altEn annan värld är möjlig! Röster från en global rättviserörelse.

Tema: 10 år av globaliseringsdebatt – ATTAC fyller årSusan George om bildandet av

en globaliseringskritisk rörelse Vad hände med det gyllene tillfället?

#4 maj 200830kr • ISSN 1654-6067

– � –

alt #4 • maj �008

Redaktion: Johan Rootzén, Karin Råghall och Veronika Skärlund

Ansvarig utgivare: Johan Rootzén

Layout: Anton Andreasson

Omslagsbild: Bea Jansson

Material: Vi strävar ständigt efter att utveckla tidningen, att ge utrymme för nya röster. Vi tar tacksamt

emot bidrag i form av exempelvis texter, bilder el­ler illustrationer. Skicka artikelförslag till redaktion@

attac.se så svarar vi så fort vi kan! Redaktio­nen förbehåller sig rätten att korrigera texter.

Alt finansieras med stöd från SIDA genom Fo­rum Syd vilka ej har medverkat vid utform­ningen av materialet och ej heller tar ställ­

ning till de synpunkter som framförs.

Som medlem av Attac Sverige får du fyra num­mer av Alt per år. För dig som inte är medlem är det möjligt att beställa lösnummer för 30 kr per nummer. Kontakta oss på redaktion@attac.se.

Attac Sverige: Attac Sverige, Tegelviksgatan 40

116 41 Stockholm, 0739–844799 info@attac.se • www.attac.se

ATTAC – Association pour la Taxation des Trans­actions financières a l’Aide aux Citoyens

ATTAC – Föreningen för beskattning av valuta­transaktioner för medborgarnas bästa

1998 – 2008. Mycket hinner förändras på tio år. Vi

vill gärna tro att den internationella Attac­rörelsen

lyckats göra en del avtryck i samhällsdebatten. Att

allt det arbete som har lagts ned har bidragit till att

göra jorden till en något bättre plats att leva på. Och

vi hoppas att de erfarenheter som detta arbete givit

upphov till, de kontakter som har knutits och det

erkännande som uppnåtts, i en eller annan form

kommer att fortsätta att utgöra grunden för en pro­

gressiv kraft för utveckling mot en rättvisare värld.

Hur såg världen ut för ett deccenium sedan? Och

vad har hänt sedan dess? Vad har vi tagit med oss

och vad har vi lämnat bakom oss? Vilka lärdomar

kan vi dra av allt det som rörelsen har gått igenom?

Och vilka utmaningar ligger framför oss?

Att komma med några entydiga svar på dessa frågor

vore att förenkla verkligheten. Men ändå, vi har gjort

ett försök, att med hjälp av olika röster från den

globala rättviserörelsen återge en del av det som är

Attacs historia och dess framtid. I detta nummer av

Alt har vi samlat texter som bidrar med olika per­

spektiv på de 10 år av globaliseringsdebatt som

ligger bakom oss och på det arbete som nu ligger

framför oss. Läs, reflektera och låt dig inspireras!

/ Redaktionen

I n n e h å l l

Tio år av globaliseringsdebatt 3

Attac tio år – Ett lokalgruppsperspektiv 6

Var tog det gyllene tillfället vägen? 7

Attacare om Attac 8

Tyskland bygger nätverk 9

ATTAC �.0 – dags för en omstart… 1�

…eller åtminstone en rejäl diskussion? 13

– 3 –

alt #4 • maj �008

Vilka var huvudanledningarna till att Attac bildades för tio år sedan?

Finanskrisen i Asien 1997-1998 fick Igna-cio Ramonet att skriva en ledare i Le Monde Diplomatique, med budskapet att vi verkligen behövde en organisation som arbetade för att skapa kontroller av de finansiella marknaderna och mot valutaspekulationer. Tanken var att det skulle göras genom att införa vad som då kall-lades Tobinskatten. Så pass många människor skrev till tidningen att Ramonet tillsammans med Bernard Cassen kom fram till att de faktiskt borde starta en sådan organisation. De förut-spådde inte att den skulle sprida sig så mycket, inte ens i Frankrike, än mindre utomlands.

Vad anser du är Attacs viktigaste bidrag till globaliseringsdebatten fram tills idag?

Jag kan nog inte välja bara en, men på ett över-gripande plan är det vårt bidrag till att minska förtroendet för neoliberal, finansdriven före-tagskapitalism i allmänhet. Under den rubriken ingår även internationella skatter, skuldlättnader, avskaffandet av skatteparadis och internationella organisationer såsom WTO. Attac har också uppmärksammat angreppen mot arbetande människor i allmänhet, likväl som kampen mot genmodifierade grödor och andra missförhållan-den inom företagsvärlden.

Vi var också en väldigt viktig röst i Nejet till den europeiska konstitutionen 2005. Jag är sär-skild stolt över kampen mot WTO och GATS, där jag varit väldigt involverad. Jag ser det som en genuin samhällelig utbildningskampanj – vi fick över 800 lokala styren att deklarera sina om-råden som ”GATS-fria zoner”, och rörelsen spred sig till andra delar av Europa. Nu har vi även börjat ta upp klimatförändringarna och andra miljöfrågor, något som vissa av tidigare ledare motsatte sig.

Vilka anser du är de största nederlag Attac-rörelsen har drabbats av? Vad kan vi lära oss från dem?

I Frankrike hade vi länge en eländig och för-svagande period när frågan om personlig po-litisk makt för den dåvarande presidenten var den viktigaste frågan. Det var ett slags ”intern statskupp”, som kulminerade i det bedrägliga valet i juni 2006. Vi återhämtar oss undan för undan från denna väldigt negativa period, men jag håller fast vid att de som orsakade denna kris har gjort sig skyldiga till att ha försvagat Attac Frankrike vid en tidpunkt när organisationen var som mest behövd (då den yttersta vänstern splittrades, socialliberalerna ständigt rörde sig längre högerut och Sarkozy segrade i president-valet). Den nya ledningen är kollegial, betydligt yngre, mer ”kvinnlig” och inte så Paris-centrerad.

Tio år av globaliseringsdebattIntervju och översättning: Veronika Skärlund och Karin Råghall.

Vad har egentligen hänt sedan Attac bildades 1998, och var står Attac-

rörelsen idag? Vi frågade Susan George, tidigare vice-president för Attac

Frankrike och en av dem som varit aktiv sedan starten. Här berättar hon

om framsteg och bakslag, samt föreslår en framtida allians med freds- och

miljörörelsen för att föra den alternativa globaliseringskampen framåt.

5 Susan George.

1998 Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne går detta år till Amartya Sen från Indien. Augusti - Oroligheter på världens börser, inte minst i Asien. 11–12 december - Attac bildas under ett internationellt möte i Paris. Bakgrunden utgjordes av en ledarartikel som Igna-cio Ramonet skrivit i tidskriften Le Monde Diplomatique. Han efterlyste en rörelse som kunde ifrågasätta ”den enda vägens politik” och mobilisera människor för alternativ till oreglerade finansmarknader och nyliberalism. Namnet ATTAC står vid denna tid för Action pour une Taxe Tobin d’Aide aux Citoyens (Aktion till förmån för Tobin-skatten till medborgarnas hjälp).

– 4 –

alt #4 • maj �008

Jag tycker att den är väldigt bra, men de har en svår uppgift. Vi kan lära oss att presidentperio-der inte ska gå att förnya (åtminstone inte mer än en gång). Det värsta som kan hända med en organisation som Attac är att man tappar fokus på de yttre meningsmotståndarna och blir alltför upptagen med inre stridigheter. Jag är tacksam att detta inte har skett med Attac på de flesta andra ställen.

På den politiska nivån har vi lyckats ifrågasätta neoliberal politik, men vi har ännu inte kommit på hur vi ska introducera mer demokrati på den europeiska, internationella och globala arenan.

Jag ser detta som Attacs historiska uppgift, men när jag säger historisk så menar jag också att det kommer att ta lång tid. Likväl har vi gått in i en ny era där medvetenheten om behovet av gränsöverskridande internationella organisatio-ner existerar. Vi samordnar våra insatser mer och mer. De sociala forumen är ett bra exempel, även om de har många problem.

Vilken roll har Attac spelat i framväxten av det så kallade globala civilsamhället?

Många hävdar att det globala civilsamhäl-let började växa fram i och med Seattle, vilket sammanfaller med Attacs födelse. Sen 1998 har Attac spelat en viktig roll eftersom det är en bestående organisation som inte upplöses efter varje socialt forum och den är internationell, om än inte tillräckligt. Det vetenskapliga rådets roll i

Frankrike ser jag också som viktigt eftersom vi är en rörelse som verkar för ”medborgerlig utbild-ning för handling”. Vi måste först kunna förklara en extremt komplex värld i termer som vanliga människor har möjlighet att förstå. Därefter måste vi översätta idéer till handling, så att vi kan agera mot de perversa krafter som nylibe-ral kapitalism innebär. Jag säger ofta att politik är mer komplicerat än det var tidigare – när vi började kunde man skrika ”USA ut ur Viet-nam!” och alla visste vad vi menade. Nu måste vi förklara WTO, skatteparadis eller vad det nu kan vara. Det är mycket svårare för människor att förstå varför det spelar någon roll.

Många skulle hävda att ”det globala civilsam-hället” inte existerar, eller bara periodvis, till ex-empel i samband med sociala forum. Jag ser det snarare i termer av ”creation continue” – fortsatt skapande; ett pågående arbete. Jag fyller 74 i år och jag vet att jag inte kommer att få se slutet på den här processen, troligtvis inte ens dess första stora framsteg. Men jag är övertygad om att vi inte längre kan återvända – vi kan inte nöja oss med att ta oss an lokala och nationella problem (även om vi också måste göra detta, vilket ofta leder till att vårt arbete sprids över alltför stora områden). Nu har vi även teknologin vi behöver för solidaritet – se bara på den här email-inter-vjun och de hundratals andra mail som vi får och besvarar. Vem som helst som går med i den här rörelsen måste tänka långsiktigt, i historiska termer. Vi har tagit på oss ett enormt, avgörande projekt, inte av den sort man klarar av på ett år, eller tio, eller...?

Sett från en internationell, ekonomisk/politisk utgångspunkt: hur tror du att det här senaste decenniet – protesterna och händelserna som det har lett fram till – kommer att beskrivas i framtidens backspeglar?

På ett sätt har vi lyckats bra: Världsbanken, IMF och WTO befinner sig alla i kris och vi har haft ett finger med för att orsaka det. Vi har inte haft något att göra med den pågående finan-

Vem är Susan George?

Susan George, författare och akademiker, har sedan starten varit en av förgrundsfigurerna inom Attac. Mellan 1999 och �006 var hon vice­presi­dent för Attac Frankrike. Hon har också varit aktiv i bland annat Greenpeace. Nu är hon ordförande i styrelsen för Transnational Institute – en internatio­nell sammanslutning av ”aktivist­akademiker” som har gemensamt en kritisk syn på globalisering och ett engagemang för global social och ekonomisk rättvisa.

1999 Detta är året då det nya svenska pensionssystemet träder i kraft. 1 januari - Växelkurserna inom EMU låses som en förberedelse för övergången till euro. 30 november - ”Battle of Seattle”, Attac syns i demonstrationerna under Världshandelsorganisationens (WTO) möte i Seattle.

2000 Mars - Den så kallade “IT-bubblan” börjar spricka. Attac deltar i Jubel 2000-kampanjen, en sammanslutning av kyrkliga, fackliga, solidaritets- och miljöorganisationer världen över, vilken arbetar för skuldavskrivning för de fattigaste länderna.

– � –

alt #4 • maj �008

siella krisen, men vi har förutspått den och dess existens bekräftar våra analyser. Vi besegrade det konstitutionella fördraget på demokratisk väg i en rättvis strid – Lissabonfördraget tvingades igenom på ett fullständigt odemokratisk sätt, vilket visar på dess svagheter. Vi har rätt mycket oftare än vi har fel.

Men vår kamp står mot de mäktigaste mot-ståndare världen någonsin har skådat, och vi gör det i första hand med hjälp av volontärer. Dessa har massor av idéer men sällan mycket pengar! Om man ser på förutsättningarna så skulle jag säga att vi har lyckats oväntat bra. Vad gäller framtiden säger jag som tidigare: Vi måste se det i ett långt perspektiv, vi är pionjärerna – de amerikanska pionjärerna visste inte alltid var de var på väg (att vara på väg ”västerut” är inte sär-skilt preciserat), och det gör inte vi heller, men vi vet vad vi värdesätter. Vi insisterar på demokrati och vill ha ett nytt sätt att organisera som inte är strikt hierarkiskt. Det här kan göra en galen eftersom det händer att saker tar så långt tid att fullfölja att man tappar tålamodet, men det är absolut framtidens sätt. Vi måste lyckas få till den perfekta kombinationen av organisering, kreativitet och att faktiskt få saker gjorda.

Vilka anser du är Attacs största utmaningar inför framtiden?

Att ta initiativet till en långvarig allians med miljö- och fredsrörelserna. Jag tror inte att vi kan vinna ensamma, och det kan inte de heller. Var är alla dessa människor som demonstrerade på gatorna den 15 februari 2003? Låt oss hitta dem! Jag gillar metaforen med cirkeln som innehåller allt hopp, alla drömmar och praktiska mål. An-dra rörelser har sina egna cirklar; vår uppgift är att se var cirklarna överlappar varandra, och att bygga på den gemensamma grunden. Konsensus-byggandet har kommit längre med miljörörelsen än med fredsrörelsen, åtminstone i de länder jag känner till bäst. Jag tror att ”allians” är ett av språkets vackraste ord, nästan lika vackert som ”solidaritet”! Man behöver inte komma överens om allting för att veta att man har gemensamma fiender och därmed gemensamma mål, och att man måste röra sig mot dem tillsammans. <

5 Demonstration i Versailles för en folkom-röstning om EU-fördraget, 4 februari 2008. Foto: Jean-Marc Fiorese.

– 6 –

alt #4 • maj �008

6

Till att börja med är det svårt att låta bli att citera proto-kollet från Attac Sjuhärads konstituerande möte (sep-tember 2001):

”Cecilia Verdinelli-Peralta berättar om Attac Sverige och vad man uträttat sedan starten i januari 2001. Organisationen har nu över 5 000 med-lemmar och ca 40 lokalföreningar.”

Det var då det! Vad var det för före-ställningar och drömmar vi hade om att vi skulle kunna påverka och vara med om att förändra världen?

Ja, nog hade vi gott om idéer. Jag minns ett tidigt planeringsmöte som bara pågick och pågick. Tills en av med-lemmarna resolut sade: ”Nej, nu är jag trött och vill gå hem!” Och då avsluta-des verkligen mötet, vid 22.30-tiden, om jag minns rätt.

Idag kan det kanske vara lätt att bli pessimistisk. Jämfört med det där härliga första halvåret 2001 då allt var möjligt är vi inte många aktiva medlem-mar kvar. Och har vi egentligen kommit någon vart?

Jag fick för mig att undersöka saken genom att gå igenom vår egen proto-kollspärm, läsa gamla verksamhetsberät-telser och försöka minnas hur det var.

Det som följer är några höjdpunk-ter från nästan tio års jobb. Det finns mycket mer att berätta, men det får väl anstå till någon jubileumsskrift så småningom.

Arbetsmetoderna har varierat stort. Vi har stått i marknadsstånd, ordnat seminarier, studiecirklar, forumdagar, skrivit debattartiklar, demonstrerat och manifesterat… Själva omfattningen och bredden imponerar faktiskt!

Attac tio år – Ett lokalgruppsperspektivText: Anders Hjorth, Attac Sjuhärad

ingen Verdi i Hamburg, även medlem-mar i tyska Attac, och utbytte erfaren-heter och synpunkter. Tyskarna har sommarhus i trakten och tillbringar lov och ledigheter i Sverige.

Det finns förstås också andra min-nen. Som när jag med hyrbil i snöstorm förde hem de utrymmeskrävande spel-pjäserna till Monopolspelet från Stock-holm. Tanken var att vi skulle använda dem under den planerade globaliserings-kampanjen på skolorna. Snöstormen gjorde att hemresan tog större delen av natten. Och till råga på allt kom gre-jerna aldrig till användning!

Men det spelar väl ingen roll! Idag har vi etablerat en fungerande

nätverksförening, Glokala Sjuhärad, som når ut till bra många människor med goda arrangemang.

Vi har varit framgångsrika med arbetet med Rättvisemärkt och Borås kommer 28 juni i år att diplomeras som Fair Trade City. Där har vi många kanaler att börja prata med människor om de globala frågorna! Vi har fått upp globala frågor också på den lokala dagordningen!

Vi är inte så många, men det är så modernt folkrörelsearbete ser ut. Och har det egentligen någonsin varit an-norlunda?

När och hur man lyckas påverka andra människor är inte lätt att veta.

Vi ska vara glada och stolta över det vi har gjort. Det är bara att fortsätta tio år till! <

En höjdpunkt var så klart mötet med Oscar Olivera, vattenkämpen från Bolivia som tack vare en landsman i lilla Svenljunga blev en del av en Bolivia-afton i församlingshemmet på den lilla orten!

En annan är den stora demonstra-tionen mot USAs ännu inte inledda krig mot Irak 15 februari 2003. Det var 2 000 personer på Stora Torget i Borås! Det var den största demonstrationen i staden sedan någon av socialdemokra-ternas största 1a maj-manifestationer för säkert minst 30 år sedan!

Forumet 2005 är ett häftigt minne. Mycket folk av alla nationaliteter i kul-turhuset. Och med bästa placeringen: Attacs frizonsbur där fyra stackars ”söm-merskor” satt och sydde vita T-shirts. För många av besökarna tror jag det var första gången de fick upp ögonen för hur det ser ut i andra delar av världen! Jag minns fortfarande kommentaren: ”Är det verkligen så det är?”

En gång sålde vi kaffe till 400 perso-ner som lyssnade på Peps Persson och hans Blodsband. Den gången sålde vi många böcker och bra många Babylon-tidningar!

Ett möte hölls hemma hos Johnny Lindholm i Ambjörnarp. Hans lilla Epsilon förlag har i åratal ägnat sig åt att översätta Noam Chomsky, även de där tjocka tegelstenarna som annars inte ges ut på svenska. Ett tag trodde vi att Chomsky skulle besöka Ambjör-narp och hålla ett möte när han kom till Bok&Bibliotek 2002. Det blev en spännande väntan, men tyvärr kom han aldrig!

En minnesvärd händelse var när vi träffade tyska kamrater från fackfören-

2001 För ett halvår övertar Sverige ordförandeskapet i EU. Man satsar på de tre frågorna om EU:s östutvidgning, sysselsättningen och miljön. 6–7 januari - Attac Sverige bildas i Stockholm. 25–30 januari - Attac är med och startar upp det första World Social Forum i Porto Alegre, Brasilien. 14–16 juni - EU-toppmötet hålls i Göteborg. Attac beskylls för att ligga bakom de kravaller som förekommer. Göteborgskommissionen frikänner dock Attac från alla anklagelser. I september har Attac Sverige över 5 000 medlemmar.

– 7 –

alt #4 • maj �008

Var tog det gyllene tillfället vägen?Text: Hans Abrahamsson

Tio år efter Attacs bildande ställde vi frågan till Hans Abrahamsson hur han idag ser på det

Gyllene Tillfället. Hans argumenterar här för att klimatförändringarna och globaliseringens

fortsatta ojämna utveckling snarare stärkt det gyllene tillfället till att komma tillrätta med

världsordningens orättvisa regelverk. Fattigdomens och utvecklingens problem i en del

av världen skapar säkerhetsproblem i en annan del av världen. Inget land oberoende av

ekonomiskt och militär styrka kan längre ensamt svara för sin befolknings säkerhet. Det

kräver istället internationellt samarbete och att grundorsakerna till problemen åtgärdas.

uppstår innebär ju på intet sätt att det kan gripas eller att det grips på ett sätt som är önskvärt för att nå eftersträvade förändringar.

Genom den 11 september förändrade mycket. Ifrågasättandet av den nyliberala ordningen framställdes som ett stöd för terrorismen. Det bredare globala utvecklings- och säkerhetstän-kande som präglade 1990-talets andra hälft bröts i sin linda. Istället blev det Bushadministrationen som grep det gyllene tillfället – the unipolar moment som man säger i Washingtons politiska kretsar – i ett försök att med militära medel skapa en annan värld enligt nykonservativa vär-deringar i USA.

Den globala rättviserörelsen kom av sig. Var står vi då idag? Problemen vi såg finns kvar. Bortsett från i Kina och Indien har fattigdomen i Syd fördjupats. Men det blåser snåla vindar. Globaliseringens ojämna utveckling har förstärkt de främlingsfientliga krafterna i Europa. Vanligt folk rädds för globaliseringens följder vad gäller vår egen välfärd, söker skydd bakom gränser och bygger fästningar.

Men den nationella blickens tid är förbi. Problemen vi står inför är globala till sin natur. Det kanske gick temporärt att bygga murar för att utestänga risken för att fattigdomens problem skulle spilla över och påverka den europeiska väl-färden. Men nu ser vi hur fattigdomens problem inte bara skapar grogrund för nya konfliktmöns-ter och terrorism. Fattigdomen griper också in i och förstärker klimatförändringarna. Och inget land, oberoende av ekonomisk och militär styrka

när Attac bilades verkade manöver-utrymmet för att komma tillrätta med de globala rättvisefrågorna relativt stort. I själva verket kan man se hela den globala rättviserörelsens framväxt som ett resultat av en ökad

insikt om att frågan om fattigdom och globala orättvisor påverkade förutsättningar för en håll-bar utveckling och global säkerhet. Utvecklings-problem i en del av världen skapade säkerhets-problem någon annanstans. Det blev allt svårare att hantera nya konfliktmönster och säkerhetshot skapade av klimatförändringar eller upplevda orättvisor och politiskt utanförskap med hjälp av konventionella militära medel. Det blev istäl-let viktigt att komma tillrätta med problemens grundläggande orsaker.

Själv drev jag tanken på ”det gyllene tillfället” till förändring av Världsordningens regelverk. Dess motsättningar upplevdes som så hotande att olika makteliter utifrån sina egna säkerhets-intressen fick ett sammanfallande intressen att komma tillrätta med problemen. Vi såg som exempel på detta hur Clintonadministrationen började omformulera sin Afrikapolitik, i Sve-rige tillsattes den parlamentariska utredningen Globkom med syfte att formulera en svensk politik för global utveckling och FN-systemet manglade fram millenniedeklarationen. Fattig-domen skulle halveras fram till år 2015. Ingen av utredningarna ägnade på den tiden speciellt mycket tankekraft till hur man skulle kunna gå från ord till handling. Att ett gyllene tillfälle

2002 Vid årsskiftet introduceras Eurosedlar och -mynt i de flesta EU-länderna. 26–29 juni - Attac och LO ordnar första sommarlägret i Brunnsvik. 15 september - I det svenska riksdagsvalet går vänsterpartiet tillbaka, liksom moderaterna, som får sitt sämsta valresultat sedan 1970-talet. Socialde-mokraterna bildar på nytt regering med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som samarbetspartier.

– 8 –

alt #4 • maj �008

Attacare om AttacÄr nätverket Attac tillräckligt radikalt?

Radikalare än Attac kan knappast något vara! Attacs mål är mycket radikala – när de nås är världen en mänskligare plats att leva i. Ett stort problem är att göra vår röst hörd. Kanhända är det en bra idé att samarbeta mer med likasin-nade organisationer. Kanhända behöver vi fokusera på några få aktuella frågor, till exempel FNs mänskliga rättigheter, handelsfrågor eller varför det nästan är världskrig nu.

Ayna Rönnblom

Är det viktigt för en rörelse som Attac att ha många medlemmar?

Så länge Attac inte förlorar sin identitet och ursprungliga syften om demokrati och social rättvisa får gärna organisatio-nen bli hur stor som helst. Men medlems-värvning får aldrig betyda att Attac tonar ner sina politiska krav på förändring för att passa en allmän opinion, då skulle organisationen förlora sitt existensberät-tigande. Snarare måste Attac verka för att den allmänna opinionen förändras, vilket är det vi gör nu.

Ola Claesson

Vilken roll kan och bör Attac spela framöver?

Jag tycker fortfarande inte att Attacs sätt att tänka kring globala frågor har fått tillräckligt genomslag. Även om det är svårt så tycker jag att vi ska fortsätta att försöka väcka opinion i frågor som rör global rättvisa men även med att försöka förändra tänket på parlamentarisk nivå. Kanske borde vi åter försöka fokusera mer på våra grundfrågor och återknyta mer till den grundläg-gande kritiken av nyliberalismen.

Åsa Wohlin

kan ensamt komma tillrätta med de följder som klimatförändringarna skapar.

Detta ställer den globala rättviserörelsen inför stora utmaningar. Det gäller att påvisa hur allt hänger samman – hur svensk välfärd i bemärkel-sen trygghet och säkerhet alltmer blir beroende av hur mänskligheten i sin helhet lyckas hantera fattigdomens och den hållbara utvecklingens problem. I den politiska debatten har relationen mellan välfärd – rättvisa och hållbar utveckling ibland framställts som ett trilemma. Man kan komma tillrätta med två av problemen men bara på bekostnad av det tredje. Vår svenska välfärd skulle kunna förenas med frågan om rättvisa om tillväxten blir tillräckligt stark och kakan att fördela tillräckligt stor. Men en fortsatt tillväxt i vår del av världen minskar förutsättningarna till hållbar utveckling. Genom handel med utsläpps-rättigheter och fortsatt teknisk utveckling vore det tänkbart att åtminstone för en kort tid förena frågan om välfärd med frågan om den hållbara utvecklingen. Men detta skulle ske på bekostnad av rättvisan. Få länder i syd har ekonomiska resurser för att vare sig hantera klimatförändring-arnas effekter eller att köpa sig tillräckligt med utsläppsrätter. Trilemmats lösning står att finna i att omdefiniera vad vi i denna delen förstår med välfärd och säkerhet/trygghet i ett globalt perspektiv.

Klimatförändringarna har förstärkt det gyllene tillfället. Att den globala rättviserörelsen spelar en avgörande roll för frågan om den hållbara utvecklingen och därför måste förstärka sina kontaktytor med miljörörelsen är det ingen som längre ifrågasätter. Men för att tillfället skall kunna gripas måste den globala rättviserörelsens europeiska gren också ta tag i frågan om vår egen välfärd och säkerhet. Den måste ta initiativ till nationella rådslag i Europas länder om hur en sådan skall kunna gå att förena med de krav som ställs på global rättvisa och en hållbar utveckling. Det är endast så vi kan bekämpa den europeiska främlingsfientligheten som när allt kommer om-kring på kort sikt är det största hoten mot fred och hållbar utveckling. <

2003 11 februari - Enligt en rapport från Socialstyrelsen har de fattigaste grupperna i Sverige - invandrare, ensamstående föräldrar och ungdomar - det sämre idag än 1990. 15 februari - Drygt 10 miljoner människor demonstrerar världen över mot USA:s och Storbritanniens planerade krig mot Irak. I Sverige demonstrerar cirka 120.000 människor på ett 40-tal platser runt om i landet. 14 september - Folkomröstning hålls angående svenskt medlemskap i EMU. Valdeltagandet blir 80,9 % och Nej-sidan vinner med 56,1 % mot Ja-sidans 41,8 %.

– 9 –

alt #4 • maj �0082004 Attac är med och ordnar Stockholms, Göteborgs och Umeås sociala forum. Nätverket för Gemensam Välfärd bildas.

Hur har Attac Tyskland utvecklats genom åren?

Vi grundade Attac år 2000 under namnet ”Nätverket för demokra-tisk kontroll av de internationella finansmarknaderna”. Namnbytet, till Attac Tyskland, kom först senare, på initiativ av några av våra lokalgrup-

per. Attac Tyskland fick sitt första uppsving i och med protesterna i Genua 2001 och vi växte snabbt till en bit över 10 000 medlemmar. Vi lyckades samla människor med olika politisk bakgrund bakom våra huvudfrågor och kriti-ken mot den nyliberala globaliseringen. Det här var en tid när en röd-grön koalition satt på regeringsmakten, och det saknades en progres-siv opposition i parlamentet. Attac kom att bli en av de ledande aktörerna i motståndet mot tysk inblandning i kriget i Mellanöstern. Denna mobilisering ledde så småningom fram till att förslaget att skicka tyska trupper till Irak röstades ner. År 2003 inledde regeringen en omfattande attack mot det tyska välfärdssystemet. Attac kom återigen att byta inriktning och började under denna tid fokusera mer på globaliseringens ef-fekter i Tyskland. Vi lyckades bygga en allians med fackföreningsrörelsen och skapa ett politiskt klimat som vände sig mot nedrustningen av välfärden, en allians som håller än idag. När ett nytt vänsterparti bildades och de gröna hamnade i opposition och båda dessa tog över en del av Attacs krav hamnade vi i en slags strategisk kris. Genom den jättelika mobiliseringen inför G8

mötet i Tyskland 2008, och genom att fokusera alla våra krafter på specifika kampanjer, har vi lyckats återuppfinna oss själva. Det var en sådan kraftsamling som gjorde att Attac kom att spela en nyckelroll när privatiseringen av de tyska järnvägarna stoppades.

Ser du någon skillnad mellan Attac Tyskland och andra Attac-grenar?

Först av allt vill jag bara konstatera att vi har mycket som förenar oss med andra Attac-grenar. Politiskt märks detta i gemensamma deklaratio-ner som ”Tio principer för en demokratisk EU-konstitution”. Om man ska jämföra så tror jag Attac Tyskland har fördjupat sitt tematiska fokus mer än andra. Globaliseringen lämnar spår även i Tyskland därför har vi valt att engagera oss i frågor som rör välfärd och privatiseringar även på ett nationellt plan. Dessutom är Attac Tyskland öppnare när det gäller stora demonstrationer och olika former av civil olydnads-aktioner än andra Attac-avdelningar. Vi har även samlat ganska stora resurser på nationell nivå, till exempel vårt nationella kontor. Kontoret säkerställer admi-nistrationen av Attac och underlättar koordine-ringen av kampanjer och mediakontakter. Även om vi har professionaliserat en hel del funktioner är vi alltid noga med att slå vakt om att den politiska kontrollen ligger hos aktivisterna, samt att utveckla nationella aktiviteter som stärker lokalgrupperna.

Tyskland bygger nätverkIntervju och översättning: Johan Rootzén

I Sverige, liksom i många andra länder, har Attac arbetat i uppförsbacke

de senaste åren. Attac Tyskland skiljer sig dock från mängden. I Tyskland

har man genom nätverksbyggande och lyhördhet lyckats bygga en

organisation med hög aktivitetsnivå och politisk slagstyrka. Alt tog kontakt

med Sven Giegold som varit med i Attac Tyskland sedan starten.

10

Vilka är era styrkor och svagheter?

Attac samlar mer än 100 nationella organisatio-ner, 19 000 enskilda individer och 200 lokal-grupper. Detta gör att vi kan mobilisera ganska stora resurser när det behövs och kombinera för-delarna som sociala rörelser, NGOs och nätverk ger. Denna breda allians hålls samman genom vår ”konsensus princip”. Det betyder att vi bara driver kampanjer och tar ställning om samhällets progressiva krafter är någorlunda överens i en fråga. Det här är ofta en styrka, men kan också vara en svaghet. Vi har exempelvis svårt att ta

ställning i frågor som rör ekonomisk tillväxt och arbetsmarknadsåtgärder. Konsensusprincipen kan vara ganska konservativ. Dessutom domi-nerades den offentliga bilden av Attac länge av ett fåtal av de (manliga) grundarna. Det här överensstämde dåligt med den mångfald av män-niskor som utgör basen i Attac. Därför har en ny ledning röstats fram, en ”koordinationsgrupp” som är yngre och med jämnare könsfördelning.

Vilken roll tror/tycker du att Attac kan/skall spela i Tyskland och i Europa?

I Tyskland ser jag Attac som en organisation som driver stora kampanjer för olika alternativ när det gäller specifika frågor som rör ”alter-mondialism” (en alternativ globalisering, red anm.). Om man blickar några år framåt i tiden så tror jag dock inte att det kommer att leda någon vart. Om vi verkligen vill kunna påverka globaliseringen och det globala kapitalet räcker det inte att försöka förhala processen och lindra de negativa effekterna. Vi måste arbeta för att globalisera sociala och ekologiska rättigheter och regler. Nationalstaten kommer att förbli en viktig arena för kamp, men mer och mer av den demokratiska kontrollen kommer att behöva utövas på internationell nivå. Det är inom ramen för EU som kampen om de alternativ vi arbetar för kommer att avgöras framöver. Om vi inte lyckas civilisera kapitalet här i Europa kommer vi inte heller lyckas göra det på internationell nivå. Attac skulle kunna spela en viktig roll genom att presentera europeiska alternativ och bygga breda allianser för dessa alternativ. Målet för detta pro-jekt borde vara en radikal social-, ekologisk- och demokratisk reform av EU. EU måste respektera att en majoritet av befolkningen i Europa önskar internationell solidaritet snarare än marknadsra-dikalism.

Vilka frågor fokuserar ni på just nu?

För tillfället arbetar vi med tre kampanjer: Kampanjen mot privatiseringen av den tyska järnvägen är inne i slutskedet och förhoppnings-

2005 9 december - Rudolf Meidner, 91, ekonom och upphovsman till löntagarfonderna avlider. WTO:s ministermöte i Hongkong 2005 bevakas på plats av många Attac-organisationer.

– 10 –

alt #4 • maj �008

5 Sven Giegold har varit med i Attac Tyskland sedan starten 2000.

2006 Attac har över 90 000 medlemmar i 39 länder runt om i världen.

vis lyckas vi avstyra regeringens planer. Vi driver även en kampanj för demokratisering av produk-tionen och distributionen av energi. Vi kräver förnybar och demokratiskt kontrollerad energi till alla. Dessutom, med anledning av den stora skatteskandalen i Liechtenstein och den globala finansiella krisen, arbetar vi mycket mer med frågor som rör de finansiella marknaderna nu än tidigare år. Det här är ett tillfälle att föra fram våra krav som vi inte får missa!

Vad ser du som de största utmaningarna för Attac framöver?

Jag tror att en nyckelfråga är att lära oss agera tillsammans internationellt. Idag är Attac ett in-ternationellt nätverk av nationella Attac. Som för alla sociala rörelser är gräsrotsdemokrati viktigt och måste stärkas. Men om vi ska gå segrande ur kampen mot kapitalets aktörer, vilka är välor-ganiserade globalt, måste vi hitta nya former för den här gräsrotsdemokratin inom de sociala rörelserna. Vi måste bli bättre inte bara på att mötas och diskutera på europeisk och internatio-nell nivå utan även samlas kring gemensamma kampanjer och koncentrera våra resurser interna-tionellt. Det här kommer att vara ett av huvud-temana under Attacs första europeiska sommar-universitet (European Summer University, ESU) som kommer att gå av stapeln i Saarbrücken (Tyskland) den 1-6 augusti i år. Vi hoppas ta emot många svenska aktivister på ESU! <

Politiskt sommarläger i Tyskland

Det har kommit in en massa förslag på workshops till At-tacs europeiska sommaruniversitet, framförallt från attacare i Tyskland, Frankrike och Norge. Än så länge är ungefär 70 seminarier på gång men ännu fler är på inkommande. Det som behövs nu är mer sammarbete mellan attacare från olika länder, speciellt från Sverige och Norden.

Man kan åka direktbuss från Sverige Saarbrücken i Tysk-land där sommaruniversitetet äger rum. Kontakta Bea på info@attac.se om du vill åka med eller undrar över något.

– 11 –

alt #4 • maj �008

Fest och framtidsdiskussioner – boka in ESF i Malmö i september!

Över tjugotusen personer beräknas delta i forumet som är en mötesplats för sociala rörelser i Europa. Under fem dagar kommer seminarier och workshops att blandas med kultur, musik, aktivism och demonstrationer.

För information om arbetsgrupper, volontärarbete, bo-ende, deltagaravgifter m m, se http://www.esf2008.org/.

– 1� –

alt #4 • maj �008

ATTAC 2.0 – dags för en omstart…Text: America Vera-Zavala. Foto: Veronika Skärlund

formulerat utifrån en negativ premiss utan detta är snarare formulerat uti-från en positiv premiss. Vi som har så mycket kvar att göra och säga hur ska vi göra det nu? <

Americas förslag till Attac Sverige RÅM 2008-03-01”Förslaget är att Attac Sverige på detta RÅM bestämmer sig för att Attac Sve-rige nästa RÅM ska upplösas. Därefter ska vi ha massa föreläsningar, semina-rier och möten runt omkring i Sverige för att se vad det är för slag rörelse vi i Sverige behöver och vi i Sverige vill ha. Sedan ska vi åter samlas och bilda en sån rörelse.

Skulle ni anta detta förslag så skulle beslutet ske nu i helgen, mars 2008, sedan skulle själva startskottet för alla föreläsningar, seminarier och stora mö-ten med medborgare vara nästa RÅM 2009 och grundandet av en ny rörelse våren 2010.

Det här skulle inte innebära att en-gagemang och aktivism skulle upphöra eller frysas, tvärtom så skulle det inne-bära att vi som är medlemmar skulle få en väldigt viktig och samtidigt väldigt självklart uppgift. Vad för lags ny social rörelse behöver vi i Sverige?”

Vi pratade om det många gånger, jag och andra som var med och startade upp rörelsen – om vikten att veta när en rörelse måste lägga ner. Vi sa flera gånger att

det skulle vara så häftigt att faktiskt veta när i tid man ska stoppa och inte låta en rörelse bli en förening som finns som ett självändamål. Jag tycker vi är där nu. Låt oss stoppa.

Varför finns Attac Sverige? Det är ingen retorisk fråga och det är inte heller en illasinnad fråga utan helt ärligt. Jag är medlem i Attac för att jag har varit det sen början och för att jag stöder den politiska inriktningen men inget mer. Attac Sverige har sedan det grundades förändrats och utvecklats väldigt lite samtidigt som omvärlden har förändrats väldigt mycket.

När Attac startade i Sverige tillhörde debatten om globaliseringen en liten elit. Vi ville popularisera den. Vi lycka-des över förväntan. Vi lyckades bryta samförståndet – att alla är positiva till ”fri” handel och vi lyckades skapa en angelägenhet för att förbättra världen. Efter 11 september 2001 och kriget mot terrorismen som bland annat inneburit ockupationen av Afghanistan och Irak är läget ett annat.

Även det politiska läget i Sverige är ett annat. Gemensam Välfärd finns och engagerar sig i de frågorna, men kanske är det där Attac Sverige borde lägga allt sitt krut?

Jag blev inbjuden att hålla tal på Attacs tioårsdag och Attacs Sveriges Riksårsmöte och då lade jag fram ett förslag. Och det är inget jag gjorde för att provocera eller för att jag tycker att Attac inte är bra nog eller något annat

2007 2 maj - Venezuelas president Hugo Chavez meddelar att landet tänker lämna Världsbanken i protest mot USA:s kontroll. 17 maj - Paul Wolfowitz meddelar att han från den 30 juni 2007 avgår som ordförande för Världsbanken, efter kritik om att otillbörligt ha gynnat en flickvän som arbetade inom organisationen.

Vilken är Attacs mest bortglömda fråga?

Pensionsfrågan! Det borde definitivt vara en fråga för Attac att man inte ska speku-lera med våra pensionspengar på börsen. Jag vet faktiskt inte varför den har blivit bortglömd, det borde vara något som är viktigt och ständigt aktuellt eftersom vi alla varje år får orangakuvert på posten. Attac borde vara en motvikt mot ut-försäljningen av det offentliga ägandet. Detta gäller även pensionsmedlen.

America Vera­Zavala

– 13 –

alt #4 • maj �008

egentligen hinner jag inte skriva den här artikeln. Min att-göra-lista är all-deles för lång som den är. Idag måste jag söka polisttillstånd till en aktion och skriva rent skriva rent protokoll från senaste medlemsmötet i Attac

Malmö. Listan fortsätter med alla miljoners saker som ska ordnas inför European Social Forum i höst. Igår cyklade jag till Rosengård och tittade på en aula, fixade anmälningsformulär för solida-ritetsboende, kopierade foldrar och…

Sådär håller det på. Man fixar och fixar – men hjälper det? Leder arbetet till någon verklig förändring? Flera gånger har jag funderat på att gå ur Attac, för att få tid att tänka efter. Tycker jag så här? Är detta den bästa vägen att förändra? I politiken ska man hela tiden var självsäker och stå på sig, det finns inte mycket utrymme för reflektion.

Därför blev jag väldigt glad över America Vera-Zavalas förslag om att lägga ned Attac. Äntligen någon som vågar, tänkte jag.

Det skulle vara emot allt vad stadgar heter att fatta beslut om nedläggning utan att förslaget kommit in som motion i tid. Kompromissen blev att inte fatta något beslut i frågan under det här årsmötet, men att ändå behandla förslaget under påverkanstorget. Det blev ett långt och djuplodande samtal där många deltog. Jag ska försöka mig på omöjligheten att sammanfatta vad som sades.

Flera instämde i att Attac har tappat initiativ-förmågan, och tyckte att förslaget var modigt. En vanligare inställning var man kan visionera om nya vägar för det politiska arbetet utan att lägga ner organisationen. En av de starkaste invänd-ningarna mot förslaget var det vore synd att rasera organisationen när vi äntligen fått fung-erande strukturer och har ett bra internationellt samarbete. Någon påpekade att nedläggning inte är någon långsiktig lösning; samma problem kommer att återkomma även i en ny organi-

sation – ska man då starta om igen? En mer konkret invändning var att om man ska hålla en massa möten och föreläsningar runt om i landet som America föreslår så behövs pengar och lokaler för detta. Politik förutsätter helt enkelt organisation.

Det var få, faktiskt ingen alls, som helt och fullt stödde idén att lägga ner Attac. Däremot resulterade diskussionen i många förslag på förändring. En idé var att ha tydligare ambitio-ner: att välja mellan att vara en smal tankesmedja eller en bred folkrörelse. Ett annan tanke var att sluta lita blint på e-postlistor, att vi behöver fler fysiska möten. Någon föreslog: Varför inte följa upp European Social Forum med ett medlems-möte under hösten 2008, där vi diskuterar hur ”Attac 2.0” ska se ut?

Själv är jag inne på samma linje. Jag tycker att vi behöver förnya organisationen i grunden, och initiativet till detta kan inte bara komma från Gemensamma Arbetsgruppen. Året som kommer kan vi ha en seriös, förutsättningslös diskussion om hur vi vill verka. Den kan föras här i Alt, på hemsidan, vid speciella möten och så vidare. Kanske kan vi på detta sätt mejsla ut ett förslag till ny organisationsform och nya prioriteringar inför årsmötet 2009.

Det är ett friskhetstecken att organisationens fortsatta liv ifrågasätts. Efter att ha lyssnat på års-mötets diskussioner kom jag ändå till slutsatsen att jag vill att Attac ska få leva ett tag till. Om mitt ständiga fixande är konstgjord andning eller början till något nytt vet jag inte. Det beror på oss, på dig och mig. <

…eller åtminstone en rejäl diskussion?Text: Malin Arvidsson

2008 Attac är drivande i planerandet och arrangerandet av European Social Forum i Malmö. Källor: Wikipedia, attac.se

Illustration: Linnéa Mindemo

– 1� –

alt #4 • maj �008

Attacs riksårsmöte 2008

Helgen den 1–2 mars gick Attacs riksårsmöte

(RÅM) av stapeln på Midsommargården i södra

Stockholm. Mötet började med att Johan

Rootzén höll en workshop om rättvisa skatter.

Dagarna innan hade dagstidningarna fyllts av

artiklar om skattehärvan i Liechtenstein och

ämnet kändes mer aktuellt än någonsin.

America Vera-Zavala höll årsmötets inledningstal. Hon kom med det radikala förslaget att Attac skulle avvecklas efter nästa års RÅM. Hennes tanke var att en ny rörelse likt fågeln Fenix skulle byggas upp ur askan av den gamla, en ny folkrörelse utan några gamla och stela strukturer. Förslaget utmynnade i en givande diskussion på påverkanstorget. Vissa var mer positiva till förslaget än andra och diskussionen landade i att vi inte skulle lägga ner Attac men att det var viktigt att hålla uppe strategidiskussionerna.(Se tidigare artiklar i tidningen). Det var inte bara Americas förslag som var en punkt på på-verkanstorget utan i andra rum fördes flitiga diskussioner om bland annat stadgarna och verksamhetsplanen.

Efter en dag med många samtal och mycket kaffedrickande var det fest. ETCs källarlokal på Södermalm hade bokats och lokalen fylldes med attacare, sympatisörer och annat folk. Tra-ditionell husmanskost blandades med dans och senare under natten även en pojkbandsshow.

Söndagen var dagen då alla val och omröstningar skulle ske. Då motionerna redan dagen innan hade diskuterats på påverkanstorget gick omröstningsmomentet snabbt och smi-digt. Mötet röstade bland annat för ett permanent ungdoms-medlemskap på 75 kronor och att en grupp skulle tillsättas för att utforma en ny programförklaring. Förtroendeuppdra-gen valdes med acklamation och förutom flera omval valdes tre nya in i Gemensamma arbetsgruppen Anika Agebjörn, Ola Claesson och Ayna Rönnblom.

Så var RÅM över för denna gång och ett nytt händelserikt verksamhetsår har börjat, ett år som bland annat bjuder på två heta debuter, det första Europeiska Sociala Forumet på hem-maplan och Attac Europas första sommarläger. <

Åsa Ågren

Tema för nästa nummer av Alt:Handel och miljö

Attac Sverige, Tegelviksgatan 40, 116 41 Stockholm, info@attac.se

Begränsad eftersändningVid definitiv eftersändning återsänds

försändelsen med nya adressen påbaksidan (ej adressidan)

Gå med i Attac. • Förvärvsarbetande: 300 kr/år• Studenter, arbetslösa, pensionärer: 150 kr/år• Bara 75 kronor per år för dig upp till 20 år!

Sätt in pengarna på PG 152415-6. Glöm inte uppge namn, adress och e-postadress. Även gåvor tas tacksamt emot.

Vad betyder Attac för dig och vad tror du om Attac inför framtiden?

Att det finns en organisation att engagera sig i som vågar tänka och göra annorlunda och som ser på globala rättvisefrågor ur ett hel-hetsperspektiv. Vet inte vad jag tror om framtiden, men jag hoppas att vi ska växa och samtidigt behålla en dynamisk struktur med många aktiva medlemmar – och ha roligt!

Bea Jansson