Oleg Riabov, Tatiana Riabova

Striden mot Gayropa

Västeuropa är ett homosexuellt paradis. Åtminstone i den ryska antivästpropagandadär sexuella minoriteter framställs som ett hot mot nationen och bilden av ettperverterat Europa används för att befästa traditionella könsroller och rådandemaktordningar.

På senare tid har det skett en betydande förändring i de ryska medborgarnasnationella självbild. De har slutat se sig själva som européer, och Ryssland somen del av Europa. År 2011 var det, enligt en undersökning från Sociologiskainstitutet vid Ryska vetenskapsakademin, bara 11 % av ryssarna som ansåg sigvara européer, och idén om "ett ryskt intåg i den europeiska gemenskapen" fickbara stöd av 7 % (en andel som var dubbelt så stor för tio år sedan). Idén om attRyssland utgör en alldeles särskild euroasiatisk civilisation stöddes av mer änen tredjedel av de tillfrågade. I ett tal till Federala församlingen 2012 kalladeVladimir Putin Ryssland för en "civilisationsstat" som inte kommer att smältasamman med den omgivande världen. Uppfattningen om att landet utgör enegen civilisation är grundläggande för den ryska nationalismen.

Gayropa as geopolitical weapon: Ukraine torn between European depravity and thetraditional values defended by Russia.

Enligt antropologen Katherine Verdery är nationalismen en typ avklassificerande diskurs där nationen ses som den centrala kraften i ettomfattande system för social klassificering.1 Följaktligen kan den ryskanationalismen förstås som en diskurs där indelningen i ryssar och icke−ryssarär viktigare än någonting annat. En viktig komponent av den kollektivasjälvbilden är inte bara bilden av "vi" och "dem", utan även den symboliskagränsen mellan dessa två grupper. Genusforskaren Nira Yuval−Davis har visat

An article from www.eurozine.com 1/10

att bilden av män och kvinnor samt uppfattningen av könsstrukturer inomnationella gemenskaper fungerar mycket effektivt som "symboliskagränsvakter".2 Europa har traditionellt sett alltid haft en särskild plats bland demest betydelsefulla "dem" som bestämmer vad som är ryskt eller inte, ochframställningen av "oss" och "dem" i termer av könsstrukturer har aktivtanvänts för att skapa symboliska gränser mellan dessa två.

Begreppet "Gayropa" ("Gayeuropa") har på senare år spritt sig allt mer påryska internet, och används för att beskriva de europeiska könsstrukturerna.Ordet "gej" (från engelskans "gay") dök inte upp i ryskan förrän i början av90−talet, och jämfört med det mer traditionella "goluboj" ("blå") som användsi det ryska vardagsspråket när man talar om homosexuella män, så betecknar"gej" inte bara den sexuella orienteringen utan också en social identitet samtdess aktiva sociala uttryck. I dagens ryska debatt är de båda orden utbytbara:man kan ofta läsa om det "blå Europa", om den "blå lobbyn" inom politiken,och till och med om den "blå pesten". Föreställningen om Gayropa har kommitatt spela en viktig roll i att definiera Rysslands plats i den geopolitiskadiskursen och för att legitimera rådande maktstrukturer.

En degenererande europeisk civilisation

De ryska anklagelserna mot Europa om sexuella avvikelser växte fram på bredfront under 2013 i diskussionerna om legaliseringen av samkönade äktenskap iFrankrike och om huruvida europeiska och amerikanska samkönade par ska hamöjlighet att adoptera ryska barn, liksom i relation till diskussioner om lagensom förbjuder propaganda för "icke−traditionella sexuella relationer" riktadmot minderåriga. Dessa anklagelser framfördes av politiker, journalister,bloggare samt i kommentarer på olika nätforum. Tillmälena som riktas mot desexuella avvikelserna i Europa är inte någonting nytt i den ryska kulturen.Uttrycket "det dekadenta väst" kan spåras ända tillbaka till slavofilernasskrifter och det har alltid inbegripit idén om att de ryska familje− ochkönsnormerna är överlägsna allt annat. En annan inspirationskälla till dagensfördömande av Gayropa är den kritik mot de borgerliga könsstrukturerna somvar vanlig i sovjetpropagandan under kalla kriget. Man måste även ha i åtankeatt anklagelserna om att västerlandet är dekadent och förfallet alltid har varit enviktig komponent i den antivästliga diskursen i stort.

Idag har könsaspekten blivit en av de allra viktigaste när det gäller anklagelsermot väst. Upplösningen av könsstrukturerna i Europa kopplas tilllegaliseringen av samkönade äktenskap, feminismens ökade inflytande ochupplösningen av den traditionella familjen. Man hävdar att dessa processerhåller på att leda till den europeiska civilisationens fullständiga undergång,först och främst eftersom de fördärvar den mänskliga naturen och utplånarsjälva grunden till det mänskliga samhället. Den kremlvänlige MaksimSjevchenko skriver, dock kanske inte på fullt allvar, i en artikel som är typisk idetta sammanhang, att ryssarna utgör en annan människotyp jämfört medmajoriteten av européerna, två grupper som på utsidan liknar varandra mensom på insidan är principiellt olika.3 En av de mest betydande konservativatänkarna i dagens Ryssland, Aleksandr Dugin, använder termerna"transhumanism" och "posthumanism" för att beskriva den utveckling somväntar den europeiska civilisationen. Enligt honom förutsätter den liberalalogiken att allt som utgör den kollektiva självbilden kommer att utplånas, alltfrån staten och nationen till könet och människan. Efter att könet hardemonterats kommer samma sak att ske med människan. "Om vi inte stannarupp nu så kommer vi att fortsätta i den här riktningen ända fram till slutet, ochdå kommer man att begära av oss att vi döper chimärer, biorobotar och

An article from www.eurozine.com 2/10

cyborger eller låter en fluga gifta sig med en människa".4 Aleksej Pusjkov,ordförande i dumans utrikesutskott, anser att förändringarna av könsstruktureni Europa är ett "försök att förändra själva grunden till all mänskligcivilisation".5 I olika artiklar och kommentarer jämställs ofta samkönadeäktenskap med zoofili, nekrofili och pedofili, det vill säga med andra begreppsom används för att beskriva den tendens som leder till den mänskligacivilisationens undergång.

Dessutom hävdar man att den europeiska civilisationen på egen hand håller påatt förlora på det geopolitiska planet, eftersom man inte är konkurrenskraftig istriden mot den muslimska civilisationen, främst demografiskt sett.6 Och manpåstår att inom en inte alltför avlägsen framtid kommer majoriteten av allaEU−invånare att vara muslimer.

Hur förklarar då de ryska kommentatorerna dessa förändringar i Europaskönsstruktur? En förklaringsmodell utgår från den inre dynamiken i Europasutveckling. Förutom det fantasilösa argumentet att "Europa är bortskämt ochkräset" hänvisar man även till de tendenser som nämndes redan av OsvaldSpengler i Västerlandets undergång: kulturen har förlorat mot civilisationen.En annan förklaringsmodell är kopplad till olika konspirationsteorier. I enartikel med rubriken "Den nya globala klassen −− en utmaning förmänskligheten" skriver en av Putins mest betydande allierade, VladimirJakunin, att propagandan för icke−traditionella sexuella relationer är en "del iprocessen att förvandla mänskligheten till en lydig fårskock som ska styras avden nya globala finanseliten, en klass bestående av 'globala oligarker'".7 Enkomponent som ständigt finns närvarande i dessa konspirationsteorier är idénom den "blå lobbyn" i maktens korridorer. I detta sammanhang använderskribenter och kommentatorer även uttryck som "den blå pesten" och till ochmed "gayfascism".8 I ett tv−program som hette "Den förtryckande minoriteten"och som sändes på en av de största ryska tv−kanalerna diskuterade deltagarnaden så kallade "gay−totalitarismen".9 Natalja Narochnitskaja, en inflytelserikpolitiker och ideolog, chef för den europeiska avdelningen på Institutet fördemokrati och samarbete, framhöll i en radiointervju att de beslut som tagits iVästeuropa angående samkönade äktenskap fullständigt ignorerar majoritetenav befolkningens inställning till frågan.10 Slutligen, i ett tal i Federalaförsamlingen som fick stort gensvar, betonade president Putin att "sabotaget avde traditionella värdena 'ovanifrån' inte bara får negativa konsekvenser församhället, utan det är i grunden också antidemokratiskt eftersom detgenomförs [...] trots att majoriteten av folket är av en annan åsikt".

På det här viset förlorar den europeiska civilisationen ett av dess mestgrundläggande drag, demokratin. Ett annat viktigt karaktärsdrag som man idagfråntar Europa är dess kristna grund. Viktor Erofejev anmärker helt korrekt attför de konservativa i Ryssland är det viktigt att understryka att Europa i enmetafysisk mening sedan länge bara lever enligt gamla vanor, men att känslanför Gud har försvunnit och att man har glömt bort den mening med detmänskliga livet som ligger bortom det sociala. Europa har förvandlats från enläromästare i konsten att skapa en lyckad civilisation och ett välmåendesamhälle, till en arrogant student med dåliga betyg och en felaktig uppfattningom världen.11

Gayropa och den nya messianismen

Genom att stämpla den europeiska civilisationen på detta sätt blir begreppetGayropa ett verktyg som bidrar till att stärka ryssarnas kollektiva självbild.Enligt många skribenter och kommentatorer som diskuterar ämnet har dagens

An article from www.eurozine.com 3/10

skillnader i Europas och Rysslands könsstrukturer sin grund i dessacivilisationers innersta natur. Man försöker essentialisera dessa skillnadergenom att hänvisa till kulturella traditioner. När Putin förklarade sin egen,personliga, negativa inställning till idén om att legalisera samkönade äktenskapi Ryssland så hävdade han att det är nödvändigt att respektera de traditionersom alltid har funnits i det ryska samhället.12 Sjevchenkos tidigare nämndaartikel "Så vi är inte Europa? Tack gode Gud för det!" visar hur man använderGayropa för att kompensera för olika saker. Enligt den tjetjenske ledarenRazman Kadyrov vill "en betydande del av ryssarna härma européerna, de villhärma deras livsstil, trots att de flesta européer i det stora hela saknar bådelivsstil och moral. [...] De välkomnar allt som inte är mänskligt. För dem ärsamkönade äktenskap någonting helt normalt. Det är obehagligt bara att tänkapå det. Personligen skulle jag aldrig vilja vara europé."13 Liknande idéeruttrycks på olika nätforum i ännu rakare ordalag, till exempel: "På vilket sätt ärasiater sämre än européer med deras bögar, deras hyckleri och deras kolonialaförakt gentemot resten av världen? [...] Var stolta över att ni är asiater, detfinns ingen anledning till att tigga och be om ett erkännande från européernashåll." En annan skribent skriver: "Ja, vi är skyter, ja, vi är straight!" ochparafraserar på så sätt en känd rad från Aleksandr Bloks dikt "Skyter" (1918),där poeten ställde Sfinxen−Ryssland i motsats till Oidipus−Europa.

Föreställningen om Gayropa används inte bara för att upprätta symboliskagränser mellan Ryssland och Europa utan inkluderas även när idén om den nyanationen ska formuleras. Som bekant hängde krisen i den kollektivasjälvbilden som följde efter Sovjetunionens kollaps samman med försöken atthitta meningen med Rysslands existens, att hitta landets grundläggande värden.På senare tid har tendensen att försöka definiera landets plats i samtiden genomatt hänvisa till motsättningarna mellan könsstrukturerna i Ryssland och Europablivit allt mer framträdande. Till exempel har Sergej Markov, chef förInstitutet för politisk forskning, anmärkt att "i det postmoderna Europa ansesolika typer av perversioner såsom homosexualitet vara norm, medan Rysslandhar valt en annan väg, då man definierar sig själva som Europas konservativaflank och med hjälp av detta [...] håller man på att övervinna den kris somfinns i den egna självbilden".14

Ryssland tycks vara på ett globalt uppdrag för att rädda mänskligheten från dendegenerering som hotar som ett resultat av gayrevolutionen. Från börjanuttalades dessa tankar främst av företrädare för olika konservativaorganisationer, men ganska snart började idén även stöttas av de ledandeideologerna i Kreml. Till slut uttalade sig också Putin i ett tal till Federalaförsamlingen 2013 om att "i världen finns det nu allt fler människor som stödervår position i frågan om att försvara de traditionella värdena", och härinkluderade han även "den traditionella familjens värden". I artiklar och pånätforum har sådana åsikter stöpts i välkända formuleringar: "Heterosexuella ialla länder, förena er!".

På så sätt hänger föreställningen om Gayropa samman med den traditionellamotsättningen mellan Ryssland och Europa. Men det handlar också om enannan aspekt av hur landet positionerar sig, som även den har djupa historiskarötter. Genom att beskylla Europa för degenerering så blir Ryssland det sannaEuropas tronföljare genom att hänvisa till en idé som formulerades redan avFjodor Dostojevskij, idén om "två Europa". Under den postsovjetiska periodenåterkom denna figur i början av 2000−talet. Idag, hävdar företrädarna fördenna idé, ser många i Europa på Ryssland med tillförsikt, som en beskyddareav kristna värden, och följaktligen då också av de sanna europeiska värdena.Putin anses ha en betydande roll i detta. Ryska kommentatorer betonar att

An article from www.eurozine.com 4/10

enligt internationella undersökningar så ökar sympatierna för den ryske ledareneftersom han "försvarar de grundläggande europeiska och kristna värdena".15

Markov försäkrar att Ryssland idag är "ett fort, en borg och en fyr för allakonservativa européer".16 Ett tydligt exempel på dessa åsikter är följandekommentar från ett ryskt nätforum: "Även Europa applåderar Putin. Han är juden enda som kan rädda världen från den blå inkvisitionen."

På så sätt bidrar den negativa bilden av Europa till att den egna självbilden blirmer positiv. Avmaskuliniseringen av "dem" är en del av ommaskuliniseringenav Ryssland, det väl säga en del av den självbildspolitik som är så typisk för2000−talets ryska samhälle. Denna politik försöker dels skapa lockandemodeller för den nationella maskuliniteten, dels en bild av Ryssland som harmaskulina konnotationer (styrka, oberoende, rationalitet osv). Det är enstyrkekult som ligger till grund för den bild av Ryssland som byggts upp avden symboliska politiken under president Putin (något som till exempel har sittuttryck i uppkomsten av "den ryska björnen" som nationell symbol).17

Gayropa legitimerar makten i Ryssland

För att förstå vilken betydelse den här situationen har för Ryssland måste maninte bara ta hänsyn till de processer som pågår för att etablera den nationellasjälvbilden utan även logiken bakom de inrikespolitiska striderna. Gayropa ären berättelse som är inrikespolitiskt relevant framför allt eftersom deförändringar som sker i Europa framställs som något som kan hota Ryssland.Denna idé uttrycks tydligt, inte bara i sammanhang där olika konservativatänkare deltar, den håller också på att bli en del av den officiella diskursen.Redan i mars 2013 kritiserade utrikesministern Sergej Lavrov EU för att hävdaatt de västeuropeiska värdena, först och främst beskyddandet av gaysamhället,är universella och att man på så sätt pådyvlar Ryssland dessa tankar.18 Iseptember 2013 anklagade en företrädare från ryska utrikesdepartementetvästvärlden för att påtvinga andra sina "nyliberala värden som om de stod fören universell värdegrund", vilket "syns extra tydligt i deras aggressivamarknadsföring av sexuella minoriteters rättigheter".19 Dessa anklagelserupprepades i utrikesministerns tal om situationen gällande mänskligarättigheter i EU under 2013.20 Problemet har även diskuterats i Ryskafederationens säkerhetsråd, och i april 2013 föreslog rådets sekreterare NikolajPatrusjev att extra resurser skulle läggas på att "stärka nationens säkerhet bådepå det andliga och moraliska planet", och han påstod att problemet medsamkönade äktenskap är centralt bland de hot som finns mot nationenssäkerhet.21 Det här gör att anhängarna till den nuvarande makten kanpositionera sig som garanter för landets fortsatta "normalitet". En av demskriver följande angående samkönade äktenskap på ett nätforum: "När du tittarpå allt detta motbjudande som pågår så förstår du att det inte finns någotalternativ till Putin!".

Principiellt sett så kan ett skickligt användande av den här retoriken göra attman lyckas undvika alla anklagelser om att man bryter mot de mänskligarättigheterna. Narochnitskaja skriver i den ovan nämnda intervjun attvästvärldens "drev mot Ryssland inte härstammar från några 'supersynder' utanfrån att landet vågar gå emot strömmen genom att hävda sitt försvar av detraditionella kristna värdena".

Det är värt att notera att det så kallat avvikande sexuella beteendet i Europaofta tolkas som en naturlig följd av västvärldens demokratiska utveckling. Påså sätt stämplas den ryska oppositionen inte bara som nationsförrädare, utanockså som avvikande ur ett genusperspektiv. Maskuliniteten respektive

An article from www.eurozine.com 5/10

femininiteten hos företrädarna för den ryska proteströrelsen, "den kreativaklassen", anses vara perverterad och därför illegitim, och deras politiskamotstånd kopplas ofta samman med deras sexuella avvikelser.

Att anklaga politiska motståndare för att ha en icke−traditionell sexuellorientering är en vanlig metod för att mobilisera folket politiskt. Under kallakriget användes den flitigt i den amerikanska politiska debatten under JosephMcCarthys tid.22 Den politiska mobiliseringen uppnås genom att hänvisa tillkönsidentiteten och i denna process upprätta ett samband mellan modellernaför maskulinitet respektive femininitet å den ena sidan, samt normerna förindividuellt politiskt beteende å den andra. Dessa metoder är inte nya, inteheller i den ryska politiska kulturen. Under perestrojkan och under det förstapostsovjetiska decenniet var det mycket vanligt att demokrater anklagades föratt plantera främmande genusnormer i Ryssland, inklusive "spridandet av allaolika typer av sexuella perversioner".23

Liknande metoder för att mobilisera folket användes under borgmästarvalet iMoskva hösten 2013 i rapporteringen från oppositionsledaren AleksejNavalnyjs kampanj. Framför allt hävdade hans motståndare att hela basen föroppositionen bestod av aktivister från gayrörelsen.24 I en artikel där Navalnyjbeskrivs som en "hbt−kandidat" skriver man också om ett framträdande därhan försvarade homosexuellas och transpersoners rättigheter samt noterar atthbt−företrädarna inte gjorde honom besviken utan genast bedyrade sinasympatier. 25 Navalnyjs motståndare har på bred front spridit information omatt 70 % av gayrörelsens representanter har sagt sig vara villiga att rösta påNavalnyj, vilket en undersökning på portalen Gay.ru visade. För att förstå deprocesser som pågår i den politiska mobiliseringen är det särskilt viktigt attvara medveten om att den negativa inställningen till homosexuella inte baraanvänds för att diskreditera politiker, utan också deras väljare. Detta i syfte attuppmuntra väljarkåren att ha ett "korrekt" politiskt beteende. I ett inlägg på ettnätforum formuleras denna tanke ytterst tillspetsat: "Är du gay om du röstar påNavalnyj?" Med andra ord drar man paralleller mellan att vara motståndare tillden nuvarande makten och att vara sexuellt avvikande.

Anhängarna av den ryska liberala oppositionen försöker i sin tur framställamakten och dess anhängare som bakåtsträvande, fjärran från de progressivatendenserna i mänsklighetens utveckling och den europeiska civilisationensanda, vars grund ligger i mänskliga rättigheter och individens frihet. Deförsvarar de normer och värden som finns i den europeiska könsstrukturengenom att hävda att "patriarkatet" och "homofobin" utgör kärnan i dagenspolitiska system i Ryssland. Det gör att den liberala oppositionen kan få stödav företrädare för hbt−rörelsen, och många av dessa deltog också aktivt idemonstrationerna 2011−2012.

Samtidigt kan inte företrädarna för oppositionen låta bli att ta hänsyn till destämningar som råder i samhället. Långt ifrån alla deras anhängare är redo attacceptera de europeiska nymodigheter vi diskuterat här. I vilket fall som helst,enligt en undersökning från det ryska opinionsinstitutet från juni 2013 stöderen övervägande majoritet av ryssarna (88 %) lagen som förbjuderhomopropaganda, medan 42 % anser att en icke−traditionell sexuellorientering borde straffas rättsligt.26 Enligt en undersökning från det oberoendeLevadacentret (juni 2012) var 43 % av de tillfrågade överens om atthomosexuella har bristande moral, 32 % anser att de är mentalt efterblivna.27

En annan studie utförd av Levadacentret, från oktober 2012, visar attmajoriteten av ryssarna (86 %) är stolta över sitt kön (89 % av männen och 84% av kvinnorna), dessutom är 58 % av männen respektive 54 % av kvinnorna

An article from www.eurozine.com 6/10

överens om att de samhälleliga uppgifterna ser olika ut för de olika könen; ochfeminismen, som försöker problematisera denna åsikt, ses på "medrespekt/positiva känslor" bara av 5 % av männen respektive 12 % avkvinnorna.28.

Gayropa i den geopolitiska diskursen

Bilden av Ryssland som den sista utposten för "normalitet" är även en del avden geopolitiska diskursen. I diskussioner om central− och östeuropeiskaländers geopolitiska val tar ryska kommentatorer ofta till denna bild ochhävdar att en import av de europeiska värdena till dessa länder kommer att ledatill deras degenerering. Tidningen Izvestija citerar Pusjkovs ord om attMoldavien för att få skriva under överenskommelsen om samarbete med EU"blev instruerat om att regelbundet arrangera gayparader".29

Typisk är också den roll som begreppet Gayropa fått som ett geopolitisktargument i bevakningen av händelserna i Ukraina. Det användes flitigt redaninnan Euromajdan, till exempel skrev den redan nämnde Puskjov den 7november på Twitter: "Efter Tymosjenkos frigivning kommer EU att kräva enutvidgning av gaykulturen i Ukraina. Istället för segerparader kommer man iKiev att anordna gayparader".30 Enligt företrädare för denna hållning innebären spridning av gaykulturen ett reellt hot mot de grundläggande värdena ochmot det allra heligaste, och den ses inte bara som en prövning av samhälletskönsstruktur utan av hela den nationella självbilden.

Redan de första reportagen från Kiev innehöll uttrycket "Geyromajdan",31 ensammansmältning av flera ord som tillsammans betyder "Gayropademonstrerar på Majdan". Korrespondenter från ryska tidningar har ofta lyftfram detta tema, och en artikel i tidningen Komsomolskaja Pravda om dentyska utrikesministers besök på Majdan hade rubriken "Homobränsle i brasanpå Majdan: Ukraina lockas till Europa av nationalister, antisemiter, nynazisteroch homosexuella",32 och på så sätt skapade man samtidigt en typologiskordsekvens där homosexuella listades i sällskap med andra grupper somtraditionellt sett anses vara fiender till västvärldens demokrati.

I Euromajdan−kontexten hänger detta samman med ytterligare ett antalpåståenden i medierna. Först och främst sägs det att de mest idoga ukrainskaanhängarna av en anslutning till EU är företrädare för gayrörelsen som barakämpar för sina egna privilegier. Det som skulle följa en oppositionsseger iUkraina är en legalisering av samkönade äktenskap, och i ett längre perspektivskulle alla de "Gayropas fröjder" som tidigare nämnts vänta landet. Vidareskulle den "blå lobbyn" vara extra aktiv inom EU och försöka ta revansch påRyssland för att landet röstat igenom "antigaylagarna". Slutligen skulle ensådan strävan efter att ansluta sig till Gayropa vara allt annat än en tillfällighetfrån Ukrainas håll. Under de senaste tio åren har ett viktigt drag i den ryskapolitiska retoriken varit avmaskuliniseringen av Ukraina, vilket samtidigthåller på att bli en viktig del i ommaskuliniseringen av Ryssland. Den föredetta sovjetrepubliken har ofta avbildats som en vinstlysten sällskapsdam, enlättsinnig älskarinna eller fästmö, även i Putins egen retorik.

Framställningen av ledarna för Euromajdan har också analyserats. Å ena sidanhar sympatierna för gaykulturen som några av ledarna gett uttryck för använtsför att bevisa att ett närmande till Europa inte bara vittnar om förräderi mot detslaviska brödraskapets värden och mot ukrainarnas och ryssarnasgemensamma historia från "eurointegratörernas" håll, utan också om derassexuella avvikelser. Det är knappast en slump att de tio år gamla bilderna på

An article from www.eurozine.com 7/10

bröderna Klytjko som publicerades i en tidning för sexuella minoriteter harreproducerats av ett flertal ryska medier. Å andra sidan understryks ständigt attukrainarna ännu är alltför långt ifrån en modern europeisk nivå och att det ännuär för tidigt för dem att ansluta sig till EU. En betydande del av deprotesterande på Majdan har sagts bestå av "grottnationalister" frånhögerextrema organisationer som absolut inte delar de europeiska idealen, inteheller toleransen mot sexuella minoriteter. En liknande användning av bildenav Gayropa i ryska framställningar av Euromajdan har inte bara varit riktadmot den ukrainska allmänheten, utan även mot de egna medborgarna. Idén omatt Ukrainas strävan efter att integreras i Europa oundvikligen leder till attlandet kommer att utplånas låter uppenbarligen den ryska makten visa sinaegna medborgare att den garanterar att normaliteten kommer att bibehållas. 33

Avslutningsvis har alltså frågan om den förändrade könsstrukturen iEU−länderna fått stor betydelse i Ryssland, inom den demografiska politikenoch det politiska systemet liksom för landets position i världen och dessförhållande till andra stater. I denna fråga har inflytelserika politiker ochexperter uttalat sig, och de ledande nyhetsförmedlarna har publicerat artiklarsom gett upphov till mängder av kommentarer från internetanvändarna. I denryska nationalistiska diskursen framställs den europeiska civilisationen somdegenererad och "perversionen av den normala könsstrukturen" i EU fungerarsom det tydligaste beviset på detta. Genom att representera en negativ bild avEU kompenserar föreställningen om Gayropa även för den ryska självbilden,genom att inte bara bidra till att rehabilitera "ryskheten", utan också genom attskapa en ny version av idén om det messianska uppdraget: idén om Rysslandsom kristendomens sista utpost och som ett fort för de traditionella värdenasom kommer att rädda både Europa och resten av världen. Dessutom användsGayropa för att legitimera den politiska ordningen (även om det i den radikalanationalistiska diskursen istället används för att avlegitimera makten då mananklagar den för att vara alltför Europavänlig).

Till sist kan vi konstatera att begreppet Gayropa håller på att bli en faktor föratt legitimera relationerna mellan könen i det samtida ryska samhället,eftersom det är med dess hjälp man fastslår vad som ska anses vara normrespektive avvikande. Det är särskilt viktigt att understryka att "dem" i ettkönsperspektiv blir "dem" även i ett politiskt och ett nationellt avseende.Icke−traditionella sexuella förhållanden framställs enligt den ryskanationalismen som ett hot, inte bara mot den traditionella könsstrukturen utanäven mot den nationella självbilden, den nationella säkerheten och maktensstabilitet. Västvärldens försvar av sexuella minoriteter tolkas inte som en frågasom huvudsakligen handlar om könsstrukturer, mänskliga rättigheter ochfriheter, utan som att "västvärlden på ett skenheligt sätt blandar sig i Rysslandsprivata angelägenheter" och som ett försök att försöka försvaga eller förintalandet. Man kan bara anta att inställningen till sexuella minoriteter hosmajoriteten av ryssarna under en överskådlig framtid till stor del kommer attbestämmas av deras inställning till västvärlden.

1 Katherine Verdery, "Whither 'Nation' and 'Nationalism'?", Daedalus 122, 1993, s 37−46.2 Nira Yuval−Davis, Gender and Nation, Sage Publications, 1997.3 Maksim Shevchenko, "Så vi är inte Europa? Tacka Gud för det!" ("My ne Jevropa? I slava

bogu!"), i Moskovskij komsomolets, 2013−02−11 (på ryska).4 Alexander Dugin, "Vi borde övergå till själens politik" ("Nado perechodit' k

politike dusj"), http://evrazia.org/article/2259 (på ryska).5 Izvestija, 2013−12−21.6

An article from www.eurozine.com 8/10

Se t ex Georgij Znamenskij, "Europas 'blå' skymning" ("Goluboj zakat Jevropy")2013−02−16 (på ryska); Natalia Narochnitskaja, "Jag trodde aldrig att jag i Europa skullebehöva försvara deras egna demokratiska värden" ("Nikogda ne dumala, chto budy v samojJevrope zasjtjisjtjat' jejo zje demokraticheskie tsennosti") (på ryska).

7 www.narodsobor.ru/view/publication/12783−vladimir−yakunin−qnovyj−mirovoj−klass−vyzov−dlya−chelovechestvaq(på ryska).

8 Till exempel Daria Aslamova, "Gayfascismen marscherar över planeten! Frankrike har fallitför NATO:s gayrevolution. Är vi näst på tur?" ("Gej−fasjizm sjagaet no planete! Frantsijapala nod natiskom gej−revoljutsii. My −− sledujusjtjije?"). I Komsomolskaja Pravda,2013−04−24 (på ryska). Se även det forum som är länkat till artikeln.

9 Tv−kanalen "Rossiya−1", 2013−06−18. Vi vill här notera att redan 2011 använde ViktorPelevin i romanen "S.N.U.F.F" förkortningen "GULAG" för att beteckna företrädare förolika former av icke−traditionella sexuella läggningar, något som blomstrar (och sätterriktlinjerna för alla andra) i den påhittade staten Bizantium, med vilken det är svårt att intedra paralleller med dagens Europa. På så sätt förvandlas termen "GULAG" till en markör förEuropa istället för SSSR, något som dock inte bör överraska läsaren eftersom Bizantium ären "demokratur".

10 Voice of Russia, 2013−11−24. Se även Izvestija, 2013−12−21 (på ryska).11 Viktor Jerofejew, "Russland in der Offensive", i Frankfurter Allgemeine Zeitung,

2013−12−16.12 "'Samkönade äktenskap i Tjetjenien? Det skulle skörda människoliv!' −− Putin överträffade

sig själv i Amsterdam" ("'Odnopolyje braki v Chechne? Do zjertv by dosjlo!' −− Putinzatmil sebja v Amsterdame"), Moskovskij komsomolets, 2013−04−10 (på ryska).

13 Kadyrov, "Européerna hälsar allt omänskligt välkommen" ("Jevropejtsy privetstvujut vsjonechelovecheskoje") (på ryska).

14 www.gazeta.ru/social/news/2013/09/13/n_3181757.shtmlwww.vz.ru/politics/2013/6/11/631085.html.15 http://vz.ru/news/2013/7/2/639573.html.16 www.vz.ru/politics/2013/6/11/631085.html.17 Oleg Riabov, Tatiana Riabova, "Remasculinization of Russia? Gender, Nationalism and

Legitimation of Power under Vladimir Putin", Problems of Post−Communism, vol 6, nr 4,2014; Oleg Riabov, Andrzej de Lazari, "Misha and the Bear: The Bear Metaphor for Russiain Representations of the "Five−Day War", Russian Politics and Law, vol 47, nr 5, 2009, s26−39.

18 www.newsland.ru/news/detail/id/918554/.19 www.newsru.com/world/13sep2013/dolgov.html.20 http://vz.ru/politics/2014/1/15/667935.html.21 www.kommersant.ru/pda/kommersant.html?id=2178141.22 Elaine May, Homeward Bound: American Families in the Cold War Era, Basic Books,

1988, s 94−95.23 Helena Goscilo, Dehexing Sex: Russian Womanhood during and after Glasnost, University

of Michigan Press, 1996.24 http://yablor.ru/blogs/navalniy−i−gei/2759714http://yablor.ru/blogs/navalniy−i−gei/2759714.25 E Kalasjnikova, "Navalnyjs gayparad" ("Gej−parad Naval'nogo"), 2013−07−23,

http://www.dni.ru/polit/2013/7/23/256680.html(på ryska).26 http://wciom.ru/index.php?id=459&uid=114190.27 www.levada.ru/22−08−2012/bolee−poloviny−rossiyan−protiv−idei−provedeniyagei−paradov.28 www.levada.ru/06−11−2012/rossiyane−ob−otnoshenii−k−seksualnym−menshinstvam29 Izvestija, 2013−12−21 (på ryska).30 http://vz.ru/news/2013/11/7/658568.html.31 "Gayromajdan idag: en protestaktion eller en dyr fars?" ("Gejromajdan segodnja: aktsija

protesta ili nedesjevyj fars?"), 2013−11−23,http://rumol.org/2013/11/23/gejromajdan−segodnya−akciya−protesta−ili−nedeshevyj−fars/.

32 Sergej Polosatov i Komsomolskaja Pravda, 2013−12−05 (på ryska).33 För övrigt har den ukrainska makten själv flitigt använt bilden av Gayropa. Redan på den

första demonstrationen som arrangerades av anhängarna till "Regionernas parti" i Kiev, därman uttryckte sin negativa inställning till att landet skulle skriva under ett avtal med EUkunde man höra slagord så som "Goodbye, GAYropa", samt "Euro=homo" (Vorsobin, opcit). På den så kallade "Antimajdan" (14 december 2013) sade premiärministern MykolaAzarov följande: "Oppositionsledarna berättar sagor om hur vi kommer att skriva underdetta avtal och redan imorgon kommer vi att kunna resa till EU utan visum. För att göradetta behöver vi uppfylla massor av andra krav: vi måste lagstadga samkönade äktenskap,vi måste anta en lag om sexuella minoriteters lika rättigheter". Detta framträdande har

An article from www.eurozine.com 9/10

diskuterats vitt och brett samt kommenterats inte bara i ukrainsk press utan även i rysk.Ledaren för EU:s representation i Ukraina, Jan Tombinskij, skyndade sig att bestrida dettauttalande. http://vz.ru/news/2013/12/14/664375.html (på ryska).

Published 2016−07−05Original in RussianTranslation by Hanna SandborghContribution by GläntaFirst published in Eurozine (English version), Glänta 1/2016 (Swedish version)© Tatiana Riabova, Oleg Riabov / Glänta© Eurozine

An article from www.eurozine.com 10/10