniga som utlåtanden behöver hämtas in från,– vilka kontakter med referenspersoner som behöver tas,– om någon särskild metod kommer att användas vid utredningen, och– den preliminära tidsplanen för utredningen.

Utredningsplanen bör vid behov kompletteras och revideras under ar-betets gång.

UtredningenInnehållEn utredning till skydd eller stöd för ett barn bör ha en klar inriktning på barnets situation, hans eller hennes behov och hur dessa tillgodo-ses. Av utredningen bör det även framgå vilka eventuella insatser från socialtjänsten som barnet är i behov av.

FormUppgifter till utredningen bör hämtas in på ett strukturerat sätt och utifrån kunskap och beprövad erfarenhet. Ett sådant sätt kan vara att använda det system som utarbetats av Socialstyrelsen inom ramen för projektet Barns behov i centrum, BBIC.

UtredningstidAv 11 kap. 2 § andra stycket socialtjänstlagen framgår det att en utred-ning skall vara slutförd inom fyra månader. Detta bör även gälla en ut-redning som rör unga i åldern 18–19 år.

Kontakten med barnetHandläggaren bör träffa barnet såväl enskilt som tillsammans med vårdnadshavaren för att, genom samtal eller observationer, bilda sig en uppfattning om barnets situation.

Om en utredning gäller flera barn i samma familj, bör barnen ges möjlighet att komma till tals var för sig så att de kan framföra sina uppfattningar oberoende av varandra.

214

Bilaga 3 SOSFS 2006:12

SOSFS 2006:12Sakkunniga och referenspersoner

Innan handläggaren kontaktar en sakkunnig eller en referensperson bör han eller hon överväga syftet med kontakten.

Handläggaren bör hämta in uppgifter från dem som känner barnet väl, t.ex. personal vid förskola eller skola eller från andra som har kun-skap om familjens och barnets situation.

När socialnämnden lämnar ett uppdrag till t.ex. barn- och ung-domspsykiatrin eller ett utredningshem för att få hjälp med bedöm-ningen av ett barns behov av insatser, bör en sådan begäran göras skriftligt och innehålla specificerade frågor om vad nämnden önskar få belyst eller utrett.

Ett skriftligt utlåtande från en sakkunnig eller en skriftlig redogö-relse från t.ex. personal på ett hem för vård eller boende eller från en referensperson bör i sin helhet ingå i utredningsmaterialet som en bi-laga. Det kan också vara lämpligt att göra en sammanfattning av inne-hållet i utlåtandet eller redogörelsen.

Av 11 kap. 5 § socialtjänstlagen följer att den information som läm-nas muntligt av sakkunniga eller referenspersoner skall dokumente-ras. Handläggaren bör se till att den som lämnat uppgifter ges tillfälle att ta del av och bekräfta de uppgifter som har dokumenterats. En an-teckning om detta bör göras i barnets personakt.

Polisanmälan av misstänkta brott mot barnMisstanke om brott mot barn enligt 3, 4 och 6 kapitlen brottsbalken och sådana brott som anges i lagen (1982:316) med förbud mot köns-stympning av kvinnor bör, om det är till barnets bästa, skyndsamt po-lisanmälas.

Om det är oklart, om polisanmälan skall göras, bör polis eller åkla-gare konsulteras.

Om en anmälan om ett misstänkt brott mot ett barn kommer in till socialnämnden och den misstänkte finns inom familjen, bör nämnden samråda med polis eller åklagare innan vårdnadshavaren underrättas om att en utredning inleds.

Av en polisanmälan om ett misstänkt brott bör det om möjligt framgå

– vem som har beslutat om anmälan,– datum eller tidsperiod för det misstänkta brottet,– var det misstänkta brottet uppges ha ägt rum,– om barnet har uppgivit att han eller hon varit utsatt vid flera tillfällen,– om det finns någon som är misstänkt för brottet,– om nämnden har vidtagit några åtgärder med anledning av det miss-

tänkta brottet, t.ex. en läkarundersökning eller en placering utanför det egna hemmet,

– om barnet eller vårdnadshavaren har informerats om att en anmä-lan kommer att göras, och

– om den misstänkte känner till att en anmälan kommer att göras.

215

Bilaga 3 SOSFS 2006:12

SOSFS 2006:12 En polisanmälan bör göras skriftligt på blanketten SoSB 50385 (bila-

gan) som är framtagen i samråd med Rikspolisstyrelsen. I brådskande fall kan en muntlig anmälan göras som senare kompletteras med en skriftlig.

I barnets personakt bör dokumenteras när (år, månad, dag) polisan-mälan gjordes och motiveringen till den.

Om en polisanmälan inte gjorts, bör motiveringen till detta ställ-ningstagande framgå av dokumentationen.

Ny vistelsekommun under utredningstidenOm den nya vistelsekommunen enligt 11 kap. 4 § andra stycket soci-altjänstlagen samtycker till att ta över en pågående utredning, bör den fatta ett beslut om detta och skriftligt informera den kommun som in-ledde utredningen om när beslutet fattades och av vem.

BeslutsunderlagUtöver vad som följer av de allmänna råden till 5 kap. 3 § Socialsty-relsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:5) om dokumenta-tion vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS bör det, beroende på ärendets omfattning, av beslutsunderlaget bl.a. framgå

– datum då beslut fattades att inleda en utredning,– datum när utredningen var färdigställd,– hur utredningen har genomförts,– tidigare och pågående insats,– barnets behov, vårdnadshavarens förmåga att tillgodose dessa och

faktorer av betydelse i familj och miljö,– utlåtande från sakkunniga och referenspersoner,– en analys av det insamlade utredningsmaterialet, och– en bedömning av barnets behov av insatser.

Beslutsunderlaget bör, i de fall där det inte bedöms obehövligt, även innehålla en konsekvensanalys av de föreslagna insatserna.

Ett beslutsunderlag bör ha en tydlig struktur, och när det är lämp-ligt, innehålla en kort sammanfattning.

Om situationen avser flera barn i samma familj, bör handläggaren upprätta ett separat beslutsunderlag för varje barn.

Information till barnetBarnet bör, med hänsyn tagen till hans eller hennes ålder och mognad, få relevant information om de beslut om insatser som fattats. Barn som placeras utanför det egna hemmet bör vid återkommande tillfällen in-formeras om orsaken till placeringen.

216

Bilaga 3 SOSFS 2006:12

SOSFS 2006:12Vårdplan vid placering

En vårdplan enligt 11 kap. 3 § socialtjänstlagen bör utöver vad som framgår av 5 kap. 1 a § socialtjänstförordningen bl.a. beskriva

– de behov barnet har som skall tillgodoses av vården, och– vilka förutsättningar som måste var uppfyllda för att vården skall

kunna upphöra.

GenomförandeplanUtöver vad som anges i de allmänna råden till 6 kap. 1 § Socialstyrel-sens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:5) om dokumenta-tion vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS bör det av genomförandeplanen, både vid öppna insatser och heldygnsinsatser, bl.a. framgå hur barnets olika be-hov skall tillgodoses när det gäller

– de specificerade insatser som skall genomföras av andra huvudmän, t.ex. hälso- och sjukvården, förskola och skola, och

– de kontinuerliga kontakterna med handläggaren.

Om barnet placeras utanför det egna hemmet, bör det av genomförande-planen även framgå hur barnets kontakt med föräldrar, andra vårdnadsha-vare och andra för barnet viktiga personer skall kunna tillgodoses.

Uppföljande kontaktSocialnämnden kan, i samband med att utredningen avslutas utan beslut om insats, i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 1 § socialtjänstlagen komma överens med barnet eller vårdnadshavaren om en uppföljande kontakt. En sådan överenskommelse bör dokumenteras i barnets per-sonakt.

Uppföljning av beslutade insatserEn uppföljning bör göras med utgångspunkt i de syften och mål som finns beskrivna i bl.a. beslutsunderlaget och upprättade planer. Det system som utarbetats inom ramen för BBIC kan användas vid upp-följningen av beslutade insatser.

Vård- och genomförandeplanerna bör vid behov revideras i samråd med barnet, vårdnadshavaren och den som genomför beslutade insatser. Behovet av ändrade eller utökade insatser bör uppmärksammas och åt-gärdas.

Av 5 kap. 1 b § socialtjänstförordningen framgår det att socialnämn-den noga skall följa vården av ett placerat barn. Handläggaren bör ha personlig kontakt med barnet minst en gång i halvåret. Vissa, t.ex. yng-re barn, kan behöva få en tätare kontakt. Kontakten bör också vara tät-are i början av en placering.

217

Bilaga 3 SOSFS 2006:12

SOSFS 2006:12 Vid vårdens upphörande

I samband med att en placering upphör bör den placerande kommunen vid behov hjälpa den unge till ett boende.

Socialstyrelsen

KJELL ASPLUND

Suzanne Julin (Socialtjänstavdelningen)

218

Bilaga 3 SOSFS 2006:12

SOSFS 2006:12

ANMÄLANom misstanke om brott riktat mot barn1

Datum Diarienummer

Sänds in till

Polismyndigheten i

Anledning till anmälanAnge vilket

Sexuella övergrepp Misshandel Annat brottAnge tidpunkt eller tidsperiod för det/de misstänkta brottet/-en, om möjligt

Platsen för det/de misstänkta brottet/-en

Misstänkt personEfternamn, samtliga förnam n Personnummer

Utdelningsadress Telefon bostaden (inkl. riktnummer)

Postnummer Postort Mobiltelefon

Arbetsplats Telefon arbetet (inkl. riktnummer)

Känner den misstänkte till att polisanmälan kommer att göras? Ja Nej Vet ejRelation till barnet

Okänd gärningsman vid anmälningstillfället

Redogörelse för brottsmisstanken

1 Se 12 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453) och 14 kap. 2 § sjätte stycket sekretesslagen (1980:100). 1 (3)

Kommunal nämnd (plats för stämpel)

Handläggare

Telefon (inkl. riktnummer) Telefax (inkl. riktnummer)

E-postadress

So

SB

50

38

5 2

00

6-0

8 P

EE

Bilaga

219

Bilaga 3 SOSFS 2006:12

SOSFS 2006:12

Redogörelse för brottsmisstanken (forts.)

Övriga upplysningarUpplysningar om barnets eller den unges förhållande som kan vara relevanta i det aktuella fallet, t.ex. om vårdnadstvist pågår eller om barnet eller den ungeläkarundersökts eller omhändertagits och placerats utanför det egna hemmet i samband med nu misstänkt brott. Uppgifter om tidigare anmälningar tillsocialtjänsten. Känner barnet eller den unge till att en polisanmälan kommer att göras? Känner vårdnadshavaren/-na till att en polisanmälan kommer attgöras?

Anmälarens/beslutsfattarens underskriftNamnteckning Befattning

Telefon (inkl. riktnummer)

Namnförtydligande E-postadress

2 (3)

Bilaga

220

Bilaga 3 SOSFS 2006:12

SOSFS 2006:12

Särskild IDENTITETSHANDLING vid anmälanom misstanke om brott riktat mot barn

Datum Diarienummer

Barnets personuppgifterEfternamn, samtliga förnam n Personnummer

Utdelningsadress Telefon bostaden (inkl. riktnummer)

Postnummer Postort Mobiltelefon

Förskola/skola Avdelning/klass Telefon (inkl. riktnummer)

Föräldrarnas personuppgifterEfternamn, samtliga förnam n Personnummer

Utdelningsadress Telefon bostaden (inkl. riktnummer)

Postnummer Postort Mobiltelefon

Arbetsplats Telefon arbetet (inkl. riktnummer)

E-postadress

Vårdnadshavare ja nej

Efternamn, samtliga förnam n Personnummer

Utdelningsadress Telefon bostaden (inkl. riktnummer)

Postnummer Postort Mobiltelefon

Arbetsplats Telefon arbetet (inkl. riktnummer)

E-postadress

Vårdnadshavare ja nej

Ytterligare uppgiftslämnareEfternamn, samtliga förnam n Personnummer

Arbetsplats Telefon arbetet (inkl. riktnummer)

Efternamn, samtliga förnam n Personnummer

Arbetsplats Telefon arbetet (inkl. riktnummer)

Efternamn, samtliga förnam n Personnummer

Arbetsplats Telefon arbetet (inkl. riktnummer)

3 (3)

Kommunal nämnd (plats för stämpel)

Handläggare

Telefon (inkl. riktnummer) Telefax (inkl. riktnummer)

E-postadress

Bilaga

221

SOSFS 2008:30 (S)Utkom från trycket den 23 december 2008

Socialstyrelsens författningssamling

Ansvarig utgivare: Chefsjurist Nils Blom

Socialstyrelsens allmänna råd om handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare;

beslutade den 9 december 2008.

TillämpningsområdeI dessa allmänna råd ges rekommendationer till stöd för socialnämn-dens handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare enligt

1. socialtjänstlagen (2001:453), 2. lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,3. socialtjänstförordningen (2001:937), och4. lagen (2002:445) om medling med anledning av brott.

Utredarens kompetensAv Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2006:14) om personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga framgår det vilka krav som bör ställas på en utredares utbild-ning och erfarenhet m.m.

En utredare som handlägger ärenden som gäller unga lagöverträ-dare bör dessutom ha kunskaper i att bedöma risk- och skyddsfaktorer avseende normbrytande beteende.

Förhandsbedömning Om socialnämnden får information från åklagaren om att det förelig-ger en risk för att den unge häktas, bör nämnden skyndsamt göra en förhandsbedömning av, om den ska inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen.

PolisutredningSocialnämnden bör säkerställa att det finns rutiner för i vilka fall nämnden ska begära en utredning enligt 31 § första stycket 1 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Ru-tinerna bör utarbetas i samråd med den lokala polismyndigheten.

En begäran om utredning bör göras skriftligt och bör innehålla de skäl som ligger till grund för socialnämndens bedömning av, om en utredning behövs.

Bilaga 4

222

Bilaga 4 SOSFS 2008:30

SOSFS 2008:30 Yttrande till åklagaren

Av 11 § tredje stycket lagen med särskilda bestämmelser om unga lag-överträdare framgår det att ett yttrande till åklagaren ska innehålla en redogörelse för vilka åtgärder som nämnden tidigare har vidtagit i frå-ga om den unge samt en bedömning av, om den unge har ett särskilt behov av åtgärder som syftar till att motverka att han eller hon utveck-las ogynnsamt.

Yttrandet bör vidare innehålla uppgifter om

– vilka brottsmisstankar som ligger till grund för yttrandet,– på vilket sätt den föreslagna vården eller de föreslagna åtgärderna

syftar till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt,– den unges inställning till ungdomstjänst,– huruvida den unge kan anses vara lämplig för ungdomstjänst, och– den unges inställning till medling.

Av 11 § tredje stycket samma lag framgår det att ett yttrande även ska innehålla en redogörelse för den unges personliga utveckling och lev-nadsomständigheter i övrigt, om åklagaren begär det eller, om nämn-den finner det nödvändigt.

En sådan redogörelse bör t.ex. innehålla uppgifter om den unges

– familj och sociala relationer,– medborgarskap, om den unge inte är svensk medborgare,– hemspråk,– skola och fritid,– fysiska och psykiska hälsa,– känslo- och beteendemässiga utveckling,– bruk av alkohol eller andra droger, och– tidigare kriminalitet.

UngdomstjänstEnligt 5 kap. 1 b § första stycket socialtjänstlagen ska kommunen sör-ja för att påföljden ungdomstjänst kan verkställas så snart det kan ske.

Socialnämnden bör säkerställa att det finns rutiner för rekrytering-en av ungdomstjänstplatser.

Socialnämnden bör innan den unge påbörjar ungdomstjänsten in-formera honom eller henne om vad ungdomstjänst innebär.

Vidare bör socialnämnden, med beaktande av bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100), även informera vårdnadshavaren eller an-nan som svarar för den unges vård och fostran.

Socialnämnden bör så snart tingsrätten har meddelat dom i brott-målet komma överens med den unge om när han eller hon ska påbörja ungdomstjänsten.

223

Bilaga 4 SOSFS 2008:30

SOSFS 2008:30Arbetsplatsen

Socialnämnden bör kontrollera att den tilltänkta ungdomstjänstplat-sen uppfyller de krav som nämnden ställer på den för att ungdoms-tjänsten ska kunna verkställas, t.ex. att den unge kan

– beredas meningsfulla arbetsuppgifter på arbetsplatsen, och – få det stöd som han eller hon behöver.

Om den unge har ett eget önskemål om arbetsplats, bör socialnämn-den tillmötesgå önskemålet, under förutsättning att det är förenligt med nämndens krav på ungdomstjänsten i det enskilda fallet.

Socialnämnden bör tillsammans med den unge göra ett besök på den tilltänkta arbetsplatsen innan den unge påbörjar ungdomstjänsten.

HandledarenAv 5 kap. 1 b § andra stycket socialtjänstlagen framgår det att social-nämnden ska utse en handledare för den unge.

Socialnämnden bör innan den unge påbörjar ungdomstjänsten träf-fa den person som är tänkt som handledare på arbetsplatsen för att göra en bedömning av om han eller hon är lämplig för uppdraget.

Socialnämnden bör begära att den tilltänkte handledaren uppvisar ett utdrag från Rikspolisstyrelsens belastningsregister.

Socialnämnden bör vidare, efter det att ett samtycke har hämtats in från den som är tilltänkt för uppdraget, begära uppgifter från social-tjänstens register och kontakta eventuella referenspersoner.

ArbetsplanenEn arbetsplan enligt 5 kap. 1 b § andra stycket socialtjänstlagen bör upprättas i samförstånd med den unge.

Arbetsplanen bör innehålla namn på, och telefonnummer till, hand-ledaren och eventuellt andra kontaktpersoner på arbetsplatsen och in-om socialtjänsten.

Av 5 kap. 1 d § socialtjänstförordningen framgår det att en arbets-plan ska innehålla uppgifter om var arbetet ska utföras samt de övriga villkor som är nödvändiga för verksamheten.

Socialnämnden bör i arbetsplanen ange vad de övriga villkoren närmare består i, t.ex.

– att överenskomna arbetstider ska hållas, – hur en anmälan om sjukdom eller annan frånvaro ska göras, och – att alkohol- och drogfrihet ska iakttas.

Socialnämnden bör informera den unge om innehållet i arbetsplanen.Vidare bör socialnämnden, med beaktande av bestämmelserna i

sekretesslagen, informera vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran om innehållet i arbetsplanen.

224

Bilaga 4 SOSFS 2008:30

SOSFS 2008:30 Socialnämnden bör ha regelbunden kontakt med den unge och

handledaren för att kontrollera att arbetsplanen följs. För att kunna göra denna uppföljning bör socialnämnden fortlöpande dokumentera hur den unge sköter ungdomstjänsten.

Uppföljande samtal Socialnämnden bör, som en av de åtgärder som följer av 5 kap. 1 § so-cialtjänstlagen, efter det att den unge har fullgjort ungdomstjänsten erbjuda honom eller henne ett uppföljande samtal.

Skyldigheten att underrätta åklagarmyndighetenSocialnämnden bör säkerställa att det finns rutiner för i vilka fall nämnden enligt 12 kap. 8 § socialtjänstlagen ska underrätta åklagar-myndigheten, om någon som har dömts till ungdomsvård eller ung-domstjänst under verkställigheten i väsentlig grad underlåter att göra vad som åligger honom eller henne eller, om det av andra skäl förelig-ger hinder för verkställighet.

Sådana fall kan t.ex. vara att

– den unge vid upprepade tillfällen uteblir från arbetspass utan god-tagbara skäl,

– den unge begår brott på arbetsplatsen, – den unge utan godtagbara skäl vägrar att medverka i någon av de

beslutade insatserna,– den unge på grund av skada helt eller delvis inte inom rimlig tid kan

genomföra de planerade vårdinsatserna eller en utdömd ungdoms-tjänst, eller

– de beslutade insatserna inte längre står till buds eller kan genom-föras först efter lång tid.

En sådan underrättelse bör vara skriftlig och bör innehålla de upp-gifter som är nödvändiga för att åklagaren ska kunna ta ställning till vilka åtgärder som kan vidtas med stöd av 30 b § lagen med särskil-da bestämmelser om unga lagöverträdare eller 32 kap. 4 § brottsbal-ken.

Särskilt kvalificerad kontaktpersonAv 3 kap. 6 § fjärde stycket socialtjänstlagen och 22 § första stycket 1 lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga framgår det under vilka förutsättningar som socialnämnden kan utse en särskilt kvalifi-cerad kontaktperson.

Socialnämnden bör utarbeta rutiner för rekryteringen av särskilt kvalificerade kontaktpersoner.

225

Bilaga 4 SOSFS 2008:30

SOSFS 2008:30Kompetens och lämplighet

Socialnämnden bör säkerställa att den person som utses som särskilt kvalificerad kontaktperson har den kompetens som behövs för upp-draget och i övrigt är lämplig, utifrån uppdragets innehåll och svårig-hetsgrad.

Socialnämnden bör innan den utser en särskilt kvalificerad kon-taktperson begära av denne att han eller hon uppvisar ett utdrag från Rikspolisstyrelsens belastningsregister.

Socialnämnden bör vidare, efter det att ett samtycke har hämtats in från den som är tilltänkt för uppdraget, begära uppgifter från social-tjänstens register och kontakta eventuella referenspersoner.

UppdragetUppdraget till en särskilt kvalificerad kontaktperson bör vara skrift-ligt och tydligt. Uppdraget bör formuleras så att det bl.a. framgår

– vad syftet med uppdraget är,– var och hur ofta kontaktpersonen ska träffa den unge,– vad kontaktpersonen ska vara uppmärksam på,– vilka förhållningsregler som ska gälla i kontakten mellan den unge,

kontaktpersonen och socialnämnden, och– när och hur uppdraget ska redovisas till socialnämnden.

Socialnämnden bör klargöra uppdraget för den unge och informera om de instruktioner som nämnden har givit till den särskilt kvalifice-rade kontaktpersonen.

Vidare bör socialnämnden, med beaktande av bestämmelserna i sekretesslagen, lämna motsvarande information till vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran.

Uppföljande samtalSocialnämnden bör, som en av de åtgärder som följer av 5 kap. 1 § socialtjänstlagen, i anslutning till att den särskilt kvalificerade kon-taktpersonens uppdrag avslutas erbjuda den unge ett uppföljande sam-tal.

Handledning och stödSocialnämnden bör säkerställa att de särskilt kvalificerade kontakt-personerna får kontinuerligt stöd och kontinuerlig handledning i sitt arbete.

Medling med anledning av brottSocialnämnden bör säkerställa att det finns rutiner för hur samarbetet med polis, åklagare och domstol ska gå till vid sådan medling som av-ses i 5 kap. 1 c § socialtjänstlagen.

226

Bilaga 4 SOSFS 2008:30

SOSFS 2008:30 Om det inte redan av en underrättelse enligt 6 § eller en begäran

om yttrande enligt 11 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller på annat sätt framgår att den unge har tillfrågats om huruvida han eller hon samtycker till att bli kontaktad av någon från medlingsverksamheten, bör socialnämnden göra det.

Om den unge inte har fyllt 18 år, bör socialnämnden informera vårdnadshavaren om att den unge har tillfrågats om huruvida någon från medlingsverksamheten får kontakta honom eller henne.

Om brottsoffret inte har fyllt 18 år, bör socialnämnden informera dennes vårdnadshavare om att han eller hon har tillfrågats om huru-vida någon från medlingsverksamheten får kontakta honom eller hen-ne.

MedlarenSocialnämnden bör säkerställa att det finns rutiner för rekryteringen av medlare till sådan medling som avses i 5 kap. 1 c § socialtjänstla-gen.

Socialnämnden bör med den tilltänkte medlarens samtycke kontak-ta eventuella referenspersoner.

Socialnämnden bör säkerställa att medlaren får kontinuerligt stöd och kontinuerlig handledning.

Socialstyrelsen

HÅKAN CEDER

Suzanne Julin (Socialtjänstavdelningen)

227

Sökordsförteckning

Eekonomi 52

Ffamilj 43familjens bakgrund och situation 50familjenätverk 51familj och miljö 50familj och sociala relationer 43fritid 48, 75förhör med barn 61, 64förmåga att klara sig själv 45försvarare 65, 73, 123, 134försäkringar 109förundersökning 63, 73, 79, 132, 151förundersökningssekretess 79förutsebarhet 22, 23förutsättningar för medling 127föräldrarnas förmåga 45

Ggallring 99, 141, 154gallring och arkivering 141genomförandeplan 90, 91, 95, 113, 120, 144grundläggande omsorg 46gärningsman 125

Hhandledare 99, 104, 105, 106, 108handledning och fortbildning 117hemspråk 73, 75hinder för verkställighet 119, 120, 121huvudförhandling och dom 66häktning 67, 68hälsa 39

Iidentitet 42indirekt medling 137introduktions- eller informationsmöte 101

Jjusteringariarbetsplanen94,109, 120

Kkommunicering 76kompetens 116

§ 31- utredning 58

Aalkoholdebut 39alkohol- och droganvändning 39analys och bedömning 32, 54anmälningsskyldighet 140annan särskilt anordnad verksamhet 97, 106ansvarig kommun 70, 91, 98, 150arbete 52arbetsplan 98,102, 107att verkställa ungdomstjänst 98avgift till brottsofferfonden 153avslutande samtal 107, 108avtal 126, 137, 138, 139, 141avtalsskrivning 138

Bbarnets bästa 19, 24, 59, 86barnets rätt att komma till tals 24, 25barnets rätt till delaktighet 25barnkonventionen 24barns och ungas rätt till information 72begäran om utredning av brott 59behandlingsplan 90, 91, 115, 144, 145behandlingstanken 23behov av insatser 18, 54, 56, 72, 86, 87, 93belastningsregistret 154boende 51brottslig verksamhet 17, 58, 111, 113brottsoffer 19, 26, 125, 129, 131, 134, 135brottsofferfonden 153böter 85, 97, 124, 151, 152bötesstraff 22, 152

Cchecklista 73

Dden skriftliga sammanställningen 73den unges behov 38, 87den unges misskötsamhet 120diarieföring 141dokumentation 76, 99, 140domstolens beslut 90domstolssekretess 80

228

Sökordsförteckning

konsekvens 22, 23kontaktperson 3, 88, 90, 94, 111kontroll av arbetsplan 107känslomässig tillgänglighet 47känslo- och beteendemässig utveckling 41

Llekmannamedlare 136livsstilsfaktorer 16lokala samverkansgrupper 29lokalsamhällets resurser 53lokal samverkan 28

Mmedling 22, 63, 74, 78, 79, 82, 88, 107, 125, 126, 127, 128, 129, 130, 131, 141medlingsavtalets rättsverkningar 138medlingslagen 63, 64, 78, 125medlingsmöte 133, 135misskötsamhet 83, 94, 110, 119, 120, 121, 151misstankeregistret 153

Nnormbrytande beteende 18, 36, 87, 91, 111ny påföljd 123

Ooavlönat arbete 97, 101, 103, 135offentlig försvarare 123ogynnsam utveckling 17, 56, 86, 87, 88, 112omedelbart omhändertagande 68

Ppekingreglerna 25personalens kompetens 34, 70, 157personutredning 67, 77, 79polisensunderrättelseskyldighet61,64,65proportionalitet 22, 23påföljder 17, 119, 121, 151påföljdssystemet 18, 21påverkansprogram 107

Rrättegångsskolan 26reformer 21rekrytering av medlare 137rekrytering av ungdomstjänstplatser 104rekryteringavsärskiltkvalificerade kontaktpersoner 116rikspolisstyrelsens belastningsregister 106, 117

riskbedömningsinstrument 34, 35risk- och skyddsfaktorer 18, 32, 33, 36, 37, 46, 50, 54, 87rättens föreskrift 89rättens underrättelseskyldighet 65rättsprocessen 151

Ssamråd 59samrådsförfarande 63samverkan 27, 28, 30, 103sekretess 30, 79, 118, 133, 139, 148, 149skadestånd 153skyndsam handläggning 63sluten ungdomsvård 143sociala relationer 39, 43, 44, 75social integrering 53socialnämndens närvaro vid polisförhör 61, 64socialnämndens medverkan vid rättegång 65socialtjänstsekretess 79socialt nedbrytande beteende 17, 112, 113socialt uppträdande 44stabilitet 49stimulans 48stöd och utbildning till handledare 106säkerhet 47särskilt behov av vård 22, 38, 73, 85, 86, 87särskiltkvalificeradkontaktperson111

Ttidsramar 71, 99tjänstemannamedlare 136tvångsmedel 62

Uundanröjande av påföljd 121, 122, 123underrättelse om beslut om åtalsunderlå-telse 83underrättelseskyldighet 29, 61, 65, 94, 95, 96, 109, 110, 119underrättelse till åklagare 139ungdomar med utländsk bakgrund 16ungdomsbrottslighet 15, 16, 25, 106ungdomskontrakt 71, 74, 84, 85, 88, 89, 93, 94, 113, 129, 135ungdomstjänst 22, 71, 74, 77, 78, 85, 97, 109, 119, 135, 151,154ungdomstjänstplatser 103, 104ungdomstjänst som påföljd 97ungdomsvård 22, 67, 71, 76, 77, 85, 86, 89, 92, 93, 110, 119, 151, 152, 154,

229

Sökordsförteckning

ungdomsvård med föreskrift 86ungdomsvård med tilläggspåföljd 85ungdomsvård med ungdomskontrakt 88ungdomsvård med vårdplan 90ungdomsvård och lss 91ungdomsvård som påföljd 85uppföljande samtal 108, 118utbildning 40utredningsplanering 38utredningsskyldighet 72

Vvarning 108, 119, 121, 122, 123vård med stöd av lsu 145vårdplan 71, 74, 85, 90, 93, 120, 123, 124, 144vägledning och gränssättning 48

Yyttrande 22, 29, 30, 33, 38, 54, 56, 67, 70, 76, 78, 83, 87, 100, 101, 140

Ååldersgränser 113, 114, 128åtalsunderlåtelse 21, 30, 70, 78, 81, 82, 126, 139

Ööverlämnande till ungdomsvård 93

BARN OCH UNGA SOM BEGÅR BROTT

Handboken Barn och unga som begår brott är ett komplement till Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2008:30) om handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare.

Syftet med handboken är att ge vägledning till socialtjänsten i att utreda ärenden och planera insatser för barn och unga som be-går brott eller uppvisar ett normbrytande beteende. Syftet är också att stärka ungas rättsäkerhet och få en nationell enhetlighet i hur man handlägger och bedömer behovet av insatser i dessa ärenden.

Handboken bygger i huvudsak på lagstiftning, förarbeten och Socialstyrelsens allmänna råd. Den innehåller även en forsknings-översikt för bedömning av risk- och skyddsfaktorer för norm-brytande beteende hos unga som kan vara till hjälp vid handlägg-ningen.

Boken är i första hand avsedd för chefer och handläggare som arbetar med barn- och ungdomsärenden inom den kommunala socialtjänsten. Den kan även vara av intresse för länsstyrelser, poliser, åklagarmyndigheter, och domstolar, universitet och hög-skolor, brukare och intresseorganisationer.

Barn och unga som begår brott (artikelnr. 2009-101-3) kan beställas frånSocialstyrelsens beställningsservice, 120 88 StockholmFax: 08-779 96 67, e-post: socialstyrelsen@strd.seWebbutik: www.socialstyrelsen.se/publicerat

Publikationen kan också laddas ner från Socialstyrelsens webbplatswww.socialstyrelsen.se

Handbok för socialtjänsten

BA

RN

OC

H U

NG

A S

OM

BEG

ÅR

BR

OT

T – HA

ND

BO

K FÖ

R S

OC

IALTJÄ

NS

TEN

barn-unga_omslag.indd 1 2009-03-30 17:18:30