View
0
Download
0
Category
Preview:
Citation preview
Examensarbete Labbtest:
Optimera förfällning - Mineralisk eller organisk?
Anton Ellesjö
VM-11
2015-03-09_2015-04-17
Förord Jag vill tacka:
Lena Lindborg - Snf Nordic - Handledare och hjälp vid frågor och tvivel
Luis Escobar - Snf Nordic - Lån av utrustning och kemikalier och hjälp vid frågor och tvivel
Gertrud Wallin - Labbet, Mjölkulla - All hjälp med att ta totalfosfor på mina tester och lån av
utrustning.
Nisse och Leif samt alla andra på Mjölkulla som varit behjälpliga och stått ut med en mängd
mer eller mindre konstiga frågor!
Elisabeth Hagberg - Kontaktperson från skolan
Innehållsförteckning Förord ......................................................................................................................................... 2
Inledning ..................................................................................................................................... 5
Syfte........................................................................................................................................ 5
Bakgrund .................................................................................................................................... 6
Verket ..................................................................................................................................... 6
Koagulanter ............................................................................................................................ 7
PIX 118 - Järnkloridsulfat .................................................................................................. 8
FL ....................................................................................................................................... 9
FLB ................................................................................................................................... 12
Dosering ............................................................................................................................... 13
Metod........................................................................................................................................ 13
Urval ..................................................................................................................................... 14
Tillredning av koagulant ...................................................................................................... 14
Tillredning av 50 procentig Pix 118 lösning ................................................................... 15
Uttag av labbvatten ............................................................................................................... 15
Jartest .................................................................................................................................... 16
Uppfyllning ...................................................................................................................... 16
Omrörning ........................................................................................................................ 16
Dosering ............................................................................................................................... 17
Bedömning ........................................................................................................................... 18
Totalfosfor ............................................................................................................................ 18
Uttag av provvatten .......................................................................................................... 18
Laboratoriet - Ampullmetod ............................................................................................. 20
Dokumentering ..................................................................................................................... 21
Resultat ..................................................................................................................................... 21
Labbtester ............................................................................................................................. 21
Förtest ............................................................................................................................... 22
PIX 118............................................................................................................................. 26
Polymerer - FL ................................................................................................................. 27
Blandprodukter - FLB ...................................................................................................... 30
Vinnare ................................................................................................................................. 31
FLB ................................................................................................................................... 32
PIX........................................................................................................................................ 32
Totalfosfor ............................................................................................................................ 32
Värden .............................................................................................................................. 32
Priser ..................................................................................................................................... 33
Verkets förutsättningar ..................................................................................................... 33
Uträkningar på redovisade tester ...................................................................................... 33
Diskussion ................................................................................................................................ 35
Slutsats.............................................................................................................................. 38
Källor ........................................................................................................................................ 39
Information ........................................................................................................................... 39
Personer - Muntligt eller genom mejl................................................................................... 39
Bilder .................................................................................................................................... 40
Figurer .................................................................................................................................. 40
Inledning Jag valde detta projekt då jag ville göra något praktiskt som skulle kunna appliceras på
verkligheten och finnas någon nytta med. Då jag haft LIA både med SNF Nordic och inom
Mjölby kommuns verksamhet tyckte jag att det skulle vara kul att använda mina kontakter
och erfarenheter därifrån.
Eftersom att SNF:s område är kemikalier och framför allt polymerer, var optimering av någon
kemikalieapplicering ganska självklar. Då Mjölby till och från har problem med sitt biosteg
och funderingar på att bygga om sin mellansedimentering, funderade jag på om man skulle
kunna kolla över försedimenteringen och dess kemikalie, för att teoretiskt kunna slippa en
ombyggnad genom ökad fällning och avlasta biosteget. Genom ett bättre fungerande biosteg
kan man även få mindre att fälla i den kemiska slutsedimenteringen vilket medför lägre
doseringar av järn. Tanken var att testa hur en organisk koagulant i form av en polymer skulle
funka på deras vatten. Detta även då järnkloridens miljöeffekter kan ifrågasättas, samt att den
inte alltid behöver vara det mest kostnadseffektiva.
" En effektiv förfällning kan påverka processen positivt i hela verket, såväl på vattensidan som på slamsidan. Av stor betydelse är användning av fällningskemikalier som innehåller låga halter av tungmetaller för att inte tillåta dess ackumulering"(Stockholm vatten)
Syfte I detta projekt är syftet att jag genom labbtest ska hitta den kombination av
fällningskemikalier som passar inkommande vatten till Mjölkulla reningsverk bäst. Detta för
kunna se hur man kan förbättra verkets rening, sett både till miljö och ekonomi.
Kan man fälla en stor mängd fast material i försedimenteringsbassängerna och låta biosteget
ta hand om det lösta materialet? Kan man även ersätta den mineraliska fällningen på verket
med en organisk?
Målet är att undersöka vilken fällningskemikalie och vilken dos som ger bästa möjliga
resultat. Främst kommer jag att gå efter den visuellt bästa sedimenteringen, då det främst är
det fasta materialet jag vill åt. När jag fått några produkter som utmärker sig och gått vidare
till "final" ska jag ta totalfosfor För att se om man kan effektivisera flockningen och minska
dosering. I testet ska jag kolla på bl.a. flockar, sedimenteringshastighet, klarfas och dosering.
Jag kommer att i samråd med SNF Nordic att ta fram några polymerer som kan tänkas
lämpliga för ändamålet. Jag ska även testa den PIX som verket idag använder. Dessa ska jag
sedan testa genom att använda mig av metoden "Jartest", ensamma eller i kombination.
Syftet med detta projekt är även att framställa en bra och lättförstålig rapport där jag på ett
enkelt sätt visar på hur jag gjorde samt bra och intressant fakta som är relevant i
sammanhanget. Rapporten kan även användas för att ytligt förstå och göra ett eget experiment
inom området.
Bakgrund Mjölkulla reningsverk är beläget i norra delen av Mjölby, vid Svartån. Förutom Mjölby tätort
är tätorterna i Skänninge, Väderstad, Mantorp och Hogstad anslutarna till verket. Verket
belastas av sammanlagt 33 000 PE sett som medelvärde. Verket är dimensionerat för 50 000
PE (Carlsson, 2015).
Mjölkulla byggdes år 1959 och har sedan byggts om i omgångar för att ligga rätt i tiden och är
just nu i en förändringsfas. Rötkammare har byggts och under våren tagits i bruk samt att man
har stängt ner ett större reningsverk och istället pumpat vattnet till Mjölby. Verket står även
inför ett stort generationsskifte (Mjölby kommun, 2011).
Då Mjölby har en otillfredsställande mellansedimentering där bassängerna är små och man
har börjat söka efter en lösning, kan en ombyggnad där kanske vara nästa projekt (Andersson,
2015).
Verket Första frågan som man ska ställa är VARFÖR man fäller och hur MYCKET man vill ha kvar
in till biosteget.
Mjölbys anledning är att man vill avlasta biosteget
för att få en ökad rening. Anledningen till att man
använder järn är att det är billigt samt funkar bra på
anläggningen. Järnet har även fördelen i att det
motverkar svavelväten, som annars bildas i verkets
gravitationsförtjockare. Produkten som man
använder är PIX 118 från Kemira (Johansson,
2015).
In till biosteget har man ingen direkt siffra för vad man vill ha in i fosfor. Det är istället
provresultat från bio- och kemsteget som man går efter och minskar
respektive höjer dos av fällningskemikalien för att få en bra nivå på
fällningsgraden (Johansson, 2015).
Doseringen är flödesstyrd med kvot för att minska dosering vid höga
flöden, tex snösmältningen med relativt rent vatten som inte behöver
särskilt mycket kemikalier (Nilsson, 2015). Doseringen sker ner i en
kanal strax efter sandfånget, kanalen blir ett rör och leder iväg vattnet
de 40-50 metrarna till försedd. I röret blir det en ganska bra omrörning
genom turbulensen.
Försedd består av tre linjer där ett kraftigare flöde
hamnar i den första bassängen då vattnet kommer
i ledning från grovrensningsbyggnaden och väljer
den lättaste vägen. Detta gör att bassängerna är
ganska ojämnt belastade. Uppehållstiden i bassängerna är teoretiskt lite mer än två timmar,
men mellan bassängerna blir det vissa skillnader(Carlsson, 2015).
Koagulanter Det som karaktäriserar en koagulant är att de är katjoniska med en hög laddningsdensitet och
låg molekylvikt. Katjonisk menas med att den är positivt laddad för att kunna fånga det
negativt laddade materialet i avloppsvattnet. Den höga laddningsdensiteten gör den väldigt
effektiv tillsammans med den låga molekylvikten som gör att den snabbt kan ta sig genom
mediet och finna material och bilda microflockar (SNF Floeger).
Koagulering är nödvändig för att fånga mindre partiklar och löst organiskt material mindre än
1μ och för att lyckas sedimentera materialet inom den begränsade tiden som vattnet
uppehåller sig i bassängen. Grunden är att ju större partikeln är, desto snabbare sjunker den.
Koagulering innebär att man tillsätter en kemikalie som ska
skapa bindningar mellan mikropartiklar för att samlas till
större enheter som sjunker snabbare. Vissa partiklar kan en
sedimenteringstid på flera timmar till år för att sjunka en
meter. Koagulanten funkar som positivt laddad magnet som
drar till sig de negativt laddade partiklarna i avloppsvattnet
och bygger microflockar. Bindningar med organiska
koagulanter är lite tåligare än med mineraliska, vilka istället
är bättre på att fånga även jonisk fosfor som inte organiska
klarar.
Vanligast i Sverige är att man använder sig av mineraliska
koagulanter baserade på järn eller aluminium. Detta då den
är relativt billig i inköp, sett till "kilo produkt". På kontinenten är det istället betydligt
vanligare att man använder sig av organiska koagulanter i form av polymerer, bl.a.
polyDadmac och polyAmin (Snf Nordic).
PIX 118 - Järnkloridsulfat
Pix från Kemira är en koagulant som är baserat på trevärdigt järn, klor och sulfat. Färgen är
mörkbrun och relativt lättflytande samt håller runt ph1 (Säkerhetsdatablad, PIX 118). När
man tillsätter ett metallsalt till avloppsvatten fäller det ut löst fosfor som ett svårlösligt
metallfosfat. Samtidigt bildas det även geléartade flockar genom att metallhydroxid har fällts
ut (Stockholm vatten).
Fördelar med järnklorid mot organiska koagulanter är att den är jämförelse billig och väldigt
bra på att fånga löst material i mediet samt att det finns väldigt många möjligheter till
appliceringar(Escobar, 2014). En annan fördel som järndosering kan ha, är att den tillför
spårelement till rötningen(Hansen, 2015). Spårelement är livsnödvändiga grundämnen som
finns i alla levande organismer och i jorden i mycket små mängder. Dessas närvaro är viktiga
för aktiviteten i rötkammaren och ökar produktionen(Escobar, 2015).
Nackdelar med pix är att den är väldigt basisk vilket gör att den kraftigt påverkar vattnets ph,
vilket på vissa verk kräver att man gör en justering av ph efter dosering(Escobar, 2014). Detta
kan i vissa fall även vara positivt då en högre dosering med sänkt ph kan ge en bättre
flockbildning, där det egentligen inte är den högre mängden metalljoner som förbättrar
fällningen(Stockholm vatten). Dess låga ph gör att den påverkar de flesta material, så som
metaller, betong och murbruk. Den angriper/fräter på verket och utrustning i det vilket leder
till kortare livslängd. Vanligen brukar man använda tankar och rör av vissa plaster eller
glasfiber. Den kräver även en ganska hög dosering, sett till hur mycket som material som
avskiljs. Detta tillsammans med att det är relativt låg procent verksam substans, gör att man
fraktar runt en stor mängd vatten. Då järnet är oorganiskt blir det inte förbrukat utan finns
kvar i slammet. Pix 118 håller en halt på 11,6% total järn, 80% av detta finns sedan i slammet
och följer med genom processen. Detta järn är även sådana som man sedan får betala för att
bli av med i form av en större slammängd. Tillsammans med järnet kommer det även mindre
mängder tungmetaller, som även dessa kan tillgodoräknas slammet. Järnet binder även väldigt
hårt till fosforn, vilket kan göra det svårt för växter att utnyttja näringen(Escobar 2015).
Järnklorid är troligen den vanligaste fällningskemikalien i Sverige.
FL
FL är en förkortning för Floquat som är SNF:s produktnamn för organiska koagulanter i form
av polyamin och polyDadmac.
Polymer eller PAM är ett annat namn för PolyAkrylaMid och är syntetiska plastmaterial som
är vattenlösliga. Den verksamma substansen är akrylamid monomerer (mono = en) som gått
ihop till otroligt långa kedjor och blivit polymer (poly = många). En polymer funkar som en
kemisk magnet som drar till sig partiklar av mottsatt laddning och bygger större flockar.
Polymeriseringsprocessen blir aldrig 100 % utan snarare 99,9%. Därför finns det rest
monomerer som inte har
blivit upplockade i kedjor.
Till användning inom
reningsverk får det inte
finnas mer än 0,1 %
restmonomerer. En kedja
kan tillexempel inte ta sig
genom huden medans en
ensam monomer fritt kommer igenom. Akrylamid är mycket giftigt och cancerframkallande,
därför är det viktigt att använda sig av lämplig skyddsutrustning då man handskas med
polymerer(Escobar, 2014).
Hur miljön långsiktigt reagerar med polymer är i nuläget ganska osäkert. Vad man vet är att
den är en kolkälla som bryts ner i naturen relativt fort både aerobt och anaerobt.
Ett test där man testade nedbrytningen av en katjonisk polymer, Zetag 7652 applicerad i slam,
uppgick nedbrytningen till 8-9% efter 28 dagar, trotts att den inte hade bedömts ha någon
inneboende nedbrytbarhet. Vad man även är fundersam på är hur vida polymerer ackumuleras
i naturen (Henriksson, m.fl. 2010).
En effekt som man sett i ett test med rent vatten var att katjonisk PAM hindrade hemoglobinet
i fiskarnas gälar att ta upp syre vilket leder till kvävning. Denna effekt är dock mycket
begränsad och avtar snabbt då man använder dessa till smutsigt vatten där föroreningarna
neutraliserar laddningarna (Henriksson, m.fl. 2010).
Två av de viktigaste egenskaperna för en organisk koagulant är en mycket hög katjonisk
laddning och en relativt låg molekylvikt. Laddningen neutraliserar negativt laddade kolloider
och en låg molekylvikt gör att bindningarna snabbt kan ta sig till partiklarna.
Det finns tre stora familjer av produkter används, nämligen polyaminer, polyDadmac och
dicyandiamidpolymerer hartser, där de två första finns representerade i detta test.
Fördelarna med en organisk koagulant är att de endast krävs en dos som i allmänhet är 10
gånger lägre än med oorganiska ämnen, en dos på runt 1-10ppm. Flockarna är mycket
komprimerbara och har även en bättre hållfasthet till följd av en elastisk bindning. En annan
fördel är att de inte ökar mängden slam nämnvärt, vilket minimerar kostnaderna för
slambehandlingen. De kan användas till en stor mängd av vattentyper då de inte är särskilt ph
känsliga. Då FL produkternas ph ligger på mellan 5 och 6,5 och låg dosering förändrar de inte
vattnets ph nämnvärt, så som t.ex. järnklorid kan göra med hög dosering och ett ph på 1.
Nackdelar är att de är ganska dyra och ganska lätta att råka överdosera samt att det tillkommer
en viss kostnad för spädvatten då emulsionen är väldigt koncentrerad. En annan nackdel är att
de inte är särskilt bra på att fånga löst material. En bra lösning kan vara att kombinera t.ex.
kombinera en organisk med en oorganisk, där man kan fånga in det bästa av respektive typ
(SNF Nordic).
PolyDadmac
PolyDadmac är en linjär polymer. Detta kan leda till väldigt låga doseringar när man träffar
med rätt produkt. Den har även en lite högre molekylvikt och ger en bättre effekt vid
reducering av turbiditet än polyamin.
http://www.snf.co.uk/downloads/Liquids.pdf
Polyamin
Polyamin finns i flera olika varianter i form av
linjär, förgrenad och flerförgrenad. En förgrenad
polymer kräver ofta en lite högre dosering än med
en linjär, men i gengäld kan man få väldigt starka
bindningar. Polyamin har även en snabbare effekt
än polydadmac samt är lite bättre på att reducera
oganiska matrial.
http://www.snf.co.uk/downloads/Liquids.pdf
FLB
FLB är en blandprodukt där man har tagit det bästa mellan organiska och mineraliska
koagulanter. Polymer
som fångar stora
mängder fasta
partiklar och PAC
(PolyAluminiumClorid) som är effektivare på löst fosfor. Man minskar även slammängden
genom att man delvis har en polymer som inte ökar på slammet samt att doseringen är låg,
oftast lägre än 1/3 av doseringen med en oorganisk. Den är svårare att överdosera än en ren
polymer (SNF Floerger).
Nackdelar med produkten är att den är relativt dyr. Det finns även en viss rädsla för
aluminium då det finns tester som visat på att det hänger ihop med Alzheimers sjukdom (SNF
Floerger).
Det finns sex olika typer av produkten med olika andel polymer och olika typ av aktiv
polymer.
http://www.snf.co.uk/downloads/Liquids.pdf
Dosering När man pratar om doseringsmängder brukar det
handla om ppm. Ppm står för parts per million, alltså
en miljondel. I dessa sammanhang står det för andel
koncentrerad mängd i ml per kubikmeter vatten det
tillförs till (Escobar 2014).
Metod Mina tester utfördes i ankomstbyggnaden på Mjölkulla reningsverk. Där ockuperade jag
diskbänken med min utrustning.
Urval Kommunalt avloppsvatten är i princip alltid negativt laddat, därför behöver man en katjonisk
polymer. Koagulanter är i princip alltid katjoniska.
Till sin hjälp har man en karta där FL koagulanterna är utmärkta efter mängd aktivt innehåll
och produktens viskositet. När man ska börja laborera behöver man först välja ut ett antal
polymerer som ska täcka av hela skalan. När man har jobbat ett tag vet man vilka som
troligen kommer att fungera, men som nybörjare kan man
känna sig väldigt vilsen. När jag började att labba hade jag
svårt att välja ut polymer till mina tester och testade lite hur
som helst med helt fel doser. Jag tänkte inte på att använda
schemat ovan och var relativt oorganiserad i mina försök.
Efter flera misslyckade försök fick jag hjälp av Luis att
begränsa mig till ett litet urval.
Tillredning av koagulant En polymer är väldigt trögflytande och koncentrerad varför
det är väldigt bra att späda ut den. Dels för att få mer precisa
doseringar samt att polymeren blandar sig lättare och snabbare när den tillsätts provet. Man
kan även göra 1% lösningar för att kunna göra låga och tillförlitliga doseringar med relativt
klumpiga instrument, som en spruta. Viktigt att man doserar precis lika med kemikalien samt
eventuellt torkar av den så att man inte får med en högre dos utanpå sprutan.
Att tänka på är att polymerer i svagare koncentrationer har en relativt begränsad aktiv
livslängd innan effekten avtar. Kan vara så pass låg som ett tiotal minuter till veckor, väldigt
beroende på vilken produkt det gäller(Lindborg, 2014).
Tillredning av 10 procentig lösning
Jag tog en spruta och drar upp 9ml
kranvatten till en bägare. Till detta
tillsatte jag 1ml av aktuell kemikalie.
För att få ut allt av kemikalierna från
sprutan drog jag in vatten från bägaren
och sprutar ut och tillbaks i bägaren
några gånger och rör om ordentligt.
Tillredning av 50 procentig Pix 118 lösning
Jag var tvungen att spädda järnkloriden för att få bättre tillförlitlighet i doseringen då den var
ganska trögflytande. Jag drog upp 10 ml vatten och 10 ml järnklorid som jag sedan blandade i
en kopp.
Uttag av labbvatten Vattnet till mina laborationer tog jag direkt efter grovgallret där vattnet rinner övervidare mot
sandfånget. Direkt när jag kom på morgonen runt halv åtta, tog vatten för hela dagen under
samma tillfälle, runt 40 liter. Vattnet stod sedan framme bredvid bänken eller uppe vid
grovgallret tills det att jag använde det. Då byggnaden var ganska kall tror jag inte att detta
påverkat resultatet nämnvärt.
Jartest Ett jartest ska simulera fällningen på ett reningsverk under optimala förhållanden. Meningen
med testen är att man snabbt ska kunna se hur vattnet reagerar på olika kemikalier, doser samt
hur sedimenteringen och flockar ser ut. Man ska komma ihåg att ett jartest bara är ett labbprov
och under optimala förhållanden (Lindborg, 2015). Mina test har blivit genomförda med en
"Flocculator 2000" som jag lånat av SNF.
Uppfyllning
När man ska fylla bägarna med provvatten är det viktigt är att se till att röra om ordentligt i
hinkarna med provvatten, då materialet naturligt sedimenterar när det står en stund. Detta är
väldigt viktigt för att få ett relativt rättvisande resultat i testerna med likvärdiga mängder
sedimenterbart material(Escobar, 2014). Jag borde ha haft vattnet i dunkar så att jag hade
kunnat skaka om ordentligt, men jag tror inte att resultatet har påverkats av detta.
Omrörning
Omrörningen är väldigt viktig i testen. Det ska vara en ordentlig inblandning av kemikalierna
samtidigt som omrörningen inte ska slå sönder flockarna.
En teknik är att man ska försöka ha en omrörning som är relativt lik den inblandning som sker
på verket. Man kan även försöka ha en så pass optimal inblandning som möjligt(Lindborg,
2014). I Mjölby tillsätts kemikalien en kanal strax efter sandfånget, kanalen blir ett rör och
leder iväg vattnet de 40-50 metrarna till försedd. I röret blir det en ganska bra omrörning
genom turbulensen.
Jag testade flera olika inställningar för omrörningen, men bestämde mig för en relativt lång
långsamomrörning, vilket jag anser vara lite ordentligare omrörning än den som förekommer
på verket.
Inställning:
30 sekunder snabb
omrörning
(250rpm)
5 minuter långsam
omrörning (50rpm)
20 minuters
sedimentering
Dosering Under mina tester har jag använt mig av en spruta på 2ml och pipetter med kapacitet på 100
och 200ul.
Fördel med pipett jämfört med spruta då man ser dosen i mikroliter, vilket motsvarar samma
mängd i ppm. Detta minskar risken för feltänk och feldoseringar. Det enda man behöver tänka
på är att ställa om den och tänka på vilken procent som man har spätt ut produkten. Har man
en lösning på 10% och vill dosera 5ppm ställer man in pipetten på 50ul. Sedan doserar man
dosen precis samtidigt som man sätter igång omrörningen i bägaren.
Till en början använde jag sprutan till att dosera, men den var i sammanhanget lite för stor och
doseringarna kändes ganska otillförlitliga. Begränsningen fanns även i att dosera riktigt låga
doser utan att späda lösningen betydligt mer. Testerna som är redovisade doserades med
pipetter som jag fick låna av labbet på Mjölkulla.
Bedömning Direkt efter att omrörningen har tagit slut kollar jag på
hur flockarna ser ut. Om det är väldigt små microflockar
eller om det är större volymösa flockar. Kollar även på
hur snabbt de sjunker mot botten. Vissa kan till en början
nästan stå still, för att efter en stund komma igång och
sjunka riktigt snabbt. När ett prov fått sedimentera 20
minuter ska en bedömning göras om den ska få gå vidare.
Jag gick jag efter mängd sediment, typ av flockar och
visuell klarhet på klarfasen. Vid mängden sediment är det
inte alltid den som har "mest volym" som är bäst, då
vissa flockar blir stora och tar stor plats sett till mängden
sediment. Ibland kan det vara väldigt svårt att bestämma
vilken man tycker är bäst. Då hjälper det oftast att backa
några meter, då ser man klarheten på ett helt annat sätt.
Totalfosfor I detta testet är mätningen av totalfosfor väldigt viktig, då
respektive koagulant är bättre på den ena typen av fosfor.
Polymer fäller främst de fasta partiklarna och
kolloiderna, medans järnsalter är bäst på löst fosfat.
Skulle man endast ta det enklare testet för löstfosfor
skulle resultatet vara till polymerernas stora nackdel(Escobar, 2015).
Uttag av provvatten
Hur man tar ut proverna är väldigt viktigt, framförallt att man tar ut proverna på samma sätt,
för att få ett rättvisande resultat.
Labb
Efter att labbprovet sedimenterat i 20 minuter tog jag med en pipett ut ett prov på 10 ml strax
under ytan i bägaren. Provet sprutade jag sedan ned i en kolv där jag skrivit produkt och
dosering.
Bassäng Inkommande Försedimenteringsbassängen har som tre olika linjer.
Från var och en av dessa tog jag en hink vatten som jag
sedan hällde upp i en bägare och lät sedimentera i 20
minuter. Därefter tag jag ur 10 ml vatten från toppen av
varje och hällde i en kopp. Av dessa 30 ml tog jag sedan
ett referensprov som skulle få representera alla linjerna
med verkets egna dosering av pix, som för dagen låg på
19 ppm. Utgående Jag fiskade upp 7 hinkar med vatten ur vilka jag tog 10 ml ur vardera och samlade i en bägare,
vilken jag tog 10 ml ur till labbet.
Referens
Referensprov är ett prov för att se vad vattnet hade för totalfosfor obehandlat. Jag hade fyra
hinkar med vatten som använde till mina tester. Ur dessa tog jag 10 ml vatten från varje,
blandade samman proverna och tog ut 10 ml till labbet.
Laboratoriet - Ampullmetod
Principen för ampullmetoden bygger
på att fosfatjoner reagerar i en sur
lösning med molybdat och
antimonjoner till
antimononylfosformolybdatkomplex.
Genom askorbinsyra reduceras denna
till fosformolybdenblått som kan läsas
av i en fotometer.
Till labbet kommer E-kolvarna med provvatten. Man tar ut 5ml av vattnet och blandar det i en
mätkolv tillsammans med 50ml destillerat vatten. För att blanda slår man runt kolven
halvvarv ett tiotal gånger utan att skaka. Ur mätkolven tar man sedan med en pipet ut 2ml och
tillsätter vätskan till en ampull.
Provet ska sedan stå 60 minuter i
100grader inuti ett värmeblock.
Därefter ska provet i
rumstemperatur svalna i 20
minuter innan man tillsätter
0,2ml svavelsyralösning och
byta till ett annat lock
innehållande askorbinsyra,
varefter man skakar ampullen kraftigt och låta provet ska stå i 10 minuter. Vätskan har då fått
en blå färg, vilken man läser av optiskt i en fotometer och får ett värde. Detta värde får man
sedan multiplicera med 10 för att få mängden fosfor i mg/l(metodbeskrivning medföljande
ampullerna).
Dokumentering
I dessa tester har dokumentationen varit väldigt viktig för att hålla ordning på resultat. Jag
använde mig av metoden att jag hela tiden skrev ner vad jag hade i bägarna med dosering och
produkt. Under testets gång har jag sedan noterat hur jag uppfattat testet. När det sedan var
dags att fotografera ett prov, fotade jag först anteckningen för att sedan ta kort på bägaren.
Genom denna metod kunde jag alltid veta vad jag hade på bilden.
Resultat
Labbtester Under de fyra heldagar som jag labbade, utförde jag ett stort antal tester, både misslyckade
och lyckade. Jag har valt att bara redovisa de huvudsakligen gjorde att jag kom fram till mitt
resultat, vilket är några av de som jag gjorde den tredje dagen och alla som jag gjorde den
fjärde labbdagen då jag även mätte totalfosfor på vissa prover.
Förtest
2650 och 3150 finast. 3150 har visserligen minst sediment till volym men där är flockarna
istället mindre och lägger därigenom mycket tätare i botten.
2250 är den som har mest sediment i botten men är även den grumligaste. Polymeren funkar
bra, men det är någon typ av partikel som den inte rår på.
Här är 2250 den snabbaste i sedimenteringen och fin klarfas väldigt tidigt. 2550 bedömde jag
som den som har klarast vattenfas samt mest sediment. 3150 är den som har minst sediment,
men även de tätaste flockarna, vilket gör att det ser ut att vara lite. 2650 relativt grumlig och
dålig i jämförelse med de andra.
Då jag kände mig tvungen att börja begränsa mig valde jag att ta bort 2650 då den inte
presterat anmärkningsvärt. 2250 fick också gå åt sidan, trotts att den var snabb tillsammans
med pix. Men efter att de andra fått sedimentera var de bättre och 2250 var även sämst i testet
med bara polymer.
Doseringen av 50ppm pix är i sammanhanget orealistisk, detta hade jag ännu inte fattat när
testet genomfördes. Hade varit intressant att även gjort dessa tester med 5ppm polymer och ev
5ppm pix för att vara rättvis mot alla produkter. Tror dock inte att slutresultatet hade blivit
annorlunda.
Alla är relativt lika. 3249 får ses som grumligast. 4820 har små flockar och var väldigt snabb i
sedimenteringen. Låg slamnivå som troligen beror på att flockarna sjunkit ihop mycket i
botten på bägaren.
Alla är jättebra, väldigt svårt att göra skillnad på dem. 3249 anser jag vara bäst följd av 4820.
Under testet valde jag att plocka bort 4540, då jag jämförde 4520 mot 4540 måste jag ha tyckt
att denne var lite sämre.
Orealistisk dosering av pix.
4550 bäst i testet. Denna innehåller dos innehåller 50% polyDadmac och 50% PAC vilket
motsvarar 5ppm polymer och 5ppm PAC, vilket verkar vara en ganska bra dos. 4525
innehåller 25% polyDadmac och resten PAC. Det innebär 2,5ppm polymer, vilket visar på att
en lite högre dos polymer ger ett bättre visuellt resultat. 1750 består av 50% polyamin och ger
ett sämre resultat visuellt än 4550, men bättre än 4525. Därför går blandprodukterna med 50%
polymer vidare i detta test då dosen ska vara relativt låg. FL4440 den enda helt organiska i
detta test och ger ett bra resultat.
Detta är en relativt hög dosering där polymeren säkert hade presterat bra redan i en betydligt
lägre dos. Samtliga doser är i fallet orealistiska ekonomiskt mot verkets nuvarande fällning.
Väldigt hög dosering, denna dosering av FLB motsvarar en kostnad av 1 165 080:-/år, ca 10
gånger dagens kemikaliekostnad. Skulle varit intressant att veta vilket totalfosfor som dessa
prover håller.
PIX 118
Bägare två är bäst visuellt, vilket är konstigt då en högre dosering bör ta bort mer material.
Polymerer - FL
3050 och 4450 gick vidare. 4450 ser bäst ut, men jag undrar nästan varför jag valde 3050 mot
3249. Troligen för att 3050 har finast klarfas och troligen små täta flockar med tanke på den
låga mängden slam. Förmodligen har 3249 lite större och volymösa flockar som gör att
slammängden ser stor ut. Svårt. Enligt SNF:s produktschema så skulle 3249 ha passat bra då
övriga vinnare är runt om. Felbedömning? Kommer ihåg att det var väldigt svårt.
3050 och 4450 vidare även här med 5ppm järnklorid. Av någon anledning så råkade jag hälla
ut 3249 med pix innan jag hunnit dokumentera. Hade varit väldigt intressant att även ha den
med. Skulle egentligen ha passat väldigt bra på verkets vatten enligt SNF:s produktschema.
Men troligen var den inte en av de bättre i detta testet. 4450 bäst, väldigt klart vatten.
Missade att ställa om pipetten från 10 ul som jag doserade 50% järnkloridlösning med. Därav
fick jag ett intressant fall av låg dosering. Väldigt svårt att skilja dem åt. Tillslut bestämde jag
mig för 3150 och 4440, innan jag hunnit konstatera att detta test var "feldoserat" och hunnit
kassera det, tog jag prov för totalfosfor. Detta test skulle visa sig vara ett av de mest relevanta
av alla test.
3150 och 4440 är bäst. De andra två är väldigt grumliga.
3150 och 4440 bäst även med pix.
Tagit bort omrörarna då jag genomförde ett annat test samtidigt för att hinna ta prover till
labb.
Blandprodukter - FLB
4550 bäst. PolyDadmac är troligen bäst i detta fall.
4550 bäst i båda fallen. 7,5ppm FLB4550 är klarast.
Vinnare I testerna har jag kunnat begränsa mig till fyra olika polymerer som jag har ansett vara de
bästa. Tyvärr gjorde jag aldrig någon "final" där jag fotograferade de fyra bästa tillsammans
under samma ljusförhållande. När jag kollade på schemat över var mina vinnare låg, kände
jag mig väldigt säker på att jag gjort rätt då alla låg väldigt nära varandra gällande aktivt
innehåll och viskositet.
3050 - Polyamin - Förgrenad
3150 - Polyamin - Kraftigt förgrenad
4440 - PolyDadmac - Linjär
4450 - PolyDadmac - Linjär
FLB 4550 - PolyDadmac/PAC - Linjär Med FLB kunde jag konstatera att för Mjölbys vatten passar en polyDadmac bäst. Då det
krävs ganska låga doseringar för att kostnadsmässigt jämföras med Pix, passar 4550 bäst då
den består av 50% polymer.
PIX Pix är bra och fällningen sker till viss del i proportion med hur mycket som doseras. Den är
dock inte alls lika effektiv som en polymer sett till dosering.
Totalfosfor
Värden
Provnummer Dosering/härkomst Avläst
8. Inkommande obehandlat referensprov 5,58mg/l
1. VBI (Verk Bassäng Inkommande) 19ppm PIX 3 linjer/snitt 5,83mg/l
2. VBU (Verk Bassäng Utgående) 19ppm, sedimenterat i bassäng, 7 snittprover 4,29mg/l
4. PIX 118, 17,5ppm 4,38mg/l
6. PIX 118, 25ppm 3,81mg/l
3. PIX 118, 50ppm 3,34mg/l
7. FL 3050, 5ppm 3,75mg/l
9. FL 3050 5ppm + PIX 118 5ppm 3,62mg/l
14. FL 3150 5ppm 3,70mg/l
11. FL 3150 1ppm + PIX 118 5ppm 4,36mg/l
16. FL 3150 5ppm + PIX 118 5ppm 3,50mg/l
15. FL 4440 5ppm 3,48mg/l
10. FL 4440 1ppm + PIX 118 5ppm 4,29mg/l
13. FL 4440 5ppm + PIX 118 5ppm 3,48mg/l
5. FL 4450 5ppm 3,60mg/l
12. FL 4450 5ppm + PIX 118 5ppm 3,36mg/l
19. FLB 4550 5ppm 4,03mg/l
17. FLB 4550 7,5ppm 3,52mg/l
18. FLB 4550 5ppm + PIX 118 5ppm 4,01mg/l
Priser Fällningskemikalier säljs i kilo och doseras i liter. Priset för pix är detsamma som Mjölby
betalar medans FL och FLB priserna är ca priser som Mjölby teoretiskt skulle kunna få. Priser
är ofta väldigt individuella och baseras på konkurrens och storleken(åtgången) på verket.
Verkets förutsättningar
Dagens dosering av järnklorid: 19ppm(19ml/m3(0,000019m3/0,019L))
Snittflöde: 350m3/h
(350 X 24 = 8400m3 dygn)
(8400 X 365 = 3 066 000m3 år)
Pix 118: 2,1:-/L (1,5:- kg, 1,4kg/L)
FL XXXX: 19:- kg/L
FLB XXXX: 17:- kg/L
Uträkningar på redovisade tester
Kostnad för dagens dosering på verket(19ppm PIX)
0,019 X 350 = 6,65 liter/h 6,65 X 2,1 = 13,96:-/h
13,96 X 24 = 335:-/dygn 335 X 365 = 122 275:-/år
Kostnad för 17,5ppm PIX 118
0,0175 X 350 = 6,12 liter/h 6,12 X 2,1 = 12,86:-/h
12,86 X 24 = 309:-/dygn 309 X 365 = 112 785:-/år
Kostnad för 25ppm PIX 118
0,025 X 350 = 8,75 liter/h 8,75 X 2,1 = 18,37:-/h
18,37 X 24 = 441:-/dygn 441 X 365 = 160 965:-/år
Kostnad för 50ppm PIX 118
0,05 X 350 = 17,5 liter/h 17,5 X 2,1 = 36,75:-/h
36,75 X 24 = 882:-/dygn 882 X 365 = 321 930:-/år
Kostnad för 5ppm FL
0,005 X 350 = 1,75 liter/h 1,75 X 19 = 33,25:-/h
33,25 X 24 = 798:-/dygn 798 X 365 = 291 270:-/år Kostnad för 5ppm FL + 5ppm PIX 0,005 X 350 = 1,75 liter/h FL: 1,75 X 19 = 33,25:-/h
PIX: 1,75 X 2,1 = 3,67:-/h 33,25 + 3,67 = 36,92:-/h
36,92 X 24 = 886:-/dygn 886 X 365 = 323 390:-/år Kostnad för 1ppm FL + 5ppm PIX 0,001 X 350 = 0,35 liter/h FL: 0,35 X 19 = 6,65:-/h
PIX: 1,75 X 2,1 = 3,67:-/h 6,65 + 3,67 = 10,32:-/h
10,32 X 24 = 248:-/dygn 248 X 365 = 90 520:-/år
Kostnad för 5ppm FLB
0,005 X 350 = 1,75 liter/h 1,75 X 17 = 29,75:-/h
29,75 X 24 = 714:-/dygn 714 X 365 = 260 610:-år Kostnad för 7,5ppm FLB 0,0075 X 350 = 2,62 liter/h 2,62 X 17 = 44,62:-/h
44,62 X 24 = 1071:-/dygn 1071 X 365 = 390 915:-/år
Järninnehåll i slam
500:-/ton för bortforsling och hantering av slam(Andersson 2015).
1 liter PIX väger 1,4kg
PIX118- 11,6% total järn, varav 80% (9,28%) som går med slammet ut(Escobar 2015).
EX: Dosering av 19ppm pix
6,65L/h X 24h = 159,6L/d 159,6L X 365 = 58 254L/år
58 254L X 1,4 = 81 556kg/år 81 556kg X 0,0928 = 7568kg
Med en dosering av 19ppm järn till Mjölbys flöde, får man mer än 7,5 ton järn som man
betalar för att bli av med. Detta kostar dock inte mer än ca 3750:-, vilket i sammanhanget är
en struntsumma, men väl värd att tänka på. Till detta tillkommer minst lika mycket från
slutsedimenteringen. Det innebär över 15 ton järn om året. 2014 fraktade man bort 748 ton
slam, varav mer än 2% bestod av järn enligt dessa uträkningar.
En dosering på 5ppm Pix i försedimenteringen skulle motsvara 1991 kilo järn per år till en
kostnad av 950:- i hanteringskostnad per år
För att kolla på en eventuell enkel kalkyl för att räkna hem en lösning som är delvis organisk,
blandad med en oorganisk för att få med de fördelar som metallsaltet har. De som jag jämför
är dagens dosering på verket (19ppm Pix), mot doseringen med 1ppm FL 4440 kombinerad
med 5ppm Pix. Dessa hamnade väldigt nära varandra i totalfosfor testet och kan enkelt sätt
ses som likvärdiga.
Kalkyl för att räkna hem en förändring Investering Doseringsutrustning - POLYMORE mini 10-2,4 - 53 800:-(Tomal) Besparing Slamhantering 19ppm Pix - 3750:-
Slamhantering 5ppm Pix - 950:-
3750:- - 950:- = 2 800:-
Kostnad för dagens dosering på verket(19ppm PIX) = 122 275:-/år
Kostnad för 1ppm FL + 5ppm PIX = 90 520:-/år
122 275:- - 90 520:- = 31 755:-
2800:- (Slam) + 31 755:- (Dosering) = 34 555:-/år
53 800:- (Doseringsutrustning) / 34 555:- (Besparingar) = 1,55 år
Sett till dessa lösa spekuleringar, skulle ett försök med denna dosering kunna betala sig efter
lite mer än 1,5 år med den fosforfällning som görs idag. Det finns troligen många olika
variabler i kostnad och avskiljning som jag möjligen inte kan ha tagit hänsyn till.
Diskussion Med FL kunde jag konstatera att de funkade väldigt bra och fällde stora mängder fosfor sett
till dosering. Jag kunde konstatera att de 5ppm med järnklorid, som jag doserade tillsammans
med en polymer, inte avskiljde särskilt mycket mer än en ren polymer. Fördelen med järnet i
doseringen är att man tar bort en del av de lösta föroreningarna i vattnet, vilket även syns i
testen. En annan fördel är att järnet kan motverka svavelväten samt bidra med spårämnen som
förbättrar rötningen. Skulle det bara vara för svavelvätet, finns det väldigt kostnadseffektiva
tillsatser som kan motverka det.
Gällande FLB produkterna tyckte jag att 4550 var den bästa. Detta beror troligen på att den
innehåller 50% polymer, medans t.ex. 4525 bara innehåller 25% polymer och resten PAC.
Hade man haft en högre dosering hade troligen 4540 eller 4525 varit bättre med låg polymer
och högre aluminium, då en polymer vid höga doser kan bli överdoserad. Detta är en relativt
dyr produkt, som fungerade bra, men som i mina tester inte kan mäta sig ekonomiskt mot PIX
118.
Järnet var stabilt och gjorde det som förväntades. Med ökad dosering, ökade även
avskiljningen. Jag var lite förvånad över att vattnet genom sedimenteringsbassängen
resulterade i ett värde som matchade liknande dosering i labben.
Jag anser att den stora vinnaren bland de utvalda polymererna är FL 4440, den har fått
genomgående bra resultat och klarar sig bra konkurrensmässigt vid doserring med bara
polymer. Dessutom visade testet som jag feldoserade att den även var mycket bra i låga
doseringar.
Misstaget att klanta till ett test där jag endast råkade dosera 1ppm polymer(missat att ställa om
pipetten från 10um som jag doserar järn i då lösningen är 50%, polymerlösningen ska istället
doseras i 50um med den 10% lösning som jag använde mig av) och 5ppm järn, där jag även
råkade skicka med testen till totalfosformätning. Genom detta lyckades jag se var en polymer
i kombination med pix skulle kunna jämföras med dagens dosering sett till totalfosfor. Att det
även var min senare vinnare och favorit 4440 som var inblandad gjorde inte saken sämre. Tur
att få den vinnande kombinationen genom ett misstag!?
Testernas med PIX och polymer kan ha blivit missvisande eftersom jag först tillsatte polymer
och efter att jag läst av resultatet tillsatte PIX i samma test. Det är möjligt att flockarna slogs
sönder i den nya omrörningen och därefter inte hade chans att återflocka. Resultatet hade
därför kunnat bli annorlunda om jag gjort helt nya test för PIX och polymer efter att jag läst
av polymertesterna.
FL 4249 blev bortvald redan i ett tidigt stadium av testerna. Då denna polymer på schemat
hamnar inom samma "område" som de polymer jag plockat ut som vinnare kan det tänkas att
den blev felaktigt bortvald. Enligt schemat borde den ha passat bra. Det är möjligt att den föll
bort då testerna utfördes med fel dosering och sedan blev bortglömd när de senare testerna
genomfördes. Om försöket skulle göras om bör denna få en ny chans.
Det prov som jag tog på inkommande till sedimenteringsbassängen och sedan lät sedimentera
i labbägarna blev väldigt fel av någon anledning, då fosforvärdet är bra mycket högre än
obehandlat inkommande vatten. Funderar på om det skulle kunna bero på att dessa prover
blev tagna lite senare på förmiddagen, då det hade kommit en högre belastning till verket?
Ändå konstigt att detta sedimenterade test höll ett mycket högre värde än ett behandlat.
När jag började med mina tester hade jag väldigt svårt att få något entydigt och jag hade
sparat mig själv mycket tid och bekymmer om jag hade organisera mina tester bättre redan
från början. Egentligen handlade det kanske inte så mycket om att jag var oorganiserad som
om att jag hade bristande kunskaper och borde ha använt mig av schemat för polymer tidigare
för att begränsa mig. Samtidigt har mina misslyckanden i början gjort att jag lärt mig mer och
gjort mig mer motiverad genom resten av testerna.
Det hade varit positivt för utförandet om jag hade sett till att få svar på hur mycket pix man
doserade på verket redan från början. Det hade minskat antalet test med polymer som inte
skulle ha varit realistiska. Jag hade även för höga referensvärden, hade information om att
man "vanligen" doserar 80-150ppm vid fällning. Detta gjorde att mina doser blev väl höga i
början av testerna.
I efterhand känner jag att jag skulle velat ta lite fler totalfosfor, det hade varit intressant att se
hur mycket som jag hade kunnat fälla. Det hade till exempel varit mycket intressant att se vad
totalfosforhalten blir vid dosering av 1 ppm FL. Jag skulle också vilja testa polymer på
mycket lägre doser för att få ett konkurrensmässigt pris mot pix, den dos som är samma i
kostnad mot pix. Detta får bli förslag till fortsatta försök.
Från början var tanken att ACH och PAX skulle vara med i testet, men dessa kom senare inte
med. Det hade varit intressant att ha med dessa men jag är ändå väldigt nöjd med att testet
istället blev lite mer av mineralisk mot organisk koagulant. Hade nog känts betydligt mycket
jobbigare om jag hade haft de också att testa när jag höll på. Skulle jag gjort testet nu hade det
varit väldigt intressant att se hur aluminium hade stått sig med de andra typerna.
En annan tanke i efterhand är att jag borde ha läst på ännu mer innan jag genomförde testerna.
Jag hittade informationen när jag redan var klar med labben, men hade jag haft den innan
hade det troligtvis gjort att genomförandet sett lite annorlunda ut. Det finns så mycket som jag
hade velat testa men som jag inte hann med eller inte kände till när jag höll på med labben.
Jag hade troligtvis testat andra doseringar för att utveckla mitt resultat. Samtidigt har bristen
på kunskap tvingat mig att testa mig fram en hel del vilket jag lärt mig mycket av och jag har
ju läst på allt i efterhand ändå.
Beslutet att fotodokumentera både alla tester och mina anteckningar har hjälpt mig mycket i
färdigställandet av rapporten, jag borde dock ha diskat bägarna jag använde för att få bättre
bilder av resultaten.
Slutsats
Genom att man ändrar fällningen i försed ändrar man även förutsättningarna i övriga verket.
Om man till exempel börjar fälla samma mängd totalfosfor, fast med en koagulant som fångar
en annan typ av partiklar kan biosteget fungera bättre eller sämre med de näringsämnen som
kommer in. En organisk fällning riktar in sig på att ta bort fasta föroreningar och lämnar det
lösta materialet till biosteget. Bakterierna i biosteget större kapacitet att "äta upp" större
mängd löst fosfor än fast. Detta kan leda till att vattnet som kommer ut ur biosteget är av
annan karaktär och kanske inte behöver behandlas på samma sätt i kemsteget, vilket i sin tur
kan leda till ytterligare miljö och kostnadsbesparing.
Jag kan konstatera att ingenting är svart eller vit, utan att ju mer som man rotar i en sak, desto
osäkrare blir man på hur det verkligen är. Jag tycker att många verk kan med befog vara
fundersamma till att byta från en gammal trogen fällning med metallsalter till en polymer. Det
finns mycket som kan komma att förändra sig, framför allt till det bättre, men det kräver
engagemang och vilja samt att våga misslyckas.
Min slutsats är att det troligen skulle fungera bra med en organisk koagulant, ensam eller i
kombination med PIX för att komma åt lite löst material. Jag skulle rekommendera fler tester
i lägre doseringar om man perfekt vill träffa verkets val av avskiljningsgrad.
Källor
Information Hach Company (2003) Pocket Colorimeter II: Analyssystem Instruktionshandbok
Henriksson, G., Castillo, M., Jakubowicz, I., Enocksson, H., Ascue Contreras, J., Lundgren,
P. och Engström, T. (2010) Miljöeffekter av polymerer inom biogasbranschen - Förstudie,
Waste Refinery: Borås
Jartest (150327)
http://www.tsag.net/documents/Jar%20Testing.pdf
KEMIRA (2011)Säkerhetsdatablad PIX-118, Ref.03830/1.2/SE/SV
Mjölby kommun (2011) Tillstånd enligt 9 kapitlet miljöbalken till
avloppsreningsanläggningen på fastigheten Mjölby 40:1 i Mjölby kommun(verksamhetskod
90:10), Miljöprövningsdelegationen; Länsstyrelsen Östergötland.
SNF Floerger (2014) SNF: A company serving the environment - The world leader in Polymer
Technology for Water Treatment and Enhanced Oil Recovery.
SNF Floerger (2005) Water Soluble Polymers. Expression: Nanterre
SNF Nordic - Koagulanter (150326)
http://www.snfnordic.se/default.asp?HeadPage=464&SubPage=161&Language=sv
Stockholm vatten - Förfällning (150401)
http://www.stockholmvatten.se/commondata/269/PDF_fordjupning_avlopp.pdf
Personer - Muntligt eller genom mejl
Luis Escobar - SNF Nordic
Lena Lindborg - SNF Nordic
Leif G Andersson - Mjölby kommun
Nils Johansson - Mjölby kommun
Daniel Nilsson - Mjölby kommun
Per-Arne Carlsson - Mjölby kommun
Teddy Eriksson - Tomal
Bengt Hansen - Kemira
Bilder Pipett (150405)
http://www.coleparmer.com/Product/Thermo_Scientific_Finnpipette_Pipette_F2_10_100_L/
EW-25013-14
Spruta 2ml (150405)
http://www.kruuse.com/sv-
SE/ecom/Injektion_infusion/Engangsspr%C3%B8jter/BD_engangsproejter/prod_112145.aspx
Figurer Figurer som finns i arbetet är målade av mig om inte annat anges.
Schema över SNF:s organiska koagulanter (150320)
http://www.snf-group.com/coagulants
Bild över organiska koagulanter (150320)
http://snf.us/wp-content/uploads/2014/07/SNF-Industrial-Product-Selection-Guide-4-15-
14.pdf
Verkan av en koagulant, bild modifierad av mig (150320)
http://www.snfgroup.com/images/pdf/Brochures_in_English/Preparation%20of%20Organic%
20Polymers%20E.pdf
Produktinformation, SNF (150325)
http://www.snf.co.uk/downloads/Liquids.pdf
Recommended