“Gut shabes, kära människor!” En bild från ett svunnet...

“Gut shabes, kära människor!” En bild från ett svunnet Praga. ...l ῭ n ©̀ oe œt rb ©̀ xR xreeryx ©̀ ee ic "!jrlrc¦ii ,zay heb"

Praga är den stadsdel i Warszawa, som ligger på den östrasidan om Wisła. Medan den västra delen av staden nästanhelt låg i ruiner efter kriget, var Praga inte alls lika drab-bat. Under återuppbyggnaden av huvudstaden låg alla mi-nisterier och förvaltningsbyggnader här i den forna arbe-tarstadsdelen, men senare, när dagens Warszawa på andrasidan floden återbefolkades, flyttade de flesta institutionerdit och Praga lämnades åt sitt öde och blev med tiden alltmer förfallet. Stadsdelen hade länge dåligt rykte, men nuhar vinden vänt och det anses chikt och “inne” att bo ochverka där, särskilt i konstnärskretsar.

På denna judiska studentakademi i Praga bodde Menachem Begin närhan studerade i Warszawa på 1930-talet.

Praga har också ett judiskt förflutet och flera gamla bygg-nader är fortfarande intakta. Begravningsplatsen Bródnofrån 1780 är “återställd”, även om endast 3000 av de cir-ka 300 000 gravstenarna är återförda, sedan de skingratsav tyskarna och använts som byggnadsmaterial.

I Praga fanns också den stora kreatursmarknaden, somförsåg en stor del av Warszawa med kött.

Michał Bergsons stora daghem och skola för judiska barn.

En bild från det judiska Praga, Zikhroynes fun arbeter-tuer, finns i minnesboken db`xt xtq, Sefer Praga, Israel

1974. Här översatt från polska (ur Midrasz nr 4, 2013):

!jrlrc¦ii ,zay hebVem minns inte detta utrop på gårdarna i Praga på sab-baten, innan man satt sig till bords: gut shabes, yidelekh!“Gut shabes, kära människor! Kasta ner bröd, chale, fiskeller kött till oss - allt vad ni bara har...”. En grupp judar, vanliga arbetare och daglönare, utan var-ken ordförande, vice ordförande, sekreterare eller kassör,utgjorde ett slags sällskap, som inte heller behövde föranågra böcker. Ty de samlade in livsmedel och vidarebe-fordrade det genast till fattiga och behövande barnrika fa-miljer, till judiska fångar i fängelserna och sjuka på sjuk-husen. Det som blivit över lade man undan till den tredjemåltiden (shalshides), som äger rum på sabbatseftermid-dagen. En viss Baruch bodde i Praga. Nu fanns det förstås likamånga Baruchar här som myror i en myrstack. Men, närman ville vara lite mer precis och sa “Baruch med dentredje måltiden”, visste alla genast vem det var fråga om.Just denne Baruch var faktiskt sysselsatt hela veckan medatt förbereda det tredje sabbatsmålet. I bönehuset bad hanvarje dag till klockan tolv, för han måste flera gånger läsaKaddish, som andra hade beställt av honom på årsdagenav någon hädangången familjemedlem. Sedan gick han utpå gatan för att samla ihop några groschen, eftersom hanville betala “rebben”, som undervisade de enkla judarnaoch höll “shalshides”. Dessutom var Baruch, som man sa,rena kvicksilvret. Han tillhörde sällskapet “Gut shabes,yidelekh!” Redan mitt i veckan började han samla in brödfrån vissa affärer, chale, sill och till och med sodavattentill sabbaten för de fattiga, de sjuka och de som satt av si-na straff i fängelset. Framför allt var han angelägen om attdet tredje sabbatsmålet skulle utfalla så bra som möjligt -därav hans tillnamn.I “Gut shabes, yidelekh!”-sällskapet deltog också Röd-hårige Leyzer, Eli Shnayder (Skräddaren) från Brzeska-gatan 11, Hershl Barinbord (Päron i skägget) och ShyieleShteklmakher (Käppmakaren).Det tredje sabbatsmålet avhölls i synagogan på Targowa-gatan 27, hos “kuskarna”, som man sa. Deltog gjordemest judar utifrån, som arbetade i Praga eller Warszawa.Till sina familjer åkte de bara på helgerna. Varje lördags-eftermiddag undervisade rabbinen ur ett stycke frånMoseböckerna efter att ha hållit en kortare betraktelse.Därefter tvättade alla händerna som man bör före målti-den, och Baruch dukade fram maträtterna på det vitduka-de bordet och bjöd gästerna att äta: “Ät, yidelekh, må detgagna hälsan!”, Efter havdole följde man rebben till hanshus och på gatan rådde fröjd och glädje...När Baruch dött deltog flera tusen judar från Praga i be-gravningen. Man bar honom på likbåren till begravnings-platsen och höll griftetal som över en stor rabbin.

Text, bild och översättning från polska: Staffan Böös