14
Tilltro till medier – och politik 135 TILLTRO TILL MEDIER – OCH POLITIK LENNART WEIBULL OCH ÅSA NILSSON V em i hela världen kan man lita på? Mikael Wiehe och Hola Bandoola Band ställde sjungande frågan 1972. Frågan har en pessimistisk underston: en upp- givenhet inför samhället och en svag tilltro till de etablerade institutionerna och till medmänniskan (jfr. Aronsson och Karlsson, 2001). Sedan 1970-talet har också allmänhetens förtroende för politik och politiker minskat efter hand. Det är i dag fler som har lågt än högt förtroende för regeringen, de politiska partierna och kommunstyrelserna. För andra samhällsinstitutioner är bilden betydligt ljusare. Sjukvård, polis och rättsväsende åtnjuter ett relativt högt förtroende. Beträffande massmedierna är bilden mer splittrad. Radio och TV åtnjuter generellt ett högt förtroende, medan dagstidningarna ligger betydligt lägre, om än högre än de po- litiska institutionerna (Holmberg och Weibull, 2001). Frågan om allmänhetens förtroende för massmedierna är både principiellt och praktiskt viktig om vi ser till mediernas roll i det politiska livet. Eftersom de flesta medborgare inte har personlig erfarenhet av vad som händer i politiken tenderar det som massmedierna förmedlar att bestämma bilden av politiken. Mediernas betydelse kan antas öka ju mindre erfarenhet medborgarna har av politiken (Asp, 1986). Detta leder fram till två intressanta forskningsfrågor: Den första gäller synen på mediernas tillförlitlighet i förhållande till olika ni- våer i politiken. Televisionen, liksom radion, är i huvudsak nationell och i någon mån regional, medan dagspressen med undantag av kvällspressen i huvudsak är lokal. Det senare hindrar emellertid inte att den senare också förmedlar nationella nyheter (Nilsson m. fl., 2001). De flesta studier av hur allmänheten uppfattar mediernas tillförlitlighet har gällt den nationella politiska nivån eller politik i all- mänhet. Det är därför av intresse att få en fördjupad bild av hur allmänheten bedömer kommunal respektive regional bevakning. Den andra frågan gäller hur allmänhetens syn på mediernas politiska bevakning förhåller sig till uppfattningen om politiken. I vilken utsträckning finns det likhe- ter mellan allmänhetens bedömningar av politik och medier? Innebär en positiv bedömning av mediernas tillförlighet också att man har en hög tro till politik och politiker? Eller medför en positiv mediebild att man är mera kritisk till det som sker inom politiken? Tillförlitlighet i bevakningen Den utgångspunkt som här valts för att beskriva vilken styrka dagspress, radio och TV har är hur tillförlitliga olika medier anses vara. Tillförlitlighet är ett slags

Tilltro Till Medier – Och Politik

Embed Size (px)

Citation preview

Tilltro till medier – och politik

135

TILLTRO TILL MEDIER – OCH POLITIK

LENNART WEIBULL OCH ÅSA NILSSON

Vem i hela världen kan man lita på? Mikael Wiehe och Hola Bandoola Bandställde sjungande frågan 1972. Frågan har en pessimistisk underston: en upp-

givenhet inför samhället och en svag tilltro till de etablerade institutionerna ochtill medmänniskan (jfr. Aronsson och Karlsson, 2001). Sedan 1970-talet har ocksåallmänhetens förtroende för politik och politiker minskat efter hand. Det är i dagfler som har lågt än högt förtroende för regeringen, de politiska partierna ochkommunstyrelserna. För andra samhällsinstitutioner är bilden betydligt ljusare.Sjukvård, polis och rättsväsende åtnjuter ett relativt högt förtroende. Beträffandemassmedierna är bilden mer splittrad. Radio och TV åtnjuter generellt ett högtförtroende, medan dagstidningarna ligger betydligt lägre, om än högre än de po-litiska institutionerna (Holmberg och Weibull, 2001).

Frågan om allmänhetens förtroende för massmedierna är både principiellt ochpraktiskt viktig om vi ser till mediernas roll i det politiska livet. Eftersom de flestamedborgare inte har personlig erfarenhet av vad som händer i politiken tenderardet som massmedierna förmedlar att bestämma bilden av politiken. Mediernasbetydelse kan antas öka ju mindre erfarenhet medborgarna har av politiken (Asp,1986). Detta leder fram till två intressanta forskningsfrågor:

Den första gäller synen på mediernas tillförlitlighet i förhållande till olika ni-våer i politiken. Televisionen, liksom radion, är i huvudsak nationell och i någonmån regional, medan dagspressen med undantag av kvällspressen i huvudsak ärlokal. Det senare hindrar emellertid inte att den senare också förmedlar nationellanyheter (Nilsson m. fl., 2001). De flesta studier av hur allmänheten uppfattarmediernas tillförlitlighet har gällt den nationella politiska nivån eller politik i all-mänhet. Det är därför av intresse att få en fördjupad bild av hur allmänhetenbedömer kommunal respektive regional bevakning.

Den andra frågan gäller hur allmänhetens syn på mediernas politiska bevakningförhåller sig till uppfattningen om politiken. I vilken utsträckning finns det likhe-ter mellan allmänhetens bedömningar av politik och medier? Innebär en positivbedömning av mediernas tillförlighet också att man har en hög tro till politik ochpolitiker? Eller medför en positiv mediebild att man är mera kritisk till det somsker inom politiken?

Tillförlitlighet i bevakningen

Den utgångspunkt som här valts för att beskriva vilken styrka dagspress, radiooch TV har är hur tillförlitliga olika medier anses vara. Tillförlitlighet är ett slags

Lennart Weibull och Åsa Nilsson

136

grundläggande krav på nyhetsmedier. Tidigare studier har tydligt visat att kravetpå tillförlitlighet i allmänhetens mediebedömningar är överordnat andra medie-egenskaper: om inte de nyheter medierna förmedlar anses tillförlitliga är, naturligtnog, deras egenskaper i övrigt av ringa intresse. Föreställningen om tillförlitlighetär således grundkomponenten i allmänhetens förtroende för massmedier (Helling-werf, 2000).

Tidigare studier av allmänhetens förtroende för olika medier har visat att Sveri-ges Television, Sveriges Radio, TV4 och den lokala morgonpressen är de mediersom generellt värderas högst. Andelen av allmänheten som har mycket eller gan-ska stort förtroende för dessa medier ligger mellan 57 (Sveriges Radios P4) och 74procent (Sveriges Television) och mönstret är förhållandevis stabilt över tid (Wei-bull, 2000; 2001). Förtroendemätningen gäller innehållet i allmänhet och avserett nationellt genomsnitt. Frågan är nu hur motsvarande bedömningar ser ut iVästra Götaland.

KommunbevakningenLåt oss starta med frågan om hur mediernas bevakning av den egna kommunenbedöms. I figur 1 redovisas allmänhetens bedömningar av tillförlitligheten hosenskilda medier inom Göteborgsregionen1 .

Figur 1 Uppfattning om tillförlitligheten i mediets kommunalarapportering, bland boende i Göteborgsregionen (procent)

Kommentar: De redovisade procentandelarna summerar till 100 för varje medium. Frågans for-mulering: ’Om Du tänker på sådant som händer i Din kommun, hur tillförlitlig bedömer Du följandemediers rapportering vara?’.

P4/Radio Göteborg

Den privata lokalradion

Västnytt i SVT

TV4 lokalt/Göteborg

Göteborgs-Posten

Metro

GT 27

34

61

56

59

31

54

4

5

21

17

25

6

17

37

41

11

20

12

52

24

32

20

7

7

4

11

5

Mindre/inte tillförlitlig Ganska tillförlitlig Mycket tillförlitlig Ingen uppfattning

Tilltro till medier – och politik

137

Två nyhetskanaler visar sig ligga något högre än de andra: Västnytt i Sveriges Tele-vision och Göteborgs-Posten. Mer än 20 procent av allmänheten anser dessa me-dier mycket tillförlitliga, över 80 procent minst ganska tillförlitliga. Går vi till-baka till tidigare studier av allmänheten i Göteborgsregionen visar sig bilden varastabil (Wadbring, 2000). Resultatet ligger dessutom i linje med vad som tidigarepåvisats på nationell nivå, nämligen att Sveriges Television och den lokala morgon-tidningen har en stark ställning hos allmänheten.

Något lägre, men fortfarande på mycket hög nivå, finner vi TV4:s lokala nyhe-ter och Sveriges Radios P4:s Radio Göteborg. En förklaring till de lägre andelarnaför dessa medier är att betydligt fler saknar uppfattning om dem (20 respektive 24procent). Om vi begränsar oss enbart till dem som har en uppfattning visar sigTV4:s lokalnyheter och Radio Göteborg ligga obetydligt lägre än Västnytt ochGöteborgs-Posten. Det som således bidrar till de senares styrka bland allmänhetenär att de både når de flesta och anses ha hög tillförlitlighet.

Den upplevda tillförlitligheten hos den tredje gruppen av medier (den privatalokalradion, GT och Metro) ligger klart lägre. Mellan 31 och 39 procent av all-mänheten i Göteborgsregionen anser att deras kommunbevakning är åtminstoneganska tillförlitlig, enbart ca 5 procent anser den vara mycket tillförlitlig. Men dåska det sägas att dessa medier samtliga utmärks av att många saknar uppfattningom dem. Om vi tar hänsyn till detta och begränsar oss till de svarspersoner somanser sig kunna bedöma dessa medier blir andelarna klart högre. Särskilt privatlokalradio och tidningen Metro får relativt höga andelar – 76 respektive 66 pro-cent bedömer dem som åtminstone ganska tillförlitliga. För GT ligger andelenäven med en sådan avgränsning under 50 procent.

Det kan diskuteras hur de redovisade resultaten ska tolkas. Samtliga mediersom bedöms, med undantag av Göteborgs-Posten, har överlag en relativt begränsadkommunbevakning (jfr. Johansson, 1999). Den privata lokalradion uppmärksam-mar knappast vad som händer i Göteborgsregionens kommuner, men uppfattasändå bland sina lyssnare som ganska tillförlitlig.2 Om vi till detta lägger det fak-tum att bedömningarna i hög grad överensstämmer med dem som framkommeri studier där frågan gäller allmänt förtroende ligger slutsatsen nära att vi talar omen mer generaliserad bedömning av mediernas tillförlitlighet. Allmänheten skullesåledes differentiera sin bedömning mer efter typen av medium och mindre eftertypen av bevakningsområde – lokalt eller nationellt.

Resultatet får också stöd av en jämförelse mellan den upplevda tillförlitligheteni mediernas kommunbevakning i Göteborgsregionen med den i Malmöregionen(figur 2). Det finns en mycket hög överensstämmelse mellan mediebedömningarnai de två regionerna, även om andelen som anser respektive medium åtminstoneganska tillförlitligt för alla medier ligger något lägre i Malmöregionen.

Rangordningen för medierna i den samlade bedömningen är också huvudsakli-gen densamma. Att Göteborgs-Posten ligger högre än Sydsvenskan liksom RadioGöteborg högre än Radio Malmöhus kan i huvudsak förklaras av de två Malmö-

Lennart Weibull och Åsa Nilsson

138

21

36

31

56

54

59

22

48

2

5

7

17

16

21

4

14

39

38

52

16

20

14

55

308

19

6

10

11

10

21

38

Mindre/inte tillförlitlig Ganska tillförlitlig Mycket tillförlitlig Ingen uppfattning

mediernas något lägre räckvid (Wadbring och Weibull, kommande). Om vi be-gränsar oss till dem som har en uppfattning försvinner i det närmaste skillnaderna.

Figur 2 Uppfattning om tillförlitligheten i mediets kommunalarapportering, bland boende i Malmöregionen (procent)

Kommentar: De redovisade procentandelarna summerar till 100 för varje medium. För frågansformulering: se figur 1.

Det som skiljer mellan Göteborgs- och Malmöregionen är således inte hur deenskilda medierna bedöms utan snarast den generella bedömningsnivån – somligger något lägre i Malmöregionen. Det visar sig att detta inte bara gäller medier.Också i andra förtroendebedömningar ligger andelarna generellt sett något lägre iMalmöregionen än i Västsverige, exempelvis i fråga om förtroendet för olika sam-hällsinstitutioner.

Ser vi till hur mer personliga egenskaper spelar in i bedömandet av tillförlitlig-heten i medierapporteringen, kan till att börja med kön avskrivas som en potenti-ellt avgörande förklaringsfaktor. Som framgår av tabell 1 är andelen som tyckeratt de olika medierna är åtminstone ganska tillförlitliga tämligen jämnstora blandmän och kvinnor. Ser vi i stället till ålder, framkommer att yngre generellt utmär-ker sig genom att hysa lägre medietillit; ett mönster som dock lyser med sin från-varo ifråga om två medier: Metro och GT. Här är det i stället de äldre – beträffandeGT de över 65 år – som anser bevakningen vara mindre tillförlitlig. De skilda

P4/Radio Malmöhus

Den privata lokalradion

Sydnytt i SVT

TV4 Skåne

Sydsvenska Dagbladet

Skånska Dagbladet

Metro

Kvällsposten

Tilltro till medier – och politik

139

åldersmönstren kan till stor del förklaras med gruppernas olika medievanor: deäldres något större intresse för morgonpress och TV-nyheter och de yngres någotstörre inriktning mot kvälls- och gratistidningar (Wadbring, 2000).

Om ålder tycks ha en mer allmän betydelse för graden av tillit, ser det vid förstaanblicken något annorlunda ut ifråga om utbildningsnivå. De största skillnadernai bedömningarna återfinns här beträffande den privata lokalradion och GT, därtilliten är mindre bland högutbildade än bland lågutbildade. Dessa skillnader kvar-står också om vi enbart håller oss till dem med en uppfattning – dessutom framkom-mer nu samma tydliga mönster även för Metro. Med denna begränsning visar sigmönstret för samtliga medier följa denna utbildningsbestämda riktning – att tillitenminskar med utbildningen – med undantag för Göteborgs-Posten, där andelen somfinner tidningen tillförlitlig ligger mellan 91 och 93 procent oavsett utbildningsnivå.

Tabell 1 Andel av boende i Göteborgsregionen som anser att medietskommunala rapportering är mycket eller ganska tillförlitlig – per kön,ålder och utbildning (procent)

KönMan 85 82 71 74 37 34 31Kvinna 83 81 75 67 40 39 31

Ålder15–29 år 71 74 69 51 44 31 3430–49 år 83 83 74 74 40 38 3350–64 år 90 83 75 77 37 39 3165–85 år 94 86 74 82 31 37 22

UtbildningLåg 86 81 76 78 37 43 36Medel 79 80 72 64 42 36 37Hög 86 86 70 69 39 30 21

SAMTLIGA 84 82 73 71 39 36 31

Kommentar: För frågans formulering: se figur 1.

Regionbevakningen

Mot bakgrund av den generella bild som tecknats så här långt är det naturligt attanta att mönstret i allmänhetens syn på mediernas tillförlitlighet ska vara samma

Väs

tnyt

t

Göt

ebor

gs-

Pos

ten

TV

4 lo

kalt/

Göt

ebor

g

P4/

Rad

ioG

öteb

org

Met

ro

Den

priv

ata

loka

lradi

on

GT

Lennart Weibull och Åsa Nilsson

140

28

28

59

45

53

54

21

50

3

5

20

22

23

31

4

21

21

33

11

26

19

12

64

254

11

3

5

7

10

34

48

Mindre/inte tillförlitlig Ganska tillförlitlig Mycket tillförlitlig Ingen uppfattning

i den regionala som i den kommunala bevakningen. Så är också fallet. Även omfrågorna inte är helt jämförbara – bland annat genom att Göteborgs-Posten både ären lokal morgontidning i Göteborgsregionen och en regiontidning i delar av Väs-tra Götaland – är mönstret i stort sett detsamma som för kommunbevakningen.Det är Västnytt som uppfattas vara det tillförlitligaste mediet. Till stor del förkla-ras detta av det också är spritt bland – och använt av – de flesta i regionen. Däref-ter kommer den lokala morgontidningen.3 Också TV4:s lokala nyhetssändningaroch Sveriges Radios P4:s lokala sändningar står starkt.

Figur 3 Uppfattning om tillförlitligheten i mediets rapportering från VästraGötaland, bland boende i Västra Götaland (procent)

Kommentar: *Avser boende utanför Göteborgsregionen. **Avser boende i Göteborgsregionen(exkl. Kungsbacka). De redovisade procentandelarna summerar till 100 för varje medium. Frågansformulering: ’Om Du tänker på sådant som händer i Västra Götaland, hur tillförlitlig bedömer Duföljande mediers rapportering vara?’.

Överensstämmelsen är således mycket stor. Att Göteborgs-Posten här ligger lägreän den gör i enbart Göteborgsregionen har sin naturliga förklaring i att tidningeninte har någon bredare spridning bland allmänheten utanför Göteborgsregionen.Exempelvis är det bara ca 10 procent i den egna regionen som saknar uppfattningom tidningen, medan det är drygt 45 procent i övriga Västra Götaland (ca 25procent för regionen som helhet): i Göteborgsregionen är GP en lokal morgon-

P4 lokalradion

Den privata lokalradion

Västnytt i SVT

TV4 lokalt

Göteborgs-Posten

Den lokala morgon-tidningen där du bor*

GT**

Kvällstidningarna*

Tilltro till medier – och politik

141

tidning, i övriga Västra Götaland en tillvalstidning för ett mindre antal medbor-gare. Om vi jämnar ut skillnaderna genom att enbart inkludera dem som har enuppfattning om tidningen ligger dock Göteborgs-Posten på samma nivå som denlokala morgontidningen.

Frågan är då om det kan finnas några skillnader i bedömningen av mediernastillförlitlighet beroende på var man bor inom Västra Götalandsregionen. Medtanke på vad som hittills har iakttagits är detta inte att förvänta om det inte hängersamman med ett mediums utbredning. Det finns dock två medier som trots alltkan vara intressanta att belysa i ett sådant regionalt perspektiv: det ena är det endaegentligt regionala mediet Västnytt, det andra är Göteborgs-Posten som är en regio-nal tidning bland vissa grupper inom hela regionen. Finns det för dessa två mediernågra regionala skillnader av betydelse?

För att belysa de två olika regionalmediernas spridning har det på kartan i figur 4angivits dels hur många som har en uppfattning om respektive medium (kursivasiffror), dels hur många av dem som har uppfattningen att det är mycket tillförlit-ligt (siffror i fetstil).

När det gäller Västnytt är den upplevda kännedomen om programmets region-bevakning i stort sett lika stor i hela västra Götaland. Andelen som anger sig saknauppfattning ligger mellan 9 procent (i Sjuhärad) och 15 procent (i östra Skara-borg). Inte bara kännedomen om utan också tillförlitligheten hos de regionalaTV-nyheterna upplevs som hög i hela regionen. Bland dem som har en uppfatt-ning varierar andelen som anser dem vara mycket tillförlitliga mellan 28 och 38procent, och andelen som anser dem åtminstone ganska tillförlitliga mellan 95och 97 procent.

Innehållsstudier har visat att Västnytt ägnar något mera utrymme åt Göteborgs-regionen än åt övriga Västra Götaland (Asp och Johansson, 2001). Om vi utgårifrån att bedömningen av regionbevakningen präglas av detta är det ett rimligtantagande att skillnaderna i bedömningar av mediernas tillförlitlighet skulle va-riera mellan regionens periferi och Göteborg. Någon sådan tendens kan dock inteutläsas i materialet. Möjligen skulle den relativt högre andelen utan uppfattning iöstra Skaraborg och norra Bohuslän kunna tolkas så, men skillnaderna är små ochmotsägs samtidigt av att andelen av Fyrstads befolkning som saknar uppfattningär nästan lika stor. Resultaten pekar snarast på att Västnytt är ett etablerat region-medium som värderas förhållandevis likartat – och positivt – i hela regionen.

För Göteborgs-Posten är bilden en annan. Även om tidningen i vissa grupper haren spridning i hela Västra Götaland är den i den breda allmänhetens ögon entidning för Göteborgsregionen, där den också har sin stora spridning (Wadbring,2000). Andelen av befolkningen som saknar uppfattning om Göteborgs-Postensregionbevakning ökar snabbt då vi kommer utanför Göteborgs kranskommuner,i östra Skaraborg är den närmare 60 procent. För andra delar av regionen liggerandelen som saknar uppfattning om tidningen mellan 40 och 50 procent. Un-dantaget är norra Bohuslän (32 procent) där tidningen traditionellt har haft enrelativt hög spridning.

Lennart Weibull och Åsa Nilsson

142

Figur 4 Andel som anser att Västnytts respektive Göteborgs-Postensrapportering från Västra Götaland är ’mycket tillförlitlig’respektive andel som saknar uppfattning om rapporteringen.Befolkningen i Västra Götaland (procent).

Kommentar: Siffror i fetstil avser andel som svarat ’mycket tillförlitlig’ av dem som har uppfattningom mediets rapportering; siffror i kursiv stil avser andelen utan uppfattning. För frågans formule-ring: se figur 3.

Tilltro till medier – och politik

143

Om vi generellt betraktar andelarna för dem som har en uppfattning om Göte-borgs-Postens regionbevakning är de trots allt förhållandevis höga i förhållande tilltidningens spridning. Det kan något tillspetsat påstås att tidningen är mer kändän läst. En rimlig förklaring till detta förhållande är att GP tidigare hade en mycketstor spridning i hela regionen och att det är den bilden som delvis hänger kvar(Severinsson, 1994).

De som har en uppfattning om Göteborgs-Posten anser överlag att det går att litapå tidningens bevakning av regionen: mellan 14 (Dalsland) och 33 (Göteborgsre-gionen) procent menar att den är mycket tillförlitlig och mellan 81 och 94 pro-cent att tidningen är åtminstone ganska tillförlitlig. Ser vi till de mest positiva, desom anser att tidningen är mycket tillförlitlig, framträder ett mönster där perife-rin skiljer sig från centrum: andelen minskar allteftersom vi rör oss utåt från Gö-teborgsregionen. Befolkningen i norra Bohuslän bryter åter mönstret något (jfr.ovan) med en andel på 26 procent som anser att tidningens regionbevakning ärmycket tillförlitlig. Mönstret försvagas när vi inkluderar också dem som anser GPvara ganska tillförlitlig; centrum/periferi-dimensionen gäller alltså i första handdet starkare ställningstagandet om tidningens regionala bevakning.

En jämförelse av hur Västnytt och Göteborgs-Posten bedöms i olika delar av regio-nen visar således på både likheter och skillnader. I alla delar av regionen är andelensom anser Västnytt mycket tillförlitligt högre än motsvarande andel för Göteborgs-Posten. När det gäller andelen som anser medierna vara åtminstone ganska tillför-litliga är skillnaderna däremot överlag små och GP ligger i några fall högre.

Medietillförlitlighet och synen på politiker

Så långt har det handlat om allmänhetens bedömning av enskilda mediers tillför-litlighet. Den andra huvudfrågan gällde vilket samband som kan finnas mellanden upplevda tillförlitligheten hos ett medium och allmänhetens syn på politiken.Frågan om förhållandet mellan synen på medier och synen på politik är som regelmotiverad av föreställningen att majoriteten av allmänheten får sin bild av politi-ken genom medierna. Mediebilden kan därför förväntas påverka medborgarnassyn på politiken (jfr. Strömbäck, 2001). Frågan är då om det finns något sådantsamband.

Utgångspunkten för analysen är synen på regionpolitiken i Västra Götaland.Den fråga som ställts gäller förtroendet för hur regionens politiker sköter sin upp-gift. Vid undersökningstillfället, hösten/vintern 2000/2001, var förtroendet förde regionala politikerna lågt. Av allmänheten i Göteborgsområdet uppgav sig 8procent ha högt och 38 procent ha lågt förtroende; i övriga Västra Götaland varmotsvarande andelar 6 respektive 46 procent. Omkring en fjärdedel av svars-personerna uppgav sig sakna uppfattning och en ungefär lika stor andel sade sigha varken högt eller lågt förtroende för regionens politiker.

Lennart Weibull och Åsa Nilsson

144

Det finns en tendens att medelålders och äldre har lägre förtroende än de yngre.Äldre är karakteriseras samtidigt generellt av att vara mer politiskt intresserade änyngre. Men detta förklarar inte den större misstron bland äldre; politiskt intresse-rade har nämligen både högre och lägre förtroende för politiker. Vad det handlarom är att politiskt intresserade bland de medelålders och äldre oftare har en upp-fattning i frågan – en uppfattning som alltså generellt lutar åt det negativa hållet.Bland dem som har en uppfattning är bedömningarna relativt likartade bland depolitiskt intresserade och andra, medan skillnaderna mellan yngre och äldre däre-mot kvarstår.

De politiskt intresserade har alltså både högre och lägre förtroende för region-politikerna än de politiskt ointresserade. Bakom detta till synes paradoxala resul-tat ligger att den stora skillnaden går mellan dem som har och dem som inte haruppfattning: bland de mycket politiskt intresserade medborgarna har närmare 95procent en uppfattning om regionpolitiken, bland de ointresserade sjunker ande-len till två tredjedelar. Bland dem som har uppfattning är dock bedömningarnarelativt likartade.

Överlag gäller alltså att allmänheten har en relativt kritisk inställning till region-politikerna, låt vara att den är mindre kritisk hösten 2000 än vad den var hösten1999 (Nilsson, 2000). Vi vet också av andra studier att mediernas bevakning avregionpolitiken under år 2000 var kritisk (Johansson, 2000; Asp och Johansson,2001). Frågan är nu hur förtroendet för regionpolitiken förhåller sig till bedöm-ningarna av de regionala medierna.

En första allmän iakttagelse är att det finns ett tydligt samband mellan att ha enuppfattning om mediernas bevakning från Västra Götalandsregionen och att haen uppfattning om regionens politiker. Om vi utgår från Västnytt – som ungefärlika stor andel har uppfattning om oavsett var i regionen man bor – så saknarhälften av dem som inte har någon uppfattning om tillförlitligheten i medietsrapportering också uppfattning om regionens politiker.

När vi begränsar analysen till de personer som har någon uppfattning om Väs-tra Götalandspolitikerna är bilden något mindre entydig (tabell 2). Det allmännaintrycket är visserligen att förtroendet för politikerna är lågt oavsett vilken be-dömning man gör av Västnytt eller av det andra stora mediet i regionen, Göte-borgs-Posten. Både de som anser att Västnytt respektive Göteborgs-Posten är tillför-litliga och de som anser dem mindre tillförlitliga har lågt förtroende för region-politikerna – något som illustreras bäst av att tabellens balansmått (andelen medhögt förtroende minus andelen med lågt förtroende) genomgående är negativt.

Men det finns samtidigt en annan tendens värd att uppmärksamma. De somanser att Västnytt respektive Göteborgs-Posten har en tillförlitlig regionbevakningär mindre negativa ifråga om regionpolitikerna än övriga. Mönstret är detsammai Göteborgsregionen som i övriga Västra Götaland. I Göteborgsregionen är balans-måttet för gruppen som anser Västnytts regionbevakning vara mycket tillförlitlig -33, för gruppen som är mest tveksam till mediets rapportering -74. Motsvarande

Tilltro till medier – och politik

145

balansmått för Göteborgs-Posten är -25 och -72. I övriga Västra Götaland är skill-naden något mindre, men den går i samma riktning.

Tabell 2 Förtroende för Västra Götalandsregionens politiker efter bedömningav Västnytts respektive Göteborgs-Postens regionrapportering, blandboende i Göteborgsregionen (exkl. Kungsbacka) respektive övrigaVästa Götaland (procent samt balansmått)

Bedömning av tillförlitligheten Bedömning av tillförlitlighetenhos Väsnytt hos Göteborgs-Posten

Förtroende förVästra Götalands-regionens politiker

GöteborgsregionenStort 13 10 2 13 15 9 4 11 11Varken stort/litet 41 37 22 36 45 36 20 36 37Litet 46 53 76 51 40 55 76 53 52Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100Balansmått -33 -43 -74 -38 -25 -46 -72 -42 -41Antal svar 375 643 45 78 339 672 78 62 1 151

Övriga VästraGötalandStort 11 6 4 9 16 6 9 5 8Varken stort/litet 36 30 24 39 35 37 20 31 32Litet 53 64 72 52 50 57 71 64 60Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100Balansmått -42 -58 -68 -43 -34 -51 -62 -59 -52Antal svar 365 665 46 100 133 372 93 471 1 069

Kommentar: Balansmåttet motsvarar andelen med stort förtroende minus andelen med litet för-troende. Frågans formulering: ’Allmänt sett, hur stort förtroende har Du för det sätt på vilket föl-jande grupper sköter sitt arbete? – Västra Götalandsregionens politiker’.

Utfallet av analysen kan tyckas paradoxalt: de som främst litar på de medier somvisar sig ha förmedlat en kritisk bild av regionen är således de som är relativt settminst negativa till regionens politiker. Frågan är hur ett sådant resultat ska tolkas.

Vad betyder medierna?

Ett huvudresultat så här långt är således att, oberoende av hur nyhetsmediernavärderas, har befolkningen i Västra Götaland ett förhållandevis lågt förtroende för

Myc

ket

tillfö

rlitli

g

Gan

ska

tillfö

rlitli

g

Min

dre/

inte

tillfö

rlitli

g

Inge

nup

pfat

tnin

g

Myc

ket

tillfö

rlitli

g

Gan

ska

tillfö

rlitli

g

Min

dre/

inte

tillfö

rlitli

g

Inge

nup

pfat

tnin

g

SA

MT

LIG

A

Lennart Weibull och Åsa Nilsson

146

regionpolitikerna. Det är bara relativt sett som de med högt förtroende för respek-tive medium är något mindre kritiska till politikerna. Det går därför inte att draslutsatsen att medierna inte kan ha påverkat den negativa politikerbilden.

Frågan är hur detta resultat ska tolkas. En viktig utgångspunkt för tolkningen ärförhållandet mellan politikerbedömningar och medieanvändning. Från mångastudier är det väl känt, och i sig föga överraskande, att ju oftare man tar del av ettmedium desto tillförlitligare upplevs det. Tendensen är något mindre för lokaldagspress och TV beroende på att dessa är medier som generellt åtnjuter högtförtroende (Weibull, 2001). Samtidigt finns det i Västra Götaland inget entydigtmönster att de som konsumerar massmedier mest regelbundet skulle ha lägst för-troende för regionpolitikerna. Vad man däremot kan se är att sporadiska medie-användare i större utsträckning saknar uppfattning om politikerna.

Att det inte finns något tydligt samband mellan å ena sidan regelbunden an-vändning av lokala respektive regionala medier och å andra sidan politikertilltroär något oväntat. Tidigare studier har visat att medieanvändning, särskilt av nyhe-ter, innebär en högre grad av integration i samhället. De som är politiskt intresse-rade, de som röstar i allmänna val och de som är aktiva i föreningar är medborgaresom tar del av nyheter regelbundet; de som inte på detta sätt är integrerade isamhället är mindre regelbundna morgontidningsläsare och användare av radio-och TV-nyheter (Lithner, 2000). Att man som god medborgare ska hålla sig in-formerad betraktas dessutom av de flesta svenskar närmast som en social norm(Andersson, 1998). Medierna är i ett sådant perspektiv snarast en socialt integre-rande institution. Medborgarna värderar härvidlag de lokala dagstidningarna sär-skilt högt (Christiansen och Bergström, 2000).

Med detta breddade perspektiv är det rimligt att påstå att nyhetsmedierna harsin betydelse både genom att ge en daglig orientering om vad som händer ochgenom den fördjupade bild de förmedlar av förhållanden i samhället. En rimligtolkning är att det just är denna dubbelhet som framträder i resultaten. Synsättetligger nära det som Jesper Strömbäck (2001, s. 391) kallat journalistikens förtroen-deparadox: att både politiker och medier är beroende av att det finns ett samhäl-leligt och politiskt intresse. De är båda med om att på olika sätt forma samhälletoch är därmed beroende av varandra. Bristen på entydighet i vad som framkom-mit ifråga om mediernas roll skulle kunna hänga samman med att Västra Götalands-regionen varken socio-kulturellt eller politiskt ännu fungerar som en integreradregion (jfr. Lithner och Weibull, 1999; jfr. Nilsson, 2001),

Om vi ändå ska våga oss på en bedömning av den roll medierna inom den givnaramen spelar för bilden av den västsvenska regionpolitiken måste perspektivetvidgas ytterligare. En närmare analys av vad som framför allt har samband medmedborgarnas låga förtroende för regionpolitiken visar att det finns två viktigafaktorer. Den ena faktorn skulle kunna betecknas som ett allmänt politiker-misstroende. Den indikeras av ett tydligt samband mellan förtroendet för rikspo-litiker och regionpolitiker. Den andra faktorn är hur regionstyrelsen sköter sin

Tilltro till medier – och politik

147

uppgift, i första hand hur den offentliga servicen inom regionen fungerar (Jo-hansson, Nilsson och Strömberg, 2001).

Att det finns en allmän politikermisstro som färgar av sig på Västra Götalands-regionens politiker liksom att bristande service får kritiska återverkningar i opi-nionen är givetvis också förhållanden där medierna kan ha inflytande. Men medier-nas roll i detta sammanhang är knappast så stark att den kan skapa misstro. Däre-mot har medierna möjlighet att genom sin rapportering förstärka och fördjupasamhällskritik. Det som varit utmärkande i Västra Götaland är att även de poli-tiskt intresserade som vanligen har grundläggande tilltro till politiker i hög grad ärkritiska. Det är möjligt att detta har sin bakgrund i att regionens problem expone-rats kraftigt i medierna. Så var i alla fall situationen år 2000. Vilka effekter medie-bevakningen har på förtroendet för regionpolitikerna på längre sikt hänger dock isista hand samman med den förda politiken.

Noter

1 I Göteborgsregionen ingår förutom Göteborg kommunerna Ale, Alingsås,Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenung-sund, Tjörn och Öckerö.

2 Det går dock inte att utesluta att det även kan röra sig om felsvar i fråga omprivat lokalradio. Svarsmönstren hos äldre personer ger en antydan om att dekan ha förväxlat detta med ’lokalradion’, vardagsspråkets benämning på Sveri-ges Radio P4-station Radio Göteborg.

3 Andelen avser här bedömd tillförlitlighet hos den lokala morgontidningen blandsvarande utanför Göteborgsregionen (se vidare texten).

Referenser

Andersson, Anna Maria (1998) Demokratinormer i ett medieperspektiv. I Holm-berg, S., Weibull, L. (red.) Opinionssamhället. SOM-institutet, Göteborgs uni-versitet.

Aronsson, Gunnar och Karlsson, Jan Ch. (2001) Tillitens ansikten. Studentlitteratur,Lund.

Asp, Kent (1986) Mäktiga massmedier. Akademilitteratur, Göteborg.Asp, Kent och Johansson, Bengt (2001) Mediebilden av Västra Götalandsregionen

1999–2000. En tabellsammanställning. Institutionen för journalistik och mass-kommunikation, Göteborgs universitet.

Christiansen, Birgitte och Bergström, Annika (2000) Dagstidningars symbol- ochbruksvärde. I Wadbring, I., Weibull, L. (red.) Tryckt. 20 kapitel om dagspress ibörjan av 2000-talet. Institutionen för journalistik och masskommunikation,Göteborgs universitet.

Lennart Weibull och Åsa Nilsson

148

Hellingwerf, Karin (2000) Viktiga egenskaper hos dagspressen. I Wadbring, I.,Weibull, L. (red.) Tryckt. 20 kapitel om dagspress i början av 2000-talet. Institu-tionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet.

Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (2001) Förtroendefall? I Holmberg, S.och Weibull, L. (red.) Land, Du välsignade?, SOM-institutet, Göteborgs uni-versitet.

Johansson, Bengt (1999) Nyheterna mitt ibland oss. Institutionen för journalistikoch masskommunikation, Göteborgs universitet.

Johansson, Bengt (2000) Medierna och krisen i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. INilsson, L. (red.) Den nya regionen. SOM-institutet, Göteborgs universitet.

Johansson, Folke, Nilsson, Lennart och Strömberg, Lars (2001) Kommunal demo-krati under fyra decennier. Liber, Malmö.

Lithner, Anders (2000) Alla läser tidningen, nästan. I Wadbring, I., Weibull, L.(red.) Tryckt. 20 kapitel om dagspress i början av 2000-talet. Institutionen förjournalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet.

Lithner, Anders och Weibull, Lennart (1999) Västragötalänningarnas mentalakartor. I Nilsson, L. (red.) Region i omvandling. SOM-institutet, Göteborgsuniversitet.

Nilsson, Lennart (1999) Regionbyggnad i Västsverige. I Nilsson, L. (red.) Regioni omvandling. SOM-institutet, Göteborgs universitet.

Nilsson, Åsa, Severinsson, Ronny, Wadbring, Ingela och Weibull, Lennart (2001)Trender och traditioner i svensk morgonpress 1987–1999. Institutionen för journa-listik och masskommunikation, Göteborgs universitet.

Severinsson, Ronny (1994) Tidningar i konkurrens. Dagstidningarnas agerande pålokala läsarmarknader i Västergötland 1950–1985. Institutionen för journalis-tik och masskommunikation, Göteborgs universitet.

Strömbäck, Jesper (2001) Gäster hos verkligheten – en studie av journalistik, demo-krati och politisk misstro. Brutus Östlings förlag, Stockholm/Stehag.

Wadbring, Ingela (2000) Lokala medier i göteborgsregionen: användning och synpå tillförlitlighet. I Nilsson, L. (red.) Den nya regionen. SOM-institutet, Göte-borgs universitet.

Wadbring, Ingela, Weibull, Lennart (red.; kommande) Arbetets nedläggning i skånskopinion. Institutionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgsuniversitet.

Weibull, Lennart (2000) Förtroendet för massmedier. I Holmberg, S., Weibull,L. (red.) Det nya samhället. SOM-institutet, Göteborgs universitet.

Weibull, Lennart (2001) Litar vi på massmediernas innehåll? I Holmberg, S.,Weibull, L. (red.) Land, Du välsignade?, SOM-institutet, Göteborgs universitet.