SverigekontaktEn tidning för all världens svensktalande | Nr • 200

RiksföreningenSverigekontakt1 9mars

Välkomna att beställa boken!(ISBN 978-91-974907-4-0)Den kostar 200 SEK + porto

Birger Sjöberg-sällskapetBox 115 462 22 Vänersborge-post: bengt.kaage@telia.comwww.birger.sjoberg.just.nu

Nu har den kommit, boken som låter Frida visa sig i nyspråkdräkt. Av de sammanlagt 48 visorna i Fridas Bok Ioch II finns 23 st översatta till engelska, tyska och dans-ka. Dessutom finns ”Den första gång jag såg dig” inorska, finska och spanska versioner. Sammanlagt 14översättningar av denna så älskade sång går att jämföra iboken, sju av dem är engelska. Lingvisten och englands-kännaren Kiki Lindell har bidragit med en betraktelseöver de sju engelska översättningarna.

Men det är sången och musiken som tar upp det mestautrymmet. Noter finns med, liksom svenska originaltex-ten. 23 Fridavisor har nu chans att framföras i främman-de land. Eller bara studeras för den som finner nöje i attjämföra hur olika översättare sökt hitta fram till BirgerSjöbergs milda ironi och precisa målande av stämningar.

Så mycket längre bort i världen än till vår antipod Nya Zee-land kan man inte komma, men den storslagna naturen, detmilda klimatet (varken så torrt eller hett som i Australien),och den överväldigande vardagsvänligheten och hjälpsam-heten är värda den långa resan. Nu kan skandinaver dessut-om ta in på ett Bed and Breakfast där de lätt känner sig hem-ma. Det svenska värdparet har lång erfarenhet av Nya Zee-land och är vana researrangörer. Under sammanlagt elva år itvå omgångar basade Ingwor och Ivo Holmqvist för denskandinaviska avdelningen på Aucklands universitet, tillsden – mot bättre vetande, kan tyckas – lades ner 2001. Nudriver de sedan en tid tillbaka Scandinavian Light Bed andBreakfast i det gröna och miljömedvetna Laingholm i syd-västra Auckland, nära naturreservatet Waitakere Ranges ochde vilda stränderna i Piha, kända från filmen Pianot. Huset äroriginellt liksom färgerna: provencalskt orange mot britishracing green, simbassängen stor (vattnet håller 25 grader nu ifebruari), utsikten i tre väderstreck vidunderlig. Grönskan ärkompakt, fågelllivet rikt, luften fjärran innerstadens avgaser.Och om det skulle råka regna: förrådet av svenska filmer ärstort, och de skandinaviska böckerna många. Your HomeAway from Home!

Välkomna!

Svensk Bed & Breakfast i Auckland, Nya Zeeland

Bilder och mer information på hemsidan www.scandinavianlight.co.nz

Sverigekontakt

utges av

Riksföreningen Sverigekontakt

*

Riksföreningen Sverigekontakt

har medlemmar över hela världen

som talar svenska och är

intresserade av Sverige, svenskt

språk och svensk kultur.

Föreningen är en ideell

organisation med ursprungligt

ändamål att hjälpa svenskar och

svenskättlingar i utlandet att

bevara kontakten med det gamla

landet. Numera är verksamheten

framför allt inriktad på att främja

det svenska språket i världen.

Omslag: STF Saltoluokta.

Foto (beskuret): Mats Almlöf

Redaktör ochansvarig utgivare: Lars Björkman

Layout: Anette Hermansson

Tryck: CELA Grafiska 2009

Foto: Lars Björkman där ej annat anges

ISSN 0346-2439

Riksföreningen Sverigekontakt

Box 53066

SE-400 14 Göteborg

Tel. 031-81 86 50

Fax 031-20 99 02

info@sverigekontakt.se

Besöksadress: Dicksonsgatan 6

Postgiro: 4 05 80 - 3

Bankgiro: 420-5670

Sverigekontakt 1/2009

96:e årgången

Lösnummerpris 15:00 kronor.

För ej beställda manus ansvaras ej.

www.sverigekontakt.se

TT NYTT ÅR HAR BÖRJAT. Jubileumsåretär över och föreningen går in i sitt an-E

dra århundrade. Innan vi riktar blickarnaframåt vill vi varmt tacka dem som bidrogtill att det blev ett så lyckat 100-årsjubileum.Vi tackar alla som hedrade föreningen ge-nom att på olika sätt delta under den tredagar långa jubileumsfesten 28–30 novem-ber, för bidragen till Jubileumsfonden somnu uppgår till drygt 151 000 kronor och föralla de gåvor som många organisationer,föreningar och enskilda överlämnade tillRiksföreningen. Vi har fått många bevis, iannan form, från när och fjärran på upp-skattning av vår verksamhet. Man förståratt det genom åren är många som på olikasätt haft kontakt med föreningen och somfått berikande minnen med sig.

När vi nu är inne i verksamhetsåret 2009så är vi medvetna om att våra aktivitetermåste anpassas till det bistrare ekonomis-ka klimat som råder för närvarande. Våraresurser är begränsade i år och då får vi draner på de utgifter vi kan. Vi skall genom-föra våra projekt som vi normalt gör menmåste dra ner på omfattningen tills vidareoch när villkoren sedan förbättras så sättervi igång igen med full fart.

Vi är med denna bakgrund särskilt tack-samma att vi, för andra året i rad, fått ettgeneröst bidrag från Oscar Ekmans stiftel-se. Denna gång är det åtta större och min-dre projekt som vi skall genomföra under2009. Den, sedan länge, planerade nät-verkskonferensen för de svenska utlands-skolorna i Afrika kunde därför hållas iNairobi under tre dagar i slutet av februari.Det är svårt för skolorna där att få del avoch diskutera nyheter inom skolvärlden,att få fortbildning och att träffas för att talaom gemensamma villkor och idéer förskolarbetet. Skolorna i Sverige och övrigaEuropa är mer gynnade och vi tyckte där-för att det var mycket roligt att denna kon-ferens kunde ordnas i samarbete med densvenska skolan i Nairobi. 18 deltagare frånde tre utlandsskolorna i Addis Abeba, Ma-puto och Nairobi och fem föreläsare frånSverige träffades och arrangemanget varmycket uppskattat.

I år kommer årsmötet att äga rum i Göte-borg. Detta skall ju vara regeln men vi hargjort trevliga undantag när vi förra året varpå Hanaholmen utanför Helsingfors ochåret innan i Malmö. Vi har nu fått tillgångtill Chalmerska huset för själva årsmötet.Där var vi också 2006 och kunde njuta avden vackra miljön. Middagen blir på Ritzsom ligger vid kanalen och genom varsstora fönster vi skall kunna se den försom-margröna Trädgårdsföreningen. Sönda-gens utflykt går österut som omväxling tillalla kustnära besök man normalt gör frånGöteborg. Vi tänkte besöka den vackrabygden som Birgit Sparre skrivit om i sinvälkända romansvit Gårdarna runt sjön. Vifår guidning runt om i bygden och natur-ligtvis besöker vi Torpa Stenhus från1400-talet som bl.a. är känt genom att den56-årige Gustav Vasa där hämtade sintredje fru, den 17-åriga Katarina Stenbock.Vi hoppas på stort deltagande. Mer prak-tisk information runt årsmötet finns pånästa sida.

Flera medlemmar har hört av sig ochundrat om det blir någon medlemsresa i år.Ja, det blir det, kan jag svara nu. Det blir enresa i september med betoning på emigra-tionen från Europa till USA med besök vidde viktiga hamnarna i Hamburg och Bre-men. Dessutom blir det, originellt nog, ettbesök i Lützen under en månad när maninte behöver huttra och famla sig fram idimma som ofta är fallet den 6 november.Slagfältsarkeologi står på programmetsom man kan studera närmare längre frami tidningen.

Nu är det ljust på morgnarna och mankan höra fåglar sjunga tidigt utanför fönst-ret. Inte en snöfläck finns i Göteborg. Kan-ske får vi lite snö i mars, som förra året närkrokusarna börjat slå ut och sedan fick ståupp till midjan i snö ett tag, men snart tarden mörka vintern slut. Låt oss hoppas atten härligt varm och solig vår snart är härigen.

Lars Björkmangeneralsekreterare

Från Dicksonsgatan

4

Riksföreningen Sverigekontakt hälsarsina medlemmar välkomna till årsmöte iGöteborg lördagen den 13 juni.

GöteborgVi hoppas att Göteborg kommer att visasig i sin finaste försommarskrud och attni tar tillfället i akt att både före och efterårsmötet njuta av centrum eller av en turtill Trädgårdsföreningen som ligger mitt-emot Ritz.

Årsmöte lördagen den 13 juni kl 15.00Årsmötet kommer liksom 2006 att hållasi Chalmersska huset på Södra Hamnga-tan 11.

Årsmötet börjar kl 15.00 och på dag-ordningen står följande frågor:• Upprop av röstberättigade ombud och

fastställande av föredragningslistan• Behandling av inkomna motioner• Överstyrelsens verksamhetsberättelse,

föreningens bokslut och revisorernasutlåtande

• Frågan om ansvarsfrihet för styrelsen• Val av ledamöter och suppleanter i

överstyrelsen• Val av revisorer och revisorssupplean-

ter• Val av valberedning• Utlandsmedlemmarnas punkt

Årsmötesmiddagen (www.ritzgbg.se)Middagen intas på Ritz (gamla Kon-toristföreningen), Bastionsplatsen 2. Vibörjar kl 19.00 med ett glas Champagne iZappa bar. Därefter serveras en 3-rätters-meny inklusive dryck och kaffe i Utsik-ten. Pris 550,-/person.

Utflykt söndagen den 14 juni ”Går-darna runt sjön Åsunden”Ulricehamn är en pittoresk sjöstad medmedeltida anor, natursköna omgivningar,historiskt intressanta besöksmål ochvackra herrgårdsmiljöer som har lockatoch fascinerat besökare i hundratals år. IUlricehamnsbygden möts natur, kulturoch historia.

Trakten med Gårdarna Runt Sjön gjor-des känd genom författarinnan Birgit ThSparres romaner. De flesta av hennesböcker om livet runt sjön författades påÅsundsholm, Sparres hem under mångaår.

Vi vill ge ett smakprov på detta genomatt vi på söndagen den 14 juni samlas ut-anför Grand Hotel Opera i Göteborg kl08.50 för en traditionell kulturell utflykt.Vi åker buss till Ulricehamn och tas emotav en kunnig guide som tar oss till Torpastenhus som är ett välbevarat medeltidafäste med en spännande historia. Torpastenhus är också ett av våra bäst bevara-

Årsmöte 2009 i Göteborg

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Anmälningsblankett

Insänds till Riksföreningen Sverigekontakt, Box 53066, 400 14 Göteborg senast den15 maj.

Namn ............................................................................................................................

Adress ...........................................................................................................................

Postadress ................................................................................ Tel ..............................

E-postadress .................................................................................................................

Deltar i årsmötet ...... antal personer

Deltar vid årsmötesmiddagen ..... antal personer

Deltar i söndagens bussutflykt ....... antal personer

de herresäten från renässansen med anorända från medeltiden. Den äldsta delenav byggnaden är från 1400-talet menstenhuset som vi möter det idag präglasmer av 1500-talet. Sommartid pågår väl-besökta utställningar i kungssalen. I dengamla köttboden säljs konsthantverk fråntrakten.

Vi far vidare till Majblommegården iTvärred där vi har sjön Åsunden alldelesutanför knuten och en behaglig avsaknadav störande trafikljud. I matsalen kom-mer vi att serveras god mat i form av tjäl-knöl på nötkött och hemlagad potatissal-lad samt kaffe och kaka.

Totalpris för utflykten inklusive lunchär 350,-/person.

Därefter styr vi kosan mot Göteborgoch beräknas vara vid Centralstationenvid 16-tiden.

Grand Hotel Opera(www.grandhotelopera.se)Vi har inför årsmötet bokat upp ett antalbudgetrum på Hotel Opera från fredagenden 12 juni – söndagen den 14 juni. Ho-tellet är som många vet sedan vårt jubi-leum beläget några hundra meter frånCentralstationen, där även flygbussarnafrån Landvetter stannar.

Ni bokar själva senast den 25 maj påtelefon 031-80 50 80. Ange bokningskodG49645.

Priset för dubbelrum är 986,-/natt ochenkelrum 676,-/natt inklusive frukostoch moms. Betalas av var och en till ho-tellet vid avresa.

InformationÖnskas ytterligare information angåendede praktiska arrangemangen kontaktaSonia Linusson tel 031-81 86 52 altsonia.linusson@sverigekontakt.se. Kost-nader för middag och utflykt betalas tillRiksföreningen Sverigekontakts postgiro40880-2 eller bankgiro 420-5670 senastden 15 maj.

ValärendenValärenden inför årsmötet anmäls tillvalberedningen c/o Ingrid Ansebo, Ryd-holmsgatan 38, 418 73 GÖTEBORG, tel031-54 13 69

Torpa stenhus.

5

Valberedningen bestående av GunnarFjellander, Malmö och Ingrid Ansebo,Göteborg omvaldes.

Till revisorer omvaldes Klas Björns-son och Lars Olof Jonasson med HåkanJarkvist och Charlotte Börjesson somsuppleanter, samtliga från Göteborg.

Vid överstyrelsens konstituerandesammanträde utsågs Ulla Berglindh tillvice ordförande, och Gustaf Hultbomåtog sig att fortsätta som skattmästare.Arbetsutskottet fick följande samman-sättning: Bo Ralph som ordförande samtUlla Berglindh, Angela Falkengren,Gustaf Hultbom och Sune Johansson.Överstyrelsen har under året samman-trätt 4 gånger och arbetsutskottet 5 gång-er. Monika Wirkkala från Svenska insti-tutet har ständig närvarorätt vid översty-relsens sammanträden.

KansliFöreningens kansli på Dicksonsgatan 6har under verksamhetsåret letts av gene-ralsekreteraren Lars Björkman. SoniaLinusson påbörjade sin anställning den 1

Överstyrelsens årsberättelse för 2008Årsmötet 2008 hölls på Hanaholmen utanför Helsingfors, lördagen den 17 maj. Vår Helsing-forsföreninghade på ett utmärkt sätt planerat både årsmötet och alla kringarrangemang. I års-mötet deltog ett 40-talmedlemmar.

Överstyrelsens verksamhetsberättelse diskuterades, bokslutet godkändes och ansvarsfrihet beviljades.Ordföranden meddelade att Åke Olauson, Britt Fjellander, Rolf Wallgren, Karl-Gösta Engqvist, Kristianvon Sydow och Olof Ericson hade avlidit under året.

Alla i överstyrelsen hade tackat ja till fortsatt uppdrag och årsmötet antog förslaget att behålla styrelsensmedlemmar och suppleanter.

Den nya överstyrelsen fick därmed följande sammansättning:

OrdförandeProfessor Bo Ralph

Ordinarie ledamöterUniversitetslektorUlla Berglindh, Göteborg (vice ordförande)

Översättare/Fil. mag.Aimée Delblanc, Stockholm

F. rektornAngela Falkengren, Göteborg

DirektörLars E. Gossner, Vessigebro

Kyrkoherde em.David Holm, Stockholm

BankdirektörGustaf Hultbom, Uppsala

RektorLena Högback Nimhed, Västervik

F. universitetslektornSune Johansson, Hindås

Fil. lic.Torsten Nilsson, Lund

Leg. läkareRoland Rundgren, Hägersten

Fil. lic.Anita Schybergson, Helsingfors

SuppleanterDirektörIngemar Bjerkander, Lerum

F. avdelningsdirektörenBrittmari Ekholm, Uppsala

DocentGunvor Flodell, Stockholm

FolkhögskollärareGunilla Forsman, Myggenäs

UniversitetsadjunktViktor Hennius, Västerås

Fil. mag.Raija Lehto, Lahtis

F. banktjänstemannenArne Nilsson, Falsterbo

IngenjörSven-Olof Nilsson, Västervik

DirektörLars Rosén, Trollhättan

Administrativ chefLars Sköld, Skogås

Professor em.Arne Zettersten, Göteborg

januari. Hon efterträdde Kerstin Sund-born, som varit ansvarig för administra-tionen, och Katarina Norheim, som varitekonomiansvarig och slutat året tidigare.Gunnel Hedberg och Peter Höglund fort-satte på sina tjänster, medan två nyamedarbetare började arbeta för förening-en under året. Conny Stoopen-dahl, sombörjade i mars, är ansvarig för digitali-seringen av föreningens tusentals unikafotografier. Sofia Tingsell har hand omuppläggning och genomförande av se-minarier och kurser sedan hon börjadearbeta på 1/5 tid i slutet av augusti. Avpersonalen har Lars Björkman, SoniaLinusson och Gunnel Hedberg varit an-ställda på heltid och de övriga på deltid.Förre generalsekreteraren Lennart Lim-berg har på deltid arbetat med forskningkring föreningens historia. Resultatetpresenterades i form av en jubileums-skrift vid föreningens 100-årsjubileum islutet av november.

Vår medlemstidning har utkommitmed fyra nummer under året och har enmedelupplaga på 2 700 ex. Tidningen

består av 24 sidor, men jubileumsåretssista nummer utökades till 32 sidor. Jubi-leumsåret var en lämplig period att getidningen ett moderniserat utseende, vil-ket Roger Palmqvist förverkligat. Övriglayouthjälp och tryckning har som tidi-gare skötts av företaget Mediaprint i Ud-devalla, medan inplastning och distribu-tion har ombesörjts av Falköpings Bok-binderi. Distributionen utomlands, dit ca2/3 av tidningarna går, har utförts avSwissPost.

Beställningar av läroböcker från skolori utlandet har skötts av kansliet i samar-bete med olika bokförlag. Några skoloråterkommer regelbundet med stora be-ställningar. Bokbeställningar från enskil-da medlemmar har gått via föreningenshemsida till Bokias internetbokhandel,och föreningen har finansierat utsänd-ningarna av dessa böcker.

Föreningen hade vid ett tidigare tillfäl-le köpt in ett större antal svenska flaggor.Under året skickade vi ut ett meddelandetill de svenska utlandsskolorna och denkompletterande svenskundervisningen ivärlden om att man kunde få sig tillsänden svensk flagga till skolans flaggstångeller att användas på annat sätt vid festli-ga tillfällen, såsom midsommar, lucia,jul eller liknande. Intresset var stort ochalla 45 flaggorna kunde sändas ut: 25 tillEuropa, 11 till Nordamerika, 3 till Afrikaoch 6 till övriga världen.

EkonomiDen negativa finansiella utvecklingen ivärlden har återspeglat sig i värdet påföreningens värdepapper. Trots detta haren effektiv förvaltning av föreningensfondtillgångar genom SEB:s PrivateBanking lett till att föreningen ändå harlyckats få en större avkastning än tidiga-re år och därmed bedriva föreningensverksamhet på ett tillfredställande sätt.En extra och stor utgiftspost under 2008utgjordes av olika kostnader i sambandmed föreningens 100-årsjubileum. Enpositiv faktor var att vår ansökan avmedel från Oscar Ekmans stiftelse förSverige i utlandet beviljades med310 400 kronor vilket medgav nya ochutökade aktiviteter i enlighet med fören-ingens målsättningar.

Föreningen äger fastigheten Dicksons-gatan 6 i Göteborg. Renovering av den-na, som började 2005, avslutades underjubileumsåret 2008. Smärre arbeten åter-står och kan utföras när ekonomin så til-låter.

SkolorMedel från Oscar Ekmans stiftelse möj-liggjorde för föreningen att besöka desvenska utlands-skolorna i Afrika, vilketaldrig skett tidigare. Skolan i Nairobi,

6

Kenya kunde inte besökas p.g.a. orolig-heter i landet i början av året. Däremotskapade besöken på den svenska skolan iAddis Abeba, Etiopien och den skandi-naviska i Maputo, Moçambique värde-fulla kontakter och gav flera konkreta re-sultat i form av stöd till undervisningen.Dessutom har föreningen följt upp dettainitiativ genom att organisera en nät-verkskonferens i Nairobi för personalfrån alla tre skolorna under 2009.

Under året har paket med barn- ochungdomsböcker liksom varje år sänts uttill alla de svenska utlandsskolorna ochtill den kompletterande undervisningen,med 54 paket till skolor i Europa, 35 tillNord- och Sydamerika, 6 till Afrika och12 till skolor i övriga delar av världendvs. totalt 107 bokpaket. Dessa bredvid-läsningsböcker, av god kvalitet och of-tast av svenska författare, har valts ut isamråd med sakkunnig personal ochköpts in i anslutning till vårens bokrea.Dessutom har vi kunnat köpa utmärktaböcker till synnerligen låga priser direktfrån olika bokförlag.

Som vanligt har vi erbjudit svensklära-re från olika länder, som kommit tillSverige, att besöka Dicksonsgatan ochvälja och ta med sig böcker från vår sam-ling med svenska böcker, som regelbun-det fylls på. Ibland kommer lärare medsina elever till oss på besök och de får dåmöjlighet att botanisera bland våra böck-er och ta med sig några som de självavalt. Detta är ett bra sätt att sprida läslustbland barn och ungdomar som studerarsvenska men som inte har så god tillgångtill lämpliga böcker i de bibliotek och af-färer som finns där de bor.

Organisationen Svenska Mammor somregelbundet ordnar språkläger i Sverigefick åter ett stöd till sitt sommarläger iSölvesborg. Där fick barn från olika län-der – och i många fall med bara ensvensktalande förälder – umgås med an-dra barn och samtidigt träna sin svenska.

Ett bidrag utgår årligen till Svenska Ut-landsskolors Förening (SUF). Dessutomföreläste en medlem ur föreningens sty-relse om förkortningar, nyord, slang ochm.m. vid SUF:s årsmöte i augusti.

SvenskundervisningSverigekontakts största insatser gällerden undervisning i svenska som bedrivs iolika former i många länder. Under åretinbjöds föreningen att föreläsa för vux-enlärare och -elever i ett flertal länderdär svenskundervisning bedrivs. Manhar efterfrågat föreläsningar som rörspråkliga, litterära, historiska och sam-hällsvetenskapliga ämnen. Kurser ochföreläsningar av detta slag har erbjudits iNederländerna, Finland, Polen, Vitryss-land, Ukraina och Tyskland vid ett dus-sintal tillfällen under året. Utgifterna fördessa föreläsningsresor inbegriper näs-tan aldrig arvode, eftersom föreningenbland sina medlemmar räknar åtskilligaväl kvalificerade föreläsare. Principielltutgår arvode endast vid de sällsynta till-fällen då icke-medlemmar engageras.

Föreningen stödde nätverkskonferen-ser i Tyskland för svensklärare (Nord-rhein Westfalen och Niedersachsen) un-der april månad. Ämnet som behandla-des ena dagen i Wuppertal och nästa iHannover gällde nutida språkutvecklings-tendenser.

Ett seminarium för ett 30-tal lärare ochöversättare anordnades av föreningen ut-anför Amsterdam i slutet av april. Tvåföreläsare från Sverige, en från Belgienoch en från Nederländerna framträdde,och bl.a. följande ämnen togs upp: litte-ratur och inlärningsstrategier, kontrasti-va aspekter på svenska och nederländs-ka, den nya förortssvenskan, den nyasvenskan i litteratur och praktik och ar-betet med en svensk-nederländsk ord-bok. Dessutom diskuterades testernaSwedex och Tisus, fortbildning och läro-medelssammanställningar.

Föreningen stödde den av Svenska In-stitutet organiserade konferensen i Lon-don i maj med en föreläsare, som taladeom språkutvecklande arbetsformer.

Den årliga veckoslutskursen försvensklärare i de baltiska länderna ge-nomfördes i oktober i Tartu, Estland meddeltagande lärare från Estland, Lettlandoch Litauen. Där diskuterades läromedeli svenska som andraspråk och som främ-mande språk och problem och möjlighe-ter i dessa, nyord i svenskan och hurdessa hanteras i ordböcker, om hursvenskan förändras i grammatik och vo-kabulär i flerspråkiga storstadsmiljöeroch hur detta avspeglas i den nya svens-ka litteraturen och samhällsdebatten.

Lärarna vid the Swedish School iWashington DC fick bidrag från för-eningen för att delta i en lärarfortbild-ningskonferens i Vancouver, Kanadasom anordnats av Svenska institutet ochgeneralkonsulatet i NY.

Ett mycket uppskattat initiativ var denmusikturné som genomfördes under2007 och som upprepades i november2008 på finländska skolor. Då besöktesskolor i Reså, Nådendal, Alastaro ochBjörneborg. Texterna till sånger somuppskattas av svenska ungdomar hadesänts i förväg, för att man skulle studeraspråket. Vid skolbesöken sjöngs dessatexter till ackompanjemang, och därefterdiskuterade man texterna med eleverna.Detta visade sig vara ett bra sätt att fåungdomar intresserade och aktiva i attförstå svenska texter.

I november genomförde föreningen enfortbildningshelg i Minsk för 15 vitryskaoch ukrainska svensklärare. Det var förs-ta gången en sådan fortbildningskurs an-ordnades av Sverige-kontakt i Vitryss-land, och initiativet var mycket uppskat-tat med önskemål om ett snart upprepan-de.

Under december genomförde för-eningen föreläsningar vid yrkesskolor iJoensuu i östra Finland. De ämnen somtogs upp rörde arbetslivets svenska medexempel från platsannonsers utveckling,den svenska grammatikens utvecklingoch möjligheter till fortsatta studier iSverige.

Genom föreningens kontakter medsvenskundervisningen i olika länder kun-de under året sju studenter via Institutio-nen för svenska och Utbildnings- ochforskningsnämnden för lärarutbildning(UFL) genomföra verksamhetsförlagdutbildning (VFU) i Budapest, Krakowoch Gent.

En svensklärare från nordligaste Fin-land fick stöd att resa till Framnäs folk-högskola i Piteå för fortbildning i svens-ka språket.

Föreningen skickade i oktober ett rejältlärobokspaket via en svensk journalist

Arbetsutskottet sammanträder med, från vänster, Angela Falkengren, Bo Ralph, UllaBerglindh, Sune Johansson och Gustaf Hultbom.

7

till skolan i Gammalsvenskby i Ukraina,där undervisning i svenska ges för ungaoch vuxna. Samma månad besöktesGammalsvenskby av det svenska kunga-paret.

Årets internationella sommarkurs isvenska genomfördes på Billströmskafolkhögskolan på Tjörn under tre veckori juli–augusti. Lärarna – och hela upp-läggningen av kursperioden – uppskatta-des mycket av de 43 deltagarna. Dessakom från 22 olika länder, vilket är ett re-kord för kursen. Tolv deltagare från östraEuropa begärde och fick nedsatt kursav-gift; dessutom bjöds 7 deltagare på helaarrangemanget. Med stöd från Oscar Ek-mans stiftelse kunde vi erbjuda stipendi-er för ungdomar som kom från andra län-der och som hade svensk bakgrund, så attde fick sin kursavgift betald. Två avdessa kom från USA och en från Tysk-land.

För att uppmuntra svensklärarna i singärning sände föreningen ut Sverigekon-takts jubileumsskrift Internationell na-tionalism i julklapp till de 601 lärare somär medlemmar (571 i Europa, 24 i Ame-rika, 1 i Afrika och 5 i övriga världen).Vi har fått många glada och tacksammabrev som bevis på att detta var ett upp-skattat initiativ.

StipendierSverigekontakt har fortsatt att adminis-trera ett program med s.k. friplatser, somsvenska folkhögskolor ställer till förfo-gande. Under vårterminen studerade så-lunda 2 personer från Polen, 2 från Ru-mänien och 1 från Vitryssland med sti-pendier från Sverigekontakt på följandefolkhögskolor: Billströmska, Klarälvda-len, Oskarshamn, Sigtuna och Tärna.Under höstterminen studerade 3 personerfrån Polen, 1 från Rumänien, 1 från Ja-pan och 1 från Slovenien på Billström-ska, Klarälvdalens, Leksands, Tärna (2personer) och Åsa folkhögskolor. För attdelta i Sverigekontakts 100-årsjubileuminbjöds stipendiaterna att komma till Gö-teborg i slutet på november.

Stipendier utlystes också för barn tillutlandssvenskar och barn till svenskätt-lingar för deltagande i olika sommarlä-ger som organiseras av lägergårdenSparreviken på västkusten. Initiativetväckte stort intresse, och 4 barn sombodde i USA, ett från Storbritannien, tvåfrån Tyskland, ett från Mellanöstern ochett från Kina fick delta i olika sommarlä-ger.

Skolungdomsutbyte och andra aktivi-teterFöreningen bidrog till att ungdomar ochlärare från den svenska skolan i Stuttgartkunde besöka Stockholm och lära sig enhel del om Sverige och landets historia.

Diskussionerna fortsatte under åretmed Folkuniversitetet och Svenska insti-tutet kring examinationssystemet Swe-dex. Huvudfrågan gällde hur man skullekunna bygga ut det med ytterligare ennivå för att göra det mer användbart förpersoner som söker arbete där man behö-ver dokumentera sin kompetens i detsvenska språket. Medel för detta arbetehar sökts, och tillräckligt stor del av be-hoven har säkrats genom FU:s försorgför att arbetet skall kunna komma igång.

Under året har föreningen stött denSvenska folkhögskolan i Estland medmedel för att köpa in läroböcker försvenskundervisningen och lättlästa bred-vidläsningsböcker. Vidare har föreläsarekunnat inbjudas från Sverige och Tysk-land för att tala om svenska språket ochden gemensamma historien. Slutligenhar föreningen stött folkhögskolans kursför guider som skall visa besökaresvenskminnen i landet.

EmigrantforskningLedningsgruppen för forskningsprojek-tet Göteborgs-Emigranten har under åretsammanträtt vid tre tillfällen. Däri ingårLennart Limberg, projektledare, Per Cle-mensson, sekreterare och Lars-Göran Jo-hansson, Louise Lönnroth, Landsarkiveti Göteborg, Lars-Olof Lööf, GöteborgsStadsmuseum, samt Thomas Magnus-son, Historiska institutionen vid Göte-borgs universitet.

Under 2008 har undersökningen omåtervändare till Haga församling i Göte-borg avslutats, och den pågående analy-sen skall nu knytas ihop med tidigareforskning om emigranter som kommittillbaka till Sverige. Resultatet kommeratt publiceras 2009 i en ny volym i pro-jektets publikationsserie. Vidare har enundersökning förberetts för att jämförapersondataregister i Sverige och USAunder 1800-talet och för att försöka för-klara de påtagliga differenser som upp-stått.

Den CD-skiva som gavs ut tillsam-mans med Emigrantregistret i Karlstad,kallad Emigranten populär, har rönt storuppmärksamhet. Med samma partner på-går digitaliseringen av de många tusenbrev till och från emigrantagentkontoretBröderna Larsson i Göteborg, som ge-nom tillfälligheternas spel har bevaratstill eftervärlden. Förhoppningsvis kan enny digital skiva med hela detta unikabrevarkiv presenteras nästa år.

Tillsammans med Växjö, Karlstad ochmånga av de svenska forskargruppernaom emigrationen till Amerika har detskapats en gemensam hemsida Emi-web,där alla kan presentera sina register, bild-och brevarkiv samt mycket annat av in-tresse för dem som söker material omemigranter. Till Emi-web finns också

möjlighet att länka databaser från Norgeoch Danmark; även arkivägare i USA ärintresserade.

Tillsammans med släktforskarfören-ingar och emigrantforskargrupper harGöteborgs-Emigranten under året delta-git i Bok & Biblioteksmässan i Göteborgoch i de nationella släktforskardagarna iMalmö i augusti.

Bearbetning pågår av Riksföreningensoch Göteborgs-Emigrantens omfattandebildmaterial, som bl.a. innefattar mäng-der av fotografier från det svensk-ameri-kanska samhället (se även ovan).

Genom tillgången på nytt källmaterialkan olika förteckningar av svenska emi-granter mellan åren 1860 och 1869 jäm-föras. Detta är en period som länge ut-gjort en retsam lucka i de svenska regist-ren. Materialet från USA skall nu för för-sta gången jämföras med de listor somförts av Statistiska Centralbyrån iSverige och med de utdrag ur svenskakyrkoböcker som projektet har tillgångtill. Arbetet leds av Per Clemensson medhjälp av Anita Fyhr, Ulla Setterberg ochEwert Arwidsson. De olikheter somfinns i de olika serierna är svåra att för-klara, men en noggrann genomgång börkunna ge vissa ledtrådar.

LützenfondenStyrelsen, som bestått av Oscar Ekman,(ordförande), David Holm, Sune Johans-son, Lennart Limberg, (suppleant), ochInger Schuberth (sekreterare och verk-ställande ledamot), har under året haftfyra möten.

Sekreteraren har lett två sammanträdenmed Kapellstiftelsens styrelse i Lützen.Glädjande nog har efter fjolårets jubi-leumsansträngningar antalet besökare påminnesplatsen kraftigt ökat, och efterfrå-gan på föreläsningar har också varit stor.Så föreläste Inger Schuberth för Livrust-kammarens personal i Stockholm, vidÅbo Akademi, vid Humboldtuniversite-tet i Berlin och tillsammans med LennartLimberg vid det Jagiellonska universite-tet i Krakow. Dessutom höll hon före-drag för SWEor i Västerås, Berlin ochGöteborg samt på uppdrag av Riksför-eningen Sverigekontakt på Gustav Adol-fi Gümnaasium och för Svenska Folk-skolans Vänner i Tallinn.

Inger Schuberth tilldelades Livrust-kammarens Vänners utmärkelse för2008, Staden Lützens museipris 2008(tillsammans med Maik Reichel) och ut-sågs till ”Årets Svenska Kvinna 2008” avSWEA International, bland annat för sin”strävan att åter sätta Lützen och dessminnesmärke över Gustav II Adolfs dödpå kartan”.

I april deltog Inger Schuberth vid detinternationella symposiet för Europasprotestantiska museer i Poitou i Frankri-

8

Göteborgs lokalföreningen inbjuderRiksföreningen Sverigekontakts med-lemmar till en varierande höstresa iTyskland. Resan utgår från Göteborg ochsträcker sig över Hamburg, Stade, Bre-merhaven, Lützen till Berlin och sedanhem igen.

De två första dagarna ägnar vi åt emi-grationshistoria med besök på två av de

Emigration – Slagfält – Storstad

ke och i oktober föreläste hon på deSvenska Historiedagarna i Greifswald.Hon blev därefter ombedd att skriva enartikel om Lützenminnet för de svenskahistorielärarnas tidskrift ”Aktuellt omhistoria”.

Vid sjättenovemberfirandet i Lützenrepresenterades Sverige och Finland avrespektive ambassaders ministrar ochförsvarsattachéer. Delstatsregeringen iSachsen-Anhalt företräddes av inrikes-ministern, och den svenske honorärkon-suln från Leipzig var närvarande. FrånSvenska Victoriaförsamlingen i Berlinkom kyrkoherden, kyrkorådets ordföran-de, kantorn och en flöjtspelande prakti-kant. Presidenten och generalsekretera-ren i Gustav-Adolf-Werk var närvarandetillsammans med en representant för deLutherska kyrkorna i Brasilien. Lützen-fonden representerades av sekreteraren.Kapellet var välbesökt och många kran-sar lades ned. Dagen avslutades tradi-tionsenligt med ”ekumenisk kaffedrick-ning” på Roter Löwe.

LokalföreningarnaSverigekontakts lokalföreningar i Sve-rige och Finland har under året stått fören mängd olika aktiviteter. En del har va-rit inriktade på de egna medlemmarna,medan andra har haft som syfte att upp-muntra till initiativ i föreningens intresseutomlands.

Stockholmsföreningen firade 90-årsju-bileum i december med en måltid, varvidtal hölls för föreningen, musik speladesoch makarna Gunvor och Sven Arne Flo-dell berättade om svenskorten Missionesi Argentina, samt om en ny upptäckt avett samhälle med svenskättlingar i södraBrasilien.

Uppsalas lokalförening besökte underåret Nobelbiblioteket och Svenska Aka-demien. Årsmötet hölls på båten tillEckerö i Ålands skärgård.

Malmö-Lunds lokalförening bjöd in engrupp svenskstuderande stralsundarefrån Deutsch-Schwedische Gesellschaft.Gruppen fick åka upp i Turning Torsooch äta lunch, besöka bostadsområdetJakriborg, nybyggt i medeltidsstil, och iLund besöktes ”Skissernas museum” och

”Kulturen”.Helsingforsföreningen ombesörjde att

600 stipendieböcker med finansieringfrämst från de finlandssvenska förlagenkunde delas ut till gymnasister som stu-derat svenska i landets 430 finskspråkigagymnasier. Man deltog även i anordnan-det av seminariet ”Sverigepaket – Faktaoch underhållning från väster” på Hana-holmens kulturcentrum.

Västerviks lokalförening inledde ettsamarbete med Vimmerby gymnasiumoch skolan Parostok i Poltava. Förening-en bidrog till materialinköp av olika slag,alltifrån luciakronor till filmer. Årsmötethölls i Vimmerby i samband med ett be-sök från Parostokskolan. Elever och lära-re från respektive skola berättade då omsina upplevelser under rubriken ”AstridLindgren i Poltava”. I övrigt fortsatteVästerviksföreningens engagemang iGammalsvenskby i Ukraina genom ettekonomiskt bidrag till skolmaterial och -bänkar för att svenskundervisning skallkunna genomföras. Övriga projekt ochåtaganden i t.ex. Estland fortgår, medanföreningen söker nya områden att enga-gera sig i.

Göteborgs lokalförening ordnade ut-flykter till närliggande utflyktsmål ochföreläsningar om svenskarnas historia iOregon samt om grannländerna Sverigeoch Tyskland. En resa organiserades tillÅbo i samband med årsmötet på Hana-holmen. Mölndals Lucia med uppvakt-ning uppträdde vid det sedvanliga Lucia-firandet. En grupp av lokalföreningensmedlemmar ställde upp som volontärerför att bistå kansliet med att skicka ut ju-bileumsskriften till alla svensklärare inn-an jul.

Riksföreningens 100-årsjubileumSist men inte minst måste Riksförening-ens 100-årsjubileum nämnas. De tre fest-dagarna inleddes fredagen den 28 no-vember, då föreningen, i samarbete medGöteborgs universitet, genomförde ettsymposium under rubriken ”Svenskan ivärlden – vad gör den där?” med ett 25-tal inbjudna deltagare.

På lördagen presenterades föreningensjubileumsskrift Internationell nationa-

lism vid en ceremoni i Göteborgs univer-sitets huvudbyggnad inför ett hundratalpersoner. Forskningen kring riksför-eningens historia och publiceringen avrönen i jubileumsskriften hade möjlig-gjorts genom ett mycket generöst bidragfrån Torsten och Ragnar Söderbergs stif-telser. Vid samma tillfälle hölls tal av etttjugotal representanter för olika för-eningar, organisationer och läroanstalterför att hedra 100-åringen.

Föreningen hade tidigare annonseratatt man skulle instifta en jubileumsfond,vars avkastning skulle användas för attstödja ungdomar som är intresserade avatt studera svenska språket och landet.Många bidrag hade mottagits och i sam-band med uppvaktningen överlämnadeSture Allén ett generöst bidrag frånSvenska Akademien.

Senare på kvällen firade 155 medlem-mar och gäster jubileet vid en galamid-dag på Börsen. Musikunderhållningframfördes av en mässingsoktett, delarav Akademiska kören och en grupp stu-derande från Billströmska folkhögsko-lan. På söndagen avslutades festligheter-na med en kulturell exkursion till Möln-dals museum och Gunnebo slott, varefterlunch intogs på Delsjö golfkrog, innanfestdeltagarna skingrades för att återvän-da till sina hemorter i när och fjärran.

*

Även om jubileumsåret varit speciellt imånga avseenden har den normala verk-samheten dominerat. Året har inneburitbåde att gamla kontakter befästs och attnya knutits. Ivrig efterfrågan på för-eningens insatser tyder på att den fylleren viktig funktion och att insatserna upp-skattas. Överstyrelsen vill framföra sitttack till alla som bidragit till det goda re-sultatet, anslagsgivare och stödjare, lo-kalföreningar och medlemmar, anställdaoch varje enskild samarbetspartner.

Göteborg i februari 2009Bo Ralph Lars Björkmanordförande generalsekreterare

finaste museer, som skildrar den stora ut-vandringen till Amerika. Under den epo-kens inledningsskede for de flesta tyskaemigranterna via Frankrike, Nederlän-derna eller England, men så småningomkom Bremerhaven och Hamburg att blide stora avreseorterna, inte bara för tys-karna utan för centraleuropeer och folkifrån Östeuropa. Slutsiffrorna blev impo-

nerande 7,2 miljoner från Bremerhavenoch 5 miljoner från Hamburg. I bådadessa städer har man nu byggt nya ochspännande museer som skildrar dennahistoriens största folkomflyttning. Muse-et i Bremerhaven utsågs till Europas bäs-ta museum år 2007.

Slagfältet och minnesmärkena i Lützenhar redan besökts av många av Riksför-

9

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Namn ............................................................................................................................

Adress ...........................................................................................................................

Telefon................................................ e-post .........................................................

Enkelrum? ....................................................................................................................

Vegetarian el dyl ..........................................................................................................

Förslag till aktivitet i Berlin .........................................................................................

Fler saker som vi vill veta? ..........................................................................................

Obs! Betala inte nu. Invänta inbetalningskort från Lokalföreningen

fältet innan vi ägnar oss stadens nyreno-verade slottsmuseum och äter lunch till-sammans på den legendariska krogenRoter Löwe. (Denna lunch inkluderas iresans pris och ersätter då lördagensmiddag.) Under eftermiddagen tar vi ossupp till Berlin för inkvartering i det cen-tralt belägna hotellet Agon Aldea. Kväl-len är fri för shopping eller mat.

En söndag i Berlin bjuder på mångamöjligheter och vi kommer att kombine-ra en liten rundtur med möjligheter attstiga av vid någon loppmarknad (håll iplånboken!) eller de gamla spårvagns-stallarna, numera veteranbilsmuseumoch restaurang med vida berömd brunchoch dixiemusik. Nära Unter den Lindenfinner vi också det klassiska Pergamon-museet, ett måste för varje antikdyrkare,och båtar som bjuder på lustturer på flo-den Spree, ett utmärkt sätt att se det nyaBerlin. Möjligheterna är många och vitar gärna emot ytterligare förslag. Påkvällen samlas vi i hotellets matsal för att

jämföra dagens upplevelser och för attäta en avslutande gemensam middag.

Måndagen den 14 september far vi ef-ter frukost norrut till Rostock i så passgod tid att vi hinner handla nödvändigavaror. På färjan mot Gedser brukar detvara lagom att äta lunch (som dock inteingår i resans pris). Vi fortsätter genomdet fagra Danmark och tar oss tillbaka tillSverige via Öresundsbron. Återkomst tillGöteborg på måndag kväll.

Resans pris:Inkvartering i dubbelrum med angivenhalvpension – 7.500 kr.Enkelrumstillägg – 1.500 kr.I priset ingår färjeresor, övernattningar,halvpension, bekväm buss, sakkunnigguidning och trevligt sällskap.

Fyll i nedanstående talong och sänd inden till Riksföreningens kansli senastden 15 juni 2009.

eningens medlemmar, men nu har önske-mål framförts att få se denna plats intebara i novemberdimma utan vid en ljusa-re och varmare årstid. Vi kommer attägna en halv dag åt att bese minnen fråndet trettioåriga kriget i Gustav-Adolf-Stadt Lützen. Under resans gång serverassedvanliga upplysningar i s.k. bussföre-drag.

Slutligen får vi två kvällar och en helmellanliggande dag i den pulserandestorstaden Berlin, där programmet varie-ras i smågrupper för att tillfredsställa såmånga smakriktningar som möjligt: an-tikmuseer, loppmarknader, veteranbilar,mat, söndagspromenader o.s.v.

Preliminärt program:Onsdagen den 9 september samlas vi påkvällen kl. 18 vid Majnabbeterminalen iGöteborg för avresa med Stena Germa-nica. Vi äter middag tillsammans om-bord och har en behaglig sjöresa till Kiel.

Torsdagen den 10 september äter vifrukost ombord och kl. 09.00 rullar bus-sen iland och vi sätter kurs på Hamburg.Vi far igenom staden till floden Elbessödra strand. Där låg en gång en anlägg-ning, en stad i staden, som kunde härbär-gera och utspisa tusentals emigrantersom väntade på de stora atlantångarna.Här har man nu rekonstruerat en del avden berömda anläggningen och det mu-seum som finns där berättar både om ut-vandringen och om det berömda rederietHAPAG (Hamburg-Amerikalinjen). Vifortsätter mot Stade, som en gång i tidenvar centralort för den svenska förvalt-ningen av biskopsdömena Bremen-Ver-den, som vi fick i fredsslutet efter dettrettioåriga kriget. Flera byggnader på-minner om den svenska tiden och i dennaidylliska småstad kan man inta sitt efter-middagskaffe eller besöka det historiskamuseet i det storslagna svenska proviant-förådet. På kvällen kommer vi fram tillBremerhaven där vi installeras på hotellPrimula och vår middag väntar oss.

Fredagen den 11 september börjar vimed frukost på hotellet varefter bussenkl. 10 för oss ner i hamnen och till detnybyggda utvandrarmuseet. Vi har drygttvå timmar på oss för att fördjupa oss iemigrationens historia och kanske ocksåbesöka forskarsalen för att söka efter ut-vandrade förfäder. Därefter lämnar viNordsjökusten och sätter kurs på Leip-zig. Vi kommer fram till den lilla stadenMarkranstädt och inkvarteras på hotellAdvena Park, där vi äter middag tillsam-mans.

Lördagen den 12 september besöker vidirekt efter frukost minnesplatsen i Lüt-zen med det svenska kapellet, minnesste-nen över Gustav II Adolf och en ny ut-ställning på det lilla museet. Vid tjänligväderlek promenerar vi också ut på slag-

Deutsche Auswanderer Haus.

10

Artikelförfattaren Ivo Holmqvist ärfil.dr. i engelsk litteratur (Lund), emeri-tus professor i skandinavisk litteratur,Universiteit Gent, f.d. lecturer in Scandi-navian Studies, The University of Auck-land, f.d. svensk lektor, Nordisk Institut,Odense Universitet, f.d. rektor för Euro-paskolan i Strängnas, f.d. adjunkt vidGrännaskolans riksinternat, tilldelad(som förste svensk) Svenska Akademienspris för introduktion av svensk kultur ut-omlands 2001, skribent (selektiv biblio-grafi i Tijdschrift voor Skandinavistiek2009:1, på nätet).

En burschikos överliggare ler fryntligt ini kameran på omslaget till den på flerfal-diga sätt imponerande jubileumsbok somRiksföreningen Sverigekontakt firar sinaförsta hundra år med. Mannen vid ettkafébord utanför en italiensk trattoria,under skyltar med gelati och pellegrinooch med ett stop birra framför sig, intres-serar sig mera för fotografen än för debåda carabinieri som med sina karakte-ristiska trekantiga hattar skymtar i bak-grunden. De i sin tur förundrade sig sä-kert över denna sällsamma uppenbarelsefrån Norden, med uppåtvridna musta-scher, pincenez, berlock i klockkedjanöver magen, och förstås försedd med stu-dentkäpp och studentmössa. Han liknarpå pricken en av bröderna Ekdahl i Ing-mar Bergmans Fanny och Alexander,den försupne Uppsala-professorn varsäktenskap är ett strindbergskt helvete förbåde man och hustru, och som bara fin-

”Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig!”– hundra år av svenskhet.

ner glädje i kvartettsång med punschpa-triotiska likar.

Men det är bedrägliga associationer,mannen på fotot som var lyckligt giftmed en finlandssvenska var fyrtio årgammal då fotot togs och nyss utnämndtill professor i klassiska språk vid Göte-borgs högskola. Flera år tidigare hadehan startat tidskriften Eranos, välkändför alla lärare i latin och grekiska medsina blekblå omslag – den kommer ut än.Ett år innan han plåtades hade han grun-dat en intresseorganisation som ocksåden är still going strong, fast numeramed mindre schwung i namnet än frånbörjan. Av Riksföreningen för svensk-hetens bevarande i utlandet har under se-nare och mindre nationalistiska tider bli-vit Riksföreningen Sverigekontakt, i ettberättigat men lite klanglöst namnbyte.(”Det känns som att kyssa sin syster”sade en min nära släkting, konservativriksdagsman, när Högerpartiet döptesom till det mera utslätade Moderata Sam-lingspartiet).

Mannen på bilden är Vilhelm Lund-ström, född i Sigtuna 1869, en mångsidigoch outtröttlig man, och en igångsättareav väldiga mått. Han insåg tidigt att detvar viktigt att hålla intresset för svenskanoch det svenska vid liv, och han såg un-der ett aktivt liv till att övertyga bådemyndigheter och privatpersoner om densaken. Lennart Lindberg skisserar raskt isitt inledande avsnitt tidsbakgrundenfrån förra sekelskiftet, med här hemmanyväckta revanschistiskt nationella käns-lor sedan unionen med Norge upplöstsoch medan den ymniga åderlåtningen urriket av dem som utvandrade till Ameri-ka ännu pågick. Statistikern GustafSundbärg, upphovsmannen till den väldi-ga emigrationsutredningen, figurerar för-stås, och hans bekanta aforismsamlingom det svenska folklynnet citeras, medden fortfarande giltiga sanningen att vårtfolk gärna begapar sig i det utländskamen ringaktar det fosterländska.

En Nationalförening mot emigrationenbildades, med uppgift att stämma detohämmade blodflödet, och samma lång-siktiga mål hade Sundbärgs utredning.Men knappt var den klar i sina mångadelar förrän invandringen till USA torka-de ihop till en ynklig rännil, mest för attUSA införde restriktiva kvoteringar un-der ekonomiskt ansträngda tjugotalsår.Lundström själv kom där över först isamband med Delaware-jubiléet 1938,två år innan han dog, men han intressera-de sig tidigt för Amerika och knöt till-sammans med prosten Per Pehrsson ett

väl fungerande nätverk särskilt medpräster och akademiker anslutna tillAugustana-synoden (som Sven Delblanchar mycket att säga om när han skildrarsin morfars oblida öde) där det gjordesbetydande insatser för att både bevaraoch sprida svenskhet bland de utvandra-de och deras ättlingar.

Andra geografiska områden somLundström i sin outtröttliga iver lade un-der sig och sin Riksförening var framförallt Tyskland där man tidigt gick in föratt högtidlighålla minnet av slaget vidLützen, hågkomster som Riksföreningenfortfarande håller liv i, med årliga utflyk-ter den 6 november. En lång rad svenskautlandslektorat inrättades på kontinen-ten, både före, under och efter de bådavärldskrigen (att de kunde fungera näs-tan oavbrutet i Tyskland är märkligt), iEngland, Ungern, Baltikum och påmånga andra håll, oftast tack vare privatadonationer från frikostiga familjer, kan-ske främst av dem Ekmans i Göteborg.Det är en fascinerande krönika därmånga senare välkända namn möter. Minegen första kontakt med Riksföreningen– om jag tillåts vara anekdotisk vilketbåde Limberg och hans båda företrädaresom generalsekreterare Åke Olausson(1947–1977) och Bengt Bogärde (1977–1987) och efterföljaren Lars Björkman(från 2006) är, på föredömligt underhål-lande vis, när de tecknar sina bilder avden tid de styrt den göteborgska skutan –var i föreningens Lundakrets där jag somrelativt ung glop talade om egna erfaren-heter som handelsresande i utlandet avkorta svenska varor. Dit hade jag lockatsav den som varit min inspirerande lektori svenska på gymnasiet och som dessför-innan hunnit bli en central gestalt försvenskhetens upprätthållande i Estland.

Församlingen var visserligen till årenkommen, men vital och vaken. Jag skulleförstås ha hållit tyst och i stället intervju-at dem om deras egna mycket intressan-tare erfarenheter. Inte minst gällde detPer Wieselgren som alltså tubbat mig atthålla låda och som trettio år gammalhade tillträtt den nyinrättade svenskaprofessuren i Dorpat, det nutida Tartu.Lennart Limberg har ur källorna – För-eningens tidskrift Allsvensk Samling –grävt fram uppgifter som är nya för mig,att tillsättningen av Wieselgren 1930 fö-regick av en hel del krångel. Vad somdäremot inte berörs i boken är hans storainsatser under tio års tid (tills ryssarnakastade ut honom 1940) för allt som hadeatt göra med Svio-Estonica, som enskriftserie han redigerade hette: forsk-

11

ning kring Stiernhielms ämbetsinsatsersom domare i Dorpat, ett estniskt-svenskt lexikon, en bok om Estlandklämt mellan den ryska hammaren ochdet tyska hakkorset, etc.

Han är ett av de många minnesvärdanamn som passerar revy i boken, fast flerrader gärna hade fått ägnas honom. Enuppsjö av andra svensklektorer höll kul-turkontakterna vid liv, antingen de stan-nade kvar i utlandet eller återvände hem:Stellan Arvidsson i Greifswald, enhets-skolans tillskyndare och sent i livetledande i vänskapsförbundet Sverige-DDR, Stellan Ahlström i Paris, den dy-namiska Valfrid Palmgren Munch-Peter-sen, doktor i franska i Stockholm, somförnyade svenska folkbibliotek efter ettbesök i USA och sedan från Köpenhamnhöll liv i svensk-danska förbindelser un-der mycket lång tid. Hon var dessutomupphovskvinna till ett dansk-svensktlexikon, länge det enda. Många utlands-lektorer blev välkända när de författadeläroböcker: Im. Björkhagen i London,hans kollega Lide i Tyskland (Hjorth-Lides tyska grammatik), den yvige lund-ensaren Åke Ohlmarks som inte var po-pulär i alla kretsar, med flera.

Riksföreningen tycks ha haft tur medsina tillskyndare, t.ex. fanns i styrelsenen tid de båda GöteborgshistorikernaErik Lönnroth och Curt Weibull. För ka-lenderbitaren finns på slutet Conny Stoo-pendahls långa listor över styrelsenssammansättning under det gångna seklet.Att ögna igenom dem ger många aha-upplevelser. Man saknar ett personregis-ter men inser snabbt att det skulle ha bli-vit ohanterligt långt, vimlet av namn påbokens nära femhundra sidor är kom-pakt. En sådan invändning uppvägs avfaktum att detta är en både välskrivenoch perfekt korrekturläst bok, det senareen lyx som blir alltmera sällsynt numera.Vidare handlar det om föreningens arkivsom nu ordnats och som därmed blivittillgängligt för forskningen, inte minstför dem som intresserar sig för utvand-ring, särskilt från Göteborg (man kandock läsa mellan raderna att samarbetetmed Emigrantinstitutet inte löper likaväloljat som då Ulf Beijbom var chef iVäxjö).

Några intressanta sidor tar upp samar-betet med Svenska Institutet, den statligastiftelse som från 1945 uppdrogs att han-tera Sverigeinformationen utomlands,däri inberäknat kontakterna med svenskasände- och andra lektorer. Det är ett ar-betskrävande område som Riksförening-en därmed slapp. I stället har man kunnatkoncentrera sig på att främja den icke-akademiska svenskundervisningen utan-för Sverige. Samarbetet med Institutetslektoratsavdelning har fungerat oklan-derligt genom åren, liksom alla folkhög-skolekontakter. Många glada nunor frånde båda sfärerna återfinner man på bo-kens många foton. Britta Holm och Ann-Charlotte Liman från SI syns på bild mennämns inte vid namn. Det gör däremotSune Johansson och Göran Huss, ochfrån Billströmska folkhögskolan påTjörn den jovialiske Rolf Wallgren. Debåda senare ses på sida 412 blomsterbe-kransade av tacksamma sommarkurs-elever som också försett dem med flas-kor. Den tredje mannen på bilden har fåttnöja sig med enbart kransen (eller ocksåhann jag ställa undan flaskan innan foto-grafen kom).

En viss försiktig återgång till forna ti-der verkar vara på gång för Lundströmsskapelse vad gäller utlandslektorerna,när de nya kvastarna väl sopat färdigt påSI och sparkniven som nu drabbarsvenskundervisningsenheten skurit fär-digt. Man kan hoppas att Riksföreningeni så fall får fler statliga medel, men denhar genom åren vant sig vid att ofta be-driva sin verksamhet under knapphetenskalla stjärna, som framgår redan av ettpar av Limbergs kapitelrubriker: kriser,ekonomisk rekonstruktion, nya kriser.Men den kan säkert både vad gäller eko-nomin och annat också i fortsättningeninstämma i staden Paris stolta devis:fluctuat nec mergitur. Det här är en skutasom håller sig flytande och som vägraratt sjunka.

Även andra delar av världen täcks in ihistoriken, på närmsta håll Finland därRiksföreningen tidigt var aktiv och därman fortsatt har ett välfungerande samar-bete med inhemska sällskap som Svens-ka folkskolans vänner och andra främja-re av svenskans bevarande, på längre håll

Gammalsvenskbyborna, Misiones-sven-skarnas koloni i Sydamerika, Antipo-dien… Ett avsnitt (av Lars Olof Lööf) tarupp Göteborgsutställningen 1923, ett an-nat (av Elmar Nyman) Estlandsutskottetsverksamhet under sextio år, ett tredje (avPer Clemensson och Lars-Göran Johans-son) Riksföreningens arkiv, ett fjärde lä-romedel i svenska (av Erik Magnusson).Men mest och bäst har Lennart Limbergskrivit, han står för de sex längsta av bo-kens sammanlagt femton kapitel. Dennuvarande styrelseordföranden Bo Ralphbeskriver i slutkapitlet hur annorlundavår tids svenskhet är jämfört med Lund-ströms, och hur föga homogent samhälletär, språkligt, kulturellt och socialt, någraår in på 2000-talet i jämförelse medhundra år tidigare. Och dock finns likhe-terna där, och kontinuiteten. Också hanivrar för svenskan bevarande när hanondgör sig över oskicket bland våra EU-parlamentariker att ta till en tafflig engel-ska i stället för att hålla sina anförandenpå ärans och hjältarnas språk som de be-härskar bättre (och som tolkarna har lät-tare att förstå).

På en enda punkt vill jag dock invändamot hans historieskrivning, när han på-står att skandinavistiken på Nya Zeelandskulle ha fått stryka på foten för expan-derande kurser i ostasiatiska språk. Ackom det vore så väl. Skälet var mera sim-pelt och krasst kommersiellt. Man ladener Scandinavian Studies i Auckland lik-som holländskan och satsade i stället påkurser i elementär engelska för asiatiskastudenter, ett billigt men föga universi-tetsanständigt sätt att berika sig på (av-gifterna är skyhöga). Bo Ralph beskriverutan överdrivna lamentationer svenskansnutida utsatta läge på utländska universi-tet, om ämnet alls finns kvar, och spe-kulerar slutligen försiktigt om vilka nyafält som Riksföreningen skulle – ochkanske borde - kunna täcka in framtiden.Men han är en försiktig general som intespår i onödan: ”vad som än händer: detblir inte svårt att finna arbetsuppgifteräven under de kommande hundra åren.”

Ivo Holmqvistivo_hqt@yahoo.se

Festernas festRiksföreningen Sverigekontakt har firatsitt 100-årsjubileum med en hejdundran-de fest som varade i dagarna tre. Somalla rejäla fester sedan urminnes tid!

– Ja, det var ett roligt slut på mina 17arbetsår inom Riksföreningen, sadef. generalsekreteraren Lennart Lim-

berg, då vi träffades på Dicksonsgatanför att tala om ett och annat.Tillsammans med nuvarande general-

sekreteraren Lars Björkman och Göte-borgs lokalförenings ordförande AngelaFalkengren ingick Lennart i festkommit-tén, vars förenade ansträngningar åstad-

kommit detta magnifika firande.Men mellandagen, den 29 november,

var Lennarts dag. Till att börja med pre-senterades denna dag ”Internationell na-tionalism”, boken om Riksföreningens100 år, vid en ceremoni på Göteborgsuniversitet. Den boken har flera författa-

12

re men Lennart Limberg var redaktör ochhar bidragit med flera artiklar.

Man kan ju fundera över bokens titel.När föreningen startades av WilhelmLundström 1908 var det under namnetRiksföreningen för svenskhetens beva-rande i utlandet. Inriktningen var i höggrad emigranterna i Nord-Amerika, somju var i majoritet, men också svenska ut-vandrare över hela världen. Så är detfortfarande även om cirka 600 medlem-mar i föreningen idag är svensklärare avannan nationalitet, inte minst från län-derna runt Östersjön och östra Europa.

Frågar man Lennart, som är historikeroch som var lärare vid gymnasiet i Udde-valla, vad som fick honom att söka sigtill Sveriegekontakt som dess generalse-kreterare 1987 får man svaret:

– Det var väl min internationella bak-grund. Min far föddes i Estland och ut-bildades på Tekniska skolan i Riga.Han gick till sjöss vid 17 års ålder ochkom till Sverige 1910. Första världs-kriget gjorde att han blev kvar här. Minmor kommer från Stångenäset i Bohus-län och hon har också internationellbakgrund. Min mormor var född i Li-verpool av svenska föräldrar och giftesig med morfar, som också var sjöman.Dessutom har jag en hel del släkt iTyskland, som flydde dit undan densovjetiska ockupationen under andravärldskriget.Men sin förankring i Bohuslän har

Lennart kvar. Det är ingen idé att försökalura ut honom på internationella äventyr,när potatisen ska i jorden i maj, eller dendag hummertinorna får sättas ut i sep-tember. Annars räknar Lennart med attca 50 procent av hans arbetstid som ge-neralsekreterare ägnades åt föreläsningarom svenska språket i Finland, Estland,Polen och andra länder. 25 procent harägnats åt historisk forskning om Lützenoch svensk emigration. Resterande 25procent har varit medlemskontakter iform av årsmöten och resor. Och han ären formidabel reseledare! Fråga en som

varit med!Men låt oss återgå till lördagen den 29

november. Föreningen grundades den 3december 1908 i Fürstenbergska galle-riet, beläget i nuvarande Palace Hotell,som från början var privatbostad åt köp-mannen Pontus Fürstenberg. Han vardessutom en stor konstsamlare och me-cenat. Hans konstsamling finns idag påGöteborgs konstmuseum.

Planen var från början att fira jubileethär. Men vid denna tid på året äts det jul-bord på varje restaurang i Göteborg. Ef-ter fruktlöst sökande landade man slutli-gen genom tillmötesgående från Göte-borgs kommun på Börsen vid GustavAdolfs torg. Och en värdigare festlokalkunde man knappast ha funnit!

Börshuset byggdes 1844–49 som han-delsbörs, samlingslokal för stadens köp-män och stadens officiella festlokal.Köpmannaaristokratin i Göteborg var enburgen församling och börshuset kosta-des på. Arkitekten Pehr Johan Ekman an-ställde hovskulptören Axel Fahlcrantzsom konstnärlig rådgivare, dekorations-målningarna utfördes av en tysk konstnäroch stuckaturarbetena av en italienskstuckatör. Resultatet blev på toppen avdåtida europeisk byggnadskonst.

Redan den magnifika trapphallen fåren på festhumör. Till det bidrog i höggrad en mässingskvartett som iförda uni-

former från det nedlagda Göta Artilleri-regemente spelade ”Sorglösa Brunn –musik”. Hit anlände de – alla festkläddamedlemmar från när och fjärran. Borg-mästaren i Lützen Maik Reichel tycktedet var ”sehr schön att vara i Göteborg.”Som alltid”. Invändningen att novemberinte var den skönaste tiden på västkustenviftades glatt bort. Men är man van viddimmorna i Lützen så!

Våra finländska vänner representera-des av bl.a. f. generalkonsuln i GöteborgAnja-Ritta Ketokoski-Rexed, som ocksåhöll tacktalet, det enda tillåtna undermiddagen bortsett från ordföranden pro-fessor Bo Ralphs välkomsttal samt denobligatoriska skålen för konungen, för-eningens högste beskyddare. Kanskesom ett resultat av medelåldern i försam-lingen ljöd också Kungssången riktigtbra. Alla kunde texten.

Välljudet berodde kanske också påLennart Limberg och hans tre sångarbrö-der från Akademiska kören, som ävenunderhöll under middagen. Mer skön-sång bjöd tre ungdomar från Billström-ska folkhögskolan på. Denna skola harSverigekontakt ett speciellt förhållandetill genom svenskundervisningen påsomrarna.

Eftersom våra gäster fått utlopp förvad de ville säga och gåvor som de villeöverlämna tidigare under dagen på uni-versitetet, kunde vi avnjuta Sjömagasi-nets utsökta middag utan att maten kall-nade. Det var som sig bör en riktig väst-kustmeny: hummersopppa, hälleflundraoch chokladtryffelterrin med björnbär.Samt goda viner förstås!

Efter denna festliga måltid kunde mandansa i Lilla Börssalen. De tapprastefestprissarna följde sedan med LennartLimberg till Dicksonsgatan för nach-spiel. Det enda som sipprat ut från dettaär att Bo Ralph med isländsk hustru un-derhöll med isländska folkvisor.

Ina Nordquistinanordquist@hotmail.com

Musikunderhållning från Billströmska folkhögskolans musiklinje.

Lennart Limberg signerar sin bok.

13

Glada barn.

Elvira, 2, är på sitt tjugosjätte museibe-sök. Liljevalchs i Stockholm – den färg-sprakande utställningen med Isaac Grü-newald, Sigrid Hjertén och Leander Eng-ström. Hon vandrar beledsagad genomde stora rummen och får tavlorna presen-terade. Därefter går hon själv ett varv tillmed Dockan högt lyftad och manar upp-fordrande: Kolla dockan – Päron! Kolladockan – Äpplen! Kolla dockan – Ivan!

Glädjen över att följa barnbarnsspråk-utvecklingen är oerhörd – Ragnhild, 2 ½med sin isländsk-svenska tvåspråkighet,Elvira med pragmatiskt situationellt in-stoppade norska ord i det svenska flödet:is, juletræ, barnehage, nå, loftet.

Orden, vokabulären är en sak, det somhjälper dem att benämna och behärskavärlden och omgivningen – och som nuockså omfattar sångtexter och barnboks-figurer med deras hyss och äventyr – dengrammatiska medvetenheten en annan.Den beundrande språksystem-iakttagan-de mormodern noterar förtjust genitiv-konstruktioner, pronomina av alla möjli-ga slag, objektfraser, negationer, fråge-ordföljder, prepositioner som anger posi-tioner, tids- sätts- och rumsadverbial.

”Min mamma bära mig”, ” Min Mår-ran ligger där bredvid mig”, ”god natt,god natt, vi ses i morgon”.

Beläsenheten, bokhanteringen ochdvd-studierna är omfattande – de inter-textuella litterära samtalen handlar omjämförelser mellan hattifnattarna ochLilla Spöket Laban, om Tommy & Anni-ka respektive Petter & Lotta, om VillaVillerkulla och Muminhuset, om namn-likheten mellan Aston och Alfons. Snus-mumriken uttalas med finlandssvensk in-tonation. Återberättande sker av Astonsstenar, Pippi, Mamma Mu-episoder.

Det pågår långa telefonsamtal mellanIsland och Sverige – fast mycket bestårav skratt. Helst vill de ”skajpa” för attkunna titta och visa varandra. ”Mommasdator” kommenderas gärna fram vid var-je lämpligt tillfälle för dvd-visning ellerskajpning.

Språkmedvetenheten är häpnadsväck-ande – mitt första försök att läsa högt uren isländsk barnbok om pojken Stubburför den då ettåriga lilla isländskan resul-terade i misstroget studerande av munrö-

Om att skapa sin värld med språket eller Kolla Dockan; Ivan!

relser, ett gapskratt och ett tilltufsatsjälvförtroende för läsaren. Numera rät-tas diftongerna vänligt.

Barnspråkutveckling sker ju enligt enslags trappstegsutveckling – s.k. proto-konversation med ljud, miner ochkroppsspråk, så ettordsholofraser och ef-fektiva telegrafiska tvåordsfraser medalla pragmatiska funktioner: fråga, till-hörighet, beskrivning, lokalisering,namngivning, önskan, vägran – men senskenar det. Allt genast!

En av döttrarna ringer: nu har vi just ensexordsmening med ett rumsadverbial,en preposition, ett genitivpronomen, ettobjektspronomen, ett verb – kan det vanåt? Jatack – jag antecknar.

Motsatsord lekes med, även i tid ochrum – lessen-glad, inte bläh-gott, liiiiten-STOR, här-där, nu-imorron. Färgordenanger rätt nyans, sifferräckorna sträckerut sig.

Rimorden i Vem skall trösta Knyttetfylls i.

Musikrepertoaren omfattar Blinka lillastjärna – i rapversion –, Bä, bä vitalamm, Tipp-Tapp, I ett hus vid skogensslut, Var bor Du lilla råtta, Här kommerPippi Långstrump, Lille katt, OleBrumm, Umbarassa – och en mängd is-ländska sånger. De leker med egenpro-ducerade varianter – Blinka lilla Molly,blinka lilla päron. På dagis spelas detABBA och isländska och svenska kom-pletteras med ”Mamma mia, here we goagain”

Fotoalbum av gammalt hederligt slag

med inklistrade kort fascinerar och de lärsig snabbt familjemedlemmar de aldrigträffat och konstellationer av intrikat slag– ”där är mammas moffa – min moffa harskägg”. Och familjens geografiska spre-tighet skapar en spatial behärskning,kartavläsning och namngeografisk säker-het: de vet var Göteborg och Stockholmoch Karlstad och Oslo och Reykjavikoch Uppsala finns och med vilka fort-skaffningsmedel man tar sig dit.

Skrivkonsten är på gång – ikonogra-fisk för tillfället, men ritar man klossar såläser man klossar. Miljarder kineser kaninte ha fel. Bokstavsformerna börjar bliigenkännbara, kommenterade och repro-ducerade. Teckningar signeras med initi-aler.

Det är en häpnadsväckande och fantas-tisk språklig prestation alla barn utförfram till fyra års ålder då deras moders-mål, ett, två eller ibland flera, är befästa.Fonetiskt jobbar de sig igenom de förstaexplosiva konsonanterna, b, p, m, n ochvokalerna a, i, o fram till det trettiotal fo-nem som vuxenspråket består av, de byg-ger ett ordförråd från noll till flera tusen,med generaliseringar och abstraktioner,de lär sig böjningsmönster, syntax, ord-följdsregler och prosodi. De behärskarsin värld som fisken i vattnet – och om deär tvåspråkiga är de dessutom medvetnaom att det finns flera oceaner.

Ulla Berglindhulla.berglindh@ped.gu.se

Samspråk med flerspråkiga familjerRedaktören för denna spalt har nyligenbesökt ett par skolor i Pajala kommundär man uppmärksammat skolbarnensmånga modersmål på ett alldeles speci-ellt sätt. Vi som har flera språk i familjenvet att den flerspråkiga vardagen ibland

erbjuder en del utmaningar och det ärviktigt att det finns fora där man kan dis-kutera olika sätt att stärka språken,främja barnens motivation att tala fleraspråk och samarbeta med förskolan ochskolan. I Pajala har man tagit fasta på

detta och ordnat speciella aktiviteter föratt skapa ett språkvänligt klimat i kom-munen.

Leena Huss

14

Wolkom, teretulemast,welcome, tervetuloa!stod det på skyltarna som barnen i Smed-skolan i Pajala höll upp den 16 februariför att hälsa sina gäster välkomna till fi-randet av ”modersmålsveckan” i skolan.Två journalister, en radioreporter och jagsjälv blev inbjudna till en minipresskon-ferens där barnen och deras många språkstod i centrum. Läraren Astrid Kruukka,som tillsammans med sin kollega GerdPersson länge arbetat med att lyfta framTornedalens eget språk meänkieli berät-tade om varför skolan ansåg att det varviktigt att fira de olika modersmålen.Förutom svenska, meänkieli, finska ochsamiska talas det också åtminstone rys-ka, tyska, frisiska, estniska, arabiska,thai, burmesiska, tagalog och turkiska iPajala. Skolbarnen deltog aktivt medbåde frågor och kommentarer och detstod klart att de var stolta över sinaspråkkunskaper. Presskonferensen av-slutades med att barnen sjöng visor påestniska, tyska och meänkieli.

”Modersmålens vecka” i Pajala kom-mun den 16 - 21 februari 2009 är en delav firandet av den internationella mo-dersmålsdagen som skapades 1999 avUNESCO. Dagen – den 21 februari – varden dag då fem studenter dog när de1952 försvarade erkännandet av banglasom statsspråk i det tidigare Pakistanvars östra del senare blev Bangladesh.Modersmålsdagen instiftades för att lyftafram betydelsen av språkliga rättigheterför en fredlig utveckling i världen. EnligtSkolverkets sida ”Tema Modersmål” fi-rades dagen i Sverige detta år i Göteborg,Jönköping, Karlskrona, Karlstad, Lands-krona, Vänersborg, Pajala, Sundsvall,Umeå, Värnamo, Västerås och Örebro!Framför allt har det handlat om kulturel-la arrangemang av olika slag, sagostun-der för barn och information om tvåsprå-kighet.

Modersmålsveckan i Pajala innehöllbland annat två kvällar för föräldrar ochskolpersonal med föredrag och diskus-sioner kring flerspråkighet i familjen ochskolans roll i flerspråkighetsfostran. Ast-rid Kruukka tog upp exempel på olikasätt att skapa en atmosfär i hemmet och iskolan som gynnar användningen av fle-ra språk och väcker intresse hos barnen.Hon berättade om sina egna erfarenhetersom förälder till en dotter som har vuxitupp med meänkieli och svenska. Redaninnan babyn var född bestämde sig Ast-rid och hennes man för att tala meänkielimed det blivande barnet och det har deockså gjort även om det på senare tidockså blivit en del svenska för Astridsegen del. Dottern talar flytande meänkie-li och går för närvarande på gymnasiet.Hon berättade en gång hemma att hennesskolkamrater, som själva inte fått lära sig

meänkieli, hade sagt till henne: ”Komihåg att tala meänkieli med dina barn, dusom kan det, för det är inte roligt att alltidkänna sig utanför!” Detta är ett exempelpå argument för flerspråkighet som visom föräldrar borde lyssna på. Det finnsmånga barn som senare i livet kännersorg över att de inte fick del av familjensspråkarv. Det gjorde att de kände sig ut-anför i vissa sammanhang, inte inklude-rade. Det är viktigt att vi gör det som vikan för att hindra att våra barn råkar utför detta.

Liknande teman togs upp på föräldra-kvällen i Gårdbyskolan i Korpilomboloav två mammor i trespråkiga familjer –ryska/finska/svenska och estniska/fins-ka/svenska – som berättade om sinspråkliga vardag. Det gick bra för barnenatt fungera på tre språk och särskilt roligtoch givande var det när man besöktesläkt och vänner i Finland respektiveRyssland och Estland – då växte barnensmotivation och det kändes underbart attalla förstod varandra. Astrid Kruukkagav tips på konkreta sätt att öka barnensmöjlighet att använda sitt svagare språkoch även hon tog upp resor. Hon berätta-de hur hennes man hade gjort ”språk-resor” med dottern och dotterns bästavän, ett annat tvåspråkigt barn, till Fin-land där man gjort roliga saker under för-utsättning att man under hela resan tala-de meänkieli eller finska. En pappa i pu-bliken berättade om sin egen väg till fins-ka språket. Hemspråksundervisningenhade inte alltid känts så rolig, däremothade han belönats med Fantomen och an-dra serietidningar på finska, vilket hanvarit mycket mer intresserad av.

Även praktiska svårigheter att hålla sigtill minoritetsspråket togs upp. En mam-ma upplevde som svårt att fortsätta atttala det egna språket när barnens svenska

Barnen på Smedskolan hälsar sina gäster välkomna till Modersmålens vecka.

vänner kom på besök. Hon berättade hurhennes son automatiskt översatte för deandra vad hon sa till honom och hon kän-de att det störde barnens lek. Det kändesnaturligare för henne att tala svenska i ensådan situation, vilket gjorde att hon tala-de mer och mer svenska ju större barnetblev. Det är klart att föräldrar och barnreagerar olika i olika situationer och attmånga föräldrar av artighetsskäl tenderaratt gå över till svenska. Andra är inte likakänsliga för omgivningen och har erfa-renhet av att de svenska barnen lätt vän-jer sig vid att höra andra språk än svens-ka i kompisarnas hem och tar det mycketnaturligt.

Det är en förhållandevis enkel sak attråda alla föräldrar att tala sina moders-mål med sina barn – för de flesta kännsdetta naturligt och bra. Men hur ska mangöra om man har ett modersmål som bör-jat rosta eller som man aldrig själv ficklära sig ordentligt? Detta är inte så ovan-ligt bland personer med samiskt, torne-dalskt och finskt ursprung vilkas föräld-rar på sin tid fick rådet att tala svenskamed sina barn. Nu finns det allt fler män-niskor som vill ta tillbaka det förloradespråkarvet, men hur ska man egentligengå till väga? Kan man försöka tala medsitt barn på ett språk som känns ofull-ständigt, eller ska man kanske be mor-och farföräldrarna att hjälpa till? AstridKruukka berättade om andra sätt, till ex-empel att man bestämmer sig för att vissatider eller vissa situationer – måltider,bilresor, sysslor som matlagning, etc. –blir sammanhang där man tillsammansövar minoritetsspråket. Man lär sig nyaord och fraser, ramsor och sånger, ochgår in för att använda språket så mycketsom möjligt. Man kan också se till attbarnen kommer in i miljöer där språketanvänds på ett naturligt sätt av jämnåriga

15

Med anledning av att 200 år förflutit se-dan den svenske skalden Thomas Thorilddog i Greifswald firades den 2 oktoberett minnesseminarium vid universitetetdär han var verksam, och därtill invigdeman ett minnesmärke i näraliggandeNeuenkirchen, där han ligger begravd.Riksföreningen Sverigekontakt var in-bjuden till högtidligheterna och det bleven dubbel representation, eftersom för-eningens ordförande, professor BoRalph, också företrädde Svenska Akade-mien.

Vid det välbesökta seminariet i AlfredKrupp Wissenschaftskolleg, helt näraGreifswalds universitets huvudbyggnad,tilldrog sig Bo Ralphs föreläsning ensmickrande uppmärksamhet. Han hadevalt att tala om Thomas Thorild ur språk-historisk synvinkel och hans framställ-ning följdes av en livlig diskussion. Bandövriga bidrag kan nämnas Peter Wolffsbeskrivning av Thomas Thorild som bib-liotekarie, en tjänst vid universitetet somskalden innehade, men som han grovtmisskötte. Det var alltså ingen devot bildett stort geni som tecknades, utan en kri-tisk granskning av en europeisk intellek-tuell under en omstörtande politisk tid.

Den lilla orten Neuenkirchen hade bju-dit in tillresta gäster till en kvällsmåltidpå torsdagskvällen, och där mötte vi le-darna i det nygrundade Thomas Thorild-sällskapet med säte i Munkedals kom-mun, inom vars gränser vi finner Svarte-borg, orten där skalden föddes 1759. Idenna skara fann vi en gammal vän tillföreningen, Bertil Falck, initiativtagarentill Bok & Biblioteksmässan i Göteborg.

Thomas Thorild in memoriamtet är Arvidson fortfarande aktuell iGreifswald. Hans diktsamling ”Understjärnhimmeln: tankar på en åldrig sten-bänk” har förtjänstfullt översatts av Bir-gitte Stepanek, ordförande i den tysk-svenska föreningen, och vi fick nu ettsmakprov ur den både på tyska ochsvenska.

Nästa morgon samlades ett hundrataltillresta gäster och invånare i Neuenkir-chen och Greifswald för att lägga ner enkrans på Thomas Thorilds grav, varefterhela sällskapet begav sig till parkenframför kyrkogården, där platsen skullenamnges för att hedra den svenske skal-den. Ett monument i form av ett bibliotekutmejslat ut en väldig ekstubbe stod fär-dig att avtäckas. Eftersom konstverketkommit till stånd under tillskyndan avSvenska Akademien talade dess repre-sentant Bo Ralph till den församlade tys-ka menigheten, tillsammans med ortensborgmästare och kommunfullmäktigesordförande i Munkedal. Därtill framsa-des hälsningar av borgmästaren i Neuen-kirchens polska vänort. Firandet fortsattepå den lokala brandstationen med en ut-ställning, en buffé och dansuppvisningav en polsk ungdomsgrupp.

Manifestationerna för Thomas Thorildkommer att fortsätta nästa år med invig-ningen av en minnesplats i Svarteborgoch i Neuenkirchen fortsätter ansträng-ningarna på att inrätta ett museum tillskaldens hågkomst i den gamla prästgår-den.

Lennart Limberglennart.limberg@sverigekontakt.se

Bibliotek i ekstubbe.

Bo Ralph och undertecknad avvektidigt från samkvämet för att ansluta tillett sammanträde med en av våra samar-betspartner, Tysk-svenska föreningen iGreifswald. Denna förening är mycketaktiv och man samlas minst en gång imånaden med program som sträcker sigfrån svensk kultur och politiska nyhetertill kokkonst och Luciatraditioner. Med-lemmarna firar varje år svensk midsom-mar i Röstånga i Skåne. Vid vårt besökstod inte oväntat Thomas Thorild påprogrammet och vi fick bl.a. bekanta ossmed Stellan Arvidson, författaren till enstor biografi om skalden. Efter en långperiod som svensk lektor på universite-

Artiklar till denna spalt välkomnas varmt!Skriv till Samspråk/Leena Huss,

Källarbäcksvägen 13, SE-75752 Uppsalaeller epost: leena@huss.se

kamrater. Det finns alltså många olikasätt att främja flerspråkighet i familjen,det är bara fantasin som sätter gränser.Och det kan hända att barnet faktisktsnappar upp mer än föräldrarna tror ge-nom att bara vistas i en miljö där minori-tetsspråket hörs. Ett slående exempel

som Astrid nämnde var en tjugoårig ungman vars mamma plötsligt en dag hördehonom tala meänkieli i telefon. ”Inte vis-ste jag att du kunde tala meänkieli!” samamman häpet, men då sa sonen: ”Jo,när jag behöver det så!”

Svenskan i cybervärldenFör den som intresserar sig för svenska,men inte dagligen befinner sig mitt ispråkflödet, erbjudet nätet numer enmöjlighet till språkbad. Svenskans för-ändring till följd av uppkomsten av nyaföreteelser som naturligtvis måste hetanågot, missuppfattningar och kreativitetsätter spår i cyberrymden.

Ett sätt att följa svenskans utveckling

är att besöka någon av de bloggar, somfinns på flera svenska språkinstitutioner.Lingvistbloggen på Stockholms univer-sitet, http://ling-map.ling.su.se/blog/, ären sådan. Här avhandlas språkfrågor,ibland av lite mer teoretisk eller språkpo-litisk natur, men ofta lättillgängligt ochillustrerat av intressanta exempel. Nyli-gen diskuterades vad vi kan kalla alter-

nativa stavningar av vanliga svenska ordi texter som publiceras på nätet. Interjuv,simmning och jobbannsökan förekom-mer i diskussionen och lingvistbloggenhar undersökt hur vanligt det är att ordenstavas på just det här sättet. Vi får vetaatt simmning utgör drygt 12% av de sim-ning som det skrivs om på nätet.

Svenskämnet på Örebro universitet driver

16

Tidpunkten för pensioneringen börjadenärma sig.

Allt oftare kom frågan – ”hur tänker duanvända all den tid du får?”

Tja – tvivelsutan skulle familj och bo-stadsunderhåll inte ta mer än en liten delav den i anspråk.

Fast nu var det förstås det här med his-torieintresset.

Tja, sa´ jag, ”det kommer nog att bli endel bilturer till östra Tyskland för betrak-tande av de historierester där Sverigetydligt eller avlägset varit inblandat.”Och så blev det – elva gånger hittills.

Varför just östra Tyskland?Det är relativt nära, vilket självklart

också haft följder för svensk historia.Klockan 0600 från Göteborg, via Öre-

sundsbron, Gedser–Rostock, motorvä-gen till Berlin och man är i den stora sta-den vid 17-tiden.

Enkelt att nå, alltså.Rundresor i veckoportioner blir alltid

bra, ca. sju dagars upplevelser att smältaoch arkivera är lagom.

Hur kan en sådan vecka te sig?Man måste bestämma sig för t.ex. his-

torisk period eller geografiskt område el-ler – ja, det är bara att välja. Men väljaskall man göra, annars blir uppgiftenomedelbart övermäktig.

Nu tänker jag låta läsaren åka med påen veckoresa från Rostock till Wismar,Peenemünde, Schorfheide och Berlin.Jag har valt att närmare bese några plat-ser med något så när färska svenska in-tressen.

Välkommen att delta i spårandet!

WismarAtt åka bil från Rostockfärjan till Wis-

Historiespår med vittring av Sverigemar är en fin upplevelse. Vi kör natur-ligtvis så nära Östersjön vi kan för att be-skåda de badortsprojekt som växer upphär. Men plötsligt kan ett äldre, förfallethus stå mitt ibland allt det nya. Då hand-lar det med säkerhet om en ägartvist, därde lagriktiga förhållandena efter murensfall fortfarande är omtvistade.

Wismar är ett unikum i vår historia.Alldeles frånsett att staden dignar av

blågula anknytningar och turistanpassa-de sägner, så är den faktiskt den allra sis-ta spillran av vårt stormaktsvälde. Envälmående sådan, efter vad vi kan se.

Gustaf IV behövde pengar till soldateroch gevär. Det slutade med att Wismarpantsattes på 100 år 1803 för 1,2 miljo-ner riksdaler till Mecklenburg – Schwe-rin.

När betalningsdagen inföll 1903 villeSverige inte betala tillbaka, och däravkommer att Wismar det året övergick iMecklenburgs ägo. Fast när man talarmed Wismarbor, får man lätt uppfatt-ningen att de gärna vore svenska under-såtar igen. Spåren från svunna tider ärväldigt tydliga, inte minst vid rådhusetoch runt det vackra torget. Där finns förövrigt gamla kanoner uppställda med in-skriptioner på svenska i gjutgodset.

PeenemündeVi vänder motorhuven mot öster och sö-ker oss till Peenemünde på Usedom. Ja,ja, Rügen, Stralsund och Greifswald ärockså väldigt intressanta, men nu har vien gång för alla valt resrutt.

Den sömniga lilla fiskebyn på norraUsedom fick ett brutalt uppvaknande imitten av trettiotalet, när den plötsligtfann sig avspärrad och exproprierad av

tyska armén.Så småningom förstod omvärlden vad

som pågick där – bl.a. utveckling av deförsta kryssningsrobotarna och av rake-ter som kunde ta sig ut ur de nedre skik-ten av atmosfären.

Med andra ord det som tysk krigspro-paganda kom att kalla för V1 och V2.

Låt oss först klara av en historisk fot-not – det var här Gustaf II Adolf lands-teg vid midsommartiden 1630 för attskydda protestantismen mot katolska an-grepp.

Detta var i varje fall en av anledningar-na.

Det finns en minnessten vid det lillakapellet i Peenemünde med svensk ochtysk version av ”Förfäras ej du lilla hop”.

Men – vad har vi då för koppling tillraketutvecklingen?

Det sköts iväg ett stort antal provrake-ter, och en del av dem gick inte åt det hållsom planerats. Några landade i Sverige,däribland en radiostyrd version av V2.

Efter snabbförhandlingar hamnade dessrester i England, och vi fick som tack ef-ter kriget ”köpa” ett antal av det berömdajaktplanet Spitfire.

Bild 1.

bloggen På svenska, www.pasvenska.se.Där har Per Ledin myntat termen nattut-tryck. Med nattuttryck menar Ledin ut-tryck som missuppfattats och omtolkatsav dagens talare. Zlatan är en av dessaomtolkare. När han nyligen mottog sintredje guldboll lär han i tacktalet ha sagtskämt och sidor. Det typiska för den härtypen av uttryck är att de har stor uttals-likhet med de ursprungliga uttrycken,skriver Ledin. Dessutom ger nybildning-en mening och är heller inte inlärd, utanuppkommer spontant. Fler nattuttryck isamtida svenska är dra alla över en kant,handburgare och, ett uttryck som en en-tusiastisk bloggläsare deltagit med ibloggens kommentar, i grodan ro.

Nätet erbjuder också ordlistor av olikaslag. Flera av dem finns listade på Språk-rådets hemsida: www.sprakradet.se.Denna sida är en guldgruva för språkin-

tresserade utomlands och hemma. Densom surfar in här bjuds varje månad påtre ord: ett månadens ord, ett månadensnyord, och ett månadens dialektord. I no-vember kunde vi lära oss mer om kant-bollar, coacher och hur det känns attvara hurven.

På Språkrådets hemsida finns också enfrågelåda som tar hand om spörsmål avvitt skilda slag. För att prova funktionenknappade jag in apelsin. Jag fick då vetaatt vanliga frågor som rör just apelsin ärgenusfrågan – heter det en eller ett apel-sin ? – och dessutom kunde man få vetamer om ordets etymologi eller ursprung,samt hur det mer generellt kan kommasig att vissa ord kan vara både en-ord ochett-ord – som just apelsin kan vara.

Har man en åsikt i språkfrågor kan dennaturligtvis också vädras på nätet. Påspråktidningens hemsida www.sprak-

tidningen.se, har besökarna rösträtt i enrad språkfrågor. Föredrar man stavning-en sjanger framför genre, så finns detmöjlighet att göra sin röst hörd.

Den som känner att den skulle vilja genågot substantiellt tillbaka till språk-forskningen och språksamfundet på nätetkan bege sig till ”Folkets synonymord-bok” på http://lexin.nada.kth.se/cgi-bin/synlex. Här får användarna ange hur sy-nonyma de tycker att två givna ord är ge-nom att gradera likheten i betydelse påen skala mellan 0 och 5. Hur synonymaär orden stor och mäktig? Utifrån den in-formation som samlas in från alla använ-dare byggs sedan ett lexikon.

Sofia Tingsellsofia.tingsell@sverigekontakt.se

17

Engelsmännen trodde länge att V2:anfaktiskt var radiostyrd. Men nej då, detvar en experimentraket vi hittade, varsradiokontrollant vid uppskjutningen blevså perplex, att han glömde vrida på sinarattar.

I Peenemünde finns också ett militär-flygfält, där ryska/östtyska flygvapnetbaserade attackflyg.

Eftersom blekingekusten ligger rättnära, utspelade sig under kalla kriget enkatt- och råttalek här, där båda sidor varlika goda kålsupare. Alltså – upp steg tvåflygplan med rak kurs mot oss, och fram-för en radarskärm satt det någon med enklocka och kollade hur länge det dröjdeinnan våra plan kom upp.

Detta trick fungerade lika bra i svenskversion.

Orten uppvisar förvånansvärt mångaoch välbehållna lämningar från raketti-den.

Det finns ett officiellt minnesområde,där man mot en billig penning får inträdeför att kunna titta på alla reliker somforslats samman. Överskådligt, rikhaltigtoch intressant.

Men än intressantare är det ”inofficiel-la minnesområdet”.

Peenemünde bombades omsorgsfulltett antal gånger under kriget, när de allie-rade väl förstod vad som pågick. Dessut-om bestämdes i Potsdam 1945 att flera ti-digare tyska anläggningar, som skullekunna användas för fortsatt militärverk-samhet, skulle sprängas. Och detta skullekontrolleras av ömsesidiga besiktnings-patruller. Alltså förstördes nästan alla debetongbyggnader som vuxit upp i denlåga tallskogen på Peenemündenäset.

V2-fabriken. Överljudsvindtunneln.Alla testbyggnaderna. Avskjutningsram-perna.

V1-banorna.Därefter stängdes denna del av orten

av med ett långt staket, försett med skyl-tar som varnar för blindgångare.

Min förvåning blev därför stor, när enlokalboende pensionär säger – ”kom medbara, jag visar vägen till V2-rampen,Prüfstand 7”. Jamen ... ”Asch, det ser niväl, staketet är fullt med hål, härinnecyklar vi omkring för att hitta svamp ochved, det har aldrig hörts någon blind-gångare. Förresten, om ni håller er till devägar och spår som Reichswehr, DDR-armén och vi gjort, så är ni helt säkra. Gåin genom hålet här nu.” Jamen ... ” Jo-visst, det finns en och annan väktare härdå och då, men de gör inget större väsenav sig. Kom nu!”

En halvtimme senare stod vi på en be-tongplatta innanför en jordvall i låg am-fiteaterform, där det mesta gick att iden-tifiera för vad det varit. Det var härifrånden första rymdraketen sköts upp. Den 3oktober 1942.

Upplevelsen blev inte sämre av denkänsla av tjuvpojksstreck som omgav vårupptäcktsfärd.

Det förekommer fortfarande rymdhis-toriska program i TV, där USA och Sov-jet ges äran av att ha stått för den tidiga,framgångsrika, raketutvecklingen.Så är det inte. Tyskarna var först.

SchorfheideTvå timmar söderut ligger ett natur-skyddsområde som heter Schorfheide.

Det var skyddad mark på trettiotaletockså. Men om man är riksjägmästare ien totalitär regim kan man sätta sig översådana petitesser.

Det gjorde Hermann Göring.Och byggde sig vad som i omgångar

blev en mycket omfattande anläggning,där han förvarade stora delar av sina stul-na/utpressade konstskatter.

Han valde att kalla sitt verk Carinhall –Carin efter sin första hustru Carin, föddFock. Hon var svenska och kom att bliGörings livsledsagarinna och hustrufram till sin död 1931.

Begravningen skedde i Sverige, mengravplatsen fick inte vara ifred. Hennesman lät då bygga ett mausoleum näraCarinhall, dit hennes lämningar överför-des 1934.

Vid krigsslutet sprängdes det mesta avbyggnationerna på Schorfheide, menännu 2006 gick det att identifiera t.ex.platsen för mausoleet via den nedstig-ningsbrunn (Bild 1) som skulle användasför att rensa dräneringen.

Hur skall man då hitta hit – det finnsinga vägskyltar.

Internet är en stor hjälp. Likaså BjörnFontanders utmärkta bok om HermannGöring, ”Görings Sverige”. För den som

är hemma på tyska språket finns det flerapublikationer – som sagt, Internet gerönskad information. Fast ibland får mananvända fantasin – delstaten Branden-burgs hemsida med data om badsjöar ochkartor i skalor som antagligen skulle fåen orienterare att jubla är en stor hjälp.

Carinhall var ett obegripligt överdåd.På sitt Berghof hade Adolf Hitler ett

mycket stort fönster som kunde sänkasned för avsmakning av den rena alpluf-ten.

Carinhall hade två för att släppa in sjö-luft.

Och inomhusskjutbana, kägelbana, bi-erstube, biograf, simhall, gym, konfe-rensrum för stora sällskap, 600 metermodelljärnväg, restaurangkök. Allt un-der jord.

Vid stora mottagningar beställde Gö-ring underhållning från Berlin. Sålundakom det sig att baletten från operan dan-sade för hans gäster. På en bogserad flot-te ute i en av de omgivande sjöarna.

Och alltsammans sprängdes av Göringsjälv i slutet av april 1945.

Björn Fontander var på plats när DDR-upplösningen började bli verklighet.

Han råkade säga – ”det finns säkertkonstföremål på botten av sjön här, allthann de nog inte forsla bort.”

Orden föll inom hörhåll för den med-följande Stasimannen. Några dagar sena-re tog östtyska dykare upp fem bronssta-tyer.

BerlinTysklands huvudstad bjuder på mångasvenskanknytningar.

Några väldigt tydliga och andra min-dre. Men eftertryckliga när man väl vet.

Låt oss titta på några stycken.

Bild 2.

18

Och förresten – lägg alltid in en helg ibesöksprogrammet för den stora staden.

Det är nämligen då allt det roligastehänder.

I slutet av 1800-talet studerade sköv-desonen Alfred Grenander arkitektur iBerlin.

När hans akademiska- och arkitektkar-riär tog fart, sammanföll detta med byg-gandet av tunnelbanan. Han kom så små-ningom att bli skapare eller medarkitekttill/av ett sjuttiotal stationer. Där han oftabestämde utseendet ända ned till färgenpå kakelväggarna. Hans system medolikfärgade stationsmiljöer lever fortfa-rande kvar på många ställen.

En av de praktfullaste finns på Witten-bergplatz (Bild 2), nära varuhuset KaDe-We.

Svenska Viktoriaförsamlingens klock-stapel tillkom också under hans ritstift.Den förstördes under kriget, men harbyggts upp i originalskick igen.

Weidendammer Brücke som för Fried-richstrasse över Spree, nära BahnhofFriedrichstrasse och varietéteatern Fried-richstadtpalast (rekommenderas – vilketartisteri!) har en ödesmättad anknytningtill Sverige för den krigshistoriskt intres-serade.

Det sista utbrytningsförsöket ur den avryssarna 1945 omringade staden gjordeshär i början av maj. Det var svenska SS-soldater, som i en halvbandvagn slutli-gen stoppades av pansarbrytande vapen.Därför ser man ibland ett foto härifrån,som vill beskriva denna händelse, ochdär föraren – även han en skövdeson –ligger död bredvid sitt fordon.

Före och under kriget köpte Tysklandmängder med sten av svenska stenhugge-rier.

Berlin skulle få ett nytt ansikte, planer-na förelåg i detalj, och hugade stensäljareförsågs med ett ramavtal som regleradeaffärerna.

Sverige sålde massor av sten.Var den finns idag är inte lätt att säga

alltid. Men vi vet rätt väl var den var av-sedd att finnas, eftersom varje stenbe-ställning åtföljdes av skisser och ritning-ar (Bild 3) med namn på de nyformadestadsdelar där den skulle användas.

Frågan är dock om inte den mest iögo-nenfallande svenskstenen finns i den ne-

dersta delen av Siegessäule. (Se gärnaJan Mosanders skickligt skrivna rapsodi– ”Berlin – krutrök, murbruk och delika-tessdiskar”)

1939 fick Adolf Hitler den s.k. Öst-Västaxeln i present av Albert Speer påsin 50-årsdag.

Nu var det inte så att Adolf var totaltovetande – han hade deltagit i de flestaförberedelserna för det omfattande an-läggningsarbetet. Charlottenburger Chaus-sé breddades. (Idag Strasse des 17. Junioch Unter den Linden) Nya lyktstolparsattes upp, fast de blev delvis kortlivade,eftersom avsnittet mellan Siegessäuleoch Brandenburger Tor blev flygfält1945 och därmed gavs inget utrymme förpampiga haveriframkallande stolpar. Fastväster om Siegessäule finns de kvar,möjligen som den enda förverkligaderesten av Adolf Hitlers ritande.

Man vet inte.Siegessäule stod framför Riksdagshu-

set till åminnelse av segrarna 1864,1866och 1870–71. Men naturligtvis skulleden s.k. Gold-Else flyttas för att utgöraett av blickfången på Öst-Västaxeln.Samtidigt fick hon en sektion till inmon-terad, för att bli än resligare. Där står

Bild 3.

hon, vid Grosser Stern. Och – graniten ipelarna längst ned är av svenskt ur-sprung.

HemNu är vår svenskvittringsvecka slut – vihar träningsvärk efter alla promenader,reskassa och digitalkamerabatterier ärhårt ansträngda. Bäst att åka hem.

Två timmar tar det att köra till Rostockfrån Berlin.

Färjeresa och bropassage underlättasom man skaffar en s.k. BroBizz, alltså ensignalreflektor som noterar passager ochautomatiskt debiterar angivet kreditkort– se Öresundsbrons hemsida. Dessutommedför den att Scandlines garanterarplats på färjorna när som helst utan bok-ning, bara man är där i tid. Det räckermed en tysklandstur för att få hem kost-naden för en Brobizz.

Hotellboende och bokningar går ocksåutmärkt att hantera via Internet.

Trevlig resa!

Kjell Stjernlöfkjell.stjernlof@trollasen.net

Gunillas minnenDet var en gång en liten, liten flicka somtillsammans med sina föräldrar fick flygaända till Etiopien – och det med denberömde flygkaptenen Carl Gustaf vonRosen. Så kan man börja sagan/berättel-sen om mitt lite ovanliga liv.

Andra världskriget var slut och detblev åter möjligt för svenskar att resa ut-omlands. Mina föräldrar hade anmält sigtill missionstjänst i Etiopien dit kejsareHaile Selassie hade inbjudit inte minstsvenskar att hjälpa till att utveckla lan-

det. Strax före jul 1945 startade ett plan(en oombyggd flygande fästning) frånStockholm fullt med svenska biståndsar-betare med målet Addis Abeba. Vid spa-karna satt den erfarne Etiopien-pilotenCarl Gustaf von Rosen.

19

Så blev Addis Abeba min hemstad un-der de följande 18 åren. Tiden i Etiopienavbröts dock av två så kallade ”hemma-år” då mina föräldrar skulle tjänstgöra iSverige och informera om arbetet i Etio-pien. Då bodde vi ena gången ett år iUppsala och senare ett år i Ljungby.

Varför berättar jag detta? I december2008 fick jag julhälsningen från Sverige-kontakt och där stod bland annat att för-eningen för första gången hade besöktden svenska skolan i Addis Abeba. Dettaväckte förstås minnen hos mig, för i denskolan tillbringade jag fem folkskoleår.Fem – inte sex – därför att årskurs tvågick jag i Tiundaskolan i Uppsala. Denlilla svenska skolan i Addis befann sig påden tiden på svenska missionens tomtoch därmed bara någon minuts väg ifrånmitt föräldrahem. Vi hade en mycketsnäll fröken som tidvis klarade av att un-dervisa sex klasser på en gång. Det fannsalltså en hel del svenska barn i Etiopien,tillräckligt många för att öppna ensvensk skola och det var vi mycket tack-samma för. Den gjorde det möjligt för desvenska barnen att lära sig sitt moders-mål riktigt och även en del om Sverige.

På den tiden fanns det ju knappast någonmöjlighet att via press, radio eller TV atthöra eller läsa något på svenska.

Efter den sexåriga folkskolan uppstodfrågan, vad gör man nu? Att gå i en etio-pisk skola var egentligen inget alternativ.Det fanns dock andra utländska skolor,t.ex. en engelsk och en fransk, dit de fles-ta svenska barnen fick gå om de inteskickades hem till Sverige. Jag valde denengelska skolan och stortrivdes. Den led-de dock inte till någon examen, mening-en var att man skulle gå på internat i Eng-land de sista skolåren. Det var något jagabsolut inte ville, varken i Sverige eller iEngland. Därför blev den senare nyöpp-nade tyska skolan med målet ”Abitur” ettalternativ som gjorde att jag började läramig ett nytt språk. Så småningom tillkomäven franska och latin i skolan och där-med fick jag lära mig fem språk, grundentill att jag idag är översättare och tolk.

Tack vare folkskolan i Addis fick jagså pass goda grunder i svenska språketatt jag, trots många år i utländska skoloroch tysk studentexamen i Etiopien, så

småningom kom in på den akademiskasekreterarlinjen i Lund och där fick ettmycket efterlängtat betyg i svenska. Ef-ter tre års språkstudier vid universitetet iLund lämnade jag Sverige igen, dennagång tillsammans med min tyske man föratt arbeta i Indien. Vi bodde och arbetadei tre år på en plats mitt inne i det storalandet. Det tog t.ex. 12 eller 18 timmaratt åka med tåg till Bombay eller NewDelhi. I stan där vi bodde fanns det någrafå utlänningar, dock inga svenskar såmin svenska låg i träda. Under åren i In-dien föddes vår äldsta dotter.

Så blev det på nytt tid att bryta upp, vårlilla familj flyttade hem till Tyskland.Där hade jag visserligen aldrig bott tidi-gare, men genom mina år på tyska skolani Addis kände jag mig snart hemmastaddi Baden-Baden, en mysig liten sydtyskstad vid Rhen som där bildar gränsenmot Frankrike. Vi bodde i ett hus med ut-sikt över Rhendalen och i klart väderkunde man vid horisonten skönja den be-römda gamla domkyrkan i EuropastadenStrasbourg.

Mina språkkunskaper hjälpte mig medtiden att starta ett eget litet översättnings-kontor. Dessutom blev jag tillfrågad omjag inte kunde hjälpa till med språkun-dervisning. Det började med en del eng-elskkurser inom vuxenutbildningen. Ef-ter att vi flyttat från Sydtyskland tillKölnområdet kom så en förfrågan om jaginte kunde undervisa i svenska också.Med en viss tvekan gick jag med på attförsöka med en nybörjarkurs. Det var förtjugo år sedan. Sedan dess har jag haftglädjen att presentera mitt modersmåloch mitt fädernesland för många entusi-astiska tyska Sverigeälskare, trots att jagegentligen aldrig bott riktigt i Sverige.

Gunilla Layergunilla@layer1.de

Gunilla vid Tyska skolan 1961.

Gunilla med mamma 1946.

Gunilla vid Blå Nilen 2008.

20

Fågel, fisk eller…Del 2 – Sverige

Stefan Ulman var en av många polacker,som tvingades lämna Polen i slutet på1960-talet på grund av antisemitism.Gruppen omfattade många unga studen-ter, som trängts ut från sina studier. Detkom även redan yrkesverksamma män-niskor såsom läkare, ingenjörer ochkonstnärer. I Göteborg organiseradesderas mottagande och undervisning isvenska på ett snabbt och effektivt sätttack vare en handfast chef på Länsar-betsnämnden. Undervisningen i svenskasköttes bl.a. av Folkuniversitetet, därgrupper av mycket begåvade och studie-motiverade elever i hög takt lärde sig detsvenska språket för att sedan gå vidaretill högre studier eller olika yrkeskarriä-rer. Den kraft och energi som mobilise-rades för att komma vidare i livet gjordedjupt intryck på oss, som arbetade meddessa människor. Stefan Ulmans artikelbeskriver en ung mans upplevelser fråndenna tid. Han utbildade sig till matema-tiker/systemvetare och arbetade däreftersom datakonsult.

Angela FalkengrenOrdförande i Göteborgs lokalförening

av Sverigekontakt

Efter den spöklika skilsmässan från Po-len, landade jag plötsligt på en annanplanet. Vänner som mötte mig på statio-nen i Göteborg var fulla av skratt ochlivsenergi. Uttryck av rädsla och osäker-het som jag mindes från deras ansikten,och som med all säkerhet kunde ses ävenhos mig, hade ersatts av självförtroendeoch lugn. De har varit här i månader, bli-vit behandlade med all tänkbar hänsyn,lärt känna folk, lärt sig tycka om staden.De knöt kontakter och fann vägar, somäven för mig skulle visa sig breda ochlättframkomliga.

Efter två dagar tilldelades jag ett stu-dentrum – fantastiskt, komfortabelt. Påsamma studenthem placerades hela stu-dentgänget som emigrerat från Polen desenaste månaderna. Det fanns såledesinte tid för att minnas och längta – manpratade om nya intryck, om studieplaner,om den världskända svenska synden. Vibrukade träffas i någons kök varje kväll.Det var sång och vodka och återståenderester av hemlagade delikatesser. Avsvenska studenter verkade vi uppfattassom en exotisk men intressant grupp.Zytnia (vodka) och salami var som flug-papper, med tiden blev vi allt fler och viblandades med urinvånarna. Från kökenflyttade vi då och då till större lokaler,där det arrangerades internationella fes-ter. Allt detta var lite euforiskt, och man

kunde nästan fysiskt känna, att detta evi-ga festande bara var ett sätt att skjutaframför sig känslan av att mista sina när-maste. Men just då behövde vi det livet,problem och bekymmer lämnade vi åtframtiden.

Två veckor senare började jag läsasvenska. Sex timmar dagligen, med uni-versitetslärare, snabbt tempo, jämn ochhög nivå; för i klassen fanns endast unga,studievana människor. I vår grupp fannsdet, förutom studenter från Polen, ocksånågra Tjecker och Slovaker. Och plöts-ligt visade det sig att vi här, högst ovän-tat, stötte på vårt första etniska problem.För dem var vi ”Polaczki”, och som så-dana kom vi från ett land som, tillsam-mans med Sovjetryssland, överföll derashemland och krossade deras frihetsdröm.Till råga på allt var vi judar, och det asso-cierades tveklöst med ledningen av denkommunistiska makten. Minnena av de-moner från Pragvåren blev flyttade in iklassrummet, och vi blev utsatta för våraklasskompisars hat och förakt. Det togoss några veckor att få dem att förstå vil-ka vi egentligen var, varför vi satt i sam-ma rum, och att vi, förutom liknandespråk och en väldigt invecklad historia,också har en gemensam förtryckare.Bjudna till vår nästa fest kom de medtjeckisk Pilsner och nu, ackompanjeradeav en dåligt stämd gitarr, sjöng vi under-bara ballader av Bulat Okudjava tillsam-mans – på ryska(!).

Utifrån dagens perspektiv var vi, emi-granter från vintern 1969, de som hademest tur i denna dystra livssituation.Människor som kom senare, under som-mar och tidig höst, blev oftast ivägskick-ade på s.k. språkläger till små städer, därde ofta bodde i speciella anläggningar,med begränsad rörelsefrihet och portio-nerad mat, familj bredvid familj, isolera-de från omvärlden. För att inte tala omdagens invandrare, för vilka våra förstasteg i Sverige måste framstå som ett pa-radis på jorden.

En intressant del av våra första måna-der i Sverige var kontakten med svenskajudar. Mina mer erfarna vänner var redankända i judiska församlingen. De kändemånga judiska ungdomar och deltog ifester och högtider. Min ”invigning”skulle snart komma. Pesach kom allt när-mare och församlingsmedlemmar hadebestämt att bjuda oss, fattiga polska ju-dar, på sedermiddag till sina hem. Anta-let inbjudna gäster per familj var beroen-de av familjens sociala status, ekonomis-ka förutsättningar och, som det skullevisa sig i vårt fall, även antalet döttrar. Vivar tre, och vår värd visade sig vara enkänd göteborgsprofil, en affärsman meden enorm lägenhet belägen i centrala Gö-teborg, på den fashionabla gatan Ave-nyn. Men innan vi fick ägna oss åt kuli-

nariska upplevelser och äta oss mätta förförsta gången på en månad, skulle vi göraett besök i synagogan.

”Synagoga” har alltid varit ett abstraktbegrepp för mig. Befriad från traditioner,även judiska sådana, hade jag uppfatt-ningen att en synagoga var ett ställe därmina förfäder ägnade sig åt religiösa ak-tiviteter. Jag visste naturligtvis att detfanns väldigt många synagogor i för-krigspolen, och om deras förstörelse un-der kriget. Men det faktum att just jagskulle besöka en riktigt levande syna-goga i Göteborg, framkallade blandadekänslor hos mig; viss nyfikenhet, menframför allt ren skräck. Och det skullevisa sig att jag hade goda skäl till rädsla.

Vid ingången fick jag en kipa. Jaghade aldrig tidigare haft en kipa på huvu-det – skulle den sitta kvar? Allt börjademed en vacker gudstjänst, där till ochmed jag kunde förnimma en högtidligstämning och deltagarnas engagemang.Jag såg allting med en främlings ögon,utan att förstå språket eller känna till li-turgin. Jag kände både utanförskap ochgemenskap. Var det så det var när minaförfäder ägnade sig åt sin religion förhundra år sedan? Hade de likadana klä-der? Uttalade de samma ord? Rörde desig på samma sätt? Hur ska jag bete mignu? Jag ser ju ut som en främmande få-gel! Jag bestämde mig för att låta migomfamnas av stämningen. Att delta påett annat, mer aktivt sätt, var inte möjligt.Jag blev i all fall lugnare, och att jag varannorlunda verkade inte störa någon.

Jag blir väckt ur mitt sömniga tillståndvid ceremonins avslutning. Vad ska hän-da nu? En äldre, skäggprydd man kom-mer fram och presenterar sig: ”Git Yon-tef”. Han sträcker fram sin hand, jag ska-kar den och presenterar mig också: ”Ste-fan Ulman”. Han ler mot mig och går föratt presentera sig för någon annan. Nästaman kommer fram. Han heter också GitYontef, och jag heter fortfarande StefanUlman. Men någonting måste vara fel.Tvillingar? Men de borde inte båda hetaGit i förnamn. Eller kanske presenterarde sig med endast efternamnet? ”Gi-jonntjeff”, lite ryskklingande, ungefärsom ”Smirnoff”. Nästa handskakning.”Gijontjeff” – ”Ulman”. En av mina vän-ner märker vad som händer. ”Är du inteklok, de önskar ju dig Glad Påsk”. Jagvill försvinna genom golvet, göra migosynlig. Tur att man i mörkret inte kan semitt ansiktes djupröda färg.

Men prövningen är inte slut. Vi åkertill middagen. Ett fantastiskt dukat bord;överdåd, rikedom. Var och en av oss trefår en av husets döttrar som bordsdam.Till höger om mig sitter A., en sextonårigskönhet med bländande leende. Hennesengelska är utmärkt och hon visar ett au-tentiskt intresse av min person. Värden

21

reser sig och läser någonting från en storbok. Jag förstår inte ett ord. Alla lyftersina vinglas samtidigt. Jag med en vissfördröjning. Bara en klunk. Vi ställer nerglasen. Läsningen fortsätter. Framför sighar alla en likadan bok som värden, kan-ske något mindre. Han läser högt vidare,plötsligt vänder han på sidan. Jag försö-ker i ögonvrån följa hans rörelser, så jagvänder också på sidan. Tyvärr åt fel håll.Min bordsdam märker misstaget ochmed ett förlåtande leende korrigerar honmitt fel genom att backa bokbladen tvåsteg åt andra hållet. Jag känner mig somen idiot igen. Jag badar i svett. Vågar intetorka pannan, tänk om kipan åker ner.Jag undrar hur det går för mina vänner,men vågar inte titta på dem. Men nu kanjag i alla fall läsriktningen.

Mellan värdens många uppträdandenfinns det även tid för att äta och konver-sera. Till min förvåning talar också värd-paret hygglig engelska och även de visaross stort intresse. Hur hade ni det? Hurmånga emigrerade? Vad studerade ni?Vad har ni för planer? Trevliga, belevademänniskor, begåvade med en stor portionempati. Jag börjar koppla av, mår bättreoch bättre, det börjar snurra i huvudet avallt vin, A:s leende är allt mer avväpnan-de. Det är trevligt i Sverige, tänker jag.Resten av kvällen flyter väl, utan störremisstag. Vi tar adjö från varandra. ”Nextyear in Jerusalem”. Jag känner tacksam-het över mina nya vänners gästfrihet,men också en lättnad över att kvällen ärslut.

Nästa dag är centrala Göteborg om-vandlad till en skog av röda fanor. Jaglömde helt, detta var ju ArbetarklassensInternationella Dag. Jag mår illa, min

motvilja mot den röda färgen på gatude-monstrationer är djup. Och de har ännuinte förstått någonting. Massorna mar-scherar, det hålls tal. Fanorna vajar, mansjunger Internationalen. Har jag verkli-gen emigrerat till rätt land? I folkmassanrunt demonstrationståget märker jag A.Jag känner igen leendet från igår. Vilämnar demonstrationen, tar en prome-nad, samtalet flyter på utmärkt, jag kän-ner stor närhet. Och så är hon så vacker.Hon bjuder mig på lunch hem till sig, detär nära. Vi går in, i hallen möter vi mam-man. ”Stefan är här, vi tittade på demon-strationen tillsammans, vi kommer hemtill lunch”. ”Ja, jag ser” säger mammanmed kylig röst och drar dottern avsides.Jag hör ett dämpat samtal, för min skullkunde de tala högre, mina kunskaper isvenska är fortfarande rudimentära. A. ärupprörd, mamman bestämd. Efter någraminuter återvänder A. med två burkarCoca Cola och föreslår en ny promenad.Vi går ut. Jag börjar fatta. Igår var dethögtid, idag verklighet. Igår högtidensnärhet, idag verklighetens främlingskap.Igår högtidens empati, idag verklighe-tens klasskillnad. Vi dricker upp vårCoca Cola, samtalet går trögt. Vi kramarom varandra och tar adjö. ”Vi ses nogsnart igen”.

Vårt nästa möte äger rum i Stockholm,nästan 30 år senare. A. är nu en känd för-fattare, har tillbringat 20 år i Israel, ärgift och har två barn, har återvänt tillSverige av oro för barnens säkerhet. Honskriver om judiskhet och feminism. Honsyns och hörs i media. Hon har just gettut sin senaste bok, det är en författarträffpå NK:s bokhandel. Jag går dit av nyfi-kenhet, köper en bok. Jag ställer mig i

kön för signering. När jag är framme,tilltalar jag henne:

– Jag undrar om du minns mig.A. lyfter blicken från boken:– Jag känner igen ansiktet.– Pesach 1969, hemma hos er i Göte-

borg, mitt namn är Stefan.– Jo, nu kommer jag ihåg, ni var tre kil-

lar, du satt bredvid mig.– Det stämmer.– Jag kommer ihåg hur mamma ropade

in oss till köket i slutet av kvällen ochsade: ”Flickor, sluta himla med ögo-nen, bli inte förälskade, det är gojer”.

– Jag förstår, det förklarar hennes attitydtill mig vid nästa möte.

Men det kom A. inte längre ihåg. Dess-utom började kön bete sig otåligt. Honskrev snabbt några ord på insidan av om-slaget, jag tackade och lämnade bokhan-deln. Åter på gatan, öppnade jag bokenoch läste hennes ord:

”Till Stefan, med en förhoppning omatt han idag kan mer om judisk traditionoch att han har lärt sig hur man vänder påblad i vissa böcker.”

Och så är det fortfarande. För polackerjude, för judar goj. Beroende på min om-givning, försvarar jag de ena mot de an-dra, vanligtvis utan resultat, för fördom-arna är starka. Fortfarande utan tradition,med förhoppning att aldrig behövabläddra i en bok nerifrån och upp ellertvärtom eller kanske diagonalt. Ochmedveten om att i verkligheten tillhörjag just inte någonting.

Fågel, fisk eller mittemellan???

Stefan Ulmanstefan.ulman@comhem.se

Tinni Ernsjöö Rappe är redaktör förSvenska Turistföreningens tidning Tu-rist. Utöver det skriver hon böcker omjämställdhet. I mars utkom hennes senas-te bok ”Skriet från kärnfamiljen” (AlbertBonniers förlag).

Det börjar skymma, det är 17 minus-grader och inte ett hus i sikte. Busschauf-fören som kört oss från Gällivare rakt ut ivildmarken har just släppt av oss vid si-dan av den lilla vägen. Fjällen mallar sigi bakgrunden och får oss att känna ossmindre än vanligt.

Jag måste medge att det känns en smu-la nervös där jag står med min man, vårfyraåriga dotter och full fjällpackningoch väntar på att personal från fjällstatio-nen i Saltoluokta ska hämta upp oss med

Svenska Turistföreningen – en hundratjugofyraårig nationalklenod

skoter för vidare färd mot fjällstationensvärme. Visst har vi läst om att Saltoluok-ta ligger i väglöst land i utkanten avvärldsarvet Laponia, Europas störstasammanhängande naturlandskap med sågott som orörd natur, men detta? Naturenär överväldigande, liksom kylan – ochtystnaden när väl bussen har åkt vidare.Vi hoppar för att hålla oss varma. Vårdotter leker i den kritvita snön.

Det tar inte många minuter förränskotrarna från fjällstationen dyker uppmed slädar på släp. Vi packas ner underrenskinn, och rekommenderas att sittamed ryggarna mot färdriktningen för attslippa få den iskalla fartvinden i ansiktet.Sen bär det av. Turen går över sjön Langastjocka is, bort till Sirkasamernas som-

marviste och Svenska Turistföreningensfjällstation Saltoluokta – en timrad gård ien sluttning ner mot sjön. Huset är så gottsom intakt från byggnadsåret 1918, bådeinvändigt och utvändigt. Att kliva övertröskeln första gången är magiskt. Eldensprakar så gott som hela tiden i den storaöppna spisen och från köket kommer alltsom oftast underbara dofter.

Så här i efterhand är detta ett underbartminne. Vår första upplevelse av den väg-lösa svenska fjällvärlden som småbarns-familj kunde inte ha varit bättre. Perso-nalen på fjällstationen gjorde allt för attbåde vuxna och barn skulle trivas, och vifick i lugn och ro utforska såväl fjällenmed dess leder och sjön utanför fjällsta-tionen. Om kvällarna, efter de goda mid-

22

dagarna, stod vi på husets trappa och be-undrade norrskenet, och på mornarnahade vi fullt upp med att klä oss rätt förden intensiva kylan som rådde just denmarsvecka som vi var på besök. Vi fickprova på att fiska genom isen, åka hund-spann, bada vedeldad bastu och vi fickfantastiska skidturer på fjället medanpersonalen lekte med barnen hemma påstationen. Och, kanske viktigast av allt,vi lärde oss att man inte behöver vara in-biten natur-mupp eller van fjällexpert föratt vistas i den svenska fjällvärlden. Detfinns nämligen utbildade människor därsom hjälper dig. Sedan början av 1900-talet har Svenska Turistföreningen enga-gerat sig i att göra fjällvärlden tillgängligför alla. Kungsleden med alla dess statio-ner och stugor, ledkryss, spångar, ochbroar gör vildmarken till en plats somfaktisk gör att besöka även om du ärovan.

Sedan den där vinterdagen för tre år se-dan har jag inte bara hunnit åka till fjäl-len ytterligare några gånger – jag haräven börjar arbeta på Svenska Turistför-eningen. Sedan sommaren 2008 är jag enav tidningen Turists redaktörer och fårdagligen vara med och bevaka och be-skriva svenska kultur- och naturupple-velser. Det är otroligt intressant, och jagblir ressugen ungefär tio gånger varjedag. För det finns ju en hel del att upp-täcka i Sverige, både på egen hand ochtillsammans med familjen. Och attSvenska Turistföreningen är så mycketmer än Kungsleden, tio fjällstationer och43 fjällstugor i väglöst land förstod jagredan första dagen. Kopplat till organisa-tionen är inte mindre än 320 vandrarhemrunt om i Sverige – och många av dem ärunika boenden där eldsjälar guidar sinabesökare till lokala smultronställen på ettsätt som kan göra mig tårögd. Det finnsså många lokala entusiaster runt om iSverige som inget hellre vill än att visaupp just sin hembygd, vare sig det ärstorstad eller landsbygd, kulturmark ellervildmark. Några personliga favoriter ärsupersnygga och prisvärda designvand-rarhemmet på Gärdet i Stockholm, natur-sköna vandrarhemmet på Bassholmen iBohuslän där det är svårt att avgöra omdet är Bohuslän, husets snickarglädje el-ler de gamla allmogebåtarna som samlashär varje sommar som är läckrast ochlugna Brådtom sluss vid Göta kanal därbarnen får vara med och mata djuren. Jagär också nyfiken på det koldioxidneutra-la vandrarhemmet Ebbamåla bruk nere iBlekinge där energin utvinns av den för-biflytande Mörrumsån (där familjen ochjag gärna skulle försöka oss på och fiskalite lax). Som sagt: jag får impulser vare-viga dag som gör att jag vill kasta mig uti stora och små äventyr.

Och jag är inte ensam om att intressera

mig för Sverigeturism. Svenska Turist-föreningen bildades 1885 och var då –liksom nu – en ideell förening vars syfteär att främja turism i Sverige. UpptäckSverige är STF:s slogan, och föreningenhar som mål att vara bäst på hållbara na-tur- och kulturupplevelser i Sverige. Lo-kalt anordnas det aktiviteter för de näranog 300 000 Sverige-entusiaster somidag är medlemmar i STF, och målet äratt föreningen skall driva opinionsbild-ning inom frågor som rör kultur- ochkulturturism.

För mig personlighen har STF innebu-rit att jag har fått upp ögonen för Sverige

STF är en ideell organistation varsmotto är ”Upptäck Sverige”

Ett medlemskap i STF ger rabatte-rat boende på fjällanläggningaroch vandrarhem, en årsbok samtprenumeration på tidningen Turist(som fick utmärkelsen Årets tid-skrift 2008)

Dessutom får medlemmar tips påoch erbjudanden om mängder avolika typer av kurser, aktiviter ochföreläsningar landet runtSTF har ca 300 000 medlemmar

Läs mer påwww.svenskaturistforeningen.se

STF Kolarbyn, Skinnskatteberg. Foto: STF.

Foto (beskuret): STF.

och allt som faktiskt finns att se här. Förman måste inte vara expert för att till-bringa några semesterveckor i svenskafjällen, och att bo på vandrarhem är enupplevelse som ofta ligger väldigt långtifrån den fantasi många människor harom vandrarhem. Idag finns inga sovsa-lar, istället finns personliga och unikaboenden där värdarna gör allt för att mansom gäst skall trivas – även om det är 17minusgrader.

Tinni Ernsjöö Rappetinni.ernsjoorappe@stfturist.se

23

Vi levererar svenska böcker till utlandet! Böckerna ser du på www.bokia.se och ni beställer genom att skicka ett mail till sverigekontakt@bokia.se

Kalles kaviar, knäckebröd...och svenska böcker?

Beställ via mail: sverigekontakt@bokia.seFör medlemmar i Riksföreningen Sverigekontakt gäller särskilda fraktvillkor.

Hos Sveriges största och äldsta stiftelseförvaltare är du i goda händer. Som kund får du tillgång till en bred expertis och unika kunskaper inom hela stiftelseområdet. En skräddar-sydd och professionell förmögenhetsförvaltning gör att du alltid kan känna dig trygg.

Om du har en privat förmögenhet kan vi dessutom erbjuda en personlig förvaltare och experthjälp inom de flesta områden som rör din ekonomi. Inom Private Banking erbjuder vi dig personliga lösningar, finansiell helhetssyn och professionell förvaltning.

Vi erbjuder dig vår tid, vår kunskap och vårt engagemang.

Kontakta oss på Institutioner & StiftelserTelefon: 031-62 25 16E-post: stiftelser.goteborg@seb.se

Välkommen!

24

SVERIGES LEDANDE INTERNATSKOLAGymnasie- och grundskoleutbildning åk 7-9. Utbildning på svenska eller engelska.IB-program sedan 25 år med mycket goda resultat.Mångfald av fritidsaktiviteter. Nära kontakter med högskolor och näringsliv.

SIGTUNASKOLAN HUMANISTISKA LÄROVERKETTelefon: +46 8 592 571 00

www.sshl.se