eras första möte för 20år sedan var ganska kort.Elisabeth Lagerqvist

hade nyss blivit sambo, ochBjörn Lindeblad följde meden gemensam bekant till henneoch hennes man. Björn hade då

bestämt sig för att gå i klosteroch var helt fokuserad på detsom låg framför honom. Ingenav dem kunde ens drömma omatt de en gång skulle bli ett par.

- Jag tyckte att Björn var enjättetrevlig kille och tyckte det

var lite synd att han skulle gå

i kloster, säger Elisabeth. Mennågon förzilskelse var det inte.

Ändå glömde de inte varan-dra. Deras gemensamma vän

höll kontakt med Björn ochrapporrerade då och då till både

honom och Elisabeth om deras

respektive liv.Funderingarna om att radi-

kalt föriindra sitt liv hade fun-nits liinge hos Björn, som på dentiden var biträdande ekonomic-hef förAga i Spanien. Han kiin-de att något var fel, som om han

spelade en roll han inte trivdesmed. En dag sa han upp sig ochflyttade tillbaka till Göteborg.

BJöRN GAV BORTALLA ÄCOOEIAN

Han arbetade på dagis, var liirar-vikarie och jourhavande med-människa och arbetade en tidsom ekonom för FN i Indien.Han började också mediteraregelbundet och besökte fleraganger ohka kloster i Asien.

- Till sist tog jag beslutet att

bli munk. Jag gav bort alla minaägodelar och häpnade över hurbefriad jag kiinde mig. I januari1992 klappadejag på porten tillett fattigt skogskloster i nordös-tra Thailand.

- Genast kände jag att jag hit-tat hem. Hzir fannjag den generositet,hjiilpsamhet ochmedkiinsla som jagsökt.

- I klostret levdevi som en stor familjoch bodde i varsinhydda som stod på

två meter höga på-

lar. Klockan tre på

morgonen steg viupp för att mediteraoch sjunga tillsam-mans. Sedan vand-rade vi ut med våra

skålar på allmoserundor i bYar-

na runt klosffet. Befolkningengav oss mat till vå'r gemensam-

ma måltid, som bestod av ris,en curryrätt, frukt och grönsa-

ker. Resten av dagen arbetade vimed något praktiskt, samtalade,

sjöng och mediterade.

- Efteråt harjag ofta fått frå-gan om det inte var svårt att levai celibat, men sex var något jaginte ens funderade på. Det varför§udet helt enkelt, något mankopplade bort. Diiremot liing-tade jag ofta efter Marabouschoklad med frukt och mandel.

- Efter sju år flyttade jag tillett buddhistkloster för både

munkar och nunnor i England,dels för attjag var trött På ett le-va med enbart män, dels för attjag ville bo närmare mina för-rildrar och syskon. Det klosffetfungerade som ett andligtbed &brealdast, och ungefiir likadantvar det i det kloster i Schweizdar jagbodde under de sista treåren som munk.

E;fter 11 års klosterliv kändeBjörn att det var dags att gå vi-dare i livet och hiingde av sig sinmunkkåpa.

- Jag behövde inte låingre

klostret som stöd, även om detvar svårt att låimna den ombo-nade och trygga miljön och al-la viinner jag fätt genom åren.

Jag var viildigt osäker, visste in-te vad jag skulle göra i stiillet,nästan 50 år gammal och utanjobb. Samhiillet hade dessutom

förändrats vtildigt mycket sedanjag levde i det.

- Bjöm fanns i mitt medve-tande under alla de hiir åren. Endag för två år sedan. fick jag se

honom på Facebook. Jag skrevnågra rader till honom.

- Han svarade med en gång.

En stund senare dök han uPP

på min datorskärm igen ochföreslog att jag skulle hälsa Påhonom i Falsterbo.

HAN VAR MANNENuÄeVÄurnr pÅ

- Såjag hyrde en bil och akte

iväg söderut. NZir jag steg ur bi-len och såg honom på gårdsPla-

nen förstod jag att det hiir intevar vilket möte som helst. Dethiir var mannen som jag hade

viintat på.Bjöm ler och förklarar att

även han omedelbart kände attde hörde ihop. Men det var intenågon stormande föriilskelse.Snarare var de på samma frek-vens och kiinde sig hemma medvarandra.

- Lite tidigare på sommarenhade jag varit med i en insPel-

ning av TV-programmet "Som-markvtill" med Anne Lund-berg, dtir jag fick frågan omjag saknade något. Då svara-

de jag iirligt att jag liingtadeefter att träffa någon att bli kiir i.Programmet siindes två veckorefter mitt möte med Elisabeth,och jag fick en massa brev ochmejl fran kvinnor som ville lzira

kiinna mig. Men det var för sent.

Jag hade redan triiffat kvinnanjag ville dela livet med.

Efter bara ett halvår flYttadedeiniengemensamlägenhet, diir de nubor med Elisabeths

Axel

Det vor lite svnd ott ä"g;,h",, d

hon skulle så i kloster iä,äijöoch Julia.Bjöm har fortfa-

- Så smaningom fick jag er-

bjudanden om att undervisa imeditation och hålla föredrag.

Under den tid som Biörn varmunk hade även Elisabeths livförändrats. Hon hade utbildatsig till homeopat. Detta sedan

hennes dotter blivit botad franen svår allergi genom bland an-

nat homeopatisk behandling.Hon hade också separerat

fran sin man och hade gemen-sam vårdnad om parets tvåbarn.Sedan ett tiotal år driver hon etteget företag, Energimedicin.Hon mediterar regelbundetmorgon och kväll.

rande äta kontakter med si-na munkkompisar, och förrasoflrmaren besökte han ochElisabeth klosfret i England, drirBjöm vistades i sju år.

- Det var en fantastisk uPPle-

velse, säger Elisabeth, och detska bli ännu mer spiinnande attkomma till det enkla skogsklos-tret i Thailand, som jag hittillsbara har sett på bild. Bjöms tidsom munk berör inte bara ho-nom. Åven för mig har hans

bakgrund stor betydelse. I vårtliv finns en andlig dimensionsom jag inte har upplevt mednågon mrinniska tidigare. I

15