Arkeologisk förundersökning En vapengrav i Odensjö · (Ramm 1883) . Övriga poster i närheten berör huvudsakligen senare tidsperioder och utgörs av ytterligare en plats med

En vapengrav i Odensjö

– förundersökning av gravfält från äldre järnålder samt avgränsning av bytomt inför byggande av bostadsområde

Barnarps socken i Jönköpings kommunJönköpings län

Arkeologisk förundersökning

JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUMArkeologisk rapport 2009:06

Jan Borg

Arkeologisk förundersökning

En vapengrav i Odensjö– förundersökning av gravfält från äldre järnålder samt avgränsning av bytomt inför byggande av bostadsområde

Barnarps socken i Jönköpings kommunJönköpings län

JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUMArkeologisk rapport 2009:06

Rapport: Jan BorgGrafisk design: Anna StålhammarTryckning och distribution: Birgitta Blomkvist och Marita Tidblom

Jönköpings läns museum, Box 2133, 550 02 JönköpingTel: 036-30 18 00E-post: [email protected]

Utdrag ur tryckta och ajourhållna ekonomiska kartor är återgivna enligt tillstånd:Ur karta © Lantmäteriet. Medgivande MS2007/04833.

© JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM 2009

Innehåll

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5Målsättning och metod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5Topografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6Tidigare undersökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7Fornlämnings- och kulturmiljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7Resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8 Förhistoria på krönet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8 A100 Brandgrop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .9 A107 Urnegrav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .9 A242 Urnegrav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 A491 Försvunnen brandgrop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 A499 Skelettgrav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Preliminära intryck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Gårdarna längs vägen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Åtgärdsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Administrativa uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Tryckta källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Arkiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Kartunderlag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21Figurförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Bilagor

Bilaga 1 . KonserveringsrapportBilaga 2 . Osteologisk analysBilaga 3 . 14C-dateringarBilaga 4 . VedartsanalysBilaga 5 . FyndlistaBilaga 6 . Karta

figur 1. Utdrag ur digitala ekonomiska kartans blad 7E 0a med förundersökningsområdena markerade . Skala 1:5 000 .

5ARKEOLOGISK RAPPORT 2009:06 •

Inledning

Under hösten 2007 utförde arkeologer från Jönköpings läns mu-seum en förundersökning av ett gravfält och en del av en bytomt inom Odensjö gårds ägor . Där gravfältet nu ligger planeras villor att byggas och bytomten kommer att beröras av en planerad väg som ska leda upp till det nya bostadsområdet . Förundersökningen av gravfältet berörde ett ca 8 900 m2 stort område och ytan som berördes vid och på bytomten var ca 850 m2 stor, se figur 1 och bilaga 6 .

Beställare av uppdraget är Wareborns gårdsförvaltning . Ansvarig för det arkeologiska fält- och rapportarbetet är Jan Borg, antikvarie vid Jönköpings läns museum .

Målsättning och metodI det norra delområdet där det planeras att byggas ett bostadsområde visade den föregående arkeologiska utredningen (Borg & Pettersson 2006) att det under marken döljer sig boplatslämningar (RAÄ 329) och eventuellt gravar (RAÄ 328 & 330) .

Förundersökningen syftade till att avgränsa och datera boplats-lämningarna vilket skulle ske genom att ytterligare schakt grävdes i den del av området där boplatslämningar påträffats . Framkomna anläggningar skulle därefter undersökas och analyseras utifrån frå-geställningarna . Vid schaktningarna visade det sig dock att det inte hittades så många fler boplatsanläggningar och det beslutades att da-terbart material som insamlats vid utredningen skulle analyseras .

Förundersökningen av delen med eventuella gravar tänktes ur-sprungligen att utföras genom att området totalavbanades . Men då det sökschaktades för boplatslämningar hittades ytterligare gravar på ett avstånd från de tidigare kända som omöjliggjorde arbetet inom utsatta tidsramar . Istället för totalavbaning så grävdes fler sökschakt inom aktuellt område . Tanken var att man utifrån den avbanade ytan och antalet påträffade gravar statistiskt ska kunna beräkna hur många gravar som området bör innehålla . Uppdraget innebar även att säkerställa att det verkligen är gravar som påträffats varför ett antal av dem undersöktes . Ursprungligen planerades det att endast två gravar skulle undersökas i detta skede, men då en av de vid utredningen påträffade gravarna inte kunde återfinnas utan hade förstörts av odling mellan utrednings- och förundersöknings-tillfället så undersöktes nu samtliga gravar som påträffades .

14C-dateringarna utfördes på brända ben för att undvika pro-blemet med den egenålder som kol från trä har . Fynden från un-dersökningen har skickats för konservering till Studio västsvensk konservering i Göteborg .

De periodindelningar som anges i texten utgår från Lund Han-sens verk Römischer import im Norden från 1987 .

6 ARKEOLOGISK RAPPORT 2009:06•

Jag har gjort ett försök att typologisera två fragmentariska fibulor som hittades vid undersökningen av gravfältet . Utgångspunkten har varit de typologier som Almgren publicerade 1923 . Kritik har riktats mot verket men den berör först och främst Almgrens försök att dela in fibulorna i en östlig och en västlig sfär . Men kritiken består även i hur Almgren definierar de olika typerna (Malmer 1963, 39–75) . Kritiken till trots så anser jag att verket är mycket användbart i syfte att identifiera och finna paralleller till de fibulor som nu hittats . Viss förvirring råder då det gäller att beskriva en fibula . Nedan används det förslag till terminologi som Königsson publicerade 1970 .

I det södra området planeras en väg att byggas som leder upp till bostadsområdet från befintlig väg . Enligt planerad sträckning kommer den att löpa rakt över ett av de äldre gårdslägena (RAÄ 186), närmare bestämt Västergården . Förundersökningen syftar i detta område snarast till att avgränsa gården norrut och om möjligt datera bebyggelsen . För att avgränsa lämningen grävdes parallella schakt stegvis norrut inom vägsträckningen till dess att inga fler anläggningar påträffades .

Svårigheten ligger i att datera lämningen då det gäller att försöka hitta dess äldsta skede . Sedan utredningen vet vi att området är fynd-fattigt och man kan inte räkna med att påträffa daterande material vid schaktningen . Därför användes metalldetektor vid schaktningen och det grävdes även provrutor där jorden sållades .

Nämnas bör även att parallellt med förundersökningen som be-handlas i denna rapport utfördes en arkeologisk utredning etapp 2 inom ett ca 13 ha stort område direkt öster om Barnarpssjön . I schakten som grävdes hittades endast två härdar . De är av förhis-torisk karaktär men föranleder inte några vidare undersökningar i området (Borg 2007) . De två uppdragen har samma beställare och medel har, med länsstyrelsens godkännande, flyttats från utred-ningen till förundersökningen . Anledningen är att beredskap för konservering av så stora fyndmängder som det faktiskt framkom inte fanns i den ursprungliga kostnadsberäkningen .

TopografiDe aktuella exploateringsområdena ligger inom fastigheten Odensjö 7:7 och är belägna ca 7 km söder om Jönköping, se figur 1 . De två ytorna ligger endast något hundratal meter från varandra, direkt norr om Barnarpasjön . Bytomtsläget ligger närmast sjön söder om en mindre sluttning och gravfältet ligger ovanför sluttningen, utdraget på krönet . Ytan består i dagsläget av öppen mark som huvudsakligen används som åker- eller betesmark .

Söderut sträcker sig Barnarpasjön, i äldre dokument kallad Oden-sjö, i nord-sydlig riktning . Nivåskillnaderna runt sjön uppvisar stor variation med såväl branta som flacka partier mellan åkermarken och sjön . Runt sjön växer främst blandad lövskog .


Öster om området finns Hultamossen och Slättmossen samt ett antal mindre mossar och våtmarker . Förmodligen har Barnarpasjön med intilliggande mossar och vattendrag haft stor betydelse och varit grunden för människors liv, bosättning och försörjning i området under förhistorisk tid och framåt (Hylén 2005, 7) .

Under 1840-talet sänktes Barnarpasjön (Olsson 2004, 11), vilket måste tas med i beräkningarna då man ser till de äldre perioderna . Sänkningen förefaller haft störst inverkan på sjöns västra sida där stranden är något flackare än i norr och i öst . Sänkningen av sjön har också påverkat avrinningsområdet, d v s det vattendrag som löper genom utredningsområdet .

Berggrunden i området består av yngre ögonförande granit (SGU 1989a) vilken täcks av ett lager sand och grus som delvis ligger under lera (SGU 1989b) .

Tidigare undersökningarFörundersökningen har föregåtts av en studie av själva Odensjö gård vars resultat publicerats i en byggnadsvårdsrapport (Olsson 2004) samt en arkeologisk utredning etapp 1 (Hylén 2005) och en arkeologisk utredning etapp 2 (Borg & Pettersson 2006) .

De båda sistnämnda berörde större ytor än de nu aktuella . Hy-léns arbete innefattade kart- och arkivstudie samt fältinventering och resultaten låg till grund för den andra utredningsetappen . I detta andra skede grävdes sökschakt med maskin i de områden där fornlämningar kunde förväntas finnas dolda under mark . Resulta-tet blev att de äldre gårdslägena som syntes i kartmaterialet kunde lokaliseras samt att tidigare okända förhistoriska boplatslämningar och gravar hittades .

Ytterligare en mindre förundersökning har utförts som berör själva bytomten . Inför breddning av den befintliga allén grävdes ett schakt parallellt med vägen . I schaktet hittades bland annat ugnsres-ter samt en brunnen stock som kan ha ingått i en huskonstruktion (Haltiner Nordström 2006) .

För övriga arkeologiska utredningar och undersökningar i Bar-narps socken se Borg & Pettersson 2006 .

Fornlämnings- och kulturmiljöInnan de arkeologiska utredningarna hade utförts fanns det, enligt uppgifter i Fornminnesregistret, sedan tidigare endast en fornläm-ning registrerad inom exploateringsområdet . Det är RAÄ 48, en plats med namn och tradition . Enligt uppgift kallas platsen Basta-kullen och där ska tidigare ha stått en linbastu .

Av posterna i registret kan ytterligare en vara från exploaterings-området då fyndplatsen är något osäker . Det är RAÄ 47 . Enligt Fornminnesregistret innehåller posten uppgifter om en lösfynds-


samling som utgjordes av fem skafthålsyxor, två slipade flintmejs-lar, tre spjutspetsar av flinta, en pilspets av flinta samt en bila av rödbrun stenart .Det finns en redogörelse till Vitterhetsakdemien av den på sin tid uppmärksammade hembygdsforskaren Axel Ramm från Nässjö som gjorde en undersökning 1883 i det aktuella området . I redogörel-sen omnämns fynden som ”stensaker funna i åkrarne vid odling” (Ramm 1883) .

Övriga poster i närheten berör huvudsakligen senare tidsperioder och utgörs av ytterligare en plats med namn och tradition (RAÄ 120) samt av ett gränsmärke (RAÄ 79) . Vidare finns Odensjö gård omnämnd som mangårdsbyggnad med tradition, RAÄ 47 (Ols-son 2004) .

I nära anslutning, men utanför området för det planerade exploa-teringsområdet finns dock flera kända och sedan tidigare registrerade fornlämningar, artefakter, fyndplatser och andra kulturhistoriskt intressanta lämningar . Vid en närmare analys av de förhistoriska lämningarna kan man fastställa att de i huvudsak utgörs av gravar från såväl äldre som yngre järnålder (RAÄ 8, 9, 10 och 16) . Undan-taget utgörs av en uppgift om ett borttaget röse med hällkista med en förmodad datering till senneolitikum eller äldre bronsålder (RAÄ 7) . Rösen kan i övrigt genom rumsliga samband med andra forn-lämningar även ges en förhållandevis sen datering till järnålder .

Vidare förekommer RAÄ 56 som omfattar ett antal lösfynd av stenartefakter (en välslipad flintyxa, en stridsyxa, en tunnackig flint-yxa) samt en bronskam . Den exakta fyndplatsen är endast känd för den välslipade flintyxan och stridsyxan . Även om fyndplatserna för vissa av stenartefakterna är okända, kan de ändå relateras till fastig-heten Södergård 1:22 . Stenartefakterna pekar främst på aktiviteter från tidig- och mellanneolitikum, medan bronskammen indikerar brons- eller järnålder .

Sydväst om exploateringsområdet finns dessutom fyra områden med kolbottnar registrerade . Och vid den arkeologiska utredningen etapp 1 påträffades ytterligare åtta kolbottnar fördelade två och två (Hylén 2005, 14) .

Resultat

Förhistoria på krönetSom det beskrevs i kapitlet Målsättning och metod så antydde ut-redningsresultatet att området med eventuella gravar låg på krönets västra del och boplatslämningarna på den östra delen . Men när det började schaktas från öster, så dröjde det inte länge förrän det hittades gravar och därmed blev själva gravfältet avsevärt större än beräknat . Av den anledningen så gavs planerna på totalavbaning upp till förmån för en förtätad sökschaktning .

figur 2. Brandgropen (A100) under utgrävning . Foto: S . Pilav .


Sammanlagt hittades tre nya gravar, A100, A107 och A242 . Samtliga nypåträffade gravar var brandgravar . Två av dem var ur-negravar (A107 & A242) och den tredje var en brandgrop (A100) . I uppdraget ingick det även att verifiera att de vid utredningen på-träffade anläggningarna A491 och A499 verkligen var gravar varför även dessa schaktades fram igen och undersöktes .

De fynd från gravarna som konserverats finns även presenterade i konserveringsrapporten (Nyström Godfrey & Carlsson 2007), se bilaga 1 . Den fullständiga osteologiska rapporten finns som bilaga 2 . Nedan presenteras endast vissa aspekter av analysresultatet .

A100 BrandgropAnläggningen var rund i plan med en diameter på 0,23 meter . I profil var den något oregelbunden och hade ett största djup på 0,12 meter, se figur 2 . Fyllningen bestod av sotig sand . I brandgro-pen hittades brända ben som visade sig komma från människa . Ett bränt ben skickades in för 14C-analys och resultatet visar på en date-ring till andra hälften av romersk järnålder (Ua-35181), se bilaga 3 . I graven hittades även en mindre bronsdetalj som med största san-nolikhet är en del av en fibula . Dess form och storlek samt den mycket markerade övergången mellan fot och båge påminner starkt om vissa av Almgrens kraftigt profilerade fibulor (Almgren 1923, Tafel IV) . Något bekymrande är dock att fibulorna typologiskt dateras till perioden B1 (Kr f–70 e Kr) medan 14C-analysen tyder på att graven är yngre än så .

A107 UrnegravAnläggningen var oval i plan ca 0,25x0,15 meter . Detta på grund av att urnan tryckts ihop från sydöst . Ovanpå denna delen av urnan låg en locksten och skadan beror med största sannolikhet på att lock-stenen rubbats något vid sentida odling . Lockstenen är rundad till

figur 3. Urnegrav A107 under utgrävning . Foto: B . Ajneborn .

figur 4. Del av fibula, F nr 4, från grav A100 . Ej skalenlig, fragmentets längd är 2,6 cm . Foto : J . Gustafsson .


formen och ca 0,2 meter i diameter . En del av stenens undersida har avlägsnats vilket ger den en plan botten . Urnans högsta höjd var ca 0,08 meter och dess väggar ca 0,01 meter tjocka och rödbruna till färgen . Urnan har haft en plan botten och de bevarade delarna av underdelen antyder att dess form varit konvex . Fyllningen i urnan bestod av gråbrun sand med inslag av kol och sot .

De brända benen i graven kommer från människa och materialet tyder på att individen bör ha varit under 30 år . Inga könsindika-rande drag fanns i materialet . De andra fynden i graven utgjordes av en del av en kniv, en nyckel, en del av en järnring, två oidentifie-rade föremål i järn, en järnsöm, ett knapp/nithuvud samt tolv blå eller vita glasfragment . Ytterligare hittades två delar av en fibula, av brons, samt en kort del av en nål som mycket väl kan ha tillhört fibulan . Delarna är eldskadade och består dels av fjäderspiralen samt en kortare del av bågen som böjts åt vänster och dels av nålhållaren, foten samt en kortare del av bygeln . Sättet hur nålens spiral lindats runt bågen har jag endast sett inom Almgrens (1923) gruppV, se t ex Tafel VI:102 . Men även foten och bygeln har vissa likheter med fibulor ur samma typ . På fotens ovansida sitter en mindre, något rundad, kvadratisk platta som påminner om den avbildade V:135 även om den förefaller helt rund . Även vinkeln mellan fot och båge förefaller snarlik mellan nämnd fibula och den som hittades i graven (Almgren 1923, Tafel V & VI) . Sammantaget antyder resterna av fibulan en datering till period B2 (70 e Kr–160 e Kr) .

Även från denna grav skickades bränt människoben för 14C-analys och resultatet visar på en datering till andra hälften av romersk järn-ålder (Ua-35182), se bilaga 3 . Så precis som i fallet med grav A107 tycks fibulornas typologiska datering ge ett något äldre intryck än vad 14C-analysen visar .

A242 UrnegravBotten, underdel samt del av buk fanns kvar av urnan . Underde-len förefaller varit konkavt divergerande och de bevarade delarna av buken tyder på att dess form varit konvex . Bottens diameter var 0,12 meter och vid bukens övre kant var diametern 0,20 meter . Keramiken i kärlet var i mycket dåligt skick och smulades sönder vid minsta beröring . Därför sändes hela urnan, med dess innehåll, in till SVK för undersökning, se bilaga 1 . I urnan hittades brända ben, se bilaga 2, en del av en nål, en del av ett knivblad samt två järntenar där den ena var slagen kring den andra .

figur 6. Nyckel, F nr 9, från grav A107 . Foto: J . Gus-tafsson .

figur 5. Delar av fibula, F nr 12, från grav A107 . Ej skalen-lig, fjäderspiralen är 2,3 cm bred . Foto : J . Gustafsson .


figur 7. Urnegrav A242 . Foto: S . Pilav .

figur 8. Urnegrav A242 . Foto: S . Pilav .

figur 9. Skelettgrav A499 efter framrensning vid den arkeologiska utredningen etapp 2 . Från norr . Foto: J . Borg .


A491 Försvunnen brandgropBedömdes vid den arkeologiska utredningen som en brandgrop och registrerades som RAÄ 328 . Den var oval, ca 0,6x0,4 meter stor . Vid framrensningen hittades två bitar bränt ben (Borg & Pettersson 2005) . Båda benbitarna har bedömts komma från människa . Efter utredningen lades schakten igen och vid aktuell förundersökning schaktades det återigen på platsen för graven utan att den kunde återfinnas .

A499 SkelettgravGraven påträffades vid den arkeologiska utredningen och registrera-des som RAÄ 330 . Syntes då efter avbaning som 18 mer eller mindre markfasta stenar inom en ca 2,05x0,95 meter stor mörkfärgning . Gravens orientering var sydvästlig-nordostlig . Då den schaktades fram på nytt saknades fyra av de 18 stenarna och inget kunde längre ses av mörkfärgningen .

Graven grävdes i plan och under lagret med stenarna framträdde ett svärd och toppen av en sköldbuckla . Svärdet låg i samma rikt-ning som graven med handtaget mot nordost och direkt öster om svärdets spets låg sköldbucklan . De båda togs in i ett och samma preparat, ca 0,70x0,40x0,10 meter stort, och sändes direkt till konservering .

Svärdet har visat sig vara eneggat och 0,48 meter långt . Av hantaget finns endast tången kvar samt tre nitar som går genom det . Handtagets något tjockare avslutning gör att det bör klassificeras som ett svärd av östersjötyp . Svärdstypen har tidigare hittats på Öland och Gotland samt i Östergötland, Småland och Skåne på fastlandet och bör dateras till perioden B2 (Nicklasson 1997, 43), d v s ca 70–150/160 e Kr . Själva bladet omsluts nästan helt av den bevarade skidan, se omslag .

figur 10. Sköldbuckla, F nr 24, från grav A499 . Foto: J . Gustafsson .


Skidan består av två träplattor som hålls samman av fem beslag som löper runt träplattorna . Skidans yttersta spets är i fragmetariskt skick men det kan konstateras att skidan varit minst 0,38 meter lång och plattornas tjocklek är ca 0,03 meter . Ett prov från skidan skickades för vedartsanalys och det visade att träslaget man använt sig av är ask (se bilaga 4) . Vid konserveringen upptäcktes ett skikt som delvis täcker trät och dess struktur, både ytan och i tvärsnitt, påminner det om läder . Det noterades även att det finns ett läder-skikt också på insidan av träplattorna, dvs att plattorna varit klädda med skinn både på ut- och insidan . Skinnet har inte analyserats så det går i dagsläget inte att säga från vilken art det kommer . De fem klamrarna/beslagen som löper runt skidan är tillverkade av järn . Om beslagen numreras från svärdshandtaget så har det andra beslaget en ögla som fästanordning på svärdets eggsida och det tredje beslaget har en ögla på svärdets ryggsida .

Sköldbucklans form kunde först ses efter konservering och då bitarna sammanfogats . Det bör dock påpekas att den är något deformerad varför exakta mått inte alltid kan ges . Dess största bredd är drygt 0,15meter varav brättet/kragen utgör ca 0,02 meter på varje sida . Bucklans form är konisk, ev något konkav, och har en hals/krage som är ca 0,025 meter hög . Dess totala höjd är ca 0,12 meter . Nitarna i brättet är fördelade två och två, i tre par kring överdelen . Nithuvudena förefaller vara runda . deras diameter varierar beroende på korrotionen mellan 0,136 och 0,0149 meter . Avståndet mellan nithuvudenas mitt, i ett par, är ca 0,018 meter .

Typologiskt bör sköldbucklan falla in under Ilkjaers Typ 1 och därmed dateras till period B1(Ilkjaer 1990, 330), d v s någon gång under perioden från Kr f till ca 70 e Kr .

Under bucklan hittades resterna av sköldens handtag, i två de-lar . Det är av järn, ca 0,15 meter långt och 0,15–0,02 meter brett . Ändarna/nitplattorna förefaller varit fiskstjärtsformade .

Ytterligare ett metallfragment hittades, men det bedömdes inte tilhöra själva sköldbucklan eller handtaget . Med största sannolikhet är det ett fragment från ett beslag som tillhört skölden . Det är platt och något pilspetsformat, avbrutet i båda ändar och i dess ena ände syns resterna efter en nit .

Preparatet innehöll även en eneggad kniv som bestod av ett blad samt en del av ett trähandtag .

Slutligen så innehöll preparatet en krumkniv, som även den hade en delvis bevarad skida, samt en syl . Kombinationen av de två läderbearbetningsverktygen är först och främst vanlig i kvinnogravar från Öland, men förekommer även i mansgravar på fastlandet (Björk 2005, 73) . Utifrån det öländska materialet har Hagberg delat in krumknivarna i tre olika typer (Hagberg 1967, 125–126) . Kniven som hittades i Odensjö är av typ 3, en så kallad Valloxsäbytyp döpt efter en fyndplats i Uppland (Ekholm 1939, 109) . Denna typ är halvcirkelformad och en del av dem har ett hål för att sätta fast ett


handtag . Röntgenbilderna av krumkniven tyder inte på att något sådant hål finns, och inte heller syntes några spår efter ett hand-tag vid konserveringen (Nyström Godfrey & Carlsson 2007, 10) . Därför är det troligaste att krumkniven varit utan skaft . Sylen har trärester bevarade från dess handtag men varken dessa eller trät från krumknivens skida har ännu analyserats .

Av kroppen fanns inget kvar och inte heller kunde några spår efter en kista eller nedgrävningskanter ses vid undersökningen av graven .

Preliminära intryckTrots att förundersökningens metodik fick ändras under fältarbetets gång så bör gravfältets ytmässiga storlek kunna uppskattas och ett troligt antal gravar beräknas utifrån de arbeten som nu gjorts .

figur 11. Syl, F nr 26 . Foto: SVK .

figur 12. Krumkniv, F nr 25 . Foto: SVK .


Tjockleken på ploglagret varierar inom ytan och därför har vissa gravar skadats mer än andra av den sentida odlingen . Odlingsska-dor kunde även konstateras i samband med att de vid utredningen påträffade gravarna åter schaktades fram . Troligtvis har jorden i de återfyllda schakten inte varit lika hårt packad som i de omgivande ytorna och plogen har därför sjunkit djupare och i fallet med A491 helt raderat ut de sista spåren efter graven .

Av de fyra gravar som undersöktes daterades två brandgravar med 14C-metoden, med stor sannolikhet, till den yngre delen av romersk järnålder . Skelettgraven daterades typologiskt, utifrån fynden, till period B2 d v s något äldre än de två daterade brandgravarna . Värt att notera i sammanhanget är dock att det i båda brandgravarna påträffats fragmentariska fibulor som antyder äldre dateringar än de från 14C-analyserna . Men som uppgifterna i bilaga 3 visar så är dateringarna vida, och min bedömning blir att gravarna bör ha anlagts kring 300 e Kr .

Den allmänna bilden som framträtt vid tidigare undersökningar av gravfält med inslag av vapengravar från äldre romersk järnålder period B2 är att en individ per generation gravläggs med vapen (Nicklasson 1997, 153; Wikborg 2005, 183) . Men bilden förefal-ler att ändra sig något under yngre romersk järnålder i denna del av landet . Nu verkar det snarare som att vapen endast läggs ner i en grav per gravfält och dateringarna pekar på att det är den äldsta/första graven på gravfältet som intar denna särställning (Nicklasson 1997, 156) . Då gravfältet i Odensjö anläggs under den äldre fasen men även används under den yngre fasen går ingen av de båda tra-ditionerna att utesluta . Värt att notera är ändå att vapengraven är den äldsta av de hittills daterade gravarna .

De båda brandgravarnas relativa inbördes datering bör bli att A100 är något äldre än A107 . Dels antyder 14C-dateringarna detta och dels fibulafragmenten . Men även deras placering på gravfältet kan ge en ledtråd . På de två tidigare undersökta gravfälten med vapengravar så gavs intrycket att de andra gravarna var placerade kring och utifrån dessa (Nicklasson 1997,156) .

Så förutsatt att vapengraven är äldst så bör gravfältet byggas på med nya gravar utifrån den vilket innebär att ett större avstånd till vapengraven kan indikera en yngre datering . Inget material har skickats för datering från den tredje brandgraven som undersöktes, A242 . Och inte heller har något av fynden kunnat dateras typo-logiskt . Men dess närhet till vapengraven bör antyda en datering som endast är något yngre än vapengravens men äldre än de båda andra brandgravarna .

Utifrån dateringsproblemen med brandgravarna, där fynden anger en något äldre datering än vad som tycks vara det verkliga begravningstillfället, så kan man ställa sig frågan om det samma gäller för vapengraven som endast daterats utifrån typologier .


Gårdarna längs vägen

I det södra området där en väg planeras upp till bostadsområdet från befintlig väg, lades tre sökschakt inom vägområdet . Drygt 30 meter norr om befintlig väg framkom en stengrund, som kan liknas vid en syllstensrad . Anläggningen (A210) var närmast cir-kelformad, 3,80x4,50 meter, nord-sydlig riktning, och bestod av ett skikt stenar, 0,2–0,45 meter stora, se figur 11 . Ett tunt lager, ca 0,01 meter tjockt bestående av kol och bränd lera fanns i mitten av anläggningen, med tydligast koncentration i den södra delen . Anläggningen var nedgrävd i den sterila sanden . I fyllningen mellan stenarna och även inne i anläggningen framkom glaserat rödgods, tegel, en skärva sentida keramik, en spik, ett litet fragment bränt ben, samt en liten bit slagg, som var mycket lätt och alltså relativt fattig på järn . Hela anläggningen gav ett sentida intryck, detta stärktes av fynden . Utifrån keramiken bör inte anläggningen kunna vara äldre än 1700-tal, fynden tillvaratogs ej . Tolkningen är att det troligen rör sig om resterna av en syllstensrad, från en sentida ängslada eller något liknande . Utöver grunden hittades endast en härd (A223) i schakten som grävdes .figur 13. Husgrunden A210 under framrensning . Foto: B . Ajneborn .


Förutom dessa tre sökschakt grävdes två provrutor, där all matjord sållades . Rutorna var 1x1 meter och grävdes ut för hand . Inga fynd eller anläggningar framkom i någon av dem .

Någon ytterligare datering utifrån fynd eller anläggningar kan inte göras .

SammanfattningUnder hösten 2007 utförde arkeologer från Jönköpings läns mu-seum en förundersökning av ett gravfält och en del av en bytomt inom Odensjö gårds ägor . Där gravfältet nu ligger planeras villor att byggas och bytomten kommer att beröras av en planerad väg som leder upp till det nya bostadsområdet . Förundersökningen av gravfältet berörde ett ca 8 900 m2 stort område och ytan som be-rördes vid och i bytomten var ca 850 m2 stor .

Ursprungligen var avsikten att avbana hela gravfältet men då det visade sig täcka en avsevärt större yta än utredningen antytt så änd-rades planerna . Istället för totalavbaning så grävdes fler sökschakt i syfte att avgränsa gravfältet och få ett statistiskt underlag för hur många gravar det kan tänkas innehålla . Fyra gravar hittades och un-dersöktes, en skelettgrav, en brandgrop och två urnegravar . Utifrån fynden verkar skelettgraven vara den äldsta av dem med en trolig datering kring ca 100 e Kr . Två av de andra gravarna daterades med hjälp av 14C-metoden och de visade sig vara från andra hälften av romersk järnålder .

Endast en av byns gårdar berördes av förundersökningen och det var Västergården . Avsikten var att avgränsa den åt norr samt om möjligt få en datering av gårdens anläggningsfas . Tomma ytor hit-tades och gården kan anses avgränsad åt norr men något material som kan antyda gårdens ålder hittades inte . Men strax norr/nordväst om gården hittades en stengrund som utifrån dess fyndmaterial bedömdes vara en ekonomibyggnad från tidigast 1700-tal .

Vid den föregående utredningen iakttogs även lämningar av boplatskaraktär öster om gravarna och syftet med förundersök-ningen var delvis att även avgränsa detta område . Nu hittades inte fler lämningar av denna typ och slutsatsen får bli att de som tidigare hittades utgör utkanten av boplatslämningarna, se Borg & Pettersson 2006 .

ÅtgärdsförslagOm planerna på att bebygga området med gravfältet kvarstår så anser Jönköpings läns museum att det är helt nödvändigt med en slutundersökning av ytan innan exploatering . Ytan som ska under-sökas bör vara större än det område som definieras av de påträffade gravarna . Förslagsvis kan en marginal på ca 20 meter utifrån gravarna undersökas åt väst, norr och öst medan det bör räcka med ca 15 meter


åt söder då topografin inte gör det troligt att gravfältet sträcker sig så långt åt det hållet . Det skulle ge en ungefärlig undersökningsyta på 120x55 meter, d v s 6 600 m2 .

Anslutningsvägen är planerad att anläggas rakt genom Västergår-den . Söderut begränsas möjligheterna till undersökning av befintlig väg och norrut anas ett slut på tomten ca 35–40 meter från vägen utifrån de grävda sökschakten . Vägen och dess arbetsområde är inte fullt lika brett som gården en gång varit men det vore mycket värdefullt och avsevärt förenklande vid tolkningsarbetet om hela Västergården kunde undersökas . Gårdsenheten kan avgränsas åt väster av de utkastlager som hittades vid förundersökningen och åt öster av de diken som skiljer Västergården från Lillgården . Läns-museet förordar därför att hela gården undersöks vilket totalt sett innebär en yta på ca 40x40 meter .

Länsstyrelsen beslutar om ytterligare åtgärder .


Administrativa uppgifter

Länsstyrelsens tillstånd: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 431-619-07Jönköpings läns museums dnr: . . . . . . . . . . . . . 34/07Beställare: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Wareborns gårdsförvaltningFält- och rapportansvarig: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jan BorgFältpersonal: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Britt Ajneborn, Jan Borg & Sead

PilavTeknisk inmätning: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jan BorgFältarbetstid: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2007-08-16–2007-09-03Län: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jönköpings länKommun: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jönköpings kommunSocken: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Barnarps sockenFastighetsbeteckning: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Odensjö 7:7Belägenhet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ekonomiska kartans blad 7E0aKoordinater: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . x6400560 y1403560Undersökningsyta: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 700 m2

Fornlämningsnummer: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . RAÄ 186, 328, 329 & 330Fornlämningstyp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gravfält och bytomtTidsperiod: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Äldre järnålder och efterrefor-

matorisk tidFynd nr: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1–31Tidigare undersökningar: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . dnr 59/04 & 159/05

Dokumentationsmaterialet förvaras i Jönköpings läns museums arkiv .


Referenser

Tryckta källor

Almgren, O . 1923 . Studien über Nordeuropäische Fibelformen der ersten nachchristerlichen Jahrhunderte mit Berücksichtigung der provinzialrömi-schen und südrussishen Formen . Leipzig .

Björk, T . 2005 . Skäran på bålet. Om den äldre järnålderns gravar i Skåne . University of Lund, Institute of Archaeology - Report Series No . 92 . Tollarp .

Borg, J . & Pettersson, C . 2006 . Arkeologisk utredning etapp 2. Byn vid Odens sjö. Inför planerat anläggande av bostadsområde och golfbana . Jönköpings läns museum, arkeologisk rapport 2006:02 . Jönköping .

Borg, J . 2007 . Arkeologisk utredning etapp 2. Söder om Odensjö gård. Sökschaktning inför anläggande av golfbana . Jönköpings läns museum, arkeologisk rapport 2007:47 . Jönköping .

Ekholm, G . 1939 . Valloxsäby logbacke . Ett uppländskt gravfält från 1:a årh . e . Kr . Fornvännen 1939 . 1–34 . Stockholm .

Hagberg, U E . 1967 . The archaeology of Skedemosse II. The votive Deposits in the Skedemosse Fen and their Relation to the Iron-age settlement on Öland, Sweden . Stockholm .

Haltiner Nordström, Susanne . Arkeologisk förundersökning. Odensjö allé. Un-dersökning inom Odensjö gamla bytomt inför breddning av allén, länsväg 845 . Jönköpings läns museum, arkeologisk rapport 2006:99 . Jönköping .

Hylén, H . 2005 . Arkeologisk utredning etapp 1. Slå ett slag för arkeologin. Arkeologisk utredning, etapp 1, inför planerad bostadsbebyggelse och golf-bana inom fastigheten Odensjö 7:7 . Jönköpings läns museum, arkeologisk rapport 2005:05 . Jönköping .

Ilkjaer, J . 1990 . Illerup Ådal 1. Die lanzen und speere . Jutland Archaeolo-gical Society Publications XXV:1 . Århus .

Königsson, E S . 1970 . Om fibulors terminologi . Fornvännen 1970:3 . s 236–238 .

Lund Hansen, U . 1987 . Römischer import im Norden. Warenaustauch zwi-schen dem Römischer Reich und dem frien Germanien während der Kai-serzait unter besonderer Berücksichtigung Nordeuropas . Köpenhamn .

Malmer, M . 1963 . Metodproblem inom järnålders konsthistoria . Acta Ar-chaeologica Lundensia . Series 8, No 3 . Lund .

Nicklasson, P . 1997 . Svärdet ljuger inte. Vapenfynd från äldre järnålder på Sveriges fastland . Acta Archaeologica Lundensia in 4 n 22 . Lund .

Nyström Godfrey, I . & Carlsson, A . 2007 . Konserveringsrapport Odensjö . Studio västsvensk konservering . Dnr . NOK 00923-2007 . Göteborg .

Olsson, M . 2004 . Odensjö gård – inför planerad bostadsbebyggelse och golfbana . Jönköpings läns museum, byggnadsvårdsrapport 2004:12 . Jönköping .

Wikborg, J . 2005 . En krigares grav . Förromersk begravning i Holmsmalma . Tidens resenärer. Arkeologiska händelser längs vägen mellan Köping och Kolsva . s . 169–184 . Red Karlenby, L . Stockholm .


Arkiv

Jönköpings läns museums arkiv . Jönköping .

Kartunderlag

SGU 1989a . Berggrunden i Jönköpings län . Sveriges geologiska undersök-ningar . SGU Ser Ah nr 11 Specialkarta . Skala 1:250 000 .

SGU 1989b . Karta över känslighet för infiltration och föroreningar i Jön-köpings län . Sveriges geologiska undersökningar . SGU Ser Ah nr 11 Specialkarta . Skala 1:250 000 .


Figurförteckning

Omslagsbild . Svärdet från A499 . Foto: SVK

Figur 1 . Utdrag ur digitala ekonomiska kartan 4

Figur 2 . Brandgropen A100 i profil 8

Figur 3 . Urnegraven A107 halvt framgrävd 9

Figur 4 . Fibulafragment, F nr 4 9

Figur 5 . Fibulafragment, F nr 12 10

Figur 6 . Nyckel, F nr 9 10

Figur 7 . Urnegraven A242 i plan 11

Figur 8 . Urnegraven A242 i profil 11

Figur 9 . Skelettgraven A499 efter framrensning 11

Figur 10 . Sköldbuckla, F nr 24 12

Figur 11 . Syl, F nr 26 14

Figur 12 . Krumkniv, F nr 25 14

Figur 13 . Husgrunden A210 16

BILAGA 1ARKEOLOGISK RAPPORT 2009:06 •

BILAGA 1 ARKEOLOGISK RAPPORT 2009:06 •


Osteologisk analys av benen från Odensjö, Barnarps socken, Jönköpings kommun, Småland. Dnr 159/05 och 34/07.

Av Anna Kloo Andersson

InledningBenen som har analyserats här kommer från den arkeologiska ut-redningen (Dnr 159/05) och förundersökningen (Dnr 34/07) i Odensjö, Barnarps socken i Jönköpings kommun . Vid utredningen hittades anläggningen A 491 medan AG 100, AG 107 och AG 242 hittades vid förundersökningen .

Innan den osteologiska analysen tvättades benen rena från jord . Vid undersökningen genomgicks materialet två gånger för att plocka ut alla identifierbara fragment . Dessa identifierades därefter till art och benslag . På fragmenten studerades de drag som kan användas för köns- och åldersbedömning samt eventuella spår efter sjukdomar och skador . En bedömning gjordes även av minsta antal individer per art i anläggningarna . Vid analysen användes litteratur inom ämnena osteologi och anatomi som referens .

A 491, Fnr 1Fyndet innehåller en rörbensdiafys som väger 0,2 g och är 11,7 mm lång . Benet är vitt och helt förbränt . Fragmentet kommer från människa men det finns inga drag på det som kan användas för köns- eller åldersbedömning .

A 491, Fnr 2Fyndet innehåller en rörbensdiafys som väger 0,9 g och är 22,1 mm lång . Det är vitt och helt förbränt . Benet kommer från män-niska men har inga drag som kan användas för köns- eller ålders-bedömning .

AG 100, Fnr 3Graven innehåller 0,5 dl brända ben som väger 29,9 g . Det största fragmentet är 29,1 mm långt och medellängden är 10,5 mm . Benen är vita och helt förbrända . De var relativt rena innan de tvättades för analysen . Benen kommer från människa (12,3 g) och obestämda fragment från människa (17,6 g) . Ett fragment av ett rörben har tidigare valts ut och skickats på 14C-analys .

De obestämda fragmenten består av diafyser, rörbensdiafyser, epifyser och kraniefragment .

Fragmenten från människa består av diafyser, rörbensdiafyser (bland annat från strålben/armbågsben/vadben och överarmsben/skenben), epifyser och kraniefragment . Ett av kraniefragmenten har en sutur som håller på att slutas i det yttre skiktet (tabula externa) . Det mellersta skiktet (diploë) är medeltjockt till tjockt . Det innebär


att individen är vuxen och äldre än 30 år eftersom de första sutu-rerna börjar slutas vid ungefär den åldern . Eftersom det inte går att avgöra från vilken av kraniets suturer fragmentet kommer är det inte möjligt att säga hur mycket äldre än 30 år som individen är . I fyndet finns även ett fragment som skulle kunna vara ett fragment från vänster ögonhåla (incisura frontale) . Det är inte helt säkert att fragmentet kommer från ögonhålan men om så skulle vara fallet verkar den ha könsneutrala drag, det vill säga att dragen varken är utpräglat manliga eller kvinnliga .

AG 107, Fnr 6Benen från anläggningen AG 107 har en volym av 2 dl och väger 175,4 g . Det största fragmentet är 33,5 mm långt och medelläng-den är 13,5 mm . Benen är vita och helt förbrända . De var relativt rena innan de tvättades för den osteologiska analysen . Vid analysen hittades även blå och klart genomskinliga fragment av glassmältor, fragment av järnhaltiga föremål, bränd lera och små fragment som eventuellt är harts . Benen i anläggningen består av människa (58,1 g) och obestämda fragment från människa (117,3 g) . Några av benen (8,0 g) hade en rödbrun beläggning efter något järnhaltigt föremål . Ett fragment av ett stort rörben har tidigare valts ut och skickats på 14C-analys .

De obestämda fragmenten består av diafyser, rörbensdiafyser, kraniefragment, epifyser och spongiösa ben .

De bestämda benen från människa utgörs av kraniefragment, tandrötter, diafyser, rörbensdiafyser och revbensdiafyser . De ben som har en rödbrun beläggning av något järnhaltigt föremål är kraniefragment, diafyser, rörbensdiafyser och små obestämbara fragment . De flesta skalltaksfragment har ett medeltjockt mellan-skikt (diploë) men i några fall är den något tjockare och i några fall har de spruckit i diploë . Enligt Gejvall (1948:162) kan kraniefrag-ment spricka i diploë hos ungdomar och gamla individer . Flera av kraniefragmenten har suturer men sammanväxningen (synostosen) har inte påbörjats i någon av dem . Eftersom synostosen inte har påbörjats i något av de relativt många kraniefragmenten tyder detta på att det är en individ som är yngre än ca 30 år . Det bör därför vara en person som var ungdom snarare än gammal som har lagts i graven . Inget av fragmenten har kunnat användas för könsbedömning . Det finns inget som tyder på att benen kommer från mer än en individ .

AG 242, Fnr 19Benen i anläggning AG 242 har en volym av 0,7 dl och vikten är 60,9 g . Det största fragmentet är 23,5 mm långt medan medelläng-den enbart är 6,6 mm . Benen är vita och helt förbrända . Innan de tvättades för analysen var de relativt rena men något sotiga . I anlägg-ningen finns ben från människa (6,7 g) samt obestämda fragment


från människa (54,2 g) . Bland benbitarna har sex fragment (1,3 g) en rödbrun beläggning efter ett järnhaltigt föremål .

De obestämda fragmenten från människa består av diafyser, rör-bensdiafyser, epifyser, kraniefragment och spongiöst ben .

De bestämda fragmenten från människa består av diafyser, rörbensdiafyser, tandrötter, fragment från över- eller underkäken, revbensdiafyser, epifyser, spongiöst ben och eventuellt ett kot- och ett skalltaksfragment . På två fragment av epifyser kan man se att de inte har vuxit fast på diafysen, d .v .s . själva benkroppen, vilket sker i ca 15–20 års ålder . Den ena epifysen skulle kunna vara ledhuvu-det från lårbenet eller överarmen och man kan se att dess diameter antagligen inte har varit särskilt stor (uppskattningsvis omkring 30 mm) . I ett troligt fragment från en kotkropp har epifyserna heller inte vuxit fast och kotkroppen är dessutom ganska liten . I kremerat material hittar man sällan fragment av tandkronor eftersom emal-jen sprängs sönder av värmen . I de fall de har bevarats beror det på att de ännu inte har brutit fram i käken utan har legat inbäddade och skyddade i käkbenet . I denna anläggning finns två fragment av tandkronor .

Benen är mycket fragmenterade men ger trots det ett intryck av att komma från en individ som inte var särskilt stor . Ett fragment från en diafys eller ett skalltaksfragment är bara 1,8 mm tjockt . Om fragmentet kommer från kraniet och man jämför med den forskning som Gejvall (1948:166) har gjort skulle benet kunna komma från en individ som är 0–4 år . De tandrötter som har hittats ger dock ett något kraftigare intryck och skulle i så fall ge en ålder som kanske är något högre . Det är inte lätt att åldersbedöma en individ när ma-terialet är så fragmenterat som i detta fall . Benen bör dock komma från en individ som är barn eller yngre ungdom . Det har inte varit möjligt att göra någon könsbedömning av materialet och det finns inget som tyder på att benen kommer från mer än en individ .

Litteratur

Gejvall, N-G . 1948 . II . Antropologisk del . I: Sahlström, K . E . & Gejvall, N-G .: Gravfältet på Kyrkbacken i Horns socken, Västergötland. KVHAA 60:2 . Wahlström & Widstrand . Stockholm .

Jönköping 2008-08-15

Anna Kloo AnderssonJönköpings läns museum


VEDLAB Vedanatomilabbet

_________________________________________________________________________________________Adress: Telefon: Bankgiro: Organisationsnr:Kattås 0570/420 29 5713-0460 650613-6255670 20 GLAVA E-post: [email protected]

Vedlab rapport 0834

Vedartsanalyser på material från Jönköpings län,Odensjö


VEDLAB Vedanatomilabbet

Vedlab rapport 0834 2008-06-27

Vedartsanalyser på material från Jönköpings län, Odensjö

Uppdragsgivare: Inger Nyström /Studio västsvensk konservering

Arbetet omfattar ett prov från en svärdslida som tillsammans med tillhörande svärd grävts fram i Odensjö.11Provbiten är taget från svärdslidan före konservering. Det har en slät ”utsida”medan ”insidan” är fragmenterad. Trädslaget är ask.Svärdslidan verkar vara tillverkad så att bredsidan, alltså den sida man ser mestav, är skuren parallellt med radien på virket. (Det blev krångligt värre,illustrerar därför med en bild som dock är från tall) Detta minskar troligenrisken för sprickbildning.

Analysresultat

Anl. ID Fynd Prov-mängd

Analyseradmängd

Trädslag Utplockatför 14C-dat.

Övrigt

Svärdsslida 0.2g 0.2g 1 bit 1 bit ask -

Erik Danielsson/VEDLABKattås670 20 GLAVATfn: 0570/420 29E-post: [email protected]

De här trädslagen förekom i materialetArt Latin Max

ålderVäxtmiljö Egenskaper och användning Övrigt

Ask Fraxinusexcelsior

250 år Näringsrik jord, soligväxtplats.

Hård, elastisk och seg.Hjulaxlar, redskap

Viktigt för lövtäckt. Yggdrasilvar en ask. Mycket folktroknutet till asken.

Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar.Lund 1993. Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad 1988. Mossberg, Bo m.fl. Den nordiskafloran. Brepol, Turnhout 1992.

Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix 4500.Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3rd edition ochAnatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi 1946. Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnadeoch färska vedprover.


Nr Anl nr

Sakord Special-benämn.

Anmärkning Fyndomst. Antal fragm

Antal Längd(cm)

Bredd(cm)

Tjocklek(cm)

Diam.(cm)

Höjd(cm)

Vikt(g)

Dnr

1 491 Ben Brända ben

Se bilaga 2 Vid framrensning av anl

1 159/05


Se bilaga 2 Vid framrensning av anl

1 159/05

3 100 Ben Bränt ben Se bilaga 2 34/07

4 100 Brons Fibula Troligtvis tillhörande Almgrens (1923) grupp IV

1 2,6 1,02,0 0,41,0 9,2 34/07

5 107 Keramik Urna Ca 40 Ca 11 640 34/07


Se bilaga 2 34/07

7 107 Järn Kniv Tånge samt del av blad

1 6,6 1,6 0,3 7,8 34/07

8 107 Järn Nithuvud Med fastbrända ben

1 0,2 1,5 2,8 34/07

9 107 Järn Nyckel Ögla i änden med del av ring i. Skaftet ornerat, kvadratiskt i genomskärning

1 14,6 0,5 0,5 24,6 34/07

10 107 Järn Oid Oregelbunden form

1 1,6 0,6 0,5 0,8 34/07

11 107 Järn Oid Ev del av ring 1 2,0 0,4 0,4 1,0 34/07

12 107 Brons Fibula Troligtvis tillhörande Almgrens (1923) grupp V

2 8,2 34/07

13 107 Järn Oid 1 4,7 1,0 1,4 22,1 34/07

14 107 Järn Söm 1 3,9 0,7 0,5 7,0

15 107 Järn Ten/nål? Runt tvärsnitt 1 2,6 0,3 1,1 34/07

16 107 Glas Pärlfragm? Blå eller genomskinliga

18 34/07

17 107 Brons Nål? Runt tvärsnitt 1 0,4 0,1 34/07

18 242 Keramik Urna I preparat 34/07


Se bilaga 2 I preparat 34/07

20 242 Järn Tenar? I preparat 1,4 34/07

21 242 Järn Kniv Endast del av bladet

I preparat 1 5,5 0,3 1,9 7,1 34/07

22 242 Järn Nål Kvadratiskt tvärsnitt

I preparat 1 2,8 0,3 0,3 0,6 34/07

23 499 Järn & trä Svärd Östersjötyp i skida

I preparat 1 Svärd 48

Skida 38

4 0,4 34/07

24 499 Järn Sköldbuckla

I preparat 1 34/07

25 499 Järn & trä Krumkniv Halvmåneformad utan handtag

I preparat 1 8,7 0,40,5 5,2 49,2 34/07

26 499 Järn & trä Syl Lite av trähandtaget kvar

I preparat 1 10,4 6,5 34/07

27 499 Järn & trä Kniv Lite av trähandtaget kvar

I preparat 1 Blad 10,4Trä3,3

Ca 0,3 2,1 25,6 37/07

28 499 Järn Handtag Till skölden I preparat 2 Ca 15 1,52 34/07

29 499 Järn Beslag Till skölden I preparat 1 3,3 1,95 0,4 34/07

30 107 Sten Locksten 1 Ca 20 Ca 18 Ca 9,5 5512 34/07

31 210 Sten Kvarnsten 2 5,0 Ca 45 Ca 3700

34/07

Fyndlista


Schakt, provrutor och anläggningar från aktuell förundersökning är svarta . Schakt och anläggningar från tidigare undersökningar är grå . Skala 1:1 000 .

Under hösten 2007 förundersöktes ett gravfält och en bytomt inom Oden-sjö gårds ägor . Gravfältet visade sig vara från romersk järnålder och trots att endast fyra gravar hittills undersökts så har redan en skelettbegravning innehållande vapen och brandgravar med rikt fyndmaterial hittats . By-tomten var sedan tidigare känd, både från äldre kartor och den utredning som tidigare genomförts . Syftet med denna förundersökning var att för-söka avgränsa Västergården samt om möjligt datera dess äldsta skede .

Arkeologisk rapport 2009:06JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM

Documents

Arkeologisk förundersökning En vapengrav i Odensjö · (Ramm 1883) . Övriga poster i närheten berör huvudsakligen senare tidsperioder och utgörs av ytterligare en plats med