AFS 2003:3

ARBETE I

EXPLOSIONSFARLIG MILJÖ

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i explosionsfarlig miljö

samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.

(Ändringar införda t.o.m. 21 juni 2016)

AFS 2003:3

2

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd

om arbete i explosionsfarlig miljö

Utkom från trycket beslutade den 22 maj 2003 den 30 juni 2003

(Ändringar införda t.o.m. 21 juni 2016)

_____________________________________________________________

Tillämpningsområde

1 § Dessa föreskrifter gäller där någon i arbetet kan utsättas för fara

orsakad av explosionsfarlig miljö i byggnader, lokaler, utrustningar eller

andra tekniska anordningar och på arbetsplatser i övrigt där explosionsfarlig

miljö kan förekomma.

Föreskrifterna gäller inte för

– sådan användning och avsiktlig tillverkning av brandfarliga gaser och

vätskor, för vilken föreskrifter, som överför direktivet 99/92/EG för sådan

användning och avsiktlig tillverkning, har meddelats med stöd av

lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor,

– lokaler som används för medicinsk behandling av patienter,

– användning av anordningar för förbränning av gasformiga bränslen,

– hantering av explosiva varor enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga och

explosiva varor,

– hantering där explosionsrisken enbart beror på närvaron av kemiskt

instabila ämnen,

– gas- och petroleumutvinningsindustrin och gruvverksamhet samt

– användning av land-, sjö- och lufttransportmedel. (AFS 2013:1)

Transportmedel som är avsedda att användas i explosionsfarlig miljö

omfattas av dessa föreskrifter.

Definitioner

2 § I dessa föreskrifter används följande beteckningar med nedan angiven

betydelse.

Explosiv atmosfär Blandning av gas/gaser med annan gas, ånga,

aerosol eller damm i vilken en hastig exoterm

kemisk reaktion med eller utan påtaglig tryckvåg

efter antändning sprider sig till hela eller större

delen av den oförbrända blandningen.

AFS 2003:3

3

Explosionsfarlig miljö Ett område där explosiv atmosfär kan förekomma

samt intilliggande områden i vilka

arbetstagare kan utsättas för fara orsakad av den

explosiva atmosfären.

Hantering Tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning,

förvaring, transport, användning, omhändertagande,

destruktion, konvertering eller liknande.

Riskbedömning Bedömning av hantering, ändring eller inträffad

händelse i syfte att avgöra om riskreducerande

åtgärder eller fördjupad riskanalys behöver utföras.

Zon 0,1, 2 Områden där explosiv atmosfär bestående av

gas, ånga eller aerosol kan förekomma och klassats

i zoner efter hur ofta explosiv atmosfär uppstår

och hur länge denna varar.

Zon 20, 21, 22 Områden där explosiv atmosfär bestående av

brännbart damm kan förekomma och klassats i

zoner efter hur ofta explosiv atmosfär uppstår

och hur länge denna varar.

Allmänt

3 § Utrustningar, installationer, skyddssystem, komponenter, anordningar,

verktyg och material skall

– vara riskbedömda och lämpliga för den explosiva atmosfär de används

i och

– underhållas så att avsett explosionsskydd upprätthålls.

4 § Byggnader, lokaler och arbetsplatser skall vara utformade så, att så

långt det är möjligt inte någon person utsätts för risk att skadas om en

explosiv atmosfär antänds.

5 § Hantering med tillhörande instruktioner och rutiner skall vara riskbedömda

och lämpliga för den explosiva atmosfär de är avsedda för.

6 § Arbetsgivaren skall se till att den som vistas i explosionsfarlig miljö

eller utför arbete som kan påverka explosionssäkerheten skall ha lämplig

utbildning, kunskap om explosionsrisker och skyddsåtgärder samt färdigheter

i säkert handhavande.

AFS 2003:3

4

Riskbedömning

7 § Riskbedömning ska vara dokumenterad.

Riskbedömningen ska ha utförts av någon som har lämplig utbildning och kunskap för att göra

riskbedömningar av explosiv atmosfär. I riskbedömningen ska finnas uppgifter om

– explosionsbenägenhet hos blandningen,

– förekommande tändkällor,

– sannolikheten för att explosiv atmosfär uppstår samt dess varaktighet,

– sannolikheten för att en explosiv atmosfär antänds och konsekvenserna av explosionen samt

om

– utrymmen, utrustningar, installationer, material eller liknande som har bedömts ha betydelse

för explosionsrisken.

Riskbedömningen ska även omfatta

– rutiner för säker hantering i explosionsfarlig miljö,

– erforderlig skyddsutrustning och säkerhetsåtgärder för respektive riskkälla,

– områden som genom öppningar har eller som kan få förbindelse med områden där explosiv

atmosfär kan uppstå,

– rutiner för säkert omhändertagande av spill och läckage samt

– lämpligt släckmedel och släckförfarande vid brand för att förebygga explosion.

Riskbedömningen ska omfatta såväl normalt arbete och drift som förväntade avvikelser och fel.

Den arbetsgivare som inte har upprättat en riskbedömning enligt första stycket ska betala en

sanktionsavgift, se 19 §.

Lägsta avgiften är 5 000 kronor och högsta avgiften är 50 000 kronor. För den som har 500 eller

fler sysselsatta är avgiften 50 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktions-

avgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 5 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) x 90 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal. (AFS 2014:13)

8 § Förnyad riskbedömning och uppdatering av explosionsskyddsdokument

enligt 16 §, skall göras

– innan en ändring av utrustning, rutiner, recept, råvaror, organisation

eller förhållanden i övrigt som kan påverka risken med explosiv atmosfär

genomförs samt

– efter inträffad olycka eller tillbud.

Förebyggande skyddsåtgärder mot explosioner 9 § För att förebygga explosioner skall lämpliga tekniska och organisatoriska

åtgärder vidtas, i nedan angiven ordning, för att

– förhindra att explosiv atmosfär bildas eller där verksamhetens art inte

medger detta,

– undvika att explosiv atmosfär antänds och

– begränsa de skadliga effekterna om en explosiv atmosfär antänds så

att risken för personskador minimeras.

AFS 2003:3

5

Vid behov skall åtgärder vidtas för att förhindra att explosiv atmosfär

som antänts sprids i byggnader eller processenheter via rör och ledningar

eller på annat sätt.

10 § Ämnen som vid hanteringen kan förekomma i form av gas, ånga,

aerosol eller damm skall betraktas som material som kan bilda explosiv

atmosfär om inte en undersökning har visat att de inte kan orsaka en

explosion.

Zonklassning

11 § Explosionsfarliga områden eller lokaler skall klassas i zoner efter

hur ofta explosiv atmosfär uppstår och hur länge denna varar. Områden

med sådana zoner skall märkas med skyltar (se bilaga 1). Klassning skall

vara utförd enligt gällande europastandard eller på annat sätt som ger

minst motsvarande skyddsnivå. Sådan klassning skall vara dokumenterad

och utmärkt i särskilt dokument. Om den explosiva atmosfären

avviker från normalt tryck, temperatur eller luftsammansättning skall

detta särskilt anges.

Zon 0 och zon 20 Område där explosiv atmosfär förekommer ständigt,

långvarigt eller ofta.

Zon 1 och zon 21 Område där explosiv atmosfär förväntas förekomma

vid normal hantering.

Zon 2 och zon 22 Område där explosiv atmosfär inte förväntas

förekomma vid normal hantering men, när den

ändå gör det, endast har kort varaktighet.

12 § För tillfälliga arbetsplatser och underhåll av mobila tekniska anordningar behöver

zonklassning enligt 11 § inte utföras och explosionsskyddsdokument

enligt 16 § inte upprättas. Dessa arbeten skall dock förses med skriftliga skyddsinstruktioner och

lämpliga avspärrningar om det efter en riskbedömning anses erforderligt.

13 § Innan en arbetsplats med explosionsfarliga områden som klassificeras

enligt 11 §, tas i bruk för första gången skall anläggningens explosionssäkerhet

bekräftas av person med erforderlig utbildning och kunskap.

14 § Innan arbete påbörjas i klassat område eller på säkerhetsutrustning

skall arbetstillstånd utfärdas av en person med särskilt ansvar för

denna uppgift. Ett arbetstillstånd skall innehålla de villkor och instruktioner

som krävs för en säker hantering.

AFS 2003:3

6

15 § Rutiner för säker avställning och driftklarhetsverifiering skall

finnas och tillämpas vid underhållsarbete eller tillfälliga stopp på utrustningar

och anordningar i eller för explosiv atmosfär.

Explosionsskyddsdokument

16 § För arbetsplatser där explosionsrisk föreligger ska arbetsgivaren innan arbete påbörjas

upprätta ett explosionsskyddsdokument, baserat på riskbedömningen.

Explosionsskyddsdokumentet ska hållas aktuellt.

Explosionsskyddsdokumentet ska särskilt innehålla uppgifter om

– att explosionsriskerna har fastställts och bedömts enligt 13 §,

– förekommande explosionsrisker och till dessa hörande skyddsutrustningar och säkerhets-

rutiner,

– de områden som har klassificerats och delats in i zoner enligt 11 §,

– rutiner för utfärdande av arbetstillstånd, säker avställning och driftklarhetsverifiering,

– förekommande samordningsansvar,

– hur arbetsplatsen, arbetsutrustning, skyddssystem, personlig skyddsutrustning, material,

varningsanordningar, utrymningsvägar används och underhålls på säkert sätt,

– tryckavlastningszoner,

– rutiner för säkert omhändertagande av spill, läckage och brand.

På arbetsplats eller driftställe med samordningsansvar ska omfattningen av och ansvarig person

för denna samordning framgå av explosionsskyddsdokumentet.

Den arbetsgivare som inte har upprättat ett explosionsskyddsdokument enligt första stycket ska

betala en sanktionsavgift, se 19 §.

Lägsta avgiften är 5 000 kronor och högsta avgiften är 50 000 kronor. För den som har 500 eller

fler sysselsatta är avgiften 50 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktions-

avgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 5 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) x 90 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal. (AFS 2014:13)

17 § Utrustning och skyddssystem som ska installeras i eller för områden där explosiv atmosfär

kan uppstå, ska väljas enligt kategorierna i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2016:4) om

utrustning för potentiellt explosiva atmosfärer

Följande utrustningskategorier ska användas inom respektive klassade områden.

I zon 0 eller zon 20, kategori 1 utrustning,

i zon 1 eller zon 21, kategori 1 eller 2 utrustning och

i zon 2 eller zon 22, kategori 1, 2 eller 3 utrustning. (AFS 2016:7)

AFS 2003:3

7

Uppföljning av olycksfall och tillbud

18 § Olycksfall och tillbud ska utredas, dokumenteras och riskbedömas. Arbetet får inte

återupptas efter ett explosionsolycksfall eller allvarligt tillbud förrän en ny riskbedömning visat

att arbetet kan utföras säkert.

Den arbetsgivare som har återupptagit arbetet utan att ha upprättat en förnyad riskbedömning

ska betala en sanktionsavgift, se 19 §.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500

eller fler sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska

sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) x 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal. (AFS 2014:13)

Bestämmelser om sanktionsavgifter

19 § Bestämmelserna i 7 och 18 §§ utgör föreskrifter enligt 4 kap. 1 § arbetsmiljölagen

(1977:1160). Bestämmelserna i 16 § utgör föreskrifter enligt 4 kap. 8 § arbetsmiljölagen.

Den som överträder dessa bestämmelser ska betala sanktionsavgift enligt 8 kap. 5–10 §§

arbetsmiljölagen. Sanktionsavgiftens storlek beräknas enligt de grunder som anges i 7, 16

och 18 §§. (AFS 2014:13)

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Dessa föreskrifter träder i kraft den 31 juli 2003.

Samtidigt upphävs Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1981:5) om

Dammexplosioner.

För utrustning som redan används eller tillhandahållits före den 31 juli

2003 gäller inte 17 §.

Klassning enligt 11 § skall göras före val och installation av ny utrustning

enligt Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1995:5) med föreskrifter

om Utrustningar för explosionsfarlig miljö, även för arbetsplatser där

explosiv atmosfär kan uppstå, som tagits i bruk före den 31 juli 2003.

Arbetsplatser med områden där explosiv atmosfär kan uppstå, som redan

tagits i bruk före den 31 juli 2003, skall senast tre år efter den tidpunkten

uppfylla kraven på skyltning i 11 § och kraven på explosionsskyddsdokument

i 16 §.

Arbetsplatser som tidigare inte omfattats av krav på klassning av explosionsfarliga

områden och som redan tagits i bruk före den 31 juli 2003,

skall senast tre år efter den tidpunkten även uppfylla kraven på klassning

i 11 §.

AFS 2003:3

8

AFS 2013:1

Denna författning träder i kraft 1 juni 2013.

AFS 2014:13

Denna författning träder i kraft 1 juli 2014.

AFS 2016:7

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 september 2016.

AFS 2003:3

9

Bilaga 1

Varningsskylt enligt 11 §

Varningsskyltar för områden där explosiv atmosfär kan uppstå, som zonklassificeras

enligt 11 §.

– Trekantig form.

– Svarta bokstäver på gul botten med svart bård (den gula färgen skall

täcka minst 50% av skyltens yta).

– Tilläggstext ”För arbetsrutiner och materiel se explosionsskyddsdokument.”

AFS 2003:3

10

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om

tillämpningen av föreskrifterna om arbete i

explosionsfarlig miljö

Arbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i explosionsfarlig miljö.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tvingande,

utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna

(t.ex. upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven samt visa exempel på

praktiska lösningar och förfaringssätt) och att ge rekommendationer,

bakgrundsinformation och hänvisningar.

Explosion

Ordet explosion kan härledas till orden ex och plosion som fritt översatt

betyder snabb utströmning. Det strömmande mediet är gaser som accelererar

och drar med sig partiklar och splitter lång väg från ursprungsplatsen.

Flera fysiska och kemiska fenomen kan orsaka dessa gasströmningar

eller som vi i dagligt tal säger explosioner.

1. Tryckkärlsexplosion: ett tryckkärl med komprimerad eller kondenserad

gas brister.

2. Ångexplosion: hastig avkokning av vätska som exempelvis händer då

man häller vatten i het olja eller metallsmälta i vätska.

3. Varmluftsexplosioner: hastig uppvärmning av luft, som sker vid exempelvis

elektriska kortslutningar eller blixtnedslag.

4. Mycket snabba kemiska reaktioner som avger gaser som reaktions- eller

biprodukt: gasexplosioner med brännbara gaser eller brännbara

ångor, dammexplosioner med exempelvis organiskt pulver samt explosiv-

ämnesexplosioner. Även blandning av icke kompatibla ämnen

kan i vissa situationer vara explosiva, exempelvis tionylklorid med

vatten.

5. Mycket snabba kemiska reaktioner som inte ger gaser som reaktionsprodukt

men hastigt värmer upp omgivande luft: metalldammsexplosioner

och explosivämnesexplosioner.

I verkligheten är det få explosioner som består av endast ett av ovanstående

fenomen. Explosioner sker med mer eller mindre stort värmeutbyte

med omgivningen och får därmed nästan alltid en betydande varmluftskomponent.

Explosivämnen innehåller allt som behövs för explosionen och kräver

bara tillräcklig tändenergi för att explodera. Denna föreskrift behandlar

endast ämnen eller blandningar som tillsammans med omgivande

atmosfär hastigt brinner och avger gaser och/eller värme i ett explosivt

förlopp.

AFS 2003:3

11

Begreppen deflagration och detonation

Explosion brukar indelas i två delar, deflagration och detonation. Deflagration

innebär att förbränningsreaktionen sprider sig med underljudshastighet

i det medium där explosionen äger rum, för luft cirka 300 m/s.

Flamhastigheten och tryckstegringen fortplantar sig lika i alla riktningar

vid en deflagration.

Vid flamhastigheter i närheten av ljudhastigheten i gasblandningen blir

gasströmningen instabil och övergår i ett seriekollisionsförlopp där

hastigheten är högre än ljudhastigheten. Då har deflagrationen övergått

till detonation.

Kännetecknande för detonationen är att reaktionen sker i en tunn zon

som rör sig genom gasblandningen med en hastighet av cirka 2 km/s.

Trycket är i detta fall koncentrerat till reaktionszonen och stötens tryck är

ungefär 2 MPa mot de ytor som är parallella med rörelseriktningen. På

ytor tvärs rörelseriktningen blir reflektionstrycket över 10 MPa. Tryckimpulsen

är mycket kort och det blir inget egentligt statiskt tryck utan påkänningen

är huvudsakligen en impulslast.

Effekterna av en explosion

Om en deflagration tillåts övergå till en detonation innebär det normalt

katastrofala konsekvenser för utrustningen och personer som befinner

sig i närheten. Detta kan ske om explosionen får fortplanta sig från ett

kärl till ett annat eller om rörledningarna är tillräckligt långa. Maximalt

tryck för begränsade explosioner fås i slutna kärl eller utrymmen med

stökiometriska förhållanden och god turbulens. God turbulens fås exempelvis

i rörgallerier, vid hinder och med skrovliga ytor.

För gaser och ångor i luftatmosfär och stökiometrisk koncentration

erhålls ett maximalt tryck om 0,8 MPa i slutna kärl. Explosiva dammblandningar

ligger i regel under 1 MPa men kan för vissa metalldamm ge

1,2-1,8 MPa. Om explosionen tillåts sprida sig okontrollerat från kärl till

kärl kan mycket höga tryck uppnås.

Fria gas/dammolnsexplosioner liknar en hastig förbränning och har vanligen

endast svag tryckverkan. De är ändå mycket farliga för personal och

utrustningar som kringgärdas av heta brandgaser och värmepåverkan

från branden.

Den för personalen farligaste effekten av en okontrollerad explosion är

främst de splitter som bildas vid en innesluten explosion samt att byggnader

rasar in.

AFS 2003:3

12

Vanliga säkerhetsdata

MIE (Minimal Ignition Energy). Minsta antändningsenergi

för ämnet eller blandningen som används

för att bedöma om närvarande tändkällor är

farliga.

(dp/dt)max Maximal tryckstegringshastighet som används

för dimensionering av tryckavlastning och

suppressionsystem (explosionsundertryckning).

Pex Maximalt explosionsövertryck som används för

dimensionering av tryckhållfasta kärl, avlastnings-

och suppressionsystem.

Kg Experimentellt bestämd konstant, där (g=gas)

och dp/dt=Kg/(V)1/3 (V=volym).

Kst Experimentellt bestämd konstant, där (st=damm)

och dp/dt=Kst/(V)1/3.

Flampunkt Lägsta temperatur vid vilken en vätska bildar

antändliga ångor över en fri vätskeyta vid normalt

lufttryck och luftatmosfär.

Tändpunkt Temperatur vid vilken en het yta antänder gas

eller damm. Anges normalt även för ett 5 mm

tjockt dammlager.

Explosions- Ett intervall angett i volymprocent inom vilken en

område explosion kan ske vid normalt tryck och temperatur.

Stökiometrisk I detta sammanhang den koncentration där fullblandning

blandning ständig förbränning och störst energiutveckling

teoretiskt sker och där det åtgår minst energi för

att antända blandningen.

(I verkligheten ligger minsta tändenergin strax

under eller över det teoretiska värdet, men stökiometriska

punkten kan användas som god

approximation).

Ångtryck Över en vätska råder vid varje temperatur ett

visst ångtryck. För vätskor med kokpunkt över

omgivningstemperatur råder ett lägre tryck än

atmosfärstrycket. Ångtrycket talar om hur fort

ånga avges från en vätska och ger därmed en

AFS 2003:3

13

uppfattning om explosionsrisk och underlag för

att beräkna ventilationsbehov.

Volym [Ωm] Anges ibland för damm och ger ett mått på

resistivitet om pulvret är en isolator eller inte. Om dammet

har höga värden medför det att pulvret får en

mycket stor ytladdning som inte går att bortleda.

En hög resistivitet i kombination med ett lågt

MIE-värde ger stor sannolikhet för antändning.

Relaxationstid Ger en uppfattning om hur lång tid det tar för ett

laddat material eller ämne att avleda sin laddning,

d.v.s. hur lång tid det tar att avleda cirka 2/3

av ursprunglig laddning. För vissa pulver rör det

sig om timmar och till och med dygn.

Sönderfallstest Ger svar på vid vilken temperatur ett pulver sönderfaller

vid förvaring. Testet utförs i en ugn med

ett antal termoelement instuckna i pulvret.

Ledningsförmåga Ett mått på vätskors förmåga att ackumulera

laddning. Vissa vätskor fungerar som kondensatorer

och bevarar stora laddningar länge.

MOC (Minimal Oxygen Concentration). Anger minsta

syrekoncentration vid vilken förbränning kan ske.

För att minska syrehalten ökas vanligen mängden

kväve, så kallad inertering. Observera att för

vissa ämnen går det inte att inertera med kväve

utan koldioxid eller ädelgasen argon måste tillgripas.

Observera att säkerhetsdata sällan är att likställa med naturkonstanter

utan är beroende av vald testmetod. Dock är de inbördes förhållandena

lika inom respektive metod. Jämför därför aldrig värden från olika metoder

utan ingående kunskap om dessa metoder. Om inte annat anges så

gäller säkerhetsdata oftast vid normalt tryck och temperatur i luftatmosfär

för använd testvolym och utrustning. Avviker man i sin hantering från

dessa förhållanden så kan säkerhetsdata exempelvis ändras markant

redan efter några tiotals grader eller tiondels MPa förändring.

Dammexplosionsprov

Några viktiga komihåg för den som skall skicka iväg ämnen för dammexplosionstest.

Samråd med testlabbet innan ni skickar pulver för test så

att representativa prov tas och rätt tester görs för den aktuella hanteringen.

AFS 2003:3

14

• Provet skall vara representativt för dammexplosionsrisken. Fint damm

och stoft kanske kommer att anrikas i processen, exempelvis i stoftfilter.

Pulvret kanske skall bearbetas och ändra form och därmed även

den specifika ytan. Kontrollera gärna i mikroskop och dokumentera

partikelfördelning, geometri och specificera föroreningar.

• Var noga med fukt/vattenhalt och eventuell förekomst av lösningsmedel

och förpacka diffusionstätt.

• Begär minst bestämning av lägsta tändenergi, (Kst-värde, Pmax behövs

för tryckavlastning, undertryckning och inneslutning). Testmetod och

testapparatens volym bör alltid anges.

• Vid osäkerhet: beskriv gärna hur pulvret hanteras och begär säkerhetsrekommendationer

eller anlita hjälp innan pulvret skickas till test.

Minsta antändningsenergi och tändkällor

Som tumregel kan man anta att gaser antänds av energier <1 mJ, vanliga

lösningsmedelsångor vid 0,1-3 mJ. Minsta tändenergi för damm varierar

normalt från 1 mJ - 1 J. Observera att det givetvis finns avvikelser från

detta. Kontrollera därför alltid säkerhetsdata.

Det funna MIE-värdet skall jämföras med de i hanteringen förekommande

tändkällorna som i bästa fall kan elimineras eller minimeras

genom tekniska och administrativa åtgärder.

Tändenergin är som lägst vid stökiometrisk koncentration och ökar mot

explosionsgränserna och kan där vara ungefär 1000 gånger högre. För att

få en säkerhetsmarginal bör man eftersträva att alltid ha koncentrationer

under 25 vol% av undre explosionsgränsen. Detta låter sig inte alltid

göras då värmeförlusterna vid ventilation skulle bli orimligt stora eller

processen i sig inte gå att köra som vid pulverhantering. I sådana fall kan

det bli aktuellt att tillgripa exempelvis inertering eller explosionstryckhållfasta

system.

En vanlig tändkälla är när man bryter strömmen i en strömkrets. Då uppkommer en ljusbåge över

kontakterna. Energin i denna ligger ofta på flera J (Joule). Elutrustning i en explosionsfarlig miljö

skall vara EX-märkt för sin speciella användning.

Statisk elektricitet alstras genom rörelse och friktion av människor, fluider och maskiner. Om

brister finns i potentialutjämningen eller ickeledande material förekommer i hanteringen kan

stora laddningar och farligagnistor uppstå, exempelvis då en person tar i ett föremål. Sommartid

kan spänningar om 10 kV och vintertid 20 kV erhållas, skillnaden beror bl.a. på luftfuktigheten.

AFS 2003:3

15

Laddningsförmåga, kapacitans mäts i Farad och beskrivs som ett föremåls

förmåga att lagra laddning. Den energi som kan uppstå kan beräknas

som 0,5*C*U2 d.v.s. 1/2*kapacitansen*kvadraten på spänningen.

Överslag eller gnista fås då överslagsspänningen i luft, 3 kV/mm uppnås.

En normalstor person har en kapacitans av cirka 300 pF, vilket ger energin

15 mJ vid 10 kV spänning. För vissa känsliga ämnen måste även bultar

och mindre flänsar potentialförbindas för att inte farliga laddningar

och gnistor skall uppstå.

Farliga gnistor kan även uppstå vid mekanisk friktion.

Exempel på tändenergier

Slipsprut, glödande järnpartikel 1-10 mJ

Borr- och sågspån från stål utan skärvätska 10-tals mJ

Svetsloppa (flytande järn) 10 tals J

Uppladdad person sommartid, inomhus 15 mJ

Uppladdad person vintertid, inomhus 60 mJ

Tappad mobiltelefon (elektrisk gnista) 10-tal mJ

Brytning av ström, ljusbåge i elkontakt flera J

Vanliga ofta underskattade riskkällor

I detta avsnitt ges några goda råd och varningar angående riskkällor vilka

är kända olycksstiftare och som man bör vara extra observant på.

Fukt

Normalt minskar ett pulvers explosionsbenägenhet vid högre fukthalt

men i vissa situationer kan en hög fukthalt eller kondens skapa farliga

situationer. I finfördelat organiska material som flis, säd foder m.m. kan

en mikrobiell nedbrytning börja om materialet får ligga en längre tid.

Denna nedbrytning skapar värme som inte kan avledas då omgivande

pulver isolerar väl. Temperaturen ökar tills en glödbrand börjar. Denna

glödbrand ligger och pyr och vid omsättning av pulvret släpps syre till

och glödande partiklar blandas med ett fritt dammoln och en explosion

uppstår.

Fukt kan även i vissa pulver ge upphov till att brännbara gaser frigörs

som kan skapa en explosiv atmosfär. Detta är fallet för vissa metallpulver.

Ur kvalitets- och prissynpunkt definieras oftast ett pulverformigt materials

högsta fuktinnehåll. Men en viktig säkerhetsåtgärd är att även definiera

en lägsta fukthalt och därmed styra sitt pulvers fuktinnehåll så att

det inte torkar ut och explosionsriskerna därmed markant ökar.

AFS 2003:3

16

Hybridblandningar

Hantering av brännbara lösningsmedelsfuktiga pulver d.v.s. hybridblandningar

i exempelvis torkar och kvarnar är extra besvärlig. Stor försiktighet

och extra granskningsåtgärder bör alltid vidtas då man hanterar

hybridblandningar. Dessa har den egenskapen att de är mer lättantändliga

än både ingående pulvers och lösningsmedels säkerhetsdata visar

var för sig.

Metallpulver

En vanlig missuppfattning är att metallpulver och stoft inte kan brinna.

De flesta finfördelade metaller brinner dock mycket till extremt bra. Särskilt

observant bör man vara med vanliga metaller som magnesium och

aluminium som kan ge en mycket kraftig explosion. Vid brandbekämpning

av sådana metalldamm kan vanliga vattenbaserade brandsläckare

och släcksystem med kvävgas inte användas.

Även bläster- och slipstoft innehållande järn eller rester av zinkhaltig färg

kan medföra explosionsrisker.

Finfördelat damm eller stoft

Pulver eller damm med stora fraktioner av partikelstorlekar som är

mindre än 10 µm bör alltid betraktas som extremt lättantändliga om inte

annat kan visas.

Vätgas

En vanlig brännbar gas är vätgas som både är extremt lättantändlig och

mycket energirik. Hanterar man vätgas eller frigörs vätgas någonstans i

processen bör man vara extra uppmärksam vid riskbedömningen. För att

få täta kopplingar bör extra omsorg och gärna momentnyckel användas

vid montage.

Vanliga vätskor att se upp med

Toluen och bensin

Vätskor med mycket farliga elektrostatiska egenskaper. Redan en fritt

fallande stråle på tre decimeter kan räcka för att farlig uppladdning skall

ske. Även när dessa vätskor hanteras i system med icke ledande material

eller ojordade system, kan mycket stora laddningar bildas och antända

en explosiv ångblandning.

AFS 2003:3

17

Etanol och metanol

Etanol och metanol är så vanligt förekommande att vi gärna glömmer

bort att de även är bland de vanligaste olycksstiftarna. Dessa vätskors

ångtryck gör att de får nära ideal blandning över vätskeytan vid rumstemperatur

och därmed blir mycket lättantändliga.

Vätskor med flampunkt över rumstemperatur

Även vätskor med flampunkter över 100ºC kan innebära allvarlig fara vid

s.k. hetarbeten fast de inte klassas som brandfarliga enligt lagens mening.

I kärl som svetsas eller skärs itu och som uppfattats som tomma

kan den frigjorda värmen förgasa den tunna kvarvarande vätskefilmen

och orsaka en explosion om kärlet är stängt eller dåligt ventilerat. God

säkerhetspraxis är att man alltid kontrollerar och rengör båda sidor innan

sådana arbeten utförs.

Inertering

Tillgrip inte inertering om det inte behövs, tänk på kvävningsrisken vid

läckage. De flesta gaser som används vid inertering är luktlösa och har

orsakat flera dödsfall. Man märker inte gasen utan blir plötsligt medvetslös

redan efter enstaka andetag.

Små mängder

Det behövs inte stora mängder brännbara ämnen för att skapa livsfarliga

situationer. Vid riskbedömningen får varje läckage eller förekomst bedömas

för sig för att man skall kunna avgöra om farliga koncentrationer och

mängder föreligger. Exempelvis innebär ett i princip tömt plåtfat innehållande

någon deciliter lösningsmedel livsfara om man delar detta med

kapskiva eller skärbrännare. Vätskemängden räcker för att bilda tillräckligt

med brännbara ångor för att en explosiv atmosfär skall uppstå, som

efter antändning frigör tillräckligt med energi för att fläka upp plåten och

slunga iväg plåtbitar vilket har medfört dödsfall.

Potentialutjämning

Till vardags ofta benämnt jordning. Där det finns risk för explosiv miljö är

det extra viktigt att man har samma spänningspotential obruten genom

hela systemet/processen där explosiv atmosfär kan förekomma. Det

räcker inte att ansluta de enskilda delarna i en utrustning/anläggning till

närmsta jord. Till hjälp finns standard och handbok för potentialutjämning

utgivna av Svenska Elektriska kommissionen.

Föremål som är klädda med ett isolerande plast- eller färgskikt går inte

att jorda.

AFS 2003:3

18

Tänk på att om så kallade ledande skyddsskor skall skydda måste även

golvmaterialet vara ledande. Skornas ledningsförmåga försämras på

grund av smuts och nedbrytning. Ledningsförmågan bör därför regelbundet

mätas.

Kom ihåg att alltid förbinda kärl och utrustning med potentialutjämningssystemet

innan satsning av pulver och lösningsmedel påbörjas. Eftersträva

att satsa pulvret först och därefter lösningsmedlet, därigenom förhindras

att uppladdat pulver antänder lösningsmedelsångor. Om jordklämma

skulle ha glömts avbryt satsningen och vänta tills laddningen

har avklingat, anslut därefter klämman så långt ifrån pulvret och lösningsmedelsångorna

som möjligt.

Kommentarer till vissa paragrafer

Till 1 § Dessa föreskrifter överför direktivet 1999/92/EG om minimikrav

för förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare som kan utsättas

för fara orsakad av explosiv atmosfär med svenska tillägg. Observera att

ytterligare krav på tillstånd, rapportering och hantering finns för ämnen

som omfattas av lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor för

att tillgodose explosionssäkerheten.

Explosionsrisk kan uppstå när brännbar gas, vätska eller finkornigt pulverformigt

material hanteras och blandas med omgivande atmosfär.

Finns en tillräcklig stark tändkälla samtidigt närvarande så kan en explosion

uppstå. Det är viktigt att observera att även ämnen som inte är klassade

som brandfarliga likväl kan förorsaka explosion vid exempelvis

svetsarbete. Vätskor, exempelvis hydrauloljor, kan om de frigörs under

högt tryck bilda aerosoler som är mycket lättantändliga.

Arbetsplatser som berörs av föreskriften omfattar ett mycket stort spektrum

av verksamheter. Till exempel jordbruk, bagerier, foder-, livsmedels-,

trävaru-, metallurgisk-, färg-, kemiskteknisk-, petroleum-, läkemedelsindustrin

o.s.v.

Med avsiktlig tillverkning avses tillverkning i syfte att framställa ämnet.

Exempel på oavsiktlig tillverkning är då brännbar gas avges från pulver

som utsatts för fukt, ofullständig förbränning, termisk nedbrytning eller

liknande.

Gasapparatdirektivet, 90/396/EEG, gäller anordningar för matlagning,

uppvärmning, varmvattenberedare, kylning, belysning och tvätt m.m.

Föreskriften gäller inte där explosionsrisken enbart beror av närvaron av

kemiskt instabila ämnen, exempelvis vid hantering av kemiskt instabila

ämnen som vid en kritisk temperatur sönderfaller med autokatalytisk

AFS 2003:3

19

karaktär och då mycket hastigt avger stora mängder värme och gas. Peroxider

och ostabiliserade monomerer har sådana egenskaper.

Om kemiskt instabila ämnen i form av gas, ånga, aerosol eller damm

hanteras så att de blandas med omgivande atmosfär och bildar en explosiv

atmosfär som kan antändas av en tändkälla gäller dessa föreskrifters

krav.

Med användning av land-, sjö- och lufttransportmedel avses sådana på

vilka tillämpliga bestämmelser i internationella avtal, till exempel ADNR,

ADR, ICAO, IMO, RID och de gemenskapsdirektiv som ger verkan åt

dessa avtal tillämpas.

Truckar och spårbundna fordon i explosionsfarlig miljö är exempel på

sådana transportmedel som normalt omfattas av föreskrifterna.

Till 2 § I föreskriften har aerosol valts istället för dimma. I analogi med

användningen av begreppet aerosolbehållare för tryckkärl och brandfarlig

vara. Aerosol är bredare i sin betydelse och omfattar inte bara dimmans

vätskedroppar utan även finfördelade vätskedroppar med fasta

partiklar.

Definitionen på explosiv atmosfär är utvidgad jämfört med direktivet.

Detta görs för att föreskriften skall gälla all verksamhet där explosiv

atmosfär finns och inte bara vid normalt tryck, temperatur och luftatmosfär.

Till 4 § Exempel på detta är att bärande delar så långt det är möjligt

förblir intakta efter en explosion. En sådan explosion bör avlastas

kontrollerat genom exempelvis ett svagare fönster och väggparti. Vid behov

av tryckavlastning bör man alltid eftersträva att göra det säkert på

lämplig plats utanför byggnaden så att inte personer eller säkerhetsutrustning

skadas av utströmmande media, tryckvåg, flammor, splitter eller

liknande. Det är inte ovanligt med eldsflammor som sträcker sig flera tiotals

meter från en avlastningsmynning.

Till 6 § Utbildningskrav gäller alla såväl drift-, underhålls-, städpersonal

som tillfälliga besökare och entreprenörer. För tillfälliga besökare kan

en kortare säkerhetsgenomgång vara tillräckligt om de har en ledsagare

med sig.

Till 7 En person som ska utföra riskbedömningar bör vara lämplig för uppgiften samt ha lämplig

teoretisk kunskap om explosionsriskerna för hanterade ämnen och ha god erfarenhet av explo-

sionsskydd för aktuell hantering. Lämplig grundkompetens är kunskaper motsvarande kraven

för föreståndare för brandfarlig vara som vid behov är kompletterad för att även täcka hantering

av pulverformigt material.

Det är av vikt att man på arbetsplatsen har tillgång till egen kompetens i sådan omfattning att

man kan bedöma om explosionsriskerna kräver experthjälp inom eller utom organisationen.

AFS 2003:3

20

Experthjälp krävs normalt vid hantering av hybridsystem samt dimensionering av

explosionsbegränsande tekniska anordningar som tryckavlastning etc.

Kommentarer till strecksatserna om uppgifter som behövs till riskbedömningen:

– Explosionsbenägenheten får man av uppgifter om vid vilka förhållanden de hanterade ämnena

eller blandningarna är explosiva. Eventuella avvikelser från normalt tryck, temperatur och luft-

atmosfär samt föroreningar är viktiga parametrar att känna till då de flesta skyddsblad och pro-

cessäkerhetsdata anges vid normala förhållanden och för rena ämnen.

– Minsta antändningsenergi som krävs för att starta en brand/explosion är en viktig parameter

för att avgöra vilka potentiellt farliga tändkällor som finns. Exempel på tändkällor är gnistor från

hetarbeten, statisk elektricitet, elektriska maskiner och installationer, vagabonderande eller

inducerade strömmar, friktionsgnistor, heta ytor m.m.

– Sannolikheten eller hur ofta och länge som explosiv atmosfär uppstår och vid vilka situationer

det förekommer är faktorer som styr zonklassningen och vilka tekniska och administrativa åt-

gärder som är nödvändiga att vidta för att minska explosionsriskerna.

– Sannolikheten för explosion är det samma som sannolikheten att en tändkälla antänder en

explosiv atmosfär. Sannolikheten ska här inte ses strikt matematiskt då de flesta verksamheter

inte har tillräckliga data för att göra en meningsfull beräkning. Här rör det sig om en bedömning

av tändkällans möjlighet att antända en explosiv atmosfär. Exempel på frågor att belysa för att

beskriva konsekvensen av explosion är:

• Vilka effekter får explosionen?

• Sker den i slutet utrymme?

• Är det allvarlig risk för personskador?

• Finns risk för dominoeffekter, d.v.s. att den primära explosionen leder till ytterligare skador

som hotar omgivningen?

– Vissa system, utrustningar och material har stor betydelse för explosionssäkerheten utan att

uppenbart vara farliga vid hantering av brandfarlig vara eller brännbart pulver. Det kan röra sig

om nödel, nödkyla och potentialutjämning eller användning av icke ledande material som vissa

plaster och golvmaterial som medför att material, utrustning och personal laddas upp i sådan grad

att risk för farliga elektrostatiska urladdningar uppkommer.

– Manuella operationer och reparation är situationer som ofta kräver särskild omtanke för att

minimera riskerna. Exempel på väsentliga frågor att belysa är:

• Hur satsas lösningsmedel eller pulver till beredningskärl säkert?

• Hur rengörs och avställs utrustning innan och under reparation?

– För att få en god överblick vid riskbedömningen är det väsentligt att respektive riskkälla

bedöms tillsammans med tillhörande tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder. Här kan

barriärmodellen framgångsrikt tillämpas, d.v.s. att man beskriver vilka förebyggande, begräns-

ande och avhjälpande säkerhetsåtgärder man har till respektive riskkälla.

Minsta bemanning och den samlade utbildningsnivån för tjänstgörande driftpersonal för att även

klara förutsedda nödsituationer är en faktor som ofta glöms bort vid riskbedömningar.

– Det är inte bara de zonklassade områdena som behöver riskbedömas utan även närliggande

utrymmen och lokaler kan ha betydelse för säkerheten. Exempelvis kan man vid arbete med slip-

rondell sprida glödande partiklar in i klassade områden. Här behövs även en bedömning av

brandmotstånd hos omgivande väggar och dörrar så att inte bränder i omgivningen snabbt sprider

sig till utrymmen med explosionsfara.

– Det är inte ovanligt att incidenter och olyckor uppstår i samband med sanering, städning och

omhändertagande av spill.

AFS 2003:3

21

• Hur tar man säkert hand om utspillt pulver eller vätska och vilken rengöring är nödvändig så

att inte farliga dammsamlingar uppstår?

• Finns risk för självantändning eller avgivande av explosiva gaser från omhändertaget spill är

andra väsentliga säkerhetsaspekter.

– Vid glödbränder i silos eller annan utrustning är det viktigt att i förväg ha en plan för hur man

ska släcka branden. Annars finns stor risk att utrustning och byggnader rämnar vid kraftig påför-

ing av vatten eller att en explosion inträffar då glödbranden friläggs.

Normalt arbete inbegriper rutinmässig drift, start och stopp av anläggning, löpande tillsyn och

förebyggande underhåll m.m. Exempel på förväntade avvikelser och fel är avhjälpande underhåll,

strömavbrott, packningsläckage eller liknande. Haverier och katastrofscenarier som plötslig

tryckkärlbristning är inte att anse som förväntade fel om underhåll och kontrollplaner m.m. följs.

Med antal sysselsatta avses, oavsett om de arbetar heltid eller deltid:

• Anställda arbetstagare.

• Inhyrd arbetskraft (jämför 3 kap. 12 § andra stycket arbetsmiljölagen).

I fråga om verksamhet utan anställda arbetstagare (jämför 3 kap. 5 § arbetsmiljölagen) avses med

antal sysselsatta, oavsett om de arbetar heltid eller deltid:

• De personer som driver verksamheten.

• Inhyrd arbetskraft.

Den aktuella fysiska eller juridiska personens organisationsnummer avgör vilka personer som

ska anses ingå i verksamheten. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga

arbetsställen.

Antalet sysselsatta ska beräknas utifrån information avseende den dag som överträdelsen av

sanktionsbestämmelsen konstaterades. (AFS 2014:13)

Till 8 § Det är viktigt att det finns rutiner som tillförsäkrar att alla ändringar

riskbedöms innan de tas i drift.

Fysiska ändringar i utrustningar kan ha säkerhetsmässig betydelse och

sådana ändringar riskbedöms därför i regel. Vid utbyte av en komponent

till en av samma fabrikat, typ och material behöver normalt ej djupare

riskbedömning ske. Däremot behöver själva servicearbetet och eventuella

funna ej förväntade fel riskbedömas.

Ändringar i recept, satsningar och styrsystem är andra viktiga förändringar

som många gånger lett till katastrofer då de inte riskbedömts.

För livsmedel och foderindustrin har recept ofta en mer alldaglig innebörd

och det är inte rimligt att alla varianter av brödrecept skall underkastas

explosionstest. För dessa recept är det viktigt att fokusera på kontroll

av råvarornas partikelstorlek, vattenhalt och att i säkerhetsmarginalen ha

tagit hänsyn till dessas naturliga variationer och dimensionera anläggningen

efter detta. Tillsatsämnena är oftast mer lättdefinierade och säkerhetsdata

bör kunna erhållas av tillverkaren/leverantören.

AFS 2003:3

22

Omorganisationer, företagsfusioner och neddragningar är även de viktiga

att riskbedöma så att inte väsentliga säkerhetsarbeten försvinner.

Även vanlig personalomsättning bör riskbedömas för att kunna avgöra

om tillräcklig erfarenhet finns att tillgå på olika skiftlag etc.

Byte av material eller leverantör kan påverka explosionsriskerna. Det kan

röra sig om en förändring av tillverkningsmetoden eller att andra föroreningar

förekommer i produkten från en ny leverantör. Sådana ändringar

kan ställa till problem och bör riskbedömas innan varan köps in även om

avvikelserna kan accepteras ur kvalitetssynpunkt.

Inträffade händelser är en annan viktig informationskälla som kan påvisa

brister i tidigare riskbedömningar, utrustningar eller rutiner innan de leder

till en allvarlig olycka.

Till 9 § Många gånger är det praktiskt ogenomförbart att förhindra att

explosiv atmosfär uppstår eller att undanröja alla tändkällor. Man får

nöja sig med att ha undanröjt de värsta tändkällorna och minimera risken

för återstoden. Det finns flera tekniska principer man kan använda sig av

för att begränsa de skadliga effekterna av de explosioner man inte kan

undgå. Följande tekniska principer och anordningar brukar användas:

– Utrustningen konstrueras för att motstå högsta möjliga explosionstryck.

– Utrustningen förses med tryckavlastare.

– Utrustning som undertrycker explosionen.

– Anläggningen fjärrstyrs, så att personal aldrig finns i riskzon under

drift.

Det är viktigt att anläggningar där explosionsrisk finns sektioneras så att

inte explosioner fortplantas eller övergår i detonation. En detonation

spränger de flesta utrustningar. En sektionering kan exempelvis göras

med snabbstängande ventiler i kombination med avlastningsanordningar.

Till 10 § En undersökning av ämnenas explosionsbenägenhet kan

göras genom antingen säkerhetstest, litteraturstudie eller konsultation av

sakkunnig.

Flera europastandarder är framtagna för test av minsta antändningsenergi,

maximal tryckstegring, flampunktbestämning, fastställande av

inert atmosfär, elektrostatiska egenskaper etc. Vid riskbedömningar är

det väsentligt att alltid använda och jämföra data framtagna med samma

standardmetod. För att försäkra sig om tillförlitliga säkerhetsdata för

damm bör data framtagna med ett 1 m3 provkärl i första hand användas.

För gaser och ångor bör testet ha utförts i minst ett 20 liters kärl.

För mycket giftiga ämnen och vid FoU-arbete kan det vara svårt eller

direkt olämpligt att använda sig av sådana mängder som krävs för ett

1 m3 provkärl. Då kan mindre provvolymer vara att rekommendera om

AFS 2003:3

23

man samtidigt tar hänsyn till skaleffekter vid prov i små kärl. Har man tillgång

till egen kompetens kan även gamla data ofta användas med stor

framgång.

Vid uppgifter hämtade ur litteratur bör man kontrollera att de härrör från

två oberoende mätningar. Vidare är det viktigt att fastställa att källan är

representativ för egna förhållanden, fukt, föroreningar, partikelfördelning

och geometri etc.

Observera att även tillsats av icke eller svårbrännbara ämnen exempelvis

dispergerings/antistatmedel i en pulverblandning kan medföra att

antändningsegenskaperna kraftigt förändras om det ursprungliga pulvret

består av klumpar eller ”agglomerat” som upplöses och därmed ökar

den specifika ytan.

Till 11 § Till hjälp vid zonklassning för brandfarlig vara finns handbok

med europastandard och bra tillämpningsexempel utgivna. Vad gäller

zonklassning för brännbart damm finns europastandard. (Se under Information

från Arbetsmiljöverket).

Klassningsplanen/dokumentet görs vanligen i form av en ritning som

beskriver de klassade områdena med utrustningen i rummet eller som en

översiktlig byggnadslayout med klassade utrymmen. Även en uppställning

i tabellform förekommer. Det viktiga är att de klassade områdena

entydigt kan identifieras.

Utmärkning av de explosionsfarliga områdena görs vanligen genom att

dörrar och passager till anläggningen, byggnaden, lokalen eller utrymmet

förses med skyltar. Ibland förekommer även att vissa delar av ett

rum utmärkts. Skylten bör vara lätt läsbar vilket i de flesta fall motsvarar

storleken av en A4 sida.

Till 12 § Exempel på tillfälliga arbetsplatser är service av kyl- och

klimatanläggningar i hemmiljö, målning av lokaler, underhåll av mobila

aggregat, enstaka saneringar etc.

Till 13 § En bekräftelse/avsyning på anläggningens explosionssäkerhet

görs lämpligen enligt god säkerhetspraxis av en person som inte konstruerat

anläggningen. Denne person kan för icke tillståndspliktiga verksamheter

vara konsult eller anställd av organisationen. Det väsentliga är

att personen har såväl lämplig teoretisk kunskap om explosionsriskerna

som god erfarenhet av explosionsskydd för aktuell hantering. Denna bekräftelse

ingår i explosionsskyddsdokumentationen.

Till 14 § Rutinmässigt driftarbete och övervakning är arbete som normalt

inte kräver arbetstillstånd, då personalen är utbildad och har tillräcklig

erfarenhet för att säkert kunna utföra sina uppgifter. I regel krävs alltid

AFS 2003:3

24

arbetstillstånd för alla service- och underhållsarbeten i eller i närheten av

klassade områden, utrustningar eller säkerhetssystem för explosionsfarlig

miljö. Rutiner för utfärdande av arbetstillstånd och vilka arbeten som

betraktas som rutinmässig drift framgår av explosionsskyddsdokumentationen.

Utfärdare av arbetstillstånd i klassat område har normalt goda kunskaper

om explosionsrisker och god erfarenhet av aktuella ämnen och verksamhetens

hantering. Vanligen utfärdar även denne person tillstånd för

brandfarligt hett arbete.

Utfärdare av arbetstillstånd brukar i regel vara föreståndaren för brandfarlig

vara eller den som utbildats och utsetts till utfärdare av arbetstillstånd

för brandfarliga heta arbeten. För mindre företag eller de som endast hanterar

pulverformigt material brukar en arbetsledare utbildas för dessa

uppgifter. Utbildningar för s.k. hetarbeten, brandfarlig vara, dammexplosioner

och riskanalyser ges regelbundet av utbildningsföretag, högskolor

och brandförsvarsföreningen.

Till 15 § Säker avställning innebär att man vid exempelvis underhållsarbete

har vidtagit tekniska och administrativa åtgärder, som säkerställer

att arbetsstället är och förblir tryck- och spänningslöst, ventilerat och

tömt på brännbart material innan underhållsarbetet påbörjas. Vid svetsning,

skärning, lödning, kapning, borrning och liknande hetarbeten är det

väsentligt att rengöra även bak/utsida av kärl och väggar. Likaså är det

nödvändigt att förvissa sig om att ingreppet inte medför att säkerhetssystem

för andra anläggningsdelar görs obrukbara.

Driftklarhetsverifiering omfattar såväl rutiner för överlämning från underhållspersonal

till ordinarie driftpersonal som kontroll av att rätt och riskbedömd

utrustning har installerats på rätt sätt samt att alla säkerhetssystem

har återställts, utrustningen är sanerad och säker att ta i drift.

Det är väsentligt att rutiner finns för att underrätta berörd personal att

underhåll eller ingrepp har utförts på säkerhetsrelaterad utrustning.

Till 16 § Explosionsskyddsdokumentet kan upprättas separat eller sammansättas av tidigare

dokumentation eller ingå som separat del i annan säkerhetsdokumentation. Det väsentliga är att

det är lättåtkomligt och kan förstås av all personal som behöver använda det samt att det är upp-

daterat.

Innehållet i dokumentet kan med fördel utgöra ett sammandrag av för explosionsskyddet

väsentliga analyser, instruktioner, förfaranden m.m. Normalt refereras endast till omfattande

bakgrundsdokumentation.

Med tryckavlastningzon avses det område som är farligt att vistas i när ett sprängbleck öppnar

eller tryckavlastningssystem fungerar som avsett. Det är viktigt att utmärka dessa zoner så att

personer inte uppehåller sig i farligt område under drift.

Begreppet antal sysselsatta förklaras i kommentaren till 7 §. (AFS 2014:13)

AFS 2003:3

25

Till 17 § Det är viktigt att observera att det vid val av material, utrustning

och rutiner inte enbart går att välja dessa efter kategori från zonklassning.

För att försäkra sig om att rätt skyddsnivå erhålls måste även

hänsyn tas till eventuella avvikelser från normalt tryck, temperatur,

atmosfärssammansättning, omgivningsmiljö samt blandningens antändnings-

och elektrostatiska egenskaper.

Till 18 Allvarliga olycksfall och tillbud med brännbar gas, ånga, aerosol eller damm är händelser

som normalt bör föranleda en anmälan till Arbetsmiljöverket enligt 3 kap. 3 a § arbetsmiljölagen.

Vid smärre händelser är det väsentligt att inte nöja sig med att konstatera att ingen större skada

skett. Man bör vid sin riskbedömning förvissa sig om att det inte var en tillfällighet som gjorde

att skadan inte blev allvarlig.

Vid inträffat allvarligt olycksfall eller tillbud är det viktigt att en noggrann bedömning görs

innan berörd hantering återupptas för att förhindra att exempelvis ett systematiskt fel orsakar

ytterligare olyckor.

Vid utredning av inträffade explosioner är det viktigt att i möjligaste mån förutom tekniska data

även beskriva omständigheterna som rådde vid tillfället för olyckan. Nedanstående frågeställ-

ningar är exempel på vad som kan behöva beskrivas i en utredning:

– Beskriv utrymmet, platsen eller rummet. Ange mått och hur mycket plats som upptas av rör,

utrustningar, väggar, hinder m.m.

– Beskriv konstruktionsmaterial hos väggar och kärl.

– Beskriv läckagestället, diameter, hålgeometri och kanter. Var särskilt noga med att säkra

förekommande brottytor vilka kan ge viktig information om olycksorsaken.

– Om möjligt ange tryck, vätskehöjd eller dammängd vid tidpunkten för explosionen. Bifoga

eventuellt loggade driftdata.

– Försök att ange plats för troliga primära och sekundära explosionsställen samt splitterriktning

m.m.

– Ange befintliga möjliga tändkällor samt om någon ändring nyligen genomförts.

– Beskriv vad det är som har exploderat, rent ämne, blandning, eventuella föroreningar. Vid

damm ange även partikelfördelning och geometri.

– Beskriv skador på personal och konstruktioner. Var särskilt observant på plastiska deforma-

tioner som kan avslöja den primära tändkällan.

– Ange funktion och underhåll av berörda säkerhetssystem samt kontrollera mot explosions-

skyddsdokumentet.

Dessa tekniska data tillsammans med intervjuer av inblandade, ger betydligt bättre möjlighet att

klargöra vad som egentligen förorsakade olyckan.

Begreppet antal sysselsatta förklaras i kommentaren till 7 §. (AFS 2014:13)