Vägledning för kommunala handlingsprogram · säkerhetsarbete – att arbeta med kommunala handlingsprogram. Vägledningen är förändrad och uppdaterad för att den ska . 8 9

Vägledning för

Kommunala handlingsprogram

Vägledning för Komm

unala handlingsprogram

Vägledning för

Kommunala handlingsprogram

3

Vägledning för Kommunala handlingsprogram

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)

Redaktörer: Patrik Hjulström Emma Sjödin

Text kommunexempel: Annika N Lindqvist

Layout: Advant Produktionsbyrå AB Tryck: Danagårds Grafiska AB

Publikationsnummer: MSB246 - april 2011ISBN: 978-91-7383-130-7

InnehållsförteckningFörord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7Om den här vägledningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Disposition . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Del 1: Vad kan handlingsprogrammen innehålla? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Del 2: Hur går vi till väga? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Del 1Handlingsprogram enligt lag (2003:778) om skydd mot olyckor . . . . . 13

Nationella mål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Dokumentet handlingsprogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Gemensamt för de två handlingsprogrammen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Mål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Riskbild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Farlig verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Behov av utrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Uppgifter om samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Uppföljning och utvärdering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Olycksundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Handlingsprogram för förebyggande verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Hur är kommunens förebyggande verksamhet ordnad och planerad? . . . 18

Kommunens tillsyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Skriftlig redogörelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Systematiskt brandskyddsarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Rengöring och brandskyddskontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20

Kommunens information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20

Samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Handlingsprogram för räddningstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Förmåga att genomföra räddningsinsats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Personella och materiella resurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Snabbhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

Uthållighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

Insatsförmåga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

Alarmering och kommunikation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

Hamnar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

Kommunal och statlig räddningstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

Del 2 Systematiskt säkerhetsarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

Systematik och processer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

Ett jämställdhetsintegrerat arbetssätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30

4 5

Systematiskt säkerhetsarbete på enskild, lokal och nationell nivå . . . . . . . 31

Lokalt systematiskt säkerhetsarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .32

Beslutsprocessen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Planera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Genomföra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Följa upp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Förbättra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Politiskt uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Detaljerad process för systematiskt säkerhetsarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Steg 1 – Kartläggning av nuläge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37Organisation av säkerhetsarbetet inom kommunen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

Gemensamt språkbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

Riskidentifiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

Samordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41

Statistik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43

Statistik hos MSB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .44

Omvärldsanalys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

Översvämningsförordningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48

Kommunexempel Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (SÄRF): . . . . . . 51Steg 2 – Analys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59

Metoder och verktyg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

Analys av statistik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

Tillgänglig statistik för olika typer av händelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61

Riskanalys – en bedömning av sannolikheter och konsekvenser . . . . . . . . . . 62

Föreskrifter för risk- och sårbarhetsanalyser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .63

Riskutvärdering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64

Riskbild. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67

Olika kulturer och olika begrepp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

Steg 3 – Prioriteringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71Vilket skydd mot olyckor bör kommunen eftersträva? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

Samhällsviktiga verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

Riskobjekt och miljöer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

Målgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

En upprepande process . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73

Analys av skydd och åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73

Kostnads- och nyttoanalys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 3. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .76

Kommunexempel Luleå: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79Steg 4 – Mål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87

Inriktningsmål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88

Säkerhetsmål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89

Prestationsmål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89

Målstyrning: från nationell till lokal nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90

En nationell strategi för stärkt brandskydd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90


Att dokumentera ett handlingsprogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96Beslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96

Samråd med länsstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96

Räddningstjänstförbund och kommunen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .97

Steg 5 – Genomförande och åtaganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101Genomförande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102

Åtaganden – prestationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103

Samordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103

Att kommunicera ett handlingsprogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104

Varför är det viktigt att kommunicera handlingsprogrammen? . . . . . . . . . 104


Kommunexempel Öckerö: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107Steg 6 – Uppföljning och utvärdering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115

Statens tillsyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116

Uppföljning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116

Att använda befintliga styrmodeller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118

Utvärdering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118

Samband mellan mål och resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121

Kommunexempel Laholm: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123Steg 7 (steg 1) – Förbättring och nuläge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132

Referenser och litteratur för vidare läsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133Tryckt material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133

Webb . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136

Bildförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138

6 7

Förord

Mycket har hänt sedan lagen om skydd mot olyckor (LSO) trädde i kraft år 2004. Ett förändrat klimat och en åldrande befolkning är två av flera aspekter som redan har påverkat riskbilden och som kommer att påverka den i framtiden. Vi har tillsammans utmaningar framför oss, och vi bör fun-dera på hur vi ska hantera en alltmer komplex riskbild. För kommunen är handlingsprogram och risk- och sårbarhets-analyser två viktiga verktyg för att hantera detta, dels för att öka kunskapsnivån i kommunen, dels för att förbättra och driva verksamheten inom skydd mot olyckor framåt.

Efter införandet av reformen skydd mot olyckor har en svagt neråtgående trend konstaterats i flera olyckstyper. Olyckor där äldre personer drabbas och bränder i skolmiljö avviker dock från den neråtgående trenden. Mellan 1995 och 2007 har också antalet dödsfall till följd av olyckor ökat med 30 procent. I ett internationellt perspektiv har också antalet naturolyckor, särskilt konsekvenser av översväm-ningar, ökat betydligt de senaste 10 åren.

För att skapa goda förutsättningar för säkerhetsarbete bör vi arbeta systematiskt genom samordning och samver-kan. Arbetet bakom de kommunala handlingsprogrammen är värdefullt då processer med kontinuerliga uppföljningar och utvärderingar skapar möjligheter till förbättring.

Vi bör bära med oss regeringens mål och förväntningar med LSO i arbetet: ”Det måste bli färre som dör, färre som skadas och mindre som förstörs”. Med LSO och erfarenheten av dess tillämpning finns det möjlighet att skapa en bättre och flexiblare förmåga i samhället. Genom bättre erfaren-hetsåterföring ökas effektiviteten i det olycksförebyggande och skadeavhjälpande arbetet för att förebygga och hantera situationer som kan leda till räddningsinsatser. Utrymmet finns för en kontinuerlig anpassning till olika kommuners skilda behov, bland annat av att bygga upp den kompetens som krävs för att allmänheten ska ha en tillfredsställande säkerhet.

Denna vägledning är en reviderad upplaga av Systematiskt säkerhetsarbete – att arbeta med kommunala handlingsprogram. Vägledningen är förändrad och uppdaterad för att den ska

8 9

Om den här vägledningen

Kommunen ska för varje mandatperiod anta handlingspro-gram enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO). Den här vägledningen är ett stöd för kommunen i arbetet med dessa handlingsprogram. Vägledningen vänder sig främst till er som ska arbeta med programmen, men kan även vara värdefull för er som har ett intresse och ett behov av att sätta sig in i hur systematiskt säkerhetsarbete kan be-drivas. Vägledningen är inte avsedd att läsas från pärm till pärm, syftet är i stället att ni som mottagare ska kunna välja de delar som intresserar er mest och som bäst ger informa-tion på den nivå och inom det område som ni behöver.

Vägledningen är ett sätt för Myndigheten för samhälls-skydd och beredskap (MSB) att stödja kommunerna i det systematiska säkerhetsarbetet. Vägledningen ersätter den tidigare vägledningen Systematiskt säkerhetsarbete – Att arbeta med kommunala handlingsprogram som gavs ut av Räddnings-verket år 2006.

DispositionVägledningen är uppdelad i två delar. Den första innehåller vad som kan redovisas i handlingsprogrammen enligt LSO. Den andra berör processen kring systematiskt säkerhets-arbete. Denna del innehåller också fyra olika exempel på hur man arbetar med skydd mot olyckor på kommunnivå. Nedan beskriver vi övergripande vad de två delarna innehål-ler och hur du som läsare kan hitta stöd i det kommunala säkerhetsarbetet. Del 1: Vad kan handlingsprogrammen innehålla?Här beskrivs vad kommunens handlingsprogram enligt LSO kan innehålla. Syftet med denna del är att förtydliga och konkretisera vad som faktiskt kan redovisas i handlingspro-grammen.

Del 2: Hur går vi till väga?Denna del ger vägledning i det systematiska säkerhetsarbe-tet. Utgångspunkten är processen för ett systematiskt arbets-sätt, som har fyra grundläggande beståndsdelar: planering,

vara aktuell och kunna ge stöd till kommunerna i arbetet med handlingsprogram. både för de kommuner som bara väljer det direkta ansvarsområdet enligt LSO och för dem som väljer att bredda sitt säkerhetsarbete och sina hand-lingsprogram till att även omfatta andra olyckor och skador.

Förhoppningen är att denna vägledning ska vara kant-stött, utnött och väl använd i kommunerna vid mandatperiodens slut och att den ska användas i olika typer av ut-bildningar. Vi hoppas även att innehållet ska vara inspire-rande, både för kommuner som vill ta nya tag och för dem som kommit långt i arbetet.

Mette Lindahl OlssonEnhetschef, MSB

10

genomförande, uppföljning och förbättring. Utifrån de fyra be-ståndsdelarna har processen för systematiskt säkerhets-arbete vidareutvecklats. Här beskrivs processen utifrån sju steg, där uppdelningen ger större möjlighet till en djupare förståelse för varje delmoment i arbetet. De sju stegen för-klaras var för sig och avslutas med ett antal frågor som kan vara till hjälp i arbetet.

Denna del innehåller också fyra olika exempel på hur tre kommuner och ett räddningstjänstförbund ser på sitt säkerhetsarbete och sina handlingsprogram. Exemplen är Laholms kommun, Luleå kommun, Öckerö kommun och Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (SÄRF). Tanken med exemplen är att de ska fungera som inspirationskällor inför det fortsatta arbetet på området. Exemplen är just ex-empel och ni får själva ta ställning till om arbetssätt, idéer och liknande passar även er kommun.

Del 1 13

Del 1Vad kan handlingsprogrammen innehålla?

Handlingsprogram enligt lag (2003:778) om skydd mot olyckor

Bestämmelserna i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) syftar till att ge människors liv och hälsa samt egen-dom och miljö ett tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor i hela landet, med hänsyn till lokala förhål-landen. Bestämmelserna innehåller de skyldigheter och åt-gärder som stat, kommun och enskilda ska vidta för skydd mot olyckor. Lagen omfattar förebyggande verksamhet, räddningstjänst samt efterföljande åtgärder. I lagen anges övergripande nationella mål och grundläggande verksam-hetsmål som kommunerna ska komplettera med egna verk-samhetsmål i handlingsprogram. Systemet medför bland annat att kommunerna får en ökad möjlighet att anpassa organisationen och dimensionera verksamheten.

14 15

Nationella målI 1 kap. 1 och 3 §§ LSO anges de nationella målen och syftet med den verksamhet som ska bedrivas enligt lagen:

• Bestämmelserna i denna lag syftar till att i hela landet bereda människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena till-fredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor.

• Räddningstjänsten skall planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt.

De nationella målen är riktningsgivande, vilket betyder att de styr vilket arbete som ska utföras men inte på vil-ket sätt. Skrivningen ett tillfredsställande och likvärdigt skydd innebär att ett likvärdigt skydd ska finnas överallt i landet. LSO ger dock kommunen möjlighet att i stor utsträckning anpassa verksamheten utifrån de risker som finns i kommu-nen. Med andra ord tillåter lagen att det förekommer lokala variationer i hur dessa risker hanteras. Kommunerna kan därför vidta olika åtgärder för att nå upp till de nationella målen. Dock förutsätter detta att riskerna först och främst identifieras, analyseras och bedöms. Av lagen framgår också att räddningstjänsten ska planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt.

Dokumentet handlingsprogramHandlingsprogrammen bör betraktas som kommunala styr-dokument. Programmen kan också användas som informa-tion till den enskilde och som underlag för statens tillsyn. Kommunerna kan välja att ha separata program för den före- byggande verksamheten och för räddningstjänsten eller att använda sig av ett gemensamt dokument. Programmen kan samordnas med kommunens plan för extraordinära händel-ser enligt lag (2006:544) om kommuners och landstings åt-gärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH). Att samordna arbetet enligt flera lag-stiftningar kan ge tydliga samordningsvinster. Ett exempel är att samordna riskanalysarbetet med LEH.

Handlingsprogrammen ska utformas i samråd med sär-skilt berörda myndigheter, bland annat länsstyrelsen och andra myndigheter med ansvar för räddningstjänst. Vidare ska programmen antas av kommunfullmäktige, eller i kom-munalförbund av den beslutande församlingen, för varje ny mandatperiod. Programmen ska skickas till länsstyrelsen, MSB samt de kommuner och andra som kommunen kan tänkas samverka med inom förebyggande arbete eller rädd-ningstjänst. Regeringen får, om det finns synnerliga skäl, besluta om ändring av ett kommunalt handlingsprogram. Handlingsprogrammen bör antas under inledningen av mandatperioden.

Gemensamt för de två handlingsprogrammenEnligt 3 kap. 3 och 8 §§ LSO ska kommunen anta handlings-program för förebyggande verksamhet och för räddnings-tjänst. Lagen ställer i vissa delar samma krav på de båda programmens innehåll. Kommunen ska sätta upp mål för verksamheten och ange vilka risker som kan leda till rädd-ningsinsatser som finns i kommunen. Enligt förordning (2003:789) om skydd mot olyckor (FSO) ska det också finnas uppgifter om samverkan med andra aktörer. Ovanstående är gemensamt för båda programmen. Sedan kan det i respek-tive program också framgå hur kommunen avser att följa upp och utvärdera arbetet med skydd mot olyckor och hur man tar till vara erfarenheter från olycksundersökningar.

Kommunen ska enligt 3 kap. 3 och 8 §§ LSO ange mål förverksamheten i handlingsprogrammen. Figuren visar kedjan från nationella till lokala mål.

Säkerhetsmål

Övergripande kommunala mål(vision, inriktningsmål etc.)

Nationella mål

Prestationsmål

16 17

MålI handlingsprogrammen ska kommunen ange mål för arbetet. Programmen kan i detta avseende liknas vid verktyg eller instrument för målstyrningen i kommunen. Målen ska visa vad kommunen avser att uppnå med verksamheten i sto-ra drag. Målen för det förebyggande arbetet kan till exempel ange hur skyddet mot olika typer av olyckor ska förbättras, vilka risker som primärt ska hanteras eller hur kommunen avser att avsätta resurser för den förebyggande verksamhe-ten. Målen för räddningstjänsten kan till exempel anges i form av hur snabbt räddningstjänsten ska vara på plats eller vilken kompetens som ska finnas inom verksamheten.

RiskbildEnligt 3 kap. 3 och 8 §§ LSO ska båda programmen beskriva de risker för olyckor som kan leda till räddningsinsatser. Ex-empel på sådana risker är brand, trafikolycka, utsläpp av farligt ämne, drunkning och översvämning. Beskrivningen förutsätter att kommunen identifierar risker samt analy-serar och bedömer dem. Den sammantagna riskbilden kan ligga till grund när kommunen prioriterar och sätter upp mål, planerar den förebyggande verksamheten samt bedö-mer vilken förmåga kommunen bör ha för att genomföra räddningsinsatser. Riskbilden är därför ett grundläggande underlag för arbetet som helhet.

Farlig verksamhet

Om farliga verksamheter finns i kommunen är dessa en del av riskbilden och kan redovisas i respektive program. Länsstyrelsen beslutar efter samråd med kommunen vilka verksamheter som klassas som farlig verksamhet. Det är ett samlingsnamn på de verksamheter som kan innebära fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på män-niskan eller på miljön. Exempel är industrianläggningar där farliga ämnen hanteras eller produceras, kärntekniska anläggningar och hamnar med oljehantering. Ytterligare ett exempel är flygplatser som har meddelats drifttillstånd enligt 6 kap. 8 § första stycket luftfartslagen (2010:500). Farlig verksamhet kan också vara verksamheter som inte hanterar farliga ämnen i någon större omfattning men

som innebär fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på människan och miljön, till exempel damman-läggningar. Information om vilka typer av skyldigheter specifika verksamheter kan ha framgår av SRVFS, Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer (2004:8) om skyl-digheter vid farlig verksamhet.

Behov av utrustning

Ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar ska enligt 2 kap 2 § LSO i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand. Utrustning för livrädd-ning för annan olycka än brand kan till exempel gälla ut-rustning för vattenlivräddning och utrustning för att kunna evakuera från skidliftar. Riskanalysen bör behandla om och var det finns behov av utrustning för livräddning.

Uppgifter om samverkanI varje program ska det framgå hur kommunen samverkar med andra kommuner, statliga myndigheter och enskilda, enligt 3 kap 3 § FSO.

Uppföljning och utvärderingEnligt propositionen (2002/03:119) till LSO ska arbetet ses som en process med kontinuerlig uppföljning, utvärdering och förbättring. Målstyrning förutsätter att kommunen följer upp och utvärderar målen i programmen. Hur kom-munen planerar att göra detta kan framgå i respektive pro-gram.

Räddningstjänst i siffror är en årsrapport med beskrivande statistik

om den svenska räddningstjänstens utformning och insatser. Den

statistik som presenteras här baserar sig i huvudsak på händelser

som föranlett räddningsinsatser av kommunal räddningstjänst och

sträcker sig från 1996 och framåt.

Se MSB:s webbplats: http://www.msb.se

Tips

!

Handlings-program är ett instrument för kommunens målstyrning!

Handlings-program är ett instrument för kommunens målstyrning!

18 19

OlycksundersökningEn olycka som har föranlett räddningsinsats ska utredas i skälig omfattning, enligt 3 kap 10 § LSO. Utredningen ska undersöka olyckans orsak och förlopp samt räddningsin-satsens utförande. Genom olycksundersökningar kan kom-munen lära av det som inträffat och med den kunskapen kan man förebygga att det händer igen. Kommunen kan använda resultaten från undersökningarna som underlag till riskanalysen och även för att bedöma om resurserna har använts på rätt sätt och vilka åtgärder som ska vidtas. Vidare kan undersökningarna bli underlag för planering av övningsverksamhet och för planering av framtida rädd-ningsinsatser. Hur kommunen tar till vara på erfarenheter-na från undersökningarna kan framgå av programmen.

Handlingsprogram för förebyggande verksamhet Utöver de två programmens gemensamma innehåll ska pro-grammet för förebyggande verksamhet även innehålla en beskrivning av hur verksamheten är ordnad och planerad.

Hur är kommunens förebyggande verksamhet ordnad och planerad?Handlingsprogrammet kan innehålla en beskrivning av den organisation, de resurser och den kompetens som kommu-nen har och planerar att skaffa för den förebyggande verk-samheten. I detta sammanhang innebär kompetens exempel-vis den utbildning och erfarenhet som finns tillgänglig för dem som ska arbeta med förebyggande frågor som tillsyn, information, utbildning med mera.

Kommunens tillsyn

Kommunen ska se till att ägare eller nyttjanderättshavare tar sitt ansvar och vidtar nödvändiga åtgärder för att förebygga bränder och skador till följd av bränder och att de i skälig utsträckning har utrustning för släckning av bränder och för livräddning. Kommunen kan här ha en dubbel roll, eftersom kommunen kan vara ägare eller nyttjanderättshavare samti-digt som den utövar tillsyn.

Tillsynen görs bland annat inom ramen för bestämmel-serna 2 kap. 2−4 §§, 3 kap. 4 § LSO och 5 kap. 1 och 2 §§ LSO.

Kommunen ska utöva tillsyn över följande:

• Att ägare och nyttjanderättshavare håller utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand enligt 2 kap. 2 § LSO.

• Att ägare av byggnader eller andra anläggningar lämnar skriftliga redogörelser för brandskyddet enligt 2 kap. 3 § LSO.

• Att ägaren eller den som utövar verksamheten på anlägg-ning som är klassad som farlig verksamhet, har bered-skap och vidtar nödvändiga åtgärder för att hindra eller begränsa allvarliga skador på människor eller miljön enligt 2 kap 4 § LSO.

Tillsynsverksamheten är en del av hur kommunens förebyg-gande verksamhet är ordnad och hur den planeras, detta kan beskrivas i programmet för förebyggande verksamhet. Beskrivningen kan innehålla tillsynsverksamhetens organisa-tion, planering och eventuell samordning med annan tillsyn. Dessutom kan kompetensen hos personalen som utövar till-syn beskrivas.

Skriftlig redogörelse

Syftet med den skriftliga redogörelsen för brandskyddet är att tydliggöra den enskildes ansvar. Redogörelsen ska bidra till en jämn och bra kvalitet på brandskyddet. Den kan också vara ett underlag när kommunen analyserar behovet av tillsyn.

Vilka typer av verksamheter som omfattas av krav på skriftlig redogörelse regleras i 2 kap. 1 § FSO, i SRVFS Statens räddningsverks föreskrifter (2003:10) om skriftlig redogörelse för brandskyddet och i SRVFS Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer (2004:4) om skriftlig redogörelse för brandskyd-det. Kommunerna ska utifrån dessa identifiera vilka verk-samheter i kommunen som omfattas av kraven på skriftlig redogörelse.

Systematiskt brandskyddsarbete

Av SRVFS Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer (2004:3) om systematiskt brandskyddsarbete framgår att ett

20 21

skäligt brandskydd innebär att verksamheterna även bör bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete. Det innebär att arbeta förebyggande, för att så långt det går hindra att en brand uppstår, men också att arbeta med de delar som måste fungera om det faktiskt börjar brinna. I arbetet ingår att arbeta med både byggnadstekniska och organisatoriska bitar. För vissa byggnader eller verksamheter bör det syste-matiska brandskyddsarbetet dokumenteras.

Rengöring och brandskyddskontroll

Rengöring och brandskyddskontroll ingår i kommunens brandförebyggande verksamhet. Det innebär att kommu-nen kan beskriva hur den hanterar dessa uppgifter och vilka mål som finns för verksamheten, till exempel att reducera antalet eldstadsrelaterade bränder, i programmet för före-byggande verksamhet. Beskrivningen kan innehålla infor-mation om vilken kompetens personalen som utför sotning och brandskyddskontroll har. I programmet kan det också framgå hur kommunen avser att hantera egensotning. Ett exempel på det kan vara att kortfattat redovisa vilka riktlin-jer kommunen upprättat för hur en ansökan om egensot-ning ska handläggas och prövas.

Kommunens information

Enligt 3 kap. 2 § LSO är kommunen skyldig att genom råd-givning och information underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen. ”Den enskilde” kan vara både en juridisk och en fysisk person och syfta på en ägare, nyttjare, verksamhetsutövare eller privatperson. Be-stämmelsen syftar till att den enskilde ska kunna ta ansvar för sin personliga säkerhet eller sin verksamhets säkerhet. Kommunen fullgör skyldigheten delvis genom handlings-programmen, där den enskilde får möjlighet att ta del av risker inom kommunen, prioriteringar, mål etcetera. Be-stämmelsen om att underlätta för den enskilde är ett sätt att markera att ren rådgivning ska ske vid sidan av tillsynen.

Hur kommunen arbetar för att underlätta för den en-skilde att fullgöra sina skyldigheter är en del av hur den förebyggande verksamheten är ordnad och planerad. Detta kan beskrivas i programmet för förebyggande verksamhet.

Samverkan

Enligt 3 kap. 1 § LSO ska kommunen verka för skydd mot andra olyckor än bränder. Intentionerna i LSO är en tydlig uppmaning till kommunen att främja samverkan med olika aktörer och ta initiativ till samarbete inom det olycks- och skadeförebyggande arbetet inom kommunen. Uppmaning-en baseras på att samverkan är en förutsättning för en ef-fektiv förebyggande verksamhet inom kommunen. Det är dock upp till varje enskild kommun att bestämma ambitio-nerna för detta arbete. Kommunen har inte något självstän-digt ansvar för andra förebyggande åtgärder än sådana som gäller brand, och endast ansvar för att främja arbetet inom det geografiska området. Dock bör kommunerna ta vara på möjligheten att utnyttja varandras resurser för förebyggan-de verksamhet. Enligt 3 kap. 3 § FSO ska handlingsprogram-met innehålla uppgifter om samverkan med andra kommu-ner, statliga myndigheter och enskilda. Detta kan betraktas som en del av hur den förebyggande verksamheten är ord-nad och planerad. Programmet kan beskriva hur kommu-nen kommer att arbeta. Beskrivningen kan ha formen av målsättningar eller ambitioner.

Handlingsprogram för räddningstjänstUtöver de två programmens gemensamma innehåll ska (en-ligt 3 kap. 8 § LSO) programmet för räddningstjänst även innehålla en beskrivning av kommunens förmåga att genom-föra räddningsinsatser. Programmet ska (enligt 3 kap. 3 § FSO) i förekommande fall, innehålla uppgifter om hamnar och deras gränser i vatten.

Förmåga att genomföra räddningsinsatsKommunen ska redovisa vilken förmåga som finns för att genomföra räddningsinsatser, med utgångspunkt i de risker som finns i kommunen och som kan leda till räddningsinsat-ser. Kommunen ska också enligt 1 kap. 7 § LSO se till att all-mänheten informeras om vilken förmåga att göra räddnings-insatser som finns. Vid analys av räddningstjänstens förmåga bör inte enbart organisationen beskrivas. Det finns en rad oli-ka aspekter som påverkar kapaciteten, till exempel resurser, uthållighet och kommunikation. Det är alla områden som på

22 23

olika sätt påverkar räddningstjänstens förmåga att genom-föra effektiva räddningsinsatser och kan därför beskrivas i programmet för räddningstjänst. Det kan även finnas fler el-ler andra komponenter som bör analyseras för att få en god bild av förmågan. Nedan följer några viktiga delar som kan beaktas kopplat till räddningstjänstens förmåga.

Personella och materiella resurser

När det gäller personella resurser kan kommunen beskriva personalens kompetens, erfarenheter, roller och mandat. Den personal som för kommunens räkning ska planera, leda, genomföra och följa upp räddningsinsatser samt utöva tillsyn ska ha den kompetens som behövs, genom utbild-ning och erfarenhet. Utifrån lagstiftningens generella krav på grundläggande kompetens har kommunen själv möjlig-het att anpassa kompetens- och utbildningsnivån i förhål-lande till riskbilden. Därmed skapas förutsättningar för

enklare och snabbare anpassning till nya förhållanden inom räddningstjänstområdet.

Kommunen kan också beskriva sina materiella resur-ser, alltså den materiel för räddningsinsatser som finns att tillgå inom organisationen. Beskrivningen bör kopplas till riskbilden. Beskrivningen kan även omfatta resursernas ut-hållighet och hur man på kort och lång sikt säkerställer att resurserna finns tillgängliga, är ändamålsenliga och funk-tionella. Det kan även finnas ett värde i att kommunen har en överblick över vilka lokala resurser som finns utöver de resurser som kommunen själv normalt förfogar över. Såda-na resurser kan till exempel vara transportfordon, tyngre maskiner och specialutrustning.

Snabbhet

Det nationella målet är att räddningstjänsten ska planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. Räddnings-tjänstens organisation bör kunna ingripa snabbt. Därför kan förmågan redovisas utifrån var olyckor har inträffat inom kommunen. Detta kan ske i form av vilka olika insatstider som gäller för kommunens geografiska område. Information om tid till första utryckning (s k anspänningstider) och place-ring av brandstationer kan framgå i programmet.

Olika olyckstyper kan kräva olika insatstider, till exem-pel brand i bostad, brand i komplicerad industri, olika typer av trafikolyckor samt drunkning. Olyckans krav och den drabbades egen förmåga kan vara betydande komponenter när kommunen dimensionerar sin räddningstjänst. Även riskanalysen bör ligga till grund för bedömningen av kom-munens förmåga att snabbt påbörja en räddningsinsats vid en olycka.

Uthållighet

En effektiv räddningsinsats kännetecknas inte enbart av ett snabbt ingripande. Räddningstjänsten bör också vara uthål-lig och kunna hantera såväl långvariga som samtidiga hän-delser. I programmet kan det framgå om det finns avtal eller överenskommelser som säkerställer att räddningstjänsten har den uthållighet som behövs, med utgångspunkt från riskanalysen.

Definition: Räddningsinsats

Staten eller en kommun ansvarar för en räddningsinsats

endast om följande kriterier motiverar ett ingripande:

• behovet av ett snabbt ingripande

• det hotade intressets vikt

• kostnaderna för insatsen

• omständigheterna i övrigt.

(Källa: 1 kap. 2 § LSO)

Definition: Olycka

Med olyckshändelser avses plötsligt inträffade händelser

som har medfört eller kan befaras medföra skada. Dit räknas

händelser som beror på företeelser i naturen eller som inträf-

far utan människors handlande. Som olyckshändelser räknas

också händelser som beror på människors handlande eller

underlåtenhet att handla. Detta gäller oberoende om hand-

lingen eller underlåtenheten är uppsåtlig eller ej.

(Källa: Prop. 2002/03:119 sid 68)

24 25

Insatsförmåga

I programmet kan kommunen redovisa räddningstjänstens generella förmåga att hantera olika typer av olyckor, till exempel trafikolyckor, brand i byggnader och drunknings-olyckor. Redovisningen kan innehålla om förmågan skiljer sig mellan olika områden inom kommunen samt vilka upp-gifter som kan genomföras av olika enheter vid olika typer av insatser inom det geografiska området. Det kan framgå om det finns någon särskild insatsförmåga, till exempel för komplicerade keminsatser eller liknande. Det går även att beskriva förmågan i termer av effekt från det att räddnings-styrkan är på plats, till exempel räddningstjänsten ska inom 15 minuter från framkomst bryta den negativa händelseutvecklingen på olycksplatsen.

Ledningsförmågan är en del av insatsförmågan. Den kan beskrivas i termer av hur många insatser av enklare och svårare karaktär som kan hanteras samtidigt. Det går även att beskriva ledningsstruktur (till exempel styrkeledare, insatsledare, räddningschef i beredskap) samt stödfunktio-ner (yttre och inre stab) och uthållighet att bedriva ledning inom organisationen.

Det är vanligt med kommunal samverkan inom rädd-ningstjänstens område, till exempel i form av kommunal-förbund eller civilrättsliga avtal om samutnyttjande av resurser över kommungränserna. Genom samverkan ökar möjligheten att effektivt bedriva flera insatser samtidigt på olika platser inom det geografiska området. Enligt 3 kap. 3 § FSO ska det i programmet framgå hur kommunen sam-verkar med andra kommuner, statliga myndigheter och en-skilda.

Alarmering och kommunikation

I programmet kan det framgå hur alarmering av räddnings-tjänsten sker. Kommunen och de statliga myndigheter som ansvarar för räddningstjänst är enligt 6 kap. 10 § LSO ansva-riga för att det finns anordningar för alarmering av rädd-ningstjänsten. De flesta kommuner har tecknat avtal med SOS Alarm AB för att enligt kommunens anvisningar larma ut kommunens räddningstjänstresurser. Några få har dock valt att ha egna larmcentraler. Det är kommunens ansvar

att helheten fungerar, även om kommunen har avtal med SOS Alarm. En förutsättning för att det ska fungera är där-med att kommunen regelbundet och fortlöpande följer upp att SOS Alarm hanterar alarmeringen enligt de direktiv som kommunen har gett.

Kommunikation kan betraktas som en viktig del av för-mågan och speciellt viktig för samverkan. I dag kan myn-digheter, räddningstjänst, polis, sjukvård och kommunala förvaltningar använda sig av det digitala kommunikations-systemet Rakel. Systemet kan användas som kommunika-tionsverktyg vid räddningsinsatser och vid extraordinära händelser. En beskrivning av hur räddningstjänsten kom-municerar vid räddningsinsatser kan framgå i programmet.

HamnarHamnar med oljehantering är ett exempel på anläggningar där farliga ämnen hanteras. Om kommunen har en eller flera hamnar inom sitt geografiska område ska detta anges i pro-grammet, enligt 3 kap. 3 § FSO. Ange både vilka hamnar som finns och hur deras gränser i vatten går. Här bör kommunen ha samråd med i första hand Kustbevakningen och Sjöfarts-verket.

Kommunal och statlig räddningstjänstKommunen ansvarar för räddningstjänsten, förutom den räddningstjänst som definieras som statlig. I 4 kap. 1–6 § LSO anges följande som statlig räddningstjänst:

• Fjällräddningstjänst (Polisen)

• Flygräddningstjänst (Sjöfartsverket)

• Sjöräddningstjänst (Sjöfartsverket)

• Efterforskning av försvunna personer i andra fall (Polisen)

• Miljöräddningstjänst till sjöss (Kustbevakningen)

• Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen (Länsstyrelsen)

I programmet kan det framgå hur den kommunala rädd-ningstjänsten samverkar med andra kommuner och myn-digheter med ansvar för räddningstjänst.

26 27

Handlingsprogram för förebyggande verksamhet ska innehålla:

Kommunens mål för verksamheten Avsnittet kan exempelvis innehålla mål för:

- tillsyn, rengöring och brandskyddskontroll

- kommunens arbete för att underlätta för den enskilde att

fullgöra sina skyldigheter

- skydd mot andra olyckor än bränder

- organisationsutveckling och samverkan

- hantering av risker/olyckor i kommunen

- uppföljning och utvärdering

- erfarenhetsåterföring

De risker för olyckor som finns i kommunen och som kan leda till räddningsinsatserAvsnittet kan exempelvis innehålla beskrivningar av:

- analyserade och bedömda risker

- farlig verksamhet

Hur kommunens förebyggande verksamhet är ordnad och hur den planeras Avsnittet kan exempelvis innehålla beskrivningar av:

- organisation, resurser och kompetens

- verksamhet för tillsyn, rengöring och brandskyddskontroll

- hur kommunen arbetar för att underlätta för den enskilde

att fullgöra sina skyldigheter

- hur kommunen verkar för skydd mot andra olyckor än bränder

Uppgifter om samverkan med andra kommuner och med statliga myndigheter och enskilda

Programmet kan också innehålla beskrivningar av: - hur uppföljning och utvärdering sker

- hur kommunen tar till vara erfarenheter från olycksundersökningar

Handlingsprogram för räddningstjänst ska innehålla:

Kommunens mål för verksamheten Avsnittet kan exempelvis innehålla mål för:

- förmåga att genomföra räddningsinsatser

- organisationsutveckling och samverkan

- kommunikation

- hantering av risker i kommunen

- uppföljning och utvärdering

- erfarenhetsåterföring

De risker för olyckor som finns i kommunen som kan leda till räddningsinsatserAvsnittet kan exempelvis innehålla beskrivningar av:

- analyserade och bedömda risker

- farlig verksamhet

Beskrivning av den förmåga och de resurser kommunen har och avser skaffa sig för att genomföra räddningsinsatser. Förmågan ska redovisas såväl med avseende på förhållandena i fred som under

höjd beredskap.

Avsnittet kan exempelvis innehålla beskrivningar av:

- personella och materiella resurser

- snabbhet

- uthållighet

- insatsförmåga

- alarmering och kommunikation

Uppgifter om samverkan med andra kommuner och med statliga myndigheter och enskilda

Uppgifter om hamnar och deras gränser i vatten

Programmet kan också innehålla beskrivningar av: - hur alarmering av räddningstjänsten sker

- hur kommunen kommunicerar (t.ex. via Rakel) och samverkar vid räddningsinsatser

- samverkansavtal med andra aktörer

- hur uppföljning och utvärdering sker

- hur kommunen tar till vara på erfarenheter från olycksundersökningar

- samverkan mellan kommunal och statlig räddningstjänst

29

Del 2 Hur går vi till väga?

Systematiskt säkerhetsarbete

Systematik och processer Ett systematiskt arbetssätt kännetecknas av tydliga och väl genomtänkta processer. Processer kan beskrivas som ett flöde av händelser och varje process består av fyra grund-läggande beståndsdelar: Man planerar verksamhet och ak-tiviteter, genomför dessa, följer upp och utvärderar hur det gick samt förbättrar och utvecklar verksamheten. Detta brukar illustreras med det så kallade PDSA-hjulet.1

Processer används såväl på individnivå som inom organi-sationer och verksamheter på lokal, regional och nationell nivå. De processer som vi kommer att fokusera på i vägled-ningen är de som används inom organisationer och verk-samheter.

Processer pågår i ett ständigt återkommande flöde un-der kortare eller längre tid. Det finns ett otal processer som pågår samtidigt inom en organisation eller verksamhet och som löper under olika tidsperioder. Så kan till exempel handläggning av ett rutinärende inom en organisation ta en dag, medan andra processer, som verksamhetsplanering,

1 PDSA kommer från engelskans Plan, Do, Study, Act. PDSA-hjulet kallas även PDCA-hjulet där C står för check. Ibland används benämningen Deminghjulet efter den man som gjorde det känt.

En process består av fyra beståndsdelar: Planera, Genomföra, Följa upp (utvärdera) och För-bättra (utveckla).

PlaneraPlan

GenomföraDo

FörbättraAct

Följa upStudy/check

30 31

tar ett år. De olika processerna påverkar varandra som kugg-hjul i ett maskineri.

Att arbeta utifrån en tydligt definierad process innebär att en systematik byggs in i arbetet samtidigt som helhets-syn, samverkan och utveckling underlättas. Det handlar om att klargöra flödet i arbetet. Det gör det lättare för alla att förstå och se de olika stegen i arbetsgången, och det gör det lättare att visa på hur målen ska nås. Det handlar om att ständigt bli bättre på det man gör genom att följa upp, ut-värdera och se förbättringsmöjligheter. På så sätt kan man utveckla och förbättra arbetet, lära sig att använda rätt me-toder och verktyg samt lära av andra.

Ett jämställdhetsintegrerat arbetssättFör att nå upp till den nationella målsättningen att skapa likvärdigt skydd mot olyckor bör kommunen utgå från ett jämställdhetsintegrerat arbetssätt. Det innebär att system och strukturer baseras på beslutsprocesser som har ett kon-sekvent jämställdhetsperspektiv och att genomförandet i alla led fungerar likvärdigt för både kvinnor och män.

Att formulera mål som utgår från ett jämställdhetsper-spektiv kan bidra till att de olika förvaltningarna i sitt syste-matiska säkerhetsarbete uppmärksammar skillnader i vill-kor och behov mellan kvinnor och män i olika målgrupper baserade på variabler som ålder, etnicitet och utbildnings-bakgrund.

Exempel på mål med jämställdhetsperspektiv:

Säkerhetsmål:

Förmågan hos utsatta kvinnor, män, flickor och pojkar i riskgrupper att agera förebyggande ska öka under mandat-perioden.

Prestationsmål:

• Genomföra en informationskampanj per år om brand riktad till kvinnor, män, flickor och pojkar på flera språk.

• Göra trettio hembesök per år utifrån ett medvetet jäm-ställdhetsperspektiv tillsammans med tolk i X-område där läskunnigheten är låg.

• Genomföra en informationskampanj per år utifrån ett medvetet jämställdhetsperspektiv om grupptryck kopplat till ökat risktagande i trafiken. Detta ska ske i samarbete med utvalda idrottsföreningar.

Tips om vidare läsning och information om hur man kan arbeta jämställdhetsintegrerat finns på Sveriges kommuner och landstings (SKL) webbplats: http://www.skl.se

Systematiskt säkerhetsarbete på enskild, lokal och nationell nivå Processerna och systematiken kring området skydd mot olyckor finns på flera olika nivåer. LSO behandlar enskild, lokal och nationell nivå. På alla nivåer, även internationellt, syftar samverkan till att använda de samlade resurserna effektivt. Processerna och systematiken utgår från de fyra delarna i PDSA-hjulet. De är beroende av varandra men rör sig inom olika tidsspann. Processen för handlingsprogram enligt LSO på lokal nivå bör bestå av en fyraårscykel.

På nationell nivå handlar arbetet till exempel om syste-matiken kring den statliga tillsynen. På lokal nivå återfinns systematiskt säkerhetsarbete utifrån LSO och andra lagstift-ningar. På enskild nivå utarbetas bl.a. rutiner och arbets-metoder kring systematiskt brandskyddsarbete. På den sist-nämnda nivån agerar även den enskilde medborgaren.

Processer i våra organi-sationer kan ses som ett maskineri av kugghjul. De går in i varandra och snurrar olika fort.

32 33

Lokalt systematiskt säkerhetsarbete

Beslutsprocessen Processen på lokal nivå bygger som tidigare visats på PDSA-hjulet. För att mer specifikt anpassa den processen till den lokala nivån kan man titta på hur en generell kommunal process kan se ut. Här handlar det om att möta medbor-garens behov på det sätt som anses bäst och mest effektivt med de medel som finns att tillgå. En övergripande bild av processen kan se ut på följande sätt:

Planera

Genom den representativa demokratin har medborgaren möjlighet att indirekt påverka den kommunala beslutspro-cessen. De förtroendevalda verkar således som ombud för medborgarna och avgör vilka behov som ska prioriteras. Ut-ifrån prioriterade behov sätter de förtroendevalda mål för olika områden. Dessa mål styr sedan att rätt resurser förde-las ut till rätt ändamål. Mål och resursfördelning beslutas av de förtroendevalda.

Genomföra

Utifrån mål och resursfördelning utför de olika verksamhe-terna i kommunen sitt arbete. Varje verksamhet genererar därigenom ett resultat.

Följa upp

Kommunen utvärderar och följer upp resultatet för att se om verksamheten har drivits på det bästa och mest effektiva sättet och om medborgarna och uppdragsgivarna är nöjda.

Förbättra

Utifrån uppföljningen och utvärderingen påbörjar kommu-nen ett förändrings- och utvecklingsarbete, som i sin tur kan påverka kommande års planering.

Utifrån PDSA-hjulet och den ovan beskrivna politiska be-slutsprocessen har en kommunal process för det systema-tiska säkerhetsarbetet kopplat till handlingsprogram defi-nierats.

Politiskt uppdrag Politikerna har en viktig roll i processen. Om arbetet med handlingsprogrammen genomförs på uppdrag av de för-troendevalda får det större tyngd. Ett politiskt uppdrag bör därför utformas i processens början, endera att påbörja ar-betet med handlingsprogram eller att driva pågående arbete vidare. Uppdraget kan innehålla följande delar:

• Hur området ska definieras och beskrivas.

• Vilket syfte och mål arbetet ska ha, och vilket resultat man förväntar sig.

• Hur arbetet ska planeras och organiseras, vilken tidsram man ska ha samt vem som är ansvarig.

• Vilka resurser som finns ekonomiskt, personellt och materiellt.

• Hur samverkan ska ske inom den kommunala organi-sationen och med lokala organisationer, näringsliv och berörda myndigheter.

• Hur arbetet ska följas upp och utvärderas.

Detaljerad process för systematiskt säkerhetsarbete Den process för systematiskt säkerhetsarbete som beskrivs i denna vägledning fokuserar på medborgaren och dennes säkerhet. Processen kan ses som den röda tråden i det kom-munala säkerhetsarbetet. Det systematiska säkerhetsarbetet pågår ständigt. Processen med att ta fram handlingsprogram, arbeta efter dem och följa upp dem hakar i de andra proces-ser som löper parallellt inom de kommunala verksamheterna. Samma arbete kan också ingå i flera processer samtidigt. Med utgångspunkt i PDSA-hjulets fyra delar kan den mer detalje-rade processen beskrivas enligt följande figur.

PlaneraPlan

GenomföraDo

FörbättraAct

Följa uppStudy/check

34 35

Processens sju steg

Nedan beskrivs översiktligt processens sju steg:

Steg 1 – Kartläggning av nuläge

Först behövs en översiktlig bild av kommunen: vilka som bor där, vilka risker för olyckor det finns, vilka skador och olyckor som inträffat tidigare samt vilket säkerhetsarbete som bedrivs inom olika förvaltningar och organisationer. Nulägesbeskriv-ningen utgör grunden för det fortsatta säkerhetsarbetet och för processen med ständiga förbättringar.

Steg 2 – Analys

Utifrån nulägesbeskrivningen och det politiska uppdraget för-djupar kommunen frågeställningarna för att få en tydligare bild av risker för olyckor och skador inom kommunens geo-grafiska område. Det finns flera olika metoder och verktyg att använda sig av för att få fram underlag och uppgifter.

Steg 3 – Prioriteringar

Utifrån riskbilden gör kommunen ett antal prioriteringar. Prioriteringarna kan baseras på kommunens värderingar, re-surser, ambitioner etcetera. De förtroendevalda ansvarar för att ange mål och avdela resurser. De sakkunnigas roll är att finna en lämplig utformning av skyddet samt att förse de för-troendevalda med lämpliga beslutsunderlag.

Steg 4 – Mål

I LSO anges nationella mål och ett antal grundläggande verk-samhetsmål. Utöver dessa kompletterar kommunen med lo-

kalt anpassade verksamhetsmål. Verksamhetsmålen kan delas upp i säkerhetsmål och prestationsmål.

Säkerhetsmål beskriver den enskildes nivå på skydd och säkerhet. Med enskild avses bland annat privatpersoner, före-tag och organisationer. Prestationsmål beskriver vilka konkre-ta åtgärder och styrmedel kommunen planerar att använda för att uppnå säkerhetsmålen.

Dokumentet handlingsprogram

Kommunen tar fram ett handlingsprogram för den förebyg-gande verksamheten och ett för räddningstjänsten. Dessa kan också sammanfogas till ett gemensamt dokument. Handlingsprogrammen antas av kommunfullmäktige eller i kommunalförbund av den beslutande församlingen för varje ny mandatperiod.

Steg 5 – Genomförande och åtaganden

Arbetet med säkerhet pågår ständigt i kommunen. En del av detta säkerhetsarbete har kommunen nu beskrivit i hand-lingsprogrammen. Olika förvaltningar och verksamheter i kommunen ansvarar eller samverkar för att de mål som ang-es i handlingsprogrammen ska nås.

Steg 6 – Uppföljning och utvärdering

Ett viktigt steg i systematiken är uppföljning och utvärdering av det arbete som genomförts. Kommunen följer upp arbetet ge-nom att kontrollera vad som skett i verksamheten. Det sker ge-nom systematiskt genomförda beskrivningar med sakuppgifter. Vid uppföljningen visar kommunen hur verksamheten har ut-vecklats i förhållande till de satta målen. Utvärderingen handlar om att analysera och värdera de resultat som nåtts och samtidigt förklara varför arbetet lett fram till just dessa resultat.

Steg 7 (steg 1) – Förbättring och nuläge

Kommunen använder uppföljningen och utvärderingen för att genomföra förbättringar och verksamhetsutveckling. För-bättringarna blir en del av den fortsatta processen och fångas upp i nästa nulägessteg.

Nu har vi översiktligt beskrivit de sju stegen i processen. I följande avsnitt beskriver vi respektive steg mer detaljerat. Varje steg avslutas med ett antal frågor som kan vara till hjälp i säkerhetsarbetet.

Analys

Analys

Nuläge

Prioriteringar

Dokumentethandlingsprogram

GenomförandeÅtaganden

UppföljningUtvärdering

FörbättringNuläge

Mål

37

Steg 1

Steg 1 – Kartläggning av nuläge

När processen med att bearbeta befintliga handlingspro-gram tar sin början behöver företrädare för den kommu-nala organisationen få en översiktlig bild av kommunen och dess invånare, vilka risker och vilket skydd som finns, samt en uppfattning om det säkerhetsarbete som bedrivs inom olika förvaltningar och organisationer. Översikten bör visa hur det ser ut i kommunen som geografiskt område. Den politiska organisationen kan ha förändrats sedan de före- gående handlingsprogrammen togs fram. Därför kan det vara viktigt att aktualisera och belysa bilden av nuläget.

Uppföljningen och utvärderingen av föregående hand-lingsprogram kan vara en viktig kunskapskälla för kommu-nens utveckling och ambitionsnivå inom området.

38 39

Översikten ligger till grund för ett politiskt uppdrag att ta fram ett nytt handlingsprogram för skydd mot olyckor samt för de kopplingar och avgränsningar kommunen vill göra till andra områden. Nuläget kan, inför omarbetningen av handlingsprogrammen, komma att bli en betydande del av förbättringsarbetet och spela en viktig roll i att få processen att gå framåt.

MSB:s erfarenhet av tidigare handlingsprogram visar att det finns generella utvecklingsbehov och områden som kommunerna bör tydliggöra ytterligare, bland annat:

• Beskriva och analysera riskerna utifrån den reella riskbil-

den.

• Beskriva hur arbetet med riskinventering och riskanalys

med efterföljande riskbedömning sker och ska utvecklas

över tid.

• Göra tydliga kopplingar från riskanalysen till priorite-

ringar och målformuleringar.

• Formulera mål som är uppföljningsbara.

• Tydliggöra hur verksamheten för tillsyn, rengöring och

brandskyddskontroll är ordnad och planerad. Redovisa

gärna en sammanfattning av kommunens tillsynsplan

där förutsättningarna för tillsynsverksamheten framgår.

För rengöring och brandskyddskontroll kan det också

framgå vilka förutsättningar som finns för att klara av

verksamheten, till exempel vilka resurser som finns

kopplat till antal objekt.

• Följa upp och utvärdera verksamheten genom egenkon-

troll. Kommunen bör följa upp hela sin verksamhet, de

uppsatta målen och vilket resultat som uppnåtts utifrån

de resurser som finns och de prestationer som gjorts. Det

är av värde att det i handlingsprogrammen framgår när

och hur egenkontrollen ska genomföras och vem som har

ansvaret.

Organisation av säkerhetsarbetet inom kommunen En beskrivning av den verksamhet som i dag pågår inom området skydd mot olyckor är en av flera utgångspunkter i arbetet. Beskrivningen bör också framgå i handlingspro-grammet för förebyggande verksamhet. I detta kan det ingå att skaffa sig en bild över vilka som deltar i säkerhetsarbetet i kommunen och hur säkerhetsarbetet bedrivs inom olika förvaltningar och organisationer. Beskrivningen bör tydlig-göra ansvarsområden och visa hur arbetet kring invånarnas säkerhet och trygghet bedrivs. Det underlättar samordning och förbättringar. Kommunen kan ha en samordningsfunk-tion som hanterar det övergripande arbetet och exempelvis ansvarar för kommunikation med kommunens ansvariga.

Det kan vara viktigt att fundera över vilka aktörer som kommunen samverkar med i det arbete som relaterar till skydd mot olyckor. Dessa kan involveras redan i uppstarten av arbetet. Exempel på övriga aktörer kan vara polis, an-gränsande kommuner, det lokala näringslivet, frivilligorga-nisationer, länsstyrelsen och andra myndigheter.

Det kan vara värdefullt att samla in de styrdokument och handlingsprogram som finns i kommunen och som har beröring med arbetet. Det kan till exempel röra sig om pla-ner för extraordinära händelser, äldresäkerhetsarbete och översiktsplanering. Detta kan underlätta möjligheten att skapa en övergripande bild av kommunens säkerhetsarbete.

Gemensamt språkbrukEtt gemensamt språk är en bra bas i kommunen, och därför kan man behöva ta fram gemensamma definitioner av de fackord som kommer att användas, till exempel trygghet, säkerhet och skydd. Att ta fram gemensamma definitioner ger möjligheter att diskutera och arbeta igenom värdering-ar. Gemensamma värderingar kan vara avgörande för att olika arbetsgrupper inom kommunen ska kunna arbeta till-sammans tvärsektoriellt.

Riskidentifiering Företrädare för kommunen kan behöva få en översiktlig bild av nuläget och av de risker som finns i kommunen som

40 41

geografiskt område. En identifiering av riskerna utgör grun-den för analysen i steg 2. Identifieringen kan ske utifrån tidigare inträffade olyckor och kunskap samt kommunens profil vad gäller demografi, naturförhållanden, klimat- påverkan, infrastruktur med bebyggelse, transporter samt industriell- och samhällsviktig verksamhet.

De risker som finns i kommunen varierar, men kan till exempel utgöras av olyckor på transportleder för farligt gods, översvämningar och fallolyckor. Samhällsviktiga verk-samheter är de verksamheter som måste fungera oavsett vad som händer. Det kan till exempel vara vattenförsörj-ning samt hälso- och sjukvård. Det kan också finnas andra skyddsvärda objekt, såsom skolor och vårdanläggningar. Utifrån den lokala demografin kan olika målgrupper identi-fieras. Det kan till exempel vara äldre och barn som i sin tur har olika behov av skydd.

I samband med identifieringen av riskkällor är det viktigt att beskriva hur identifieringen har genomförts och om den lett till några avgränsningar. Det är alltså inte bara slutresul-tatet som är viktigt, alltså vilka risker som har identifierats, utan också hur dessa har tagits fram och varifrån underlaget har hämtats. Anledningen är att analysen bör kunna använ-das av fler än dem som har varit med och tagit fram den och att analysen ofta kan behöva uppdateras vid ett senare till-fälle. Dokumentationen av riskidentifieringen ger värdefull information om hur noggrann framtagningen av riskerna har varit och om hur relevanta de är för den aktör som vill använda resultatet i sin egen analys. Resultatet från riskiden-tifieringen bör sedan förädlas vidare i riskanalysen.

SamordningI den här delen av processen finns stora möjligheter att sam-ordna arbetet med andra lagstiftningar som har beröring med området skydd mot olyckor. Exempel på en sådan lag-stiftning är lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH). I arbetet med den breda riskidenti-fieringen, enligt flera lagstiftningar, samlas både kvantitativ och kvalitativ data in, som sedan sammanställs och analyse-ras i en riskanalys.

Ett syfte med en bred riskidentifiering kan vara att åstad-komma en samsyn mellan de olika inblandade aktörerna beträffande kommunens trygghet och säkerhet, både för mindre olyckor, stora extraordinära händelser och säker-hetsaspekter i samband med exempelvis fysisk planering och klimatanpassning. Den gemensamma synen kan sedan ligga till grund för kommunens arbete med riskanalyser och övrig planering i det förebyggande arbetet.

Det är i första hand olyckor bland äldre som ökat drama-

tiskt under senare år. Äldre personer är överrepresenterade

i olycksstatistiken, både vad gäller dödsfall och vårdbehov.

Eftersom den demografiska prognosen visar på en ökning

av andelen äldre i befolkningen är risken hög för att antalet

olyckor hos äldre med allvarliga konsekvenser kommer att

öka. Det är således viktigt att utveckla effektiva förebyggande

åtgärder för till exempel fallolyckor bland äldre. Källa: Olyckor

& kriser 2009/2010, MSB. S. 88.

Extraordinära händelser

Miljö- och

hälso-skydd

Arbetsmiljö-arbete

Agenda 21Interntskydd

Säkerhets-skydd

Skydd mot olyckor

Informations-säkerhet

Folk-hälsa

Brottsföre-byggande arbete

Kommunen arbetar med flera områden som kan kopplas till skydd mot olyckor. Att samordna arbetet kan skapa vinster.

42 43

Samordningen i riskidentifieringsfasen kan lösa problemet med att kategorisera olika typer av händelser. Att skilja på vad som är ”olyckor” och vad som är ”kriser” och vilka av dessa händelser som faller under respektive lagstiftning kan vara svårt. En händelse som i initialskedet definieras som en olycka kan efter hand utvecklas till en extraordinär händelse. En sådan händelse faller under båda lagstiftning-arna, men under olika skeden i händelseförloppet. Det kan i stället vara lättare att ta ett helhetsgrepp om kommunens risker som sedan mynnar ut i två ändamål beroende på kommunens förutsättningar:

• Handlingsprogram enligt LSO

• Plan för extraordinära händelser enligt LEH.

Kommunen hanterar och ”fördelar” riskerna mellan de två lagstiftningarna, men många risker är gemensamma. LEH har begreppet extraordinär händelse som utgångspunkt för planeringen, vilket man måste ta hänsyn till. Handlingspro-grammet som dokument kan samordnas med planen för ex-traordinära händelser enligt LEH, om kommunen finner en bra lösning för det.

I LEH 1§ anges följande: Med extraordinär händelse avses en sådan händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting.

Det kan finnas anledning att samordna handlingspro-grammen med landstingens epidemiplaner och katastrof-medicinska beredskapsplaner och även med plan- och bygglagens (2010:900) (PBL) bestämmelser. Till exempel kan arbetet med program och planer för säkerhetsfrågor vara ett underlag vid tillämpningen av PBL och i arbetet med kommunens översiktsplan. Vidare kan arbetet även vara ett underlag för de allmänna intressen som ska beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse. I detta ar-bete kan man även ta hänsyn till risker kopplade till klimat-förändringar.

Det finns också möjligheter att samordna arbetet med

andra områden, såsom kommunens folkhälsoarbete och brottsförebyggande arbete. En bred process och ett samord-nat arbete kan bidra till ett större intresse för säkerhets-frågor i kommunen än vad mindre enskilda frågor gör. Att samordna flera områden kan också medföra ett större poli-tiskt genomslag och ett mer effektivt nyttjande av resurser. Det är lättare att få ett helhetsperspektiv och risken för dub-belarbete minskar, liksom risken för att frågor ”faller mel-lan stolarna”. Ur ett kommunalt perspektiv kan det finnas stora vinster i att hantera arbetet samlat. Det är dock kom-munen och dess förtroendevalda som beslutar om arbetets omfattning.

Statistik Nationell och lokal statistik ger en bra bild av de olyckor och skador som sker i kommunen. Jämförelser över åren, med riket eller med andra kommuner ger viktig fakta som underlag till riskbilden, prioriteringarna och besluten.

Det finns i dag en hel del statistiskt underlag från olika källor. Kommunens eller landstingets egen data är självklart viktig. Det går även att få fram data om kommunen via Sve-riges kommuner och landsting (SKL) samt från Statistiska centralbyrån (SCB). Här är SKL:s indikatorer ett viktigt un-derlag för den politiska processen. De finns i Öppna jämförel-ser Trygghet och säkerhet.

Det finns ett antal myndigheter och organisationer som samlar in data om olyckor och skador, till exempel MSB, Socialstyrelsen, Trafikverket, Brottsförebyggande rådet och Arbetsmiljöverket. Som exempel förvaltar Socialstyrelsen statistikkällorna patientregistret (PAR) och dödsorsaksre-gistret (DOR).

I många fall finns data på kommunnivå, men i vissa lä-gen är den lägsta nivån län, landsting, kommungrupper el-ler riket. Här måste kommunen själv avgöra om det ändå går att dra slutsatser eller om det är värt att samla in datan själv. Inom kommunen kan det till exempel finnas intres-sant statistik i form av tillbudsrapportering. Det kan också finnas användbar statistik hos kommunens försäkringsbo-lag.

44 45

Statistik hos MSBMSB presenterar statistik kring olyckor, räddningsinsatser, säkerhets- och krishanteringsarbete. Myndigheten tar fram analyser för att ge bilder av läget, trender och samhälls-kostnader utmed hela hotskalan, från individers trygghet till samhällets säkerhet. MSB samlar exempelvis in data om räddningstjänstens insatser, dödsbränder och individers uppfattning om trygghet och säkerhet samt bearbetar an-dra myndigheters data för att ge samlade bilder och bedöm-ningar av olycks- och säkerhetsutvecklingen i Sverige.

Sedan 1996 har MSB även anlitat brandutredare för att ta fram rapporter från bränder som har ett nationellt in-tresse, det vill säga ger kunskaper och erfarenheter som är allmängiltiga för hela landet. Sedan skyldigheten att under-söka olyckor som föranlett räddningsinsatser kom år 2004 har MSB även samlat in olycksundersökningar från andra olyckor än bränder, som exempelvis trafikolyckor, drunk-ningsolyckor och olika utsläpp av farliga ämnen. Statistiken presenteras via analysrapporter, faktablad och via webben. http://www.msb.se

För den som vill ta fram tabeller och diagram från MSB:s statistik finns informationssystemet IDA. Med IDA:s hjälp blir det enklare att hitta, välja och presentera MSB:s statis-tik. Systemet är tillgängligt för alla som är intresserade av att ta fram underlag för den egna kommunen, länet eller riket. IDA presenterar indikatorer för att underlätta jäm-

förelser mellan kommuner, data från MSB:s insamlingar och analyser och länkar till annan statistik med koppling till samhällsskydd och beredskap. MSB samarbetar exem-pelvis med SKL i arbetet med Öppna Jämförelser – Trygghet och säkerhet: http://www.skl.se

Omvärldsanalys För att kunna arbeta långsiktigt och systematiskt kan det vara viktigt att veta hur framtidsprognosen ser ut för kom-munen och vilka trender som kan skönjas. Exempel på sam-hällstrender som kan påverka den svenska olycksutveck-lingen framöver är till exempel en åldrande befolkning, socioekonomiska och kulturella skillnader, livsstilsföränd-ringar, privatisering, globalisering, teknik- och IT-utveck-lingen och utvecklingen inom kommunikations- och medie-området. Exempel på hur den enskilda kommunen kommer att påverkas av globala förändringar är klimatförändring-arna. Förändringarna ökar i sin tur risken för naturolyckor som översvämningar, ras och skred. Detta kan vara en viktig del att ta ställning till i arbetet.

Öppna jämförelser Trygghet och säkerhet 2010

Denna rapport är den tredje i ordningen där Sveriges Kommuner och Lands-ting publicerar resultat- och resursindikatorer inom området trygghet och säkerhet på kommunnivå. I rapportens tabellbilaga redovisas värdena och rangordning för samtliga kommuner.

Genom att erbjuda möjligheten till jämförelsen av olika indikatorer, dels var för sig och dels sammanvägda värden, hoppas vi kunna bidra till kommuner-nas fortsatta arbete med att följa upp, utvärdera och utveckla området trygg-het och säkerhet.

2010Ö

ppna jämförelser – Trygghet och säkerhet 2010

Myndigheten för samhällsskydd och beredskapPost: 651 81 Karlstad Telefon: 0771-240 240www.msbmyndigheten.se

Sveriges Kommuner och LandstingPost: 118 82 Stockholm Telefon: 08-452 70 00www.skl.se

Beställ eller ladda ner från:

Sveriges Kommuner och Landsting: www.skl.se/publikationer eller på telefon 020-31 32 30. iSBn 978-91-7164-606-4

öppna jämförelser

Trygghet och säkerhet 2010

Luleå kommun har använt sig av tjänsten WebOr för att hitta

lämpliga kommuner att jämföra sig med inom området skydd mot

olyckor. WebOr är framtagen som en service för den som vill göra

nyckeltalsjämförelser. Innehållet i tjänsten bygger i huvudsak på

nationellt insamlad offentlig statistik om kommuners ekonomi och

verksamheter.

Databasen innehåller dessutom information om demografi, per-

sonal, arbetslöshet, sjuktal, mm. Tjänstens analysverktyg stöder

arbetet med att hitta lämpliga kommuner att jämföra sig med, bland

annat genom att visa samband och skillnader mellan olika nyckeltal

och mellan (o)lika kommuner och områden (län, kommuntyper med

mera).

WebOr innehåller även verktyg för att skapa och dela med sig av

egna kommungrupper. Luleå kommun använde tjänsten som ut-

gångspunkt och lade sedan till egna variabler. Resultatet i handlings-

programmet blev en statistisk jämförelse med fem andra kommu-

ner. Från och med årsskiftet 2010/2011 återfinns verktyget på www.

kolada.se

Exem

pel

46 47

ÖversvämningsförordningenEfter att stora översvämningar inträffat i Europa antog EU under år 2007 ett nytt direktiv för översvämningsrisker. I Sverige genomförs direktivet som förordning (SFS 2009:956) om översvämningsrisker, som trädde i kraft 26 november 2009. Enligt denna ska de tre steg som anges i EU:s över-svämningsdirektiv följas.

Steg 1 innebär att en landsomfattande bedömning av översvämningsrisken ska genomföras och att områden med betydande översvämningsrisker ska identifieras, där man tar hänsyn till människors hälsa, ekonomisk och samhäl-lelig verksamhet, miljön och kulturarvet.

Steg 2 innebär att för de områden där betydande över-svämningsrisk föreligger ska två typer av kartor utarbetas, kartor över översvämningshotade områden samt kartor över översvämningsrisker inom de hotade områdena.

Steg 3 innebär att riskhanteringsplaner för översväm-ningsriskerna ska tas fram.

MSB skriver föreskrifter om hur arbetet ska utföras, ut-för riskbedömningen för hela landet samt bedömer var det finns en betydande översvämningsrisk. Till MSB:s uppgifter hör också att ta fram kartor över översvämningshotade om-råden. Länsstyrelserna (vattenmyndigheterna) arbetar vida-re med de översvämningshotade områdena och ska ta fram riskkartor för dessa områden med hjälp av berörda kom-muner. Utifrån dessa riskkartor ska berörda länsstyrelser upprätta riskhanteringsplaner.

Redan i dag tar MSB fram översiktliga karteringar för över-svämning, ras och skred som kan tjäna som underlag för kommunernas arbete med riskhantering, fysisk planering och handlingsprogram. MSB kan också ge kommunerna bi-drag till förebyggande åtgärder, bl.a. för att anpassa Sverige till de effekter som följer av ett förändrat klimat, samt åt-gärder som utförs eller avses bli utförda, mot jordskred eller andra naturolyckor.

Även om en kommun inte bedöms ha områden med be-tydande översvämningsrisker enligt förordningen om över-svämningsrisker kan det finnas områden inom kommunen som är intressanta att arbeta vidare med på ett lokalt plan vad gäller det olycksförebyggande arbetet. Ett exempel på ett sådant scenario kan vara sådana dagvattenöversväm-ningar som uppkommer på grund av skyfall. Vidare kan underlaget som tas fram i arbetet med att identifiera områ-den med betydande översvämningsrisker vara intressant att fortsätta arbeta med i en kommun.

Linköpings kommun har i sitt senaste handlingsprogram satt upp

målet att natur- och klimatrelaterade olyckor ska förebyggas och

konstaterat att åtgärderna måste sättas in i ett tidigt skede. Kommu-

nen har bland annat utgått från de slutsatser som drogs i Klimat och

sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) där det pekas på att olyckor

som kan relateras till klimat- och miljöpåverkan har ökat. Till ex-

empel kan risken för översvämningar, ras och skred öka till följd av

oväntat kraftig nederbörd, milda vintrar och liknande.

Linköpings kommun har därför påbörjat en inventering och en

analys av risken för översvämningar, ras och skred vid extrema

vattenflöden. Även åtgärder för att förebygga dessa ska göras och

riskerna ska tydligt beaktas vid framtagande av översiktsplaner och

detaljplaner. Utöver dessa scenarier kan det för andra kommuner

finnas andra natur- och klimatrelaterade risker som kan beaktas i

handlingsprogrammen, exempelvis skogsbränder, värmeböljor och

stormar.

Exem

pel

Väder & klimat

Sociala risker

Åldrande befolkning Ekonomi

Våld & brottslighet

Kommunen

Det finns många olika faktorer som kan belysas i en omvärldsanalys.

48 49

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 1

Kartläggning av nuläge

• Kommunprofil – Hur ser kommunen ut (geografi, infrastruktur, befolkning etcetera)?

• Finns en aktuell bild av risker för olyckor i kommunen?

• Vad har framkommit i utvärderingar av tidigare handlingsprogram?

Organisation av säkerhetsarbetet inom kommunen

• Vem arbetar med säkerhet i dag, och inom vilka områden?

• Vilka andra organisationer, näringsliv och myndigheter arbetar med säkerhet inom kommunens geografiska område i dag? Vilka behöver vi samverka med?

• Vilka styrdokument finns i dag i kommunen inom områden som berör säkerhet och trygghet?

Gemensamt språkbruk

• Vad betyder trygghet, säkerhet och skydd för oss i vår kommun?

• Vad finns det för olika termer, begrepp och definitioner? Kan man enas i detta arbete?

Riskidentifiering

• Vilka risker för olyckor finns i kommunen (för liv och hälsa, egendom, miljö) och var finns dessa risker?

• Vilka olyckor och skador inträffar i kommunen? Hur ser statistiken ut?

• Vilka samhällsviktiga verksamheter finns inom kommunens geografiska område?

• Vilka andra känsliga områden eller verksamheter finns inom kommunen, som naturskyddsområden, naturreservat, vattentäkter och kulturhisto-riska områden?

• Finns det områden som bör samordnas med arbetet med skydd mot olyckor, till exempel folkhälsoarbete, krishanteringsarbete, arbete med extraordinära händelser, internt skydd, brottsförebyggande, Agenda 21, klimatanpassning eller sociala samband och risker?

• Vad är det som ska redovisas i handlingsprogrammen enligt LSO och vilka konsekvenser får avgränsningarna för arbetet med handlingsprogram, för kommunen och för medborgarna?

• Handlingsprogrammen ska beslutas av kommunfullmäktige. Hur ska man engagera förtroendevalda och vad bör de ta ställning till?

Omvärldsanalys

• Vilka trender kan ses vad gäller till exempel tillväxt, befolkning, ekonomi och klimatförändringar?

• På vilket sätt tar kommunen hänsyn till klimatförändringar i dag?

• Vilka trender kan ses i samhället i övrigt?

• Hur ser kommunen ut i förhållande till andra kommuner avseende risker samt skade- och olycksutveckling?

50 51

Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (SÄRF)

”Kommunerna måste räkna med riskerna för översvämningar”Om någon vill bygga hus med för dåligt brandskydd kan rädd-ningstjänsten säga nej. Lagar och rutiner är mindre skarpa när det gäller att förebygga riskerna för översvämning.

– Kommunerna måste mycket tydligare ta in de riskerna i planeringsunderlaget. Vi har ju områden där det blir över-svämning gång på gång, säger Leif Isberg, biträdande rädd-ningschef i Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund.

KlimatförändringarBebyggelse nära vatten innebär en klar intressekonflikt. Å ena sidan vill många bo med sjöutsikt, och eftersom kom-muner i allmänhet vill ha flera invånare så är det lockande att släppa till sjönära tomter. Å andra sidan är de flesta ex-Kommunexempel

52 53

perter eniga om att extremt väder med kraftiga regn kom-mer att bli vanligare i framtiden, vilket ökar risken för över-svämningar.

– Jag är inte så säker på att kommunerna alltid har tänkt till om klimatscenariot innan de beviljar bygglov. Det måste in i planeringsunderlaget mycket tydligare, säger Leif Is-berg.

– Vi har ägarkommuner med områden där det är över-svämningar gång på gång. De gör ju inget åt det! Då är över-svämningarna egentligen inte en fråga för räddningstjäns-ten; det är en fråga om hur man planerar bebyggelsen.

Lagstiftningen speglar tydligt att bränder har varit en känd fara sedan urminnes tider. Räddningstjänsten kan säga nej till planerade byggen med hänvisning till bristande brandskydd, men har inte samma befogenheter när det gäl-ler faran för översvämningar.

Klimatriskerna hör till det som säkerhetssamordnaren Anna Granlund gärna vill ta in i den kommande upplagan av det kommunala handlingsprogrammet enligt Lagen om skydd mot olyckor. Anna Granlund är anställd av SÄRF, och arbetar med krisberedskap och risk- och sårbarhetsanalyser åt förbundets största kommun, Borås Stad.

Förbundet SÄRFSödra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, SÄRF, består av sex kommuner: Bollebygd, Borås, Mark, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamn. Tillsammans har kommunerna 190 000 invå-nare, men det är stora skillnader i storlek och struktur mel-lan kommunerna. Borås är med sina drygt 103 000 invånare Sveriges trettonde största stad och har lyckats väl med om-vandlingen från att vara en industristad till att präglas av högskolan och produktionen av tjänster. Bollebygd är minst med lite mer än 8 000 invånare, men den gamla landsbygds-kommunen växer ganska snabbt eftersom det är nära till Göteborg. Förbundet bildades 1995.

– Kommunerna såg det som nödvändigt att slå ihop sina räddningstjänster för att klara investeringar och kompe-tensförsörjning. För egen del tror jag mycket på förbunds-bildning. Det blir en kraftsamling som jag tror förenklar rekryteringen av personal, säger Leif Isberg.

SamverkanMånga tycker likadant. Varje år bildas nya kommunalför-bund. Fast samtidigt som det är rationellt att kommunerna slår ihop sina brandkårer så är det uppenbart att det kan bli tungrott när räddningstjänsten i det olycksförebyggande ar-betet ska samverka med en mängd olika förvaltningar, inte bara i en kommun utan i sex kommuner.

– En stor fördel är att vi sitter med i olika råd och arbets-grupper i kommunerna. Det underlättar våra kontakter i olika frågor, säger Leif Isberg.

Praktiskt fungerar det så att SÄRF har anställt en säker-hetssamordnare som är placerad i Borås Stad och en som är placerad i Ulricehamn, som har nära 23 000 invånare. Därutöver har förbundet en anställd krisberedskapshand-läggare som ska vara ett stöd för ägarkommunerna. Dess-utom har kommunerna Bollebygd, Mark, Svenljunga och Tranemo egna anställda säkerhetssamordnare. SÄRF har också två namngivna samverkansbefäl per kommun som kontaktyta mellan kommunerna och räddningstjänsten. När LSO skulle införas var det SÄRF som tog initiativ till dialoger med var och en av kommunledningarna och förkla-rade hur de skulle göra risk- och sårbarhetsanalyser.

Kommunerna har också fått i uppdrag att skriva ner vad de vill att räddningstjänsten ska bistå med i form av till ex-empel utbildning av kommunens personal, utbildning i sko-lorna och uppföljning av anlagda bränder i skolor.

HandlingsprogrammetLagen har funnits ett tag och snart ska det tredje handlings-programmet skrivas. Formellt går det till så att varje kom-mun gör sin egen risk- och sårbarhetsanalys. Analyserna tas fram mot bakgrund både av LSO och LEH. I arbetet med analyserna medverkar SÄRF. Analysen mynnar ut i en hand-lingsplan för det förebyggande arbetet i varje kommun. De ligger sedan till grund för SÄRF:s handlingsprogram.

– Egentligen är det ett politiskt dokument; det är inte SÄRF som äger det. I den bästa av världar önskar vi politisk dialog kring programmet, säger Leif Isberg.

– Jag är inte så säker på att kom-munerna alltid har tänkt till om klimatscenariot innan de beviljar bygglov. Det måste in i planerings-underlaget mycket tydligare!

Egentligen är det ett politiskt doku-ment; det är inte SÄRF som äger det. I den bästa av världar önskar vi politisk dialog kring programmet.

54 55

Förbundets styrningFörbundet styrs av en direktion bestående av en politiker från varje kommun plus två från Borås. Direktionens ord-förande är också kommunstyrelseordförande i Borås Stad. Flera av medlemskommunerna har satt sina kommunalråd i direktionen. Samtliga ordinarie ledamöter är män, något som i dag är ovanligt i kommunala styrelser.

Lena Johansson arbetar i dag på MSB, men var tidigare säkerhetssamordnare i Borås, anställd av SÄRF.

– Det är svårt att få till bra former för den politiska dia-log som skulle behövas om frågorna, säger hon.

Leif Isberg skulle helst vilja bredda dialogen så att inte bara politiker och tjänstemän utan också vanliga medbor-gare blev delaktiga.

– Vi har haft byalagsarbete när vi bad byalagen om hjälp att inventera vardagsriskerna. Det ställer stora krav på räddningstjänsten vad gäller tid och engagemang, men det är det värt.

Handlingsprogrammen är normalt sett inget som in-tresserar många.

– Man måste vara realist. Det lokala engagemanget upp-träder oftast först i samband med att något allvarligt har hänt.

Ändå tror han att det skulle gå att få betydligt fler in-tresserade.

– Men jag tror att handlingsprogrammen är en aning för komplicerade. Vi måste göra analysen överskådlig och fundera över vad allmänheten vill ha reda på. Jag tror att de vill veta vilka risker som finns, vilka konsekvenserna kan bli, vem som ska hantera riskerna och vad varje män-niska kan göra själv.

Strikt räknat är till exempel en översvämning som på-går i tre veckor ingen klockren olycka enligt LSO.

– Fast människor förväntar sig ju att räddningstjänsten kommer ut med resurser när det behövs, och självklart bi-står vi dem som behöver hjälp.

– Och ta en sådan positiv sak som IVPA. På massor av ställen åker räddningstjänsten i dag ut på larm i väntan på ambulans. Det är inte lagreglerat; det är en följd av avtal mellan landsting och kommunal räddningstjänst. Men i ett

brett perspektiv så måste det vara lika viktigt att vi åker ut på hjärtstopp som att vi åker ut på andra larm. Man måste höja blicken. Vi kan inte titta enbart på lagstiftningen.

Det framtida säkerhetsarbetetI SÄRF:s nya handlingsprogram ska IVPA skrivas in.

– Suicidprevention kanske också ska vara med, säger Leif Isberg.

Inför arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser hade sä-kerhetssamordnarna möte med aktörer utanför kommu-nerna, som polisen och sjukvården.

– Nu arbetar vi med att plocka in underlag från fler ex-terna aktörer säger säkerhetssamordnaren Anna Granlund.

I de sammanhangen samarbetar förutom SÄRF:s ägar-kommuner också Vårgårda och Herrljunga. Säkerhetssam-ordnarna har ett eget nätverk och tillsammans driver de åtta kommunerna ett krishanteringsråd. Och om någon viktig samhällsaktör skulle vara ovillig att träffa varje liten kommun som begär det, så blir det lite lättare när de är åtta som har gått samman.

– I stället för att åtta kommuner var för sig ska begära ut underlag från de stora samhällsaktörerna kan vi få ett ge-mensamt underlag, det är en styrka, tycker Anna Granlund.

Flera stora trafikleder går genom SÄRF:s område och räddningstjänsten åker betydligt oftare ut på trafikolyckor än på bränder. Räddningstjänsten har anpassat sin organisa-tion efter det. På andra områden haltar samhällets organisa-tion i förhållande till vad som faktiskt inträffar och vad som i dag är de stora riskerna. Kanske borde fler kommunala förvaltningar ha jour, som till exempel miljö- och hälsa.

– Vi har länge pratat om att vi behöver ha en jourha-vande miljöinspektör i Sjuhärad som vi kan rådgöra med, säger Leif Isberg.

Han tycker att det finns många situationer då räddnings-tjänsten skulle behöva rådgöra med en miljöinspektör. Det kan gälla en lastbil som har vält och diesel som rinner ut, och det kan gälla frågan om val av släckteknik.

– Vid en brand är det kanske ibland bättre att låta det brinna trots att det blir emissioner i luften än att släck-vattnet slår ut fiskynglet i bäcken. Vi behöver veta mer om

Men jag tror att handlingsprogram-men är en aning för komplicerade. Vi måste göra ana-lysen överskådlig och fundera över vad allmänheten vill ha reda på.

56 57

kommunernas skyddsvärda områden, och vi behöver över-huvudtaget mer tillgänglig kunskap i dessa frågor.

Den moderna räddningstjänstenUnder intervjun återkommer Leif Isberg flera gånger till att den moderna räddningstjänsten måste bli bättre på sam-hällskunskap.

– Vi ska gå från att bara vara en brandkår till att bli en kvalificerad medaktör i samhällets säkerhets- och trygg-hetsarbete.

Samtidigt visar handlingsprogrammet att räddnings-tjänsten redan har ett brett perspektiv på trygghet och har tagit in flera faktorer som ligger utanför traditionell rädd-ningstjänst. Handlingsprogrammet nämner både segrega-tion, organiserad brottslighet, smittorisker och kulturhisto-riska värden.

För några år sedan bildade SÄRF en grupp där det ingick antikvarier och representanter från kyrkan för att få en dis-kussion om kulturhistoriska värden. Inte bara kyrkobygg-nader från medeltiden eller gamla stora bondgårdar är in-tressanta. Det kan lika gärna vara en gammal skvaltkvarn, en lada eller en sammanhållen bebyggelse i en by.

– Räddningstjänstens prioriteringar är att rädda liv, egendom och miljö. Normalt sett förstår man att det blir dyrt om ett stort hus brinner ner, men man kanske inte be-griper att gamla byggnadsmiljöer kan ha ett stort kulturhis-toriskt värde. Det här är ett sätt att sprida kunskap, säger Lena Johansson.

Organisation: Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund

Invånarantal: Totalt 190 000, varav:

Bollebygd: 8 200

Borås: 103 000

Svenljunga: 10 500

Tranemo: 11 600

Ulricehamn: 22 800

Mark: 33 800

Styre: Förbundet styrs av en direktion bestående av en politiker från

varje kommun och två från Borås. Direktionens ordförande är också

kommunstyrelsens ordförande i Borås Stad.

Personal: Totalt cirka 500 anställda, där de flesta är brandmän, hel-

tids- eller deltidsanställda. SÄRF har hela 24 brandstationer, en rest

inte bara från när de sex kommunerna hade självständiga brandkå-

rer, utan från tiden före de stora kommunsammanslagningarna på

1970-talet.

Vi ska gå från att bara vara en brandkår till att bli en kvalificerad medaktör i samhäl-lets säkerhets- och trygghetsarbete.

59

Steg 2

Steg 2 – Analys

En förutsättning för att kommunen ska kunna planera sitt säkerhetsarbete och strukturera det är att kommunen ska-par sig en bild av de risker för olyckor som existerar i kom-munen. Detta görs med utgångspunkt i den identifiering som beskrivits i steg 1. De identifierade riskerna behöver analyseras och värderas. Den sammantagna riskbilden är sedan ett viktigt ingångsvärde för prioriteringar och mål-sättningar. Målsättningarna ger i sin tur riktlinjer för vilka resurser och vilken förmåga kommunen bör ha för att nå målen. I analysen ingår studier av statistik, utvärderingar, karteringar, simuleringar och förslag på vilka risker som bör bli föremål för fortsatt uppmärksamhet.

60 61

Metoder och verktyg För att få fram underlag och uppgifter finns flera olika me-toder och verktyg. Som vi tidigare nämnt är riskidentifie-ringen och statistiska underlag viktiga verktyg i processen. I MSB:s vägledning för risk- och sårbarhetsanalyser (MSB, 2011) finns ett antal exempel på metoder som har olika utgångs-punkter beroende på analysens huvudsyfte och avgräns-ningar. Exempel på metoder är MVA (Mångdimensionell verksamhetsanalys), IBERO och beroendeanalys. För att få en så heltäckande bild av olyckor och risker inom kommu-nens geografiska område som möjligt, kommer kommunen att behöva använda flera olika metoder och arbeta tvär- sektoriellt.

Analys av statistikFör att få fram relevanta underlag om riskområden, riskut-satta grupper, olycksutveckling och medborgarnas skydd behöver man analysera statistik utifrån flera utgångspunk-ter. Kommunen kan få fram relevant statistik och göra jämförelser med andra kommuner. Vid jämförelser och analyser är det viktigt att veta vad datan står för, vad datan egentligen visar, hur den har samlats in och vilka slutsatser som går att dra av den.

I många fall har man inom kommunen en uppfattning om hur det faktiskt är, till exempel vilka områden som är riskutsatta eller vilka vägkorsningar som är farliga, utan att det finns någon data som befäster detta. Om kommunen vill sätta ett mål för att öka kunskapen eller minska antalet olyckor utifrån en sådan uppfattning bör man fundera på hur man kan få fram fakta om nuläget, om nuläget skulle kunna mätas på ett enkelt sätt och om man sedan skulle kunna göra om denna mätning för att följa upp målet.

För att göra djupawöra omfattande analyser av data då un-derlaget är för litet eller för att kommunen saknar kom-petens. Då finns det möjligheter att hämta analyser och rapporter från myndigheter inom olika områden. Även om analyserna då är gjorda på nationell nivå går de i många fall att översätta till kommunens egna förhållanden.

Tillgänglig statistik för olika typer av händelserStatistiken får olika tyngdpunkt beroende på om den berör olyckor eller kriser. För olyckor med personskador finns ofta stora statistiska datamaterial tillgängliga och man kan göra analyser av exempelvis kön, ålder och sociala faktorer. För större händelser, som en naturolycka, saknas det ofta mängddata medan det finns mycket information om den specifika händelsen, dess konsekvenser och de bakomlig-gande faktorer som behöver analyseras.

Riskanalys – en bedömning av sannolikheter och konsekvenserRiskanalysen enligt LSO omfattar en systematisk identifie-ring och analys av risker inom kommunens geografiska om-råde. En riskanalys bör även innehålla uppskattningar om sannolikheter och konsekvenser.

En bedömning av sannolikheter och konsekvenser bely-ser hur troligt det är att en viss oönskad händelse inträffar och hur ofta. Händelsen genererar en konsekvens, i dessa

Prioriteringar/MålsättningarRiskbild

Resurser

FörmågaKommunens riskbild är ett viktigt ingångsvärde för planeringen.

Tidigare har många räddningstjänster valt att genomföra dörrknack-

ning för att få veta hur många fungerande brandvarnare det finns

inom ett avgränsat område. Om kommunen i sitt handlingsprogram

har som mål att öka antalet brandvarnare måste man tydliggöra

inom vilket avgränsat område målet gäller, om inte dörrknack-

ningen ska ske i hela samhället. För att följa upp målet och få

jämförbarhet är det viktigt att återigen genomföra dörrknackning

inom samma område och få med så många som möjligt av dem som

öppnade förra gången. Här blir det en skillnad om man gör ett statis-

tiskt urval, som vid enkäter. Då gör man ett statistiskt urval även vid

uppföljningen, och får då jämförbarhet.

Tips

!

62 63

sammanhang oftast en negativ sådan i form av en skada. En risk är med andra ord en sammanvägning av sannolik-heten för att en händelse ska inträffa och de (negativa) kon-sekvenser händelsen kan leda till. Begreppet risk har disku-terats mycket länge. Det finns i dag ingen definition som är allmänt accepterad, men det finns ändå några definitioner som är vanligare än andra. Exempelvis definieras risk som ”osäkerhetens effekt på mål” i ISO-standarden 31 000:2009. En annan definition är ”osäkerheten och allvarlighetsgraden av konsekvenserna för något som människor värdesätter”.

En stor risk kan vara något som inte händer särskilt ofta, men som får en stor konsekvens, till exempel en kärnener-giolycka. En frekvent risk kan vara något som inte ger några katastrofala konsekvenser, men som inträffar relativt ofta, till exempel trafikolyckor eller bränder i bostäder. En viktig utgångspunkt i arbetet är att göra en avgränsning och att välja vilket perspektiv som analysen bör ha. Enligt LSO ska hänsyn tas till liv och hälsa, egendom och miljö. Utform-ningen av analysen ska anpassas till kommunens förutsätt-ningar och behov. Mer konkret vägledning rörande vad en riskanalys bör inne-hålla får man i betänkandet Krishantering och civilt försvar i kommuner och landsting (SOU 2004:134, s. 90). Där framgår att analysens innehåll bör besvara ett antal frågor, där de tre viktigaste (i detta sammanhang) är följande:

1. Vad kan hända?

2. Varför kan det hända och hur ofta?

3. Vilka blir konsekvenserna för samhället?

De sista två frågorna täcker in osäkerhet rörande framtida händelser (fråga 2) och konsekvensernas allvarlighetsgrad (fråga 3). Tillsammans med beskrivningen av vad som kan hända utgör de en mycket vanlig definition av risk, som innebär att risk är svaret på dessa tre frågor. Fördelen med att definiera risk som svaret på de tre frågorna ovan är att det blir tydligt vad som förväntas av en riskanalys. Analysen blir då en beskrivning av ett antal riskscenarier (vad kan hända?) samt bedömningar av hur ofta de inträffar och vil-ka konsekvenser de får för samhället.

Föreskrifter för risk- och sårbarhetsanalyserInom LSO finns inga föreskrifter för hur arbetet med ris-kanalyser ska gå till. Däremot finns detta inom LEH, i form av föreskrifter gällande risk- och sårbarhetsanalyser. Se MS-BFS Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter (2010:6) om kommuners och landstings risk- och sårbarhetsanalyser.

I föreskriftens 4 § anges följande: Kommuner och landsting ska anpassa arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser till de egna behoven och till övriga förutsättningar. Arbetet bör samordnas och integreras med riskanalysarbete som sker i enlighet med annan lag-stiftning.

Det finns med andra ord en förväntan att kommunen ska samordna risk- och sårbarhetsanalysen enligt LEH med riskanalysen för handlingsprogrammen enligt LSO. Även i budgetpropositionen för år 2011 konstaterar regeringen att arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser bör bedrivas samordnat med de riskanalyser som regleras i andra författ-ningar. Regeringen konstaterar också att risk- och sårbar-hetsanalyser tillsammans med förmågebedömningar från myndigheter, kommuner och landsting fortsatt är de vikti-gaste underlagen för att bedöma och analysera samhällets samlade krisberedskap.

RiskutvärderingRiskvärdering, eller riskutvärdering, innebär att man be-dömer huruvida risknivån är acceptabel eller ej, utifrån en analys av riskerna. Dessutom brukar man inkludera en vär-dering av olika möjligheter att reducera risken. Värderingen ger kommunen vägledning om vilka risker man bör priori-

Tips

! Att hantera omedelbara konsekvenser av olyckor är en vanlig upp-gift för räddningstjänsten. Förmågan att hantera dessa ska redovisas i handlingsprogrammet för räddningstjänst. Ett exempel på ett verk-tyg som kan användas för ändamålet är den modell som beskrivs i Räddningsverkets bok Att beställa och utforma räddningsinsatser. Modellen utgår från kommunens riskbild och mål samt ger förslag på utformning av resurser i form av personal, kompetens, fordon och utrustning. I boken ges exempel och förslag på hur räddnings-styrkor kan effektiviseras och omformas till taktiska enheter.

64 65

tera och formulera mål för i handlingsprogrammen. För att sedan förverkliga målen krävs både resurser och förmåga hos de olika aktörerna inom kommunen.

I Sverige är det inte fastslaget vad som är en acceptabel eller tolerabel risknivå. Därför handlar riskvärderingen ofta om att värdera ett antal alternativ för hur risken kan redu-ceras. Själva värderingen går ut på att väga de föreslagna åtgärdernas fördelar mot nackdelar för att sedan komma fram till en rekommendation om huruvida åtgärderna bör genomföras eller inte. Denna värdering bör ställas i relation till åtgärdernas förväntade effekt på risknivån, det vill säga hur mycket de reducerar risken, och åtgärdernas kostnader. Om det finns andra för- och nackdelar med de tänkta åtgär-derna bör dessa också lyftas fram vid värderingen.

Ett bra sätt att visa kopplingen mellan föreslagna åtgär-der och deras effekt är att utgå från riskanalysen, som ger en bild av situationen innan åtgärden har genomförts, och sedan beskriva åtgärdernas effekt genom att visa hur de kommer att påverka risken. Konkret innebär detta att visa hur en aktuell åtgärd skulle påverka svaren på de tre frå-gorna som presenterades tidigare: Vad kan hända?, Hur san-nolikt är det? Vad blir konsekvenserna? I åtgärdsförslaget kan man sedan redovisa de riskscenarier som kommer att påverkas av den aktuella åtgärden, hur sannolikt det är att scenarierna skulle uppkomma samt vilka konsekvenser de troligen skulle få, om åtgärden genomfördes. Med hjälp av denna information blir det enklare att jämföra kostnaderna för åtgärderna med deras effekt på risken, och det blir också enklare att jämföra olika åtgärder med varandra.

Ett vanligt verktyg som används vid riskvärdering är en så kallad riskmatris. En riskmatris består av en sammanslag-ning av två skalor för bedömning av hur troligt det är att ett specifikt riskscenario inträffar och vad konsekvenserna blir. Skalorna är ofta utformade som en kvantitativ eller kvalita-tiv rankingskala. Ett exempel på en riskmatris illustreras i figuren nedan. Den vertikala axeln betecknar hur troligt det är att ett specifikt scenario inträffar och den horisontella axeln illustrerar hur allvarliga konsekvenserna bedöms bli. Matrisen har en kvalitativ rankingskala för båda axlarna. Det innebär att det endast går att avgöra om ett specifikt

riskscenario bedöms förekomma oftare än ett annat och om konsekvenserna bedöms som värre, inte hur mycket värre eller hur mycket mindre sannolikt ett riskscenario är än ett annat. Det finns andra exempel på riskmatriser som har en rankingskala där de olika skalstegen även har en kvantitativ innebörd som gör det möjligt att grovt avgöra hur mycket värre ett visst riskscenario är än ett annat samt hur mycket mindre troligt ett scenario är än ett annat.

Ibland används olika färger i en riskmatris för att beskriva om en risk är acceptabel eller inte. Röd färg brukar användas för att beteckna ett område som inte är acceptabelt och grön färg ett område där risken är acceptabel. Det är också möjligt att använda färgskalor utan att göra kopplingen till huruvida risken är acceptabel eller inte. Riskmatrisen värderar endast ett riskscenario i taget och det som egentligen är intressant för en aktör är den totala risken, alltså bidraget från samt-liga riskscenarier. Detta kan vara problematiskt eftersom det relativt lätt går att styra resultatet som presenteras i en risk-matris genom att öka eller minska detaljeringsgraden. Trots denna brist hos riskmatrisen är den ett vanligt verktyg som lämpar sig väl för att ge en grov överblick av samtliga iden-tifierade riskscenarier. Se även Räddningsverkets Handbok för riskanalys (Räddningsverket 2003).

Mycket hög sannolikhet

5

SA

NN

OL

IKH

ET

Hög sannolikhet

4

Medelhög sannolikhet

3

Låg sannolikhet

2

Mycket låg sannolikhet

1

K O N S E K V E N S E R

1

Mycket

begränsade

2

Begränsade

3

Allvarliga

4

Mycket

allvarliga

5

Katastrofala

Illustration av enriskmatris.

66 67

Konsekvenserna av olika risker kan till exempel beskrivas med hjälp av en rankingskala – som ovan. Skalan används för att visa hur allvarliga de olika riskscenarierna är i förhål-lande till varandra. Det kan exempelvis vara en skala med fem steg där konsekvenserna av ett scenario kan klassas som ”katastrofala”, ”mycket allvarliga”, ”allvarliga”, ”begrän-sade” eller ”mycket begränsade”. Figuren visar ett exempel på en sådan skala, som också innehåller en mer detaljerad beskrivning av de olika nivåerna. Skalan ger kommunen en möjlighet att visa hur man har rangordnat riskscenarierna, utifrån de konsekvenser scenarierna kan resultera i.

RiskbildRiskbilden för kommunen sträcker sig från vanliga olyckor och skador till risker för stora olyckor samt kriser och extra-ordinära händelser. Sambanden mellan dem kan beskrivas med hjälp av nedanstående figur.

Axlarna i figuren består av sannolikhet och konsekvens. ”Vardagshändelser” sker ofta, har hög sannolikhet, men kan sägas få mindre konsekvenser på samhället i stort. Dessa

händelser drabbar en eller få individer och deras närmaste, men har en mindre påverkan på samhället i stort. Den här typen av händelser mäts ofta med statistik. Samma förhål-lande gäller om händelserna rör egendom eller miljö. Kri-ser och extraordinära händelser, däremot, har mycket låg sannolikhet, men konsekvenserna för samhället är mycket stora. Resultatet av fördjupningen i kommunens risker och skydd måste vägas ihop till en analys och bedömning av kommunens totala riskbild.

När olika perspektiv från allt mellan vardagshändelser till kriser och extraordinära händelser förs in i samma pro-cess är det lättare att prioritera hur det förebyggande arbe-tet ska fördelas mellan riskerna för vanliga olyckor respek-tive kriser och extraordinära händelser. Om man försöker se säkerhetsarbetet som en helhet där hela riskbilden och olycksspektrumet ingår kan man lättare se hur olika de-lar av säkerhetsarbetet stärker varandra. Hur analysen och bedömningen redovisas och presenteras får stor betydelse eftersom presentationen ligger till grund för kommunens prioriteringar och politiska ställningstaganden, se Steg 3.

Nivå Konsekvenser Beskrivning

1 Mycket begränsade Små direkta hälsoeffekter, mycket begränsade störningar i samhällets funktionalitet, övergående misstro mot enskild samhällsinstitution, mycket begränsade skador på egendom och miljö

2 Begränsade Måttliga direkta hälsoeffekter, begränsade störningar i samhällets funktionalitet, övergående misstro mot flera samhällsinstitutioner, begränsade skador på egendom och miljö

3 Allvarliga Betydande direkta eller måttliga indirekta hälsoeffekter, allvarliga störningar i samhällets funktionalitet, bestående misstro mot flera samhällsinstitutioner eller förändrat beteende, allvarliga skador på egendom och miljö

4 Mycket allvarliga Mycket stora direkta eller betydande indirekta hälsoeffekter, mycket allvarliga störningar i samhällets funktionalitet, bestående misstromot flera samhällsinstitutioner och förändrat beteende, mycket allvarliga skador på egendom och miljö

5 Katastrofala Katastrofala direkta eller mycket stora indirekta hälsoeffekter, extrema störningar i samhällets funktionalitet, grundmurad misstro mot samhällsinstitutioner och allmän instabilitet, katastrofala skador på egendom och miljö

Konsekvenser med hjälp av kvalitativ rankingskala.

Sann

olik

het

Samhällskonsekvens

Vardagshändelsert.ex. fallskador, bilolyckor,

inbrott, skadegörelse

Kriser och extra-ordinära händelsert.ex. kärnkraftsolyckor,

terroristdåd, naturolyckor

Stora olyckort.ex. brand i o�entlig

byggnad, �yg- och järnvägsolyckor

Kommunens riskbild sträcker sig från var-dagshändelser till risker för stora olyckor samt kriser och extraordinära händelser.

68 69

Olika kulturer och olika begrepp Om man betraktar hela spannet av hot eller risker som behöver analyseras inser man att riskerna är kopplade till olika kulturer och olika begrepp. Fallolyckor har länge han-terats i den epidemiologiska kulturen med rötter i folkhäl-soarbetet, som bland annat använder begreppet personska-dor. Vardagsbränderna är ett ständigt närvarande hot, som de flesta människor är medvetna om. Därför har samhället utvecklat olika skyddsåtgärder, som främst fokuserar på att begränsa konsekvenserna när bränder uppstår. För de sällan förekommande olyckorna, som kan inträffa i vissa typer av anläggningar och få mycket stora konsekvenser, finns ett säkerhetstänkande som har sina rötter inom kärnenergiom-rådet. En allvarlig olycka får inte inträffa, och riskanalyser och åtgärder är därför inriktade på att helt förhindra olyck-or. I de risk- och sårbarhetsanalyser som ska användas för att skapa beredskap mot kriser och extraordinära händelser används bland annat ett scenariotänkande som har rötter i det ekonomiska försvaret, där man arbetar för att olika viktiga samhällsfunktioner ska fungera även i händelse av krig. Sammanfattningsvis finns det olika traditionella sätt att hantera olika typer av risker, vilket man bör vara medve-ten om när man ska ta fram en samlad riskbild.

Riskerna är fördelade på olika verksamheter, miljöer och målgrupper som kan kräva olika former av hänsyn. Det är heller inte alltid som den faktiska riskbilden stämmer överens med den upplevda risken. Det är därför viktigt att undersöka och uppmärksamma hur medborgarna upplever olika typer av risker, för att på så sätt kunna upplysa och arbeta för ökad trygghet. Hur detta ska prioriteras eller vä-gas ihop är ingen lätt ekvation. Den enda nu framkomliga vägen syns vara att så tydligt som möjligt redovisa de olika typerna av risker i en risksammanställning som tjänar som underlag för diskussion, prioritering och formulering av ett politiskt ställningstagande, till exempel i form av prelimi-nära mål.

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 2 • Hur och varifrån får man fram det underlag som behövs?

• Vad har framkommit i tidigare analyser av risker?

• Vad har framkommit i olycksundersökningar?

• Vilka metoder och verktyg behövs för att få fram en så bra riskbild som möjligt för kommunen som geografiskt område?

• Vad vet man om medborgarnas beteende? Vilka riskutsatta grupper och områden finns i kommunen?

• Var inträffar olyckor och skador, och vilka drabbas (liv och hälsa, egen-dom, miljö)?

• Hur ser skyddet mot olyckor ut i kommunen? Vilken säkerhets- och skydds-nivå har kommunen?

• Hur upplever medborgarna säkerheten och tryggheten i kommunen?

• Utifrån riskbilden, vad är det rimligt att vi ska klara av?

Verktyget RIB-integrerat beslutsstöd för skydd mot olyckor kopplar

ihop databaser som tillsammans ger omfattande information om hur

en olycka kan hanteras, hur det förebyggande arbetet kan planeras,

vilka risker som finns när olyckan inträffat och var resurserna finns.

Ur ett förebyggande perspektiv kan RIB vara till hjälp i arbetet med

riskanalysen, eftersom det kan föreslå åtgärder. Det går att få fram

uppgifter om olika typer av olyckor och hur andra har hanterat dessa.

I arbetet med riskanalysen kan det vara användbart att studera verk-

liga fall som liknar riskerna i den egna kommunen. RIB illustrerar

tänkbara scenarion med skisser som kan användas för just detta. Verk-

tyget innehåller också rapporter, modeller för spridningsberäkningar

av utsläpp och liknande. Till RIB kan även GIS-verktyget RISKERA

kopplas. Verktyget används för att visualisera kommuners riskbilder

för främst stora olyckor.

RIB tillhandahålls fritt av MSB till verksamma aktörer inom området.

(http://msb.se).

Tips

!

71

Steg 3

Steg 3 – Prioriteringar

I ett handlingsprogram anger kommunen sin inriktning för medborgarens trygghet och säkerhet samt hur arbetet för att upprätthålla detta bedrivs. Dessutom kan kommunen redovisa hur man prioriterar när man har begränsat med resurser och tid. För att kunna göra en genomtänkt priorite-ring behöver kommunen beskriva hur man vill skapa trygg-het och säkerhet för sina medborgare, vilket behov av skydd som finns mot bakgrund av riskerna samt vilka skyddsåt-gärder som behöver genomföras. Olika aktörers resurser är ofta begränsade och därför bör kommunen ta hänsyn till vilka skyddsåtgärder som kan genomföras och när i tiden de kan ske. Med skyddsåtgärder menas de konkreta åtgärder som kommunen planerar att vidta baserat på riskbilden.

72 73

Vilket skydd mot olyckor bör kommunen efter-sträva?

Skyddet mot olyckor är en del av säkerheten och tryggheten i kommunen och därmed också en del av välfärden. Skyddet mot olyckor vägs därför mot andra åtgärder för medborgar-nas välfärd. Inom området skydd mot olyckor prioriteras dessutom olika åtgärder mot varandra och det görs utifrån de bidrag de ger till välfärden i kommunen.

Kommunens övergripande riskbild innehåller ett antal olika risk- och olyckstyper som kan bestå av allt från var-dagshändelsen till den extraordinära händelsen. För att det ska bli lättare att göra prioriteringar baserade på riskbilden kan det vara lämpligt att studera risk- och olyckstyperna med hänsyn till samhällsviktiga verksamheter, riskobjekt och miljöer samt målgrupper.

Samhällsviktiga verksamheter Inom kommunens geografiska område finns ett antal verk-samheter som bedöms som samhällsviktiga, alltså sådan verksamhet som alltid måste kunna fungera i samhället. Kommunen är beroende av dessa verksamheter, exempelvis el- och vattenförsörjning, sjukvård och räddningstjänst.

Riskobjekt och miljöerInom kommunens geografiska område finns olika typer av riskobjekt och miljöer som är skyddsvärda, till exempel högriskområden med industriverksamhet, hamnar, skolor, vårdanläggningar, kulturbyggnader, vattentäkter och natur-reservat.

Målgrupper Särskilda målgrupper kan kopplas samman med särskilda risker, det vill säga målgrupperna är överrepresenterade i olycksstatistiken för specifika olyckstyper och löper större risk att råka ut för dem. Därmed har dessa målgrupper ett särskilt behov av skyddsåtgärder. Det kan handla om åtgärder för att förhindra fallolyckor (äldresäkerhet) eller trafikolyckor (barnsäkerhet). Det skulle också kunna gälla riktade insatser mot specifika grupper som är överrepresen-terade i exempelvis brotts-, olycks- och skadestatistiken. Det

är exempelvis fler män än kvinnor som misshandlar och blir misshandlade utomhus, det är oftast män som vållar trafikolyckor och påtagligt fler män än kvinnor som begår självmord.

En upprepande processAtt prioritera innebär att man värderar vikten av skydd för olika typer av hot och olyckor. Värderingarna handlar yt-terst om medborgarens säkerhet, trygghet och välfärd, och tillhör därför de förtroendevaldas arbetsfält. En prioritering av behovet av skydd är alltså ett politiskt ställningstagande.

Ställningstagandet innebär sedan att kommunen har fått en prioriterad sammanställning av riskerna och behovet av skydd. Detta ligger till grund för kommunens målsättning-ar. Målen kan formuleras redan nu, men bör i det här steget vara översiktliga och av principiell natur. För att komma fram till mer operationella mål för behovet av skydd behö-ver man studera behovet av skyddsåtgärder, olika aktörers ansvar för dessa och tillgängliga resurser. Detta kan i sin tur leda fram till nya prioriteringar av behovet av skydd.

Analys av skydd och åtgärderSom tidigare diskuterats bör kommunen studera vilka möj-ligheter som finns att åtgärda bristerna i skyddet och öka säkerheten. Analysen av skyddet bör leda fram till ett antal handlingsalternativ om förändrade skyddsnivåer för olika delar av skyddet. Detta för att nå den nivå som eftersträvas.

Man behöver finna svar på följande frågor:

• Vilka delar av skyddet behöver förändras för att uppnå den skyddsnivå som eftersträvas?

• Vilka skyddsåtgärder behöver genomföras för att nå önskvärda skyddsnivåer?

Att jämföra sig med andra likartade kommuner kan vara till stor hjälp när det kommer till prioriteringar. Olika typer av jämförelser kan göras i MSB:s statistikverktyg IDA. Ti

ps!

74 75

Att besvara dessa frågor är i första hand en fråga för sak-kunniga. Utgångspunkten för de sakkunnigas analys är de förtroendevaldas uttalanden om målen för riskerna, alltså behovet av skydd och säkerhet. De sakkunnigas arbete är att hitta lämpliga skyddsåtgärder.

Figuren ovan visar en översiktlig bild av hur de resur-ser och medel som stoppas in i verksamheten kan påverka riskbilden. De resurser som stoppas in förvandlas till en viss output i form av till exempel tillsyn eller information/råd-givning. Detta skapar ett visst skydd i form av exempelvis en ökad andel brandvarnare och en ökad förmåga hos den en-skilde. Detta påverkar förhoppningsvis i sin tur riskbilden genom att antalet olyckor, antalet skadade och döda och så vidare minskar.

De åtgärder och den samverkan som kan krävas av oli-ka aktörer bör analyseras för att nå de eftersträvansvärda skyddsnivåerna. Detta får då ske mot bakgrund av den kunskap och erfarenhet som finns i kommunen. Det kan också, som tidigare nämnts, vara intressant att studera hur andra likartade kommuner har prioriterat och fördelat sina skyddsåtgärder. Analysen av åtgärder leder fram till ett antal prestationer som bör utföras av olika aktörer i sam-verkan. De olika aktörerna bör sedan analysera vad presta-tionerna kräver i form av aktiviteter, resurser, finansiering och tid. Detta kan i sin tur medföra att nya handlings- och åtgärdsalternativ måste prövas.

Den analysprocess som skildrats här innebär i stora drag att de förtroendevalda anger preliminära mål för skyddet och säkerheten. De sakkunniga hittar skyddsåtgärder som på bästa sätt uppfyller de preliminära målen och analyserar vilka resurser som krävs för att genomföra dessa. Syftet är att ge de förtroendevalda ett bra beslutsunderlag. De förtro-endevalda ansvarar för början och slutet av processen, alltså för att ange mål och avdela resurser.

Kostnads- och nyttoanalysEn kostnads- och nyttoanalys kan vara ett sätt att tydlig-göra för- och nackdelar med olika typer av skyddsåtgärder. Analysen innebär att man sätter en prislapp på alla fördelar och nackdelar, det vill säga intäkter och kostnader för en åtgärd. Kostnaderna omfattar samtliga nackdelar med en åt-gärd. Nyttan omfattar samtliga fördelar med samma åtgärd. Störst effekt, rent beräkningsmässigt, får då sådana åtgär-der där nyttan är större än kostnaden. Det finns kostnads- och nyttoanalyser gjorda inom området skydd mot olyckor För vidare läsning, se till exempel Räddningsverkets böcker Lagom säkerhet, Kostnads-nyttoanalys för nybörjare och Samver-kan mellan polis, sjukvård, SOS Alarm och räddningstjänst vid hot om suicid. Se även MSB:s statistikverktyg IDA.

Output 1

Prestationsmål Säkerhetsmål

- räddningstjänst- tillsyn- brandskyddskontroll- rengöring- information/rådgivning- etc.

- andel fungerande brandvarnare

- andel fungerande SBA- enskildes förmåga- räddningstjänst- etc.

- antal olyckor- antal döda- antal skadade- antal kronor (egendom)- etc.

Verksamhet

Resurser/Medel

Output 2

Skyddet Säkerheten

Output 3

Risker/Behov

Resurser och medel stop-pas in i en verksamhet och förvandlas till en viss output.

Förtroendevalda Sakkunniga FörtroendevaldaDe förtroendevalda ansvarar för början och slutet av processen.

Kostnad

Nytta

En kostnads- och nytto-analys kan vara ett sätt att tydliggöra fördelar och nackdelar med olika typer av skyddsåtgärder.

76 77

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 3• Hur ser kommunen på säkerheten sett till lagens intention att färre ska

skadas och mindre ska förstöras?

• Hur ser kommunen på säkerheten sett till lagstiftningen om tillfredsstäl-lande och likvärdigt skydd mot olyckor i hela landet med hänsyn tagen till de lokala förhållandena?

• Hur ser kommunen på säkerheten sett till lagstiftningen om att räddnings-tjänsten ska planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan på-börjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt?

• Vilka kommuner kan tjäna som jämförelsekommuner och vilket skydd har dessa?

• Hur ser bristerna i skyddet (riskerna) ut i kommunen för olika samhällsvik-tiga verksamheter, riskobjekt och miljöer samt målgrupper?

• Vilka prioriteringar avseende skyddet för olika risker vill kommunen göra? Här kan man prioritera mellan till exempel

- Olika värden, som liv och hälsa, miljö och egendom.

- Olika typer av händelser, som vanliga olyckor med små konsekvenser och ovanliga händelser med allvariga konsekvenser.

- Olika typer av riskobjekt och miljöer, som hemmiljöer och offentliga lokaler.

- Olika typer av samhällsviktiga verksamheter, som sjukvård, äldrevård och elförsörjning.

- Olika typer av målgrupper med olika förmåga att själva skydda sig, som kvinnor, män, flickor, pojkar, gamla och funktionshindrade.

• Vilket skydd vill kommunen åstadkomma? Vilket behov av skyddsåtgärder finns?

• Hur vill kommunen utforma skyddet mot olyckor?

• Vad förväntar sig kommunmedborgarna, i förebyggande syfte och vid akuta händelser?

• Hur kostnadseffektiva är aktuella skyddsåtgärder? Vilket behov av resurser finns?

• Vilka ska utföra de olika skyddsåtgärderna och i vilken omfattning?

• Vilka resurser krävs av olika aktörer för att genomföra aktuella skyddsåt-gärder?

• Vilka resurser finns tillgängliga, på kort och lång sikt?

• Vilken omfördelning av gjorda prioriteringar kan detta kräva?

Exem

pel Karlstads universitet har sedan början av 1990-talet genomfört

kostnads- och nyttoanalyser för en rad åtgärder som syftar till att

rädda liv, egendom eller miljö i samband med olyckor. Analyserna

har skett på uppdrag av Räddningsverket (nu MSB). I en studie

(Räddningsverket, 2006) analyserades kostnaderna och nyttan

med att låta räddningstjänstens personal i en viss kommun agera

vid hjärtstopp med hjälp av defibrillatorer. För den kommun som

undersöktes skulle fördelarna vara 40 gånger större än kostnaderna.

I kostnaderna ingick inköp av defibrillatorer, förbrukningsmaterial

och drift, utbildning, ökade sjukvårdsinsatser och fler utryckningar.

Till fördelarna räknades ökad överlevnad genom snabbare defibril-

lering.

78 79

Luleå

”Säkerhetsarbetet bör anpassasefter att äldre bor kvar hemma”

Allt fler gamla bor kvar hemma långt efter att de har fått svårt att röra sig. Frågan är om det inte är dags att anpassa brandskyddsreglerna efter det. Det är sådana saker som Lu-leå kommuns risk- och säkerhetsgrupp diskuterar.

I gruppen sitter tjänstemän från de största kommunala förvaltningarna: barn- och utbildning, socialförvaltningen och tekniska förvaltningen. Där ingår också räddnings-tjänsten, hamnkontoret och IT-kontoret. Det kommunala energibolaget är adjungerat. En sak som gruppen har haft anledning att fundera över är äldres bostäder. Allt fler kom-muninvånare blir allt äldre. Myndigheterna vill att gamla ska bo kvar i sina hem så länge som möjligt, även om de inte kommer upp ur sängen utan hjälp. Då blir det ett glapp mel-lan olika regler och lagar. I särskilda boenden för personer Kommunexempel

80 81

med vårdbehov finns det lagar om larm och sprinklers. För den som bor kvar hemma och är rörelsehindrad finns inget motsvarande. Och för den nya formen trygghetsboende är det oklart vilka regler som ska gälla.

– Äldre är klart överrepresenterade bland dem som om-kommer i bränder, och bränderna börjar ofta i köket. Här finns det mycket att göra med förlåtande system, som ti-mer till spisen och sprinklers, säger räddningschefen Patrik Bylin, som tycker att tanken på brandsäkerhet borde vara rutin när kommunen anpassar hus efter att husägaren har fått svårt att röra sig.

Kommunen och riskernaEn viktig uppgift för risk- och säkerhetsgruppen är att göra grundarbetet till det olycksförebyggande handlingspro-grammet, genom att se till att respektive nämnd inventerar risker.

Hans Eriksson är enhetschef på tekniska förvaltningen och vill att gruppen ska tänka lite nytt.

– Ska man vara offensiv så ska man inte lyfta fram det som fungerar. I stället borde man ta in sådant som vi inte har jobbat med, som suicid. Det är en känslig och svår fråga, men det borde vara intressant.

Programmet är bra, tycker han.– Men det är väldigt tekniskt. Nu måste vi gå in på be-

teenden. Då blir det mycket svårare, och det blir svårt att mäta resultaten.

Luleå har 74 000 invånare och är en av få kommuner i Norrbotten som växer. Järnverket SSAB är fortfarande en betydande privat arbetsgivare med runt 1 500 anställda, men det är långt ifrån de runt 5 000 som jobbade där förr. I dag är det universitetet som expanderar mest, och det finns gott om högteknologiska företag. Landets största flygflottilj, F 21, ligger också här.

– Vi har alla risker man kan tänka sig. Vi har tung in-dustri och vi har E4:an rakt genom kommunen. Vi har flygplats, hamn och sjöfart och en jättestor skärgård, säger räddningschefen Patrik Bylin.

Flyghaveri, brand i Uddebo oljehamn eller brand på far-tyg är möjliga storolyckor. Och Suorvadammen ligger vis-

serligen inte i kommunen, men om den skulle brista så skulle vattenmassorna påverka Luleå enormt. Den största händelse som räddningstjänsten faktiskt har haft att han-tera var branden i Bodträskfors i grannkommunen Boden sensommaren 2006. Branden pågick i nästan en månad. Den involverade räddningstjänsten i hela länet och man fick begära förstärkning från andra delar av landet. Branden var mycket nära att betraktas som en extraordinär händelse. Det var också ett tillfälle då de välorganiserade frivilliga resursgrupperna arbetade i stort sett dygnet runt med att transportera mat och bränsle.

Räddningstjänstens personal tycker att samarbetet med de frivilliga resursgrupperna fungerar väl, liksom samar-betet med POSOM-gruppen. POSOM står för psykiskt och social omhändertagande vid stora olyckor och katastrofer. I gruppen ingår företrädare för socialförvaltningen, polis-en, kyrkan, skolan och primärvården. Räddningstjänsten är sammankallande. Gruppen träffas en gång i månaden, oavsett om det har hänt något eller inte. Den träder i tjänst vid dramatiska händelser som tsunamin eller Råneåolyckan 2002 när en skolbuss kolliderade med en annan buss och två skolbarn omkom.

– Men även vid små händelser drar vi ihop dem. De kan till exempel öppna kyrkan efter en brand i bostadshus, sä-ger brandingenjör Daniel Olsson.

HandlingsprogrammenLuleå kommun har valt att göra två separata handlingspro-gram enligt LSO: ett för räddningstjänsten och ett mer över-gripande för förebyggande verksamhet.

– Programmet för räddningstjänsten är mer detaljerat, mer inriktat på vår interna verksamhet. Det andra pro-grammet är väl ingen kioskvältare precis, men det är me-ningen att allmänheten ska kunna läsa det, säger Daniel Olsson.

I realiteten är det svårt att skapa intresse för det olycks-förebyggande arbetet. Det gäller definitivt medborgarna, men det gäller också de flesta politiker.

– Vi hade en vision om att politikerna skulle tänka till först kring vad som är unikt just får vår kommun, fast så

Ska man vara offensiv så ska man inte lyfta fram det som fungerar. I stället borde man ta in sådant som vi inte har jobbat med, som suicid. Det är en känslig och svår fråga, men det borde vara intres-sant.

Programmet för räddningstjänsten är mer detaljerat, mer inriktat på vår interna verksam-het. Det andra programmet är väl ingen kioskvältare precis, men det är meningen att allmänheten ska kunna läsa det.

82 83

blev det inte. Det är vi tjänstemän som har utarbetat pro-grammet.

Men det är ändå ett dokument som politikerna ska be-sluta om. I Luleå kommer inte det nya handlingsprogram-met att antas under 2011, trots MSB:s rekommendation om att programmet bör vara antaget under mandatperio-dens inledning. Motiveringen är att politikerna är så ny-valda, och inte skulle hinna sätta sig in i vad de beslutar om. De program som ligger nu gäller från 2009 till 2012. Arbetet med det nya handlingsprogrammet ska påbörjas våren 2011.

– Vi ska försöka förankra det tidigare den här gången och få ett tydligare underifrånperspektiv. Vi ska ta oss tid att åka runt på förvaltningarna och få dem motiverade att komma med förslag på risker och åtgärder, säger Urban Rönnbäck, kommunens säkerhetschef.

Han har inte en bakgrund i räddningstjänsten, utan i skola och socialförvaltning. När tjänsten inrättades var det inte självklart var den skulle placeras. Det fanns diskussio-ner om att han skulle sitta tillsammans med kommunled-ningen eftersom arbetet går ut på att samarbeta med hela kommunen, men resultatet blev att han formellt sett är un-derställd räddningschefen och fick sin arbetsplats på brand-stationen.

– Det är ju vi som är mest vana vid att arbeta förebyg-gande, och han har tillfört vårt tänkesätt mycket, säger räddningschefen Patrik Bylin.

Handlingsprogrammets avsnitt om mål är tydligt uppde-lat i säkerhetsmål (S) och prestationsmål (P). Numreringen av varje mål gör det ännu mer överskådligt. Det står till ex-empel:

”S6: Skolungdomar i Luleå ska i slutet av femman kunna simma och hantera nödsituationer vid vatten.

P11: Barn- och utbildningsnämnden ska bedriva sim- och livräddningsundervisning.”

– Det är viktigt att det är de andra förvaltningarna som får uppdragen, inte räddningstjänsten, påpekar Daniel Ols-son.

En sak som man har upptäckt i arbetet med handlings-programmet är att det saknas statistik på kommunal nivå.

Luleå kommuns olycksskadestatistik omfattar de uppdrag som räddningstjänsten har kallats till, men inte till exempel fallolyckor i hemmet. Bristen på statistik gör det svårt att utvärdera om insatserna verkligen har minskat olyckorna, och ambitionen är att få fram en mer fullständig statistik.

SamverkanPå en dörr inne på brandstationen sitter löpsedeln som be-rättar om branden i juni 2010, när Hells Angels lokal i Gam-melstad brann ner. Det kriminella MC-gänget har etablerat sig i Luleå. Det är en realitet som påverkar säkerhetsarbetet. Precis på samma sätt som man nu måste väga in de hot mot politiker och tjänstemän som har blivit allt vanligare. Frå-gorna berör inte bara kommunens tjänstemän och politiker. I Luleå har de bildat en samverkansgrupp som diskuterar säkerhet. Där ingår förutom kommunens folk också repre-sentanter från de myndigheter som finns i länet: länsstyrel-sen, landstinget, Försäkringskassan, Åklagarmyndigheten, Arbetsförmedlingen, Polisen, Skatteverket, Luftfartsverket, Trafikverket, Luleå tekniska universitet och flygflottiljen F 21. Gruppen träffas en gång varannan månad.

Ett annat samarbete är det mellan skolan, socialförvalt-ningen, polisen och räddningstjänsten.

– För två år sedan hade vi en anlagd brand i en skola. Då bjöd vi in till en konferens där fastighetsägare, försäkrings-bolag och skolfolk var med. För första steget är ju inte att man eldar ner en skola. Första steget är klotter, skadegö-relse och skolk, säger Patrik Bylin.

– Från en skola har vi haft massor av larm där några elever eldade under en rökdetektor. Då åkte några brand-män dit tillsammans med polisen. De samlade ihop eleverna och berättade att de hade fått åka dit ofta på sista tiden. De förklarade också att ”om din mormor krockar samtidigt som vi är här så tar det mycket längre tid för oss att komma till olycksplatsen, för att vi är här”.

Den nämnd som styr över räddningstjänsten i Luleå är kommunstyrelsen som tillika är räddningsnämnd. De po-litiker som framför allt arbetar med frågorna är de tre or-dinarie ledamöterna och de tre ersättarna i räddnings- och beredskapsutskottet.

Det är viktigt att det är de andra förvaltningarna som får uppdra-gen, inte rädd-ningstjänsten.

För första steget är ju inte att man eldar ner en skola. Första steget är klotter, skade- görelse och skolk.

84

Kommun: Luleå

Län: Norrbotten

Invånarantal: 74 000

Näringsliv: Järnverket SSAB har cirka 1 500 anställda. Luleå tekniska

universitet har nästan lika många, 1 400 anställda, och 14 000

studenter. Kommunen har många högteknologiska företag. Flygflot-

tiljen F 21 finns här.

Politiskt styre: Socialdemokratisk majoritet

Räddningstjänstens organisation: Kommunstyrelsen har även uppdraget

som räddnings- och beredskapsnämnd. Tre ordinarie ledamöter och

tre ersättare i räddnings- och beredskapsutskottet är de politiker

som främst arbetar med frågorna.

Räddningstjänsten har totalt ett hundratal anställda. Brandstatio-

nerna i centrum och i Gammelstad är bemannad med heltidsan-

ställda brandmän. Råneå bemannas med deltidare. Dessutom finns

räddningsvärn i Klöverträsk och på sex öar i skärgården. Utöver

dessa ligger materialdepåer på ett antal öar med större fritidshus-

områden.

– Jag har nära till politiken. Om man har en separat nämnd är det inte de tunga politikerna som hamnar där, och räddningstjänstens frågor väger lätt i förhållande till andra frågor i en kommun, tycker Patrik Bylin.

Någon diskussion om att räddningstjänsten i Luleå skul-le slås ihop med andra i ett förbund förekommer inte, i alla fall inte just nu.

– Vi har ett omfattande samarbete med kommunerna i femkanten: Piteå, Älvsbyn, Boden, Kalix och Luleå. Vi har civilrättsliga avtal om samverkan. Operativt finns inga grän-ser; om vi behöver mer folk larmar vi grannkommunen. Vi samverkar också kring drift, underhåll, inköp och olycks-förebyggande arbete.

På så sätt har man den stora regionens fördelar utan att behöva gå ihop i ett förbund.

– Genom att ha kvar den egna räddningstjänsten vinner vi närhet till de andra förvaltningarna i kommunen, anser Patrik Bylin.

Vi har ett omfat-tande samarbete med kommunerna i femkanten: Piteå, Älvsbyn, Boden, Kalix och Luleå. Vi har civilrätts-liga avtal om samverkan.

87

Steg 4

Steg 4 – Mål

Utifrån kommunens analyser och riskbedömning samt de förtroendevaldas prioriteringar av säkerhet och skydd, ska mål för området formuleras. Målen kan delas upp i säker-hetsmål och prestationsmål. Det är dock inte nödvändigt att använda sig av dessa begrepp. Det viktigaste är att man i målformuleringen uppger vilken effekt eller vilket resultat som eftersträvas och vilka metoder man kommer att använ-da för att uppnå denna effekt. Att formulera målen handlar om att ange vilken nivå av säkerhet och skydd som bör fin-nas i kommunen ur den enskildes perspektiv och att ange vägen för att nå dessa.

88 89

Viktiga frågor som kommunen bör ställa sig är:

• Vilken skillnad ska vårt arbete göra?

• Vilka ambitioner har vi för mandatperioden?

Prioriteringarna för kommunens inriktning och verksam-het ska formuleras i form av mål. Prioriteringen i detta sammanhang handlar om att utifrån bedömningarna visa vad kommunen vill satsa särskilt på. Detta blir en fråga för de förtroendevalda. I många fall kan det antas att kommu-nen vill öka dagens nivå av skydd och säkerhet. Detta bör då uttryckas i handlingsprogrammen. De lokala verksam-hetsmålen bör vara konkreta och formulerade så att de blir möjliga att följa upp och utvärdera i kommunens system för egenkontroll (se vidare under steg 6 – Uppföljning och utvärdering).

Det är också viktigt att tänka på att kommunen har olika roller enligt LSO, till exempel att vara ägare, nyttjanderätts-havare eller räddningstjänstproducent. Kommunen har även förebyggandeansvar, tillsynsansvar samt samordnings- och samverkansansvar. När säkerhetsarbetet i en kommun breddas till att gälla flera förvaltningar och nämnder är det viktigt att handlingsprogrammen tydligt visar vilken av kommunens roller varje mål gäller för.

Inriktningsmål Målstyrning handlar om att arbeta i flera nivåer. Att hitta den röda tråden mellan de nationella målen i LSO och de lokala målen är inte helt problemfritt. Ett sätt är att an-vända sig av övergripande inriktningsmål för kommunen, det vill säga mål som anger inriktningen för kommunens verksamhet inom området skydd mot olyckor. Dessa mål är i sin utformning svåra att följa upp och är inte fören-liga med SMART-modellen som beskrivs lite längre fram i detta steg. Inriktningsmålen begränsas till ett eller några få övergripande mål för verksamheten. De blir mer en vision om kommunens utveckling, till exempel att kommunen ska vara säker och trygg att bo och vistas i. Målen mäts genom att man kopplar på uppföljningsbara säkerhetsmål och pre-stationsmål.

Säkerhetsmål Säkerhetsmål beskriver den nivå av skydd och säkerhet som kommunen bör nå. Säkerhetsmålen formuleras utifrån medborgarens perspektiv och anger vilken effekt eller vil-ket resultat som eftersträvas. Säkerhetsmål kallas ofta ef-fektmål i målstyrningslitteratur.

För att kunna följa upp säkerhetsmålen bör de så långt som möjligt vara formulerade i mätbara termer. Ett sätt att formulera uppföljningsbara säkerhetsmål kan vara att ange hur medborgarens skydd ska förändras. Detta kan anges i beteenderelaterade eller tekniska termer. Beteenderelaterat skydd handlar om enskildas och gruppers beteenden, kun-skaper och förtrogenhet med skydd och säkerhet. Beteende-relaterade mål kan formuleras som att ”öka medborgarens kunskaper om …” eller ”förändra riskgruppers beteende ge-nom att …”. Tekniskt skydd handlar till exempel om brand-varnare, vägbulor och cykelhjälmar. Tekniskt relaterade mål kan formuleras som att ”öka andelen skyddsprodukter …” eller ”förbättra skyddet i byggnader …”.

Hur kommunen än väljer att formulera sina säkerhets-mål bör de beskriva den nivå av skydd och säkerhet som kommunen vill uppnå. Detta kräver i sin tur en eller flera prestationer. Till varje säkerhetsmål bör därför ett eller fle-ra prestationsmål kopplas.

Prestationsmål Prestationsmål anger hur kommunen ska uppnå säkerhets-målen och därigenom verksamhetsmålen. Prestationsmål kallas ofta produktionsmål i målstyrningslitteratur. Presta-tionsmålen beskriver vilka konkreta åtgärder och aktivite-ter kommunen tänker genomföra genom sina förvaltningar och verksamheter. Prestationsmålen kan formuleras i ter-mer av vilka åtgärder och aktiviteter som ska utföras, till ex-empel direkta insatser, information, utbildning och tillsyn. Till prestationsmålen bör kommunen ange vilken nämnd eller förvaltning som är ansvarig för att målet uppnås och dessutom ange hur samverkan bör ske samt när målet ska vara nått. Prestationsmålen kommer i flera fall att beröra fler än en aktör.

90 91

Målstyrning: från nationell till lokal nivåNär det gäller målstyrning enligt LSO bör kommunen hitta den röda tråden mellan de nationella målen i lagstiftningen och kommunens egna lokala verksamhetsmål. Det är vik-tigt att de nationella och de lokala målen pekar åt samma håll och inte motsäger varandra. Detta förhållningssätt il-lustreras på sidan 91 genom två exempel på hur de natio-nella målen kan brytas ned och konkretiseras på lokal nivå. Observera att detta endast är exempel på hur den röda trå-den kan synliggöras mellan nationell och lokal nivå.

En nationell strategi för stärkt brandskyddSom ett komplement till kommunens riskbild kan även den nationella strategin för stärkt brandskydd genom stöd till enskilda vara en utgångspunkt när kommunen ska plane-ra och prioritera sin verksamhet för den kommande man-datperioden. Strategin togs fram av MSB tillsammans med andra berörda myndigheter och organisationer under 2010 som svar på ett regeringsuppdrag. Strategin fokuserar på bränder i olika typer av boendemiljöer och innehåller för-utom en vision även ett antal effektmål eller säkerhetsmål:

Vision: ”Ingen ska omkomma eller skadas allvarligt till följd av brand”

Effektmål:

• ”Antalet döda och svårt skadade vid bränder i bostads-miljö ska minskas med minst en tredjedel till år 2020”

• ”Medvetenheten hos enskilda om brandrisker och hur man ska agera i händelse av brand ska öka”

• ”Andelen fungerande brandvarnare och brandskyddsut-rustning i bostäder ska öka”

Såväl vision som effektmål är formulerade utifrån en natio-nell skadebild som på många sätt är relevant även för den enskilda kommunen. En kommun som har ambitionen att minska konsekvenserna till följd av bränder i boendemil-jöer kan därför mycket väl göra dessa mål till sina egna. I vissa fall måste kanske målen brytas ned eller anpassas en

Exempel på kedjan mel-lan nationella mål och lokala prestationsmål.

Säkerhetsmål

Övergripande kommunala mål(vision, inriktningsmål etc.)

Nationella mål

Prestationsmål

Nationellt mål: Bestämmelserna i denna lag syftar till att i hela

landet bereda människors liv och hälsa samt egendom och

miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredsstäl-

lande och likvärdigt skydd mot olyckor.

↓

Kommunens inriktningsmål: Kommunen ska upplevas som en

trygg och säker kommun att bo och vistas i.

↓

Kommunens säkerhetsmål: Skyddet för lekmiljöer i förskolor,

skolor, park- och grönområden och bostadsområden inom

kommunens ansvarsområde ska öka under mandatperioden.

↓

Prestationsmål:

• Tekniska nämnden ansvarar för att genomföra en årlig

säkerhetsinspektion av kommunala lekmiljöer inom park

och grönområden.

• Tekniska nämnden ansvarar för att nyinköpt utrustning

till kommunala parker och grönområden är godkända

enligt Svensk standard SS-EN1176, 1177.

Nationellt mål: Räddningstjänsten ska planeras och organiseras

så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid

och genomföras på ett effektivt sätt.

↓

Kommunens inriktningsmål: Kommunens räddningstjänst ska

hantera akuta situationer och minimera uppkomna skador på

människor, egendom och miljö på ett snabbt och effektivt sätt.

↓

Kommunens säkerhetsmål: Skador på människor i samband med

bränder ska minska med 10 procent under mandatperioden.

↓

Kommunens prestationsmål:

• För minst 90 procent av hushållen ska räddningstjänsten

kunna påbörja en räddningsinsats inom 20 minuter

• Räddningstjänsten ska kunna utföra livräddning med

rökdykare i bostadsbebyggelse

• Räddningstjänsten ska kunna utföra utvändig utrymning

och livräddning från byggnad

Ansvar: Räddningstjänsten

92 93

aning för att passa in i de egna kommunala förhållandena. Strategin innehåller förutom skadebild, vision och mål

även förslag på lämpliga tillvägagångssätt för att nå de mål som angetts. Inom områdena Kunskap och information, Tek-niska lösningar och Lokal samverkan anges ett flertal möjliga metoder och verktyg som enligt MSB bör ha effekt. Även här kan kommunen låta sig inspireras och fundera på om dessa tillvägagångssätt är något som kommunen kan ta till sig i det framtida arbetet mot bränder under den kommande mandatperioden.

Målanalys och SMART-modellen En målanalys syftar till att bedöma om målen uppfyller vissa grundkriterier för målstyrning och utvärdering. Måla-nalysen kan göras i samband med att man formulerar mål för en verksamhet eller som en start på en uppföljning eller utvärdering. Ett sätt att arbeta med målanalys kan vara att ställa målen mot de så kallade SMART-kriterierna: Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt, Tidssatt.

Ytterligare ett kriterium är att kommunens mål bör vara förenliga sinsemellan så att de inte motverkar varandra. Mål som uppfyller dessa krav ger goda förutsättningar för en effektiv målstyrning samtidigt som de underlättar upp-följning och utvärdering.

Målanalysen innebär att mål studeras, dels vart för sig, dels tillsammans som en helhet. Om man gör målanalysen

i samband med att man formulerar målen ökar förutsätt-ningarna för att åtgärderna genomförs korrekt. Dessutom blir den efterföljande uppföljningen och utvärderingen enklare.

En målanalys kan även studera i vilken omfattning sä-kerhetsmålen har koppling till de nationella målen i LSO, till kommunens prioriteringar och till riskbilden. Målen

Ett mål bör vara … .... så att …

Specifikt det i efterhand inte kan tolkas på olika sätt. Uttryck som ”verka för” eller ”skapa förutsättningar för” är otydliga.

Mätbart man kan mäta om man är på väg att uppfylla målet.

Accepterat alla tycker att det är eftersträvansvärt att nå målet.

Realistiskt det är möjligt att nå dem med de medel och resurser som finns eller kommer att finnas. Mål som beskriver idealtillstånd som inte går att nå är mer en vision än ett mål.

Tidsatt man vet när man ska ha uppnått målet.

Smart-modellen: Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt, Tidssatt.

I Laholms kommun har SMART-modellen använts vid utformningen av målsättningar.

Mål: Den enskildes förmåga att hantera olyckor ska öka.

S: Målet anses specifikt

M: Mätning och uppföljning utförs med hjälp av resultatindikatorer,

till exempel antalet utbildade personer vid räddningstjänsten,

samt genom aktiva informationsinsatser.

2007 och 2008: Skolutbildning: 748 elever

Hem- och fritidsutbildning: 71 personer

Företagsutbildning: 305 personer

Totalt antal utbildade: 964 personer

A: Målet är accepterat av respektive remitterad nämnd.

R: Målet anses realistiskt.

T: Utvärdering 2 år efter antagande av handlingsprogram.

Mål: Inom Laholms kommun ska den nödställda nås av räddnings-

styrka inom fastställd framkomsttid vid 90 procent av insatserna

avseende brand i byggnad, trafikolycka, drunkning och nödställd

person.

S: Målet anses specifikt.

M: Mätning utförs med hjälp av insatsstatistik.

A: Målet är ett tillägg från Räddningstjänsten.

R: Målet anses realistiskt.

T: ”Laholms kommuns uppföljning av mål i Handlingsprogram

LSO”, utvärdering 2 år efter antagande av handlingsprogram.

Samt utvärdering i ”Räddningsinsatser och olyckor 2011”.

Exem

pel

94 95

bör vara sådana att skyddet i kommunen utvecklas mot att bli likvärdigt med skyddet i andra kommuner. Exempelvis kan en kommun med hög frekvens av trafikolyckor ha sä-kerhetsmål som syftar till förbättrat skydd mot just detta. Samtidigt bör målen spegla kommunens värderingar och prioriteringar.

Exempel på mindre lyckade målformuleringarEn kommun har följande säkerhetsmål i sitt handlingspro-gram: Vi ska vara en trygg och säker kommun. Målet uppfyller väldigt få kriterier i SMART-modellen och är svårt att ut-värdera. Däremot har formuleringen en mer övergripande karaktär och kan användas som inriktningsmål.

I en annan kommun finns ett säkerhetsmål som lyder: Inga olyckor ska inträffa. Det är ett klart, tydligt och mätbart mål. Det är också brukarrelaterat då det visar att medbor-garna ska kunna vistas i en olycksfri miljö. Frågan är dock hur realistiskt det är. För att skapa ett olycksfritt samhälle krävs mycket stora resurser och stora begränsningar av människors välfärd och frihet. Målet är ganska orealistiskt och mer av en vision.

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 4 • Hur ska målen för säkerhet och skydd formuleras utifrån riskbild och

prioriteringar?

• Finns det övergripande mål eller en övergripande vision för säkerheten och skyddet mot olyckor i kommunen?

• Vilket eller vilka uppdrag ska ges till olika förvaltningar?

• Hur ska dessa uppdrag följas upp och utvärderas?

Säkerhetsmål

• Vilken effekt och vilket resultat vill kommunen uppnå för skyddet och säkerheten hos medborgaren?

• Vilken skyddsnivå och säkerhetsnivå vill medborgaren ha?

• Vilken skyddsnivå och säkerhetsnivå vill kommunen att medborgaren och kommunen bör ha?

• Hur ska säkerhetsmålen formuleras för att de ska gå att följa upp och utvärdera?

Prestationsmål

• Vilka prestationer, aktiviteter och åtgärder bör kommunen utföra för att nå säkerhetsmålen?

• Vem ska utföra prestationerna?

• När ska de vara genomförda?

• Vilka resurser behövs?

• Hur kan samverkan ske i kommunen för att prestationsmålen ska nås (inom den kommunala organisationen, med andra organisationer och näringsliv samt med berörda myndigheter)?

• Hur ska prestationsmålen formuleras för att de ska gå att följa upp och utvärdera?

96 97

Att dokumentera ett handlingsprogram

Enligt LSO ska kommunen ha ett handlingsprogram för den förebyggande verksamheten och ett för räddningstjänsten. Dessa kan också sammanfogas till ett gemensamt dokument. Det är viktigt att involvera berörda nämnder och aktörer i processen, men ansvaret för själva skrivandet av handlings-programmet kan delegeras till en sakkunnig tjänsteman. Många kommuner delegerar uppdraget till räddningschefen, andra delegerar till en chef för den förebyggande verksam-heten eller liknande. Uppdraget kan även vara delegerat till sakkunniga att i samarbete skriva handlingsprogrammen.

Beslut Handlingsprogrammen ska antas av kommunen för varje ny mandatperiod. Förändringar kan även ske under pågående mandatperiod på kommunfullmäktiges uppdrag. Kommun-fullmäktige kan enligt 3 kap. 3 § LSO uppdra åt en kom-munal nämnd att under perioden anta närmare riktlinjer. I ett kommunalförbund antas handlingsprogrammen av den beslutande församlingen, som ofta är förbundsdirektionen.

Innan fullmäktige fattar beslut ska kommunen samråda med de myndigheter som är berörda. Exempelvis länsstyr-elsen, Trafikverket, Polisen och andra myndigheter med an-svar för räddningstjänst. Även andra berörda bör få ta del av handlingsprogrammen innan det beslutas, till exempel angränsande kommuner, landsting, intressenter i närings- livet och organisationer i kommunen. De antagna hand-lingsprogrammen är styrdokument för kommunens verk-samhet för skydd mot olyckor.

Samråd med länsstyrelsen En del av den statliga tillsynen av den målstyrda verksamhe-ten består av den samrådsprocess som ska ske mellan kom-munen och länsstyrelsen. Samrådet bör ske under arbetet med att ta fram handlingsprogrammen och med fördel un-der mandatperiodens början. Samrådet innebär bland annat informationsutbyte och diskussion.

Räddningstjänstförbund och kommunen Många kommuner har bildat kommunalförbund för att samverka om uppgifter som en kommun ska svara för inom räddningstjänstområdet enligt LSO. Varje kommunalför-bund ska ha en förbundsordning. Förbundsordningen regle-rar bland annat förbundets ändamål, och det ska fastställas av de ingående kommunernas fullmäktige. Genom för-

Beslutsordningen för antagandet av ett handlingsprogram kan se ut på olika sätt för olika kommuner. Nedan visas ett övergripande exempel på hållpunkter som kan vara av värde i processen med att anta handlingsprogram.

År 4 av mandatperioden

• Ansvarig samordnare gör en skrivelse till kommunstyrelsen

angående uppföljning av arbetet under mandatperioden.

• Respektive nämnd gör en måluppföljning.

• Nämnderna sammanställer resultaten och återkopplar till

kommunstyrelsen.

• Länsstyrelsens tillsyn över resultatet.

År 1 av den nya mandatperioden

• Politikerna får utbildning och information.

• Ansvarig samordnare gör en skrivelse till kommunstyrelsen

angående förslag på säkerhetsmål.

• Kommunstyrelsen remitterar nämnderna att arbeta fram

prestationsmål.

• Handlingsprogrammet skrivs.

• Länsstyrelsen: Samråd angående handlingsprogram och tillsyn

över preciserade skyldigheter.

• Ansvarig samordnare återkopplar till kommunstyrelsen.

• De kommunala nämnderna, andra kommuner, myndigheter

med flera får handlingsprogrammet på remiss.

• Sammanställning till kommunstyrelsen samt beslut för

antagande.

• Beslut i kommunfullmäktige.

Tips

!

98

bundsordningens ändamålsbeskrivning kan medlemskom-munerna, helt eller delvis, överlåta uppgifter till förbundet.

Som tidigare nämnts är det kommunalförbundens beslu-tande församling som ska anta kommunala handlingspro-gram enligt LSO 3 kap. 3 § och 8 §. Innehållet i handlings-programmen för ett förbund påverkas i stor utsträckning av vilka uppgifter som medlemskommunerna har överlåtit till förbundet. Det är viktigt att det klart framgår av förbunds-ordningen vilka uppgifter som medlemskommunerna har ansvar för och vilka som är överlämnade till kommunalför-bundet. Kommunalförbund har bara befogenhet att faststäl-la handlingsprogram för de uppgifter och skyldigheter som medlemskommunerna överlåtit till förbundet.

Självklart är det viktigt att det finns en utvecklad sam-verkan mellan medlemskommunerna och förbunden. En sådan samverkan syftar bland annat till att ge dem som arbetar med den förebyggande verksamheten ett bredare perspektiv och möjlighet att utnyttja de olika kommunala förvaltningarnas kunskaper och nätverk.

För information om vad handlingsprogrammen kan innehålla, se Del 1.

101

Steg 5

Steg 5 – Genomförande och åtaganden

Säkerhetsarbetet pågår ständigt i kommunen genom akti-viteter som tillsyn, utbildning, information, riskanalyser, räddningsinsatser, olycksundersökningar, investeringar, samverkan med mera. En del av säkerhetsarbetet har kom-munen beskrivit i styrdokumenten handlingsprogram. Processen med att ta fram, genomföra och följa upp pro-grammen gör säkerhetsarbetet mer systematiskt och ger kommunen stöd att arbeta med rätt saker.

102 103

Genomförande Utifrån de antagna handlingsprogrammen är olika förvalt-ningar och verksamheter i kommunen ansvariga för att sä-kerhetsmålen och prestationsmålen nås, varje förvaltning för sig eller i samverkan. Räddningstjänsten har givetvis en stor del i detta eftersom säkerhet och skydd mot olyckor är räddningstjänstens kärnverksamhet. För andra förvalt-ningar kommer uppgifterna in utöver kärnverksamheten, på samma sätt som andra riktlinjer och program för miljö-, integrations- och jämställdhetsarbete och liknande.

Åtaganden – prestationer Utifrån handlingsprogrammen formulerar de berörda för-valtningarna och verksamheterna sina åtaganden. I dessa åtaganden bryter de ner målen till en mer konkret nivå. Åtagandena blir en tydlig beskrivning av vad medborgarna eller andra förvaltningar och verksamheter kan förvänta sig. De beskriver vad som bör göras konkret. Till detta kopp-las vem som är ansvarig, när det ska vara genomfört och hur det ska genomföras. Åtagandena kommuniceras i de olika förvaltningarnas och verksamheternas verksamhetsplaner och formuleras utifrån de ramar och resurser som finns. Ge-nom verksamhetsplanerna blir åtgärderna formulerade på kortare sikt än i handlingsprogrammen, och de blir föremål för tätare uppföljningar och förbättringar. För att möjlig-göra uppföljning, utvärdering och förbättring av handlings-programmen och deras mål krävs dock kontinuerlig doku-mentation av resultaten.

Samordning En rad olika utredningar pekar på att ett systematiskt arbe-te leder till besparingar för kommunen totalt sett. Det kan krävas samordning och ibland omfördelning av medel för att man ska nå ett optimalt utfall. Kommunen bör därför fundera på hur man ska samordna kommunens olika för-valtningar och om man ska skapa en funktion för samord-ning.

Kommunen bör också fundera på hur man ska samverka och samarbeta med andra organisationer, med näringslivet inom kommunen, med berörda myndigheter och andra kommuner samt hur man ska informera medborgarna om arbetet.

Skola och barnomsorg

SäkerhetSkydd mot olyckor

Miljöarbete

Integration

Jämställdhet

Teknik och fastighet

Socialtjänst

Räddningstjänst

Miljö

Etc.

För räddningstjänsten är säkerhet och skydd mot olyckor kärnverksamhet. För andra förvaltningar är säkerhet och skydd mot olyckor tillkom-mande uppgifter.

Exem

pel Öckerö kommun inrättade år 2003 ett samverkansforum som täcker

flera sektorer: Rådet för hälsa och trygghet (RHT). RHT är inte ett

beslutande organ, men det diskuterar alla de frågor som annars

skulle ha behandlats i separata folkhälsoråd, brottsförebyggande råd

eller krishanteringsråd. I RHT ingår representanter för kommunsty-

relsen, socialförvaltningen, vårdcentralen, Region Västra Götalands

hälso- och sjukvårdsnämnd, polisen, försäkringskassan, arbetsför-

medlingen, länsstyrelsen och kyrkan.

I praktiken blev det för tungrott med så många personer. I dag be-

står rådets kärngrupp av representanter för kommunen, hälso- och

sjukvårdsnämnden samt polisen. Övriga aktörer ingår i en referens-

grupp. Kärngruppen träffas fyra gånger om året. En gång årligen

hålls en konferens, dit alla ledamöter i rådet är inbjudna. Dessutom

bildar man ibland arbetsgrupper för vissa frågor. Kommunens folk-

hälsoplanerare är koordinator för RHT.

Brottsförebyggande råd

Krishanteringsråd

Folkhälsoråd

Rådet för hälsa & trygghet

I Öckerö kommun diskuteras alla de frågor som annars skulle ha behandlats i separata råd, i Rådet för hälsa och trygghet (RHT).

104 105

Att kommunicera ett handlingsprogram Enligt 3 kap. 2 § LSO har kommunen en skyldighet att, ge-nom rådgivning, information och på annat sätt, underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter. Kommunens handlingsprogram tydliggör kommunens riskbild, priorite-ringar och målsättningar och kan ses som ett verktyg för att informera allmänheten om ansvar och skyldigheter på olika nivåer i säkerhetsarbetet. Att kommunicera handlingspro-grammen kan skapa en medvetenhet hos den enskilde, dels en medvetenhet om kommunens ansvar och arbete i säker-hetsfrågor, dels om det egna ansvaret i vardagen.

Handlingsprogrammen kan kommuniceras på flera sätt:

• En populärversion av programmen som tydliggör syfte och mål

• Handlingsprogrammen är lättillgängliga på kommu-nens webbplats

• Temadagar och informationsträffar med allmänheten som målgrupp

Varför är det viktigt att kommunicera handlingsprogram-men?Lagstiftningen tydliggör den enskildes ansvar, men kommu-nen har ansvar för att underlätta för den enskilde att skapa sin egen säkerhet. Kommunen har därmed, tillsammans med andra aktörer, ett ansvar för att begränsa de risker som den enskilde själv inte kan påverka. Samhället anses också ha ett särskilt ansvar för att stödja och i vissa fall skydda de individer som inte själva har förmågan att tillgodogöra sig information eller åtgärda brister i sitt eget skydd, alltså olika riskutsatta målgrupper. I det sammanhanget är det viktigt att diskutera informationsformer och budskap. Det är viktigt att utveckla informationen så att den även når särskilt utsatta grupper.

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 5 • Vilka prestationer ska förvaltningen eller verksamheten genomföra för att

nå målen i handlingsprogrammen?

• Hur ska detta genomföras?

• Vem är ansvarig, när ska detta vara genomfört och hur ska det följas upp?

• Går det att samarbeta med andra aktörer inom den kommunala organisa-tionen eller med andra organisationer och näringslivet?

• Hur kan arbetet med säkerhet och skydd mot olyckor samordnas inom kommunen, mellan olika förvaltningar och verksamheter, för att bäst utnyttja kommunens samlade resurser?

• Hur ser ansvarsfördelningen ut mellan de olika förvaltningar som involve-ras i gemensamma mål?

• Hur kan samverkan och samarbete ske med andra organisationer, nä-ringsliv och berörda myndigheter?

• Hur kan målen och arbetet med skydd mot olyckor kommuniceras med medborgarna, organisationer och näringsliv?

• Hur ska kommunen kommunicera handlingsprogrammen, kommunens risker och ansvar med enskilda?

• Hur ska kommunen, genom information, underlätta för den enskilde att skapa sin egen säkerhet?

1

األمان في الحياة اليومية !وصائح وإرشادات للمسىيه

MSB ger ut informations-material på flera olika språk i syfte att nå så många olika målgrupper som möjligt.

106 107

Öckerö:

”Räddningstjänsten hör ihopmed den vårdande verksamheten”I Öckerö kommun är räddningstjänstens frågor placerade i en risk-hanteringsenhet, tillsammans med folkhälsofrågorna. Enheten sor-terar direkt under kommunstyrelsen.

– Om inte riskhanteringen skulle ligga där så skulle den ligga under socialnämnden. Det är skyddande och vårdande verksam-heter som brandkåren håller på med, säger kommunalrådet Arne Lernhag (M).

Politikernas engagemangVi kommer till Öckerö tre dagar efter valet 2010. Riksdagsvalet går till historien för att det så länge var oklart hur många mandat de olika partierna skulle få och hur regeringsunderlaget såg ut.

Men i Öckerö finns inga oklarheter. Moderaterna har stärkt sin ställning som största parti och gått från tolv till tretton mandat i kommunfullmäktige, och Arne Lernhag sitter kvar som kommun-styrelsens ordförande.

Kommunexempel

108 109

Räddningstjänsten var ingen het fråga i valrörelsen, det rå-der partipolitisk enighet om inriktningen.

Det betyder inte att politikerna är ointresserade. Tvärt-om är de ledande politikerna ovanligt engagerade i rädd-ningstjänsten. Ofta är det kommunalrådet som åker land och rike runt när kommunen är inbjuden att prata om sä-kerhetsfrågor. Det blir ganska ofta. Öckerös säkerhetsarbete är något som många andra kommuner sneglar på.

RiskhanteringsenhetenEn okonventionell lösning är inrättandet av riskhanterings-enheten.

– När LSO kom föreslog jag att vi skulle byta namn från Öckerö

räddningstjänst till något som bättre speglar vad vi arbetar med. Förslaget mötte en del motstånd, som om politikerna trodde att räddningstjänsten skulle försvinna. När jag förklarade att rädd-ningstjänsten skulle ingå som en del ändrades inställningen. Politikerna bestämde då att det nya namnet skulle vara Riskhanteringsenheten, berättar räddningschefen Kenneth Ericson.

Enheten är uppdelad i fyra avdelningar. Tre av dem känns ganska självklara: säkerhetssamordning, tillsyn och rådgivning samt räddningstjänst. Men den fjärde, folkhälsa, sticker ut. Kenneth Ericson tycker att kopplingen är själv-klar, och tar anlagda bränder i skolor som ett exempel. Man kommer inte åt problemet genom att flytta papperskorgar eller sätta upp bättre belysning.

– Snarare gäller det att satsa på föräldrastöd. Det känns helt riktigt att integrera folkhälsa i vår verksamhet.

I uppräkningen av de delar som ingår i riskhanterings-enheten står folkhälsa först, med det förklarande tillägget Innan det händer. Säkerhetssamordning hänger ihop med formuleringen Om det händer. Tillsyn & rådgivning förtyd-ligas med Att inget händer och Räddningstjänst har fått till-lägget När det hänt.

Folkhälsoplaneraren heter Lovisa Larsson Allansson. Hon är anställd av kommunen, men tjänsten finansieras till hälf-ten av Region Västra Götalands hälso- och sjukvårdsnämnd, eftersom satsningar på folkhälsa anses bidra till minskade sjukvårdskostnader. Till hennes arbetsuppgifter hör att

uppmuntra medborgarna till en allmänt hälsosam livsstil samt att samordna föreläsningar och kurser för föräldrar. Kurserna riktar sig inte specifikt till dem som har barn med olika typer av svårigheter.

– Det är ingen idé att försöka skräddarsy program. Ingen vill bli utpekad som förälder till problembarn. Det är bättre att vända sig till alla, säger Lovisa Larsson Allansson.

Säkerhetssamordnaren Kenneth Ekeroth är även kon-taktperson gentemot polisen. Efter många års missnöje med att polisen inte har någon station i kommunen har man fått ett avtal där två namngivna poliser från Göteborg har ett särskilt ansvar för Öckerö. Visserligen är de stationerade på Hisingen, men de är ute på öarna hyfsat ofta och kommu-nen har två utpekade poliser att vända sig till när man vill diskutera frågor som rör brottslighet och trygghet.

Kommunen ÖckeröÖckerö kommun består av tio bebodda öar mellan Vinga och Marstrand i Göteborgs norra skärgård. Förutom Gotland är kommunen den enda i Sverige som saknar fast förbindelse med fastlandet, och för att komma dit måste man ta färja eller egen båt.

Folkhälsa

Innan det händerNär

det

hän

t

Om det händer Att inget h

ände

r

Rädd

ning

stjä

nst

SäkerhetssamordningTillsyn &

Rådgivn

ing

Erfarenhet

Efter utredning

Illustration av Öckerö kommuns riskhante-ringsenhet.

När LSO kom föreslog jag att vi skulle byta namn från Öckerö rädd-ningstjänst till något som bättre speglar vad vi arbetar med.

110 111

Våren 2010 sattes krisberedskapen på prov när undervat-tensledningen från fastlandet till Öckerö hade gått sönder och delar av kommunen var utan vatten i sex veckor. Under några timmar en fredagseftermiddag var vattenläckan ock-så en extraordinär händelse, när reparationen av ledningen hade misslyckats och innan de snabbt inkallade politikerna hade beslutat att lägga ner en ny ledning till en kostnad av tio miljoner kronor.

Fiske är den traditionella näringen. En betydande del av den fångst som landas i Sverige dras fortfarande upp av Öck-erö-fiskare. Men yrkesfiskarna blir stadigt färre. I dag har kommunen uppskattningsvis tvåhundra, och femtio–sextio fartyg. Det finns gott om hantverkare som driver enmans-företag, men bara två företag som är lite större: Ö-varvet med cirka 140 anställda och Bergs Propulsion som tillverkar propellrar och har runt 160 anställda.

Trots att arbetstillfällena är få växer kommunen varje år, och har nu 12 350 invånare. De flesta i arbetsför ålder pendlar till jobb i Göteborg.

– Vi vill fortfarande växa, men vi vill försöka växa för-siktigt, med 75–100 invånare om året. Vi är Sveriges tredje minsta kommun till ytan, påpekar kommunalrådet Arne Lernhag.

En hel del av dem som flyttar till Öckerö är pensionärer, ofta sådana som har bott borta under de yrkesverksamma åren och vill återvända till sina rötter. Andra har bott kvar på sin ö hela livet.

Det uppstår speciella problem när människor ute i havs-bandet blir gamla och beroende. Samhällets olika instanser behöver tänka nytt och flexibelt för att möta behoven.

– Hemtjänsten har sin central på Björkö. Om någon på Kalvsund trycker på larmet så kan det ta en och en halv timme innan personalen från Björkö når fram. Men vi har ju ett brandvärn på Kalvsund. Nu har vi frågat dem om de är beredda att ställa upp och rycka ut på larm, säger rädd-ningschefen Kenneth Ericson.

Det var inte helt självklart. Det gick rykten om att brand-värnets uppgifter skulle utökas till att torka äldre i baken.

– Men det är inte meningen att brandvärnet ska ersätta hemtjänsten. Det handlar bara om att någon ska komma på

plats snabbt efter ett larm. Räddningstjänsten är ju i högsta grad en vårdande verksamhet. Det är viktigt att vi får den stämpeln. Först då kan vi få jämställdhet, säger Kenneth Er-icson och påpekar att fyra av de tolv frivilliga i Kalvsunds brandvärn är kvinnor, vilket är en extremt hög andel när det gäller räddningstjänst.

Vikten av informationI andra sammanhang gäller det snarare att tona ner rädd-ningstjänstens roll. Servicehuset Solhöjden ligger bara någon kilometer från brandstationen, och det tar mindre än två mi-nuter att köra emellan. Det har invaggat servicehusets perso-nal i en falsk känsla av trygghet, att de inte behöver lära sig brandskydd eftersom hjälpen finns på så nära håll.

Räddningstjänsten gjorde ett test.– Vi åkte upp till Solhöjden med två lag. Det ena laget

hade fått larm, men visste inte var den förmodade branden var. Det tog arton minuter innan de hade hittat lägenheten. Det andra laget fick hjälp med att personalen visade vägen. Då tog det tretton minuter. I båda fallen är det alldeles för sent. Om det hade brunnit på riktigt så hade den som varit i rummet dött, berättar Peter Eriksson som ansvarar för till-syn och rådgivning.

För personalen på äldreboendet var det en aha-upplevelse.– Sen ville de lära sig handbrandsläckning och alltihop.

Strax därefter hade de faktiskt en skarp incident, och det var tur att de hade övat. Nu ringer de från Solhöjden och begär att få utbildning så fort de har ny personal.

– Ofta är det folk från brandkåren själva som invaggar allmänheten i den där tryggheten, som säger till dem ”vi fixar det”, säger Peter Eriksson.

SamverkanDet här är ett samhälle där folk känner varandra, där före-tagarna stöter ihop med Peter Eriksson och ber honom att komma och titta på företaget så att allt är okej.

– Vi tar inte betalt för tillsyn. På så vis blir det fler som hör av sig och vill att vi ska komma. Och det är sällan vi kör med förelägganden. Ofta går det att ge råd och sen kan vi diskutera oss fram, säger Peter Eriksson.

Men det är inte meningen att brandvärnet ska ersätta hemtjäns-ten. Det handlar bara om att någon ska komma på plats snabbt efter ett larm.

Vi tar inte betalt för tillsyn. På så vis blir det fler som hör av sig och vill att vi ska komma.

112 113

I Öckerö är också det civila samhället starkt. Kyrkan, både Svenska kyrkan och olika frikyrkor, har många aktiva med-lemmar och på flera öar finns det öråd. När myndigheterna började uppmärksamma hur vanliga och kostsamma äldres fallolyckor är, inrättade många kommuner tjänster som ”Fixar-Malte”. Öckerö valde en egen modell. Hemfixarna bygger på ideella krafter. Oftast är det nypensionerade som rycker ut och hjälper dem som inte själva kan eller bör skru-va i lampor och klättra på stegar. Kommunen och regionens hälso- och sjukvårdsnämnd hjälps åt att finansiera telefon-kostnader, verktyg och en julmiddag till hjälparna.

– Intresset för att vara med är jättestort. Nu har det som från början var ett försök utvidgats till att omfatta flera öar, och Öckerö är en av få kommuner där fallolyckorna minskar.

– Vi återupplivar det som var bra i det gamla samhäl-let. Men det har tagit tid att lösa alla försäkringsfrågor. Det hade varit betydligt lättare att anställa någon, konstaterar Kenneth Ericson.

RiskerHan har varit räddningschef på Öckerö i lite drygt tio år. Han jobbade tidigare på Räddningsverket och har övat upp förmågan att se risk och räddning i ett vidare perspektiv. En viktig del i säkerhetsarbetet är att undersöka vilka olyckor som faktiskt inträffar och vilka risker som finns just här.

– Det har lett till att vi har tagit bort grejer. Vi hade en jättekranbil som kunde lyfta femtio ton, ett helt järnvägs-lok. Men vi har ju inget lok här, så vi sålde kranbilen, kon-staterar räddningschefen.

Det skapade viss förvåning bland politikerna.– Min gamla bild av räddningschefen är att han kommer

in på ett sammanträde en gång om året och vill ha en större brandbil. Det handlar hela tiden om att skaffa sig mer saker, lite manligt så där. Och nu kom Kenneth och ville sälja bilar! Samtidigt ville han att vi politiker skulle sätta oss in i verk-samheten, säger kommunalrådet Arne Lernhag.

Till exempel ville han att politikerna skulle förstå att Öckerö behövde satsa på annat än stora bilar, som ytvat-tenlivräddning till en kostnad av 28 000 kronor om året, eftersom kommunen på tre år hade haft tre drunkningar i

hamnarna. Andra olyckor är mer sällsynta. Kommunen har avtal med Storgöteborgs räddningstjänst om att rycka in med specialresurser som lilla Öckerö inte har chans att ha själva. Som när en arbetare blev fastklämd uppe i ett vindkraftverk och Öckerö fick rekrytera höghöjdsgruppen från Frölunda.

För att göra verksamheten mer begriplig för politikerna har räddningstjänsten satt en prislapp på varje moment som krävs för att göra räddningsinsatser i de två vanligaste olyckstyper-na: villabränder och trafikolyckor. Att hålla personal, fordon och en brandstation för momentet att begränsa brandsprid-ningen vid en villabrand kostar t. ex. 31 000 kronor om året. Kostnaderna för momentet rökdykning är 181 000 kronor.

– Man måste förstå hur politiken funkar. Vi måste göra vår verksamhet tydlig och jag måste prata direkt med kom-munalrådet så att han kan argumentera för oss.

Förståelsen för räddningstjänstens verksamhet underlät-tas också av att räddningschefen sitter med i kommunens chefsgrupp.

– Det är mycket ovanligt, förklarar kommunchefen Ing-var TH Karlsson. Han är också förvaltningschef över risk-hanteringsenheten, och han betonar att det faktum att räddningschefen deltar när de mest centrala politikerna och tjänstemännen har sammanträden visar att Öckerö priorite-rar säkerhetsfrågorna.

– Visionen är att vi i framtiden inte ska behöva ha någon blåljusverksamhet.

Kommun: Öckerö

Län: Västra Götaland


Näringsliv: Många småföretag och ett par företag med fler än hundra

anställda. Fiske är en traditionell näring, och är fortfarande viktig.

Stor utpendling till framförallt Göteborg

Politiskt styre: Borgerlig majoritet, med Moderaterna som största parti

Räddningstjänstens organisation: Ingår i en riskhanteringsenhet som

sorterar under kommunstyrelsen. Öckerö Räddningstjänst är en del-

tidskår med ett fyrtiotal deltidsbrandmän och cirka femtio personer

i fem brandvärn.

Man måste förstå hur politiken funkar. Vi måste göra vår verksam-het tydlig och jag måste prata direkt med kommunalrå-det så att han kan argumentera för oss.

115

Steg 6

Steg 6 – Uppföljning och utvärdering

Arbetet med handlingsprogrammen ska ses som en lärande-process med kontinuerlig uppföljning, utvärdering och för-bättring. En del av uppföljningen sker genom statens tillsyn, dock är kommunens egenkontroll ett av de viktigaste verktyg- en för att förbättra verksamheten. Uppföljning och utvärde-ring är med andra ord ett av processens viktigaste steg.

De målsättningar som sattes upp i arbetet med hand-lingsprogrammen bör följas upp. Det är uppföljningen, och särskilt utvärderingen, som kan leda till utveckling och för-bättring. Tanken på uppföljning och utvärdering bör där-för finnas med redan i planeringsfasen och utvecklingen av handlingsprogrammen.

116 117

Statens tillsynDet är länsstyrelsens uppgift att kontrollera att kommuner-na når upp till de nationella målen. En lagstiftning med na-tionella mål som statligt styrmedel ställer höga krav på en utvecklad och väl fungerande tillsynsfunktion. Med andra ord ställs höga krav på länsstyrelsens tillsyn av kommunen. Tillsynen bör inriktas dels på om kommunen lever upp till direkta krav enligt lagen, dels på om kommunen lever upp till lagens nationella mål, grundläggande verksamhetsmål samt de lokala verksamhetsmål som satts upp i handlings-programmen. Ett inslag i tillsynen är uppföljning av den egenkontroll som kommunen har att göra. Egenkontrollen är en förutsättning för att länsstyrelsens tillsyn ska kunna inriktas mot målen i stället för mot medlen för att nå må-len. Egenkontrollen bör omfatta hela kommunens ansvar enligt LSO, alltså även de preciserade skyldigheterna och de uppgifter som eventuellt upphandlas, till exempel rengö-ring, brandskyddskontroll och alarmering. Ett annat inslag i statens tillsyn är den samrådsprocess som ska ske mellan kommunen och länsstyrelsen under arbetet med att ta fram ett nytt handlingsprogram och att genomföra ändringar i ett antaget handlingsprogram.

Uppföljning Uppföljningen kan beskrivas som en regelmässig och fortlö-pande insamling av information för att kontrollera hur en verksamhet genomförs. Underlaget inhämtas via de admi-nistrativa systemens normala eller inbyggda informations-flöden. Vanliga uppföljningar är de som beskriver nyckeltal, budgetutfall och liknande. I uppföljningen, liksom i utvär-deringen, ställs krav på systematisk informationsbehand-ling. En skillnad är att uppföljningen sker mer kontinuer-ligt medan utvärdering sker mer tillfälligt, när man vill ha en grundlig bedömning av en fråga. Uppföljningens mål är att genom ett systematiskt tillvägagångssätt kontrollera vad som sker i verksamheten genom att producera beskrivning-ar med sakuppgifter.1

1 Karlsson, O. (1999) Utvärdering – mer än en metod. Stockholm:

Svenska kommunförbundet.

Uppföljning vid målstyrning innebär att målen och resul-tatet av det arbete man genomfört följs upp. Målstyrning kallas därför ibland även för mål- och resultatstyrning. Vid uppföljningen visar man hur verksamheten har utvecklats i förhållande till de satta målen. Man kan också följa upp verksamheten genom att jämföra med annan likartad verk-samhet eller med samma verksamhet över en viss tid.

I samband med att mål antas bör man bestämma hur dessa ska följas upp. Om det inte finns möjlighet att följa upp målen kan de lätt falla i glömska och inte bli realisera-de. Ett sätt att skapa struktur i uppföljningen är att ange för varje mål hur det ska följas upp och av vem. Det bör alltså framgå i kommunens handlingsprogram hur kommunen avser att följa upp verksamheten.

Kommunernas verksamhet enligt LSO omfattar i princip hela kommunens verksamhet. Beroende på nivå kan man följa upp målen med olika tidsintervall, omfattning och syfte. Den funktion som har samordningsansvaret för verk-samheten enligt LSO kan utföra eller låta utföra uppfölj-ningen av den samlade verksamheten i kommunen. Denna funktion kan vara placerad vid kommunstyrelsens kontor. Den kan även vara placerad vid en förvaltning som har fått i uppdrag av kommunfullmäktige att samordna kommunens verksamhet enligt LSO. En uppföljning av kommunens sam-lade verksamhet inom skydd mot olyckor kan till exempel ske en gång per år. På så sätt får kommunen möjlighet att göra korrigeringar av budget, mål eller uppdrag, om detta skulle behövas.

Ej uppfyllda mål

Uppfyllda mål

Delvis uppfyllda mål

Vid uppföljning visar man hur verksamheten har utvecklats i förhål-lande till de satta målen.

118 119

Att använda befintliga styrmodellerI en kommun kan det finnas befintliga system för att kvali-tetssäkra och styra den kommunala verksamheten, till ex-empel miljöledningssystem eller kvalitetssäkringssystem. I de flesta system ingår uppföljning. Den uppföljning som kommunen bör göra inom ramen för sin egenkontroll en-ligt LSO kan med fördel inarbetas i sådana system. På detta sätt kommer metoden för uppföljning att vara välbekant för dem som ska utföra den. Vidare underlättas integreringen av kommunens verksamhet inom skydd mot olyckor i kom-munens övriga verksamheter.

Utvärdering Utvärdering handlar om att söka svar på varför det blev som det blev, att analysera och värdera de resultat man fått fram. De lärdomar som dras ur detta kan användas för att förbättra verksamheten. Det är därför utvärderingen är ett så viktigt inslag för lärandet i organisationer.

Utvärderingen är en bedömning som görs i efterhand, vid särskilda tillfällen, och som kan struktureras på många olika

sätt beroende på utgångspunkter, syften, resurser och ramar. Skolverket visar på ett sätt att strukturera utvärderingen i fem steg.2 Modellen utgår från fem frågor:

1. Varför ska vi utvärdera?2. Vad ska utvärderas?3. Vilka är berörda?4. Hur ska utvärderingen gå till?5. Hur ska vi hantera resultatet?

2 Skolverket (1999) Att genomföra utvärdering – exempel från skolor och

kommuner. Stockholm: Skolverket

Exem

pel Luleå kommun följer årligen upp nämndernas uppdrag enligt kom-

munens olycksförebyggande handlingsprogram. Ansvaret för att ut-

föra uppföljningen ligger enligt handlingsprogrammet på säkerhets-

samordnaren, som rapporterar vidare till kommunstyrelsen. Varje

nämnds prestationsmål presenteras i uppföljningen, och målupp-

fyllelsen kommenteras. Uppföljningen sänds även till Länsstyrelsen.

Uppföljningen för år 2005 visade att vissa förvaltningar jobbade

helt i linje med det uppdrag som de fått i handlingsprogrammet,

medan andra förvaltningar skulle fortsätta förverkligandet av

handlingsprogrammet under 2006. Säkerhetssamordnaren föreslog

att kommunfullmäktige skulle godkänna nämndernas påbörjade

verksamhet enligt handlingsprogrammet och ge nämnderna i upp-

drag att fortsätta arbetet och att ta med de olika målen i budget- och

planeringsprocessen.

Öckerös styrmodell innebär att kommunfullmäktige ger uppdrag till

de olika nämnderna. Nämnderna delegerar uppdragen till verksam-

heterna, som i sin tur delegerar till de olika verksamhetsdelarna.

För säkerhetsarbetet innebär det att kommunchefen har skrivit ett

uppdrag åt räddningschefen, som i sin tur skriver ett konkret och

detaljerat uppdrag åt till exempel säkerhetsinspektören. Där står en

tydlig beskrivning av säkerhetsinspektörens arbetsuppgifter samt att

han eller hon enligt budget för år 2010 bland annat ska utföra tjugo-

fem brandskyddskontroller, genomföra trettio informationsinsatser

till personal på tillsynsobjekt och delta i tjugo nätverksmöten.

Årsredovisningen redogör sedan för hur många brandsyner, infor-

mationsinsatser och nätverksmöten det faktiskt blev, och också

hur väl de övergripande målen har uppfyllts. I den mån målen inte

har uppfyllts finns det en förklaring. ”Nedprioriterat till följd av

tidsbrist”, till exempel.

Exem

pel

Varför?

BakgrundSyfteAnvändning

Vad?

UtvärderingsobjektHuvudfrågorBedömningskriterier

Vilka?

IntressenterGenomförareMedverkande

Hur?

Behov av dataDatainsamlingsmetoderDokumentation

Resultat?

VärderingSpridningLärande

Fem steg för utvärdering (efter Skolverket 1999:13).

120 121

Svaren på frågorna kan föras ned i ett dokument som kan fungera som ett stöd såväl under själva utvärderingen som efteråt. Under utvärderingen kan det vara bra att ha ett do-kument att gå tillbaka till för att stämma av utvärderingens inriktning och omfattning. Efter utvärderingen kan doku-mentet vara ett stöd, till exempel om själva utvärderingen ska utvärderas. För mer information om utvärderingar se till exempel Har skyddet ökat? (Räddningsverket 2007) eller Måluppfyllelseanalys (Ekonomistyrningsverket 2006).

Samband mellan mål och resultat I många fall kan målen i handlingsprogrammen vara svå-ra att följa upp, om de inte är mätbara eller om de är så övergripande att de inte anger ett tydligt resultat inom en begränsad tid. Det är relativt enkelt att i en uppföljning be-skriva vad som är gjort och vad detta kostat, men det är svårare att visa på resultatet i form av ökat skydd och ökad säkerhet. Sambanden mellan målen, verksamheten och re-sultatet kan dessutom vara svåra att se.

Exempel på oklara samband: Målsättningen att antalet olyckor skulle minska i kommu-nen inom en viss tidsperiod har inte infriats. Beror det på förhållanden utanför systemet, exempelvis samhällskon-junkturen, eller beror det på faktorer inom systemet?

Om det beror på faktorer inom systemet, handlar det då om att förändringen av skyddsnivån inte blev den avsedda, eller att våra antaganden om sambandet mellan skyddsni-vån och dess effekter inte var riktiga?

Om skyddsnivån inte blev den avsedda, vad beror det på? Var olika aktörers prestationer olämpliga eller otillräckliga? Om de inte var tillräckliga, vad beror det i sin tur på?

För att få svar på dessa frågor behövs underlag från sta-tistik, olycksutredningar och analyser. Uppföljningen kom-mer att behöva kompletteras med en utvärdering, som i viss mån kan visa på sambanden mellan mål och resultat. Vissa samband kan vara mycket svåra att se på lokal nivå. Då kan det i stället vara lämpligt att söka svar på regional eller na-tionell nivå.

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 6 • Hur ska uppföljningen genomföras?

• Vad är det vi ska följa upp till exempel mål, verksamheten, resultaten (ekonomi med mera)?

• Är målen i handlingsprogrammen uppföljningsbara?

• Bör uppföljningen kompletteras med en utvärdering?

• Vad är syftet med utvärderingen?

• Hur ska utvärderingen ske och vem ska genomföra den?

• Finns det behov av en extern utvärdering eller ska den vara intern?

• Vad kan man dra för lärdomar inför nästa års planering och inför framti-den i stort? (Steg 7)

Kommunen kan exempelvis ställa följande frågor i en uppföljning:

- Hur många övningar har genomförts?

- Hur många tillsynsbesök har gjorts?

- Hur många fallolyckor har rapporterats under första kvartalet?

122 123

Laholm:

”Uppföljning allra viktigast”– Planerar gör alla gärna. Att implementera planerna går sådär. Men uppföljningen glöms nästan alltid av, fast det är det viktigaste. Om man inte följer upp blir planerna bara hyllvärmare.

Det säger Pär-Åke Eriksson, räddningschef i Laholms kommun.

Forskningen ger honom rätt. Uppföljningen är sällan prioriterad. Mona Pütsep, som jobbade på Räddningsverket samtidigt som hon var magisterstudent på universitetet, frågade år 2008 kommunerna hur det stod till med upp-följningar av de handlingsprogram som kommunerna hade antagit i enlighet med LSO fyra år tidigare. Pütsep döpte, talande nog, sin magisteruppsats i socialt arbete till: ”Det ska finnas ett Powerpoint-dokument någonstans”.

Resultatet var nedslående. Frågan ställdes till 195 kom-muner. Endast 28 av dem svarade att de hade utvärderat Kommunexempel

124 125

sina handlingsprogram. Av dessa 28 var det bara tre som hade gjort en fullständig utvärdering, enligt Mona Pütseps bedömning. De tre var Norrköping, Älmhult och Laholm.

Handlingsprogram och uppföljningLaholm har i sitt handlingsprogram skrivit in dels övergri-pande säkerhetsmål, dels prestationsmål som är lätta att mäta och där det tydligt anges vem som ansvarar för att målen uppfylls.

I räddningstjänstens verksamhetsberättelse för 2009 står det till exempel:

”Säkerhetsmål 8. Antal bränder i bostad skall minska fram till 2011. Prestationsmål 8a. Skorstensfejarmästaren ska utföra rengöring (sotning) och brandskyddskontroll till 100 % på sotningspliktiga objekt enligt fastställda sotnings- och brandskyddskontrollfrister. Utfall. Prestationsmål 8a delvis uppfyllt. Då det är svårt att nå alla ägare till fritidshus uppfylls målet inte till 100 %.”

I slutet av september 2010, när vi kommer till Laholm, har de kommunala nämnderna precis fått i uppdrag att re-dovisa hur de har klarat av sina respektive prestationsmål i det gällande handlingsprogrammet.

– Om de inte har uppfyllt målen får de förklara varför. Jag har varit noga med att ärendet ska tas av politikerna i nämn-derna, inte av tjänstemännen på förvaltningarna. Bara så kan det bli politisk tyngd, säger Petra Fransson, som är säkerhets-samordnare i Laholm.

Det är inte alltid självklart vilken nämnd som bär ansva-ret för att uppfylla målen. Ta en lekplats där rutschkanorna börjar bli trasiga och gungornas kedjor rostiga. Lekplatsen kanske ligger på en skolgård, men andra barn i stadsdelen brukar också gå dit. Vem ska se till att utrustningen under-hålls? Skolans rektor? Servicenämnden? Barn- och utbild-ningsnämnden? Kultur- och fritidsnämnden?

– Det viktigaste är att man bestämmer vem som har ansvaret och skriver in det i handlingsprogrammet, säger Petra Fransson.

Ofta är det lätt att komma överens, men inte alltid. Sär-skilt inte när ansvaret kostar pengar. Fastän det står i hand-lingsprogrammet har kommunen till exempel ännu inte

installerat reservelverk vid alla äldreboenden för att de ska klara avbrott i den vanliga elförsörjningen.

I det kommande handlingsprogrammet skulle Petra Fransson vilja göra det tydligare hur varje nämnd tänker uppfylla prestationsmålen, vilka resurser som krävs och om det eventuellt behövs hjälp från någon annan nämnd.

Säkerhetssamordnaren och räddningschefen är överens om att det är helt centralt att stolta planer följs upp.

– Bokslutet ska varje år ha med en skrivning om hur res-pektive nämnd har klarat av att uppfylla målen i handlings-programmet. Uppföljning är det viktigaste, säger räddnings-chefen Pär-Åke Eriksson.

Kommunen LaholmLaholm ligger i södra Halland. Kommunen har 23 400 in-vånare och växer, men inte riktigt i den takt som man vill. Marken är bördig och jordbruket spelar fortfarande en vik-tig roll. Även utöver jordbruksföretagen finns det gott om småföretag, men det största företaget har bara cirka 350 anställda. En stor del av befolkningen pendlar till arbeten utanför kommunen. Kusten är lång och stränderna lång-grunda. På somrarna mångdubblas befolkningen runt Mell-bystrand, och det populära laxfisket har gjort att turistsä-songen förlängts.

Den gamla staden Laholm med anor från tolvhundrata-let är visserligen den största tätorten med sina cirka 6 000 invånare, men den är inte så väldigt mycket större än Mell-bystrand som har runt 2 000 invånare. Flera andra orter lig-ger på runt 1 000 invånare.

– Vi är en lite udda kommun på så sätt. För oss är det inte optimalt att ha en heltidskår. Vi har fyra brandstatio-ner med deltidsbrandmän, berättar Pär-Åke Eriksson.

Liksom de flesta andra kommuner har Laholm ibland haft svårt att rekrytera deltidsbrandmän. Det var ett av skälen till att starta risk- och säkerhetsutbildningen på Os-becksgymnasiet. Ett annat skäl var att kommunen ville göra gymnasieskolan mer attraktiv. Utbildningen fungerar som ett individuellt val om 300 poäng, som eleverna kan välja oavsett vilket gymnasieprogram de läser. Utbildningen star-tade 2004. Totalt har 85 elever, varav nästan en tredjedel

Om de inte har uppfyllt målen får de förklara varför. Jag har varit noga med att ärendet ska tas av poli-tikerna i nämn-derna, inte av tjänstemännen på förvaltningarna. Bara så kan det bli politisk tyngd.

Vi är en lite udda kommun på så sätt. För oss är det inte optimalt att ha en heltidskår. Vi har fyra brandsta-tioner med deltids-brandmän.

126 127

kvinnor, valt inriktningen. Av dem som har gått ut gym-nasiet har tolv gått vidare till att bli deltidsbrandmän, till att gå brandmannautbildningen Skydd mot olyckor eller till andra banor som har anknytning till skydd och räddning.Räddningstjänsten arbetar också på andra sätt med barn och ungdomar.

– Varje år utbildar vi eleverna i årskurs 0, 2, 5 och 8 i brandskydd och vi har en mycket aktiv ungdomsbrandkår. Samarbetet är guld värt för oss. Vi har väldigt få busringning-ar till SOS Alarm och vi har färre bränder i allmänna byggna-der än jämförbara kommuner, säger Pär-Åke Eriksson.

RiskerDet finns en del potentiellt stora riskanläggningar i kom-munen. En är plastindustrin DIAB som ligger mitt inne i stan. En brand där skulle få allvarliga konsekvenser, lik-som ett brott på någon av de två dammarna i Lagan. Ring-hals kärnkraftverk ligger inte i kommunen, men bara tio mil bort. Men de vanligaste olyckorna sker på vägarna. Flera stora trafikleder går genom kommunen.

– På E6:an går mycket tung trafik, och en hel del farligt gods. Vi har haft några sådana olyckor, bland annat var det en tankbil med brandfarlig vätska som välte och stod i lågor, säger Per Åke Eriksson.

Också andra händelser har gjort att Laholm har fått tes-ta krisorganisationen i skarpt läge. Först skedde det bru-tala dubbelmordet på två unga kvinnor på Hallandsåsen 2004 och några år senare drunknade en sexåring i simhal-len. Och så är det förstås stormarna. Varken Gudrun eller Per skonade Laholm. Stormarna blev ett test på myndighe-ternas beredskap, men minst lika mycket ett test på hur allmänheten klarar extrema situationer.

– Det var fantastiskt. Hemsjukvårdare som bodde på landet tog helt enkelt med sig sin karl och hans motorsåg i bilen och så åkte de ut och skötte hemtjänstrundan. Och lantbrevbärarna tittade in i stugorna om de inte såg att det lyste, säger Pär-Åke Eriksson uppskattande.

Petra Fransson lägger till:– Folk ute på landet förstår att kommunen inte kan

serva med allt. De har ett stort krismedvetande. De tar in

tillräckligt med ved och tappar upp vatten så att de vet att de klarar sig om det blir strömavbrott.

För att inskärpa kommuninvånarnas personliga ansvar och ge dem praktiska tips har kommunen i samarbete med försäkringsbolagen tagit fram en liten behändig broschyr. Där finns viktiga telefonnummer och webbadresser till myndigheter, men där står också sådant som att man ska sätta upp brandvarnare, skaffa handbrandsläckare och se till att ha en batteridriven radio samt ett litet mat- och vattenförråd hemma, för att bättre klara ett strömavbrott.

Det framtida säkerhetsarbetetSådana tankar vill Petra Fransson väva in tydligare i nästa upplaga av handlingsprogrammet.

– Det är ett dokument där medborgarna kan se vad de kan kräva av myndigheterna, men också vad vi tycker är medbor-garnas ansvar.

Också på andra punkter kommer handlingsprogrammet att förändras, eller snarare utökas.

– Suicid kommer att vara med, och jag och socialchefen håller på och tittar på hur vi kan jobba bättre med fallolyck-or, säger Pär-Åke Eriksson.

Redan nu åker räddningstjänsten ut när människor har ramlat och ringer 112 för att de inte kan ta sig upp själva.

– Oftast är det de som inte har hemtjänst och som ingen riktigt har ansvar för. Då löser vi det. Vi skickar ut en deltids-brandman som kommer och lyfter upp den som har fallit.

Sedan flera år tillbaka åker räddningstjänsten också ut på IVPA (i väntan på ambulans). Pär-Åke Eriksson tänker sig att samhällets olika funktioner skulle kunna hjälpas åt, så att hemtjänstpersonalen kan rycka ut på ett brandlarm om den bilen finns närmast.

– Hemtjänsten kan ha en handbrandsläckare i bilen, som en slags IVPR, i väntan på räddningstjänst. Och även om de kanske inte kan göra så mycket åt branden så kan de rapportera till oss om det finns två skadade på platsen eller tio skadade.

– Om tio år tror jag inte att vi är en räddningstjänst, då tror jag att vi är en samhällsskydds- och beredskapsstyrka, säger Pär-Åke Eriksson.

På E6:an går mycket tung trafik, och en hel del farligt gods. Vi har haft några sådana olyckor, bland annat var det en tankbil med brandfarlig vätska som välte och stod i lågor.

Om tio år tror jag inte att vi är en räddningstjänst, då tror jag att vi är en samhälls-skydds- och bered-skapsstyrka.

128 129

Han är heller inte främmande för en konstruktion där den som har en tjänst i kommunen som regel också ska vara deltidsbrandman.

LagstiftningenLSO och LEH är två separata lagar. Ofta behandlas de också så, med separata program och planer.

– Jag ser en klar fördel med att baka in planerna för ex-traordinära händelser i det handlingsprogram som gäller för skydd mot olyckor. Det är bra att samtidigt tänka på kortsiktiga och långsiktiga händelser, säger Petra Fransson.

En samordning skulle också ha andra vinster.– Det skulle slita mindre på politikerna. Om vi presente-

rar två olika planer är det lätt att politikerna tycker: ”men har vi inte redan gjort det här en gång?”.

Överhuvudtaget är möteströttheten och det oerhörda ut-budet av information något som hon tycker att man måste ta på allvar.

SamverkanSamverkan och framförhållning är bra i sig, men tar väldigt mycket tid.

– Problemet med alla dessa råd är att man ska hålla i gång dem. För mig som är säkerhetssamordnare är det lätt att förstå varför man ska avsätta tid för att planera inför en eventuell översvämning. För mackägaren kan det vara svå-rare, särskilt om det faktiskt inte har hänt något.

– Jag skulle gärna se en prioriteringsordning från MSB när de lägger ut saker på länsstyrelserna som i sin tur läg-ger ut det på oss i kommunerna. Vad är viktigast? Vad kan vi vänta lite med? säger Petra Fransson.

I andra sammanhang är det lätt att se fördelarna med samarbete. Det gäller både att utvidga säkerhetstänkandet till andra kommunala förvaltningar och att samarbeta över kommungränserna. Laholm har ett formaliserat samarbete med många andra kommuner i södra Sverige kring olyck-or med farligt gods. Till exempel finns ett avtal med Äng-elholm om att en av deras anställda utreder olyckor som har inträffat i Laholm och man har gjort en utredning om att tillsammans med Båstads kommun bygga en gemensam

brandstation i Skummeslöv.De planerna har tills vidare skrinlagts, men kan plockas

fram igen om Skummeslöv expanderar så kraftigt som en del utbyggnadsplaner förutspår.

– Jag hatar när det blir fyrkantigt. Folk tänker ju inte ”jag bor i Laholms kommun, då måste släckbilen komma därifrån”. De tänker att de vill ha hjälp när det händer nå-got, oavsett var hjälpen kommer ifrån.

– Jag tycker att vi kan utvidga det där ännu mer. Ta en sådan sak som om det blir höga flöden i Lagan. Lagan börjar i Värnamo, går ner till Ljungby och mynnar ut här. Då är vi flera kommuner och tre olika länsstyrelser inblandade. Jag tycker att om det händer något i Lagan så kan vi sätta folk i Värnamo på att hantera olyckan från början och tills den är avklarad, och sen får vi andra kommuner betala Värnamo eller skicka folk till deras stab. Vi måste kunna samordna oss bättre, säger Pär-Åke Eriksson.

Jag ser en klar fördel med att baka in planerna för extraordinära händelser i det handlingsprogram som gäller för skydd mot olyckor.

Kommun: Laholm

Län: Halland


Näringsliv: Jordbruket är betydelsefullt. Långa sandstränder och ett

bra laxfiske drar mycket turister. Många småföretag. Det största

företaget, DIAB, har cirka 350 anställda. Stor utpendling från kom-

munen.

Politiskt styre: Stark borgerlig majoritet, med moderaterna som största

parti i fullmäktige.

Räddningstjänstens organisation: Kommunstyrelsen styr över räddnings-

tjänsten. Brandstationer finns i tätorterna Laholm, Knäred, Våxtorp

och Hishult. Samtliga kårer är deltidskårer. I kommunen finns 74

deltidsanställda brandmän, samt tre heltidsanställda insatsledare.

Jag hatar när det blir fyrkantigt. Folk tänker ju inte ”jag bor i Laholms kommun, då måste släckbilen komma därifrån”. De tänker att de vill ha hjälp när det händer något, oavsett var hjälpen kommer ifrån.

131

Steg 7

Steg 7 (steg 1) – Förbättring och nuläge

Uppföljningen och utvärderingen kommer förhoppningsvis att leda till förbättringar och utveckling av verksamheten. För arbetet inom området säkerhet och skydd mot olyckor ger de bland annat information och idéer till omarbetning-en av handlingsprogrammen. Förbättring och utveckling blir då en del av den fortsatta processen som fångas upp i steget kring nuläget. De blir därmed en input i det ständigt pågående flödet kring planering, genomförande, uppfölj-ning, utvärdering och förbättring.

132 133

Utvecklingen av handlingsprogrammen kan liknas vid en trappa, där kommunen ökar sin kunskap och höjer sin am-bitionsnivå för varje nytt handlingsprogram. Varje steg sym-boliserar en utveckling i säkerhetsarbetet, en utveckling som kan innebära både fördjupning och breddning.

När man rört sig ett helt varv i processen är det dags att ta fram nya program. Man är åter på steg 1 – Nuläge, men förhoppningsvis har man tagit sig högre upp i trappan och kan ta med sig de erfarenheter som man skaffat sig in i näs-ta planering och in i kommunens framtida säkerhetsarbete.

Följande frågor kan vara till hjälp i steg 7 • Vad kan förbättras och utvecklas i säkerhetsarbetet utifrån utvärderings-

resultaten?

• Hur ska man få med dessa erfarenheter in i nästa varv i processen?

Referenser och litteratur för vidare läsning

Tryckt material

Att beställa och utforma räddningsinsatser (2003) Björnberg Fredrik, Melin Göran Räddningsverket U30-630/03

Att genomföra utvärdering – exempel från skolor och kommuner (1999) Skolverket, Best nr: 99:458

Budgetproposition (2010/11:1)

Det ska finnas ett power-point dokument här nånstans Pütsep Mona Mälardalens högskola och Örebro universitet Utvärderings- akademin, Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap, Socialt arbete 61-90 hp, D-uppsats, 15 hp Vt 2009

En nationell strategi för för att stärka brandskyddet genom stöd till enskilda (Dnr: 2009:14343) Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (Redovisning av uppdrag: Fö2009/2196/SSK, 2009-11-05)

Extraordinära händelser i kommuner och landsting Proposition 2001/02:184

Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor

Förordning (2009:956) om översvämningsrisker

Handbok för riskanalys (2003) Davidsson Göran Räddningsverket U 30-626/02

Har skyddet ökat? (2007) Lago Ulf, Pütsep Mona Räddningsverket U30-657/07

Hur styrs skyddet? (2009) Hermelin. Johan Strategihuset ABMyndigheten för samhällsskydd och beredskap 0133-09

134 135

Klimat och sårbarhetsutredningen (SOU 207:60)

Kommunikation och politiska beslut i säkerhetsarbete utifrån LSO- En studie av IDA-pilot- och jämförelsekommuner (2009) Johansson-Hidén, Birgitta, Wreder Malin Karlstads Universitet Fakulteten for ekonomi, kommunikation och IT 2009:60

Kostnadsnyttoanalys för nybörjare (2006) Mattson Bengt Räddningsverket U 30-653

Krishantering och civilt försvar i kommuner och landsting (SOU 2004:134)

Lagom säkerhet 3 (2001) Mattson Bengt Räddningsverket ROO-240/01

Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor.

Medvind i säkerhetsarbetet (2005) Räddningsverket, Krisberedskaps-myndigheten, Sveriges Kommuner och Landsting. Räddningsver-ket, 19-272/04.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter om kommu-ners och landstings risk- och sårbarhetsanalyser (MSBFS 2010:6)

Målstyrning av skydd mot olyckor på lokal nivå- Med Jönköping som exem-pel (2003) Jonsson Fredric, Frödin Sven- Erik Räddningsverket U30-627/03

Olyckor & kriser (2009/2010) Sölvesdotter Maj, Schyllander Jan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Publ nr: MSB 0170-10

Plan- och bygglagen (2010:900)

Riktlinjer för olycksutredning Del av det systematiska säkerhets- och kvali-tetsarbetet (Andra tryckningen, 2009) Myndigheten för samhälls-

skydd och beredskap Publ.nr MSB 0131-09

Reformerad räddningstjänstlagstiftning. Proposition 2002/03:119

Reformerad räddningstjänstlagstiftning. (SOU 2002:10) Försvars-departementet

Reformen skydd mot olyckor- en uppföljning med förslag till utveckling (Ds 2009:47) Försvarsdepartementet

Risk management - Principles and guidelines (ISO 31000:2009)

Räddningstjänst i samverkan- Ansvar och uppgifter för räddningstjänst-ansvariga myndigheter och samverkande organisationer (2008) Rädd-ningsverket U30-666/08

Samverkan mellan polis, sjukvård, SOS Alarm och räddningstjänst vid hot om suicid- Ett exempel från Jönköpings län (2005) Wibble Tomas, Melin Göran, Peterson Annica, Lagerqvist Jan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Publ.nr MSB 0088-09

Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om skriftlig redogörelse för brandskyddet (2004:4) Räddningsverket

Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om skyldigheter vid farlig verksamhet (2004:8) Räddningsverket

Statens räddningsverks allmänna råd om systematiskt brandskyddsarbete (2004:3) Räddningsverket

Statens räddningsverks föreskrifter om skriftlig redogörelse för brand-skyddet (2003:10) Räddningsverket

Styrel – inriktning för prioritering av elanvändare (Dnr: 2009-3054)

Utvärdering inom politik och förvaltning (1998) Vedung, Evert Lund: Studentlitteratur.

Vägledning för risk- och sårbarhetsanalyser (2011) Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Publ nr: MSB245 - april 2011

136 137

Webb

Din säkerhet http://dinsakerhet.se/

Informationssäkerhet http://informationssakerhet.se/

Kommun- och landstingsdatabasen www.kolada.se

Krisinformation http://www.krisinformation.se/

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) www.msb.se

Bibliotek http://bibliotek.srv.se/mikromarc/default.Asp?setDocGrp=0

Exempelkatalogen http://www.msb.se/sv/Kunskapsbank/Exempelkatalogen/

IDA http://ida.msb.se/http://www.msb.se/sv/Kunskapsbank/Statistik--analys/

Naturolycksdatabasen http://www.msb.se/sv/Kunskapsbank/Erfarenheter-fran-olyckor--kriser/Naturolycksdatabasen/

Översvämningskarteringar http://gisapp.msb.se/Viewers/Oversvamningskartering/framework.html

Seveso http://www.seveso.se/

Socialstyrelsen www.socialstyrelsen.se

Skador och förgiftningar: http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/skado-rochforgiftningar

Skador/skadehändelser i Sveriges län och kommuner http://192.137.163.49/pxweb2006/skadestatistik/

Statistikdatabasen: http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas

Sveriges kommuner och landsting (SKL) www.skl.se

Jämställdhetsintegrering http://www.skl.se/web/Jamstalldhetsintegrering_1.aspx

Sjukvårdsdata http://sjvdata.skl.se/sif/start/

Öppna Jämförelser - Trygghet och säkerhet http://www.skl.se/web/Oppnajamforelser.aspx

Trafikanalys http://www.trafa.se/Hem/

138

BildförteckningIllustrationer: Advant Produktionsbyrå AB och Per Hardestam.

Foton:s. 13 Johan Eklund/MSBs. 37 AL Pressbild/Luleå kommuns. 51 Hannah O Helseths. 59 Claudio Bresciani/Scanpixs. 71 Björn Larsson Rosvall/Scanpixs. 79 AL Pressbild/Luleå kommuns. 87 Björn Andersson, MSBs. 101 Räddningstjänsten Karlstadsregionens. 107 Robert Lindberg, Öckerö kommuns. 115 Björn Andersson, MSBs. 123 Christel Linds. 131 Håkon Mosvold Larsen/Scanpix

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)651 81 Karlstad Tel 0771-240 240 www.msb.sePubl nr: MSB246 - april 2011ISBN: 978-91-7383-130-7

Handlingsprogrammen enligt lag om skydd mot olyckor (LSO) ger kommunen goda möjligheter att tydliggöra den politiska viljan när det gäller olycksförebyggande- och skadebegränsande verksamhet samt att bedriva en effektiv räddningstjänstverksam-het. Enligt den proposition som föregick lagen bör kommunerna, i större utsträckning än tidigare, ta initiativet till samordning av den olycksförebyggande och skadebegränsande verksamheten.

Strävan är att uppnå en samsyn mellan olika aktörer om vilka åt-gärder som bör vidtas för skyddet och säkerheten i kommunen. Enligt propositionen kan samverkan gälla aktörer med ansvar inom t.ex. trafiksäkerhetsområdet, plan- och byggsektorn, miljö-förvaltningen och folkhälsoverksamheten.

Med vägledningen för kommunala handlingsprogram vill MSB motivera och stödja kommunernas arbete. Den vänder sig till dem som ansvarar för eller arbetar med att ta fram, följa upp och för-bättra handlingsprogrammen.

Documents

Vägledning för kommunala handlingsprogram · säkerhetsarbete – att arbeta med kommunala handlingsprogram. Vägledningen är förändrad och uppdaterad för att den ska . 8 9