System 35 Dral

inte kapacitet att svara for den detaljeradesamordningen av projektet. For de forsta ver-sionema av Draken fortsatte man att timimpasamma ansvars- och arbetsfordelning.

Planformen varmycket karakteristiskFoto: Saab.

Vid konstruktion av ett stridsflygplan ar detnodvandigt att tidigt ta vissa viktiga beslutsom medfor kostnadskonsekvenser langtfram i tiden och som dessutom kan leda tillhoga extrakostnader om de skulle komma attbehova andras. De viktigaste ar val av konfi-guration, d.v.s.vingplanform inklusive styry-tornas placering, samt val av motor. Drakensdubbeldeltaform med integrerat luftintag aren genial konstruktion bade ur aerodynamiskoch strukturmekanisk synpunkt. Det gay enlatt och styv struktur med stor skadetalighetoch goda hogfartsprestanda.

loch med att vi inte haft nagon motorut-veckling inom landet har det ofta varit svartatt hitta eller fa tillstand att kopa en passandemotor. For flygplan 32 Lansen och 35 Drakenplanerade man dock ursprungligen utveck-ling och tillverkning av svenska motorer,men KFF valde i stallet den brittiska Rolls-RoyceAvon som i olika versioner anvandes ibade Lansen och Draken.

Fran borjan planerades en ny radar och ettnytt siktessystem samt i ovrigt helt ny avi-onik, d.v.s. navigerings-, igenkannings- ochkommunikationssystem samt delvis ny typav instrument. En vasentlig nyhet var ocksainforande av dataoverfOring fran stridsled-ningscentralema. Bevapningen skulle framstutgoras av jaktrobotar, jrb, men aven auto-matkanoner, akan, och jaktraketer, jrak. Foranfall mot markmal avsags attackraketer.

Grundflygplanet och motom till Drakenbehandlas i andra avsnitt. Har fOljer infor-mation om de s.k. taktiska utrustningarnad.v.s. radar, IR-spanare, sikte och vapen.Egentligen hor aven igenkannings- och kom-munikationsutrustningama till de taktiskadelsystemen, men utrymmet medger inte attde behandlas har. Det bar ocksa namnas attDraken utrustades med ett specifikt, uniktnavigerings- och landningssystem.

J 35 maste alltsa bli ett overljudsflygplankapabelt att placera vapnen/robotama i fordessa gynnsamma skjutlagen. Det kravdesaven ett malinmatningssystem, som medtillracklig sannolikhet och pa erforderligtavstand kunde upptacka och identifieramalet. For att sedan kunna manovrera flyg-

planet till skjutlage maste foraren forses medinformation om malegenskaper, mallage ochstyrkommandon. J 35 skulle bli ett ensitsigtflygplan i motsats till de tidigare nat~aktflyg-planen J 30, J 33 och J 32B. I dessa flygplanfanns en operator som svarade for malupp-tackt m.m. med hjalp av bl.a. radar. For attinte belasta foraren i Draken alltfor mycketmaste presentations- och manovreringsorgandarfor utformas med stor omsorg.

De vapen man forutsatte var framstjaktrobotar som skulle fungera under alIaljus- och vaderforhallanden. Men aven kort-hallsvapen som automatkanoner skulle inga.Dessutom diskuterades ett mellanting mel-Ian jaktrobot och ostyrd raket som kalladesjakttorped, men den utgick ganska snart.

Bombflygplanen hade redan i slutet avandra varldskriget fatt en mycket effektivdefensiv bevapning. For att kunna minskainverkan av derma maste jaktflygplanenundvika att komma in bakifran dar mot-verkan var mest effektiv. Med akan tvingasman snabbt in bakifran under siktning ocheldgivning. For att uppfylla traffvillkorenmaste man ta ut en forhallning for att kom-pensera for malets hastighet. Man kom attflyga i en s.k. jaktkurva, som slutade nastanrakt bakom malet.

Detta kan undvikas om man bara behoveruppfylla erforderlig inriktning for att uppfyl-la traffvillkoren under ett kort tidsintervall.Men da maste vapnen avfyras inom dettakorta tidsintervall. Det ar mojligt med eneller nagra robotar och med en svarm av jakt-raketer. Denna anfallstyp kallas direktanfalloch kan i princip utforas fran alIa hall relativtmillet. Teoretiskt kan man ocksa anfalla farto-verlagsna mal. Flygbanan liknar till att borjamed en anflygning pa ren kollisionskurs.Jaktraketerna kravde en hog precision vidinriktningen av flygplanet. Raketerna masteavfyras i en tat salva. Metoden utveckladesforst i USA for F-86D och sedan foljde fleraandra jaktflygplan. Det var tidigt klart att J 35skulle fOrsesmed radar- och siktessystem avmotsvarande typo

Draken utrustades med speciella kapslar

/JK (Jaktraket, akan)

8= Lage for mal resp jakt vid skott)

o 200 400 600 800I I I I I

8 = Lage for Mal resp Jakt vid skott8-5

T = Lage for Mal resp Jaktvid traff

Lage for Mal resp Jakt5 sek fore skott

om vardera 19raketer. Raketerna, 7,5cm franBofors, var mycket snabba for att fa erforder-lig precision. En annan fordel med detta va-pen var ju att vi fick allvaderskapacitet, vilketvar mycket viktigt eftersom anskaffning avallvadersjaktrobotar drog ut pa tiden.

J 35ABetraffande radarutrustningen framkom detrelativt snart att LM Ericsson (LME) inteforran efter nagra ar skulle kurma levererasin utrustning, PS-03.KFF inkopte darfor enradar for den fOrsta delserien fran den fran-ska firman CSF.Den fick beteckningen PS-02.Radarn hade ett relativt enkelt sokprogramoch presentationen var utformad som ett s.k.J-skop. Upptacktsavstanden var ganska sma.Egentligen skall den nog anses som en avan-cerad avstandsmatare mot luftmal.

Saab utvecklade nastan samtidigt siktes-systemen for J 32B och J 35A. De kalladesS 6A respektive S 6B. Huvudkomponenten

i dessa var ett gyro med en reflekterandespegel. Gyroreflexsikten tillkom redan underandra varldskriget. Genom anvandandetav lampor, speglar och linser kunde manalstra en siktprick och andra symboler paett transparant reflexglas med 45 graderslutning. Foraren kunde bade se genom glasetoch se siktessymbolerna, ackommoderadetill oandligt avstand, reflekterade in i ogat.Symbolerna styrdes fran en i ett magnetfaltroterande gyrospegel. Gyrot paverkades delsav en avstandsinstallning fran foraren ellerradarn, dels av avlankningsspolar och delsav flygplanets rotation kring tvar- och lod-axeln. Siktpricken tog da ut en forhiillningtill malet beroende pa avstandet och det egnaflygplanets vinkelhastighet samt erforderligavlankning beroende pa vapnets ballistik.Det var alltsa en mekanisk analogimaskin.

Bade S 6A och S 6B var mycket avance-rade gyrosikten som styrdes av en elektronik-enhet, som i sin tur paverkades av flygplanetsfart, hojd, dykvinkel, avstand till malet m.m.

Sikte 6A/B hade aven en IR-kamera, kall-lad morkerenhet, for upptackt och siktning imarker. Kameran var en IR-vidikon, ett IR-kansligt tv-kameraror, med presentation paett bildror inne i sikteshuvudet. Pa vanstrasidan av siktets reflexglas visades det gyro-styrda siktmarket. Pa den hogra sidan pre-senterades dels vad IR-vidikonen sag, delsett siktmarke, elektriskt styrt fran gyrot, samten konsthorisont. Anordningen var i sjalvaverket var forsta siktlinjesindikator. Det helainnebar en mojlighet att anfalla i marker. IR-utrustningen gav dock vissa tillforlitlighets-problem och rackvidden blev inte vad manraknat med fran borjan. Direktanfall kundeinte utforas med 35A.

J 35A hade tva brittiska 30-mm Aden akanmiSS. De var inte sarskilt effektiva pa grundav en ganska dalig ballistik. Utgangshastig-heten var bara ca 800 mis, vilket var besva-rande, sarskilt pa lag Mjd. Fran borjan rakna-de man med att den inom landet planeradejaktroboten RB321skulle bli en standardrobotfor J 35. Den avsags konstrueras av Robotby-ran vid KFFoch sedan tillverkas bl.a. vid den

centrala flygverkstaden i Arboga, CVA.Menprojektet avbrots nar tidsplanen visade sigbli alltfor utdragen till folj av kapacitetsbrist.I stallet gjorde KFF sonderingar i USA 1958om att fa inkopa IR-jaktroboten SidewinderAIM-9B, i Sverige med beteckningen RB324,senare RB24. Sedan 1952fanns ett avtal mel-Ian regeringarna i USAoch Sverige angaendeutbyte av teknisk information rorande krigs-materiel. Med stod av detta utverkade varflygvapenchef lofte om att vi skulle kunnafa kopa denna IR-jrb. Men roboten hadeutvecklats av US Navy och dess ledning varalls inte installd pa att lamna ut detta vapentill lander utanfor NATO, inte heller till allalander inom NATO for den delen. Men efterflera manaders diskussioner kom ett kop tillstand.

RB 24 var moduluppbyggd: Malsokar-styrdel med roder, stridsdel av fragmente-ringstyp, optiskt zomor samt raketmotormed akterplacerade korsvingar. Malsokarenarbetade pa en vaglangd av 1 my. RB24 moj-liggjorde anfall med betydligt langre skjutav-stand an akan och aven anfall under marker.Den anvandes i s.k. K-anfall, d.v.s. franstridsledningen ledd anflygning pa rakbanamot malet foljt av hundkurva tills robotensmalsokare med ljudsignal angav mojlighettill mallasning och avfyring. Hundkurvainnebar att man riktar in jaktflygplanetdirekt mot malet utan forhiillning. En spe-ciell anfallsmetod var ocksa hissanfall mothogMjdsmal. Flygplanet flog pa basta hojdmed hog fart foljt av en brant stigning ellertopproll upp till malets Mjd dar avfyring avroboten kunde ske. Det var en anfallstyp somkravde stor precision fran stridsledningen.

SK 35CDenna version var tvasitsig och anvandesfor att inskola nya forare. Flygplanet hadevarken radar eller sikte och var inte avsettfor taktisk skolning utan mer for att ge engrundlaggande utbildning med imiktningpa flygplanets flygegenskaper. Bl.a. ovadesurgang ur superstall med vissa flygplanindi-vider utrustade med spinnskarm.

J 358/0Versionema 35B och 35D hade nastan iden-tiskt samma taktiska utrustningar. Daremothade de olika motorer, branslemangd, styr-automater mm.

Vapnen mot luftmiHvar jaktraketer, RB24och akan. Mot markmal anvandes framst at-tackraketer, men aven jaktraketer och akan.

De har versionema utrustades med LMEradar PS-03 (aven kallad LAX, Lill-Axel,efter Axel" Acke" Axelsson, en radaringenjorvid KFF). Radam samverkade med det avSaab konstruerade direktanfallssiktet 5 7A.Siktet var framst konstruerat for anvandningav jaktraketer i direktanfall. Akan blev ettandrahandsvapen. En kommande jaktrobotantogs inte stalla samma svara krav paradar / sikte, men for att fa hog traffsanno-likhet maste dessa utrustningar leda flygpla-net till for roboten fordelaktiga skjutlagen.For att astadkomma erforderlig precision idirektanfall med jaktraketer maste maletslage och hastighet i tre dimensioner be-stammas noggrant. Det stallde krav pa storfoljenoggrannhet i alIa de ingaende servonaoch precision i vinkelhastighetsmatningenpa radarantennen. Brusnivan pa radams an-tenngyron var dock mycket hogre an Saab in-for utvecklingen av sikte 7 hade raknat med.Efter omfattande utprovning och atskilligaandringar kunde man till slut dimensioneradessa komplexa, analoga servosystem ochingaende speciella filter.

PS-03var en battre och mer utvecklad ra-dar an PS-02i J 35A. Men den var en pulsra-dar utan narnnvard formaga att undertryckamarkekon, precis som alIa andra radarutrust-ningar pa den tiden. Den hade darfor begran-sad rackvidd pa lagre hajder. Forfarandetvid mallasning var val uttankt och delvisautomatiserat vilket underlattade for fora-ren. Flera antistormetoder kunde inkopplas.Radam var forsedd med en ljusstark indi-kator, ett s.k. minnesror, detta for att forarenskulle kunna se indikatom utan att behovaavskarma roret £ran det omgivande ljusetmed en skarm. Foraren kunde antingen se paindikatorrbret direkt under sikteshuvudet el-

ler se bilden uppspeglad pa siktets reflexglas.Oftast arbetade man "head-down".

En mycket betydande nyhet var inforan-det av styrdata och kommandon fran detnya stridsledningssystemet. Anfallen kundedarmed utforas utan talkommunikation.Fran marken overfordes styrorder, maldataoch speciella textkommandon till jaktflyg-planen. Sverige var, om inte forst, sa i alIafall nummer tva med att infora datastyrdstridsledning. Forst var nog USAmed strids-ledningssystemet SAGE och flygplan sasomF-I02 och F-I06.

Som forare fick man styrorder presentera-de pa ett korsvisarinstrument placerat fram-for radarindikatom. En symbol pa radamsB-skop visade mallaget relativt det egnaflygplanet, vilket under lattade for fOrarenatt lasa pa malet efter det att han startat sinradar. Efter lasning pa malet, och baserat paradar- och siktesdata, styrdes flygplanet inpa kollisionskurs mot malet. Viss korrektiongjordes for att fa acceptabelt passageavstandtill malet. Nar avstandet minskat till ca 5 kmeller tid till traff beraknades till mindre an30 sek overgick stymingen till direktanfall,d.v.s. siktet beraknade en sadan forhall-ning som erfordrades for att siktvillkorenskulle uppfyllas for ett onskat skjutavstand,egentligen traffavstand. Raketema avfyradesautomatiskt i en tat salva. Traffavstanden,d.v.s. avstandet mellan jaktflygplan och mali traffogonblicket, valdes mellan 600 och1000 m. Passageavstandet blev betydligtmindre, ibland mindre behagligt vid kortareskjutavstand.

Vid anfall med akan ersattes direktan-fallet med en jaktkurva och vid RB 24 meden hundkurva. Avfyring med akan gjordesmanuellt inom av siktet angivet maxavstand.RB24kunde avfyras sedan fbraren med hjalpav siktet konstaterat att han lag mellan yttreoch inre skjutgrans samt erhallit ljudsignalatt roboten kunde lasa pa malet. J 35B/Dhade ingen IR-spanarutrustning.

Instrumenten fick en unik utformning. Paomse sidor om radarindikatom placeradestva vertikala spaltinstrument. Det vanstra vi-

J 350 instrument-panel med de karakte-ristiska spaltinstru-menten.Foto: Saab.

sade fart och Machtal, det hbgra malavstandoch hbjd. Olika asikter farms om dessa instru-ment, men jag, och jag tror de flesta, bedbm-de dem mycket positivt. Vad som saknadesvar en indikator som visade en horisontell vybver anfallsfbrloppet. Men tekniken mbjlig-gjorde inte ett sadant vid den har tiden. Vis-serligen farms en del ganska svartolkade me-kaniska varianter, men de hade inte varit enfbrbattring. En speciell datacentral samladeinformation fran datalanken, radarn, siktet,flyglagesgivaren, navigeringssystemet m.m.Darifran distribuerades bearbetade data tillsikte 7A och de olika instrumenten.

Flera av avionikutrustningarna blev intefardiga i tid till de fbrsta leveranserna avJ 35B: radar PS-03, S 7A, flyginstrumentenm.m. De fbrsta flygplanen levererades meden rudimentar taktisk utrustning. De fickbe-teckningen J 35B'. Senare modifierades allatill ursprungligen avsedd standard.

J 35Boch D ar de Drakenversioner jag flugitmest. Jag tyckte kabinutfbrandet var fbre-dbmligt. Fart- och accelerationsprestandavar bra enligt den tidens matt, savida denyttre lasten inte var fOrstor. Mindre bra varden relativt ringa inre branslemangden. (Ennackdel som de flesta svenska krigsflygplanhar haft pa grund av en stravan att halla nereflygplanets storlek och darmed kostnad.)Den medfbrde behov av extratankar, vilketinnebar farre vapen. Utan extratankar blevflygtiden ganska kort. Nu ar jag inte sa sakerpa hur viktigt det ar att ha med sig mangajaktrobotar. Statistiken fran de senaste kon-flikterna visar nog att man i medeltal inteanvander sa manga per uppdrag. Problemetar mer accentuerat vid anfall mot markmal.Draken ar ett deltavingat flygplan. Det inne-bar lagt bverljudsmotstand men hbgt induce-rat motstand. Stationara svangprestanda ochrackvidd paverkas negativt. Dessutom blir

flygplanet fartinstabilt i landningsplanen.Dubbeldeltaformen innebar ocksa fenomenetsuperstall. En flygtid pa over 100 timmar / arkravdes nog for att kunna utnyt~a flygplaneteffektivt.

Men totalt sett var det en mycket positivupplevelse att flyga Draken.

S 35EDetta var en spaningsversion, utrustad medolika kameror, ett speciellt kamerasikte, okadmojlighet att medfora bransle och elektro-niska motmedel.

J 35FDenna version skilde sig fran 35D framst nardet gallde de taktiska systemen. Grundflyg-plan och motor var desamma. Det kan ocksanamnas att J 35Fforsags med en raketstol foratt forbattra raddningssystemets prestanda.

RB 24 Sidewinder kunde anvandas badeunder dager och marker men inte i moln el-ler andra daliga siktforhallanden. Trots moj-ligheten av allvadersupptradande med jraki direktanfall behovdes aven en radarstyrdjaktrobot och egentligen aven en ny IR-jrb.

For att fa tillracklig taktisk frihet och tillrack-lig hog sannolikhet att uppna fordelaktigaskjutlagen kravdes robotar med mojlighet tilldirektanfall.

Sent 1958 och varen 1959 tog KFF uppforhandlingar med USAF, Department ofDefense och State Department i USAfor att faanskaffa Falconrobotarna GAR-loch GAR-2fran Hughes Aircraft Company, HAC. Detblev mycket segslitna forhandlingar sominte blev heit klara forran efter tre ar. Mentiden var knapp for oss. Vi borde ha haftdessa typer av robotar integrerade redan paJ 35B/D. Da, pa 1950-talet, gick utvecklingensnabbt inom flyg- och vapentekniken. Hotetutifran upplevdes som reellt. Vi levde undernastan samma tidspress som under andravarldskriget. Dagens anskaffningar syneskunna fordrojas aratal utan att nagon lyfterett enda ogonbryn. Chansande pa ett positivtsvar fran USA:s sida borjade arbetet med attintegrera Falconrobotarna redan 1959 vidsvensk och amerikansk industri.

Falconrobotarna fanns da i fern versionerframst avsedda for F-89 och F-102 samt se-nare for F-106:

J 35F med RB 27 ochRB 28.Foto: Saab.

Provskjutning medRB 27 Falcon.Foto: Saab.

GAR-l: semiaktiv radarjaktrobot;GAR-2: IR-jaktrobot, arbetande pa

ca 1my vllgliingd;GAR -11: semiaktiv radarjaktrobot med

kiimstridsspets;GAR-3: semiaktiv radarjaktrobot;GAR-4: IR-jaktrobot, arbetande p1l3-4 my

vllgliingd.

Radarsiktessystemet (Fire Control System,FCS)for de tre forsta benamndes MG-13.Forde tva senare anvandes MA-l, ett FCS avsettfor F-I06. I MA-l ingick en dator, den forstaflygbuma. Den hade en mycket begransadkapacitet. Robotama och deras FCSutveckla-des av HAC. (EttMG-13-system koptes for attanvandas for diverse prov hos LME i Moln-dal. Det fraktande fartyget gick pa grund vidVinga. Lasten, inklusive det hemliga MG-13,fordes over till ett raddande ryskt fartyg, somforde in godset till Goteborg).

Vi ansag att GAR-l hade en for litenstridsdel. Forvantade, troliga bomavstandvar alltfor stora i forhallande till stridsdelensverkansradie. GAR-3 var ganska dyr. Vi val-de i stallet GAR-ll. Men vi maste da byta utkamstridsdelen mot en konventionell sadan.Det medfOrde ocksa krav pa ett nytt zon-ror och anslagsror. HAC benamnde dermaversion HM-55 och i Sverige kallade vi denRB 327, senare RB 27. HM-55 koptes avenav det schweiziska flygvapnet fOr derasMirage III.

Malsokaren i GAR-4, som utnyt~ade IR-fonstret kring 3-4 my, var mer stortaIig anden i GAR-2. For att fa den mest kostnads-effektiva losningen lat vi HAC gifta ihopGAR-4 malsokaren med resten av GAR-2.Den versionen kallade vi RB 328, senare RB28.HAC benamnde den HM-58. Bade HM-55och HM-58 koptes sedermera av USAF,HM-55 under beteckningen AIM-26B och HM58betecknades AIM-4C. RB27 och RB28 expor-terades pa 1970-och80-talen till Finland franSverige.

RB 27 var alltsa utrustad med en semiak-tiv malsokare. Malsokaren harmoniseradesmed radam fore skott sa att den snabbt efteratt ha kommit fri £ran flygplanet ktmde hittamalet och lasa pa det. Irman avfyring mastedarfor radam i flygplanet och malsokarensamordnas vad betraffar sandarfrekvens,malavstand och malriktning. Dessutommaste vissa andra parametrar stallas in foreskott. Detta medforde andrade krav pa ra-dam samt flera nya apparater i flygplanet.Vissa av forinstallningama var irreversibla,vilket innebar att roboten maste aterstallasefter flygning om den inte avfyrats efterdet att preparering slutforts. Det var ett 10-gistikproblem. Aerodynamiskt hade RB 27korsvingar med bakkantroder. Stridsdelenvar av s.k. continuous-rodtyp. For aktive-ring av stridsdelen farms ett radarzonror.GAR-ll:s zonror kunde inte anvandas, utanett nytt maste utvecklas eftersom var strids-

del inte hade samma verkansavstand som enkarnstridsdel. I motsats till RB 28 raknademan inte i de flesta skjutfallen med direkt-traff. Senare kom Saab att utveckla ytterligareett nytt zonror.

RB 28 hade en passiv IR-miHsokaremeden retikeldetektor som maste kylas fore skott.Pa motsvarande satt som med RB 27 masteRB28prepareras fore skott, fast i mindre om-fattning. TraffsatIDolikhetenansags sa stor attinget zonror medfordes, detta i motsats tillRB 24, som ju hade zonror. I vissa fall hadedet nog varit bra med ett zonror. Stridsdelenvar forfragmenterad, liksom RB24:s. I ovrigtvar roboten uppbyggd som RB27.

En battre version av Sidewinder, AIM-9f,med svensk beteckning RB 24J anskaffadesocksa.

Radarn fran 35B/0 byggdes om till ettnytt utforande. En cassegrain-antenn infor-des for att oka antennens forstarkning sam-tidigt som sidoloberna minskade. En merkonventionell, tyvarr ljussvagare indikatorinfordes for att ge foraren battre mojligheter istorda fall. Foraren blev tvungen att liksom iflygplan fore 35B/0 ater anvanda en skarmfor att forhindra yttre ljus att falla in. Dennya radarn fick beteckningen PS-Ol/ A (vidLME kallad SAX,Storaxel). Fordelningen avde olika funktionerna mellan radar och sikteforandrades delvis, bl.a. sa att en enklare fel-sokning kunde ske.

Plats i flygplanet maste skapas for des.k. robothjiilpapparaterna vilka kravdes fOrrobotarnas preparering. Oessa apparater varganska stora. Flygplanet var redan full-packat. Vi blev darfor tvungna att kasta utden ena kanonen. Oet var nog inte en sa storforlust med tanke pa dess daliga ballistik.Elektroniken i systemet, flygplansdelen lik-som robotarna, baserades till storsta delen paanvandning av subminiatyrror och mangarelaer. Oetta var fore transistorns genom-brott. Mot slutet av utvecklingen borjadedock transistorer att anvandas allt mer.

Siktessystemet maste dimensioneras om foratt mojliggora direktanfall med de tva nyarobotarna. Oet var svart i detta analoga

system att samtidigt mekanisera erforderlignoggrannhet i direktanfall for jaktrobotarnaoch jaktraketerna. Siktets direktanfallsfunk-tion dimensionerades i detta fall for robo-tarnas rakning. Jaktraketerna kunde dockanvandas i den enklare jaktkurvemodenbade mot luftmal och mot markmal med gy-rosiktet. Oet nya siktessystemet benamndesS7B.

Liksom for 350 forutsattes att LME skulleutveckla och tillverka PS-Ol.Pa motsvarandesatt gallde for Saab att ansvara for S7B.Halvaantalet robothjalpapparater licenstillverka-des av Saab, de andra av LME. Aven robotar-na skulle licenstillverkas i ganska stor grad.I motsats till RB 24, som forvarades i ferndelar, forvarades RB 27 och RB 28 fullt mon-terade inklusive stridsdelar. Tillverkningendelades upp pa Saab, LME, Bofors ochBofors Electronics. Saab var huvudleverantorav robotarna. Orsaken till den omfattande li-censtillverkningen var dels att forbereda varindustri infor kommande robotprojekt, delsfor att senare sjalvstandigt kunna underhi'lllade aktuella robotarna inom landet.

Fragan om en ny IR-spanare, nu baseradpa nyare detektorer, restes for att gora radar-siktessystemet mer storfast. Saab gjorde for-sok med en prototyp. Den blev inte sa lyckad.I stallet koptes en utrustning £ran Hughes,71N, som LME licenstillverkade. OennaIR-spanare, eller IR-foljare, arbetade i IR-fonstret 3-4 my. Kylningen av detektorernavar problematisk. Forst forsokte man med enStirlingprocess, senare med elektrotermiskkylning. Den senare fungerade battre, menkunde inte komma ned till samma tempe-ratur. Oet var en nackdel, men den okadetillforlitligheten var viktigare. Integrationenav 71N medforde andringar i radarn. Nukunde malinmatningen ske pa olika satt: Ex-empelvis radarmatt avstand och radarmattasidvinklar eller radarmatt avstand men sid-vinklar bestamda av 71N. Allt for att klaraav elektronisk storning. Oetta tillsammansmed andra fOrbattringar motiverade att flyg-planet fick beteckningen J 35F2 och radarnPS-Oll/ A.

[ 35[ med RB 24.Under nosen ses IR-sensorn.Foto: Saab.

Den allt hard are integrationen mellan flyg-planets olika delsystem, dess vapen samtstridsledningssystemet och aven underhalls-och utbildningssystemet framtvingade ettsystemtankande for att optimera totalsyste-met mot basta effekt/kostnad. Effektivitetavsag prestanda men aven tillganglighet.Kostnad avsag livscykelkostnad, Lee. Foratt kunna utfora ett optimeringsarbete for-dras tillgang till olika simuleringsmodeller.Pa KFFarbetade vi med en stor modell for attsammantaget studera markradarstationerna,stridsledningen, jaktflygplanen, vapnen ochmalflygplanen. Datidens datorer hade ty-varr inte tillrackliga prestanda for att klaradet vi ville ha utfort. Men vi hade modellerfOr jaktflygplanet tillsammans med vapnenfor att optimera olika funktioner i systemet.Dessutom hade vi modeller for att simuleralogistik och underhiill vid freds- och krigs-baser. Dessa modeller utgjorde stod for attberakna erforderliga andringar i systemet tillfOljdav flygprovningsresultat eller fOratt geunderlag fOrdimensionering av underhalls-resurserna m.m.

Vad som framkom allt tydligare var beho-vet av en stark projektledning for att klaraav tekniska fragor och fOlja upp tids- ochkostnadsplaner. Fordelningen av ansvaroch befogenheter samt koordinering mel-Ian de olika aktorerna vid framtagning avtidigare flygplan inklusive tidigare versionerav Draken hade ju inte fungerat speciellt val.Aven detta pekade pa behovet av projekt-ledningar saval vid industrin som vid KFF.Vi organiserade darfor en projektgrupp medmedlemmar fran olika inblandade instanser,framst Saab, LME/SRA och KFF.Till att bOrjamed gallde det enbart bevapningssystemetinklusive vapen. Men efter ett tag utokadesansvaret till det totala flygplansystemet.Pa grund av den omfattande integreringenmellan radar och robotar fick LME ett over-gripande ansvar for bevapningssystemet.Projektgruppen var alltsa sammansatt avpersonal fran Saab, LME/SRA och olikaavdelningar vid KFF.Den var vad som idagkallas ett IPT (Integrated Project Team). Trotsatt det innebar en matrisorganisation badeinom och mellan de inblandade instanserna

fungerade organisationen och vi fick ordningpa tidsplaneringen. Besluten kunde fattassnabbt. Sammanhallningen och arbetsandaninom projektet blev bra.

Ett speciellt problem med de flygplan somkom fram vid den har tiden var interferensmellan alIa elledningar i den standigt okandeelektroniken. For 35F infordes darfor speci-ella regler for klassning, jordning, skarmningoch delning av kablaget, vilket kom att till-lampas aven pa 35DIE och kommande flyg-plan. Atgarder for skydd mot blixt och annanelektromagnetisk stoming vidtogs ocksa.

1959kom arbetet i gang med J 35F,dennasista version av Draken. Det blev omfattandetill foljd av alIa erforderliga andringar ochnykonstruktioner for att infora de nya vap-nen, samt att utveckla dessa. En rigoros ut-provning, bade pa marken och i luften, masteocksa goras for att man skulle vara saker paatt allt fungerade. De nya robotama provadesbade i USAoch i Sverige. Vid Holloman AFB

ew Mexico hyrdes en F-102, som skju-tande flygplan, och inkoptes ett antal mar-krobotar av typ Matador som obemannademal. Sa Sverige har faktiskt haft markrobotari forsvaret. (Vihade inte tid att diskutera omde skulle tillhora armen eller flygvapnet, anmindre att fa tillstand att kopa dem).

Var tidsplanering gjorde att robotavdel-ningens skjutplats i Norrland (RFN) fickpaskynda sitt uppbyggnadsarbete. Forstaskjutningen fick avbrytas pa grund av attmalroboten, en Jindivik, skenade vasterutmot Atlanten. Diplomatiska forvecklingarundveks tack yare goda personkontaktermellan en provflygare och kommendanten iBodo. AlIa skjutproven utfordes enligt denuppgjorda tidsplanen. Over huvud tagetarbetade man under en annan tidspress vidden har tiden an vad som ar fallet nu. Denflygtekniska utvecklingen gick ju mycketsnabbare da an nu. Forseningar innebar riskfor att materielen inte skulle vara lika mo-dern och darmed mindre effektiv.

Serietillverkningen paborjades i borjan av1960-talet for all materiel. Ett speciellt pro-blem var licenstillverkningen av robotama,

inte sa mycket tekniskt som juridiskt. Detgallde hur djupt ner i en konstruktion manskulle ga med att krava tillverkningsunder-lag. Det gay upphov till manga moten mellanHACs och KFF:sjurister.

J 35F och speciellt dess bevapningssystemvar nog pa sin tid det mest avancerade padenna sidan Atlanten. Systemet var nastanhelt analogt, vilket hade vissa fordelar, mengjorde det mindre flexibelt. Det har diskute-rats om systemet medforde en for stor forar-belastning. Det kan vara ett riktigt pastaendeom man tar i beaktande svara elektronisktstOrda anfall. Systemet hade for sin tid for-magan att klara av manga storda situationer.Tanken bakom systemkonstruktionen ur fo-rarsynpunkt var att normalfallen skulIe varamindre kravande, vilket de nog maste ansesha varit. Under vissa storfall och speciellt ikombina tion med vaxling mellan radar ochIR-spanare eller med vaxling mellan olikavapen inkluderande manuell preparering avrobotama fordrades en forare med mycketgod flygtrim. En annan svarighet med bevap-ningssystemet var radams och RB 27 svarig-heter med att upptacka och folja mal pa lagrehojder. PS-01/011 var ju en pulsradar utanmojlighet till speciella funktioner for att un-dertrycka markekon. Under den forsta halv-an av systemets tid i ~anst var praktiskt taget

Gunnar Lindqvist,t.v.,framfor denF-102 sam anviindesvid provskjutningarvid Holloman AFB,New Mexico.Foto via GunnarLindquist.

J 35J var modifteradeJ 35F med bl.a. fyrafiilltankar.Foto: Saab.

alla jaktradarsystem av pulsradartyp medsamma svarigheter att se genom markekon.Iborjan av 1970-talet gjorde man prov meden pulsdopplertillsats fran Hughes for attforbattra radarns laghojdsprestanda. (Grun-dad pa principen: Coherent on receive). Denvisade sig tyvarr inte vara en £Iamkomligvag, mycket beroende pa alltfor mycket mark-klotter fran antennens sidolober, varfor maninte gick vidare med proven.

Efter nagra ar andrades hotbilden mermot lagflygande attackflygplan. bvningsan-fallen maste darfor ofta goras pa lagre hOjderdar bade radarn och RB27 hade ovan namn-da problem. Mer tonvikt fick darfor laggaspa optiska hundkurveanfall med RB 24J ochRB28. Flera andringar infordes i flygplanetsbevapningssystem och i robotarna underJ 35F:s livstid, dels fOr att forbattra tillfor-

litligheten, dels for aka radars resistensmot elektronisk storning och dels for attunderlatta forarens manovrering av radar,sikte och vapen. De flesta harrorde £Ian eningenjor vid F 16, Goran Hawee. Hans for-slag tillkom under slutet av 1970-talet ochborjan av 1980-talet. De grundades mycketpa erfarenheter som han insamlat fran flygfo-rarna. De innebar forbattringar nar det galldestorresistensen hos radarn, formagan att goraanfall pa lagre hOjder och mojligheten for fo-raren att snabbare, mindre stressad och mereffektivt genomfora olika typer av anfall ochvaxla mellan dem. RB 27/28 kunde anvan-das mer effektivt bade mot storande mal,undanmanovrerande mal och pa lagre hoj-der. Nu blev zonroret i RB 27 begransande ilaghOjdsfallet. Ett nytt sadant infOrdes darfor.Flera anfallstyper kunde genomforas bade

J35A RM 6B PS-02 IR-vid S 6B RB 24 7,5 em 13,5 em 2x30 mm

J35B RM 6B PS-03 S 7A RB 24 7,5 em 13,5 em 2x30 mm

SK 35C RM 6B RB24

J35D RM 6C PS-03 S 7A RB 24 7,5 em 13,5 em 2x30 mm

J35F RM 6C PS-OI S 7B RB 24/27/28 7,5 em 13,5 em Ix30 mm

J 35F2 RM 6C PS-OII 71N S 7B RB 24/27/28 7,5 em 13,5 em Ix30 mm

J35J RM 6C PS-OII 71N S 7B RB 24/27/28 7,5 em 13,5 em 1)(30 mm

head-down och head-up. Modifieringarnakunde inforas med relativt enkla ingrepp isystemet.

Senare pa 1980-talet infordes ytterligarefOrbattringar utover de ovan namnda, bl.a.tva nya balklagen under innervingarna.Det har utforandet av Draken fick versions-beteckningen J 35J.

Utveckling ar per definition nagot osa-kert. Det galler att finna en balans mellantankta vinster av kommande teknik ochriskerna for tekniska och ekonomiskaproblem. Att inte satsa pa utveckling betyderleverans av ett omodernt, ineffektivt system.Darfor ar kontrakt med fasta priser helt orea-listiska innan de varsta tekniska problemenklarats avo Eftersom utvecklingen standigtpagar maste man fa fram materielen i tid inn-an den blir omodern. Det innebar tyvarr enviss overlappning av faserna i framtagnings-processen - konstruktion, provning, tillverk-ning och egentligen ocksa inforande paforband.

Ett komplicerat system som J 35F blirinte fardigutvecklat i och med leverans frantillverkarna. For att fa det fullt utvecklatkravs erfarenheter fran dem som blir sattaatt anvanda flygplanet. Bl.a.maste taktik vidupptradande i storre enheter utprovas. Hotetkan ocksa andras. Detta pekar pa vikten avatermatning av anvandarens erfarenhetertill ansvarig systemledning och leverantorersom beskrivits ovan.

J 35SFinland hyrde forst och kopte sedan ettantal J 35 Draken, de flesta J 35F. Samtidigtanskaffade man RB27 och RB28 samt senareRB 24J. Leveranserna betraffande RB 27/28bestod av deIs svensktillverkade robotaroch dels fran USAinkopta robotar eller delardarav. RB24Jlevererades via FMY.RB27/28benarnndes robot 7S respektive 8S i Finland.

F-35Pa 1960- och 70-talen kopte Danrnarksflygvapen ett antal Drakenflygplan, somfick NATO-benamningen F-35. Det blev en

attackversion av flygplan 35 med bl.a. storrebranslemangd och mojlighet att anvandaflera olika attackvapen. Egendomligt nogkom de europeiska NATO-Ianderna utomStorbritannien att utrustas med attackflyg-plan som fran borjan utvecklats fOrhog over-ljudsfart pa hog hojd, d.v.s. F-104 Starfighteroch J 35 Draken. Danskarna uppgraderadesina Drakar ornkring 1985 med ett digitaltnavigerings- och vapenfallningssystem samten siktlinjesindikator. Det gav F-35 ett battretaktiskt varde. Jag fick en demonstration avsystemet bade pa marken och i luften pa det35-forband som var stationerat pa Karup paJylland.

J 350EOsterrike kopte ett antal J 35D fran vartflygvapen 1982. De modifierades med ettnytt navigeringssystem. J 35D var ett bra valfor Osterrike. Enligt fredsavtalet med Sovjet-unionen fick Osterrike ej forse sina flygplanmed robotar. J 35D med direktanfallssikteoch jaktraketer var darfor det flygplan somhade det storsta taktiska vardet av de flyg-plan man valde mellan.

SystemeffektivitetEtt flygplans effektivitet beror fOrutom paflygplanets och vapnens prestanda och fOra-rens skicklighet aven pa dess tillforlitlighet,servicebarhet, logistiksystem samt inte minstpa markpersonalens skicklighet. Eftersomerfarenhet av mark~ansten avhandlas i etteget kapitel beror jag inte de viktiga fragornaom tillforlitlighet och servicebarhet har. Menjag vill anda narnna det stora forberedelsear-bete som gjordes for att planera service ochunderhall av Drakensystemet. Det baseradestill stor del pa ovan narnnda sirnuleringar av~ansten pa freds- och krigsbaser och resul-terade i fordelning av underhall och repa-rationer pa olika nivaer, beskrivningar ochinstruktioner, testutrustningar, anskaffningoch fordelning av utbytesenheter och reserv-delar m.m. Sedan diverse barnsjukdomarbotats tycker jag att Draken visat sig vara ettdriftsakert flygplan. Men visst hade man en

(Kallar: Kastnads-utredning vid FMV1989/90 mfl.)

del perioder med problem da felfrekvensensteg (t.ex. i motorn) innan atgard hann vid-tagas. Fran borjan avsag man en livslangd pa1 500 gangtimmar per flygplan. Den kundeforlangas i flera steg, vilket kunde goras utanstorre andringar. For nagra ar sedan passe-rade Drakensystemet sammantaget 1 miljongangtimmar. Det ar det enda svenska krigs-flygplan som gjart det.

Nagot bor namnas om systemets eko-nomi. Enklast framgar det om man gor vis-sa jamforelser med andra flygplansystem.Nedan foljer en sammanstallning over se-riepriserna for nagra av vara flygplan samtvissa utlandska. Seriekostnaderna omfattardet kompletta flygplanet per styck utan va-pen. Siffrorna ar uppraknade med ett rimligtindex till prisliiget ar 2000. Justeringen medindex inverkar avsevart och ar svar att gorarattvis.

Flygplahtyp

SaahJ29

NorthArnericanJL86

SaabA 32A

Saab 13213

Saab J 35ASaab J35F

MSEKPrisniva 99/00

7

15l~17

31

36

75JIB135200

Saab AJ37

SaabJA37

Saab JAS 39 Gripen

Som synes har kostnaderna okat med varjeny flygplansgeneration. Orsakerna ar gi-vetvis hogre prestanda, storre komplexitet(darmed storre krav pa tillforlitlighet perkonstruktionselement), mer omfattandeutprovning etc. For att astadkomma en vissprestandaforbattring har marginalkostnader-na for denna okat avsevart for varje nytt steg.Tyvarr maste man gora dessa forbattringarfor att fa ett effektivt flygplan. Det lonar siginte att anskaffa mindre bra flygplan. Till

foljd av var hOga inflationstakt fran 1945 tillungefar 1990·maste de verkliga kostnadernai lopande prisliige indexeras upp till dagensprislage for att man skall kunna gora enjamforelse mellan de uppoffringar skattebe-talarna gjart fOr att fa respektive flygplan.Flygplan J 29 har har upptagits till sju milj.kronor. Nar det levererades betalade KFFmindre an 1 milj. per flygplan i davarandepenningvarde. Nagra utlandska flygplanredovisas aven i tabellen. Slutsatsen blir attDraken inte avviker fran den allmanna ten-dens som kan utlasas av statistiken.

SammanfattningFor sin tid var Draken ett start steg framat iflera avseenden. Framst galler det J 35F.Detinnebar mojlighet att bekampa luftmal underalIa vader och ljusforhallanden med robotaroch ostyrda vapen. Det var ett start steg frantidigare flygplan bade betraffande flygpres-tanda och mojlighet till bekampning av olikamal, framst flygplan. Draken var i de flestaavseenden jambordig med andra flygplan avsin generation.

Tiden fran utvecklingsarbetets borjan1952, till dess flygplanet fasades ut ur flyg-vapnet 1998,blev lang. (En jamforelse: Tankom man anvant ett flygplan 1968 som kon-struerats 1922!)Under den tid som Drakenanvandes tillkom nya krav, vilka flygplanetmed vissa modifieringar kunde anpassastill. Men givetvis hann andra, nya flygplantillkomma under slutet av 35-ans period;flygplan med exempelvis storre dragkraft/viktforhallande, med pulsdopplerradar, heItdigitaliserade, med nya radarjaktrobotar.Men trots det hade Draken sakerligen kun-nat gora en bra insats aven under sina sista arom sa hade behovts.

Sverige var om inte forst sa i alIa fall num-mer tva med att infora datastridsledning.Tillsammans med Stril 60och bas- och under-hallssystem utgjorde Draken ett NatverksBa-serat luftForsvar mer an 30 ar tidigare an enyrvaken forsvarsledning uppfann orden NBFoch ledande politiker utnyt~ade modeordetNBF for att nedrusta vart forsvar.