Att leva livet lycklig i frihet

Bli fri från vanföreställningar om

dig själv och din kropp som hindrar

dig från att leva livet fullt ut.

Att leva livet lycklig i frihet

Att inte kunna lämna sitt hem utan smink, att undvika allt vad kameror och fotografier heter. Att inte

vilja köpa nya kläder på grund av obehaget du känner när du är avklädd i provrummet. Att kämpa

med olika dieter, med mat, mot socker, mot alkohol. Den dagliga fighten skiljer sig åt människor

emellan men det kan tex vara att äta, att inte äta, att spy att inte spy, att motionera, leta ursäkter,

förtränga sina inre behov, att hata sig själv och eller undvika speglar. All energi går till att kritisera

sina val, fortsätta att göra fel för att fyllas av ångest och skam. För att till slut isolera sig, gråta i sin

ensamhet för att man är misslyckad, ful, fel, ful, fel, fet, äcklig och bortgjord genom sin blotta

existens. Det är ett problem om det mesta i livet hetsar kring utseendet. Kan man inte gå i badkläder,

eller bära tighta kläder utan att konstant tvinga sin mage att vara spänd, då har man ett problem!

Hälsohets och kvinnostress

Hej och välkommen. Den här lilla e-boken är skriven för att du och jag ska hitta varandra. Dig som jag

vill nå ut till kommer mer eller mindre att känna igen flera aspekter av dig själv i mina texter. Du

känner mycket av det jag har känt och du vill ha en förändring så att du kan få ditt liv tillbaka. Jag

sitter med lösningen som hjälper dig att älska dig själv precis som du är nu, oavsett om du vill

förändras till det yttre eller inte. Min teknik kommer att hjälpa dig till en inre transformation vilket

resultaterar i mer tid, kraft och energi så att du kan leva ditt liv i frihet. Med frihet menar jag en

mental frihet så att du kan byta fokus och tex kan prova dina vingar inom karriären, resa runt i

världen eller spendera mer tid med familj och vänner. Du kommer att leva ett liv fri från stress och

tvångstankar som i dagsläget håller dig fången i destruktiva dieter, ångest kring dig själv, smink,

plastikkirurgi eller kläder.

Som kvinna blir man alltid bedömd utifrån sitt utseende, sina klädval, hår, accessoarer, vikt, längd

osv. Listan kan fortsätta i all evighet. Och visst kan det vara kul med det yttre och visst kan det vara

härligt att göra sig extra fin för att sedan få bekräftelse på det. Men om något ska vara kul på riktigt,

så måste det vara stressfritt på alla plan. Du måste älska dig själv precis som du är för att verkligen

kunna uppskatta dig själv en finare kväll. Kom ihåg att det aldrig kan bli för mycket av det goda ;-)

Tonårskrisen

Som barn växte jag upp som en lycklig prinsessa i rosa fluffiga klänningar vilka jag matchade hur jag

ville, exempelvis med röda mjukisbyxor, vita strumpor, svarta lacksor och ett blommigt diadem

noggrant placerat mitt på pannan. Ja, min mamma ville att jag skulle få känna mig fin även om det

visade sig vara utanför samhällets normer.

När det goda självförtroendet förbyttes vet jag inte, men likt så många andra så fick jag ett nytt sätt

att se på mig själv under tonåren. Jag såg mig själv som ful, eller rättare sagt, jag visste att jag var ful.

Jag ältade det aldrig, brydde mig inte om någon vikt, sällan om kläder eller smink. Jag intalade mig

själv att jag inte var ledsen över att jag var ful utan jag låtsades om att jag accepterat livets lotteri och

undvek därmed saker som fula människor borde undvika. Tex att gå in i butiker som Åhlens. I min

skruvade värld så var det nämligen bara fina människor som fick strosa runt där inne.

Jag hade en märklig hang up i denna ytliga soppa gällande mitt hår. Om jag vaknade på morgonen

och såg att det var fettigt då kunde jag få en sådan stark ångestattack att jag lade mig i sängen direkt

igen och sjukanmälde mig från skolan. Sedan tog det några timmar innan jag kunde ta mig ner till

duschen och tvätta håret. Stressen av att ha fettigt hår överumplade mig så starkt att den tog över

allt logiskt tänkande, jag menar, vaknar jag idag med smutsigt hår så tvättar jag det i mån av tid,

hinner jag inte det så fortsätter jag leva dagen utan en negativ tanke om mig själv och tar istället itu

med det när jag kommer hem.

Men sextonåriga lilla jag var vilse i ett träsk, likt så många andra. Utsidan gick före så mycket annat

och jag förutsatte att alla såg mig precis på samma sätt som jag gjorde. Under denna period var jag

omgiven av vänner som svalt sig själva, snodde diet piller av sina mammor och ställde sig på vågen

varje dag. Tyvärr, på grund av skam var detta något som sällan togs upp på tal oss emellan.

Fotografier

Jag avskydde att vara med på bilder, och den osäkerheten speglade sig på bilderna. De blev sällan

”fina”. Mina ögonen var stängda på kanske 90% av alla bilder som togs, eventuellt halvstängda, min

mun var i rörelse eftersom jag alltid lyckades säga något precis när bilden togs. Allt jag kunde tänka

på var hur fina alla andra var och hur misslyckad jag var. Som barn älskade jag förstås bilder, jag

smajlade stolt framför kameran utan några tankar på komplex eller fumlighet.

Min första ångestbild togs vid skolfottot när jag var elva år. Jag hade hår

framför ansiktet, jag hade inte placerat det där medvetet, men jag kände det,

såg det och lät det vara. Varför? Därför att jag var helt övertygad om att jag

såg ut som tjejerna i hårfärgs reklamerna och schampoo reklamerna. Ni vet

sådär när håret faller lite förföriskt över ena ögat. Ni kan tänka er hur chockad

jag blev när jag såg hårtampen som låg mitt över ansiktet, det enda som

doldes var näsan. Till mitt nästa skolfotto bestämde jag mig för att se bra ut,

jag valde linne noggrant, tränade lite hemma framför spegeln och i skolan tog

jag mitt bästa fotografi någonsin, tolv år gammal.

Tyvärr så var ångesten starkare än segern, så mitt misslyckade skolfotto från femte klass tillsammans

med andra saker som hände i livet så ”blev” jag osäker och FUL.

En viktig milstolpe i min transformering var när jag såg en bild på två äldre vänner. De var

framgångsrika, fina, bar dyra kläder och hade råd att regelbundet färga håret hos frisör. De visste vad

de tyckte om, de var (och är) sociala, glada, snälla och trevliga. De var perfekta i mina ögon. Vi kan

kalla dem Ettan och Tvåan. Jag bodde granne med Ettan, hennes lägenhet var färgglad kuddrik och

otroligt mysig. Väggarna var dekorerade med fina bilder på hennes familj, vänner och djur. Bland

annat fanns det en närbild på de två perfekta vännerna mitt i ett gapskratt. Kan ni tänka er min

förvåning? De perfekta vännerna Ettan och Tvåan kunde helt odramatiskt kunde visa upp en bild som

INTE var posande perfekt. Där och då förstod jag vad bilder är, de är ett magiskt sätt att fånga vackra

minnen. Den dagen lovade jag mig själv dyrt och heligt att släppa kraven och se bilder som härliga

minnen fri från negativ kritik. Sakta men säkert blev det min sanning, både framför och bakom

kameran, men även när jag tittade på bilder av mig själv och andra.

Än idag kan det komma någon bild som får mig att reagera negativt, men när jag tänker efter inser

jag oftast att det inte handlar om bilden. Känslan som triggas av bilden är egentligen en effekt av

dålig sömn, ett missförstånd med en vän eller något annat som gör en svagare. När jag inser det blir

det tusen gånger lättare att släppa känslan och gå vidare med min dag.

Jag minns så väl när det här fotografiet togs! Jag var i Frankrike för en termins studier och var

på en dagstripp med mina nya vänner. Vi låg på gräset allihopa med huvudena tätt intill

varandra i en liten cirkel. När jag sätter mig upp börjar alla skratta, en efter en. Varför? Jo för

att jag hade en pinne i håret. Gamla ångestfyllda Nadia hade dött inombords och velat

glömma händelsen, åka hem och äta choklad. Den nya Nadia, som redan på den tiden

kommit en lång väg i sitt helande, började också skratta. Dramatiskt poserar jag framför

kameran för att demonstrera min olycka, fast istället för att göra det med ångest så gjorde

jag det fullt av livsglädje. Från mitt hjärta kunde jag genuint bjuda på mig själv. Den här

bilden som symboliserar det här minnet, den dagen och alla underbara människor jag var

med, är en av mina favoritbilder genom tiderna. Den har fått äran att figurera som diverse

profilbilder,på facebook, i bloggar och nu även här. Jag älskar den, och jag älskar mig. Det är

SÅ skönt!!!

Ingen kan påstå att detta är en lyckad pose. Men shit vad glad jag var där, och gud vad kul

jag hade det. Det är vad jag känner när jag ser denna bild. Den är kul, jag skrattar till när jag

ser den. Och tro det eller ej, men jag har på riktigt fått komplimanger för hur VACKER jag är

på denna bild. Smaken är som baken – delad. Alltså borde det inte spela sådan stor roll om

vem som tycker vad om vem. Vi kan ju omöjligt tycka samma sak om allt och alla. Vi behöver

inte se samma sak även fast vi tittar på samma bild. Något annat som jag glatt firar när jag

ser den här bilden är hur ångestfri jag är. Jag gör en min som hade gett mig ångest nog att

stanna i sängen hela dagen som tonåring, men idag så blir jag bara varm om hjärtat och

minns hur kul vi hade den kvällen. Jag känner mig så tacksam över min frihet.

No money no honey

Att vara kvinna och försöka vara fin inom alla dess ramar är en kostsam tvångstanke, eller ett

kostsamt intresse. Det beror på hur man ser på saken. Men det ska köpas rakhyvlar, peelings,

lotions, parfymer, smink, hudåterfuktare, rengörare, locktångar, borstar, penslar, kläder, skor

och naggelack. Men inte nog med det, kläderna ska vara rätt i tiden, från rätt designer och

sitta rätt på kroppen. Ja då behöver man äta rätt, träna nåt kul, eller bara träna även om det

är astråkigt. Så får man inte glömma att gå på gym, träna rätt samt skaffa PT kostar pengar!

Energin som går ut i ångest över att man inte har råd med allt man behöver för att vara fin är

utmattande. Detsamma gäller energin som lämnar en när man inser att man spenderat alla

matpengar på en skinnjacka så det enda man har råd med tills nästa lön är nudlar. Snacka

om obalans och snedvriden syn på livskvalitet. Men det är inte så lätt att bara bestämma sig

för det enda eller det andra.

Anledningen till det är att våra vanor är inpräntade i vårt undermedvetna, vilket är ett

område vi sällan tar oss tid till att utforska eller lära oss att nå. Därför är det så lätt att falla

tillbaka i gamla spår och känna sig maktlös. Destruktiva mönster kan också vara en

täckmantel för en känsla eller ett trauma som vi springer ifrån, om vi står emot att ta den där

cigarretten eller bakelsen så kommer en obehagskänsla komma ikapp. Tar vi mod till oss

kommer en storm närma sig som egentligen bara vill ridas ut. Men det är lättare och skönare

att bedöva smärtan och avleda tankarna vilket gör oss mindre och mindre medvetna med det

undermedvetna. Men oroa dig inte. Det är aldrig för sent. Bara det att du läser det här nu är

ett tecken på att du vill ändra något destruktivt hos dig själv. Du är på rätt spår. Var stolt över

att du tar ett steg i taget.

Den gravida kvinnan

”Det sägs att man blir vackrare när man har en pojke i magen, jag tror du har en flicka”

”OOOOJJ vad stor du är, är du säker på att det inte är tvillingar?”

Detta är bara två av otroligt många märkliga saker som främlingar(!) slängt ut sig till mig under min

graviditet. Om man får höra saker och ting om sitt yttre som kvinna så är det nog överlag ingenting i

jämförelse med vad man får höra som gravid kvinna. Helt skamlöst påpekar folk huruvida man har en

stor eller liten mage, om man är smal i övrigt eller om man borde ta det lugnt med godiset. Alltså

gud. Jag hade sådan stress över att äta hälsosamt att det blev en sjukdom. Jag hade ångest över att

jag inte var tillräckligt nyttig, över att andra åt ”fel” och ångesten drev mig till att trycka i mig ännu

mera skit. Jag var så insnöad att jag inte förstod att jag hade gått för långt förrän mina älskade fina

vänner började påpeka fint och försiktigt hur de inte vågade äta socker i min närvaro. De trodde att

jag åt superbra, vilket jag också gjorde, men vad de inte förstod var att jag samtidigt åt en massa

massa skit (ja man kan göra både och samtidigt haha). Och inte åt jag bara en massa skit, jag gjorde

det under stress, ångest och upplevde stor skam efteråt.

Ska man äta godis glass och tårtor så ska man njuta av det. Livet är för kort för destruktiva tankar och

känslor.

Hur som helst. Vi kvinnor växer upp och lär oss mer eller mindre att vi inte duger som vi är, vi måste

sminka, fixa, banta, träna och trixa för att duga. Sen så blir vi gravida, vi föder barn, vi får nya

kroppar. Nya pinsamma kroppar, med märken över mage, bröst och lår. Rumpan har en tendens att

bli hängigare precis som brösten. Nu måste vi antingen ta till alla medel för att få tillbaka kroppen vi

en gång hade, kirurg-kniv, grönsaker och baddräkt istället för bikini. Med en graviditet kommer även

en bebis som många gånger ger en mindre sömn och mindre tid, därför ser vi också trötta ut många

gånger med ringar under ögonen och oborstat hår.

Fy fan alltså. Att få barn är en enorm omställning och allt fokus borde få gå till det nya livet och hur

man vill vara som förälder. Men nej. Man måste titta sig i spegeln och undra om ens partner

fortfarande kommer vilja ligga med en.

Och när man inte tror att det kan bli värre, då slutar man att amma och kvar är två fruktansvärda tax-

öron. Sådana där bröst man blivit varnad för i hela sitt liv.

Det är inte konstigt att vi mår så himla dåligt när kraven är så orimliga och straffen är så hårda. Hela

samhället vet. Alla ser. Hårdast av alla är en själv.

Jag tror jag är fri från min hälsohets. Jag kan äta socker utan att få ångest, jag kan ge mitt barn en

yougurt med färgämnen i, han får också glass och kakor utan att jag känner mig som världens sämsta

mamma. Jag säger att jag TROR att jag är fri från den ångesten för att jag vet hur lätt det är att bli

hemmablind. Men nu är jag uppmärksam på mig själv och mina känslor, och när något emotionellt

besvär dyker upp som inte är till min fördel så ser jag till att rensa det. När det kommer till min ”efter

graviditets kropp” så är jag trygg i mig själv. Jag älskar mig lika mycket naken som påklädd, älskar

speglar fotografier, hänga på stranden och bara vara den jag är. Visserligen kan det komma stunder

på stranden då jag funderar om jag ska dra in magen när det är dags för fotografering. Men då andas

jag djupt, påminner mig själv om alla underbara saker min mage gör för mig varje dag och har gjort

för mig i hela mitt liv, och så släpper jag den osäkerheten.

Att släppa en osäkerhet så snabbt är enkelt, men bara om man vet hur och har fått hjälp innan. Det är

bland annat det som jag vill göra för dig. Jag vill hjälpa dig att släppa en massa problem så att du

tillslut en dag är stark nog att känna igen stormen och rida ut den innan den tagit över ditt sinne helt.

Men vi kommer prata mer om det lite senare. För nu ska vi prata lite om träning. För även om jag är i

ro med hur jag ser ut och älskar mig själv så vill jag träna. Dels så har jag har märkt att jag har ett

jämnare humör med regelbunden träning, men jag har också funnit en ny passion, yoga. Sist men

inte minst så är jag motiverad att göra det bästa möjliga med mitt liv på alla plan, därmed få en

starkare kropp så jag bland annat kan orka bli gravid igen och föda flera barn

Så vidare till nästa kapitel, håll i er!

Jakten på drömkroppen

Strong is the new skinny! Real men likes real curves!

Och så vidare.

Vad är din drömkropp? Varför har du den bilden och vad är känslan du förväntar dig att få när du fått

den kroppen? Fundera över det. Och så tar du reda på hur olika skönhetsideal är i olika kulturer och

delar av världen. Ta reda på vilken skillnad normerna för den perfekta kroppen har haft genom

decennierna. Så frågar du dig själv igen, varför är det viktigt för dig att nå den målbild du har satt

upp?

Ja, strong is the new skinny. Det är skitbra att kvinnor uppmuntras att ta plats på gymmet, träna med

vikter, ta för sig, våga vara stark. Men det blir ett problem när du upplever en hälsohets. Stress sätter

sig i kroppen och tar form som huvudvärk, axelvärk, sömnsvårigheter osv. Det innebär att det blir en

motsägelsefull vardag där du upplever stress av att titta dig i spegeln, stressar till gymmet, stressar

när du missar gymmet och stressar över din diet. Äter jag verkligen bra mat? Vilken diet ska man

följa? Hoppsan jag fuskade visst, jag springer en straffrunda... Det kan fortsätta i all oändlighet. Men

sanningen är den att kropp och sinne går hand i hand och för att kunna skapa sunda vanor som leder

till en drömkropp som ska leda till ett psykiskt långsiktigt välmående så måste du reducera

stresspunkterna.

Du måste älska dig själv, dina val och din kropp hela vägen. Då ökar chansen att din hälsosamma

livstil ska komma av sig själv en vacker dag och din disiplin och energi kan riktas mot annat håll.

Kanske har du alltid velat lära dig ett nytt språk? Ta ett extra jobb? Volontärarbeta eller satsa på din

utbildning eller karriär? Vad än för andra drömmar du har i ditt liv så kan du skapa energi och

möjlighet att nå dom genom att göra om hälsohetsen till en sund självgående vardag.

Jakten på drömkroppen är inget dåligt, det negativa kan finnas i anledningen bakom jakten. Blir du

glad när du ser dig själv på bilder, i spegeln eller när du ser din nakna kropp?

Jag själv började träna när min son var runt 6 månader gammal. När han fyllde ett var jag på gym och

lyfte vikter för första gången med hjälp av en coach. Coachen gjorde mig medveten om att jag hade

lite överflöd på magen. Hennes filosofi var att överflödet på magen var en signal från min kropp som

jag borde lyssna på. Det är en signal om att jag måste ändra något i min vardag och ta bättre hand om

min kropp. Och jag håller verkligen med henne, kroppen är mycket vis och ger oss signaler som vi bör

vara lyhörda för. Men där och då började jag se på min mage på ett nytt sätt.

Efter en tid började jag på Yoga, där läraren upprepade gånger sa ”Dra in magen”. Hon sa även ”lyft

knäskålarna”, ”sträck på dig”, ”ha vikten i hälarna”, men just att jag skulle dra in magen var så starkt

associerat med den stressade kvinnobilden som återfinns precis över allt att den magstressen som

väckts till liv på gymmet sakta men säkert ökade.

Stressen kring magen. Jag började spegla mig, dra in magen, fundera över om jag var tjock och hade

en märklig självbild eller om jag såg ut som jag såg mig själv i spegeln. Jag visste inte om jag såg

sanningen som den var eller om jag manipulerade den. Den stressen smög sig på, tyst på tå och vips

så pratade jag om platta magar dag ut och dag in. WOW!! Vad fort det kan gå, det är nästan så man

blir lite imponerad över hur de destruktiva tankarna kan hoppa på en snabbt! Det är inte konstigt när

allt vi ser på internet, tv och tidningar påminner oss om hur vi ska vara och se ut. Tack och lov så

visste jag nu vid det här laget hur jag skulle arbeta för att släppa denna tidsförödande stress.

Jag älskar min mage för all mat den tagit hand om i alla år, för mitt barn den har burit och för att den

ger plats till mina lungors djupandning samt dess säkra förvaring av mina andra inre organ. Jag älskar

min mage för att den är där för mig även när jag behandlar den som skit.

Varför lever vi?

Jag tror livet är till för att utvecklas leva och ha roligt. Livets lotteri kan verka orättvist, vi föddes i fel

kropp, i krigsdrabbat land, eller med missbrukarföräldrar. Listan kan göras oändligt lång. Vi kan inte

stå som ansvariga för det vi inte kunde hjälpa. Men vi kan ta ansvar för hur vi väljer att leva från och

med nu. Det betyder inte att vi ska kasta allt det dåliga åt sidan för att maniskt jaga lycka. Jag tror det

betyder att vi ska lära oss att känna känslorna klart, låta de passera och sedan se nuet med nya ögon.

Precis som barnen gör. Alltså ska vi lära oss något som vi redan bär inom oss, något som vi kunde

som barn. Vi ska väcka den kunskapen till liv. Det är ingen lätt sak, trauman stress och förträgningar

sätter sig hårt i kroppen och kan skapa fruktansvärda ånges attacker och depressioner. Sällan kan vi

ändra vårt liv ensamma, vi är sociala varelser, vi behöver närhet, vi behöver samtal och vi behöver

nya perspektiv, förståelse och kärlek.

Därför har jag utvecklat en process som hjälper dig att finna de känslor som fastnat i din kropp och i

ditt sinne, de som väntar på att få komma ut och rensas för att du ska få leva ett liv i frihet. Meningen

med livet enligt min mening är att leva det , att stå stark i en emotionell berg och dalbana där lyckan

växer för varje gång du nuddar den. Att den stannar längre för var gång den når fäste. Så att du lär dig

att känna klart dina dippar för att snabbare lämna dem bakom dig. Att lära sig att älska sig själv är en

av de viktigaste lärdomarna vi kan få, utdelningen är fantastisk.

Och det är min fulla övertygelse att oavsett hur mycket eller hur lite vi älskar oss själva idag så kan

det, med lite vilja, fördjupas varje dag för resten av våra liv.

Vad säger en bild egentligen? Jag visade några vänner detta mini collage och alla upplevde att det var

typiskt före och efter bilder, ni vet sådana där som man ser dagligen på internet och tv. Men det är

inte alls vad det är, det är två olika bilder (samma bikini), olika stränder olika år, olika livsfaser. På

bilden till vänster befinner jag mig i södra Frankrike och badsäsongen har precis startat. Jag hade

spenderat de senaste månaderna med att dricka rödvin, äta baguetter, ostar och mängder av

choklad. Sprang gjorde jag också, samt tog många promenader och dansade järnet på de få

nattklubbar som fanns. För första gången på många år så var jag fri, nöjd och glad. Ingenting gjorde

någonting. På bilden till höger är jag gravid i andra månaden, jag spydde inte så mycket men mådde

illa från att jag vaknade till att jag gick och lade mig. Det enda jag kunde äta var vattenmeloner och

gurkor. Sex dagar i veckan spenderade jag arbetandes på en ranch i linne o shorts på den lilla ö jag

befann mig på i Karibien. Jag skrattar på bilden åt min störtsköna bonde bränna, men bra mådde jag

inte! Jag var långt hemifrån, full av hemlängtan, matlängtan, rädsla för graviditet, mammaliv och så

vidare. Och så var jag ganska ensam. Hon som tog kortet på mig var typ den enda jag KUNDE umgås

med, vi hade verkligen inget gemensamt och det var verkligen en värdelös upplevelse. Jag delar den

här historien för att jag vill påminna er om att en bild eller en kroppstprlek inte säger någonting om

verkligheten egentligen.

Tack för att du tog din tid och läste det här.

Kände du igen dig och tycker att det är dags att ta första steget mot inre frid och ökad självkärlek

föreslår jag att du klickar dig in på min facebookgrupp https://www.facebook.com/liveforlife2014

så att du kan ta kontakt med mig för ett första samtal samt mer information.

Ha en underbar dag

Varma Kramar, Nadia Wallin