View
228
Download
0
Category
Preview:
Citation preview
Elias Fries
Botaniker och troende vetenskapsman
Lars-Olof Ödlund
C-Uppsats Vårterminen 2012
Institutionen för idé- och lärdomshistoria
Uppsala Universitet
Handledare: Hjalmar Fors
Sida 1 av 40
Innehåll
1. Introduktion ........................................................................................................................ 1
2. Romantiken ........................................................................................................................ 3
3. Botaniken ........................................................................................................................... 6
4. Darwin ................................................................................................................................ 8
5. Elias Fries biografi ........................................................................................................... 11
6. Författarskap ..................................................................................................................... 16
6.1 Dagböckerna 1810-1811 ............................................................................................ 17
6.2 Aristoteles växtlära .................................................................................................... 17
6.3 Botaniska utflykter .................................................................................................... 18
6.4 Fries och språket ........................................................................................................ 20
6.5 Religion och poetiska ansatser .................................................................................. 21
7. Vetenskap och religion ..................................................................................................... 23
7.1 Religionen i vetenskapen ........................................................................................... 27
8. Diskussion ........................................................................................................................ 29
9. Litteraturförteckning ........................................................................................................ 33
Förteckning över monografier utgivna av Elias Fries (bilaga 1).............................................. 36
Svenska biblioteks samlingar över litteratur gällande Elias Fries (bilaga 2) ........................... 39
1. Introduktion
Galileo Galilei (1564–1642) tillhörde en grupp ”lärda” som genom sitt arbete kom att bidra
till utvecklingen av en ny och modern syn på naturvetenskapen. Han räknas till en liten grupp
människor som genom sitt arbete har förändrat den västerländska kulturen1. Framläggandet
och utvecklandet av Kopernikus idéer i boken med titeln Dialog om de två världssystemen
(1632) som hävdade att vår värld är heliocentrisk, dvs. jorden snurrar runt solen, i strid med
kyrkans dåvarande världsbild om den geocentriska uppbyggnaden skapade kaos. Galileo
kallades till påven i Rom och dömdes av inkvisitionen (år 1633) till livstids husarrest för sina
”irrläror”. Detta skulle visa sig vara en av de mer dramatiska episoderna i historien om
relationen mellan vetenskap och religion2. Formellt kom den katolska kyrkan att först år 2000
1 William R Seea och Mariano Artigas, Galileo in Rome, (New York, Oxford University Press, 2003) ix 2 Ibid ix
Sida 2 av 40
upphäva inkvisitionens dom mot honom. Konflikten mellan religion och vetenskap kan anas i
ovanstående beskrivning men än i denna dag finns det historiker som tvivlar på att det
verkligen var hans upptäckter som ledde fram till hans problem, eftersom han också hade
andra kontroverser med pontifikatet.
Frågan har diskuteras vidare om religion och vetenskap kan förenas eller om de är föremål
för en konflikt. Exempel på detta är Richard Dawkins bok The Blind Watchmaker där han
säger: ”Darwin made it possible to be an intellectually fulfilled atheist”3. Den kanadensiska
filosofiprofessorn Michael Ruse ger svar på tal i sin bok Can a Darwinian be a Christian? där
han bl.a. skriver: ”not dodging the difficult issues but aiming always to see how a fairly full-
blooded version of Darwinism can compare and connect with a fairly traditional and no less
full-blooded reading of Christianity”4.
Avsikten med denna uppsats är inte att diskutera en eventuell konfliktfråga vidare men väl att
undersöka om frågan om en eventuell konflikt mellan tro och vetenskap var relevant för den
på sin tid framstående svenska botanikern Elias Fries (1794-1878). Gav Fries i sitt arbete
uttryck för några synpunkter på Skapelsen med avseende på vetenskap och religion? Hur såg
han på botaniken och växternas ursprung och utveckling med avseende på frågeställningen
och var han upptagen av någon konflikt mellan religion och vetenskap?
Jag kommer bland annat att hänvisa till botaniken, Darwin och Skapelseberättelsen liksom till
Bibeln. Min avsikt är dock inte att enskilt vare sig diskutera evolutionsteorierna, religionen
eller Fries gärning som botaniker utan att fokusera på den angivna frågeställningen om Fries
eventuella konflikt mellan tro och vetenskap.
Fries bedrev ett omfattande och mångsidigt författarskap gällande böcker, rapporter och
avhandlingar. Så gott som samtliga av hans skrifter avsåg botaniken och var författade på latin
och därför endast tillgängliga för en begränsad läsekrets. Hans viktigaste vetenskapliga
skrifter behandlade svamparna. Han kallas fortfarande ofta för den svenska mykologins fader
och särskilt skall hans verk om Sveriges svampar nämnas.5 I Botaniska Utflykter behandlade
Fries också svamparna och hans roll som professor i praktisk ekonomi lyser igenom, när han
framhåller, att de ut ekonomisk synpunkt är synnerligen viktiga och utgör ett sunt och kraftigt
näringsmedel. Konsumtionen av svamp var större i utlandet än i Sverige, även bland bättre
3 Richard Dawkins, The Blind Watchmaker, (New York: WW Norton, 1986), 6. 4 Michael Ruse, Can a Darwinian Be a Christian? The Relationship Between Science and Religion,
(Cambridge: C University Press, 2001), 217 5 Elias Fries, Sveriges ätliga och giftiga svampar, (Stockholm: Kgl. Vetenskapsakademin, 1861)
Sida 3 av 40
bemedlade6. Utöver arbetet med svampar skall också hans systematisering och klassificering
av lavarna nämnas. Fries arbetade dessutom med artbestämning och att fastställa användbara
principer för växternas klassificering och systematisering.
I Bilaga 1 listas Fries omfattande skriftliga produktion. I denna uppsats behandlas
huvudsakligen hans Dagböcker (1810-1811), Aristoteles växtlära, Brev 1875-1876 till sonen
Thore och de Botaniska Utflykterna I-III av Fries eget material beroende på deras
allmängiltighet och relevans för aktuell frågeställning.
Något, men inte särskilt mycket har också skrivits om Elias Fries. Fries finns dock omnämnd i
flera publikationer varav några har tjänat som källmaterial för denna uppsats. Mest känd och
omfattande är Gunnar Erikssons doktorsavhandling Elias Fries och den romantiske biologien
från 1962. Inom släktföreningen ” Elias Fries Ättlingar” har fler skrifter publicerats och
exempelvis har också ”Sveriges Mykologiska Förening” år 1994 givit ut en minnesskrift7. I
Bilaga 2 förtecknas kända svenska skrifter som behandlar Elias Fries. Ingen av dessa skrifter
behandlar den här aktuella frågeställningen om var han stod i frågan om vetenskap och
religion.
För att kunna sätta in Fries verksamhet i ett riktigt perspektiv inleder jag uppsatsen med att
diskutera den Romantiska tidsåldern, Darwinism och religionens roll under denna tid.
Därefter beskrivs Fries och hans verksamhet och uppsatsen avslutas med en diskussion, där
jag sammanfattar mina intryck.
2. Romantiken
Under 1700-talets mitt och slut, före Romantiken fanns en rörelse över Europa som
inspirerades av naturvetenskapens framsteg och utveckling och som kan sammanfattas under
beteckningen Upplysningen. Med denna rörelse kom många av religionens ”sanningar” att
ifrågasättas och kristendomen och Guds givna ordning fick vissa trovärdighetsproblem.
Kyrkans överhöghet försvann och kyrkan kunde inte längre med kraft fördöma
naturvetenskapliga teorier och Bibeln förlorade sin absoluta auktoritet. Detta var naturligtvis
ett mycket förödmjukande angrepp på allt som hade med kyrkan att göra och skapade ett
vacuum hos människorna, som varit vana vid att bygga sin tillvaro på religiösa värderingar
och ritualer. Det blev också svårare för en regent att hävda att han hade sin makt av ”Guds
6 Elias Fries, Botaniska utflykter 3, (Stockholm: Zacharias Hægströms förlag, 1864), 336 7 Jordstjärnan, medlemsskrift för Sveriges mykologiska förening. Årg 15; nr 2, 1994
Sida 4 av 40
nåde”. Även om den kristna kyrkan således upplevde vissa problem så innebar detta dock
inte att religionen totalt förkastades eftersom den uppfattades som ett villkor för moralen.
Många stora tänkare och många vetenskapsmän förblev även under denna period religiösa och
man började tro på en högre lagstiftare som inrättat naturen på ett särskilt förnuftigt sätt och
man krävde att människan skulle leva rätt. Detta var Gud som ställde krav på människans
dygd och utkrävde ansvar efter döden8. En sekulariseringsprocess var dock inledd och bakom
denna verkade många krafter och en av de viktigaste var den nya naturvetenskapen, bl.a. i
form av Isaac Newtons gravitationsteori framlagd år 1687. Skillnaden mellan tro och vetande
blev nu påtaglig och vetenskapsmannen skulle belägga sina sanningar med hjälp av
observationer. Det var dock få som hävdade att de två begreppen tro och vetande stod i
konflikt med varandra 9.
Med sekelskiftet omkring år 1800 gjorde Romantiken sitt intåg i Europa och Sverige och mer
så i Uppsala än i Lund. Detta innebar dock inte, att nyromantiken inte gjorde sig märkbar
även i den södra universitetsstaden och i Tegnér hade den romantiska naturvetenskapen där en
aktad företrädare. Utan att vara panteist ansåg Tegnér, att naturen var besjälad och
genomträngd av en gudomlig ande. Panteisterna (pan grekiska för allt) hävdade att allt är Gud
och Gud är världsalltet10
. Eriksson antar att Tegnér hade en romantisk natursyn kombinerad
med en fysiko-teologisk naturuppfattning, som utvecklades i gränslandet mellan
naturvetenskap och teologi under 1600- och 1700-talen11
. Det fysiko-teologiska gudsbeviset
gjorde Guds existens sannolik med hänvisning till naturens ändamålsenlighet, dvs. Skaparens
oerhörda vishet avspeglade sig i naturen utan att naturen avslöjade alla sina sanningar för oss.
Detta var således en uppfattning i tiden och det är sannolikt att Fries redan från sin egen far
bibringats den men den kom också att möta honom under studierna i Växjö12
. Dessa tankar
var då revolutionerande även om redan Aristoteles hävdat att Gud inte var världens skapare,
ty världen hade funnits i all evighet. Naturen var något gudomligt som uttryckte en
lagbundenhet och harmoni. Den var också ett evigt väsen utan början och slut, som styrde allt
som sker13
. Fries tankar i detta avseende kommer till uttryck i hans Botaniska Utflykter.
8 Christer Hedin, Kristendom, (Stockholm: Dialogos förlag, 2011), 61 9 Gunnar Eriksson, Västerlandets idéhistoria1800-1950, (Södertälje: Gidlunds förlag, 2004), 17 10 (Hedin, 2011, 200). 11 Gunnar Eriksson, Elias Fries och den romantiska biologien, (Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1962),
108. 12 Ibid, 68 13 Kjell Jonsson, Harmoni eller konflikt, (Helsingborg: Carlssons bokförlag, 1991), 11
Sida 5 av 40
Med Romantiken skedde ett skifte från Upplysningstidens nyttokultur, när människan
konstaterade ”att man inte allenast levde av bröd utan att man var en andlig varelse, som
skulle arbeta på sin egen fullbordan”14
. Den anspråkslösa kunskapsteori som gällt under
Upplysningen ifrågasattes under den tyska romantiken vid 1700-talets slut och 1800-talets
början. Influenserna i Sverige av denna romantiska naturfilosofi var stora och märkbara inom
konstnärliga områden15
. Tiden var Atterboms och Geijers16
. Strömningarna med
naturvetenskaplig empirism nådde också fram till vetenskapsmännen men deras acceptans för
de nya idéer var inte självklar, vilket kunde förklaras av deras temperament och
känsloläggning. Det passade dem inte att tålmodigt vänta på resultatet av experiment, som i
de flesta fall inte ledde någonstans, de fann det ständiga kravet på vetenskaplig noggrannhet
vara ett tyranniskt pedanteri, de uppfattade materialismen som lumpen och krass och fann att
dess beskrivning av verkligheten inte på långt när täckte allt vad de själva så intensivt
upplevde som verkligt: ”religionens mysterier, naturens trolskhet, hjärtats överfullhet, själens
klara fantasibilder”17
.
Naturen fick med Romantiken en ny värdighet och tilldelades en djupare mening och
andligheten återinfördes i människans tankevärld, dock ej så dogmatiskt som tidigare gällt.
Romantiken kan beskrivas som en världsåskådning av idealistiskt slag, där tillvaron till sin
innersta natur är andlig och också själva naturen under människan är av andlig beskaffenhet.
Det ligger nära till hands att jämföra med panteismen där andligheten fanns i naturens alla
detaljer18
.
En betydande representant för den romantiska naturfilosofin var den tyske professorn i
filosofi Friedrich von Schelling . Hans och övriga naturfilosofers läror byggde ”på ett
romantiskt överdåd av känslor och intuitioner men också en torrt intellektuell
begreppsapparat, långa logiska deduktioner och en hög abstraktionsnivå19
. Samtida med Fries
i Uppsala var professorn Samuel Grubbe, som uttryckligen hörde till schellingianernas skara
och som aktivt försökte motverka den hotande panteismen. Han var positiv till empirin men
hävdade att den måste göras säkrare genom att bli del av ett säkrare sammanhang. Han var
14 Sten Lindroth, Uppsala Universitet 1477-1977, (Stockholm: Almqvist & Wiksell Int. 1976), 142 15 (Eriksson, 1962, 2) 16 (Lindroth, 1976, 142) 17 (Eriksson, 1962, 3). 18 (Eriksson, 2004, 36 o 50). 19 (Eriksson, 1962, 4)
Sida 6 av 40
också positiv till naturvetenskapen och ansåg den för nödvändig för att samhället skulle kunna
fungera rent praktiskt20
.
Som redan framgår av titeln på Gunnar Erikssons doktorsavhandling: Elias Fries och den
romantiska biologien beskrivs hur Fries under flera år och innan han blev mer av en idealist
kom att tillhöra romantikernas skara. Den svenska skönlitterära romantiken kulminerade
under 1820-talet och under denna period skulle också Fries mest romantiska period
kulminera21
.
Det går naturligtvis inte att binda olika tankeströmningar av det slag som här diskuteras till
exakta tidsperioder eller geografi. Det ena upphör inte abrupt och ersätts av något annat utan
övergången från det ena till det andra sker successivt och olika komponenter har över tiden
olika tyngd. Efter Romantiken talade man om en ny strömning benämnd Idealism, vars
främsta företrädare var den tyske filosofen Friedrich Hegel. Idealismen hade sitt ursprung i
antiken och hos Plato och uppehöll sig vid gränssnittet mellan tänkande och verklighet.
Idealismen förknippas ofta med nationalistiska tankegångar, det ”storsvenska”. Under denna
tid, vi talar om mitten och delvis första delen av 1800-talet utvecklades också
”studentromantiken med studentsången, studentmötenas, de patriotiska deklamationernas och
punschens tidevarv”22
Det var först under Oscar II:s tid (1829-1907) som den poetiska romantiken och doktrinära
filosofin kom att upplösas och ett mer realistiskt betraktelsesätt bröt fram. Någon brytning
med kristendomen var inte heller under denna tid aktuell även om en utökad religionsfrihet
infördes år 1860, som gav svenska medborgare rätt att lämna statskyrkan till förmån för annat
trossamfund. Den empiriska vetenskapen gjorde dock sitt verkliga intåg under perioden och
naturvetenskapen frigjorde sig från teologiska dogmer och filosofiska doktriner23
.
3. Botaniken
NE gör en distinktion mellan begreppen ”botaniker” och ”botanist”. Den förstnämnde
förväntas ägna sig åt botaniken yrkesmässigt medan den senare endast gör det mer
hobbymässigt. Om Fries kan sägas, att han gick från att vara botanist till att bli botaniker även
20 Anders Lundgren, Naturvetenskap och filosofi; ingår i Kunskapens trädgårdar, 107-135, (Uddevalla:
Atlantis, 1988), 109-110 21 (Eriksson, 1962, 213). 22 (Lindroth, 1976, 143). 23 Simon Johannes Boëthius, Sveriges historia, (Stockholm: P A Norstedt, 1925), 348
Sida 7 av 40
om botaniken idag inte ser ut som den gjorde i början av 1800-talet. Under 1700-talet hade
tankar och idéer relaterade till naturvetenskapen slagit igenom och namn som Celsius, von
Linné och Scheele skrivits in i historien beroende på epokgörande upptäckter av olika slag.
Linné hade varit föregångsnamnet inom botaniken.
Botaniken kom liksom samhällsutvecklingen i övrigt att präglas av den begynnande
nationalromantiken. Detta var då en tid, före Darwin, när botaniken och naturen i stor
utsträckning betraktades som en del av Skapelseberättelsen med syndafall och försoningslära.
Botaniken låg därför nära teologin och därnäst medicinen. Exempel på det förstnämnda är
Fries första lärare och professor i Lund inom botaniken, C A Agardh som år 1835 utnämndes
till biskop i Karlstad stift. Detta var en period i Sverige när snillen hedrades med
biskopsstolar24
och ett annat sådant exempel är Esaias Tegnér som år 1824 blev biskop i
Växjö efter att ha varit professor i grekiska vid Lunds Universitet. Exempel på relationen
mellan botaniken och medicin är att det initialt inte fanns en professur i botanik till Fries när
han år 1835 kom till Uppsala, eftersom den var kopplad till den medicinska fakulteten, där
Fries saknade behörighet.
Avsevärd tid och möda lades under denna epok också ned på att generellt klassificera och
systematisera växterna i ett system som kunde betraktas som naturligt. Med denna ambition
var Fries inte först. Linné hade också drivits av den målsättningen utgåendes ifrån att systemet
skulle ha sin grund i naturens egen ordning25
.
Linné hade redan år 1736 postulerat: ”Species tot numeramus, quot diversæ formæ in
principio sunt creatæ .” (Arter räkna vi så många, som det i begynnelsen skapades olika slag.)
men redan hos de romantiska biologerna i slutet på 1700-talet fanns det utvecklings- och
evolutionstankar26
. Även om Fries accepterade en utvecklingstanke hävdade han med kraft
att alla växtgrupper (släkten) är avskilda från varandra och hade funnits från Skapelsens
begynnelse. Arterna kan utvecklas och de når vid olika tidpunkter sin typiska utbildning. En
förutsättning för detta är att Skapelsen inte är ett avslutat kapitel utan den fortgår kontinuerligt
efter eviga och oföränderliga lagar27
.
24 Sven-Eric Liedman, Att förändra världen-men med måtta, (Värnamo: Bokförlaget A/Arbetarkultur,
1991), 30 25 Gunnar Eriksson, Rudbeck och Linné; ingår i Kunskapens trädgårdar, s. 17-39, Stockholm, Atlantis,
1988 26 (Eriksson, 1962), 39 27 Elias Fries, Botaniska utflykter 2, (Stockholm, Zacharias Hæggström, 1852), 24-27
Sida 8 av 40
En familj består av en eller flera släkten, vilka i sin tur delas in i arter. Ovanför familjen
kommer kategorierna ordning och klass. När det gäller arterna kan de särskiljas på tre olika
sätt, nämligen det morfologiska, det biologiska och det fylogenetiska (bl.a. genetik). Redan
Aristoteles hade arbetat med en definitionslära som byggde på släkt och art, vilken var
förhärskande också hos Linné. Först i samband med utvecklingslärans genombrott under
1800-talet så bröts det aristoteliska tankemönstret28
och växtsystematiken utvecklades.
Hur den botaniska synen kunde se ut kan illustreras med den kände tyska naturvetaren,
professorn i naturvetenskap och sedermera medicin tillika rektorn vid Zürich Universitet,
Lorenz Okens (1779-1851) syn på livets uppkomst: ”det skedde på grunda ställen i havet, där
det infusoriella (urslemmet) slemmet träffades av ljuset”29
. Hos Liedman beskrivs han som
”en av de mest begåvade, kunniga och bisarra av naturfilosoferna, som gick mycket långt i
eget språk och egna tankar”30
. Han var en romantisk och spekulativ föregångsman i Tyskland
när det gällde att propagera för evolutionsläran. Hans omfattande internationella kontakter
ledde till att han år 1832 också valdes in i den svenska Vetenskapsakademien. Okens hade
enligt Eriksson ett uppenbart inflytande över Fries och Eriksson betecknar honom som Fries
”forne läromästare”31
. Han influerade särskilt Fries vad gällde dennes viktiga
växtsystematiska arbete Systema mycologicum.
När Fries beskriver utvecklingen från ett urtillstånd i havet anser han att alla växtgrupper
funnits från början men han accepterar teorin om Skapelsens fortgående i det att han godtar att
nya arter tillkommer inom existerande släkten32
.
Med romantiken infördes således en ny religiositet i människans tankevärld och naturen fick
en framträdande roll som bärare av den gudomliga anden. För naturvetaren och botanikern
Fries blev mot denna bakgrund verksamhetsförutsättningarna i Linnés anda mycket goda.
4. Darwin
När Darwin kom hem från sin jordenruntresa på brittiska flottans mätnings- och
kartläggningsfartyg HMS Beagle år 1835 hade han haft rikligt med tillfällen att fundera på om
vad som stod i Bibeln var korrekt, nämligen att alla arter som fanns hade skapats av Gud vid
28 Svante Nordin, Filosofins historia, (Lund: Studentlitteratur AB, 2003), 99 29 (Eriksson, 1962, 42) 30 (Liedman, 1991, 51) 31 (Eriksson, 1962, 376) 32 (Fries, 1852, 34 o 24)
Sida 9 av 40
ett och samma tillfälle. Det hade dock inte bara varit en fråga om teoretiskt tankearbete utan
Darwins arbete inkluderade studier av annan dokumentation, insamling av naturalier och
bearbetning av fossilt material. Darwin var inte den förste eller ende som ställde sig frågan
om arternas utveckling men det var ovedersägligen han som hösten 1859 publicerade boken
Origin of Species som behandlade evolutionsteorierna och som kom att få ett brett
internationellt genomslag. Boken kom att publiceras under viss brådska, då Darwin erfarit att
ett nytt konkurrerande verk med samma slutsatser var under bearbetning. Det rörde sig om
Alfred Russel Wallance, som började en karriär som professionell naturaliersamlare i 20-
årsåldern år 1847 efter det att han ”had lost his faith and his fear of Hell.”33
Wallance i sin
tur var inspirerad av Robert Chambers som redan i oktober 1844 publicerade Vestiges of the
Natural History of Creation. När denna bok kom ut i sin 14:e upplaga år 1890 var den
upplagemässigt nästan lika stor som Darwins Origin of Species34
och, även om det måste
innehålla något mått av subjektivitet ”the most widely discussed work on science ever
published35
.
Avsikten med detta avsnitt är inte att närmare analysera utvecklingen av evolutionsteorierna
eller att diskutera varför den ena eller den andra vetenskapsmannen var mer framgångsrik i
framläggandet av sina teorier utan endast att försöka illustrera att nya teorier successivt vann
insteg på marknaden och kom att påverka vetenskapsmännens arbete.
När Darwin efter återkomsten från resan med Beagle gav sig i kast med sitt författarskap hade
han redan rykte om sig att vara en ”scientific gentleman”, socialt väl etablerad, förmögen och
av god familj. Han skrev dessutom för en ”målgrupp” som utgjordes av andra
vetenskapsmän36
. Redan år 1844 hade han läst Vestiges37
och vilket också bekräftas i Origin.
Chambers skrev sin bok Vestiges för en bredare publik och publicerade densamma anonymt.
Med ny produktionsteknik och nya distributionsformer fick den en vid spridning över hela
England och kom att utgöra ett populärt diskussionsämne i de viktorianska salongerna38
.
Motståndet mot och acceptansen av evolutionsidéerna var dock svårhanterliga och Chamber
skriver själv: ”That God created animated beings, as well as the terraqueous theatre of their
being, is a fact so powerfully evidenced, and so universally received, that I at once take it for
33 James A. Secord, Victorian sensations, (Chicago: The University of Chicago, 2000), 332 34 (Secord, 2000), 526 35 Ibid, 460 36 Ibid, 426 37 Ibid, 429 38 Ibid, 187
Sida 10 av 40
granted. But in the particulars of this so highly supported idea, we surely here see cause for
some re-consideration. It may now be inquired, - In what way was the creation of animated
beings effected?”39
. De nya idéerna var inte oomstridda och från många håll var motståndet
stort och då inte minst från kyrkan. Kritiken kan bland annat sammanfattas med att ett
ifrågasättande av Guds lag i förhållande till Naturens lag måste leda till ateism40
. En auktoritet
som Richard Owen (1804-1892), som var chef för British Museums naturalhistoriska
avdelningar vägrade exempelvis att acceptera utvecklingstanken och blev en av dess stora
motståndare. Han insisterade på att skapelsen är så enhetlig därför att den i sin helhet är
resultatet av Guds allomfattande skapelsetanke .
I sin bok refererar Darwin till andra forskare som varit inne på en utvecklingstanke liksom
han själv och följande passus kan läsas på sidan xviii i ingressen: ”…and Fries, have all
admitted that new species are continually being produced”41
. Denna uppfattning stod i bjärt
kontrast till tron på arternas konstans som genom Linnés ursprungliga arbete förlänats stabilt
vetenskapligt stöd42
.
Darwins teorier inkluderade följande premisser: alla arter av liv har en ärftlig variation, det
produceras alltid fler avkommor än vad som kommer att överleva, vilket resulterar i att endast
de ”bästa” överlever samt att utvecklingen sker över en mycket lång tid. Det är trängseln i
naturen och inte en andlig kraft som styr utvecklingsprocessen. Darwin trodde också på den
redan tidigare lanserade s.k. descendensteorin, som innebär att alla arter har samma ursprung i
form av ett fåtal ”urceller”.
Liksom Linné kom att ändra sin ursprungliga uppfattning om artantalets konstans genom
korsning mellan släkten kom även Fries att omfatta denna korsningshypotes innebärande en
partiell descendens inom parallellutvecklingsteorin. Den partiella descendensen innebär att en
utveckling inom t ex ett släkte är skapad av en ”skapargud”. Denna Fries uppfattning var
tillräcklig för att han skulle citeras i Darwins On the origins of species men således inte alls
tillräcklig för att hans teorier skulle motsvara kraven enligt Darwinismen. Darwins
utvecklingslära förutsatte över huvud taget inte Guds medverkan i utvecklingen.
39 Ibid, 104 40 Ibid, 206 41 Charles Darwin, On the origins of species by means of natural selection, (London: John Murray,
Albermarle Street, 1861). 42 (Jonsson, 1991, 136)
Sida 11 av 40
Förutom Darwins teorier kom en annan faktor att påverka botanikernas arbete, nämligen
användningen av mikroskopet. Redan i början av 1600-talet hade Galileo Galilei konstruerat
ett sådant och i slutet på samma århundrade förfinade en holländsk klädeshandlare den nya
tekniken, vilken möjliggjorde mer avancerade studier av botaniska alster. Dessa studier kunde
också ske i laboratorier och man var inte längre hänvisad till fältstudier.
Darwins lära och den nya mikroskoptekniken, vilken Fries inte ville acceptera, slog undan för
undan basen för Fries vetenskapliga ställning.
5. Elias Fries biografi
Fries föddes under den tidsperiod när Romantiken gjorde sitt intåg i landet nämligen den 15
augusti 1794 i Femsjö Prästgård som ende son till pastorn Thore Fries i dennes äktenskap med
prästdottern Sara Elisabet Wernelin. Uppväxten präglades av latinstudier med fadern och
långa och många vistelser i naturen. Redan som 12-åring kände han väl till traktens alla
växter. Efter att de första 9 åren ha undervisats i hemmet skrevs han år 1803 in i 2:a klass i
skolan i Växjö. 1808 uppflyttades han i gymnasiet och började på faderns inrådan att studera
botanik. År 1811 lämnade han Växjö gymnasium för att bli student i Lund43
.
Under studietiden i Växjö inträffade en händelse, som enligt Fries själv var av avgörande
betydelse för hans studieval och framtida yrkesinriktning. År 1807 firades nämligen i Växjö
en fest till 100-årsminnet av Linnés födelsedag. Högtidstalare var en av Linnés lärjungar,
kungens förste livmedikus Sven A. Hedin44
. Hans tal fick Fries att bestämma sig för att bli
botanist45
. När han lämnade gymnasiet i Växjö hade grunden lagts till idéer som lätt kunde
utvecklas till romantik dvs. en betoning av känslorna på bekostnad av förnuftet. Han var
lättentusiasmerad, naiv och ambitiös samtidigt som kärleken till botaniken var grundlagd46
.
När det gällde frågor om stat, samhälle, universitet och skola hade Fries utvecklat försiktiga
och konservativa uppfattningar, vilka till stor del blev bestående också under hans många
Uppsalaår47
. Som senare visas överraskade dock Fries när han blivit äldre genom att politiskt
strida för en del nya och liberala uppfattningar.
43 Tore Almén, Elias-Fries släktens historia, (Stockholm: Ivar Hæggström Boktryckeri, 1945), 68 44 Sven Anders Hedin (1750-1821). 1783 sökte Hedin själv förgäves den botaniska professuren i
Uppsala. 45 (Fries, 1864) 70 46 (Eriksson, 1962, 82) 47 (Liedman, 1991, 27)
Sida 12 av 40
Efter studierna i Växjö anlände Fries i oktober 1811 till Lund. Redan under de första dagarna i
där träffade han Carl Adolph Agardh (1785-1859), från år 1812 professor i botanik och
praktisk ekonomi48
. Agardh, son till en köpman från det lilla Båstad med en ansenlig
förmögenhet49
var knappt 10 år äldre än Fries och de blev initialt mycket nära vänner. Agardh
kom också att bli ansvarig för Fries utbildning till vetenskapsman. Fries studietid blev kort
men han kom att vara knuten till universitetet i 24 år. Redan 1814 efter tre års studier blev han
magister på sin avhandling ”Novitiae Florae Suecicae del I”. Hans välgörare men senare ovän
C A Agardh kallade honom snart därefter till en docens i botaniken.
Från och med 1814 publicerade Fries flera vetenskapliga arbeten som gav honom ett gott
anseende i den akademiska världen och han blev också känd utomlands genom sin
korrespondens och sina vetenskapliga arbeten och redan 1820 blev han exempelvis medlem i
det berömda tyska vetenskapssamfundet ”Academia Caesarea Leopoldina Carolina”50
. Det
kan förefalla motsägelsefullt, att som Eriksson hävda att Fries utöver botaniken saknade bredd
vad gäller intressen med tanke på att han senare kom att söka en professur i historia och också
var aktiv som riksdagsman. Jämförelsen görs möjligen mot några i hans närmaste omgivning
och då inte minst mot Agardh, som var nyfiken, en stor mångsysslare och också relativt
vittberest51
. Fries var vare sig en mångsysslare eller företog resor utomlands. Däremot företog
han många resor begränsat till Göta- och Svealand under åren 1811-1824. Utlandsresande för
naturalhistorikerna var i och för sig inte ovanliga och kan exemplifieras med Linnés
lärjungars omfattande expeditioner i utlandet redan under tidigare tidsperioder.
Under åren 1817-1821 förestod Fries den botaniska professuren, han utnämndes 1819 till
botanicus adjunkt, 1824 fick han professors namn, (professor regius - utan lön) och slutligen
utnämndes han 1828 till botanicus demonstrator vid Lund Universitet. De ekonomiska
förutsättningarna var inte de bästa för en lärare vid universitetet innan en professur med
riktiga lönevillkor erhållits. Detta gällde även Fries, som i 30-årsåldern kände sig så osäker på
sin situation, att han sökte en professur i historia, ett ämne som också intresserade honom.
Han fick dock inte denna tjänst utan fortsatte med sitt stora intresse botaniken. Det botaniska
intresset var så stort att det utgjorde en lidelse för honom. Sitt liv beskrev han dock som
nästan bohemiskt och det var en tillvaro som inte passade honom. Han längtade efter att
48 Ibid 24 49 Ibid 21 50 (Eriksson, 1962, 192). 51 Ibid 131, 139
Sida 13 av 40
stadga sig, etablera sig i samhället och att gifta sig52
. 38 år gammal gifte sig Fries 1832 med
prästdottern Christina Wieslander från Odensjö . Paret bodde kvar hos föräldrarna i Femsjö
under de två första åren av äktenskapet och de äldsta sönerna Theodor Magnus och Elias
Petrus föddes också där53
.
Med den obetydligt äldre Agardh som etablerad professor i botanik och som han inte längre
räknade som sin vän, såg Fries inga befordringsmöjligheter i Lund. Dåvarande
universitetskanslern kronprins Oscar hade dock år 1831 utlovat en befattning vid Uppsala
Universitet. Det rörde sig om den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi, som
möjligen skulle ändras till en professur i botanik. Karriärsteget var ingen självklarhet men
efter viss insmickrande bearbetning av Göran Wahlenberg54
kunde Fries utnämning dock ske
år 1835. Under Wahlenbergs tid hade professuren tillhört den medicinska fakulteten till vilken
Fries saknade behörighet men genom ändringen av den Borgströmianska professuren flyttades
botanikämnet över till den filosofiska fakulteten även om det skulle dröja något innan den
formella professuren också överfördes55
.
År 1835 kom Fries till Uppsala där han omedelbart kom i kontakt med Erik Gustaf Geijer,
som hälsade honom välkommen till staden. Geijer var en uttalat varm anhängare av
Romantikernas skara med en människosyn vars ideal för både individ och folk var harmoni
mellan förstånd och inbillningskraft. Han var initialt mycket konservativ och drev dessa sina
tankar som medlem i ”Stora Uppfostringskommittén” som tillsattes år 1825. År 1838 övergav
han dock sina konservativa idéer för mer liberala uppfattningar som också kom att innebära
en brytning med vännen Atterbom, som betraktades som den romantiska skolans ledare.56
Geijer visade stor uppskattning av Fries på ett sätt som senare skulle visa sig vara till stor
fördel för honom. Han hade bl.a. aktivt engagerat sig för att den Borgströmianska professuren
skulle ombildas så att den kunde erbjudas Fries57
.
Det var först år 1851 som den botaniska professuren överflyttades från den medicinska till
den filosofiska fakulteten och sammanfördes med den Borgströmianska donationsprofessuren
i praktisk ekonomi, som Fries blev fullt likställd med övriga professorer även om han under
52 (Eriksson, 1962, 287) 53 (Almén, 1945, 69) 54 Göran Wahlenberg (1780-1851) professor vid Uppsala universitet i medicin och botanik. 55 (Eriksson, 1962, 287 f) 56 NE, http://proxy.ub.umu.se:2067/lang/erik-gustaf-geijer?i_h_word=geijer, (hämtad den 05-04-12) 57 (Eriksson, 1962, 297)
Sida 14 av 40
flera år skött botaniktjänsten. Han blev samtidigt prefekt för universitetets trädgård och
museum, vilket innebar startpunkten för en dynamisk period för dessa58
Vid 65 års ålder (år 1859) begärde och fick Fries avsked från sin professorstjänst men han
stannade dock kvar vid universitetet under flera år som emeritus. Trots svag hälsa hade han
under vårterminen 1839 och läsåret 1853-1854 fullgjort den i konsistorium cirkulerande
tjänsten som rector magnificus.
Från 1828-30 års riksdag så länge ståndsriksdagen varade hade universiteten i Lund och
Uppsala rätt att sända egna riksdagsmän för Prästeståndet. Geijer var förste representant för
Uppsala Universitet och senare var bl.a. den ”blide men i världsliga ting ingalunda bortkomne
Elias Fries universitets riksdagsman”59
. Han tjänstgjorde vid Riksdagarna 1844-1845 och
1847-1848 och var medlem av Konstitutionsutskottet.
Sammanfattningsvis kommenteras nedan några frågor som engagerade Fries i Riksdagen60
:
• Han var vid ett flertal tillfällen engagerad i frågor gällande löner och anslag till
universiteten i Lund och Uppsala. Han var särskilt störd över att en professor i
Lund år 1844 kunde uppbära en lön av 300 tunnor spannmål medan professorn i
Uppsala endast fick 225 tunnor.
• Djupt konservativ var han motståndare till liberalare handelsregler och förordade
höga tullar.
• Filosofi bör enligt Fries inte vara en fristående disciplin utan samordnas med
något mer ”konkret vetande, utan vilken det löper fara antingen fastna i
dialektikens snår eller förvirra sig i abstraktionens öknar.”
• Inhemsk utbildning i hortokultur.
• Restriktiv inställning till utveckling av bankernas lånerörelse, då banklånen är
fördärvliga för Allmogen. ”Det är bättre att banken är fattig och folket rikt, än
tvärtom. Ty det är en osviklig sats, att den som vill förstöra ett folk, skall bereda
det full och ökad tillgång på brännvin och lån.”
58 Carl Frängsmyr, Uppsala Universitet 1852-1916; volym 2:1, (Uppsala: Uppsala Universitetsbibliotek,
2010: , 202) 59 (Lindroth, 1976, 156). 60 Allan Ekström, Om Elias Fries som riksdagsman, (Föreningen Elias Freis’ ättlingar,
Riksdagsprotokoll, 2002)
Sida 15 av 40
• Lika arvsrätt mellan son och dotter; reformen genomfördes år 1845.
• Hjälp till krigsveteraner och en årlig pension till Geijers änka.
Av ovanstående uppställning kan uppfattningen om Fries som konservativ lätt bekräftas men i
motsatt riktning talar hans liberala engagemang för lika arvsrätt mellan son och dotter. Ett
annat exempel på ett liberalt tänkande hos Fries är hans kontakter med Fredrika Bremer.
Genom en artikel fick han henne intresserad av botaniken och de kom att göra varandras
personliga bekantskap. Bremer uppskattade kontakten och skriver: ”....religion och natur,
Bibel och botanik äro för en och för alla.”61
. Kvinnor var fram till 1870-talet förhindrade att
skriva in sig vid universitetet. Dock fanns från början av 1840-talet en ”fruntimmersförening”
där bl.a. Bremer följde Fries föreläsningar62
. Fries engagemang för kvinnan kan vid denna
tidpunkt möjligen beskrivas som radikal, särskilt i beaktande av att boken The Subjection of
Women (förf. John Stuart Mill), som betraktas som en klassiker vad gäller kvinnans frigörelse
publicerades först år 186963
. Kanske hade Fries påverkats av Agardh i synen på kvinnan, som
i en tidningsartikel år 1833 skrev; ”Det viktigaste är att ge kvinnan verklig uppfostran. Vem
vet till vilka höjder de kan stiga om de får samma utbildningsmöjligheter som männen!”64
Fries tjänster togs också i anspråk för att utreda och föreslå åtgärder för universitetens
modernisering. Bakgrunden var att utbildningsväsendet var under diskussion under den
aktuella tidsperioden och år 1825 tillsattes den ”Stora uppfostringskommittén” under
ordförandeskap av kronprins Oscar. Stora stridigheter rådde inom kommittén och främst var
det ”Stockholmsliberalerna” som kämpade mot den konservative och romantiske
Uppsalafalangens ledare Erik Gustaf Geijer till vilken krets Fries fortfarande hörde.
Stridsfrågorna gällde bl.a. nedläggning och flyttning av Uppsala Universitet, även Lund
diskuterades, till Stockholm och utformningen av den medicinska utbildningen. Den
konservativa falangen fick dock dominera slutbetänkandet; universiteten i Lund och Uppsala
blev kvar och man slog vakt om traditionen, som innebar en fortsatt akademisk undervisning
med ”världsfrånvänd” karaktär. Det lappades och lagades i regelsystemet och 1846 var det tid
för en ny kunglig kommitté, där Uppsala företräddes av Fries. 1852 kunde Kungl. Maj:t
61 (Eriksson, 1962, 423). 62 (Frängsmyr, volym 2:1, 2010, 163). 63 Torbjörn Tännsjö, Grundbok i normativ etik (Stockholm: Thales, 2000), 24 64 (Liedman, 1991, 84)
Sida 16 av 40
besluta om nya konstitutioner och gemensam kansler för såväl Uppsala som Lund65
. Före
kommitténs arbete och förslag ansågs universiteten ha varit präglade av en ålderdomlig
struktur, såväl i fråga om själva läroinnehållet som den yttre strukturen. Man hade också varit
sökande ifråga om inriktningen, om det skulle vara klassisk bildning eller naturvetenskaplig
forskning66
. Med de nya reglerna upphörde också oskicket att professorerna mot betalning
skrev studenternas gradualavhandlingar. Mot detta hade för övrigt Fries klagat redan 183667
.
Ett viktigt förslag från Fries sida som vann anklang var en uppdelning av kandidatexamen i
tre sektioner nämligen: ”filologisk-filosofisk, historisk-filosofisk och fysik-filosofisk”
varigenom naturvetenskapen kom att lyftas fram68
.
Fries var medlem i olika akademier inklusive Svenska Akademien, där han för övrigt höll sitt
inträdestal över Geijer69
. Under flera år var Fries också inspektor vid Smålands nation där
hans relation till ”de kära smålänningarna” kännetecknades av en gammaldags, patriarkalisk
hjärtlighet70
Fries dog år 1878 vid 84 års ålder. Åren 1875-1876 skrev han 27 brev till äldste sonen Thore,
som under denna period bodde i Stockholm. Trots att Fries då var i hög ålder och enligt
breven svag och sjuklig så diskuterar han inga existentiella eller religiösa frågor. Däremot
upptogs hans intresse av vetenskapliga spörsmål och material. Han uttryckte en oro för att han
ej skulle hinna fullborda pågående arbete med Icones seletæ Hymenomcetum. Tonen i breven
var känslosam och han oroade sig för flera vardagliga frågor. Ett återkommande tema gäller
ekonomin och särskilt i förhållande till sonen Otto, som utvadrat till USA och där genomlevde
några besvärliga år.71
6. Författarskap
I ingressen har Fries författarskap kommenterats. Det är tre verk av Fries som har särskild
relevans vad gäller den aktuella frågeställningen om tro och vetenskap och de kommenteras
65 (Lindroth, 1976, 142 f) 66 (Frängsmyr, volym 2:1, 2010, 14 o 9) 67 (Liedman, 1991, 152). 68 Ibid, 149 69 Svenska Akademiens Handlingar, (Stockholm: P A Norstedt & Söner, 1852) 70 Sven G. Svensson, Studentens klang och jubeltid. Ingår i Uppsalastudenten genom tiderna, s. 73-194.
Uppsala, Lundequistska Bokhandeln, 1950. 71 Carl-Otto von Sydow, Elias Fries brev 1875-1876 till sonen Thore, (Uppsala, Uppsala
Universitetsbibliotek, Scripta Minora, Bibliothecae Regiae Universitatis Upsaliensis, Vol. 7, 1994)
Sida 17 av 40
nedan. Detta avsnitt får tyvärr karaktär av citatsamling men syftar till att illustrera Fries syn
på vetenskapen och religionen.
6.1 Dagböckerna 1810-1811
16-17 år gammal skrev Elias Fries dagbok. ”Dagboken (var) hållen för EGET NÖJE” och
omfattade vår, sommar och tidig höst. Det rör sig om två ganska digra volymer och de
omfattar i princip uteslutande botaniska observationer. I ärlighetens namn konstaterade han
vid några tillfällen, bl.a. den 15 april 1811, att han inte befattar sig med ”oeconomica”. Hans
dedikerade inställning till botaniken framgår genom dagböckerna. Samtidigt kan konstateras
att dessa inte innehöll några referenser till vare sig religionen eller med något enstaka
undantag allmänna observationer. Dagböckerna omfattar ca 6 månader per år och det framgår,
att han så gott som dagligen gjorde omfattande exkursion med ett flitigt nedtecknande av sina
observationer. Dessa är näst intill kliniska till sin karaktär och det lämnas inget utrymme till
att kommentera naturens skönhet eller för den delen dess besvärligheter. Att han var väl påläst
vad gäller botaniken framgår tydligt.
6.2 Aristoteles växtlära
År 1842 utgav Fries en akademisk avhandling med titeln ”Grunddragen af Aristotelis
Vextlära”72
. (Referenser i detta avsnitt görs till sidor i denna avhandling) Den första hälften
av den korta skriften (48 sidor) utgörs av Fries inledning och den resterande delen
kommenterar mer direkt Aristoteles arbete. ”Allt som sker i naturen, sker för ett bestämt
ändamål” och ”det Gudomliga är verkande orsaken till allt det bättre som sker” (sid 26).
Växterna är naturalster och sådana som ”näres, tillväxer och förgås, säges leva, således har
växterna även liv. Principen för allt liv kallas själ…” Livets grader är flera och ”uttryck av ett
högre liv…närmar sig Gudomens natur” (sid 25).”Själen är livets grundorsak” (sid 26)
respektive ”i varje organisk kropp är själen grunden och principen för livet” (sid 28) men
”växtlivet äger inget annat mål, än näring och fortplantning” (sid 30).
”… alla varelser sträva efter delaktighet av Gudomens natur, vars villkor är oförgänglighet,
…….(som) endast kan ske genom pånyttfödelse, så att den ena individen avlöser den
andra…….Generationens princip är den alstrande själen; växternas yttersta mål är
frösättningen” (sid 39) och slutligen ”frön innesluta livets princip” (sid 33). Tankegångarna
leder till den av Aristoteles omfattade vitalismen, där det organiska livet förklaras av en
72 Elias Fries, Grunddragen av Aristoteles växtlära, (Uppsala: Leffler och Sebell, 1842)
Sida 18 av 40
särskild okänd livskraft vars natur är okänd och som inte kan förklaras vare sig på kemisk
eller fysikalisk väg.
Fries refererar i sin inledning till tidiga botaniker som exempelvis Theophrastus Eresius (372-
287 BC), Otto Brunfels (1488-1543) och Joseph Pitton de Tournefort (1656-1708) och
skriver, att trots många års botaniskt intresse har man ännu inte ”förmått tända något klarare
ljus” över naturvetenskapen utan en omstart krävs för att ”verkligen intränga i naturens
mysterier” (sid 4). Visserligen skedde en tillfällig förbättring i samband med Linnés
verksamhet men därefter har vetenskapen ”både mognat och åldrats” och Fries ser fram emot
en ”kommande vetenskapens föryngring” (sid 8). Det är romantikern Fries som beklagar att
herbariestudierna trängt undan forskningen i fält och att medan man ”med största
mikroskopiska förstoringar undersöker granden, förbiser man ofta bjälken eller växternas hela
individuella liv” (sid 9). Genom vetenskapens och historiens, enligt Fries, mycket snabbare
utveckling jämfört med tidigare går ”så mycket sant och skönt under” (sid 9). Vi måste inse
”vår egen ställning till vetenskapen och ana dess framtida segerbana”. Som exempel på
förändrade förutsättningar nämner han hur Medicin tidigare endast var ett bihang till
Botaniken och vid något senare tillfälle gällde motsatt förhållande om Botaniken inte hörde
till Ekonomi (sid 10)
Fries omdömen om Aristoteles är, inte förvånande, utomordentligt positiva och ”Aristoteles
överträffar alla efterföljande naturforskare i filosofisk skarpsinnighet…….genom egen
forskning förvärvad kunskap” och denna kunskap har också förvärvats utan senare tiders
instrument och hjälpmedel (sid 19). Det är inte bara praktiska spörsmål som behandlas av
Aristoteles utan han ”skådar och upptäcker (även) livets högsta fenomener” (sid 22).
Fries omdömen om Aristoteles är inte bara positiva utan han får anses ligga mycket nära den
senares uppfattning om naturen och religionens roll i sammanhanget. Mekanisternas
uppfattning att det bara är de fysiska och kemiska lagarna som förklarar livsprocesserna är
fjärran från Fries.
6.3 Botaniska utflykter
En form av populärvetenskapligt författarskap ägnade Fries sig framgångsrikt åt i mitten av
seklet när han utgav sina tre band benämnda Botaniska utflykter 1-3. Själv karaktäriserade
Fries dem som ”strödda tillfällighetsskrifter”. Till stor del rör det sig om tidigare föredrag och
Sida 19 av 40
uppsatser, som här presenterades för en bredare publik i en mer lättillgänglig form. I stort
måste dock förutsättas att denna publik var botaniskt intresserad, ty sådant är innehållet i
böckerna. En central fråga för Fries under hela hans verksamma tid hade varit att skapa ett
naturligt system för växtsystematik. Däri ingick att beskriva, rangordna, sammanföra i
grupper och studera processer som leder till förändring och uppkomsten av nya enheter. Detta
präglar innehållet böckerna som också diskuterar växternas namn och historia. En kronologisk
genomgång görs av de tre banden utifrån denna uppsats förutsättningar.
Redan inledningsvis (Band I: s.1) återfinns följande formulering: ”Lika litet som någon blott
mänsklig kunskapskälla förmå naturvetenskaperna tända det klarare ljus, Kristendomen
sprider över världen, fast de härligast förklaras i dess sken; men även så falskt är, att de leda
till ateism; tvärtom blir från deras synpunkt gudsförnekelse alltid en galenskap, - och
naturalismen har sin enda källa i obekantskap med naturen”. Här framgår att naturvetaren
Fries inte störs av några oförenliga motsatser mellan en djupare naturkunskap och den
bibliska läran. Han fortsätter med att konstatera att naturvetenskaperna kan leda till avvägar
och en materiell sådan till ”panteismens hedendom, om än mer renad och idealistisk än
forntidens” och ett abstrakt sökande till en med ”muhammedanismen analog deism. Den
biologiska naturforskningen kan även om man exkluderar allt som har sin förklaring i
kristendomen leda till en med mosaismen (judendomen) likartad naturåskådning”. Det är i
kristendomen förklaringarna kan sökas och biologin blir därigenom djupt kristen. Kontrasten
mellan biologi och kristendom uttrycks alltså med stor pregnans. Andligheten tillskrivs senare
kapaciteter utöver naturvetenskapen när Fries konstaterar att ”det finns ingen naturforskare,
som icke erkänner, att varje fenomen och särskilt livet utgår från en högre, för honom
oförklarlig kraft” (I:24). Detta är ”Guds finger” (I:25). Naturligtvis diskuteras frågan om när,
var och hur växtvärlden uppstod på vår planet och här konstaterar Fries att det är frågor som
botanisten inte kan besvara utan frågan får avvisas och det enkla konstaterandet får blir ”I
begynnelsen skapade Gud”, vilket begrepp var och en får utveckla enligt egna idéer och
fantasi (I:53). Naturen är Skapelsens spegel och i densamma kan Skaparens allsmäktighet,
vishet och godhet betraktas (I:35).
Läromästaren Linné hade uppfattningen att samtliga växters ”urföräldrar” funnits i Paradiset,
vilket materialiserades i form av en ö söder om ekvatorn med ett så högt berg, att där kunde
alla jordens klimattyper erbjudas (I:59). Fries säger dock att dessa teorier ”idag” svårligen
kan accepteras (III:113). Även om Linné var läromästaren hade Fries flera kritiska synpunkter
Sida 20 av 40
på honom och Fries tyckte att han var ”mindre nyskapande och mer ett ordnande snille”73
.
När det gällde skapelsens gåta hade Fries således inga svar men utgick ifrån inte bara Bibeln
utan också t.ex. Okens teorier att havet var den organiska skapelsens källa (I:62). Han
avvisade huvudsakligen Linnés teori och diskuterade liksom flera andra naturvetare
(jfr. Secord, 2000, ovan) istället arternas successiva utveckling samtidigt som han med kraft
avvisade teorin att människan skulle kunna ha sitt ursprung i apan. (I:68) Fries varnade för att
förväxla Skaparen med Skapelsen (I:62) men frågar om Skapelsen fortfarande äger rum?
(I:75)
Det var med stor förundran som Fries redan i Aristoteles växtlära hade konstaterat att
växterna hade liv och att det är det Gudomliga som är orsak till allt det goda som sker. Livet
och det Gudomliga är störst och det mänskligheten kan åstadkomma kan inte mäta sig med
dessa högre värden. Indiens tempelgrottor och Egyptens pyramider är exempel på den
mänskliga kraftens ansträngningar men vad är väl det mot Skaparens allsmäktighet? (I:174)
Fries avvisade Skapelsen som en enstaka och avslutad händelse och talade istället om denna
som en oupphörligen fortgående och evig process efter oföränderliga lagar. Att naturkrafterna
skulle ha verkat under andra lagar i urtiden än vad som gällde för tillfället avvisas, vilket
skulle upphäva Guds allvishet och sannfärdighet. Fries hävdade som en konsekvens av detta,
att det inte är nya naturalster som successivt skapas utan förutvarande som utvecklas och
fullkomligas. ”Det Gudomliga VARDE genljuder ännu lika allsmäktigt genom världsaltet,
varav förädlade naturalster uppstå på jorden, liksom i rymden nya världar gro”(II:24). En
intressant observation år 1847 innan Darwin framlagt sina teorier. Stöd för detta tänkande
hade han i forskning som visade att den äldsta vegetationen utgjordes av kryptogamer, dvs.
skapelsen var könlös och all förökning skedde genom knoppbildning eller avsöndring av delar
av ursprungsväxten (II:27). Idag talar vi om förökning genom sporer.
6.4 Fries och språket
Att Fries var en kunnig botanist med en god allmänbildning har tidigare framhållits men
understryks ytterligare med de ”Botaniska Utflykterna”. Språket och språkbehandlingen var
viktig för Fries, vilket han även uttryckte i sitt i inträdestal till Svenska Akademin år 1849, där
talet ägandes Erik Gustaf Geijer. Inledningsvis säger Fries där ”Ett folks dyraste arv är
tvivelsutan dess språk…”74
. Språket var för Fries ett instrument för att förmedla vetenskaplig
73 (Fries 1842, 14) 74 (SAH, 1852)
Sida 21 av 40
information och krävde kvalitet och precision. I de ”Botaniska Utflykterna” understryker
Fries vikten av en språklig och faktamässig korrekt behandling av berört ämne även i de små
detaljerna, då många små fel kan leda till en ”enda stor lögn”(I:238). Vetenskapen bygger på
korrekta uppfattningar och krav på exakthet och logik. ”I vetenskap gäller intet annat än det
sanna och rätta; allt som icke därifrån utgår måste förfalla” (I:271). Botanikens officiella
språk är latinet och då skall man också hålla sig till detta och inte fuska med grekiskan, vilket
Fries anför ett antal exempel på. ”Att i namn vilja briljera med liten kunskap i Grekiskan är
löjlig fåfänga” (I:265).
I förordet till del II begråter den sörjande författaren inledningsvis arvfursten Frans Gustaf
Oscars frånfälle och beklagar i samma förord att det egna modersmålet är ett ”föga spritt och i
den lärda världen nästan obekant språk”. Naturen får sin hyllning som ”under umgänget med
den samma fyller själen med så många föremål för undersökning och begrundande, att tomhet
och ledsnad försvinner i livet, och att de vanligen sökta tidsfördriven betraktas som
tidsspillan”. Samtidigt vill han karaktärisera, i samband med Skandinaviska Naturforskares
Allmänna Möte i Köpenhamn år 1847, just den tiden de då levde i, till den bästa
mänskligheten hade upplevt och han frågar sig retoriskt vilken annan tid vi skulle vilja
återvända till. Detta i kontrast till all klagan och tjat om att det var bättre förr (II:19). Stycket
illustrerar Fries ”passion” för naturen samtidigt som det ger en bild av en positiv person.
Växtnamnen hade ofta under medeltiden genom folklig tradition fått personnamn och var
också uppkallade efter personer i Gamla Testamentet. Av förstnämnda var en del uppkallade
efter hedniska gudomligheter och Fries konstaterar att dessa succesivt ”kristnats” dvs. fått nya
”helgade” namn (I:252) och vi kan åter konstatera religionens betydelse för Fries.
6.5 Religion och poetiska ansatser
Kännetecknande för Dagböckerna är de återkommande referenserna till religionen, vilket
exemplifieras nedan.
I avsnittet om ”Våren” (I:299) berättas hur man firade Skapelsens stora drama den tredje
dagen, då ”jorden först bar gräs och örter” och han gör ett försök att vetenskapligt förklara
den process som leder till grönska, lövsprickning och blomning. Även om fotosyntesen inte
finns vetenskapligt beskriven talar Fries om växternas celler samt behovet av väte, kol och
syre för tillväxten. Många externa parametrar analyseras som växtortens avstånd från
ekvatorn, höjd över havet, avstånd från kust, jordens kemiska beskaffenhet mm. Vårregnets
stora betydelse för växtligheten uppmärksammas också men regnet i sig räcker inte som
Sida 22 av 40
förklaring utan han antar, att med regnet följer elektriska spänningar i atmosfären, vilka bidrar
till växternas utveckling. (I:313)
En talande metafor använder han när han jämför religionen med trädets märg (I:17), som går
genom hela stammen och slutar i toppen med en knopp. Visserligen kan trädets märg bli
angripen av röta eller i övrigt förstörd men trädet kan ändå grönska under någon tid innan det
på sikt dör.
Fries var metodisk och systematisk i sitt arbete att behandla växterna och deras utveckling.
För lantbrukaren anger han också att särskilda kunskaper och erfarenhet krävs för att
framgångsrikt bruka jorden. Detta räcker dock inte för hur människan än plöjer och sår så är
det Gud som ger växten. Även den duktigaste lantbrukaren är beroende av ”en högre ledande
hand och därigenom lyfter tanken till förtröstan och undergivenhet för naturens Herre”
(II:217).
När Fries utgav tredje bandet av sina Botaniska utflykter hade han uppnått 70- årsåldern. Han
konstaterade att han kroppsligen var och hade varit ”bräcklig” men att det inte var något fel på
”sinnesförmögenheten” för vilket han framför sin innerligaste tacksamhet till den ”Högste”.
Den empiriskt-vetenskapliga botaniken gjorde sig enligt Fries (III:22) senare gällande i
Skandinavien än i övriga Europa efter reformationen. Detta innebar att ända in på 1700-talet
var det svårt att finna vetenskapsmän som publicerade egna och nya forskningsresultat vilka
avvek från Bibelns förklaringar. Exempelvis beskriver Fries hur frågor om livets spontana
uppkomst vederläggs och hur solens inverkan på växternas utveckling bestriddes med
hänvisning till att växterna skapades på tredje dagen medan solen först på den fjärde (III:23).
Han beskriver hur Aristoteles filosofi och skolastikerna stärkte sin ställning på Ramismens
bekostnad. Ramismen fick senare ge vika för den moderna filosofin som i Descartes75
fick sin
främste talesman. (De nya idéerna vann sina första anhängare vid den medicinska fakulteten
vid Uppsala Universitet genom professorerna Olof Rudbeck och Per Hoffvenius. De
uppskattade särskilt principerna att skilja på teologiska och filosofiska frågor samt att man
skulle tvivla på allt till dess man funnit en säker grund för sin uppfattning, vilket var särskilt
användbart inom naturvetenskapen)
Ovanstående anges som en utgångspunkt för botanikens utveckling efter reformationen och
dess idéer drevs av ett antal prominenta personer och då särskilt Linné och hans lärjungar.
75 Descartes, René (1596-1650) fransk matematiker, filosof, vetenskapsman och jurist
Sida 23 av 40
Tankeväckande är att många av Linnés lärjungar ansåg, att den botaniska vetenskapen var
färdigutvecklad i och med att deras arbete var slutfört (III:96). Med Göran Wahlenberg i
början av 1800-talet startade dock en ny era i botanikens historia, där inte bara Fries utan
också t.ex. Agardh blev framstående namn (III:102). Skillnader fanns i uppfattningarna
mellan den Linneanska och den senare botaniken. Den förstnämnda såg i naturen en högre
uppenbarelse som man måste lyda även om den inte kunde förklaras och Linné förklarade de
som avvek från hans uppfattningar som kättare. ”Denna gudomliga vedergällning” som
innebar att onda gärningar skulle vedergällas under livstiden för den som förbrutit sig mot
gudens lagar har han sammanfattat i ”Anteckningar över Nemisis Divina”, vilken har
kommenterats av Fries och hans äldsta son, utan intresse för denna uppsats76
.
Med den nya botaniken försvann auktoritetstron successivt och man lämnade den bibliska
grunden för växternas ursprung (III:110 f). Utvecklingen av den nya botaniken som vetenskap
underlättades av nya hjälpmedel, där mikroskopets förbättring var avgörande, litteratur blev
mer lättillgänglig, resor kunde enklare företas och slutligen var staten generös med stipendier.
(III:142)
Fries kanske inte var ensam i sin oro men det kan vara intressant att notera, att han uttryckte
sitt bekymmer för att dåtidens skogsbruk skulle leda till en framtida miljöförstöring. Skogarna
misshandlades och blev föremål för svedjebruk, vilket skulle leda till att de försvinner med
försämrat klimat som resultat. Nederbörden minskar och jordytan berövas för vegetationen
nödvändig snötäckningen. ”Allt detta är för Naturforskare välbekanta saker; men just därför är
det vår plikt, att i tid och otid för de mindre bildade framhålla de olycksbringande följderna av
naturens misshandling, varigenom jorden, genom människans oförstånd, blir förbannad”
(II:22).
7. Vetenskap och religion
I vår teknokratiska tidsålder är det lätt att utgå ifrån att naturvetenskapen var en hyllad
disciplin vid tiden för Fries verksamhet. Detta är dock ingen självklarhet och möjligen kan det
ha varit så att denna disciplin stod relativt lågt i kunskapens hierarki77
. Fries samtida, den
inflytelserika professorn Sigurd Ribbing78
hade i ett arbete 1851 både angripit panteismen och
76 Elias Fries och Th. M. Fries, Carl von Linnés anteckningar over Nemesis Divina, (Uppsala;
Lundequistska Bokhandeln, 1878 77 (Jonsson, 1991, 113) 78 Sigurd Ribbing (1816-1899) professor i teoretisk filosofi vid Uppsala Universitet
Sida 24 av 40
uttryckt en allmänt nedlåtande syn på naturvetenskapen och dess krassa och empiriska
arbetsmetoder79
. Fries själv är inne på detta tema ”…kastas därigenom ett oförtjänt förakt
över vetenskapen, kanske skadligare än rent förbigående” och då framförallt beroende på låga
löner och allmänt dåligt anseende för berörda lärare80
. Uttalandet kan möjligen ses mot
bakgrund av att Fries i ett brev år 1831 till sin vän zoologen Sven Nilsson beklagat sin
obemärkthet. Han skriver: ”Också kan jag verkligen säga att då en hop yngre gynnare för det
de intaga ett högre rum på Lections Catalog etc. visa sig förnäme och som min gynnare, så
generar mig min obemärkthet, efter all värdighet skall få efter yttre tecken och man beräknar
folks värde efter deras lycka”81
Lundgren menar dock, att det är en felaktig uppfattning att naturvetenskapen skulle haft en
sådan sämre ställning, som under årens lopp okritiskt har accepterats och lämnar flera
exempel både på gjorda satsningar inom området och framstående naturvetare i Uppsala82
.
I mitten av 1800-talet spreds liberala och socialistiska värderingar i samhället. Grupper
omfattande dessa idéer, vilka ofta var intellektuella hade en särskild fäbless för
naturvetenskaperna och mot slutet av seklet var det istället naturvetenskaperna som hyllades
med nästan religiös hänförelse83
Detta innebar dock inte att den naturliga teologin upphörde
att attrahera ett stort antal naturforskare och att i vetenskapliga sammanhang hänvisa till
skaparens allmakt och vishet fortsatte fram till mitten av 1800-talet att vara accepterat84
. Även
om Fries, som visats ovan, i vissa avseenden var modern i sitt tänkesätt kom han dock att fram
till sin död år 1878 att tillhöra den skara naturforskare som hyllade Skaparens allmakt.
Redan Leonardo da Vinci hade betonat att naturforskaren bör vara både empirisk och
experimentell när han samlar in och behandlar sina data och att naturforskningen skall vara
matematisk när den fastställer naturlagar och förklarar naturens principer85
. Det kan vara på
sin plats att kort förklara de här använda begreppen. Empiri innebär att en slutledning är
grundad på erfarenhet, vilka förutsätter vetenskapliga undersökningar av verkligheten,
iakttagelser och experiment medan man med empirism avser en lära som bygger på erfarenhet
för att nå kunskap. Empirism är en metod eller en filosofisk riktning, där erfarenhetsmässiga
79 Carl Frängsmyr, Uppsala Universitet 1852-1916; (2), (Uppsala: Uppsala Universitetsbibliotek, 2010,
25) 80 Elias Fries, Botaniska utflykter 1, Stockholm: Zacharias Hæggström,1853), 5 81 (Eriksson 1962, 287) 82 (Lundgren, 1988), 108 o. 131, 83 (Jonsson, 1991, 115). 84 Ibid 113 85 Ibid, 39
Sida 25 av 40
fakta och inte förnuftet bestämmer utformningen av en teori inom ett vetenskapligt område.
Empiristen menar att endast det som bevisats erfarenhetsmässigt kan betraktas som
tillförlitligt. Romantikerna, till skillnad från Leonardo da Vinci hävdade att vi också kunde få
kunskap om verkligheten från andra kunskapskällor än empiri. Dessa andra källor skulle
huvudsakligen bygga på vårt förnuft men förutsätter inte ett avståndstagande från empiri. De
två kunskapsorganen kan verka vid sidan av varandra86
. Fries var en god representant för
denna senare uppfattning, då han hävdade att hans intuition och samlade erfarenhet var
viktigare än den nya mikroskoptekniken. Med denna nya teknik gjordes under slutet av 1830-
talet upptäckter som kullkastade Fries livsverk, nämligen systemet vad gällde svamparnas
klassificering. Fries vägrade dock länge att acceptera dessa nya fakta varför hans ställning vad
gällde mykologin kom att minska i betydelse. Med avseende på tekniksynen var Fries således
inte realist87
. Frängsmyr karaktäriserar Fries som empiriker men inte empirist, med en kritisk
syn på materialism88
.
Fries diskuterar olika forskningsarter och framhåller att biologin kan vara ett förmedlande
”element” mellan de spekulativa och de rent empiriska synsätten. Han fortsätter, att inget
empiriskt vetande blir vetenskap förrän det når upp till filosofins höjder89
. Fries gick i pension
1859, samma år som Darwins bok kom ut. Dess innehåll kan dock inte ha varit så dramatiskt
nytt för Fries som brevväxlat med Darwin under flera år, som måste ha känt till Chambers bok
från 1844 och som måste ha varit medveten om forskares diskussioner om skapelsetron under
många år. Darwin valdes för övrigt in i Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala år 1860 där
även Fries var medlem. En samlad bedömning av Fries Botaniska Utflykter kan inte annat än
bekräfta att han var avvisande till Darwins tankar på samma sätt som hans gamla lärare
Agardh var. De tillhörde helt enkelt en äldre generation svenska botanister, vilka utvecklingen
löpt ifrån. Med Fries inställning till den nya tekniken och negativa inställningen till den nya
utvecklingsläran samtidigt med Darwinismens spridning är det inte förvånande att hans
botaniska stjärna var i dalande vid pensioneringen. Han hade då också börjat ställa näst intill
diktatoriska krav på åtlydnad på sin omgivning även in i detaljerna90
. Trots detta möttes han
av åhörarnas jubel, när han äntrade talarstolen för att tala till ett skandinaviskt
naturforskarmöte som år 1863 ägde rum i Stockholm med ett besök i Uppsala. Han yttrade
86 (Eriksson, 2004, 51-52) 87 (Eriksson, 1962, 340) 88 (Carl Frängsmyr, del 2:2, 2010) 89 (Fries, 1853, 5). 90(Eriksson, 1962, 431),
Sida 26 av 40
därvid: ”Man beskyller vidare naturvetenskapen att leda till irreligiositet och ateism.- Falskt!
All äkta naturforskning, ja allt ädelt sanningssökande är i grunden religiöst – och från
naturalhistorisk synpunkt blir Guds-förnekelse alltid en galenskap” 91
. I sann romantisk anda
hänvisar han här till Skaparens makt och vishet, vilket varit allmänt accepterat fram till mitten
av seklet men som påpekats skedde detta uttalande så sent som 186392
.
I avsnittet ovan gällande Romantiken har flera beröringspunkter mellan naturvetenskapen och
religionen berörts men här kommer dessa att ytterligare beröras utifrån frågan om eventuell
konflikt mellan dem. Detta mot bakgrund av att de kan förefalla motsägelsefulla som i fallet
med Skapelseberättelsen och Darwins teorier.
Vetenskapsmännen själva varken diskuterade teologiska frågor eller såg sig förpliktigade att
göra det. Inte heller verkar det ha funnits en konfliktsituation mellan religion och vetenskap,
vilket endast förefaller att vara en svåravlivad myt93
. Enligt den tyske teologen och filosofen
Schleirmacher94
fanns det ingen konflikt mellan tro och vetande. Han betonade att den
religiösa tron är skild från det vetenskapliga sättet att se och uppfatta världen. Tron verkar
inom en helt annan sfär än vetenskapen95
. Han hävdade också i skriften ”Ûber die Relegion.
Reden an die Gebildeten unter ihren Verächtern” religionens självständighet och särart och
att den inte kan reduceras till etik, filosofi eller vetenskap96
. Tron avgränsas från å ena sidan
handlingar och å den andra från förnuftet och knyts till talet om Guds rättighet, som
människan icke kan göra något själv för att uppnå utan bara har att ta emot”97
Om än försvagad under Upplysningen var religionens makt fortfarande stark vid tiden för
Fries verksamhet och man kan inte bortse från kyrkans inflytande när det gällde att påverka
nya kontroversiella tankar och idéer. Full religionsfrihet infördes först 1951 i Sverige, då man
fick rätt att lämna Svenska kyrkan utan att behöva bli medlem i annat av staten godkänt
trossamfund. Religionen har över tiden naturligen genom naturvetenskapens inflytande
omdefinierats och med åren gjorts mer abstrakt utan att därför försvinna. Detta var särskilt
fallet efter Darwin och gällde också i Uppsala där majoriteten av vetenskapsmännen då
91 (Fries 1864, 4 o 6). 92 (Jonsson, 1991, s. 113) 93 (Lundgren, 1988, 129) 94 Schleiermacher, Friedrich Daniel Ernst f (1768 - 1834) tysk protestantisk teolog och filosof. Professor
och tillhörde romantikernas skara. 95 (Eriksson, 1962, 220) 96 (Nordin, 2003, 415) 97 Tarald Rasmussen och Einar Thomassen, Kristendom. En historisk introduktion (Skellefteå: Artos
och Norma bokförlag, 2007), 326
Sida 27 av 40
fortfarande var religiösa98
. Idag kan vi möjligen säga att vetenskapen fungerar utan
inblandning av mänskliga krafter medan ”religionen och magiken förutsätter gudar, andar
eller demoner. Vetenskapen legitimeras genom empiri medan teologin är dogmatisk”99
7.1 Religionen i vetenskapen
Fanns det några förklaringsmodeller och någon kritisk inställning till frågan om religionens
betydelse i sammanhanget under Fries tid när Gud ansågs vara en del i allt inklusive
vetenskapen? Något uttömmande svar på den frågan kan inte ges här men väl några
synpunkter som också inkluderar några modernare förklaringsförsök.
Det vetenskapen tidigare inte kunde förklara kan det ha legat nära till hands att söka en
religiös förklaring till. Så förklarade exempelvis Newton jordens jämna cirkulation runt solen
och den relativt konstanta lutningsvinkeln av jordaxeln med Guds förnämliga initiala
design100
. Politiken, ekonomin och vetenskapen har successivt frigjort sig från den religiösa
kontrollen men den gamla balansen mellan religion och vetenskap kan möjligen förklara
varför vetenskapsmän i 1800 och 1900-talets Europa talade om sina upptäckter i religiösa
termer101
. Det kan ha varit ett språkbruk som gjorde sig gällande på samma sätt som t.ex.
näringslivet idag i viss utsträckning tagit till sig en vokabulär från militären eller idrotten utan
att därför vara tolk för dessa verksamheter. Redan Linné använder sig av denna teknik, när
han beskriver en kyrktagningsceremoni (kvinnor som efter barnafödandet blir mottagna i
kyrkan) med hjälp av militära termer i dagboken från den öländska resan102
. Det finns också
anledning att citera Britt-Louise Gunnarssson i samma bok: ”frågan om vad som är vetenskap
och vad som är vetenskaplig stil säkerligen inte skulle ha besvarats på samma sätt av 1700-
talets vetenskapsidkare som av vår tids forskare” (sid 98). Olika begrepp kan således få en
annorlunda betydelse över tiden.
När det gäller växternas ursprung stod Linné helt på biblisk grund som ovan framhållits men i
ärlighetens namn hade även han en viss kritisk inställning till Skapelsen i sin ursprungsform,
som ju skulle inkludera Noaks Ark. Han höll nämligen för osannolikt, att Arken skulle kunna
härbärgera alla de 5 600 arter han upptäckt. Logiskt skulle skeppet till följd av överbelastning
98 (Lundgren, 1988, 114) 99 John Hedley Brooke, Science and Religion; some historical perspectives (Cambrige: C. University
Press,1999) 17 100 Ibid, 29 101 Ibid, 31 f 102 Sigurd Fries m. fl. Svenskan i tusen år. (Falun: Norstedts, 1996), 98.
Sida 28 av 40
ha sjunkit men det kunde å andra sidan ha skett just vid den ö som sedan kom att bli
”urväxtplatsen”103
.
Det var i de rena idéerna som man fann Guds medvetande och motsatsen kunde leda till det
mest förhatliga av allt nämligen en materialistisk världsåskådning. I denna senare innehåller
världen endast materia och existerar oberoende av hur vi människor ser och upplever
densamma. Materialismen står här i motsatsställning till idealism där tanken bygger på att
världen är beroende av struktur, tanke och form. Fries som ”nästan avskydde materialismen,
ja ryste för dess onaturliga dödsskuggor, emedan han däruti såg något av döden icke blott för
vetenskapsmannen själv utan också för hans vetenskap”104
måste här ha kämpat i något
mellanläge, då han analyserade och systematiserade växterna samtidigt som hela ”hans
forskning genomsyrades av övertygelsen om naturen som en manifestation av den gudomliga
Anden.” Detta är ett citat som tillskrivs Fries och som utnyttjats av Atterbom i hans diktcykel
Blommorna105
. Någon kritisk inställning hos Fries till religionens betydelse i sammanhanget
är det svårt för att inte säga omöjligt att finna.
Frågan om religionens ställning vs. vetenskapen har behandlats av Stenmark106
, som
identifierar tre huvudgrupper för att diskutera frågeställningen nämligen de som:
a) har en helt vetenskaplig världsbild
b) ideologiserar vetenskapen
c) separerar vetenskapen från religion/ideologi.
För att hantera dessa tre grupper använder han sig av följande konceptuella uppdelning:
a) vetenskapen och religionen är två helt separerade områden
b) områdena överlappar varandra
c) genom integration av områdena skapas en dynamik och utveckling i relationen
mellan vetenskap och religion.
103 (Brooke, 1999, 30) 104 Lamech Rydeman, Om Elias Fries, (Lund: C.W.K. Gleerups förlag, 1915), 81. 105 (Lindroth, 1976, 189). 106 Mikael Stenmark, How to relate science and religion, (Michigan USA, Wm. B Eerdmans Publ
Comp, 2004)
Sida 29 av 40
Frågan om religion och vetenskap har också behandlats av Brooke107
i ett något vidare
perspektiv med avseende på eventuella konflikter mellan dem. I det historiska perspektivet
hade Gud uttryckt sig i två former, nämligen genom Bibeln och Naturen. Så hade naturvetarna
från 1600-talet presenterat resultatet av sitt arbete som sökandet efter ett allmängiltigt system
som skulle passa in i den intelligente Skaparens arbete och t.ex. Descartes insisterade, att han
endast fann de lagar som Gud infört i naturen108
. Eftersom naturen var så klokt utformad var
detta ett bevis på Guds oändliga vishet och naturforskarna strävade efter att finna Guds
fotspår och därigenom blev verksamheten ett slags teologi med hjälp av naturen109
.
Genom historien har naturvetenskapen enligt Brookes antingen getts a) en religiös mening, b)
alternativt behandlats helt antireligiöst innebärande ett totalt avståndstagande från religionen
eller c) behandlats helt neutralt utan religiös anknytning. Verkligheten är dock inte så enkel
utan det har funnits många olika relationer och beroenden mellan dem och säkert har en del av
det motstånd som t.ex. skett i kyrkans namn mot nya tänkesätt och idéer varit mer beroende
av personliga motsättningar och strider 110
.
Det torde sammanfattningsvis ha funnits utrymme för de båda begreppen religion och
vetenskap och ingenting talar för att de under den aktuella tiden stod i konflikt med
varandra111
. När Einstein i nutid diskuterar tidigare konflikter mellan religion och vetenskap
anser han att de måste tillskrivas missuppfattningar grundade på felaktiga definitioner av de
två begreppen. Den vetenskapliga metoden kan inte lära oss något annat än hur fakta förhåller
sig och är beroende av varandra medan religionen endast handlar om värderingen av
mänskliga tankar och aktiviteter. Med rätt definitioner finns inte utrymme för några konflikter
utan de två begreppen är helt separerade från varandra112
.
8. Diskussion
När jag nu övergår till att diskutera frågan var Fries stod i frågan om vetenskap och religion
kan inledningsvis slås fast att han inte var ateist, vilket klart framgått av materialet ovan.
Detta kanske inte heller var så konstigt mot bakgrund av att han var uppvuxen i ett prästhem
107 (Brooke, 1999, 19 f) 108 Ibid, 19 f 109 (Jonsson, 1991, 89) 110 (Brooke, 1999, ss. 16, 38 o 51) 111 (Lundgren, 1988, s. 129) 112 Albert Einstein, Ideas and Opinions, sid 41-49 (Symposium on Science, Philosophy and Religion,
New York 1941) se litteraturlistan.
Sida 30 av 40
och att han gifte sig med en prästdotter. Det förefaller inte som om han med den tidens mått
var särskilt kyrksam även om han var romantiker men han beskrivs som ”besjälad av djup
religiositet” och en stor beundrare av Luther och den evangeliskt-lutherska kyrkan, där han
årligen tog nattvarden113
. Släktskildringar och andra underlag framhåller honom i övrigt inte
som särskilt religiöst intresserad. Att han gav sin hustru en bibel med några vägledande ord
behöver inte betyda något i detta sammanhang utan var förmodligen endast en gest i tiden. I
levnadsteckningen över Fries äldsta dotter Sally förekommer dock flera referenser till
religionen som t.ex. ”För mig personligen är det uppfostrande att känna mig så helt beroende
av Gud, huru alls intet jag har och är i mig själv”114
. Detta säger naturligtvis inget om
religionens roll i föräldrahemmet men kan möjligen indikera att det fanns en grogrund för ett
sådant intresse. Under årens lopp hade Fries hunnit knyta många kontakter med teologer och
en sådan var domprosten och teologie professorn Anders Erik Knös, som i Uppsala var hans
granne. Redan familjen Fries första kväll i Uppsala träffades de och en varm och djup
vänskap grundlades. Knös blev också gudfader till dottern Sally115
. En annan av Fries äldsta
bekantskaper i den teologiska kretsen var kyrkomannen Henrik Reuterdahl116
, som blev både
professor, ecklesiastikminister och ärkebiskop.
Från Uppsalatiden kan följande beskrivning ges av Fries: Han var en både ovanlig och
originell person. Snillet lyste fram ur hans ögon, vilka på samma gång buro ett uttryck av
barnafrom godhet. Han tycktes fullkomligt oberörd av den yttre världen och levde sitt liv för
sig”117
.
När Carl Rupert Nyblom höll sitt inträdestal i Svenska Akademien harangerade han Fries med
bl.a. följande meningar: ”Elias Fries genier voro kärlek och fromhet (min markering), det
erfor var och en som studerar hans arbeten; det kände ännu livligare den, som njöt lyckan att
se honom i hans familj, omgiven av maka och barn.”118
. Fries som äldre man betecknades
således som ”from” vilket var naturligt med tanke på hans bakgrund, som säkert hade lagt
grunden för kristna värderingar. Initialt rycktes han också med i tidens strömningar och var
”romantiker” även om han under senare delen av sitt liv blev mer av idealist och således
accepterade mer av en empirisk forskningsmetod. Han var besatt av botaniken men detsamma
113 (Rydeman 1915, 93) 114 Birgitta Bråkenhielm, Sally Fries-Elias Fries äldsta dotter. Föredrag vid Elias Fries’ ättlingars möte.
(Uppsala den 14 juni 1975, Släktföreningens dokumentation) 115 (Bråkenhielm 1975) 116 (Eriksson 1962, 221) 117 Vivi Horn, Herrgårdsliv och Uppsalaromantik, (Stockholm, Lars Hökerbergs Bokförlag, 1935), 144 118 Svenska Akademiens Handlingar, (Stockholm: P A Norstedt, 1879)
Sida 31 av 40
förefaller inte kunna sägas om religionen. Han hänvisar visserligen till Gud, Skapelsen och
Bibeln och ”naturen uppenbarade ingen annan Herre än Bibeln”119
men denna hänvisning
verkar ske a priori och begreppen förefaller att utgöra en självklar förutsättning för honom.
Att öppet diskutera religion var honom särskilt motbjudande men han hade inget emot att i en
trängre krets diskutera religiösa frågor120
. Han delade Sven Nilssons uppfattning ”Visheten är
blott flärd, om den ej ledes av gudsfruktan; varje allvarligt studium höjer slutligen tanken till
det eviga, till Gud, och i toppen av varje ädelt kunskapsträd sitter en härlig krona-
religionen”121
Eriksson antar att Fries saknade bredd i intressen på ett sätt som utmärkte många personer i
hans omgivning. ”Botaniken var hans liv och han hade drömmar om att bli den nye
Linnaeus…(med)…allt djupare inblickar i Skaparens och Floras förgårdar”. Han var också en
person som genom hela livet i sitt inre behöll en vision av naturen, som en andligt styrd
helhet, tolkningen av detta kom dock att ändras122
. Även om Eriksson har rätt i sitt
grundantagande har ovan dock visats exempel på att Fries utvecklade intressen utanför
botaniken även om sistnämnda var helt dominerande.
Som tidigare nämnts var det vid tiden för Fries verksamhet inte ovanligt att personer med
hans bakgrund sökte sig en ”förläning” i form av ett stift eller åtminstone ett pastorat, då dessa
tjänster var relativt sett välavlönade. Sålunda fick Esaias Tegnér ett prebendepastorat år 1812
samtidigt att han blev utnämnd till professor i grekiska vid Lunds universitet och även Fries
företrädare Wahlenberg i Uppsala fick en sådan ”förläning”. Hade Fries varit mer aktivt
religiöst inriktad hade det inte varit otroligt, att också han sökt en sådan tjänst men ett sådant
intresse hos honom framkommer ingenstans. Det var således bara botaniken som gällde.
Tjänstgöringen som rektor, i olika utredningar och i riksdagen framträder som
ämbetsmannens lojala engagemang för samhället.
Ända fram till Upplysningen var kyrkans makt och inflytande mycket stort i samhället. Bibeln
och Bibelns Skapelseberättelse var vägledande i människans tankevärld och vid tiden för
Darwin hade man utifrån Bibeln räknat ut att världen uppstod 4004 år f.Kr. Idag räknar vi
med att universum skapades i ”Big Bang” för 13-14 miljarder år sedan och att det funnits
encelliga organismer på jorden åtminstone 3,5 miljarder år. För att illustrera hur svåra sådana
119 (Rydeman, 1915, 94) 120 Ibid, 94 121 Ibid, 98 122 (Eriksson, 1962, 139, 149 och 341)
Sida 32 av 40
paradigmskiften i tänkandet, som att ”gå från Bibeln till Darwin” kan vara, är det värt att
nämna, att många människor och religiösa organisationer, fortfarande bekänner sig till
Skapelseberättelsen och därför inte heller är beredda att acceptera Darwins teorier. Dessa
motståndare kallar sig kreationister.
Under Fries tid fanns dock Guds styrande hand fortfarande med i Skapelsen. Teologerna hade
inte accepterat descendensläran och skapelseberättelsen med syndafallet och försoningsläran
var aktuell även om t.o.m. Linné med tiden accepterade en viss partiell descendens
innebärande att olika arter kunde korsa sig med varandra. Denna mer pragmatiska inställning
till Skapelsen fanns även hos Fries, som ju i övrigt avvisat Linnés mer dogmatiska
skapelseinställning. Som framgått ovan refererade dock Fries ofta och gärna till den
Allsmäktige, Gud och Skaparen och föreföll i sina uttalanden att vara övertygat troende. Detta
alltså trots, att han som vetenskapsman också talar om arternas fortgående utveckling och på
denna nivå också den pågående Skapelsen.
Med ovanstående formulering har Fries religiösa uppfattningar och ställningstaganden belysts
och nyanserats men det leder inte till slutsatsen att han inte hade en Gudstro. Gud och
Skapelsen finns genomgående med hos honom (”Guds finger”) men i en något självklar och
okritisk form. Han kan således inte beskyllas för att vara fundamentalist i meningen bokstavs-
eller bibeltrogen. Han var heller inte deist, eftersom han ansåg att Skapelsen inte var ett
avslutat drama. Med Stenmarks definitioner kan möjligen hävdas att Fries ideologiserar
vetenskapen och uppfattar att det genom integration av områdena vetenskap och religion
skapas en dynamik och utveckling. Med Brooks ord har naturvetenskapen hos Fries en
religiös mening.
Någon konflikt mellan naturvetenskapen och religionen såg således inte Fries. Tvärtom som i
inledningstalet vid det Skandinaviska Naturforskarmötet år 1863 hävdade han att
naturforskningen och för övrigt allt sanningssökande är i grunden religiöst. Det är irrelevant
att han då var en äldre man som redan hade firat sina största triumfer. Hans uppfattning var
konsistent med hans tidigare verksamhet.
Religionen spelade således ingen avgörande roll för Fries, utan det är som botaniker och
vetenskapsman som han hade sina stora framgångar. Utifrån då gällande förutsättningar
ställde han skarpa krav på det vetenskapliga arbetet. Möjligen gjorde Fries det här lätt för sig
genom att acceptera delar av de religiösa förutsättningarna för naturens utveckling utan ett
kritiskt ifrågasättande även om han hade många frågetecken. Han var inte ensam om, att inte
Sida 33 av 40
se en konflikt mellan religionen och vetenskapen. Begreppen representerade och representerar
enligt flera moderna forskare fundamentalt olika begreppsområden och behöver inte stå i
konflikt med varandra.
Kanske är det så enkelt att frågan om konflikt aldrig var aktuell för Fries därför att Spinozas
teorem 25 i Etiken hade full giltighet för honom. Teoremet säger att ”Gud är verkande orsak
inte bara till tingens existens utan även till deras essens”. Spinozas anmärkning till teoremet
är: ”att såväl tingens essens som deras existens nödvändigtvis måste härledas ur den givna
gudomliga naturen”123
. Spinoza ifrågasatte uppdelningen av världen i en andlig och en
materiell del och det gällde i första hand relationen mellan Gud och Skapelsen. Denna
integration av Gudsbegreppet och naturen har ovan beskrivits under begreppet panteism och
osannolikt är väl inte att Fries påverkades av dessa strömningar som var aktuella under hans
tid. Han hade i och för sig avvisat tanken på panteism men detta var i en äldre, hednisk form.
Däremot kan man säga att romantiken som uppstod som en reaktion mot upplysningen med
dess tro på förnuft och materialism och senare idealism kan ha hämtat inspiration hos
Spinoza.
9. Litteraturförteckning
Almén, Tore; Elias-Fries släktens historia, (Stockholm: Ivar Hæggström Boktryckeri,
1945)
Boëthius, Simon Johannes; Sveriges historia, (Stockholm: P A Norstedt, 1925)
Brooke, John Hedley; Science and Religion; some historical perspectives. (Cambrige:
C. University Press,1999)
Bråkenhielm, Birgitta; Sally Fries-Elias Fries äldsta dotter. Föredrag vid Elias Fries’
ättlingars möte. (Uppsala den 14 juni 1975, Släktföreningens dokumentation)
Darwin, Charles; On the origins of species by means of natural selection, (London:
John Murray, Albermarle Street, 1861)
Dawkins, Richard; The Blind Watchmaker, (New York: WW Norton, 1986)
Einstein, Albert, Ideas and Opinions, (Crown Publishers, Inc. 1954) (Symposium on
Science, Philosophy and Religion, New York 1941)
123 Baruch Spinoza, Etiken (Stockholm: Thales, 2001), 30
Sida 34 av 40
Ekström, Allan; Om Elias Fries som riksdagsman, (Föreningen Elias Freis’ ättlingar,
Riksdagsprotokoll, 2002)
Eriksson, Gunnar; Elias Fries och den romantiska biologien, (Uppsala: Almqvist &
Wiksell, 1962)
Eriksson, Gunnar; ”Rudbeck och Linné”; ingår i Kunskapens trädgårdar, Stockholm,
Atlantis, 1988
Eriksson, Gunnar; Västerlandets idéhistoria1800-1950, (Södertälje: Gidlunds förlag,
2004)
Fries, Elias; Grunddragen av Aristoteles växtlära, (Uppsala: Leffler och Sebell, 1842)
Fries, Elias; Sveriges ätliga och giftiga svampar, (Stockholm: Kgl.
Vetenskapsakademin, 1861)
Fries, Elias; Botaniska utflykter 1, Stockholm: Zacharias Hæggström,1853)
Fries, Elias; Botaniska utflykter 2, (Stockholm, Zacharias Hæggström, 1852)
Fries, Elias; Botaniska utflykter 3, (Stockholm: Zacharias Hægströms förlag, 1864)
Fries, Elias och Fries Th. M; Carl von Linnés anteckningar over Nemesis Divina,
(Uppsala; Lundequistska Bokhandeln, 1878)
Fries, Sigurd m. fl; Svenskan i tusen år. (Falun: Norstedts, 1996)
Frängsmyr, Carl; Uppsala Universitet 1852-1916; volym 2:1, (Uppsala: Uppsala
Universitetsbibliotek, 2010)
Frängsmyr, Carl; Uppsala Universitet 1852-1916; volym 2:2 (Uppsala: Uppsala
Universitetsbibliotek, 2010)
Hedin, Christer; Kristendom, (Stockholm: Dialogos förlag, 2011)
Horn, Vivi; Herrgårdsliv och Uppsalaromantik, (Stockholm, Lars Hökerbergs
Bokförlag, 1935)
Jonsson, Kjell; Harmoni eller konflikt, (Helsingborg: Carlssons bokförlag, 1991)
Lindroth, Sten; Uppsala Universitet 1477-1977, (Stockholm: Almqvist & Wiksell Int.
1976)
Lundgren, Anders; ”Naturvetenskap och filosofi”; ingår i Kunskapens trädgårdar,
(Uddevalla: Atlantis, 1988)
Liedman, Sven-Eric; Att förändra världen-men med måtta, (Värnamo: Bokförlaget
A/Arbetarkultur, 1991)
Nordin, Svante; Filosofins historia, (Lund: Studentlitteratur AB, 2003)
Sida 35 av 40
Rasmussen, Tarald och Thomassen, Einar; Kristendom. En historisk introduktion
(Skellefteå: Artos och Norma bokförlag, 2007)
Ruse, Michael; Can a Darwinian Be a Christian? The Relationship Between Science
and Religion, (Cambridge: C University Press, 2001)
Rydeman, Lamech; Om Elias Fries, (Lund: C.W.K. Gleerups förlag, 1915), släkting
till Fries.
Secord, James A; Victorian sensations, (Chicago: The University of Chicago, 2000)
Seea, William R och Artigas, Mariano; Galileo in Rome, (New York, Oxford
University Press, 2003)
Spinoza, Baruch; Etiken (Stockholm, Thales, 2001)
Stenmark, Mikael; How to relate science and religion, (Michigan USA, Wm. B
Eerdmans Publ Comp, 2004)
Svenska Akademiens Handlingar, (Stockholm; P A Norstedt & Söner, 1852)
Svenska Akademiens Handlingar, (Stockholm: P A Norstedt, 1879)
Svensson, Sven G; ”Studentens klang och jubeltid”. Ingår i Uppsalastudenten genom
tiderna. Uppsala: Lundequistska Bokhandeln, 1950.
Sydow, Carl-Otto von; Elias Fries brev 1875-1876 till sonen Thore, (Uppsala,
Uppsala Universitetsbibliotek, Scripta Minora, Bibliothecae Regiae Universitatis
Upsaliensis, Vol. 7, 1994)
Tännsjö, Torbjörn; Grundbok i normativ etik (Stockholm: Thales, 2000)
Jordstjärnan, medlemsskrift för Sveriges mykologiska förening. Årg 15; nr 2, 1994
Sida 36 av 40
Förteckning över monografier utgivna av Elias Fries (bilaga 1)
(En monografi är en skrift som på uttömmande sätt avhandlar ett särskilt föremål eller
ämne inom någon vetenskap. I biblioteksvetenskap används begreppet monografi
dessutom ofta i betydelsen separat utgiven skrift, till skillnad från periodisk litteratur.
Då skrift utgivits i flera upplagor eller i serie har normalt första utgivningsåret angivits)
Novitiæ floræ suecicæ (1814-23)
Observationes mycologica (1815, 1818)
Flora hallandica (1817-19)
Specimen systematis mycologici (1819)
Scleromyceti Sueciæ (1819-22)
Några tropiska lavar (1820)
Beskrivning av nya lavlägen (1821)
Om brand och rost på växter (1821)
Läsning för allmogen i Kronobergs län (1821)
Systema mycologicæ (1821-32)
Schudulae criticae de lichenibusexsiccatis Suecia (1824)
Schedulæ critic de lichenibus suecanais (1824-28)
Lichenes Sueciæ exsiccate (1824-27)
Systema orbis vegetabilis (1825)
Stirpium agri Femsionensis index (1825)
Novae schedulae criticae de lichenibus suecanis (1826)
Elenchus fungorum (1828)
Lichenographia europæa reformata (1831)
Nov. floræ suec. Continuation, sistens mantissam 1-3 (1832-42)
Sida 37 av 40
Eliae Fries Novitiae Floae Suecicae (1832)
Boleti fungorum generis (1835)
Corpus florarum provincialiusm Sueciae (1835)
Mappa botanica ex affinitate et analogia (1835)
Flora scanica (1835-37)
Botanisk-antikvariska exkursioner (1836)
Synopsis generis lentinorum (1836)
Genera hymenomycetum (1836)
Anteckningar över de i Sverige växande ätliga svampar (1836)
Om pilplanteringar och dess vikt för lanthushållet. (1836)
Epicrisis systematis mycologici (1836-38)
Över växters namn (1842)
Grunddragen av Aristoteles växtlära (1842)
Några ord om studentexamen. (1843)
Botaniska utflykter (1843-64)
Om potatisfarsotens orsaker (1845)
Plantae homonemeae Scandinaviae (1845)
Eliae Fries Summa vegetabilium Scandinaviae (1846)
Inträdestal hållet i Svenska Akademien (1849)
Novæ symbolæ mycologicæ (1851)
Monographia Hymenomycetum Suecia (1851)
Svamparnes calendarium under medlersta Sveriges horisont (1857)
Anmärkning över de i Sverige växande pilarterna (1859)
Sida 38 av 40
Reliquiae Afzelianae (1860)
Epicrisis generis Hieraciorum (1862)
Monographia Hymenomycetum Sueciæ (1857, 1863)
Icones selectæ Hymenomycetum nondum delineatorum (1867)
Hymenomycetes europai ((1874)
Herbarium normale (1836-65)
Summa vegetabilium Scandinaviæ (1846, 1849)
Symbolæ ad historiam Hieraciorum (1848)
Anmärkning över de i Sverige växande pilarterna och dess ekonomiska nytta
(1859)
Översikt av den skandinaviska jordens växtlighet (1856)
Sveriges ätliga och giftiga svampar (1860-66)
Epecrisis generis Hieraciorum (1862)
Carl von Linnés anteckningar over Nemesis Divina (1878)
Kritisk ordbok över svenska växtnamn (1880)
Sida 39 av 40
Svenska biblioteks samlingar över litteratur gällande Elias Fries (bilaga 2)
Författare Titel Utgiven
Almén, Gunhild Friesia Tillägg till Elias-Fries-
släktens historia
1953
Almén, Ina Gamla moster Lina 1974
Almén, Tore Elias-Fries-släktens historia 1945
Andersson, Aksel Elias Magnus Fries 1897
Andersson, Robert Elias Fries och Femsjö 1995
Arrhenius, Johan Petter Minnesteckning öfver Elias
Fries
1881
Birger, Selim Gotthard Carl von Linnés och Elias
Fries barndomshem
1916
Bråkenhielm, Birgitta Sally Fries - Elias Fries'
äldsta dotter
1975
Ekström, Allan Om Elias Fries som
riksdagsman
2002
Släktföreningen Elias Fries' ättlingar 1962
Elias Fries' ättlingar 1832-
1972.
1972
Elias Fries' ättlingar 1832-
1978
1978
Elias Fries' ättlingar 1832-
1984
1984
Elias Fries' ättlingar 1961 1961
Elias Fries' ättlingar 1961 1962
Elias Magnus Fries 1794-
1878
1994
Eriksson, Gunnar Elias Fries och den
romantiska biologien
1962
Haglund, Gustaf Carl von Linnés och Elias
Fries' kärlek till hembyn
1961?
Recommended