nummer 2, maji 2015 årgång 24

FÖRENINGSPOST B

Avs: Breidablick 2178 93 Drottningholm

Glöm inte torpbesöken och invigningen av Fornstigen! Se baksidan!

Lördagen den 23 maj

Besök på Berga torp och nytorp

Dessa torp har renoverats med entusiasm och stor kunnighet om hurtorpen såg ut när de byggdes. Vi får veta mycket om torpens betydelseför produktionen i den tidens jordbrukslandskap. Anders Ring använde 6 års semestrar och fritid för att återskapa Bergatorp. Clas Florgård har även dokumenterat Nytorps historia med demänniskor som bott och verkat på torpet. Förhoppningsvis bli det enbok om Nytorp vi kan marknadsföra och sälja genom hembygdsför-eningen.Vi ses vid pressbyrån i Drottningholm kl 10.00. Tag med dig kaffeter-mos. Eva och Bertil bjuder på nybakade kardemummabullar. Anmälan till Eva Ottoson: 759 03 26 eller eva.ottoson@home.se

Lördagen den 30 maj kL 11 på Lunda

invigning av den renoverade Fornstigen

Fornstigen har förnyats med nya texter och bilder - en historielektionrunt den 18 km långa stigen. Vi samlas på Lunda där vi informerar om arbetet, ser några av skyltar-na. För den som vill finns möjlighet att köpa en bit mat vid Lovö maga-sin. Arkeolog Bo Petré, landskapshistoriker Ylva Othzén från Läns -styrelsen, konstnären Ulf Ragnarsson och layoutaren Ingela Wester -berg säger några ord om sina bidrag till förnyelsen. Kulturnämndensordförande, Gunilla Lindberg, inviger Fornstigen och vi går en bit pågrav fältet raä 27 där vi har tre av de bästa skyltarna. Ingen föranmälan.

Göran Linge, under hela livet Lovöaktivist på många områden och Lovö hembygdsför-enings ende medlem på livstid, har lämnat oss. Bland mycket annat räddade han till -sammans med Berit Wallenberg Rörby gård från rivning. Att vi kan fira midsommar däridag är till stor del hans förtjänst. Se sid 27

2

ordFörandens spaLt

Nu kan vi se framåt. Tvisten med Ekerö pastorat är avslu-tad och vi kan använda pengarna från försäljningen avGrind stugan till att bygga upp hembygdsmuséet. Vårarbets grupp är väldigt bra. Den har kommit med fleragoda idéer och jag hoppas medlemmarna besöker Hogstaunder marknadsdagarna i september för att både upple-va och även bidra med egna idéer.

Fornstigen ska återinvigas den 30 maj kl 11 på Lunda.Jag känner mig särskilt nöjd med den förnyade informatio-

nen runt Fornstigen eftersom projektet var både svårt och arbetsamt. När jagser resultatet i skyltarnas bild och text blir jag glad. Att det kunde bli så bra!Kom till invigningen!

Men vad kan vi göra åt hotet mot världsarvet Drottningholm? ICOMOS ärden internationella organisation som bevakar hur UNESCO:s medlemsstatersköter sina världsarv. I två kritiska brev till Sveriges regering ber ICOMOSregeringen att ompröva breddningen av väg 261 samt placeringen av de två tra-fikplatserna på Lovö. Man säger att Drottningholm riskerar att förlora sinvärldsarvsstatus. Den tidigare regeringen brydde sig inte om dessa varningar.Men nu har vi en ny regering. Vi kommer att skriva till regeringen både om deplanerade förändringarna på Ekerövägen och om trafikplatserna. Trafik -platserna är kopplade till Förbifartsprojektet, som har vunnit laga kraft medanEkerövägen är ett eget projekt som först ska hanteras av Länsstyrelsen ochTrafikverkets huvudkontor innan det slutliga beslutet kan tas om något år.

Det vi ser nu på Lovö är förberedelser för de två tillfälliga hamnarna. Arbetetmed vägen och trafikplatserna planeras börja under år 2017. Det innebär att vihar en del tid. Vid mina kontakter med Riksantikvarieämbetet fick jag veta atthandläggarna inte känner till breven från ICOMOS. Viktiga fakta har undan-hållits personalen. Jag skickade därför allt ICOMOS-material till RAÄ. Det skanaturligtvis bifogas våra skrivelser till regeringen att ompröva besluten omEkerövägen och dess två trafikplatser på Lovö.

Om politiken fungerade som man kan läsa i partiprogram och kongressbe-slut skulle Förbifarten inte kunna byggas. Socialdemokraternas miljöprograminleds med: ”Klimatfrågan är vår tids ödesfråga”. Sedan följer att klimatom-ställningen måste prioriteras på alla politiska nivåer, om kollektivtrafiksatsning-ar i alla kommuner m m.

Bertil Ottoson

3

Den 26 februari föll Solna tingsrättsdom i målet mellan Ekerö pastoratoch Lovö hembygdsförening. Pasto -ratet dömdes att betala 375 000 kro-nor till Lovö hembygdsförening föräganderätten till Grindstugan. De treveckornas frist för överklagande hargått och vi kan nu planera hur peng-arna ska användas. Så nu hjälperEkerö pastorat oss att bygga uppHog sta hembygdsmuséum!

Vår arbetsgrupp för hembygdsmu-séet planerar för fullt. En mycketkom petent arbetsgrupp: ElisabetHide mark som arbetat på Nordiskamuséet i decennier, Stina Haubomed sina djupa kunskaper på kultu-rens område och Björn Ed – engigant på museilayout. Vi vill utveck-la Smed jan, Bagarstugan och Maga -sinet att bli ett levande hembygds-museum många vill besöka, även

Kyrkan köper Grindstugan!

Vi arbetar med Lovö hembygdsmuseum: Bo Petré, Ylva Othzén, Elisabet Hidemark, Stina Haubo, Björn Ed och Bertil Ottoson. Foto: olle Sjögren

På så sätt hjälper oss Pastoratet att bygga upp Hogsta hembygdsmuséum

54

Men först ska utsidan rödfärgas medsvarta snickerier. En del av träfasa-den måste också repareras. Vi harfått ett anbud på dessa arbeten ochvi har kontakter med den muraresom byggde bakugnen på Adelsö.

Läsaren förstår säkert rubrikensironi. Vad fick Ekerö pastorats kyr-koråd att helt utan belägg för sinäganderätt till Grindstugan stämmaLovö hembygdsförening vid Solnatingsrätt? Kanske trodde de sigkunna skrämma oss att ge upp. Detkunde ha lyckats. Eller trodde verk -ligen kyrkorådet att pastoratet ägde

Grindstugan. Man påstod inled-ningsvis att pastoratet betalade storasummor i fastighetsskatt för Grind -stugan, vilket avsågs bevisa pastora-tets äganderätt. Det krävdes bara etttelefonsamtal med Skatteverket föratt få klarhet. Grindstugan har inteens ett taxeringsvärde som fastig-hetsskatten skulle kunna grunda sigpå. Nu hoppas vi Grindstugan får blidet Anders Frostensonminne vi intehade möjlighet att förverkliga, enlämplig rehabilitering för Ekerö pas-torat.

Bertil Ottoson

ung domar eller kanske främst ung-domar. När vi inte orkar längremåste en ny generation försvaraLovös kulturarv.

Smedjan har utvecklats en hel del.Smeden Anders Florgård är kunnig,drivande och entusiastisk. Skolung -domarna visar varje år att de tyckerom att besöka och smida sin krok. Viska renovera bakugnen i Bagar -stugan. Här ska bakas och här ska enhemmiljö i bondesamhället visas!Tre medlemmar har redan gått enbakkurs på Adelsö. Där har Adelsö

Hem bygds lag en egen bagarstugadär man både bakar och utbildar.Man har många bakkurser.

Magasinet är sorgligt misskött. Nukan vi både renovera utsidan och ut -veckla insidan. Redan förrförra åretkunde vi i Magasinets mellanvåninginviga den första tematiska utställ-ningen – trädgårdsnäringen på Lovökonkretiserad genom en skildring avhandelsträdgården vid Dyvik.

Mellan våningen är en glädje att be -söka. Hur bottenvåningen ska se utkommer nog att diskuteras en tid.

Sista bilden på Grindstugan med Lovö hembygdsförening som ägare.

6 7

Det blev en minnesvärd kväll i Drott -ningholmsskolan, lagom amatörmäs-sig med en del skratt under diskussio-nerna. Början med Eva Otto sonsmorotsbullar, ost, paprika och ett ur -val drycker samt Kylli Johannis sonskladdkaka blev en inledning där allahälsade på alla. Rutger von Scheeleval des till mötesledare och Berit Lef -vert till mötessekreterare.

Vi inledde årsstämman med ettkort tal av Bertil och en tyst minutför Göran Linge som hastigt lämna-de oss den 26 mars. Göran var underhela sitt liv Lovöaktivist med storten gagemang i många frågor. Ett ljuständes och brann under förhandling-arna.

Verksamhetsberättelsen föredrogsmed några förklaringar och kom-mentarer av Bertil, som betonade attåret varit arbetsamt med både Forn -stigsprojektet och konflikten medEkerö pastorat. Men när vi nu påplats ser de nya informationsskyltar-na blir vi varma om hjärtat och tyck-er att allt arbete varit värt. Att tvistenmed pastoratet vanns ger oss ocksåekonomiska möjligheter att utvecklahembygdsmuseet.

Den ekonomiska redovisningenvar komplicerad och Bertil förklaradede väldigt stora och för en hem-bygdsförening ovanliga beloppen.

Resultat- och balansräkningarna god-kändes av årsstämman och revisions-berättelsen föredrags av en av vårarevisorer, Håkan Öjerbring. Hanföreslog att styrelsen skulle få års-stämmans godkännande av 2014 årsekonomiska förvaltning och att sty-relsen skulle få ansvarsfrihet, vilketmedlemmarna beslutade.

Valberedningen befann sig i Syd -afrika, men med förenade hjärnorklarade vi valen även om det återstårnågra kompletteringar. Bertil Otto -son återvaldes som ordförande förett år och ordinarie styrelseledamöterför två år blev Kylli Johannisson, EvaOttoson och Thomas Erlandsson.Ledamöterna Stina Odlinder Haubooch Maria Halkiewicz har ett år kvarpå sin mandattid. Jörgen Ek valdesom som suppleant för två år. Supp -leanterna Gunnel Bergström ochPertti Hänninen har ett år kvar somsuppleanter. Såväl ordinarie som sup-pleanter är medlemmar i styrelsenoch kallas till varje styrelsemöte. Detfungerar inte om en suppleant kallasenbart när en viss ordinarie represen-tant anmält frånvaro. Suppleanternaska inte behöva känna sig sekundautan som del av en styrelse där allahar samma värde. Efter en kort före-dragning antog årsstämman hand-lingsplanen för 2015.

Årsstämman 2015

Bilder ur Jörgen Eks föredrag om klimatforskningen i Norra ishavet: Metangas lösgörsoch bubblar upp från bottnen när vattentemperaturen stiger.Nedan: Utrustning för provtagning

HandlinGSplan För 2015Våra tre byGGnader på HoGSta: Nu när vi fått ganska mycket pengarfrån försäljningen av Grindstuganvid Lovö prästgård kan vi byggavidare på hembygdsmuséet. Våra trebyggnader på Hogsta utgör tillsam-mans hembygdsmuséet. Smedjanbehöver en del utrustning, Bagar -stugan ska visas som en hemmiljömed bakmöjligheter. Bakugnen skarepareras och vi har redan flera in -tresserade som ska lära sig att använ-da den. Magasinet blir ett tematisktmuseum där bottenvåningen kom-mer att visa hela Lovös historia i ord,bild och film. Mellanvåningen ärredan färdig för tematiska utställ-ningar. Det första är/var trädgårds-näringen. Här finns sittplatser ochbord för att visa film, lyssna till före-drag och diskutera aktuella ämnen.Två trappor upp finns utrymme förflera tematiska utställningar ochplats att minnas Härje Bäärnmanoch Berit Wallenberg. Vi ska inriktaoss på att intressera yngre personergenom ett intressant och pedago-giskt hembygdsmuseum.

FornStiGen: Vi fick ett EU-anslagför att utveckla nya informations-skyltar längs Forn stigens nya sträck-ning. Dessa har inneburit ett lyft förhela Fornstigen. Nu vill vi planenligtunderhålla Fornstigen och behöver

frivilliga som vill ansvara för någondel av Fornstigen.

proGramVerkSamHeten:Pro gram punkterna är ett bra sätt attträffa andra medlemmar. År 2015 harbörjat bra och vi kommer att jobbamycket med höstens program (vår-programmet finns i EP nr 1 2015).Vi vill satsa på subventioneradearran gemang för våra medlemmar.En idé är att ta kontakt med de mestaktiva hembygdsföreningarna i när-området, besöka dem och låta ossinspireras. Vi kan få bra informationfrån Hembygdsförbundet. Vi vill ökasamarbetet med andra idéella organi-sationer.

aktiViSter SökeS: Det mesta av vårtarbete görs ideellt. Medlemmarnasmedelålder har ökat en del. Vi villdärför aktivera yngre medlemmar.Det finns många intressanta ochtrevliga arbetsuppgifter man kangöra utan särskild utbildning ellererfarenhet. På hemsidan finns infor-mation om hur du kan kontakta sty-relsemedlemmar och diskutera vadjust du skulle vilja och kunna göra.

penGar SökeS: Vi ska fortsätta attsöka de bidrag som finns för denverksamhet som kan få dessa bidrag.

98

Efter en kort paus med samtal ochlite mat riggade Jörgen Ek bildvisa-ren och en stor skärm. Nu började en

intressant och lite ruggig berättelseom klimatforskningen i Norra isha-vet. Permafrosten släpper i det alltvarmare vattnet och bilder visade hurmetangas bubblade upp från bott-nen. Det såg ut som ett riktigt spö-regn fast uppåt mot vattenytan. Enbild visade hur ett landområdespruckit itu och att marken nu gliderut i havet. Vi fick se utrustning förvatten- och bottenprover samt kom-plicerad apparatur som analyserarproverna. Jörgen visade foton påforskare och besättning på isbrytarenOden där alla bodde under forsk-ningsresans månader. Ännu kan ingaslutsatser dras. Dels tar analysen tidoch dels kommer proverna från ettmindre område i ishavet, vilket gören generalisering osäker. Men vi fickockså se bilder på isbjörnar och val-rossar

Flera underbara medlemmar hjälp-te till att städa och diska innan jagkunde gå hem efter en årsstämma jagär riktigt nöjd med.

Bertil Ottoson

Varning för isbjörn (som fortfarande harlite is att leva på)!

10 11

Min mormor, Carin Valborg Bäck -ström, död sedan 1953, vad kan varavärt att minnas om henne? Ja, för detförsta är givetvis mina minnen myck-et tidiga, jag var inte fyllda nio år närhon dog. Dock har minnena för-stärkts av berättelser långt senare ilivet om denna märkliga och starkakvinna! Förutom mina tidiga egnaminnen av en sträng kvinna med storkärlek till sitt enda barnbarn, är detberättelser från både min mor Britaoch min moster Greta. Därtill kanfogas ett antal lovöbors minnen.

Carin Valborg föddes år 1887 iStock holm. Hennes far – min ”gam-melmorfar” Frans Andersson varfaktotum i familjen Retzius hus – detså kallade Spökslottet vid Tegnér -lunden. Denne krutgubbe fick jaguppleva, men inte Frans hustruAugusta, som således var min mor-mors mor. Uppenbarligen hade mor-mors föräldrar en klar uppfattningom vad som skulle gälla. De såg tillatt dottern Carin Valborg kundeutbilda sig till småskollärare. I kraftav denna – som det numera heter –kompetens, blev hon guvernant påEkebyhov, hos familjen Ihre. Mor -mor var en verklig skönhet och fång-ade snart uppmärksamheten hos en

ung herr Carl Cecils, också i tjänstunder Ihres. Min moster Greta harberättat om det sällsamma förhållan-de mellan Carin Valborg och CarlCecil under tiden på Ekebyhov, somvisade sig vara långt från okomplice-rat! Redan då visade sig Carin Val -borg vara en bestämd kvinna. Hongav min morfar mer eller mindre ettultimatum: Hon slängde förlov-ningsringen i Eke byhovs allé och sa– Hittar du den så gifter jag mig meddig, annars är det slut! Carl Cecilskärlek, parad med envishet gjorde attringen återfanns och därmed stodmormor vid sitt löfte! Enligt Gretavar också härskarinnan på Ekebyhov,fru Ihre, pådrivande. Hon klargjorde,att nu får Carl Cecil och Carin Val -borg ta och gifta sig!

Det nygifta paret blev kvar påGällstaö ett par år. Där föddes minmor, Anna Brita Cecilia, vilket där-med bröt en lång tradition av ”äktastockholmare” på morfars sida! CarlCecil som släktforskade var söderkismed rötter sex generationer tillbaka iMaria Magdalena församling påSöder! Nåväl, till Lovö och Norrbykom mormor och morfar med litendotter år 1912. Mangårdsbyggnadenhade ingen likhet med dagens gul-

målade tvåvåningshus med brutettak! Exempelvis var väggbeklädna-den uppklistrade tidningar, som ock -så skulle bidra till isoleringen! Härföddes år 1915 Greta under mycketprimitiva förhållanden i stearinlju-sens sken.

Mormor hade begåvats med myck-et gröna fingrar! Successivt växte en

stor trädgård ut runt mangårdsbygg-naden. Det mesta av vad som idaghyllas som ”närodlat” gick så små-ningom att finna: Potatislandet, somjag fick hjälpa till med att skörda,jordgubbslandet, där det var alltförlätt att föräta sig på mormors ”bub-bar”, krusbär och vinbär, samt givet-vis äppelträd, päronträd och körs-

Carin Valborg på NorrbyTidig feminist eller ”kommandora” på gården?

Mormor Carin Valborg, min mor Brita och jag vid mormors äppelträd

1312

bärsträd ingick i Carin Valborgsomsorg. Dessutom växte krikon påvägen upp till den kombineradehöns gården och svinstian. Krikonenkunde skördas på förhösten och blevtill en utmärkt marmelad!

Mormor tog snart en mycket aktivdel i gårdens verksamhet. Hon varen ekonomiskt mycket medvetenperson, däremot aldrig snål, tvärt omen ovanligt generös kvinna! Honhade tidigt bestämda invändningarmot sin makes stora hästvurm. Detvar korna som gav intäkterna till går-den, även om arbetshästarna varnöd vändiga!

Mangårdsbyggnaden fick sin nuva-rande utformning redan på 1920-talet. Morfar hade en estetisk ådraoch ritade om huset! Den nya ut -form ningen gjorde, att man fickbättre utrymmen att ta om hand gäs-ter. Sommartid var ofta Carin Val -borgs syskonbarn från Kiruna påsommarbete – och detta under fleraveckor! De fick lära sig av faster varman kunde hitta svamp och ocksåvad de olika svamparna hette. Dess -utom att undvika flugsvamparna ochandra otäckheter. I mormors godasvampkunnande ingick såväl stoltfjäll skivling som blåmusseron. Sommånga på Lovö hade hon givetvissina mer eller mindre ”hemliga” kan-tarellställen och visste väl var manfann Karl Johansvamp. Självklart varchampinjoner en stor del av som-marskördarna.

Mormor var en blygsam kvinnasom inte gärna syntes offentligt. Påtidigt 1930-tal när Gustaf V:s jaktergick av stapeln skedde detta gärna påLovö. Uppenbarligen var Norrby välplacerat i sammanhanget. Den kon -ungsliga överheten skulle spisa jakt -lunch och detta skedde på Norrby.Det var att upplåta nedervåningenmed kök och matsal för det kungligaföljet, ja givetvis stod hovet för fura-get! En särskild stol reserverades förkungen själv. Stolen som finns i minarvedel från Norrby går under nam-net ”Kungsstolen”! Nåväl, vid dessaluncher höll sig Carin Valborg gärnaundan!

Mangårdsbyggnaden bestod av tvåvåningar, med sammanlagt sex rumför delade på våningarna. Av dessavar två sovrum och en ”pigkamma-re” lämpade för sömn. Vid störreanstormning av gäster fick ocksåGammelstugan nyttjas. Mormorsomsorg och generositet visade sigofta. På 1930-talet härbärgeradeockså Nytorp anställda lantarbetare(torpet som senare blev mina senaregoda vänner Florgårds torpställe).En av dessa lantarbetare hade noguppfattat vår Herres anmodan iGamla Testamentet mycket bokstav-ligt: ”Varen fruktsamma och förökeneder, och uppfyllen jorden!” (1:aMosebok kap:9:1). Hans hustru hadegenom åren fått avla tio barn, närhon nu skulle in till BB för det elfteuppstod ett problem.

Mormor Valborg anställdes som guvernant åt pojkerna Ihre på Ekebyhovs slott. (Fototutlånat av Greta Söderberg och publicerat i boken ”Ekebyhov, tidspegel under 400 år” avIngela Mæchel)

14 15

Nytorpsfamiljen hade fått en till-fällig kvinnlig hjälp, som skulle se tillbarnen under hustruns sjukhusvis-telse. Nu anade mormor oråd. Varhus fadern i Nytorp att lita på, ellerskulle en ny kvinna i huset (om äntillfällig) vara en alltför stor frestelse?Resolut ”beordrade” mormor helabarnaskaran och kvinnan att flyttaöver till mangårdsbyggnaden påNorrby, för att försäkra sig om attingen sexuell extravagans gick av sta-peln i Nytorp! Det är knappast svårtatt föreställa sig den nya trångbodd-heten som akut uppstod på Norrby!

Såvitt jag förstått saken var bådemormor och morfar klara över vad30-talets nazism innebar. Däremotvar mormors bror åtminstone en tidpronazistiskt influerad. Detta leddesannolikt till debatter mellan honomoch mormor! Som jag tidigare berät-tat kom mormor och morfar att an -ställa en ung tyska efter kriget, Linde.Som jag också sagt minns jag ingetsom helst ”tyskhat” från dessa år.

Mormor var en oromantiskt fromoch troende kvinna, med en klar ochmycket ”egalitär” moral. Hon vardessutom kapabel att ändra sig, närdet knep. Jag föddes utanför äkten-skapet, och min mor var både skam-sen (tidsandan var sådan) och rädd,framförallt för sin stränga mor, vadskulle bli följden? Efter ett halvår togmin mor mod till sig och berättadeatt Carin Valborg och Carl Cecil fåttett barnbarn. Mormors moraliska

betänkligheter vek snabbt och iställetkom jag att översköljas av en bastantoch minnesrik kärlek från mormoroch morfar, jag var och förblev judet enda barnbarnet!

Under de sista åren av mormorsliv, när cancern satte in, och krafter-na tröt kom andra egenskaper mer idagen.

Jag lekte ofta med ladugårdskar-lens barn, och allt som oftast fick jagäven äta lunch hos familjen Lundin.Givetvis såg mormor till att betalaför maten, menyn på den tiden varden enkla husmanskosten. Dennarelation med alla gårdens arbetaregrundades på en mycket klar huma-nistisk syn på medmänniskorna. Närjag långt senare träffade det åldradeparet Lundin talade de med värmeoch snarast beundran om ”fru Bäck -ström”!

När jag vistades på Norrby undermina första skolår var mormors kraf-ter i avtagande. Likväl hade hon fort-farande en mycket aktiv omsorg omsitt barnbarn. God barnlitteraturskulle finnas, först för högläsning,senare för egen läsning. Således blevflera av Astrid Lindgrens berättelseren tidig del av mitt intellektuella ochemotionella arv, väl förmedlade avmormor

Inför julen skulle även lågstadie-barn på den tiden lära sig de viktigas-te julpsalmerna. Mormor såg till att”Det är en ros utsprungen” plugga-des in med besked! Däremot visade

hon en rejäl integritet när det gälldetrosfrågon. Jag kan inte minnasnågon form av pådyvlad eller smetigtro, som en del av mina jämnårigahade drabbats av i unga år.

Så sammanfattningsvis, var mor-mor en tidig feminist eller ”kom-

mandora”? Nej, snarare var dennastarka kvinna en ovanligt god huma-nist!

Stig Morling (Bäckström) med rötter på Lovö, men sedan längeFalubo

Fyra generationer "gammelmorfar" Frans, Mormor, min mor och jag själv!

1716

På 90-talet, när Härjes böcker var väl förankrade i Lovöbornas vardag, Fornstigenkrävde viss tillsyn och vinterns Blå spår måste köras upp när snön vräkt ner, såkunde Härje ändå inte låta bli att börja skriva ner historier om krogar och värds-hus som funnits på Lovö. Härje läste sockenstämmoprotokoll, hörde äldre berättasina historier och ritade ur minnet eller fotografier av de gamla husen. Det var mening-en att allt skulle tryckas och bli ett eget häfte. Men det blev liggande efter Härjes dödi föreningens utrymme hos mig.En dag, våren 2014, dök häftet upp. Härjes sondotter Jenny åtog sig att skriva överallt i sin dator och se till att även alla teckningar digitaliserades. Äntligen kan vi nupresentera Härjes historia om Krogar och Värdshus i Eleonora-Posten.

Kylli Johannisson

Krogar och Värdshuspå och omkring Lovö

av härje Bäärnman

Tre värdshus och ett gästgiveri harvad men vet under århundradenaslopp funnits på Drottningholm. Detre byggnaderna Stenvärdshuset,Trävärdshuset, Hertigarnas stall ochLovicelunds Gästgiveri. Stenvärds -husets källare lär härstamma. från1500-talets Jesuitkollegium det äruppfört i tre våningar och innehållerfem hyreslägenheter. När och på vil-ket sätt byggnaden utnyttjades somvärdshus vet man ej, men 1756bestämdes att värdshuset vid slottettills vidare skulle vara befriat från

skyldighet att erlägga arrende.

trävärdshuset har tydligen upp-förts före 1811 och kan knappastvara detsamma som 1737 års "Trak -teursbyggning”.

Trävärdshuset brann ned till grun-den den 13 jan. 1912. Huset varbyggt omkring 1780-talet. En av deboende i Hertigarnas Stall berättar.Branden började klockan 6 på mor-gonen och det var min far som upp-täckte den när han var på väg till ute-dasset. Vi bodde då i Hertigarnas

stall bara några få meter från bran-den. Som kungafamiljen firade sinajular på Drottningholm var Gustav Vdär och tittade på det hemska skåde-spelet. Kungens kommentar ombranden var " Det var en härlig brasadet här."

hertigarnas staLL: Efter denstora branden dröjde det till 1925innan man öppnade krog i Hertig -arnas Stall. Det var A.B. Feits i Stock -holm som stod för rusthållet. Hertig -arnas stall är ritat av Adel crantz ochuppfört med ursprungligen 20 rum1782. Det började an vändas somvärdshus 1925. År 1972 upphördevärdshusrörelsen, i dag är det pensio-närslägenheter i hela huset.

LoviseLunds gästgiveri, byggt1682, låg vid det gamla färjeställetmitt emot Tyska botten på Bromma -sidan. Enligt karta från 1902 var dettvå lika stora byggnader varav denena nu är borta, den byggnaden vartroligen stallbyggnad och vagnslider.I det gamla värdshuset är köket ochden stora spisen välbevarade, i gäst-rum och matsalar år mycket bevaratfrån den gamla tiden, även rums-numren på dörrarna finns kvar.

värdshuset i canton: På Lovöfanns förutom de ovan angivna kro-garna ett Värdshus i Canton. Denbyggnaden från 1700-talet flyttadesomkring 1816 till Hogsta gård. Husethar sedan dess varit bostad för går-

Stenvärdshuset Loviselund

Hertigarnas stall

Värdshuset i Canton

18 19

Ur protokollen: 

”hvarje loföbo och hvarje stockholmare, ja hvarje medlem af vårt folktorde känna sig berörd af det sätt, hvarpå möjlighet att erhålla mat ochdryck må vara beredd de talrika tillfälliga besökarne af Drottningholm.man synes kunna ena sig om att denna nationalplats, med desssköna, till ädel njutning inbjudande äkt-svenska natur, dess konst -historiska skatter, dess folkuppfostrande betydelse, bör äfven i af seende å värdshusväsendet på ett värdigt sätt emottaga gäster frånnär och fjärran och ur alla folkklasser. men värdigt är i detta hvad somkan åstadkommas genom en enkel, sundt demokratisk anordning”.

enligt här i afskrift bilagda kungliga bref den 14 februari 1856 tillkomdet då, jämlikt kung. bref den 13 mars 1794 med flere vid särskilda tillfällen gifna nådiga beslut, ståthållareämbetet på Drottningholm attmeddela rättigheter till värdshus och kroghållande samt marketänteriinom kungsgårdens område, eller, såsom det och heter, att "upplåtaförsäljningen af mat och dryckesvaror därstädes" och härutinnan harhvarken då eller sedemera någon ändring gjorts, dock att till följd afnåd, brevet den 24 april 1903 (Bil.F) såväl kommunalmyndigheternasom Kon:s Bef:de fått sig rätt tillerkänd att träda i utöfning af de befo-genheter, som brännvinsförfattningarna tillerkänt dem, samt såledesäfen låta af ståthållareämbetet tilläfentyrs för dess del lämnade till-stånd till brännvinsutskänkning förfalla. Då således vid Drottningholmingen anordning för servering af mat och dryckesvaror kan komma tillstånd annat än på ståthållareämbetets initiativ eller med dess bifall,men "gästgiveri enl.§ 2 kungl. stadgan ang. skjutsväsendet just känne-tecknas af skyldighet att lämna resande "härbärge och förplägnad” harKons. Bef:de uppenbarligen icke ägt rätt att – så som nu skett – utanförut lämnadt bifall af ståthållareämbetet dekretera, att "Drottningholmsskjutsstation skall från och med den 1 november 1907 vara gästgiveri",så mycket mindre som "gästgiveri" ännu enligt kungl. Förordningenden 9 juni 1905 ang. försäljning af vin och öl äger utan särskilt till-stånd rätt att till resande utskänka 'öl i samband med servering af mat.

dens arrendatorer. Sedan 1957 ärhuset privatägt.

BarkarBy pensionat: Barkarbyhuvudbyggnad var före 1918 utar-renderat som pensionat, i lokaltid-ningen Lovölappen var år 1907 föl-jande annons införd "Barkarby Pen -sionat Lovö sommar och vinterin-ackordering per månad eller på korta-re tid, kommunikationer med ångf.Tessin till Drottningholm, vidareuppgörelse pr. rikstelefon Drott ning -holm 41”. Till Pensionatets vagns -hästar, droskor och slädar fanns ensärskild stall- och liderbyggnad somnu är riven. Man hämtade och skjut-sade gästerna till och från öns ång-båtsbryggor eller in till Stock holm.Barkarby var då en anhalt på vägenmellan Mälaröarna och staden, mankörde då den gamla landsvägen mel-lan kyrkan, Söderby och Lindö bro.

Sedan Trädgårdshuset brunnit nedoch därmed värdshusets åkerirörelseupphört började Wiktor Wadstein påDammtorp med åkerirörelse.

Han hade en dräng som med hästoch vagn skjutsade resenärer mellanDrottningholm och omgivningarna.En säker kundkrets var givetvis degäster som skulle ha skjuts till ochfrån det nya värdshuset i Hertigarnasstall. Vid sjukdomsfall skulle Dok -torn hämtas och köras till de sjukahur svårt vädret än var. I lön hadekusken 4 kr. i veckan, han bodde ochåt hemma.

nockeBy krog: Att det gick livligttill på de gamla Värdshusen får manveta genom de handskrivna försam-lingsprotokollen från 1800-talet. Iprotokollet den 29 maj 1853 läser vi:”Bland skälen hvarföre man önskadeindragning af krogen vid Nockebyborde anföras det, at der funnes såväl en dans som kägelbana, hvarestvanligen helgdagsaftnarna och stund-om hela nätterna igenom dans ochdobbel med ety åtföljande gräl ochslagsmål öfades, hvilket allt skulle i deutgående protocollsutdragen inta-gas”.

krogen vid LuLLehoFs Bro:

”Den 12 juni 1836. Innehafaren afMalmvik herr patron Wennerlundanmälte såsom öferflödig och obehö-rig krogen vid Lullehofs bro ochyrkade at densamma borde upphöra,eller från hans egor flyttas. Sokne -männen instämde med Herr PatronWennerlund deruti, at den nämndakrogen numera, sedan färjan upp-hört, visserligen vore öferflödig ochsåledes borde upphöra, ehuru de försin deI hellre sett att krogen vid

Nockeby krog

2120

Lindö bro, såsom i deras tanke ännumera öferflödig och skadlig, hvaromde och ehuru utan önskad påföljd,hos Konungens resp. Befattnings -hafande uti en inlemnad skrift anhål-lit men ansåg sig dock dermed ingen-ting kunna vidgöra, utan hänvisteHerr Patron Wennerlund till Fären -tuna Häradsrätt, för att få på rett påhvad grund och med hvad rätt för-enämnda krog vore på hans egor,äfensom man förmodade, öfrigeHäradslIboerne kallas och uti målethöras”.

I äldre tider fanns troligen ett rodd-ställe eller färja vid sundet mellanLovö och Lindö. Här byggdes 1750på initiativ av den energiska LovisaUlrika en landsväg från Tappströmtill Drottningholm med bank och broöver det igenväxande sundet. Dennya vägen gick rakt upp från Lindöbro över åsen och ned till nuvarandeEkerövägen där en minnessten res-tes. Den bär Drottningens namn-schiffer och årtalet 1750. År 1802drogs vägen fram nedanför berget

(Lindökurvan). Lindöbro och milste-nen står kvar som ett minne från dentid då trafiken till och från Ekerö gickfram här. Här vid sundet och den-gamla bron låg Lindöbro torp, enl.1846 års karta mitt emot på densödra sidan låg den på sin tidomstridda krogen.

FågeLöns krog: Enligt besiktningav Fågelöns Krog den 9 juni 1766bestod krogen av fem hus, en parstu-ga och två krogstugor samt två uthus.1966 brann den ena krogstugan ned.

BjörnhoLmens krog: Om Björn - holmens Krog berättar GunnarBruse vitz i sin bok Björnholmen.

Björnholmens strandkrog ellerskänk stuga som dessa små krogstu-gor kallades låg nere vid stranden därstora villan byggdes 1859. Då flytta-des den gamla krogstugan upp iekbacken snett bakom det nya villa-bygget och blev uthyrt som sommar-nöje. Därmed torde krogepoken förBjörnholmens del vara avslutad.

Ur protokollen: 

man skulle måhända vilas ifrågasätta, huruvida Drottningholms rayon ärundantagen från "riket”, utöfer hvilket de respektive Kon:s Bef:de enligt1878 års stadga äga att organisera skjutsväsendet: då ju denna stadga ickeomnämner något sådant territoriellt undantag i afseende å gästgiverisFörläggning. Denna sak kan emellertid vara prövad i följande liknande presedensfall.

Brännvinsförsäljningsförordningen af 1855 undantog icke lovö kommun frånde bestämmelser för riket, som gjordes angående sättet för meddelande afrättigheter att utskänka brännvin. men efteråt bestämde ofannämnda kungl.bref af den 14 februari 1856 (Bil. e), att dels Drottningholms värdshus, delsDrottningholms öfriga område skulle i vissa afseenden erhålla en ställning ifråga om "tillämpningen" af stadgarna angående utskänkningsrätts beviljan-de, och ehuru därefter nya brännvinsförsäljningsförordningar utkomme utanatt göra något undantag för lofö socken, har enligt hvad som framgår afofannämnda kungl. bref den 24 april 1903 (Bil. F) denna undantagsställninglagligen gällt tills den genom samma kungl bref upphäfdes.

De kungliga författningarna rörande gästgiveriväsendet af den 12 december1734 och 11 december 1766 gjorde likaså ingalunda för Drottningholmsrayon något förbehåll i afseende å förläggning af gästgiveri, men likafulltförbehålls sedermera, genom de ofanberörda, i 1856 års kungl. bref åbero-pade nådiga. besluten, ståthållareämbetet att meddela rättigheter att serve-ra mat och dryckesvaror inom kungsgårdens område. Att nu gällande 1878års skjutsstaga icke heller undantagit Drott ningholma område från möjlighe-ten att utan ståthållarämbetets bifall få till sig förlagt en skjutsanstalt medkaraktären af gästgiferi hindrar, i analogi med det ofan påpekade, ingalundaatt det undantag i fråga om "tillämpningen" af de äldre gästgiferiförordning-arma, som innebäres i de åberopade äldre nådiga besluten om värdshusrö-relse vid Drottningholm, fortfarande -- de det i § 60 i stadgan af den 31 maj1878 gjorda upphäfandet af äldre "föreskrifter" uppenbarligen gäller allmän-na sådana – äger bestånd, likasom de i nådiga bref och resolutioner inne-hållna särskilda bestämmelserna om vissa funktionärers befrielse från del-tagande i utgörande af skjuts ha måst göras till föremål för sarskild kung.kungörelse (af nämnda dag) för att blifa betraktade såsom upphäfda.

Lindöbro och milstenen

Stora Essinge Värdshus Lugnet. På såvälStora Essingen som på Fågelön finns enparstuga och två Krogstugor. Det kan tän-kas att Krogen på Fågelön såg ut så här.

2322

krogen rostock: Mitt emotKungshatt låg Krogen Rostock påSättrasidan.

riddersviks krog vid det dåtidafärjeläget till Svartsjölandet.

svartsjö krog: I Svartsjö gamlatingshus troligen från 1700-talet lågSvartsjö krog. Om denna krog hade

samma privilegier som Drottning -holms Värdshus har jag inget beläggför, ej heller dess golvyta och antalrum. Att där fanns ett bra kundun-derlag vid de periodvis återkomman-de rättegångsdagama och när dekungliga besökte det straxt intillbelägna slottet.

Det har ibland varit svårt att skilja mellanHärje Bäärnman egna kommentarer ochprotokollsutdrag. Materialet är redigeratmed lätt hand på så sätt att protokollsut-dragen presenteras för sig och inte invävda itexten som i Bäärnmans skrift. Två kortaprotokollsutdrag har strukits eftersom desaknar direkt anknytning till krogpresen-tationen.

Ingela Mæchel Westerberg

Svartsjö krog låg i tingshuset norr omslottet vid sundet.

Draken och hermelinendel II

Så snart dagen började gry, begafhan sig til Trädgårdsdammen: Dra -ken wak nade och slukade redan sitrov, med eldfängde ögon och uddh -vassa tänder; men hvad hände? Pånärmare håll fick han lukt och wäderaf Winrutan, som nödgade honomfly och begifwa sig över broen tillLindö. Hermelin följde med snabbafjät, den allmänna fienden efter, somåter tog til fötter, samm öfwer watt-net och landade wid Ekeby-Hov. Närwår lilla Seger winnare hant til stran-den, stannade han litet; men straxrepade han sig, och tänkte det är ej

nog att hafwa friat Lofön, skal jaggiva Ekeby- Hovs ägor til sköfling??der bor Hof- Marskalken BaronHorn, som så troget, länge och wältjent Deras Kungl. Högheter. Det ärej nog för et ädelt sinne, att rädda sigsjälv och sin närmaste Husbonde,utan hwar ärlig Mans sak är hans sak,så snart han har hjelpmedel i händer-na. Han betänkte sig ej längre, ochsom winden war god, satte han sigpå en spån, och, med swantsen iwädret, anförtrodde frimodigt sinhjeltekropp åt wattnets böljor.

Lyckan följer gerna mod och för-

Den saga du här läser slutet av berättades av 56 årige riksrådet Carl Gustaf Tessinför femårige Gustaf. Hur mycket förstod pojken? Ska man tro källorna kunde fem-åringen läsa och skriva både franska och svenska. Prinsens dagar var från bittida tillsent upptagna av studier och representation, alltid omgiven av vuxna, förbjuden att lekamed jämnåriga. Säkert förstod Gustaf Hermelins hjältemodiga kamp med Draken,som Tessin förlagt till prinsens sommarland Drottningholm, Lindö och Ekebyhov. Änviktigare var slutet där Tessin frammanar visionen av Gustaf som ” en oförskräcktHärarnas Anförare som segrat öfwer ”Rikets fiender”? Det var, som vi vet, vad GustafIII kom att göra . Men det var inte Tessins uppdrag. Tvärtom, han skulle lära SverigesGustaf underordna sig Frihetstiden regeringsform och bli en maktlös kung – som sinfar...

24 25

siktighet; ty kom han wäl öfwer tildet stället, där Draken hwilade sinveder styggliga kropp.

Här war ej annat råd: ondska ochwanart måste åter fly tapperhet ocheftertanka. Hermelin fortsatte sinseger. Han sade sig själv Alal Sweabarn äro min Nådige ÖfwerhetsUndersåtare: jag will och måsteutdöda hwad dem hotar. Att görakårt: Draken skyndade sig undan,och Her melin följde efter, alt up tillden kalla Lappmarken, hwarest odju-ret, owant wid köld och omak, stacksig sjelf med sin förgiftada gadd ihjertat, och med hiskeligt skri mistesitt lif.

Några Lappar luppo i negden påskidor efter Will-Renar; de blefwohög eligen förundrade, när dekommo på stället, der, det dem obe-kanta willdjuret, låg dränkt i sin blod.De sågo en skymt av Hermelin, und-rade på dess ombundne krants; menlåto honom gå, ty de hade annat atsysla. Somlige foro hem efter slädar;de andra bundo bast-rep; åter andrarådgjorde om resan, emedan derastanka war, at föra et så sällsynt wildtför Konungens ögon; hwilket de ockwerkstäldte när slädarna worokomne.

Knappast hunno de inom Stock -holms Stadsport, innan syslolöst folksamlades kring dem och fölgde demup till Slottet. Kungen war demNådig, som en Öfwerhet wara böremot hvar och en, ända till den ring-

aste, ibland sina Undersåtare; detgafs dem kläder, mat och penningar;och det som ännu nödigare war, deunderwistes i sin Christendom, ochi sådana Borgliga dygder, hwilkaundertiden äro i ödemarker sällsynte.

Emellertid blef efterfrågan stor,hwari från Draken först war kom-men? Jag ärhindrade mig hwad jäm-mer Lofön utstått; ty lät jag påHennes Kongl. Höghets befallninginkalla Betjeningen, som berättade,ej allenast, att Draken ej mera syntes,utan äfwenwäl händelsen med Wind -rute-kransen; och som Lapparnaintygade, det de sett en kransad Her -melin, war gåtan lätt uplöst; det liflö-sa missfostret igenkändes, ochSeger winnaren hedrades.

Wår Konung, som ej lämnar högabedrifter olönte, lät uppkalla Bildt -huggaren Bouchardon, anbefaltehonom, at hugga i Marmor en hwitHermelin, med grön krants omkringlifwet, samt pryda foten til Bildetmed förgylta zirater. SecreterarenBerch blef och tilsagd, at, efter desswanliga skickeligheten författa kårta,betydande och sinnrika skrifter, somskulle ristas Efterwerlden til åmin-nelse, på Fyra Taflor, hwilka wårsnälle och makalöse Meyer blevantydd, att gjuta i Metall.

Arbetet blev snart färdigt (ty påförtjenta Äre-stoder arbetar hwaroch en snällt, gerna, och med störstafägnad). Hennes Kongl. Höghet,unte Stoden den hedren, att upresas

wid Drottningholm, på samma ortoch ställe, der den wanskapeligaDrak en tilförene haft sin grymmaboning.

När jag första gången såg dettawackra Minnes-märket, frögdade sigmit inwärtes wäsende, och jag skåda-de lika som in uti de ljusa tillkom-mande tider. Mig tycktes skönjaPrintsz Gustafs Bild i Hjelte-drägt,med Lager-krants omkring sin Man -liga Hjessa, uthuggen i den hårdasteoch waraktigaste sten, omgifwenmed Spira, Swärd, Rökelse-Kar,Segermälden och Wågskål, såsom,

tecken af dess Nåd, dess Mandom,dess Gudsfruktan, dess Tapperhetoch dess Rättwisa. Påskrifterna lärdeden wördande och älskande werl-den: att Gustaf frälsat sit Fosterlandifrån laster, då Han, såsom allasefter syn segrat öfwer sig sjelf: atGustaf skyddat riket ifrån wåld, dåhan, en oförskräkt Härarnas An för -are, segrat öfwer Riktes fiender: attGustaf förnuftigt nyttjat segrensfölgd,och ej obrydd hwilat undersina Lager: och at Gustaf warit, äroch blir en Wäl signelse ibland sitFolk.

tecKning Av vincent nygren giSteDt

2726

Då ropade jag med den gamlaSimeon, om hwilken Min Herre hörttalas: Nu låter du din tjenare faramed frid! Nu har jag nog, då jag seralt mit bekymmer, min nit, min öns-kan, hafwa lyckats och wunnit sinfullbordan! Nu är tid, at jag glad ochmätt, i jordens swala sand, får hwilamina trötta ben, til dess jag, eftermånga jordiska års förlopp, återråkar Min Herre i det lif, der jag,med fullkomnad hugnad får skönja,at Min Herre, så skött sin Äre-wan-del i werlden, at Han ej, under dessflygtiga omsorg, wan ryktas det goda,

som af ingen wan skelighet täres.Som jag nu är i stånd, att munteli-

gen kunna hos Eders Kongl. Höghetfullfölja, hwad skrifteligen begynt är;ty hoppas jag, at widlyftigheten afdetta mit bref ej illa uttyders, eller,som mig äfwen okärt wore, någonledsna upwäcker.

Jag framhärdar med odödeligWördnad.Eders Kongl. HöghetsUnderdånig och trognaste Tjenare C.G.T.

Den 6 Martii 1751

tecKning Av vincent nygren giSteDt

Göran var Lovö hembygdsföreningsende medlem på livstid. Det påpeka-de Göran när jag för något år sedanförsökte få honom att betala med-lemsavgiften. Några korta ord omGöran går inte. Han var under helalivet Lovöaktivist på många områ-den; inom kyrkan, Drottning holms -musiken, trädgårdsodlingen, hem-bygdsföreningen, tennisen, kultur-landskapet och stiftelsen Lovö Na -tur vård som skötte Rörby, Görans

stora och sista projekt. Utan hansarbete skulle vi inte kunna fira mid-sommar på Rörby eller köpa närod-lade och närtillverkade produkter påhöstmarknaden eller uppleva mark-nadens lotterier och ostmunkar medbuljong. Till sammans med BeritWallenberg räddade Göran Rörbyfrån rivning. Han ser väldigt nöjd utpå fotot från den tiden. Vi som sågRörby på 1970-talet och jämför medhur det ser ut i dag förstår vidden av

Så ska vi minnas Göran Linge

Han var under hela livet Lovöaktivist på många områden; inom kyrkan, musiken, träd-gårdsodlingen, hembygdsföreningen, tennisen, kulturlandskapet och stiftelsen LovöNaturvård som skötte Rörby

28 29

Görans arbete. Hans fingrar var väl-digt gröna. Både på Rörby och påtomten hemma finns bevisen.Jättegrova sparris Göran odlat framfrån egna plantors frön och vinran-kor gav rekordskördar åt oss somfick en ranka att sköta i egen träd-gård. Göran var en bra tennisspelare.Det lär finnas ett foto där han pose-rar bredvid Janne Lundqvist, menvanligen spelade han med och motspelare av min mer ringa kaliber.Göran var konservativ i bemärkelsenatt han värnade om vårt kulturarvoch om jordbrukets traditionella

odlingsmetoder. Han såg vårt vackraoch artrika jordbrukslandskap utar-mas. Mot denna oönskade utveck-ling förde Göran sitt hemliga krig. PåRörby odlade Göran en rad växtersom var nödvändiga för många fjä-rilsarter. Han startade en intresseor-ganisation till stöd för fjärilarna,Föreningen För FjärilarnasFrämjande. Fjärils främ jarna hadeårsmöte under höstmarknaderna dåGöran bjöd på grillfest. Det är så vivill minnas Göran Linge.

Bertil Ottoson

1970-tal: En glad Göran Linge efter räddningen av Rörby. SAmtligA Foton: Pertti hänninen

30 31

eleonora-postenISSN 1651-6508utges av Lovö HembygdsföreningRedaktör: Bertil Ottoson Layout: Ingela Mæchel WesterbergManusstopp till nr 2 2015 den 20 augusti

Lovö hembygdsföreningBreidablick 2178 93 Drottningholminfo@lovohembygd.comwww.lovohembygd.comPlusgiro 8812-0

Det blev en riktigt trevlig kväll.Gocki Sköld-Linge dirigerade Val -borgs kören, som lät som vanligt –entusiastiskt amatörmässig. Så skadet låta. Orphei Drängar hade fallitutanför ramen. Vi är på landet ochde som vill får vara med och sjunga.Kören växte som vanligt under sång-ens gång till ungefär dubbel storlekmed lovöbekanta ansikten. Och

Gocki bemästrade utmaningarna påett strålande sätt.

Efter några sånger höll den nyin-flyttade journalisten, författaren ochchefredaktören Björn Vingård vårta-let, lärt och inspirerat med hänvis-ningar till såväl visstatistik somkända svenska diktare. Här slutstro-fen från en vårdikt av Johan LudvigRuneberg:

Nu ur lundens sköte och ur blommans knopp stiga dig till möte glada offer opp. Blott ditt lov de susa, dessa rosenhäckar, till din ära brusa våra silverbäckar, och med tacksam tunga tusen fåglar sjunga liksom vi: Välkommen, sköna maj!

Men Björn kan dikta själv. Här enbit av hans kreativitet:

Så tack till dem som ordna detAtt det blev vår igen.Var helst ni finns, hoppas att ni vetAtt våren blev vår bästa vän.

Förunderligt och ganska sköntAtt tiden går. Och det blir gröntOch undret skedde nu igen:

Det blev en vår. I år igen.

Avslutningsvis föreslog Björn tvåfyrfaldiga leven: Först för Våren ochsedan för Konungen på hans födel-sedag.

Sångarna fortsatte och vi njöt osstill ståpäls. Applåderna smattrade vidflera, många, tillfällen. Det var verk-ligt trevligt att gå omkring och hälsapå många lovövänner, exempelvis enklasskamrat från gymnasietiden,några grannar från Kanton och såEvald Hammarström från Edeby. Jagönskade mig mer tid för dessamöten, men hade en del uppgifterunder kvällen. Exempelvis att samlain pengar för att bekosta ljud, ljusoch fyrverkeriet, som hörligt syntesoch uppskattades.

Bertil Ottoson

Valborg i Drottningholmsparken

Kören växte som vanligt under sångens gång till ungefär dubbel storlek med lovöbekantaansikten.