1

Göteborg utforskat

2

copy-info.

3

göteborg utforskat

forskatstudier av en stad i förvandling

Helena Holgersson, Catharina thörn, Håkan thörn & Mattias Wahlström (red).

glänta produktion

4

INNEHÅLL introduktion s 7. trettiosju studier av en stad i förändring

1. StAdenS oMVAndLing s 27. Martin Peterson, Fyrahundra år av mångkultur s 33. Håkan thörn, Proletärer, proggare och punkare s 41. tiiu soidre, god bostad – för alla? s 49. Bengt furåker, en postindustriell stad? s 57. Åsa andersson, »kniven i hjärtat«

s 65. Mats franzén, Stampen s 71. gabriella Olshammar, östra kvillebäcken

s 77. Joakim forsemalm, Långgatorna

2. StAdenS SJÄLVbiLder s 83. gunnar falkemark, göteborgsandan

s 91. Mikela lundahl, den enfaldiga götheborgaren s 99. Barbara Czarniawska, en stad besatt av förändring s 105. Helena Holgersson, gömda flyktingar som kommunal huvudvärk s 111. abby Peterson, brandkatastrofen

s 119. göran larsson & Åke sander, Från källare till kupol och minaret s 125. ingrid sahlin, trygghet som varumärke s 131. Cecilia Hansen löfstand, Skenlösningar och fasadrenoveringar

5

s 137. Catharina thörn, Att fiska efter autenticitet s 147. Martin letell, Frihetens språk, myndighetens röst

FotogrAFiSkt MeLLAnSPeL s 159. rolando vázquez, Att föreställa sig göteborg på nytt

3. StAdenS PeriFeri s 173. Klas rönnbäck, Franska tomten och den svenska jakten på kolonier s 181. ingrid Martins Holmberg, Amnesins platser

s 189. Minoo alinia, Hållplats göteborg

s 195. ulla Björnberg, Staden och invandrarna

s 201. Mats Widigson, kunskapsstadens barriärer s 207. nils Hammarén, »Väl mött i förorten – om du vågar!« s 213. Ove sernhede, Wordsilah och den nyliberala bostadspolitiken

4. StAden SoM SCen oCH oFFentLigHet

s 219. Mattias Wahlström, göteborgshändelserna

s 225. Olle Hagman, Asfaltsindianernas revolt s 233. daniel enstedt, en delad kropp s 241. Cathrin Wasshede, Skägg och kjol på Avenyn s 247. arne nilsson, Från rundan till bögberget s 253. sten O Karlsson, den proletära offentlighetens epok s 259. Michael landzelius, damkorsetter, elektriska rakhyvlar … s 265. anne-lie steen, Från ömsesidigt sex till våldtäkt s 271. sara uhnoo, ung och (o)trygg

5. göteborgS SinneStiLLStÅnd s 279. Mattias andersson, the Mental States of gothenburg s 297. Helena Holgersson, Sociologi som teater / teater som sociologi

6

INtroduktIoN

7

trettioSJu Studier AV en StAd i FörÄndring

Vem angår en bok om Göteborg? Är den en angelägenhet främst för turister och infödda – eller kan Göteborg säga nå-got om mer allmänna tendenser i städers förändringar under de senaste decennierna? Är det rent av möjligt att betrakta världsomspännande urbana omvandlingar genom en stad som Göteborg? På den mest övergripande nivån har internatio-nella processer präglat Göteborg alltsedan stadens tillkomst på 1600-talet – och idag mer än någonsin. Göteborg har också under 1900-talet präglats av den svenska, eller skandinaviska, välfärdsmodellen. Som en hamn- och varvsstad var Göteborg en av de första svenska städer som på ett grundläggande sätt genomgick en strukturell förändringsprocess som ofta kallas »postindustriell«. Av dem som menar att ett intimare sam-arbete mellan politik och näringsliv är det lämpliga sättet att möta den samtida ekonomiska globaliseringens utmaningar har Göteborg under det senaste decenniet också ansetts vara en föregångare i Sverige genom att man under socialdemokratisk ledning låtit privata aktörer få ett relativt stort inflytande över stadens utvecklingsstrategier.

8

1. Det gäller till exempel Robert Garellicks lysande fotoböcker om Göteborg före rivningarna: Robert Garellick (1997) Göteborg före grävskoporna. Göte-borg: Robert Garellick förlag; Robert Garellick (2003) Bilden av Göteborg I. Färgfotografier 1910–1979. Göteborg: Robert Garellick förlag; Robert Garellick (2008) Bilden av Göteborg II. Färgfotografier 1910–1979. Göteborg: Robert Garellick förlag.

De senaste åren har vi sett en mängd publikationer som på ett okritiskt sätt hyllat staden och stadslivet, något som förvisso kan ske på diametralt olika sätt. Å ena sidan har de samtida urbana omvandlingsprocesserna varit en grogrund för publika-tioner med estetiskt tilltalande färgfotografier som hyllar den så kallade »stadsrenässansen« med dess nya caféliv och land-märken. Å andra sidan har den också gett upphov till böcker som hyllar och sörjer det som gått förlorat. I den mån dessa his-toriskt tillbakablickande böcker inte helt förlorar sig i en idylli-serande och idealiserande nostalgi kan de utgöra betydelse fulla bidrag både till den urbana historiska dokumentationen och samtidskritiken.1

Men det kritiska utforskandet av städernas omvandling kan inte stanna vid att uppmärksamma vad som ödelagts, utan bör också granska själva omvandlingsprocesserna – deras drivkraf-ter, ideologier och konsekvenser. Det sker idag i stor utsträck-ning inom den internationella, tvärvetenskapligt präglade urbanforskningen. Denna forskning kommunicerar emellertid i alltför liten utsträckning med världen utanför vetenskaps-samhället. Med denna bok, som innehåller texter av forskare från en rad olika discipliner, de flesta vid Göteborgs universitet, vill vi bidra till brobyggande mellan å ena sidan den kritiska urbanforskningen och å andra sidan den offentliga debatten om städers omvandling, som idag följs av en intresserad och engagerad allmänhet.

Vi bad författarna att skriva en text som inte krävde några förkunskaper om Göteborg, samtidigt som den skulle ha ambi-tionen att få den infödde göteborgaren att se sin stad ur en ny synvinkel. Texterna i boken diskuterar och analyserar skeenden och förhållanden i Göteborg ur specifika infallsvinklar, men via det lokala sammanhanget handlar de också om mer generella och globala urbana förändringsprocesser.

9

StadENS omvaNdLIgSedan Göteborg år 1621 på direktiv av Gustav II Adolf började byggas i det område som idag kallas Gamlestaden har staden genomgått en rad förvandlingar som brukar gå under benäm-ningar som modernitet och globalisering. Alltsedan holländare ombads att rita och konstruera den ursprungliga innerstaden med dess kanalsystem har Göteborg i hög utsträckning formats av grupper som burit med sig kunskaper och erfarenheter från andra länder och världsdelar (se Martin Petersons kapitel).

De flesta texterna i denna bok diskuterar aspekter av den senaste tidens omvandlingar av Göteborg. Det finns goda skäl att hävda att staden under de senaste decennierna gjort en resa från industrialism till postindustrialism. Som en av norra Europas viktigaste hamnstäder blev Göteborg i samband med industrikapitalismens genombrott också en av Skandinaviens ledande industristäder. Med bas i de centralt belägna arbetar-stadsdelarna etablerades under 1900-talets första decennier en »proletär offentlighet«, ett starkt fäste för den framväxande arbetarrörelsen (se Håkan Thörns kapitel) som efter att allmän rösträtt införts år 1921 så småningom förde det socialdemokra-tiska partiet till regeringsmakten.

När socialdemokraterna år 1932 inledde sitt 44 år obrutna regeringsinnehav och påbörjade konstruktionen av en modern svensk välfärdsmodell var det ingen tillfällighet att denna av den socialdemokratiske statsministern Per-Albin Hansson döp tes till Folkhemmet. Utöver begreppets förmåga att tilltala både radikala och konservativa befolkningsgrupper så antyder det bostadspolitikens centrala ställning, något som skiljer den svenska välfärdsstaten från de övriga skandinaviska länderna. På detta område kom just Göteborg att fungera som en refe-renspunkt och en modell för en politik som lanserades i full skala på nationell nivå (se Tiiu Soidres kapitel).

Under den senare hälften av 1900-talet halverades andelen anställda inom industrisektorn i Göteborg, vilket framstår som en klar indikation på en postindustriell utveckling. Likväl bör

10

2. Thomas Hall (red) (1991) Planning and urban growth in the Nordic countries. London: E & FN Spon, s 238.

3. Ingrid Martins Holm-berg (2006) På Stadens yta. Om historiseringen av Haga. Göteborg: Maka-dam förlag.

begreppet »postindustriell« problematiseras, eftersom det an-tyder att vi skulle befinna oss i ett nytt slags samhälle, radikalt annorlunda än industrikapitalismens. Kanske döljer termen »postindustriell« det faktum att förändringsprocessen i själva verket är en fråga om en ökad utbredning av marknadsekono-min på bekostnad av den samhällsmodell som skapades under välfärdsstatens epok (se Bengt Furåkers kapitel)? Under alla omständigheter framstår idag »postindustrialismens nya ord-ning« och dess framtidshorisont som betydligt mindre idyllisk än vad Daniel Bell år 1973 förespeglade i sin banbrytande bok The coming of a post-industrial society. Det gäller inte minst när den betraktas ur förortsungdomars perspektiv (se Åsa Anders-sons kapitel).

Den svenske arkitekturforskaren Thomas Hall har hävdat att samtidigt som det finns goda skäl att förhålla sig kritisk till begreppet »postindustriellt samhälle« på grund av att det implicerar ett alltför skarpt brott med »industrisamhället«, så är begreppet »särskilt lämpligt i samband med stadsplane-ring och urban utveckling« – och inte minst med avseende på hamnstäder.2 Den varvskris som på 1970-talet drabbade Göte-borg innebar att stadens hamnområde så småningom började omvandlas på samma sätt som skett i en rad andra europeiska städer. Thomas Hall menar att det finns slående likheter mel-lan förändringen av å ena sidan skandinaviska hamnstäder som Göteborg, Oslo och Köpenhamn och å andra sidan London, som har fått stå modell för urban postindustrialisering. Det var för att beskriva området Islington i London som Ruth Glass på 1960-talet myntade begreppet »gentrifiering«– det vill säga den successiva uppgraderingen av gamla arbetarstadsdelar i anslutning till ett ökat intresse för dessa områden hos en ny medelklass, som är rik på »kulturellt kapital« och eftertraktar en urban livsstil.3

Men också det inom den samtida urbanforskningen så cen-trala gentrifieringsbegreppet bör kanske problematiseras, eller åtminstone kontextualiseras, det vill säga modifieras med ut-

11

4. Ibid.

5. Detta är emellertid i skrivande stund un-der förändring, sedan

hyresgästföreningen accepterat en »läges-

faktor« i hyresförhand-lingarna, vilket i princip innebär en övergång till

marknadshyror.

gångspunkt i studier av lokala förhållanden. Några av kapitlen i bokens första del visar hur stadsdelar som Haga (se Håkan Thörns kapitel), Stampen (se Mats Franzéns kapitel), Östra Kville bäcken (se Gabriella Olshammars kapitel) och Långgator-na (se Joakim Forsemalms kapitel) under de senaste decennier-na genomgått liknande förändringar, men också att de uppvisar specifika och sinsemellan olika mönster. Omvandlingen har i dessa stadsdelar också bjudits motstånd, från sociala rörelser, ideella föreningar eller småföretagare. I den mån stadsdelarnas omvandling kan förstås i termer av gentrifiering handlar det om ett komplext samspel mellan lokala, nationella och globala pro-cesser. Exempelvis uppvisar den gamla arbetarstadsdelen Haga, som under ett sekel var centrum för stadens sociala rörelser, i flera avseenden närmast »idealtypiska« gentrifieringsmönster.4 Samtidigt har den ovan nämnda bostadspolitiken hittills brom-sat den typ av mycket kraftiga hyreshöjningar som ägt rum i samband med gentrifiering i innerstäder i andra länder.5

StadENS SjäLvbILd/ErArtiklarna i bokens andra del, Stadens självbild/er, kan sägas analysera olika aspekter av hur Göteborgsandan präglat Göte-borg genom sina konsensusskapande mekanismer. Göteborgs-regionen har under de senaste decennierna blivit känd för sina många »partnerskap« mellan framför allt kommun och nä-ringsliv (som också kan inbegripa delar av det civila samhället). Dessa samarbeten kan förstås med hjälp av det lokalt mycket välkända begreppet »Göteborgsandan«, som betecknar en offi-ciell göteborgsk självbild och en samförståndsanda med djupa historiska rötter (se Gunnar Falkemarks kapitel).

Göteborgsandan etablerades på 1700- och 1800-talen, i samband med framväxten av en stark donationskultur, ge-nom vilken stadens borgerskap lämnade betydande bidrag till grundandet av offentliga institutioner som bibliotek, fattig-vårdsinrättningar, arbetarbostäder och -föreningar. När dessa

12

6. Gunnar Falkemark (1991) Politik, lobbyism och manipulation. Svensk trafikpolitik i verkligheten. Stockholm: Nya Doxa.

offentliga institutioner övertogs av stat och kommun i samband med etablerandet av välfärdsstaten på 1900-talet, förändrades också Göteborgsandans karaktär och funktion. Den anpassades nu framför allt till »Saltsjöbadsandan«, som etablerades på na-tionell nivå – ytterligare ett av de kännetecken som utmärker den specifikt svenska välfärdsmodellen. Saltsjöbadsandan har sin grund i det centrala arbetsmarknadsavtal som slöts mel-lan LO och Svenska Arbetsgivarföreningen på Grand Hotell i Saltsjöbaden år 1938, och som manifesterade en enighet om spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden.

Under efterkrigstiden gick den politiska alliansen mellan kommun och näringsliv framför allt ut på att skapa goda för-utsättningar för tunga och globalt framgångsrika Göteborgs-baserade industrier som SKF och Volvo. Volvo har haft stort inflytande över den lokala politiken,6 något som legitimerades med att företaget som motprestation profilerade sig som kul-turellt ansvarstagande. På 1980-talet sponsrade Volvo inte bara Göteborgs internationellt mest framgångsrika fotbollslag, IFK Göteborg, och stadens symfoniorkester, utan också den vid denna tid smala och cineastiskt präglade Göteborgs filmfesti-val. På så sätt har »The Spirit of Volvo«, titeln på en sång som företaget delade ut på ett kassettband till alla sina anställda på 1980-talet, varit intimt sammanlänkad med Göteborgsandan.

Som ordförande i Metallarbetarförbundets fackklubb på kul-lagerfabriken SKF i Göteborg, och som ledamot i Göteborgs kommunfullmäktige i 37 år, fostrades Göran Johansson, ofta kallad »Göteborgs starke man«, i Göteborgsandans lokala va-riant av Saltsjöbadsavtalets samhällskontrakt mellan arbete och kapital. Men som kommunstyrelsens ordförande mellan 1993 och 2008 gick han i spetsen för ytterligare en transformering som också innebar ett fjärmande från Saltsjöbadsavtalet.

Saltsjöbadsandan hade alltsedan 1970-talet utsatts för kritik och motstånd, först från den radikala vänstern, sedan mer fram-gångsrikt i den högervåg som drev fram en rad privatiseringar och avregleringar (många i socialdemokratisk regi) i Sverige

13

7. För en analys som in-fogar denna svenska om-

orientering i ett globalt politiskt, ekonomiskt

och ideologiskt samman-hang, se David Harvey (2005) A brief history of

neoliberalism. Oxford: Oxford University Press.

8. Se Tim Hall & Paul Hubbard (1998) (red) The entrepreneurial city.

Geographies of politics, regime and representation.

Chichester: Wiley; Stephen Quilley (1999) »Entrepreneurial Man-chester. The Genesis of

Elite Consensus«, Anti-pode, vol 31, nr 2.

9. Falkemark (1991), s 181.

från 1990-talet och framåt. Den successiva nedmonteringen av den klassiska svenska välfärdsmodellen ägde rum under ett högst kännbart tryck från en globaliserad världsekonomi.7 Men den hade inte kunnat genomföras utan ideologiska komponen-ter. Medan borgerliga och socialdemokratiska regeringar på riksnivå under 1990- och 2000-talen turats om att genomföra avregleringar, privatiseringar och nedskärningar av den offent-liga sektorn med hänvisning till kriser och global konkurrens, har Göteborg ofta legat steget före i samma process. Här har den förda politiken legitimerats genom Göteborgsandan. Dess genomförande och inte minst dess starka folkliga stöd i Göte-borg kan delvis tillskrivas just Göran Johansson, som skickligt har lyckats använda lokala politiska traditioner för att anpassa Göteborgsregionen till de nya strukturella villkor som följer med den globaliserade ekonomin. Därmed uppfyller Göteborg två av de kriterier som lyfts fram i den internationella forsk-ningen om framväxten av den nya »entreprenörsstaden«: för-ankring i en historiskt etablerad politisk konsensuskultur och förekomsten av en politisk ledarfigur med stark legitimitet.8

Konkret har förändringsprocessen dels inneburit en bolagise-ring av stora delar av kommunens verksamhet, dels en föränd-ring i styrkeförhållandena mellan kommun och näringsliv (och i viss mån det civila samhället). Enligt statsvetaren Gunnar Fal-kemark, som studerat svensk lobbying, har det lokala Närings-livssekretariatet, som skapades i slutet av 1970-talet i direkt anslutning till varvskrisen, varit »en rak ingång« i Göteborgs politiska system.9 Genom sådana partnerskap har Göteborg alltmer tagit formen av en »lokal stat«, som oberoende av den nationella nivån skapat sin egen utrikespolitik i syfte att bygga upp handelsrelationer och attrahera utländska investeringar. Denna politik har under de senaste åren varit framgångsrik inte minst i relation till den nya ekonomiska stormakten Kina.

En bärande idé i det socialdemokratiska styret av Göteborg har varit att marknadsföra Göteborg som en »evenemangs-stad« som ett led i att bygga upp en ny identitet för staden i

14

10. Sharon Zukin (1995) The cultures of cities. Lon-don: Blackwell.

en post industriell eller globaliserad värld. Ett specifikt bolag (Göteborg & Co) har skapats för att anpassa och marknadsföra Göte borg som en idealisk plats för idrotts- och kulturevene-mang, med ett centralt beläget »evenemangsstråk« som kantas av ett nöjesfält, flera museer, en mässhall samt två fotbolls-stadion och en ishockeyarena. Uppkopplingen av Göteborg mot den globala »evenemangskulturen«, en av nyckelkompo-nenterna i den marknadsföring av städer/regioner som inom internationell urbanforskning har analyserats som »kulturella strategier«10 för att möta den tilltagande ekonomiska globalise-ringen, kan ses som ytterligare en modifiering av den klassiska Göteborgs andan. Dess omtalade öppna och sorgfria sinnelag har nu som sin främsta symbol en glad grön kanin som har nöjesfältet Lise berg som hemvist (»Lisebergskaninen«).

Det finns idag emellertid också tecken på att saker och ting håller på att förändras. I den globala ekonomiska kris som bröt ut hösten 2008 skakar grundvalarna för Göteborgs ekonomi och identitet än en gång då den svenska regeringen distanserar sig från det numera Fordägda Volvo, som tvingats till mass-uppsägningar. Den grundmurade legitimitet som företaget haft i Göteborg underminerades också kraftigt då företaget mitt i krisen beslöt sig för att behålla chefernas förmånliga bonus-system. Samtidigt möts man av en ny och mörk bild av Göte-borg i stadens trafikkontors stora kampanjaffischer. Bildernas katastrofscenarier gestaltar en framtidsvision av staden långt bortom »det goa och glada Göteborg« som har varit ständigt närvarande i stadens offentliga självbild under de senaste decen-nierna. Kampanjens budskap är att det är den ansvarstagande enskilde individen, snarare än myndigheter, företag eller staden i en kollektiv anda, som måste agera om staden ska kunna räd-das undan en miljökatastrof (se Martin Letells kapitel).

När miljö, kultur och idrott ställs i tillväxtens och samför-ståndsandans tjänst underordnas demokrati och jämlikhets-strävanden ofta marknadsföringens diktat. Exempelvis kunde de valbodar som manifesterar en strävan mot en demokratisk

15

kultur rensas bort för att inte störa den urbana scenografi som specialkonstruerats då VM i friidrott hölls i Göteborg (se Ca-tharina Thörns kapitel). När en kopia av det Ostindiska Kom-paniets 1700-talsskepp byggs på 2000-talet och skickas ut på en färd till Kina förvandlas vidare ett problematiskt kolonialt arv till en hyllning av Göteborg som en historiskt framgångsrik handelsstad (se Mikela Lundahls kapitel). Liksom på nationell nivå har Göteborgsandans ideologiska retorik också inbegri-pit ett nytt slags modernism, inte minst manifesterad i Göte-borgs-Postens framtidsvisioner, där »förändring« setts som ett självändamål (se Barbara Czarniawskas kapitel). Liksom inom rikspolitiken har begreppet »förändring« i Göteborgsandans retorik under det senaste decenniet i tilltagande grad gjorts synonymt med »liberalisering«. I den mexikanskfödde foto-grafen och sociologen Rolando Vázquez fotografier från Gö-teborg utmanas just ett sådant oreflekterat framstegstänkande. Bortom marknadsföringens enhetliga fiktion om staden söker han en annan bild av Göteborg i spåren på dess väggar.

En central aspekt av de senaste decenniernas omvandling av västerländska städer har varit att den politiska styrningen bör-jat lägga alltmer vikt vid att »upprusta« det offentliga rummet genom åtgärder som både ska försköna innerstaden och garan-tera medborgarnas säkerhet i den samma. I ett för Göteborgs-andan typiskt projekt samarbetar förvaltningar, kommunala bolag, ideella organisationer och företag i projektet Trygg och vacker stad (se Ingrid Sahlins kapitel). När det offentliga rum-met inte bara ska göras säkert utan också förskönas blir den för innerstadsflanören så påtagliga hemlösheten ett centralt policyproblem, som blivit föremål både för intensifierad debatt och för nya styrningsformer. I linje med partnerskapets (nya) logik har kommunen börjat lägga ut delar av ansvaret för hem-löshetspolitiken på ideella organisationer och privata företag (se Cecilia Hansen Löfstrands kapitel).

Den officiella bilden av Göteborgsandans stad osynliggör också att det bortom de visuella exemplen på harmonisk mång-

16

fald finns ett normativt centrum förknippat med »svenskhet«. Att Göteborg, trots det svenska samhällets omtalade sekularism, är en kristen stad synliggörs inte minst i de kontroverser som kringgärdat uppförandet av en moské i Göteborg (se Göran Larssons och Åke Sanders kapitel). En kraftfull manifestation av en ny, hybridiserande göteborgsk ungdomskultur ägde rum i anslutning till den tragiska diskoteksbranden i Kvillebäcken på Hisingen år 1997, då 63 ungdomar, uteslutande från Göte-borgs förorter och med invandrarbakgrund, innebrändes. Både händelsen och manifestationen synliggjorde emellertid en rad konflikter som har ekonomiska, politiska och kulturella orsaker i form av strukturella ojämlikheter och rumslig segregation (se Abby Petersons kapitel).

Det officiella Göteborgs ambivalenta förhållande till invand-rare manifesteras också i frånvaron av en koppling mellan å ena sidan det uttalade behovet av befolkningsökning för att öka tillväxten, och å andra sidan behovet att minska antalet asylsökande för att motverka segregation.

StadENS pErIfErIVissa platser i staden utgör självklara referenser i såväl Gö-teborgs officiella historia som dess samtida marknadsföring. Andra passar inte in i någon av dessa berättelser. I det offentliga rummet synliggörs vissa delar av historien på andras bekostnad. Det som vi här valt att tala om som stadens periferi handlar dels om delar av staden som i vår samtid är svåra att tala om, som både lockar och skrämmer. I denna kategori hamnar idag främst områden i stadens utkant, där andelen utlandsfödda invånare är som högst. Den innefattar dock även historiska platser som glömts och/eller valts bort när Göteborg minns sin historia, som exempelvis Franska tomten i Göteborgs hamn, alldeles i närheten av kasinot och operan. Denna till synes obetydliga bit mark utgör ett stycke svensk kolonialhistoria. År 1784 lämnade kung Gustav III över vad som då var en förvaringsplats till den

17

11. Att det inte var det kvarter som idag bär

namnet Franska tomten som lämnades över till

den franske kungen är en annan historia. (Se Klas

Rönnbäcks kapitel.)

12. Emigranternas hus hemsida, www.

emigranter nashus.se (2009-04-21).

13. Pierre Nora (1989) »Between memory

and history: Les Lieux de mémoire«, Represen-

tations, nr 26.

franske regenten Ludvig XVI i utbyte mot den lilla karibiska ön S:t Barthélemy (se Klas Rönnbäcks kapitel). Denna och liknande delar av historien har varit i stort sett frånvarande i den svenska historieundervisningen. Att så många skolklasser besöker kvarteret som bär namnet Franska tomten förklaras istället av att stiftelsen Emigranternas hus idag återfinns i det gamla tullhuset som restes här 1866.11 Det var i Göteborg som den dryga miljon svenskar som under 1800-talets senare del ut-vandrade till Nordamerika steg på skeppen som skulle föra dem över Atlanten, och det var i denna byggnad de fick sina emigra-tionskontrakt påskrivna.12 Emigranternas hus skulle kunna ses som ett skolexempel på vad den franske historikern Pierre Nora kallat sites of memory, i det här fallet en plats som bevarats för att denna del av Sveriges historia inte ska falla i glömska.13

Stiftelsen Emigranternas hus har som uttalad ambition att knyta samman Sveriges utvandrings- och invandringshistoria. Liksom när det gäller Sveriges kolonialhistoria råder ännu ingen konsensus kring hur den senare ska förstås. Förhandling-arna kring vad som ska ges plats i det kollektiva minnet pågår ständigt, liksom kring var och hur. Som svenskt fenomen ses invandring som ganska nytt och ofta börjar dessa historiebe-skrivningar i och med 1960-talets arbetskraftsinvandring. Sett till antal är detta berättigat, men det riskerar samtidigt att dölja det faktum att människor från olika delar av världen, eller i alla fall olika delar av Europa, allt sedan Göteborg grundades varit ett märkbart inslag i stadsbilden och att staden aldrig varit etniskt homogen. Av fotoarkiv att döma har exempelvis romska tältläger kontinuerligt förekommit. Ofta har de återfunnits i stadens randzoner, men ibland också i dess absoluta centrum, som vid Bergslagsbanans stationshus bakom vad som idag är Nils Ericsonsterminalen. Romska tältläger har dock inte til-låtits bli en del av Göteborgs kollektiva minne. Medan de flesta släktforskande svenskar relativt enkelt kan hitta dokument rörande de personer som runt förra sekelskiftet gjorde anhalt i Göteborg innan de lämnade Sverige för Amerika, finns det

18

14. Ernest W Burgess (1925/1967) »The growth of the city. An introduction to a research project«, i Robert E Park, Ernest W Burgess & Roderick D McKenzie The city. Chicago: The University of Chicago Press.

få uppgifter om de svenska romer som någon gång passerat eller regelbundet återkommit till staden. Det krävs en annan ansträngning för att minnas det som varken nämns i stads-planerna eller har lämnat spår efter sig i folkbokföringen (se Ingrid Martins Holmberg kapitel).

Ytterligare ett exempel på detta är den utdömda båt i Gö-teborgs hamn där nyanlända asylsökande så sent som för 20 år sedan placerades av det dåvarande Invandrarverket medan deras ärende behandlades. Detta boende svarade inte mot det välkomnande som flyktingar kunde förvänta sig att få i ett land som gjort sig känt för sin utbyggda välfärdsstat och sitt interna-tionella arbete för mänskliga rättigheter. Var man möter Sve-rige är inte oviktigt (se Minoo Alinias kapitel). Båten är dock sedan länge bortforslad, och platsen där den låg förankrad ingår i det område som inom det närmaste decenniet ska omvandlas till Göteborgs nya centrum – stadsdelen Centrala Älvstaden.

På Chicagosociologen Ernest Burgess klassiska ekologiska karta över hur Staden – i bestämd form – växer fram utgörs dess mitt av den såkallade transitzonen. Det var i centrum som nyanlända människor antogs slå sig ned ett tag innan de kunde flytta vidare till förorter med bättre standard.14 Under 1960 och 1970-talet var det också generellt så det såg ut i Göteborg. Ar-betskraftsinvandrarna, ofta unga män, bosatte sig då främst i rum och lägenheter i de fattiga arbetarkvarteren i den centrala staden. Vissa hänvisades även till husbåtar längs kajen. Efter att dessa områden rivits och/eller rustats upp och nya miljonpro-gramförorter, med storskalig bebyggelse i funktionalistisk stil, uppförts i stadens utkanter kom dock Göteborgs transitzon successivt att förflyttas. Stora delar av dessa nybyggda stadsde-lar kom på bara några år att betraktas som mindre attraktiva, bland annat på grund av dess torftiga boendemiljö. I tider av ekonomisk kris hade kommunen valt att satsa på själva bostä-derna, på bekostnad av service- och fritidsanläggningar. Snart blev det främst här som nyanlända invandrare utan ekonomiskt kapital kunde få tag på lägenhet. Invandringens geografi är

19

15. Roger Anders-son, Åsa Bramå & Jon

Hogdal (2009) »Fattiga och rika – segregationen ökar. Flyttningsmönster och boendesegregation i Göteborg 1990–2006«, Göteborgs Stad: Stads-

kansliet.

tydligt kopplad till en förändrad bostadspolitik, och även om historien visar att stadens periferi rör sig kan segregationen idag anses tämligen cementerad i Göteborg (se Ulla Björnbergs kapitel).

I rapporten »Fattiga och rika – segregationen ökar. Flytt-ningsmönster och boendesegregation i Göteborg 1990–2006« konstateras att man skulle kunna tala om »etniskt präglade fattigområden«.15 Med tanke på sin befolkningsmängd och låga medelålder borde dessa stadsdelar rimligen ha minst dubbelt så hög andel antagna till universitetet. Med 60 000 studenter vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola presen-terar sig Göteborgs kommun idag som »Kunskaps staden Gö-teborg«, men inom kommunen är skillnaderna stora vad gäller hur stor andel av ungdomarna som går vidare till eftergym-nasiala studier. Förort blir ofta synonymt med »invandrare«, men det är viktigt att lyfta fram att stadens ojämlika geografi inte bara är etnisk utan även klassmässig. På de platser där dessa olika exkluderingsmekanismer överlappar och förstärker var-andra blir vägen till högskolan särskilt lång (se Mats Widigsons kapitel).

Att miljonprogrammets satellitförorter, från att på ritbordet ha representerat visionen om det moderna samhället, 40 år senare närmast betraktas som sociala avstjälpningsplatser påverkar vad som blir möjligt att tänka om dessa områden, och därmed om dess invånare. Medierapporteringen i samband med att nordös-tra Göteborg för några år sedan drabbades av strömavbrott illus-trerar detta. Efter falsk information från polisen gick etablerade medier snabbt ut med nyheten att det pågick omfattande vanda-lisering av skolor och köpcentrum. Scenariot framstod förmod-ligen som rimligt. I efterhand visade det sig dock ha handlat om någon enstaka krossad ruta. Representationer är dock aldrig helt stabila; en tillskriven lågstatusposition kan för ungdomar utgöra en identitet som går att »spela med« och ladda på olika sätt för att göra motstånd mot stereotyper om såväl »invandrare« som »förorten« (se Nils Hammaréns kapitel).

20

16. Fran Tonkiss (2005) Space, the city and social theory. Social relations and urban forms. Cambridge: Polity Press.

Sommaren 2009 stacks bilar för första gången i brand i Gö-teborgs förorter. Jämförelser med upploppen i Frankrike 2005 är dock vanskliga och i Göteborg är andra protestformer än bränder och stenkastning mer framträdande. I Göteborgs stig-matiserade förorter återfinns idag en hiphop-kultur där man i dialog med besläktade platser runt om i världens storstäder kommenterar konsekvenserna av en politik som snarast ver-kar förstärka den rumsliga och mentala segregation som vuxit fram de senaste decennierna. Göteborgsgruppen Wordsilah (silah betyder vapen) kritiserar exempelvis i sin YouTube-hit »I skuggan av den blågula flaggan« ett samtida Sverige som rör sig allt längre bort från välfärdsstatens visioner. Än så länge finns möjlighet till samtal kring de senaste decenniernas miss-lyckade integrationspolitik (se Ove Sernhedes kapitel). Vilken plats – i historieböckerna och i Göteborgs offentliga rum – dessa diskussioner får när Sveriges historia i framtiden berättas återstår att se.

StadEN Som ScEN ocH offENtLIgHEt Flera av de processer som beskrivs i denna bok är lokaliserade till stadens offentliga rum. När man letar efter offentligheten i en specifik stadsmiljö som Göteborg inser man snart att den, lika lite som i andra städer, kan benämnas i singularis. Det finns en flertydighet i själva begreppen offentlighet och offentligt rum, som för det första pekar mot platser för politiska samtal i sta-den, för det andra mot platser som scener för gemensamma aktiviteter (demonstrationer, karnevaler, firanden), och för det tredje platser för informella (ofta opersonliga och anonyma) möten mellan människor.16 I praktiken kan dessa funktioner sammanfalla, men stadens offentliga rum är också uppdelade geografiskt och inte minst subkulturellt.

I alla tre bemärkelserna av offentligt rum leds dock associa-tionerna spontant till stadens centrala delar. Här åtnjuter människor den största anonymiteten (även om Göteborg

21

17. För en kritisk diskus-sion av detta, se Sara

Uhnoo (2002) »Demo-krati i offentliga rum. En

studie av Forum 2001 – det fria ordets festival«, i Micael Björk & Abby Pe-terson (red) Vid politikens yttersta gräns. Perspektiv på

EU-toppmötet i Göteborg 2001. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings bokför-

lag Symposion.

ibland kan upplevas som lite av en småstad i detta avseende), här arrangeras de storskaliga politiska manifestationerna, och här finns det caféliv som enligt Jürgen Habermas möjlig-gjorde den »borgerliga offentligheten«. Det kan parentetiskt framhållas att Göteborgs caféliv, jämfört med många andra europeiska storstäders, ännu hållit stånd tämligen väl mot de multi nationella kaffekedjornas monopolisering av marknaden; det är dock osäkert i vilken grad caféernas relativa oberoende har effekter på den fria åsiktsbildningen. De bästa exemplen på dynamiska politiska samtal i offentligheten hittar man snarare på mer organiserade tillställningar exempelvis i Folkets Hus, eller på Göteborgs Sociala Forum på Hagabion.

De senaste årens mest ambitiösa försök att åstadkomma en politisk offentlighet på göteborgsk mark är troligen »Det fria ordets festival« som arrangerades 2001 som en motpol till det samtidiga EU-toppmötet i staden.17 Denna festival ham-nade dessvärre i (media)skugga bakom de våldsamma samman-drabbningarna mellan polis och demonstranter som samtidigt blossade upp i andra delar av staden. Åsiktsutbyte i form av of-fentliga diskussioner och fredliga manifestationer kom talande nog att existera parallellt med politiskt våld och statlig repres-sion (se Mattias Wahlströms kapitel).

Även om kravaller historiskt sett är ett återkommande in-slag i Göteborg utgör de ett undantag från den överväldigande majoriteten välordnade demonstrationer. Men fredligare pro-testformer har inte uteslutit uppfinningsrikedom. Den lokala miljörörelsens kamp mot bilismen inbegriper både cykelde-monstrationer och sittblockader. Emellertid har protesterna i viss utsträckning följt en alltmer individualiserad tidsanda genom att röra sig från det offentliga och allmänna mot det individuella och fördolda, genom sabotageaktioner mot så kal-lade stadsjeepar (se Olle Hagmans kapitel).

Skall man finna intressanta politiska konflikter i Göteborgs offentliga rum bör man dock inte stanna på gatan. Kliver man till exempel in i kyrkolokalerna finner man också kontrover-

22

18. Brottsstatistiken över hatbrott mot ho-mosexuella under 2008 visade på 8 brott per 100 000 invånare, att jämföra med 28 i Stock-holm och 11 i Malmö. Se Klara Kling spor & Anna Molarin (2009) Hatbrott 2008. Stockholm: BRÅ.

ser. Göteborgs stift har ett rykte om sig som ett av de mer religiöst konservativa inom Svenska Kyrkan. Detta hindrade inte att Anne dalskyrkan i centrala Göteborg som andra kyrka i landet stod värd för den kontroversiella fotoutställningen Ecce Homo 1998. Bildsviten, där parafraser av klassiskt reli-giösa motiv skildrar bland annat läderbögar, transsexuella och offer för homo fobiskt våld, väckte dock så stark lokal vrede att utställningen behövde bevakas av polis. Kanske tack vare den konservativa falangen i Göteborgs stift finner man i staden en av de mer livaktiga sammanslutningarna av homo-, bi- och transsexuella kristna, som bland annat bidragit till att driva igenom frågan om en välsignelseakt för homosexuella par (se Daniel Enstedts kapitel).

Om acceptansen för homosexualitet trots allt ökar i Sverige och Göteborg i den privata sfären, i form av icke-heterosexuella familjebildningar, så finner man en annorlunda bild när man vänder blicken mot det offentliga rummet. Göteborg utmärkte sig under 1990-talet för det höga antalet våldsbrott mot homo-sexuella som skedde på stadens gator. Läget tycks dock lokalt ha förbättrats och för homosexuella är Göteborg idag en betydligt säkrare stad att vistas i än till exempel Stockholm, om man får tro statistiken från Brottsförebyggande rådet (BRÅ).18

Ur en annan synvinkel kan homosexuella praktiker sägas ha blivit allt mer marginaliserade i offentligheten under de senaste decennierna. Ett sådant exempel är homosexuella mäns anony-ma sexuella möten i parkerna. Runt 1900-talets mitt användes stadsparkens offentliga urinoarer som sexuella mötesplatser, i typfallet mellan män med mer uttalad homosexuell identitet och »riktiga« män – inte sällan arbetarklassmän som inte själva identifierade sig som homosexuella (se Arne Nilssons kapitel). Denna offentlighet kan delvis sägas ha »byggts bort« (urinoa-rer har rivits, häckar har klipps ned och nya boendeformer har gjort vägarna förbi stadsparken mindre vanliga). Göteborgs manliga homoliv har i stor utsträckning flyttat in på klubbar och till stadgade familjebildningar.

23

En annan manligt dominerad offentlighet som byggts bort i Göteborg är det tidiga 1900-talets proletära offentlighet i dåtidens arbetartäta stadsdelar, som Haga, Masthugget, Gam-lestaden, Landala och Majorna. I motsats till innerstadens mer anonyma borgerliga offentlighet odlades här i en mer kollekti-vistisk anda en motoffentlighet som utgjorde grogrunden för en göteborgsk radikal och anti-auktoritär falang av arbetarrö-relsen (se Sten O Karlssons artikel). Denna miljö krossades i praktiken när stadsdelarnas gamla bebyggelse revs och ersattes av modernare, men också mer anonyma byggnads komplex.

Själva bebyggelsen slår an tonen i de offentliga rummen och återspeglar samtidigt samhälleliga ideologier och makt-relationer. Detta förhållande bekräftas om man tittar på hur byggnader beskrivs i den offentliga diskussionen, som i fal-let med 1930-talets nybyggnationer på Göteborgs paradgata – Kungsportsavenyn – vars strikta och kontrollerade fasader omtalades i samma termer som disciplinerade och avklädda kvinnokroppar (se Michael Landzelius kapitel). I den rena och funktionalistiska estetik som då blommade upp kan man också finna en viktig pusselbit till den rivningsvåg som drab-bade staden under de kommande decennierna. Som de redan berörda gentrifieringsdiskussionerna visar tycks dock denna estetik idag i hög grad ersättas med en estetisering av det pit-toreska i de byggnader som överlevde moderniseringsivrarnas framfart.

När stadens offentliga rum skall göras attraktivt för be-sökande och boende räcker det dock inte med dess estetiska kvaliteter. Trygghet och säkerhet är två besläktade teman vars betydelse i politiken och samhällsdiskussionen under de senaste åren har ökat kraftigt. Alltför sällan problematiseras dock re-lationen mellan faktisk säkerhet och upplevd trygghet, liksom frågan om vilka samhällsgruppers trygghet som främst avses i diskussionen.

Årligen samlas statistik in från BRÅ som visar att svenskarna på det hela taget är anmärkningsvärt trygga, i meningen att

24

19. Åsa Irlander & Jennie Wigerholt (2009) Nationella trygghetsunder-sökningen 2008. Om utsatt-het, trygghet och förtroende. Stockholm: BRÅ.

de inte är särskilt rädda för att utsättas för brott.19 När göte-borgska ungdomar fått resonera om otrygga platser är det dock tydligt att otryggheten varierar starkt, inte bara utifrån var man är i staden, utan också i relation till vem man är. De perifera stadsdelarnas offentliga rum framställs både som farligare och mindre farliga än centrum, beroende på om man har anknyt-ning till platsen eller inte (se Sara Uhnoos kapitel).

För att återknyta till kön och sexualitet är den personliga sä-kerheten i staden i allmänhet sämre för de som offentligt bryter mot den dominerande heterosexuella normen. Ett exempel på detta är män som väljer att bryta mot heteronormens klädkod på offentliga platser. Män som vill bära kjol i Göteborg känner sig någorlunda trygga bara om de använder tydliga markörer – till exempel skägg – som förknippas med heterosexuell till-hörighet. Anonyma platser i centrala staden upplevs som tryg-gare än platser där de kan bli igenkända (se Cathrin Wasshedes kapitel).

Om männen i kjol känner sig som tryggast i stadens mest anonyma miljöer så är dessa platser för många kvinnor tvärt-om förknippade med otrygghet. Det är också till det offentliga rummet som myndigheterna koncentrerar sina resurser för att förhindra sexuellt våld. Offentligheten uppfattas felaktigt som den mest riskfyllda platsen för en kvinna. Baksidan av detta är att många kvinnor underskattar riskerna förknippade med mer privata sammanhang, och deras strategier för att undvika att drabbas av sexuellt våld inriktar sig ofta främst på offentliga platser. I värsta fall kan dessa strategier rentav bli kontrapro-duktiva (se Anne-Lie Steens kapitel).

götEborg – SpEcIfIk ocH aLLmäNgILtIgDet har inte varit svårt att hitta mönster som knyter samman de olika bidragen om staden i denna bok, och läsaren kom-mer säkert att kunna hitta fler. I kontrast till de förenklade och propagandistiska bilder av Göteborg som vi kritiserat, visar

25

bidragen upp staden som så komplex, motsägelsefylld och svår-fångad som den i realiteten är.

Storstaden lyfts i den samtida samhällsvetenskapliga dis-kussionen ofta fram som den arena där de viktigaste globala motsättningarna och konflikterna idag utspelar sig. I dessa sam-manhang talas det oftast om Staden i bestämd form singularis. I fokus står då globala megametropoler som New York, Lon-don och Tokyo – och de allmänna egenskaper som dessa städer delar. Bidragen i vår bok visar att generella samhällsprocesser även kan studeras i mindre och perifera storstäder, parallellt med dess helt unika sidor. Genom att jämföra de tongivande »globala städerna« med mindre storstäder kan man problema-tisera och komplicera bilden av det som ofta karakteriseras som dagens »övergripande urbana förändringsprocesser«. Med denna antologi vill vi bidra till en ökad känslighet både för det allmänna och för det specifika i samtida stadsomvandlingar.

26

1. StadENS omvaNdLINg

27

Martin Peterson

FyrAHundrA År AV MÅngkuLtur

Den medeltida staden omgiven av murar, som blev mönsterbil-dande i och med Bysans belägring, hade en blandad befolkning av en ganska betydande omfattning. I varje hamnstad av en viss storlek, oavsett om den låg vid ett hav eller en flod, talades det regelmässigt flera språk. Djupt inne i varje sådan stads DNA lig-ger på så vis ett erkännande av en asymmetrisk pluralism, även om en kultur oftast kom att dominera. En förhållandevis ung hamnstad som Göteborg utgör inget undantag. Förutom att de invandrade specialisterna var många, fick de transnationella förbindelserna generellt en djupgående inverkan på stadens ut-veckling och dess integration i den västeuropeiska ekonomin.

I Skandinavien uppvisar huvudstäder som Stockholm och Köpenhamn helt och hållet dessa karaktäristika, men bägge var vända åt öster. Bergen, å andra sidan, var en förebild för dem som vände sig åt väster, inklusive Göteborg som grundlades mycket senare. Bergen var en av Hansans mest betydande han-delsplatser från 1200-talet och framåt. Den ägdes till stor del av tyska multinationella företag, vilka härskade som de ville under 1300- och 1400-talen. Därefter, och fram till det att Sverige

28

tog över Norge på 1800-talet, var Bergen den mest betydande staden i det av Danmark ockuperade Norge.

Trots att det här fanns utmärkta naturliga förutsättningar för en hamn, grundlades inte Göteborg förrän 1621. Tidigare användes platsen för beskydd mot fientliga flottstyrkor. Men jämfört med och i kontrast till Bergen kontrollerades Göte-borg i mycket lägre grad av främmande makter. Stadens mest framträdande drag var att den lockade till sig en stadig ström av experter från andra platser runt Nordsjön. De behövdes för inrättandet av viktiga institutioner och för att säkra tillgången på vissa varor. I mitten av 1600-talet anställdes Jean de la Val-lée, en känd fransk arkitekt från en familj som några år tidigare emigrerat till Sverige, för att konstruera stadens viktigaste för-svarsanläggning – Älvsborgs fästning i hamninloppet.

tIdIg modErNItEt: INfLytaNdE frÅN NordSjökuStErNaVid tiden för stadens framväxt utgjordes dess huvudsakliga näringar av ett varv och en rederirörelse. En branschexpert, holländaren Albrecht van der Velden, rekryterades till denna verksamhet. Han verkade med hjälp av andra holländska, tyska, skotska och lokala affärspartners. I mitten av seklet tog en vallonsk familj vid namn De la Gardie kontroll över varvet och gjorde upp med Kronan, som hyrde det för att bygga en krigsflotta. Efter att inledningsvis ha haft holländska chefer, fick varvet, efter 1660, i ökande grad brittisk ledning – detta eftersom brittiska marina intressen hade börjat tränga ut de holländska.

Vid samma tid grundades ett gjuteri mitt i staden. En expert från Hamburg, Hans Ternant, inbjöds att sköta verksamheten. Han efterträddes i sin tur fyrtio år senare av en yngre kollega från Bremen. För att förse stadens invånare med mat invandra-de en holländsk jordbrukare och mejeriexpert vid namn Johan van Buren, eller Jan de Buur som han kom att kallas i Göteborg.

29

1. Se Sören Skarback (1992) Göteborg på 1600-

talet. Göteborg: Tre Böcker, och Bertil An-

dersson (1998) Från fäst-ningsstad till handelsstad

1620–1820. Meddelande från Ekonomisk-histo-riska institutionen vid Göteborgs universitet.

Ett flertal holländare med samma namn hade redan etablerat sig i staden, somliga på mer obemärkta och till och med tjänan-de befattningar. En egendom som producerade mat kallades Water loo efter sina flamländska ägare och arbetare. I och med van Burens avtal med staden blev han den störste producenten av mejeriprodukter. Egendom, uppkallad efter honom, lever för övrigt kvar i namn som »Burgårdens gymnasium«. Hans närmaste granne och gode vän var också hämtad utifrån och drev stadens största bryggeri.1

På 1640-talet tog den juridiske och kommersielle ledaren för stadens råd emot de högre tjänstemännen och byråkraterna på sitt lantställe för överläggningar. Detta låg i Örgryte, numera ett område för välbärgade. Stadssekreteraren, Claudius Kloot, hade studerat juridik vid ett holländskt universitet. Samarbetet och utbytet mellan stadens ämbetsmän sades vara avslappnat och informellt, och en blandning av språk såsom svenska, hol-ländska, tyska och engelska (mest med skotskt uttal) användes. Detta befäste den språkliga och kulturella pluralism som staden var grundad på.

Göteborg var emellertid också en fristad för politiskt för-tryckta, till exempel de iriska rebeller som 1641 kom från den irländska staden Kilkenny (Cill Choinningh på gaeliska), då de flydde från en brittisk invasion. De stöddes ekonomiskt av en skotte vid namn MacLear. Detta nedtecknades av en polsk läkare som behandlade en sjuk kvinna i den irländska gruppen. På samma sätt ökade strömmen av tyska flyktingar under tiden för det trettioåriga kriget. 1624 bildades en tysk församling med avlönad personal runt den Tyska kyrkan.

Det fanns skotska barberare som då och då utförde kirurgiska ingrepp. Andra startade affärer där de sålde importerade varor som kryddor och kemikalier avsedda som läkemedel – här-vidlag konkurrerade de med tyska apoteksinnehavare. Under 1700-talet kom ett ökande antal britter. Dessa var verksamma som handelsmän, arbetare och butiksinnehavare – de kunde till exempel vara bageriägare. Somliga kom också i och med den

30

omfattande och mångsidiga smugglingen av allsköns varor via den täta skärgården norr om Göteborg. Större immigrations-vågor uppträdde regelbundet under tider av utbredd krigföring, som till exempel under Napoleonkrigen.

Det fördes emellertid inga register över den individuella invandringen, innan de första judiska immigranterna registre-rades på 1780-talet. Vid 1800-talets början utgjorde dessa en tiondel av handelsmännen och en mindre andel av hantver-karna i Göteborg. De förde med sig en ny dynamik och till stadens marknader en efterfrågan på kvalité. Det krävdes ett riksdagsbeslut 1870 för att ge dem fullt medborgarskap i for-mell mening, men även efter detta kunde de till vardags stöta på beteenden som var diskriminerande och nyckfulla.

HögmodErNItEtENS framväxtInte förrän på 1850-talet gick Göteborg förbi Stockholm som den främsta exporthamnen. Med växande möjligheter för handel och export kom Göteborg att locka till sig fler yrkes-kunniga immigranter, såsom bankmän, advokater och läkare. Dessa blev avgörande för moderniseringen av staden. Till ex-empel ledde den successiva invandringen av judiska läkare till ett samlat grepp över sjukvården och policyn för sociala frågor. De lade märke till den misär stora befolkningsgrupper levde i, på grund både av den begynnande industrialiseringen och den slumpmässiga stadsplaneringen. Samtidigt konstaterade de att de lokala välgörenhetsorganisationerna bara reproducerade en redan miserabel situation. Här togs de första stegen mot social-politiska åtgärder för allmänheten. Något som senare kom att bli en förebild för hela Sverige.

På 1890-talet då en världsomspännande modernisering i fråga om industrimaskiner, verktyg och produktionsmetoder genomfördes, tog Göteborg ett plötsligt språng framåt och industrialiseringen blev mera allmän. Utländska investeringar och kreditinstitutionernas specialisering spelade en avgörande

31

2. Torsten Hanson (1998) Vi byggde Göteborg.

Lund: Hjalmarson & Högberg.

3. Sven Nordlund (2002) »Sverige – ett emigrationsland som

blev invandringsland« i Lena Andersson-Skogh

& Olle Krantz (red) Omvandlingens sekel.

Lund: Studentlitteratur, s 322–326, och Hugo

Valentin (1964) Judarna i Sverige. Stockholm: Bon-

niers, s 151.

4. Sven Nordlund (2009) Affärer som van-ligt. Ariseringen i Sverige

1933–45. Lund: Sekel förlag, s 108–132.

roll i denna process. Klasskillnaderna gav dock upphov till seg-regation och motsättningar i staden. På den ena sidan fanns den välsituerade – i vissa fall förmögna – borgerlighet som tilldels hade invandrarbakgrund, och som hade klarat sig bra i denna process. På den andra arbetarklassen som slumpmässigt rekry-terades till de nya industrierna. En invandrad arkitekt bidrog i hög grad till att lansera överkomliga kvalitetsbostäder i funk-tionalistisk stil under senare delen av mellankrigstiden. Detta betecknades som »nyhumanism«.2

Under första halvan av 1900-talet låg immigrationen stadigt på en låg nivå. Årligen kom 7 000 till 10 000 invandrare. In-vandringen steg något under mellankrigstiden på grund av att det kom flyktingar från de totalitära staterna i Europa. De jäm-förelsevis låga siffrorna för 1930-talet beror på strängare kon-troll av invandringen, vilket kom till stånd för att man var rädd att importera ett problem som skulle vara provocerande för naziregimen i Tyskland. Detta förblir en av de skamliga före-teelserna under denna tid. Göteborg hade den största judiska befolkningsgruppen och var också mer polariserad än någon annan stad i Sverige.3

Antalet judiska tjänstemän i offentliga styrelser och juridiska nämnder reducerades dock inte i Göteborg, utom vid ett eller två iögonenfallande tillfällen. Judar fick ofta höra antisemitiska hot från sina kollegor, men för det mesta stannade det vid hot. Många offentliga personer talade med kluven tunga och anpas-sade sig ofta till de senaste krigsnyheterna.4 Samtidigt bodde den eminente filosofen Ernst Cassirer i Göteborg som flykting. Hans arv till staden har visat sig i form av en Ernst Cassirer-förening.

avSLutaNdE rEfLEktIoNErFram till och med det första decenniet efter kriget var mycket av invandringen välordnad. Det dominerande inslaget utgjordes av handplockad arbetskraft. I bästa fall hade den också humani-tär karaktär. Den var begränsad till vissa pålitliga folkgrupper,

32

som sudettyskarna vilkas socialdemokratiska representanter hade nära kontakter med sina svenska kollegor. Strax efter kri-get handplockades människor i Italien och på Balkan för arbete på stora transnationella industriföretag i Göteborg, som Volvo och SKF. De hänvisades till vissa kvarter i staden, vilka i prak-tiken blev deras, och de integrerades mycket långsamt.

Det gradvisa framträdandet av multikulturella förhållan-den karakteriserar alla hamnstäder. Förhållandena kom också att innebära ett intensifierat utbyte av information och idéer. Detta var inbyggt i Göteborg redan från början. Följaktligen fanns här få, om några, påtagliga etniska konflikter av det slag som var vanligt på andra ställen. Det multikulturella utbytet av idéer hörde till stadens själva kärna, och följaktligen präglade det stadens gradvisa och som det tycks harmoniska tillväxt fram till industrialiseringsfasen, då mer komplexa urbaniseringspro-cesser visade sig.

Den snabba och framgångsrika tillväxten inom exportnäring-arna i början av 1900-talet skapade, i och med byggandet av nya områden, en första våg av mera påtaglig bostadssegregation. Stadens centrum innefattar fortfarande stadsdelar med väldigt blandade klasser, vilket borgar för en relativt harmonisk sam-levnad. Segregationen har banat väg för uppförandet av ännu fler nya områden, vilket lagt grunden till en såväl oavsedd som till stor del systemmässigt genererad fullskalig framtida segre-gering (se Ulla Björnbergs kapitel i denna bok).

Översättning från engelska av Peter Georgsson

33

1. Ingrid Martins Holm-berg (2006) På Stadens

yta. Om historiseringen av Haga. Göte borg: Makadam

förlag.

IDen 4 november 1972 uppmärksammar svenska medier ocku-pationen av Hagahuset i Göteborg, ett kommunalt allaktivitets-hus, som har stängts med hänvisning till att de ungdomar som vistats där ägnat sig åt ordningsstörande aktiviteter och nar-kotikabrott. En av banderollerna lyder »Kamp för våra demo-kratiska rättigheter«, och ungdomarna kräver i en debatt med kommunalpolitiker att få driva ett eget hus i centrum.

Detta är varken första eller sista gången Haga är ett centrum för sociala rörelser och en nationell politisk offentlighet, en plats för kamp mellan olika moderniteter och intensiv bear-betning av globala förändringsprocesser. Under 1970- och 80-talen fortgår ockupationerna av hus i Haga, som i likhet med andra arbetarstadsdelar i Göteborgs innerstad upprepade gånger utpekats som saneringsobjekt.1 Den sista ockupationen av ett rivningshotat hus sker hösten 1986, och genomförs av ungdomar som kallar sig Husnallarna.

Håkan thörn

ProLetÄrer, ProggAre oCH PunkAre

Folkhemmet, Haga och de sociala rörelserna

34

2. Följande redogörelse för arbetarrörelsens mö-tesplatser i Haga bygger på Lars G Strömberg (1996) »Arbetarrö-relsens mötesplatser i Göteborg 1890–1920«, i Håkan Andréasson et al Vardag som vetenskap. Göteborg: Etnologiska föreningen.

3. Citerat ur Strömberg (1996), s 343.

IIHagahuset byggdes år 1897 som Dicksonska folkbiblioteket, finansierat av Robert Dickson. Haga var vid denna tid en arbe-tarstadsdel och den skotskättade familjen Dickson var en tongi-vande familj i Göteborgs borgarklass. Dicksons var engagerade mecenater som såg som sin mission att fostra arbetarklassen. Man finansierade arbetarbostäder i Haga och stödde också byg-gandet av den liberala Arbetareföreningens hus.2 Huset expan-derade under det kommande decenniet till att omfatta ett helt kvarter i Haga.

Arbetareföreningen, som leddes av Handelstidningens chef-redaktör S A Hedlund, ansåg sig dock inte ha plats för arbe-tarklassens självorganisering, då denna började växa sig allt starkare från och med 1880-talet i form av växande fackfören-ingar, ett ökat intresse för socialistiska idéer och för det social-demokratiska arbetarpartiet. Det handlade om en klassbestämd politisk konflikt, även om Arbetareföreningens företrädare ville ge sken av någonting annat. När Arbetareföreningen i januari år 1882 avvisade en förfrågan från socialdemokraternas ordfö-rande August Palm, som ville komma till Arbetareföreningens hus för att hålla vad som anses vara det första socialdemokra-tiska talet i Göteborg, motiverades beslutet med att man inte kunde »visa sig solidarisk med opraktiska tidsinriktningar«, eftersom »socialismens välmenta och i vissa fall goda strävan-den sakna utsikt att komma till praktisk verkställighet«.3 Palm höll istället sitt tal i den närliggande varietélokalen Concert du Boulevard på Södra Allégatan.

Från och med mitten av 1880-talet började dock Arbetareför-eningens hus i allt större utsträckning att öppna dörrarna för fackföreningarna och år 1886 invigdes landets första socialis-tiska fackföreningsfana i huset inför ett möte i Slottsskogen, där tusentals arbetare samlades för att höra Palm tala.

Men arbetarrörelsen kom trots det att organisera ett eget centrum vid Hagas gräns mot Skanstorget, nedanför den gam-la befästningen Skansen Krona. På Bergsgatan 24 (nuvarande

35

Skolgatan 29) klubbades år 1890 stadgarna för Göteborgs Ar-betarekommun, med representanter för 13 fackföreningar när-varande. Här bildades också samma år en »kvinnoförening« för arbetarklasskvinnor, med syftet att mobilisera kvinnor att ansluta sig till fackföreningar och kräva samma lön som män-nen. Huset befäste ytterligare sin ställning som centrum för en framväxande proletär offentlighet i Göteborg då den blev lokal för arbetarrörelsens tidning Ny Tids redaktion och för konsu-mentföreningen Fram. Offentligheten vidgades ytterligare då Folkets Hus öppnades i byggnaden år 1899. Det blev arbetar-rörelsens viktigaste mötesplats i Göteborg.

Inte långt från Folkets Hus skapades ytterligare en viktig träff-punkt i Haga år 1905, då Verdandi, arbetarrörelsens ungdoms- och nykterhetsorganisation, öppnade ett café på Husargatan. Här fördes livliga politiska diskussioner. Den radikala ungsocia-listiska falang som var associerad med tidningen Stormklockan hade ett eget rum på Café Verdandi, kallat Röda rummet, där ett stort porträtt av Karl Marx prydde en av väggarna.

IIIFolkets Hus flyttades till Järntorget 1917 – genombrottens och revolternas år för den europeiska arbetarrörelsen. I Göteborg marscherade 40 000 hungriga kvinnor och män genom Haga i anslutning till det bröduppror som detta år löpte genom svens-ka städer. Arga demonstranter krossade skyltfönster i Haga-butiker och polisens angrepp med sabel och batong möttes av gatstenar. 4 Detta år splittrades den svenska socialdemokratin, och bland de grupper som gick till det nybildade Sveriges social-demokratiska vänsterparti (från 1921 Sveriges kommunistiska parti) fanns falangen kring Stormklockan på Café Verdandi.

Krigsslutets år kan också sägas inleda den period som inne-bar höjdpunkten och det stora politiska genombrottet för den rörelsevåg som brutit fram i det svenska samhället under 1800-talets sista decennier. Femton år senare inledde socialdemokra-

4. Hans Nyström (1994) Hungerupproret 1917. Lud-

vika: Zelos.

36

5. Sten O Karlsson (1993) Arbetarfamiljen och det nya hemmet. Om bo-stadshygien och klasskultur i mellankrigstidens Göte-borg. Stockholm/Stehag: Symposion.

terna sitt 44 år långa obrutna regeringsstyre och aviserade ett välfärdsprogram som i ett klassiskt tal av Per-Albin Hansson döptes till Folkhemmet. Folkhemmets retoriska arkitektur och hegemoniska anspråk byggde förvisso på den grund som lagts av folkrörelsekulturen och manifesterats i Folkets Hus över hela landet. I realiteten medförde dock socialdemokraternas maktö-vertagande en institutionalisering och professionalisering som alltmer fjärmade partier och fackföreningar från den prole-tära offentlighet som vuxit fram organiskt i Haga och andra arbetarstadsdelar (se Sten O Karlssons kapitel i denna bok).5 Bekännelsen till en bekymmerslös modernism inom partiets ledarskikt medförde dessutom en aktiv förstörelse av det mate-riella offentliga rum som utgjort en av de viktiga förutsättning-arna för arbetarkulturens framväxt.

IvUnder den svenska välfärdsstatens mest expansiva fas lansera-des på 1960-talet det så kallade »miljonprogrammet«. För att åtgärda den alltmer akuta bostadsbristen byggdes en miljon nya bostäder (se Tiuu Soidres kapitel i denna bok). Syftet var att åstadkomma en standardhöjning för den svenska arbetarklas-sen. De gamla arbetarstadsdelarna var efter decennier av dåligt underhåll ofta fallfärdiga, och standarden på lägenheterna var fjärran från de normer som nu etablerades som minimikrav för det goda boendet i ett land som såg sig som världsledande i välfärd. 1960-talet blev därför också rivningarnas decennium i Göteborg. En efter en jämnades de gamla arbetarstadsdelarna i innerstaden med marken. Processen bjöds dock motstånd i An-nedal, Landala och några år senare, och mest framgångsrikt, i Haga. I takt med att arbetarfamiljer flyttade ut till de nybyggda förorterna hade det gamla arbetarkvarteret fått nya invånare. De var välfärdsstatens barn, födda efter andra världskriget, många studenter på ett universitet som vid denna tid kraftigt expanderande och därför inte längre enbart var en möjlighet för

37

6. David Thyrén (2009) Musikhus i centrum. Två

lokala praktiker inom den svenska progressiva musikrörelsen: Uppsala

Musikforum och Sprängkul-len i Göteborg. Stockholm:

Stockholms universitet.

7. Eva Schmitz (2007) Systerskap som politisk

handling. Kvinnors orga-nisering i Sverige 1968 till

1982. Lund: Sociologiska institutionen, Lunds

universitet.

de privilegierade skiktens barn. Hagas nya hyresgäster, som ofta bodde med rivningskontrakt, var lika glada över sin nyvunna enkelhet och gemenskap i Haga, som arbetarfamiljerna över sin nya lyx i de skinande lägenheterna i förorterna Bergsjön, Västra Frölunda och Hisings Backa. I de gamla husen uppstod nu åter kollektiva sätt att leva, om än under andra villkor och former än den kollektivitet som präglat arbetarstadsdelarna tidigare under 1900-talet.

Haga blev nu ett lokalt och nationellt centrum för den al-ternativkultur som byggdes i kölvattnet på 1960-talets stu-dent- och hippierevolt. Efter att polisen upplöst ockupationen av Hagahuset 1972 erbjöd kommunen ungdomarna lokaler på Sprängkullsgatan, där det föreningsdrivna »Sprängkullen« blev den kanske viktigaste scenen i landet för den så kallade »progressiva musikrörelsen«.6 Haga var ett starkt fäste för Vietnamrörelsen, som under det tidiga 1970-talet domine-rade den nya rörelsekulturen. Också den nya kvinnorörelsens svenska pionjärer – Grupp 8 – hade år 1971 sitt första lokala möte i Hagahuset, dit flera hundra kvinnor kom, och gruppen öppnade året därpå egna lokaler i Haga.7

De offentliga husockupationer och andra aktioner som ägde rum under 1970-talet lyfte oftast fram flera olika politiska frå-gor parallellt. På den mest konkreta nivån handlade det om krav på billiga bostäder och offentliga mötesplatser för ungdo-mar. Ockupationerna var också en protest mot den planerade rivningen av stadsdelen, och man sökte, genom att hänvisa till stadsdelens arbetarhistoria, uppvärdera stadsdelen från »in-nerstadsslum« till »historiskt kulturarv«. Här formades en allians mellan den studentdominerade Hagagruppen och Haga kommunalförening, som drevs av äldre arbetare som bodde kvar i stadsdelen. I anslutning till detta formulerades också en generell kritik mot innerstadens omvandling i form av »konto-risering« och kommersialisering av det offentliga rummet, och Hagagruppen organiserade år 1979 en internationell konferens om stadsplanering i Hagahuset. Det handlade till väsentliga de-

38

8. Håkan Thörn (1991) »Rörelser i det sen-moderna«, i Jan Carle & Hans-Erik Hermans-son (red) Ungdom i rörelse. Göteborg: Daidalos; Håkan Thörn (2006) Anti-apartheid and the emergence of a global civil society. Basingstoke/New York: Palgrave Macmillan.

lar om en marxistisk, anti-kapitalistisk kritik som väckte frågan om ett vidgat demokratiskt urbant medborgarskap. Protesterna knöts också till den gryende miljörörelsen (se Olle Hagmans kapitel i denna bok), där bevarandet av Haga med dess smala, fotgängarvänliga kullerstensgator betraktades som en bastion mot ökad bilism.

vNär den sista ockupationen i Haga genomförs av de så kallade Husnallarna år 1986 har det skett ett generationsskifte i Hagas alternativkultur. Sprängkullens scen har för längesedan tagits över av punkband, ockupanternas hår går i svart, rött och lila, deras skinnjackor är prydda med anarkismens symbol. Nu blir det också tydligt hur politikens medialisering, som på 1960-talet ännu var i sin linda, påverkar sociala rörelsers villkor i den politiska offentligheten.8 När ockupanterna bjuder in politiker till en offentlig debatt på Allégården (f d Hagahuset) domine-rar de rummet med sina analyser och problematiseringar av bostadspolitiken. Men när de bjuds in till en TV-studio har de svårt att hävda sig mot bostadsministern, som är tränad i att utnyttja mediets alla möjligheter, och den hårt estetiserade mediedramaturgin förvandlar Nallarna med sin punkstil till exotiska och »gulliga« seriefigurer. När det ockuperade huset strax därpå rivs innebär det att No-future-generationen förlo-rat det sista slaget om Haga.

vIDenna text skrivs på sociologiska institutionen, i det samhälls-vetenskapliga byggnadskomplex som löper längs med Spräng-kullsgatan, vid Hagas gräns mot Vasastan, och som invigdes några år efter att det sista ackordet klingat ut från Sprängkul-lens scen. Mitt fönster vetter mot Skanstorget, för hundra år sedan platsen för Folkets hus och Ny Tid. Men lika lite här

39

som någon annanstans i Haga syns tydliga spår av en sekel-lång närvaro av sociala rörelser. Arbetarrörelsens historia finns förvisso vederbörligen monumentaliserad utanför Folkets hus på andra sidan Järntorget, där hungerupproret 1917 tillägnats en skulptur. Närmare Haga än Järntorget kom inte heller den globala rättviserörelsens protestaktioner i samband med EU-toppmötet 2001 (se Mattias Wahlströms kapitel i denna bok). Det är symtomatiskt att den nya våg av husockupationer som sveper genom Sverige i slutet av 00-talet i Göteborg har sin bas i Gamlestan, som nu är utsatt för samma typ av gentrifierings-tryck som Haga var på 1980-talet.

Det enda synliga spåret av 1970-talets alternativkultur är den vegetariska restaurangen Solrosen på Kaponjärgatan. Al-légården/Hagahuset är fortfarande ett offentligt rum, men här huserar nu ett, i förhållande till den tidigare politiska offentlig-heten, avpolitiserat civilt samhälle: yogakurser, pensionärsträf-far, manskörer.

Det är förmodligen Hagaaktivisternas förtjänst att Haga renoverades »varsamt« och att dess kullerstensgator och små-skalighet bestod, men bristen på framgång för de sociala och demokratiska kraven har medfört att frukterna av denna seger på det rent estetiska området kanske främst har skördats av de krafter som var föremål för rörelsens kritik. I den globala marknadsföringen av Göteborg uppvisas Haga nu som ett pit-toreskt kulturarv, och butikerna längs Haga Nygata blir allt-mer exklusiva. Närheten till universitetet präglar cafélivet. Den gentrifiering av Haga som inleddes i slutet av 1980-talet är idag fullbordad. De sociala rörelserna har flyttat ut.

40

41

1. Denna mycket kom-primerade historiska be-skrivning bygger på Tiiu

Soidre-Brink (1987) Boen-dets förändring och kollektivt

handlande. Monografi nr 36 från Sociologiska

institutionen, Göteborgs universitet, samt Tiiu

Soidre-Brink (1991) »Det goda boendet – vision och illusion. Exemplet miljonprogrammet«, i

Sven E Olsson & Göran Therborn (red) Vision

möter verklighet. Om social styrning och faktisk samhälls-

utveckling. Stockholm: Allmänna Förlaget.

2. Soidre-Brink (1991), s 98–99.

boStadSSocIaLa utrEdNINgEN 12805År 1945 ägde en stor bostadsutställning, »Bo bättre«, rum på Guldheden i Göteborg.1 I utställningskatalogen står det: »Bris-ten på normer i den nuvarande bostadsproduktionen betyder funktionellt sett dålig anpassning till bostadens funktioner och de boendes behov, ekonomiskt sett ett slöseri med dyrbart utrymme och tekniskt sett ett hinder för rationell produktion.«2 Utred-ningen som låg till grund för utställningen bedömdes vara vär-defull för det fortsatta utvecklandet av lägenhetsplaner. Sådana började skapas på basis av bostadsundersökningar, och trång-boddhetsnormer konstruerades och stadfästes. Den potentiella bostadskonsumenten var familjen och det var (kärn)familjens tillskrivna behov som låg till grund för utvecklingen av »God bostad«, som blev namnet på den normsamling som Bostads-styrelsen gav ut första gången 1954.

Under folkhemsbyggets första decennier utgjorde bostads-förhållandena i den utpräglade arbetarstaden Göteborg en viktig referenspunkt för utformandet av den nationella bostads-politiken. På 1930-talet hade bostadsförhållanden i Göteborg

tiiu soidre

god boStAd – För ALLA?

42

3. Göteborgsbladet 2008, pdf-filer, www4.goteborg.se/prod/G-info/statistik.nsf/3a1ad6102b0c4f0ac1256cdf004881c0/2a2cd9ed0d6eee46c125744b0026808d!OpenDocument (2009-03-20).

diskuterats i en utredning som genomfördes av arkitekten Uno Åhrén och socialdemokraten Gunnar Myrdal (se också Sten O Karlssons kapitel i denna bok). I den lades grunderna för vad som senare mer ingående behandlades i den bostadssociala utredningen (se nedan), i vilken både Åhrén och Myrdal ingick som ledamöter. Åhrén var under perioden 1932–1943 stadspla-nechef i Göteborg. Han var en mycket aktiv samhällsdebattör samt initiativtagare till, och förste sekreterare för, Sociologiska föreningen som bildades år 1942 i Göteborg. År 1947 blev Åhrén professor i stadsbyggnad vid Kungliga Tekniska Hög-skolan i Stockholm.

Målsättningarna för svensk bostadspolitik formulerades i den bostadssociala utredning som kom 1945. Undersökningar hade visat att bostadsbristen var omfattande. Trångboddheten var stor, särskilt bland barnfamiljer, och bostädernas utrust-ningsstandard bristfällig. Det rådde politisk enighet om de övergripande bostadspolitiska målen, varav det främsta var att bostadsbristen och trångboddheten skulle vara avskaffad i bör-jan av 1960-talet. »God bostad för alla« var det övergripande politiska målet. I och med den nya bostads politiska inriktning-en fick kommunerna ett ökat ansvar för bostadsförsörjningen. Ett instrument för detta var att allmännyttiga politiskt styrda bostadsföretag skulle bidra till att förse befolkningen med goda bostäder. Marknaden bedömdes inte vara tillräcklig.

Att bygga bort bostadsbrist och trångboddhet gäller fortfa-rande som bostadspolitiska mål, och allmännyttiga bostadsfö-retag finns i de flesta svenska kommuner. I Göteborg finns för närvarande (år 2009) fem allmännyttiga företag som förvaltar bostäder, företrädesvis i flerbostadshus, samt ett företag som främst producerar småhus. Alla ingår i paraplyorganisationen Framtiden, som ägs av Göteborgs stad. Av Göteborgs nära 200 000 lägenheter i flerbostadshus ägs drygt en tredjedel av allmännyttan.3

Kriterierna för vilka som kan bo i allmännyttiga bostads-företag är i den svenska modellen, till skillnad från andra län-

43

4. Proposition 1967:100.

ders sociala bostäder, generella och inte selektiva till sin natur. Vem som helst, även människor med goda inkomster, kan hyra en bostad i ett allmännyttigt företag. Men tanken bakom all-männyttan har också varit att ta ett socialt ansvar för bostads-försörjningen, vilket inneburit att även mindre bemedlade har kunnat få en god bostad. Bostadsstandarden i allmännyttiga bostäder liknar i stort sett den som gäller för övriga lägenheter som är byggda under samma tidsperiod.

trÅNgboddHEtSNormEr ocH Höjda aNSprÅkDen bostadssociala utredningen dömde ut lägenhetsmodel-len »ett rum och kök« som lämplig bostad för en barnfamilj. Trångbodd bedömdes man vara om man bodde fler än två per-soner per rum, köket oräknat. Denna norm kallas trångbodd-hetsnorm 1 och präglade bostadsproduktionen under 1940- och 1950- talen.

I utredningen som låg till grund för det så kallade miljon-programmet (se Ulla Björnbergs kapitel i denna bok), gjordes bedömningen att fler rum per lägenhet borde prioriteras före rummens storlek. Bostadens differentiering och rymlighet an-sågs vara det första kriteriet på vad som karakteriserar en god bostad. En ny trångboddhetsnorm – norm 2 – lanserades. Den innebar att man inte skall behöva bo fler än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade. Anspråken hade höjts.

Det bostadspolitiska målet för att avhjälpa bostadsbrist och förbättra bostadsstandard löd: »Samhällets mål för bostadsför-sörjningen bör vara att hela befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader.«4 »Rymliga« innebar att trångboddhetsnorm 2 skulle tillämpas på bostadsproduktio-nens inriktning: att bygga större lägenheter.

Redan 1975, efter det att över en miljon bostäder produce-rats i Sverige under en 10-årsperiod, och där de allmännyttiga företagen haft en framträdande roll i förverkligandet, särskilt

44

5. Boverket (2006) Var finns rum för våra barn? En rapport om trångboddhet i Sverige. Karlskrona: Boverket.

6. Med undantag för bostäder som hade den upplåtelseformen i hus byggda före 1930. Upp-låtelseformen återinför-des fr o m maj 2009.

när det gäller produktionen av flerbostadshus i stadens ytter-områden, började en ny trångboddhetsnorm diskuteras. Man ansåg nu att varje barn borde ha ett eget rum, och att sambo-ende vuxna skulle ha ett gemensamt rum, kök och vardagsrum oräknade. Den normen – trångboddhetsnorm 3 – togs som ett mål för bostadspolitiken år 1987. Det innebär att en familj med två barn behöver en bostad med fyra rum för att inte räknas som trångbodda. Andelen skolbarn som har eget rum har också använts som nationell trångboddhetsindikator. Trångboddhet ses som en ofärdsfaktor och anses bland annat ge upphov till fy-siska och psykiska hälsoproblem, ge barn och ungdomar dåliga uppväxtvillkor samt påverka familjebildningen.5

uppLÅtELSEformEr ocH boStadStypErI Sverige finns tre huvudsakliga upplåtelseformer av bostäder: hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt. Dessa tre har ett starkt samband med vilken bostadstyp man bor i, om det är en lägen-het i ett flerbostadshus eller ett småhus.

Hyresrätten (med eget kontrakt, indirekta kontrakt förekom-mer) innebär att man vanligtvis bor i en lägenhet i ett fler-familjshus som ägs av ett allmännyttigt bostadsföretag eller är privatägt. Bostadsrätten, som är en kooperativ ägandeform, förekommer både för lägenheter i flerbostadshus och för små-hus. Äganderätten av en bostad finns enbart i småhusformen. Småhusen är i genomsnitt betydligt större än lägenheter i flerbostadshus. Att äga en lägenhet är (i skrivande stund) en mycket ovanlig upplåtelseform i Sverige.6 Bostadsrätter, både som lägenheter och småhus, och egenägda småhus fördelas via marknadsprinciper, det vill säga köps och säljs på marknaden som vilken vara som helst. Hyresrätten, däremot, betingar inget pris på en marknad utan är ett kontraktsförhållande mellan en hyresgäst och en hyresvärd som regleras lagmässigt. Det är hyresvärden som i stort sett bestämmer vem som får ett hyreskontrakt.

45

7. Statistisk Årsbok för Göteborg 2009, www4.

goteborg.se/prod/sk/statistik/statistikR5.nsf

(2009-03-20).

Att komma in på de bostadssegment som regleras via mark-naden förutsätter ekonomiska resurser och kreditvärdighet. Låginkomsttagare, arbetslösa, ensamstående föräldrar, ungdo-mar och invandrare göra sig ej besvär. Inte heller privata fast-ighetsägare är (om de kan slippa) särskilt villiga att upprätta några hyreskontrakt med personer ur dessa kategorier. När det råder knapphet på bostäder finns det möjlighet att sortera bort de som inte betraktas som önskvärda hyresgäster. I reali-teten blir det de allmännyttiga bostadsföretagen som upplåter bostäder till hushåll med begränsade ekonomiska resurser, till kategorier som ur en fastighetsägares perspektiv är mindre önskvärda. Även om den svenska allmännyttan är tänkt att vara generell tenderar den i praktiken att bli selektiv, åtminstone i vissa delar av staden.

boStad för aLLa?Efter att det under 1980- och 1990-talen funnits en hel del tomma lägenheter i Göteborg, särskilt i stadens ytterområden, har situationen under 2000-talet förändrats. Andelen tomma lägenheter hos allmännyttan var vid årsskiftet 08/09 omkring en halv promille av beståndet. Den bostadsproduktion som ägt rum under 2000-talet har i stor utsträckning varit inriktad på byggande av bostäder där upplåtelseformerna är eget ägande eller bostadsrätt. Dessutom har en hel del hyresrätter, särskilt i Göteborgs mer centrala delar, omvandlats till bostadsrätter.7 En stor del av nyproduktionen av bostäder har således varit stängd för stora grupper bostadssökande på grund av deras bristande ekonomiska tillgångar och/eller kreditvärdighet. Även de rela-tivt få hyresrätter som byggts har haft höga hyror.

Hur många som saknar bostad är svårt att veta, eftersom det sedan 1992 inte längre finns någon gemensam bostads-förmedling i Göteborg. Hyresrätter förmedlas till stor del via en särskild organisation, Boplats Göteborg, dit allmännyttiga bostadsföretag och vissa privata fastighetsägare anmäler sina

46

8. Muntlig information från Boplats Göteborg AB, 2009-04-24.

9. Boverket (2006).

10. Soidre-Brink (1991), s 93.

11. Förvaltnings AB Framtiden, www.framti-den.se/sv/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2008/Begransning-av-antalet-boende/.

lediga lägenheter. I mars år 2009 fanns där ca 87 000 regist-rerade sökande och år 2008 förmedlade organisationen 8 600 bostäder.8

rymLIg boStad för aLLa?Utifrån de tre normer som finns för trångboddhet är det svårt att uttala sig om situationen i Göteborg, då statistik på området saknas. Boverkets utredning gällande år 2004 visar att 16 pro-cent av befolkningen i Göteborg är trångbodda enligt norm 3.9 Trångboddheten kan i och för sig vara frivillig – man vill bo i en speciell bostad med ett särskilt läge.«Compact Living« har på senare tid lanserats som en urban boendestil.

Bostadssituationen kan emellertid vara betydligt allvarligare för vissa grupper än vad Boverkets undersökning visar. Läget skiljer sig sannolikt åt mellan olika stadsdelar. I stadsdelar där resurssvaga bor – där allmännyttan dominerar som ägare av bostäderna, där koncentrationen av låginkomsttagare, ensam-stående föräldrar, mångbarnsfamiljer och/eller invandrare är hög – är också andelen trångbodda större. Detta även om man inte utgår från trångboddhetsnorm 3, som är en högt ställd am-bitionsnivå. »Överbefolkning av lägenheter«, som konstatera-des i en utredning om de mindre bemedlades bostadsförhållen i Göteborg 191110, tycks hundra år senare gälla för vissa hushåll i Göteborg. Framtiden AB, som äger allmännyttan, fattade år 2008 beslutet att »[…] införa en begränsning av antalet bo-ende hos de allmännyttiga bostadsföretagen i hyreskontrakt som tecknas från och med den 1 juni 2008. […] Begränsningen innebär en definition utifrån antal rum och kvadratmeter.«11 Beträffande antalet rum motsvarar begränsningen i stort sett trångboddhetsnorm 1, den ambition man hade för efterkrigs-tidens byggande, och som övergivits som trångboddhetsnorm inför miljonprogrammet och därefter. Men nu har normen blivit en regel som exkluderar stora hushåll, ofta invandrarfa-miljer, från att teckna ett eget hyreskontrakt och få ett eget

47

boende. Resultatet blir, liksom för hundra år sedan, olika typer av tillfälliga nödlösningar för de mest behövande (se Helena Holgerssons kapitel i denna bok).

Den fantastiska vision som fanns bakom miljonprogrammet, att »[s]amhällets mål för bostadsförsörjningen bör vara att hela befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader«, förblir en dröm att stilla bedja om för delar av be-folkningen i Göteborg.

48

49

Bengt furåker

en PoStinduStrieLL StAd?

Göteborg har en lång industriell historia som omfattar stora fabriksanläggningar exempelvis inom varvs-, bil- och kullager-industrin. Staden har också länge varit ett centrum för sjöfart, handel och finansväsende. Som i alla kapitalistiska ekonomier har stora förändringar ägt rum under decennierna. Inom sam-hällsvetenskaperna hävdar många att ekonomiskt avancerade länder har genomgått – eller genomgår – en övergång till post-industrialism. Produktionen sägs då få en inriktning på tjänster snarare än varor och kunskap och information blir nyckelfak-torer. Även andra beteckningar används för detta nya stadium, t ex »tjänste-«, »kunskaps-« eller »informationssamhället«. Förändringar med avseende på sysselsättning tas ofta som hu-vudindikatorer på övergången till postindustrialismen. Den enkla fråga som här ställs är hur väl sysselsättningsutveckling-en i Göteborg stämmer överens med det skisserade scenariot. poStINduStrIELL tEorI ocH tjäNStErI sin karaktäristik av postindustrialismen pekade Daniel Bell ut tillväxten inom tjänstesektorn som ett avgörande drag och före

50

1. Daniel Bell (1976) The coming of post-industrial society. A venture in social forecasting, andra uppl New York: Basic Books, s 127–128; A G B Fisher (1935) The clash of progress and security. London: Macmillan; Colin Clark (1951) The conditions of economic progress, andra uppl London: Macmillan & Co.

2. Manuel Castells (1996) The information age: economy, culture and society. The rise of the network society, vol 1. Oxford: Blackwell Publishers, kap 4; Bengt Furåker (2003) »Post-industrial pro-files. North American, Scandinavian and other Western labour mar-kets«, i Thomas P Boje & Bengt Furåker (red) Post-industrial labour markets. North American and Scandinavian profiles. London: Routledge; Joa-chim Singelmann (1978) From agriculture to services. The transformation of industrial employment. Beverly Hills, CA: Sage Publications, s 85–107.

3. T ex Stephen S Cohen, John Zysman (1987) Manufacturing matters. The myth of the post-industrial economy. London: Basic Books.

honom hade andra identifierat ett sysselsättningsskifte från jordbruk till tillverkning och sedan vidare till tjänster.1 En åt-skillnad görs därför ofta mellan en primär, en sekundär och en tertiär sektor. Bell understryker att tillväxten i tjänstesektorn delvis är beroende av behov som uppkommer i produktionen och distributionen av varor. Transporter och finans- och för-säkringsverksamhet är typiska exempel. En annan aspekt är – enligt Bell – att med stigande inkomster börjar människor gå på restaurang oftare och de börjar också i högre grad att lägga pengar på aktiviteter som resor, underhållning och sport. De blir också intresserade av förbättringar vad gäller sjukvård, utbildning och miljö. Den uppgång i tjänstesektorn som blir effekten av övergången till det postindustriella samhället om-fattar alltså mycket olika slags tjänster.

Bells teori om postindustrialism är modellerad efter förhål-landena i USA och bortser från de skillnader som finns mel-lan de utvecklade ekonomierna.2 Den har också kritiserats på andra grunder; somliga har till och med argumenterat för att det inte alls finns någon postindustrialism utan bara olika typer av industrialiserade samhällen.3 Ett avgörande problem är hur vi ska definiera tjänstebegreppet. Från Bells diskussion kan vi dra slutsatsen att hans begrepp är av det vidare slaget. Andra har föreslagit en snävare definition, enligt vilken tjänster är im-materiella, obeständiga och ogripbara samt produceras i kon-sumentens närvaro och konsumeras i produktionsögonblicket.4 Ett uppenbart problem är dock att många av de aktiviteter som anges som exempel – såsom hårklippning eller kemtvätt – för-hoppningsvis har några bestående effekter och medför påtag-liga förändringar (kortare hår och renare tyg).5

Det snävare begreppet utesluter ett antal aktiviteter som de flesta av oss skulle räkna som tjänster.6 Exempelvis skulle vi sannolikt beteckna det som en tjänst när en konsult skriver en rapport om hur ett företags organisation kan förbättras, fastän denna aktivitet inte motsvarar den snävare definitionen. Ett vidare begrepp är därför att föredra, men att bara låta det bli

51

en restkategori för allt som inte är materiell produktion verkar också problematiskt. En viss hjälp skulle man kunna ha av att definiera olika typer av tjänster.7 När man använder offentlig statistik är detta emellertid ingen enkel uppgift, eftersom de-finitionerna i princip är givna. I den empiriska delen nedan måste jag hålla mig till de statistiska kategorier som finns att tillgå, men jag försöker att vara öppen i tolkningen av data.

SySSELSättNINgStrENdEr I götEborgVi ska nu ta en titt på de huvudsakliga sysselsättningstrenderna i Göteborg sedan mitten av 1900-talet. För att undvika en del av de problem som beror på förändringar i statistiska katego-rier, har jag delat upp tiden i två perioder. Tabell 1 innehåller nästan samma kategorier över decennierna och visar sysselsätt-ningen inom de olika näringsgrenarna i Göteborg 1950, 1970 och 1990. Uppgifterna gäller stadens invånare, av vilka som-liga arbetade utanför staden (de som pendlade in till Göteborg finns alltså inte med i statistiken).

4. T ex Jonathan Gers-huny (1978) After indu-

strial society? The emerging self-service economy. Lon-

don and Basingstoke: Macmillan, s 5–59; Claus Offe (1985) Disorganized

capitalism. Contemporary transformations of work

and politics. Cambridge: Polity Press, kap 4;

Andrew Sayer, Richard Walker (1992) The new

social economy. Reworking the division of labour. Ox-

ford: Blackwell, kap 2.

5. Tom Elfring (1988) Service sector employment in advanced economies. A comparative analysis of its implications for economic growth. Aldershot and

Brookfield: Avebury, s 19.

6. Bengt Furåker (1987) Stat och offentlig sektor. Stockholm: Rabén &

Sjögren, s 128.

7. Castells (1996), s 206–216; Singelmann (1978); Elfring (1988).

1950

1970

1990

Diff. 1950–90

Diff. 1970–90

1 Jordbruk 0,8 0,8 0,3 -0,5 -0,5

2 Tillverkning 36,3 28,6 19,1 -17,2 -9,5

3 Byggnadsverksamhet 7,6 9,0 5,2 -2,4 -3,8

1–3 44,6 38,4 24,6 -20,0 -13,8

4 Handel 22,7 18,8 15,9 -6,8 -2,9

5 Samfärdsel (tran sport och kom mu nika tion)

13,7

11,1

9,6

-4,1

-1,5

6 Bank och försäkring (finans och försäkring)*

6,9

11,4

-

+4,5

4–6 36,8 36,9 0,1

7–9 Offentliga och andra tjänster*

18,8

24,6

36,6

-

+12,0

4–9 55,1 61,3 73,5 18,4 12,2

Ospecificerat 0,3 0,2 1,9 1,6 +1,7

Totalt 100 100 100

Antal 169 395 194 623 222 946 53 551 28 323

Tabell 1. Sysselsättning efter näringsgren bland

Göteborgs invånare 1950–1990. Procent

* För 1950 är kategori 6 inkluderad i 7–9.

Källa: www4.goteborg.se/prod/G-info/statistik.nsf

52

Som framgår ökade antalet anställda avsevärt under de år som tabellen täcker. Jordbruk var naturligtvis en mycket liten sektor under hela perioden. Tillverkningssektorn var stor på 1950- och 1960-talen men började så småningom krympa och minskade mer än 17 procentenheter under den aktuella perioden. Siff-rorna för byggverksamhet steg först för att sedan minska (mer än vad de tidigare steg). Under samtliga decennier utgör de anställda i de primära och sekundära sektorerna (1–3) mindre än halva arbetskraften, och differensen mellan 1950 och 1990 innebär en kraftig nedgång på 20 procentenheter.

År 1950 var sysselsättningen i handelssektorn nästan 23 pro-cent, men föll sedan till under 16 procent 1990. En liknande utveckling uppvisar samfärdseln, även om detta som helhet var en mindre näringsgren. Bank och försäkring kan inte redovi-sas separat för 1950, men mellan 1970 och 1990 ökade dess relativa volym med 4,5 procentenheter. Offentliga och andra tjänster, slutligen, ökade ännu mer – med 12 procentenheter – och hade samma kategori funnits i 1950 års statistik hade vi kunnat se hur denna kategori expanderat ända sen dess. Den offentliga sektorns tillväxt har bidragit till den stora ökningen vad gäller kvinnliga anställda. Denna ökning är ett av de mest betydelsefulla dragen i utvecklingen under perioden. Klas-strukturen har också förändrats på ett påtagligt sätt. Den kan-ske viktigaste förändringen här är att industriproletariatet har minskat.

Tabell 2 visar sysselsättningen i Göteborg inom de olika nä-ringsgrenarna åren 1994 och 2006. I detta fall gäller siffrorna de människor som faktiskt arbetar i staden. För att möjliggöra jämförelser, anges också vissa data för Stockholm och för Sve-rige som helhet. Näringsgrenskategorierna skiljer sig något åt från tabell 1: handel, transport och kommunikation utgör en kategori i tabell 2, medan offentliga och andra tjänster är uppdelade på tre kategorier (7–9: utbildning, forskning, sjuk-vård och omsorg; personliga och kulturella tjänster; offentlig förvaltning).

53

Jordbruket är inte mycket att orda om, men vi måste notera att andelen anställda inom tillverkning har fortsatt att minska, om än i blygsam skala. Vi kan också konstatera en viss minskning i fråga om handel under perioden. Den mest expansiva sektorn är den finansiella sektorn som kommer upp till 20 procent av alla anställda 2006. I kontrast till detta ser vi en minskning vad gäller den kategori som inbegriper utbildning och olika sorters omsorg. Däremot är förändringarna inom personliga och kul-turella tjänster och offentlig förvaltning små.

Jämförelsen med Stockholm och Sverige som helhet avslöjar några intressanta skillnader. De primära och sekundära sekto-rerna (1–3) är tillsammans avsevärt mindre i Stockholm men tydligt större i landet som helhet. Mest påtagligt är att medan den andel som är sysselsatt med tillverkning i huvudstaden är mycket liten ligger Göteborg nära genomsnittet för riket. Gö-teborg är ledande när det gäller handel, men den huvudsakliga

Göteborg Stockholm Sverige

1994

2006

Diff. 1994–2006

2006

2006

1 Jordbruk 0,2 0,2 +/-0 0,2 1,8

2 Tillverkning 18,3 17,1 -1,2 8,1 17,7

3 Byggnadsverksamhet 5,3 4,8 -0,5 3,6 6,2

1–3 23,8 22,0 -1,8 11,8 25,7

4, 5 Handel, transport och kommunikation

22,5

20,6

-1,9

18,9

18,4

6 Finans och försäkring 14,3 20,1 +5,8 30,3 14,1

4–6 36,9 40,7 3,8 49,2 32,5

7 Utbildning, forskning, sjukvård och omsorg

25,7

22,9

-2,8

18,2

27,5

8 Personliga och kulturella tjänster

6,9

7,8

+0,9

12,1

7,3

9 Offentlig förvaltning 5,4 5,8 +0,4 7,6 5,8

7–9 38,0 36,5 -1,5 37,9 40,6

4–9 74,9 77,2 2,3 87,1 73,0

Ospecifierat 1,3 0,7 -0,6 1,0 1,2

Alla 100 100 100 100

Antal 232 590 292 014 59 424 537 449 4 280 768

Tabell 2. Sysselsättning efter

närings gren för arbe-tande i Göteborg, Stock-

holm och Sverige 1994 och 2006. Procent

Källor: Se Tabell 1; SCB:s databas

54

skillnaden i den tertiära sektorn gäller finansiella m.fl. tjäns-ter. Här ligger Stockholm mer än 8 procentenheter högre och Sverige mer än 8 procentenheter lägre. Kategori 7 (utbildning, m.m.) är relativt sett större i Göteborg än i Stockholm, men på nationell nivå är siffrorna mycket högre. Återigen, Stockholm är nummer ett både i fråga om personliga och kulturella tjäns-ter och i fråga om offentlig förvaltning. I Sverige som helhet överträffar de mindre kommersiella kategorierna 7–9 de mer kommersiella kategorierna 4–6; i Göteborg och Stockholm är det tvärtom.

Det måste understrykas att distinktionen mellan anställ-ningar inom den privata och den offentliga sektorn inte är syn-lig i tabellerna. De offentliga tjänsterna expanderade mycket i Sverige fram till mitten av 1980-talet,8 men trenden bröts sedan till följd av både neddragningar och privatiseringar. Privatisering behöver emellertid inte innebära en fullständig kommersialisering av tjänster; de betalas alltjämt i hög grad av skattepengar. Bell förväntade sig att statens och den offentliga sektorns betydelse i samhället skulle komma att öka, och för en tid skedde detta – men utvecklingsförloppet har uppenbarligen ändrat riktning.

götEborgS poStINduStrIELLa profILOm vi sammanfattar ser vi att den andel som var sysselsatt i materiell produktion mer eller mindre halverades i Göteborg mellan 1950 och 2006. Detta måste inte innebära att varupro-duktion har blivit mindre viktig; en ekonomisk motor kan bli mindre men samtidigt kraftfullare. I enlighet med postindustri-ell teori har emellertid den tertiära sektorn expanderat: från att ha sysselsatt drygt halva arbetsstyrkan i mitten av 1900-talet till att ett stycke in på 2000-talet sysselsätta mer än tre fjärde-delar av densamma. Denna transformation inbegriper både ett ökat inflöde av kvinnor till arbetsmarknaden och viktiga för-ändringar i klasstrukturen. Det är intressant att de mest kom-

8. Furåker (1987), kap 6.

55

mersiella delarna av den tertiära sektorn (handel, transport och kommunikation samt finans och försäkring) tillsammans utgör den största underkategorin 2006. Här finns ca 40 procent av det totala antalet anställda. I detta avseende skiljer sig Göte-borg från Sverige som helhet men också från Stockholm – i båda fallen hänger det framförallt på finanssektorns relativa storlek som är mindre i Sverige och större i huvudstaden. Vi kan också notera att andelen människor som är anställda inom utbildning, forskning, sjukvård och omvårdnad har minskat på senare år. Det är verksamheter som till stor del är organiserade eller åtminstone finansierade av stat och kommuner. Samman-fattningsvis handlar postindustrialismen i Göteborg i mycket hög grad om marknadsorienterade aktiviteter.

Översättning från engelska av Peter Georgsson

56

57

1. Johanna Bäckström Lerneby (2004) »Hip

hop hurra för Hammar-kullen!« Göteborgs-Posten

2004-12-02.

Åsa andersson

»kniVen i HJÄrtAt« Postindustriell

förortsmytologi

Under de sista månaderna år 2004 publicerade Göteborgs-Posten en artikelserie betitlad »Framtiden i förorten«. En av dem som där kom till tals var en ung kvinna på en fritidsgård i Ham-markullen. Hon kommenterade utsattheten i Göteborgs nord-östra stadsdelar med att hon kände det som att »politikerna vill sudda ut och klippa av Göteborg vid Gamlestaden«.1 Den tillspetsade kommentaren kan sägas fånga och precisera den socialgeografiska kartan i en stad som präglas av en tydlig över-ensstämmelse mellan socialt och rumsligt åtskiljande av olika befolkningsgrupper.

Den polariserade stadens förhållanden och Göteborgs nord-östra förorter var också temat för den trilogi av dramaproduk-tioner som avslutades med TV-serien Kniven i hjärtat 2004. Peter Birros och Agneta Fagerström Olssons serie utspelar sig, och är inspelad i, stadsdelen Bergsjön. Men det är inte bara denna tydliga lokalisering som gör dramat intressant som sam-tidskommentar. Vissa inslag låter sig också läsas i förhållande till en postindustriell nyordning och dess avtryck i stadens so-ciala landskap.

58

2. Per-Markku Ristilam-mi (1994) Rosengård och den svarta poesin. En studie av modern annorlundahet. Stockholm/Stehag: Symposion.

I centrum av skildringen står ett gäng unga killar som hålls samman av starka vänskapsband och som ägnar sig åt diverse kriminell verksamhet. Dramats berättarton har ett realistiskt anslag som ibland avbryts av musikaliska inslag, då skådespe-larna i sång- och dansnummer på olika vis kommenterar hän-delseförloppet. Formen och innehållet i tv-serien kan sägas vara tämligen genretroget i den bemärkelsen att förväntade och väl-bekanta motiv för en berättelse om förorten är flitigt förekom-mande. Dramat använder sig i stor utsträckning av den populära mytologi som uppkommit kring miljonprogramsförorterna (se Ulla Björnbergs kapitel i denna bok). Per-Markku Ristilammi har i sin studie av Malmöstadsdelen Rosengård kallat detta förortstypiska symbolspråk för en svart poesi. I kraft av idog upprepning och med hjälp av en begränsad uppsättning motiv har denna svarta poesi sammantaget verkat för att befästa för-orternas status som omänskliga och hotande miljöer. På ett mer övergripande plan har denna symbolarsenal även tjänat som ett slags negativ spegelbild av moderniteten, som del i en samhälle-lig berättelse med anspråk på att skildra de negativa effekterna, bakslagen och misstagen i de stora planlösningarnas tidevarv.2

I enlighet med denna väletablerade diskurs om Betongföror-ten, som i Kniven i hjärtat har en tung maskulin slagsida, skildras många hotfulla situationer och sociala missförhållanden. Här förekommer drogmissbruk, illegal spelverksamhet kring kamp-hundsmatcher och förortskillar som gör räder till Göteborgs centrum där det närmast regelmässigt stjäls mobiltelefoner och plånböcker av andra ungdomar. Alienationen gentemot det svenska samhället och dess institutioner framstår som i det närmaste total, och dessa institutioner finns i dramats Bergsjön närvarande nästan uteslutande på repressivt vis, i form av fient-ligt inställda poliser som det för ungdomarna gäller att hålla sig undan. I övrigt verkar Bergsjön ha lämnats åt sitt öde, avskurits från samhällsgemenskapen, och som en övertydlig markering för detta har den yngre brodern till gängets ledarfigur en bild av Usama Bin Ladin uppsatt ovanför sin säng.

59

Sammantaget ger Kniven i hjärtat en mycket skrämmande bild av ett samhälle och en stad i kris, där en del av befolk-ningen tycks utlämnade till ett varaktigt utanförskap utan nå-got större hopp om förbättring. Vid berättelsens dystra slut har en av killarna dött av sitt drogmissbruk, två hamnat i fängelse och en annan uppgivet konstaterat att han antagligen aldrig kommer ta sig längre än till det tröstlösa slitet på den lokala pizzerian. Den kanske mest nedstämda bilden möter oss i den allra sista scenen där ett nytt yngre pojkgäng, med den förre gängledarens lillebror i spetsen, ses röra sig på samma vis, på samma råa, smutsiga och illa upplysta plats. Sammansättningen av karaktärer i det nya gänget är snarlik sammansättningen av det gäng som nyss splittrats och, kan man ana, därmed också framtidsutsikterna.

Så långt kan Kniven i hjärtat ses som en djupt pessimistisk och fiktionsmässigt tillspetsad kommentar till några av de sociala missförhållanden som uppträder i Göteborg och liknande stä-der idag. Den sociala reproduktionen tycks för dramats manliga ungdomar lika förutbestämd som hopplös, och den glädje och styrka som de under en tid upplevde i gängets gemenskap blir i slutändan det som driver dem i fördärvet. För två av dramats gängmedlemmar ser det dock i upplösningen ljusare ut, de för-mår hitta vägar ut ur de sociala återvändsgränderna. Den ena av dem räddas av sin fotbollstalang och värvas till en möjlig fram-tid som proffsspelare i Barcelona. Förutom att därmed gestalta uppfyllelsen av en tämligen generell pojkdröm personifieras här den klassiskt individualistiska framgångssagan om killen från gettot: endast med hjälp av en exceptionell talang, företrädesvis inom områdena sport och musik, kan man erövra en plats och ett liv där det finns möjligheter till värdighet och ära. Denna plats måste följaktligen ligga långt borta från Bergsjön.

Dramats största överraskning, och som samtidskommentar det mest intressanta utvecklingsförloppet, står dock gängets ledarfigur Amir för. Den deprimerade och uppgivne faderns självmord blir för Amir den vändpunkt som får honom besluta

60

sig för att förändra sitt liv radikalt. Detta gör han genom att söka anställning på Volvo. Även om en anställning på fabriks-golvet torde vara en mer realistisk möjlighet än den som fot-bollsproffs för betydligt fler ungdomar i liknande situationer, framstår båda dessa utfall inom ramen för dramat som ungefär lika osannolika och unika. För en invandrarkille från förorten krävs det följaktligen något alldeles enastående för att ta sig in i Sveriges och Göteborgs industriella hjärta, Volvofabriken. Och Amir har just de exceptionella egenskaper som krävs. Han är visserligen en obeveklig hårding men han har också något av tricksterns oemotståndliga charm och skicklighet när det gäller att suggerera den bild som han önskar att omgivningen ska ha av honom. Amir lyckas under anställningsintervjun övertyga rekryteraren om att vad hon har att vänta sig från honom är en lika obrottslig lojalitet gentemot den kommande arbetsgivaren som den han tidigare haft till gängets hederskodex. Mot alla odds får Amir den anställning som förutsätts leda honom rätt i tillvaron, och detta trots eller kanske tack vare att han presente-rat sig som en förhärdad men omvänd brottsling som kommer från »en helt annan värld därute« än den rekryteraren lever i. Amir låter förstå att de egenskaper som utgör föreställningen om den typiske förortsgangstern, genom ett slags omkodning kan vara exemplariska för den lojale arbetaren.

Här menar jag att Kniven i hjärtat inte bara rör sig inom den svarta poesi som förekommit i olika framställningsformer ända sedan 1970-talet, utan också dramatiserar och kommenterar en postindustriell situation, där såväl resurser som konflikter i stor utsträckning rör sig kring kultur och symbolvärden. Volvo är inte längre det Göteborgsnationella hjärta det en gång varit, utan i första hand ett varumärke, ett multinationellt företag med internationell ägandestruktur. Som sådant är en allt större del av dess produktion utlokaliserad till andra länder. Den göte-borgska Volvofabriken i Torslanda behöver inte längre Berg-sjön, en av de stadsdelar som en gång planerades och byggdes i syfte att erbjuda bostäder till de tusentals inflyttande arbetare

61

3. Jfr Sharon Zukin (1995) The cultures of

cities. Cambridge Mass & Oxford: Blackwell.

4. Jfr Doreen Massey, John Allen & Steve Pile (red) (1999) City worlds.

London: Routledge.

som man under planeringen av miljonprogrammet antog skulle fortsätta att fylla fabriksgolven.

Som varumärke och symbol har dock Volvo fortsatt stor be-tydelse för staden Göteborg, i en situation där städer i likhet med företag har att konkurrera, marknadsföra och sälja sig på en global marknad. Staden och de stora företagens bärkraftig-het är beroende av varandra vilket gör att dess representanter, i form av politiker och affärsmän, i mångt och mycket förenas i en strävan att saluföra en lämplig och lockande image för att tilltala investerare och turister.3 I en sådan symbolekonomi är Bergsjön och liknande stadsdelar snarare ett hot än en möj-lighet. Bostadssegregation, fattiga stadsdelar, hotande för-slumning och kriminalitet i stadsrummet definieras här som hot mot investeringsviljan och därmed tillväxten. Följaktligen nämns Bergsjön och liknande stadsdelars unga invånare oftare i tal om brottsprevention, exempelvis i insatser som sker för att kartlägga och förhindra nyrekrytering till kriminella gäng, än i sammanhang där det utreds var kunskapssamhällets upp-växande arbetskraft kan förmodas finnas. Detta kan ses som en del av ett globalt utvecklingsmönster av stadslandskapen där vissa befolkningsgrupper betraktas som i det närmaste struktu-rellt irrelevanta för den samhälleliga eller snarare ekonomiska utvecklingen.4

För att återvända till Kniven i hjärtat och Amirs belägenhet så utspelas den vid en tidpunkt där stora delar av den storskaliga tillverkningsindustrin är på väg att lämna Sverige. Att bli en trogen arbetare inom denna sektor är inte längre en möjlighet som står särskilt stora skaror ur den arbetsföra befolkningen till buds. En mer samtida utveckling för den som i likhet med TV-seriens Amir beslutar sig för att slå in på den smala vägen torde ha varit att sätta sig på skolbänken. Utbildning och specialisering är ju i alla fall formellt framgångsformeln i det kunskaps- och informationssamhälle som det postindustriella samhället också brukar kallas (se Mats Widigsons kapitel i denna bok). Men i Amirs lyckade förvandlingsnummer – från förortsgangster till

62

trogen knegare – var formeln snarare kulturell. Det handlar då om en förmåga att hantera och manipulera symbolvärden stra-tegiskt, så att de svarar mot en ständigt föränderlig, individua-listisk och konkurrensdriven symbolekonomi. För en obrottslig men samtidigt flexibel lojalitet – föremålet för lojaliteten kan skifta om omständigheterna så kräver – och en högt uppdriven förmåga till socialt rollspel, fungerar möjligen lika bra på det numera mycket obeständiga fabriksgolvet som i förortsgänget. Det kan tyckas göra dramats upplösning reaktionärt bekväm. Den unika fotbollstalangen får sin rättmätiga belöning och mardrömmen från Betongförorten kan övervinnas genom att socialisationen från förortsgangster omkodas till exemplarisk arbetare med flexibel lojalitet. Hotet kan neutraliseras till att utgöra en del i den sociala reproduktion som ju också ett post-industriellt samhälle är i behov av. Men i en situation där indu-strin inte längre kräver så många arbetare kan det nu aldrig bli riktigt så bekvämt. Och i ett samhälle där traditionella klass-kulturer är upplösta samtidigt som en stor del av befolkningen – såväl förstagenerationsinvandrare som deras barn – möter intolerans och diskriminering i många olika sammanhang, kan knappast den krympande industrisektorn vara den plats där motsättningar ska övervinnas och integration ske.

Men det fiktiva dramats Amir fick alltså sin anställning. Gör det honom delaktig i samhällsgemenskapen och till en likvärdig medborgare? I den sång Amir framför när vi sista gången ser honom, iklädd arbetsoverall vid bandet på fabriksgolvet, kom-menteras den situation han nu har att förhålla sig till, där han trots att han befinner sig »djupt inne i Sveas buk […] ändå förbannas och förvandlas till något annat« men förväntas vara tyst och inte klaga eftersom han nu fått del av den trygghet som en anställning innebär. Det handlar alltså om en villko-rad delaktighet. I någon mån gäller det förvisso all delaktighet, men villkoren kan vara mer eller mindre jämnt fördelade, in-satserna högre eller lägre. För Amir tycks insatsen hög. Han får satsa allt genom att lämna sin identitet i pant, både inför

63

sin arbetsgivare, dit lojaliteten nu koncentreras, och genom att ta avstånd från den tidigare stadsdelsbaserade gemenskap som ditintills betytt allt för honom. Förutom den höga insats som Amir därmed på ett personligt plan betalar, uppmärksammas i den avslutande sången mer generellt ojämlika förhållanden och den bristande ömsesidighet som kvarstår utanför arbetsplatsen där vissa kulturella symboler, trots sitt värde för en stor del av befolkningen, inte bereds mycket utrymme:

Ni pratar om integration på min TV »Men bygg er moské nånstans där vi inte ser den, annars är det vi som bränner ner den.«

64

65

Mats franzén

StAMPenVid den östra gränsen

Fastän Stampen är en av Göteborgs äldsta och mest centrala stadsdelar är den förvånansvärt okänd. Något ofärdigt vilar över Stampen. Stadsdelen har trots sitt läge ännu inte exploate-rats fullt ut med bebyggelse. Inte heller äger den någon distinkt identitet. Stampen är snarare extremt flertydig – den har något för alla, men just därför är den kanske en stadsdel som det för många är svårt att identifiera sig med. Så blir Stampen lätt till en stadsdel för ingen. Just därför är den genuint urban: påfal-lande anonym, präglad av en så stark mångfald att ingen ännu lyckats sätta sin prägel på den. Här, om någonstans, kan man verkligen försvinna i staden.

Förklaringen till att Stampen blivit till den stadsdel den nu är ligger inte enkelt förborgad i stadsdelen själv utan väl så mycket i Göteborgs sociospatiala historia. Sätter man Hisingen inom parentes, vilket är lätt gjort i Göteborg, liknar Göteborg socio-spatialt ett T. Staden innanför vallgraven bildar fortfarande sta-dens centrum, beläget i anslutningen mellan T:ets två streck. Härifrån växte staden i tre riktningar. Söderut – i anslutning till den monumentalt anlagda Götaplatsen – återfinner vi de mer

66

fashionabla kvarteren. Västerut, längs älven, växte arbetarsta-den fram. Närheten till hamnen och varven, som förvisso låg på Hisingssidan, men aldrig riktigt räknats dit eftersom de flesta varvsarbetarna kom till jobbet med färjan över älven, kom att prägla de västra stadsdelarna, inte minst bilden av dem. Österut växte också stadsdelar för stadens arbetare fram, för dem som ar-betade i slakthuset, på SKF och i textilindustrin. Jämfört med de västra stadsdelarna blev de östra förhållandevis anonyma. Bilden av arbetargöteborg kom att domineras av de västra stadsdelar-nas förhållandevis fria hamn- och varvarbetare, inte av de östra stadsdelarnas bundna och övervakade fabriksarbetare, inte sällan kvinnor. Denna kulturella topografi var på plats redan vid sekel-skiftet 1900, och vi lever på sätt och vis fortfarande med den.

Ett speciellt inslag i denna topografi bildar de två urbana membran som kan sägas reglera flödet av människor, varor och idéer mellan stadens centrum och de västra respektive de östra stadsdelarna. Det västra membranet, Masthugget, har länge va-rit en av stadens mest omtalade och kända stadsdelar, men sätts här inom parentes. Det östra membranet är Stampen. Denna om inte helt bortglömda, så relativt osedda, okända och ibland kanske ökända stadsdel länkar alltså samman Göteborgs cen-trum med de östra stadsdelarna. Står man på Drottningtorget med Centralstationen i ryggen och näsan mot söder gömmer sig Stampen bakom det präktiga posthuset till vänster, platsen för ett framtida lyxhotell. Bakom det börjar Stampen: i form av en lång upp-och-ner-vänd triangel sträcker sig stadsdelen öst-erut. Trots att det finns något där bakom, vilket om inte annat en viss trafik tyder på, dras man åt andra hållet: in mot staden, som det är så lätt att säga. Om Stampen länge var och fortsatt ligger dold bakom posthuset, så var det inte så med Stampen-triangelns östra spets: i Olskrokstorget med sin levande torg-handel fanns här länge en vital länk till de östra stadsdelarna. På 1960-talet skars den emellertid av lika brutalt som effektivt när en enorm trafikplats förlades hit för att knyta samman E 20 och E 6. Naturligtvis är det fortfarande möjligt att ta sig mel-

67

1. Den bild av Stampen och dess historia som jag tecknar i den här texten har en rad olika källor,

främst dock karteringar och bilder i olika stan-

dardverk och guider om Göteborg som fångar

stadens olika historiska lager, samt brev från tre

informanter. Se Karl Schlögel (2003) Im

Raume lesen wir die Zeit. München: Hanser.

lan Stampen och de östra stadsdelarna till fots, cykel eller med spårvagn, men trafikapparaten inbjuder inte direkt till det. Dess så kallade barriäreffekter är högst påtagliga, samtidigt som den nu väsentligt höjde tempot på den interregionala motortrafi-ken till och från Köpenhamn, Stockholm och Oslo. Inte desto mindre är det än idag så att det är lättare att bekanta sig med Stampen om man bor i de östra stadsdelarna: skall man till centrum måste man ju som regel ta sig igenom membranet.1

Och det gör man inte norrifrån: där ligger bangården som en högst effektiv spärr. Mot söder och ljuset, över Fattighusån, öppnar sig inte heller Stampen nämnvärt, annat än för biltrafik mot Norra Alléns och Parkgatans ringled runt centrum och Skånegatan i riktning Mölndal. Att Göteborgs så kallade eve-nemangsstråk ligger längs den senare gatan ändrar inte på det. Stampens huvudorientering är påtagligt öst-västlig.

Ofärdig, osedd och okänd hukar Stampen alltså bakom post-husets blivande lyxhotell. Så anonym har Stampen emellertid aldrig varit att stadsdelen förblivit helt okänd av dem som ald-rig haft anledning att ta sig dit. Snarare har Stampen länge – från början? – haft dåligt rykte. Många som inte varit tvungna att ta sig dit har därför aldrig fått några egna erfarenheter av Stampen. Så bidrar ökändheten till okändheten.

Fattigdomens och eländets stigmata är nästan jämngamla med stadsdelen och av äldre märke än den stadsplan från år 1866 som än idag ger stadsdelen dess form. Innan postens mo-numentala byggnad stod klar år 1925 låg just här det arbets- och fattighus som stod färdigt redan 1855, strax innan järnvägen kom till Göteborg – om den hade kommit tidigare hade tro-ligen inget fattighus heller uppförts vid Drottningtorget. I anläggningen ingick dessutom ett barnhus, som fortfarande låter sig beskådas. Nu var inte detta Stampens första fattighus. 1726 inrättades ett fattighus provisoriskt i en manufakturbygg-nad, som 1767 ersattes av ett nybyggt fattighus i trä som ännu står kvar vid Fattighusån, ihågkommet av mången litet äldre Göteborgare som fick besöka den dispensär som senare inrät-

68

tades här i kampen mot tbc:n. Här ligger också Mariakyrkan, där den så kallade fattighuskyrkan tidigare låg. Det berättas att dödligheten bland de fattiga var så hög att en kyrkogård fick anläggas på Stampen. Öppnad år 1804 kan man än idag över dess entré läsa de beryktade orden: »Tänk på döden.« I Stampens östra ända hade långt tidigare, redan 1742, uppförts ett kvinnofängelse, som visserligen lades ner vid 1900-talets början, men som i stället blev till ett hem för ensamstående kvinnor med små barn. Långt senare, 1969, kom byggnaderna i stället att användas som föreningslokaler. Att redaktionen för de hemlösas tidning i Göteborg – Faktum – ligger på Stampen verkar följdriktigt. Om Stampen fått något symboliskt kapital, blev det inte av det positiva slaget.

Genom dessa inrättningar verkar Stampen ha fått denna negativa, frånstötande, stämpel tidigt, och det är kanske inget konstigt med det. Ur dessa verksamheter utverkas vanligen inte något positivt symboliskt kapital. Mer märkligt är att stämpeln lyckats dölja så mycket av all annan verksamhet som funnits och finns på Stampen och som annars skulle kunnat prägla bil-den av stadsdelen och gett den en mer spännande och mindre dyster urban image.

Göteborgs bryggeri, sedermera Pripps bryggeri, fanns här under ett drygt sekel. Driften upphörde först på 1970-talet; byggnaderna revs för att ge plats åt kontor, hotell och bostäder i slutet på 1980-talet. Bryggeriet kom att förknippas med Gö-teborg – Pripps är ett av Sveriges äldre varumärken – men att det låg på Stampen verkar mer att ha setts som en tillfällighet. Inte heller Göteborgs-Posten, stadens största dagstidning, som flyttade till sitt nya tidningshus på Stampen, invid posthuset och centralstationen, vid mitten av 1930-talet har kunnat eller velat vända stadsdelens dystra image – trots tillgången till or-dets makt. Att den nya moderna tiden i bilens och mc:ns gestalt kom till Stampen och funkisbebyggelsen längs Odinsgatans och Friggagatans norra sida några år senare lyckades inte heller det nämnvärt rucka på den negativa stämpeln – ändå utvecklades

69

2. Björn Hansson (2008) »Rent hus i

syndanästet«, Göteborgs-Posten 2008-12-16.

här på kort tid Göteborgs bilhandlardistrikt. Med tiden flyttade emellertid bilhandeln ut från centrala Göteborg, och in flyttade i stället mer eller mindre ljusskygga verksamheter. När stora de-lar av funkisbebyggelsen revs strax före jul 2008 för att ge plats åt nya hyreslägenheter satte GP en klassisk slumsaneringsrubrik över händelsen: »Rent hus i syndanästet« och konstaterade la-koniskt att »[i]ngen av de tidigare hyresgästerna har bett att få komma tillbaka.« Rivningen genomfördes under protester trots att husen fanns med i kommunens bevarandeprogram; att bli av med pornografi, graffiti, Harley Davidson-motorcyklar, svart-klubbar och annat blev till slut viktigare.2 Här föll helt nyligen en manlig, bitvis kriminell machovärld för grävskoporna.

Stampens negativa symboliska kapital verkar vara tämligen robust. Företag som GP med ett brett anseende i Göteborg kunde flytta hit utan att nämnvärt ändra på imagen. Än mer an-slående härvidlag är kanske att Samskolan tog över Östra Reals lokaler på Stampen för knappt fyrtio år sedan. Länge gavs här gymnasieförberedande undervisning för de östra stads delarnas studiebegåvade gossar. Att Göteborgsbourgeoisiens privatskola framför andra, grundad 1901, skulle flytta hit ser på förhand ut som något otänkbart. Lika litet som GP verkar emellertid Sam-skolan ha bidragit till att göra Stampen sett och känt. Kanske är det så enkelt att platsidentiteten för båda är Göteborg snarare än Stampen.

Det egendomliga med Stampen är dock att allt detta gäller en i allra högsta grad blandad stadsdel, bestående av en rad olika verksamheter. Också boendet uppvisar en blandning. Som Mast-hugget är inte heller Stampen någon typisk arbetarstadsdel. Här uppfördes aldrig några landshövdingehus. På Stampen byggdes tunga stenhuskvarter, men i ett långsamt tempo. 1866 års stads-plan är ännu inte riktigt färdigbyggd, även om byggnadsaktivite-ten intensifierats de senaste decennierna. Bostadsbebyggelsen har således brett ut sig allt mer från 1980-talets slut. På Prippstomten i väster, i bästa söderläge mot Fattighusån, byggdes således flera stora och en smula påkostade bostadshus i postmodern stil, åren

70

3. Göteborgs Stads-kansli. Göteborgsbladet 2008, s 117 (även nästa stycke).

kring 1990. Senare uppfördes flera bostadskomplex på Östra Stampen i typisk svensk nyfunkis också de i bästa söderläge.3

Frågan är om man trots platsens oseddhet inte kan skönja ett slags gentrifiering av Stampen. För det talar främst att en viss uppgradering av bostadsstocken har skett på senare år, men andelen hyreslägenheter är fortfarande tämligen hög (drygt 60 %), också i nyproduktionen, vilket talar mot. Andelen lägen-heter större än 3 rum och kök är tämligen låg (10 %). Andelen utländska medborgare är däremot lägre på Stampen än för Gö-teborg i stort, liksom ohälsotalet och andelen arbetslösa, vilket pekar mot en viss gentrifiering, liksom förhållandet att utbild-ningsnivån är tämligen hög. Inkomstnivån ligger emellertid bara något över stadens genomsnitt, delvis sammanhängande med en tämligen ung befolkning.

Vad som framförallt talar emot en gentrifiering av Stampen är emellertid att dess symboliska kapital ännu inte har omlad-dats. En förklaring till det är att 1960-talsvänstern aldrig verkar ha hittat hit som den gjorde till stadsdelar i väster som Haga, Masthugget och Majorna som så påtagligt har kommit att gen-trifieras. Helt i linje med skillnaden mellan Göteborgs västra och östra sida blev gentrifieringen något för den förra sidan. Till Stampen kom inte studenterna och de sociala rörelserna, gentrifieringens pionjärer, utan snarare en maskulin, mer eller mindre kriminell machovärld. Slog sig några av det kulturella kapitalets bärare ner här, slog de mynt av sitt kapital någon an-nan stans. Varken socialt eller fysiskt blev Stampen något att slå vakt om eller bevara, att omvärdera och (åter)upprätta.

Stampen är alltfort en tämligen anonym stadsdel där det just därför är relativt enkelt att finna ett centralt boende. Affärer som Bekväma skor, Göteborgs specialaffär för trummor eller handel med begagnade vitvaror bidrar heller inte till att ändra på det. Snarare bekräftar de den mångfaldens anonymitet som innebär att många har flera olika slags ärenden hit, men de tar inte plat-sen i besittning. Hur länge till är dock en helt öppen affär.

71

gabriella Olshammar

öStrA kViLLebÄCkenFrån informellt återbruk

till legitim ödeläggelse

Det finns en plats i centrala Göteborg som blir alltmer ödelagd. Kvarteren ligger inte långt från Göteborgs historiska stadskärna men på motsatt sida Göta älv, intill handelscentrumet Backa-plan på ön Hisingen. Sedan början av 2000-talet kallas det i stadsplaneringens sammanhang för Östra Kvillebäcken. Reser man dit idag möts man av fyra rivna kvarter. Stora grusplaner breder ut sig bakom förfallna staket. Några enstaka industri-byggnader av obestämd ålder står ensamma kvar. Länge var detta en levande stadsmiljö med en stor blandning av verksam-heter: bilverkstäder, mc-butik, zoobutik, invandrarföreningar, lunchrestauranger, café, skrot, loppmarknader, antikaffärer med mera. Men sedan 2008 är stora delar av bebyggelsen bort-riven och verksamheterna undanträngda. Ödeläggelsen är för-sta steget i en omvandling till bostads- och kontorsområde.

Utifrån sett kan det framstå som en självklar utveckling att några industrikvarter rivits bort inför en stundande exploatering i ett attraktivt läge. Vad som däremot är svårare att veta är att exploateringen i själva verket dröjt nästan tre decennier i väntan på beslut från fastighetsägare, planerare vid stadsbyggnadskon-

72

1. För den som önskar en mer ingående läsning av planprocessen och dess låsning kan jag hänvisa till Gabriella Olshammar (2002) Det permanentade provisoriet. Ett återanvänt industriområde i väntan på rivning eller erkännande, diss. Göteborg: Chalmers – Arkitektur, Institutionen för stadsbyggnad, s 61–95.

toret och politiker i byggnads- och fastighetsnämnden om vad fastigheterna och området som helhet skall användas till.

Historien är i korthet den att ett industriområde anlades på platsen i början av 1900-talet. Vid 1900-talets mitt hade verk-samheterna skiftat från industri till bilhandel och -service. I en utredning från slutet av 1970-talet bedömdes området som uttjänt för industriändamål. Under 2008 revs en stor del av bebyggelsen. I den väntans tid som uppstod mellan 1970-talet och 2008 kom emellertid företagare och föreningar att hyra enkla lokaler i kvarterens småskaliga bebyggelse. Tack vare ett enkelt återbruk av äldre industribyggnader kom den utdömda industrimiljön att oplanerat ge upphov till en verksamhetsmiljö attraktiv för småföretag och föreningar. Varför kunde inte detta leva vidare och utvecklas småskaligt? Vad kommer nu att ske när så mycket av bebyggelsen i stället rivits bort?

EN INvEckLad pLaNprocESSNär Östra Kvillebäcken etablerades som industriområde i bör-jan på 1900-talet var detta stadens utkant. Nu är läget tämligen centralt eftersom staden vuxit ut runtomkring. Bebyggelsen har hela tiden varit gles och småskalig med hus i en eller två vå-ningar, i tegel eller med enkla plåtfasader. Enligt en verkstads-industriutredning ansågs området som sagt nedgånget redan under 1970-talet. I en motion 1986 till kommunfullmäktige uppmärksammades området som förslummat och i behov av att ställas i ordning. Sedan dess har skilda initiativ till omvand-ling tagits i olika omgångar.1

Initiativen har av och till kommit från byggnadsnämnden, stadsbyggnadskontoret och de två fastighetsbolagen Wallen-stam och NCC som äger det mesta av marken. I mitten av 1990-talet engagerades näringslivssekretariatet på uppdrag av stadsbyggnadskontoret och utredde området ur ett näringslivs-perspektiv. Vid samma tid engagerade sig en grupp forskare i arbetslivets bebyggelse från Chalmers. De upprättade en »lokal

73

akademi« tillsammans med stadsbyggnadskontoret och de två bolagen. Avsikten var att diskutera en alternativ och småska-lig omvandling. 1999 presenterade stadsbyggnadskontoret ett förslag som utgick från befintlig bebyggelse och verksamhets-struktur, med tillägg av enstaka bostadshus i mindre känsliga lä-gen. Förslaget pekade ut det befintliga småskaliga och blandade verksamhetsområdet som värdefullt att bygga vidare på, men med viss förtätning. Planen realiserades inte, delvis till följd av att engagerade tjänstemän vid stadsbyggnadskontoret fick nya uppdrag, delvis till följd av fastig hetsägarnas ljumma intresse. Fastighetsägarna har önskat se en högre nyexploatering än kom-munens instanser och har främst önskat att få bygga bostäder. 2002 presenterade stadsbyggnadskontoret ett nytt program, med förslag till totalomvandling och högt exploaterad nybygg-nad, som godkändes i byggnadsnämnden. Trots det kom inte någon förändring till stånd. Området ingår numera i ett utökat uppdrag som det kommunala bo laget Älvstranden Utveckling fick av kommunstyrelsen 2004. Ett konsortium med sju bolag ska under en femårsperiod bebygga området; starten har varit förlagd till 2009.

Ett pErmaNENt provISorIumUnder den långdragna planprocessen permanentades de pro-visoriska lösningarna. Fastighetsägare hyrde ut enkla lokaler till låg hyra i byggnader som de lät förfalla. Det geografiska läget, hyresnivåerna och i somliga fall oömheten hos lokalerna passade de småföretagare som etablerade sig här. De enkla loka-lerna ansågs också värdefulla som platser för möten och det låg 15 invandrarföreningar här 1990. Med närheten till handels-centrumet Backaplan och goda kommunikationer var området även attraktivt för etablering av detaljhandel, vilket fick stöd från kommunen i tillfälliga bygglov. En betydande del av om-rådets handel saknade dock detta stöd eftersom detaljhandeln på centrala Hisingen redan ansågs överetablerad.

74

Med de kortvariga byggloven ville kommunen signalera att de verksamheter som tilläts i Östra Kvillebäcken endast accep-terades på grund av sin tillfällighet. Företagare och föreningar gavs endast ettåriga kontrakt vilket enligt fastighetsägarna skulle stävja deras förhoppningar om att få stanna kvar. Ägarna såg inte sina hyresgäster som »seriösa« utan menade att själva existensen av resurssvaga hyresgäster utgjorde ett hinder för att utveckla området till den exklusivitet som det attraktiva läget betingade. Ändå förnyades de ettåriga kontrakten i tio till femton års tid.

Entreprenörer kunde därmed bedriva sina verksamheter och föreningar ha sina mötesplatser både trots och tack vare de osäkra förhållanden som rådde. Man kan fråga sig om det hade varit möjligt för en företagare att framstå som seriös under denna ovisshet. De företagare jag intervjuade – inom ramen för en empirisk fallstudie 1998–2002 – förklarade att om det inte varit för den osäkra framförhållningen hade de kunnat tänka sig att rusta sina lokaler och bekosta det själva. Flera av dem hade seriösa syften med att ligga här – de hade ett tillräckligt kundunderlag för att få verksamheten att gå ihop, området var lättillgängligt med bil och kollektivtrafik, hyrorna passade ut-märkt för deras verksamhet då de var låga, om än höga med tanke på bebyggelsens dåliga standard.

De som bedrev verksamhet i området kom att nedvärderas av såväl fastighetsbolagen som tjänstemän till följd av de enkla och osäkra förhållanden under vilka de verkade. I mötesuttalanden och dokument hölls aktiviteterna inte isär från förutsättning-arna, de korta kontrakten och bristen på underhåll.

HINdEr för modESt omvaNdLINgPå 1980-talet hade Wallenstam och NCC köpt upp ett stort antal intilliggande fastigheter. Detta har utgjort incitament för hög exploatering, vilket fungerat som ett hinder för mer modesta omvandlingsplaner av Östra Kvillebäcken, som den föreslagna planen från 1999. Ett annat hinder i förnyelsen har

75

2. Joakim Forsemalm (2007) Bodies, bricks and

black boxes. Power practices in city conversion, diss. Gö te-

borg: Göteborgs univer-sitet, Institutionen för

etnologi, s 146; Olsham- mar (2002), s 66–67, 95.

3. Wallenstam, Årsredo-visning (2001), s 36; NCC, Årsredovisning

(2001), s 24–26.

4. Näringslivssekretariatet i Göteborg (1996), Området vid Gustaf Daléns gatan, s 1, 8.

5. Östra Kvillebäcken södra delen (oktober 2008)

Dnr 0965/04, detaljplan, ut ställningshandling. Göteborg: Göteborgs stadsbyggnadskontor.

6. Gunilla Skoog (2008) »Små fastighetsägare

försenar lägenhetsbygget på Backaplan«, Göteborgs-

Posten 2008-12-29.

varit den sannolika förekomsten av förgiftad mark från tidigare industriella verksamheter. För att finansiera saneringen skulle fastighetsbolagen behöva genomföra en hög exploatering.2

Ett annat hinder för en modest omvandling av området kom-mer sig av motståndet mot att utgå från den befintliga bebyg-gelsen som en resurs i förändringsarbetet. Från fastighetsbolagen vann aldrig den anspråkslösa och lågt exploaterade bebyggelsen något erkännande som objekt att utgå från i omvandlingen: enk-la byggnader i centrala lägen betraktades av dem som en förlust-affär. De ser fastigheter som investerings- och förädlingsobjekt.3 Här kan det påpekas att inte heller Göteborgs stadsmuseum eller länsstyrelsen uppmärksammat någon av de gamla industribygg-naderna i området som bevarandevärda. De korta kontrakten och byggloven implicerade i sin tur att inte heller verksamheterna accepterades annat än som tillfälliga. Till och med näringslivs-sekretariatet – som i en utredning 1996 var positiva till detta som ett småskaligt verksamhetsområde – konstaterade att de centrala delarna av Hisingen »erbjuder en nersliten miljö med karaktär av industristad på nedgång« vilket skulle kunna hämma en po-sitiv utveckling för Göteborg och Göteborgsregionen.4

Nytt provISorIum?Idag ligger som sagt stora delar av Östra Kvillebäckens kvarter öde, tomma på bebyggelse. Under 2008 skulle förnyelsen av området sätta fart med stöd i en ny detaljplan från stadsbygg-nadskontoret.5 Detaljplanen sändes till Byggnadsnämnden i början av oktober 2008, och fastighetsägarna har låtit riva be-byggelsen från fem kvarter. Planen drogs dock tillbaka innan jul eftersom kommunen och några av de små fastighetsägarna i området ej kunnat komma överens.6

En liknande ödeläggelse inför snart stundande exploatering genomfördes i området redan vid årsskiftet 1999/2000. En stor byggnad revs då för att lämna rum för en biograf. Meningen var att biografen skulle locka hit besökare och markera att en ny era

76

7. Gunilla Skoog (2008) »1700 nya lägenheter i Kvillebäcken«, Göteborgs-Posten 2008-01-06.

tog vid. Den gången blev resultatet inte mer än några arkitekt-skisser, braskande rubriker i lokaltidningen och ett öde kvarter med staket omkring. Ett par populära second-hand-marknader trängdes bort. Kriminaliteten sägs ha eskalerat i området sedan början av 2000. Det har visat sig i form av svartklubbar, illegalt spel, olaglig handel med sprit och narkotika, skjutvapen, stöld-gods samt till och med flera mord.7 Problemet tillkom inte för att nämnda byggnad revs och lämnade ett öde kvarter efter sig – däremot kan ödetomten ses som en symbol för alla misslyckade försök att storskaligt omdana platsen. En av de planerare som arbetat i planprocessen sade uppgivet då vi möttes att det enda som hänt sedan 2000-talets början är att kriminaliteten brett ut sig och byggnaderna förfallit än mer.

Man kan undra vad som ska komma att ske i Östra Kville-bäcken den här gången. I och med förseningen av detaljplanen kan nybyggnad komma ifråga tidigast i början av 2010. Om den nya bebyggelsen senareläggs med flera år kommer en ny form av permanentat provisorium att uppstå. Dagens ödelagda kvarter omöjliggör dock för det slags informella återbruk som tidigare var möjligt.

77

1. Anders Gustavsson (1994) Hamnens arbetare. En etnologisk undersökning

av stuveriarbetet i Göte-borg. Stockholm: Nord-

iska museets handlingar.

2. Kjell Bergman (1990) Poliser. Mellan klassförtryck och brotts-

bekämpning. Göteborg: Etnologiska föreningen

i Västsverige.

Joakim forsemalm

LÅnggAtornAFörhindrad gentrifiering?

I början av maj 2008 står jag tillsammans med en handfull per-soner – bland annat en fastighetsägare/-utvecklare som rustat upp flera äldre stenhus i centrala Göteborg, en forskare i socialt arbete samt en arkitekt – och diskuterar området Långgatorna i Göteborg. Anledningen är ett seminarium arrangerat av Cen-trum för Byggnadskultur och platsen det stora auditoriet i käl-laren på Göteborgs stadsbyggnadskontor. Långgatorna är en stadsdel i Göteborgs västra centrum som under lång tid haft ett för Göteborg unikt rikt stadsliv. Den direkta närheten till Göta älv spelade under 1800- och 1900-talen en viktig roll för detta stadsliv: Masthuggskajen (idag hem för Stena Lines Dan-marksfärjor) var en av flera platser där sjöfrakt mötte landburen förflyttning av gods. I flera historiska studier finns vittnesmål om hur arbetare med hamnanknytning frekventerat framförallt Andra Långgatans pubar och andra förlustelseställen.1

Göteborgs västra centrum har historiskt varit en rörig och orolig plats, en del av staden som höll poliserna ordentligt sysselsatta.2 Långgatorna har inte varit en del av den gamla, numera rivna, trähusbebyggelsen i Masthugget, där miljonpro-

78

3. Stephen Metcalf (2007) »Sweden unzip-ped«, New York Times 2007-09-23.

gramsestetiken idag är väl synlig för Stenafärjornas resenärer. Istället är detta en fullt utbyggd stenstad, bitvis jämförbar med Vasastans praktfulla kåkar. Och även om det förstås finns en hel del bostadsrätter även här, så finns det både hyresrätter och framförallt en hel del studentbostäder, det sistnämnda viktigt med tanke på det utbud som finns i markplanet i området. Det är nämligen där det händer: Långgatorna har en lång histo-ria av småskalig näringsverksamhet, från olika stödaktiviteter till hamnverksamhet och sjöfart (det finns fortfarande ett litet båtvarv kvar här – en bra bit från vattnet för övrigt!) över vir-keshandel och försäljning av trämöbler till dagens inriktning mot design av olika slag. Här har flera numera väletablerade klädmärken startat sina verksamheter (Velour, Dem Collec-tive, Elvine). Flera av dem ligger kvar, men några har växt ur de små skrymslen som finns inne i gårdshusen eller någon vå-ning upp från gatan. Härifrån drivs Camino, Sveriges första magasin för ekologisk livsstil och här har den internationella musikfestivalen Clandestino sitt kontor. Och trots den stora närvaron av porrbutiker i området skrevs hyllningsartiklar i såväl lokala som internationella medier, som i New York Times artikel »Sweden unzipped« 2007.3 Uppräkningen kan göras mycket längre. Innehållsligt har området skiftat från ett hant-verk till ett annat, från en småskalig verksamhet till en annan. Det låter väl som en ganska ljus bild, ett område som lever och frodas, som inte minst producerar en hel rad arbetstillfällen för Göteborg.

Men under seminariet ligger stämningen tung. Vad skall hända med detta område, av allt fler ansett som ett unikum i, och ur ett mikroekonomiskt perspektiv viktigt för, Göteborg som stad, när centrum växer för att sluka allt fler områden i dess yttre gränsområden? Flera pratar om gentrifiering (se introduktionskapitlet i denna bok). Med geografins årsringar som förflyttar centrum allt längre ut, väntas spekulerandet i fastigheter öka även i detta område, vars småskaliga närings-verksamhet förutsätter en rimlig och hanterbar lokalhyra.

79

4. För vidare resone-mang, se Joakim Forse-

malm (2007) Bodies, bricks and black boxes. Power prac-tices in city conversion, diss.

Göteborg: Göteborgs universitet, Institutionen

för etnologi.

Det stora flertalet seminariedeltagare menar att alla tecken pekar på att gentrifieringen nu slår igenom. Och om man vill hittar man de flesta tecknen på en sådan utveckling i området – därav den utbredda uppgivenheten under seminariet. När det blir min tur säger jag att oron för Långgatorna är om inte obefogad, så åtminstone överdriven. Här har vi nämligen att göra med en process med förhinder. Långgatornas omvandling verkar följa en allt annat än given linje med ett förutbestämt resultat – processen genererar inte nödvändigtvis det slags för-ändring vi tänker oss. I den efterföljande diskussionen blir jag kallad naiv. Men om man verkligen väljer en annan blickpunkt, om man inte har »gentrifiering« för ögonen, vad kan man då få för bild av stadsomvandling i detta fall? Om man istället för att fråga »hur sker gentrifieringen av Långgatorna« undrar »hur sker förändringen av området?«4

Under 1980-talet fanns i Sverige en kampanj mot rasism och främlingsfientlighet, »Rör inte min kompis!« (Touche pas à mon pote). Det skulle kunna vara en bra beskrivning av vad som hänt under 2000-talet med området Långgatorna. För även om hyllningsartiklarna kan ses som en del av gentrifieringen, så kan de också tolkas som en del i en motståndsrörelse mot den-samma. Tidningarna skrev, människor gick på föredrag. Och planerarna lyssnade och deltog i olika former av kunskapande. De var intresserade av att förstå: vad är det som skapar den här karaktären tidningarna skriver om? Det handlade om sam-mansättningar av en stor mängd små saker, vilka tillsammans genererat motståndskraft. Men det är inte bara tidningar som bidragit till detta. Näringsidkare har kontaktat varandra för att se till att vänner med en klädlinje eller återförsäljningskontrakt får en lokal bredvid en annan med en angränsande potentiell kundkrets.

Det händer, som det alltid har gjort, mycket inom dessa elva kvarter, med dess rika variation vad gäller ålder, standard och höjd på husen. Det sistnämnda är något som i olika samman-hang under de senaste åren omtalats som särskilt intressant och

80

5. Jane Jacobs (1961/ 1992) The death and life of great American cities. New York: Vintage Books.

viktigt för »känslan« av rummet Långgatorna. Ljusinsläpp mellan de högre husen skapar luft och ljus. En del av de lägre byggnaderna är i dåligt skick. Några av dem rymmer också por-raffärer, vilka fyller den för områdets karaktär viktiga funktio-nen av »hyresdämpare«. Med en sådan näringsverksamhet i området slåss inte direkt återförsäljare av exklusiva varumärken kring lediga affärslokaler, vilket gör att hyran hålls på en nivå som tillåter småskaliga fåmansföretag. Här skapas en plattform för affärsidéer, här finns utrymme för det lite udda, alterna-tiva och oberoende. I stället för att gå samma öde till mötes som byggnaderna i Gabriella Olshammars kapitel i denna an-tologi, blir också ljusinsläpp och luftighet, liksom insikten att områdets karaktär till stor del skapas genom de möten som möjliggörs i bottenvåningarnas butikslokaler, det som bjuder gentrifieringen motstånd. Sådana värden skrevs in i de plan-dokument som fungerar som vägledning för den långsiktiga planhanteringen. Området skall omvandlas utifrån sina egna förutsättningar, menar det lokala plankontorets handlingar.

Teoretiskt stöd för att argumentera för bevarandet av dessa fastigheter saknas inte. Jane Jacobs formel för en hållbar, trygg och intressant stad skulle kunde läggas som en mall för Lång-gatorna.5 Trottoaren, menar Jacobs, har en viktig trygghets- och säkerhetsfunktion. Ju mer rörelse, ju fler möten mellan män-niskor, desto säkrare stadsliv. Och för att fortsätta lyfta fram små saker, som i det här fallet av stadsomvandling tillsammans får en stor betydelse; just i denna stadsdel är detta något man förstått. »Andra Långdagen 1 och 2« följdes vintern 2008 av en alternativ julskyltningshändelse i »Andra juldagen«, happe-nings där affärerna tog sig ut, på trottoarer, gatan, och de bak-omliggande gårdarna. Ett tusental människor deltog i denna gatufest.

Långgatorna lever, på gott och ont, dygnet runt, vilket får oss att känna oss kontinentala en stund, enligt många uttryck i media, planer och vid offentliga samtal av olika slag. Också Håkan Hellström har lovsjungit området i flera av sina sånger.

81

Vidarefört och spritt via t ex cd-mediet och sammansatt med annat, såsom planhandlingar, planeringsnormer, populär stads-utvecklingsteori, möten, gatufester och telefonkedjor, har också det betydelse i en stadsomvandlingsprocess. Det är detta som ger gentrifieringen förhinder.

82

2. StadENS SjäLvbILdEr

83

gunnar falkemark

göteborgSAndAn Från donationer till nätverksbyggande

Göteborg grundades 1621 och var redan från tillkomsten en internationellt präglad stad. Inkallade holländare stod för stadsplanering och engelsmän, skottar och tyskar etablerade sig tidigt – i första hand som handelsmän och hantverkare. Från mitten av 1700-talet ökade inflödet av skottar av vilka många skulle göra betydande insatser i handels- och industriväsende. Under 1800-talet kom också invandrande judar att utmärka sig i såväl kommersiellt som kulturellt avseende.

Det sägs ofta att det existerar en speciell anda i Göteborg som saknas i andra större städer som exempelvis huvudstaden Stock-holm. Begreppet Göteborgsanda har definierats på olika sätt. Vad man vanligen tar fasta på är en särskild samförståndsanda som antas gälla mellan stadens ledande politiker och topparna inom näringslivet och som syftar till ett gemensamt arbete för göteborgarnas bästa. Att det har funnits och fortfarande finns ett speciellt samarbetsklimat i Göteborgs offentliga liv är svårt att förneka. Det är också ostridigt att detta samarbetsklimat har djupa historiska rötter. Det går åtminstone tillbaka mer än 250 år i tiden.

84

1. Tore Frängsmyr (1976) Ostindiska kompa-niet. Malmö: Bra Böcker, s 93–97.

2. Ibid, s 101–102.

3. Bo Lindberg, Ingemar Nilsson (1996) Göteborgs universitets historia, I. Göteborg: Göteborgs universitet, s 11–31.

rIcHESSE obLIgEUnder 1700-talet utvecklades en stark donationskultur i Göte-borg. En av föregångarna var Niclas Sahlgren som 1731 till-sammans med skotten Colin Campbell startade det svenska Ostindiska kompaniet. Genom lukrativ handel med Kina skapade sig Sahlgren en mycket stor förmögenhet. Under sin livstid skänkte han betydande summor till barnhus och till sta-dens fattiga. I sitt testamente donerade Sahlgren en stor del av sin efterlämnade förmögenhet till uppförandet av ett sjukhus. Sahlgrenska sjukhuset är numera en av Skandinaviens största vårdinrättningar.1

Under 1800-talet gjordes en mängd donationer av förmö-get folk inom det göteborgska näringslivet. Ett flertal av dessa avsåg lärdomsinrättningar av olika slag. Så testamenterade exempelvis William Chalmers – skotskättling och direktör i Ostindiska kompaniet – en ansenlig summa till en ny industri-skola. Chalmers tekniska universitet har ända från sin invigning 1829 kommit att betyda mycket för Göteborgs utveckling som industristad.2

Göteborgs universitet, som blev ett statligt universitet 1954, tillkom i slutet av 1800-talet på ett privat initiativ som en själv-ständig högskola av eliten ur stadens kommersiella aristokrati. Påfallande många av dessa var av skotsk eller judisk härkomst.

Inledningsvis rådde delade meningar om högskolans inrikt-ning. Vissa kretsar ivrade för en merkantil högskola medan andra önskade se en humanistiskt präglad läroanstalt. Den se-nare riktningen kom att segra. Många hoppades att gedigen bildning skulle hindra stadens rikemanssöner att hemfalla åt ensidig materialistisk njutning.3

Ett flertal av de ekonomiskt ledande var också verksamma i stadens politiska styre. Genom politiskt engagemang och donationer till samhällsnyttiga ändamål – utöver lärdomsin-rättningar kan bibliotek, museer, fattigvård och stöd till konst-närer nämnas – skapades betingelser för en ny borgerlig kultur. Enligt idéhistoriker var det egentligen första gången i Sveri-

85

4. Ibid, s 12.

ges historia en sådan kultur tillkom oberoende av såväl staten som kyrkan.4 Det var dock inte alla som var imponerade av de prestationer denna borgerliga kultur åstadkom. Den norske Nobelpristagaren i litteratur Bjørnstierne Bjørnson fällde en ironisk kommentar häröver: »I Göteborg skrivs ingen dikt; där skrivs fakturor.«

Den donationskultur som här kort skildrats kan ses som ett uttryck för »Richesse oblige«. Hur hade då de stora förmögen-heterna uppkommit som gjort generositeten möjlig? Bakom varje stor förmögenhet ligger ett brott, hävdade Honoré de Balzac. Något ligger det i det påståendet, om man ser till det göteborgska fallet.

De rikedomar som handeln med Kina skapade var samman-länkade med den västerländska kolonialismens framväxt. Som Mikela Lundahl träffande konstaterar i sitt kapitel till denna bok: »den svenska handeln på Ostindien hade inte kunnat be-drivas utan de koloniala strukturer som andra länder etablerat«. Mer näraliggande exempel än handel med avlägsna länder finns också. En av de mest bemärkta grosshandlarfamiljerna i Göte-borg – Dickson – hade byggt upp en omfattande förmögenhet genom att under mitten och senare delen av 1800-talet köpa upp och avverka mycket stora arealer skog i Norrland. Metoderna att köpa skog av bönderna väckte stark indignation. Bönderna lurades att sälja sin skog för en spottstyver varefter skogen sköv-lades. Tillvägagångssättet skapade hos bondebefolkningen ett bolagshat som fick långsiktiga politiska konsekvenser.

INtErrEgNumTiden runt 1920 innebar ett demokratiskt genombrott i Sverige – både på nationell och kommunal nivå. Lika rösträtt för män och kvinnor infördes nu. På kommunal nivå innebar denna politiska förändring ännu mer dramatiska konsekvenser än på den nationella. Före 1920 gällde nämligen inom kommunerna en graderad röstskala baserad på inkomst och förmögenhet. År

86

5. Gunnar Falkemark (2006) Politik, mobilitet och miljö. Hedemora: Gidlunds Förlag, s 118.

6. Gunnar Attman (1963) Göteborgs Stads-fullmäktige, I:2. Elanders, s 225–234.

7. Ibid, s 238–242.

1907 hade denna begränsats så att ingen kunde ha mer än 40 (!) gånger fler röster än någon annan. Tidigare kunde förmöget folk ha tusentals röster.5

I Göteborgs maktmässiga liv innebär demokratins genom-brott ett politiskt epokskifte. Före demokratins seger hade det politiska livet helt dominerats av affärsmän, industriidkare och ämbetsmän. Nu ägde något av ett politiskt jordskred rum. Arbetarklassen erhöll ett avgörande politiskt inflytande. Ge-nombrottet kom vid valen 1922 då socialdemokraterna och kommunisterna fick mer än 55 procent av rösterna. Under mel-lankrigsperioden rådde tidvis skarpa politiska motsättningar i Göteborg, inte bara mellan borgerliga och socialistiska partier. I synnerhet inom det socialistiska lägret ägde flera partisplitt-ringar rum.6

Under 1920- och 1930-talen levde donationskulturen kvar om än i reducerad form. En ny syn på det offentligas uppgifter började växa fram. Befolkningens välfärd sågs nu alltmer som en viktig politisk uppgift och inte något som väsentligen skulle ombesörjas av den enskilda välgörenheten. Som en följd av denna förändrade syn på relationen privat och offentligt kom så småningom en ny typ av Göteborgsanda att utformas.7

Stora projEkt ocH EvENEmaNg – EN Ny götEborgSaNdaEfter andra världskrigets slut växte den Göteborgsanda som vi känner idag fram, i första hand mellan näringslivets direktörer och topparna inom de tre viktigaste partierna. Dessa partier var socialdemokraterna, folkpartiet och moderaterna. De två senare partierna var borgerliga – folkpartiet ett socialliberalt parti och moderaterna ett mer högerbetonat liberalt parti. Det intressanta här är att ett ofta framgångsrikt samarbete skedde mellan social-demokraterna och de borgerliga partierna. I rikspolitiken var de förra och de senare ideologiska motståndare och represen-terade två olika politiska block – en situation som fortfarande

87

8. Lars Ulvenstam (1999), Göteborg. Stock-holm: Carlsson bokför-

lag, s 101–104; Martin Åberg (1995) »’I vår lilla

stad’. Om lokalpatriotiska strukturer och informella nätverk i Göteborg under mellan krigstiden«, i Lars

Nilsson & Kjell Östberg (red) Kommunerna och

lokalpolitiken. Stads- och kommunhistoriska insti-

tutet, s 72–73.

9. Falkemark (1999), kap 6.

är rådande. Den nya Göteborgsandan omfattade dock inte alla partier. Under flera decennier var kommunisterna uteslutna.

Samarbetet mellan näringslivets direktörer och de samver-kande partierna har efter det andra världskriget tagit sig olika former. Under ett antal år efter kriget ägde årliga »budgetmid-dagar« rum på en av Göteborgs lyxrestauranger med stadens politiska ledning och företrädare för de stora företagen i staden. Dessa sammankomster skedde innan kommunalskatten för nästkommande år bestämdes. Vid kaffet och konjaken redo-visade kommunens representanter stadens behov och problem medan direktörerna redogjorde för lönsamhetsutveckling, in-vesteringsbehov och liknande.8

En mer formaliserad arena för samarbete mellan politisk led-ning och näringslivet inrättades 1977 när Näringslivssekretari-atet bildades i kölvattnet på den allvarliga globala varvskris som drabbade varvsstaden Göteborg med särskild styrka. Huvud-syftet var – då som nu – att utveckla näringslivet i Göteborgs-regionen. Sekretariatet leddes av en politisk styrelse som kom att domineras helt av tillväxtivrande socialdemokrater och mo-derater. Genom detta organ har näringslivet haft en »gräddfil« rakt in i det politiska systemets inre kärna.9 Sedan 2000 är se-kretariatet omdöpt till Business Region Göteborg med samma uppgifter som föregångaren. Fortfarande domineras styrelsen av två partier – socialdemokrater och moderater.

I Göteborg har denna samsyn lett fram till en lång rad be-slut som fattats under betydande enighet. Ett viktigt område här utgjordes av den omfattande »stadssanering« som ägde rum under 1960- och 1970-talen. I synnerhet kom ett antal nedgångna bostadsområden i de centrala delarna av staden att utsättas för en tämligen brutal omvandling. Som ersättning byggdes nya områden upp i stadens periferi. Denna stadsom-vandling som ofta betecknas som »rivningsraseri« var särskilt omfattande i Göteborg. Här har vi tydliga exempel på den politiska samsynens »förlorare«. De stadsdelar som raserades var i huvudsak befolkade av arbetarklassen. En hundraårig

88

10. Kerstin Gustafson (2003) »Från fattig ar-betarstadsdel till trendigt affärsstråk«, Kulturtid-skriften Café Crème, nr 5; Ulvenstam (1999), s 71, 283–285; Lars Wenander (2006) Torsten Henrikson – stadsbyggaren. Stockholm: Hjalmarson och Hög-berg, s 51–61. I många andra städer genomfördes liknande brutala ingrepp i stadsmiljön. Se Bengt O H Johansson (1997) Den stora stadsomvandling-en. Regeringskansliet.

11. Falkemark (1999), s 173–174.

kultur med väl inarbetade sociala nätverk slogs i spillror. I de nya ytterområden dit de boende hänvisades kunde de tidigare nätverken inte återuppbyggas. Själva idén om upprustning och restaurering som alternativ till rivning föresvävade inte besluts-fattarna. Kritiker av den omfattande omvandlingen bemöttes med det på den tiden nästan oemotståndliga argumentet att »utvecklingen måste ha sin gång«. Det förtjänar att nämnas att när de nybyggda husen stod klara i de »sanerade« områdena var det bara medelklassens mer välbeställda människor som hade råd att flytta in.10

Ett annat samarbetsfält har varit att satsa på olika slag av storslagna byggnationer. Bland dessa finner vi en ny stor idrottsarena – Nya Ullevi – som stod färdig 1958 då Sverige arrangerade världsmästerskapet i fotboll. På denna arena har senare bland annat världsmästerskap i friidrott ägt rum liksom årliga sommarkonserter med popvärldens ikoner som Bruce Springsteen, Rolling Stones och Madonna. Andra projekt av liknande slag är en opera, en inomhusarena för konserter och sport som också uppvisat spektakulära arrangemang.

Det har bland politiker och näringsliv funnits en gemensam strävan efter att »sätta Göteborg på världskartan«. En lång rad byggnadsprojekt har genomförts för att förvandla Göteborg till en internationell evenemangs- och mässtad.

Ofta underlättas en gemensam anda av att man odlar en före-ställning om »vi mot dom«. I Göteborgs fall märks inte sällan en udd riktad mot Stockholm och den centrala statsmakten. I samband med att staten tog initiativ till trafikprojekt i rikets större städer som syftade till att minska trängsel och miljöstör-ningar har vi en tydlig, men inte unik, illustration. I samband med diskussionen om att anta ett större trafikpaket i början på 1990-talet avslöjade stadens »starke man« socialdemokraten Göran Johansson i kommunfullmäktige sina planer visavi stats-makten. Syftet var »att vi skulle lura staten«.11

Det händer att man numera undviker att tala om en specifik Göteborgsanda. Man talar då istället om att man ägnar sig åt

89

att bygga nätverk. I sådana samband är det självklart att alla inte får vara med. En grupp som länge har hållits utanför den lokala maktens nätverk är kvinnorna. Den göteborgska mak-ten har av tradition haft en mycket uttalad manlig karaktär. Men kanske bevittnar vi nu början till ett systemskifte. När Göran Johansson nyligen lämnade sina viktigaste befattningar efterträddes han av en kvinna, Anneli Hulthén. Hon har för-klarat att det är en viktig uppgift att även fortsättningsvis odla – Göteborgsandan.

90

91

Mikela lundahl

den enFALdigA götHeborgAren

Den 2 oktober 2005 avseglade ostindiefararen Götheborg från eve nemangsstaden Göteborg mot slutmålet Shanghai. Det var kulmen på en lång rekonstruktion som åtföljdes av jippon, arga insändare samt politiska och diplomatiska interventioner. Tusen tals göteborgare samlades denna dag längs hamninloppet för att vinka av skeppet. Ungdomar engagerades som volon-tärer, kulturarbetare bloggade från båten, och stadens dags-tidning var en del av eventet, både som hejaklacksledare samt som ekonomisk sponsor. Avsikten var att seglatsen skulle följa den ursprungliga rutten. För det här projektet får sin laddning bland annat genom sitt historiebruk.

Båten ifråga är en replik av ett 1700-talsskepp som byggdes i Stockholm och användes i Ostindiska Kompaniets handel med framför allt Kina. För drygt 20 år sedan började några idealister, marinarkeologer och äventyrare, dyka efter det och påbörjade bygget av repliken. I mitten av 1990-talet blev även-tyret för dyrt och komplicerat och man sökte partners. Dessa »partners« hade emellertid en annan agenda, de var företrä-dare för en tidstypisk idé om att marknadsföra Göteborg, i linje

92

1. Johannes Samuelsson (2008) »Ett Modernt Äventyr till 8 spännande marknader«, Glänta nr 1-2 08.

2. Lars Andreasson, Mats Bergqvist, Peter Ekelund, Karin Ehnbom- Palmqvist, Lars Grund-berg, Lennart Linnér, Börje Ljunggren, Helena Nilsson, Gunilla Olofs-son, Ulf Sörmark, Teppo Tauriainen & Margareta Winberg (2004) »Ost-indiefararen sätter Sveri-ge på kartan«, Göteborgs-Posten 2004-04-03.

med samtidens politiska tilltro till »events« som liktydigt med kultur.1 Näringslivet ville använda skeppet för att komma in på den svårerövrade men växande kinesiska marknaden. Projektet slukade resurser och i ett försök att väcka opinion för att se till att projektet verkligen skulle kunna genomföras skrev några ambassadörer en debattartikel:

Det är viktigt att visa att Sverige, bland annat genom Ostindiska Compagniet, har en lång historia som fram-gångsrik handelsnation. I dag, när svenska företag tillhör de världsledande inom till exempel kommunikations- och transportområdet, är Ostindiefararen en konkret symbol för betydelsen av internationella kontakter och frihandel. Bilden av Sverige som en nation utan kolonialt förflutet, men med en lång historia av internationell handel stärks. Som representanter för Sverige ingår det i vårt uppdrag att i hård internationell konkurrens hävda Sverige som ett intressant samarbetsland, och vi ser därför anledning att i vårt arbete aktivt stödja Ostindiefararprojektet.2

Detta sammanfattar den offentliga bilden av Götheborg, en bild som dock döljer centrala historiska samband: den europeiska handeln med Kina är oupplösligt förbunden med den kolonialism som förnekas av ambassadörerna ovan. Kina var visserligen inte koloni till Sverige (eller någon annan europeisk nation) på 1700-talet. Men ostindiska kompaniets framgångssaga (det är okänt hur mycket man tjänade eftersom räkenskaperna är borta, men att man tjänade storkovan är alla överens om) var beroende av att man kunde utnyttja andras framgångsrika kolonier längs rut-ten och den upparbetning av handeln som redan skett. Sveriges brist på kolonier uppfattades som en reell brist i samtiden, till skillnad från idag, när man tenderar att vända den till en tillgång för framställningen av Sverige som neutralt och fredsmäklande.

Sverige avstod inte aktivt från att delta i koloniseringen av fjärran länder, men var inte särskilt framgångsrikt i sina ko-

93

loniseringssträvanden, kanske på grund av sina imperiella ambitioner i närområdet, i synnerhet runt Östersjön. Men det finns, som vi ska se, en ganska rak linje mellan Sveriges största koloniseringsförsök och Ostindiska Kompaniet.

År 1649 fick exempelvis svenska Afrikanska Kompaniet pri-vilegier för att handla med slavar, elfenben och guld i Västa-frika. Året därpå inleddes byggandet av ett handelsfort som kallades Carolusborg efter kung Karl X Gustaf på Guldkusten i nuvarande Ghana. Den lilla befästningen förlorades strax till andra kolonisatörer för att till slut bli en del av britternas guld-kustkoloni. Idag utgör fortet, Cape Coast Castle, beläget på en udde i västra Ghana, ett skrämmande monument över slavut-skeppningen som en gång pågick här. I den permanenta utställ-ningen på plats har Sveriges roll inte heller förtigits. Ett annat exempel på Sveriges ganska misslyckade koloniala historia är den karibiska ön S:t Barthélemy (se Klas Rönnbäcks kapitel i denna bok). Ett annat exempel är Karl XII:s försök att koloni-sera Madagaskar i utbyte mot att ge pirater verksamma på ön en fristad på Marstrand. En av aktörerna där var entreprenören Henrik König som 20 år senare tillsammans med bland andra skotten Colin Campbell och Henric Sahlgren startade Ostin-diska Kompaniet.

***

En av ostindiefararnas obligatoriska anhalter var då som nu den spanska staden Cádiz. Orsaken till detta talar man inte om, om man vill framställa det ostindiska kompaniet som obe-fläckat av Europas koloniala förflutna. Kineserna var nämligen inte överdrivet intresserade av att handla med Europa. Man hade det mesta man behövde européerna förutan. En vara var dock intressant: silver. Sala silvergruva förslog inte långt, och det var förbjudet att föra ut silver ur Sverige. Men i Cádiz fanns silver, silver från kolonierna. Cádiz var en knutpunkt i den in-trikata koloniala handelsväven. En av den tidiga kolonialismens

94

3. Länsöverdirektör Göran Bengtsson i för-ordet till den nyutkomna officiella boken om pro-jektet: Ingrid Arensberg (2005) Ostindiefararen Götheborg seglar igen/The Swedish ship Götheborg sails again. Sävedalen: Warne, s 7. Boken presenterar en idealiserad bild av ostindiefararen, och av Göteborgs borgerliga offentlighet. Den är be-ställd av offentligheten bakom, och skriven av en informatör utan egen agenda. Det är en hyll-ning till ett projekt som rider på sin historiska koppling som samtidigt är helt historielöst.

4. Max Liljefors (2005) »Prime time trauma. Historia och television«, i Catharina Raudvere, Anders Andrén & Kristina Jennbert (red) Hedendomen i historiens spegel. Bilder av det förkrist-na Norden. Lund: Nordic Academic Press, s 185.

viktigaste produkter var det silver som bärgats ur latiname-rikanska gruvor av spanska och portugisiska kolonisatörer. I Cádiz kunde ostindiefarare skaffa sig det silver de behövde för att kunna handla i Kina.

Det vi idag betecknar som kolonialism och tar avstånd ifrån, betraktades inte så i sin samtid. Kolonialismen tog form suc-cessivt. I takt med att konflikter uppstod och behovet att säkra tillgången till efterfrågade varor ökade, förstärkte man sina be-sittningar vilka utvecklades till kolonier. Ostindiska Kompaniet försökte etablera en handelsstation i Indien, men förhindrades av de starkare makterna England och Frankrike. Svenska intres-sen försökte göra, och gjorde, samma saker som de stora kolo-nialmakterna, men i annan skala, varför det aldrig blev något sammanhållet imperium av de olika projekten.

Ibland hävdas det att den koloniala kontexten inte är viktig. Och för den som vill dra en linje mellan Ostindiska Kompa-niets påstådda ickekoloniala förehavanden, svensk neutralitets-politik, svenskhet och försvar för mänskliga rättigheter är den förstås ointressant eller obekväm. Därför framställs Götheborg som »en viktig länk och symbol för goda relationer och han-delsutbyte mellan Sverige och Kina samt alla de länder som besöks under seglatsen.«3 Historiska fakta överskuggas av de fantastiska möjligheter som skeppet påstås öppna. I projektet ostindiefararen har hundratals miljoner, varav en stor andel of-fentliga medel, plöjts ned. Det handlar om att marknadsföra Sverige utåt, samt att försäkra oss svenskar om att vi har en ärorik historia att falla tillbaka på.

Historien om Sverige som ickekolonialt kan sägas bidra till »sinnesfrid«.4 Men vilken oro dämpas, vad slipper vi se? Vad berättar det om oss, idag? Kanske kan vi inte berätta historien om ostindiefararen Götheborgs koloniala sammanhang utan att behöva göra upp med vår självbild, kanske kan vi inte dra fram den existerande självbildens bortträngda sida eftersom vi inte är beredda att ge upp den? Kanske skulle det innebära att vi tvingades att se på vårt nu med andra ögon, på den samtida

95

5. Peter Kemp (2005) Världsmedborgaren: politisk

och pedagogisk filosofi för det 21 århundradet. övers Joachim Retzlaff. Göte-

borg: Daidalos, s 19 f.

6. Michel-Rolph Trouil-lot (1995) Silencing

the past. Power and the production of history.

Boston: Beacon Press.

7. I boken Ostindie-fararen Götheborg seglar

igen gör man anspråk på att ge just »hela bilden

om ostindiefarar-projektet«. Se Arens-

berg (2005), s xix.

nationella och internationella politiken med en annan blick? Vår historia och vårt nu hänger samman och »att leva som om vår historia inte har präglat vår kultur och vårt sätt att tänka är en ren illusion, om än en av de mest hårdnackade illusionerna idag.«5 Den illusionen genomsyrar vårt sätt att förhålla oss till obekväma händelser i vårt förflutna, medan det mellan positiva historiska händelser och vårt nu finns en direktlänk.

Den haitiske historikern Michel-Rolph Trouillot använder frasen »tystandet av det förgångna« för att visa hur otänkbara eller obekväma händelser i historien skrivs ut eller skrivs om för att passa aktuella självbilder.6 När det gäller ostindiefararen talar vi om saker som är kända, men systematiskt och aktivt glöms bort och förbises för att de inte anses viktiga. Vem har makten att avgöra det? Vad skulle alla de som dog i denna han-dels tjänst (och då talar jag inte om sjömännen ombord) tycka om denna »scen för allt slags Sverigefrämjande«, om denna »symbol för betydelsen av internationella kontakter och fri-handel«? Alla de slavar som slet ihjäl sig eller dukade under för sjukdomar i de latinamerikanska gruvorna för att få fram den nödvändiga valutan, silvret; alla de slavar som var en del av och en förutsättning för denna kedja av varor som utbyttes – skulle de hålla med om att detta är »hela bilden«?7

Varför upprepas lögnen om den ickekoloniala bakgrunden igen och igen? På detta finns inga entydiga svar, men en bort-trängd men pockande (o)medvetenhet om dagens orättfärdiga världsordning, om våra dagars behandling av nya svenskar, kan lättare hållas på avstånd om vi kan luta oss tillbaka på en lång historia av jämlikhetssträvanden. Att tysta historiska fakta hjäl-per oss att upprätthålla de myter och berättelser som stärker samtidens inrikes- och utrikespolitik.

Koloniala tankestrukturer fungerar som ett raster som till-sammans med patriarkala och kapitalistiska strukturer ordnar människor och tillgångar utifrån ursprung, identitet och sam-hällelig status, och så länge vi inte erkänner kolonialismens betydelse kan vi inte göra upp med dessa tankestrukturers fort-

96

levnad i samtiden. Den svenska självbilden säger att vi står för en sorts oomkullrunkelig humanism med långa anor. Vår långa fred ses som ett bevis på detta. »Folkhemmet«, »den svenska modellen«, »välfärdsstaten«, jämställdheten, den förmodat liberala flyktingpolitiken, vår bild av oss själva som toleranta och solidariska är andra exempel på samma förmodade huma-nism. Men Sverige drar fördel av den världsordning som eta-blerades i och med koloniseringen av världen, en världsordning där Europa och det ljushyade, blonda, nordiska privilegieras.

I berättelsen om Götheborg iscensätts modernitetens motsä-gelsefullhet: å ena sidan den modernitet som förknippas med självklara positiva värden: frihet, jämlikhet, broderskap; demo-krati och frigörelse från vanföreställningar. Moderniteten är en förutsättning för och orsak till att globaliseringen tog fart. Å andra sidan bidrog och berodde moderniteten alltså också på att afrikaner forslades över Atlanten för att säkerställa européers längtan efter socker, men också efter det silver som kineserna ville ha i utbyte mot sina varor. Den ostindiska handeln var alltså beroende av slaveriets produkter. Denna spänning är inte unik för 1700-talet utan fortlever på andra sätt i dagens globa-lisering. Handel och utbyte sägs skapa välstånd, sprida goda ideal och kunskap. Men det ökade välstånd många svenskar ser, i form av lättillgängliga konsumtionsvaror och reda pengar, har precis som då, baksidor i form av miljöproblem, barnarbete, dumpade varor som slår ut lokal produktion etc.

Här kommer detta ostindiska event in och hjälper oss att glömma baksidan av vår egen tids framgångar. Den glättiga bil-den av ostindiefararen skyler över modernitetens baksida – då och nu. Tänk om den istället hade använts som redskap för att förstå vår mångkulturella värld, att förstå hur allt hänger ihop? Att det idag finns så många svenskar som inte är födda här, eller har föräldrar som är födda någon annanstans, hänger samman med Europas erövringspolitik från 1400-talet och framåt. Då grundlades maktförhållanden, gränser drogs, föreställningar om vi och dom, om utveckling och underutveckling växte fram.

97

Europa filade på sitt överlägsenhetskomplex, och inskärpte ett motsvarande underlägsenhetskomplex hos de koloniserade och förslavade folken.

Vi har inte gjort oss av med detta överlägsenhetskomplex. Vi kan inte göra oss av med det utan att många av dagens miss-förhållanden skulle framstå som orimliga. Därför behöver vi allt stöd vi kan få för att hålla fast vid det. Det är det stödet för enfald snarare än för mångfald som Götheborg tillhandahåller.

98

99

Barbara Czarniawska

en StAd beSAtt AV FörÄndring

År 1999, när det nya millenniet närmade sig, blev jag av Göteborgs-Posten ombedd att skriva en kort artikel på temat »Göteborg om 10 år«. För en dubbel invandrare som jag – en invandrare till Sverige och en invandrare till Göteborg – kändes det som ett bevis på medborgarskap. Men glädjen övergick snart i för-tvivlan: jag insåg att jag inte hade något att säga! Mitt problem var att jag inte ville att Göteborg skulle förändras. Jag tycker att Göteborg är en perfekt stad, åtminstone för männi skor som mig. Det var därför jag flyttade till Göteborg från Lund och vägrade att återvända till Stockholm, min första anhalt i Sverige. Göteborg kombinerar på ett unikt sätt den lilla och den stora stadens fördelar. (Med all respekt för landsorten, jag är en stads-människa, och för mig kommer landet att förbli ett bedårande landskap, lämpat för sommarsemester.) Det är lätt att ta sig runt i Göteborg, staden är estetiskt tilltalande med sin kombination av kontinental och skandinavisk arkitektur, den är förtjusande med sina grönområden, parker och kanaler. Göteborg har ett rikt kulturliv och känns tryggt att vistas i trots vissa unga mäns överskottsenergi. Havet ligger på tio minuters avstånd, och det

100

är dessutom ett riktigt hav, inte som i huvudstaden där invå-narna gör narr av stackars turister som har svårt att avgöra vad som är hav och vad som är sjö. Mina italienska vänner hävdar att de italienska restaurangerna i Göteborg är bättre än i Italien. De köper alla sina italienska kläder här eftersom en shoppingrunda som tar sex timmar i Rom bara tar två timmar i Göteborg. När de har tagit en tur med Paddan och promenerat tillräckligt längs Avenyn, tar jag med dem på spårvagnsutflykter till andra delar av stan, så att de får se de olika livsstilar som finns där. Det är därför jag vill att Göteborg ska förbli som det är.

Vid närmare eftertanke slog det mig att jag egentligen inte blev ombedd att beskriva hur Göteborg har förändrats. Men, som det barn av modernismen jag är, omformulerade jag ome-delbart frågan på det sättet. Framtid måste innebära framsteg och framsteg betyder förändring. Allt annat vore »konserva-tivt«, ett negativt ord. Det bästa vore att radera ut en stad och bygga upp den på nytt, vilket var just det som hände Rabat för att ta ett exempel.

Detta är emellertid en av flera saker som modernismen har missuppfattat. Att konservera i bemärkelsen bevara innebär både mycket arbete och kompetens, vilket alla museiinten-denter och konservatorer kan intyga. För att byggnaderna ska förbli som de är nu (läs: vackra), krävs mycket underhåll. För att staden ska fungera, som den gör nu, krävs flera kollektiva åtgärder, både från stadens administration och från de företag som är engagerade i stadslivet, för att inte tala om stadens in-vånare. En levande stad kräver att allihop samarbetar för att hålla den vid liv.

Men modernister älskar att bygga nytt och riva ner det gam-la, att omdana och uppfinna. Underhåll är tråkigt och det första som stryks från stadsbudgeten. Mitt Göteborg om tio år skulle därför vara en stad där underhåll prioriteras, där ingen föränd-ring – vare sig centraliserande eller decentraliserande – vore i antågande, där pengar inte skulle läggas på kvalitetssäkring och benchmarking, för att inte nämna varumärkesprofilering.

101

Evenemang ja, jippon nej. Gärna anslående ny arkitektur, men inte på bekostnad – estetiskt och finansiellt – av den gamla.

Mitt bidrag refuserades, och efter flera diskussioner med de ansvariga redaktörerna var domen att jag »missuppfattat uppgiften«. Det var uppenbart – för dem – att min text borde innehålla förslag på dramatiska förändringar. Det visade sig att min första, modernistiska tolkning var korrekt, och mitt svar fel. Nyfiken tittade jag på de andra debattörernas inlägg.

Den allmänna idén var att Göteborg år 2010 kommer vara mycket större, vackrare, och ha fler turister. För att uppnå det krävs en hel del nya investeringar. En något skeptisk journalist frågade huruvida staden skulle ha råd med alla dessa investe-ringar. Men denna förnuftets röst föstes åt sidan. Visioner och pengar går inte ihop. En kompositör förutspådde att Göteborg skulle bli en konstens och kulturens stad. Som ett bevis på det skulle ett nytt, stort kulturhus öppnas (troligtvis i centrala Gö-teborg – och ersätta vad?). En arkitekt trodde att Göteborg skulle bli en digital stad, med en helt ny stadsdel tillägnad infor-mationsteknologin (här finns det åtminstone ett område – de gamla kajplatserna – som skulle kunna rymma detta Göteborgs Silicon Valley). En konstkritiker förkunnade att hon i framti-den ser en stor, modern stad, inte en liten charmig.

Händelsen lärde mig att tänka rätt, så att jag inte längre rea-gerar med förskräckelse varje gång vår dagstidning föreslår att centrala delar av staden ska genomgå en total förändring (vilket den gör ganska ofta). Jag slogs av kontrasten mellan denna at-tityd och den som finns hos invånarna i en stad jag regelbundet besökt för att undervisa – Venedig. Jag är även förtrogen med de stadsstudier som letts av mina venetianska kolleger. Det är föga överraskande att Venedig lever på sitt förflutna. Trots det blev en utvald grupp venetianare år 1985 ombedda att säga något om Venedig i framtiden, vilket resulterade i en antologi titulerad The roots of the future: 1985–2005 (La radici del futuro). Detta något märkliga uttryck fick mig att söka efter det på Google – en iden-tisk formulering hade använts i Rom, Florens och Bologna. De

102

medverkande i volymen om Venedig resonerade kring frågor som, enligt dem, var avgörande för stadens framtid: »Är det alls möjligt att jämföra Venedigs kulturliv för 30 år sedan med dagens? Vilka av La Serienissimas [den venetianska republikens] historiska element kan användas i Venedigs återfödelse? Är Ve-nedig moget att tänka om sin framtid?« Jag gillade i synnerhet den sista frågan. Men, skämt åsido, Göteborg är inte Venedig och en samtida stad kan inte vara ett museum. Men en stad kan vara trivsam enligt samtida kriterier och den kan göra sina mo-nument levande och låta dem bli en del av vardagstillvaron. Det är ett paradoxalt mål, men möjligt att uppnå, eller åtminstone möjligt att sträva mot.

För att rättfärdiga Göteborgs besatthet av förändring måste man komma ihåg att drömmen om en fullkomligt förändrad stad är förhållandevis gammal, om än kanske inte lika gammal som Venedig. Här är en modernistisk dröm från USA år 1939:

Morgondagens stad, hävdar ingenjörerna, kommer i första hand att utvecklas mot vidsträckthet; jättelika byggnader sam-mankopplade av breda hängande körbanor på vilka trafiken kommer att rusa i hastigheter utan motstycke. […] Trafiken kommer att manövreras i gigantiska underjordiska tunnlar, på luftbanor, och i luften själv. Helikopterplan som kan röra sig mellan byggnader och flygplatser på hustaken kommer att ersätta taxibilar på marken. Varje byggnad kommer prak-tiskt taget att vara en stad i egen rätt, helt självständig, och ta emot varor från stora handelsvägar långt under marknivå. Invånare och arbetare kommer i dessa byggnader att kunna röra sig i flera veckor utan att sätta en fot på marken, eller på bottenvåningen. I denna stad kommer rök elimineras, ljud bekämpas och föroreningar avlägsnas från luften. Många människor kommer att bo i den hälsosamma atmosfären högst upp i byggnaderna, medan andra kommer att pendla till avlägset belägna bostadsområden eller till hus på landet. »Amazing Stories«, 1939

103

Låt oss hoppas att denna berättelse kommer att förbli just en fantastisk berättelse, även om jag misstänker att den kan till-tala många entusiaster bland Göteborgsförändrarna. Det så kallade rivningsraseriet som drabbade svenska städer under 1960- och 1970-talen var trots allt särskilt akut i Göteborg, vilket Gunnar Falkemarks kapitel i denna bok lyfter fram. Min vision för Göteborg – visserligen formulerad ur ett privilegierat perspektiv av en som bor i dess centrum – förblir en vision av en stad som lever långsamt eftersom den inte vill förlora vad den har. Milan Kundera säger att långsamhet är på väg att bli trendigt igen. Så, utöver slow food och slow movement, kom-mer vi att få långsamma städer (cittaslow), och förhoppningsvis kommer Göteborg att bli en av dem. Det var trots allt genom att hålla fast vid sina spårvagnar som staden blev riktigt trendig när andra städer i hast grävde bort spårvagnsspåren ur asfalten. Således inte en stad paralyserad av sitt förflutna och inte en stad som endast blickar mot framtiden, men, kanske, en stad som uppdaterar sitt förflutna och inte rör sig mot framtiden med drastiska hopp, utan som promenerar in i den.

Översättning från engelska av Hedvig Härnsten.

104

105

1. Christer Lövkvist (2007) »’Flykting-mottagande skapar misär’«, Göteborgs- Posten 2007-06-04.

2. TT (2006) »Göte-borg för litet, tycker

Johansson«, Göteborgs-Posten 2006-06-25.

Helena Holgersson

»göMdA FLyktingAr« SoM koMMunAL

HuVudVÄrk

I debatten om asylsökandes boende beskrivs Göteborg av lo-kala politiker som en segregerad stad utan mycket att erbjuda. Här kommer människor varken att kunna hitta skäligt boende eller arbete.1 I en helt parallell diskussion kring hur Göteborg ska omvandlas från hamn- och industristad till evenemangs- och kunskapsstad framställs dock staden som en plats med enorm potential, inte sällan av samma politiker. (Se Catharina Thörns kapitel i denna bok.) Samtidigt som kommunen be-tonar behovet av att minska den okontrollerade inflyttningen av asylsökande – och därmed i förlängningen antalet »gömda flyktingar« (som personer som lever under hot om avvisning för det mesta kallas i Sverige) och »invandrare« – har man som uttalad ambition att öka stadens befolkning med tiotusentals in-vånare och bli en storstadsregion. »Storleken är helt avgörande för tillväxten« slog kommunstyrelsens dåvarande ordförande Göran Johansson fast i en intervju i Göteborgs-Posten 2006.2

Människor som saknar legal vistelserätt i landet där de är bosatta är lika svåra att sätta ord på som att hantera politiskt, något som idag ställs på sin spets i större städer världen över

106

3. Nicholas De Genova (2002) »Migrant ’ille-gality’ and deportability in everyday life«, Annual review of anthropology, nr 31, s 419–437.

4. Illustrationerna är hämtade från ett fält-arbete åren 2005–2007 där jag inom ramen för min avhandlingsstudie följde ett antal asyl-sökande och »gömda flyktingar« i Göteborg.

eftersom det ofta är till urbana miljöer som dessa människor söker sig. Deras närvaro är alltid paradoxal, men som antropo-logen Nicholas De Genova betonar är icke-medborgarskapet, precis som medborgarskapet, alltid kontextbundet.3

IckE-mEdborgarSkapLIga paradoxEr4

»Gömd« | synligI en liten kvartersbutik i en av Göteborgs förorter arbetar en man i 35-årsåldern. Jag har tillbringat några eftermiddagar där med honom. På vägen hem från jobbet tittar folk in för att köpa cigaretter, snus, läsk och kanske en kvällstidning. De be-höver aldrig specificera vad de vill ha. När han ser dem i dörren plockar han genast fram deras varor, varpå han skriver upp hur mycket de handlat för i en anteckningsbok som han förvarar under disken. Förmodligen har ingen av dessa kunder någonsin tänkt tanken att han skulle kunna vara en »gömd flykting«. Begreppet är tydligt kopplat till uttryck som »under jorden« och »utanför samhället«, vilket gör att gruppens närvaro i Göteborg framstår som närmast mytisk. (Jfr Ingrid Martins Holmbergs kapitel i denna bok.)

»Illegal« | laglydigSom »gömd flykting« gäller det att alltid ha giltigt färdbevis på spårvagnen. Om någon åker fast i en biljettkontroll och inte kan identifiera sig tillkallas nämligen polis. Trots att de för-utom »gömda flyktingar« ofta refereras till som »illegala« till-hör gruppen förmodligen Sveriges mest laglydiga invånare. I alla fall om man bortser från att de inte har accepterat sitt av-visningsbesked och är hänvisade till den svarta bostads- och arbetsmarknaden. De kan inte ta några risker. En man som jag intervjuade berättade skrattande hur han hade fullt sjå att få sina vänner att hålla hastighetsgränsen när de åkte bil tillsammans.

107

Politiskt objekt | politiskt subjektDen 7 maj 2005 anordnade kampanjen Flyktingamnesti 2005 manifestationer i städer runt om i Sverige. Målet var att förmå regeringen att i samband med att Utlänningsnämnden ersattes av Migrationsdomstolar ge de asylsökande som fått avslag i det gamla systemet uppehållstillstånd. Tusentals personer deltog. I Göteborg gick demonstrationståget från Götaplatsen via pa-radgatan Avenyn till Gustav Adolfs torg. I vimlet träffade jag på två personer som jag tidigare intervjuat. »Gömda flyktingar« är idag föremål för hetsiga politiska diskussioner, men de kan mycket väl samtidigt själva vara politiskt engagerade. En an-nan av mina intervjupersoner hade under sin tid som »gömd« arbetat ideellt med hemlösa i Göteborg.

Avvisad | kvarhållenEn man berättade att han under de år som han hållit sig undan svenska myndigheter för att undvika avvisning hade gjort en lyckad satsning på sin musik. Hans video – inspelad i en som-marblommig park i Göteborg – hade visats av internationella satellitkanaler med säte i regionen där han vuxit upp, vilket lett till att han fått konserterbjudanden från Kanada, USA, Tyskland och England. Olika tv-program hade också bjudit in honom för att uppträda och bli intervjuad, men eftersom han inte hade uppehållstillstånd var han alltid tvungen att tacka nej. »Gömda flyktingar« har ingen rätt att vistas i Sverige, men är samtidigt fast här (om de vill fortsätta driva sitt asylärende).

Gäst | invånareEfter varje intervju som jag gjort med en »gömd flykting« har jag bett personen att på fri hand rita en karta över »sitt Göte-borg«. Mannen som ritat kartan nedan hade när jag träffade honom bott här i över fem år, mestadels på Hisingen. Kartan spänner över stora delar av staden och innehåller bland annat affärer, en idrottsanläggning, en marknad, grönområden, två

108

köpcentrum och en mängd platser där han och hans vänner bor och har bott. Han erkänns inte som invånare, men någon gäst är han knappast. (Jfr Minoo Alinias kapitel i denna bok.)

Människa | medborgareSuckande berättade en kvinna hur hon vid ett tillfälle avkrävts personnummer när hon skulle hämta ut ett armbandsur som hon lämnat in på lagning hos en urmakare i Göteborg. En an-nan intervjuperson hade av samma skäl blivit nekad att köpa dator på avbetalning. Just personnumrets fyra sista siffror kan sägas utgöra själva symbolen för det svenska medborgarska-pet (eller i varje fall uppehållstillståndet). Utan dem har man mycket begränsad tillgång till det finmaskiga sociala skyddsnä-tet. Det som gör »gömda flyktingar« så byråkratiskt svårhan-terliga är att de är människor utan att vara medborgare. Och av mina intervjupersoners berättelser att döma verkar denna exkludering i en svensk kontext inte vara begränsad till den offentliga sektorn.

109

5. Pia Fridén (2005) P1-morgon, SR P1

2005-12-01.

6. Paul Hunt (2007) »Implementation of

general assembly resolu-tion 60/251 of 15 March 2006 Entitled ’Human rights council’. Report

of the special rapporteur on the right of everyone

to the enjoyment of the highest attainable

standard of physical and mental health,

Paul Hunt. Addendum. M ission to Sweden«, A/

HRC/4/28/Add.2. The office of the United Nations

high commissioner for human rights.

Göteborg som förhandlingsrumI denna röra av paradoxer har den svenska regeringen och Gö-teborgs kommun att hantera »gömda flyktingars« närvaro. I Sverige idag lever tusentals människor utan formell vistelse-rätt.5 »Jag vill inte att det ska vara så«, sa den dåvarande soci-aldemokratiska regeringens vårdminister Ylva Johansson 2005 i en radiodebatt om »gömda flyktingars« rätt till sjukvård. Utifrån statens perspektiv vore idealsituationen naturligtvis att alla som fick avslag på sina asylansökningar accepterade det och frivilligt lämnade landet, men så är nu inte fallet. Sedan andra världskrigets slut har Sverige vant sig vid rollen som interna-tionell förebild och att försöka förmå andra länder att skriva på och efterleva olika konventioner om mänskliga rättigheter. För några år sedan utsattes dock den svenska regeringen för hård kritik av FN:s specialrapportör Paul Hunt för att man endast erbjuder »gömda flyktingar« akutsjukvård, och dessutom låter dem stå för kostnaderna själva. Detta var, menade Hunt, inte förenligt med de riktlinjer som FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR) tagit fram.6

Men den svenska policyn är helt begriplig inom ramen för den skandinaviska välfärdsmodellen som i högre grad än andra system är uppbyggd kring medborgaren. I den ovan nämnda ra-diodebatten förklarade vårdministern Ylva Johansson att om man som många andra europeiska länder erbjuder de »gömda flyktingarna« skola och sjukvård finns det risk för att man öpp-nar för ett samhälle med ett a-lag och ett b-lag, och att hon inte ville se en sådan utveckling i Sverige. För att undvika vad Johansson kallar »parallella system« har man här satsat stora resurser på att verkställa avvisningar, det vill säga se till att re-fuserade asylsökande faktiskt lämnar landet. Konsekvensen blir att det på grund av den generella välfärden – som är skapad för att garantera alla samma service – på många sätt är svårare att leva i Sverige utan formell vistelserätt än i många andra länder.

110

7. Ien Ang (2006) »Na-tions, migration and the city: Mediating urban citizenship«, anförande vid Cities and media. Cul-tural perspectives on urban identities in a mediatized world, Vadstena 2006-10-25–2006-10-29.

8. Monica Varsanyi (2008) »Immigration policing through the backdoor. City ordinances, the ’right to the city’, and the exclusion of undocumented day la-borers«, Urban geography, 29(1), s 29–52.

9. Ann Louise Leikin (2006) »Gömda flyktingar ska ha vård efter behov«, suMagaZinet, nr 3.

10. Anne Sjögren (2007) »Mödosam kamp för de gömda och papperslösa«, Barnbladet, nr 4.

11. Göran Johansson, An-ders Lago & Ilmar Reepalu (2007) »Alla måste ta emot flyktingar«, Dagens Nyheter 2007-03-02.

12. Förvaltnings AB Fram-tiden (2008) »Begränsning av antalet boende«, Ny-heter 2008-04-09, www5.goteborg.se/prod/framti-den/dalis2.nsf/vyPublicerade/843D6772A6BD2F40C1257426004234ED?Open Document.

Kulturvetaren Ien Ang menar att medan nationer kan be-traktas som imaginära gemenskaper kan städer också förstås som konkreta realiteter. De kan inte kontrollera sina gränser, men blir ändå – i någon mån – ansvariga för de människor som bosätter sig där. Även om invandrings- och asyllagstiftning sker på nationell nivå är det i hög grad i storstäder som dess konse-kvenser blir synliga.7 Här går det inte att önska bort gruppen. Liksom geografen Monica Varsanyi har jag letat exempel på hur »gömda flyktingars« (eller »undocumented immigrants« som hon i en amerikansk kontext talar om) närvaro hanteras på lokal nivå.8 Jag fann att myndigheter i Göteborg, samtidigt som de erbjuder gruppen viss service, försöker göra det svårare för dem att bosätta sig här.

Å ena sidan beslutade Sahlgrenska universitetssjukhuset 2006 att utan nationella direktiv erbjuda alla patienter den akuta vård de behöver, oavsett betalningsförmåga. På särskilda seminarier fick personalen sedan information om hur detta påverkade ruti-nerna.9 Med hänvisning till barnkonventionen välkomnar också många rektorer i Göteborgs kommun »gömda« barn till sina skolor, trots att de inte ersätts för detta.10 Å andra sidan ligger Göteborg tillsammans med framförallt Malmö och Södertälje på regeringen om att dra in möjligheten för asylsökande att ord-na sitt eget boende eftersom detta system i praktiken leder till att många flyttar till »invandrartäta förorter« i storstäderna.11 Våren 2008 införde de kommunala bostadsbolagen också regler för hur många personer som får bo i varje lägenhet, vilket tydligt motiverades som en flyktingpolitisk åtgärd.12

De lokala myndigheternas olika – inte sällan motsägelsefulla – sätt att hantera »gömda flyktingars« närvaro i Göteborg låter sig inte enkelt sammanfattas. Någon linjär utveckling är svår att uttyda och situationen kan därför snarast karakteriseras som ständigt pågående förhandlingar. Därav den kommunala huvudvärken.

111

abby Peterson

brAndkAtAStroFen i göteborg

Mångkulturalismens rituella iscensättningar

Kvällen före den 30 oktober 1998 drabbades en invandrar-förenings lokaler av en eldsvåda. I lokalen pågick en fest som organiserats av ungdomar hemmahörande i Göteborg, och eldsvådan resulterade i att 63 unga människor dog och att över 200 skadades. Detta var den värsta brandkatastrof som drabbat Sverige i modern tid. De flesta, men ändå långt ifrån alla, av ungdomarna hade vad som ofta kallas »invandrarbakgrund«. Till en början uttryckte ungdomarna och föreningar för etniska minoriteter starkt vrede över polisens försök att hitta gärnings-männen bakom denna mordbrand. Det gick mängder av rykten om vilka de skyldiga var och vilket motiv de haft. I korthet var innehållet i ryktena att högerextremistiska ungdomar med ra-sistiska motiv var ansvariga för branden. Katastrofen utmanade starkt den officiella svenska mångkulturella modellen och den svenska självbilden, bilden av ett land som ett tolerant, etiskt integrerat samhälle. (Under våren 2000 ställdes fyra unga män från en etnisk minoritet inför rätta för brottet.)

I den här uppsatsen kommer jag att analysera diskoteks-branden i neo-durkheimianska termer och betrakta den som

112

1. Abby Peterson (2006a) Att minnas sak-nad och dela sorg. Brand-katastrofen i Göteborg i ett kollektivt minnesperspektiv. Sociologiska institutio-nen: Göteborg Studies in Sociology.

2. Ibid, s 79.

ett heligt tillfälle där epifanin bryter in, där oväntat våld som skapar oordning i göteborgarnas vardagsliv öppnar upp ett ut-rymme för en justering av den socialt konstruerade ordningen och kollektiva identiteten. Den minnesbearbetning som åter-uppväckte och upprepade händelsen som ett kollektivt trauma strukturerades och re-strukturerades genom iscensättandet av ritualer. Istället för ett beskrivande av innehållet i sorgen och saknaden, syftade iscensättandet till att skapa mening genom »handling«. Här skapades social verklighet genom aktivitet, och agenterna försökte att – genom sina handlingar – ge gestalt åt den oerhörda händelse som branden utgjorde och att hantera sin överväldigande sorg och känsla av förlust.1 Det sociala ut-förandet av ritualer syftade till att på olika sätt konstruera och förmedla en känsla av mångkulturell gemenskap i storstaden Göteborg. Detta lyckades olika väl i olika fall.

SpoNtaNt utförda rItuaLErI efterdyningarna efter brandkatastrofen fanns det många plat-ser för bearbetning av minnen och för rituellt hävdande av en kollektiv identitet – domkyrkan, de lokala kyrkorna, gravplat-ser, en av de döda flickornas sovrum, skolornas aulor, etc. Kort uttryckt: När det gäller platserna för åminnelse representerade de hela skalan: stadens offentliga, semi-offentliga och privata rum. Men mer än något annat av dessa rum för kollektivt sörjan-de blev platsen för branden i ett oattraktivt område som delvis är bebyggt med industrier – Backaplan – centrum för de första spontant utförda ritualerna som manifesterade kollektiv sorg. Under dagarna och kvällarna direkt efter branden, och under de följande veckorna, samlades grupper av ungdomar – de skapade och återställde en känsla av multietnisk gemenskap. Den kom-munala tjänsteman som sköter samordningen av stadens lång-siktiga stödinsatser, beskrev vad som skedde vid brandplatsen med följande ord: »Alla bidrog till att upprätthålla värdigheten på platsen; där rådde en påtagligt högtidlig stämning.«2 De

113

3. Ibid, s 80ff.

unga människorna tände tusentals ljus, satt i skenet från dessa och grät och reflekterade över olyckan som oväntat drabbat dem. Invid platsen lade de blommor, korta meddelanden, brev, fotografier, gosedjur och andra små saker som påminde om de ungdomar som omkommit eller låg skadade på sjukhusen. Så småningom utgjorde dessa minnessaker en 150 meter lång vall som omgav platsen för branden.3 Under de första dagarna och veckorna efter katastrofen visste sorgen och känslan av saknad inga etniska gränser. Även om vi inte kan mäta de bestående effekterna av dessa första spontana ritualer – ritualer som ut-trycker en kollektiv identitet – är det klart att när de utfördes skapade de starka sociala band mellan många unga människor i Göteborg. Detta gick bortom de etniska gränser som visar sig då en viss befolkningsgrupp sörjer sina döda landsmän. Att katastrofen, som resulterade i att deras vänner och bekanta dog, kom helt oväntat, skapade kaos i deras liv och öppnade upp ett utrymme för reflektion över livets bräcklighet. Katastrofens omfattning – väldigt många avled och väldigt många skadades – öppnade upp för och till och med krävde kollektiva former av minnesbearbetning, av sätt att hantera vad som upplevdes som ett kollektivt trauma.

orkEStrErINgEN av gEmENSkapSbyggaNdE rItuaLErGenast nästa dag började det »officiella« Sverige att genom-föra ritualer som uttryck för sorg och saknad. Den 30 oktober 1998 var kommunens kontor och institutioner i Göteborg stängda, sportevenemang ställdes in, och det flaggades på halv stång i hela staden. Statministern, kommunfullmäktiges ord-förande och andra officiella företrädare för kommunen deltog i en ceremoni i Domkyrkan. Den officiella ceremoni som hölls i Domkyrkan följande lördag var kanske än mer orkestrerad. Kungen och Drottningen, tillsammans med företrädare för re-geringen, var där. De deltog i en minnesgudstjänst som leddes

114

4. Svenska Dagbladet 1998-11-08, s 4.

5. www.royalcourt.se/kungafamiljen/hm-konungcarlxvigustaf/tal/arkivhmktal19951999/hmkonungensjultal1998.5.19ae493103f9816b7080002426.html.

av en biskop från Svenska Kyrkan, imamen från en muslimsk församling, en judisk rabbin, en katolsk präst och en serbisk-ortodox präst. Detta var ett kraftfullt iscensättande av den of-ficiella versionen av svensk mångkulturalism. Kungen var avvi-sande mot dem som försökte använda brandkatastrofen för att underblåsa konflikter mellan svenskar och etniska minoriteter. »Han påminde oss om att diskoteket, som slutade i en trage-di, till en början varit en bred mötesplats för människor från Sverige likaväl som från många andra länder, religioner och kulturer.«4 Senare i sitt årliga jultal till nationen lyfte Kungen fram brandkatastrofen med följande ord:

Katastrofen i Göteborg innebar en stor tragedi inte en-bart för anhöriga och vänner utan för ett helt folk … Låt oss mitt i allt det mörka som skedde denna oktoberkväll i Göteborg se det hoppfulla inför framtiden i att dessa ungdomar med så skiftande bakgrund hade samlats till en gemensam fest. Jag tror att morgondagens svenskar, med en förankring i många olika kulturer och religioner, kom-mer att finna nya vägar att leva tillsammans i Sverige.5

Detta är en koncis version av den sanktionerade svenska mo-dellen för mångkulturalism. Den kom till uttryck i orkestrerade ritualer vilka utfördes vid de officiella minnescermonierna kort efter branden.

orgaNISEradE rItEr ocH muLtIEtNISk gEmENSkapFöreningen för brandoffrens anhöriga (BOA) är bildad för dem som delar öde; dvs den samlar många av dem som direkt drabba-des av eldsvådan – släktingar och vänner till dem som gick bort, likaväl som unga människor som överlevde katastrofen. Det var katastrofen som förde dem samman, och offren för katastrofen representerade nitton olika nationella ursprung. Föreningen har

115

6. Gaston Bachelard (1994 [1958]) The poetics of space. The classic look at

how we experience intimate spaces. Boston: Beacon

Press, s 9.

7. Abby Peterson (2006b) »Minnesresor.

Mellan försök att minnas och glömma«, i Diana

Mulinari & Nora Räht-zel (red) Bortom etnicitet.

Umeå: Borea, s 47–60.

organiserat årliga minnesritualer på kvällen för branden. De har högtidlighållit minnet av tragedin genom rörande åminnelse-handlingar, t ex fackeltåg från stadens centrum till platsen för branden. Det förekommer också musik, poesi och korta berät-telser i välkoreograferade sorgeakter. Ritualerna spelar upp en utopisk vision av multietnisk gemenskap och detta med hjälp av en idealisering av den grupp unga människor som samlades den där ödesdigra kvällen 1998. Den bild deltagarna vill förmedla med sina ritualer visar ett samhälle som är kärleksfullt och to-lerant och som inbegriper Sveriges hela multietniska mångfald. Berättelser om problem, motsättningar och andra »obekväma« aspekter av festen undertrycks. Till exempel, det faktum att fyra unga män med bakgrund i en etnisk minoritet senare ställdes inför rätta och dömdes för mordbranden undertrycks i denna idealiserade bild av multietnisk gemenskap – motivet för brottet var gärningsmännens ilska över att organisatörerna hade krävt att de skulle betala inträdesavgiften.

Genom hågkomsten av en idealiserad, försvinnande gemen-skap, är ett ögonblick av samhörighet fruset i tiden. En minnes-bild av en gränsöverskridande gemenskap tar form och fixeras. Den ges en stabilitet, med hjälp av vilken man kan frammana »de finaste exempel på fossiliserat fortbestånd.«6 Men en ge-menskap man föreställer sig är inte samma sak som en faktiskt existerande gemenskap; den är en rekonstruktion som kommit till stånd i efterhand och är som sådan ofta med nödvändighet idealiserad för att hjälpa sörjande att hantera sina trauman.7

krItErIErNa för pErformatIv framgÅNg ocH pErformatIvt mISSLyckaNdEMålet för iscensättandet av riter är att skapa ett emotionellt band mellan åskådarna, och de som utför/deltar i ritualen samt deras text (det budskap de vill förmedla), och att på så sätt skapa förutsättningar för att projicera kulturell mening från ritual-deltagarna till publiken – att förena en kollektiv identifikation

116

8. Jeffrey C Alexander (2006) »Cultural pragmatics. Social per-formances between ritual and strategy«, i Jeffrey C Alexander, Bernhard Gie-sen & Jason L Mast (red), Social performance. Symbolic action, cultural pragmatics, and ritual. Cambridge, UK: Cambridge Univer-sity Press, s 55ff.

9. Abby Peterson & Mikael Hjerm (red) (2007) Etnicitet. Perspek-tiv på samhället. Malmö: Gleerups.

10. Bernhard Giesen (2006) »Performing the sacred. A Durkheimian perspective on the perfo-mative turn in the social sciences«, i Alexander, Giesen & Mast (red), s 355ff.

och ett utbredande av mening.8 I trots med förhållandena i det segregerade Göteborg, där den etniska minoritetsbefolkningen på ett oproportionerligt sätt är hänvisad till socialt och eko-nomiskt utsatta områden i stadens utkanter, syftade de olika ritualer som genomfördes i efterdyningarna av brandkatastro-fen till att skapa en ny social verklighet – ett utbredande av kulturell mening. De nämnda områdena karakteriseras av hög arbetslöshet, hög andel människor som är beroende av för-sörjningsstöd, oproportionerligt många »underpresterande« elever i skolorna, att en stor del av befolkningen är under 24, och – framför allt – att den övervägande delen av befolkningen kommer från etniska minoriteter. Ungefär 40 till 85 procent av invånarna i dessa bostadsområden har invandrarbakgrund. Denna påtagliga segregation, tillsammans med etnisk diskrimi-nering på arbetsmarknaden, står i skarp kontrast till bilden av Göteborg som ett dynamiskt multietniskt samhälle.9

De första spontana exemplen på rituellt sörjande skapade nära band mellan åskådarna, deltagarna/de handlande och tex-ten. När det gäller utförandet av dessa ritualer, kan vi säga att åskådarna och deltagarna i stort utgjordes av samma grupp. Detta i stark kontrast till de »officiella«, mycket mera kom-plext orkestrerade politiska ritualerna. Giesen poängterar att i uförandet av detta slags riter inbjuds publiken, i detta fall »nationen«, att vara med som deltagare. Med andra ord, de politiska aktörerna i den här sortens rituella iscensättningar låtsas inkludera folket i en gemenskap av deltagare, vilka alla delar »samma verklighet«.10 Själva storleken på den grupp som inbjöds att delta i återupprättandet av Sverige som ett multiet-niskt samhälle, dvs. nationen, gör avståndet mellan åskådarna och deltagarna/de handlande så stort att den svenska mångkul-turalismens anspråk inte går att bekräfta – här har tanken på en emotionell bindning mellan åskådarna och ritualens faktiska deltagare samt deras text ingen eller liten trovärdighet.

Slutligen, de »organiserade« årliga ritualerna som arrang-eras av Föreningen för brandoffrens anhöriga erinrar om den

117

ursprungliga tragedin och återkallar den ursprungliga festen i kraft av en mytisk berättelse om en idealisk multietnisk gemen-skap – man försöker på så sätt ge mening åt det meningslösa våld som kostade 63 unga människor livet. Dessa ritualer syftar till att återställa föreningens kollektiva identitet som varande en multietnisk gemenskap med ett gemensamt öde – deltagarna/de handlande och texten smälter samman. Åskådarna är sekundära vad gäller föreningens riter. De spelar snarast rollen av en bak-grundsrelief och är vittnen till äktheten i deltagarnas sorg.

118

119

göran larsson & Åke sander

FrÅn kÄLLAre tiLL kuPoL oCH MinAret

För 50 år sedan var Göteborg en etniskt och religiöst mycket homo gen stad. Islam, hinduism, buddhism, sikhism, etc var för de flesta göteborgare i princip okända storheter och ytterst få hade haft direktkontakt med t ex en muslim. I dag är landskapet ett helt annat. Ingen kan promenera i centrum utan att möta en muslim eller sikh, och i vissa stadsdelar är människor med kristen bakgrund i minoritet. Göteborg har blivit en mångreli-giös stad med moskélokaler, tempel och gurdwarer. Det nedan sagda utgör bara ett exempel på denna utveckling.

De första muslimerna kom till Göteborg under andra halvan av 1950-talet. Fram till mitten av 1960-talet fanns inte några formellt organiserade religiösa aktiviteter bland dem. De träf-fades enbart »spontant« i någons hem i samband med fredags-bön, större högtider (Eid) och andra festiviteter. Under andra halvan av 1960-talet fick Turkiska Kulturföreningen sina lo-kaler och där uppstod Göteborgs första islamiska bönerum. An talet besökare växte successivt. Under andra halvan av 1970-talet uppskattades antalet personer som utnyttjade lokalen till runt 1 000. 1977 skapade de sin första formella religiösa orga-

120

1. Ahmadiyya repre-senterar något som kan betecknas som en islamisk reformrörelse som upp-stod i Indien i slutet av 1800-talet. Den grundades av Mirza Ghulam Ahamd al Qadiani. Då huvudfåran inom rörelsen (»Qadi-anerna«) bl a hävdar att grundaren var en profet och al-masih (och inte en-bart en »nytolkare« eller »reformator« (mudjya-hid)) uppfattades de av andra muslimer som »he-retiska«. Flertalet musli-mer tar avstånd från deras varietet av islam och anser sig därmed inte kunna besöka deras moské.

2. På basis av tidigare undersökningar (t ex Åke Sander (1993) I vilken utsträckning är den svenske muslimen religiös? Några överväganden kring pro-blematiken med att ta reda på hur många muslimer som deltar i verksamheten vid de muslimska »försam-lingarna« i Sverige. Kim–Rapport nr 14, Göteborg: Göteborgs universitet) verkar 15–20 procent av Sveriges etniska muslimer leva i Göteborgsområdet. Totala antalet muslimer i Sverige beräknas i dag till runt 400 000. 1930 var de 15, 1970 ca 10 000, 1985 ca 50 000, 1990 ca 120 000 och 2000 ca 325 000. Gö-ran Larsson, Åke Sander (2008) Islam and muslims in Sweden. Integration or fragmentation? A contextual study. Berlin & Münster: Lit Verlag, s 70ff.

nisation eller »församling«, Islamiskt Centrum i Göteborg. Året dessförinnan hade Islams Ahmadiyya Djama’at i Sverige etablerat sig i Göteborg med Sveriges första »riktiga« ändamålsbyggda moské – Nasir Moskén.1 Detta var innan islam och muslimer hade fått medial uppmärksamhet – vilket började med den is-lamiska revolutionen i Iran 1978–79. Några invändningar eller protester framfördes inte, med undantag för några kringboende som klagade på att den målades skär.

Från och med 1980-talet accelererade den islamiska institu-tionaliseringsprocessen i Göteborg. I takt med att nya grupper av muslimer kom till staden ökade behovet av religiösa institu-tioner och moskélokaler. Redan i slutet av 1970-talet skapade Islamiskt Centrum en moskébyggnadskommitté och ansökte om byggnadslov. Under åren som följde gjordes olika försök att organisera byggandet av en »riktig« moské. Tre av dessa försök kom så långt att de fick föreslagna byggplatser av kom-munen. Dessa möttes dock av »proteststormar« från kringbo-ende och ledde inte till något byggnadslov. »Naturligtvis skall muslimerna få bygga en moské – men inte här« verkar ha varit den allmänna inställningen. Det var dock inte enbart reaktio-ner från majoritetssamhället som förhindrade byggnadspla-nerna. Det har hela tiden funnits samarbetsproblem inom den muslimska gruppen och finansieringsfrågan var ett problem. Flertalet av dagens runt 15 islamiska församlingars lokaler är därför fortfarande inrymda i för ändamålet dåligt anpassade utrymmen, ofta i industri- eller källarlokaler.

De flesta av Göteborgs ca 60 000 muslimer2 skulle fortfa-rande hålla med Abd al Haqq Kielan, imam och sekreterare i Svenska Islamiska Akademien, när han säger:

Det är viktigt att få komma upp från nedre gatuplan och in i en riktig moské. Så länge vi finns i källaren finns vi inte på riktigt. Det är viktigt att komma upp ur källaren, dels av praktiska skäl, där nere är det trångt, dåligt ventilerat och dåligt med ljus, men också av statusskäl. En synlig moské

121

3. Åke Sander (1991) »The road from Musalla to Mosque. Some reflec-

tions on the process of integration and

institutionalization of Islam in Sweden«, i W A R Shadid & P S van

Koningsveld, (red) The Integration of Islam and

Hinduism in Western Europe. Nederländerna: Kampen, s 62–88; Åke

Sander & Göran Larsson (2002) »The mobili-

sation, organisation and institutionalisation

of Islam in Sweden 1990–2000. From green

to blue and yellow Is-lam?«, i W A R Shadid & P S Van Koningsveld

(red) Religious freedom and the neutrality of the

state. The position of Islam in the European Union.

Nederländerna: Pharos, Kampen, s 91–112; Lars-

son & Sander (2008).

4. Marika Palmdahl (2005) Det Nya Landet.

Kristen och muslimsk dialog som utmaning och möjlig-

het. Lund: Arcus.

är en prestigevinst och betyder mycket för integrationen. Muslimerna känner att vi också finns i samhället och det blir lättare att umgås på lika villkor.

År 1996 fick ett moskébyggnadsprojekt lett av Sveriges Mus-limska Stiftelse (SMS) byggnadslov för en moské på Myntgatan vid Ramberget på Hisingen. Bland annat på grund av att det politiska klimatet kring islam och muslimer hade försämrats, i synnerhet efter terrorattackerna den 11 september 2001 och efterföljande händelser (kriget mot terrorismen, bomberna i Bali, Madrid och London för att bara nämna några), dröjde det till 2007 innan finansieringen var säkrad (via den Saudiarabiska staten) och Bachar Ghanoum, ordförande i SMS, äntligen kunde deklarera att nu skall Göteborg få en ändamålsenligt byggd mos-ké. »Moskéfrågan« har alltså en lång historia i Göteborg.3

Ghanoums tillkännagivande fick ett blandat mottagande. Å ena sidan ett positivt mottagande från bland annat Brämare-gårdens församling, som efter brandkatastrofen den 30 oktober 1998 då ett stort antal ungdomar förlorade livet (se Abby Pe-tersons kapitel i denna volym), delvis tillsammans med andra kristna församlingar, bedrivit ett aktivt arbete med religions-dialog mellan kristna och muslimer. En ledande person var komminister Marika Palmdahl som av biskop Lars Eckerdal fick uppgiften att skriva en så kallad prästmötesavhandling till prästmötet 2005. Den fick titeln Det Nya Landet – kristen och mus-limsk dialog som utmaning och möjlighet.4 En grundtanke i detta arbete är att etnisk, religiös och annan mångfald och pluralism – rätt hanterad – skall ses som en möjlighet, en tillgång, snarare än som ett hot.

Å andra sidan fick tillkännagivandet ett negativt mottagande från andra håll. En grupp som kallade sig Aktionsgruppen Stoppa Moskébygget klistrade upp affischer i området, bland annat på väggarna till Brämaregårdens kyrka, med texten: Stoppa Islam, bygg inget terrornäste på Ramberget! På affischen fanns också en bild – inspirerad av konflikten kring de danska Muhammed-

122

5. www.ramberget.com.

6. Pia Karlsson, Ingvar Svanberg (1995) Moskéer i Sverige. En religionsetno-logisk studie i intolerans och administrativ vanmakt, Tro & Tanke, nr 7, Lund: Svenska Kyrkans Forskningsråd.

7. Larsson & Sander (2008), s 208ff.

karikatyrerna – på en arabiskliknande man med skägg, turban och en bomb i turbanen. Sverigedemokraterna lanserade också snabbt kampanjen Nej till moskébygge vid Ramberget på nätet, via flygblad i brevlådor på Hisingen och affischer på allmän plats.5 Huvudbudskapet i kampanjen är att en moské är ett främ-mande inslag i stadsbilden och förstör densamma. Moskén kommer att bli en samlings- och tillväxtplats för terrorister, ett propagandacentrum för islamiska värderingar och ett hot mot »vår« syn på demokrati, jämlikhet och kvinnor. Den ses även som ett uttryck för saudisk/islamistisk kulturimperialism. Moskén betraktas, liksom andra former av etnisk och religiös mångfald, som ett hot mot Sverige och svenskheten. Vilka som ligger bakom de mer osmakliga protesterna, som t ex att lägga ut svinhuvuden på den tilltänkta byggplatsen, är svårare att klarlägga. Att bygget väcker starka känslor är dock helt klart, liksom att protesterna mot moskébyggen inte enbart kommer från extremhögern. Pia Karlsson och Ingvar Svanberg visar i en studie hur i stort sett varje försök att få till stånd en moské har mötts av upprörda känslor, motstånd och protester på i princip alla nivåer av det svenska samhället.6 Existerande studier om svenskars attityder till islamisk symbolisk närvaro i det offent-liga rummet bekräftar tydligt detta: de negativa svaren varierar mellan 50 och 75 procent.7

EN moSké – tvÅ dISkurSErEn av huvudtankarna inom motståndsdiskursen verkar vara att man vill »bevara Sverige svenskt« – i detta fall »bevara Göte-borg göteborgskt«. I denna diskurs ser man platsen där mos-kén skall byggas som Göteborgs gamla ättestupa. Platsen har framställts som en hednisk kultplats varför det är skändligt att använda just den till något så främmande och osvenskt som en moské. Argumentationen drivs utifrån en form av essentialistisk historiesyn på vad som är svenskt. Det »typiskt« svenska finns, går att identifiera och skall bevaras. Att detta är ett tänkande be-

123

fryndat med klassisk rasism, och än mer med så kallad ny rasism, bör inte vara svårt att se. Det är ett tänkande som går ut på att skilja olika kulturer, etniciteter och religioner från va randra och rama in dem i snäva fack. De särskiljande egenskaperna får bestämma andra egenskaper vilka ligger till grund för och legiti-merar särskiljandet. Implicit är ofta att de olika grupperna med sina specifika egenskaper är olika värda. Den egna gruppen har alltid ett egenvärde. Därtill läggs ofta tesen att kulturell, etnisk och religiös renhet och enhet är ett nödvändigt villkor för en kulturs, etnisk och religiös grupps överlevnad, utveckling och framgång. Detta leder till att varje form av kulturell, etnisk och religiös blandning måste bekämpas då det leder till förfall och undergång. Härav följer att medlemmarna i den egna gruppen inte enbart har rätt (rättighet), utan också en skyldighet att skydda, vårda, bevara och utveckla sin särart och renhet.

Den andra diskursen tar avstamp i Esaias Tegnér berömda ord att »Blott barbariet var en gång fosterländskt« och avfär-dar idén om en essentiell svenskhet som en dålig genealogisk konstruktion. Vi är alla invandrare! Sverige och svenskheten ses som en pågående historisk process som skapas och omskapas av sina ingående element. Till exempel har det inom det svenska rikets genom historien varierande gränser alltid levt samer och så kallade tattare, liksom människor från alla våra grannländer. Valloner och skottar, som kom till Sverige under 1600-talet, var med och formade vårt land och vår kultur. Likaså har vår adel till stor del sitt ursprung utanför landets gränser, liksom kunga-huset. Detta gäller inte bara människor. Även teknik, hantverk, musik, religion, mat och mycket annat har ständigt påverkats av impulser utifrån. Lucia och julgran, jultomte och pizza – allt är importerat, men uppfattas i dag som »svenskt«. Hollän-daren Cornelis Vreeswijk ses nog av de flesta som lika svensk som Bellman. På analogt sätt gäller att religionen, speciellt den folkliga eller inofficiella, aldrig varit enhetlig eller oföränderlig, något som inte minst skönlitterära verk – exempelvis Vilhelm Mobergs utvandrarserie – visar. Sverige och svenskhet kan

124

endast karakteriseras som ett historiskt pågående och ständigt föränderligt projekt. Islam, muslimer och moskéer kan – om vi tillåter dem – med tiden bli lika svenska som kristendom, julgran och pizza.

Till skillnad från den första diskursen med sin essentialise-rande historiesyn utmärks den andra av att historien ses som en pågående och dynamisk process. Etniciteter, religioner och identiteter är mänskliga, sociala, samhälleliga fenomen eller konstruktioner. Varje religiös yttring förstås som en produkt av de sociala, ekonomiska, kulturella, politiska förhållanden som människor på en viss plats vid en viss tid befinner sig i. När dessa förhållanden förändras, förändras också religionen. Reli-giösa traditioner (liksom andra sociala och ideologisk fenomen) får nya funktioner och betydelser och antar nya uttrycksformer då de behöver svara på nya frågor, legitimera och bekräfta nya identiteter inom ramen för nya sociala och samhälleliga situationer.

Båda diskurserna är naturligtvis ideologiska. Båda kan sägas förutsätta en genealogisk historiesyn, där historien fungerar som en resursernas källa ur vilken olika aktörer kan plocka olika delar för att legitimera olika anspråk. Det är fråga om ett återerövrande av element ur traditionen i kreoliserad eller hybridiserad form, en fråga om ett uppfinnande eller skapande snarare än upptäckande av historien. Fokus ligger egentligen inte på vad som eventuellt har varit och hänt i historien, utan på hur historia kan användas för nuvarande syften. Allt enligt den kända devisen: den som kontrollerar historien kontrollerar nuet, och den som kontrollerar nuet kontrollerar framtiden.

125

1. Detta är en av frågorna i forskningspro jektet »All-männyttan och den lokala

tryggheten«, finansierat av Formas. I forskargrup-

pen ingår också Ulf Borelius, Jenny Stenberg, Ulla-Britt Wennerström

och Johan Öberg.

ingrid sahlin

trygg oCH SÄker StAd

»Runt om i Göteborg samarbetar vi på bred front för att du ska kunna känna dig säker«, står det på Göteborgs kommuns hem-sida, och det hänvisas till en rad partnerskap för ökad trygghet. I Trygg vacker stad arbetar »förvaltningar, kommunala bolag, en-skilda organisationer och företag engagerat […] tillsammans för att få en trivsammare stads miljö och öka tryggheten i staden«. Tryggare och mänskligare Göteborg skall »bidra till att det trygg-hetsfrämjande arbetet inten sifieras, såväl när det gäller insatser på det so ciala området som i den fysiska miljön«. Universitetet och Chalmers har ett Forum för forskning om trygg och säker stad. Säkerhets chefen i Förvaltnings AB Framtiden, den koncern där stadens fem bostadsbolag in går, har initierat Ung och trygg, där »skolan, fritid, bostadsbolagen, social tjänsten, polisen och åkla-garen i Göteborg« samverkar för att motverka rekrytering till kriminella ungdoms gäng. För besökare och konfe rensarrangörer lanseras Gö teborg alltså som just en trygg och säker stad. Men vilken sorts trygg het är det man eftersträvar?1

I takt med att de sociala trygghetssystemen har försvagats tycks otrygghet alltmer associeras med brott. Dåvarande ordfö-

126

randen i kommunstyrelsen, Göran Johansson, fångade ganska väl trygghetsdiskursens förändring i en kommentar i Göteborgs-Posten den 13/9 2008: »När vi byggde [miljonprogrammet] var det trafiken som ansågs otrygg, då låg tryggheten i [gång-]tunnlarna. Idag är det människorna som står för o trygg heten, då är tunnlarna farliga«. Att gå över en trafike rad väg anses av många idag, trots risken att bli påkörd och skadad eller till och med dödad av en bil, mindre otryggt än att gå un der den. När poliser, vaktbolag, kameraövervakning, larm och lås associeras med trygghet är det just i betydelsen frånvaro av brott. Men när polisen i sin värdegrund slår fast att dess uppdrag är att »öka tryggheten och minska brottsligheten« antyder det samtidigt att dessa två uppgifter inte är identiska.

Gamlestadens fastighetsägarförening bildades 2001 för att öka tryggheten i området. Initiativet kom från ett kommunalt bostadsföretag, som äger ungefär hälften av lägen heterna i om-rådet. Några av bostadsföretagets an ställda berättar i en grupp-intervju om vad trygghetsarbetet i området gått ut på:

– Framför allt vad vi har gjort, det är att vi förbättrat yt-terbelysningen väldigt mycket i hela området. Vi har infört portlås i hela området.– Ja och vi har satt upp grindar där det var slutna gårdar, med lås så inte vem som helst kan gå in där när som helst, sen har vi även förstärkt belysning inomhus i trappupp-gångar och källare, till en viss del, vi har klippt ned mycket buskar och träd som varit höga, och det sista vi gör nu, det är att vi går ut med ett erbju dande till alla att köpa ett sä-kerhetspaket med en säkerhetsdörr då.

Liknande berättelser hörs från andra bostadsområden i staden. Belysning förbättras, grindar sätts upp och lås installeras. Bus-kar och träd beskärs eller huggs ned för att inte dölja ljusskygga exi stenser och intentioner – brottsprevention genom områdes-design. Ingen skall kunna gömma sig, gå osedd i nattens mör-

127

2. Se t ex BRÅ (2008) Otrygghet och segregation. Bostadsområdets betydelse

för allmänhetens otrygghet och oro för brott. Stock-

holm: Brottsförebyggan-de rådet; Gordon Hug-

hes, Eugene McLaughlin & John Muncie (red)

(2002) Crime prevention and community safety.

New di rections. London: SAGE, The Open

University; Carina Listerborn (2002) Trygg

stad. Diskurser om kvinnors rädsla i forskning, policyut-

veckling och lokal praktik. Gö teborg: Chalmers

arkitektur.

ker eller objuden ta sig in på en gård. Säkerhetsdörrar erbjuds till skydd mot inbrott och oöns kade besök.

Positivt laddade begrepp är ofta lösa i konturerna. Att trygg-het och otrygg het är ett slags känslotill stånd som kan uppstå även där de inte är »objektivt« befogade, och som kan påver-kas utan att brotts ligheten förändras, är en gammal insikt hos såväl forskare som planerare.2 Det gör att trygghet får motivera även insatser som inte har att göra med brott eller rädsla för brott.

Enligt fastighetsägarföreningen förutsätter visionen om det trygga Gamlestaden en »all sidig befolkningssammansätt-ning«. I Göteborg har de kommunala bostadsföretagen enligt ägardirektiven inget särskilt socialt ansvar, deras uppgift är att bidra till kommunens utveckling. I stället är det social tjänsten som skall ordna boende för hemlösa, vilket man försöker göra genom att hyra fastigheter och lägenheter som sedan upplåts i andra hand på särskilda villkor till bostadslösa klienter. Trots att fastig hets ägarna garanteras hyra, tillsyn, störningsjour och snabba vräkningar om problem uppstår, hävdar flera av dem att så dana hyresgäster skapar otrygghet.

Gamlestadens fastighetsägarförening och det kommunala bostadsföretaget har alltså en ambition att minska antalet lägenhe ter som socialtjänsten hyr ut. Dessa hyresgäster har därför inte fått några erbjudanden om säkerhetsdörrar utan förväntas bidra till tryggheten i området genom att flytta däri-från. Somliga av de uppsagda har fått nya andra handskontrakt någon annanstans, men bara »folk som man bedömde hade förut sätt ningar att lyckas«, berättar det kommunala bostads-företagets personal. Självklart ska man ta hand om bostadslösa, men »då är det bättre att ha det lite separerat«. Men även när de samlas ihop i särskilda »sociala boenden« anses de skapa otrygghet. Man har därför från det kommunala bostadsföreta-gets håll försökt häva dessa kontrak t och se till att hyresgästerna lämnar stadsdelen, för det »ökar ju tryggheten för dom som bor där«.

128

Därutöver har det kommunala bostadsföretaget genomfört »säkerhetsköp« av »oroliga« fastigheter, vilkas hyresgäster bytts ut mot »vanligt folk«. Samtidigt har man »blivit av med en del suspekta hyresvärdar som i sin tur inte bryr sig om vad de har för hyresgäster«. Idén är alltså att göra sig av med vissa kategorier av boende för att öka andras trygghet. Så köptes ett hus med 180 smålägenheter för att omvandlas till studenthus. Vart de gamla hyresgästerna tog vägen vet ingen idag, men de finns inte kvar i Gamlestaden.

***

Så vad är trygghet? Om gångtunnlar, buskar och träd sägs ska-pa otrygghet genom att skymma sikten betyder det om vänt att möjlighet till överblick och kon troll över näraliggande ytor ger trygghet. När lås, larm och grin dar installeras pla ceras trygg-heten istället i hållfasta barriärer mot inkräk tare med brottsliga avsikter. Dessa fysiska åtgärder projicerar en bild av andra män-niskor med on da intentioner och erbjuder samtidigt de boende en möjlighet att säkra avståndet till dessa.

Men det finns också människor som bostadsföretagen i trygghetens namn vill undvika oavsett om de är fullt synliga, och lås och grindar förhindrar att de kommer in på andras gårdar, oavsett vilka avsikter de tillskrivs. De som hänvisas till »so ciala boenden« eller som enligt det kommunala bostadsfö-retaget inte borde ha godkänts som hyresgäster förväntas skapa otrygghet som kategori; hur kan det annars kallas en insats för ökad trygghet att kollektivt beröva dem deras bostäder?

Sammantaget betyder dessa tre typer av trygghetsåtgärder i bostadsområdet – förbättrad sikt, fysiska bar ri ärer och ändrad boendesammansättning – att områdets otrygghet likställs med den risk (de önskvärda) hyresgästerna löper att möta »fel sorts människor«, som inte nödvändigtvis behöver vara farliga. Och det är det kommunala bostadsföretaget som härigenom ökar sin kontroll över vilka som vistas inte bara i deras hus, utan

129

även i andras fastigheter och på gator, öppna platser och gårdar i om rådet.

Men kanske är drivkraften bakom det som kallas trygghetsar-bete inte framför allt en strävan efter att de boende skall känna sig säkra? Vid sitt konstituerande möte den 4 september 2001 fastslog Gamlestadens fastig hetsägarföre ning att den skulle verka för visio nen att »Gamlestaden skall vara en trygg, trivsam och väl funge rande stadsdel att bo, verka och vistas i – en att-raktiv del av Göteborg med bra rykte och an seende«, men att det övergri pande målet med trygghetsarbetet skulle vara »att posi tivt påverka värdeutvecklingen på hy resfastigheter och bo-stadsrätter«.

Detta mål ligger helt i linje med stadens val att göra trygghet till en del av sitt varumärke. Och eftersom det är föreställ ningar och rykten mer än den faktis k a situationen som påverkar män-niskors val av plats att bosätta sig på och besöka, liksom företags och konferensarrangörers lokaliseringsbeslut, har trygghetsbe-greppet med tiden kom mit att bli relativt frikopplat både från risken att utsättas för brott och de boendes upplevelser. Det illustreras av föl jande utdrag ur en notis i Svenska Dagbladet den 11/9 2008:

Göteborgs rykte hotat[…] Sammanlagt har ett tiotal personer skadats i samband med skottlossningar de senaste månaderna. Hos event- och marknadsföretaget Göteborg & Co aktualiseras nu frågan om man kan kalla Göteborg för en trygg och säker stad. – Det förekommer diskussioner. Vi anser att det är vik-tigt att ha respekt för frågan, men att ändra på varu märket vore att lägga sig för brottsligheten, säger Claes Bjerkne, vd för Göteborg & Co. (Min kursive ring.)

Till syvende och sist är kanske trygghetsarbetets mål varken att minska risken att utsättas för brott eller att öka känslan av trygghet hos de boende – i alla fall inte hos dem som tvingats

130

flytta – utan att utomstående men ekonomiskt betydelsefulla personer och företag får en bild av staden eller stadsdelen som trygg och proper. Det är bilden som säljer och som ökar fastighe-ternas värde. Varken en hög brottslighet eller invånarnas känsla av otrygghet utgör någon risk för lanseringen av Göteborg som en trygg och säker stad, så länge varumärket fungerar.

131

1. Cecilia Löfstrand (2006) »Counting the homeless and explain-

ing homelessness in Sweden«. Executive

summary of commis-sioned working report

on the measurement of homelessness in Sweden

to the European Com-mission; Cecilia Hansen

Löfstrand (2007) »’Vi är oerhört unika’ Träning i boende som åtgärd mot

hemlöshet«, i Cecilia Hansen Löfstrand &

Marie Nordfeldt (red) Bostadslös! Lokal politik

och praktik. Malmö: Gleerups, s 177–194.

2. Göteborgs Stadsrevi-sion (2005) Sociala boen-

delösningar i Göteborgs stad. Göteborg: Göteborgs Stadsrevision. Social-

Cecilia Hansen löfstrand

SkenLöSningAr oCH FASAdrenoVeringAr

Hemlöshet på göteborgskt vis

Göteborg brukar framhållas både av andra och sig själv som före-gångare när det gäller åtgärder mot hemlöshet.1 Ändå ökade både antalet hemlösa och kostnaderna för socialt boende för hemlösa under 2000-talets början, och stadens ansträngningar för att komma till rätta med dessa problem har inte lett till önskade resultat.2 Det pågår sedan länge en definitionskamp när det gäller hemlöshet som problem – en strid där varje in-tressegrupp försöker göra sin definition gällande, vilket i för-längningen avgör hur problemet betraktas och (därmed) vilka åtgärder som vidtas. Exempelvis reagerade Göteborgs politiker på Socialstyrelsens senaste räkning av antalet hemlösa som vi-sade att Göteborg år 2005 hade 2 620 hemlösa, flest per invå-nare av landets kommuner. Stadens ledande politiker hävdade att de hemlösa var omkring femtio till antalet, plus ytterligare omkring 200 personer som sov ute bara ibland.3 Forskning vi-sar att antalet platser på sociala boenden för hemlösa under en period av drygt tio år hade ökat från omkring 1 300 till cirka 3 000.4 Antalet hemlösa och definitionen av hemlöshet – som något som enbart innefattar uteliggare eller alla dem som sak-nar en egen bostad – är alltså en politiskt het fråga.

132

styrelsen (2006) Hemlöshet i Sverige 2005. Omfattning och karaktär. Stockholm: Socialstyrelsen; Ingalill Balheden, Juan Navas, Lena Säljö, Kerstin Wad-man & Arne Wiik (2008) »319 miljoner – social-tjänstens nota för brist på bostäder«, Göteborgs-Posten 2008-10-05.

3. Socialstyrelsen (2006) Hemlöshet i Sverige 2005. Omfattning och karaktär. Stockholm: Socialstyrel-sen; Socialdemokraterna i Göteborg (2006) Vi upp-manar Socialstyrelsen att i samråd med kommunerna se över definitionen av begrep-pet hemlöshet. Pressmed-delande, Socialdemokra-terna i Kommunstyrelsen, Göteborg, 2006-03-02.

4. Cecilia Löfstrand (2005) Hemlöshetens poli-tik. Lokal policy och praktik. Malmö: Égalité.

5. Nils Brunsson & Johan P Olsen (1997 [1993]) The reforming organization. Bergen: Fagboksförlaget; John W Meyer & Brian Rowan (1977) »Institu-tionalized organizations. Formal structure as myth and ceremony«, The Ame-rican Journal of Sociology, 83(2), s 340–363.

Göteborgs sociala boende för hemlösa har förändrats under 1900-talets andra hälft. Istället för en förbättrad situation för de hemlösa har reformerna emellertid bidragit till hemlöshets-problemets cementering i staden. I perioder när skillnaderna mellan organisationernas formella struktur och informella, vardagliga praktiker blivit så omfattande att de utgör legiti-mitetsproblem har reformer lanserats i strategiskt syfte för att behålla eller stärka legitimiteten. Att lansera en reform innebär alltså att i förhållande till omgivningen medge att den rådande hanteringen av hemlösheten inte fungerat på ett sätt som man hoppats. Det är dock svårt att genom reformer förändra annat än den formella strukturen, den officiella bilden av organisa-tionen. Själva lanseringen av reformer är emellertid ett sätt att påverka omgivningen och skapa legitimitet: organisationen vi-sar sig villig att förändra och förbättra, något som också åtmins-tone tillfälligt skyddar mot kritik från olika intressegrupper. En organisationsreform kan beskrivas som en fasadrenovering när den varken förändrar det dagliga praktiska arbetet för organi-sationens målgrupp, problemets omfattning eller de hemlösas reella situation. Genom lanseringen av en reform kan legiti-miteten stärkas, men reformen är en skenlösning så länge de underliggande problemen inte åtgärdas.5

götEborgS HEmLöSHEtSarbEtE rEformEraSI början av 1900-talet fanns i Göteborg Frälsningsarméns och kommunens natthärbärgen och ungkarlshotell. Mot slutet av 1960-talet avvecklades de kommunala natthärbärgena medan systemet med ungkarlshotell – så småningom kallade sociala hotell – byggdes ut. Under 1970-talet uppmärksammades det att de sociala hotellen tenderade att bli permanenta lösningar för hemlösa individer, vilka förespeglats att dessa placeringar var tillfälliga, akuta, lösningar i väntan på något bättre. Av-vecklingen av de sociala hotellen, vilka ansågs förvärra de hemlösas problem, påbörjades 1981 i samband med att ett

133

6. Riksdagens Ombuds-män (1988) De bostadslösa i Göteborg. Socialnämndens

ansvar för dem som av soci ala skäl möter särskilda svårigheter att få en bostad. Stockholm: Riksdagens

Ombudsmän; GKF (1993) Förslag till vårdresursplan

för åren 1993–1995, Göteborgs kommunfull-

mäktige; Marie Nordfeldt (1999) Hemlöshet i välfärds-

staden. En studie av rela-tionerna mellan socialtjänst och frivilliga organisationer

i Stockholm och Göteborg. Uppsala: Institutionen för

kulturgeografi, Uppsala universitet.

7. Ingrid Sahlin (1997) The staircase of transition.

European Observatory on Homelessness. National

Report from Sweden; Mats Blid (2008) Ett

folkhem för alla? Kommu-nala insatser mot hemlöshet.

Östersund: Institutio-nen för socialt arbete,

Mittuniversitetet.

8. GKF (2002) För-slag till handlingsplan

för »Höjd kvalitet i arbetet för hemlösa i

Göteborg«, Göteborgs kommunfullmäktige.

9. Charles Tilly (2002) Stories, identities and po-

litical change. Maryland: Rowman & Littlefield

Publishers. Standardberät-telser kommunicerar just

kollektiva bilder som byg-ger på (re)konstruktioner

av händelseförlopp.

alkoholpolitiskt handlingsprogram – där missbruk av alko-hol och droger beskrevs som hemlöshetens orsaker – antogs av Kommunstyrelsen. Systemet med ungkarlshotell fick hård kritik under 1980-talets andra hälft, från media, allmänheten (engagerade medborgare) och från Riksdagens Ombudsmän. Det sista sociala hotellet stängdes i början av 1990-talet.6 Un-der samma period – och som ett svar på kritiken – byggdes stadens nya sociala boende för hemlösa upp, organiserat i en-lighet med boendetrappan som modell, där individen skulle gå från mer kollektiva till mer individuella boendeformer och där det högsta steget utgjordes av en egen lägenhet på den vanliga bostadsmarknaden. Boendetrappan skulle utgöra en väg till normalisering och egen bostad. Modellen har sedan spridits till andra delar av landet.7 Den stora nyheten var i praktiken att tillgång till tillfälligt boende nu kopplades till förbud mot införsel och förtäring av alkohol och droger, att ha husdjur och att ta emot besök.

Mot slutet av 1990-talet uppstod en debatt om akut hem-löshet – orsaker och möjliga lösningar liksom antal drabbade individer. De kyrkliga frivilligorganisationerna framställdes då, av både politiker och kommunala tjänstemän, som de som kunde och skulle ta hand om det kommunala hjälpsystemets »restgrupper« – de som helt exkluderas liksom de som vräks och portas. I 2002 års handlingsplan för Höjd kvalitet i arbetet för hemlösa i Göteborg angavs som ett av flera ambitiösa mål att stadens samtliga uteliggare skulle få tillgång till någon typ av permanent boende före 2002 års utgång.8 Två år senare ut-tryckte några av stadens frivilligorganisationer och Göteborgs-Postens ledare kritik mot att denna så kallade »nollvision« ännu inte hade uppnåtts. Kommunens svar på kritiken utgick från berättelsen om nedläggningen av de sociala hotellen och den parallella uppbyggnaden av det kommunala sociala boendet enligt boendetrappan som modell. I denna standardberättelse9 om hur de gamla sociala hotellen ersattes av något kvalitativt nytt och annorlunda, framställdes reformen som en stor fram-

134

10. Cecilia Löfstrand (2005) Hemlöshetens poli-tik. Lokal policy och praktik. Malmö: Égalité.

11. Pelle Berglund, Owe Nilsson (2004) »Vi har inte gett upp«, Göteborgs-Posten 2004-02-19.

12. Per Sydvik (2007) »Boendetrappa för hem-lösa skrotas«, Göteborgs-Posten 2007-10-16.

gång.10 Kommunföreträdare betonade i sitt svar på kritiken att kommunen även fortsättningsvis hade för avsikt att »slå vakt om boendetrappan« och fortsätta utveckla det kommunala so-ciala boendet enligt denna modell, samt köpa sängplatser hos upphandlade frivilligorganisationer.11 Berättelsen om en (gam-mal) reformprocess användes för att påverka kritiska grupper i omgivningen och hantera de legitimitetsproblem som kritiken innebar. Legitimiteten stärktes, men utan att det underlig-gande problemet – förekomsten av hemlösa som exkluderats inte bara från den reguljära bostadsmarknaden, utan också från den särskilda boendesfär som består av boenden för hemlösa – åtgärdades.

Tre år senare, 2007, hade kommunens officiella linje plötsligt ändrats. Då kunde man läsa i Göteborgs-Posten att kommunen be-slutat att skrota organisationen för det kommunala sociala bo-endet enligt boendetrappan som modell, vilken då framställdes som förlegad.12 Beslutet togs, sade den ansvarige politikern, för att komma till rätta med »rundgången« i systemet, inklusive tendensen att exkludera dem vars existens motiverade hjälp-systemet och vars framgångar skulle legitimera systemet. Istäl-let för att flytta hemlösa klienter genom en boendetrappa skulle de nu matchas till rätt boende direkt – trappan ersattes med hissen som metafor – och en egen bostad beskrevs inte längre som ett mål (det officiella målet). Istället lanserades målet att de hemlösa skulle bo kvar (permanent). Också denna reform kan beskrivas som en fasadrenovering: den officiella bilden av orga-nisationen, dess arbetssätt och ideologi, förändras, medan det dagliga praktiska arbetet med organisationens målgrupp och deras reella situation förblir oförändrade. Även i dag exkluderas, vräks och portas hemlösa från det kommunala hjälpsystemet. Intervjuer med kommunanställda socialtjänstemän vittnar om att det praktiska sociala arbetet med hemlösa inte har föränd-rats, trots att en ny bild av åtgärdssystemet lanserats.

Ett annat akut legitimitetsproblem som debatterades inten-sivt vid 2000-talets mitt var att två tredjedelar av kommunens

135

13. Paula Blomqvist & Bo Rothstein (2000)

Välfärdsstatens nya ansikte. Demokrati och marknads-

reformer inom offentlig sektor. Stockholm: Agora.

kostnader för socialt boende, helt i strid med den officiella po-licyn, gällde placeringar på boenden som drevs av privata och icke-upphandlade företag med hemlöshet som affärsidé. För att komma tillrätta med detta problem utfärdades först förbud, innan många av dessa företag 2008 upphandlades av kommu-nen vilket innebar att det blev legitimt att använda dem. Denna (sken)lösning har emellertid inte löst de underliggande legi-timitetsproblemen: huruvida det är socialt accepterat för pri-vata aktörer att tjäna pengar på andra människors nöd och vad som kan betraktas som en legitim användning av skattemedel. För företag med hemlöshet som affärsidé, som nu etablerat sig som utförare av socialt boende, genererar skattemedel ekono-misk vinst. Men även kommunala och ideella utförare går med vinst. Den svåra frågan att ta ställning till är därför vad vinsten ska få användas till. För det är, som Paula Blomqvist och Bo Rothstein påpekat, inte legitimt att göra vad som helst med skattemedel.13

SärLöSNINgar för »dE HEmLöSa« – att pErmaNENta Ett probLEm Är det rimligt, rätt och riktigt att vissa skall fråntas rätten till egen bostad, att tillgången till tillfälligt boende villkoras och an-vänds som både medel för att motivera förändring hos individen och, paradoxalt nog, numera också som ett mål i sig? Boende-trappan som modell implicerade åtminstone löften om tillgång till en egen bostad på den reguljära bostadsmarknaden – även om vägen dit var mycket lång för vissa och oupp nåelig för andra. Nu sägs från kommunens håll att en plats inom kommunens sociala boende skall utgöra en permanent lösning på individens problem – och i förlängningen på stadens hemlöshetsproblem. Frågan är bara om denna lösning inte är ytterligare en i raden av skenlösningar, för kan den som bor på ett boende för hem-lösa egentligen beskrivas på något annat sätt än som hemlös? Innebär en stor och avskild sfär av särskilt boende för hemlösa

136

att hemlöshetsproblemet är löst? Själva existensen av denna sfär kan ses som en del av det grundläggande problemet.

Hemlöshetsproblemet permanentas och ingenting görs för att motverka exkluderingar på den reguljära bostadsmarkna-den. En institutionaliserad myt i Göteborg och i Sverige i dag är att hemlösheten bäst löses genom särlösningar som innebär olika typer av tillfälliga boenden vilka upplåts på särskilda vill-kor, istället för genom en förbättrad tillgång till och fördelning av vanliga bostäder.

137

Catharina thörn

Att FiSkA eFter AutentiCitet

Staden som teater

Göteborg, augusti 2006. I flera veckor har det städats och put-sats i staden. Fasader har tvättats från smuts och graffiti och blomsterarrangemang har placerats ut. Gatuförsäljare och bil-liga falafelstånd har rensats bort till fördel för noggrant utvalda matstånd som ska representera »en smak av Göteborg«. Ingen kan undgå att friidrotts-EM är på väg till staden. När tävling-arna invigs med pompa och ståt på Götaplatsen är Europas TV-kanaler på plats och kablar ut bilder från det pittoreska Göteborg med poliser som cyklar på gatorna och människor som (låtsas) fiska i älven. Att det samtidigt är valrörelse i Sve-rige märks inte av. Politikerna i Göteborg har varit helt eniga om att valrörelsen skall skjutas fram och inte påbörjas förrän tävlingarna är slut. De traditionella valstugorna, symboler för en demokratisk dialog, har förbjudits med hänvisning till att de ger ett skräpigt intryck på TV. Politiken och demokratin under-ordnas marknadsföringen av staden. Men vad är det egentligen som möjliggjort en sådan utveckling?

138

1. Harvey Molotch, (1976) »The city as a growth machine: Toward a political economy of place«, The American Journal of Sociology, 82(2), s 309–310.

SportEvENEmaNg Som urbaNa tILLväxtprojEkt Den politiska och ekonomiska kärnan hos praktiskt taget vilken ort som helst är tillväxt […] begäret efter tillväxt skapar den huvudsakliga motivationen för konsensus hos den politiska eliten, hur splittrade de än är i andra frågor.1

Citatet är hämtat från Harvey Molotchs numera klassiska essä »The city as a growth machine« från 1976. Den trend som Mo-lotch kunde se i amerikanska storstäder som Baltimore har idag blivit tydlig i minsta svenska småstad. Städer skall inte längre bara tillhandahålla service och omsorg i enlighet med traditio-nell kommunalpolitik, utan även skapa förutsättningar för till-växt. Det gör att det idag är lika viktigt för en stad att investera i ikonbyggnader eller nya sportarenor som att bygga förskolor. Detta krav har resulterat i att en ny form av politik växt fram – en politik som inte främst bedrivs i stadshuset utan i så kallade privata och offentliga partnerskap som tillsammans utvecklar staden. Centralt för dessa partnerskap är att skapa en stad som är attraktiv och drar till sig företagsetableringar, turism och som lockar den kreativa klassen att bosätta sig i staden. Sport spe-lar en central roll i denna utveckling. Stora evenemang ger inte bara ekonomiska intäkter utan skapar också, med hänvisning till arrangemanget, tillfälle att genomföra stora urbana omvand-lingsprojekt och att marknadsföra staden. Detta är viktigt inte minst för forna industristäder vars stadsbild ofta associeras med rykande skorstenar eller hamnkranar – idag tecken på arbets-löshet och fattigdom. Den globala konkurrensen gör att städer måste kunna marknadsföra sig på ett igenkännbart sätt samtidigt som stadens unika kvalitéer, dess autenticitet, framhävs. Att just sportevenemang lämpar sig så väl för detta är kopplat till dess kollektiva karaktär – möjligheterna att använda evenemanget för att skapa en social lojalitet till en plats. Detta är något som Mari Paz Balibrea lyfter fram i sin analys av de Olympiska Spe-len i Barcelona. Hon pekar på att de Olympiska Spelen fram-

139

2. Mari Paz Balibrea (2001) »Urbanism,

culture and the post-in-dustrial city: challenging the ’Barcelona model’«,

Journal of Spanish Cultural Studies, 2(2), s 187–210.

3. Denna text bygger på forskning som gjorts

inom ramen för projektet »Vem får rätt till sta-

den« tillsammans med Mats Franzén och Nils

Hertting, Uppsala Uni-versitet. En längre text om friidrotts-EM finns publicerad i Catharina

Thörn (2009) »Gover-ning the entreprenurial

city: Implications for the meaning of public

space«, i Frank Eckhardt & Ingemar Elander

(red) Urban governance in Europe. Berlin: Berliner

Wissenschafts-Verlag.

4. Verksamhets-berättelse 2006. Göte-

borg & Co, s 25.

ställdes som ett projekt »för alla och av alla«, och därmed kunde omfattande omvandlingar av innerstaden legitimeras.2

Likt många andra städer drabbades Göteborg av varvskrisen på 1980-talet. Någonting behövde göras. Idag har Göteborg lyckats etablera ett rykte om att man hanterat krisen på ett inno-vativt sätt och fått saker gjorda, inte minst genom att man lyckats skapa allianser mellan politik och näringsliv. Allianser där olika aktörer med skilda intressen har ett gemensamt överordnat in-tresse av att anpassa Göteborg till den globala ekonomiska poli-tiken genom att omvandla hamnstaden till en evenemangsstad. 1991 bildades därför Göteborg & Co, ett företag som ägs och styrs gemensamt av kommun och näringsliv, med uppdrag att marknadsföra Göteborg för att attrahera företagsinvesteringar, stora evenemang, konferenser och turism. Sedan dess har ett flertal större arrangemang ägt rum i Göteborg – allt från stora konserter med Madonna, U2 och Rolling Stones till världskon-gresser (likt sociologkongressen) och sportevenemang som Fri-idrotts-VM 1995, Fotbolls-EM 1992 och Friidrotts-EM 2006.3

StadEN Som tEatEr – frIIdrottS-Em 2006När Friidrotts-EM skulle genomföras skapade Göteborg & Co ett antal strategiska mål för verksamheten:

• GöraGöteborgochregionenattraktivareförmänniskoratt leva och verka i samt att besöka.

• StärkaGöteborgsochSverigesvarumärke.• StärkaGöteborgsomturiststad,evenemangsstad, mötes stad, kulturstad, etableringsort och miljöstad• SkapaökadturismiGöteborg,VästraGötalandsregionen

och Sverige och därigenom ett stort ekonomiskt inflöde och nya jobb.

• SkapaenfolkfestiGöteborgsombidrartillökadlivs-glädje för invånarna i Göteborg och regionen.

• StimulerautvecklingenavfriidrotteniSverige.4

140

5. www.goteborg.com

Dessa mål visar den vikt som läggs på att evenemanget i första hand skall stärka stadens varumärke och öka stadens attrak-tionskraft. En viktig del av arrangemanget var det som ägde rum vid sidan om tävlingarna och som kallades för »folkfes-ten«, en mängd aktiviteter i staden såsom utomhuskonserter, teater för barn, konstutställningar etc. Allt pågick i stadens centrala delar och det mesta var gratis för besökarna. Syftet sades vara att vem som helst skulle kunna komma in i »EM-stämningen«. Hela arrangemanget marknadsfördes därför som »mer än bara ett sportarrangemang« och »detta är vårt EM«. Det kollektiva stödet från »göteborgaren« underströks också i informationen till de utländska gästerna som gick att finna på hemsidan:

Under de senaste 20 åren har Göteborg gjort sig ett namn som platsen där stora sport- och kulturevenemang äger rum. Göteborgs stora arenor, trogna publik och stra-tegiska planering har gjort staden till en ledande evene-mangsstad. När något stor händer så deltar hela staden i festen.5

En annan aspekt som lyftes fram var att i Göteborg är det själva staden som är arenan. Tävlingen skulle med andra ord inte äga rum på arenor utanför stadens centrum, utan arenan låg mitt i staden samtidigt som delar av stadens centrum också kom att användas för tävlingarna. Detta underströks genom de tre officiella posters som skapades för att marknadsföra eve-nemanget. De tre bilderna porträtterade fem av Sveriges mest framgångsrika atleter placerade på strategiska platser i staden och som använde sig av staden som arena. Bilderna kan sägas representera en långt driven estetisering av den urbana miljön – där stadsrummet utgör en scenmiljö.

141

142

143

144

På den första bilden ser vi sjukampsstjärnan Carolina Klüft i färd att kasta spjut från ett tak i Göteborgs hamn. I bakgrun-den syns Operahuset och småbåtshamnen och längre bort kan man ana hamnens kranar. Soluppgången i bakgrunden sprider ett särskilt ljus över hamnen, vilket framhäver idrottsstjärnans kropp och byggnaderna intill, men lägger resten av staden i ett behagligt dis.

På bild två ses tvillingsystrarna Kallur i ett häcklopp ned-för stadens paradgata Avenyn. I fonden anas Götaplatsen och Konstmuseet.

På bild tre ses höjdhopparna Kajsa Bergqvist och Stefan Holm betrakta staden från en fiktiv utsiktsplats (på Lejonet som annars återfinns i Brunnsparken nära Centralstationen) där nöjesfältet Liseberg anas liksom Göteborgs enda sky skrapor – Gothia Towers. I bakgrunden stoltserar Ullevi, sport arenan, starkt upplyst.

I kontrast till vad som brukar vara tradition vid friidrotts-tävlingar valde man denna gång att lägga invigningen av eve-nemanget i stadens centrum, på Götaplatsen. Valet av plats var både strategiskt och symboliskt. Götaplatsen skapades och fär-digställdes inför Världsutställningen 1923 i Göteborg och var tänkt att fungera som stadens kulturella centrum. Idag samlas Stadsmuseet, Konstmuseet och Konserthallen runt Götaplatsen och vid invigningen av EM byggdes en genomskinlig scen så att dessa byggnader tydligt synliggjordes. På så sätt kunde evene-manget saluföras som en folkfest för alla med såväl sport- som kulturengagemang. Maratonloppet under mästerskapets sista dag följde en sträckning som passerade viktiga landmärken i staden – Avenyn, Operan, kanalerna, Järntorget och slutligen Götaplatsen. På detta vis kablades turistbroschyrartade bilder av Göteborg ut över hela Europa och bidrog till marknads-föringen av staden.

145

6. Se Catharina Thörn »Soft policies of exclu-sion – entrepreneurial

strategies of creating ambience and control of public space in Gothen-

burg« (kommande).

7. Gunilla Grahn-Hinn-fors »Gatumusiker trot-sar förbud«, i Göteborgs-

Posten 2009-08-17.

autENtIcItEt ocH offENtLIgHEtI Göteborg innebar friidrotts-EM att stadens offentliga rum både omvandlades inför EM och iscensattes under EM. I denna iscensättning prioriterades det offentliga rummets funktion som en plats för skådespel, framför dess funktion som en all-männing och ett politiskt rum, vilket exemplet med de förbjud-na valstugorna tydligt visar.

Stora evenemang kan användas för att förändra en stads rumsliga såväl som kulturella och sociala geografi för en lång tid. I fallet Göteborg är det mycket tydligt att Världsutställningen 1923 skapade förutsättningar för det rum i staden som idag kal-las för evenemangsstråket (runt Korsvägen med Liseberg, Uni-verseum, Världskulturmuseet, Scandinavium, Svenska Mässan, biografen Bergakungens salar och Ullevi). Men evenemangen förändrar inte bara stadens geografi utan även synen på det offentliga rummet. Den iscensättning som tillfälligt sker när staden skall marknadsföras under stora evenemang tenderar att dröja sig kvar och normaliseras genom en fortsatt estetisering av det offentliga rummet. När staden ses som teater reduce-ras dess invånare till åskådare av och deltagare i det skådespel som syftar till att skapa en attraktiv stad. Kvarter förskönas, görs trivsamma och konsumtionsvänliga och trots löften om autenticitet och lokalkänsla standardiseras kvarter och miljöer världen över. Det som inte passar in i estetiken och ordningen, såsom uteliggare och tiggare, rensas bort.6 Ett exempel är den lag om förbud mot gatumusik som en företagarförening i Göte-borg drev igenom sommaren 2009. Trots att välkända musiker i protest gick ut på gatorna under sommaren blev ingen bötfälld. I ett reportage i Göteborgs-Posten kommenterade kvarterspolisen detta med att det finns två sorters gatumusiker: de som kan spela och de som tigger. De förtydligade:

Den nya lagen handlade om en kille, Big Papa, som spelade sina två låtar på dragspel timme ut och timme in på Ave-nyn. Nu är han borta7.

146

147

Martin letell

FriHetenS SPrÅk, MyndigHetenS röSt

klimatsmarta val i en riskfylld tid

Stadens offentliga rum är en skog av tecken och då du träder in däri tränger sig den bekanta mångfalden av upplysningar och uppmaningar på. När du styr din kosa genom de skiftande grannskapen i en medelstor, nordeuropeisk stad som Göteborg möts du av en mängd auktoritativa tillrop, tillsägelser, förma-ningar och förföriska lockrop som alla tävlar om din uppmärk-samhet. Trafikskyltar och -signaler (för att inte nämna farthin-dren, the sleeping policemen, som dirigerar trafiken) som kräver vaksamhet. Skrikande reklamskyltar som marknadsför samma gamla nya varor, tjänster och livsstilar, i ett ändlöst försök att dra till sig pengaflödet. Detta är stadens mångsidiga terräng. Även om denna terräng kan reduceras till ett infrastrukturellt, logistiskt rum, kan den också uppfattas som en krigets teater, som ett slagfält där marknadsandelar och vinster står på spel och som en stridszon där kampen om subjektiviteten utspelas. Det kan se ut som en konfliktfylld terräng, en terräng för det individuella uppförandets politik. Med tanke på mångfalden i stadens offentliga rum, är frågan vilka propagandamedel de lo-kala myndigheterna använder för att skapa nya trafikvanor och

148

1. IPCC (2007) Climate change 2007. Synthesis re-port (Contribution of working groups I, II and III to the fourth assess-ment report of the Inter-governmental Panel on Climate Change). IPCC, Geneva, Switzerland.

därmed staka ut en gemensam riktning mot ett mer hållbart urbant levnadssätt.

Ett svar på denna fråga kan finnas genom att undersöka det associationsrika bildspråk som är en del av mobilitetskampan-jen nya vägvanor som administreras av Trafikkontoret i Göteborg.

***

Även om de nyligen importerade italienska spårvagnarna då och då går sönder på grund av den nordiska kylan, är det mycket ovanligt att centrala Göteborg drabbas av en snöstorm. Därför slår en manipulerad bild som liknar scenerna i den populära fil-men The Day After Tomorrow kanske an en ödesmättad ton (bild 1). Den välbekanta Poseidonstatyn, en symbol för hamnstaden, är täckt av snö och is. Ett räddningsmanskap pulsar genom den djupa snön som täcker ett av stadens större torg (Götaplatsen) och den centrala avenyn (Kungsportsavenyn). Att överhuvud-taget ta sig fram på stadens gator blir svårt om alla bussar och bilar är totalt översnöade. Det scenario som den första bilden visar är utan tvekan en ovanlig syn. En bild av ett Göteborg drabbat av regnoväder kanske väcker mer genklang bland lokal-befolkningen, eftersom staden är välsignad med, och hemsökt av, relativt milda och fuktiga vintermånader (bild 2). Denna andra bild föreställer ett översvämmat Göteborg, ett operahus under vatten och, i förgrunden, en flytande livboj som ger hopp om räddning.

Ett budskap som dessa bilder förmedlar är naturligtvis att de lokala effekterna av stigande havsnivåer och svåra väderförhål-landen kan visa sig bli katastrofala. Eftersom bildens budskap stryker under vad många forskare1, liksom några framträdande sociologer, har hävdat de senaste decennierna kommer det knappast som någon överraskning att de lokala myndigheterna försöker styra det individuella beteendet med hänvisning till de globala risker vi står inför idag. Kanske är det mer intressant att

149

Bild 1.

150

Bild 2.

151

2. Ulrich Beck (2008) »Living in the world

risk society«, Economy & Society 35(3): 229–345.

3. När denna essä skrevs (2009-06-04) fanns alla bilder och broschyrer på

www.nyavagvanor.se

det ökända risksamhällets fantasieggande närvaro används för att återuppfinna en uppförandets politik.2

Även om myndigheternas bildspråk gör att du påminns om de katastrofbilder som sprids av media är det inte de fattiga offren för en tsunami i Sydostasien som visas här; inte heller de människor som drabbades av en orkans framfart i New Orleans eller de klimatflyktingar från Arktis, vars byar slukats av havet på grund av att isen smälter. Om det finns en konfrontations-logik i detta bildspråk, är det en logik som syftar till att visa att det världsomspännande risksamhället återfinns också på vår egen bakgård. Genom att iscensätta en hotande och skräm-mande urban dystopi tycks bilderna säga att det är för stadens skull, snarare än någon utsatt folkgrupp i något avlägset land, som du behöver göra ett val – helst innan det är för sent. Detta budskap förstärks genom bildtexten: klimatet förändras. hur är det med dig?

Kampanjbilderna har visats på stadens offentliga reklamplat-ser, på bussar och spårvagnar, vid hållplatser, i tidningar, men också i informationsbroschyrer som distribuerats till hus-håll, kontor och andra arbetsplatser.3 Där de påträffats visas dessa bilder alltid tillsammans med en varumärkesregistre-rad logotyp för nya vägvanor och en liten text som lyder: »kampanjen för ett vettigare sätt att röra sig i trafiken.« nya vägvanor är ett långsiktigt försök att påverka det personliga valet av transportmedel i vardagen. Målsättningen är att skapa en bättre överensstämmelse mellan det individuella handlandet och de miljömål som återfinns i Miljöbalken och en handfull europeiska direktiv. Eftersom kampanjen nu sprids i och om-kring Göte borg med ekonomiskt stöd från Naturvårdsverket, är detta ett bra tillfälle att reflektera över frågan hur vi styrs i denna riskfyllda tid.

***

152

4. Graham Burchell et al. (1991), The Foucault effect. Studies in govern-mentality. Chicago: Uni-versity of Chicago Press; Andrew Barry, Thomas Osborne & Nikolas Rose (red) (1996), Foucault and political reason. Libe-ralism, neo-liberalism and rationalities of government. London/New York: Routledge; Peter Miller & Nikolas Rose (2008), Governing the present. Ad-ministering economic, social and personal life. Cam-bridge: Polity Press.

Som nästa steg i en sådan övning kan man fråga sig vilka be-gränsningar och förbud myndigheterna försöker införa med av-sikt att undvika ett urbant katastrofscenario. Många styrmedel för att bekämpa de skadliga effekterna av vissa utsläpp har en förbudskaraktär (ta till exempel miljözonen inom vilken vissa specificerade fordon inte är tillåtna). Däremot färgas inte kam-panjens bildspråk av något förbudstema. Det är inte förbjudet att bilpendla till arbetet. Visserligen moraliserar bilderna ett sådant individuellt val genom att visa upp stadens potentiella ruin men det verkliga politiska problem som det här tycks handla om är att åtgärda en närmast patologisk och infantil individuell oförmåga att använda den frihet som människan enligt en liberal strategi för styrning är född med. Människan är född fri (som Locke skrev) men måste enligt kampanjens logik göras fri och tränas för ansvarsfullt självstyre, autonomi. Kampanjens riktar in sig på de omkring 1 000 individuella val av färdsätt som görs per person och år och uppmaningen är att du bör ta hand om dig själv och att du kan kontrollera dina riskfyllda individuella ovanor. Om det är uppenbart att myn-digheterna försöker styra med hänvisning till globala, urbana och individuella risker, är ändå den mest intressanta aspekten av kampanjen försöket att styra i frihetens namn.4

Detta kan tyckas vara självmotsägande, åtminstone vid för-sta anblicken. Man kan till exempel fråga sig om inte en känd och accepterad risk upphäver friheten, eller om friheten alltid är i grunden begränsad närhelst en risk uppfattas som verklig. Människan är född fri men lever överallt i kedjor (som Rous-seau skrev). Hur som helst är det möjligt att urskilja en politisk strategi som försöker styra genom att möjliggöra och utnyttja den individuella friheten. När bilden av ett hotat Göteborg iscensätts, tar konfrontationen med välfärdssamhällets föro-renande bieffekter formen av individens konfrontation med sig själv.

En annan av kampanjbilderna (bild 3), som föreställer vad som tycks vara en flyende hjord, tillhandahåller ett illustrativt

153

exempel på en sådan politik. Här virvlar damm i luften, och när djuren passerar kameralinsen i full fart upplöses nästan de-ras individualitet. En otydlig individualitet gestaltar en fram-rusande hjord, utan mål. Den mest iögonenfallande delen av bilden är texten, vilken lyder: gör inte som alla andra. Det första man får syn på är texten, sedan hjorden och sedan, i förgrunden, framträder en individ som genom sin skärpa skiljer

Bild 3.

154

sig från de andra. Givet textens uppmaning, att man inte bör göra som alla andra när man tar sig fram i staden, ser det här ut som om det handlar om en individ som står inför ett val eller till och med en individ som inte är kedjad utan fri att välja sin egen unika väg. En tolkning som ligger nära till hands är att betrakta denna individ just som en individ som är på väg att träda fram, och att bilden gestaltar ett ögonblick i en subjek-

Bild 4.

155

tiveringsprocess. Bilden kan mycket väl ha lyckats fånga exakt det ögonblick som föregår konstitutionen av ett visst politiskt subjekt; det subjekt kampanjen både vänder sig till och försöker frammana. Tolkad på detta sätt föreställer bilden en individ på väg att ta kontroll över sig själv, på väg att göra ett val och bli en autonom, självstyrande individ. Bilden försöker framställa en fri individ som styrs av sina egna rationell beslut, snarare än av myndigheternas bildspråk.

I denna bild, liksom i andra (till exempel en bild som visar blodkärlen i en halvgenomskinlig del av kroppen), associeras stockningar i trafiken och i blodådrorna med en brist på sunt förnuft, svag viljestyrka och flockmentalitet. Om bilen någon-sin varit en symbol för frihet, så framställs den i alla fall i denna kampanj som människans järnbur. Den vetenskapliga riskbe-dömningen kan vi alla ta del av, men enligt myndigheternas budskap tycks vi vara oförmögna att bryta vanans makt, lösgöra oss och stiga ur den där gamla 1900-talsburen. Emellertid försö-ker kampanjen som helhet inte förmedla bilden av ett hjälplöst vanedjur, utan av en individ som är förmögen att genomföra en rationell riskbedömning och att handla i enlighet med den, det vill säga göra anspråk på och återta det individuella ansvar som människan enligt en liberal rationalitet föddes med.

imorgon tar jag cykeln! är bildtexten till den sista bild som visas här. Här avbildas en sorglös man som cyklar på en tom gata med träd i bakgrunden (bild 4). Den kostymklädda mannen är avslappnad, har båda händerna i luften och ett le-ende på läpparna. Det är som om han smakar segerns sötma när han korsar mållinjen. Här firas livet, framgången, njutningen, tillfredsställelsen och, framför allt, friheten; detta är bildens konnotationer; detta är de positiva, nästan existentiella, värden som associeras med cyklande i den här bilden. Vi får intrycket att vi redan nått fram till det mål, till den slutliga befrielsens riskfria utopi, som förknippas med myndighetens vilja att styra. Målet är att myndigheten inte ska behöva styra eftersom indi-viden ska lära sig att styra sig själv i rätt riktning. Fullständig

156

5. Nikolas Rose (1999), Powers of freedom. Refra-ming political thought. Cambridge: Cambridge University Press; Ulrich Beck (1992), Risk society. Towards a new moder-nity. London: Sage; cf. Mitchell Dean (1999), Governmentality. Power and rule in modern society. London: Sage.

frihet, inte stadens ruin, är alltså det du kan vänta dig av mor-gondagen; morgondagen är den dag då du inte ens behöver ta kontroll över dina val (hålla i styret) för att leda dig själv genom livet och oskadd ta dig fram på Göteborgs gator.

Även om den med cykling associerade frihetskänslan fram-ställs som möjlig att uppnå, tycks friheten trots allt vara något att ständigt sträva efter, åtminstone om vi betraktar bildtext-ens uppmaning. När det hänvisas till cyklandets frihet (från-varon av risk, inget särskilt ansvar, ingen styrning), ställs de som kampanjen riktar in sig på plötsligt inför valfriheten, att ta individuellt ansvar och rationellt kalkylera risker, att ständigt upprätthålla individuellt självstyre, autonomi. I denna mening framstår friheten inte bara som styrningens mål utan också som dess medel.

En avancerad liberal styrningsstrategi som denna gör frihe-tens praktik till ett maktinstrument, ett styrmedel, vilket är ett annat sätt att säga att myndighetens kampanj riktar in sig på och försöker forma det individuella valet. Vad som avses är inte frihet i motsats till styrning (det vill säga ett slags motstånd), utan frihet som det medel genom vilket myndigheterna försö-ker uppnå sina mål. Det är en närmast terapeutisk curlingpo-litik som försöker styra genom att lära individen att maximera sitt personliga livsstilsprojekt. Genom informationskampanjer, utbildningsåtgärder och anpassad individuell coachning blir det riskfyllda beteendets politik en fråga om att på avstånd uppmuntra och uppmana människor att använda sin frihet och att ta på sig sitt individuella ansvar.

Om man kombinerar argument från två välkända sociologer, Nikolas Rose och Ulrich Beck, kan man säga att de lokala myn-digheterna försöker styra genom att erbjuda människor i staden och på landsbygden en möjlighet att hävda sitt medborgarskap i det utvecklade liberala risksamhället.5 Genom att skapa bilden av en initiativrik, ansvarstagande medborgare med ett hållbart beteende, tycks myndighetens budskap vara att du kan göra ett angeläget etiskt val idag och njuta av dagen efter imorgon, det

157

vill säga frigöra dig från den fria viljans bojor och förverkliga visionen om en hälsosam och hållbar urban framtid. Det före-skrivna botemedlet mot dagens patologiska vägvanor är en viss blandning av risk och frihet: risk som individens konfrontation med sig själv och frihet som det återupprättade självstyret. Gö-teborg försöker skapa nya vägvanor genom att hejda mannen på gatan med ett visst tilltal och ett visst budskap: vi erbjuds möjligheten att styra oss själva, att fritt styra kosan genom sta-dens kvarter.

158

fotografISkt mELLaNSpEL

159

rolando vázquez

Att FöreStÄLLA Sig göteborg PÅ nytt

kritiskt fotografi

I följande fotografier av Göteborg har kameran använts för att undergräva teknologins totaliserande öga. Kameran ställdes i gåendets tjänst, i en ansats att synliggöra en urban text av mul-tipla tider och multipla kroppar, att teckna de vardagslivets spår som förblir inskrivna i stadens väggar, i stadens hud.

Vår erfarenhet av den moderna staden förmedlas i hög grad av det visuella, precis som våra erfarenheter på internet, våra konsumtionsvanor och vårt sätt att konstruera oss själva. Visuell kultur, visuell ekonomi och självbild är alla del av en blomstrande vokabulär inom samhällsvetenskaperna. Dessa sidor sammanför text och fotografi för att ifrågasätta det sätt på vilket den moderna stadens visuella dimension är konsti-tuerad och erfaren. Reklambranschens och turistindustrins teknologier och intressen behåller sin hegemoni över stadens synlighet, över stadens visuella erfarenhet. I sin berömda stu-die The practices of everyday life visar oss Michel de Certeau hur de tekniska procedurer som har förvandlat det moderna sam-hället även har tagit kontrollen över det synliga. Enligt de Cer-teau har de tekniska procedurerna, instrumentaliseringen av

160

1. Michel de Certeau (1984) The practice of everyday life. Berkeley: University of California Press, s 92–93.

2. Ibid, s 93.

världen, uppnått en »allseende makt«, blivit ett totaliserande öga.1

Stadsinvånarens visuella föreställningsförmåga görs konti-nuerligt till måltavla för marknadsföringens ständigt närva-rande bilder. Vår visuella miljö förvandlas också till en vara; vi är visuella konsumenter inte bara av underhållning utan även av staden. Staden har gjorts visuellt konsumerbar genom tu-ristbyråns bilder och vykort. I det visuellas sfär är staden inte bara en plats för shopping, utan ett färdiggjort landskap för vi-suell konsumtion. Genom att framställa staden som en visuell totalitet konfigurerad av stadskartan och de vykortsserier som utgör en inventarieförteckning över dess monument och vyer, förvandlar turismens logik staden till en vara, en lättläst text, ett simulakrum. »Panoramastaden är ett »teoretiskt« (det vill säga visuellt) simulakrum, i korthet en bild, vars möjlighetsvillkor är glömska och en missuppfattning av praktiker.«2 Panorama-stadens visuella simulakrum inbegriper glömskan, beslöjandet, av andra praktiker, andra estetiker som tillhör staden. När sta-dens synlighet kontrolleras av simulakrumet av en totalitet, blir vi blinda inför den mångfald av praktiker som konstituerar stadens andra visualitet. Fotografi har länge varit ett tekniskt verktyg för inskription och reproduktion av teknologins totaliserande öga. Fotografi gjorde bilden tekniskt kontrollerbar; det möjliggjorde det visuella simulakrum som oupphörligen reproduceras i de vykort och nätportaler som skapar en stads bestämda identitet utifrån en serie perspektiv och visuella monument.

Det instrumentella förnuftets makt utövas också i det visu-ella: det utvidgar sin hegemoni över det visuella. De Certeau nämner kartan som en mekanism som innebär att platser och lägen underkastas den tekniska representationens spatiala kon-troll. Idag har verktyg som Google Maps givit en konkret di-mension åt tanken om att kunna uppnå en totalöverblick över världen, en totalrepresentation.

Vi skulle kunna fråga: »Vad är problemet med att uppnå en total överblick över världen, eller en fullkomligt lättläst bild av

161

3. Ibid, s 93.

staden?« Problemet är just att det synliga underkastas totalite-tens kontroll. Dessa totala bilder av verkligheten är den visuella ekvivalenten till den sociala och politiska idén om universalitet. De hindrar oss från att tänka, de utövar en hegemoni, de upp-rättar ett simulakrum, som döljer och marginaliserar de andra kunskaperna, de andra visualiteterna.

Men vad är det egentligen som går förlorat? Det som för-svinner under varans eller turismens visuella hegemoni är var-dagslivets praktiker, minnen som hör till varje läge, till varje gata, till varje kropp som skriver in sig själv i den urbana rym-den. Hur kan vi undergräva simulakrumet av den totala bil-den av staden, av dess hegemoniska turistiska representation? Hur kan vi föreställa oss staden på nytt? Hur kan vi se bortom marknadsföringens och turismens bilder? Hur kan vi röra oss bortom den tekniska föreställning som produceras av media, företagen eller staten? Är det möjligt att finna andra esteti-ker, en annan bild av staden? Är det alls möjligt att använda fotografi, vilket främst är en representationsteknologi, för att undergräva just det simulakrum som fotografiet självt bidragit till att producera?

De Certeau antyder att gåendet är en praktik som kan avslöja andra visualiteter. »Stadens vanliga praktiker lever ’där nere’, nedanför tröskeln vid vilken synligheten börjar. De går – ett elementärt sätt att erfara staden på; de är gående, Wandersmän-ner, vars kroppar i vått och torrt följer den urbana ’text’ som de skriver utan att kunna läsa.«3

Fotgängaren undergräver den totala bilden av staden. Fot-gängaren öppnar andra visualiteter, andra temporaliteter. Gå-endets praktik kan utvecklas till en kritisk övning, som ett sätt att undersöka den hegemoniska synlighetens konturer och trösklar. Michel de Certeau finner i fotgängarens retorik en möj-lighet att undergräva »en koherent och totaliserande rymds teknologiska system«, han finner med andra ord en gåendets estetik som utmanar bilden av staden som en totalitet:

162

4. Ibid, s 102.

Fotgängarens retoriska figurer […] är handlingar […] som bidrar till en stilistisk metamorfos av rymd. […] Dessa »träd av gester« är i rörelse överallt. Deras skogar går på gatorna. De förvandlar scenen, men en bild kan aldrig fix-era dem på en specifik plats. Om en illustration ändå skulle krävas, skulle vi kunna nämna de flytande bilderna, gulak-tigt gröna och metalliskt blå kalligrafier, som skriker utan att höja sina röster och som pryder stadens underjordiska passager, broderier komponerade av bokstäver och siffror, fulländade gester av våld målade med pistol, Shivagestalter gjorda av skrivtecken, dansande grafik vars ilande uppen-barelser förbinds med tunnelbanetågens dån: New Yorks graffiti.4

Syftet med detta kritiska fotografi var inte att kommentera eller reproducera den hegemoniska bilden av staden, och inte heller att fotografera vardagslivets praktiker. Dessa fotografier handlar snarare om att visa själva omöjligheten i att uppnå så-dana visuella vissheter. Det handlar om att visa hur stadens hud flödar, alltid förändras, alltid är en annan, alltid undflyr det totala ögat, behovet av visshet, rymdens makt, teknologins kolonisering. På något sätt syftar dessa bilder till att uppvisa det synligas gränser och det absurda i att affirmera en visuell totalitet. De pekar ut simulakrumet. Med andra ord visar de sig själva men endast för att bekräfta omöjligheten i att fånga det osynliga som är konstitutivt för stadens liv. Under den visuella totaliteten, under turismens och varans totala läsbarhet, finns det en annan estetik. Totalitetens retorik har gränser och de framträder som fragment. Fragmentet blir kritik.

Det är som om de praktiker som organiserar en livlig stad karakteriserades av sin blindhet. Nätverken av dessa genomkorsande skrifter i rörelse utgör en mångsidig berät-telse, utan vare sig författare eller åskådare, skapad av färd-

163

5. Ibid, s 93.

banors fragment och förändringar av rymder: i relation till representationer förblir den förgänglig och ändlöst annan.5

Dessa fotografier av Göteborg ifrågasätter bildindustrin som invaderar och styr vår visuella erfarenhet. De uppmanar oss att avleda vår blick, de uppmanar oss att stanna och undergräva totaliteterna, att stoppa framstegets tåg som är förblindat av sin rasande färd mot det alltid nya, det ouppnåeliga. I kontrast till detta uppmanar oss dessa bilder att rikta blicken mot ett förflu-tet som trots sitt försvinnande alltid är levande och i närheten; ett förflutet som inte är fixerat utan som betecknar mångfald och ovisshet. Bilderna säger: stoppa kronologierna, kontinuite-tens och individualitetens fiktioner; se till det diskontinuerliga, till färgerna och formerna som gjorts av olika slags händer, i en sammankomst som överskrider multipla tider. Se på stadens hud som ett mellanrum, som ett högtidlighållande av tidens vacklan mellan frånvaro och närvaro.

Översättning från engelska av Hedvig Härnsten.

164

165

166

167

168

169

170

171

172

3. StadENS pErIfErI

173

1. Gudrun Lönnroth (2003) Hus för hus i

Göteborgs stadskärna. Göteborg: Göteborgs

stadsmuseum.

Klas rönnbäck

FrAnSkA toMten oCH den SVenSkA

JAkten PÅ koLonier

I centrala Göteborg kan man än idag finna ett kvarter vid namn Franska tomten. Bakom namnet ligger en mer än 200 år gam-mal och av de flesta bortglömd historia. I Göteborgs stadsmu-seums stora verk om stadskärnans historik finns bara en kort mening om att det här under 1700-talets slut fanns särskilda magasin för franska handelsvaror.1 De franska varumagasinen har dock en längre historia, som knyter an till Europas koloni-sering av Amerika.

SvErIgES fruktLöSa jakt pÅ koLoNIErI och med »upptäckten« av Amerika kom Spanien och Portu-gal att etablera omfattande kolonier i den »Nya världen«, och andra europeiska stater följde snart efter. Den svenska statsmak-ten försökte också etablera kolonier på andra kontinenter: 1600-talets kolonier Nya Sverige (i Delaware i nuvarande USA) och Cabo Corso (i nuvarande Ghana) blev dock kortlivade. Svenska kronan gjorde därefter ytterligare ett antal misslyckade kolonise-ringsförsök (exempelvis av Tobago, Madagaskar och vid Guya-

174

2. Carl Sprinchorn (1923) »Sjuttonhundra-talets planer och förslag till svensk kolonisation i främmande världsde-lar«, Historisk tidskrift, s 109–162; Aleksander Loit (1984) »Sveriges kolonilotter«, i Ronny Ambjörnsson & David Gaunt (red) Den dolda historien. 27 uppsatser om vårt okända förflutna. Mal-mö: Författarförlaget.

3. Ingegerd Hildebrand (1951) Den svenska kolonin S:t Barthélemy och Västindiska kompaniet fram till 1796. Lund: Ph. Lindstedts.

4. Citerad i Åke Essén (1928) Johan Liljencrantz som handelspolitiker. Stu-dier i Sveriges yttre handels-politik 1773–1786. Lund: Gleerups, s 231.

5. Hildebrand (1951), s 27f.

nas kust) under 1700-talets första hälft.2 Då Gustav III kom till makten stod Sverige helt utan några kolonier på andra konti-nenter, en prestigeförlust som den svenske kungen inte kunde acceptera. (Se också Mikela Lundahls kapitel i denna bok.)

Under det nordamerikanska frihetskriget hade Frankrike ställt upp militärt på de brittiska koloniernas sida, mot arvfien-den Storbritannien. I samband med fredsförhandlingarna 1783 kom Frankrike att erhålla två öar i Karibien – Tobago och S:t Lucia. Den svenske kungen såg här sin chans. Tobago hade man ju försökt kolonisera tidigare – inte skulle väl den franske kungen förneka Sverige denna ö? Samtidigt var kungen inte så petig. I brev till den svenske ambassadören i Paris, Gustav Creutz, framhöll han att han kunde nöja sig med vilken ö som helst i Västindien – ja, om nöden så krävde enbart en nederlags-plats för svenska varor (det vill säga en plats där handelsmän kunde lagra sina varor utan att behöva betala tull för dem).3 Den svenske kungen hoppades också att Ludvig XVI:s utrikes-minister Vergennes själv skulle inse »den nytta, Frankrike själv skulle draga därav, att Kungl. Maj:t vid ett annat påkommande krig ägde någon besittning i denna världsdel.«4 Men småaktigt nog, som kungen själv uttryckte det, insåg fransmännen inte vilken nytta de skulle ha av detta – utan begärde ersättning i form av handelsförmåner. Till händelseförloppet hör dock att den svenske kungen också hade fört diplomatiska samtal med Katarina II av Ryssland, vilket den franske utrikesminis-tern fått kännedom om. Det fanns en risk att den historiska svensk-franska alliansen skulle upplösas, vilket fransmännen ville förhindra.5

Förhandlingarna skulle dra ut på tiden i nästan ett år, och Gustav Creutz hinna ersättas av en ny ambassadör, Eric Mag-nus Staël von Holstein. Först i juli 1784 kunde parterna enas om en överenskommelse. Sverige hade då inte gått med på några fler eftergifter än att tillhandahålla en nederlagsplats för franska varor i Göteborg. Den franske kungen var å sin sida inte villig att avstå från Tobago. Han kunde däremot tänka sig

175

6. Återgivet i Utdrag utur alla utkomne Publique

Handlingar, Placater, Förordningar, Resolutioner

och Publicationer (1802), del 13.

7. Essén (1928), s 235.

att erbjuda den karibiska ön S:t Barthélemy till den svenske kungen. I traktatet av den 1 juli 1784, som de två regenterna skriver under, heter det:

Artikel 4. Hans Aldrachristligaste Maj:ts undersåtare skola för alla tider hafwa rättighet, att nedlägga uti Götheborgs hamn, på det ställe, och med de förbehåll, som skola utsät-tas, alla lifsförnödenheter, producter och handelswaror, an-tingen ifrån Frankrike eller dess nybyggen i America, som föras uti Franska fartyg […]Artikel 8. I utbyte häremot och såsom wederlag för de förmoner, hwilka Franska handeln och sjöfarten, genom upprättandet af den sålunda förundte nederlagsfriheten i Götheborg, tilfalla, afstår Hans Aldrachristligaste Maj:t för ewerdeliga tider åt Konungen och Kronan Swerige, till fulkommelig Ägo och Öfwerherrskap, Ön S:t Barthelemy i West Indien.6

dEN SvENSka SLavHaNdELN pÅ S:t bartHéLEmyDen svenska staten hade vid den här tiden inte de bästa fi-nanserna, och många hade nog hoppats att förhandlingarna med Frankrike skulle bli avsevärt mer framgångsrika än de i slutändan blev. Kungen hade också personligen behövt en för-handlingsframgång, om inte annat som propaganda efter sina långa resor utomlands i syfte att vinna kolonier eller ekono-miska subsidier åt den svenska staten. Den svenske, vid det här laget före detta, ambassadören Gustav Creutz kommenterade det magra resultatet av förhandlingarna i ett brev till kungen: »C’est toujours quelque chose à presenter aux yeux de la na-tion« (Det är alltid något att visa upp för nationens ögon).7 Han verkar inte särdeles överväldigad, vilket inte är ägnat att förvåna. Anledningen till att fransmännen valt att erbjuda just S:t Barthélemy var att det var den minst värdefulla av alla deras

176

8. Hildebrand (1951), s 39.

besittningar i Västindien, och ön låg därtill geografiskt avlägset från de övriga.8

Den ö som Sverige därmed kom att kontrollera var liten och stenig, dess 24 km2 gör den ungefär lika stor som Visingsö. Redan vid de tidiga expeditionerna konstaterades att den, till skillnad från de andra kolonialmakternas besittningar, aldrig skulle kunna utgöra grund för någon vidare plantageekonomi. Hos den lilla befolkningen fanns heller inte någon vidare efter-frågan på svenska produkter. Lösningen blev att förklara S:t Barthélemy, och huvudstaden Gustavia, en internationell fri-hamn. Här skulle skepp från olika nationer kunna handla med

St Barthélemy, hamnen i Gustavia. Litografi ca 1800, okänd konstnär. © Sjöhistoriska museet.

177

9. Göran Skytte (1985) Kungliga svenska slaveriet.

Stockholm: Askelin & Hägglund.

10. Ibid, s 106ff.

11. Hannes Hyre-nius (1977) Royal

Swedish slaves. Göteborg: Demographic research

institute, Göteborgs universitet.

sina varor, enbart mot att betala en mindre tull. S:t Barthélemy kom under en kortare tid också att bli en viktig transithamn för amerikanska handelsmän. En viktig vara var slavar. Det svens-ka Västindiska kompaniet fick kunglig välsignelse att handla med slavar, mot att kungen erhöll 25 procent av vinsten.9 Andra länder beslutade dock inom kort att förbjuda slavhandel – Dan-mark år 1792, Storbritannien år 1807, och under Wienkon-gressen 1815 undertecknade även Sverige en deklaration om att förbjuda slavhandeln. Ändå fortsatte båtar med slavar att komma till S:t Barthélemy. Det skulle dröja ända till 1830-talet innan slavskeppen slutade att angöra Gustavia – ungefär vid samma tidpunkt som Storbritannien beslutade att helt avskaffa slaveriet.10 Hur många slavar som passerade den svenska kolo-nin verkar ingen ha försökt räkna ut. Som mest fanns det på själva ön drygt 2 400 slavar, år 1812.11 Det mesta av slavhandeln i Gustavia var dock transithandel som sedan gick vidare, bland annat till den amerikanska södern. Totalt var handeln dock sannolikt mycket liten, jämfört med de många miljoner slavar som den transatlantiska handeln totalt omfattade.

Exakt var LÅg fraNSka tomtEN?I utbyte mot denna lilla karibiska ö hade alltså Gustav III er-bjudit Ludvig XVI en nederlagsplats i Göteborg. Det var denna plats som kom att kallas Franska tomten – den första karta i Gö-teborgs stadsmuseums samlingar som explicit använder beteck-ningen är från 1802. Paradoxalt nog råder det viss förvirring om var den Franska tomten egentligen låg. Nuvarande Packhusplat-sen var vid den här tiden en hamnbassäng, kallad Masthamnen, som hängde ihop med Stora Hamnen (nuvarande Stora Hamn-kanalen). Att Franska tomten låg invid Masthamnen råder det inget tvivel om. I dagens läge finns som sagt ett kvarter med namnet Franska tomten, alldeles invid Packhusplatsen (kvarter 20 i Nordstaden). I Göteborgs stadsmuseums historik nämns också Franska tomten i beskrivningen av detta kvarter.

178

Karta över Mast- hamnen. Upprättad av LW Bran den burg 1846, efter original från 1809. © Göteborgs stadsmuseum.

179

12. Se »Plankarta över Franska Tomten« av

C W Carlberg år 1802, Göteborgs stadsmuseums

arkiv, kapsel 11; »Plan Charta no. 1 som utvisar

alla i Giötheborg varande Kronans tillhörige bygg-

nader och lägenheter« av V Arborelli år 1817, kapsel 8; »Karta öfver Masthamnen« av L W

Brandenburg år 1846, ef-ter original från år 1809,

kapsel 11.

13. Lönnroth (2003), s 485.

14. Se »Kartverk över Göteborg med omnejd« av A Södergren år 1923.

15. Se »Ang. plats för viktualievåg i Göteborg«,

korrespondens från For-tifikationsdepartementet, Göteborgs stadsmuseums

arkiv, kapsel 221:1.

Uppfattningen att det här skulle vara den historiska Fran-ska tomten är dock med all sannolikhet felaktig. I Göteborgs stadsmuseums arkiv finns tre samtida kartor (från 1802, 1809 respektive 1817) som använder beteckningen Franska Tomten. De pekar alla ut en av fastigheterna i grannkvarteret – tomten i hörnet Norra Hamngatan och Packhusplatsen, där Hovrätten ligger numera, i det kvarter som idag heter Stora Tullen (kvar-ter 13 i Nordstaden).12 I stadsmuseets historik över Göteborgs stadskärna uppges att den tomten bebyggdes med två stenhus år 1850 – någon bebyggelse dessförinnan nämns däremot inte.13 I stadsmuseets arkiv verkar det inte finnas någon samtida karta som hävdar att den historiska Franska tomten skulle ha legat på det område som idag bär det namnet. När den här sannolikt felaktiga uppfattningen uppkommit har författaren inte lyck-ats utreda, men sannolikt är det i samband med att nuvarande kvartersindelning gjordes runt 1920, vilket exempelvis syns i det stora kartverk över Göteborg som framställs till jubileums-utställningen år 1923.14

fraNSka tomtEN förLorar SIN bEtydELSEEnligt traktatet från 1784 skulle de franska undersåtarna alltså »för alla tider« ha rätt till en nederlagsplats i Göteborg, och kungen i utbyte S:t Barthélemy för »ewerdeliga tider«. Men den svenska kolonin i Karibien blev aldrig den ekonomiska framgång för svensk handel som Gustav III sannolikt hoppa-des på. En klen tröst var kanske att Franska tomten inte heller verkar ha inneburit någon vidare ekonomisk vinning för de franska handelsmännen. Redan i början av 1800-talet, oklart exakt när, verkar de ha upphört att utnyttja nederlagsplatsen.

År 1815 hemställer Generaltulldirektionen hos kungen om att inrätta en victualievåg (livsmedelsvåg) på Franska tomten.15 Förslaget verkar inte ha godkänts, men framställan tyder åt-minstone på att de franska handelsmännen vid den tiden inte använde sig av den längre. Senare under 1800-talet kom Mast-

180

16. Lönnroth (2003), s 530.

hamnen också att läggas igen, och den dyiga och vassbevuxna marken däromkring att torrläggas.16 Därmed lades grunden för dagens Packhusplats.

Den svenska kronan säljer år 1878 tillbaka ön S:t Barthélemy till Frankrike. Av Franska tomtens historiska byggnader finns ingen kvar idag. Kvar finns bara ett namn från en svunnen tid.

181

1. Kamerareportage är Västsveriges största bildbyrå, och äger bl a

negativen från Göteborgs-Tidningen, Göteborgs Han-

dels- och Sjöfartstidning samt Göteborgs-Posten.

ingrid Martins Holmberg

AMneSinS PLAtSerromska tältläger

i minnespolitikens kraftfält

Ett par foton i det nätbaserade arkivet på bildbyrån Kamerare-portage visar en grupp romer som har slagit upp sina tält i den lilla parken bredvid Bergslagsbanans stationshus under de första dagarna i mars 1953.1 Bilderna visar vagnar, dukade långbord och skrattande människor i avspänt samspråk med varandra. Med dessa vyer slår bilderna effektivt an den festbetonade si-dan av livet, exakt så som vi förväntar oss det i romsk tappning: vackra festkläder, gemenskap och frihet. Ett par bilder daterade några dagar senare visar det förutsägbara polisbesöket – den andra sidan av det romska livet. Den lokala ordningsstadgan medger varken camping, eldande eller lösa hundar inom stads-området, och varje tältläger behöver därför ha tillstånd för att stanna mer än en natt. Också denna gång syns leende människor på några av bilderna, men andra visar den spända stämningen.

Detta romska tältläger var placerat invid en av Göteborgs mest pulserande platser där tillresande och avresande, ortsbor och nykomlingar möttes, och där stora mängder gods lastades om. Idag ligger platsen invid det som är Göteborgs nya rese-centrum, Nils Ericsonterminalen. Platsens historiska betydel-

182

2. Leonie Sandercock (1998) Making the invi-sible visible. Berkeley & Los Angeles: University of California Press, s 1.

3. Birgitta Svensson (1993) Bortom all ära och redlighet. Tattarnas spel med rättvisan. Stockholm: Nordiska museet.

sefullhet avspeglas i att Bergslagsbanans stationshus år 2008 blev utnämnt till byggnadsminne av Länsstyrelsen. Denna artikel ställer till synes icke-relaterade men i tid och rum sam-existerande företeelser – ett romskt tältläger och Bergslagsba-nans stationshus – bredvid varandra, och diskuterar villkoren för deras inlemmande i stadens självbild och minne.

romEr I StadENS SjäLvbILdStadens självbild hänger intimt ihop med vem, vad och vilka som tillåts ta plats i det kollektiva minnet. Rätten till det förflutna i form av minne avgörs i ojämlika maktrelationer som ger företräde åt vissa grupper, och sådana företräden tenderar att naturaliseras. Man kan därför med Leonie Sandercock hävda att det finns en både kumulativ och konsoliderande kraft i det sociala minnet: »Berättelser om det förflutna besitter makt och ger makt«.2 Det är därför inte det förflutna i sig, utan själva formerna och innehållet i det förflutnas framträdande som minne/historia, som är viktiga att granska. (Jfr Abby Petersons kapitel i denna bok.)

Det är dokumenterat att romska tältläger har varit del av det europeiska landskapet sedan tidig medeltid. De första romerna kom på tillfällig visit till Sverige år 1512 och sedan det sena 1800-talet är romska tältläger en förhållandevis återkommande och välkänd företeelse både på landsbygdens allmänningar och i städernas randzoner. Randzonen mellan det hävdade kultur-landskapet och den planerade staden har en vagare platsdefi-nition och medger ett friare, och mer oplanerat nyttjande. De romska tältlägren har lämnat avtryck framförallt i myndighets-arkiv, och uppgifterna utgörs till stor del av reaktioner som gäl-ler lägren som ett slags olägenhet. Spår efter romska tältläger kan således framförallt hittas i själva gränssnittet mellan det tillåtna/sanktionerade och det otillåtna/överträdelsen.3

Officiell historieskrivning har ofta tagit sin utgångspunkt i de kontrollinstanser som upprättats inom nationalstatens hägn. Romer (som grupp betraktade) förefaller ofta ha und-

183

184

185

4. www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publi

cationid=3507&topmenu =144 (2009-03-04).

vikit samhällelig kontroll. Detta villkorar på många sätt de romska tältlägrens position i det kollektiva minnet. Tältlägren har emellertid ändå lämnat vissa avtryck i kulturhistoriska sam-lingar, såsom på Nordiska Museet där undersökningar av de svenska romerna utfördes under flera år på 1940 och 1950-talen bl a av Carl-Herman Tillhagen.4 Trots detta är det mycket svårt att få detaljerad kännedom om de romska tältlägrens placering, omfång, utformning, varaktighet, kontext osv.

Att döma av foton i nämnda pressarkiv har romska tältläger förekommit kontinuerligt i Göteborg under stora delar av 1900-talet, och varje foto är försett med visserligen summariska men ändå precisa uppgifter. Foton från stadens omgivningar visar: »Zigenarbarn vid ett läger i Mölnlycke« 1921, »Zigenarläger i Billdal« 1927, »Zigenarskola i Hindås« 1946, »Göteborg 1 september 1959, Stora Teatern spelar Zigenarbaronen och ensemblen, med bl a Berit Bohm och Ruth Kjerrman, besöker ett zigenarläger utanför Göteborg«. Foton från stadens rand-zon liksom inom stadens område visar: »Zigenare [som] bor i husvagn vid Kruthusgatan« 1944, »Zigenarläger vid Levgrens äng« år 1949, »Zigenarbröllop« i Göteborg 1957, »Zigenar-begravning« omkring 1960, samt »Zigenare i stan 1951, Östra hamngatan – Spannmålsgatan«. Det sistnämnda fotot illustre-rar i ett slag den oerhörda kontrastverkan som romernas själva närvaro kunde skapa i stadens offentliga rum på 1950-talet: mö-tet mellan den strikt klädde »moderne« manlige göteborgaren och den i långa kjolar klädda och besmyckade »förmoderna« romska kvinnan.

StadENS matErIaLItEt Som mINNE ocH SjäLvbILd De romska tältlägrens tält- och vagnsarkitektur är föränder-lig. Trots att lägrens organisering (precis som stadsplanen och arkitekturen) följer specifika sociala och kulturella mönster, befinner sig deras logik bortom fastighetsbildningens, folk-bokföringens och stadsplanens regler. I stark kontrast till tält-

186

5. Michael Landzelius (1999) Dis[re]membering spaces. Swedish modernism in law courts controversy. Göteborg: Institutionen för kulturvård, Göte-borgs universitet; Ingrid Martins Holmberg (2006) På Stadens yta. Om historiseringen av Haga. Göteborg: Makadam förlag.

lägren står byggnader som genom byggnadsminnesförklaring kan vinna legitimitet som kollektivt minne. I bedömningen av det aktuella stationshusets kulturhistoriska värde samman-kopplas byggnaden med järnvägsbyggandet som en nationell angelägenhet; uppgifter om byggnadens tillkomstförhållanden (arkitekt/byggherre, funktion) och successiva funktionsrelate-rade fysiska förändring presenteras. Uppgifter ges alltså om Bergslagsbanans stationsbyggnads mest uppenbara funktion (att vara ankomsthall för tåg och vänthall för tågresenärer), men utöver det inget alls.

Eventuella tillfälliga eller oönskade användningar av plat-sen, såsom det romska tältlägret år 1953, förblir okända. Detta utelämnande är dock inte en särbehandling som skulle kräva revision eller åtgärd om den påpekades. Nej, det är istället så att byggnader generellt förstås just som representanter endast för sin ursprungligen avsedda huvudfunktion. Kulturarvsmyndig-heter är härvidlag inget undantag. Därmed belyser detta exem-pel en generell komplikation som rör grundvalarna för hur det kollektiva minnet som rör stadsrummet konstrueras.

Men också redan bebyggelsens materialitet per se dikterar de former genom vilka staden skapar minnet om sig själv. Detta är den mest konkreta och genomgripande formen för min-neskonstruktion, och samtidigt den minst beaktade.5 Stadens materialitet förleder oss som en andra natur samtidigt som den legitimerar och naturaliserar amnesin kring romska tältläger.

Staden själv lämnar tältlägren utanför sitt minne, och detta kan sägas ske på två relaterade sätt. För det första är stadsbyg-gandet ytterst en konsekvens av markens juridisk-ekonomiska indelning i enheter vars användning och utformning regleras i planer. Stadsbyggandet är på så vis oupplösligt förbundet med historiskt specifika ägande- och demokratiformer, och sta-dens bebyggelse kan ses som ett slags materialiserat kollektivt minne – förstenade presentationer av maktförhållanden, ideal och social förhandling. De romska tältlägren, med sin efemära karaktär och föränderliga arkitektur, blir aldrig till vittnesbörd

187

om arv, status och rätt. För det andra påverkar stadens morfo-logiska form människors separering och sammanförande. Man kan se detta i att det kontinuerligt har avsatts utrymmen för exempelvis butiker och marknader, för parker och lekplatser, för privat- och kollektivtrafik, för arbetsplatser och bostäder, samtidigt som det aldrig har avsatts plats för romska tältläger. Oavsett var de romska tältlägren placerats, har det varit på otil-låten plats. Det moderna stadsbyggandet, med sin i grunden funktionalistiska idé om åtskillnad av det olikartade, har konti-nuerligt och konsekvent avvisat dem som inte använder staden som det är planerat.

Uppgifter om tältlägret vid Bergslagsbanans park 1953 kan inte hittas i folkbokföring, områdesstatistik eller bygglovsar-kiv där uppgifterna baserar sig på reglering. Tältläger är alltför obeständiga för att vara jämbördiga stadsbebyggelsen; de bil-dar varken arkitektur eller morfologi som dröjer sig kvar och som i efterhand kan analyseras med avseenden på nyttjarnas självbild, visioner, konflikter eller maktrelationer. På samma grunder kan man endast finna spridda uppgifter om Göteborgs romska tältläger i de sammanhang som har institutionaliserat ansvar för att det kollektiva minnet skapas och förvaltas, det vill säga inom ramen för museer och arkiv. Visserligen försvårar den romska livsformens vid-sidan-av-position möjligheterna till rekonstruktion, men det är alltså minnespolitikens former som ger legitimitet åt amnesin.

avSLutNINgDe romska tältlägrens tillfälliga karaktär, samhällets former för kontroll av ägande och nyttjande, tillsammans med det faktum att formerna för minnesskapande i stor utsträckning speglar dessa kontrollformer, medför att de romska tältlägren redan från början är avskurna från stadens kollektiva minne – även om, och då, de befunnit sig i stadens symboliska mitt. Den egendoms- och adresslöse är dömd att stå utanför stadens

188

6. Aleksandr Nekrich & Mikhail Heller (1986) Utopia in power. The history of the Soviet Union from 1917 to the present. New York: Summit Books, s 9.

materialiserade självbild och minne, och detta är ett generellt faktum som vida överskrider romska tältläger (jfr Helena Holgerssons kapitel i denna bok). När tälten tagits ned, stolar och grytor packats ihop och hundarna lagt sig tillrätta i vag-narna, finns inget kvar som kan fortsätta berätta om just denna platsanvändning.

Att skapa ett rymligare minne måste därför vara ett mål, men det måste ske på andra villkor än det enkla adderandet av vissa etniskt, kulturellt eller socialt definierade grupper. Det som be-hövs är diversifierat, reflexivt och motsägelsefullt minne som kan utgöra en resurs för att upprätta alternativa världar och motbilder: »Minnet gör oss till människor. Utan [minne] blir vi en formlös massa, som de som kontrollerar det förflutna kan modellera till vad som helst«.6 Det handlar om att upprätta ett minne som kan hantera och överskrida de historiska tillfäl-ligheter genom vilka sociala mönster av egendomsbestånd och egendomslöshet, lag och överträdelser eller makt och motmakt har kommit till stånd. Ett minne som beaktar också de kultur-yttringar vilka karnevaliskt avviker från rådande normer. Om ett sådant kollektivt minne vore möjligt, tänkbart och gripbart skulle samtiden vara full av långt fler möjligheter.

189

Minoo alinia

HÅLLPLAtS göteborg Vandringen in. och vägen ut?

En av mina Göteborgsvänner påminde mig om att Göteborg har varit den längsta anhalten i den vandring som mitt vuxna liv utgör. Konstigt nog hade jag själv aldrig reflekterat över det. Hur kan jag förklara detta? Är det platsen jag varit likgiltig in-för eller tidens gång? Vad är det som räknas i upplevelsen av en plats eller tid? Är det inte våra minnen och relationer som ger de platser och tider som vi har passerat mening och innehåll? Är det inte dessa upplevelser som gör dem till fasta punkter i livet, som vi vill hålla fast vid för att inte gå vilse, eller som vi tvärtom vill lösgöra oss ifrån, för att gå vidare? Jag råkade möta Sverige först i Göteborg, och i egenskap av invandrare var det då den kyliga, byråkratiska sidan av Sverige som jag kom i kontakt med. Just detta kanske kan vara förklaringen till min ambivalenta relation till staden. Men den berör mig. Göteborg är för mig bekanta ansikten, vänner, relationer och kretsar där jag känner mig hemma, men också många bittra minnen. Trots att jag nu bor i Stockholm finns en stor del av mig kvar där.

Som barn var en av mina önskningar och framtidsdrömmar, om än en väldigt diffus sådan, att ha ett liv i ständig vandring,

190

att aldrig stanna av. Tanken på att bli kvar på en plats kändes väldigt tråkig och framkallade känslor som jag då inte kunde sätta ord på, men som jag nu förstår som ångest eller klaus-trofobi. Det är sällan mina önskningar har gått i uppfyllelse, men denna gjorde det. Vandringen blev dock en resa med pre-fixen in/ut och därmed långt ifrån barndomens rosa dröm om de privilegierades äventyr; den hycklande romantiseringen av mobilitet och migration. Det blev en vandring vars riktning och innebörd jag inte kunde förutse. Jag hade ingen kontroll över den och hade inte valt den. Men den var samtidigt en kon-sekvens av mina beslut och av det liv jag hade valt att leva med allt vad det innebar, och det var jag väl medveten om.

Ja, det var i Göteborg som jag mötte Sverige och det var i Göteborg som jag vid 29 års ålder förvandlades till in-vandrare. Åren som jag hade bakom mig räknades plötsligt inte. Denna omvandling innebar att i andras ögon plötsligt bli en historielös varelse, en i mängden av den ansiktslösa massa döpt till »in-vandrare«, vars ovälkomna närvaro måste åtgärdas.

Året var 1990, mitt i en ekonomisk lågkonjunktur. I Sverige var detta det år som föregick högerpopulismens inträde i riks-dagen, förkroppsligat av Ny demokrati, ett parti som kom att påverka svensk migrationspolitik lång tid framöver. Världen stod förvirrad mitt i kapitalismens segeryra, och rasismen gjorde intåg på Europas gator och torg. Och så »Lasermannen« som satte skräck i hela Sverige. Driven av rasistiskt hat sköt han med ett lasergevär 11 män med utländsk bakgrund inom loppet av några månader, innan han greps. I augusti 1990 sökte jag asyl i Sve-rige. Efter ett kort förhör på polishuset i Göteborg skickades jag till Invandrarverkets anläggning i Sagåsen, som ligger i Kållered utanför Göteborg, för att under min tid som asylsökande sedan slussas vidare till en annan förläggning, och sedan en annan, och sedan ännu en. I Sagåsen delade jag rum med en kvinna som jag kände sedan tidigare. Hon hade en bakgrund som liknade min och hade kommit till Sverige nästan samtidigt. Efter en dryg vecka hänvisades vi till en båt vid Lundbyhamnen på Hisingen.

191

Väl framme på båten följde vi en kvinnlig tjänsteman som gav oss sängkläder och visade oss rummet där vi skulle bo. Vi gick ned för många trappor. Det vimlade av människor, de allra flesta afrikaner. Vi kom till det rum där vi skulle bo. Rummet var väldigt litet, kanske 20 kvadratmeter, kallt, rektangulärt och slitet, med ett litet runt fönster med järngaller alldeles nära ta-ket. Det låg strax ovanför vattenlinjen på den gamla slitna båten som hade tagits ur trafik och nu användes som flyktingförlägg-ning. (Jfr Ulla Björnbergs kapitel i denna bok.) I rummet fanns det en tvåvåningsäng med trasiga och smutsiga kuddar och madrasser, ett mycket litet handfat och en garderob. Vi la ner våra väskor på golvet, tittade förtvivlade på varandra och plöts-ligt, utan att säga något, började tårarna rinna från våra ögon. Den kvinnliga tjänstemannen fortsatte oberört att förklara de praktiska sakerna. Efter några sekunder avbröt vi henne och sa att vi inte tänkte acceptera denna omänskliga situation, att den var ovärdig och att vi inte tänkte stanna. Vi åkte tillbaka till Sagåsen med våra väskor. Där letade vi upp den ansvarige, som var en ung kvinna, och berättade för henne på bruten engelska hur det såg ut på båten. Hon sa kallsinnigt att »är ni missnöjda så åk tillbaka dit ni har kommit ifrån« och gick därifrån utan att invänta våra svar.

Vi bestämde oss för att inte ge upp utan att istället försöka försvara vår mänskliga värdighet, så vi satte oss utanför dörren till tjänstemännens byggnad för att hungerstrejka. Många av de asylsökande kom och uttryckte sin sympati. De kunde inte göra något förutom att ge oss moraliskt stöd, eftersom vi alla befann oss i ett totalt underläge, ett totalt beroendeförhållande. Klockan var runt elva när vi kom tillbaka till Sagåsen och vi satt där tills tjänstemännen började gå för dagen. De gick förbi utan att så mycket som titta på oss. Vi hade ingenstans att övernatta och insåg ganska snart att det här inte skulle leda någonvart. Vi förstod att vi inte hade någon rätt att ifrågasätta eller kräva någonting, utan att vi bara fick be snällt och vara tacksamma. Eftersom Sverige var ett demokratiskt land hade vi svårt att

192

begripa det, men senare kom vi att förstå att det inte gällde oss. (Jfr Helena Holgerssons kapitel i denna bok.)

Nedbrytningen och förnedringen hade bara börjat. Vi åkte tillbaka till båten och anmälde oss, men hade inga avsikter att bo där. Istället våldgästade vi våra respektive vänner och be-kanta om nätterna. Vi gick aldrig tillbaka till det där rummet utan återvände bara till båten varje dag, anmälde oss, åt vår lunch, satt ute i någon timma och pratade, grät och skrattade åt vårt elände, sjöng, drömde och gick sedan därifrån på eftermid-dagen. Efter ett tag blev ett läkarintyg en välsignelse för oss och vi förflyttades till en annan förläggning. Denna gång blev det hotell Tre kronor nära spårvagnshallarna vid Svingeln i östra Göteborg. De flesta på hotellet var iranier och araber, några var östeuropéer och ryssar, nästan inga afrikaner alls. Här var levnadsförhållandena jämförelsevis mycket bättre.

1996 återvände jag till flyktingförläggningen i Sagåsen i sam-band med arbetet med min c-uppsats i sociologi vid Göteborgs universitet. Den handlade om »återkallandeprojektet« inom dåvarande Invandrarverket. Det handlade, precis som det lå-ter, om att återkalla uppehållstillstånd och slänga ut människor som ansågs ha »ljugit« om sin identitet oavsett hur många år de bott i Sverige. Det projektet återkallade även liv. En ung man begick självmord eftersom han efter att ha bott Sverige i många år och skapat sig ett liv här skulle utvisas. Jag ville intervjua några som arbetade med asylärenden om deras syn på saken och blev väl mottagen av två handläggare. Den första var ganska nervös och sa till och med när han såg min band-spelare att »vi här är ganska rädda för sådana här apparater«. Det kändes som en liten triumf. Jag hade ju inte glömt hur jag behandlats där i Sagåsen bara sex år tidigare, inte av just den personen men det var inte det viktiga. Jag hade inte upphört att vara invandrare. Tack vare min bandspelare och det universitet som nu stod bakom mig och gav mig identitet och legitimitet var de nu »rädda« för mig.

193

Det sägs att sociologi avmystifierar samhället och olika so-ciala processer, men jag har också har blivit desillusionerad. Jag är inte längre naiv när det gäller min plats i Sverige. Detta är på samma gång befriande och hämmande.

Mina universitetsstudier i Göteborg, den Göteborgska in-tellektuella miljön och människor och kretsar jag kommit i kontakt med på vägen var början på en annan resa, ett slags hemkomst, och kanske också vad som har räddat mig från att gå under. De banade vägen för en intellektuell vandring där jag kunde återanknyta till mitt liv och min historia och få insikt om vad denna vandring – med prefix – inneburit.

194

195

1. Utlänningar i Göte - borg: U 1970:12.

Göteborg: Göteborgs Stads statistiska kontor.

ulla Björnberg

StAden oCH inVAndrArnA Historik och nutid

(1958–2008)

Mitt första uppdrag som sociolog i mitten av 60-talet var att göra en studie av bostads- och arbetssituationen för den utländ-ska arbetskraft som kom till Göteborg i slutet av 50-talet. Det var en mycket expansiv period i stadens historia som varade fram till oljekrisen på 70-talet. Mellan 1962 och 1969 fördubb-lades antalet utländska medborgare i Göteborg från 15 000 till 30 000. Den avgjort största gruppen från utlandet var fin-ländare (drygt 40 procent 1967), men många kom också från Sydeuropa, Jugoslavien och från andra delar av Europa1. Bland annat Volvo, SKF och Skeppsvarven behövde arbetskraft.

De flesta utlänningar (som det hette vid denna tid) fick bo-stad i gamla nedslitna trähus i innerstaden. Det var hus som skulle rivas och som inte underhölls i någon större utsträck-ning. Många erbjöds också bostad i baracker och husbåtar som tillhandahölls av arbetsplatserna utanför staden nära industri-erna, särskilt längs Norra Älvstranden där varven låg och där det i dag ligger en helt ny bebyggelse (jfr Minoo Alinias kapitel i denna bok). De boenden som erbjöds de unga männen bestod alltså till stor del av provisorier. Detta medförde ett extremt

196

2. Ulla Björnberg & Gunilla Fürst (1968) Utländsk arbetskrafts anpassning på en expan-derande arbetsmarknad. Göteborg: Sociologiska Institutionen, Göteborgs universitet.

3. Lennart Zintchenko (1993) Nybyggarstadsdelen Hammarkullen i ett för-änderligt Sverige. Solna: Byggforskningsrådet, s 2.

kategoriboende med dålig tillgång till fritidsanläggningar och service, vilket förstärkte invandrarnas känsla av rotlöshet, iso-lering och anonymitet. Inte oväntat visade forskningen att en klar majoritet av dem som bodde i baracker och husbåtar var missnöjda med sitt boende i jämförelse med dem som bodde i lägenheter, även om dessa låg i den nedslitna innerstadens bebyggelse. De som fick provisoriska bostäder stannade endast en kort tid och många gjorde flera bostadsbyten för att förbättra sin situation innan de lämnade staden.2

Med facit i hand kan man konstatera att invandrarna under denna tid var diskriminerade genom att de hänvisades till bo-enden som var geografiskt avskilda och oattraktiva. Det var en tillvaro som inte erbjöd mycket annat än möjligheten att tjäna pengar. Göteborg tar fortfarande emot många invandrare. Hur har situationen för dem förändrats sedan boendekrisen vid ut-gången av 50-talet?

uppruStNINg ocH ExpaNSIoNI början av 1960-talet bedömde lokala politiker det som ab-solut nödvändigt att bygga ut staden. I tysthet bestämde sig kommunen för att köpa upp så mycket mark som möjligt i små kranskommuner med målet att bygga en satellitstad norr om Göteborg – ett »Brasilia«. Samtidigt skulle innerstadens gamla bebyggelse rivas. I stort sett allt rivnings- och bebyggelsearbete lades på Allmännyttiga bostadsbolag (se Tiiu Soidres kapitel i denna bok).3 Trots den ekonomiska kris som uppstod i mitten av 1960-talet behöll projektet sina storslagna visioner. Man valde dock att prioritera bostäder på bekostnad av service, fritidsanläggningar och annat som kunde bidra till en trivsam boendemiljö. Socialförvaltningen i Göteborg varnade för ut-vecklingen och skrev i ett yttrande över generalplanen för den planerade satellitstaden att sättet att bygga skulle bidra till bo-endesegregation och »modern slum«. Bostadsområdena skulle bli oattraktiva, de boende skulle sakna sysselsättning och känna

197

4. Göteborgs Socialför-valtning, Tjänsteutlåtan-

de 10/1 1969, Dnr/100.

5. Eric De Geer (1981) »Göteborgs finländare.

Några uppgifter om Gö-teborgs största invand-rargrupp«, Göteborg: Göteborgs Historiska

Museum, årstryck.

6. Sven B Ek, Magnus Bergquist & Kerstin

Lökken (red) (2002) Sta-dens janusansikten. Göte-

borgare tycker om Göteborg. Göteborg: Etnologiska

föreningen i Västsverige.

7. Lennart Zintchenko (1993).

brist på ansvar för och samhörighet inom området. Detta skulle bidra till sociala problem, busliv, förstörelselust och missbruk av droger.4

Förutsägelserna besannades, åtminstone i de delar av de ny-producerade områdena som var minst attraktiva. Det dröjde innan service och spårvagnslinje byggdes ut. Det var emellertid lätt att få bostad eftersom det uppstod en överproduktion, sär-skilt under 1972–1973. Till att börja med var de nya bostäderna emellertid attraktiva, även om boendemiljön saknade mycket. Det var moderna lägenheter med hög standard och många av dem som flyttade in uppskattade detta och att det fanns fina grönområden – skogar, vattendrag och natursköna områden i närheten.5 Däremot tyckte man att det var svårt att möta medi-as svartmålning av de nyproducerade stadsdelarna. De boende upplevde att de måste försvara sig mot ifrågasättanden av varför man flyttat till dessa stadsdelar. Etnologiska studier visade att de som förtalade områdena dels var representanter för media som inte varit där och dels personer som arbetade i till exem-pel skolor och boendeförvaltning och ville ha mer resurser till verksamheterna.6

Men det var också en hög omsättning av de boende. Bris-ten på sysselsättning i området blev särskilt påtaglig för ung-domarna. De hade ingenstans att vara utan uppehöll sig på öppna platser. Bristen på resurser bidrog till att de ägnade sig åt att sniffa, hänga med gänget och att trakassera andra in- vånare.7 Efter en tioårsperiod stabiliserades situationen, bland annat genom aktiva insatser för att skapa ett kulturliv i om-rådena. De som kunde valde dock att flytta till andra delar av staden. Vid mitten av 1970-talet påbörjades nämligen ett nytt bostadsbyggnadsprogram, vilket var mycket attraktivt för barn-familjer. Småhusbyggandet för privat ägande tog fart efter den massiva kritiken av miljonprogrammets industriproducerade höghusområden. Det var en annan typ av förort i låg skala, med privat ägande och närhet till natur.

198

8. Roger Andersson, Åsa Bråmå & Jon Hogdal (2009) »Fattiga och rika – segregationen ökar. Flyttningsmönster och boendesegregation i Göteborg 1990–2006«, Göteborg: Göteborgs Stad, Stadskansliet.

9. För utvecklingen i svenskglesa områden, se Roger Andersson (2001) »Skapandet av svenskglesa områden«, i Lena Magnusson (red) Den delade staden. Umeå: Boréa. Se även Irene Molina (1997) Stadens rasifiering. Etnisk boende-segregation i Folkhemmet. Uppsala: Institutionen för Ekonomisk Historia, Uppsala Universitet.

10. »Göteborgssamhäl-lets utveckling« (2008), Göteborg: Göteborgs Stad, Stadskansliet.

poLarISErINgENS drIvkraftErI samband med oljekrisen på 1970-talet upphörde i stort sett invandringen av arbetskraft. Nu började istället olika grup-per av flyktingar att komma till Sverige och Göteborg. Under perioden 1990–2006 bestod hela befolkningstillväxten i Göte-borg om 51 000 personer av personer med utländsk härkomst.8 I satellitförorterna har många flyktingar kunnat beredas bostad och områdena befolkas idag av människor från olika delar av världen – Latinamerika, Mellanöstern, f d Jugoslavien, Somalia, Iran, Irak och Syrien. Göteborg är, liksom många andra städer, en polariserad stad vad gäller klass och etnicitet. Vissa bostads-områden i stadens utkant har blivit »svenskglesa«, vilket kan ses som ett resultat av de senaste decenniernas omvandling av innerstaden.9 I statistik över andelen invånare som är beroende av försörjningsstöd är de norra stadsdelarna mycket överrepre-senterade jämfört med de västra och de centrala. En stor majo-ritet av dem har utländsk bakgrund och många av dem har inga andra inkomster.10 Eftersom försörjningsstödet är utformat som en tillfällig lösning innebär ett långvarigt beroende fattigdom.

Polariseringen hänger samman med en samverkan mellan bostadspolitik och marknadskrafter där politiken har banat väg för marknadskrafternas roll i fördelningen av upplåtelseformer – hyresrätter, bostadsrätter i flerfamiljshus och privat ägande i småhus. Detta är ingen nyhet för stadens politiker, och man har försökt påverka sammansättningen av upplåtelseformer genom att omvandla hyresrätter till bostadsrätter. Byggandet av nya områden har nästan upphört inom staden, vilket medfört en ny bostadskris, eftersom inflyttningen till staden inte har avtagit i samma takt. Bostadspolitiken har lagts om, och i stället för socialt byggande och hyresrätter har man prioriterat byggande av bostadsrätter, full marknadsprissättning och hög belåning av dem som investerar i en bostadsrätt. Även Allmännyttan har omvandlats till bostadsrätter vilket medfört att hyresrätter blivit en bristvara, som läggs ut till försäljning (trots att det är olagligt).

199

11. Ibid.

Fördelning av bostäder i denna nya bostadsregim bidrar till fördjupad boendesegregation. Detta understryks i en ny studie av flyttningsmönster i de »befolkningsmässigt mest expansiva områdena« i Göteborg, som visar att det sker en tydlig selek-tion av nyanlända invandrare och personer med låga inkom-ster, hög arbetslöshet och utomeuropeisk bakgrund till vissa områden i den norra periferin. Undersökningen visar också att de som flyttar från dessa områden har jobb och har bott längre tid i Sverige än de som stannar. Polariseringen drivs främst av höginkomsttagare med stora valmöjligheter och denna process har förstärkts genom att kranskommuner utanför Göteborg har byggt ut sitt bostadsbestånd med hänsyn till välbeställda hus-håll med barn. En annan drivkraft bakom bosättningsmönster för invandrade är att asylsökande i mycket stor utsträckning hänvisas till inneboende hos släkt eller bekanta, så kallat eget boende, eftersom flyktingmottagandet har mycket begränsad tillgång till bostäder. Till detta kommer att fastighetsägare in-klusive delar av de allmännyttiga kan välja hyresgäster. Som en följd av dessa selektionsmekanismer har den etniska boende-segregationen i Göteborg snarare ökat än minskat under 2006 och 2007. Centrum och de västra stadsdelarna har högst ande-lar högutbildade och högst inkomster medan Nordost har lägst andelar högutbildade och lägst inkomster.11

Befolkningens fördelning på bostadsområden i Göteborg har berott på en rad samverkande aktörers handlingar – alltifrån markuppköp, ägande av fastigheter, planläggning av områden för bostäder av olika slag, verksamheter och i slutändan de bo-endes preferenser och valmöjligheter. Kommunsammanslag-ningar under efterkrigstiden fram till mitten av 70-talet skapade förutsättningar för planering av hur mark skulle användas för olika ändamål. Bostäder skulle enligt planerna skiljas från arbetsplatser i centrala staden och i andra perifera områden. Rivningen av bostadsområden i innerstaden innebar först och främst att man byggde fastigheter för kontor, detaljhandel och förvaltning. Detta fick till följd att city kom att kraftigt domi-

200

12. Hans Fog & Ann Mari Westerlind (1979) »Göteborg stads-kärna. Region. Framväxt. Framtid«, Stockholm: Byggforskningsrådet.

neras av verksamheter medan förorternas invånarantal ökade. Markägare i innerstaden drev på denna utveckling eftersom af-färs- och kontorslokaler var mer lönsamma än bostäder. I syfte att tillgodose olika bostadsbehov för ensamstående, par utan barn och låginkomsttagare planerades områden för olika kate-gorier av boende. Resultatet blev att småhusförorterna kom att befolkas av barnfamiljer med goda inkomster och flerfamiljs-husområden med hyresrätter av hushåll med lägre inkomster, ensamstående med och utan barn och hushåll med sociala pro-blem. Till dessa områden kom också invandrare som varken hade köat för eller hade kapital att köpa de mer attraktiva bo-städerna.12 De mindre attraktiva bostäderna i stadens periferi blev genomgångsområden med hög ut- och inflyttning, vilket medfört social oro.

Den struktur som grundlades under 60-talet har således för-stärkts och fördjupats under femtio år. På grund av att bebyggel-sen har minst 60 års avskrivning kommer strukturen dessutom att ligga kvar under överskådlig tid. Min nuvarande forskning handlar om flyktingfamiljer med fokus på barn och välbefin-nande. Det har gått nästan 50 år sedan min första studie, men bostadskrisen för, och diskrimineringen av, de nyanlända från andra länder består.

201

1. Integrationsverket (2006) Rapport integra-

tion. Norrköping: Integrationsverket.

Mats Widigson

kunSkAPSStAdenS bArriÄrer

Staden är den plats där inte bara utvecklingens möjligheter finns, utan också där dess problem koncentreras och förstärks. Globaliseringen driver fram ett alltmer kunskapsintensivt samhälle, samtidigt som den etniska och socioekonomiska seg-regationen ökar i storstäderna. Ett ökande antal barn startar därför sin geografiskt korta men socialt långa resa mot eventu-ellt medborgarskap i kunskapsstaden från områden präglade av etnisk mångfald och relativ fattigdom.1

götEborg ocH frÅgaN om vIdgat dELtagaNdE I HögrE utbILdNINgGöteborg presenterar sig med visst fog som »Kunskapsstaden Göteborg«. Med 60 000 studenter vid Chalmers tekniska hög-skola och Göteborgs universitet är Göteborg en av Nordens största universitetsstäder och för närvarande den populäraste studentstaden sett till antal sökande studenter. I Göteborgsregi-onen finns också flera av Sveriges mest forskningsintensiva före-tag. Utveckling och modernitet är linjära begrepp som rumsligt

202

2. Robert E Park, Ernest W Burgess & Robert D McKenzie (1925/1984) The city. Suggestions for investigation of human behaviour in the urban en-vironment. Chicago: The University of Chicago Press, s 12.

får en koppling till stadens framväxt, som på Hisingens södra strand där IT-kluster, telekomindustri och utbildningscentra har etablerats på varvsruinerna. En strukturell förändring har skett från en produktion och sysselsättning baserad på varvs- och tillverkningsindustri till en växande tjänstesektor och ett mer kunskapsintensivt arbetsliv. Eftersom dessa kvalificerade jobb förutsätter andra meriter får eftergymnasial utbildning en allt större betydelse i fördelningen av välfärd.

På medeltiden förknippades staden och ett liv innanför stadsmurarna med frihet då livegna kunde befrias från feodalt livegenskap och det både juridiskt och emotionellt klingande uttrycket »Stadtluft macht frei« myntades.2 Idag omgärdas kunskapsstaden av utbildningsbarriärer. Förändringen från in-dustristad till kunskapsstad kan te sig ganska olika beroende på vilken del av Göteborg man utgår från, och frågan om en vidgad högskolerekrytering är intimt förknippad med en större jämlik-hetsdiskussion. Valet att läsa vidare är för individen en fråga om livsstil, identitet och framtidssyn; om valfrihet och självständig-het, möjligheten att ens rättigheter och resurser tas tillvara och att mångfald värderas. Vinsterna ur ett samhällsperspektiv är ekonomiska och demokratiska. Vid en hastig blick kan utbild-ningssystemet framstå som strikt meritokratiskt: flit och talang ger goda betyg, som ger tillgång till högre utbildning som i sin tur är avgörande för destinationen i arbetslivet. Ojämlika för-utsättningar gör dock frågan om rekrytering komplicerad och öppnar för en rättvise- och omsorgsetisk jämlikhetsdiskussion om de rådande graderna av valfrihet. Där lokala skillnader är stora och snabbt ökande blir utbildningssystemets uppgift att fungera kompensatoriskt allt viktigare och åtgärderna måste svara mot en delvis ny situation. Då staden förändrar sig för-ändras även vägarna till högskolan.

203

3. Onni Tengner & Ingeborg Amnéus (2008)

Universitet & Högskolor. Högskoleverkets årsrap-port 2008. Stockholm:

Högskoleverket.

4. Robert Erikson & Jan O Jonsson (1993) Ur-

sprung och utbildning. Social snedrekrytering till högre

studier. SOU 1993:85, Stockholm: Fritze.

5. Skolöverstyrelsen (1985:1100) Skollag och

skolförordning. Stock-holm: Utbildningsförla-

get; Utbildningsdeparte-mentet (1994) Läroplan

för det obligatoriska skolvä-sendet och de frivilliga skol-formerna. Lpo 94:Lpf94,

Stockholm: Fritze.

6. Skolplan för Göteborg 2007–2008. www.gote-borg.se (sökord »skol-

plan«, 2009-04-03).

kuNSkapSStadEN götEborg ocH EN SkoLa för aLLaUtbildningsnivån i Sverige är generellt hög. Som helhet har 80 procent av befolkningen i arbetsför ålder gymnasieutbildning och 30 procent i åldern 25–64 år högre utbildning.3 En historisk tillbakablick på frågan om snedrekrytering i utbildningssystemet visar på två faktorer som samverkar till snedrekryteringen: vid varje tidpunkt där ett val görs väljer elever från högre socialgrup-per genomgående alternativ som leder till högre studier; elever från högre socialgrupper får i genomsnitt högre betyg än andra på alla utbildningsnivåer.4 Vad gäller kön är det numera fler kvin-nor än män som fortsätter till högre utbildning (andelen män på Göteborgs universitet är 36 procent mot 44 procent i riket). Det offentliga skolväsendet, dit förskola, grundskola och gymna-sieskola hör, har enligt skollag och läroplan i uppdrag att garan-tera en likvärdig utbildning för alla.5 I Göteborgs skolplan står det att Göteborg idag är en utbildnings- och kunskapsstad med ambition att även i ett internationellt perspektiv inta en ledande position.6 Denna elitistiska tanke är dock kombinerad med en jämlikhetstanke. Skolplanen slår dessutom fast att alla i kunskaps-staden Göteborg har rätt till den kunskap var och en behöver för sitt framtida liv, att Göteborg strävar efter en hållbar social ut-veckling och att skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen.

Ett sätt att åskådliggöra sociala skillnader är att använda jämförelsetal, där jämförelsetalet 1,0 innebär en perfekt re-presentation och visar hur hög andelen skulle ha varit om den sociala bakgrunden inte spelade någon roll för sannolikheten att börja studera. Jämförelsetalet 0,5 indikerar att andelen är hälften så stor som den skulle ha varit om personer med viss social bakgrund hade varit representerade som i ett genomsnitt av befolkningen. Om man gör en jämförelse mellan högskole-nybörjare vid Göteborgs universitet och motsvarande för riket visar det sig att studenter med arbetarbakgrund har jämförel-setal 0,63 (riket 0,73), studenter med utländsk bakgrund har

204

7. Thomas Furusten & Anna Lundh (2007) Utvärdering av arbetet med breddad rekrytering till universitet och högskolor. En samlad bild. Stockholm: Högskoleverket, s 20; Tengner & Amnéus (2008), s 121.

8. Högskoleverkets utvärdering av arbetet med breddad rekrytering 2007, www.hsv.se (sökord »breddad rekrytering«, rapport per högskola, 2009-04-03).

9. Johan Fritzell & Roger Andersson (2000) Välfärdens förutsättningar. Arbetsmarknad, demo-grafi och segregation. SOU 2000:37, Stockholm: Fritze; Integrations-verket (2006) Rapport integration. Norrköping: Integrationsverket.

10. Statistisk årsbok Göteborg/utbildning, www4.goteborg.se/prod/sk/statistik/statistikR5.nsf (2009-04-03).

11. Socialstyrelsen (2006) Social rapport. Stockholm: Social-styrelsen.

12. Ungdomssty-relsen (2008) Fokus 08. En analys av ungas utanförskap. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.

13. Regeringen (2001) Den öppna högskolan. Regeringens proposition 2001/02:15. Stockholm: Regeringskansliet.

0,94 (riket 1,0) och de med högskoleutbildade föräldrar har 1,68 (riket 1,46).7 Föräldrarnas utbildningsnivå är mer avgö-rande än nationellt ursprung vad gäller sannolikheten att gå vidare till högskoleutbildning. Även om Göteborgs universitet av högskoleverket bedöms vara ett föredöme i sitt jämlikhets-arbete bör det påpekas att det faktiskt endast är 30 procent av studenterna som har vuxit upp i Göteborgs stad.8 Bakom de mer generella uppgifterna om rekryteringen till Göteborgs uni-versitet kvarstår att ge en bild av ojämlikheten på områdesnivå i övergångsfrekvensen från stadens olika delar.

EN kuNSkapSStad mEd StadSmurarI Göteborg sammanfaller klass och plats i mycket hög grad.9 Sta-den har geografiska områden där personer med eftergymnasial utbildning bara är en tredjedel jämfört med de områden som lig-ger högst; de elever som lämnar grundskolan har lägre betyg och de utan slutbetyg är dubbelt så många jämfört med genomsnit-tet.10 Denna situation förstärks ytterligare av områdeseffekter i form av lokal påverkan genom att samma områden exempelvis har hög arbetslöshet och höga ohälsotal. Även hur området upp-fattas påverkar sannolikt negativt genom diskursiv stigmatise-ring. (Se Nils Hammaréns kapitel i denna bok.) 2006 beskriver Socialstyrelsen en situation där andelen fattiga ökar kraftigt, mer i Malmö och Göteborg än i Stockholm, och att segregationen får allt djupare effekter.11 Situationen blir desto allvarligare då sam-ma områden också har en påfallande stor andel unga människor. I en rapport från ungdomsstyrelsen lyfts exempelvis stadsdelen Hjällbo i Göteborg fram, där 35 procent av ungdomarna i åldern 20–25 år varken studerat eller arbetat under 2006.12 Dessa lokala variationer i förutsättningar är viktiga att ta hänsyn till när visio-nen om den öppna högskolan skall realiseras.13

Det är svårt att få en exakt bild av hur stor andel av befolk-ningen från olika delar av staden som går vidare till högre utbild-ning. Tendensen är dock tydlig. Ser man till befolkningsmängd

205

i stadsdelen och jämför med antagna vid Göteborgs universitet borde exempelvis Angered och Gunnared i nordöstra Göteborg ha dubbelt så många antagna som de de facto har. Om man dessutom tar i beaktande att befolkningen i dessa stadsdelar är ung (jämförelsetal ca 1,5) borde andelen som läser vidare vara betydligt större än så. Även om det på områdesnivå saknas sta-tistik som kan belysa just övergångsfrekvensen till högre studier kan man tämligen säkert konstatera att det finns socialt under-privilegierade geografiska områden med stor koncentration av elever med flerfaldigt ofördelaktiga bakgrunder, vilket leder till lågt deltagande i högre utbildning. Mot denna bakgrund är det märkligt att frågan om lokala skillnader i övergången till högsko-lan inte lyfts fram som ett prioriterat mål, vare sig av Göteborgs universitet eller av Göteborgs stads Center för skolutveckling.

I Göteborg med dess starka koncentration av utbildnings-möjligheter blir detta paradoxala förhållande påtagligt; möj-ligheterna till högre utbildning och den valfrihet som denna ger är nära, men socialt sett är vägen till högskolan för många ungdomar ändå lång. Idag finns inga fysiska stadsmurar som stänger någon ute, men däremot sociala barriärer som är väl så svåra för individen att komma över och som ställer krav på ut-bildningssystemets kompensatoriska roll. Barriärerna är höga, mångfacetterade och ömsesidigt förstärkande; problemen lig-ger inte bara på utbudssidan utan handlar även om i vilken grad elever från olika bakgrunder utvecklar en identitet som medger ett handlingsutrymme där högre utbildning efterfrågas och be-traktas som mödan värt. En svårighet med att diskutera frågan om områdeseffekter ligger i att erkänna murarna som begrän-sar handlingsutrymmet utan att för den skull bidra till stigmati-sering av områden och grupper. Det är viktigt att poängtera att det finns oerhört mycket goda krafter i dessa områden. Det är platser som också symboliserar potential, hembygd, trygghet, stolthet och solidaritet, och det är viktigt för hela samhället att fler ungdomar läser vidare inte trots sin bakgrund, utan med.

206

207

nils Hammarén

»VÄL Mött i Förorten – oM du VÅgAr!«

När jag var liten bodde jag i Borås, en mellanstor stad i syd-västra Sverige, sju mil öster om Göteborg. Jag växte upp i ett grönt och relativt idylliskt villaområde som hette Sörmarken. Här fanns inga eftersatta hyreslägenheter, ingen fattigdom och de flesta tillhörde en väletablerad medelklass. Någon kilome-ter från Sörmarken låg stadsdelen Hulta. Där tillbringade jag många år i skolan. Som barn hörde jag ofta människor tala om Hulta. Man berättade för mig att där fanns sociala problem, fattigdom, kriminalitet och många »invandrare«. Jag fick lära mig att Hulta inte var som Sörmarken – att platsen gjorde skill-nad, inte minst människor emellan. Berättelserna medförde att jag kände en viss oro inför Hulta, trots eller kanske på grund av att jag vistades där flera timmar varje dag i skolan.

När jag blev lite äldre deltog jag i så kallade grankrig. Olika stadsdelar – bland andra Sörmarken och Hulta – tävlade mot varandra om vem som kunde göra den största påskelden. Gran-kriget gick ut på att vi spionerade på varandra nattetid, försökte lista ut var motståndaren gömde sina granar samt i bästa fall komma över ett parti. Men grankriget var också i hög grad ett

208

1. Per-Markku Ristilam-mi (1994) Rosengård och den svarta poesin. En studie av modern annorlundahet. Stockholm/Stehag: Symposium.

2. Ibid.

ordkrig, ett sätt att mäta status och styrka, och inte minst en kamp om representationer och identiteter. Bilden jag hade av Hulta var nämligen inte oväsentlig för grankrigets utfall. Killar ifrån Hulta besökte ibland Sörmarken och många med mig blev exalterade och skakade / uppjagade. Vi hade ju hört så mycket, så många gånger. Ibland blev vi rädda, kapitulerade och avslö-jade våra väl dolda grangömmor.

förortEN I SkrattSpEgELNNär jag 25 år senare skriver en avhandling om unga mäns iden-titetsprocesser i Göteborgs »mångkulturella« förorter slås jag av liknande representationer. Förorten beskrivs som exotisk och spännande, men också problematisk, farlig och »invandrartät«. Under 1960-talet – vid tiden för miljonprogrammets födelse – symboliserade dock förorten det moderna samhällets utopiska visioner och den nya sociala ingenjörskonsten. Här fanns löftet om moderniteten.1 Ett decennium senare började beskrivning-en att förändras. Förorten fick låg status och kom att framställas som en social avstjälpningsplats befolkad av underprivilegierade människor. Först på 1980-talet etablerades den bild vi också kan se i dag. Nu symboliserar förorten »invandraren« och »främ-lingen«. Förorten framstår som en hotfull och främmande plats befolkad av ociviliserade och socialt förfallna individer.2

När Göteborgs nordöstra stadsdelar i oktober 2006 drab-bades av ett två timmar långt strömavbrott fick denna bild både skrämmande och komiska övertoner. På grundval av polisens felaktiga information gick flera medier ut med att det rådde kaos och våldsamma upplopp i Göteborg. Man uppgav att stora ungdomsgäng gick bärsärkagång i nordost och att vandalise-ringen var stor. Köpcentrum och skolor beskrevs som mer eller mindre sönderslagna. Budskapet var att förorten brann och att den utveckling man hade sett i bland annat Paris förorter nu var ett aktuellt problem också hos oss. Men uppgifterna var felaktiga. Dagen efter de påstådda kravallerna stod det klart för

209

3. Göteborgs-Posten 2006-10-10.

4. Ove Sernhede (2004) »Göteborg och den so-

ciala ojämlikhetens geo-grafi«, i Åsa Andersson

m fl (red) Goda projekt och sega strukturer. Rapport i

utvärderingen av storstads-satsningen i Göteborg. Gö-teborg: Göteborgs Stad,

Stadskansliet.

de flesta redaktioner att de hade begått ett misstag. »Vandalise-ringen« var inte mycket större än en normal helg. I stadsdelen Hjällbo hade någon förstört en ruta på en spårvagn och en på Handelsbankens kontor. Ungdomarna hade visserligen kastat sten mot polisen. Men att alla köpcentrum och alla skolor i nordöstra Göteborg var mer eller mindre sönderslagna, var en helt felaktig uppgift. Flera skolor, stadsdelsförvaltningar, bo-stadsbolag och andra myndigheter kritiserade rapporteringen och några tidningar samt polisen fick göra en »pudel« och be om ursäkt.3 En relevant fråga att ställa sig är förstås hur denna eländesbeskrivning var möjlig.

Göteborg är en av Europas mer segregerade städer och åtskill-naden mellan människor utgör en slags jordmån för skapandet av myter, stereotyper och ojämlikhet. Att vara inkluderad res-pektive exkluderad utgör en omständighet som göteborgaren och, inte minst, de unga män jag intervjuat har att förhålla sig till. Onekligen har varje tidsepok sina skillnadsskapande villkor, men identiteten som göteborgare var kanske mer oproblematisk och given för ett par decennier sedan jämfört med i dag. I dag tar sig ofta de skilda levnadsvillkoren uttryck i så olika livsvärldar att de tidigare gemensamma referensramarna inte längre existerar.4

rumSLIga IdENtItEtSStratEgIErDet finns mängder av olika sätt att uppfatta en stad. Ett van-ligt förekommande tolkningsraster som läggs på staden är det socioekonomiska, där man relativt snabbt kan se hur det faller ut ett antal »fattiga« respektive »rika« områden. Ett annat sätt att förstå staden är att tillskriva dess olika områden och invånare olika egenskaper och värden. Dessa uppdelningar och bilder av segregation kan leda till skilda tolkningar och an-vändas på varierande sätt. Med utgångspunkt i hur individen uppfattar staden och vilken bild han utvecklar, är det möjligt att utarbeta olika strategier för motstånd. Detta motstånd kan vara viktigt att belysa då det lokaliserar och uppmärksammar

210

olika former av maktrelationer. Det vill säga att vi kan förstå vad maktrelationerna utgörs av genom att se på de krafter som försöker destabilisera dem.

I flera av mina intervjupersoners berättelser är den sociogeo-grafiskt delade staden ett återkommande ämne. Som »förort-skille« är man i högsta grad medveten om de föreställningar som tillskrivs den egna stadsdelen och de unga män som bor där. Oli-ka identitetsstrategier utvecklas. Ofta riktar de unga männen en indignation mot mediernas skildringar av »förorten« och »in-vandrarkillen« och försöker utveckla motbilder med stereotypen som fond. I vissa sammanhang tar man avstånd från svenskar och beskriver dem som mesiga eller promiskuösa. Killarna utveck-lar till exempel bilder av hur man i vissa (rika och svensktäta) stadsdelar ägnar sig åt ett mer lösaktigt sexuellt beteende, medan man i andra (fattiga och svenskglesa) stadsdelar är mer noggrann med att försvara sitt rykte, och försöker att upprätthålla en viss respektabilitet. Vanligast är dock att man försöker undkomma stereotypen genom att »avsäga« sig »invandrarskapet« eller »förortskillen«. Då solidariserar man sig med majoritetssam-hällets syn på »invandrarkillen« som ett problem, utmäter ett avstånd till stereotypen (»andra« invandrare och förorter) och signalerar att »jag är inte sådan« eller »jag vill inte erkännas som underordnad«. I dessa fall upphöjs svenskheten och man framställer sig själv som svensk, jämställd och inkluderad. Bilden av »invandrarkillen« och förorten blir istället en motbild.

De unga männen använder sig alltså av det rumsliga för att dra gränser, och de kan också utnyttja sin etniska och platsade tillhörighet för att skapa spänning och för att via en hotfull framtoning skapa respekt. Den medialt vanligt förekommande föreställningen att förorten är »farlig« och bebos av »getto-fierade« (manliga) invånare blir då en utgångspunkt i identi-tetsarbetet. Två killar, Toni och Fabian, berättar till exempel att de spelar på och utnyttjar det »dåliga ryktet« för att verka tuffa och coola när de träffar rasistiska ungdomar från andra, mer rika och »svensktäta« stadsdelar i Göteborg. På detta

211

5. Michael Azar (1995) »Fanon, Hegel och mot-

ståndets problematik« (förord), i Frantz Fanon

Svart hud vita masker, övers Stefan Jordebrandt.

Göteborg: Daidalos.

6. Tiina Rosenberg (2005) »Inledning« i Ju-dith Butler Könet brinner!

Texter i urval av Tiina Rosenberg. Stockholm:

Natur och Kultur.

7. Beverley Skeggs (1999) Att bli respektabel,

övers Annika Persson. Göteborg: Daidalos;

Paul Willis (1977) Fost-ran till lönearbete, övers

Mats Thorell. Göteborg: Röda Bokförlaget.

8. Jfr t ex Fanny Ambjörnsson (2003a) »’Kom nu hora så går

vi!’ Om svar på tal, ut-manande beteenden och andra skamstrategier«, i Thomas Johansson &

Philip Lalander (red) Sexualitetens omvandling-ar. Politisk lesbiskhet, unga kristna och machokulturer.

Göteborg: Daidalos; Fanny Ambjörnsson (2003b) I en klass för

sig. Genus, klass och sexu-alitet bland gymnasietjejer.

Stockholm: Ordfront.

sätt får de status och respekt menar de, vilket kompenserar för det stigma de upplever att de tilldelas. Man ger svar på tal och iscensätter och bekräftar stereotypen för dem som efterfrågar den samma: »förväntar ni er en farlig kille så ska ni fan också få det«. På detta sätt tycks man kunna bearbeta den tillskrivna positionen och skaffa sig ett handlingsutrymme bortom den bild man inte fått vara med och formulera.

motStÅNdDen Göteborgsbaserade idéhistorikern Michael Azar skriver i ett förord till Frantz Fanons bok Svart hud vita masker att alla typer av motstånd är förbundna med det förtryck motståndet syftar till att undergräva.5 Botemedlet mot giftet måste så att säga hittas i giftet själv. Antingen kan man välja att använda sig av motståndarens vapen (kategoriseringar, språk, värden etc), bli som honom och vända på maktrelationen, eller också kan man använda sig av egna vapen, men på så sätt bekräfta för motståndaren att man är »annorlunda«. Därmed besannas också indirekt motståndarens sätt att legitimera sin maktposi-tion: »dom« har andra värden, »dom« är inte som »vi«.

En central del i killarnas identitetsarbete tycks vara att an-vända sig av stereotyper och opponera sig mot hur de konstru-eras genom att också utnyttja denna konstruktion. Identiteten blir en utgångspunkt utifrån vilken de samlas för att protestera mot ett förtryck.6 De blir på så sätt aktörer genom att vara del-aktiga i de maktrelationer de opponerar sig emot. Detta har be-röringspunkter med hur vissa grupper ibland protesterar genom att själva använda sig av de negativa benämningar genom vilka de stigmatiserats.7 Se exempelvis hur skällsord som »nigger«, »queer/bög« eller »svartskalle« använts av svarta, homosexu-ella och invandrare i ett försök att destabilisera maktens benäm-ningar och ta udden av orden.8

Jag menar att de »stängda« geografiska gränserna i Göte-borg resulterar i identitetskonstruktioner som på olika sätt

212

9. Av hänsyn till Johnnys och övriga killars inte-gritet har jag givit dem pseudonymer.

både bjuder motstånd mot och uppgraderar en tillskriven låg-statusposition. Den socioekonomiska »kartan« över staden tar sig uttryck i både attityder, föreställningar, uppfattningar och stereotyper. På samma sätt som kläder, frisyrer, smycken eller andra attribut utgör en viktig del av självpresentationen, kan även en urban tillhörighet, etnicitet och sexualitet användas för att markera en position. På så sätt blir ens identiteter något som är möjligt att »spela med«, ladda och använda för att förstär-ka vissa intryck och utöva motstånd, erbjuda motbilder eller (om)definiera representationers innehåll.

mötEt mEd joHNNyEn eftermiddag sitter jag och pratar med Johnny i telefon.9 Han är 17 år och bor i en av Göteborgs nordöstra och »svenskglesa« stadsdelar. Jag känner Johnny sedan tidigare och han har lovat att fråga två kompisar om de vill delta i min studie. Denna ef-termiddag anar jag en viss tvekan och oro i Johnnys tonfall. Lite försiktigt och trevande börjar han söka efter orden och säger snart: »Men hur kommer du att framställa dom [kompisarna]? Jag vet inte om dom passar i din studie. Dom är liksom inga värstingar. Inte sådär getto.« Jag skrattar till men återfår snart allvaret när jag försöker förklara att jag inte söker en viss typ av killar, utöver det att de ska bo i ett visst område och ha en viss ålder. Det är uppenbart att Johnny, mot bakgrund av negativa upplevelser av hur hans stadsdel och de som bor där framställs, har vissa förväntningar på vilka jag vill träffa, likaså på hur jag (den svenske medelklassforskaren) kommer att framställa hans kompisar. Johnnys tvekan är alltså i hög grad rimlig, men gan-ska snart köper han mina förklaringar och vi kommer överens om en tid och plats för intervjun. Samtalet närmar sig sitt slut, men innan vi lägger på säger han ironiskt: »Ja, men dyk upp nästa vecka då, om du vågar!«

213

Ove sernhede

WordSiLAH oCH den nyLiberALA

boStAdSPoLitiken

Det går ett spöke genom Europa – förortsrevoltens spöke. På senare år har vi sett krigsliknande bilder på TV från Paris, Lyon, Rotterdam, Köpenhamn och flera andra städer där förortsung-dom och polis drabbat samman. Julen och nyåret 2008–2009 blev också Rosengård i Malmö och Tensta i Stockholm en del av denna rapportering. Sensommaren 2009 tillkom Biskops-gården, Angered och Backa i Göteborg, Gottsunda i Uppsala, och ytterligare ett antal miljonprogramsförorter runt om i Sve-rige. Konfrontationer mellan ungdomar och polis hör inte till vardagen i svenska förorter, men de förekommer, även om de sällan utvecklas till upplopp och allmän skadegörelse. Möjligen är händelserna sensommaren 2009 inledningen på ett utveck-lingsmönster som många trodde att de skandinaviska välfärds-staterna skulle vara förskonade ifrån.

Göteborg är en stad kännetecknad av spänningar mellan den industriella epokens strukturer och den framväxande postindu-striella »informations ålderns« dynamik. De nyliberala urbana utvecklingsmönster av varumärkestänkande, gentrifiering och territoriell stigmatisering, som vi ser i så många andra städer,

214

är i hög grad också framträdande i Göteborg, en stad som enligt statliga rapporter är landets mest segregerade. Liksom i terri-toriellt stigmatiserade urbana områden världen över finns det dock i Göteborgs nordöstra »invandrardominerade« förorter en hiphop-kultur som kommenterar och förhåller sig till sta-dens utveckling. Göteborgsgruppen Wordsilah (silah betyder vapen, det vill säga gruppens namn är Ordet som vapen) består av tre rappare, två män och en kvinna. I deras Youtube-hit, »I skuggan av den blågula flaggan«, blottläggs insiktsfullt och distinkt den postindustriella urbanpolitik som stigmatiserat miljonprogrammets »svenskglesa« förorter och samtidigt het-tat upp den gentrifierade innerstaden. Låten är en skarp kritik av nyliberalismens myter och mantran och visar på den hybridi-serade förortens nya gemenskapsformer. Videon utvecklar med hjälp av ett effektivt symbolspråk och inklippta retoriska citat från Olof Palme en subtil kritik av det samtida Sverige som allt mer avlägsnar sig från välfärdsstatens visioner.

Vad kan man då säga om detta välfärdssamhället?kollektivet är nu ett glömt ordersatt av individen istället

Folkhemmet – det blev till bostadsrätter i centrum av stanalla vill vara mitt i smetenså man måste förhandla med satan

Det våra föräldrar blödde för är nu bara stoff, klass-indelning avkodas genom blågula sinnenminnen från förr lockar men tiden rinner

***

Över hela den europeiska kontinenten pågår en utveckling som segregerar och avskiljer de stora städernas »invandrartäta« bo-

215

1. Loïc Wacquant (2008) Urban outcasts. A comparative sociology

of advanced marginality. Cambridge: Polity Press.

2. Mustafa Dikec (2008) Badlands of the republic. Space, politics and urban

policy. Oxford: John Wiley & Sons Ltd.

stadsområden från det övriga samhället. Sverige är inte försko-nat. Dessa områden är inbegripna i vad sociologen Loïc Wacqu-ant betecknar som en territoriell stigmatiseringsprocess. I den nyligen utkomna Urban outcasts. A comparative sociology of advanced marginality tecknar Wacquant likheter och skillnader mellan ut-vecklingsmönster i amerikanska getton och franska förorter, som går under beteckningen banlieues.1 Den territoriella stigmatise-ringen har ett avgörande inflytande på utvecklandet av såväl det politiska systemets strategier som de utsatta och marginaliserade gruppernas uttryck. För Wacquant är det också de rumsliga, eller om man så vill de »platspolitiska«, konsekvenserna av det han betecknar som »avancerad marginalitet[?]« som utgör grunden för den vrede som får förorterna att resa sig, exempelvis i Frank-rike 2005 då 300 städer stacks i brand. Kulturgeografen Mustafa Dikeç visar i sin studie Badlands of the Republic hur denna franska förortsrevolt måste ses som en länk i en lång historisk kedja av urbana resningar.2 Startpunkten för dessa förlägger Dikeç till 1981 då brittiska ungdomar i fattiga och nedgångna stadsdelar som Brixton (London), Toxteth (Liverpool) och Moss Side (Manchester) reste sig mot Thatcherregimens nedmontering av välfärdsstaten och den redan då militariserade brittiska polisens rasistiska provokationer riktade mot människorna i dessa om-råden. Redan samma år börjar franska myndigheter oroa sig för ett »Brixton en France«. Statliga utredningar om tillståndet i de franska banlieues iscensattes samtidigt som marginaliserade och frustrerade unga i dessa områden öppet började visa sitt miss-nöje med fattigdom, arbetslöshet och det andra klassens med-borgarskap de förpassats till. Etymologiskt stammar banlieue från »banned«, det vill säga ordet refererar till en plats som är fördömd eller utesluten från den sociala gemenskapen.

Upploppen i Frankrike 2005 diskuterades ymnigt i svenska medier, men de ungdomar, socialarbetare och forskare som intervjuades gav inget entydigt svar på frågan om en liknande utveckling skulle vara möjlig här. Den sociala polarisering som under 1980-talet blev allt mer påtaglig, och som Dikeç visar fram

216

3. Roger Andersson, Åsa Bråmå & Jon Hogdal (2009) »Fattiga och rika – segregationen ökar. Flyttningsmönster och boendesegregation i Göteborg 1990–2006«, Göteborg: Göteborgs Stad, Stadskansliet.

som ett mönster för den framväxande nyliberaliseringen av Eu-ropas städer, är också framträdande för Göteborg. I det urbana rummet har det utvecklats avspjälkningsprocesser som förpassar vissa områden till marginalen och parallellt har ett nytt samhälls-klimat skapats. Nolltolerans, skärpt kontroll och systematisk övervakning av vissa grupper och platser utgör några av de mer centrala aspekterna i den stad som allt mer präglas av att männis-kor lever i olika världar. Detta utgör en grund för utvecklingen av stereotypa föreställningar om den som är annorlunda. I rädslan för den Andre kommer också dennes rumsliga placering i staden att få en signifikant roll. Att ha sin bostad i ett »badland«, i ett reservat, innebär i förlängningen att man är en »bad person« och att man i det närmaste är föremål för internering.

***

Även om ungdomssituationen i franska städer inte kan jämstäl-las med hur det ser ut i Sverige, så finns det paralleller. Ung-domsstyrelsen publicerade hösten 2008 en rapport, »Fokus 08«, om ungas villkor i förorten. Den visar att 35–40 procent av alla unga mellan 20 och 25 år i stadsdelar som Hjällbo (Gö-teborg) och Rosengård (Malmö) varken studerar eller befin-ner sig i arbete. Rädda Barnens återkommande studier över barnfattigdomen i dessa områden visar att uppemot 65 pro-cent av barnen här växer upp i familjer som lever under fat-tigdomsgränsen. Den av Göteborgs Stads stadskansli beställda och våren 2009 framlagda rapporten om boendesegregationen i Göteborg 1990–2006 visar att såväl segregationen som klyf-torna mellan rika och fattiga ökar.3

Förortens politiska aktioner och ungdomskulturella uttryck har sedan länge dominerats av unga män, men det finns tecken som tyder på att kvinnorna nu träder fram och blir allt mer syn-liga. Även om de som tar konfrontationen med polisen i huvud-sak är unga män så finns det i hiphop-kulturen en tydlig tendens mot ett ökat kvinnligt deltagande, i rapmusiken liksom inom

217

breakdancen. Kopplingen mellan de molotovcocktailkastande ungdomarna och hiphop måste också problematiseras. Hiphop-veteraner har i olika sammanhang gått ut och pekat på det kon-traproduktiva i att bränna bilar och slåss med polisen. Det har under senare tid, internationellt såväl som här i landet, uppstått en diskussion om nya tendenser i denna lokalt förankrade, men globalt uppkopplade, hiphop-kulturs relation till folkbildning och närdemokrati. På ett liknande sätt som arbetarrörelsen ti-digt använde sig av kultur, bildning och lärande som strategiska nycklar för att ge arbetarklassen självmedvetande, arbetar nu unga hiphoppare i några av miljonprogrammets stigmatiserade förorter med att organisera och koordinera marginaliserade och utanför den politiska arenan stående grupper. Det är förödande när denna ibland provokativa kul tur uppfattas som ett hot.

I själva verket bär dessa förortsungdomar ofta på för hela samhället värdefulla kun skaper då de i sina kulturella uttryck kom men terar och gestaltar samhälleliga prob lem och motsät-tningar. Ge nom att vägra lyssna på och ta tillvara de insikter och den kritik som artikuleras här kan vi gå miste om väsentliga bidrag till diskussionen om hur samhällsutvecklingen kan för-stås och hanteras. Hade det franska samhället förmått ta till sig och vara öppet för de inviter till dialog som finns i den franska förortsrappen kanske vi hade sluppit de scener som hösten 2005 utspelade sig runt om i de stora städernas förorter. Även om det nu börjar pyra även i miljonprogramsförorter runt om i Sve-rige har såväl den officiella politiken som skolan och det civila samhället fortfarande möjlighet att inleda ett samtal. Rösterna från marginalen som söker kontakt finns där – gå in på www.youtube.com, skriv in Wordsilah och dialogen kan börja.

218

4. StadEN Som ScEN ocH offENtLIgHEt

219

1. Denna essä är baserad på egna observationer,

intervjuer och olika sekundärkällor, se Micael

Björk & Abby Peterson (red) (2002) Vid politikens yttersta gräns. Perspektiv på

EU-toppmötet i Göteborg 2001. Eslöv: Brutus

Östlings bokförlag Sym-posion; Göteborgskom-mittén (2002) Göteborg

2001. Betänkande. Stock-holm: Fritzes offentliga

publikationer; Erik Wijk (2002) Göteborgskraval-

lerna och processerna. Stockholm: Manifest.

Mattias Wahlström

göteborgSHÄndeLSernA gatan som motståndsrum

II juni 2001 arrangerades ett EU-toppmöte på Svenska Mäs-san i Göteborg. Tiotusentals människor fanns på stadens gator för att demonstrera mot både EU och USA:s president George Bush junior som var på besök. Många deltog också i diskus-sioner på det öppna forum som byggts upp längs med kanalen. Kanske hade demonstrationer och offentliga debatter gjort ett större intryck om det inte varit för de internationellt uppmärk-sammade kravallerna som också ägde rum under dessa dagar.

IIHur blev det som det blev? Inte ens valet av utgångspunkt för en förklaring är neutral, men jag väljer här att låta berättelsen ta sin början på Hvitfeldtska Gymnasiet.1 Kommunen hade i samråd med rörelsenätverken valt att upplåta ett antal centrala skolor som logi åt tillresta demonstranter. På torsdagen den 14 juni – dagen innan toppmötet skulle inledas och samma dag som den nordamerikanske presidenten anlände till staden –

220

visade det sig att polisen fattat misstankar om att terrorister gömt vapen inne på Hvitfeldtska. Skolan omringades av poliser, och efter hand också av containrar som lyftes dit. Därpå följde långdragna förhandlingar om hur de drygt 500 personer som blivit instängda på skolområdet skulle få lämna platsen. Diskus-sionerna mellan polis och rörelseföreträdare avbröts just när en lösning närmade sig, och order kom från insatsledningen att alla på området skulle gripas. Omedvetna om detta beslut samlades majoriteten av de instängda för att tåga ut från området. Detta definierades som våldsamt upplopp av polisen som inledde en våldsam attack där människor urskillningslöst blev slagna med batonger och angripna av hundar. Militanta grupper svarade med stenkastning. 459 personer greps i samband med insatsen.

Dagen efter hade en symbolisk inträngningsaktion till topp-mötesområdet planerats. Polisen krossade i praktiken orga-niseringen för denna aktion genom att under skolinsatsen på torsdagen gripa åtskilliga medlemmar i den lokala grenen av icke-våldsnätverket Ya basta. En vanlig tolkning är att detta i kombination med en uppdämd frustration som spätts på av Hvitfeldtska-insatsen lade grunden för de våldsamma kraval-ler som startade när polisen gjorden en inbrytning i fredagens så kallade »antikapitalistmarsch« från Götaplatsen ner mot toppmötesområdet. Endast ett par hundra aktivister deltog i upploppet, men när det spred sig på Göteborgs paradgata – Kungsportsavenyn – hade det en sådan kraft och våldsamhet att polisen var tvungna att retirera och upploppsdeltagarna fick fritt spelrum att bränna stolar och slå sönder fönster i banker och snabbmatsrestauranger.

Samma kväll blev en Reclaim the Streets-fest i Vasa parken attackerad av högerextremister som släppts både in och ut genom poliskedjorna. Konfrontationerna mellan polis och festdeltagare som följde kulminerade när en polis skadats av stenkastning och hans kollegor öppnade eld och skottskadade tre personer. En ung man sköts i ryggen och överlevde med nöd och näppe.

221

2. Henri Lefebvre (1991 [1974]) The production of space. övers Donald Nic-holson-Smith, Oxford:

Basil Blackwell.

På lördagskvällen gjorde polisens Nationella Insatsstyrka en insats på Schillerska gymnasiet på jakt efter vapen och i synner-het en »beväpnad tysk aktivist med knallgult hår«. Samtliga av de tillresta ungdomar som bodde på skolan tvingades ligga i kylan på asfalten utanför under glåpord och hot från polismän-nen. Insatsstyrkan fann varken vapen eller gulhåriga tyskar.

Trots sammanstötningarna kunde tre fredliga demonstratio-ner med tiotusentals deltagare genomföras under toppmötet under huvudparollerna »Bush not Welcome«, »Sverige ut ut EU« och »För ett annorlunda Europa«.

IIIBåde demonstrationer och regelrätta konfrontationer kan ses inte bara som en rent fysisk kamp om Göteborgs stadsrum, utan också som en kamp om vilken betydelse som Göteborg och särskilda platser i staden skall ha, samt hur denna betydelse kan användas för att göra olika normativa och politiska po-änger. Som sociologen Henri Lefebvre påpekat är rummet inte givet – det produceras ständigt i spänningsfältet mellan olika krafter.2 För marxisten Lefebvre står huvudkonflikten mellan kapitalets abstrakta rum vars bytesvärde står i centrum, och män-niskors levda rum som är format med utgångspunkt i dess bruks-värde. Med Lefebvres ord kan man se en demonstration som skapandet av ett tillfälligt »motståndsrum« när gatan tas över i motstånd mot marknadsstyrd stadsomvandling.

Med denna utgångspunkt kan man hävda att det skapades ett motståndsrum i Göteborg i juni 2001, både i form av det fria diskussionsforumet längs kanalen och de olika politiska aktionerna och manifestationerna. Radikala kommentatorer ville efteråt se de våldsamma konfrontationerna som ett direkt rumsligt uttryck för motsättningarna och gapet mellan å ena sidan folket, å andra sidan EU-makthavarna och kapitalet. Till viss del ligger det något i detta. När en internationell insti-tution som EU tillfälligtvis »intar« en specifik ort kan dess

222

3. Thomas F Gieryn (2002) »Three truth-spots«, Journal of the History of the Behavioral Sciences, 38(2), s 113–132; Gieryn (2006) »City as truth-spot: laboratories and field-sites in urban studies«, Social Studies of Science, 36(1), s 5–38.

4. Andrew Barry (1999) »Demonstrations: sites and sights of direct ac-tion«, Economy & Society, 28(1), s 75.

maktstrukturer och motsättningar temporärt också komma till uttryck i stadsrummet. Maktstrukturer som normalt är utspridda och opersonliga blir symboliskt konkretiserade och lokaliserade till ett visst ställe. Detta underlättar för politiskt motstånd att koncentreras till en viss tid och plats.

Det skulle dock vara fel att reducera de rumsliga konflikterna i Göteborg till en mekanisk konsekvens av maktstrukturerna. Man kan lika gärna säga att olika grupper av demonstranter, med hjälp av polis och EU-makthavare, aktivt producerar en mo-dell av internationella konflikter. Göteborg blir på så sätt vad sociologen Thomas Gieryn skulle kalla en »sanningsplats«– en plats som genom vårt sätt att forma den och tala om den görs till ett exempel på något allmängiltigt, ett »bevis« på att vissa antaganden om världen är sanna.3 En plats i staden och det som händer där kan under vissa förutsättningar användas för att göra mer generella sociologiska eller politiska påståenden. Med anknytning till det här fallet kan man säga att ett tillfälligt EU-toppmöte ger medborgarna en annan position för att re-presentera sin medborgerliga vilja på de närliggande gatorna.

I ljuset av detta bör det påpekas att en politisk manifestation kan ses som en demonstration i ordets dubbla bemärkelse. Med ordet avses både en samling människor som uttrycker en åsikt i det offentliga rummet, och att ett visst faktum (eller funktio-nen hos en viss teknologi) åskådliggörs inför en publik.4

Man skulle kunna uttrycka det som att en politisk demon-stration har ett politiskt innehåll i form av paroller, eventuella tal etc, men den försöker också visa något genom sin form – vilka handlingar som utförs, av vem och på vilken plats de utförs. Att tusentals människor motiverats att resa från hela Europa för att delta i demonstrationer som riktade kritik mot president Bush respektive EU demonstrerade både förekomsten av ett starkt folkligt engagemang och avståndet till de politiska ledarna som höll möte bakom polisleden. Å andra sidan hamnade stora delar av vänsterrörelsen, och i synnerhet svenska Attac, efter händel-serna i en förtroendekris efter att i mångas ögon inte tillräckligt

223

starkt ha tagit avstånd från de grupper som brukat våld. De hade ju trots allt demonstrerat på samma plats, vilket ansågs bevisa samröre. Upploppsdeltagarna visade på en konflikt, men deras protest kom (inte minst genom nyhetsmedias försorg) att uppfattas som mer riktad mot staden Göteborg än mot EU-delegaterna. Det materiella angreppet på stadens paradgata var så symbolladdat att mediedebatten, medan den skottskadade demonstranten svävade mellan liv och död på sjukhuset, nästan uteslutande handlade om kostnaden för Avenyns sönderslagna rutor. Så starkt kan bytesvärdeslogiken dominera.

Bland polis och lokala politiker dominerade ursprungligen avsikten att demonstrera den göteborgska samförståndsandan (se Gunnar Falkemarks kapitel i denna bok), något som borde ha legat i linje med EU-politikernas vilja att genom ett ambu-lerande toppmöte visa på närhet till medborgarna. Planen var att endast ett fåtal poliser utan skyddsutrustning skulle behöva vara synliga för demonstranterna. Göteborg skulle demonstrera hur det går till i det öppna svenska samhället. Efter fredagens kravaller på Avenyn blev dessa ambitioner uppblandade med något annat. Polisens agerande liknade främst en demonstra-tion av att de minsann hade kontrollen över stadsrummet, när nu detta blivit möjligt att betvivla. Sittande festdeltagare i en park angreps och de som valt att sova i »fel« skola släpades ut på asfalten och okvädades av polisens antiterroriststyrka. Vasa-platsen och Schillerska Gymnasiet blev symboler för polisens makt över stadsterritoriet. Men även långt från dessa platser kunde man i centrala staden få en olustig upplevelse av att vara utlämnad åt polisen; kritiskt granskad av misstänksamma po-liser vid någon av vägspärrarna; tvungen att hålla sig ur vägen för en grupp kravallrustade poliser, med glasartad blick små-springande mot okänd destination; och under en konsert nådd av meddelandet att nu, nu har polisen börjat skjuta skarpt.

Statens maktdemonstration upphörde dock inte när alla ut-mattade, frustrerade och rädda poliser åkt hem för att plåstra om sina skador. Demonstrationsplatserna blev sanningsplatser också

224

5. Erik Wijk (2003) Orätt. Rättsrötan efter Göteborgshändelserna. Stockholm: Ordfront; Eric Östberg (2002) Göteborgskravallerna och rätten. Några iakttagelser ur ett människorättsperspek-tiv. Stockholm: Svenska Helsingforskommit-tén för mänskliga rättigheter.

i en mening som aktivisterna inte avsett. Att personer närvarat under toppmötet på »fel« platser i staden bidrog under de föl-jande åren till att de dömdes till historiskt hårda straff på i vissa fall häpnadsväckande lösa grunder.5 Det tydligaste exemplet är kanske de åtta personer som vid ett polistillslag närvarade i lä-genheten där den så kallade sambandscentralen var lokaliserad. De dömdes i praktiken kollektivt till att ha styrt upploppen efter-som de befunnit sig på en plats varifrån ett antal SMS skickats ut, varav ett par uppmanade att undsätta andra demonstranter som uppfattades vara under attack av polis. Platsen bevisar skuld.

IvDe politiska manifestationerna i Göteborg var ett försök att göra staden till en plats där samhälleliga motsättningar kun-de uttryckas rumsligt och få uppmärksamhet i internationell media – en sanningsplats där ett antal samhällsproblem kunde demonstreras, i första hand EU:s demokratiska underskott och George W Bushs utrikespolitik. När denna text skrivs ett knappt decennium senare tycks det dock som att Göteborg i juni 2001 fått symbolisera främst globaliseringskritiska demonstranters våldsamhet jämte polisens bristande organisation och arbets-metoder. Knappast vad någon av dessa aktörer hade önskat.

225

1. Stadsjeep är en folklig svensk beteckning för

högbyggda, ofta fyr-hjulsdrivna kombibilar.

Beteckningen som slog igenom efter att

biltypen blivit vanlig i Sverige omfattar både det som på bilvärldens

officiella språk kallas SUV:ar (Sport Utility

Vehicles) och så kallade Crossovers.

2. asfaltsdjungelnsin-dianer.wordpress.com

(2008-01-20).

Olle Hagman

ASFALtSindiAnernAS reVoLt

IUnder sensommaren 2007 genomfördes en ny typ av protest mot biltrafiken i Göteborg. Natten till den 29 augusti smög sig tre personer ut och tömde däcken på ett 30-tal »stadsjeepar«.1 De lämnade lappar på vindrutan där ägarna uppmanades att »ta miljöansvar och börja åka kollektivt«. Rubriken löd: »Din stadsjeep dödar«. Aktivisterna kallade sig Asfaltsdjungelns Indianer. Liknande aktioner hade tidigare genomförts i Stock-holm och Sundsvall. Syftet var att »göra det obekvämt att äga en stadsjeep«. Några tidningar rapporterade att aktivisterna skurit sönder däcken, men Indianerna hävdade att de inte ska-dat några bilar. På deras hemsida fanns instruktioner som be-skrev hur man skulle skruva av locket på ventilen och placera ett gruskorn där.2 När locket skruvades på igen gick luften sakta ur däcket. Två veckor senare upprepades aktionen. Under ett par nätter luftades 120 stadsjeepar i centrum och några andra stadsdelar.

226

3. I Göteborgs kommun sker hälften av alla resor med bil, en fjärdedel med kollektivtrafik. Även i centrum dominerar bilen. Där görs 38 % av resorna med bil, 26 % med kollektivtrafik, 22 % till fots och 13 % med cykel. Sett till reslängden blir dominansen ännu större. Inpendlingen från ytterområden och kranskommuner är stor och sker till mer än 80 % med bil. Göteborgs Stad (2007), »Resvanor i Gö-teborgsregionen 2005«.

IIVarje stad präglas av sin tids dominerande transportmedel. Gö-teborg var en gång präglat av sjöfarten med hamnkranar som reste sig mot himlen, kanaler som genomkorsade staden och varvens nithammare som ekade över älven. Det som nu påver-kar stadsbilden mest är bilismen. Gatorna är fyllda av bilar som kör eller står parkerade. Ljudet från biltrafiken överröstar de flesta andra ljud. Till och med luftens kemiska sammansättning bestäms till största delen av bilismen. Göteborg luktar bil.

Göteborg är en bilstad i dubbel bemärkelse. För det första har två av landets största biltillverkare produktion här. Volvo Cars tillverkar personbilar, medan Volvo AB gör lastbilar och bussar. Dessutom finns många underleverantörer i regionen, samt mycket utveckling och forskning. Till det kan läggas en stor oljehamn, där merparten av oljan används som bränsle i bilar. Mellan 10 och 15 % av befolkningen har sin försörjning direkt från bilrelaterade arbeten (se även Bengt Furåkers kapi-tel i denna bok).

För det andra är Göteborg en bilstad i den bemärkelsen att bilen dominerar över andra transportmedel. De flesta dagliga resor sker med bil, både lokalt och regionalt.3 Bilens dominans beror bland annat på att kollektivtrafiken – i jämförelse med exempelvis Stockholm – är dåligt utbyggd. Det brukar förklaras med att staden är mer utspridd. Göteborg är en storstad till ytan, men den tätt befolkade kärnan är liten. Staden påminner i det avseendet mer om amerikanska städer än om traditionella europeiska. Utöver den lokala och regionala trafiken är Gö-teborg också utsatt för genomfartstrafik med två europavägar som går genom staden. Trafiken på både E6 och E20 blandas med den lokala trafiken.

Kanske skulle Göteborg också kunna kallas en bilstad i kul-turell mening. Många hävdar att politiken varit mer bilvänlig än på andra håll i landet och att staden planerats för bilar sna-rare än för människor. Biltrafiken har fått företräde framför andra trafikslag.

227

IIII Göteborg finns också en lång historia av protester mot bil-ismen. En av de första och mest utdragna var ockupationen av Kungstorget 1976. Den gällde byggandet av ett underjordiskt parkeringshus. Enligt ockupanterna skulle det locka fler bilar till staden. Aktionen lyckades – det har fortfarande inte byggts något garage där. Den följdes av sittdemonstrationer i Göte-borg och andra städer i slutet av 1970- och början av 1980-talet, också de riktade mot bilens makt över stadsplaneringen. Sedan flyttade protesterna under några år utanför staden. Många göte-borgare deltog i »trädkramaraktionerna« i Bohuslän, mot mo-torvägsbygget mellan Göteborg och Oslo, »Scan Link«, som Volvos dåvarande VD Pehr Gyllenhammar gått i spetsen för. Allra hårdast var motståndet mot delen Göteborg-Uddevalla. Den var ett krav från Volvo för att placera tillverkning i Udde-valla, som drabbats hårt av varvskrisen.

I slutet av 1980-talet flyttade aktionerna in i staden igen. De drevs av miljörörelsen som demonstrerade mer eller mindre regelbundet en gång i månaden under drygt två år. Flera gånger blockerades trafiken på någon strategiskt utvald plats. Vid de första aktionerna såg polisen på utan att ingripa. Den första verkar ha genomförts utan några konflikter. En reporter från Göteborgs-Posten var där och intervjuade några bilister. Flera av dem sympatiserade med demonstranterna. Efterhand som ak-tionerna upprepades blev stämningen hårdare. En gång tappade flera bilister tålamodet och började släpa bort demonstranter. En demonstrant blev påkörd och fick armen bruten. Flera in-sändare krävde att polisen skulle agera mot demonstranterna. Snart ingrep de också allt hårdare och miljörörelsen upphörde med sina aktioner.

Två år senare, i maj 1994, genomfördes en sista blockad då ett 40-tal personer satte sig på övergångsstället i korsningen Sprängkullsgatan-Vasagatan. Initiativet kom från studenterna vid de samhällsvetenskapliga institutionerna, men många av deltagarna tillhörde miljörörelsen och hade varit med tidigare.

228

Inga bilar stoppades. Studenterna hade sökt tillstånd utan att ha fått det beviljat. Det gjorde att polisen var förberedd och kunde leda om trafiken. Drygt hälften av demonstranterna greps och dömdes till böter.

Stafettpinnen togs senare över av en grupp med internatio-nell anknytning som kallade sig Kritiska Massor och som gick på en mjukare linje. Under ungefär ett år samlades de en gång i månaden och cyklade genom staden. De var noga med att inte bryta mot några trafikregler och att vinka vänligt till bilisterna och använda sina ringklockor. Samtidigt delade de ut flygblad som krävde att biltrafiken skulle begränsas till förmån för andra transportmedel.

IvDet finns en förändring över tid beträffande hur protesterna formulerats. Vid flera av de första aktionerna, särskilt vid ock-upationen av Kungstorget och protesterna mot motorvägen i Bohuslän, drog man inte in bilisterna över huvud taget. Man vände sig mot politikerna och deras planer att bygga ut infra-strukturen för bilismen. De sittdemonstrationer som kom se-nare drabbade även bilisterna. Nu riktade man sig till dem och ifrågasatte deras val av bil istället för kollektivtrafik eller cykel, även om man fortfarande också vände sig till politikerna. Det var de som tillät en majoritet av bilister att »köra över« mi-noriteterna i frågor om trafikplanering. I sittdemonstrationen på Sprängkullsgatan i maj 1994 hänvisade man till att gatan fem år tidigare dömts ut som en »sanitär olägenhet«, men att ingenting gjorts åt detta.

Asfaltsindianernas aktioner hösten 2007 drabbade bilister, men mer selektivt. Måltavlan var inte bilister i allmänhet, utan ägarna till en viss biltyp. Man ifrågasatte deras personliga val av bil. Medan sittdemonstrationen 1994 riktade sig mot den sociala ordning som försvarar och försvaras av majoriteten, var det nu en minoritet man valt ut. De drabbade jeepägarna kunde

229

4. Victor Turner (1983) Dramas, fields, and meta-phors. Symbolic action in

human society. Ithaca: Cornell University Press.

inte hänvisa till att de agerade »som alla andra«. Protesten gällde deras individuella val och ansvar. Det tillät dem å andra sidan att framträda som offer.

Den biltyp Indianerna valt ut var redan ifrågasatt, t ex av Miljöpartiet, som motionerat om en så kallad »jeepskatt«, av Vägverket och av organisationen Gröna Bilister. Men biltypen hade också sina försvarare, som hävdade att de var nödvän-diga för varje biltillverkare som ville överleva, inte minst på den amerikanska marknaden. När Volvos första »riktiga« stadsjeep, XC90, presenterades år 2001, mitt i en ekonomisk lågkonjunktur, betraktades den av många som räddningen för Volvo.

En anledning till att just stadsjeeparna blev måltavla är att miljöfrågan på senare år »krympt«, så att frågan om global uppvärmning trängt undan andra frågor (se Martin Letells ka-pitel i denna bok), och stadsjeeparna var redan utpekade som »CO2-bovar«. En annan anledning är att de – med en kul-turvetares glasögon – är särskilt lämpade som symboler. För det första är de lätta att identifiera. Deras design gör det lätt att skilja dem från andra bilar. För det andra kan många av de funktioner som ägarna betalat extra för, som fyrhjulsdrift och extra hög frigång, ses som malplacerade i stadsmiljö. För det tredje, eftersom många funktioner kan tyckas onödiga och eftersom många stadsjeepar är förhållandevis dyra, kan de ses som uttryck för lyxkonsumtion. För det fjärde uttrycker de ge-nom sin storlek, som gör dem både energislukande och farliga för andra trafikanter, och sin ofta medvetet aggressiva design, ett egoistiskt förhållningssätt till omvärlden.

vSittdemonstrationen 1994 följde modellen för det som antro-pologen Victor Turner kallat ett »socialt drama«.4 Ett sådant består av fyra faser och inleds med att några medvetet begår ett brott, men de tar också på sig ansvaret och är beredda att ta sitt

230

straff. Demonstranterna erkände att de brutit mot lagen, men hävdade att de gjort det för att förhindra ett »större« brott. De sade sig vara talesmän för »andra« som inte hade någon talan – de agerade alltså inte i eget intresse. Vilka dessa »andra« var skiljde sig mellan deltagarna. För några var det de som bodde och arbetade i området, för några var det billösa trafikanter, och för några var det »naturen«. Aktionen utgjorde ett av-gränsat tidssnitt med fyra tydliga faser. Den inleddes med en »brytning«, när demonstranterna satte sig på övergångsstäl-let. Den följdes av en »upptrappning«, då polisen uppmanade dem att resa sig och lämna gatan. Efter själva blockaden kom en lång fas av »vedergällning«, då flera av dem kallades till rättegångar och dömdes, vilket slutligen ledde till en »förso-ning«. Trots att ingen trafik stoppades dömdes de för »hinder av trafik«. Bötesbeloppet var 1 200 SEK, ungefär detsamma som för att köra mot rött ljus. Förklaringen till att domen blev så hård är, enligt min mening, att de ifrågasatte den rådande sociala ordningen, den som betonar bilens »nytta« före dess negativa konsekvenser, och att de därmed utgjorde ett hot mot ordningen.

Asfaltsindianernas protester 2007 skiljde sig från denna. Nu fanns ingen som trädde fram och tog på sig ansvaret, och där-med inte någon som tog på sig straffet. Man undvek direktkon-frontation. Motståndaren involverades inte i aktionen. Genom att undvika straff gav man inte heller någon möjlighet till för-soning. Protesten hade inget tydligt tidsförlopp, utan bedrevs som punktvisa insatser som fortsatte tills man i slutet av året ensidigt bestämde sig för »vapenvila«.

vIProtesterna mot bilismen kommer att fortsätta. Frågan är vil-ken form de kommer att ta i framtiden. Kommer de att återgå till att riktas mot politikerna eller kommer de att bli ännu mer individuellt inriktade? Klart är att många i Göteborg är bero-

231

ende av bil och att andelen som åker kollektivt, cyklar eller går bara ökar sakta. Bilindustrin är i kris, men bilarna fortsätter att rulla och när det blir bättre tider kommer man att köpa nya bilar, vare sig Volvo överlevt krisen eller ej. Den polarisering av befolkningen som bilismen skapar kommer att finnas kvar under överskådlig tid.

232

233

1. deklaration.kalin.nu (2005-11-10).

daniel enstedt

en deLAd kroPP kristen tro och sexualitet

När Svenska kyrkan beslutade om att införa en välsignelseakt för samkönade par, den 27 oktober 2005, lät reaktionerna inte vänta på sig. Under veckorna som följde offentliggjorde mer än 800 präster sitt missnöje genom att underteckna ett upprop på Internet. Prästdeklarationen, som den kom att kallas, ini-tierades av komminister Yngve Kalin, som liksom flera av de undertecknande prästerna tjänstgjorde i Göteborgs stift. Så här motiverade Kalin själv prästdeklarationen:

Vi, präster i denna kyrka, som undertecknat denna deklara-tion anser att detta beslut står i strid med den ordning för samliv och äktenskap, som Gud genom sitt ord uppenbarat för oss och som definieras som en relation mellan en man och en kvinna. Guds ord tillåter oss inte att välsigna någon annan slags parrelation.1

Inte långt efter att prästdeklarationen väckt medial uppstån-delse kom ytterligare en lista, denna gång på Institutet för kontextuell teologis (IKT) hemsida. Där gjordes det gällande

234

2. www.iktsverige.org/iktuppro.pdf (2009-01-20).

att Kyrkomötets beslut om en välsignelseakt för samkönade par »är helt i linje med hur vi uppfattar Guds ständigt pågå-ende uppenbarelse i historien.«2 Av uppropen att döma rymde Svenska kyrkan två vitt skilda uppfattningar i frågan om en välsignelseakt för samkönade par.

Bilden av kristendomen i Göteborgs stad och stift framstår ibland som något ensidig. Göteborg förefaller härbärgera ett sedan länge massivt kvinnoprästmotstånd som banat väg för protesterna mot beslutet om en samkönad välsignelseakt. Att nära en tredjedel av de präster som undertecknade prästde-klarationen var verksamma i Göteborgs stift, samtidigt som välsignelseaktens förespråkare utgjorde knappa 12 procent, tycks bekräfta denna bild av Göteborg. Frågan är hur väl den stämmer.

Mer än ett år efter uppståndelsen kring Kyrkomötets beslut påbörjade jag en serie intervjuer med präster som undertecknat prästdeklarationen och medlemmar i EKHO (Ekumeniska grup-perna för kristna homo- och bisexuella samt transpersoner). I intervju-erna med EKHO-medlemmarna framkom också en annan bild av Göteborg. Intervjupersonerna beskrev emellanåt Göteborg som platsen där kristna HBT-frågor stod på dagordningen, där ett idogt arbete föregick i syfte att bekämpa homofobi och förändra kristendomen inifrån. Hur kommer det sig att Göte-borg framstår som en reaktionär utpost inom Svenska kyrkan samtidigt som staden rymmer Sveriges kanske mest livskraftiga EKHO-grupp?

götEborg kartLagt Församlingarna i Göteborgs stad kan ordnas utifrån hur präs-terna i respektive församling har ställt sig i frågan om en välsig-nelseakt för samkönade par. Eftersom församlingsmedlemmar-nas uppfattningar helt eller delvis kan avvika från hur prästerna positionerar sig är det viktigt att understryka att några omedel-bara slutsatser om hur församlingarna som helhet ställer sig i

235

frågan inte kan dras av denna kategorisering. Därtill har inte alla präster i Göteborg redogjort för sin uppfattning i frågan.

Av Göteborgs 37 församlingar tog 6 inte officiellt ställning för eller emot beslutet om att välsigna samkönade par. I 14 försam-lingar tog präster ställning för beslutet, medan 10 församlingar präglades av ett motstånd mot beslutet. 7 församlingar rymde både förespråkare och motståndare, även om majoriteten var positiva till beslutet (se bild 1).

När det gäller förhållandet mellan hur kvinnor och män ställde sig till frågan framträder en relativt klar bild. Av de 31 präster som var motståndare till förslaget i Göteborgs stad var

Bild 1. Göteborgs stad utifrån positioner i frågan

om välsignelseakt för samkönade par.

Mot beslutet

För beslutet

Blandat

Tog ej ställning

236

samtliga män. Av de 52 som hyste motsatt uppfattning var 30 kvinnor (58 %). Förespråkarna för beslutet var alltså till över-vägande del kvinnor, medan samtliga motståndare inom Göte-borg stads församlingar var män.

I förhållandet mellan Göteborgs stad och stift framträder en annan aspekt som är av relevans. I stiftet undertecknade 244 präster prästdeklarationen, varav 3 kvinnor (1 %). Göteborgs stad svarar således för 13 % av de som är mot samkönad väl-signelseakt inom stiftet. När det gäller beslutets förespråkare gällde det omvända förhållandet. Göteborgs stad svarar för 60 % av de som är för samkönad välsignelseakt inom stiftet.

Motståndet mot välsignelseakten är påtagligt i Göteborgs stift, men däremot inte i lika hög utsträckning inom Göte-borgs stad, även om motståndet också finns representerat där. De som förespråkar en välsignelseakt för samkönade par är till övervägande del kvinnor verksamma i Göteborgs stad, medan motståndarna nästan uteslutande är män i Göteborgs stift.

motStÅNdEtDet är ingen tillfällighet att det är i Göteborgs stift som mot-ståndet är som störst, inte heller att det var Yngve Kalin som låg bakom prästdeklarationen. 1958 års beslut om att låta prästviga kvinnor inom Svenska kyrkan väckte flera reaktio-ner. Göteborgsbiskopen Bo Giertz var en av dem som gick i bräschen för protesterna. Giertz var med om att bilda Kyrklig samling kring Bibeln och bekännelsen, en sammanslutning som är kritisk till beslutet om att göra prästämbetet tillgängligt för kvinnor. Bo Giertz efterträdare på ordförandeposten för Kyrklig samling heter Yngve Kalin. Som pendang till Giertz protester mot kvinnliga präster vann prästdeklaration en viss legitimitet och fick gehör bland det kyrkfolk inom Svenska kyrkan som har en så kallad »klassisk kristen tro«. En annan falang inom det västsvenska fromhetslivet som knyter an till arvet från Giertz, och använder Göteborg som skyltfönster, kommer till uttryck i

237

Missionsprovinsen. Missionsprovinsen, som endast accepterar manliga präster, spär på ryktet om Göteborg som kvinnopräst-fientligt. Att biskop Giertz var placerad i centrala Göteborg 1958 och komminister Kalin är lokaliserad i en av stiftets lands-ortsförsamlingar 50 år senare är närmast symptomatiskt för den förskjutning som ägt rum inom Göteborgs stift.

götEborg Som krIStEN Hbt-StadElisabeth Ohlson Wallins fotoutställning Ecce Homo fick det att storma ordentligt inom Svenska kyrkan på 1990-talet. Utställ-ningen bestod av 12 fotografier, där HBT-personer gestaltar bibliska händelser. När det blev känt att fotografierna skulle visas i Annedalskyrkan den 21 november 1998 blossade en stundom hätsk diskussion upp inom det västsvenska kyrkolivet. Kontraktsprost Bengt Inghammar, som höll i gudstjänsterna i samband med visningen, blev anmäld till domkapitlet med an-ledning av sin inblandning. Vad som stod klart i samband med att utställningen visades i Annedalskyrkan var att Göteborg var en delad stad när det gäller förhållandet mellan kristen tro och sexualitet. När Kyrkomötet fattade sitt beslut om att välsigna samkönade par sju år senare kom denna motsättning återigen att accentueras i Göteborg.

Mångfaldsenheten i Göteborgs stad konstaterade 2006 att det är svårare att vara HBT-person i Göteborg än i Stockholm och Malmö. I rapporten nämns bland annat »en stark konser-vativ religiositet« som orsak till denna situation. Men samma år får Göteborg betyget godkänt, rankat på andra plats efter Borås, i RFSL:s kommunundersökning om HBT-personers situation runt om i landet. Detta vittnar om en något bättre situation än vad som annars ges för handen (se också Arne Nils-sons och Cathrin Wasshedes kapitel i denna bok).

Förhållandet mellan kristen tro och sexualitet har en bro-kig historia. I synnerhet har den »klassiskt kristna tron« haft särskilt svårt att acceptera och inlemma HBT-personer. John

238

3. www.ekho.se/mal.html (2008-08-15).

4. Jodi O’Brien (2004) »Wrestling the angel of contradiction: Queer Christian identities«, Culture and Religion, 5(2), s 179–202.

Fortunato har kallat denna motsättning Gay Predicament, vil-ket ger kristna HBT-personer tre möjliga förhållningssätt. Det första alternativet innebär ett avståndstagande från kristen-domen, det andra ett avståndstagande från HBT-sexualiteten. Det tredje alternativet innebär att motsättningen mellan sexu-aliteten och »klassisk kristen tro« kvarstår, samtidigt som kristendomen omformuleras utifrån ett HBT-perspektiv. Ett sådant omformulerande förekommer i många HBT-kristna kretsar, däribland EKHO i Göteborg. EKHO skriver i sina mål-paragrafer att föreningen vill verka för »frigörelse och rättvisa för homo- och bisexuella samt transpersoner i kristna kyrkor och samfund.«3 I citatet skymtar EKHO:s befrielseteologiska prägel. Men detta innebär inte att en syntes mellan ett HBT-perspektiv och »klassisk kristen tro« har kommit till stånd, inte heller att den »klassiskt kristna tron« helt har övergivits. Den sortens kristendom som Kalin får representera har snarare fått spela rollen som EKHO:s antites. EKHO:s målparagrafer formuleras i relation till ett artikulerat motstånd, som kallas »klassisk kristen tro«. Motsättningen som Gay Predicament sät-ter fingret på är själva drivkraften bakom HBT-kristendomen, eller som sociologen Jodi O’Brien skriver, att denna motsätt-ning har gett upphov till en specifik queerkristen identitet.4 Det handlar då inte om att upplösa motsättningen, snarare att leva den.

motStÅNd ocH möjLIgHEtErI Stockholm, där motståndet mot välsignelseakten för samkö-nade par är mer marginaliserat än i Göteborg, går EKHO på sparlåga. Det motstånd som fortfarande finns i Göteborgs stad är en del av den grogrund som behövs för en aktiv EKHO-grupp. Därtill är få andra orter i Sverige tillräckligt stora för att en aktiv kristen HBT-grupp ska kunna förverkligas. Kom-binationen mellan ett avgränsat och uttalat motstånd och en

239

tillräckligt stor rekryteringsbas bidrar till att EKHO-gruppen i Göteborg har varit livskraftig. Frågan är vad som händer om förutsättningarna för detta motstånd förändras. Då EKHO:s nuvarande mål i mångt och mycket handlar om att bekämpa det motstånd som bland annat en »klassisk kristen tro« utgör är det rimligt att anta att EKHO-gruppens aktivitet kommer att minska eller på ett grundligt sätt omformas om motståndet avtar. Prästdeklarationen för alltså inte bara med sig motsätt-ningar och motstånd, utan medverkar samtidigt till förutsätt-ningarna för en social och religiös förändring.

Kristna grupperingar, både den som låg bakom prästdeklara-tionen och dess antagonister, konstitueras och organiseras kring skilda uppfattningar om kristen tro och sexualitet. Så länge det motstånd finns som prästdeklarationen ger uttryck för, finns också förutsättningarna för den förändring som EKHO kämpar för. De olika uppfattningarna i fråga om kristen tro och sexuali-tet har också betydelse för hur det kristna, religiösa och sociala livet organiseras i en stad som Göteborg.

240

241

1. Eva Tiby (1999) Hatbrott? Homosexuella

kvinnors och mäns berät-telser om utsatthet för brott.

Stockholm: Krimino-logiska institutionen,

Stockholms universitet.

Cathrin Wasshede

SkÄgg oCH kJoL PÅ AVenyn

En människa med lång blommig kjol går nerför Avenyn i cen-trala Göteborg. När man kommer närmare ser man att män-niskan har skägg. Det är en man. Han ser glad och nöjd ut. Han är heterosexuell. En annan människa vaknar i sin lägenhet i en av Göteborgs förorter och tittar ut genom sitt köksfönster. Det rinner något kletigt på fönsterrutan. På hallmattan ned-anför brevlådan ligger samma slags klet. Det är ägg. Denna människa går ibland klädd i färgglada byxor med blommor på; kjol bara i privata sammanhang. Han är man, har skägg och är rädd för trakasserier. Han är bisexuell. Ännu en män-niska går vintertid omkring i kjol. Det känns mer bekvämt att ha långkalsonger under kjol än under byxor. Rädsla för påhopp finns parallellt med motståndslust. Detta är också en man. Han är bög.

Göteborg framställs ofta som Sveriges mest homofientliga stad. Bakgrunden till denna benämning är att staden på 1990-talet toppade statistiken för hot, våld och trakasserier mot ho-mosexuella.1 Samtidigt beskrivs staden gärna som homovänlig, med ett stort utbud av gayklubbar och en välbesökt årlig HBT-

242

2. Göteborgs-Posten, Två dagar, 2008-11-29, s 4–11.

3. Aktivisterna rör sig i den s k utomparla-mentariska vänstern i Göteborg.

4. Cathrin Wasshede (2005) »Skägg och kjol? Unga aktivistmän om maskulinitet och femininitet«, i Thomas Johansson (red) Man-lighetens omvandlingar. Ungdom, sexualitet och kön i heteronormativitetens gränstrakter. Göteborg: Daidalos.

festival. Tidningsrubriker talar om Göteborg som »regnbågs-staden« (jfr Daniel Enstedts kapitel).2

Oavsett hur det förhåller sig med Göteborgs homoklimat så framträder normer kring könsöverskridande tydligt i de stilise-rade bilderna ovan. De baseras på tre unga politiska aktivisters reflektioner kring sitt användande av kjol.3 Villkoren ser helt olika ut för de tre männen. Vad beror det på? En möjlig faktor är något som jag har valt att kalla heteroskydd, det vill säga hur mycket skydd mot homofobiska reaktioner man har.4 Graden av heteroskydd påverkas av hur man gör kön, hur man positio-nerar sig vad gäller hetero-, homo- och bisexualitet samt med vilken »trygghet« man för sig i sitt eventuella könsöverskri-dande. Hur mycket heteroskydd man räknar med att man har torde också spela in. Detta skydd är situationellt och varierar beroende på var i staden man rör sig; det är skillnad på att gå klädd i kjol på Avenyn där anonymitet råder, och att göra det i det egna grannskapet där grannar kan uppfatta närvaron av normbrytare som mer provocerande och hotfull (jfr Sara Uh-noos kapitel). Medan den bisexuelle mannens grannar kanske vet att han har relationer med andra män, är den heterosexuelle mannen på Avenyn just i den miljön relativt anonym. Detta påverkar sannolikt människors reaktioner på deras könsöver-skridande. Ju högre grad av heteroskydd man har, desto större svängrum får man vad gäller könsöverskridande. Detta är om-vänt mot vad man ofta tänker spontant, då man föreställer sig att bögar är betydligt mer könsöverskridande än heteromän (se Arne Nilssons kapitel). Om omgivningen uppfattar dig som bög riskerar du trakasserier. Om du uppfattas som hetero kan ditt könsöverskridande passera. Att tillhöra den normerande kategorin i den (hetero)normativa ordningen medför en känsla av självklarhet, naturlighet och överordning. Det ger en känsla av trygghet. Denna »heterosexuella trygghet« skulle kunna jämföras med det slags trygghet med vilken medel- och över-klassmänniskor rör sig i samhället.

Heteromannen berättar att han sett en kille på stan som hade

243

5. Marie Nordberg (2004a) »’Kvinnlig

maskulinitet’ och ’manlig femininitet’. En möjlighet att överskrida könsdikotomin?«, Kvin-

novetenskaplig Tidskrift 1-2, s 47–65, samt

Marie Nordberg (2005) Jämställdhetens spjutspets?

Manliga arbetstagare i kvinnoyrken, jämställdhet,

maskulinitet, femininitet och heteronormativitet. Göteborg: Arkipelag.

kjol på sig och att han tyckte den killen var »grymt sexig«. Efter det började han själv både i privata och offentliga sam-manhang använda kjol strategiskt, »för att bryta mot könsrol-lerna«. Det finns dock starka gränser att förhålla sig till: »Jag är trots allt manlig. Man ska inte bli den här fjollan som … Jag vet inte om det fortfarande finns någon sådan rädsla att framstå som omanlig.« Ett exempel på hur han upprätthåller denna balansgång är att han inte väljer kläder som är »för up-penbart kvinnokläder«. Ibland kan han tycka att ett plagg i ett skyltfönster är snyggt, men avstå från att köpa det för att han annars skulle riskera att uppfattas som en som vill klä ut sig till kvinna. Till kjolen väljer han en relativt maskulin skjorta och dessutom har han skägg. Strategin blir effektiv. Han om-fattas av heteroskydd. Gränsen för hans könsöverskridande går vid risken att uppfattas som homosexuell; jag tolkar talet om fjollan och omanligheten som direkt relaterat till homosexu-ella män. Så länge han uppfattas som heterosexuellt manlig är könsöverskridandet inte bara tänkbart, utan i hans politiska kontext också önskvärt. Genusforskaren Marie Nordberg for-mulerar det som att bögen fungerar som en form av gränsvakt, i syfte att upprätthålla könspolariseringen, och därmed hetero-sexualiteten. Även om en man utmanar könsgränser måste han se ut som en heterosexuell man, inta rätt röstläge och låta bli att agera som en fjolla, skriver hon. En »överkommunicering av femininitet« hotar mäns heterosexuella positionering.5 Frågan är hur överskridande hans val av kjol egentligen är. Exakt vad överskrider han? Klädnormer för heterosexuella män. Men är det detsamma som att vara könsöverskridande?

I sitt hem i förorten visar bimannen sina kjolar och klän-ningar för mig. Han berättar att han avstår från att använda dem i offentliga miljöer eftersom han är rädd för att bli utsatt för homofobiska reaktioner. Det har varit tillräckligt provo-cerande för omgivningen att han har haft byxor i »fel« färger och mönster. Vid ett flertal tillfällen har han råkat ut för att folk i bostadsområdet har skrikit »bögjävel« och kastat stenar

244

6. Judith Butler (2006) Genus ogjort. Kropp, begär och möjlig existens. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.

efter honom. Också i sitt arbete på en skola har han utsatts för olika former av homofobiska trakasserier, både av kollegor, elever och föräldrar. Han vill gärna bryta mot traditionell mas-kulinitet, men också hans gräns går vid överkommunicering av femininitet. När jag påtalar att han har skägg säger han att det har underlättat hans klädval: »Då har jag ändå något manligt attribut. Jag känner att reaktionen från omgivningen inte kom-mer att bli lika kraftig. För att de ser skägget och så tänker de: ’ja, ja, han har inte helt övergivit sin rätta könsidentitet’. Och då är det ju inte så hotfullt.« Till skillnad från heteromannen lyckas dock inte hans strategi – han har trots skägg råkat ut för trakasserier. Det kan bero på platsens karaktär – grannskapet i förorten – och det kan bero på den avsaknad av trygghet som hans bisexualitet och arbetarklassbakgrund för med sig. Han förväntar sig inget större heteroskydd. Jag vill påstå att det han råkar ut för handlar om våldsamma försök att återställa köns- och sexualitetsordningen.6

Bögen, som också bor i förorten, säger att han har haft kjol på sig av bekvämlighetsskäl. När det i hans tidigare vänsterpolitis-ka sammanhang tolkades som ett »sexualpolitiskt statement« och ett uttryck för en genuin bögidentitet slutade han använda kjol ute på stan. Han upplevde det som att hans kjolanvändande förenklades, även om också han såg det som ett sätt att visa sin icke-heterosexualitet. Han berättar att han känt viss osäkerhet och rädsla inför att komma ut som bög. När han talar om denna rädsla och det riskmedvetande som han erfor när han gick klädd i kjol i det offentliga rummet poängterar han att det trots allt var en hanterbar rädsla: »När det finns en tydligt negativ fara […] så går det ju också att uppbåda någon sorts motståndslust: man vet vad problemet är och det gäller bara att stå på sig.« Nu har han bara kjol hemma och i dragaktivistiska sammanhang. Han gör i praktiken motstånd mot själva heteroskyddet – ge-nom att öppet identifiera sig som bög och genom att använda kjol utan att kombinera den med något specifikt manligt. Han försöker inte undkomma den stigmatisering som hans totala

245

7. Marie Nordberg (2004b) »Det hänger

på håret. Maskulinitet, femininitet, makt, mode och konsumtion«, anfö-

rande vid Den gode, den Onde, den Normale – nord-

isk mansforskningskonferens 2004. http://www.kvinfo.

su.se/lankar/mans-forskn%20konf%20-%20

Nordberg.pdf.

8. Greger Eman (2000) »Klänningens betydelse

för mänsklighetens frigö-relse. Om den socialistis-

ka gruppen Röda bögar i Göteborg 1976–78«, i

Martin Andreasson (red) Homo i folkhemmet. Homo-

och bisexuella i Sverige 1950–2000. Göteborg:

Anamma.

avsaknad av heteroskydd innebär. Istället vänder han det till ett slags motståndsstrategi; på samma sätt som queeraktivister vänder sig mot assimilering av homosexuella i det heterosexu-ella samhället för att istället kräva att få finnas på egna villkor. Den långa erfarenhet av utanförskap som han har i förhållande till förväntad maskulinitet och heterosexualitet kan vara en del i det som jag tolkar som motstånd mot heteroskydd. Han vill inte komma innanför skyddsmurarna.

Sammanfattningsvis kan man se hur de tre männen dels har olika grad av heteroskydd, dels har olika förhållningssätt till det samma. Heteromannen verkar ta det för givet. När jag frågar honom om han är rädd för att bli påhoppad på stan får jag ett nekande svar. Det finns inget uppenbart som hotar hans höga grad av heteroskydd. Nordberg pekar i linje med detta på hur heterosexuella mäns användande av kjol kan beskrivas genom begreppet meterosexuell, som enligt henne är ett verktyg för att »skilja heterosexuella män som bejakar estetik och feminint kodade aktiviteter från homosexuella män.«7 Bimannen har begränsat heteroskydd, men åstundar det på grund av sina er-farenheter av trakasserier. Bögen har inget större heteroskydd, men han är heller inte intresserad av att få något. Han använder utanförpositionen som bas för sitt motstånd.

Mäns strategiska användande av kjol och/eller klänning kan ses som en fortsättning på den politiska kampen på 1970-talet, då den göteborgska socialistiska gruppen Röda bögar föresprå-kade ett användande av klänning i politiskt frigörande syfte.8 Men hur frigörande är mäns användande av kjol? Å ena sidan har det en frigörande potential genom de förskjutningar av köns- och sexualitetsbetydelser som görs. Å andra sidan finns det en risk att man därmed reproducerar ett »vi« (heterosexu-ella) och »dom« (homo-, bi-, transsexuella) som blir uppenbart när bögen får agera gränsvakt för vad som är möjligt att göra som man. Nordberg uppmärksammar också denna risk när hon skriver att mäns idealisering och bejakande av femininitet kan tolkas som en uppdatering av den hegemoniska maskulinite-

246

9. Nordberg (2004a).

ten. Enligt jämställdhetsretoriken är »den nye mannen« mju-kare och mindre auktoritär och positioneras i motsats till »den traditionella mannen«. Samtidigt består mäns överordning i samhället.9 Så – är mannen i kjol bara en ny version av den hegemoniska maskuliniteten? Kanske heteromannen på den anonyma Avenyn. Men definitivt inte bimannen eller bögen ute i det egna grannskapet i förorten.

247

1 Vad jag här säger om manligt homoliv

1930–1980 har jag tidi-gare presenterat i böck-

erna »Såna« och »riktiga karlar« och (tillsammans

med Margareta Lind-holm) En annan stad. Lik-nande mönster har visats i andra studier i västvärl-den under delvis samma

period, såsom Gert Hekma (1992) De roze

rand van donker Amster-dam, George Chauncey

(1995) Gay New York, Hans Kristiansen (2008)

Masker og motstand: Diskré homoliv i Norge 1920–1970

och Matt Houlbrooks Queer London.

arne nilsson

FrÅn rundAn tiLL bögberget

Homoliv i parkerna

Göteborg är en stad av parker. Mitt i stan ligger Kungsparken, mellan vallgraven i norr och Vasastaden i söder. Genom den passerar dagligen tusentals människor på väg till och från ar-beten, shopping och nöjen i staden inom vallgraven. Vackra sommardagar är dess gräsmattor fyllda av solbadande och pick-nickande innerstadsbor.

Jag undrar hur många av dessa människor som vet om att denna park och dess närmaste omgivning för inte länge sedan var platsen för ett blomstrande manligt homoliv. I och invid »Parken«, som deltagare i homolivet kallade den, fanns un-der decennierna kring mitten av 1900-talet ett landskap av mötesplatser i form av gångvägar, parkbänkar, buskage och bekvämlighetsinrättningar. Mötesplatserna knöts samman av Rundan, ett promenadstråk som sträckte sig från Heden i öster till Pustervik i väster.1

Homolivet i den här miljön var grovt uttryckt av två slag: socialt umgänges liv med vänner och bekanta och sexuellt um-gänge med främlingar. Det förra upprätthölls huvudsakligen av »såna«, män som sågs som homo. De kunde gå Rundan

248

tillsammans med vänner eller gå ensamma och på vägen träffa vänner och bekanta. Här och var umgicks gäng där det i vissa fall odlades en campkultur, med skrik, skämt och slagfärdighet samt användning av kvinnonamn.

Det sexuella livet bestod typiskt av hastiga möten i buska-ge eller urinoarer. »Såna« umgicks inte särskilt mycket med varandra sexuellt, det var vanligt att de ansåg sina likar alltför omanliga för det. De ville ofta ha en »riktig karl«. Och det fanns det: män som sågs som manliga och inte som homo. Inte sällan var sexuella möten förknippade med implicit prostitu-tion; den »riktige karln« kunde i efterhand få en slant, en ci-garett eller kanske lite sprit.

Det var i hög grad i de här formerna och i den här miljön som manligt homoliv ägde rum i Göteborg vid den här tiden. En anledning var att det rådde bostadsbrist och trångboddhet, många ensamstående män var inneboende. Att umgås på lokal var ovanligt, det var ont om pengar. Homoliv i hem och på lokal skulle kunna väcka uppmärksamhet, det behövde tvärt-om döljas. Särskilda lokaler för homoliv existerade inte. Ute i staden var det självklart för män att röra sig på kvällar och nätter. I skydd av parkens mörker och buskage, liksom bakom urinoarers väggar, var det möjligt att leva ut homosexualiteten. Homosexuellt umgänge var fram till 1944 kriminaliserat. Och det fanns sedlighetslagstiftning.

En anledning till att homolivet ägde rum ute på stan var att det var där »riktiga karlar« befann sig. De som mer än andra räknades till den kategorin, »vanliga« arbetarklassmän, inte minst unga, befann sig i särskilt hög grad ute på stan om kvällarna. Man bodde trångt och män förväntades inte vistas hemma på kvällen.

Men att vistas ute på stan är en sak, att umgås sexuellt med män där en annan. En anledning till att »riktiga karlar« var framträdande i homolivet var sannolikt att heterosexualitet vad avser sexuella handlingar inte var så viktig för status och identi-tet hos arbetarklassmän. Kanske var det, som George Chauncey

249

2 George Chauncey (1995) Gay New York.

The making of the gay male world, 1890–1940. Lon-

don: Flamingo.

säger i boken Gay New York, viktigare vilka njutningar sexual-partnern kunde bidra till än dennes kroppsliga kön.2 Att inta en överordnad position i den sexuella samvaron, att bli »be-tjänad«, verkar ha varit vanligt – kanske var det många gånger fråga om att se umgänget som ett slags heterosexuellt umgänge mellan en »riktig« man och en »kvinnlig« man. Det ver kar inte som att man gjorde någon stor affär av dessa möten, de tycks ha varit en del av vardagslivet, man kunde till exempel ta en sväng in på en urinoar på vägen hem från job bet. Tystnaden och anonymiteten bidrog till att avskärma dem från andra delar av livet och från emotionell involvering.

Ekonomisk ojämlikhet och fattigdom bidrog till »riktiga karlars« deltagande i homoliv, särskilt tiden innan andra världskriget. Många hade inte råd att gifta sig och bilda familj. Förutom att materiell knapphet bidrog till trångboddheten kunde den utgöra en ursäkt för att delta. Den kunde vara en anledning till att avhålla sig från sex inom äktenskapet för att i stället ha sex med män, män som man dessutom kunde få betalt av. Dessutom förväntades unga kvinnor hålla på sig, och en ovälkommen graviditet kunde vara katastrofal.

Detta mönster av relationer, deltagare och platser för manligt homoliv försvann långsamt under de här decennierna. I parken försvårades möjligheterna till sexuella möten genom att bus-kar klipptes ner och bekvämlighetsinrättningar successivt revs (jfr Ingrid Sahlins kapitel). Detta var delvis ett uttryck för den »homofiljakt« som bedrevs efter kriget, även av polisen. Också barnavårdsmyndigheter var inblandade; det var nämligen med hänvisning till pojkprostitution som jakten legitimerades. Här bör sägas att den åldersgräns för samkönat sexuellt umgänge mellan samtyckande vuxna som gällde efter avkriminalise-ringen 1944 var 18 år och inte 15 som var fallet när det gällde heterosexuellt umgänge.

»Riktiga karlar« försvann sakta från Parken. De fick det eko-nomiskt bättre, och det blev svårare att legitimera deltagande i homoliv med ekonomisk brist. Fler fick råd att gifta sig och

250

bilda familj, något som understöddes av statlig befolknings- och familjepolitik i form av bland annat barnbidrag och bostads-byggande. Många flyttade från trånga och omoderna lägenhe-ter i centrala stan till nya förorter. Det blev inte så självklart att ta vägen förbi träffställena. Gifta män kom mer att knytas till familj och hem, stödda av det nya kamratäktenskapsidealet och senare även av småhusboende och gifta kvinnors ökade för-värvsarbete. Tiden utanför arbetet togs alltmer i anspråk för »fritidsverksamheter«. Det blev mindre vanligt bland män att vistas ute i staden utan något särskilt mål, till detta bidrog även det framväxande skötsamhetsidealet.

Genom försvårandet av sexuella möten och genom att »rik-tiga karlar« successivt försvann blev Parken mindre attraktiv för »såna«. Även andra förändringar bidrog till det. En he-terosexuell nöjeskultur för ungdomar, bland annat i form av danshak, växte fram. Det skedde ett närmande mellan unga kvinnor och män. Staden blev på kvällarna mindre en plats för män i olika åldrar; istället befolkades den alltmer av ungdomar av båda könen.

Det skedde också förändringar bland »såna« som gjorde Parken mindre viktig som mötesplats. Heterodansställena skapade en längtan efter egna liknande platser. Homosexuella föreningar och klubbar växte fram, också som resultat av den identitet, gemenskap och kultur som frodats i Parken. Bostads-situationen förbättrades, allt fler kom att få egen bostad. Det blev i större utsträckning möjligt att leva homoliv hemma. Lik-som klubbar och föreningar frammanade hemmen intimitet, vilket hämmade deltagande bland män som inte såg sig som homo.

Några decennier efter andra världskriget fanns endast en spillra kvar av homolivet i Parken. Det betydde dock inte att sådant liv upphörde att existera. Många fortsatte att tycka om det, också bland de alltfler som levde i par- och samboförhål-landen. Och i ett heteronormativt samhälle behövde även fort-sättningsvis en del dölja samkönad sexualitet, varför de drog

251

3 Alison Rooke (2007) »Navigating embodied

lesbian space: Toward a lesbian habitus«,

Space and culture 10(2), s 231–252.

4 Diane Richardson (2004) »Locating sexu-

alities. From here to nor-mality«, Sexualities 7(4),

s 391–411.

sig för att delta i klubb- och föreningslivet. Under 1960- och 70-talen växte det fram en ny plats för ett liv liknande det som funnits i Parken: Bögberget i Slottsskogen. Det var mer perifert beläget och var till stor del av skogbevuxet, varför homoliv var lättare att dölja där. Det låg invid en parkeringsplats, vilket var fördelaktigt, eftersom många deltagare nu färdades i bil.

Livet på Bögberget var dock inte alls lika omfattande som det som hade funnits i Parken. Det har dessutom senare kommit att krympa. Möjligheterna till homoliv har successivt försämrats genom ökad konkurrens om parkens utrymme. Det har blivit svårare att dölja. Det mest påtagliga uttrycket för konkurrensen är anläggandet av en frisbeegolfbana invid och delvis på Bög-berget. Den ökade konkurrensen har sannolikt att göra med gentrifiering, förtätning och demografisk förändring av den intilliggande innerstaden, en förändring som uttrycker ett nytt bejakande av stadsliv.

Försämringen av Bögbergets förutsättning som plats för manligt homoliv har skett samtidigt som behovet av det mycket väl kan ha ökat på grund av social exklusion inom homovärl-den. Forskare talar om tilltagande kommersialisering och es-tetisering av homolivet på klubbar och barer, med ökade krav på särskilda sätt att framträda, med vissa kroppar, vissa frisyrer och vissa kläder.3 Det talas om en ny homonormativitet som exkluderar oönskade former av sexuella uttryck, bland annat genom att reducera den homosexuella offentliga sfären till kon-sumtionssfärer och gentrifierade grannskap.4 Män som inte kan eller vill leva upp till kraven kan i ökad utsträckning vara hän-visade till platser som Bögberget.

Homoäktenskap ligger i linje med den nya homonormativi-teten, striden för det har varit och är central i gayrörelsers po-litiska kamp för medborgarskap (jfr Daniel Enstedts kapitel). Men som queerforskaren Michael Warner sä ger i boken The Trouble with Normal kräver varje argument för homoäktenskap intensifierad omtanke om vad som kastas i dess skugga.

252

253

1. Ernst Wigforss (1951) Minnen II. Stockholm:

Tiden, s 93–94.

sten O Karlsson

den ProLetÄrA oFFentLigHetenS ePok

Hösten 1918 anlände den socialdemokratiske ideologen och sedermera finansministern Ernst Wigforss till Göteborg för att tjänstgöra som lektor på Latinläroverket. I ett brev till stu-dentkamraten (och blivande ministerkollegan) Östen Undén beskrev han läget på bostadsmarknaden: »Mängder av husvilla eller folk som får klämma ihop sej hur som helst för att slippa gå på gatorna.«1 Å andra sidan fanns det ensamma »gamla än-kor och ungkarlar« som satt med 5–12 rum eller hela hus. Den kylige akademikern kände sig »närmast som bolsjevik« inför dessa orättvisor.

Bakgrunden till bostadsnöden var dels en stark inflyttning (det nya industriföretaget SKF hade t ex expanderat kraftigt och behövde arbetskraft), dels att bostadsbyggandet närmast avstannat under kriget. De sociala klyftorna som alltid varit stora i Göteborg hade ytterligare vidgats under krigsåren. Sta-den var vid denna tid en av landets mest klassegregerade.

Kulturellt sett bestod mellankrigstidens Göteborg av två städer. I mitten låg den borgerliga stenhusstaden med gamla Göteborg, Vasastaden, Lorensberg och nedre Masthugget.

254

2. Meddelanden från Et-nologiska institutionen, Göteborgs Universitet, nr 8:1987.

3. Dialekt-, ortsnamns-, och folkminnesarkivet i Göteborg, IFGH 6298 (Grehn, Gamlestaden).

Runt denna borgerliga kärna hade arbetarstaden grupperat sig. Den bestod av trähuskvarteren i Hagas, Majornas och Lan-dalas äldsta delar men framförallt av landshövdingehus i tre våningar (bottenvåningen i tegel, de övre i trä). De stadsdelar som bebyggts efter 1880 bestod nästan uteslutande av denna hustyp: Annedal, Övre Masthugget, Olskroken, Gamlestaden, men också de nyare delarna av Majorna och Landala. I samtliga dessa stadsdelar utgjorde arbetarfamiljerna en numerärt och »kulturellt« dominerande majoritet.

Under 1930-talet bodde mer än två tredjedelar av Göteborgs arbetare i landshövdingehus. Denna unika boendemiljö kom att utöva en stark påverkan på arbetarfamiljernas vardagsliv och mentalitet. Där arbetarstaden och borgarstaden gränsade till varandra påmindes invånarna dagligen om de skarpa klasskillna-derna. Vasastadens läroverkselever betraktades av arbetarung-arna från grannstadsdelen Landala som »siskor« värda ett kok stryk eller åtminstone en dos lämpliga glåpord. Taimi Grehn, som växte upp i mellankrigstidens Gamlestaden, har träffande beskrivit den dåtida mentaliteten: »Tio Guds bud borde hållas i en viss helgd men till skillnad från det elfte – ’Du skall alltid vara solidarisk med arbetarklassen’ – var gudsbuden tänjbara.«2

Enligt Grehn handlade det kvinnliga projektet om att upp-rätthålla anständighet och moral på egna villkor utan att ge avkall på klassolidariteten. Projektet hade också en mindre sympatisk baksida: det stränga fördömande som drabbade kvinnor och män vilka av olika skäl inte orkade leva upp till arbetarkulturens moralkrav. Till den sociala utfrysningens of-fer hörde t ex gifta kvinnor som förvärvsarbetade. I en typisk skötsam arbetarfamilj var mannen den ende försörjaren medan hustrun tog ansvar för barn, hem och hushåll. »Kvinnorna i vårt hus ansåg att det var karlgöra att syssla med politik och att det var okvinnligt att syssla med fackliga ting.«3

Detta »könskontrakt« medförde att den lokala offentlig-heten helt kom att domineras av manliga värderingar. Enligt Grehn var det i Gamlestaden rätt vanligt att männen åkte i

255

4. Det rörde sig om ett misslyckat försök från

det socialdemokratiskt präglade fackförbundet LO att utlösa general-

strejk i Sverige. När strejken fick avbrytas i förtid, på grund av

otillräckliga strejkkassor, ledde detta till massav-

hopp från LO.

5. Se Sten O Karlsson (1993) Arbetarfamiljen och det nya hemmet. Om

bostadshygienism och klass-kultur i mellankrigstidens

Göteborg. Stockholm/Stehag: Symposion.

fängelse för majestätsbrott och andra politiska försyndelser. De dömda bars då ut i guldstol till polispiketen av kamrater som sjöng kampsånger.

Boendesegregationen och klassklyftorna medverkade i Göte-borg till att utveckla en radikalt antiauktoritär proletär offent-lighet. Stadens arbetarrörelse blev känd för sin egensinnighet och ovilja att gå i ledband vare sig det gällde partistyrelser, LO, hyresgästföreningen eller fackförbund. Till och med en normalt sävlig person som Per Albin Hansson (socialdemokraternas partiledare under åren 1925–1946) kunde tappa tålamodet med den lokala bångstyrigheten. Under ett partistyrelsemöte lär ordförande Hansson ha utbrustit: »Det är då fan, vad man alltid ställer till det i Göteborg!«

Från bildandet 1890 till storstrejken 1909 hade Arbetare-kommunen varit en pålitlig supporter av dåvarande partiord-föranden Hjalmar Brantings reformistiska linje. Men åren kring storstrejken 19094 växte generationsspänningarna inom den göteborgska arbetarrörelsen och under första världskriget förstärktes konflikten mellan de pacifistiskt sinnade ungdoms-klubbarna och Arbetarekommunens äldre ledarskikt. Parti-sprängningen 1917 (jfr Håkan Thörns kapitel) ledde till att en ny Branting-kritisk utbrytarorganisation bildades: Göteborgs Nya Arbetarekommun. Den nya vänstersocialistiska kommu-nen fick starka fästen i Gamlestaden och Olskrokens ungdoms-klubbar men även i metallarbetarnas fackförening (särskilt bland SKF-arbetarna). Två unga män – Martin Andersson och Albin Ström – skulle snart profilera sig som »ungvänsterns« förgrundsfigurer. Framförallt Ström skulle spela en nyckelroll för hur den lokala proletära offentligheten utvecklades under mellankrigstiden – men det är en annan historia som kräver sin egen berättelse.5

Förutom en politisk och facklig radikalisering hade arbetarna i Göteborg även tagit egna initiativ i bostadsfrågan. Privatbygg-mästarnas passivitet och det tidiga 1920-talets massarbetslöshet hade drivit byggnadsarbetarna att starta egna företag på andra

256

grunder än spekulation och vinstintressen. De unga byggnads-kooperatörerna drevs av höga socialistiska ideal och en stark tro på en bättre framtid för arbetarstadsdelarnas folk. Ideologiska motsättningar gjorde dock att den arbetarkooperativa rörelsen snart splittrades i två företag med olika syn på solidariska löner och spekulationsbyggande. Båda företagen blev dock kända för att bygga moderniserade landshövdingehus av mycket god kvalitet.

1932 anställdes funktionalisten och arkitekten Uno Åhrén – känd från Stockholms-utställningen två år tidigare – som stadsingenjör i Göteborg (se Michael Landzelius kapitel i denna bok). Tillsammans med nationalekonomen och soci-aldemokraten Gunnar Myrdal genomförde han samma år en lokal bostadsundersökning som kom att ligga till grund både för makarna Myrdals stridsskrift Kris i befolkningsfrågan och en epokgörande bostadssocial utredning som man 1934 fick SAP-regeringens stöd för. Syftet med den nya bostadspolitiken var att genom statligt subventionerade och rationellt producerade »hälsobostäder« avskaffa det klassegregerade boendet. Detta låg helt i linje med det klasslösa folkhem som Per Albin Hans-son propagerat för sedan 1928 men som av partidissidenten Albin Ströms anhängare uppfattades som en grov hädelse mot »det elfte budet«. Göteborgs landshövdingehus framhävdes av Åhrén och Myrdal som avskräckande exempel på boende-miljöer som reproducerade en gammalmodig klassanda och en »socialhygieniskt« osund familjekultur. Landshövdingehusen och de slutna kvarterens tid var förbi. De borde ersättas av in-dustriellt byggda, ljusexponerade smalhus i öppna parkmiljöer. Sandarna i väster och övre Johanneberg skulle bli Åhréns bo-stadsideologiska testamente till göteborgarna. 1942 lämnade han staden besviken över det hårdnackade lokala motståndet mot den bostadsrevolution han försökt genomdriva.

Implementeringen av bostadssociala utredningens rekom-mendationer skulle ändock efter 1945 resultera i omvälvande förändringar av de göteborgska arbetarfamiljernas vardagsliv.

257

För de flesta innebar det en utflyttning till nyuppförda »klass-neutrala« efterkrigsförorter som Guldheden, Högsbo och Kor-tedala och, efter 1965, till än mer perifera stadsdelar som Backa, Bergsjön och Angered. Under denna epok revs det mesta av den gamla bebyggelsen i klassiska landshövdingehusstadsdelar som Annedal, Landala och Olskroken. Utvecklingen kan avläsas i den lokala fotbollens utveckling. Det var ingen tillfällighet att kräftgången för tidigare framgångsrika stadsdelsklubbar som Gårda BK, Krokslätts FF eller Landala IF sammanföll med den centrala arbetarstadens evakuering, vilket underminerade både nyrekrytering och publikstöd. Ett omvänt samband finns mel-lan 1990-talets framgångar för uppkomlingsklubbar som BK Häcken, Västra Frölunda IF, Gunnilse IS och deras förankring i miljonprogramsområden med låg medelålder.

I efterkrigstidens nya Göteborg riskerade arbetarfamiljer inte längre att drabbas av arbetslöshet eller av nödhjälpsar-beten som tvingade mannen att bo i arbetsläger i glesbygden. Bostädernas kök som en gång fungerat som offentliga arenor för socialt grannumgänge och (manliga) politiska debatter fick mer praktiska funktioner i tvättmaskinens, dammsugarens, televisionens, barnbidragens, sjukförsäkringarnas och den all-männa tilläggspensionens tidsålder. De olika grannsolidariska ritualer som kvinnorna utvecklat hade blivit överflödiga. Även om de flesta upplevde moderniseringen av vardagslivet som ett förverkligande av Internationalens löfte: »från mörkret stiga vi mot ljuset«, började olika stadsdelsföreningar under 1970-talet att publicera nostalgiska skrifter om en svunnen värld. Arbetare som växt upp i 1920- och 30-talens Göteborg hävdade att det mitt i fattigdomen hade funnits något slags stolthet och solidaritet, sociala kvalitéer som gått förlorade och efterlämnat en stor tomhet.

Numera är det inte längre enbart nostalgiska pensionärer i Gamla Majpojkar och deras broder- och systerföreningar som värnar om det en gång så genuint proletära kulturarvet. Sedan 1970-talet har de stadsdelar som byggdes av 1920-talets arbe-

258

tarkooperativ – Kungsladugård och Bagaregården – kommit att omfamnas även av medelklassen. Platser som Älvsborgsgatan och Mariaplan har numera fått kultstatus som »Majornas« andliga centrum trots att de egentligen ligger i stadsdelen Kungsladugård. Även Haga och det »riktiga« Majorna har delvis klarat sig undan grävskoporna till priset av en gentrifie-ring som socialt förvandlat stadsdelarna till oigenkännlighet (se Håkan Thörns kapitel i denna bok).

Mitt i »Linnéstaden«, de medelklasschica restaurangernas och uteserveringarnas stadsdel, finns numera en »Ernst Jung-ens Plats«. Jungen var en socialdemokratisk pamp som få idag känner till. Men i striden mellan »det elfte budets« och det klasslösa folkhemmets anhängare tillhörde han de vinnare som skriver historien. Eftersom mellankrigstidens advokater för det elfte budets sak var predestinerade att förlora striden om sta-dens själ kommer den som i framtiden söker efter »Martin An-derssons Gata« eller »Albin Ströms Plats« att leta förgäves.

259

1. Göteborgs-Tidningen (GT) 1935-12-03.

Michael landzelius

dAMkorSetter, eLektriSkA rAkHyVLAr oCH MAnLigA

ArkitekterS AndLigA onAni

Hösten 1935 togs ställningarna ner från Kungsportsavenyns allra första funktionalistiska hus. Avenyn var då en lugn bo-stadsgata för Göteborgs förmögna, långt ifrån kommersialism och uppseendeväckande skyltning. Istället för den halvprivata trädgård som alla andra hus hade mellan fasad och gata, fick nu Kungsportsavenyn 29 hårdgjord mark och gigantiska skylt-fönster mot gatan. Inte nog med det, det var inte vilka varor som helst som drog blickar och människor till sig. Vi ska här se hur byggnaden på ett märkligt sätt var en del av tidens länkning av kvinnokroppar och arkitektur.

Liberala Göteborgs-Tidningen rapporterade: »Funkis-Göte-borg tränger fram lite varstans. Var det uppstår ett hål i en hus-rad, fylles detta ganska snart med ett bygge efter de moderna rena linjerna. [...] Plomberingen av hålet i Avenyen i längan mel-lan Engelbrektsgatan och Kristinelundsgatan är nu färdig. Kon-trasten mellan det gamla och det nya är slående«.1 Konservativa Göteborgs Morgonpost beskrev huset som »av modernaste snitt« där »intrycket av en ny klut på en gammal vävnad nog kommer att bestå« därför att »all inbördes harmoni [är] utesluten«.2

260

2. Göteborgs Morgonpost (GMP) 1935-11-07.

3. Se kornigt förstasides-foto i GT 1935-12-03.

4. Annons införd av Spi-rellasalongen i Göteborgs Handels- och Sjöfartstid-ning (GHT) 1935-12-07.

5. Annons införd av Spirellasalongen i GMP 1935-11-28.

6. Annons införd av Spirellasalongen i GT 1935-11-24.

7. GHT 1936-10-30.

8. Morgon-Tidningen (MT) 1936-10-30.

Den form huset fick möjliggjordes först efter att stadsplanechef Uno Åhrén (jfr Sten O Karlssons kapitel) i samband med den första bygglovansökan initierat en förändring av stadsplanen för hela Avenyn. Tanken var att hela Avenyn sedan skulle kunna stöpas i samma enhetliga form med drygt 50 hus till!

När den nya byggnaden de facto stod där kunde raden av gamla byggnader inte annat än framstå som »gammal vävnad«, eller som en oborstad brun tandrad. I försöken att fånga denna pro-cess beskrev tidningarna stadsbyggandet i samma termer som mänskliga kroppar, med ord lånade från odontologi, skrädderi och tidens hygienism. Men denna dubblerade föreställning om mänskliga kroppar och arkitektur var också genuspräglad.

Den affär som inrymdes i huset var Spirellasalongen – en korsettbutik! Fascinerande är hur den modernt formade bygg-naden och de modernt formande damunderkläder som såldes i den blandades samman och befläckade varandra.

I de två våningarnas gigantiska skyltfönster exponerades lätt-klädda damer i korsetter.3 Och i pressen införde Spirellasalong-en tecknade annonser av leende lättklädda kvinnor. Texterna knöt an till tidens idéer om modernitet: »Käck, hurtig och frisk – sådant är det intryck man får av den moderna kvinnan«.4 En annan annons betonar korsettens formande egenskaper: »Den sys för Eder figur – framhäver dess vackra linjer – och döljer dess brister«.5 En tredje att genom »den geniala konstruktionen medgives … fritt muskelspel … betingelsen för att dans, sport, och långpromenad skall bliva fullt njutbar«.6

Men kombinationen naken funkisplomb och korsetterade skyltdockor upprörde. Fullmäktigeledamoten, folkpartisten och läkaren Siri Wikander-Brunander erinrade »som tecken på att den offentliga verksamheten måste skärpas« om ett antal exempel, däribland »det modernistiska huset med korsettut-ställning på Avenyen«.7 Hon yttrade också att »det funkiska huset på Avenyen står och skriker med sina skyltfönster i andra våningen mitt ibland de gamla patricierhusen!«8

Två högerpolitiker yttrade sig också. Arkitekten och bygg-

261

9. MT 1936-11-20.

mästaren Sven Steen försvarade huset mot sin partikollega överläraren Ture Hulthén. I deras meningsutbyte fälldes den mest avslöjande kommentaren med avseende på sammanbland-ningen av modern arkitektur och moderna damkorsetter. »Hr Steen«, skrev liberala Morgontidningen, »kom åter in på ’skan-dalhuset’ vid Avenyen och förmodade att hr Hulthéns avsky för detta mindre bottnade i själva huset än vad som finns att se i det«.9 Även om han inte höll med Hulthén om att huset var »det allra värsta exempel på vad som kan inträffa«, visar Steens osäkerhet om vad Hulthén egentligen syftade på att han måste ha ansett Hulthéns avsky för Avenyen 29 vara lika tillämplig på byggnaden som på de halvnakna skyltdockorna.

Under tryck av omfattande stadsomvandling hade tidigare ett förslag lagts om att inrätta ett skönhetsråd för Göteborg. Detta ärende avgjordes i stadsfullmäktige strax efter att »korsetthu-set« blev klart, och med hänvisning till detta kom debatten att anta en samtidigt estetisk och moralisk ton. Motionen om ett skönhetsråd avslogs, men debatten visar hur stadsförändring och exploateringsrätt kom i konflikt med tycke och smak, med föreställningar om god sed och moral, och med en sexualiserad förståelse också av det byggda rummet. Wikander-Brunanders och Hulthéns kritik riktade sig mot både byggnaden och inne-hållet i de stora skyltfönstren. I deras uppfattning skrek den nak-na fasaden i sig själv, men de halvnakna skyltdockorna strödde salt i såret genom att exponera sig på ett lika skrikande sätt i den högborgerliga omgivningen.

Inte bara Spirellasalongen erbjöd medel för att forma kvinn-lig skönhet i 1930-talets Göteborg. Andra annonser i pressen visar hur tidens funktionalistiska diskurs om arkitektur var län-kad till en bredare manlig diskurs kring hygienism och »felfria kroppar«. Stockholmsutställningen 1930 manifesterade idén om en ny arkitektur och design. Några år senare skrev Erik Wet-tergren, ordförande i Svenska Slöjdföreningen (som spelade en central roll i utställningen), om det skifte i svensk design han då varit med om att genomdriva: »och när så funktionalismen

262

10. Erik Wettergren i Form 1938: 2.

11. Annons införd av Paraffineum i GT 1930-10-05.

12. Annons införd av AB R Barlach i GHT 1936-08-15.

kom med sitt bistra trosnit och sin elektriska rakhyvel, hur här-ligt spännande var det inte att reta tradisarna och andra brackor med allt som var blankt och kallt«.10 Metaforen »elektrisk rak-hyvel« är inte slumpmässigt vald. Under 1930-talet renrakades över hela Europa tusentals äldre byggnader från olika slags de-korelement som ansågs »missprydande« och »överflödiga«, samtidigt som ny design rakades redan på ritbordet.

Kvinnor skulle formas på samma sätt. Under den sista veckan av Stockholmsutställningen, hösten 1930, införde skönhets-salongen Paraffineum i Göteborg en annons med följande ordalydelse: »Nya linjer fordras i moderna tider – inte bara i möbelstilar och husbygge – nej, till och med människokrop-pen modelleras om. Vår tids ideal är den sunda, härdade, slanka kroppen – de unga linjernas kropp. Tack vare modern teknik och vetenskapliga metoder i skönhetsvården är det också numera möjligt för var och en att bliva slankare och därmed friskare«.11 Här knyts husbygge till kvinnomodellering, och liksom modern arkitektur och de korsetter Spirellasalongen erbjöd var Paraf-fineums badteknologi baserad på »vetenskapliga metoder«.

I en annons fanns ett foto av en leende korsetterad kvinna i högklackade skor skymd bara av en textruta placerad över midja och höfter. Under rubriken »Inget att dölja!« retade den grafiska formen den manliga blickens begär. »I dekolleterad toalett eller i baddräkt bör en kvinna i våra dagar kunna visa en felfri kropp«, säger annonsen, och hon måste därför »avlägsna all missprydande hårväxt«. Annonsen erbjuder »en modern metod … flytande Taky«, som »verkar snabbt och grundligt« och gör huden »vit och slät som alabaster«.12

Uppnåddes en sådan hud kunde kvinnor bli repliker – livs levande förfalskningar – av de stenskulpturer som samtidigt hyvlades bort från husens fasader. Medan ett slags kvinnligt ornament rakades bort från den maskulinistiska kulturen, (re)formerades verkliga kvinnor till ett annat.

Manliga arkitekter var vid den här tiden överens om att bygg-nader var av kvinnligt kön. Stockholmsarkitekten Karl Martin

263

Westerberg, betraktad som konservativ klassicist, skrev om funktionalismen: »Det är som konstnärlig produkt hon skall ses och bedömas, och det är i denna sin egenskap hon har sitt berät-tigande på vissa områden«.13 Av en annan mening om funktio-nalismen, men överens om arkitekturens kön var Erik Holmdal, en av funktionalismens arkitekter i Göteborg. I en intervju un-der rubriken »Husfasaden är som en kvinna« sade han: »Förr kunde arkitekterna röra sig under andra villkor, då blev det mera dekorationer. Jag tänker på fasaden som tidigare lockat skaparna till prakt. Men det är nog med ett hus som med en kvinna. Om inte skönheten finns från början går det aldrig att sätta dit den med konstlade medel. Våra hus och husfasader är just som jag sade tänkta inifrån, skönheten ligger i husets användbarhet«.14

I denna genuspräglade diskurs är män aktiva formare, medan kvinnor är passiva, formade. Som Holmdal säger skulle arkitek-ter inte spendera sin kreativa kraft på »konstlade medel«. Olika slags »överflödiga ornament« ansågs av funktionalismen både fult och moraliskt förkastligt. I Stockholmsarkitektens Hakon Ahlbergs märkliga artikel »Sport och form« knyts sådana idéer till modern kroppskultur. Han skriver att »Sporten är form-bildande för muskulaturen, för kroppen«, men hävdar särskilt att »den övar även sitt inflytande på formuppfattningen över huvud taget«. För Ahlberg »existerar ett intimt och ofta påpe-kat förhållande mellan modern sport och strävan efter modern form, speciellt inom arkitektur och konstindustri«. Det vissa i debatten om »korsetthuset« ser som estetisk osedlighet, ser Ahlberg som positivt: »Den nakna formen, stålets och maski-nernas poesi är ingen viljelös produkt av industrialismen – den är ett barn av den moderna andans vilja, och i den har idrotten en betydande andel«.15

Men denna vilja och anda måste kanaliseras. »Förlorat sig i andlig onani« och »isolerat sig i estetiskt avseende« – med de orden kritiserade Stockholmsarkitekten och chefredaktören för Byggmästaren, Sune Lindström, mycket av den moderna arkitekturen.16 Den närmast eugeniska sexualmetaforiken

13. Byggnadsvärlden 1930: 27A.

14. MT 1935-08-10.

15. Hakon Ahlberg i Form 1932: 7.

16. Sune Lindström i Byggmästaren 1937: 1.

264

fortsatte: »Det kommer an på att arkitekten från början i hela sin yrkesutövning uppfattar sin ställning som ena parten i en skapelseakt, som inte bär god frukt om han bara söker tillfreds-ställa sig själv – ensam«. Den andra parten var »allmänheten, folket, nationen«. För Lindström var arkitektur ett genuspräg-lat och sexuellt företag men ingen njutning. Arkitekten var den befruktande manliga parten och det han sådde fick inte förslö-sas i andlig onani utan skulle vara funktionellt och nyttigt. När byggnaden stod klar var det »med ett hus som med en kvinna«, att skönheten var en fråga om korsetterad skelettfysionomi som gav både hus och kvinnokroppar skön »användbarhet«.

Vad jag sökt visa här är fem saker: 1) Att byggnader på 1930-talet faktiskt sågs som ett särskilt slags kvinnliga kroppar, både av arkitekter och lekmän. 2) Att varken kvinnor eller byggnader bara var termer i en diskurs, utan reella objekt som formades i enlighet med patriarkatets regler: »den moderna andans vilja« var manlig och förverkligades genom maktteknologier rotade i den »elektriska rakhyvelns«, hårborttagningsmedlets, och »stålets och maskinernas poesi«. 3) Att det sätt på vilket funk-tion och estetik, skelett och utseende, konstruktion och fasad, sammanblandas i de exempel som diskuterats innebar en fysiskt omöjlig och logiskt motsägelsefull förståelse av essens som en visuell närvaro av insidan på utsidan. 4) Att makten att göra något synligt och ha den ojämlika rätten att forma det som tvingas visa sig i ett kontrollerat synfält står mot den impotens som hänger samman med att bli exponerad som ett passivt objekt vars yta konsumeras i en blick. 5) Att denna makt är ömtålig därför att det manliga begäret ständigt hotade att underminera effektivi-teten i den patriarkala kontrollen genom risken att arkitekter och andra män förföll i onyttig »andlig onani«.

Mannens blick och skelettfysionomins estetik är således både känsliga och djupt politiska frågor om genusprägling och sexu-alisering av vardagslivets diskurser, praktiker och byggda rum, bortom det lustiga i en strid kring en korsettbutik med lätt-klädda skyltdockor.

265

1. BRÅ (2005:7) Våld-täkt. En kartläggning av polisanmälda våldtäkter.

Stockholm: Brottsföre-byggande rådet, Infor-

mation och förlag.

anne-lie steen

FrÅn öMSeSidigt Sex tiLL VÅLdtÄkt

Heterosexuella förhandlings-praktiker i stadens nöjesliv

Sverige har, internationellt sett, en mycket hög anmälnings-frekvens när det gäller våldtäkt och andra sexualbrott. År 2008 anmäldes 5 379 våldtäkter, vilket ger 59 brott per 100 000 in-vånare. Detta innebär mer än en fördubbling under den senaste tioårsperioden. Majoriteten av dessa anmälningar sker i de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Den största ökningen av anmälda våldtäkter gäller fall där parterna är ytligt bekanta med varandra. Detta har framförallt förkla-rats med ett ökat nöjeslivsutbud, ändrade alkoholvanor och nya mötesplatser för tillfälliga sexuella kontakter.1

I Göteborg har ett antal åtgärder vidtagits för att skapa trygg-het. Genom samarbeten mellan olika aktörer inom projektet Tryggare och mänskligare Göteborg, kan trygghetsåtgärder i form av exempelvis bättre belysta platser ses som en del i kampen mot sexualbrott (se Ingrid Sahlins kapitel). Ser man till anmälda sexualbrott i Göteborg kan dessa åtgärder sägas ha haft verkan genom att anmälningarna av brott begångna av främlingar, ut-omhus, har minskat. Samtidigt har antalet anmälda våldtäkter som sker på privata platser ökat dramatiskt. Baksidan av trygg-

266

2. Essän bygger på ett empiriskt material som omfattar samtliga domar med brottsrubricering våldtäkt som gått till åtal och fällande dom under åren 1984–2000 i Göte-borgs tingsrätt. Av dessa sker cirka en tredjedel i samband med olika former av nöjesliv.

3. Jfr Ulrika Andersson (2004) Hans (ord) eller hennes? En könsteoretisk analys av straffrättsligt skydd mot sexuella över-grepp. Lund: Bokbox för-lag; Stina Jeffner (1998) Liksom våldtäkt typ… Om ungdomars förståelse av våldtäkt. Stockholm: Ut bildningsförlaget Brevskolan; Patricia Yan-cey Martin (2005) Rape work. Victims, gender, and emotions in organization and community context. New York & London: Routledge.

hetsfrämjande åtgärder från samhällets sida, koncentrerade till offentliga platser, är att dessa skapar föreställningar om det of-fentliga rummet som farligt medan det privata rummet, ironiskt nog, framstår som tryggare och säkrare.

Våldtäkter i nöjeslivetNöjeslivet kan alltså inte enbart förstås som en arena för po-sitiva kontakter människor emellan utan också som en arena där möten, som senare resulterar i våldtäkter och andra sexual-brott, initieras.2 Forskning visar att våldtäkt är en typ av brott där brottsoffret inte på ett självklart sätt intar en legitim status och därmed framstår som lika skyddsvärt som offer för andra brott.3 Våldtäkter som går till åtal och som sker i samband med nöjeslivet är, empiriskt sett, främst ett storstadsproblem, som delvis kan förstås utifrån mer allmänna förutsättningar som stadens anonymitet. För att förstå vad som utgör dess möjlig-hetsvillkor måste även stadens kontextuella villkor betraktas, utifrån dess specifika förutsättningar. Detta handlar, förutom om nöjeslivets karaktär, innehåll och tillgänglighet, också om vilka, och i vilken grad olika delar av staden upplevs som farliga och hur tillgången till och synen på allmänna kommunikations-medel ser ut.

Göteborgs nöjesliv tilldrar sig framförallt i området kring paradgatan Avenyn där många restauranger, pubar, dansstäl-len och klubbar finns. Att dessa mötesplatser utgör delar av stadens offentliga nöjesliv innebär emellertid inte att vem som helst har tillgång till dem. En begränsning är åldersfaktorn – för många av dessa nöjesetablissemang gäller en åldersgräns på minst arton år. Ett annat mer tillgängligt offentligt rum i Göteborg är Nordstan: stadens, och Sveriges största shopping-galleria. Denna utgör en mötesplats för många ungdomar, ofta i de lägre tonåren, där initiativ tas till en annan, mer privat form av nöjesliv i form av fester i någons bostad.

När man studerar våldtäktsfall som lett till fällande domar ser man att dessa, förutom i det offentliga nöjeslivet, också in-

267

träffar på en privat nöjeslivsarena som till viss del kan förstås som en effekt av det offentliga nöjeslivets åldersgränser. Våld-täkter som sker i samband med nöjeslivet refereras ofta till som en form av initialt frivilliga sexuella möten i form av raggning eller dating, som sedan resulterar i våldtäkt .

I dessa domar, där gärningsmannen oftast nekar till våldtäkt och istället menar att det handlat om frivilliga och ömsesidiga sexuella handlingar, kan man se hur offren resonerat kring och hanterat olika risker knutna till farliga platser. I domstolsmate-rialet, som kan sägas utgöra exempel på fall där deras strategier för riskhantering misslyckats, finner man kulturellt förankrade föreställningar om kvinnors sexuella utsatthet vilka utgör vik-tiga beståndsdelar för att förstå deras agerande.

HENNES HIStorIa – EN vÅLdtäktSHIStorIaDet framgår tydligt av de brottsutsattas berättelser att det finns en hög grad av medvetenhet om risken för att bli utsatt för sexuella övergrepp eller ofrivilliga sexuella handlingar. I berät-telserna kan man se hur både situation, relation och plats får betydelse. De upplevda riskerna har en tydlig koppling till fö-reställningar om privat och offentligt, där både mötesplats och brottsplats är viktiga komponenter för att förstå hur kvinnorna resonerar.

TransportscenariotHon såg sig om för att försöka få skjuts med någon och upptäckte då Honom i sin bil. Hon hade träffat honom tidigare. Hans kamrat hade då sammanbott med en av hennes väninnor. Hon frågade om Han kunde köra henne och vad han ville ha betalt för körningen. (Dom, Göte- borgs tingsrätt)

Stadens anonymitet skapar rädsla och oro, och därmed behov av säkerhet och trygghet (se Sara Uhnoos kapitel). I samband

268

med att människor rör sig i stadens nöjesliv uppstår situationer där tillit till, och rädsla för andra människor blir avgörande. En av dessa situationer är hemresan efter utekvällen, och den vidhängande risken och rädslan för att bli utsatt för ett sexuellt övergrepp när man transporterar sig hem.

Kvinnornas oro eller rädsla är riktad mot främmande och okända män och hanteras genom att de förlitar sig på andra män som är mer eller mindre bekanta för dem. Dessa män kan vara mycket ytligt bekanta – en granne, en vän till en vän, en bekant till familjen. Men rädslan för det okända kan också innebära att kvinnan sätter tillit till en man hon träffat under kvällen och som framstått som pålitlig. Transportscenariot har också en lokal prägel, då det i Göteborg, när krogar och dans-restauranger stänger, finns få allmänna kommunikationsmedel att tillgå och bristen på taxibilar brukar vara stor. Många väljer att dela en taxi med någon som de »känner«, eller att ta en »svarttaxi«. En mycket stor andel av de nöjeslivsrelaterade våldtäkterna sker i samband med att kvinnan använder sig av »svarttaxi«.

DatingscenariotI Femman hade hon sagt till Honom att hon inte följde med honom för att ligga med honom. Hon hade även sagt det till hans kamrat. Denne hade sagt att X inte var »sådan«. (Dom, Göteborgs tingsrätt)

Datingscenariot kan sägas utspela sig både på den privata och på den offentliga nöjeslivsarenan, även om mötesplatsen oftare är någon form av offentlig nöjeslivslokal. Här kan man se hur kvinnorna hanterar vad de upplever som risker, för att kunna vara del av en heterosexuell kärleks- och sexarena utan att ris-kera att bli utsatta för oönskade sexuella handlingar. Samti-digt som kvinnorna uttrycker sin rätt till sexuell integritet och sexuellt självbestämmande, använder de sig av olika säkerhets-strategier där de, innan de tar sällskap med en man, försöker

269

att på ett tydligt sätt kommunicera sina avsikter. Tilltro och tillit till enskilda män kommer här att handla om kvinnornas bedömningar av männens kommunikativa förmåga, liksom att de på ytan framstår som trevliga.

Det blir i dessa fall tydligt hur kvinnor befinner sig i en ambi-valent position där de förväntar sig att deras sexuella integritet och självbestämmande kommer att respekteras av dessa män. För att vara på den säkra sidan söker de ändå, i ett mycket ti-digt skede, tydliggöra att de inte är intresserade av att ha sex. Kvinnorna beskriver hur männen, som först framstod som trevliga, plötsligt förvandlas och framstår som hotfulla. Tilltron till männen gör att de ofta beskriver själva övergreppet som overkligt, som ett skämt, eller som i en dålig film. De väntar, i vad som framstår som det allra längsta, med att kalla på hjälp, eller försöka fly, och tror inte att våldtäkten skall genomföras, utan att männen skall acceptera att de inte vill ha sex. Det avtal som ingicks på den offentliga arenan har dock slutat gälla.

FestscenariotDå en av flickorna frågade om hon ville följa med på efter-fest i Västra Frölunda gjorde hon detta. Hade det bara varit pojkar i bilen hade hon inte åkt med. (Dom, Göteborgs tingsrätt)

Festscenariot utspelar sig oftast i samband med att man träffats i Nordstan och tillsammans begett sig hem till någons bostad för att ha en fest. Med tanke på de offentliga miljöernas höga ål-dersgränser i Göteborg är det inte förvånande att många av off-ren är tonårsflickor. I festscenariot kan man se hur flickor/kvin-nor diskuterar hur de skall kunna vara delaktiga i ett önskvärt nöjesliv utan att riskera att bli utsatta för sexualbrott. Säkerhet kommer här att handla om att undvika att vara ensam flicka/kvinna i ett sällskap med pojkar/män. En annan av festscena-riots säkerhetsstrategier är att flickan/kvinnan förvissar sig om att hon känner någon av pojkarna/männen i sällskapet sedan

270

4. Anne-Lie Steen (2010, kommande) Of-fentliga föreställningar om kön och sexualitet. Rätts-systemet granskning och bedömning av våldtäktsfall, diss. Göteborg: Göte-borgs universitet, Socio-logiska institutionen.

5. Jfr Amnesty Interna-tional (2008) Case closed. Rape and human rights in the nordic countries. The Danish, Swedish, Finnish and Norwegian sections of Amnesty International; Carina Listerborn (2002) Trygg stad. Dis-kurser om kvinnors rädsla i forskning, policyutveckling och lokal praktik. Göte-borg: Chalmers tekniska högskola, avhandling, Tema Stadsbyggnad, Sektionen för arkitektur; Maria Wendt Höjer (2002) Rädslans politik. Våld och sexualitet i den svenska demokratin. Lund: Liber.

tidigare. Här är det alltså främmande pojkar/män som upplevs som en risk. När våldtäkten sedan inträffat på den privata fes-ten lägger flickorna mycket ansvar på sig själva. De bedömer ofta sitt handlande som otillräckligt, och tänker att de borde ha förstått bättre, eller att de borde ha gjort mer motstånd.

trygga pLatSEr ocH trygga mäNDen höga anmälningsfrekvensen av sexualbrott låter sig svårli-gen förstås enbart med hänvisning till ett ökat nöjeslivsutbud, förändrade umgängesvanor och ökad alkoholförtäring. Istället visar ovanstående analys att kvinnors föreställningar om och rädsla för främmande män och mörka platser leder till risk-bedömningar och säkerhetsstrategier som i sig kan vara kon-traproduktiva. Medial uppmärksamhet, juridiska värderingar, liksom samhälleliga trygghetsbefrämjande åtgärder skapar fö-reställningar om vad som utgör en riktig våldtäkt och vem som är en riktig våldtäktsman.4 I Göteborg har fokus legat på flera uppmärksammade fall av våldtäkter utomhus på mörka platser av främmande män. Analysen visar också att kvinnors tillgång till det offentliga rummet begränsas vilket kan betraktas både som ett jämställdhets- och ett demokratiproblem.5 Så länge kvinnors kroppar kan förstås som sexuellt tillgängliga så länge det inte finns ett uttalat nej, ett icke-samtycke, kan vi inte heller betrakta män och kvinnor som sexuellt jämställda.

271

1. Wallace Stevens (1955) The collected

poems of Wallace Stevens. London: Faber.

2. Gill Valentine (1989) »The geography of

women’s fear«, Area 21(4), s 385–390.

sara uhnoo

ung oCH (o)tryggrädslornas geografi, socialt

mörker och rumsligt självförtroende

We live not in places, but in the description of places.1

Staden Göteborg arbetar aktivt med att vara en »trygg« stad för sina medborgare och besökare. Trygghetsvandringar arrang-eras och platsers fysiska karaktär ändras genom ombyggnader, buskageklippning och ljussättning, allt för att öka den upplevda tryggheten. Målsättningen är att alla göteborgare skall känna sig trygga i det offentliga rummet (se Ingrid Sahlins kapitel). Hur talar då stadens ungdomar om otrygga och trygga platser?

Jag har intervjuat ett fyrtiotal gymnasieungdomar från olika områden i och i nära anknytning till Göteborg. Deras tal om rädslans platser tecknar detaljerade kartor över staden, en räds-lornas geografi, där enstaka specifika platser eller hela stadsdelar kategoriseras som rädsloskapande eller farliga.2 Platsers otrygg-het antas variera med vem man är. Dimensioner som kön, klass och etnicitet tillskrivs betydelse men också en persons sociala anknytning till en plats. En plats upplevda farlighet är också tidsrelaterad. Rädslan sägs komma med mörkret, oftast senare på kvällen eller natten. Snarare än ett naturligt mörker, att so-

272

3. Kristen Day, Daisy Carreon & Cheryl Stump (2003) »Confrontation and loss of control: Mas-culinity and men’s fear in public space«, Journal of environmental psychology 23(3), s 311–322.

len går ner vid en viss tidpunkt, skildrar de ett socialt mörker. Rädslan kopplas till karaktären hos det sociala liv, de sociala aktiviteter och kategorier av människor som då antas prägla en plats. Vad det handlar om är att platsers sociala liv förändras med mörkret, de ofarliga människorna försvinner medan farliga typer (»konstiga människor«, »fräcka ungdomar«, »gäng«, »maffia«) intar dem och gör dem otrygga. Föreställningar om otrygga platser hänger på detta sätt samman med antaganden om de individer eller grupper som antas bo eller bara tillfäl-ligt befinna sig där. I ungdomarnas tal om (o)trygga platser återkommer den socialt mörka Slottsskogen, köpcentrumet Nordstan/Femman och de (o)farliga »förorterna«.

När de ger en bild av otrygga platser kontrasteras den anony-ma urbana stadsmiljön i sin helhet mot den gemytliga och trygga landsbygden, där de vistas under lediga dagar. Ibland nämns specifika geografiska platser inne i centrum; en typiskt otrygg plats är det centralt belägna Nordstan, som vid tiden för inter-vjuerna var nattöppet. Köpcentrumet skildras som präglat av ett krackelerat socialt liv och en i grunden otrygg anonymitet – vem som helst kan göra vad som helst mot vem som helst. En tjej definierar trygghet som att känna tillit, vara ouppmärksam på den sociala omgivningen och kunna sätta sig ner och blunda. I Nordstan skulle hon »aldrig« göra det för då skulle hon »tro att nån kan komma och typ sparka en i ryggen«. En kille exemplifierar med att »vem som helst kan komma och sätta kniven i ryggen« och andra berättar om ungdomar som gör »vad som helst och folk som går förbi har aldrig sett en förut och bryr sig inte heller«.

Istället för att undvika platser som känns otrygga kan ung-domarna göra motstånd mot sin rädsla och inta stadsrummet. En kille ger uttryck för hur det är att ha rumsligt självförtroende3: »jag tänker inte låta någon som står där inne och tycker han är häftig hindra mig från att gå därigenom«. Den egna auto-nomin, att kunna använda sig av stadsrummet, framstår som viktigare än att ta hänsyn till eventuell oro. Nordstan upplevs sålunda inte som en otrygg plats för alla, inte för dem som vågar

273

trotsa rädslan och inte heller för de ungdomar som upplever sig äga platsen. En arbetande på stadens brottsofferjour för unga illustrerar betydelsen av plats för en individs känsla av trygghet genom att berätta om en grupp »riktigt, riktigt kriminella« som »ju inte går upp till Avenyn för där känner dom inte sig trygga, för där är det annat folk, men liksom nere i Femman är dom ju kungar«.

Otrygghetens platser är på ett strukturellt plan tydligt köna-de. Otrygga platser för killar antas vara öppna och välbefolkade offentliga platser, t ex torg eller större buss- och spårvagnshåll-platser. De kopplas samman med rädsla för ungdomar i grupp, »gäng«. Tjejerna beskriver istället ödsliga och mörka platser och kopplar det till rädsla för överfallsvåldtäkter, för »mannen i busken« (se Anne-Lie Steens kapitel). En tjej berättar om när tjejkompisarna gick en »jättejättemörk« väg genom den centralt belägna parken Slottsskogen och hur de övervann räds-lan – »tjejigheten« – genom att iscensätta att de var en grupp högljudda män: »om vi är ett gäng killar som går här då är det ju ingen som skulle hoppa på oss. Så det slutade med att vi gick så här och ba: ’Öh, raj, raj …’ [sjunger med mörk mansröst], sjöng och … vi kände oss inte hotade«. När de inte längre var kvinnor upphörde platsen att kännas hotfull.

Inte bara allmänt använda och centralt belägna anonyma platser, likt Nordstan och Slottsskogen, utpekas som otrygga, utan även hela stadsdelar. En centralt boende kille säger sig kvällstid undvika vissa områden eftersom »de flesta kriminella bor där«. Uppdelningen av staden i farliga respektive mindre farliga områden avspeglar hur massmedia skildrar Göteborg som en socialt, etniskt och boendemässigt segregerad stad där vissa områden stämplas som problemområden. Ungefär samma områden pekas ut som farliga av ungdomarna och det rör sig om en handfull stadsdelar i nordöstra Göteborg, så kallade in-vandrartäta förorter.

Ungdomar i de utpekade områdena, men även ungdomar från andra stadsdelar, uppvisar dock en enad front mot mass-

274

medialt spridda fördomar om »invandrare« som våldsamma. Okunskap lyfts fram som basen för dessa fördomar – de borde åka hit »om de vågar« (Se Nils Hammaréns kapitel). Samti-digt påverkas också dessa ungdomar av de dominerande bil-derna och medverkar i viss mån till att de reproduceras. En statushierarki möjliggör att vissa etniska grupper stereotypi-seras, utpekas som mer våldsamma och utmålas som ett områ-des syndabockar. En tjej, som poängterar att hon inte är rasist (»det här kommer att låta extremt rasistiskt men …«) gör en uppdelning mellan områdets etniska grupper i »integrerade« respektive »våldsamma«. Ytterligare en ungdom, som identi-fierar sig som invandrare, gör stereotypa beskrivningar och talar om de »nyimporterade« i området som »leker maffia«. Här görs en uppdelning mellan vi (majoriteten av invandrarna) och dom (minoriteten av invandrarna). Genom att den grupp som identifieras som minst etablerad i områdets sociala gemenskap beskrivs som ett hot mot områdets trygghet, ger det en bild av ett delvis utifrån kommande hot. Marginaliserade grupper kan dock både vara fruktade och rädda. Vissa ungdomar, som positionerar sig som invandrare, uttrycker rädsla för rasistiska attacker, för fulla »skinheads« som under helgkvällar antas röra sig i stadens centrala delar.

I det socialt utsatta Tynnered talar man mer om social klass än etnicitet. En tjej som bor där menar att de räddaste ungdo-marna i Göteborg är snobbar, blonda killar med bakåtslickat hår och spetsskor. Under mycket skratt utmålas en socialt privilegierad grupp, unga rika svenska män från närliggande överklassområden, som utsatt, som rädda och nakna efter att ha blivit bestulna på allt de äger: »Om typ en råsnobb skulle åka till Tynnered. Han hade blivit rånad direkt«. De säger att det inte har så stor betydelse om ryktena är överdrivna eftersom det ändå gör att »man håller sig därifrån« och undviker den beryktade platsen: »dom vågar typ inte gå till Opaltorget bara för att ryktet går att typ ’går ni dit så får ni stryk’«. Göteborgs farligaste plats antas utan tvekan vara det egna området Tyn-

275

nered – »det har stått i tidningen också«. Det betyder dock inte att den är farlig för dem.

Samtliga ungdomar förhåller sig till »förorten«, oavsett om de bor där eller inte. Bland förortsungdomarna får grad av social förankring betydelse i deras tal genom att skillnad görs mellan »vi som bor här« respektive »dom utifrån«. Tillit till männis-korna i området och kännedom om dess sociala koder skapar trygghet. En kille illustrerar hur trygg han är där han bor: »Jag skulle kunna ta min sovsäck och lägga mig i centrum och sova hela natten utan att … typ bli rånad […]. För jag känner alla«. De som känner varandra förmodas inte skada varandra utan hjälpas åt om det kommer några bråkstakar utifrån: »man kän-ner ju dom flesta och då känner man sig ändå trygg. För man vet att man har folk bakom sig i fall det skulle hända något«. Förutom en känsla av gemenskap, till skillnad från den cen-trala stadens anonymitet, beror välkända områdens upplevda trygghet på en upplevelse av att kunna kontrollera eventuella farligheter. De boende är inte rädda eftersom de tror sig veta vilka oberäkneliga personer eller grupper som »man ska hålla sig borta från«. Även om de konstruerar sina områden som trygga påpekar de att ungdomar utifrån bör undvika att kaxa sig eller se rädda ut: »en kille som är kaxig, ska inte komma [dit] jag bor, och kaxa upp sig för då kommer han få stryk«. Ungdomarna ger här uttryck för ett territoriellt revirtänkande – de försvarar »sitt« område – vilket kan innebära att någon som försöker inkräkta »åker på lite stryk«. Genom att lyfta fram externa och interna hot som något som de personligen kan hantera, samtidigt som de beskriver det egna området som otryggt för andra ungdomar, positionerar de sig som farliga, kapabla och modiga.

Även om samtliga ungdomar på olika sätt talar om rädsla – och antar att »alla är rädda ibland« – använder ungdomar stadsrummet i högre utsträckning än andra åldersgrupper. De tillämpar då en mängd olika mer eller mindre medvetna indi-viduella strategier för att minska utsattheten och öka trygg-

276

4. Sara Uhnoo (2008) Ungdomars tal om rädsla för våld. Göteborg: Tryg-gare och Mänskligare Göteborg.

5. Hille Koskela (1999) Fear, control & space. Geo-graphies of gender, fear of violence, and video surveil-lance. Helsingfors: Geo-grafiska institutionen, Helsingfors universitet.

heten.4 Framför allt söker de trygghet i varandras sällskap – i gemenskapen. De berättar om hur tjejer, i enlighet med ste-reotypen, beskyddas av killar, hur tjejer tar hand om varandra, som de sällskapande tjejerna i Slottsskogen, och om hur killar försvarar och »backar upp« varandra. Ungdomars relation till och kännedom om platser förändras genom att rädslor med åren övervinns och nya områden blir välkända. Deras rumsliga självförtroende stärks och ett aktivt användande av det offent-liga rummet leder till att det avmystifieras.5 Det innebär att mentala kartor fylls med egna bilder och upplevelser; därmed kan olika platser omdefinieras och bli mindre hotfulla än vad de utmålas som i massmedia. Medvetenheten om att de flesta som rör sig genom Göteborg en vanlig natt inte utsätts för våld kan styrkas av egna erfarenheter och rädslans geografi kan därmed, åtminstone på ett individuellt plan, förändras.

277

278

5. götEborgS SINNEStILLStÅNd

279

Texten är hämtad ur ett manus sammanställt och delvis skrivet av Mattias

Andersson. För urvalet svarar Helena Holgers-

son. Dramat hade urpre-miär på Angeredsteatern

i Göteborg den 28 september 2006.

Mattias andersson

tHe MentAL StAteS oF gotHenburg

1)I Angereds Teaters foajé minglar den förväntansfulla eller skeptiska publiken. Där finns också samtliga skådespelare, men utan att avslöja sig, det vill säga alla tror att de är del av publiken.

2)Dörrarna in till salongen öppnas.

Publiken väller in – till ett fullständigt tomt rum.Inga svarta draperier längs väggarna, ingen gradäng, inga

stolar och inga synliga tecken på skådespelare, tekniker eller musiker.

Vad är detta?Publiken blir stående mitt på golvet i den stora ödsliga

lokalen.Inget händer.Lång paus.

klipp – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

280

3)Efter ganska lång tid i detta vakuum hörs Mattias Anders-sons röst från ovan:

mattias: Hej. Jag heter Mattias Andersson och är regissör och delvis manusförfattare till den här föreställningen. Tio slumpmässigt utvalda ungdomar mellan 17 och 21 år, bosatta i olika delar av staden Göteborg år 2006, har fått besvara ett antal frågor som jag själv formulerat och som jag själv för närvarande är upptagen av. Djupintervjuerna kring dessa frågor är utförda av tre sociologer och har spelats in på band för att sedan nedtecknas exakt så som orden föll. 81 % av den föreställning som snart ska börja består av dessa intervjuer, exakt återgivna, 13 % är sedan totalsubjektiva scener skrivna av mig själv. Resterande 6 % är parafraser på scener ur allas vår moderna mytologi. The Mental States of Gothenburg 2006. Please step in!

4)Personer som hör till föreställningen (skådespelare eller tek-niker?) har hämtat ungefär 90 stolar från magasinet och stäl-ler nu ut dessa i fyra rader som bildar en kvadrat. De visar att man ska sätta sig ner.

När alla tagit plats i denna kvadrat, ensamma på varsin stol, blir det åter tyst, länge.

Alla ser alla som sitter där.Vem är skådespelare och vem är publik?

5)Ur detta totala nolläge börjar så de första rösterna tala. Två personer som tar kontakt, den första intervjun, trevande start …

281

8)sociologen + laszlo

sociologen: Ja, då ska vi se … (grejar med mp3-spelaren)laszlo: (skrattar till)sociologen: Jag är bara så orolig att jag ska gå härifrån och

inte få nåt ljud på den här inspelningen. (slår på mikrofonen) Ja, så … Så då. Då tänkte jag bara börja med några lite enk-lare frågor. Vad heter du?

laszlo: Laszlo. sociologen: Och hur gammal är du?laszlo: Jag är 17, jag ska fylla 18 detta året.sociologen: Var bor du nånstans?laszlo: Jag bor i Bergsjön.sociologen: Var har du växt upp nånstans?laszlo: Vart jag växte upp? Jo, jag växte upp i… Hisingen,

växte jag upp. Sen när jag fyllde nio flyttade jag till Bergsjön, till min syster då. Så man kan säga att jag växte upp, ändå, på Hisingen.

sociologen: Men i Göteborg i alla fall?laszlo: Ja.sociologen: Vad gör dina föräldrar för någonting?laszlo: Mina föräldrar. Min pappa… jag, min ma… jag

förlorade min mamma när jag var sex. Och min pappa han gör ingenting, han är pensionär. Gått i pension, så han är hemma.

sociologen: Och ni bor i Bergsjön?laszlo: Mm.sociologen: Mm. Så, det var ungefär bara, liksom, förbere-

delsefrågorna. Och det här ska ju bli då, en teaterpjäs är det tänkt, så, vi ska förs… vi ska prata lite om olika händelser som har varit viktiga för dig i ditt liv och så där. Och, en fråga

klipp – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

282

som jag ska komma tillbaka till i slutet är vilken händelse i ditt liv som du tycker att man skulle kunna gestalta på en teaterscen.

laszlo: Okej?sociologen: Eller göra en pjäs av.laszlo: Okej?sociologen: En scen.laszlo: Okej?sociologen: Så, är det nåt som du kommer på sådär spon-

tant innan vi har pratat?laszlo: Ja, faktiskt.sociologen: Med en gång?laszlo: Ja.sociologen: Berätta.laszlo: Jag skall berätta… jag ska berätta för dig. Du skulle

kunna göra film om mitt liv, skulle du…sociologen: Nån speciell händelse, dag eller kväll, Lasz-

lo …? laszlo: … om en grej. Det var så nämligen att jag kom hem

efter träning …sociologen: Fotboll?laszlo: Jaa. Och, efter en träning så är jag jättehungrig … så

kommer jag in, hemma hos mig, det var hos min pappa, jag bodde hos min pappa då. Så öppnar jag kylen, så finns det ingen mat, typ. Alltså det finns mat, men det finns typ ing-enting man kan äta. Det fanns ost, men inget bröd, förstår du? Såå … jag, jag blev jättesur alltså, man … är man arg och det finns ingen mat … jag blev jätte-, jättearg, så jag började ta stolar och göra sönder dom och så typ, förstår du? Så kom min pappa hem. »Vad har du gjort?« och si och så, si och så. Såå … han slog mig inte, men han la in mig i toaletten typ en timma, två timmar … Så jag blev van, jag sov typ, jag gick inte på toaletten. Så det var ingen, förstår du, det var typ en … vanlig grej. Såå, när jag kom ut, så är min syster hemma, hon som jag flyttade till sen efteråt. Så var hon hemma …

283

och, ehh … med sin man, Sammy då heter han. Och, alltså då min mamma levde så fanns det en man som hette Josef … ungersk också, han brukade komma hem till oss, han kände min mamma också, och … redan då när han var 19 och min syster var 15 tror jag, så blev han jättekär i henne och hon blev kär i han. Så redan där var det kär …, alltså kärlek för dom två. Såå … när jag går ut ur toaletten så ser jag att min syster sitter där, och Sammy då, sitter där, och min pappa också. Dom dricker vin och så, klockan var sju typ, dom drack och så, dom hade skoj, så jag … jag brydde mig inte, jag gick och satte mig och kollade på TV. Vem kommer in? Josef kommer in! I dörren. Han kommer in. Såå … sätter han sig också och börjar dricka med dom, du vet. Så du vet, min pappa »Vad är detta«, du vet, »som pågår nu?«, förstår du? Typ »Vad är det som … vad är … min dotter sitter här med, med två män«, du vet. Det var lite konstigt för min pappa. Jag förstod han där. Så började Sammy argumentera om Katja och så … Det blev sjukt! Så började dom typ ställa sig upp, och typ och »Vad vill du?« typ, förstår du? Och si och så. Då fick min pappa flipp, tog min syster, stängde in henne i rummet, »Kommer du ut får du stryk!«, sa han. Så han stängde dör-ren. Så tog min pappa … båda två … och slängde ut dom från lägenheten. Och så låste han. Fast att ytterdörren, hand-taget … Det var sönder typ alltså. Om du drog, drog i det, så kom, kom dom ut, förstår du? Så han drog bort den så, så ingen kunde komma in. Och dom två stod vid brevlådan och typ »Släpp in oss!«, och började skrika efter Katja. Så Katja hon kom ut, hon bara »Släpp ut mig! Jag vill ut!« och si och så, så min … min pappa börja slå henne … Ordentligt, han bara »Du stannar här!«, och »Nej, nej, jag vill ut!«. Så slog han henne, han slog henne ordentligt. Hon började blöda, och … Jag, jag, jag bara stod och grät … förstod ingenting.

sociologen: För du har bara stått och tittat på alltihop?laszlo: Ja, jag kunde inte göra nåt! Jag var ju lit …, jag var inte

lit …, jag var liten, men jag förstod ändå. Jag kunde inte göra

284

nåt. Skulle jag ställa mig i mitten skulle jag få stryk också, så jag stod bara och kollade på du vet, »Vad är det som händer?« Och när min syster … Han slog min syster kommer jag ihåg. Och Sammy och Josef hade gått ner på gården, så var det. Och så kom min bror då, han kom hem efter, jag vet inte … han so-lade eller nåt sånt, jag kommer inte ihåg. Så kommer han upp. Och han hade, han hade en sån nyckel, så om du la in den där i handtaget och så kunde du vrida och så kunde du öppna dör-ren. Och så gjorde han det … Så ser han min pappa håller på och slår min syster. Så min papp …, min bror tog min pappa, tog bort han därifrån, och tog ner min syster … Tog ner, alltså bar ner henne. Och han tog handtaget och låste igen, så ingen kunde komma in eller ut … Så bar han ner henne. Så hade han handtaget i handen. Och det var blod överallt … Så kom han ut på gården, så kommer det polis och ambulans och sånt. Såå … min bror fick skit då, typ »Släpp henne!« typ, drog fram vapen och han bara, »Nej, jag har inte gjort nåt!«, si och så. Och, då tog dom honom. Så berättade min syster »Det … han har inte gjort nåt«, si och så. Så, dom släppte min bror, och då sprang Sammy och Josef upp igen, efter min syster. Och när dom kom in så min pappa började slå dom också … Min pappa slog ihjäl dom också … Fast sen springer Josef ner och Sammy stannar kvar där uppe, han fick stryk, kommer jag ihåg. Så … (skrattar till) Josef springer ner, och så är poli-sen där, och så börjar han bråka med polisen och polisen tog han. Tog han till häktet tror jag det var, och då försvann min pappa … med hans fru. Dom försvann nånstans …

sociologen: Har hon varit i lägenheten hela tiden när det här hände också?

laszlo: Ja, exakt. Men hon gjorde ingenting heller, hon bara skrek och så, som en kvinna gör … Så dom bara, dom försvann.

sociologen: Och hennes son? Eller dotter?laszlo: Hennes son var inte hemma. Hennes son var ute och

lekte i gården kommer jag ihåg. Och jag var nere i gården och

285

grät, jag visste inte vad jag skulle göra. Så efter en timma, efter typ, efter … inte efter en timma utan när jag gick ner på gården satte jag mig på gungan. Så fick jag blackout (knäpper med fingrarna), typ, jag såg ingenting. Jag somnade om, typ. Så vaknade jag, så var det typ, detta hände på sommaren … klockan var nio typ, men det var inte så mörkt. Så jag kollar runt och sånt, så går jag upp … till min lägenhet. Så står det »Polisavspärrat« … Så har dom lagt nytt lås och grejer, jag kunde inte komma in, knackade som fan på dörren. »Vad är det som händer?« …

sociologen: Hur gammal var du då ungefär?laszlo: Jag vill inte ljuga för dig. Det här var, jag var cirka

tio, elva kanske …sociologen: Ja.laszlo: Så stod jag och bankade på dörren. Ingen öppnade,

ingenting, såå … Och just det, så här var det också. Min sys-ter hade en liten hund, en liten, liten hund. Och jag hörde han därinne …

sociologen: Hunden var därinne?laszlo: Ja. För dom låste in han i toaletten, så ingenting

skulle hända honom … eller henne, då. Såå, så jag hörde, så jag bara … Det var en liten pekines! Jätteliten. Så jag ban-kade på dörren och ingen öppnade! Jag, jag kände sån … det var, det var jätte …, gjorde jätteont, inombords … Så ser jag att min, alltså, min pappas frus son, kommer upp. Åtta år … han kommer upp, bara »Vad har hänt?«, typ. Det var panik, kalabalik … Och jag, jag, jag … jag visste inte vad jag skulle göra, jag alltså, jag hade blackout. För egentligen kan jag ju sätta mig på spårvagnen och åka hem till min andra syster el-ler nåt. Fast det tänkte ju inte jag på. Så går jag ner på gården, och så ser jag grann …, för vi kände alla grannarna, du vet, dom var jättesnälla mot oss. Ibland tog dom upp oss och … vi fick äta bullar och dricka saft och så. Så vi var, så kom … kom dom ner, för det var två, två kvinnor nämligen. »Jaha. Laszlo, vi har sett allt som har hänt. Dom försvann och all-

286

ting. Ni kan komma och sova hos oss ifall ni vill«. Så bara »Okej, okej. Jättesnällt« Så gick vi upp till dom, så var vi där och så … (knäpper med fingrarna) Då sa jag till henne, »Ja, men våran hund är kvar därinne!« Så ringde hon polisen och allting. Så kom polisen och öppnade dörren, så fick vi hämta ut våran hund. Så kom hon upp, så var vi där. Så jag tänkte ringa min andra syster … För dom här kvinnorna vägrade att släppa mig nånstans. Du vet, jag bara, »Jag måste till min andra syster och berätta vad som hänt!«, »Nej, du får inte gå nånstans!«, du vet. Så jag bara, »Okej, va fan ska jag göra?« du vet. Så började jag kolla i telefonkatalogen efter hennes nummer, hittade inte det … Så sov jag (pustar), jag kunde inte sova den kvällen. Men Johnny han somnade direkt, min styvbror då, han somnade direkt. Såå … vaknade jag klock-an … jag somnade typ sex på morgonen, vaknade vid elva, tolv. Så går jag ner med hunden, rastade hunden … Så ser jag min bror komma (pustar ut), rätt lättnad du vet! »Åh, vad har hänt?!« och så, jag kramade han och så, allting … När ingenting hände, vid två, så tog han mig och min styvbror, så gick vi till … min pappas kompis, som bodde vid … nära typ, en kilometer ifrån. Så gick vi dit, så satt min pappa och min pappas fru där och dom drack kaffe och sånt. Så … jag, jag … dom har aldrig berättat för mig vad som hände typ. Var dom försvann, ingenting, det kommer jag inte ihåg. Men så … Det var då min äldsta syster kom och tog mig, tog hand om mig, så fick jag bo där. Tre, fem månader … Så, då kom min andra syster, hon som hade blivit misshandlad. Men det var kon-stigt nog att … typ två dagar, tre dagar efter detta, så satt min syster och min pappa med varandra och pratade … Förstår du? Så det var sjukt! Så, så det var då hon sa typ, »Laszlo ska med oss!« si och så, så fick jag bo där. Så det var det. Det har påverkat mig mycket … Då såg jag hur min pappa var, hur min syster är, och hur min bror är … Förstår du? Jag såg dom i det där ögonblicket, hur dom reagerade. Och det påverkade mig mycket också. En händelse i mitt liv faktiskt …

287

sociologen: Jag förstår att du minns den. (skrattar till)laszlo: Mm. sociologen: Jaa …

17)intervjuare + astrid

sociologen: Så då, då är det lite bara … lite frågor först. Vad heter du?

astrid: Astrid.sociologen: Och så, hur gammal är du?astrid: 21 nyss fyllda.sociologen: Mm … Och var har du växt upp nånstans?astrid: Vid Kungssten ungefär, bortanför Majorna utåt

Långedrag. Däremellan nånstans, har jag bott i samma rad-hus hela livet. Fast nu har jag flyttat till en egen lägenhet, på Stampgatan nära Ullevi …

sociologen: Mm. Vad gör dina föräldrar?astrid: Min pappa är politiker. Och min mamma jobbar på

dagis.sociologen: Vilka skolor har du gått på?astrid: Hagaskolan, jag har gått på Påvelundsskolan på hög-

stadiet, Schillerska gymnasiet, på gymnasiet då, och sen … nu går jag på Göteborgs universitet, socionomprogrammet …

sociologen: Mm. Ehh … (tittar i frågeguiden) Ja, sen kom-mer vad du gör nu, men då pluggar du sociologi, eller skall bli socionom. Precis som jag!

astrid: Ja, socionom. Och så gör jag min praktik på den här ungdomsgården då.

sociologen: Ja, just det. Hur många veckor?astrid: Hela terminen.

klipp – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

288

sociologen: Men så här: är det nånting som du saknar i ditt liv?

astrid: Egentligen inte så … Jo, kanske, nja … I och för sig kanske jag, jag skulle nog gärna vilja åka ut på nån lite längre resa. Sådär, men det har liksom inte blivit tid till det riktigt …

sociologen: Vad skulle det vara för resa?astrid: Jag vet inte, jag tågluffade i Östeuropa, för några år

sedan … Vilket var helt underbart! Som, ja, det kanske inte är så kul att göra det igen … jo, det hade säkert varit jätte-kul att göra det igen! Men man kanske hade gjort nåt annat, tagit nån annan sväng, jag vet inte riktigt hur … Och sen är det så många som åker iväg, »Ja, nu ska vi åka på …« den nästan obligatoriska Asienresan för ungdomar idag, och det, det hade ju säkert vart jätteroligt. Men det känns tråkigt på nåt sätt … för alla gör det.

sociologen: Men när du känner att du vill åka så är det inte det där obligatoriska, utan det är nåt annat?

astrid: Jaa, för jag … Anledningen att jag inte kommit iväg nånstans lite grann är att jag vet inte riktigt vart jag vill åka, och sen så vill jag inte att jag åker för att man ska åka! Så har det blivit nån … dels har jag inte haft tid och så har jag inte haft pengar. Men också det där att, då vill man ju åka nånstans man verkligen vill åka till. Även om visst, man kan ju åka ut och resa jättemycket och inte vara hundraprocentigt säker på … vart man helst vill resa, det är inte det att man vill åka till drömresan! Men det känns lite sådär, »Ja, nu ska man väl ut och resa då« …

sociologen: (skrattar)astrid: Men det hade varit schysst, liksom nåt, det är ändå

nåt som jag vill liksom … sociologen: Mm. Tror du på Gud?astrid: Nae … jag är lite tveksam till det faktiskt. Det känns

liksom, jag är lite tveksam inför alla dom här … frågorna faktiskt! (skrattar)

289

sociologen: (skrattar)astrid: Men, alltså … rent så, förnuftiskt, så känns det väl-

digt ologiskt på nåt sätt! Ehh …sociologen: Är du uppvuxen med …?astrid: Nej, inte över huvud taget.sociologen: Nej …astrid: Så, det är väldigt svårt att säga. Jag är, jag är nog inte

den … som kan uttala sig om det egentligen liksom …sociologen: Det är inget som spelar nån stor roll i ditt liv?astrid: Nej.sociologen: Finns det nånting i livet som är värt att dö för?astrid: Alltså för … Alltså inte, jag kan inte, inte nåt sånt,

högre värde, eller, jo, men … Ah, jag, alltså för andra indivi-der … som är … först och främst fler än vad jag är. Om man säger som, om mitt liv står, eller om mitt liv offras så får andra leva, som är … Jag är lite så om det är fler individer, än vad jag är … ehh … Och sen också om det är nära och kära har ju också en betydelse liksom. Jag önskar lite att det var, att det … det hade vart lite coolt ändå om man … om det fanns lite mer såna grejer, att man brann såpass mycket för nånting, sådär, det är jävligt häftigt. Men det känns som det, jag vet inte, man kanske har blivit formad lite av att det är ganska tryggt och … skönt i Sverige och sådär, att det, blir inte riktigt liksom … liksom …

21)intervjuare + lovisa

lovisa: Jag heter Lovisa Aronsson och är 21 år. Just nu bor jag i egen lägenhet på Södra Vägen inne i stan, men har växt upp i Örgryte. Jag har gått i mellanstadiet och högstadiet i

klipp – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

290

Örgryte i en skola … Casa de Bambini, heter den. Och så Sigrid Rudebäck i gymnasiet, inne i stan …

sociologen: Vad gör dina föräldrar för nåt?lovisa: Nu … på … min pappa har eget företag, och min

mamma jobbar även där. Hon hade eget företag förut men … Så, dom är egenföretagare, inom PR/Marketing kan man säga …

sociologen: Vad gör du just nu?lovisa: Just nu, ja, jag gör ganska mycket just nu. Det är så

här att jag … pluggar i Schweiz och har pluggat i Schweiz i nästan två år …

sociologen: Okej …lovisa: Jag pluggar då någonting som heter Hospitality Ma-

nagement. Vilket gör att vi halvårsvis är ute och jobbar, och då är det så här att … Förra året var jag i Kina och jobbade, men nu, detta halvåret skulle jag egentligen tillbaka till Kina men det blev inte så av olika anledningar … Och, så, jag kom tillbaka till Göteborg, det var ju väldigt oplanerat. Så att då jobbar jag, hos mina föräldrar nu, för att tjäna pengar. Och sen så … har jag ansökt om jobb på Elite Hotel, som jag hop-pas att jag får …

sociologen: Okej … Vad är det för jobb då?lovisa: Det är inom front office, typ reception, kan man

säga …sociologen: Okej. Men vad var det du gjorde i Schweiz, vad

var det för typ av utbildning?lovisa: Det är Hospitality Management, alltså det är hotel

management, kan man säga … Och du läser, alla hotellut-bildningar är inriktade på olika grejer. Vissa har ju praktisk inriktning, medan vi då har då mer en inriktning på business operations och … management …

sociologen: Vad gör dig lycklig?lovisa: Mmm … Ja, jag måste säga socialt umgänge, vän-

ner … Familj, kompisar, släkt, pojkvännen. Ja självklart, liksom, när vi inte bråkar …(skratt) Att man har folk runt-

291

omkring sig som man bryr sig om och tycker om, och kan vara sig själv med …

sociologen: Vad gör dig olycklig?lovisa: Eh, ja, självklart konflikter … Och det är också rela-

terat till familj, vänner och sådär. Bråk, onödigt tjafs, alltså svartsjuka, egoism och såna grejer. Man är ju utsatt för det. Och jag till och med ibland … har det gjort mig olycklig för att jag själv varit sån. Det har känts så här »Men gud, vad sysslar jag med egentligen?« Så det är väl dom grejorna, som jag har … Ensamhet har varit väldigt, väldigt negativt, har jag väldigt svårt för …

sociologen: I vilken situation sådär …?lovisa: Alltså … Jag har svårt tror jag att varva ner lite, jag

vet inte … Det är väl den här tryggheten jag kanske behöver, men att du vet, en kväll sitta själv och bara känna »jädrar vad jag har det bra« liksom, det har jag svårt för. Så det gör mig olycklig …

sociologen: Okej …lovisa: Och sen så missunnsamhet och sånt …sociologen: Har du varit med om det någon gång, så …?lovisa: Ja, det har jag verkligen! sociologen: Berätta om någonting!lovisa: Ja, det är liksom en … en missunnsamhet som finns i

samhället idag överhuvudtaget, såhär att folk inte får ha det bättre än andra och, liksom, liksom att man inte kan unna var-andra lycka. Och det gör mig verkligen olycklig. Alltså jag har varit utsatt med det, alltså från vänner … Men det handlar inte liksom om, när, att folk har en finare bil eller att … folk har en bättre teve. Inte alls på det sättet. Utan det handlar om … att folk mår bra, till exempel. Att man kanske kommer och sä-ger »Gud, jädrar vad jag mår bra idag, vilken bra dag jag har haft« … »Ha, ja det går ju an för dig liksom. Du ska bara veta hur jag har haft det …«. Det där. Och det ser man liksom på nå-got sätt varje dag. Och det … det gör mig väldigt olycklig …

sociologen: Vem har varit din största förebild i livet?

292

lovisa: Nä, alltså mina … alltså vissa skulle säga sina föräld-rar men det säger jag inte alls. För jag vill vara väldigt annor-lunda än dom. För jag känner liksom att, om det är nånting man måste lära sig så är det verkligen, och det låter klyschigt, men, lära sig av deras misstag. Därför vill jag inte se dom som förebilder, men jag vill däremot känna att jag kan lära mig av dom. Och det finns ingen annan, nä …

sociologen: Du säger deras misstag, då blir jag nyfiken. Vad är det för nåt?

lovisa: Deras misstag, det är … Mina föräldrar har bråkat mycket, under min uppväxt. Vi har en otroligt öppen famil-jerelation och jag tror inte alltid att det är jättebra … Jag tror inte, alltså man har så svårt när man är liten du vet, och, man är involverad och det diskuteras hetsigt och det är öppen kommunikation och man, alla liksom, jag är en sån människa … Jag gillar inte att bråka. Jag kan diskutera och så, men det här högljudda, lite skrikiga, gillar jag inte alls. Det vill jag inte göra igen. Det har mina föräldrar … Brå-kat mycket. Dom, jag tror dom var för unga också för att ha barn … Jag tror inte att dom var tillräckligt mogna, om jag ska vara helt ärlig. Förlåt mamma och pappa om ni ser den här teatern, det är sant. Och det vet dom ju om också. Det finns … Alla gör ju misstag här i livet …

23)mattias andersson (manusförfattare/regissör) + lisa & gunilla (på angeredsteaterns kontor) + mehmed & astrid & laszlo (intervjupersoner)

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – klipp

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – klipp

293

lisa: Men du tycker affischen ser bra ut?mattias: Ja, jo … Jag gillar dom här färgerna och idén. Det

jag tänker på är just detta med mitt namn. Jag menar, »regi Mattias Andersson«, men »manus Mattias Andersson« … Jag menar, hur ser det ut egentligen?

lisa: Men du har ju sammanställt allt.mattias: Fast det är ju liksom inte mina ord, inte allting, el-

ler absolut inte allting, så man kan ju inte säga att jag liksom skrivit en pjäs. Det roligaste vore om man angav exakt, 13% manus av Mattias Andersson och resterande »ord efter« och så fick man ange dom intervjuade ungdomarnas namn på en lång rad, men det får man väl kanske inte … Eller i och för sig, jag har jobbat som ett svin med det här och klippt och klistrat, dessutom lagt till en hel del så … Skriv »Manus och regi Mattias Andersson« på affischen, så …

Gunilla kommer in från angränsande rum.

gunilla: Mattias, det är några som vill prata med dig?mattias: Jaha?gunilla: Det är några av ungdomarna från projektet här.mattias: »Ungdomarna från projektet«? Vad då för jävla

»ungdomarna från projektet«?gunilla: Dom intervjuade.mattias: Du skojar!gunilla: Nej. Dom sitter här i rummet intill.mattias: Och vad fan … gör dom här? Vem har tagit hit dom? gunilla: Ingen aning du … Dom bara sitter där.mattias: Jaha?

Mattias går ut till angränsande rummet där Lazlo, Mehmet och Astrid befinner sig.

mattias: Hej …laszlo: Hallå! Är det du som är Mattias?

294

mattias: Ja, just det.laszlo: (skakar hand) Laszlo.mattias: Hej.astrid: (skakar hand) Astrid.mehmed: (skakar hand) Mehmet.mattias: Tjena, tjena.laszlo: Nej, vi … Jag och Mehmet är typ kompisar till kom-

pisar och så bara råkade vi höra från så här olika håll om att båda var med på den här teatern, och sen då Astrid här gör ju praktik på Mehmets fritidsgård. Och så tyckte hon liksom att det vore en kul, eller, sån här bra grej att åka hit och kolla läget lite liksom.

mattias: Självklart! Jättekul! Men vi har liksom inte kommit så långt än, så … Det är nog bättre om ni kommer lite senare så där.

laszlo: Och biljetter till premiären då?mattias: Nej, det är inga problem. Absolut inga problem.astrid: Men får man läsa innan vad som ska vara med? Eller

får man komma och kolla innan?mattias: Ja, absolut.astrid: Men har du manus nu då, eller?mattias: Alltså det är under arbete och så och … Ni kan få

om nån vecka, absolut om nån vecka. Men ni får lita på mig. Inga namn står med, man kommer inte känna igen någon. Det är skitbra material och jättebra skådespelare, så det får ni lita på att inget kommer kännas konstigt så där.

laszlo: Jag tycker det verkar grymt, gör jag.mehmed: Det verkar cool.mattias: Okej, killar men då … Ses vi på premiären då.laszlo: Ha det bra, Mattias! mehmed: Ha det bra!astrid: Fast jag undrar ändå, (fnissar) liksom bara på skoj så

där … Skulle du själv kunnat ställa upp på dom här frågorna?mattias: Absolut.astrid: I den åldern?

295

mattias: Ja. Eller nej. Nej kanske inte.astrid: Du skulle inte det? (fnissar)mattias: Jo, det … Det är väl klart jag hade kunnat.astrid: Okej. Så du … Tror du på Gud då?mattias: Alltså dom här intervjuerna gjordes ju under

helt andra förutsättningar. Under tre timmar, ensam med intervjuaren.

astrid: Okej. Mehmet, Laszlo! Kan ni kila i förväg? Jag kom-mer sen. Så vi blir ensamma här.

mattias: Vad fan …?laszlo: Det är lugnt, Astrid. Vi ses imorgon eller nåt. Jobbar

du på gården imorgon?astrid: Nej, bara onsdagar och fredagar. laszlo: Eller, vi väntar här utanför. Vi tar en cigg så länge.astrid: Okej. Schysst.

Laszlo och Mehmet går ut.Astrid och Mattias är ensamma.

astrid: Så där … (ställer upp en inspelningsbar Mp3-spelare på ett bord) Så jag får ljud här och … Så. Då … Vad heter du?

mattias: Mattias Andersson. Men allvarligt talat …astrid: Bara på kul så där … Hur gammal är du?mattias: 36, men kom igen nu, det …astrid: Var är du uppvuxen nånstans?mattias: I Västra Frölunda här i Göteborg, men …astrid: Är det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle

vilja se gestaltad på en teaterscen eller på film, Mattias?mattias: Alltså jag … Jag är ju för fan dramatiker. Det är ju

liksom det jag sysslar med, gestaltar händelser ur mitt liv på en teaterscen.

astrid: Men det här är väl ändå skillnad, eller? Då vet man aldrig om du hittat på eller om det är helt sant. Är det någon specifik och sann händelse som du vill berätta om?

mattias: Alltså … Ja, jo … Okej då. Om det är så, så … Det

296

får ju vara mer från tonår eller barndom då och … Men hän-delse, händelse, det är ju så mycket som … Men kanske en grej. Bara så där som kommer upp nu är … Jag var ju mob-bad då under egentligen hela min grundskoletid och, ja, av flera olika anledningar så, ja, jag berättade aldrig det för min mamma då och, vi hade lite konstig relation så där och det var väl en känsla av att jag skämdes på nåt sätt och … Ja, inte liksom litade på henne heller, tror jag … Sen hade också en annan typ av, vad skall jag säga, medicinskt problem ganska sent upp i åren och … Gud, det här är ju skitpinsamt! Men … Ja, så skulle vi åka på en skolresa med klassen då, ut i skogen och skulle bo i såna här baracker flera stycken då och så …

Laszlo sticker plötsligt in huvudet.

laszlo: Astrid, har du cigg?astrid: (till Mattias) Vänta lite! (till Laszlo) Visst.laszlo: Får jag tigga en eller två? Mehmet ville också ha.astrid: Det är lugnt. Här. (kastar över paketet)laszlo: (tar emot) Okej. Snällt.astrid: Eller jag hänger på förresten. Så jävla röksugen.laszlo: Vad då? Du hänger med oss, eller? Du släpper det

här nu, eller?astrid: Ja, det … Det är lugnt, Mattias. Vi släpper det här nu. mattias: Men jag började ju …astrid: Men jag fattar grejen liksom. Vi ses på premiären

istället.laszlo: Vi ses på premiären!mehmed: (som också kikat in) Vi ses på premiären, Mattias!

Och alla tre ut, lämnar Mattias ensam kvar.

mattias: Ja, jo … Vi ses … på premiären …

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – klipp

297

1. Intervjuerna genom-fördes av undertecknad,

Rebecka Andrén och Elin Wikström.

2. För en mer utförlig diskussion kring hur

villkoren kan skilja sig dessa genrer emellan, se Howard Becker (2007)

Telling about society. Chicago: University of

Chicago Press.

Helena Holgersson

SoCioLogi SoM teAter | teAter SoM SoCioLogi

Vi är många yrkesgrupper som berättar om samhället – förfat-tare, dramatiker, filmare, fotografer, journalister, konstnärer, humanister och samhällsvetare. Våra skildringar ser olika ut och riktar sig delvis till skilda publiker, men vi kommenterar inte sällan samma företeelser. I teaterprojektet The Mental States of Gothenburg var min uppgift att tillsammans med två andra sociologer intervjua ungdomar från olika delar av Göteborg.1 Utifrån våra transkriptioner skulle manusförfattaren och regis-sören Mattias Andersson sedan sätta ihop en teaterföreställ-ning. I slutändan blev både »dramatikern« och »sociologen« karaktärer i pjäsen, vilket hos mig väckte nya tankar både om min egen yrkespraktik och svårigheterna att berätta om en seg-regerad stad, oavsett genre.2

***

The Mental States of Gothenburg bestod till 87 procent – enligt teateraffischen – av exakta utdrag ur intervjuer med ungdomar i Göteborg. Tre från de nordöstra »invandrartäta« betongföror-

298

terna, tre från de pittoreska forna arbetarklasstadsdelarna i cen-trum och tre från de välbärgade villaförorterna i söder, vid ha-vet. Intervjuerna genomfördes under våren 2006 och frågorna kretsade kring livets mening, vad som gör en människa till den hon är och vad man vill uppnå här på jorden. Men i slutändan kom pjäsen också i hög grad att handla om forskningsetik. Den process i vilken berättelserna kommit till och frågor kring själva ambitionen att uppnå autenticitet blev en central del i själva pjäsen. På affischen som marknadsförde föreställningen åter-fanns följande text, som är ett utdrag ur manuset där Andersson själv som karaktär i pjäsen reser frågor kring just detta:

… och jag menar jag har inget att dölja, jag blåser ingen här, alla vet vad det går ut på och dom här sociologerna tycker det är helt etiskt riktigt, samtidigt kan det ju uppstå en situation, jag vet inte, kring pengar, vems är egentligen orden och sånt där, man vet aldrig, och i och för sig gav jag alla ett brev med mitt mobilnummer och min mailadress och ’om du vill vara anonym eller om du vill ta tillbaka nåt du berättat så hör av dig’ och detta har jag ju varit helt öp-pen med så där och …

Föreställningen inleds och avslutas med akter där ungdomarnas berättelser på olika sätt ställs i centrum. Däremellan landar vi en stund på Angeredsteaterns kontor där dramatikern stressar runt och våndas över sin relation till personerna vars berättelser hans pjäs bygger på. Kan man verkligen säga att man har skrivit ett manus när det till största del består av rena intervjuutskrif-ter? Kanske kan man kalla det en pjäs med metodkapitel.

Innan jag lämnade över min första utskrift var Andersson orolig över om tio intervjuer skulle kunna ge nog med material. När han läst igenom den hörde han dock av sig, helt överväldi-gad. Han skulle, menade han, kunna skriva en hel pjäs utifrån bara denna killes berättelse och intervjupersonen ifråga blev i slutändan två karaktärer i pjäsen. Detta bekräftade något jag

299

3. Diana Mulinari (1999) citerad i Hanna

Wikström (2007) (O)möjliga positioner. Familjer från Iran och

postkoloniala reflektioner. Göteborg: Göteborgs

universitet, Institutionen för Socialt arbete, s 86.

som sociolog ständigt fascineras av, nämligen att människor i sådana här sammanhang ofta är beredda att dela med sig av djupt personliga berättelser till en helt okänd person. För An-dersson var det alltså inte materialet i sig som var problemet, utan hur detta skulle förvaltas. I det avseendet stod han inför samma problematik som alla andra som vill kommentera eller beskriva ett utsnitt ur samhället med hjälp av intervjuer.

Jag tror inte att Andersson, innan projektet drog igång, hade föreställt sig att forskningsetik skulle bli ett av pjäsens huvudteman. Vissa recensenter menade också att han borde ha hållit sig till ungdomarnas berättelser. Och kanske höll de skolelever som såg föreställningen med om detta. Metodreflek-tioner möter inte sällan sådana reaktioner. De kan å ena sidan upplevas som tråkiga och »off the topic« och å andra sidan som provocerande eftersom de relativiserar intervjupersoners berättelser. Själv tycker jag dock att det var väldigt spännande att Andersson under manusarbetet känt ett behov av att lyfta in denna metadiskussion i pjäsen. Sociologen Diana Mulinari kallade en gång kvalitativ forskning för en »djävligt våldsam sysselsättning«.3 I projekt där man enbart arbetar med inter-vjuer kan man lite tillspetsat beskriva processen som att man träffar en människa man inte tidigare känner, presenterar sig och sitt forskningsprojekt, sätter på bandspelaren och frågar ut henne eller honom om de ena mer privata angelägenheterna än de andra, för att därefter trycka på stopp, tacka för sig och åka tillbaka till kontoret för att analysera vad personen sagt och hur hon eller han uttryckt sig. I The Mental States of Gothenburg de-lade vi och Mattias Andersson upp dessa arbetsuppgifter mel-lan oss. Det Andersson vann genom att arbeta med »verkligt« material var en möjlighet att med en ny infallsvinkel adressera frågor om maktrelationer i samhället, och i staden. Då behöv-des såväl »sociologen« som »dramatikern« på scenen.

***

300

Så fort jag och en av de andra sociologerna som deltagit i pro-jektet satt oss i bilen efter att ha sett premiären av The Mental States of Gothenburg börjar vi diskutera hur väl karaktärerna som Mattias Anderssons skapat överensstämde med sina verkliga förlagor. Vi var ju de enda i projektet som träffat ungdomarna ansikte mot ansikte. Andersson hade bara fått våra transkrip-tioner. »Han var inte alls så defensiv« och »Hon var mycket lugnare« och »Hon var mer hiphop-tjej« höll vi på. Tills en kollega som vi bjudit med på föreställningen utbrast: »Och ni vet hur dom verkligen är då?« Som sociologer är vi vana att ha full kontroll över vårt material. Vi talar om »våra« intervju-personer och har ensamrätt på att tolka vad de berättat för oss. Ändå tvekar vi ofta inför möjligheten att låta dem kommentera våra analyser innan de är färdiga. Att de ska hålla med oss i våra tolkningar av varför de uttryckt sig som de gjort är inget krav.

Upplevelsen att se »mina« intervjupersoner bli karaktärer i The Mental States of Gothenburg var ingen helt angenäm erfaren-het. Situationen kändes ibland direkt obehaglig. Två av de ge-staltningar som gjordes i pjäsen upplevde jag som väldigt olika de personerna som jag under intervjuerna och transkriberingsarbe-tet skapat mig en bild av. Här blev dock frågan om vem som har tolkningsföreträde akut. Vad var det som fick mig att förutsätta att jag skulle ha kunnat beskriva dem på ett sätt som låg närmare »verkligheten«? Hur kunde jag anta att jag, med hjälp av so-ciologiska och vetenskapliga verktyg, skulle kunna representera dem på ett sätt som de skulle ha varit mer nöjda med? Och varför antog jag att de som intervjuats skulle dela min upplevelse av att de på scenen inte representerades så som de »egentligen« var?

Flera av intervjupersonerna kom och såg pjäsen. På premiä-ren identifierade vi några av dem i publiken. De tittade på »sig själva« och jag och mina kollegor tittade på dem. Hur upplevde de detta? Gränserna mellan det »äkta« och det »fiktiva« för-flyttades och återskapades runt omkring oss. Av Andersson fick vi några veckor senare reda på att »min« förortskille återkom-mit vid flera tillfällen, med olika vänner och släktingar. Å ena

301

sidan förstod jag varför; han kan på många vis betraktas som hjälten i The Mental States of Gothenburg. Å andra sidan förvå-nade det mig eftersom den långa passage ur hans intervju som utgör en av pjäsens första scener handlade om ett familjegräl som urartat i misshandel och polisingripande. Som sociolog hade jag varit rädd för att »utsätta« honom för en analys av den händelsen, oroat mig för hur han skulle uppleva det. Att se den dramatiserad på teaterscen verkar dock ha varit en upplyftande erfarenhet för honom.

Men det var inte främst gestaltningen av »min« förorts-kille som besvärade mig, utan istället hur Andersson använde »min« medelklasstjej och »min« överklasskille i sin historia. Ett drama kräver en rad olika karaktärer. Jag uppfattade det som att den berättelse som han ville förmedla om ett segrege-rat Göteborg förutom en karismatisk förortshjälte behövde en defensiv och överteoretiserande tjej från centrum och en obe-kymrad läkarstuderande kille från villaförorten.

***

En person kan framställas på en mängd olika vis även om man strikt håller sig till transkriptionen. I en vetenskaplig artikel är resultatet avhängigt av teoretiskt perspektiv, vilken poäng man väljer att göra och hur man skriver ut talspråk; på teaterscenen beror det på val av skådespelare, kläder, kroppsspråk, betoningar och pauser. En bit in i repetitionsarbetet bad Andersson att få ljudinspelningarna av intervjuerna. När jag en tid senare frågade om de hjälpt honom förklarade han att ensemblen vid det laget redan hade skisserat karaktärerna och därför inte haft så stor nyt-ta av detta material. Frågan är dock hur en sociologisk studie här skiljer sig från en pjäs. Gör inte också vi sociologer i någon mån våra intervjupersoner till fiktiva karaktärer? Och oss själva?

I The Mental States of Gothenburg är sociologen ingen person som publiken identifierar sig med. Denna karaktärs funktion är en annan. Med hjälp av hennes nedlåtande/naiva/distanserade

302

sätt att interagera med intervjupersonerna kunde Andersson sätta fingret på den maktproblematik som ligger inbakad i den kvalitativa sociologins praktik. Med armarna i kors och skep-tiskt kisande ögon markerar ungdomarna som hon intervjuar sitt motstånd mot allt som hon representerar. På scenen verkar de knappast vilja svara på hennes frågor, vilket under föreställ-ningen väckte en känsla hos mig att jag med hjälp av mina in-spelningar skulle kunna bevisa att Anderssons beskrivningar av intervjusituationerna var tillskruvade och visa hur det egentligen gått till. Jag minns att jag efter pjäsen frustrerat betonade för mina vänner att »Vi hade det faktiskt trevligt«.

När man i vetenskapliga publikationer klipper in utdrag ur intervjuer inkluderar man ofta även sina egna frågor för att läsaren ska få en bild av hur interaktionen mellan intervjuare och intervjuperson sett ut, och i vilket sammanhang en person sagt vad. Director’s cut motsvaras här av researcher’s cut. Forska-ren är naturligtvis inte särskilt benägen att framställa sig själv i negativ dager. Eller i alla fall inte i fel sorts negativ dager. Lite ledande frågor förväntas man lyfta fram och reflektera kring. Det anses vara god sociologi. God teater är något an-nat. Andersson fascinerades exempelvis redan från början av att jag och mina kollegor – som vi lärt oss – transkriberat från det att bandspelaren sattes på, även om intervjun egentligen inte kommer igång förrän efter en stund, till dess att vi tryckte på stoppknappen. I slutproduktionen finns flera scener där so-ciologen testar om mikrofonen fungerar och försäkrar sig om att bandet fortfarande rullar. Dramatikerns spelrum skiljer sig från sociologens. Att också jag gör mig själv och personer som jag intervjuat till karaktärer i mina publikationer innebär inte att sociologi är teater. Andersson hade ett annat utrymme att skapa en berättelse utifrån det ungdomarna säger än vad jag skulle ha haft i en forskningsrapport. Våra respektive publiker har olika förväntningar och ställer skilda krav.

***

303

I sista akten av pjäsen ställer Andersson överklass mot med-elklass och arbetarklass. En berättelse om ett krossat knä som satt stopp för en fotbollskarriär men lett vidare mot läkarstu-dier, vävs ihop med en berättelse om anorexia och föräldrar som inte ser en samt en berättelse om en våldtäktsrättegång där den åtalade är en god väns styvpappa. Publiken förväntas förstå dem mot bakgrund av var i Göteborg personerna har vuxit upp. Efter The Mental States of Gothenburg har jag funderat mycket på hur skillnader och likheter människor emellan lyfts fram i olika skildringar av det urbana livet. Som sociologer vet vi att det inte är en slump vem som hoppar av skolan, vem som blir vegetarian och vem som studerar utomlands. Men samtidigt: Var bor mammor med cancer? Var gör flickvänner slut? Och var finns drömmarna om en fotbollskarriär? Att berätta om en segregerad stad är oerhört svårt, men vi är många som fortsät-ter att försöka. I avhandlingar, pjäser, artiklar, installationer, filmer, fotoserier och romaner. Med konstens och vetenskapens utveckling allt oftare utifrån samma typ av material, men fort-farande på skilda villkor.

304