JEMEN – ARABIA Det lyckliga Arabien

Artikelförfattaren Peggy Axelson påbesök i en by i Jemen under sin tjänst-göring som sjuksköterska inom RäddaBarnen 1972.

Mottagarna av breven hem till Sverige fickstränga order om att spara kuverten. De inför -livades med frimärkssamlingen, och ställdessenare ut i ”Wild Class” 1992.

16 NORDISK FILATELI April 2011

16_21:Layout 1 2011-03-14 21:30 Sida 16

NORDISK FILATELI April 2011 17

FELIX

Numera känner nog defle sta till var Jemenär beläget på kartan.

Var för? Jo, där finns Usa -ma bin Ladins familj. Medhonom är den islamistiskanätverksorganisationen al-Qaida intimt förknippad,men al-Qaida är egentligenen liten plats i Jemen, somalltså blivit associerad medterrorism.

Syd- och Nordjemen fö-renades 1990. Sana’a är hu-vudstad, och president se-dan 32 år är Ali AbdullahSaleh.

Landet är ett av arabvärl -dens fattigaste, med analfa-betism, låg medelålder, högbarnadödlighet och sociala

problem, bland annat pågrund av det utbredda be-roendet av qat. Qat är ennarkotisk växt som allmänttuggas dagligen, och odlasistället för livsviktig gröda.

En annan sak som bidra-git till att sätta Jemen påkartan är händelserna iNordafrika nyligen, somäven spridit sig till Jemenoch där lett till demonstra-tioner och önskan om even-tuellt byte av president.

Jag känner inte längreigen ”mitt” kära Jemen.

År 1972 tjänstgjorde jaginom Rädda Barnen i Nord -jemen. Organisationen ar-betade under många år ilandet med ett sjukhus i

Taiz, klinik i Zabid samtmobila team.

Mitt huvudsakliga arbetevar på Za bid -kliniken medcirka 250–300 patienter dag -ligen. Här fanns alla slag avdiagnoser som TBC, mala-ria, kolera, undernäring ochbristande barna- och möd -ra vård. Vi utförde även enk -lare kirurgi med lokalbe-dövning. Dessutom besöktevi Leprosariet (med spet äl -skesjuka), och fängelset därmånga hade psykiska sjuk-domar. Och vi utförde mass -vaccinationer vid en svåroch långvarig koleraepide-mi.

Arbetsuppgifterna varoändliga.

av Peggy Axelson

De gamla romarna kallade Sydarabien förArabia Felix – Lyckliga Arabien. Ochlängst i söder ligger Jemen, numera

fattigt och säkert inte alltid så lyckligt. Men lycka i allt armod fann årets vinnare

i Berättartävlingen, när hon kunde hjälpa behövande jemeniter under sin

tjänstgöring inom Rädda Barnen. FÖRSTA PRISi Nordisk Filatelisberättar-tävling

➥

16_21:Layout 1 2011-03-14 21:30 Sida 17

18 NORDISK FILATELI April 2011

➥

Rädda Barnens klinik iZabid. Här gavs sjukvårdunder enkla förhållanden.På den lilla bilden ses för-fattaren sondmata en pa -tient placerad i entrén tillkliniken.

På nyårsdagen 1972 lämna-de jag Stockholm med destina-tion Taiz i Jemen – med storför väntan på ett meningsfulltarbete i ett för mig okänt landoch med helt nya arbetskam-rater. Jag hade i ”kappsäcken”SIDA:s utbildning i Uppsala,sjuksköterskeexamen, vårdlä-rareexamen, några års yrkes -erfarenhet som chef inom akut -sjukvård, pedagogik och skol-ledning.

Utöver mitt privata hand-bagage hade jag ansvar för enstor kylväska med dyrbara vac -cin. Det visade sig under re-

sans gång att jag fick kämpaför att få med mig denna vikti-ga väska genom tullen, medfrågor och kontroller trots per-fekta handlingar. Man kundekanske vara knarksmugglare?

Sellassies lyxflygplan!Vid mellanlandningen i Romvisade sig flygplatsen vara un-der ombyggnad. Jag fick ett fyr -siffrigt telefonnummer till Ethi -opian Airlines för att kolla av -resetid till Asmara i Eritrea,vilket lät som ett skämt! Jagkom emellertid väl ombord påEthiopian Airlines Boeing 707

Fan Jet, kejsare Haile Sellas -sies – Lejonet av Juda – flyg-plan med mönstrade sidenta-peter. Jag har aldrig sett någotliknande. Vi var bara ett fåtalpassagerare, kanske beroendepå att det var nyårsdag, ochfick tre platser var samt top-penservice.

När det var dags för land-ning i Asmara lugnades passa-gerarna med brandy, eftersomvi studsade runt i ett fruktans -värt åskväder som förorsakadeändrad destination till AddisAbeba.

Nu började det verkliga rese -äventyret. Vaccinet måste hål -las kylt. Flygvärdinnorna hadehela tiden tagit hand om mitt”skötebarn”. Nu var det flyg -platser som blev min utmaning.Jag fick flyga med ett enkeltut rustat flygplan tillsammansmed en tysk forskargrupp tillen militärflygplats. Där byttejag till ett nytt plan till Assab,som sägs vara jordens hetasteplats, och sedan ytterligare ettnytt plan till Jemen – äntligen!

Men då var mitt bagage bor-

Detta vykort visar Ethiopian Air -lines Boeing 707 Interconti nen talFan Jet – kejsare Haile Sel las siesflygplan, utrustat bl.a. med siden-tapeter! Det flygplan som förfat-taren flög med från Rom.

16_21:Layout 1 2011-03-14 21:30 Sida 18

NORDISK FILATELI April 2011 19

ta, och det återfanns i Saudi -arabien först tre månader se-nare. Men kylväskan hade jagmed mig, och i ett inte alltförfräscht skick möttes jag av pro -jektchefen. Sedan bjöds jag påen sen lunch och installeradesi en tjänstebostad.

Nästa överraskning: det råd -de undantagstillstånd!

Ensam satte jag mig ner ochskrev ett långt brev hem tillmor och far. De berättade se-nare hur berörda de blivit avmitt brev när jag i kaoset skri-vit: ”Jag är frisk, har pengar,pass och en trygghet som ni ge-nom en kärleksfull uppfostrangett mig som stabil barlast.”

Arbetet kunde börjaDagen därpå började arbetetoch jag introducerades för per-sonalen och sjukhuset i Taiz.

Det var verkligen en helt an -norlunda kultur. Jag var gäst idetta otroligt vackra land, medalla dess vänliga och gästfriamänniskor, och kände en storödmjukhet inför mitt ”nya” liv.Vilken möjlighet och vilken gå-va att få leva i detta land – kul-turens vagga!

Jag var förtrogen med Bi -belns Första Konungaboken ka-pitel 10, där jag läst om drott -ningen av Saba och hennes vi-sit hos kung Salomo. Och nuvar jag här i Jemen där rester-na av hennes tempel finns i Ma -rib.

Senare installerades jag iZabid. Det svenska teamet bod -de på FN:s FAO-camp. Nu varden vita rocken på och Kora nenmed som ett komplement tillmin befattningsbeskrivning.

Bibeln och Koranen har sto-ra likheter. Många vackra su-ror – kapitel i Koranen – kanman känna igen i Bibeln. Bö -nen fem gånger per dygn kanman jämföra med den kristnatidebönen. Vi har till exempelotta, mor gonbön och midnatts-mässa. Pilgrimsvandringen tillKaban i Mekka kan jämförasmed oss värmlänningar när vivandrade från Hammarö till

Trondheim. Jag tycker mig för -stå det muslimska levnadssät-tet, vi har samma Gud.

I Sverige bor det 400 000muslimer och det är den näststörsta religionen efter kristen -domen. Vi behöver en bryggamellan dessa två kulturer. Detär sorgligt att man i okunskapblandar in fundamentalism ochterrorism.

UNICEF-chefen och hansfamilj blev mina nära vänner,och gav mig en Allah-tavla i ce-derträ. Den pryder mitt sovrumtillsammans med barndomensJesustavla.

Mitt arbete på kliniken varmyck et varierande. Dagen bör-jade med att jag varje morgonundervisade den inhemska per -sonalen, motsvarande en un-dersköterskeutbildning.

Behovet bland patienternavar stort, och givmilda männi -skor hemma sände gåvor av oli -ka slag, till exempel idrotts fö -reningens damklubb som skick-ade skolmateriel och kläder.An dra skickade pengar som vidirekt kunde omsätta i verk-samheten. Och min tandläka-re skänkte en komplett tand-läkarutrustning.

Vi levde i Tehamaöknen näraekvatorn. Det blev ljust klock -an sex på morgonen och mörktklockan sex på kvällen. Teha -makusten med sina oaser kal-las Jemens trädgård.

I arbetslaget blev vi mycketsammansvetsade och vissa blevmina vänner för livet.

Filminspelning för norsk TV!Vi fick besök av Se bra film frånTorsby i Värm land. De är inter -nationellt kän da för bland an-nat sitt samarbete med ThorHeyer dahl. De spelade in filmen”Undantagstill stånd” för NRKTV. Plötsligt var man film -stjärna! De båda filmmakarnaÅke Karlsson och Bengt Jons -son är verkliga ambassa dö rerför Sverige. De har lyhördhet,empati och anpassningsförmå -ga i svåra situationer.

Arabiska är ett svårt språk.Sebrafilmpojkarna tyckte attmina stapplande försök var ettextra inslag i filmen – mycketfår man tåla. Jag hade nämli-gen bara vistats en kort tid iJemen. Men kroppsspråk ochmusik är internationellt. Jaghyrde ett dragspel och alla na-tionaliteter sjöng i kör på val-borgsmässoafton.

Filmteamet och vi var ävenpå ett bröllop, och då ville manse oss dansa svensk folkdans,så vi dansade hambo till Å jän-ta å ja’! Det är nog bra att varaen lite ”stöllig” värmländska.

SvD:s reporter Omar Mag -ner gård, en mycket ödmjuk ochkunnig man, gästade oss envecka och gjorde en mycket in-

➥

Mammor med barn i väntrummetpå kliniken i Zabid.

16_21:Layout 1 2011-03-14 21:30 Sida 19

20 NORDISK FILATELI April 2011

formativ reportageserie medfi na bilder.

Danskt sjukhus bombat!Den ena dagen var inte den an -dra lik. En morgon stod det fle-ra militära bandvagnar utan-för kliniken – obehagligt. Vi må-lade inte i det röda korset på ta -ket eftersom danskarnas sjuk -hus tjugo mil från vårt hadeträffats av en bomb. Kanskehade de korset som riktmärke.Vi hade en helg besökt dem ochhade varit ytterst försiktiga dåvissa vägar var minerade.

När vi hade möjlighet besök -te vi också österrikarnas sjuk-hus i Turba.

Bevittnade halshuggning...Vi blev en gång inbjudna till attbevittna en halshuggning av

en ung man. Jag vägrade attfölja med, och herrarna i tea-met ångrade nog för resten avlivet att de åkt dit. De var illaberörda när de kom hem.

Sharialagar, stamlagar ochcivilrätt är rådande.

Vid ett tillfälle förlorade enarbetskamrat sin man när ettflygplan som var på väg tillAden sprängdes. Livet är oför -utsägbart. En liten skyddsängelser nog till oss ibland.

Vilka andra faror fanns det?Det fanns en liten farlig sand -orm. En sådan lade vi i spritoch visade upp på kliniken. Dendödliga skorpionen råkade viockså på. Jag minns en litenflicka som blev biten, fick svårandnöd och dog. Man kände sigmaktlös.

Det fanns en mycket stor vitspindel som var relativt ofar-lig, men förorsakade blödning-ar. En sådan rackare skrämdemig en av de första dagarna,då jag var ensam hemma på”campen”. Jag hoppade upp påett bord i bästa Stefan Holm -stil, och skrek så att vår chauf -för Mohammed kom springan-de och fångade in fulingen i enburk.

Spännande utflykterFör rekreation åkte vi iblandpå vår lediga dag till kustbynHocha, en liten oas vid Rödahavet. Vi köpte och grilladefisk och skaldjur som var en finvariation av menyn, badade ochplockade snäckor – naturenssmå konstverk.

Självklart för sökte vi äta lo-

kalproducerad mat. Som tillexem pel får, till och med ka-mel, getost, bröd, bananer, dad -lar, vattenmelon och den all-mänt förekommande goda Pa -payan.

Födoämnena är koncentre-rade till olika områden, därförär det mat- och vitaminbrist pågrund av bristande transport-möjligheter.

När vi var ute kom bybefolk -ningen alltid och sökte hjälp,så vi hade med oss det mobilateamets utrustning.

Sanddynerna kunde se utsom stora snödrivor i fjällen ochhade vi otur så körde vi fast.Då fick vi sätta på snökedjor!Punktering ingick också i dendagliga rutinen. Vi hade alltidreservdäck uppe på takräcketpå Jee pen.

Huvudstaden Sa na’a som jagbrukar kalla pepparkakshus -staden på grund av byggnader-nas utseende, var ett annat res-mål. Och i hamn staden Hodei -da var UNICEF-kontoret ochbanken belägna.

Staden Mocka, tidigare kändför sin kaffeexport och som ock -så varit en mycket betydelse -full hamn stad, var nu ganskaobetydlig.

Det verkliga folklivet upp-levde jag på marknader. I Beital Faqih (den kloke mannenshus) var det mycket intressantmed gamla vackra föremål isilver, utsökta stiliserade trä -arbeten, keramik, vävnader ochhandknutna mattor.

I en speciell by lever en mi-noritet judar. De utför det somkallas orent arbete t.ex. att ska -pa vackra smycken. Jag är lyck -lig ägare till några sådana somjag fått av jemenitiska vänner.

Vid ett tillfälle besökte jagAden, som var engelsmännensprotektorat fram till 1967. Detvar nerslitet. När jag badadedär såg jag för första gången imitt liv ett hajnät, och efterdet blev badning inte så attrak -tivt längre. Idag är Aden på ny -heterna ofta på grund av pirat-kapningar.

Alltid ”klädda” i dolk!Klädedräkten för såväl män

➥

Med en liten patient framför ettav de fordon som användes.

Far och son itypisk kläde -dräkt.

16_21:Layout 1 2011-03-14 21:30 Sida 20

NORDISK FILATELI April 2011 21

lärjunge i Jemen, Peter Fors -skål. Han dog i Jerim i Je men1763, endast 31 år gammal.Han tillhörde en expedition somvar utsänd av Kung li ga Veten -skapsakademien i Kö penhamn1761.

Endast en ur expeditionenöver levde, Carsten Niebuhr.Nå gra år senare gav han ut enresebeskrivning med fina kar-tor och grafiska blad av GeorgWilhelm Baurenfeind.

År 1950 gav Svenska Linné -Sällskapet ut Resa till ”det lyck -lige Arabien”, Petrus Forss kålsdagbok. Jag är lycklig äga re avden tack vare en fin vän.

Linné förväntade sig att Pe -ter Fors s kål skulle finna Mek -ka balsamträdet i Jemen. Såskedde också och han skrev ly-riskt om trädets skönhet ochskickade med en kvist. Brevetskickade han från Mocka, ochen kort tid därefter dog han ikolera och malaria. Linné kon-staterade när brevet anländeett år senare: Igår fick jag brevfrån de dödas rike av saligForsskål.

Det väckte stor förargelse dåLinné gav en brännässla nam-net Forsskohlea på grund avhans envishet.

som kvinnor varierar efter re-gioner. Männen bär alltid endolk (jambeya). Många har ock -så en kalasjnikov. Män kan bä-ra hellång vit skjorta med vir-kad vit mössa eller futa, somen kjol. Kvinnorna kan bäraden heltäckande svarta dräk-ten med dubbelslöja eller enfärgglad broderad långklän-ning och turban. Kvinnornasmyckade sig med jasminhals-band och hennamålningar.

Detta är bara exempel på je-menitisk klädsel. Många ärväs terländskt klädda.

Männen fick inte vara be-väpnade på vår klinik, så allavapen lämnades i vakten.

När jag besökte fängelset(det gjorde någon av oss varjevecka) bar jag alltid min kame-ra med mig. Då skojade vakter-na om att det var Peggys jam-beya.

Två inriktningar av islam ärrådande i Jemen. Vi kvinnorfår inte besöka moskén, menatt betrakta dessa vackra bygg-nader utifrån kan ingen nekamig.

Linnélärjungen Forsskåldog i JemenIntressant är att Linné hade en

Finland gav ut ett Fors skål -fri mär ke 1979.

Aldrig mer densammaVi som arbetat i Jemen, och in-flyttade jemeniter och andrain tresserade, är medlemmar iSvensk-Jemenitiska Vänskaps-föreningen i Stockholm. En finskrift ges ut flera gånger perår, och håller oss à jour.

Året i Jemen blev en finplatt form för mitt arbete sominternationell föreläsare. Minarbetskamrat Eva Lundbladhgav 2007 ut boken ”Bilder frånJemen”, som blev mycket upp-skattad.

På 1950-talet reste den fran -ska läkaren Claudie Fayein tillJemen. Det blev hennes livs -uppgift. Hon dog på 2000-talet.Hennes bok ”HAKIMA Kvinn -lig läkare i Jemen” är en kle-nod. Hon skriver:

”Efter en vistelse i orienten– därmed menar jag en verkligvistelse då man levt med lan-dets folk – är man aldrig den-samma som förut.”

Blev utställningssamling!Som filatelist hade jag förvis-sat mig om att familj och vän-ner skulle spara alla brev ochkort som jag skickade hem.Postgången var ojämn, och detvar svårt att hitta frimärken.

Mor och far fick en gång ettvykort med en ”skorsten” på.Det var nämligen så att detfanns bara frimärken i låga va -lörer att tillgå. Men posttjäns-temannen fann på råd och för-storade kortet genom att klist-ra på en pappbit, och fick se-dan plats med alla frimärkena.Hemma trodde man nog attdet var ett uttryck för solsting.

År 1992 ställde jag ut minafrimärken från Jemen på SM iKarlstad, i den så kallade WildClass. Biskop Bengt Wadensjöinvigde utställningen. Han ha-de ett eget exponat som varkyrkohistoria.

Jag fick ett FN-stipendiumför mitt exponat och har ställtut på en internationell WHO-konferens i Oslo, i Maine i USAsamt även på många platser iSve rige. �

De hemskickade breven och vykorten blev tillsammans medkompletterande frimärksköp, såsmåningom en samling som bl.a.ställdes ut på Frimärks-SM 1992 i”Wild Class”.

16_21:Layout 1 2011-03-14 21:31 Sida 21