59
FFC:s 18. kongress 6–8.6.2011 Eget arbete, gemensamma rättigheter FFC:s målprogram 2011–2016

Eget arbete, gemensamma rättigheter

Embed Size (px)

DESCRIPTION

FFC:s målprogram 2011–2016

Citation preview

Page 1: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s 18. kongress 6–8.6.2011

 

 

 

               

 

Eget arbete, gemensamma rättigheter FFC:s målprogram 2011–2016

Page 2: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 1

Innehåll

EGET ARBETE, GEMENSAMMA RÄTTIGHETER ..................................... 2 MED I FÖRÄNDRINGEN ............................................................................. 6 ETT ARBETSLIV SOM BYGGER VÄLFÄRD .............................................. 9 Mänskliga rättigheter i arbetslivet ................................................................. 9 Ett gott arbete skapar produktivitet och kvalitet ......................................... 11 Ett meningsfullt arbete ger ökat välmående ............................................... 14 ETT STARKT AVTALSSAMHÄLLE ........................................................... 17 Tillsammans för den som arbetar ............................................................... 17 Löneuppgörelserna bör förbättra köpkraften .............................................. 17 Rätt genom lagar och avtal ........................................................................ 19 Vi bygger ett socialt Europa ....................................................................... 21 MÅLET ÄR FULL SYSSELSÄTTNING ...................................................... 22 Den ekonomiska politiken som främjare av tillväxt .................................... 22 Kvalitet och effektivitet i arbetskraftspolitiken ............................................. 23 Yrkesexamen för alla ................................................................................. 25 Alla har rätt till ett arbetsliv utan diskriminering .......................................... 28 Näringspolitiken ger nycklar till tillväxt ........................................................ 30 TRYGGHET OCH TJÄNSTER ................................................................... 39 Målet är att förstärka socialskyddet och tjänsterna .................................... 39 Smidiga familjeledigheter ........................................................................... 42 Skillnaderna i hälsa måste minskas ........................................................... 43 AVTALARE, FÖRHANDLARE, FOLKRÖRELSE ....................................... 45 Beredskap att försvara rättigheterna .......................................................... 45 Nätverk för ungdomarna ............................................................................ 48 Jämställdhet i praktiken .............................................................................. 49 Verksamhet i hela landet ............................................................................ 49 Den fackliga utbildningen stöder intressebevakningen .............................. 51 En stark samhällspåverkare ....................................................................... 54 Informationsförmedling i förändring ............................................................ 55 Smidiga handlingssätt ................................................................................ 57

Page 3: Eget arbete, gemensamma rättigheter

2 FFC:s målprogram 2011–2016

Page 4: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 3

EGET ARBETE, GEMENSAMMA RÄTTIGHETER

FFC bygger ett mänskligt, tryggt och rättvist arbetsliv. Ett arbetsliv där man erkänner den kunskap och det värde samt påverknings-möjligheter den arbetar har. FFC bygger upp ett avtalssamhälle som grundar sig på förtroende, samarbete och rättvisa och där en stark arbetslagstiftning och täck-ande kollektivavtal samt långsiktigt avtalande skapar en tro på fram-tiden hos dem som arbetar. Välfärdssamhället skapar en grund för trygghet och tillit. Det grun-dar sig på hög sysselsättning, offentligt finansierad och demokra-tiskt övervakade och huvudsakligen offentligt producerade välfärds-tjänster samt på ett socialskydd, som förenar ett inkomstrelaterat skydd och ett grundskydd som tryggar utkomsten. Välfärdssamhäl-let främjar rättvisa och lika värde samt avskaffar ojämlikhet. FFC-facket är styrka, vilja och förmåga att verka tillsammans, mo-digt och initiativrikt för välfärd för arbetet och den som arbetar.

FFC:s verksamhetsidé FFC är en centralorganisation, ett förbundens förbund. FFC-facket är dock så mycket mer. Det är en rörelse som har gemensamma värderingar och mål. Verksamhetsidén beskriver FFC-fackets grundläggande uppgift, dess berättigande och grunden för verksamheten.

FFC-fackets uppgift är att främja välfärden, utkomsten och förbätt-rad delaktighet samt samhällelig rättvisa för dem som arbetar.

I verksamhetsidén betonas en förbättring av den breda välfärden – fysiskt, socialt och psykiskt – för den som arbetar. Formuleringen den som arbetar omfattar såväl arbetstagare som tjänstemän som de som utför sitt arbete på gränsen till lönearbete. I verksamhetsidén har vi också velat betona var-dagsaspekten för den som arbetar. Samtidigt har vi sökt balans med rörel-sens samhällsansvar. Deltagande innebär såväl möjligheter att påverka som att vara en likvärdig och aktiv medborgare i såväl arbetslivet, samhäl-let som fackföreningsrörelsen.

FFC:s värderingar I FFC:s principprogram som godkändes 1991 definieras FFC:s värden som frihet, solidaritet, jämställdhet, demokrati och fred. Dessa värderingar är viktiga för FFC-facket även i dag. I diskussionerna om framtidsprojektet vil-le man betona värderingarna på nytt och definiera dem modernare. FFC:s värderingar utkristalliserades till:

Människovärde i arbetet

Page 5: Eget arbete, gemensamma rättigheter

4 FFC:s målprogram 2011–2016

FFC-facket bör verka så att arbetslivet blir mänskligare. Det innebär trygg-het – i synnerhet i de ständiga förändringarna – skäliga arbeten och an-ställningsförhållanden, tillräcklig och rättvis utkomst samt förbättring av me-ningsfullheten i arbetet och arbetshälsan.

Lika värde

Arbetstagarna och medborgarna bör ha lika värde och vara jämlika trots att människorna är olika. Lika värde bör främjas såväl inom arbetslivet, i sam-hället som i fackföreningsrörelsens egen verksamhet.

På den svagares sida

FFC-facket står framför allt på deras sida som har den svåraste ställningen i arbetslivet. FFC-facket arbetar tillsammans för den svagare. Att stå på den svagares sida betonar ickediskriminering och delaktighet i såväl ar-betslivet, samhället som i fackföreningsrörelsen egen verksamhet. FFC-facket har förmåga, vilja och styrka att ta itu med de missförhållanden som de som arbetar utsätts för.

FFC:s vision för 2020 En formulerad vision ger riktning för verksamheten. Framtiden beslutar om denna dag: det hur vi ser framtiden avgör vilka val vi gör i dag.

År 2020 är arbetslivet tryggt, mänskligt och rättvist. Arbetstagarna har skydd av en stark arbetslagstiftning och täckande kollektivavtal. Välfärdssamhället främjar lika värde och eliminerar ojämlikhet. FFC är – en kraftfull påverkare av ärenden som rör arbete och vardag – den bästa experten på att utveckla arbetslivet och en vägvisare för hur det ska göras – en stark och trovärdig samarbetspartner – en stark och uppskattad intresseorganisation och internationell ak-tör – en rörelse som förenar sina medlemsförbund och medlemmar – en självständig samhällspåverkare FFC:s verksamhet är på alla nivåer initiativrik, samhällsinriktad och modig. De som arbetar hör i stor utsträckning till ett fackförbund.

De strategiska målen för FFC:s intressebevakning och verksamhet De strategiska målen för intressebevakningen och verksamheten stiger ur FFC:s verksamhetsidé, värderingar och vision. Målen utgör ramen då FFC ställer upp sina mål och för FFC:s resurser.

Ett arbetsliv som bygger välfärd

Page 6: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 5

Ett starkt avtalssamhälle Full sysselsättning Ett täckande socialskydd och kvalitativa välfärdstjänster En stark organisatorisk handlingskraft

Centralorganisationens uppgifter Arbetsfördelningen mellan centralorganisationen och medlemsförbunden har diskuterats hela 2000-talet. I bakgrunden finns förändringen i såväl in-tressebevakningsomvärlden och centralorganisationens roll som även det ökade ömsesidiga samarbetet mellan medlemsförbunden och de krympan-de resurserna. Centralorganisationen:

- Skapar förutsättningar för medlemsförbunden att avtala om löne-

och arbetsvillkoren och koordinerar dem.

- Förhandlar och avtalar i samarbete med medlemsförbunden om av-tal som rör arbetsvillkor och arbetslivet.

- Förhandlar, påverkar och avtalar på två- och trepartsbasis o om ett lönebaserat social- och pensionsskydd o om arbetslagstiftning och annan lagstiftning som rör dem

som arbetar o om åtgärder för att förbättra sysselsättningen, förstärka

yrkeskunskapen och utveckla arbetslivet. - Producerar kunskap, forskning och nya innovationer om föränd-

ringarna i arbetslivet.

- Skapar i samarbete med medlemsförbunden förutsättningar för intressebevakningsarbetet på arbetsplatserna och för att stärka de förtroendevaldas ställning.

- Stöder medlemsförbunden i att främja organiseringen samt i att

utveckla samarbetet mellan förbunden och förbundsstrukturer-na.

- Samlar medlemsförbunden och medlemmarna till gemensamma

åtgärder för målen. - Påverkar debatten och beslutsfattandet i samhället regionalt,

nationellt och på EU-nivå. - Påverkar internationellt för att förstärka de fackliga rättigheterna

och arbetstagarnas ställning.

Page 7: Eget arbete, gemensamma rättigheter

6 FFC:s målprogram 2011–2016

MED I FÖRÄNDRINGEN

FFC:s omvärld har förändrats betydligt sedan den förra kongressen 2006. Förändringarna gäller såväl ekonomin, arbetsmarknaden som fackföre-ningsrörelsens ställning. Globaliseringen av ekonomin utvidgades kraftigt under det första årtiondet på 2000-talet. En världsomspännande finanskris spred sig från bostadskre-ditmarknaden i USA och blev till en kris som gällde hela ekonomin och till slut en sysselsättningskris år 2009. Finland drabbades hårt av den ekonomiska krisen. Bruttoproduktionen i Finland rasade år 2009 med omkring åtta procent, när osäkerheten frös in-vesteringarna jorden runt. Antalet sysselsatta minskade till följd av reces-sionen med omkring 100 000 personer. När nivån på sysselsättningen och produktionen sjönk försvagades den offentliga ekonomins hållbarhet känn-bart. Den passiva sysselsättningspolitiken ledde till att i synnerhet ung-doms- och långtidsarbetslösheten steg till så höga siffror att det tar åratal att korrigera dem. Även om Finlands eget finansieringssystem verkar klara sig ur krisen och förbli stabilt blir vi här tvungna att uppleva de dåliga verk-ningarna av de korrigeringsåtgärder andra överskuldsatta ekonomier måste ta till. I Europa har den ekonomiska krisen och den försvagade konkurrenskraften lett till krav på en reell koordinering av medlemsstaternas ekonomi. Kraven innebär i praktiken att löneförhöjningarna binds endast till produktiviteten och utvecklingen i jämförelseländerna samt att pensioneringsåldern fören-hetligas på europeisk nivå. Den globala marknaden fördelas på nytt då de länder som stiger snabbt ut-nyttjar sammankopplingen av billig arbetskraft med modern teknologi. Kina får ett starkt fotfäste genom att investera i utvecklingsländer och genom att skaffa sig bestämmanderätt i hur deras naturresurser ska utnyttjas. Indien förutspås under de närmaste årtionden bli en ännu starkare faktor än Kina. I Finland kommer statens skuldsättning för en lång tid att stanna på en hög-re nivå än tidigare. Också det tryck på välfärdstjänsterna som den åldrande befolkningen leder till ökar utmaningarna för en hållbar och balanserad of-fentlig ekonomi. Tryggandet och utvecklandet av finansieringen av social-skyddet och välfärdstjänsterna är en av de mest utmanade uppgifterna un-der de kommande åren. En tillräcklig ekonomisk tillväxt och förbättrad sys-selsättning skapar förutsättningar för detta. Den demografiska försörjningskvoten i Finland försvagas kraftigt när antalet pensionärer ökar och finländarna lever allt längre. Det fanns i fjol ungefär femtio barn och pensionärer per ungefär hundra personer i arbetsför ålder, år 2026 räknar man med att kvoten är 70/100. Att befolkningen blir allt äldre har en speciellt kraftigt effekt på glesbygden eftersom det är synnerligen

Page 8: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 7

troligt att ungdomarna och personer i arbetsför ålder fortsätter att flytta till städerna. Invandringen till Finland har ökat snabbt under de senaste tjugo åren och andelen invandrare i befolkningen torde fortsätta växa. Förändringen är speciellt stark inom huvudstadsregionen, där var fjärde invånare kommer att ha invandrarbakgrund år 2025 om dagens utveckling fortsätter. Ojämlikheten håller på att öka i Finland. Inkomstskillnaderna har ökat snabbt under slutet av 1990-talet och under 2000-talet. Inkomsterna har ökat snabbast för den befolkningsgrupp som har de största inkomsterna samtidigt som antalet låginkomsttagare har ökat. Invandrarnas inkomster är klart lägre än övriga gruppers och arbetslöshet är också vanligare bland dem. Den sociala ojämlikheten har också ökat. Hälsoskillnaderna är betydande, till exempel är den genomsnittliga livslängden för män i arbetaryrken sex år kortare än livslängden för män i högre tjänstemannayrken när vi kommer till 2010-talet. Den utbildningsmässiga ojämlikheten har förblivit stor. Arbetsgi-varna bekostar mest utbildning för dem som redan har en hög utbildning. Den sociala mobiliteten inom utbildningen har inte förbättrats, föräldrarnas utbildning påverkar kraftigt barnens utbildning. Utan specialåtgärder kom-mer risken för social ojämlikhet att fortsätta öka. Den ekonomiska krisen ökade finländarnas osäkerhet och drog upp social trygghet som ett av det viktigaste man eftersträvar för egen del. Om man samtidigt river ner struk-turer som främjar social jämlikhet kan andelen utslagna öka klart. Den kvalitativa utvecklingen av arbetslivet har varit konfliktfylld i Finland. Många faktorer inom arbetslivet har under de senaste decennierna gått mot det bättre. Löntagarnas kunskapsnivå har höjts och löntagarna upplever of-tare än förr att deras arbete är viktigt och betydelsefullt. Samtidigt har bety-delsen av innehållet i arbetet ökat och blivit viktigare än lönen för en stor del av löntagarna. Också goda sociala relationer, säkerhet, långsiktighet och de utvecklingsmöjligheter arbetet erbjuder är viktiga för finländarna. Problem kan dock skönjas i alla dessa faktorer, framför allt bland dem som har en ställning som arbetstagare. Till exempel har kvinnor i arbetstagar-ställning sämre möjligheter att utvecklas i arbetet än männen. Skillnaderna mellan dem som drar nytta av och dem som lider av förändringarna i ar-betslivet håller på att öka. Många arbetstagares välfärd försvagas av ständig osäkerhet och oro för om arbetsplatsen är bestående eller för att få ett arbete. Arbetet garanterar inte heller alltid utkomsten, även om arbetet är regelbundet. Allt oftare flyt-tar eller flyttas en arbetstagare från lönearbete till självsysselsättande. Det är ofta fråga om att överföra den ekonomiska risk som hör till företagarris-ken till den som utför arbetet. Detta ställer nya krav på att utveckla den kol-lektiva förhandlingsrätten, omfattningen av den nuvarande socialskydds-modellen och trygghetsnivån så att den svarar mot den förändrade arbets-världen.

Page 9: Eget arbete, gemensamma rättigheter

8 FFC:s målprogram 2011–2016

Största delen av FFC-medlemmarna får över huvud taget inte någon av ar-betsgivaren bekostad utbildning som utvecklar yrkesskickligheten. Det för-svårar det dagliga arbetet för många. Svaga eller inga modeller att utveck-las i yrket försvårar byte av arbetsplats och möjligheterna att få ett nytt ar-bete. De riksomfattande kollektivavtalen är fortfarande en av grundpelarna för av-talssamhället – trots att arbetsgivarna i allt större utsträckning försöker överföra avtalandet om arbetsvillkoren till företags- eller individnivå. Dess-utom har arbetsgivarna skärpt sina krav på att begränsa strejkrätten. Man har också försökt krossa grunden för arbetsmarknadssystemet genom att bilda s.k. gula fackförbund, dvs. fackförbund grundade av arbetsgivarna. FFC följer upp kollektivavtalens täckning och ser genom samordning mel-lan förbunden till att arbete inom FFC-branscherna i princip alltid omfattas av tillämpningsområdet för något kollektivavtal som ingåtts av FFC:s med-lemsförbund. FFC effektiverar samarbetet med andra centralorganisationer på arbets-marknaden så att kollektivavtal med anständiga arbetsvillkor kan ingås för alla branscher. FFC främjar förbundens gemensamma mål om att ändringar av avtalsgrän-serna görs genom gemensamma överenskommelser. För att nå detta mål agerar FFC på det sätt som överenskommits i avtalet om organisations-gränstvister i samarbete med förbunden genom att samla in och förmedla information samt vid behov organisera verksamheten i förlikningsnämnden. Man ska genom inbördes samordning, informationsutbyte och samarbete se till att förbunden inte ingår avtal som underskrider villkoren i de gällande kollektivavtalen. Vi följer noggrant upp avtalsläget.

Page 10: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 9

ETT ARBETSLIV SOM BYGGER VÄLFÄRD

Mänskliga rättigheter i arbetslivet FFC:s mål är ett mänskligt arbetsliv. De mänskliga rättigheterna i arbetsli-vet förverkligas då arbetstagaren får utföra ett arbete som känns viktigt i goda förhållanden och med skäliga arbetsvillkor. Arbetet höjer när det är som bäst livskvaliteten. För majoriteten av löntagarna är arbetet inte bara ett sätt att trygga utkomsten, utan arbetet och deltagande i arbetslivet är värdefulla i sig. De mänskliga rättigheterna i arbetslivet är: • rätt till arbete • rätt till en lön som tryggar utkomsten • rätt till jämlikt bemötande • rätt till fysiskt, psykiskt och socialt trygga arbetsförhållanden • rätt till ett arbete som utvecklar yrkesskickligheten ooh möjligheter att

påverka arbetet • rätt att organisera sig i ett fackförbund samt rätt att förhandla och rätt att

strejka. Möjligheterna och riskerna i arbetslivet är mer individuella än förr. En del har trygga anställningar, kan påverka sitt arbete och gå vidare i karriären. Samtidigt är andra tvungna att pruta och nöja sig med mindre än förr både då det gäller utkomst och möjligheter. Också de sociala strukturernas (så-som klass, kön, etnisk bakgrund) betydelse är fortfarande stor. Ju bättre ut-bildning, ställning i arbetet och utkomst en människa har, desto positivare är hennes uppfattning om hur arbetslivet utvecklas. Fackföreningsrörelsens uppgift är att fungera som intressebevakare för alla som arbetar oberoende av om deras arbetsmarknadsställning är bra eller dålig. På många arbetsplatser har den ständiga förändringen och den belastning den medför vuxit till ett hot mot arbetshälsan. Teknologiska förändringar, utbredd marknadsliberalism, nya sätt att organisera arbetet, ändrade sätt att belöna och kontrollera samt framför allt den ökade osäkerheten om ar-betet leder till att många upplever ändringarna i arbetet som allt stressigare. Oron över en bestående arbetsplats och tillgången på arbete är framför allt en oro över utkomsten, över hur man ska klara av vardagen.

För att göra arbetslivet mänskligare behövs såväl fler som kvalitativt bättre arbetsplatser. Statsmakten bör sträva efter att trygga allas rätt till arbete.

Man kan uppfatta mental belastning som ett fenomen för dagens livsstil, men samtidigt är fysiska nackdelar i arbetet fortfarande vanliga. På en del arbetsplatser exponeras arbetstagarna fortfarande för fysikaliska, kemika-liska och biologiska agenser. Trots att vi har mer kunskap än någonsin om nackdelarna och hur man kan eliminera dem, uppdagar löntagarna fler fy-siska nackdelar i sin arbetsmiljö än arbetstagarna gjorde för 30 år sedan. Den fysiska belastningen i arbetslivet har inte minskat under de senaste år-

Page 11: Eget arbete, gemensamma rättigheter

10 FFC:s målprogram 2011–2016

tiondena, även om man kunde tro det i och med att arbetsskedena mekani-serats allt mer. Någon märkbar minskning av arbetsolycksfallen syns inte heller. En arbetstagare omkommer så gott som varje vecka i en arbets-olycka och årligen blir omkring 9000 arbetstagare sjukskrivna i över en må-nad till följd av arbetsolycksfall. De fysiska riskerna i arbetet varierar lite mellan kvinnor och män, den störs-ta orsaken till det är arbetsfördelningen mellan kvinnor och män. Våld eller hot om våld ökar på arbetsplatserna. Ungefär 100 000 arbetstagare upple-ver årligen våld i sitt arbete. I synnerhet kvinnorna upplever allt oftare hot om våld i sitt arbete.

Ett arbetsliv utan våld är en grundrättighet för varje arbetstagare. Arbetssätten bör ständigt utvecklas så att de inte oskäligt sliter på människan. Arbetarskyddsverksamheten och -övervakningen samt företagshäl-sovårdsverksamheten bör effektiveras. En arbetarskyddsfullmäktig bör väljas på varje arbetsplats och förutsättningarna för deras verk-samhet bör förbättras. Det bör stiftas lag om kompetenskrav och ut-bildningskriterier för de arbetsgivarrepresentanter som svarar för arbetarskyddet och det ska också vara möjligt att övervaka att de uppfylls. Arbetarskyddsmyndigheterna bör garanteras tillräckliga resurser och verksamhetsförutsättningar för att höja nivån och effekten av övervakningen. Arbetarskyddsmyndigheterna bör i enlighet med ILOs internationella avtal och EUs förbindelser vara oberoende. Arbetarskyddsövervakningen bör organiseras så att den har effekt och tryggade resurser och garanteras oberoende. Övervakningen av lagen om företagshälsovård bör höjas till samma nivå som övrig övervakning av arbetarskyddslagstiftningen. Företagshälsovårdens uppgift bör att vid sidan av att förebygga ar-betsrelaterade sjukdomar och olycksfall vara att främja arbetstagar-nas arbetsförmåga och hälsa. Arbetsgivarna bör utveckla arbetsför-hållandena och arbetssamfunden med hjälp av företagshälsovår-dens expertis.

Arbetet för att avskaffa ojämlikheten i arbetslivet bör fortsätta målmedvetet. Den allra vanligaste formen av ojämlik behandling är favoritsystem, alltså att välja ut gullgossar och gullflickor. Den nästvanligaste formen av ojämlik-het i arbetslivet är tillfälliga anställningar eller deltidsanställningar. Ojämlik behandling gäller oftast arbetsskift, tillgången till information, arbetskamra-ternas och chefernas attityder, lönen och avancemang. Också de fackföre-ningsaktiva får uppleva personlig osaklig påtryckning, till och med hämnd-åtgärder.

Page 12: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 11

Diskriminering på grund av kön, etnisk bakgrund eller sexuell läggning fö-rekommer alltjämt. Likaså utsätts människor utan grund för ojämlik behand-ling i arbetslivet eller när de söker arbete till följd av ålder och hälsotillstånd eller funktionshinder. Rasism, sexism och homofobi ska inte accepteras under några omständigheter. Alla bör ha rätt att öppet vara sig själv både i arbetslivet och i fackföreningsverksamheten utan rädsla för ojämlik behand-ling. Jämlika möjligheter för olika grupper av människor bör vid behov stöd-jas genom positiv diskriminering.

Jämlikhet och lika värde bör främjas aktivt på arbetsplatserna. Ar-betsgivarna får inte fly sitt ansvar att genomföra jämlikhet. Resur-serna för att gripa in i diskriminering och ojämlik behandling bör ökas på alla nivåer. Fackföreningsrörelsen, arbetsgivarna och myn-digheterna bör bedriva samarbete gällande attitydfostran och för att gripa in i missförhållanden.

Ett gott arbete skapar produktivitet och kvalitet Välmående arbetstagare och en förbättring av välmåendet är ett bra sätt att också utveckla produktiviteten. Endast en människa som mår bra kan och vill ge sitt bästa kunnande i sitt arbete. Med produktivitet avses ofta bara relationen mellan mängden resultat och insats. Produktiviteten har dock även en kvalitativ sida, där det centrala är människans kunnande och kreativitet. Förbättrad produktivitet höjer vår levnadsstandard, men det får inte ske hur och till vilket pris som helst.

Produktiviteten ska primärt förbättras på andra sätt än genom att minska antalet anställda eller genom att öka mängden arbete. Pro-duktiviteten ökar genom att arbetssätten och arbetsförhållandena utvecklas. Utgångspunkten bör vara att det resultat som uppstår är av högre kvalitet än tidigare och att också den människa som utfört arbetet mår bra och får en såväl ekonomisk som psykisk ersättning för sitt arbete.

Arbetstagarens möjligheter att använda sin yrkesskicklighet och utvecklas i sitt arbete är viktiga med tanke på arbetsmotivationen. En aktuell yrkes-skicklighet förbättrar också väsentligt sysselsättningen: arbetstagarens möj-ligheter att flytta från ett arbete till ett annat såväl inom organisationen som från en arbetsplats till en annan. Ett praktiskt sätt att utveckla yrkesskicklig-heten och förbättra produktiviteten är att öka arbetstagarnas möjligheter att påverka i sitt arbete. Arbetstagarnas möjligheter att påverka har under de senaste tjugo åren bara i ringa utsträckning utvecklats positivt. De krav ar-betet ställer har ökat mer än människornas möjligheter att svara på de öka-de kraven. De läror om företagsledarskap som betonar konkurrens och individualitet bryter ner den starkaste grunden för det finländska arbetssamhället som betonar trepartsöverenskommelser, nämligen samarbetsförmåga och för-troende. Utbredningen av ”kvartalskapitalismen” har inneburit kortsiktig

Page 13: Eget arbete, gemensamma rättigheter

12 FFC:s målprogram 2011–2016

verksamhet, inbördes konkurrens och misstroende mellan arbetsgemen-skaper och arbetstagare, vilket man har försökt bemästra genom hårdare kontroll. En satsning på gemenskap och förtroende bör göras på arbetsplatserna. På det sättet skapas de förhållanden som behövs för att förbättra produkti-viteten. Exemplen från arbetsplatserna berättar om relationen mellan god praxis och ökad produktivitet: när arbetsgivarna och arbetstagarna behand-lar ärenden i ständigt och öppet samarbete och då arbetstagarnas företrä-dare får all väsentlig information som underlägg för diskussionerna, fördju-pas förtroendet mellan parterna. Då är det naturligt att föreslå nya, allt bätt-re verksamhetsmodeller och idéer. Arbetsplatser som betonar samarbete och förtroende har bättre förutsättningar än andra att klara av också oförut-sedda svårigheter. De inom ekonomin populära lärorna om konkurrens lämpar sig sällsynt då-ligt för den offentliga sektorn, där jäkt och en känsla av att personalen inte räcker till, osäkerhet om framtiden, den njugga tillgången på information och bristen på öppenhet är aktuella problem. De personalnedskärningar som under de senaste åren har gjorts med hänvisning till statens produkti-vitetsprogram, de regionaliseringsbeslut som fattats och övriga uppgörelser som ökat osäkerheten har också försatt de statligt anställda i trångmål.

Samarbetet mellan personalen och arbetsgivaren bör systematiskt utvecklas på arbetsplatsen i frågor som gäller organiserandet av ar-betet, arbetarskyddet och utvecklandet av yrkesskickligheten. En jämlik arbetsfördelning mellan kvinnor och män bör främjas på ar-betsplatserna samt inom och mellan branscherna. Målet är en sam-arbetskultur på alla arbetsplatser. Initiativtagande från de förtroen-devaldas sida för att skapa en samarbetskultur bör stödas. Produk-tivitet och resultatgivande arbete förbättras genom att öka växelver-kan, förtroende och ömsesidighet.

Gott ledarskap är den viktigaste faktorn med tanke på hur arbetstagarna mår och hur produktivt arbetet är och på konkurrensen. Det är också ett trumfkort i konkurrensen mellan företagen. När ledarskapet förnyas bör man avstå från kontrollaspekten och de bästa experterna på arbetet – ar-betstagarna – bör frigöras att utveckla och utföra sitt eget arbete. Företa-gens framtid är starkare än förr beroende av att en lojal, kreativ och initiativ-rik personal. Inte ens ett starkt kunnande är i sig en jämförbar konkurrens-fördel i en alltmer internationell konkurrens.

Page 14: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 13

Kännetecken på ett gott arbete är: • man kan leva på sitt arbete, en rättvis lönepolitik och ett rättvist be-

löningssystem råder på arbetsplatsen • anställningstryggheten är hög, förändringarna trygga och informa-

tionen om förändringarna är bra • arbetet är nyttigt, resultatrikt och produktivt • uppskattningen av arbetstagaren består, människan förnedras och

mobbas inte heller på annat sätt • arbetstagaren bemöts likvärdigt • arbetstagaren kan använda sitt kunnande i arbetet, uppleva yrkes-

stolthet och få uppleva att ha lyckats • arbetstagaren har möjligheter att utvecklas och gå vidare i karriären • man får rättvis feedback för sitt arbete, klimatet är öppet och tryggt • på arbetsplatsen handlar man solidariskt och godkänner olikhet • man sköter om arbetstagarnas hälsa och säkerhet, arbetsbelast-

ningen är skälig • det går bra att sammanjämka arbete och privatliv • arbetstagaren tycker att arbetet är meningsfyllt och upplever sig inte

vara en ”del av maskinen” • arbetstagaren upplever att man litar på honom och att han kan delta

i beslut som gäller honom själv

Ju bättre kännetecknen genomförs, desto mänskligare, kvalitativare, pro-duktivare/resultatrikare och konkurrenskraftigare är arbetsorganisationen. Finland med relativt höga kostnader, en åldrande arbetskraft och långa av-stånd kan inte vara framgångsrikt på annat sätt än att höja nivån på arbets-kulturen. För att uppnå detta behövs en effektiv verksamhet för att utveckla arbetslivet, där en förbättring av arbetslivskvaliteten och produktiviteten för-enas. Inlärning i arbete en del av vardagen på arbetsplatserna

Varje arbetstagare lär sig nya saker i sitt arbete. Den utbildning som ar-betsgivaren stöder fördelas dock ojämnt. Oftast får de högre tjänstemännen och cheferna uppdatera och förnya sitt eget kunnande. Arbetstagarna del-tar mer sällan i utbildning som arbetsgivaren bekostar och de får alltför ofta själva sköta om sitt eget kunnande. Det här ökar skillnaderna i kunnandet och försvagar företagens och arbetssamfundens förmåga att skapa nytt och anpassa sig till förändringar.

Hela personalens kunnande ska utvecklas systematiskt på arbets-platserna. Arbetstagarnas, inklusive snuttarbetares och inhoppares, möjligheter att uppdatera sin yrkeskunskap bör förbättras i kollektiv-avtalen. Utbildningsfondens uppgifter bör utvidgas för att den ska kunna stö-da en förbättring av kunnandet för i synnerhet lågt utbildade samt andra som inte har en fast heltidsanställning. Varje arbetstagare får under anställningsförhållandet samla rätt till utbildning, en rätt som kan användas under anställningen eller då den upphört för att ut-veckla yrkeskunskapen.

Page 15: Eget arbete, gemensamma rättigheter

14 FFC:s målprogram 2011–2016

Företagen bör under ekonomiskt goda tider förbereda sig för en re-cession genom att i sin balans samla en ansvarsreservering avsedd för investeringar i personalen. Reserveringen kunde utnyttjas då fö-retaget vill undvika att minska arbetskraften.

På många arbetsplatser finns inte tillräcklig kunskap om arbetstagarnas möjligheter att förbättra sitt kunnande. Det saknas etablerade kontakter till utbildningsarrangörer och en verksamhetskultur som stöder utbildning och förnyelse har inte skapats på arbetsplatsen. Man kan inte utnyttja de möj-ligheter som en innovations- och utvecklingsverksamhet som utgår från ar-betstagarna ger. Vi har inte längre råd att försumma de möjligheter som kunnandet ger. Verksamhetssätten och samarbetet på arbetsplatserna måste förnyas. Personalutbildning bör i större omfattning än för närvarande tas upp i samarbetsförfarandet.

Personalen på arbetsplatsen bör ha en på lagar och kollektivavtal grundad rätt att välja ett kunskapsombud för arbetsplatsen. Kun-skapsombudet främjar en planmässig utveckling av hela persona-lens kunnande. Den utveckling av lärandet som sker på arbetsplat-sen är en viktig uppgift för kunskapsombudet. Han eller hon funge-rar som en länk mellan arbetstagarna, arbetsgivaren, utbildningsar-rangörerna och de myndigheter som finansierar utbildningen. Kun-skapsombudet informerar om utbildningsmöjligheterna och upp-muntrar sina kolleger att söka sig till utbildning. Kunskapsombuden bör i likhet med arbetarskyddsfullmäktigen ha rätt att använda ar-betstid för att sköta sitt uppdrag.

Ett meningsfullt arbete ger ökat välmående Arbetet är vanligtvis bra för människans fysiska, psykiska och sociala väl-färd. Utgångspunkten för lönearbetet är att trygga utkomsten, men vi har lov att vänta oss mer av arbetet. Arbetet är en central del av livet som ger livet rytm och skapar välfärd. Det bör ses till att arbetsförhållandena är trygga och inte riskerar vare sig hälsa eller välfärd. Det är viktigt att männi-skan får använda sin förmåga i arbetet och uppleva att arbetet är nyttigt och meningsfullt. När arbetsförmågan avtar bör arbetet flexa enligt arbets-tagarens resurser och förutsättningar. Ett utmanande arbete som man kan bemästra erbjuder upplevelser som dagens och framtidens arbetstagare längtar efter. Ju yngre arbetstagare det är fråga om, desto kraftigare syns denna förhoppning. Upplevelser av att ha lyckats och en förstärkning av yrkesidentiteten uppstår inte i monoto-na arbetsuppgifter och i arbetsuppgifter som underskattar kunnandet. Majoriteten av löntagarna anser dock att arbetet inte får styra hela livet. Människorna har en önskan om och rätt att hålla arbetet och det övriga livet i inbördes balans. En del av detta är att ha grepp om arbetstiden. En bety-dande del av arbetstillfredsställelsen uppstår genom att arbetstagaren själv

Page 16: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 15

får påverka sina arbetstider. Då har arbetstagaren bättre möjligheter att skilja på arbete och fritid, vilket har blivit allt svårare. Största delen av löntagarna vill ha heltidsarbete. Finland hör till de ledande länderna inom EU när det gäller arbetstidsflexibilitet, men det har alltför ofta för den vanliga arbetstagaren inneburit svårigheter att sammanjämka arbe-tet och privatlivet. Det bör råda balans mellan produktionens behov och människornas behov. Männens och kvinnornas möjligheter att jämka ar-bets- och familjeliv är ett bestående problem. Arbetstidsflexibiliteten har ökat framför allt för kvinnorna under de senaste tio åren och samtidigt upp-lever de att balansen mellan arbete och det övriga livet har försämrats. I de övriga nordiska länderna är utvecklingen den motsatta: arbetstagarna upp-lever att situationen har blivit bättre.

Arbetstiderna bör stöda hälsa och de bör flexa enligt människas livssituation. Ett lagstadgat system med arbetstidsbank ökar arbetstagarnas rät-tigheter att mer än för tillfället påverka användningen av arbetstiden. Ett semesterbanksystem bör utvecklas så att till exempel en arbets-tagare som har korta visstidsanställningar har möjlighet att ta ut de semesterdagar han eller hon har tjänat in som lediga dagar med lön under anställningstiden. Arbetstagarens möjligheter att på eget initiativ gå över till deltid bör förbättras. Arbetstidslagen bör ändras så att en arbetstagare lättare än för tillfället kan övergå till deltid av sociala eller hälsoskäl och att han då han så önskar har rätt att återgå i heltidsarbete. Del-tidstilläggssystemet bör förnyas så att det främjar att ungdomar sys-selsätts och stöder att äldre orkar arbeta vidare.

Om talen om en kommande arbetskraftsbrist ens i någon mån blir verklig-het kan en del av löntagarna få en förbättring av sina arbetsförhållanden genom ändringarna i utbudet och efterfrågan på arbetskraft. De för företa-get viktiga nyckelpersonerna kan bättre än tidigare påverka ärenden som berör dem själva. Denna i sig positiva sak kan innebära att olikheterna mel-lan arbetstagarna ökar.

Arbetstagarna bör garanteras likvärdiga rättigheter. Speciell upp-märksamhet bör fästas vid dem som upplever att de förlorat i de se-naste förändringarna inom arbetslivet. Minimivillkoren i anställnings-förhållandet bör definieras i kollektivavtalen.

Kulturen är en grundläggande mänsklig rättighet för att förbättra välmående och livskvalitet. Kultur och konst har också betydande effekter på männi-skans upplevelse av välfärd och hälsa. Då upplevelser har en allt större be-tydelse också i arbetet kan kulturen i dess olika former vara den faktor som skapar upplevelseelement i arbetet. Samtidigt kan den på ett lämpligt sätt

Page 17: Eget arbete, gemensamma rättigheter

16 FFC:s målprogram 2011–2016

vara den förenande länken mellan arbete och fritid. I framtiden kommer skapande kapital att utgöra en viktig framgångsfaktor.

Personalutbildningen och yrkesutbildningen för vuxna bör utvecklas i en kreativ riktning.

Page 18: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 17

ETT STARKT AVTALSSAMHÄLLE

Det finländska avtalssamhället har kunnat förändra världen och förändras när världen gjort det. Det är skäl att även i fortsättningen slå vakt om princi-pen om trepartssamarbete och avtalskulturen. I Finland har, i likhet med i övriga europeiska demokratier, arbetstagarna garanterats rätt att förhandla, avtala och strejka. Bindande kollektivavtal ga-ranterar arbetstagarna löner och andra minimiarbetsvillkor. Rätten att dra av medlemsavgifterna i beskattningen tryggar igen löntagarnas, arbetsgi-varnas och jordbruksproducenternas kollektiva intressebevakning. Dessa hörnpelare i det finländska avtalssamhället får inte tillåtas vittra sönder. Ett klimat som uppskattar avtalssystemet bör bevaras i samhället.

Tillsammans för den som arbetar FFC-facket ingår arbets- och tjänstekollektivavtal som tryggar arbetstagar-na minimivillkor för arbetet. Avtalsverksamheten tryggar yrkesmässiga, so-ciala och ekonomiska rättigheter samt utvecklar arbetslivet. Den avtalspolitik FFC bedriver baserar sig på kollektivitetsprincipen, på gemensam verksamhet. Inget förbund lämnas ensamt, utan FFC och dess förbund stöder varandra i avtalsverksamheten.

FFC och förbunden driver genom sin gemensamma avtalspolitik de mål de gemensamt har ställt upp. FFC strävar efter att ingå centrala två- eller trepartsavtalsuppgörelser, som garanterar bästa möjliga förhandlingsposition i relation till arbetsgivaren. Å andra sidan koor-dinerar FFC tillsammans med sina medlemsförbund kraftigt avtals-verksamheten då det inte är möjligt att ingå centrala uppgörelser.

Strävan är att uppnå avtal genom förhandlingar. Om en förhandlingsuppgö-relse inte uppstår, är FFC och dess förbund redo till organisatoriska på-tryckningsåtgärder för att åstadkomma ett avtal. Strejkrätten är en grund-läggande rättighet för arbetstagarna. FFC-facket använder denna rätt under ansvar.

Löneuppgörelserna bör förbättra köpkraften FFC:s och dess förbunds lönepolitik är en stabil löneutveckling som förbätt-rar köpkraften. I löneuppgörelserna bör man beakta att det mervärde pro-duktivitetsökningen inom branschen gett också kommer löntagarna till godo.

Hörnstenen i lönepolitiken bör vara den så kallade lönenormen. Den fördelningsmån som används för avtalsförhöjningar och ändringar i arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter definieras i nationalekono-min som summan av den genomsnittliga ökningen av inflationsmå-let och arbetsproduktiviteten. Denna norm garanterar en jämn och förutsebar inkomstutveckling.

Page 19: Eget arbete, gemensamma rättigheter

18 FFC:s målprogram 2011–2016

Den grundläggande tanken bakom FFC:s lönepolitik är solidaritet. Lika lön bör betalas för lika och likartat arbete. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor bör minskas i snabbare takt än tidigare och likalönsprincipen bör beaktas på alla avtalsnivåer.

FFC-facket arbetar effektivt också för att höja de lägsta lönerna. Löneut-vecklingen inom dessa branscher bör snabbare nå upp till genomsnittsin-komsten för löntagarna.

Fram till år 2016 bör alla kollektivavtal inom FFC ha en avtalad lägs-ta tabellön på 1800 euro i månaden. Detta mål är lättast att nå ge-nom att gynna löneförhöjningar i euro i stället för procentuella löne-lyft.

De lokala potternas andel av löneförhöjningarna får inte bi oproportionellt stora. Bara allmänna förhöjningar garanterar att tabellönerna inte släpar ef-ter den verkliga löneutvecklingen. Om löneförhöjningarna glider över i loka-la potter undergrävs lönebestämmelserna i kollektivavtalen.

Tyngdpunkten i löneförhöjningarna bör inte överföras till lokala pot-ter på bekostnad av allmänna förhöjningar. De lokala potter som man avtalar om i kollektivavtalet bör skrivas in i tabellönerna.

Rättvisefaktorer bör i allt större utsträckning beaktas då lönesystemen ut-vecklas.

Parterna bör avtala om spelregler för resultatlön. Alla lönedelar som baserar sig på resultat och vinst bör fördelas rättvist bland hela per-sonalen och inte bara till direktörerna eller cheferna. Införande av personalfonder för hela personalen bör främjas inom såväl den privata som den offentliga sektorn. Man bör i företagen även samla pengar i en särskild utbildnings- och utvecklingsfond, som kan användas för att utbilda personalen samt för att undvika att anställningar avslutas.

FFC fungerar på olika sätt för att de lönepolitiska målen ska uppnås:

1. FFC ingår ett centralt avtal mellan arbetsmarknadsorganisatio-nerna och regeringen, i vilket man avtalar om en solidarisk lö-neutveckling och om att utveckla arbetslivet. I avtalet beaktas socialskyddsavgifternas och beskattningens effekt på köpkraf-ten. På det sättet förverkligas FFC:s mål om en rättvis och stabil inkomstfördelning i samhället bäst.

2. FFC ingår ett gemensamt avtal mellan arbetsmarknadsparterna.

Genom avtalet skapas en löne- och kvalitetsram. Genom löne-ramen definieras den nivå, där en för arbetstagarna rättvis in-komstfördelning och en stabil ekonomisk utveckling i samhället

Page 20: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 19

kan beaktas på bästa möjliga sätt. Inom ramen avtalar man också om kvalitativa förbättringar av arbetslivet.

3. FFC stöder förbunden under förhandlingsrörelser på förbunds-

nivå också som ett koordinationscenter eller på andra sätt som förbunden definierar för att nå löne- och avtalsuppgörelser som tryggar köpkraften.

FFC bedömer i sin verksamhetsplan den avtalspolitiska handlingsmodellen för följande år. Som stöd för sin avtalspolitiska verksamhet analyserar FFC de avtalsuppgörelser som genomförts och utreder utmaningarna för avtals-verksamheten under det följande året/de följande åren. Samtidigt följer FFC upp hur målet att höja de tidigare kollektivavtalsenliga lönerna har förverkli-gats.

Rätt genom lagar och avtal FFC och dess förbund tar initiativ för att förbättra arbetslivskvaliteten. Snutt-arbetarnas rättigheter har förbättrats tack vare FFC:s och förbundens aktivi-tet och påverkan. Arbetstidsuppgörelser som utgår från arbetstagarna och som främjar orken i arbetet blir fler i kollektivavtalen. Också andra gemen-samma avtalsmål som förbättrar arbetslivskvaliteten kan drivas igenom i kollektivavtalen genom en stram koordinering. FFC:s och förbundens inten-siva gemensamma påverkan på beslutsfattarna hjälper oss att nå målen. Arbetsavtalslagen bör få märkbara ändringar för att förbättra arbetstagar-nas rättigheter. Dessa gäller framför allt hur arbetskraften används, där ar-betsgivarna alltför lätt kan kringgå arbetstagarnas grundläggande rättighe-ter.

Förpliktelserna som hör till ett anställningsförhållande bör precise-ras. Det bör i lag förhindras att arbetsgivaren genom att utnyttja bl.a. företagar-, underentreprenörs-, konsult- och därmed jämförbara av-tal kan kringgå sina anställningsförpliktelser, trots att arbetet utförs på ett sätt som kan jämställas med anställning. I de inhyrda arbetstagarnas anställningsförhållanden bör man följa samma eller bättre villkor än i användarföretagets egna anställning-ar. De bemanningsanställda bör garanteras en fast anställning hos personaluthyrningsarbetsgivaren och rätt till en garantilön mellan uppdragen. Ordinarie personal kan inte ersättas med inhyrd arbets-kraft. De visstidsanställda arbetstagarnas ställning bör klargöras i lägen då företaget kan erbjuda i arbetsavtalslagen avsett merarbete. Skyldigheten att återanställa bör även gälla arbetstagare som är visstidsanställda.

Page 21: Eget arbete, gemensamma rättigheter

20 FFC:s målprogram 2011–2016

Kollektivavtalen utgör fortfarande det centrala regelverk som slår fast an-ställningsvillkoren. Arbetstagarpartens rättigheter bör ökas för att garantera att kollektivavtalsparterna har en likvärdig ställning. Detta innebär såväl att spelreglerna för avtalande preciseras som att arbetstagarnas representan-ters ställning tryggas.

Avtal inom enskilda företag och att de som en del av arbetsvillkoren är rättvisa förutsätter spelregler mellan parterna. Lagstiftningen bör få bestämmelser som definierar formerna för lokala avtal, vilka av-talsparterna är, vilka effekter de har och rättsskyddsmedel. Arbetsgivarnas tolkningsföreträde om arbetsvillkoren bör på lokal nivå överföras till förtroendemannen. För lokala avtals del inträder fredsplikt först då det lokala avtalet har knutits. Tillämpningsområdet för riksomfattande kollektivavtal bör fastslås enligt såväl arbetsgi-varnas som arbetstagarnas representativitet och inte bara enligt hur organiserade arbetsgivarna är. Kandidat-, uppsägnings- och efterskyddet för förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktigen samt de som har andra uppdrag som personalrepresentanter bör förbättras, bland annat så att uppsäg-ning av en personalrepresentant som gjorts stridig kan träda i kraft först genom ett lagakraftvunnet domstolsbeslut. Också de som har ersättaruppdrag för personalrepresentanterna bör få ett likartat skydd, om de i stället för den ordinarie representanten har skött ett uppdrag som personalrepresentant.

Det behövs många metoder för att trygga arbetstagarnas ställning. En för-bättring av den allmänna lika behandlingen samt ett allmänt respekterande av arbetstagarnas grundläggande rättigheter bör utgöra hörnstenarna då arbetslivet utvecklas.

Strejkrätten bör bevaras som en central grundläggande mänsklig rä-tighet för arbetstagarna och som en grundpelare för ett demokratiskt samhälle såväl på nationell nivå som inom EU. Förhandlings- och strejkrättigheterna bör respekteras i det finländska samhället och li-kaså inom Europeiska unionen vilket det europeiska människorätts-avtalet förutsätter. Inom EU bör ett protokoll om sociala framsteg anslutas till de grundläggande avtalen och i det bör konstateras att arbetstagarnas grundläggande rättigheter går före friheterna på den inre marknaden. I samband med att lagstiftningen om lika värde förnyas bör såväl myndigheternas rättigheter till information och övervakningsrättighe-ter förbättras som sanktionerna ökas. Arbetsgivarna bör vara förplik-tade att göra upp planer för lika behandling för arbetsplatsen. Också uppgörandet av jämställdhetsplaner på arbetsplatserna bör främjas

Page 22: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 21

genom effektiva myndighetsåtgärder och genom gemensamma ut-vecklingsprojekt mellan arbetsmarknadsorganisationerna.

Vi bygger ett socialt Europa FFC anser att det är viktigt att arbetsmarknadsparterna behåller en stark ställning i uppbyggandet av ett socialt Europa. FFC stöder Europeiska fack-liga samarbetsorganisationen (EFS) för att uppnå detta mål. FFC deltar också starkt i den gemensamma europeiska fackföreningsrörelsens arbete för att våra aspekter på den sociala dialogen ska gå framåt såväl inom EU som i dess medlemsländer. Den ekonomiska krisen och den obalans den lett till i den offentliga ekono-min i flera europeiska länder har höjt kraven på att skapa ett mer centralise-rat europeiskt ekonomiskt system. EU-kommissionen vill koordinera löneut-vecklingen och pensionsdebatten i Europa. I praktiken innebär en koordine-ring att nivån på löneförhöjningarna enbart binds vid produktiviteten och att pensioneringsåldern förenhetligas på europeisk nivå. Samtidigt förs det även inom fackföreningsrörelsen en stark debatt om man borde lagstifta om minimilöner eller om arbetsmarknadsparterna ska sköta om saken. Facket är tudelat i denna fråga, de nordiska länderna stöder starkt – i och med de varnande exemplen Grekland och Irland – att man fortfarande avtalar om lönerna endast i kollektivavtal. I många länder, fram-för allt EU-länder där organiseringen är svag, vill man trygga lönenivån ge-nom lag. Om den ekonomiska tillväxten inte fortsätter eller om hållbarhetskvoten le-der till en skuldkris, kan det på EU-nivå uppstå en vilja att ingripa i arbets-marknadsparternas verksamhet mer än man nu vill eller kan. Samtidigt kan det finnas intresse för att med olika medel begränsa fackföreningsrörelsens strejkrättigheter för att minimera störningarna på arbetsmarknaden.

Beredningen av arbetsmarknadsärenden på trepartsbasis bör respekteras på EU-nivå och facket bör tas med för att finna lösning-ar på den ekonomiska krisen och de problem hållbarhetskvoten le-der till. Också facket bär sitt ansvar och ökar inte genom egna åt-gärder instabiliteten i ekonomin, utan eftersträvar en balanserad och förutsebar avtalsverksamhet. Det här förutsätter att också arbetsgi-varna gör motsvarande förbindelser. De nordiska länderna har en gemensam syn på ett lönesystem som baserar sig på avtal. Den nordiska fackföreningsrörelsen bör kraftigt samordna sina gemensamma synpunkter för att vi ska kunna trygga det nordiska avtalssystemet. Nordens starka avtalskultur bör bevaras. Den utgör på EU-nivå ett exempel på ett avtalssystem som behärskas bra.

Page 23: Eget arbete, gemensamma rättigheter

22 FFC:s målprogram 2011–2016

MÅLET ÄR FULL SYSSELSÄTTNING

Den ekonomiska politiken som främjare av tillväxt Den ekonomiska politiken bör stöda en stabil och hållbar ekonomisk tillväxt samt sysselsättningen. Förflyttningen av världsekonomins tyngdpunkt till nya länder, de förändringskrav som klimatförändringen förorsakar samt EUs kommande utveckling ställer upp ramvillkor för den ekonomiska politi-ken på vilka det bör hittas hållbara lösningar. Finlands framgång har baserat sig högt kunnande, utnyttjande av teknolo-gin, tillräckliga investeringar, effektivitet, innovationer och en god produktivi-tet. Också den kommande tillväxten bör bygga på denna grund. Vi bör slå vakt om verksamhetsförutsättningarna för den privata och offentliga sek-torn. Den ekonomiska tillväxten baserar sig på kvalitativa offentliga tjänster och infrastruktur. En hållbar ekonomisk tillväxt innebär ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar tillväxt. Finland är ett nordligt land med långa avstånd och lever i stor utsträckning på sin export. Därför konsumerar vi mycket energi och na-turresurser. Vi har dock lyckats rätt väl i att samordna miljöskydd och eko-nomisk tillväxt, även om mycket återstår att göra. Finland är ett av de le-dande länderna till exempel i energieffektivitet och i att utnyttja förnybara energikällor. Den internationella ekonomiska och sysselsättningskrisen satte sina spår också i ekonomin och på arbetsmarknaden i Finland. En återgång för na-tionalekonomin till nivån före recessionen tar några år till även vid snabb ekonomisk tillväxt. Det kan ta ännu längre tid innan sysselsättningen höjs till nivån före krisen. Det mest betydande ekonomiskpolitiska problemet under den närmaste framtiden är hur det går att samtidigt samordna behovet att upprätthålla en kraftig ekonomisk tillväxt med att målmedvetet förbättra hållbarheten i den offentliga ekonomin. Det finns divergerande bedömningar av omfattningen av hållbarhetsunderskottet till följd av att åldersstrukturen förändras. Den kommunala ekonomin bör vara i skick för att välfärdstjänsterna ska kunna tryggas. Kommunstrukturen är fortfarande alltför splittrad och utgiftsutveck-lingen i många kommuner är ohållbar. Fusioneringen av kommuner till fun-gerande helheter bör fortsätta för att få den kommunala ekonomin på en hållbar grund och för att trygga tjänsterna.

Den offentliga ekonomin kan balanseras bara då det råder en högre sysselsättningsgrad. Sysselsättningen av ungdomen bör ökas ge-nom att erbjuda alla en utbildningsplats och genom att försnabba studierna. Sysselsättningen bland personer i bästa arbetsålder kan förbättras genom att bekämpa arbetslöshet och sysselsättningen bland de äldre höjas till exempel genom att skräddarsy arbetsupp-gifter och arbetslivet enligt vars och ens arbetsförmåga.

Page 24: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 23

Beskattningen måste förnyas enligt 2010-talets behov så att en till-räcklig finansiering av välfärdstjänsterna tryggas. Förnyelsen bör främja sysselsättning och rättvisa samt förbättra lönsamheten i att arbeta. Beskattningen ska fastställas enligt skattebetalningsförmå-gan. Det behövs fortfarande progression i inkomstbeskattningen. Företagsbeskattningen bör vara konkurrenskraftig, men Finland bör inte vara en aggressiv skattekonkurrent. Beskattningen av kapitalin-komster bör bli progressiv och skattefriheten hör olistade företags dividender bör avskaffas. De indirekta skatternas negativa effekter på inkomstfördelningen bör kompenseras åt låginkomsttagarna. Energiskatterna bör inte höjas.

Staten bör brett sköta om förutsättningarna för tillväxten. Inom en del bran-scher behövs en större näringspolitisk initiativkraft, till exempel genom stat-ligt ägande, men vid sidan om det får omsorgen om den allmänna tillväxt-miljön inte försummas. Detta innebär bland annat att kostnadsutvecklingen, regleringen, konkurrenspolitiken och beskattningen hålls så förutsebar som möjligt. Tillgången till energi till ett skäligt pris bör tillgodoses för att öka in-dustriinvesteringarna.

Full sysselsättning bör vara huvudmålet för den ekonomiska politi-ken. Genom ekonomisk tillväxt och god sysselsättning kan hållbar-heten i den offentliga ekonomin och välfärdssamhällets tjänster tryggas. Med hjälp av den ekonomiska politiken försäkrar vi oss om att Finland är ett bra ställe att bo för löntagarna och att företagens verksamhetsförutsättningar är tryggade.

Kvalitet och effektivitet i arbetskraftspolitiken Under de senaste decennierna har bara omkring hälften av dem som blivit arbetslösa återkommit på arbetsmarknaden. Arbetslösheten ökar snabbt i en recession, men minskar märkbart långsammare under en uppgång. Det här beror delvis på att de nya arbetsplatserna uppstår inom andra bran-scher än de från vilka arbetsplatserna försvann. När sätten att arbeta för-ändras alternerar arbetslöshetsperioder med perioder i arbete. Å andra si-dan verkar de som blir arbetslösa från långa anställningar få en osäkrare arbetskarriär. Modellen för omställningsskydd skapades 2005 som ett resultat av FFC:s arbete. Modellen var det första svaret på att kunna trygga arbetstagarnas övergång från ett arbete till ett annat i strukturomställningar. Modellen har visat sig behövas och den har fungerat speciellt vid stora uppsägningar. Numera kan också permitterade komma in i omställningsskyddet. Omställ-ningsskyddet har förbättrats väsentligt genom att utbildningsförmånerna har förbättrats.

Alla arbetslösa arbetssökande ska erbjudas sysselsättningstjänster inom tre månader från det de blir arbetslösa. Sysselsättningstjäns-

Page 25: Eget arbete, gemensamma rättigheter

24 FFC:s målprogram 2011–2016

ter, såsom utbildning, lönestött arbete och arbetspraktik, bör utökas märkbart och de arbetslösa bör snabbare bli delaktiga av tjänsterna för att förhindra att arbetslösheten förlängs. Målet är att minst 30 procent av de arbetslösa och minst 50 procent av de långtidsarbets-lösa deltar i utbildning, arbete, arbetspraktik eller annan tjänst. Villkoren för att omfattas av omställningsskyddet bör bli lättare och enklare. Villkoren för att omfattas av omställningsskyddet bör vara de samma då en visstidsanställning upphör och då en arbetstagare sägs upp. Arbetsgivarens ansvar för skötseln av omställningarna bör ökas. Det bör ställas upp kvalitetskriterier för upphandling av arbetskrafts-politisk utbildning. Sysselsättningsanslagen bör delvis bindas vid sysselsättningsläget. Om resurserna för arbetskraftspolitiken följer sysselsättningsläget skulle arbetskraftspolitiken stabilisera konjunkturerna och effektivare än för tillfället förhindra att arbetslösheten ökar och förlängs.

Utbildning, stödarbete och arbetspraktik används ibland som ett kontroll-medel för att få arbetslöshetsskydd eller för att städa upp arbetslöshetssta-tistiken utan någon ordentligt plan för hur man på bästa sätt kan stöda en arbetslös persons återgång i arbetslivet. Ett sådant missbruk av aktive-ringsåtgärderna leder också till politiskt färgat tal om tricksysselsättning. Aktiveringsåtgärderna bör vara meningsfulla och samtidigt måste vi få ett slut på att skuldbelägga och förödmjuka de arbetslösa.

Kvaliteten på sysselsättningsplanen bör förbättras. Man bör i pla-nerna exakt komma överens om hur en återgång i arbete stöds. Sysselsättningsplanen bör förbinda såväl den arbetssökande som myndigheterna. Den arbetslösa arbetssökandes rättsskydd bör förbättras. En ar-betslös arbetssökande bör ha möjlighet att vägra delta i helt oän-damålsenlig utbildning, arbetspraktik eller lönestött arbete. Det behövs en ny bedömning av i hurdana situationer en arbetslös arbetssökande kan förlora sin rätt till arbetslöshetsskydd, dvs. få ka-rens. Karenslängden borde graderas enligt anställningens kvalitet och längd då det gäller vägran att ta emot arbete eller då en arbets-tagare säger upp sig.

Effektiv arbetsförmedling med lokala krafter

Förvaltningen och styrningen av sysselsättningsåtgärderna är synnerligen splittrade i Finland. Arbets- och näringsministeriet ansvarar för arbets-kraftspolitiska åtgärder och ministeriet styr via statens regionförvaltning ar-bets- och näringsbyråerna. TE-byråerna har omkring 200 kontor runt om i

Page 26: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 25

landet. Kommunerna har en egen roll för att stöda sysselsättandet av kommuninvånarna. FPA och arbetslöshetskassorna svarar för utbetalning-en av arbetslöshetsskyddet. Dessutom finns det i Finland 39 servicecenter för arbetskraften, som erbjuder arbetslösa tjänster som stöder en återgång till arbetslivet som samarbete mellan arbets- och näringsbyråerna, kommu-nen och FPA.

Det lokala samarbetet i skötseln av sysselsättningen bör intensifie-ras och bollandet mellan myndigheterna om vem som svarar för tjänsterna till de svårsysselsatta kunderna bör upphöra. En perma-nent modell för servicecentren för arbetskraften bör skapas och fi-nansieringen av dem bör tryggas i hela landet. De bör ha ett hel-hetsansvar för alla tjänster till de arbetslösa som får arbetsmark-nadsstöd.

Allas arbetsinsats behövs

Allas arbetsinsats behövs på den finländska arbetsmarknaden. Det är för-nuftigare för både individen och samhället att också partiellt arbetsföra och svårsysselsatta mer permanent är med på arbetsmarknaden. Det bör ska-pas en arbetskraftspolitisk stoppbrädesmodell för dem som är arbetslösa länge och som upprepade gånger deltar i arbetskraftspolitiska åtgärder för att garantera en mer permanent sysselsättning. Sociala företag sysselsätter för tillfället omkring 1400 partiellt arbetsföra och omkring 100 långtidsarbetslösa. Det är alltför få och talar för att löne-stöd enbart till sociala företag inte räcker till för sysselsättande i större ut-sträckning. Föreningar och organisationer inom den tredje sektorn kommer i fortsättningen att vara centrala sysselsättare. Det arbete organisationerna utför har haft en stor betydelse för att hålla dem som har varit arbetslösa länge i någon form av sysselsättning och har förhindrat att de har slagits ut från samhället. Detta arbete bör stödas även i fortsättningen. Också företa-gen bör bära sitt ansvar för att partiellt arbetsföra sysselsätts.

Stora arbetsgivare bör förpliktas till att en viss del av deras arbets-kraft är partiellt arbetsföra.

Yrkesexamen för alla Finland har ett kvalitativt och omfattande utbildningssystem från grundskola till högskola. Efter grundskolan som är på världstoppen har de finländska ungdomarna utomordentliga möjligheter att fortsätta sina studier i yrkeslä-roanstalter eller gymnasier och vidare i yrkeshögskolor eller universitet. Också vuxna deltar aktivt i utbildning i Finland. Finland behöver högt kunnande för att ha framgång också i fortsättningen. Det finns numera bara få arbetsuppgifter på arbetsmarknaden som inte kräver minst grundexamen inom yrket. Arbetsplatser uppstår och försvin-ner, branscher går upp och ner, och det leder till att den kunskap och för-måga som behövs i arbetslivet förändras. Vårt formella utbildningssystem, som baserar sig på examina, har en begränsad förmåga att svara på fram-

Page 27: Eget arbete, gemensamma rättigheter

26 FFC:s målprogram 2011–2016

tida utmaningar. Det behövs mer omfattande arrangemang, som stöder förändringar, och där arbetsmarknadsparterna har ansvar bl.a. för den verksamhet som stöder utbildning för en övergång till arbetsmarknaden samt för att förutse behovet av utbildning och kunnande. I framtiden kom-mer människorna att skaffa en allt större del av sin yrkesutbildning som vuxna, antingen som personalutbildning eller som annan yrkesutbildning för vuxna. Det finns i Finland fortfarande över 400 000 vuxna i arbetsför ålder som saknar yrkesutbildning. Ungdomar som går ut grundskolan blir utan yrkes-utbildning och närmare 10 000 studerande avbryter sin yrkesutbildning var-je år.

Grundskolan bör utvecklas så att hela årskullen erbjuds möjlighet att övergå till utbildning på andra stadiet. Alla som går ut grundskolan ska garanteras en studie-, arbets-, praktik- eller arbetsverkstadsplats. Utbildningsgarantin bör även i praktiken fungera så att alla som går ut grundskolan har en möjlig-het att fortsätta studera. Ett alternativ är att stadga om lärorätt på andra stadiet för alla som går ut grundskolan och därmed garantera att myndigheterna har ansvar för att ordna en studieplats för alla ungdomar. Antalet studerande som avbryter yrkesutbildningen bör minskas ge-nom att öka undervisningen, handledningen och stödåtgärderna. Under 2010-talet bör alla i arbetsför ålder garanteras en möjlighet att avlägga minst en yrkesexamen. För att nå målet behövs det nya åtgärder inom utbildningen av såväl unga som vuxna samt ökade utbildningsmöjligheter.

Slopa studieavgifterna för vuxna som saknar examen och garantera därmed även dem gratis utbildning. Läroanstalterna får ekonomiska sporrar för att utbilda vuxna som saknar examen. Tilläggsfinansie-ringen kunde till exempel riktas in på samarbete med arbetsplatser-na och på uppsökande verksamhet.

Yrkesutbildning för arbetslivets behov

Systemet med yrkesexamina bör utvecklas utgående från arbetslivets be-hov. Systemet för grundläggande yrkesutbildning bör erbjuda färdigheter att klara av arbetslivet och ge duglighet för fortsatta studier. Detta innebär att man utöver sin yrkesbransch också har mer allmänna färdigheter såsom social kompetens, kunskap att lära sig lära, språkkunskap, datasamhälls-kunskaper samt arbetslivskompetens.

Vi bör i fortsättningen hålla fast vid en omfattande grundläggande yrkesutbildning. Samtidigt bör flexibiliteten i hur examen avläggs

Page 28: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 27

ökas till exempel genom att samordna utbildning i läroanstalt med läroavtalsutbildning. Genom att öka inlärning i arbetet och genom att göra det lättare att byta studiebransch kan antalet avbrutna stu-dier minskas. Undervisningen i arbetslivsfärdigheter bör ökas i all utbildning. I ut-bildningen bör ingå också undervisning i avtalspraxis inom arbetsli-vet och undervisning i arbetslagstiftning. Genom att förbättra arbets-livsfärdigheterna i den grundläggande yrkesutbildningen främjar man genomförandet av ungdomarnas perioder med inlärning i arbe-tet och fäster dem vid arbetslivet. Samarbetet mellan yrkesutbildningen och gymnasieutbildningen bör ökas. Utbildningen på andra stadiet för samlas till en enhetlig helhet till exempel under samkommuner. Samtidigt kan den konstgjorda muren mellan olika former av skolor sänkas. Systemet för finansiering av yrkesutbildning bör förnyas så att fi-nansieringen uppmuntrar till att sköta om utbildningen av hela årskullen samt om att så många som möjligt avlägger en examen och får arbete efter utbildningen. Yrkesutbildningen bör för egen del lösa upp den ålderdomliga könsindelningen i mans- och kvinnoyrken.

Utbildningssystemet är fortfarande krångling sett ur arbetslivets synvinkel. Det finns en stor mängd aktörer, utbildningsformer och examina på utbild-ningsfältet. Rådgivnings- och handledningstjänsterna är också de fortfaran-de splittrade på läroanstalter och arbetsförvaltning.

Rådgivnings- och handledningstjänsterna om arbetsplatser och medborgarnas kompetens bör samlas, också elektroniskt, och till-gången till tjänsterna bör tryggas i hela landet. Yrkesutbildningen för vuxna bör effektiveras genom att smidigt er-bjuda utbildning året runt. Erkännande av det man lärt sig tidigare och mer personliga studier bör bli en del av all utbildning. Undervisningsförvaltningen bör till-sammans med arbetslivsparterna bereda praxis för att erkänna och godkänna tidigare inlärt samt för att sammanjämka studierna. Ut-bildningsarrangörerna uppmuntras till detta arbete för att förkorta studietiderna och öka studerandenas motivation. Systemet för fi-nansiering av tilläggsutbildning inom yrket bör förnyas utgående från dessa premisser. Valmöjligheterna inom branschen och över utbildningsbranscherna bör ökas inom yrkesutbildningen för vuxna. En smidig förening av

Page 29: Eget arbete, gemensamma rättigheter

28 FFC:s målprogram 2011–2016

examensdelar tjänar arbetslivets behov och kan skapa helt ny kom-petens för arbetslivets behov. En utbildningsmodell av läroavtalstyp bör utvecklas för dem som av-lagt examen på institutnivå. Modellen gör det möjligt att uppdatera examen och utvidga den till yrkeshögskoleexamen.

Övergången till studier bör bli snabbare

Finlands framgång baserar sig på toppkompetens genom utbildningssy-stemet. Finland behöver även i fortsättningen ett täckande högskolenät så att det i landskapen erbjuds kvalitativ och konkurrenskraftig högskoleverk-samhet. Den strukturella reformen av högskolenätet bör fortsätta enligt dessa premisser. Yrkeshögskolorna har en viktig roll som producent av ny kunskap utgående från arbetslivet. Därför måste forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten i yrkeshögskolorna få tillräcklig finansiering.

Övergången från studier på andra stadiet till högskolestudier bör gö-ras snabbare genom att förnya studerandeantagningen. Framför allt behövs det i universiteten åtgärder för att fler studerande ska bli kla-ra inom utsatt tid, till exempel genom att underlätta möjligheterna att byta utbildningsprogram efter kandidatexamen. Studiehandledning-en på högskolenivå bör utökas. Studiestödssystemet på högskolenivå bör förnyas så att det stöder studier på heltid och avlagd examen inom avsedd tid. Studiestöd på andra stadiet bör förbättras speciellt för de studerande som bor självständigt.

Alla har rätt till ett arbetsliv utan diskriminering Det finländska samhället ska ha beredskap att sköta om god integrering och sysselsättning av invandrarna. Samhällelig rättvisa och lika behandling är centrala principer för FFC. Alla arbetstagare har rätt till samma rättighe-ter och skyldigheter oberoende av nationalitet och etniskt ursprung. Vi får inte ge plats för främlingshat eller motsättningar i Finland. Rasism kan inte accepteras i någon som helst form.

Ett mångkulturellt attitydklimat bör främjas på arbetsplatserna och fördomar bör rensas ut. Ett allt mer internationellt arbetsliv är en möjlighet för och inget hot mot det finländska samhället.

En behärskad invandring baserar sig på behovet av arbetskraft

Det bor få utlänningar i Finland. I slutet av 2009 fanns det omkring 155 000 utländska medborgare i Finland. Omkring 80 procent av invandrarna är i arbetsför ålder, men arbetslöshetsgraden är nästan tre gånger så hög som bland infödda finländare. Omkring 65 000 stadigvarande i Finland boende utlänningar arbetar på den finländska arbetsmarknaden. De tillfälliga ut-ländska arbetstagarna är ungefär lika många. Det finns inga exakta uppgif-

Page 30: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 29

ter om de tillfälliga utländska arbetstagare varken då det gäller deras antal, hur de är placerade på arbetsmarknaden och vilken kompetens de har, ef-tersom statistiken är splittrad och bristfällig. Det försvårar märkbart en be-dömning av vilka behov den utländska arbetskraften har. Utbudet på arbetskraft är tillräckligt inom de flesta branscher i Finland. FFC:s medlemsförbund har erfarenhet av att anställning av utländsk ar-betskraft inom många branscher ofta berättar mer om dåliga arbetsvillkor och inbesparningar i arbetskraftskostnaderna än om en reell brist på ar-betskraft. Då antalet utländska arbetstagare har ökat har det inom en del FFC-branscher uppstått två arbetsmarknader. Det förekommer problem inom till exempel byggnads- och teknologiindustrin, lantbruket samt trädgårds-, in-kvarterings-, städnings- och restaurangbranscherna. Några övertids-, veckosluts- eller semesterersättningar betalas inte till de utländska arbets-tagarna och lönen till yrkesarbetare än vanligtvis kollektivavtalets minimilön. Mest problem förekommer de på arbetsplatser där arbetstagarna bara till-fälligt befinner sig i Finland och där arbetet har spjälkats upp på underent-reprenörskedjor. Anställningen av utländsk arbetskraft uppvisar missbruk och rentav drag av människohandel. Det finns också papperslösa i Finland och dem vet vi just ingenting om.

Behovsprövning av arbetskraft bör behållas så länge som syssel-sättningsläget är dåligt och för- och efterkontrollen av arbetsvillko-ren inte är i skick. Behovsprövningen tryggar sysselsättningen för dem som redan finns på den finländska arbetsmarknaden och för-säkrar att arbetsvillkoren för dem som rekryteras i tredje land är saklig. Statistikföringen av invandringen och arbetskraftsmobiliteten bör förbättras, i synnerhet bör statistikföringen av tillfälligt arbetande EU-medborgare preciseras. Finländska lagar och kollektivavtal bör tillämpas på allt arbete som utförs i Finland. Företagens och arbetsförmedlarnas ansvar bör ökas. Arbetsbeställaren och huvudentreprenören bör ansvara för att de av underentreprenörerna anställda arbetstagarnas eller inhyrda arbetstagarnas löner, pensioner och socialförsäkringsavgifter. Ingri-panden bör göras mot olagliga arbetsförmedlingsavgifter. Övervakningen av arbetsgivare som anställer utlänningar bör effek-tiveras och vid behov bör sanktionerna ökas. Personalen inom myndighetsövervakningen samt dess resurser bör ökas och befogenheter utvidgas. Det behövs tilläggsresurser fram-för allt för de utlänningsinspektörer, som övervakar arbetsvillkoren för utländska arbetstagare, för dem som inspekterar beställaransva-ret samt för skattemyndigheterna, gränsbevakningen och polisen.

Page 31: Eget arbete, gemensamma rättigheter

30 FFC:s målprogram 2011–2016

Arbete och språkkunskap underlättar integreringen

Det behövs resurser för integreringen av utlänningar. Också de arbetstaga-re som har invandrat bör ha rätt till integreringstjänster. Att lära sig finska eller svenska och arbete samt kontakter till den lokala befolkningen främjar bäst anpassningen till det finländska samhället.

Sysselsättningen bland invandrare bör förbättras och deras möjlig-heter till språkutbildning bör ökas. De arbetsgivare som anställer utländsk arbetskraft bör delta i de kostnader språkundervisningen och inskolningen förorsakar.

FFC:s medlemsförbund har under de senaste åren gjort mycket arbete för att hjälpa utländska arbetstagare som tillfälligt har arbetat i Finland. Det finns relativt mycket sådana arbetstagare. Genom att garantera lika arbets-villkor också för dem som tillfälligt arbetar i Finland kan vi tygla utbredning-en av två arbetsmarknader.

Näringspolitiken ger nycklar till tillväxt Ett välfärdssamhälle kan inte upprätthållas utan arbetsplatser och det finns inte arbetsplatser utan framgångsrik näringsverksamhet. En fungerande välfärdsstat stöder igen ekonomisk tillväxt och sysselsättning till exempel genom sociala skyddsnät, utbildning och hälsovårdssystem. Sysselsättningen och utkomsten för FFC-arbetstagare beror i avgörande grad på hur det finländska arbetet klarar sig. En viktig del av fackförenings-rörelsens intressebevakningsarbete består i att påverka att den finländska industrin och de finländska tjänsterna är framgångsrika. FFC:s mål är att öka antalet arbetsplatser och investeringar i Finland. Industrins andel av Finlands nationalekonomi är mer betydelsefull än i många andra länder. Minskningen av arbetsplatserna inom skogsindustrin och ändringar också inom övrig industri kan ha gett en felaktig vild av på vilken grund Finlands framgång i den globala framtiden baserar sig. Den framtida tillväxten i Finland består av en förnyelsebar industrisektor, en växande servicesektor och kreativa branscher som stöder dem båda. Gränserna mellan industri och tjänster har suddats ut: många företag pro-ducerar såväl varor som tjänster. Det behövs mer insatser för att utveckla tjänsterna. Den industriella produktionens framtid finns i produkter med en hög förädlingsgrad och kompetens. Inom många branscher grundar sig framgången nuförtiden inte bara på teknisk kunskap utan också på identifiering av behov. På det sättet skapas nya och innovativa produkt- och servicekoncept som motsvarar konsumen-ternas tycke. Som exempel kan nämnas det ökade intresset för miljötekno-logi och efterfrågan på dataintensiva tjänster i och med att digitaliseringen

Page 32: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 31

har ökat. Den inhemska tekniska kompetensen och ingenjörskunskapen är förstklassiga. De bör utvecklas ytterligare så att de motsvarar efterfrågan på marknaden. Inom utnyttjandet av naturresurserna finns stora möjligheter att skapa nya företag och arbetsplatser. Gruvindustrins nya uppgång är ett utmärkt ex-empel på detta. Det är möjligt att skapa tusentals nya arbetsplatser inom gruvindustrin inom de närmaste åren. Arbetsplatser uppstår framför allt i de av strukturförändringar drabbade regionerna i norra och östra Finland. Det behövs åtgärder från statsmaktens sida bland annat för att bygga järnvägar och övrig infra. Det behövs mer inhemskt ägande inom branschen för att en så stor del som möjligt av nyttan med gruvindustrin stannar i hemlandet. Såväl privata företag som staten är nya aktörer. Det är viktigt att slå vakt om tillräckligt inhemskt ägande också med tanke på underhållssäkerheten och självförsörjningen. Servicebranschernas betydelse för den totala sysselsättningen i Finland har ständigt ökat. För att försäkra att branschen utvecklas bör det ses till att tillräckliga forsknings-, utvecklings- och innovationssatsningar görs för att förbättra sysselsättningen, produktiviteten samt exportmöjligheterna inom servicebranscherna. Det finns fortfarande stora möjligheter att öka såväl den inhemska som utländska efterfrågan inom turismbranschen. Utveck-lingen inom branschen bör stödas genom att se till utbildningen av kunniga arbetstagare, verksamhetsförutsättningarna för branschen samt tillräcklig marknadsföring utomlands. De åtgärder som behövs bör sammanställas till en turismstrategi. Konst- och kulturbranscherna är också arbetskraftsintensiva. Nästan fem procent av de förvärvsarbetande finländarna arbetar inom kulturbranscher. Statsmakten bör se till att kulturtjänsterna får tillräcklig finansiering och att de är tillängliga, för kulturen har betydelse för människans välmående, kre-ativitet och ekonomiska tillväxt. Kulturexporten bör främjas. Finansieringen av Rundradion bör garanteras hållbart, för att yttrandefriheten och en kvali-tativt mångsidig informationsförmedling kan tryggas.

Möjligheter för nya företag och tillväxtbranscher bör skapas genom en aktiv näringspolitik. Målet bör vara att öka investeringarna i Fin-land. Utnyttjandet av nya investeringar bör stödas, utbildning av yr-kesskicklig och kunnig arbetskraft bör försäkras, finansieringen av företagen bör skötas och behövlig infrastruktur bör byggas.

Innovation och tillväxtföretag

En tillräcklig nivå på finansieringen av utveckling, forskning och innovation bör tryggas. Målet bör vara att höja finansieringen till minst fyra procent av bruttonationalprodukten. Detta förutsätter en tillräcklig offentlig finansiering. Innovationspolitiken bör förnyas så att den mer än tidigare stöder den eko-nomiska tillväxten och sysselsättningen. Innovationsverksamheten på ar-betsplatserna har hittills uppmärksammats alltför lite. Stora nya möjligheter

Page 33: Eget arbete, gemensamma rättigheter

32 FFC:s målprogram 2011–2016

för att till exempel förbättra produktiviteten kan skapas om arbetstagarna mer än för tillfället tas med i utvecklandet av arbetsplatsen och företaget. Målet för näringspolitiken bör vara att locka nya tillväxtinriktade företag och investeringar till vårt land. Samtidigt bör riskfinansieringen av redan befintli-ga företag tas om hand. Nätverket för finansiering och rådgivning till företa-gen bör bli tydligare. Finnveras och Industrifinansieringens verksamhets-förutsättningar bör tryggas. De finansiella konkurrensförutsättningarna för den finländska exportindustrin bör hållas på samma nivå som i övriga kon-kurrentländer. Tillgången till och villkoren för de exportgarantier som er-bjuds företagen bör vara konkurrenskraftiga. Även villkoren för återfinansie-ringen av exporten bör förbättras. Med dessa medel kan vi stöda en tillväxt av exporten och upprätthålla sysselsättningen. Trepartssamarbetet i bered-ningen, uppföljningen och genomförandet av den regionala näringspolitiken bör ökas. Statens ägarpolitik bör stöda tillväxt och sysselsättning. Genom aktiv ägar-politik kan en förnyelse av näringsstrukturen stödas så att man också beak-tar tryggandet av arbetstagarnas ställning vid omställningar. Statens ägar-politik bör eftersträva ett samhälleligt hållbart resultat. Det bör skapas spel-regler för ägarpolitiken där strategiska, näringspolitiska och sysselsätt-ningspolitiska aspekter är centrala. Framgångsrika statsföretag genererar staten betydande dividendinkomster varje år. Staten bör vid behov vara redo att öka sitt ägande, om genomförandet av de mål som ställts för ägandet det kräver.

Omsorg om industrins verksamhetsförutsättningar krävs för att upp-rätthålla en hållbar ekonomisk tillväxt och hög sysselsättning och naturresurserna bör användas innovativt och hållbart. Forsknings- och innovationsfinansieringen bör vara på en tillräckligt hög nivå och arbetstagarna bör bättre tas med i innovationsverk-samheten. Statens ägarpolitik bör stöda tillväxt och sysselsättning.

Långsiktig trafikpolitik

Finland är ett land med långa avstånd där det behövs ett fungerande trafik-nätverk för invånarna, tjänsterna och industrin. Goda och fungerande kommunikationer är en produktionsfaktor samt en central förutsättning för att upprätthålla och utveckla den finländska konkurrenskraften och syssel-sättningen. För att det logistiska systemet ska fungera krävs tillräckliga in-vesteringar i infrastrukturen på en högre nivå än för tillfället och en långsik-tig trafikpolitik. Det är förnuftigt för staten att stöda sådana trafikinvestering-ar, som gör det möjligt att bygga bostadsområden som kan skötas trafik-mässigt effektivt. Fokus i trafikpolitiken bör vara på utvecklandet av kollek-tiv- och arbetsplatstrafiken. Järnvägstrafikens andel bör utökas redan av klimatpolitiska skäl. Järnvägs-trafiken har utöver att den är ekologisk även betydelse för ett mer koncent-

Page 34: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 33

rerat samhällsbyggande samt som grund för industrins transporter. Vid si-dan om den spårbundna trafiken behövs det också tillräckliga satsningar på att hålla landsvägarna i skick samt i nya investeringar. Nivån på det centra-la nätet av riksvägar bör höjas. Det behövs mer resurser för att förbättra tryggheten och göra trafiken smidigare.

Långsiktigheten i trafikpolitiken bör förbättras. Ett fungerande trafik-nät bör hållas i skick med investeringar och långsiktigt underhåll av lederna. Detta förutsätter en tillräcklig budgetfinansiering, en granskning som går över valperioden och en planmässig trafikleds-politik. Finansieringsmodellerna för trafikprojekten bör förnyas så att inve-steringarna kan göras på ett sätt som är så förmånligt som möjligt för statsekonomin. Statens budgetpraxis bör utvecklas så att det blir flexiblare till exempel så att investeringarna delas upp smidigt på deras ekonomiska hållbarhetstid. I finansieringen av trafikprojekt har man infört livscykelprojekt, som i många fall skjuter upp finansie-ringsansvaret på framtiden och höjer finansieringskostnaderna. Ett nytt finansieringsalternativ är ett av staten grundat infrafinansie-ringsföretag, som kan skaffa förmånligare finansiering för invester-ingar i trafikleder än privata aktörer kan.

Ett tryggande av den finländska sjöfartens framtid förutsätter att stödet och beskattningen är på samma nivå som i övriga konkurrentländer. Sjöfartens verksamhetsförutsättningar hotas också av de för Östersjön planerade strängare gränserna för svavelutsläpp. Dessa begränsningar kan ha nega-tiva effekter också på sysselsättningen inom exportindustrin, om inte övriga länder som utnyttjar Östersjön fås med i förpliktelserna. Skäliga och rättvisa villkor för Finland bör garanteras då det internationella avtalet tillämpas inom EU.

Vintersjöfarten bör tryggas en ostörd verksamhet och verksamhets-förutsättningarna för isbrytarna och mångformsisbrytarna bör garan-teras. Det behövs också nya isbrytarbeställningar i hemlandet.

Fler hyresbostäder

Det behövs allt mer långsiktighet i bostadspolitiken. Utbudet på bostäder måste motsvara efterfrågan. Konjunktursvängningarna syns nu i att den år-liga bostadsproduktionen varierar mycket. Detta leder till prisstegring, pris-bubbla och inom kort till att bostadsmarknaden faller samman då prisbubb-lan spricker. Bostadsproduktionen kan stabiliseras genom att det byggs till-räckligt med hyresbostäder. Det behövs ett helhetsgrepp om bostadspolitiken, så att man beaktar var bostäderna och arbetsplatserna finns och att kollektivtrafiken och servicen arrangeras effektivt samt vilka behov olika boendegrupper har. Kommunerna har inte i tillväxtcentra och i synnerhet inte inom huvudstads-regionen kunnat erbjuda tillräckligt med tomter för behovet av bostadsbyg-

Page 35: Eget arbete, gemensamma rättigheter

34 FFC:s målprogram 2011–2016

gande. Det är inte enbart fråga om brist på byggduglig mark utan också om att tillväxtkommunerna inte har råd med de förpliktelser på servicebyggan-de som hör till bostadsbyggandet. Också byggande av kommunalteknik, fi-nansieringsproblem och tvister om och besvär över planläggningen fördrö-jer en ökning av utbudet på bostäder.

Tyngdpunkten i bostadspolitiken bör vara ett ökat utbud på bostä-der. För att förbättra arbetskraftens rörlighet behövs fler kvalitativa hyresbostäder till skäligt pris i tillväxtcentra, nära arbetsplatserna. Den fritt finansierade produktionen räcker inte till för en tillräcklig produktion av hyresbostäder och i synnerhet inte för ett utbud av hy-resbostäder till ett skäligt pris i tillväxtcentra. Därför behövs det fort-farande en social bostadsproduktion och detta framför allt i regioner med tillväxt. Vid sidan om ökad hyresbostadsproduktion bör det ses till att bo-stadsbidraget förbättras så att det motsvarar kostnadsökningen speciellt så att också personer med små löneinkomster omfattas av bostadsbidraget.

Klimatförändringen bör bekämpas med en hållbar energipolitik

Finlands energipolitik bör bygga på mångsidiga produktionssätt och en ök-ning av förnybara energikällor samt på att den baskraft som baserar sig på förorenande och föråldrad teknologi ersätts med utsläppsfri och modern baskraft. Lösningar som gör det möjligt att spara energi ska också främjas i Finland. Tillgången på energi till skäligt pris och med ringa utsläpp bör tryg-gas. Stödformerna för den förnybara energin bör vara kostnadseffektiva och stödens funktionalitet bedöms regelbundet. Utgångspunkten för ener-giproduktionen bör vara att energin skapar ny tillväxt och inte ett objekt för skattepengar. En bekämpning av klimatförändringen och övriga miljöpolitiska mål förutsät-ter hållbar produktion och konsumtion inom alla sektorer. Det här innebär inte att verksamheter ska köras ner, för det har redan satsats på energief-fektivitet och minskade utsläpp inom de flesta branscher. För att minska ut-släppen av växthusgaser behövs ett så omfattande internationellt avtal som möjligt för att alla företag i olika länder står på samma startlinje inom till ex-empel den energiintensiva industrin. Finland bör arbeta för ett så omfattan-de avtal som möjligt och försäkra sig om att vårt lands specialdrag beaktas i EUs klimat- och energipolitik. Finland bör öka produktionen av förnybar energi för att nå EUs mål. De energipolitiska uppgörelserna bör vara konsekventa och stöda varandra. Finland har inom många branscher kompetens att producera investerings-varor och tjänster som dämpar klimatförändringen. Företagen bör ha mod att kraftigare specialisera sig på miljöteknologi. Staten bör rikta företags-stöden så att de nya möjligheterna inom energi-, klimat- och miljöteknologi

Page 36: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 35

kan utnyttjas och nya arbetsplatser skapas. Byggande i trä bör ökas för att främja en hållbar utveckling. Arbetstagarnas kunnande bör tas i bruk i miljöfrågor på arbetsplatserna. Lagstiftningen bör utvecklas så att arbetstagarna har bättre möjligheter att följa med miljöfrågor på arbetsplatsen och påverka dem. Detta kan till ex-empel göras genom att samarbetet i miljöfrågor på arbetsplatsen slås samman med arbetarskyddsverksamheten.

Den nationella klimat- och energipolitiken bör aktivt styras i en rikt-ning, som skapar nya arbetsplatser i Finland och som möjliggör verksamhetsförutsättningar för gamla arbetsplatser och branscher också i framtiden. Dessutom är det viktigt att företagen tar bekämp-ningen av klimatförändringen på allvar och anpassar sin verksamhet och riktar in sina produkter enligt politiken. Klimatpolitikens syssel-sättnings- och inkomstfördelningseffekter bör bättre än för tillfället beaktas i beslutsfattandet. Tillgången till energi till skäligt pris och ha ringa utsläpp bör tryggas. De möjligheter som finns i utvecklandet av miljö- och energiteknolo-gin bör utnyttjas inom alla branscher och Finland bör göras till den ledande producenten av miljö- och energiteknologi. Finansieringen av forskning inom miljö- och energiteknologin bör ökas. Miljöstödens hållbart bör undersökas också ur sysselsättningssyn-vinkel.

Arbetstagarna i kärnan av företagsansvaret

Debatten om etiken inom företagsverksamheten har varit livlig under de senaste åren. En ny huvudström är synpunkten att man av företagen kan kräva också annat än att de genererar vinst och följer lagar. Det talas om företagsansvar eller om företagens samhällsansvar, och då avses ansvar för affärsverksamhetens effekter på miljön, samhället och företagets intres-segrupper, bl.a. fackföreningsrörelsen. De mest utmanande frågorna kring företagsansvaret gäller ofta internatio-naliseringen av affärsverksamheten. De finländska företagen och företag som säljer sina varor i Finland avkrävs allt kraftigare ansvarsfull verksam-het också i de övriga länkarna i produktionskedjan. Speciell uppmärksam-het riktas på de s.k. billigproduktionsländerna, där arbetstagarnas ställning ofta är svag. Man förväntar sig till exempel att företagen ska följa de grund-läggande rättigheterna inom arbetslivet och andra mänskliga rättigheter också då verksamhetslandets regler inte tvingar dem till det. I Finland täcker lagstiftningen och kollektivavtalen en stor del av frågor som man annanstans omtalar som företagsansvar. Gränserna för ansvaret dis-kuteras dock även hos oss. De ansvarsfulla företagen urskiljer sig som goda arbetsgivare, som satsar på att personalen mår bra och är kunnig. Samtidigt är de medvetna om sin koppling till hela omvärlden och sköter

Page 37: Eget arbete, gemensamma rättigheter

36 FFC:s målprogram 2011–2016

utan omsvep till exempel skatter och sina förpliktelser för miljöskyddet. FFC följer i samarbete med folkrörelserna (Finnwatch, SASK) med finländska företags verksamhet utanför landets gränser.

Arbetstagarna bör vara med då företagens ansvar fastställs. I stället för ensidiga ansvarsdeklarationer från företagens sida behövs en äkta dialog, avtal och ibland även ny lagstiftning. FFC främjar som en del av den internationella fackföreningsrörelsen arbetstagarnas grundläggande rättigheter och skapande av avtalspraxis i den glo-bala ekonomin. FFC tar hänsyn till etiska synpunkter i sina egna anskaffningar.

Alla har nytta av rättvis konkurrens

Konsumenterna drar nytta av en fungerande marknad där konkurrensen garanterar att priset på varor och tjänster inte konstgjort hålls på en alltför hög nivå. Konkurrensen bör vara rättvis också ur företagens synpunkt. Där-för behövs effektivt förebyggande arbete mot svartekonomin. Alltför ofta tittar man endast på priset i konkurrenssituationer. Eftersom hu-vuddelen av priset i tjänster består av personalkostnader, ökar konkurrens-utsättningen trycket på att försämra lönerna samt försvaga övriga arbets-villkor samt arbetstagarnas utbildningsmöjligheter. Konkurrensutsättningen kan också öka den grå ekonomin och ge arbetstagarna en oskälig arbets-börda. Konkurrenslagstiftningen bör beakta de små företagens möjligheter till konkurrens i situationer, där marknaden behärskas av en eller några sto-ra aktörer. Användningen av privata serviceproducenter har ökat inom den offentliga servicen. En utlokalisering och konkurrensutsättning av offentliga tjänster får inte vara ett automatiskt val. De kostnader konkurrensutsättningen leder till bör beaktas i beslutsfattandet. Det är viktigt att besluten om produktion och anskaffning av tjänster förblir inom det demokratiska beslutsfattandet. Inom serviceanskaffningen inom den offentliga sektorn bör man mer än för tillfället utnyttja de redan befintliga bestämmelserna i lagarna om sociala kriterier, med vilka man kan trygga att arbetsgivarna inte konkurrerar med arbetstagarnas anställningsvillkor. Arbetstagarnas arbetsvillkor bör tryggas vid bolagisering, utlokalisering och privatisering inom den offentliga sektorn. Det är inom många branscher nödvändigt att bedöma hur ändamålsenligt det är att konkurrensutsätta tjänster och hur nyttigt det är med tanke på an-vändarna och samhällsnyttan. En utvidgning av konkurrensen får inte bli en automat, där nyttan enbart tillfaller det företag som producerar tjänsterna. EU har fattat beslut om tjänster som gäller allmänna ekonomiska förmåner (SGEI) såsom till exempel boende, energiproduktion, trafikförbindelser och hälsovård. Den offentliga sektorn bör trygga ett tillräckligt utbud av dessa tjänster under alla förhållanden. EUs grundfördrag möjliggör statsstöd till dessa tjänster även om det skulle snedvrida konkurrensen. En förutsättning

Page 38: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 37

är dock att stödet är oundvikligt och av rätta proportioner. Varje medlems-stat slår själv fast vilka dessa SGEI-tjänster är och hur de ordnas.

EU-beslutet bör i Finland tolkas tillräckligt vitt och det bör ses till att det då offentliga tjänster ordnas är möjligt att göra det även utan konkurrensutsättning. Konkurrensverket bör tryggas tillräckliga resurser för forskning och uppföljning för att trygga att hederlig och rättvis konkurrens. Klara förseelser mot konkurrensen bör kriminaliseras och de som gör sig skyldiga till allvarliga förseelser bör försättas i näringsförbud. Då offentliga tjänster konkurrensutsätts bör den centrala tyngdpunk-ten vara sociala kriterier, där de viktigaste är tillgång till och kvalite-ten på tjänsterna samt att arbetsvillkoren följs.

Pli på svartekonomin

En undersökning som riksdagens revisionsutskott har beställt visar att fins-ka staten 2008 på grund av svartekonomin förlorade 4,5–5,5 miljarder euro i uteblivna skatteintäkter. Skatteförlusterna gäller såväl inkomstskatter som kapitalskatter, men proportionellt mest kapitalinkomster. I en allt internatio-nellare ekonomi förutsätter en bekämpning av svartekonomin både natio-nella och internationella avgöranden. Svartekonomins effekter gäller dock inte enbart förlust av skatter och avgifter, utan det är också fråga om nega-tiva effekter på en balanserad konkurrens inom näringslivet, arbetstagarnas ställning, den allmänna skattemoralen och tilltron på hela skattesystemet. Huvudregeln i bilaterala skatteavtal är att arbete hos en utländsk arbetsgi-vare i Finland under sex månader inte förutsätter förpliktelse att betala skatt till Finland. Denna s.k. mekanikerregel har gjort det möjligt för företag, som opererar från utlandet, att med ett halvt års intervall genom byte av namn med samma personal fortsätta sin verksamhet av varaktig karaktär utan skatteskyldighet till Finland. Det har uppstått en allvarlig konkurrensstör-ning, som leder till att finländska företag inte längre ens ger offerter, efter-som skillnaden till den billigaste utländska offerten är så stor. Det råder i vårt land ett synnerligen omfattande samförstånd om att vi mås-te få pli på svartekonomin. Det behövs effektiv skatteövervakning och me-toder som lämpar sig för den för att bryta svartekonomin. Mest utrymme för förbättringar finns det i den myndighetsövervakning som baserar sig på om-fattande rättigheter att få information ur olika register.

Svartekonomin måste effektivt rensas ut för att rättvis konkurrens mellan företagen ska bli verklighet. Bekämpningen av svartekono-min bör basera sig på mångåriga program, som koordineras av skattestyrelsen och dess enhet för utredning av svartekonomi. Det behövs en egen utredningsenhet för den internationella placerings-verksamheten med omfattande befogenheter att bl.a. granska kre-

Page 39: Eget arbete, gemensamma rättigheter

38 FFC:s målprogram 2011–2016

ditinstitut. Användningen av förvaltningsregister som döljer företa-gens ägarförhållanden bör inte utvidgas. Skattebetalningsskyldighet till arbetslandet då verksamheten har bestående karaktär bör preciseras i skatteavtal. Finland bör för att förbättra ställningen för de arbetstagare som ar-betar här införa en täckande registrering av skattenummer och regi-strering av utländska arbetstagare utan vilket det är förbjudet att ar-beta i Finland. Fackförbunden får rätt att väcka talan, för att försummelser av och förseelser i anställningsärenden och arbetsförhållanden omfattande kan behandlas i rättsinstanser. I synnerhet då den internationella arbetskraftens rörlighet ökar gör rätten för fackförbund att väcka ta-lan det möjligt att försäkra sig om rättvisa arbetsvillkor i Finland. Arbetsgivarna bör utöver skadestånd vid förseelser mot bestämmel-serna i kollektivavtalet även stadgas att erlägga böter. Tingsrätten ska kunna bestämma om böterna också då det gäller oorganiserade arbetsgivare. Samtidigt höjs arbetsgivarorganisationernas böter för förseelse mot sin övervakningsskyldighet.

Page 40: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 39

TRYGGHET OCH TJÄNSTER

Finland har ett lagstadgat utkomstskydd vid sjukdom, arbetsoförmåga, ar-betslöshet, ålderpension och då familjeförsörjaren avlider samt för tiden med moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet. Denna helhet brukar med ett gemensamt namn kallas socialförsäkring. Socialförsäkringens inkomstrelaterade delar finansieras genom lagstadga-de avgifter för arbetsgivare och arbetstagare. Grundskyddsförmånerna fi-nansieras med skattemedel. Också välfärdsstatens offentliga tjänster finan-sieras huvudsakligen med skattemedel. Därmed har sysselsättningen en stor betydelse för upprätthållandet av hela socialskyddet: ju fler kvinnor och män som har arbete, desto tryggare är finansieringen av utkomstskyddet och välfärdstjänsterna för arbetslösa, sjuka och sådana som rehabiliteras. Socialförsäkringens uppgift är att garantera utkomsten då man inte får lön. Avsikten med de av samhället garanterade välfärdstjänsterna är att stöda deltagande i arbete och att underlätta utkomsten. En ökning av inkomst-skillnaderna kan också dämpas genom socialskyddet. Genom den omfat-tande inkomstrelaterade socialförsäkringen har man speciellt kunnat be-kämpa fattigdomen. I Finland stannade förstärkningen av socialskyddet i stor omfattning upp under depressionen på 1990-talet. Efter det har socialskyddet förbättrats närmast genom att nedskärningar har återtagits samt genom att till vissa delar höja nivån på grundtrygghetsförmånerna. FFC har drivit på att intensifiera sambandet mellan arbetslöshetsskyddet och arbetskraftspolitiken. Utöver införandet av denna så kallade omställ-ningsskyddsmodell har det skett framsteg också i förbättrandet av arbets-kraftspolitiken samt möjligheterna till och stödet för utbildning för vuxna. I det socialinkomstavtal som ingicks i samband med Sata-kommittén beslöts om att förkorta arbetsvillkoret för arbetslösa samt om att höja dagpenning-arna för den tid en arbetslös deltar i utbildnings- och andra aktiva åtgärder. Socialinkomstavtalet innehöll också försämringar, såsom en höjning av ål-dersgränserna för deltidspension och rätten till tilläggsdagar. Den socialpolitiska diskussionen kommer under de närmaste åren att gälla tre stora teman: förlängda arbetskarriärer och pensionsåldern, tryggandet av en omfattande lagstadgad socialförsäkring samt erbjudande och produk-tion av välfärdstjänster. Alla dessa teman rör också den ständiga föränd-ringen av strukturerna inom arbetslivet och de många formerna av hur man arbetar.

Målet är att förstärka socialskyddet och tjänsterna Lagstiftning och omfattningen har varit de bästa sidorna i den finländska socialskyddsmodellen, men nivån på skyddet är inte speciellt bra jämfört med till exempel övriga nordiska länder. De olika former av arbete som bli-

Page 41: Eget arbete, gemensamma rättigheter

40 FFC:s målprogram 2011–2016

vit vanligare under de senaste åren har försvagat omfattningen av lönta-garnas socialskydd. Det har blivit svårare att omfattas av socialskyddet och det är lättare att falla utanför det. Avsikten med det inkomstrelaterade skyddet är att garantera utkomsten i situationer, då arbetstagaren till exem-pel på grund av arbetslöshet eller sjukdom tillfälligt hamnar utanför arbetsli-vet eller pensioneras. Om lagstiftningen bara tryggade en socialförsäkring på miniminivå skulle lågavlönade arbetstagare – i motsats till de välbeställ-da – inte ha råd att komplettera skyddet genom avgiftsbelagda marknads-försäkringar. Grundskyddet är viktigt också för många löntagare. Till exempel är grund-trygghetsförmånerna, närmast arbetsmarknadsstödet och bostadsbidraget, viktiga för sådana som drabbats av långvarig sjukdom och arbetslöshet och därmed utförsäkrats från det inkomstrelaterade skyddet. Dessutom kom-pletterar folkpensionen pensionsskyddet för lågavlönade eller personer som länge har arbetat deltid eller i snuttar. Det är allt som allt viktigt att se till att socialskyddet är täckande, då det finns allt fler andra former av arbe-te än heltidsanställningar.

Socialskyddets omfattning bör förbättras med beaktande av änd-ringarna i arbetslivet. Socialskyddet bör även i fortsättningen vara lagstadgat. Alla arbetstagare bör oberoende av hur lång anställ-ningen är eller på vilket sätt arbetet utförs ha rätt till socialskydd till exempel vid sjukdom och arbetslöshet. Såväl det inkomstrelaterade socialskyddet som grundskyddet bör förbättras för att välfärdsstaten ska kunna fungera. Det inkomstrela-terade skyddet och grundskyddet är inte motsatta utan kompletterar varandra.

Förbättrandet av de arbetslösa arbetssökandes utkomstskydd och arbets-kraftstjänsterna till dem utgör ett viktigt tyngdpunktsområde för intressebe-vakningen även under kommande år. Målet är att en person som förlorar sin arbetsplats så snabbt som möjligt ska hitta ett nytt arbete och att en för-längning av arbetslösheten kan förhindras. De arbetssökande som får ar-betsmarknadsstöd behöver särskilt stöd för att sysselsättas. De aktivåtgär-der som riktas till dem bör vara motiverande, uppmuntrande och leda till sysselsättning. Många oroar sig över avbrott i utkomsten till exempel då de erbjuds kortvariga arbeten. Därför behövs det flexibla element i socialskyd-det.

Utkomstskyddet för en arbetssökande arbetslös bör göras klarare och höjas. Arbetsvillkoret bör förkortas för att det ska bli lättare att komma i åtnjutande av inkomstskyddet. Nytt fastställande av arbets-löshetsdagpenningen bör minskas, vilket leder till att det också lönar sig att ta emot ett kortvarigt arbete och gör det lättare att än för till-fället förutse sin utkomst.

Page 42: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 41

En ny arbetsplats bör så snabbt som möjligt hittas åt dem som har förlorat sin arbetsplats. De arbetskraftspolitiska åtgärderna bör ökas och effekten av dem förbättras. Arbetskraftstjänsterna bör skräddar-sys så att de bättre motsvarar de arbetssökandes behov. En åter-gång till arbetet bör stödas genom att bättre än för tillfället samord-na sjukförsäkringen, bas- och företagshälsovården samt rehabiliter-ingstjänsterna. Den som har varit arbetslös länge bör erbjudas en möjlighet till sys-selsättning utan att han behöver oroa sig för att ekonomin ska för-sämras ytterligare. Arbetslöshetsskyddet bör utvecklas och bli flex-iblare till exempel så att rätten till skyddet består i några månader efter att man börjat arbeta eller att arbetslöshetsskyddet betalas graderat under de första månaderna av en återgång till arbetet. Behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet bör upphöra. Bostads-bidraget bör förbättras så att det även omfattar arbetande barnfamil-jer.

De offentliga tjänsterna är en del av välfärdsstaten och de bör utvecklas en-ligt förändringarna i samhället och arbetslivet. Fungerande social-, hälso-vårds-, arbetskrafts- och utbildningstjänster stöder utkomsten. De tjänster som samhället erbjuder har möjliggjort förvärvsarbete även för kvinnorna, då inte bara hemmet och släkten har ansvarat för omsorgen. Välfungeran-de tjänster förstärker också konkurrenskraften.

De offentliga välfärdstjänsterna och det stöd socialförsäkringen ger bör stöda varandra än bättre. Alla ska även i fortsättningen ha till-gång till tjänsterna. Serviceavgifterna bör vara på en sådan nivå att också låginkomsttagare kan använda dem.

En hållbar linje för förlängningen av arbetskarriärerna En förlängning av arbetskarriärerna är ett mål som omfattas vitt, eftersom det är viktigt för att trygga en tillräcklig pension för arbetstagaren samt för att finansiera socialskyddet och välfärdstjänsterna. Också arbetsmarknads-parterna har förbundit sig vid målen sedan början av 1990-talet. Facket och arbetsgivarna har av tradition betonat medlen olika. När facket har betonat en utveckling av arbetslivet för att stöda orken i arbetet, har arbetsgivarna direkt krävt försämringar av pensions- och arbetslöshetsskyddet.

En förlängning av arbetskarriärerna behöver en linje av hållbar ut-veckling av arbetslivet som gäller hela arbetskarriären – från början till slut. Den viktigaste förutsättningen för en förlängning av arbets-karriären är en hög sysselsättningsgrad och tryggande av möjlighe-terna att delta i arbetslivet även för partiellt arbetsföra.

Alltför många arbetstagare blir på grund av förlust av arbetsförmågan varje år tvungna att gå i invalidpension flera år före pensionsåldern och slås

Page 43: Eget arbete, gemensamma rättigheter

42 FFC:s målprogram 2011–2016

därmed ut från arbetslivet. Däremot kan de som fått hålla hälsan fortsätta längre i arbetet och går i genomsnitt i ålderspension klart äldre än som 63-åringar. En höjning av den nedre gränsen för den flexibla pensionsåldern ger inte en enda arbetsplats till och hjälper inte heller till att förlänga arbets-karriärerna, om arbetstagarens har förlorat hälsan och yrkeskunskapen har föråldrats.

Ett förhindrade av arbetsoförmåga är det primära för att orka i arbe-tet. För det andra är det nödvändigt att arbetstagarna har det rätta kunnande som behövs i arbetslivet allt från ungdomen genom hela arbetskarriären.

Inom de privata branscherna har parterna kommit överens om arbetspen-sionsavgifterna fram till slutet av 2014. Det är dock viktigt att försäkra att fi-nansieringen av arbetspensionerna även i fortsättningen är tillräcklig inom såväl de privata som de offentliga branscherna. Också de yngre arbetsta-gargenerationerna bör kunna lita på ett lagstadgat pensionsskydd.

Finansieringen av arbetspensionsskyddet bör garanteras med en tillräcklig avgiftsnivå inom såväl den privata som den offentliga sek-torn.

Smidiga familjeledigheter Familjerna drar nytta av en god balans mellan föräldraskap och arbete. Det behövs stöd för att föräldrarna ska kunna arbeta smidigt när barnen är små till exempel genom att höja det partiella vårdbidraget samt sammanjämka deltidsarbete och hemvårdsstöd. Dagvårdsavgifterna får inte bli ett hinder för smidigt förvärvsarbete och inte heller oskäligt belasta familjer med låga inkomster. Avgifterna bör slås fast enligt användning och inkomstgränserna ska vara på en nivå som stöder låginkomsttagarna. Fädrens andel av familjeledigheterna bör utökas från nuvarande nivå och de bör bli så smidiga som möjligt. Då kan så många familjer och barn som möjligt dra nytta av dem. Föräldraledigheten bör förlängas tills barnet fyller ett år. Åldersgränsen för rätt till tillfällig vård, dvs. vård av sjukt barn, bör hö-jas från nuvarande tio till tolv år. Föräldraförmåner ersätts för tillfället via sjukförsäkringen. De kostnader för-äldraskap ger arbetsgivarna har redan förbättrats bl.a. genom att höja nivån på dagpenningarna och kompensera semesterkostnaderna.

Sammanjämkningen av arbete och familjeliv bör förbättras. En se-parat föräldraförsäkring behövs för att utveckla en jämn fördelning av förmånerna, familjeledigheterna och arbetsgivarkostnaderna. En eventuell ytterligare utjämning av kostnaderna bör finansieras med arbetsgivarna andel av avgifterna.

Page 44: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 43

De små skolelevernas ensamma morgnar och kvällar har minskat i och med att morgon- och eftermiddagsverksamheten har utvidgats under 2000-talet. Läget är dock fortfarande inte tillräckligt bra. Kommunen bör arrange-ra denna verksamhet för alla som behöver den. Deltagaravgifterna bör vara sådan att de inte hindrar små skolbarn från att delta i verksamheten.

Skillnaderna i hälsa måste minskas Den finländska hälsovården har varit en framgångssaga, om man mäter i minskad sjukdom och dödlighet. De skillnader i hälsa som beror på den so-ciala ställningen och inkomstskillnaderna har dock ökat under de tjugo se-naste åren. Långtidsarbetslösa och de arbetstagare som bara gått grund-skola kan vänta sig färre levnadsår och framför allt färre friska levnadsår än högt utbildade. Kundavgifterna inom den offentliga hälsovården och dyra mediciner begränsar möjligheterna att använda sig av hälsovårdstjänster och sköta sin hälsa för personer i de lägre inkomstklasserna. Specialåtgär-der bör riktas för att minska skillnaderna i hälsa. Många av de sjukdomar som belastar hälsovården mest kan förebyggas. Sunda levnadsvanor har en central betydelse för att förhindra sjukdomar som beror på övervikt, ringa motion och användning av rusmedel. Bashäl-sovården har en central betydelse i detta förebyggande arbete. Det är ock-så viktigt att mentalvårdstjänsterna fås på samma nivå som bashälsovår-den. Den stämpel mentala sjukdomar ger får inte hindra människor att få vård eller att mentalvårdspatienternas fysiska sjukdomar inte erkänns eller behandlas.

En välfungerande hälsovård baserar sig på en stark bashälsovård och flexibla servicekedjor från specialsjukvård till bashälsovård och kommunernas socialväsende. Detta främjas bäst genom att skapa större organisationer, som omfattar hela vårdkedjan. Smidiga servicekedjor gör att klienterna snabbare får vård. Vårdga-rantin inom specialsjukvården bör stegvis förkortas från sex till tre månader. Ju snabbare man får vård, desto kortare blir tiden som arbetsförmögen och förlängs arbetskarriären. Tryggandet av finansieringen av den kommunala hälsovården och en tillräcklig statsfinansierad andel är synnerligen viktiga. Den of-fentliga hälsovården bör utvecklas till samma nivå som företagshäl-sovården då den är som bäst. Ett tryggande av den offentliga häl-sovården förutsätter utöver ekonomiska resurser också att persona-lens arbetsförhållanden utvecklas och ökad flexibilitet i såväl arbets-tider som arbetsbelastning.

Det största underskottet i en heltäckande företagshälsovård gäller de små arbetsplatserna. Företagshälsovården är minst täckande i företag med under tio anställda. Orsaken är dels bristande kunskap dels att arbetsgivaren upplever att det är svårt att arrangera företagshälso-

Page 45: Eget arbete, gemensamma rättigheter

44 FFC:s målprogram 2011–2016

vårdstjänster. Dessutom har en del av läkarcentralerna inte varit intresserade av ha små arbetsplatser som kunder. För personer i korta eller visstidsanställningar är problemet att några regelbundna hälsogranskningar inte görs.

Alla arbetstagare bör garanteras företagshälsovårdstjänster på samma nivå. Den kommunala företagshälsovården bör utvecklas och dess sårbarhet bör minskas genom att förbättra samarbetet mellan de kommunala företagshälsovårdsenheterna och genom att göra dem större. Betydelsen av förebyggande verksamhet är central i företagshälso-vården. Den förebyggande och övriga verksamheten inom företags-hälsovården bör tryggas genom det nuvarande finansieringssyste-met som baserar sig på en anställningsförsäkring.

Reform av olycksfallsförsäkringen

Arbetet på att reformera lagstiftningen om olycksfallsförsäkringen pågår. En reform behövs för att uppdatera den över 60 år gamla lagstiftningen. Det är ett omfattande arbete och det kommer att ta flera år att slutföra det och att stifta en ny lag.

Olycksfallsförsäkringen garanterar arbetstagaren socialskydd om han råkar ut för en arbetsolycka eller yrkessjukdom och är därför en central del av arbetstagarens skydd. För löntagarna är det centrala att skydda nivån på förmånerna och att förändringarna i arbetslivet beaktas i lagreformen.

Page 46: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 45

AVTALARE, FÖRHANDLARE, FOLKRÖRELSE

FFC är takorganisationen för 21 medlemsförbund, en samhällspåverkare, en avtalare och förhandlare, men också en folkrörelse med en miljon med-lemmar. FFC-facket har i över hundra års tid framgångsrikt arbetat för att främja den finländska löntagarens välfärd. Ju starkare och enigare den fackliga fronten har varit, desto starkare ställning har den också haft i sin förhandlings-, avtals- och organisationsverksamhet. Arbetsgivarparten har under de senaste åren bättre än facket lyckats ena sina led och starkt koordinera avtalsförhandlingarna. FFC-facket bör för att kunna svara på utmaningen bli av med den interna konkurrensen om avtal och medlemmar. Vi måste se vilken stor betydelse hela rörelsens framgång har också för den enskilda medlemmen och de enskilda medlemsförbun-den. Det står i arbetsgivarnas och de antifackliga krafternas intresse att fackföreningsrörelsen är splittrad och inbördes oenig.

Vi behöver en stark centralorganisation som samarbetar med sina medlemsförbund på olika områden inom samhällspolitiken och inom avtalspolitiken. Vi behöver ett mer omfattande samarbete inom or-ganisationsverksamheten och inom kommunikationen. De special-behov förbunden av olika storlek har bör beaktas bättre. Vi behöver en starkare gemensam front för våra medlemsförbund för att fastslå och genomföra rörelsens strategi och linjer för intres-sebevakningen. Det kan inte finnas en stark centralorganisation utan starka medlemsförbund som respekterar och uppskattar var-andra. En stark centralorganisation innebär inte att den använder makt i ärenden som gäller förbundens medlemmar.

Beredskap att försvara rättigheterna FFC-fackets arbetskonfliktförmåga baserar sig på såväl rörelsens inre enighet, höga organisationsgrad som lojala medlemmar. Fackets motstån-dare påstår att facket inte längre klarar av att organisera sina medlemmar i demonstrationer eller omfattande strejker. Människorna är fortfarande redo att ta ställning, demonstrera sin åsikt och ta till stridsåtgärder om frågan är viktig för dem. Vid sidan av den traditionella demonstrationen har det framför allt på web-ben och i de sociala medierna uppstått nya, lättare sätt att ge uttryck för sin åsikt. Också facket bör ha känsla för att utnyttja dessa och förmåga att godkänna den oförutsägbarhet och den brist på kontroll som hör till dessa nya handlingssätt. Den bästa och effektivaste medicinen för att behärska negativa fenomen är effektiv och aktuell information, vilket igen förutsätter växelverkan och öppen verksamhet inom rörelsen. Arbetsgivarnas påståenden om att antalet strejker har ökat och då framför allt de s.k. olagliga strejkerna är ogrundade. Det är uttryckligen på arbetsgi-

Page 47: Eget arbete, gemensamma rättigheter

46 FFC:s målprogram 2011–2016

varnas krav som kollektivavtalsförhandlingarna numera förs utan att cen-tralorganisationerna koordinerar dem. En övergång till förhandlings- och av-talsverksamhet på förbundsnivå innebär ofta också en större strejkbenä-genhet och instabil arbetsmarknad, i synnerhet då arbetsgivarparten syn-nerligen strängt styr sina egna medlemsförbunds förhandlingsprocesser.

Strejkrätten är en grundläggande medborgerlig rättighet och alla försök att begränsa den bör bestämt avvisas.

Organisering garanterar förhandlingskraft

Bevarandet av en hög organiseringsgrad utgör en av de större framtida ut-maningarna för FFC-facket och är en central fråga för hela rörelsens be-stånd. En hög organiseringsgrad är garantin för rörelsens styrka, förhand-lingskraft och samhällsinflytande. Strukturförändringarna inom arbetslivet inskränker FFC:s medlemsförbunds organiseringsområden. Tillväxten inom servicebranscherna ger nya arbetsplatser och potentiella medlemmar. Det effektivaste medlemsrekryteringsarbetet görs fortfarande på arbetsplatser-na. Problemet är att ett tillräckligt täckande förtroendemannanätverk inte har fåtts till stånd på de små arbetsplatserna. Medlemsrekryteringen funge-rar inte idealt ens på de arbetsplatser, där förtroendemannastrukturen fun-gerar. Målet är en hög organiseringsgrad oavsett typen av anställningsför-hållande. Det är förbundet som ska sköta om medlemsrekryteringen. Centralorgani-sationens roll i organiseringsarbetet är att förtydliga fackets image som en folkrörelse, som sköter om sina medlemmars säkerhet och möjligheter att utveckla sig i arbetslivet. Det är synnerligen viktigt att facket hela tiden syns bland ungdomarna. Att gå med i ett fackförbund är kanske inte så intressant i ungdomarnas liv och inte heller någon självklarhet då de går ut i arbetslivet. Organiseringsaktivi-teten minskar klart då de unga fyller 30. Ungdomarna anser dock att fack-förbunden är viktiga och de har en positiv bild av facket, men kunskapen om fackförbundens verksamhet är liten. FFC:s medlemsförbund gör ett bra arbete för att öka kännedomen genom skolinformation i andra stadiets yr-kesläroanstalter och FFC:s sommarjobbsrådgivning fungerar som en bra informationskälla för ungdomen. En förstärkning av skolinformationen förut-sätter att FFC-facket utvidgar sitt skolinformationsfält till grundskolorna, gymnasierna och yrkeshögskolorna.

FFC arrangerar tillsammans med sina medlemsförbund kampanjer och är synligt där de potentiella nya medlemmarna finns: på arbets-platserna, i läroanstalterna, på ungdomarnas sommarfestivaler och andra evenemang och i sociala medier. På dessa arenor når vi de oorganiserade arbetstagarna och framför allt ungdomarna.

Elevmedlemskap är en bro till medlemskap i ett fackförbund. Denna bro le-der långt ifrån alltid till egentligt medlemskap då ungdomen går ut i arbetsli-vet. Elevmedlemmarnas medlemsband är mycket svaga och de själva upp-

Page 48: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 47

lever att elevmedlemskapet närmast betonar att de når en yrkesidentitet: elevmedlemskapet är bara ett kort i plånboken.

Det är utomordentligt viktigt att få studerandemedlemmarna att kny-ta sig an till fackförbundet och att försäkra medlemsrelationen redan under tiden som elevmedlem. Elevmedlemmarna bör få verksam-het, service och förmåner i samma utsträckning som andra med-lemmar. Under studerandenas tid med inlärning i arbetet effektiveras infor-mationen om medlemskap och facket på arbetsplatserna. Arbets-platshandledarna utgör viktiga nätverk för att skapa dessa kontak-ter.

I och med utvecklingen av arbetslivet och strukturomvandlingen uppstår nya yrkesbranscher och sätt att arbeta. Vid sidan om visstidsanställda, del-tidsanställda och andra anställningar som kan definieras som snuttarbeten har vi fått inhyrda arbetstagare, arbetstagare som sysselsätter sig själva och yrkesutövare, ofta i strid med arbetstagares vilja. Organiseringen är svag i dessa grupper. Facket måste arbeta aktivt för att de ska hitta sin plats i den fackliga familjen. För att medlemsrekryteringskampanjerna ska bli effektiva krävs en uppda-terad uppföljning av medlemsutvecklingen enligt åldersgrupp, bransch och region. Då kan man genast reagera på ändringar och satsa målinriktat.

Det ska vara lätt, snabbt och enkelt att bli medlem, tröskeln ska vara låg. Vid utvecklingen av medlemsrekryteringen bör tanken på en s.k. ”facklig farstu” undersökas. Det ska bli lättare att flytta över från ett fackförbund till ett annat till exempel genom att utveckla sidan liitot.fi. Webbsidan facket.fi ska utvecklas till en informationskanal för fackföreningsrörelsen och till en kanal för medlemskap så att de som söker information lätt hittar såväl fackförbund som ingår kollektivavtal för deras bransch som grundläggande information om organiseringen. FFC främjar arbetstagarnas organisering. FFC samlar av sina med-lemsförbund in de bästa sätten och metoderna för medlemsrekryte-ringen och delar med sig av de bästa lösningarna att användas av alla. Dessutom utreds orsaker till att arbetstagare inte organiserar sig. Informationsgången mellan förbunden och centralorganisationen bör förbättras. Ett mer centraliserat datasystem skulle göra det möj-ligt att rikta medlemsrekryterings- och utbildningssatsningarna än-damålsenligt.

Page 49: Eget arbete, gemensamma rättigheter

48 FFC:s målprogram 2011–2016

Nätverk för ungdomarna Antalet ungdomar som deltar i den fackliga organisationen har minskat un-der 2000-talet. Ändå har ungdomarna rent av överraskande aktivt sökt sig till förtroendeuppdrag på arbetsplatsen såsom till förtroendemän och arbe-tarskyddsfullmäktige när de äldre årskullarna har gått i pension eller redan före det. Det verkar som om ungdomarna gärna söker sig till uppdrag där man snabbt ser resultat, medan igen det långsiktiga påverkningsarbetet i till exempel fackavdelningarna eller andra organisationer inom facket inte ver-kar lockande. Det centrala målet för ungdomsverksamheten är att fungera som en bro för att locka ungdomarna från arbetsplatsen till fackets organisation. Därför är det skäl att förstärka ungdomsverksamhetens roll och autonomi. Den cen-trala principen i ungdomsverksamheten är ”från en ungdom till en annan”. Det innebär att FFC och förbunden för att få med ungdomar ska låta dem själva besluta om innehållet i ungdomsverksamheten och trygga resurser för att genomföra det. Avsikten med FFC-ungdomens regionala aktionsgrupper är att skapa ett regionalt forum för de fackligt aktiva, som vill sätta sig in i arbetslivs- och samhällsfrågor också utanför sitt eget förbund. Aktionsgruppsverksamheten har gjort det möjligt för ungdomarna att vara aktiva inom sådana regioner där förbundens regionala ungdomsverksamhet har varit lugnare. Kortsiktig-het och delvis också för stark organisationsprägel har utgjort problem för den regionala aktionsgruppsverksamheten.

Ungdomarnas regionala verksamhet måste samlas till större helhe-ter för att verksamheten ska få en stabilare grund. Dessutom bör ungdomarnas regionala verksamhet organiseras som nätverk och som evenemang eller projekt. Nätverkande mellan FFC-unga över förbundsgränserna utvecklas.

Även om ungdomsverksamheten är verksamhet på eget initiativ och från en ungdom till en annan är det skäl att föra den närmare medlemsrekryterings- och skolinformationsverksamheten. Det är skäl att starkare koppla den årli-gen återkommande regionala sommarjobbsturnén till den regionala ung-domsverksamheten. Dessutom bör medlemsrekryteringsåtgärder rikta in sig på ungdomsevenemang så att man med de åtgärder som genomförs stöder ungdomarnas egen aktivitet i regionerna, deras nätverksbyggande och verksamhet. Omkring 50 000 ungdomar ansluter sig till ett FFC-fackförbund varje år. Samtidigt som vi funderar på hur vi kan få fler unga medlemmar är det skäl att fundera på hur vi tar emot de nya medlemmarna. De ungas första kon-takt med facket är en synnerligen avgörande roll för kommande organise-ring. Det är skäl att anta att det bland de nya unga medlemmarna finns tu-sentals aktiva unga eller sådana som vill påverka. Nuförtiden arrangerar en del förbund kurser för nya medlemmar, men FFC-familjen saknar en hel-hetssyn på hur man ska aktivera de nya unga medlemmarna.

Page 50: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 49

För att få nya aktörer och förtroendevalda såväl på arbetsplatserna som inom fackets egna organisationer startar FFC, förbunden och Kiljava-institutet ett projekt med målet att utveckla utbildning för nya unga medlemmar. I projektet letar man efter sätt att ge så många unga nya medlemmar som möjligt en positiv första kontakt med facket. Det är lika väsentligt att också lyssna på hurdana förvänt-ningar och förutsättningar de nya medlemmar ställer på egen aktiv verksamhet.

Jämställdhet i praktiken Ett av FFC:s mest centrala principer och mål är jämställdhet. Jämlikhetsar-betet är nära knutet till intressebevakningen, främjandet av organiseringen och trepartspåverkan på lagstiftningsarbetet. FFC:s profil är dock jämfört men medlemskåren och den potentiella medlemskåren oskäligt manlig, vil-ket försvårar medlemsrekryteringen inom nya kvinnodominerade, dåligt or-ganiserade branscher. Val till förvaltningsorgan, representation, arbetsupp-gifter och offentliga framträdande måste bli mer balanserad mellan kvinnor och män. FFC:s och medlemsförbundens trovärdighet i jämställdhetsarbetet blir bätt-re om egen praxis och egna åtgärder främjar en balanserad och rättvis be-handling av män och kvinnor både i förtroendeuppdrag och som anställda.

Vid val inom centralorganisationen och fackförbunden bör kvinnor-nas och männens andel av medlemskåren beaktas bättre än tidiga-re. Centralorganisationen och fackförbunden är exemplariska då det gäller att genomföra förpliktelserna i jämställdhetslagen. Jämställd-hetsplanerna förnyas regelbundet. Man följer årligen upp hur de genomförs. Lönekartläggningarna görs noggrant.

Verksamhet i hela landet FFC:s styrka är regional och lokal verksamhet i hela landet, vilket gör att FFC har möjlighet att organisera riksomfattande verksamhet. FFC:s regi-onorganisation består av fem verksamhetsregioner och tretton regionkontor inklusive personal. Dessutom har åtta medlemsförbund egna regionkon-torsnät. FFC och dess medlemsförbund har nästan 90 000 aktiva aktörer. En bety-dande del av dem kommer att gå i pension under de närmaste åren. Det är med tanke på den regionala och lokala verksamheten samt stödet till de ak-tiva av yttersta vikt att intensifiera det regionala samarbetet mellan förbun-den och centralorganisationen. För tillfället fungerar förbundssamarbetet bäst inom samhällsinflytande, främjandet av organisering, arbetsmarknads-

Page 51: Eget arbete, gemensamma rättigheter

50 FFC:s målprogram 2011–2016

informationen och myndighetssamarbetet samt i gemensamma evene-mang. FFC-fackets verksamhetssätt och -former är hierarkiska, fackföreningsrö-relsens kontakt till staten är nära och demokratin representativ. Verksam-heten baserar sig på att man förbinder sig för en lång tid och arbetet siktar på omfattande sociala och samhälleliga reformer. Verksamhetssätt eller -former som har varit i bruk i tiotals år talar inte till eller lockar företrädare för yngre generationer. De förväntar sig upplevelser, projektinriktning, snabba resultat, konkret handling samt personlig nytta. Företrädarna för projektge-nerationen är redo att förbinda sig och verka för en sak som de upplever sig ha nytta av. Det ska vara lätt, meningsfullt och slagkraftigt. Påverkan flyttar från kabinetten till gatorna, webben och offentligheten. Det är möjligt att vid sidan om verksamhet i föreningar skapa nya aktions-kanaler och -former, som inte kräver lika intensivt och långsiktigt engage-mang som traditionell föreningsverksamhet. Detta innebär i praktiken att aktörerna har känsla för de moderna förändringar som uppstår i omvärlden, kunnighet att behärska omställningar, beredskap att reagera snabbt, ömse-sidigt förtroende samt framför allt tillräckligt känslighet för att en viss omför-delning av makten.

Snabbare reaktion är tidigare samt en mer projekt- och nätverksin-riktad verksamhet bör bli en del av den aktiva lokala fackliga verk-samheten.

De omkring 110 lokalorganisationerna samlar FFC:s fackavdelningar och aktiva. Lokalorganisationer har gått samman och sammanslås fortfarande bl.a. enligt pendlingsregion. Den pågående kommun- och servicestrukturre-formen, KSSR-projektet (på finska Paras), påverkar också lokalorganisa-tionernas verksamhetsområden.

FFC:s lokala verksamhet behöver en grundlig renovering. Målet är stadgar som bara lite begränsar verksamheten och deltagandet och som tillåter mycket, klarare basuppgifter och lättare hierarkisk orga-nisation med dess många nivåer. Vid behov ska de ekonomiska re-surserna för den lokala verksamheten analyseras.

Även om det är fråga om att omorganisera FFC:s lokala verksamhet är processen gemensam för hela FFC-familjen – såväl lokalorganisationerna som förbunden måste fås med. Förändringen utgår från de fackligt aktiva och från utmaningarna inom respektive region. Det nationella beslutsfattandet och fördelningen av de ekonomiska resur-serna bör i ökad utsträckning flyttas över till regionerna. Landskapsförbun-dens samarbetsgrupper, NMT-centralerna, RFV-verken, sysselsättnings-kommissionerna samt olika regionala utvecklingsprojekt och ESF-projekt ger fackföreningsrörelsen fler äkta påverkningsmöjligheter.

Page 52: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 51

FFC svarar för rörelsens regionala intressebevakning och påverkan på landskaps- och ekonomiregionnivå samt för att koordinera sam-arbetet. FFC håller också kontakt med andra centralorganisationers regionala organisationer och arrangerar gemensamma tillställningar för alla löntagare. Löntagarnas påverkningsmöjligheter i frågor som gäller sysselsättningen inom regionen bör garanteras när antalet arbets- och näringsbyråer minskar.

De fackligt aktivas kunskap bör kunna utnyttjas bättre än nu inom det regi-onala intressebevaknings- och representationsarbetet. För att de aktiva ska kunna satsa mera bör de ha tillgång till tillräcklig och uppdaterad informa-tion. Samtidigt bör vi dock slå vakt om att ständigt upprätthålla och under-hålla alla aktivas motivation, ork och kunnande. Förbunden har modeller för detta, men dessutom har centralorganisationen en roll som en samlande regional kraft och som verkställare av gemensamma uppgörelser.

Utöver den organisatoriska verksamheten ska FFC:s regionala och lokala verksamhet effektivera FFC-fackets påverkningsmöjligheter i utvecklingsarbetet och beslutsfattandet på landskapsnivå, främja det regionala samarbetet mellan medlemsförbunden samt arrangera riksomfattande kampanjer i hela landet i samband med val, avtals-rörelser och andra samhällshändelser. Tyngdpunkten i FFC:s regionala verksamhet flyttar allt mer över till att stöda organisering och att stärka grunden för den organisatoris-ka verksamheten.

Den fackliga utbildningen stöder intressebevakningen Avsikten med facklig utbildning är att höja den svagare arbetsmarknadspar-tens, arbetstagarens, ställning och påverkningsmöjligheter. En specialupp-gift för utbildningen är att utveckla arbetslivet. Vid sidan om det har utbild-ningen fortfarande en allmänbildande uppgift och ett jämställdhetsuppdrag. Utbildningen uppmuntrar också till kritiskt tänkande och lyfter upp nya ut-siktspunkter. Den fackliga utbildningens uppgift är • att stöda en lyckad intressebevakning • att upprätthålla och förstärka den organisatoriska handlingskraften och

förnyelsen • att utveckla medlemmarnas och de aktivas kunnande och inlärning • att utveckla arbetsmiljön och arbetslivet på medlemmarnas arbetsplatser.

Gemenskap, växelverkan, nätverk och ömsesidigt stöd utgör hörnpelarna för den fackliga verksamheten. En utbildning som bygger på dessa princi-per stöder organisatorisk utveckling och upprätthåller intresset för och viljan att verka inom fackliga organisationer. Uppmuntrande undervisningsmeto-der och uppskattning av de aktiva medlemmarnas frivilligarbete skapar en grund för lyckad utbildning. De identifierar också olika slag av elever och utvecklar undervisningssätt som lämpar sig för dem.

Page 53: Eget arbete, gemensamma rättigheter

52 FFC:s målprogram 2011–2016

Den fackliga utbildningen bör främja gemenskap, delaktighet och demokrati i arbetslivet. Detta stöds genom undervisningsmetoder, som baserar sig på att lära sig och få stöd av andra i samma situa-tion och debatt i undervisningen. De skapar också en grund för del-tagarna att skapa nätverk, som förstärker den organisatoriska sam-hörigheten och handlingsförmågan. När de små arbetsplatserna blir allt fler bör den nätbaserade under-visningen utökas. Självstudiematerial för webbstudier bör vidareut-vecklas och kunnandet i att styra nätbaserade studier bör utökas. Studier enligt utbildningsavtalen bör kunna utföras på arbetstid.

Den fackliga utbildningen har en viktig roll då den fackliga identiteten for-mas. Redan de första utbildningserfarenheterna formar den uppfattning om sig själv som facklig aktör som de som valts till ett förtroendeuppdrag får. Det är utomordentligt viktigt att förbunden uppmuntrar de nya aktivas ut-veckling och motivation. För att utbildningen ska bli framgångsrik behövs det kunniga lärare som kan förnya sig och som kan motivera och uppmuntra. Vi behöver även i framtiden heltidsanställda yrkesutbildare och vid deras sida utbildare, som vid sidan om sitt eget arbete har beretts för detta uppdrag. Den som kan han lyckas

Den fackliga utbildningens kärnuppdrag är att stöda framgångsrik intresse-bevakning. Det centrala innehållet i den fackliga utbildningen har å ena si-dan varit normerna inom arbetslivet såsom kollektivavtalsnormerna och tolkningen och tillämpningen av dem. Å andra sidan är utvecklingsfärdighe-ter, förhandlingsförmåga och -kunskap, social förmåga, kännedom om pro-duktions- och serviceprocesser och färdighet att lära sig också viktiga. I utbildningen bör man beakta de studerandes olika bakgrund och arbets-platser, vilket styr behoven att lära sig. De förtroendevaldas behov av kun-skap ökar då det blir allt vanligare med avtal i enskilda företag. Man förvän-tar sig att de förtroendevalda har en vidare syn på arbete och arbetspro-cesser, ledarskap och ekonomi. Dessa färdigheter bör förbättras i synner-het inom fortsättnings- och kompletteringsutbildningen. En väsentlig del av den totala inlärningen är också att skaffa, gallra och presentera fakta. Stöd i de förtroendevaldas vardag

En del av de förtroendevalda upplever att de alltför ofta ensamma får lösa problem i sin verksamhet. Dessutom får de sällan uppmuntrande feedback, vilket behövs i frivilligverksamheten. De förtroendevalda upplever att för-ändringarna i arbetslivet och direkta kriser är speciellt krävande och belas-tande. I dessa situationer är behovet av stöd och handledning stort.

Page 54: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 53

Organisatoriska resurser för riktas till personlig handledning och stöd till de förtroendevalda.

Handledningen och stödet bör börja redan då en person väljs till ett förtro-endeuppdrag. En planmässig och personlig handledning och stöd främjar kunskap och förmåga och utveckling och mental ork. För att handledningen ska kunna utvecklas bör ombudsmannaarbetet förnyas. Principerna och praxis för hur man styr medlemmar till utbildning bör förnyas eller göras upp om det inte finns sådana. Om en ny förtroendevald inte styrs till utbildning relativt snabbt efter valet minskar sannolikheten för att han deltar i utbild-ning senare. En betydande del av de förtroendevalda har inte fått någon utbildning för sitt uppdrag. Förbunden bör följa med hur de förtroendevalda söker sig till utbildning och följa med studiestigen och skapa lämpliga regis-ter för detta.

Man bör i den fackliga utbildningen göra upp personliga studiepla-ner och man bör i förbunden eftersträva att utveckla en planmässig och långsiktig handledning av de frivilliga aktörerna. En förtroende-vald som nyss valts till sitt uppdrag ska styras till facklig utbildning senast inom sex månader från valet.

Nätverk för yrkesgrupperna

Ett fackförbunds medlemsidentitet och lojalitet baserar sig till en betydande del också på medlemmens yrke. Yrke, yrkesgrupp och därtill hörande iden-titet är trots det synnerligen sällan grunden för hur den fackliga utbildningen arrangeras. Ändå skapar man genom utbildningen yrkesgruppsbaserade nätverk och nya dimensioner för att vara fackligt aktiv.

Sådan facklig utbildning där det egna yrket och yrkesskickligheten samt intressevakningen utvecklas bör utvidgas. Denna utbildning ska framför allt erbjudas de nya medlemmarna.

Den fackliga utbildningen utgör för många början på stigen med livslångt lärande. Den har ofta också uppmuntrat till fortsatta studier antigen i yrkes-läroanstalt eller i högskola.

Ett projekt bör startas för att definiera svårighetsgraderna inom de fackliga studierna och deras relation till europeiska och nationella examina och klassificeringen av studienivån.

De folkhögskolor och studiecentraler som betjänar fackföreningsrörelsen är en del av det fria bildningsarbetets officiella utbildningssystem. Deras spe-cialuppgift är att utveckla aktivt medborgarskap och arbetslivet. Det har va-rit allt svårare att upprätthålla den på grund av den vuxenutbildningspolitik som dränerar de fria bildningsarbetet.

Fackets utbildningsorganisationers verksamhetsförutsättningar bör utvecklas som en del av utbildningen inom det fria bildningsarbetet. De utbildningsavtal som ingås med arbetsgivarna bör göras verk-samhetsdugligare så att de främjar deltagande för dem som har rätt

Page 55: Eget arbete, gemensamma rättigheter

54 FFC:s målprogram 2011–2016

till utbildningen. Alla medlemsförbund bör garanteras tillgång till ut-bildningstjänster i folkhögskolor och studiecentraler. Lokalt genom-förda utbildningar och folkhögskoleutbildningen utvecklas så att de tillsammans formar klara studiestigar.

En stark samhällspåverkare FFC:s huvuduppgift är att förbättra de arbetandes välfärd, utkomst och del-tagande samt främja samhällelig rättvisa. Dessa mål skapar en grund för FFC:s samhällspåverkningsarbete. FFC:s arbete för samhällsinflytande kan delas in i fyra delar: påverkan på avtalsverksamheten, lagstiftningen, den allmänna opinionen samt det inter-nationella beslutsfattandet. Avtalsverksamheten utgör fortfarande FFC:s viktigaste påverkningssektor som arbetsmarknadsorganisation. Det har dock ständigt blivit viktigare att påverka den finländska lagstiftningen samt det internationella beslutsfattande, speciellt på EU-nivå. Arbetsgivarnas EKs arbetsmarknadspolitiska linjedragning om att koordine-ringen mellan centralorganisationerna ska begränsas bara till lönesättning-en duger inte åt FFC.

Man bör även i fortsättningen koordinera omfattande sakhelheter på arbetsmarknaden – såsom utvecklandet av sysselsättningen och köpkraften samt EU-lagstiftningen – vid ett gemensamt bord mellan arbetsmarknadens centralorganisationer och medlemsförbunden.

Ett av FFC:s spetsmål i såväl den finländska lagstiftningen som lagstift-ningen på EU-nivå är att bevara och förstärka löntagarnas påverkan i be-slut om bland annat socialskydd och arbetslagstiftning. Arbetsmarknaden har beslutsrätt i till exempel pensions- och arbetslöshetsskyddsärenden re-dan därför att arbetstagarna och arbetsgivarna själva finansierar en stor del av pensions- och arbetslöshetsutgifterna. Påverkan på den allmänna opinionen har förändrats i och med den stora omvandlingen inom medievärlden. Medierna är inte längre på samma sätt intresserade av arbetsmarknadsärenden som tidigare utan de kopplas till större samhällspolitiska helheter. Koncentreringen av ägarskapet inom in-formationsförmedlingen och de splittrade distributionskanalerna utgör ock-så utmaningar liksom den ökade betydelsen för sociala medier. FFC:s påverkan baserar sig på många faktorer. De viktigaste är europeiskt sett en fortfarande relativt hög organiseringsgrad, samarbetet mellan med-lemsförbunden samt en miljon medlemmars verksamhet på arbetsplatserna och i samhället. Dessutom ger förmågan att förhandla och avtala samt å andra sidan också förmågan att vid behov använda organisatorisk styrka FFC en stark ställning i samhället. Rörelsens interna enhet är en grundför-utsättning för att hela löntagarrörelsen ska ha framgång. Utöver en stark organisation ger FFC-folkets sakkunskap, övertygande uppträdande samt

Page 56: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 55

tillräckligt omfattande nätverk i finländska och internationella samfund en trovärdig grund för arbetet för samhällsinflytande. FFC:s relationer till alla politiska partier bör vara funktionsdugliga och öpp-na, för om vi ska lyckas i samhällsinflytande är det allt viktigare att vi kan påverka beslutsfattandet i regering och riksdag. FFC tillämpar medlems-demokrati i sin egen förvaltning. I FFC:s organ kongressen, fullmäktige och styrelsen sitter representanter som valts av förbundsmedlemmarna. På-verkningskanalerna inom FFC är redan nu öppna för aktiva med olika bak-grund, men FFC bör sträva efter att verka så att personer som företräder olika politiska åsikter också upplever att det är lockande och naturligt att verka inom rörelsen.

FFC utvecklar sitt samhällsinflytande allt mer planmässigt, också på lokal och regional nivå.

Informationsförmedling i förändring Arbetstagaren har en i grundlagen tryggad yttrandefrihet. Den blir verklighet bara i goda anställningsförhållanden. FFC:s och förbundens effektiva in-tressebevakning och förbättring av arbetsförhållandena förutsätter att ytt-randefriheten förverkligas och att informationen fungerar mellan arbetsplat-serna och intressebevakarna. De sociala medierna har en stor betydelse för utvidgandet av yttrandefrihe-ten. Å andra sidan ställs yttrandefriheten inför nya hot bl.a. då företagen skärper sina bestämmelser om hemligstämplande och konkurrensförbud.

FFC påverkar lagstiftningen och praxis inom arbetslivet så att före-tagens personal och deras representanter garanteras en i finsk lag tryggad yttrandefrihet i alla situationer.

Förändringen inom informationsförmedlingen är våldsam. Ägandet av kommunikationsmedlen har koncentrerats ytterligare och blivit mer interna-tionella, å andra sidan har nya medier mångdubblat utbudet av information. Man skaffar sig allt oftare information utan mellanhand på Internet, samti-digt som de sociala medierna har ökat informationsutbytet mellan olika nät-verk och dess betydelse som opinionsbildare har betonats. Kommunikation är en del av samhällsinflytandet

Kommunikation är en viktig del av FFC:s samhällsinflytande och den stöder aktivt FFC:s organisatoriska mål och mål för intressebevakningen. Kom-munikationen har också en betydande roll för att upprätthålla och förstärka organisationens handlingskraft. Den debatt som förs i samhället om FFC-facket skapar en allmän bild av fackförbunden och påverkar på det sättet viljan att bli medlem och hur medlemsantalet utvecklas.

Page 57: Eget arbete, gemensamma rättigheter

56 FFC:s målprogram 2011–2016

FFC är en aktiv modern intressebevakare inom arbetslivet och ska-par samhällsdebatt ur arbetstagarnas synvinkel. FFC berättar i sin kommunikation särskilt om verkligheten i arbetslivet och fenomen inom arbetslivet. FFC främjar genom informationskampanjer målen för intressebe-vakningen och tar fram betydelsen av att höra till ett fackförbund. FFC tar aktivt, på eget initiativ och förutseende upp arbetslivet och fenomen inom det och utnyttjar i allt större utsträckning forsknings-resultat. Varje anställd och förtroendevald inom FFC och dess medlemsför-bund skapar en bild av FFC och FFC-facket. Deras informations-kunskap bör skötas och de bör även i fortsättningen ges utbildning i information.

När FFC:s egna informationsmediers roll analyseras fästs vikt vid snabb-het, behoven av bakgrundsmaterial, flerspråkighet samt att nå och engage-ra ungdomen.

Tyngdpunkten i FFC:s kommunikation flyttas över till elektronisk kommunikation. Samtidigt intensifieras samarbetet mellan den tryckta informationen och webbkommunikationen. Den tryckta in-formationens roll är att ge bakgrund och engagera, den aktuella in-formationen sköts via webbkommunikation. FFC:s webbtjänst utvecklas till en nyhets- och intressebevaknings-tjänst för FFC anställda och förtroendevalda. Webbtjänsten når en stor allmänhet också utanför FFC-familjen. Webbtjänsten är journa-listiskt redigerad, tar snabbt fram aktuella frågor inom arbetslivet och facket och är en kommunikationskanal som ger bakgrund och som tar upp frågor ur arbetstagarnas synvinkel. Utöver innehåll på finska, svenska och engelska ger FFC:s webbtjänst grundläggande information också på andra språk.

För att få genomslag för sin information i dagens informationsflöde och nät-verket av sociala medier bör FFC-facket handla tillsammans och dra nytta av sin expertis över förbundsgränserna.

FFC:s och förbundens kommunikationssamarbete intensifieras bl.a. i bedömningen av hur kommunikationen fokuseras, planering av oli-ka kommunikationsprojekt samt i koordineringen av webbkommuni-kationsprojekt. FFC och förbunden stöder i sin kommunikation gemensamma ären-den och projekt. Det finns behov av en enhetligare information och koordinering framför allt då kollektivavtalsförhandlingarna förs mel-lan förbunden.

Page 58: Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s målprogram 2011–2016 57

Smidiga handlingssätt I dagens värld är det viktigt för människorna att organisationsverksamheten är lätt, snabb och genomskinlig. Finländarna är inte så intresserade av att delta i förvaltningens verksamhet, utan av att nå konkreta resultat och vid behov av att få sin egen röst hörd på enkelt som möjligt. Det är lätt att för-stå om en medlem i organisationen upplever att han inte har möjligheter att påverka – så pass många nivåer finns det inom fackföreningsrörelsens struktur. Bara en minoritet av medlemmarna deltar i verksamheten i gamla rörelser som FFC-facket och det leder till att informationen, kunskapen och makten koncentreras till ett litet fåtal.

Fackföreningsrörelsens struktur bör förenklas och informationsgång förbättras. Verksamhetssätten bör bli allt flexiblare och utgå från medlemmarna så att medlemmar i olika livssituationer kan delta i verksamheten. Till nästa kongress bereds ett förslag till förnyelse av beslutsfattningsstrukturen inom FFC och utgående från förslaget bedöms behovet av en stadgeändring. FFC är också redo att inleda en diskussion om en samgång mellan löntagarcentralorganisationerna för att effektivera löntagarnas in-tressebevakning.

Page 59: Eget arbete, gemensamma rättigheter

Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFCHagnäskajen 1 A, PB 157FI–00531 Helsingforstel +358 20 774 000fax +358 20 774 0225www.sak.fi