)

UTVEC K LINGS PROBLEM

I TREDJE VARLDEN

Fem föredrag

o _Nordiska Afrikainstitutet, Uppsala-

UTVECKLINGSPROBLEM I TREDJE VÄRLDEN

Fem föredrag

Nordiska Afrikainstitutet, Uppsala

Juni 1969, omtryclcning februari 1970

INNEHÅLL

Förord

FOLKÖKNING OCH LIVSMEDELSKRISAnders Fnrsse

POLITIK OCH SAMHÄLLSUTVECKLING ITREDJE VÄRLDENLars Rudebeck

U-LÄNDERNAS EKONOMI OCH HANDELBo Kjell~n

U-LAND - UTBILDNllIGSLANDLars-Olof Edström

INTERNATIONELLT OCH SVENSKT BISTÅNDEn översiktBo Kärre

Litteraturanvisningar

Presentation av författarna

Sid

1

11

29

63

73

77

I samarbete med Kursverksamheten vid Uppsala Universi­tet arrangerade Nordiska Afrikainstitutet hösten 1968en serie föreläsningar om olika u-landsproblem. Av­sikten var att ge en mångsidig framställning av defrågor och problem som i dag är aktuella för u-ländernaoch att därigenom fylla ut en lucka som universitets­undervisningen ännu inte täcker. Föreläsningarna be­handlade u-ländernas politik och ekonomi, befolknings­och utbildningsfrågor samt internationellt och svensktbistånd.

De olika föreläsningarna, som bearbetats av föredrags­hållarna, presenteras härmed för en större publik.Nordiska Afrikainstitutet önskar tacka bidragsgivarnaför att de ställt sina föredrag till förfogande förpublicering.

Uppsala i juni 1969

Olle Nordberg

FOLKÖKNING och LIVSHEDELSKRIS

l

Anders Forsse

En hastig men god överblick av folkökningens huvuddragfår man genom att saxa och resonera kring några upp­gifter ur Rolf Edbel'gs utomordentliga bok "Spillran avett moln". Världsbefolkningen och dess ökningstakt togsig sålunda vid några lämplig:: valda tidpunkter ut somföljer:

År Hiljoner människor Ökningstakt

8000 f Kr 15 4-dubbl/6 000 år2000 f Kr 60 4-dubbl/2 000 år

O 200 dubb l/l 600 år1600 e Kr 400 dubbl/ 250 år1850 l 000 dubbl/ 90 år1940 2 000 dubbl/ J5 år1966 J JOO

Som synes accelerar folkökningstakten under historisktid, d v s den tid vi kan överblicka någorlunda.Siff~rmaterialet för de äldre skedena är naturligtvisytterligt osäkert, men vi kan känna oss säkra på attdet fram till omkrinc Ar 1500 e Kr tog l 000 år ellermera att fördubbla :folkmängden. Ju närmare man kommervår egen tid, desto snabbare blir ökningen, så att vinu har ko~nit ned till en fördubblingsperiod på J5 åreller mindre.

Låt oss nu göra det "konservativa" antagandet, att för­dubblingsperioden kommer att ligga kvar vid J5 år ochinte sjunka ytterligare. Ett sådant antagande är kanskeinte särskilt realistiskt, men åtminstone biologiskafaktorer talar ju för att människan inte kan förökasig oeh uppfylla jorden bokstavligen hur fort somhelst. Med detta antagande skulle fortsättningen påvår tabell se ut så här:

År Miljoner människor Ökningstakt

1966 J JOO2000 6 60020J5 lJ 200 dubbl/J5 år2070 26 4002100 52 800

Vid en tidpunkt, som våra barnbarns barn mycket väl kantänkas uppleva - förutsatt att någon mänsklig varelseupplever den tidpunkten - skulle jordens sammanlagdabefolkning alltså ha vuxit från nuvarande tre a fyramiljarder till femtio miljarder människor. Tänker mansig denna befolkning jämnt utspridd på allt land, somöver huvud kan tänkas vara eller bli beboeligt - d v sungefär halva jordens landyta - skulle det för varjemedlem aven sådan enorm mänsklighet finnas en rutamed ungefär J5 meters sida; och då har vi knappasträknat med plats för vägar, fabriker och sådana Yt­krävande kollektiva anordningar, I en sådan trängselskulle man också behöva maka åt sig för annat land­baserat animalt eller vegetativt liv, som vi inteklarar oss utan.

2

Detta resonemang ter sig säkert för den nuvarandemänskligheten som nn orinlirrhet, ett rent fantasteri ­och säkert är också, att det inte leder till någratilltalande perspektiv. Man kan för resten fråga sig,hl:lr en grek elle"" kines från tiden kring Kristi födel­se - tvivelsutan med liket goda fattningsgåvor som vpranuvarande - skulle ha reagerat, om han hade fått veta,att världens b8follming skulle trettiodubblas på två­tusen år. Jag är inte säker på att meddelandet skulleha hälsats med oblandad glädje. Men perspektiven ärlångt mörkare nu än då.

Nå, vad nutidens mänJliskor än vill tro och anse omträngseln på jorden om bara tre eller fyra genera­tioner, så kan vi vara övertygade om en sak: en fort­satt folkökning i nuvarande takt blir förr eller sena­re omöjlig och ko~~er någon gång att hejdas eller för­bytas i sin motsats .. en folkminskning. Att dettakommer att ske vet vi. Vi vet inte när det""blir - mendet är svårt a t ttänka sig anna t än- någon punkt hi tomden femtiomiljardersni_va, som VG.l' trend pekar på ett­hundratrettio år framför oss - och heller inte vilkafaktorer som konllrier att ändra det nuvarande förloppet.Några möjliga sådane. faktorer skall här diskuteras.

Men låt oss först, ännu en gång med hjälp av RolfEdbergs bok, kasta en blick till på folköknings taktenhittill-s, nu med hjälp av et-i; hypotetiskt resonemang.Låt oss antaga, att mänskligheten år 1500 f Kr bestodav bara etthundra individer (i själva verket fanns detju åtskilliga tiotal miljoner människor). Vi tänkeross vidare, att denna första flock hade förmerat sigmed en procent om året f:cån 9.1' 1500 f Kr ti 11 dagsdato, alltså i nära J 500 år. En procent är nu förtiden en låg årlig ökningstakt: Indien räknar med tvåoch en halv procent, och än snabbare ökning skerexempelvis på de västindiska öarna och i Indönesien.Den årliga tillväxten hos Kinas väldiga befolkning ­bara den en fjärdedel eller så av mänskligheten ­ligger säkert också den över en procent.

Men öm nu vår" hundra hypotetiska stamfäder och stam­mödrar för J 500 år sedan hade nöjt sig med ett års­tillskott på en procent, naturligtvis "med ränta påränta", och fått denna ökningstakt fasthållen somprincip intill hundrade eller hundrationde led, ändain i våra dagar?

Om jorden hade erbjudit förutsättningar för en sådanfolkökning, skulle dess befolkning i dag ha uppgåtttill, inte tre eller fyra miljarder, inte heller femtiomiljarder -vår extrapolerade siffra för år 2100 e Kr- utan femton biljoner individer. Det finns lika mångakvadratmeter land på jorden, om man räknar med ocksåallt land, som vi anser obeboeligt.

Denna tankelek leder oss till konstaterandet, attmänsklighetens tillv~xttakt under den tid vi tror osskunna överblicka har legaL vida under en procent år­ligen. Samtidigt vet vi, att den i fråga om en mycketstor del av den nuvarande ~änskligheten ligger avsevärt

3

över en procent. Vi vet också, att effektiviserad pro­~·ion, främst av livsmedel, och förbättrade medi­cinska förhållanden är de väsentliga orsakerna tillökningstaktens acceleration. ("Fred, vaccin och potä­ter" sade Tegnilr till förklaring av vårt eget folkstillväxt för halvta,Lnat sekel sedan; de två sistnärrmdafaktorerna lär nog ha betytt åtskilligt mera än desvens!<a krigens upphör2.Dde,) Hen vi måste som sagtfråga oss, vad som kommer att få mänsklighetens till­växttakt att under de närmaste hW1dra åren gå ned igentill något som ligger under en procent årligen.

I äldre tider hölls ökningstakten tillbaka av sjukdomar.Särskilt spädbarnsdödligheten torde ha betytt mycket.Än i dag finns stora områden i Afrika, Asien och Latin­amerika, där inemot hälften av alla barn aldrig uppnårett års ålder. på dessa kvarlevor av gångna tidersmera utbredda dödlighetsmönster har kur2tiva åtgärder,insatta av barmhärtighet, mycket obetydlig statistiskeffekt; rikligare och bättre näring, och bättre hygie­Diska förhållanden, särskilt beträffande vattenförsörj­ningen, är de enda förändringar, som leder till kvanti­tativt påtagliga resultat.

Hen på det hela taget har sjukdomar nu för tiden föga- och allt mindre - att betyda som broms på folkök­ningen. Vacciner, antibiotica och DDT (för bekämpningav smittoförande insekter) är billiga, mycket effekti­va och lätta att använda, även på fattiga, okWLnigaoch sammanträngda människor. Verkningar11a av sådanaåtgärder är långt snabbare och mera påtagliga i u­länder, där dödstalen i utgångsläget är höga, än devar i våra egna länder med deras redan höga medicinskaoch nutritiva standard. Dödstalen går med andra ordmycket snabbt ned i u-länderna, utom i de tämligen småoch få områden, där andra faktorer än sjukdomar hållerdem uppe, och folkökningstalen går upp. Man kan frågasig, om u-länderna vid extremt höga och snabbt växandebefolkningstal kommer att kunna hålla sig med en till­räckligt stor, utbildad personal för att tillämpa denuvarande eller ännu modernare sjukdomsbekämpande me­toderna. Kanske befolkningens storlek och täthetmedför en accelererad spridning av sjukdomarna? Dettaär naturligtvis ett akut spörsmål för ett mycket stortantal individer redan i dag och kan bli än mera brän­nande för hela befolkningen i framtiden. De nya meto­dernas nettoeffekt har emellertid hittills ot7ivel­aktigt varit en accelererad folkökning. Det är svårtatt tro, att de i framtiden skulle bli så mycketsvårare att tillämpa, att denna nettoeffekt skullegenerellt sett påtagligt minska. Ur hela mänsklig­hetens synvinkel tycks alltså sjukdomar i vedertagenmening konuna att få allt mindre att betyda som folk­ökningsbromsande faktor,

Det kan tyckas ligga nära till hands att tänka sigkrig som en sådan faktor; inte på så sätt, att krigskulle - annat än rent tillfälligt - sänka netto­reproduktionstalet, utan på det enkla viset, att män­niskor i stort antal skulle dö på grund av krigshand­lingar eller av !=igets olika andra konsekvenser.

4

Naturligtvis är det fullt tänkbart, att vårt folk­öknings problem skulle försvinna - och vi självil, ellerväldigt många av oss, på andra sidan ekvationens lik­hetstecken - till följd av ett storkrig med nukleära,biologiska och kemiska stridsmedel. Kommer ett sådantkrig, och förs det med tillräcklig uthållighet och medtillräckligt hemska vapen, är saken i självil verketklar. De, som till äventyrs överlever, kommer iltt hamera pilträngande problem än mänsklig trängsel på jord­klotet.

Nen vår diskussion är knappp_at betjänt med att dröjavid detta slags slutliga lösning av vårt folköknings­problem. Ett krig av Ragnarökskaral<tär är inte denenda möjliga, eller ens den mest sannolika variantenav militär kraftutveckling. Det förefaller troligare,att staternas och regeringarnas självbevarelsedriftkOmlner att dämpa deras handlande åtminstone så långtatt de inskränker sig "eill geografisId och materielltbegränsade krig och gör stora eftergifter för att und­vika sådana krigs utbredning och intensifiering.

Att även begränsade krig är fruktansvärda och kanvålla stora förluster i människoliv är klart, isynnerhet om moderna massförstörelsevapen sätts in inågnn utsträckning, Men i det sammanhang vi nu disku­terar är vi endast intresserade av frågan, huruvida depå ett varaktigt sätt kan böja av den folkökningstrendvi tidigare åskådliggjort. Svaret på den frågan ärtämligen tveklöst nej.

I själva verket förefaller det, som om detta århundra­des storkrig, med sina förluster på tiotals miljonermänniskoliv, haft mindre effekt på folkökningstrendenän äldre tiders lån~ariga krig. Trettioåriga krigetpå l600-talet hejdacle befolkningens til.lväxt i vad Somnu är Tyskland på ett radikalt och tämligen varaktigtsätt; något motsvarande torde ha gällt några av de·medeltida krigen i Europa och Asien, liksom det storanordiska kriget, som gjo~de slut på den svenska mili­tära stormakten. Vår tids kompensatoriska mekanismer,av främst ekonomisk och organisatorisk art, är långteffektivare än forna tiders, och de katastrofala följ­derna av moderna krig övervinns snabbt.

Hed andra ord: Krig, i detta begrepps någorlunda"hanterl.iga" mening, tycks, hur förfärliga de än i ochför sig må te sig, inte komma att varaktigt påverkavärldsbefolkningens tillväxt med etthundra procent påtrettiofem år.

på tal om krig kan en kort utvikn:'ng från vårt resone­mang möjligen äga intresse, Såsom ett av argumententill förmån för ett växande och effektivt utvecklings­bistånd från de rika länderna till de fattiga åberopasinte sällan önskvärdheten av att förebygga politiskaspänningar mellan de båda länderkategorierna, spän­ningar, som på sikt skulle innobära risk för storamilitära krafturladdningar, Det arg\lmentet förefallerinte att ha någon vidare bärkraft, lyckligtvis finnsdet andra, djupare liggande och långt bättre motiv för

5

utvecklingssamarbete med de fattiga folken. Ty för detförsta är det svårt att se effektivt materiellt ochtekniskt bistånd som någon i verklig mening fredsfräm­janne faktor, lika litet som de fattiga folkens poli­tiska frigörelse. Det är ju först sedan dessa folksmateriella stagnation börjat i någon liten mån för­bytas i ett framåtskridande, och först sedan derasregeringar (om inte de själva) börjat få någon litengrad av handlingsfrihet, som de i subjektiv meningbörjat spela rollen av militära orosfaktorer (tillombyte av den tidigare rollen som stridsäpplen föreuropeiska makter), Ingenting säzer, att detta derasuppträdande kommer att dämpas, allteftersom de konunernärmare de besuttna nationernas materiella standardoch politiska klokskap,

Och för det andra förefaller det inte troligt, att defattiga nati~a, ans om några av dem samverkade medvarandra eller komme att besitta moderna massförstörel­semedel, skulle kunna utgöra någon verkligt allvarligmilitär fara för den nuvarande besuttna världensfortbestånd och välstånd - väl att märka så länge defattiga folken förblir fattiga. Rika länders militärakapacitet, särskilt sedan ett eventuellt överrasknings­moment övervunnits, och framför allt deras organisa­tpriska förmåga är nästan definitions~ässigt alltföröverlägsna. Det korta kriget i Främre Orienten år 1967är_ett gott exempel härpå; nistorien bjuder på talriksand.ra.

De bärkraftiga motiven för utvecklingssamarbete ärfrämst av ideell och humanitär art. De är, som såvälde svenska som andra statsmakter flera gånger ·fram­hållit, argument nog för avstående aven (åtminstonepå kort sikt) eljest möjlig välståndsökning i de redanrika länderna.

Men tillbaka till vårt sökande efter folköknings­bromsande faktorer. Under långa historiska skeden harsäkert livsmedelsbristen varit den väsentliga orsakentill att folkökningen på sikt hållits under en procentårligen. Malthus lärde ju, att folkmängden inte var­aktigt kan ligga över vad som medges av livsmedels­produktionens resurstak. Detta framstår som självklart.Men han hävdade också, att folkmängden inte skulleligga mycket under detta maximum. Denna sistnämnda teshar - lyckligtvis .- visat sig inte hålla streck, varesig i Malthus' hemland eller i andra industrialiseradeländer. Folkmängden där har sedan Malthus tid ökatsnabbare än någonsin tidigare, men inte lika snabbtsom tillgången på livsmedel.

Men säkert har Malthus' tes varit berättigad på mångahåll i det förgångna, och säkert är den det än i dag iåtskilliga underutvecklade områden med den för sådanakarakteristiska, höga fruktsamheten. Vid goda skördaröverlever många av barnen, vid dåliga skördar färre;många, som inte dör av svält, blir försvagade ochdukar lättare än vanligt under för qjukdomar. Vissa om­råden i Indien svarar tämligen väl mot den beskriv­ningen. Gällde den hela Indien, skulle landet om mindreän en generation ha inte 520 miljoner som nu, utan

6

en miljard invånare, nämligen om man lyckas fördubblatillgången på livsmedel. Och det förefaller inteosannolikt, att det går i ungefär den riktningen.

I Egypten har byggandet av Assuandammen under femtio­och sextiotalen lett till en ökning av landets odlings­bara areal med ungefär trettio procent. Samtidigt harlandets befollming vuxit med ungefär trettio procent.Denna överensstämmelse är säkert inte slumpartad, utan"malthusiansk". Vad skulle det egyptiska befolknings­tillskottet ha haft att leva av, om dammen inte hadekommit till? Och, frågar man sig, hur mycket högregenomsnittsstandard har dagens egyptieI än sina före­gångare för tjugo år sedan? Eller för femtusen årsedan?

En objektiv konstaterbar skillnad mellan å ena sidanEuropas och Nordamerikas länder och å den andra mångaländer i den övriga världen (dock långtifrån alla) ärtydligen, att i de förra livsmedelstillgången, eller ivart fall förmågan att producera livsmedel, vuxitlångt snabbare än den i och för sig mycket snabbtväxande befolkningen, under det att i de senare livs­medelstillgång (liktydig med produktionskapacitet) ochfolkmängd hållit jämna steg efter Halthus mönster.Han kan kanske säga, att olikheten mellan rika ochfattiga folks situation väsentligen ligger just häri.

Teknologiska, ekonomiska, organisatoriska och psyko­logiska faktorer har, var för sig och i samverkan ­utan att man egentligen vågar tillmäta någon särskildav dem en dominerande roll - lett till Europas, Nord­amerikas och några andra områdens frigörelse frånHalthus' tes. Dessa faktorer, som inte i verkningsbargrad är för handen i de underutvecklade områden medvilka vi jämförde oss, har p~ ett inte fullt klarlagtsätt men alldeles otvetydigt medfört, både att pro­duktionskapaciteten (beträffande livsmedel och mycketannat) ökat och alltjämt ökar snabbare än någonsintidigare, och att folkökningen, ehuru sedan etthundra­femtio år unikt snabo, under åtminstone denna periodssenare hälft tenderat att på många håll dämpas i för­hållande till den tidigare takten och i knappast någotav de besuttna länderna hållit takt med produktions­kapaciteten.

Det synes för det fortsatta resonemanget vara viktigtatt hålla fast vid att båda dessa förändringar av detidigare utvecklingstendenserna har inträffat, intebara den ena eller bara den andra. Det tycks med andraord inte ligga till så, att folkökningen i de europeiskaoch nordamerikanska områdena inte fysiskt skulle hakunnat ske snabbare än faktiskt varit fallet. Denfaktiska folkökningen i många av de underutveckladeområdena torde vara belägg nog för detta antagande.

Den komplicerade och ofullständigt förklarade orsaks­mekanismen i våra delar av världen har alltså åstad­kommit, att människorna där ökat sitt individuella ochkollektiva välstånd genom att inte bara producera mera,utan också föröka sig långsammare (även om de i ,;tortsett ingalunda kOllUllit ned igen ti.ll den ökningstakt,

7

som enligt vad Edberg visar oss har gällt under delånga historiska skedena) o

Det ligger nära till hands att tänka sig ett sambandmellan de båda nämnda företeelserna, Är det inte så,att människorna på något sätt bragts att föröka siglångsammare, just emedan de upplevat en unikt hastigstegring i konsumtionsmöjligheternCl?

Om detta är fallet - och de detaljerade sammanhangeni ett sådant skeende :faller utanför ramen. för dennaframställning och täcks på intet sätt av författarensöverbli~k - bör vi tydligen diskutera, om världensfolkökningsproblem möjligen kan komma närmare en lös­ning, eller åtminstone komma närmare en acceptabel,"hanterlig" utveckling, gen0m att ut-vecklingssamarbetetmera konsekvent än tidigare :enriktas på att åstadkOlmnaen unikt hastig ökning i livsmedelstillgången och denövriga konsumtions standarden ur individens synvinkel.Härigenom skulle, enligt Vål' hy[otcs, folkökningen såsmåningom "spontant" kOlrJila att dämpas, på alldelessamma sätt som tidigare i främst Västeuropa (varigenomden individuella standardstegringen skulle komma attaccelerera). Vill man inte go tappt inför folköknings­problemet, blunda och hoppas att det på något sättskall lösas "av sig självt", förefaller det svårt attFinka sig någon annan rationell '.räg att angripaproblemet än den nu skisserade. Det kan vara värt attdryfta några tänkbara angreppsmetoder.

Vad först livsmedelstillgången beträffar, är det uppen­bart., att jorden och fiskevattnen i de ulLderutveckladeområdena inte frambringar på långt när vad som medvåra kunskaper och våra ekOllomiska incitament skullevara möjligt. Att kompensera detta genom ökning avproduktionen i de rika länderna och (i realitetenmestadels gratis) distribuEioll till de fattiga, skulleinte på sikt vara en riktig lösning - ens om den vorepolitiskt möjlig - även om den kan försvaras på sinahåll som en form av investering (kapital för exempel­vis arbetslön in natura) och temporärt är oumbärlig80m katastrofhjälp. Förr eller senare kan produktions­eller transportsvårigheter bei"aras reSa hinder motökad distribution, och knapphetssituationen skulle återuppstå i sin gamla form (men skulle då drabba en störrebefolkning än nu).

Det synes föga sannolikt, att tillgripande av okonven­tionella livsmedel, exempelvis protein ur petroleum,jäst e1.1er blad, skulle på ett avgörande sätt påverkasituationen. Visserligen torde en tämligen begränsad,eller i vart fall för de rika länderna fullt tolerabel,koncentrerad och int') särsk;.l t långvarig forsknings­insats kunna lösa prcduktions- och smakproblemen, Mendistributions- eller marknadsförings sidan är ännuendast obetydligt behandlad, och den torde vara dw.svåraste. Erfarenheter fr"ån det svenska statliga ut­vecklingsbiståndet utgör gott belägg härför, Detsvenska folket, med dess cxcept~onellt höga utbild­ningsstandard och goda Iltblickar, har först under desenaste båda årtiondena börjat ändra sitt traditionella

8

kosthåll i en omfattning, som med litet god vilja kankallas dynamisk. Hur får man analfabeter att äta vege­tariska biffar eller dricka hälsooI"./cker - ellor rent-,av att köpa dem?

Det gäller snarare ~tt åstadkomma ett bättre utnyttjan­de av naturtillgångar och arbetskraft i u-ländernasjälva genom att tillföra kunnande, materiella resur­ser av nyckelkaraktär (gödningsämnen, redskap m m) ochförst och sist marknadsföringsincitament. En mycketstor del av jordens befolkning är självhushållandelantbrukare, boskapsskötare eller fiskare, undersyssel­satta eller åtminstone orationellt sysselsatta, okun­niga i allt som inte rör den dagliga tillvaron och meddålig kontakt ublnför det egna, närmaste grannskapet.Han hjälper dem föga genom att dela ut främmande livs­medel gratis till dem eller starta en plantage ellerfabrik någonstans, dymedelst sysselsättande någrahundra eller tusen man, Kurativ sjukvård gör hellerinte mycket till eller ifrån, även om den givetvis ärvälkommen (den kan, om den är effektiv, tänkas öka be­folkningstrycket). Vidgad skolundervisning gör nyttapå sikt, i vart fall om den ämnesmässigt är anpassadtill landets förhållanden, inte till någon f d euro­peisk kolonialmakts 19JO-talsmodell, Viktigast är attsöka stimulera folk att skaffa sig inkomster, beredasig inträde i en marknadshushållning, genom att anvisavägar för marknadsföring, överfö!'a kunskap Gm förbätt­rade produktionsmetoder och tjIIhandahålla produktions­varor av olika slag. Det är härvid ingalunda sagt, attmoderna europeiska eller nordamerikanska metoder är delämpligaste. De är ofta klart oekonomiska i länder,där priset på arbetskraft gör det nästan till en "frinyttighet", och kan dessutom vara socialt ödesdigra(genom att öka arbetslösheten),

på produktionssidan synes de nya utsädessorterna avvete och ris, som framkommit genom kraftigt initialtstöd från Ford,-stiftelsen, komma at-c spela en utom­ordentlig roll. De nya sorterna har förädlats vidare it ex Indien och Pakistan till åstadkommande av lokalanpassning. År 1968 låg veteskörden i dessa båda ländertrettio procent högre än den någonsin gjort tidigare,och Pakistan fick för första gången i sin historia ettexportöverskott av spanrunålc Redan under i övrigt likaomständigheter ger de nya serterna en påtagligt störreavkastning än de gamla. Tillför man i rationell omfatt­ning vatten och gödningsämnen, och förbättrar man sinametoder för jordbearbetning, sådd, ogräsrensning ochskörd samt lagring, blir resultatet direkt häpnads­väckande och verkar starkt stimulerande på intressetför dessa olika andra hjälpmedel.

Kött och mjölk kan man producera mera av genom attkorsa u-ländernas egna, motståndskraftiga och fögakrävande men lågavkastande djurraser med ömtåligaremen högavkastande djur utifrån. Sådana korsningsproduk­ter kräver bättre vård än sina inhemska upphov -kanske kan man inte hålla så många djur som förr - menmödan lönar sig, om bara marknadsföringen kan ske utanalltför s~ora svårighetero

9

Fisket kan intensifieras på många håll med hjälp avförbättrade båtar, motorer och effektivare fiskredskap.Hen det viktigaste torde vara att kunna taga rätt påden fisk som kommer i land, att kunna lagra, transpor­tera och sälja den. I många länder är fisk en fögakänd föda, och det är mycket svårt att vänja vuxnAmänniskor vid den.

En ökad inhemsk produktion kan i första hand ersättatidigare import och km, i andra hand leda till ökadavsättning och konsumtion, åtminstone av vissa lant­bruksprodukter, exempelvis mjölk. Den köpkraft, somproducenterna härigenom förvärvar, kan bidraga tillatt stimulera inhemskt hantverk och småindustri tillen början, senare företagande i större skala. Och såär, i bästa fall, marknadsl1.ushållningen i gl\.ng ochsjälvhushållningens stagnation bruten.

Men om nu u-länderna, eller några viktiga u-länder,får i gång en sådan utveckling, mad eller utan biståndutifrån, vad är det då som säger, att man tagit ettsteg på vägen mot en lösning av folköknings problemet?Tyder inte vårt resonemang snarare på att livsmedels­brist under överskådlig tid lika litct som sjukdomareller krig kan utgöra någon varaktig eller påtagligbroms på folkökningstakten, att världens befolkningliksom Egyptens eller Indonesiens nuvarande kan kommaatt växa i takt med livsmedelstillgången, och att livs­medelsbristen, när den väl en gång kanske .sätter in(eftersom många människor tydligen hellre svälter ihjälän äter ovan föda), kan komma att drabba en malthu­siansk talrik befolkning på måhända tio miljarder män­niskor eller flera och därför te sig ännu mera ödes­diger för våra barnbarn, än den skulle göra för ossi dag?

Som tidigare anförts, synes hoppet om ett ljusareperspektiv än detta ligga i förväntningen, att pro­duktionskapaciteten (särskilt av livsmedel) i flerastörre u-länder skall växa så snabbt, att deras be­folkningar efter Västerlandets historiska mönsterskall tendera att "spontant" begränsa sin föröknings­takt och därigenom accelerera sin standardstegrings­takt.

Det är inte gott att säga, när detta kommer att in­träffa, hur talrik mäDskligh:;ten har hunnit bli närde~ inträffar eller ens ~ det ~nträffar alls, Man kanbara hoppas och tro, att det skall inträffa, och medett välplanerat utvecklingsbistånd medverka till attstandardstegringen blir så snabb, att den får denefterlysta, utlösande effekten på förökningsbenägen­heten.

Ett viktigt komplement till ett sådant utvecklings­bistånd, som Sveriges, Förenta staternas och ett fåtalandra regeringar är ensamma om (vid sidan av de icke­statliga organisationer, främst i Amerika .- återigenbl a Fordstiftelsen - som visat vägen) är familje­planeringsbiståndet. Detta åsyftar att inducera födel­sebegränsande åtgärder på ett tidigare stadium, än de

10

"spontant" skulle ha uppstått, gronam att i samarbetemed intresserade u-landsregeringar (de blir allt flera)ställa kunskaper och kcntrasepti\,~2 1:18021 ti-ll b8f'olk~

ningens, i första hand kviPJIOrnaS förfogande" I denmån detta lyckas, når man den ~nskadc effekten - enmotverkan aven "malthuoianslc " lltv8ckling .- tidigareän eljost skulle ha varit fallet.

Det bör llilderstrykas~ att f'amiljeplaneringsbiståndockså har ett starkt humanitärt motiv; i och för sigtillräckligt för sådant bistfnd. Det gUller ju attbispringa kvinnor~ som dignar u:nt..ler talrika barns­börder, och medverka tiJ.l rörbtittrad vård och upp­fostran av de många -oarn som ändå f'öds" Han har kWlnatkonstatera i at "L: ävon myck8t fattiga och okunniga l<:vin­nor på många håll hyser ett starkt il1tresse för attskaffa sig kunskaper på området,

Annorlunda är det oi'tn neg n:ud d':-~r:::::s män, och detfinns över huvud taget mycken ~~rdom, ointresse ochokulUlighet att övervinna~_ även hos- tänkbara bistånds­givare i den besuttna v~rlden (oah f~ljaktligen hosFN-familjens stora mellansta+,liga :>rgallisationer),innan man kan få en e:ffekti"\: fa1i:liljepla-neringsfrärnjan­de verksamhet till stilnc bland de ot3.1iga människor,som enligt vårt synsätt har b,-~lYJV c1ärrYV, Några u­länders regeringar, sonl tycks inse faran med ett förstort befollmirigstryck, har b'j~'jat vidtaga iiterhållan­de åtgärder av ett slag} som vi Inåstc s·tälla oss tvek­samma till eller i vart fall inte Lan medverka i (in­dragna socialbidrag; fcrvägra.d skolundervisning m m) •Deras försvar är, att de ö!.l"c-:kar lL::.dvika nödvändighetenav ännu mera drastisk2 St8S>

F~r vår del gäller det att med alla praktikabla ochmoraliskt accoptabla mede l rörbe~ t t::- a våra möj lighetcratt vara till nytta i sflEimn..::l:Gl:-~ct, En mycket viktigväg är förbättring av do kGntr2r0~tivn Dietoderna genomatt stödja pr8ventj~vmed81s.cor",k"i:1g.Intet av nu till­gängliga medel är helt tillfr8dsat~11ande, i vart fallför u-landsbefolkningen på d23'C'l'3 kunskapsnivå och medderas sociala förhållanden, j·ied bättre preventivmedelskulle mång;::}, av de nUVElr::'lnc,.: p;'l.'leriU1ings- och kunskaps­överföringsproblemen Ininsk~ i butydelse eller försvin­na. Prevontivmedelsi'orskning i bctydancl8 omfattningpågår visserlig~n redan, särskili; i Förenta staterna,men en intensif'iering sklll~e incd stor sannolikhet varaägnad att påskynda rcsul-':::nteI1, Och tiden är knapp~

på många hå) l i världen;; och (c...v di'.'"::::rse skäl, är mantvoksam om lämpligheten och n-yttan QV fRmiljeplanerings~

främjande verksamhet. rc~ -vissa h2_11 - de strängtkatolska och de strängt mar,istiska - är man dir~kt

l1egntiv~ på vårt 11åll lean ,ri ibland undra över i vilkenutsträckning verksamheten kan bli framgångsrik. Ett ärdock säkert: Vi har inte rå~ ntt inta f~rsöka, ochförsöka hårt och envetet, att 8.nvända även detta medel- i kombination r~"d andra mec.el -' till förebvggande avatt världen blir cn värld ~v trängsel och hoppl~s

misär, otjänlig till en människovärdig tillvaro.

11

POLITIK OCH SA}lliÄLLSUTVECKLING I TREDJE VÄRLDEN

Lars Ruc1ebeck

"Politik och samhällsutveckling i u-land" var den ur­sprungliga rubriken på det föredrag jag här lägger frami något bearbetat skick. Det är ett väldigt ämne, hurman än uppfattar det. Egentligen täcker det allting somhar med så kallade u-landsproblem att göra. Här skalljag försöka ringa in det något genom att diskuterapolitikens betydelse för sanmällsutveoklingen i de län­der som brukar kallas "u-länder". Jag tycker inte omdet ordet, det är en utslätande eufemism. I ställettänker jag tala om "ekonomiskt underutvecklade länder"(precisering följer) eller om den Tredje världen, somframgår av den nya rubriken.

Jag skall alltså försöka säga något om hur det poli­tiska systemet påverkas av samhällets förändringar ochframför allt något Om möjligheterna att med politiskamedel åstadkomma samhällsförändringar. "Utveckling" ärförändring och "politisk utveokling" är sådana föränd­ringar i det politiska systemet som nödvändiggörs avnya krav och förväntningar som ställs på systeme4 bådeutifrån systemets omgivning ooh inifrån systemet självt,på grund av dess egna motsättningar och spänningar.Kommer det inga krav och förväntningar och inga föränd­ringar i systemet eller omgivningen, och uppstår detinga motsättningar i systemet eller mellan detta ochdess omgivning, då blir det med andra ord inte hellernågon politisk utveckling.

Hed "politik" menar jag - utan att vi ger oss in pånågra längre definitionsdiskussioner - allt som har attgöra Ined hur människor och grupper inom ett givet sam­hälle på ett auktoritativt sätt tilldelas och berövassådant som de värderar och hur de sätter normer fördenna verksamhet. Det "politisl<a systemet" kan man meddenna definition, som bygger på statsvetaren DavidEaston från USA, tänka sig som den totala inbördesväxelverkan mellan alla politiska faktorer i samhället.Vad man än anser om sådana definitioner, tror jag förövrigt inte att jag här kommer att använda ordet "poli­tik" på ett sätt som strider mot vanligt språkbrukeller så kallat sunt förnuft.

Med det här synsättet blir politisk utveckling antingenen konsekvens av eller en orsak till "samhällsutveck­ling" - det begrepp SOUl finns i föredragstiteln. Jagåterkommer snart till den politiska sidan av ämnet ­först skall vi bara se litet på innebörden av begreppetsamhällsutveckling. Ordet associerar till utvecklingbort från något outvecklat eller "underutvecklat" motett mer utvecklat stadium. Just därför är det viktigtatt frigöra sig från den vanliga uppfattningen att detutvecklade stadiet nödvändigtvis måste vara mycket liktvårt eget "västliga" samhälle. Detta är alldelessärskilt viktigt, när vi talar om politisk utveckling.

12

Annars hamnar vi obönhörligt i en primitiv och politisktrarlig form aV provinsia~lism. När vi begränsar oss tillekonomisk utveckling, Get vill säga utveckling avenavancerad produktionsapparat, kan det däremot vara merbefogat att betrakta dc industrialiserade länderna ­både de så kallade kapitalistiska och de så kalladesocialistiska - so~ utvocklade och de andra som under­utvecklade (trots att inte heller detta är oproblema­tiskt). För även om det finns många olika definitionerpå "underutveckling", tror jag man kan säga att kärnani begreppet just innebär Lmderutnyttjande av materiellaoch mänskliga tillgångar i förhållande till behoven. Ommänniskorna i stort antal är fattiga och lever på eneländig nivå, fastän det finns outnyttjade både mate­riella och mänskliga resurser, då kan man enligt deflestas mening säga att ett land är ekonomiskt under­utvecklat.

Det vore orimligt att påstå att sådan uncierutvecklinginte finns i de industrialiserade delarna av världen.Hen den finns i ojämförligt mycket större utsträckning- så mycket större att skillnaden tenderar att blikvalitativ - i den Tredje världen, där den med varie­rande hårdhet drabbar ungefär två tredjedelar av värl­dens berolkning.

Om man nu får tro vad ledarna i den Tredje världensäger - men det rår man bara ibland, eftersom många avdem inte alls är beredda att dra konsekvenserna av sinaord - så vill de nästan alla komma bort från dennaunderutveckling. Det handlar därför om social och eko­nomisk frigörelse från fattigdom i länder med outnytt­jade resurser eller resurser som utnyttjas till andrasfördel, frigörelse från okunnighet, sjukdom, splittring,apati och rörtryck - det senare orta utövat av utländskaintressen och inhemska härskarminoriteter i skön röre­ning. Det är självklart att sådan frigörelse inte kanuppnås utan "kriser" och "oroll - ltinstabilitet H .. Kanden. uppnås utan våld och revolution? Frågan har ställtsinte bara av samhällsvetare utan också av politiker,journalister, författare och många andra intresserademänniskor. I sin bok ~iyten om \Vu Tao-Zu (1967) är för­fattaren Sven Lindqvist extremt pessimistisk: rrigörel­sen går inte att uppnå vare sig med eller utan våld.Och i sitt stora verk Asiatiskt drama (originalet påengelska 1967, delvis på svenska 1968) kommer GunnarMyrdal till närbesläktade slutsatser baserade på nog­granna analyser av ett jättelikt faktamaterial. Andraär mindre pessimistiska och tror antingen på re-volu­tion eller på e-volution. Verkligheten kommer förmod­ligen att variera beroende på förutsättningarna i varjeenskilt fall, och mitt syfte här är i varje fall inteatt formulera generella spådomar i denna ödesfråga, utanatt analysera och peka på vissa samband.

Om vi säger att de industrialiserade samhällena - bådede. "västliga" eller kapitalistiska och de socialistiska(kommunistiska) - ""~ 'iler utveckla:]e, mer eko-nomiskt utvecklade, än den Tredje världens länder, iden meningen att de har ett bättre mänskligt och

l)

materiellt resursutnyttjande ." större herravälde ominte alltid över sig själva så åtminstone över den om­givande naturen - om vi konstaterar detta, blir detförstås också viktigt att ställa frågan om hur dettahar kunnat åstadkomm'ls, Konstaterandet är visserligenmycket mindre självklart än många av css kanske in­billar sig, eftersom det bortser lfrån de moderna in­dustrisamhällenas klart dokumcenterade förkärlek för attkanalisera sina resurser i mänskligt och socialt settdestruktiva riktningar o vi kan, hoppas jag, ändå vågaoss på att göra konstaterandet, eftersom det trots alltbör vara möjligt att betrakta en avancerad produktions­apparat som ett instrument över vilket fria människorkan bli herrar, ett instrument under vilket vi alltsåinte är förutbestämda att bli slavar. Andra skäl attacceptera konstaterandet är att det antagligen god­känns av majoriteten i den Tredje världen och att detför övrigt skulle bli n&stan omöjligt att föra resone­mang om dessa frågor, om vi förutsatte ett automatisktoch ofrånkomligt samband mellan en avancerad produk­tionsapparat och användandet av den för destruktivasyften. Vi accepterar alltså det gjorda konstaterandeti fullt medvetand8 om att det kan vara problematiskt.Hycket, mycket allmänt blir det i så fall möjligt e.ttpeka på två olika historiska modeller: en "västlig"kapitalistisk eller libera:l;;(;hen "östlig" socialis­tisk eller kommunistisk utvecklingsmodell.

Den ekonomiska utvecklingen enligt den historisk-kapi­talistiska modellen var relativt spontan och i desskölvatten följde sedan sådana politiska förändringarsom demokratisering, parlamentarism och allmän röst­rätt. Politiken var sålunda relativt underordnad deekonomiska förändringarna i de kapitalistiska länderna.

I den socialistiska modellen däremot är politiken över­ordnad: den ekonomiske, utvecklingen "har medvetet ochsystematiskt forcerats med ;:oolitiska medel, man haranvänt politiken för att framtvinga ekonomiska föränd­ringar.

Nu vill länderna i den Tredje världen åstadkomma någotliknande industriländerna ifråga om ekonom:Lsk utveck­ling, det vill säga en avanoerad produktionsförmågaoch en välorganiserad produktionsapparat. De vill ­eller säger att de vill·· bemästra sine. samhällsproblemoch bli herrar över sina naturliGa förutsättningar påett sätt som delvis påminner om det som vi i de industria­liserade delarna av världen åtminstone delvis har åstad­kommit. Rent objektivt sett måste dessa länder säkertockså åstadkomma ett bättre resursutnyttjande, om dealls skall kunna överleva som fungerande, integreradesamhällen. Framför sig har de nu dessa två historiskamodeller, den "västliga" och den "östliga".

Den "västliga" vägen bygger på en unik historisk situa­tion med unika förutsättningar, och därför är den sanno­likt spärrad för de flesta av den Tredje världensländer. Förutsättningarna finns helt enkelt inte i

14

deras h~storiska situationo Vi skall komma ihåg attden djupa klyftan mellan länder ~led hög och lågmateriell standard historiskt sett inte ~r särskiltgammal, några hundra år bara. Hycket kortfattat skull.eman kansl\:o kunna säga att den är resultatet av att desociala och tek..."'1.o1ogiska förutsättningarna för en pro­duktionsinriktacl samhällsmiljö kOla a.tt scmmanf'alla iVästeuropa och Nordam2rika vid en historisk tidpunkt,då världen låg öppen för koloni31 expansion, imperie­byggande och råvaruutvinning. Enkelt uttryckt var detalltså västerlandet som kom först. Den ekonomiska ut­vecklingen skapade hos 03S, i v&rt lilla hörn avvärlden - det så kallade västerlandet - en världs­politisk maktkoncentration som möjliggjorde kolonialismoch iluperialisDl, som i sin tur ytterligare accelereradeutvecklingen hos de dominerande makterna. på så sättfick de nu ekonomiskt utvecklade ltinderna ett enormtförsprång och de underutv2cklade hamnade i ett likaöverväldigande underläge som bara befästs hela tidenav att den starkes leg p El_ detta område liksom påde flesta andra. Följaktligen har den Tredje världensländer i dag ints dG historiska förutsättningarna försan1ma typ av spontan utveckling SOI~ Västeuropa ochNordamerika upplevt sedan 1700-talet. Som jag sna.rtkommer in på, krävs det därför mycket mera av deraspolitiska system än det någonsin krävdes av de poli­tiska systemen i de länder som gått igenom en utveck­ling av kapitalistisk typ. Där växte de moderna poli­tiska institutionerna - liberal demokrati, rösträtt,viss medbestämmanderätt, och så vidare - fram i köl­vattnet på industrialiseringen. I den Tredje världen,däremot, -måste politiken visa vägen. Det poli ti skasystemet måste bli den oberoende variabeln i samhälls­utvecklingen, den som driver på de 8Jldra, innan detkan bli tal om en självbärande förändringsprucess, därde olika samhällsfaktorerna samverkar av sig själva iönskvärd riktning. Lägg ocks" märke till att även omde inrikespolitiska förutsättningarna hade varit likagoda i den Tredje världen i dag för en resursmob~lise­

rande politik som de en gång var i V~steuropa vidindustrialis-mens begynnelse, så skulle all tså utgång~­

läget beroende på omvärldens överläge ha varit etthelt annat. När nu dessutom förutsättningarna är be­tydligt sämre - bland annat som ett resultat avennegativ växelverkan mellan den inhemska kulturen oehkolonialismen - är det lätt att inse vilka hårda kravsom ställs på de politiska systemen.

Jag har nu pekat på en avgörande skillnad mellan Tredjevärlden i dag och västvärlden för ett till några seklersedan. Det är utan tvekan berättigat att betrakta dennaskillnad och den växande klyfta den givit upphov tillsom en grundläggande strukturell orsak till den Tredjevärldens problem i dag. Nen i det här föredraget kommerjag att i fortsättningen betrakta klyftan som givenoch koncentrera diskussionen kring samband mellan poli­tik och samhällsutveckling inom den Tredje världen.Sambandet mellan nationell och internationell politikkommer ändå att framgå "lldeles klart på flera punkter.

15

Inte m~nst rramgår det ju av att det kanske viktigasteutvecklingsmålet på lång sikt just är att övervinnaklyrtan.

En grundläggande anledning på OGt inre} inrikespoli­tiska planet till att den "västliga" vägen eller model­len förefaller så svår att till~mpa i den Tredjevär1den är att denna modell också pi: det ~nre planetbygger på en mycket speciell och numera svårimiteradrörutsättn~ng. I västvärlden var det ju sA at~ den nöd­vändiga resursmobiliserj.ngc:n, dr:jD ursprungliga kapi tal­bildningen~ kunde ske i stort sett utan att hämmas avsociala och ekonomiska rättvis0krav son::. fördes fram påpolit~sk väg. Industrialiseringen i ~äst - England ärdet klassiska exemplet - kODI innan det var aktuelltför andra än "blåögda utopistel-"> och id8a~ist8r" attkräva åtta t~mmars arbetsdag, lr~ utbildning, sjukvård,barnbidrag, männislcovärdig3 bostäder även för arbetare F

rörbud mot barnarbete och andTa l~k"ande "inskränk­ningar1! i kapitalackurnuloringsförmågan.~ En industriali­ser~ng till priset av barnarbete, rramtv~ngad artont~mmars arbetsdag och eländig slum är svårtänkbar i dag.Åtm~nstone kan den aldrig mer upprattas som r~gotsjälvklart och naturligt. Å c=dra sidan var det rörstsom en röljd av allt detta - som en f~ljd av att arbe­tarklassen genom denna utveckling blev oundgänglig,r~ck något att komma med - som samhället, det politiskasystemet började reagera på förändr~ngskrav i sådanaavseenden. Motsvarande per~od kan man säga att Sovjet­un~onen rorcerade på 19JO-talet. under den stal~nis·­

tiska ~ndustr~al~seringen, med extremt hårda polit~ska

medel. I det ena rallet hadc Vl alltså soc~alt och eko­nom~skt tvång, som aldr~g på allvar ~rrågasattes, röratt h~ndra männ~skorna rrån att konsumera lrukterna avsitt arbete och i stället återinvestera dem i produk­tionsapparaten och i det andra rallet hårt polit~skt

och polisiärt tvång - stalinistiska metoder.

Trots att erfarenheterna från den stalinistiska in­dustr~al~ser~ngen ~nte kan rramstå som särskilt attrak­tivai måste vi ändå dra slutsatse~ att n~got slagssocialistisk eller planhushållande utvecklingsmodellligger närmare t~ll hands rör den Tredje världen än devästerländska modellerna g~r. Det är uteslutet attvänta på en "spontan" utv~ckling, att lugnt slå s~g neroch strunta i h~stor~cns lärdomar. Och visst talarmånga ledare i den Tredje vällde:"is länder om "socialism",men de enda som ännu på allvar :försökt dra lärdom av desovjetryska och k~nesiska h~stor~ska errarenheterna ärde råtal~ga länderna bland dem som på allvar bestämts~g rör att s~kta mot en kommunist~sk samhällstyp, detvill säga Nordkorea, Nordvietnam och Kuba. Deras resul­tat, särskilt på den grundläggande matcr~ella ochmänskliga resursmobiliseringens omr~de, tyder på attvägen kan vara framkomlig. I samma riktning pekar natur­l~gtv~s det h~storiska raktum att ryssarna slutgilt~gt

har visar det genomf'örb3.1~a i att i'orcera eo ekonomiskutveckl~ng rrån agrarsamlli; llc t~ll l1~gindustriallserat

samhälle med på hela samhällct sY[itomat~skt och med­vetet t~llämpade medel. Mor relevant för den övriga

16

Tredje världen är det förmodligen att också Kina tycksvara på god väg, men på en väg som i viktiga avseendenavviker från den som Sovjetunionen har följt. Trotsdetta är det alltså så att de flesta länder i denTredje världen ännu nöjer sig med verbal "socialism".Antagligen beror detta på en kombination av ofrånkom­liga, objektivt givna förutsättningar och brist påpolitisk vilja. En utveckling av socialistiskt-kom­munistiskt snitt kan inte genomföras under vilka eko­nomiska, sociala och kulturella förutsättningar somhelst och de styrande skikten tvekar naturligtvis ocksåav både ideologiska och inrikes- och utrikespolitiskaskäl. De utrikespolitiska skälen kan vara särskilt vik­tiga i vissa fall. Vi vet ju att det på kort sikt kanvara dyrbart att reta och utmana det internationella,kapitalistiska, ekonomiska systemet. Detta är en trös­kel som många tvekar inför. Helt naturligt, om vitänker på hur beroende alla den Tredje världens småländer är av sin utrikeshandel, till skillnad från kon­tinentalmakter som Sovjetunionen och Kina.

En mycket central aspekt på den Tredje världens dilemmaär alltså att de flesta länderna där inte primärt kangå in för den kapitalistiska metoden för resursrnobili­sering, även om en del av deras ledare gärna skullevilja. Och en renodlat socialistisk-kommunistisk vägantingen kan de inte genomföra eller så vill de inte,och i flera-fall är det antagligen så att de varken kaneller vill. Något annat måste alltså till, en tredjeväg för den Tredje världen, eller kanske snarare "tredjevägar" för den Tredje världen. Av resonemangen hittillshar det framgått att dessa vägar på goda grunder kanantas komma att ligga nära den historiska socialistiskamodellen i den grundläggande meningen att vägarna måstebanas med politiska medel. Därmed är vi redo att ta uppnågra aktl\ella tankar från statskunskapen, det villsäga vetenskapen om politiken.

I modern statsvetenskap, som sysslar mSd politisk ut­veckling och liknande ting, är det vanligt att man för­söker definiera ett antal "kriser" eller "utvecklings­problem", som de flesta eller alla politiska systemnågon gäng under sin tillvaro måste gripa sig an medoch åtminstone delvis lösa för att inte de samhällensom systemen håller samman skall upplösas och gå under.Man kan formulera problemen på olika sätt, och det harockså gjorts. Själv tycker jag det är naturligt atttala om följande fyra utvecklingsproblem eller -krisersom de politiska systemen måste ta sig igenom och förbi,Vad som framför allt skiljer min lista från andra lik­nande är att jag utan omsvep räknar in "ekonomin" i"politiken". Problemen är:

l. Att skapa och upprätthålla nationell identitet ochlegitimitet för det nationella politiska systemetoch dess institutioner. Nations- Jch statsbyggandetsproblem.

17

2. Att i anslutning till förändrarle omständigheter ochväxande krav åstadkomma en förbättrad resursutvin­ning. Resursutvinningen~blem,

J. Problemet att antingen möta människornas krav påmedbestämmanderätt eller att aktivera dem till del­tagande, inte bara lokalt utan också i det nationel­la politiska systemet. De~J22..litiska deltagandetsproblem.

4. Problemet att åstadkomma ett visst mått av socialrättvisa och acceptabel fördelning av sådant sommänniskor värderar. Fördelningens problem.

Om vi jämför med Sverige, ser vi, hur vi här gradvishar kunnat gripa oss an med problemen ett och ett itaget under århundradenas lopp. Detta måste vara mycketlättare än att ställas inför dem alla på en gång,pockande på snabba och samtidiga lösningar, så somfallet i dag är i den Tredje världen. Allmänt sett kanman ju säga att det första problemet för Sveriges delhar varit löst ungefär sedan Gustav Vasas dagar. Beträf­fande det andra och det tredje problemet har vi i grovadrag följt den kapitalistiska utveckling-smodell jagnyss försökt antyda, även om vår sena industrialiseringnaturligtvis inneburit en del modifikationer. Vi måstekomma ihåg att de renodlade typerna är abstraktioner.Det fjärde problemet slutligen kan sägas vara det somstår högst på dagordningen i de länder som genomgått enallmän industrialisering, inklusive Sverige. Det karak­teristiska för den svenska u~vecklingen är alltså attproblemen kunnat angripas ett och ett i taget.

För att fortsätta med tankegångar från modern stats­vetenskap kan man sedan försöka specificera vissa egen­skaper som de politiska systemen bör ha för att lös­ningar på problemen skall bli möjliga. Svårigheten blirdå att snabba lösningar i dag på de fyra grundläggandeproblemen enligt vår historiska erfarenhet tycks förut­sätta att man redan tidigare åtminstone närmat sig lös­ningar på åtminstone några av problemen. Ekvationenligger farligt nära den välbek~~ta och svårlösta attlyfta sig själv i håret. Det är svårt att få denna ekva­tion att gå ihop och det är lätt att förstå GunnarMyrdals pessimism. Hen det är trots allt osannolikt atthistorien just i dag skulle ha hamnat i en obönhörligåtervändsgränd. Inte heller det antagandet har stöd ivår historiska erfarenhet. Låt oss därför fortsättaresonemanget.

De egenskaper som man kan säga att politiska systemmåste ha för att kunna komma tillrätta med de problemde ställs inför kan naturligtvis specificeras på mångaolika sätt. Men åtminstone vad benämningarna beträffar,tycker jag det går bra att följa de nordamerikanskastatsvetarna Almonds och Powells förslag, även om jaglägger ett delvis annat innehåll i termerna än de gBr.I boken Comparative Politics: A Developmental Approach(1966) talar de om fem viktiga egenskaper hos politiskasystem. Dessa egenskaper kan vi säga att systemen måste

18

utveckla i större eller mindre utsträckning för attkunna reagera på de spänningar, motsättningar, krav ochförväntningar som de utsätts för. Ibland kräver utveck­landet av egenskaperna re-volution, ibland räcker detmed e-volution:

l. Den reglerande förmågan.

2e Förmågan att mobilisera mänskliga och materiellatillgångar.

J. Förmågan att fördela tillgångar.

4. Den symbolproducerande förmågan.

5. Hottagligheten för krav och förväntningar.

Alla egenskaperna hänger förstås ihop, och på "ätt ochvis kanske man kan sägs att de, åtminstone delvis, baraär olika aspekter på samma sak. Hen av det som redansagts hoppas jag det har framgått någorlunda klart, attdet är en av de~3a egenskaper som är mer grundläggandeän de andra för den Tredje världens utvecklingsmöjlig­heter och sambandet mellan politik och samhällsutveck­ling där. Jag syftar på den resursrnobiliserande för­mågan. Lägg märke till att jag i och med det påståendetåtminstone antyder en väg bort från hårlyftningsproble­maTiken, eftersom jag antyder en prioriteringsmöjlighet,en möjlighet att börja någonstans.

När man är van vid vår industrialiserade samhällsmiljö,är det kanske svårt att förstå hur annorlunda det är ide flesta av den Tredje världens länder. Hos oss och iandra industrialiserade länder är samhällsmiljön pro­duktionsinriktad. La;stiftning, socialpolitik, denpolitiska kulturen, oskrivna regler, människornas egnaid6er och attityder och självupplevda intressen - alltsaJnverkar till att i princip göra produktivt arbetenaturligt. "Undersysselsättning" och "arbetslöshet" äronormala tillstånd. Hen så är det inte alls i de ekOlln­miskt underutvecklade länderna. Där samverkar i ställeten mängd politiska, institutionella, sociala, ekonomiskaoch kulturella faktorer till att bygga upp höga hinder ivä.;en for en mobilis2ri.~ av r::;änniskornas vilja och ener{~;i.

Bara i några fä resolut kommunistiska länder i denTredje världen har den politiska viljan varit tillräck­ligt stark och hård för att bryta igenom dessa hinder.I övrigt möter vi vad Gunnar Hyrdal kallar "soft states",som begär mycket litet av människorna och därför intekan mobilisera den kraft som behövs för att åstadkommaförändringar. Hyrdal beskriver hur det är i Asien: dehärskande minoriteterna har det bra, oeh trots iblandgoda föresatser och radikalt formulerade program (som iIndien) blir deras inTresse av att vända upp och her påsamhällS$trukturen därför begränsat. Hen de stora majo­riteter som skulle tjäna på förändringar är i ställetoftast splittrade, apatiska, okunniga och bundna viddet gnmla.

19

Hos oss är det alltså så att den sociala situationenför de flesta av oss gör det både naturligt och nöd­vändigt att inte vara sysslolös. Därför är vårt ut­gångsläge kvalitativt annorlunda än i många av de under­utvecklade länderna vad resursmobilisering beträffar.Där räcker det inte med att erbjuda sysselsättning föratt människornas energi skall bli utnyttjad. EnligtGunnar Hyrdal kan man i södra Asien inte ens definieraarbetskraftsreservens storlek annat än i förhållandetill en lång rad hypotetiska politiska åtgärder, somskulle syfta till att höja hälso- och bildningsnivånoch förändra de sociala och politiska maktförhållandenapå ett sådant sätt att produ~tivt arbete framstod sommöjligt och naturligt. Ju mera genomgripande politiskaåtgärder, desto större, teoretiskt sett, blir den till­gängliga arbetskraften. Samma resonemang kan tillämpaspå de flesta av Afrikas och Latinamerikas lände", Detvisar klart hur intimt resursmobilisering och politikhänger ihop.

Eftersom jordbruket dominerar kraftigt i alla underut­vecklade länders ekonomier, är det befogat att illustre­ra det centrala sambandet mellan samhällsstruktur ochresursmobilisering med ett enkelt och konkret exempelfrån jordbrukets område. Så här beskriver Gunnar Hyrdal"ituationen för en vanlig sydasiatisk "statare", som iprinci8 har många kolleger över hela den Tredje värl­den: 1/

"Låt oss betrakta ett enkelt och typiskt fall,där bruttoprodukten delas lika mellan gods­herren och brukaren av jorden. Vi antar attproduktiviteten är så låg att stataren ochhans familj äter upp 110 procent av bru.ttopro­dukten och att 5 procent sätts av för atttäcka statarens andel av utsädet. För enkel­hetens skull skall vi göra det inte helt rea­listiska antagandet att ingen del av brutto­produkten behöver användas till att skaffa matåt arbetsdjur. Stataren får sålw1da 5 procentöver till inköp av tjänster och varor som interör jordbruket. Vi antar vidare att det skullevara möjligt att få bruttoprodukten att växamed 10 procent genom att årligen investera 5procent av dess värde. Till och med med dettaför en kortsiktig investering mycket gynnsammaförhållande mellan insats och resultat, skulletransaktionen inte bli särskilt fördelaktigför stataren. För att kunna klara sig utantillskott utifrån, skulle han bli tvungen attavstå från alla sina vanliga inköp av varoroch tjänster, för att värdet av hans arbets­resultat skulle öka från 50 till 55 enheter ­det vill säga öka med exakt så mycket som hanhade satsat - medan godsherren skulle få helaförtjänsten av operationen.

1/ Översatt av författaren från den engelska original­versionen av l'lyrdals Asian Drama, ss 1065-1066.

20

Om vi dessutom tar i betraktande att statarensällan kan finansiera småinvesteringar sjä.lvmed egna sparuledei utan blir tvungen att lånamot mycket höga räntor, står det klart att detbara är i sådana rena u"dantagsfall, då inves­teringarna ger stor och snabb avkastning, somhan har någonting alls att tjäna på en inten­sifiering av produktionen som kräver mer änhans eget arbete. Och även när han "investerar"extra arbete i projekt som får avkastningenatt växa - till exempel i vattenkanaliseringeller terrassering .~ vet han, att under gynn­sammast möjliga omGtändigheter kommer hälftenav vinsten att bli en ren gåva till godsherrenoch, om monsunen blir ogynnsam, kommer j:lelaeller nästan hela hans extrainsats att varabortkastad. Därtill kommer att han kan hållastillbaka av medveta::ldet om att en varaktigförbättring av jorden ofta kan t'resta gods­herren till att vräka honom för att i ställetsätta in en ny statare med hårdare levnadsvill ..kor. Det är alltså inte irrat;onellt för sta­taren att fördela sina ansträngningar så mycketsom möjligt, antingen genom att, om han kandet, hyra mer land eller genom att ta löne­anställning l'ellre än att intensifiera odlin­gen på sitt nuvarande j ordolJlråde." ( Understryk··ningarna är gjorda av författaren).

Om man nu önskar att stataren i Hyrdals e:cempel skallbli mer produktiv, måste man höja det politiska syste­mets resursmobiliserande förmåga, vilket i detta särskil­da fall skulle kunna innebära allt från hårdare lag­stiftning mot jordägare, som inte sjäJ.va brukar sinjord, till en total förändring av äganderättsförhållan­dena. på det teoretiska planet är detta lätt att inseoch formulera, men att omsätta det i praktisk politikär mera komplicerat. Det ar nästan alltid lättare ochnaturligare för de styrande att låta "naturen ha singång", särskilt som detta oftast sarruuanfaller med derasegna kortsiktiga intressen, så länge folkets majoritetförblir passiv, splittrad och apatisk< Det är denna in­sikt om det omöjliga i genomgripande förändringar utanatt massorna engageras, som ligger till grund för detpolitiska arbetet i de llilderutVccklade länder där manmålmedvetet försöker nå folket genom breda och välför­grenadB masspartier. Syftet med sådana ansträngningarär att länka människorna till ubnocklingspolitikcn ochgenom upplysning, diskussion, övertalning och övervak­ning mobilisera dem till intresse för utbildning ochproduktivt arbete. Det finns mycket som tyder på attden vägen på ett eller annat sätt måste följas, om allade hinder för en höjning av resursmobiliseringsförmåganhos den Tredje världens politiska system, som jag tidi··gare har talat Ola, någonsin skall kunna undanröjas. Iden Tredje världens kommlli1istiskt orienterade länderdominerar denna uppfattning och följaktlig"n försökerman också där mobilisera och samordna människornasansträngningar i mycket stor skala, I den Tredje världeni övrigt är det av historiska och ekonomiska skäl,

21

främst i vissa afrikanska stater som masspartitanken,åtminstone i princip, tagits på allvar, även om denrenodlade kOITUnunismen inte fått fotfäste någonstans iAfrika. Med olika ideologisk inriktning och olika breddoch djup på organisationen tillämpas detta tänkandetill exempel i sådana enpartistater som Algeriet, Tuni­sien, Guinea, Mali och Tanzania, Algeriet förespråkaren revolutionär ideologi, liksom Guinea och Mali, mendet är osäkert om de organisatoriska framgångarna ännusvarar mot ambitionerna. I Tunisien är den ideologiskainriktningen mindre revolutionär, medan man däremotlyckats genomföra en ganska omfattande organisering avfolket i det styrande partiet Parti SocialisteDestourien. Den största svagheten i det tunisiska sys­temet är förmodligen att det i övrigt brett organisera­de partiet inte i någon större utsträckning tycks nåoch-representera den jord- och arbetslösa landsbygds­befolkningen, som utgör det mest w1derpriviligieradebefolkningsskiktet. Tanzania ger kanske i stället detintressantaste exemplet i Afrika mct slutet av 1960­talet på ett både ffinbitiöst och realistiskt försök attomsätta id~en om politisk massmobilisering i praktiken.Så här har den tanzaniske presidenten Julius Nyerereformulerat den syn på sambandet mellan politik och re­sursmobilisering som ligger till grund för det poli­tiska arbetet i hans land och som man systematiskt villsprida till befollmingen genom TANU-partiets regionalaoch lokala förgreningar i hela landet. Citatet är häm­tat ur den så kallade Arusha·-deklarationen från januari1967, som inledde en radikalisering i sociilistiSkriktning av inrikespolitiken i Tanz2illia: l

"Var och en av oss önskar att Tanzania skallutvecklas, men det är inte alla som förståroch accepterar de grundläggande kraven fördenna utveckling. Det största kravet är hårtarbete. Låt oss gå till byarna och tala tillvårt folk och undersöka om det är möjligt fördem att arbeta hårdare,

Det andra villkoret för utveckling är att vimåste använda vårt FÖRSTÅND. Hårt arbete ut­fört utan förstånd, ger inte samma goda resul­tat som ett arbete utfört med förstånd ..•

•.. Vi borde visserligen inte minska ansträng­ningarna att få de pengar vi så väl behöver,men det vore trots allt bättre om vi tillbrin­gade en del av vår tid i byarna för att visamänniskorna hur de skall åstadkomma framåt­skridande genom egna ansträngningar. Dettavore bättre än att göra långa och dyra resorutomlands för att försöka få pengar till ut­vecklingsarbetet. Att ge folket wldervisning

1/ Hämtat ur Socialism i Tanzania, ss 29 och 31-33, ensvensk utgåva från NordLska Afrikainstitutet, Uppsala,1968, av Nyereres viktigaste tal och skrifter.

22

är det bästa sättet att åstadkomma utvecklingf tir alla invånare i vårt land.

Detta innebär inte att vi från och med nu intebehUver pengar eller att vi inte vill s~arta

en industri eller inlåta oss på utvecklings­projekt som fordrar pengar. Vi påstår inteheller att vi inte vill ta emot pengar frånandra länder. ,.

(Kursiveringarna med stora bokstäver är origi­nalets, understrykningarna är gjorda av f Ur­fattaren) .

Arusha-deklarationen är framsprungen ur ett växandemedvetande om det politiska systemets betydelse fUrmobiliseringen både av materiella och mänskliga resur­ser i samhället. I Tanzanias fall är det den ekonomi~ka

underutvecklingens hårda verklighet som drivit framdetta medvetande. Detsamma gäller många andra länder iden Tredje världen, även om ledarnas vilja ofta ärmindre utpräglad och mindre genomslagskraftig än j

Tanzania och även om de sociala och materiella svårig­heterna ibland, till exempel i Indien, kan vara ännust~rre än där. Nen det naturliga faktum att resurs­mobiliseringen blir ett mer påtagligt politiskt problemi länder där resurserna till stor del ligger outnyttjade,tills politiska åtgärder kan g~ra dem tillgängliga, fårinte dölja att motsvarande samband finns också i deekonomiskt utvecklade länderna. Oberoende av om sam­hällsekonomin huvudsakligen fungerar enligt kapitalis­tiska eller socialistiska principer, måste alltid målsättas, normer upprätthållas och människorna ges moti­vation att delta i arbetet. Hur detta sker och i vemsintresse är naturligtvis centrala politiska frågor ialla politiska system.

I presentationstexten för mitt bidrag till den härserien talades det ursprungligen om en del saker somjag inte har kommit in på ännu, även om jag anser attjag har snudda~ vid det mesta som stod där, å~minstone

på ett indirekt sätt. Gräns- och nationali~etsproblem

till exempel har ju direkt att göra med det som jagtidigare beskrev som nations- och statsbyggandetsproblem, nationell identitet, legitimitet för det poli­tiska systemet, och så vidare. Däremot har jag ännuundvikit att tala om enpartistater och begreppsparetdemokrati-diktatur. Därför skall jag fUrsUka mig pånågra korta kommentarer här. Av det mesta som blivitsagt hittills hoppas jag det framgår ganska klart att

2)

den västliga politiska modellen med parlamentarismeller presidentstyre och val mellan minst två politiskapartier, som tävlar om att framställa sig som bärare avfolkviljan - att denna modell är historiskt och geo­grafiskt begränsad Den har vuxit fram ur mycket spe­ciella historiska omständigheter i en ganska liten delav världen, där den bara har fungerat under en mycketkort tid - i sin demokratiska variant har den intenågonstans fungerat i hundra år ännu. Detta är en saksom den historiska och politiska utvecklingen efter1945 har börjat få oss att uppleva och inse, även omvi naturligtvis visste det också tidigare. För samhälls­vetenskapens del innebär detta att vi har börjat ruckanågot på våra snäva västliga referensramar, även om detantagligen kommer att dröja länge innan vi på allvarblir kvitt den kulturella sockenmentaliteten och dessskadliga konsekvenser,

Med ett försök att se mera kulturellt relativistiskt påolika sätt att organisera den politiska processen kanskevi kan påstå, att det viktiga är att de politiska syste­men förmår lösa de krav som ställs på dem på ett sådantsätt att människorna accepterar lösningarna med ettminimum av tvång och ett maximum av frivillighet. Förmig framstår detta som ett vettigt sätt att beskrivaden "demokratiska" motsatsen till "diktatur", om vinödvändigt vill använda dessa värdeladdade begrepp ianalyserande sammanhang. Om vi också har den allmännavärdepremissen att en utveckling bör komma igång i denTredje världen, som engagerar det stora flertalet avmänniskorna där, är det svårt att komma ifrån den slut­sats som jag redan har dragit och som innebär. att denresursmobiliserande förmågan hos de politiska systemenmåste betonas kraftigt. Men om resurser skall mobilise­ras på politisk väg, måste klara mål stakas ut ochgöras begripliga och acceptabla för alla de människorvars energi och vilja man vill mobilisera. Detta i sintur förefaller leda till slutsatsen att den distribu­tiva förmågan hos systemen också måste förstärkas kraf­tigt, om man vill undvika politisk reglering med våldoch tvång. Denna slutsats har ju som bekant ocksådragits i Tanzania.

Här är vi tillbaka vid det som jag tidigare har talatom: politisk organisering och mobilisering av människor­nas intresse och arbetsvilja i någon form av mass partisom människorna själva har förtroende för - som tillexempel i Tanzania eller på Kuba med inbördes mycketolika förutsättningar. Att kalla detta "socialism"verkar rimligt, men likheterna med den sovjetryskamodellen är små. Snarare påminner oss dessa slutsatserom vad kineserna kallar "masslinjen", som antagligen iolika varianter och i olika utsträckning kommer att bliden Tredje världens bidrag till hela världens politiskt­historiska utveckling.

24

Jag skall nu till sist försöka göra en enkel schemati­sering av hur man kan tänka sig samband mellan olikaslag av poli tiska system och olika s.lag av utvecklings­strategier. För resonemangets och enkelhetens skulltänker jag bara tala om två typer av politiska systemoch två typer av utvecklingsstrategier och kombineradessa till en fyrfältstabell. I verkligheten är natur­ligtvis variablerna kontinuerliga och de flesta konkre­ta fall exempel på blandningar av de renodlade typerna.

Beträffande de politiska systemen kan vi skilja påmobiliseringssystem och elitinriktade system. Den förratypen kan exemplifieras med Tanzanias ambitioner och iviss mån också med den tanzaniska verkligheten. Vi kanlägga märke till att det inte finns något rent logisktsamband mellan mobiliseringssystem och enpartiregimer.För även om kombinationen av flera skäl verkar ganskanaturlig i Tredje världen i dag, finns det många en­partiregimer som inte är mobiliseringsinriktade och mankan också tänka sig mobiliseringssystem med andra orga­nisationsformer, till exempel militär- eller flerparti­system, även om detta är mindre sannolikt. De elitin­riktade systemen, som kan ha både enparti-, flerparti­och militärregimer och även traditionellt envälde,karakteriseras av att man där inte knyter an politiskttill majoritetens latenta och eventuellt uttalade för­ändringskrav. I stället låter man massorna vara fattigaoch apatiska och i den mån de "sticker opp" slår manner dem, inte sällan med utländsk hjälp. Den politiskaprocessen ägnas åt att jämka samman existerande tradi­tionella och moderna elitgruppers "vested interests"och krav. Sådana elitinriktade regimer finns det mångai den Tredje världen.

Vad utvecklingsstrategierna beträffar kan vi helt kort­fattat skilja mellan å ena sidan regimer med en med­veten, planerad, integrerad och systematisk utvecklings­politik eller åtminstone allvarliga ambitioner att föraen sådan politik (detta senare av naturliga skäl van­ligare) och å andra sidan regimer som utmärks avenmera liberalkapitalistisk utvecklingsstrategi, där manhar en plan som är följsam gentemot den "fria" inter­nationella marknaden och existerande ekonomiska elit­gruppers intressen inom landet. Ett exempel på ettsådant land är Liberia. Lägg märke till att det knappastfinns något land i den Tredje världen som inte harnågot slags ekonomisk plan. Därför kan vi inte skiljapå planerings- och icke-planeringsregimer. Vi kallar istället de renodlade typerna systematisk, målinriktadplanering och anpassnings planering.

25

Vi kan nu rita upp följande fyrfältstabell, som kombi­nerar våra schematiserade typar:

systematisk, mål­inriktad planering

anpassnings-oplanering

mobiliserings- elitinriktatsystem systeml=tj--:--I

I rutorna (1) och (11) har vi både logiskt och erfaren­hetsmässigt anledning att vänta oss olika slag avbalans mellan å ena sidan det politiska systemet oah åandra sidan utvecklingsstrategin. Rutorna (2) och (J)däremot ger exempel på olika slag av övergångsskeden,som tenderar att röra sig mot antingen (l) eller (4)beroende på det inbördes styrkeförhållandet mellanpartiorganisationer och de krafter som strävar motolika typer av ekonomisk politik. Av de två "balans­tillstånden" förefaller (l) mer lovande än (4) från deutgångspunkter jag tidigare redovisat. (4) ger ju barabalans så länge massorna accepterar eller tvingas accep­tera en passiv roll, medan (l) åtminstone skulle kunnage en viss chans att kombinera utvecklingsdynamik medmänniskornas egna intressen på ett sådant sätt att detpolitiska systemet klarar sin stabilitet just genom attförsöka tillgodose dessa intressen och inte genom atthålla dem nere.

Några konkreta exempel på länder i den Tredje världen,som rört sig mellan de olika rutorna i vissa väsentligaavseenden kan kanske visa att den ganska grova schema­tiseringen i fyrfältstabellen inte saknar verklighets­anknytning. Det kan till exempel underlätta förståelsenav den politiska utvecklingen i det självständiga Ghana,om vi ser den som en rörelse fran ruta (J) till (4) medmellanstadier i (l) och (2). Då Guldkusten blev Ghanai början av 1957, leddes landet av Nkrumah som medhjälp av sitt Convention Peo21e's Party mobiliserade enganska stor del av befolkningen, även orr. det långxifrån var hela befolkningeh. Utvecklingsstrategin vartämligen liberal, men radikaliserades snabbt, vilketledde till proklamerande t av "African socialism".Omkring 1960 föreföll Ghana ganska säkert förankrat iruta (l), i ett dynamiskt jämviktsläge. Nen regimensväxande byråkratisering och isolering från massornaförde gradvis över systemet till en tämligen instabilsituation i (2), som i början av 1966 stabiliseradesgenom att en militärkupp införde en moderat variant av(4) •

Det är också möjligt att tolka vad som hände i Tanzaniai början av 1967, då Arusha··deklarationen gjordes, somen rörelse från ruta (J) till (l). Vanna manöver blevnödvändig bland annat därför att man i Tanzania genommasspartiet Tanganyika African National Union (TANU)

26

hade moblliserat utvecklingsförväntnlngar blandmännlskorna som det vlsade slg vara omöjllgt att till­godose genom den llfria marknadens lt mekanismer i ettfattlgt jordbruksland som Tanzanla, ett land på botten­läget i den internationella arbeLsfördelnlngen.

En tredje illustration kan vl hämta från Tunlslen, ettland SOld liksom Ghana under sin självständighetsperlodgått igenom samtliga rutor, även om turordningen intevarlt densamma som Ghanas, Kretsgången började 1956 iruta (3) med ett mobiliserande massparti Neo-Destour,självständighetskampens främsta lnstrument med enextremt liberal ekonomi. Under de första åren ägnademan främst sina krafter åt att bygga upp den nya statensformella struktur och utbildningssystem. Partiets bästakrafter fördes Över till förvaltnlngen och partietsjälvt förlorade sin vitalitet. Samtidigt höll man fastvid den llberala ekonomin, tllls det omkrlng 1960 stodalldeles klart att denna inte ledde till någon somhelst ekonomisk tillväxt. Vid denna tid gav det tuni­siska ~ystemet ett ganska entydigt exempel på ruta (4).Men ett beslut att på allvar grlpa sig an med den eko­nomiska utvecklingen ledde 1961 till utropandet avtunisisk "socialism" och en målmedveten statsdirigeradplaneringspolitik, vilket innebar en rörelse till (2).Men nästan samtidigt fick man i Tunisien klart för sigatt planeringspolitlken var beroende av att folketsenergi mobiliserades med politiska medel, vilket mycketriktigt också ledde till en omfattande aktivering avpartiapparaten, särskilt på de regionala och lokalanivåerna. Det tunisiska systemet förflyttade sig därmed,kan vi säga, omkring ly64 över gränsen till ruta (l),även om vi beträffande Tunisien också måste lägga märketill att systemet hela tiden hållit sig ganska näratabellens mitt. Under de allra senaste åren har det förövrigt skymtat symptom på att Tunisien skulle kunnavara på glid tillbaka mot (2), i så fall främst beroen­de på att man av respekt för de tunisiska jordägarnainte på allvar kunnat gripa sig an med att mobiliseraden jord- och arbetslösa landsbygdsbefolkningen. Mendetta senare problem kräver mer analys än jag kan gedet här och fler fakta än jag har tillgängliga. Poängenjust i detta sammanhang är bara att visa hur fyrfälts­tabellen i väsentliga avseenden kan användas till attsammanfatta och tolka de politiska förändringarna iTunisien sedan 1956.

Det är möjligt att ge många fler exempel på tabellensanvändbarhet - och lnte bara från Afrika. Många avIndiens centrala politiska problem blir till exempellättare att förstå, om vi ser det landets system somett speclalfall av ruta (2) med en ambitiös planerings­politik men ett elit inriktat polltiskt system, som mereller mindre omöjliggör den för planuppfyllelsen nöd­vändiga mobiliserlngen av mänsklig energi och arbets­vilja. Hen jag skall inte förirra mig in i detta slagav exempllfiering, utan lämnar härmed fyrfältstabellenmed förhoppningen att den kanske kan ha bidragi.t tillatt bena upp några väsentliga samband.

För att försöka sammanfatta det mesta, eller Atminstonedet viktigaste, av vad jag försökt säga, skall jag ci­tera Tanzanias president Julius Nyerere ytterligare engång. Han definierade för ett antal Ar sedan sin upp­fattning om den lämpligaste politiska utvecklingsstra­tegin för ett jordbruksland i Tredje världen genom attbeskriva Tanzanias ambitioner sA här: SOMLIGA NATIONERRIIITAR IN SIG PÅ ~~EN, MEN VI RIKTAR IN OSS PÅ BYARNA.Detta tror jag är en mycket förnuftig målsättning: detär bättre att rikta in sig på byarna där människornafinns, än på månen där det inte finns en själ. Det ärju ändå människorna själva som skall åstac!komnia utveck­lingen med sitt eget arbete. Därför är det viktigt attskapa politisk organisation ute i byarna - men natur­ligtvis också i städerna .. för att möj liggöra en kom­bination av målinriktning och frivillighet i människor­nas egna intressen. Hur möjligt allt detta är, det ären annan sak. Just på den punkten har de industrialise­rade ländernas beteende stor betydelse. För även omutstakandet av mål och det grundläggande arbetet ochde stora ansträngningarna måste åstadkommas av folkensjälva i den Tredje världen, finns det otaliga möjlig­heter för de ekonomiskt utvecklade länderna att sättakäppar i utvecklingshjulen. Vi vet också att dessa möj­ligheter för närvarande utnyttjas både medvetet ochomedvetet. I det avseendet måste stora förändringartvingas fram. Men det svar jag tänkte ge på den frågajag nyss ställde om hur möjligt det är att tillämpaprincipen i fyrfältstabellens ruta (l) eller citatetfrån Nyerere, det svaret gäller antagligen oberoendeav de förändringar som kan förutses i de ekonomiskt ut­vecklade ländernas attityd. Svaret går i korthet ut påatt även om principen inte är lätt att tillämpa, är detsvårt att Se något principiellt alternativ, svårt attse hur något annat skulle kunna leda särskilt långt,så länge vi resonerar på ett allmänt plan om den Tredjevärlden. Sedan är det en annan sak att varje land dess­utom har sin särskilda situation och sin egenart ochatt de detaljinriktade och konkreta slutsatserna därförmåste uppvisa stora variationer.

U-LÄNDERNAS EKONOMI OCH HANDEL Bo Kjell~n

Rubriken på den här föreläsningen visar att jag härvill försöka att ge en något så när nyanserad bild avvissa av de ekonomiska problem som u-länderna i dagmöter och att tala om skillnaderna mellan olika typerav u-länder. Därefter skall jag komma över till enbeskrivning av de handelspolitiska problemen, som ärdet jag känner bäst till, och därvid framför alltarbete som har utförts inom UNCTAD - FN:s konferensför handel och utveckling. Jag tänker inleda UNCTAD­avsnittet med en kort framställning om organisationensinstitutioner och dess korta historia, för att sedanavslutningsvis ta upp några av de centrala problem mani dag möter inom UNCTAD.

När jag säger att jag skall behandla de här problemenur ekonomisk synpunkt och med särskild anknytning tilldet som görs i internationella organisationer, är detgivet att det alltid föreligger en risk att man skjuterundan de mänskliga realiteterna i u-landsvärlden. Jagtycker att det ~r väsentligt att tänka på att när manhär talar i kyliga ekonomiska termer, kan detta lättverka omänskligt. Jag tror att man hela tiden måste hade realiteter som vi alla ser och känner kvar på nät­hinnan för att på ett effektivt sätt kurna få ettunderlag för praktisk handling. Jag tänker för min egencciofta på en bok, som kom ut i Brasilien för någraår sedan. Den var författad aven favelada, en kvinnasom bodde i Sao Paulos slumdistrikt, Favelas. Honheter Carolina Maria de Jesus och boken heter påsvenska "Sophögen". Det var helt enkelt ett slags dag­bok. Jag skulle därför som en bakgrund ge ett avsnittur den här dagboken.

"Den 24 juli 1959 - Det är hemskt att vaknapå morgonen och inte ha något att äta. Jagtänkte till och med på självmord. Jag vaknadeoch var hungrig. Pojkarna hittade några torrabrödbitar, men de var alldeles maskätna. Jagkastade dem och gjorde i ordning kaffe. Sedankokade jag de sista svarta bönerna. Jag togmin säck och gav mig iväg. Tog med pojkarna.Jag gick till Dona Guilhermina på Rua Carlosde Campas. Jag bad henne om litet ris, hongav mig ris och makaroner. Hennes man gav mignågra tomflaskor att sälja. Sedan hittade jagen del skrot. Nu hade jag fått så att pOJkar­na kunde äta. Jag kände mig lugnare, jag gicktill Senor Manuel för att sälja flaskorna,fick 22 cruzeiros. Köpte hröd för 10 och togen kopp kaffe. Kom tillbaka till Favela,lagade frukost och började tvätta. Har intekunnat tvätta på tre veckor eftersom vi intehar haft någon tvål."

30

I dagboken beskriver Carolina Haria de Jesus också hurhon ser 550 Paulo~

"Jag ser Säo Paulo på det här sättet. Palatset,det är salongen, prefekturen är matsalentsjälva staden är trädgården. Och slummen detär den pIat s dä-- man kastar soporna ~ l!

Det här är u-landsrealiteter i enklaste och mest slåen­de form, rnen det är samtidigt, om man vill vidga sigtill de globala perspektiven, något av den realitet vihar i relationerna nlellan industriländer och u-länderi dag\, Den vrede SOI11 man väl känner inför orättvisorno,tmedkänslan som man vill känna, får inte bara leda tillpassivitet utan ,nåste leda till praktisk handling. Detär här det organiserade internationella samarbetetkommer in. Det kräver en realistisk värdering av prak­tiska handlingsmöjligheter och ett meningsCullt sam­arbete mellan Cöreträdare för i- och u-länder.

Globala aspekter på u-ländernas situation

Om jag mot den här bakgrunden skulle gå över till enbedömning av situationen i världen i dag som den tersig från ekonomisk synpunkt, så skulle jag vilja genågra uppgifter, som tjänar till att nyansera bildenav u-landsvärlden. För det första kan man fråga sigvilka länder som skall betraktas som u-länder. Det ärkanske en Cråga som ter sig perifer. Hen den har bety­delse i vissa sammanhang, t ex när det gäller att upp­rätta ett tullpreferenssystem till förmån föru-länder­na. När jag diskutera~ detta nch den statistik somkobm2T ~itt Rllf'HI'as h~r. ~r det praktiskt tagpt gene­rellt SR l att u-l~inC!8rna är l"atin,Qmerika,. Afrika medundantag av Sydafrika och Asien med undantag av Japan.Om vi tittar på de ekonomiska relationerna mellan i­och u-länder finner vi att u-ländernas andel av världs­handeln har sjunkit från 28 procent 1953 till 18procent 1966. Vi finner också att u-ländernas export­intäkter steg särskilt långsamt under 1967.

Tittar vi på tillväxttakten i u-ländernas ekonomi underperioden 1950-1966 så kan vi konstatera att den visser­ligen i genomsnitt har varit 4,7 procent i jämförelsemed 4.4 procent för industriländerna. Men ser vi till­växt takt"en per cap i ta, så finner vi a t t ökningen föru-ländernas del har varit 2,J procent och för i-länder­na 3,2 procent under samma period. Det innebär alltsåatt klyftan hastigt ökar. Inför världshandelskonferen­sen i New Delhi hade u-länderna kommit överens om dens k Algerchartern, och där hade man uppgivit att siff­ran för tillväxttakten per capita per ar i industri­länderna var 60 kronor medan i u-länderna den var 2kronor. Jag kän~er inte exakt till den statistiska bak­grund man har använt, men det är under alla förhållan­den klart, att med hänsyn till de utgångsvärden man har,så måste de här siffrorna som jag just har angivit,3,2 procent mot 2,3 procent, ge en ytterligare vidgadklyfta.

:;1

Vad har då hänt med biståndsgivningen till u-länderna?Det totala finansiella biståndet till u-länderna stegunder perioden 1956-.1961 från 6 till 9 miljarderdollar per år. Men sedan planade det ut på 10­miljardersnivån. De siffror som rinns f~r 1967 och somär utgivna i VärldsLankens årsr~pport visar dock attman 1967 kom till Il miljarder dollar, varav 7 miljar­der utg~r officiellt bistånd

Jag har nämnt tr8 u-landsrealiteter: 2ndelen av världs­handeln i sjunkande, tillväxttakten otillfredsställan­de och biståndet stagnerande, Det finns en fjärdeaspekt att påmil'na aD' i det "är sanananhanget , och detär skuldb~rdeproblemet. U··ländernas samlade skuldbördahar stigit från 10 miljarder dollar 1955 till drygt40 miljarder dollar 1966 Detta innebär att skuldbörde­frågan, återbetalningen av bistånd av olika slag,börjar te sig som ett alltmer hotande problem. Det ärhotande också av det skälet att det i stor utsträck­ning berör länder som har kommit gansl<a långt på ut­vecklingsstegen, länder som behöver kapital för sinfortsatta industrialisering, Det är framför allt ländersom Argentina, Brasilien, Indien och Pakistan som nu~täl15 inför de här sv~righeterna.

Man kan förutse att om principerna för de rika länder­nas biståndsgivning inte ändras, om inte villkoren förlånen förbättras under de år som kommer, kommer dettaproblem att beröra flera u-länder, och det kan på siktbidra till att neutralisera de ansträngningar som görsför att öka biståndsstödet till u-·länderna.

Olika typer av u·~lände:r:

I det här sammanhanget är det viktigt att komma ihågatt det finns många olikfl typer av u-länder. Man fårakta sig för att se på underutvecklingen som en homo­gent rik överklass av länder som står emot en lidandehomogen underklass. Det är snarare så att underutveck­lingen ligger i en glidande skala, och vi vet ocksåatt det finns fickor av underutveekling även i derikaste länder. Om vi tittar på per capita-inkomsternai u-länderna, kan man ju bara tänka på hur olika tvåu-länder som exempelvis å ena sidan Argentina och å denandra Chad är. Det är länder som har helt olika ekono­miska betingelser; Arger.tinas problem torde i vissa av­seendeq vara betydligt mera likartade dem som delar avItalien möter än de problem som Chad har att brottasmed.• John Kenneth Galbraith har arbetat med en indel­ning av u-länderna, som jag tycker kan vara värd attpåminna Om, Han har gjort en indelning i tre typer avu-länder. Den är naturligtvis i vissa avseenden grov,men enligt min uppfattning är den upplysande.

Man har å ena sidan vad han kallar den afrikanskatypen. Det innebär inte att det täcker alla afrikanskaländer. Jag vill understryka att varje exempel undan­tar vissa länder, men genc~ellt gäller det a~ltså

afrikanska länder söder om Sahara. De·t är de länder som

32

har längst kvar att gå på utvecklingsstegen. Det är istor utsträckning de länder som nu är associer0rlc meoEEC. Galbraith anser att det huvudsakliga hindret f~r

utvecklingen där är att man har otillräckliga kadrerav utbildad personal. Det finns helt enkelt inte till­räckligt med personella resurser f~r att få utveck­lingen igång.

En annan typ är den latinamerikanska, och där angerGalbraith som den centrala svårigheten den otillfreds­ställande sociala strukturen, som inte ger tillräck­liga möjligheter för en sund ekonomisk och social ut­veckling.

En tredje är den asiatiska typen, och där trycl{:erGalbraith framf~r allt på de otillfredsställande pro­portionerna mellan produktionsfaktorerna, det vi'll iklartext säga befolkningstrycket.

Det här är alltså en enkel indelning, och man skullekunna säga mycket om de här olika typerna av länder.Jag vill här bara understryka, att det är viktigt attkomma ihåg att dessa länder alla har sina speciellakaraktäristika och där generella insatser, patentmedi­ciner, inte nödvändigtvis får de nödvändiga utveck­lingseffekterna. Man måste på något sätt skräddarsyinsatserna efter de krav som varje land ställer. Vistår i dag inför en serie olika typer av ekonomier somexisterar på samma gånge Å ena sidan har vi den väster­ländska, kumulativt växande, teknologiskt mycket avan­cerade ekonomin. Det kan vara skäl att komma ihåg attden avancerade teknologin, som naturligtvis ytterst ären hjälp till utvecklingen, i det här sammanhangetutgör ett ytterli~are problem genom att än mer accen­tuera klyftorna. A den andra sidan har vi u-ländernasekonomier, som är svaga, beroende och ofta stagnerande.

Mot bakgrund av vad jag just har sagt finner vi att endel u-länder startar från en mycket primitiv samhälls­struktur. Men det finns andra som har en utveckla" ochhögtstående kultur, som emellertid är väldigt dE'ligtanpassad för de krav som den moderna teknologin ställer.Det finns slutligen andra som är uppbyggda kring entraditionell överklass med anor från kolonialtiden; enöverklass och ett levnadssätt som kanske var anakronis­tiskt redan från början. De olik? ekonomierna existeraralltså sida vid sida. Det är konfrontationen mellan demsom ger en dramatisk dimension åt världen i dag. Hurgärna vi än skulle vilja det så kan vi inte komma ifråndenna konfrontation. Problemens lösning beror natur':ligtvis i första hand på u-länderna själva. Men trotsallt så är det de rika ländernas insatser som måste insom en nödvändig stimulans, och jag tror att vi allaär mycket väl medvetna om det. Vi är väl också medvetnaom att de mul~ilaterala insatser som kan göras är avett särskilt intresse. Om vi vill skapa en integreradekonomi i världen, så måste u-länderna på något sättinpassas i den världshandel som är under en så kraftigexpansion, men där de hittills har haft så svårt attgöra sig gällande. Med den utgångspunkten skulle jaghär vilja komma över på handelsaspekterna.

JJ

UNCTAD - en ny väg att löaa u-ländernas handelspoli­tisl5;a.problem?

Jag har här inte tänkt att gå in på några detaljer omde olika substansfrågor som hade behandlats underUNCTAD l eller periuden fram till UNCTAD 2. Därhmottänker jag gå in på resultaten av den andra konferensen,och det kan också vara skäl att något tala om vissagenerella aspekter på arbetet i UNCTAD. Det kan för­klara varför resultaten hittills inte är mera impone­rande och kan också belysa u-ländernas attityd i sam­manhanget.

Vi vet alla att avkolonialiseringen ledde till en alltstarkare känsla av utvecklingsproblematikens betydelse,av den ekonomiska utvecklingens roll som en angelägen­het för hela det internationella samfundet. I börjanriktade man framför allt uppmärksamheten på det finan­siella och tekniska biståndet, och 1960-talet förkla­rades som FN:s utvecklingsårtionde, Det innebar attvärldsorganisationen på allvar var engagerad i de härfrågorna. Men parallellt med det ökade intresset föru-landsfrågorna i allmänhet så ökade insikten om denroll sOm handeln spelade. Den koncentration på bistånds­sidan och på produktion för hemmamarknaden, - importsuhsti­tutionen i u-länderna - som hade varit den centralafrågan under ett tidigare skede kom att ersättas medslagordet "trade not aid". Detta är ett uttryck försträvan att integrera u-länderna på allvar i världs­ekonomin. En ledande kraft i detta tänkande var denargentinske ekonomen Raul Prebisch, som senare blevUNCTAD:s generalsekreterare.

Den första världshandelskonferensen hölls iGeneve 1964.Den kom till som ett resultat av den press som u-län­derna upprätthöll för att få till f'tånd pn diskussionav de här problemen i ett internationellt forum. Densamlade 116 länder under J 1/2 månads intp.nsiva för­handlingar i G.eneve. Raul Prebisch' s rapport "Towarosa new trade policy for development" kom att spel? enstor roll. Prebisch talade där om det gap som existe­rar mellan u-ländernas krav på att importera för attkunna hålla sin framstegstakt tillfredsställande högoch den kapacitet som de i realiteten har för export;äet gällde att på olika sätt hjälpa u-länderna att gåut på världsmarknadon. Flera av de teman vi i dag arbe­tar med lanserades då. I själva verket innebar denförsta konferensen med sin indelning i sektionellakommitt~er för råvaror, färdigvaror, finansiellafrågor, institutioner, principer o s vett slags ramför vårt tänkande kring de handelspolitiska problemeni relation till u-länderna, som fortfarande finns, ochsom fortfarande påverkar vårt sätt att se de härsakerna.

Jag skall inte gå in på resultaten av den första kon­ferensen, som sammanfattades i en slutakt med ettantal rekommendationer som antogs med varierande majo­ritet. Alla var kanske något besvikna efter konferen­sen. U-länderna var besvikna därför att de inte hadefått mera konkreta åtaganden från de rika industri-

34

ländernas sida. Industriländerna i väst å sin s~ida varmissbelåtna därför att man hade fått acceptera upp­sättandet av ett institutionellt maskineri, som mantidigare inte hade tänkt sig och inte velat ha. Öst­länderna hade fått erfara hur de propagandaeffekter, somman kanske hade hoppats kunna vinna i UNCTAD heltförsvann inför det tryck som kom från u-ländernas sida,dÄ dessa snarast tenderade att se de rika ländernasom en enhet oberoende av deras ekonomiska och socialasystem. Jag nämnde att konferensens viktigaste resul­tat var den organisation som uppstod. Den knöts sedantill FN: s generalförsamling genar, ett beslut avgeneralförsamlingen vid den 19:e församlingen, alltså1964-1965.

Jag har redan tidigare berört en av de väsentligasteaspekterna på den första konferensen. Det är detfaktum att u-länderna i den så kallade 77-gruppenkunde samla sig kring en gemensam ståndpunkt och gåfram med gemensamma krav i förhållande till industri­länderna. Den enigheten har naturligtvis varit av storbetydelse för att presentera u-ländernas position. Detär svårt att värdera den reella betydelsen i form avpraktiskt politiska förändringar i industriländernasjälva. Jag -nämnde att UNCTAD i praktiska avseendenhade gett upphov till besvikelse. Ett av skälen tilldet var att u-länderna röstade igenom ett flertal re­kommendationer i kraft av sin majoritet mot de storaindustriländernas röster. Det var en demonstration somhade sitt politiska värde men som inte kunde leda tillnågra praktiska resultat, eftersom ingen ansåg sigbunden av beslut som hade konunit till på det sät'tet.

En fråga som nära hänger ihop därmed är UNCTAD:s ställ­ning som institution. För u-länderna har UNCTAD helatiden varit deras organ. Industriländerna å sin sidahar till en börja..'1. snarast betraktat UNCTAD som eninkräktare på GATT: s och på andra organisationersverksamhetsområden. Den här kontroversen har begränsatUNCTAD:s praktiska handlingsmöjligheter. Hen den harvarit av positiv betydelse på det sättet att den harkommit att pressa de andra organisationerna, framförallt GATT, till ett ökat hänsynstagande till u-länder­nas krav och till en större förståelse för behovet attse världshandeln som en enhet.

Dessa svårigheter och det förhållandet att UNCTAD underde år som följde efter konferensen framför allt varsysselsatt med att bygga upp sin organisation, leddetill en känsla av misströstan hos u-länderna infDr denandra konferensen som hölls i New Delhi i början av1968. Men samtidigt hade man på u-landshåll lärt sigen del om de rika ländernas reaktioner och om derassätt att agera i UNCTAD. Man hade större förståelseför vad som kunde vara realistiskt och hade fått enbättre kännedom om de svårigheter som trots allt före­kommer i industriländerna.

Där skulle jag särskilt vilja peka på ett problem somär av handelspolitisk natur. Vill man satsa pengar påu_landshjälp i form av rent bistånd, finansiellt ellertekniskt, så vet man vad det kostar på förhand. Detdrabbar alla skattebetalare proportionellt lika ochman vet hur mycket pengar som ges ut och i viss månhur de används. Åtgärder på det handelspolitiska planetger å andra sidan inga större möjligheter att. på för­hand säga exakt vilka effekterna blir; det finns helleringen möjlighet att veta exakt vilka i industriländer­na som egentligen kalIuner att få bära bördan av det.Det kan hända att vissa producenter och vissa varorkommer att känna av det, medan andra grenar av närings­livet över huvud taget inte kommer att påverkas. Dethär är ett problem som jag tror att man ännu inte harpenetrerat tillräckligt mycket och som jag tror attdet finns anledning att tänka på i framtiden.

Den andra världshandelskonferensen

Vad u-länderna hade kommit fram till var alltså en ökadförståelse. Göran Palm förklarade i en rapport frånAlgerkonferensen att u-länderna nu hade blivit "mjuka".Jag vet inte om den ökade kompromissvilja som manmärkte hos u-länderna vid Algerkonferensen verkligenberodde på att de hade blivit mjuka. I så fall hadeockså i-länderna blivit mjuka. Det fanns inför denandra konferensen en större kompromissvilja även påindustrilandshåll. Man hade lärt sig en hel delarnproblemens karaktär, och man hade lärt sig att respek­tera de synpunkter som framfördes från u-landshåll.Man förstod att det gällde reella problem som man intekunde avfärda utan vidare. Det var trots allt ett när­mande när det gällde förståelsen för situationen påömse håll. Mot den bakgrunden märktes inför den andravärldshandelskonferensen en viss begränsad optimism.Men nu vet vi att den optimismen inte kom att motsvarasav fakta. Resultatet även av den andra världshandels­konferensen blev mc,lgert ~ Han kan konstatera att ocksåden andra konferensen av tl-länderna betraktades 80m enstor besvikelse och man kan :fråga sig vad det varhade gå t t 18 l f när man på u-landshå ur tni tialerna.

ansåg sig kUillla läs;::l ut I'under no circumstancest,qke any decisionl! '"

De orsaker som fanns till t konferensen blevstörre framgång trots den tidigare orrmämnda rnedveten=~

hete~ var flera. En var att konferensen inföll vid enför de stora industriländernas vidkommande olyckligtidpunkt med hänsyn till betalningsbalansproblemen. Vikänner i dag de monetära svårigheter som finns i fleraav de stora industriländerna; situationen för exempel­vis England och USA vid New Delhi-konferensen var intesärsk~lt bra. Detta ledde till en passivitet hos destora landerna, som inte kunde vara gynnsam för konfe­rensens framgång. I politiskt avseende innebar ocksåVietnam-kriget en belastning för USA. Vidare fanns detandra skäl som mindre hängde samman med de rika länder­nas position utan mera gällde UNCTAD-arbetets allmännakaraktär. Det fanns ingen koncen~ration på de centrala

36

frågorna och förhandl~ngsmaskineriet som sådant varot~llräckl~gt. Konferensen inleddes med att 120-IJOministrar hö 1,1 noggran+~ fört.\(~}"'edda anf'ör<1nden, där meJ.Tl

i allmänna ordalag' uttryckte sin vEll,rilja och sina fÖl~­

hoppningar orn konferensens rra~g~ng. Sådana uttalandenhar naturligtvis si:t vtirde l men d~ tog mycket tid ochhade i stor utsträckni'l{; karaktären av inlägg införhammaopinio~1en snar'J.rl'" ~in inför kcnf'erensen. Däreft erreste ministrarna h.3111 igen till sina huvudstäder oel1läITU1ade kvar på iJlcltscn ()xperter illccl snäva instruk­tioner och utan stdrre margillaler för de fortsatta för­handlingarna. Dstt visar at 2D konferens av NewDelhi-konferensens t}~[i inte ;l"lg'ör:::.; på platsen utan närman i de olika. huvudstädcrn,l ber(;c1er de olika ärendenasom skall behandlas och f'c\stst:ilL3r instruktioner fördem som skall delta i konferensen. Jag tror att det Urvikt~gt att komma ihåg att det grundarbete som utförspå hemmaplan är a\r avgöra.nde bc:tydc;lslC:: lör framgångenvid internationella förh~ulcllingar 2'1 denna typ.

r.lan kan fråga sig vfl.d som egent ligen åstadkoms vidlJNCTAD TIo Om vi börjar med råvaruområdet, så kW1de maninte komma överens om mycket tll(,;ra än ett slags allmäntaktionsprogram, som irU1el)ar c.{tt man lör vissa råvarorså snart som möjl~gt skulle fä till stånd åtgärder iform av avtal. De råvaror som stod i f'örgrunden vidden andra konferensen var kakao och socker. Vi känneri dag till ett positivt resultat på råvaruområdet r ochdet är att förhandl~ngarna efter konferensen har letttill att ett sockeravtcl1 har kunnctt avslutase Detskedde i Geneve för några veckor sedan. Detta är enstor framgång, eftersom det är det första nya råvaru~

avtal som över "huvud telget har kunnat ingås efter den:första världshandplskonf,:;renscIl, och det kommer att gestimulans åt det .-fOTtscltt;J. arl-H:~tot inom ett område somtäcker så m:rcket av Il-ländernas export ~ Råvarornasvarar i dag ännu rör 85 proc~~nt av u--ländernas totalaexport. De varOl' SOF1 meHl närmast konaner att behandlaär gummi 1 f'ettol~ och oljo~c'; hål'c1.fibrur r jute m lTI. I ettSenare stadium l-(ommer ex(~:m~)clvi's te; järnmalm, nickE:1,bo~ull och bananer att bcJla]ldln-~

Tullpreferens"3r är a-\r de problem som u-ländernaunder hela tiden från UNCTcl.D har knutit mest uppmärk-samhet till och SOTil kEulske haT' t E'.)n psykolo{~isk-

politisk betydelse SOII] gål' vic12 lltdver den praktiskaoetvdelsen ~ Vad maJl tä.nker är :framf'ör allt tull-pref'erenser t'or färdigva:r'or; ~ir alltså en mindredel av u-llindernas totala export SO!~l be~~rs~ Dettainnebär att tullpr0ferensernas hotydelse fl~amför alltligger i deras 1'011 50111 ett psyka löfte om denframtid när u-länderna har k. ')ITEnit långt i sinindustrlaliseriIlg a'tt de p~ allvar kan konkurrera påvärldsmarknaden med sina industriprodukter'. Pre:ferens­frågan diskucerades fram och tillbaka v~d flera ol~ka

möten under tiden ef~~8r den rCirsta konferensen. U­lUnderna hade alla enats om att kräva ett generelltpreferenssystem, det v~ll .~äga c,tt systern som ~ prlnc~p

skulle täcka alla varor OC,l alla u··länder. på ~ndustri­

lands sidan var man mycket tVI::,ksam och oenig t och dettycktes knappast f~nnas några möjligheter att kommaframåt. Hen genom arbete ~ OECD lyckades industri-

ländernC1 sa småningom etiil.S om en gemensam linj9 sompresenterades vid UNCTAD D: oeh som innebar ett prineip­godkännande av tanken på generella preferenser e Depraktiskt-tekniska problemen var emellertid sil storaatt man inte kunde nä enighet om detaljer och beslutetsom fattades kom bara att röra sig om en procedur­uppgörelse. Man beslöt att tillsätta en särskildkommitt~ f~r att vidare förhandl~ om preferensfrågani förhoppningen att ett system skulle kunna fdrhandlasrram till 1970. Det är emellertid tveksamt om man nårdithän sä snabbt.

Nästa aktuella [rågEi ror .!rad~promot~on. Vi vet allabetydelsen av trade promotion. Det hjälper inte vadman ger för pre:ferenser åt u~~lä.nderna om deras VRrorinte har det utseende att de kan säljas eller omrlödet aV reservdelar, exempelvis till mera komplice­rade industriella produkter, uteblir. GATT och UNCTADhar upprättat ett gemensamt handelscentrum iGeneve,International Trade Center, som gör ett mycket braarbete och som snart koooner att rå ytterligare ökaderesurser genom att UNC~AD har blivit en s k

"participating agencyll i Förenta Nationernas utveck-lingsprogram UNDP, vilket alltså gör att man !(an fåstörre möjligheter till finansiering via FN. Jag kantillägga att vi på svensk sida alltid har ägnat stortintresse åt just trade promotion-aspekten.

Hande In me lIan u-länder var en annan huvudfråga vidden andra konferensen. Här kunde man bara enas om enallmänt rormulerad deklaration, som innebar att u­länderna rörklarade att de skall intensiriera sinaansträngningar till handel sinsemellan, att de skallförs~ka åstadkomma regional integration och attindustriländerna rörklarade sig vara beredda attst~dja u-länderna på olika sätt.

De rinansiella rrågorna spelade vid UNCTAD il en storroll, och det är uppenbart att man nu har kommit tillett fruktbart utgångsltige ntir man talar om trade andaid <> Det är nödvändigt ;:_~tt låta ciet T'ena biståndc-t­och insatsernA på h~nd2l~sidan komplettera och stödjavarandra~ Mot den bakgrunden är det tillfredsställan1eatt rnan vid den andra konferensen enades om en paket­resolution där rnaIl bland annat tog upp l-procent­målsättningen e ~Iall fasts·t~llde att det l-procentigebiståndet skulle baseras på bruttonationalproduktenvilket var ett framsteg. Vissa ldnder, däriblandSverige, accepterade också att tidsschema för uppnåen­det av l-procent-målsättningen Man förklarade i dethär paketet att bunden hj~lp i princip inte skulleförelcomllla~ t·fan· rörklnr.:=tde att Plan måste ge u-ländernamjukare villkor rör lån D s v. Supplementär rinansie­ring är särskilt omnärmlt ~ Det är ett problem som när­mast lanserats från svensk sida~ Det var vid denförsta konferensen som Sverige och Storbritann~en

gemensamt lade fram ett r~rslag till supplementärfinansiering, ~:om j.nnebar att u-länderna genom bidragrrån en internationell rinansieringsinstitution skallkunna rå rnöjlig!wt att genomröra sina utvecklings­planer, även om de får oförutsedda bortfall BV export­intäkter, bidrag haseracte på projektioner elV den sannolika

38

exporteYl under en planeringsperiod under exempelvisfem år. Det här förslaget har utretts av Världsbanken,som har ansett att det skulle vara möjligt att genom­föra med en kostnad av ungef'är 350-400 miljoner dollarom året. En särskild expertgrupp i UNCTAD har diskute­rat möjligheterna att praktiskt genomf'öra det. Gruppennådde rätt långt före konferensen, men konferensenkunde inte komma överens och frågan utreds nu virlare~

Sjöfartsf'rågorna har diskuterats med rätt stor f'ram­gång i UNCTAD och mGn har där rör f'örsta gångoll fåtten riktig konfrontation mellRn de ganska varierandeintr~ssen som i- och u-l~nder hrrr i det här samman­hanget. En serie r8so1utioner antogs .- i stort settenhälligt - vid UNCTJ,D T.'.:.

Man kan säga att don andra konfer8nsen inte leddG t~ll

några märkligare praktiska resultat. hen vi bör intedöma konf'erensen och arbr,tsmetoderna innan vi har settvad sOm kan hända på de här olika områdena som jagjust har berört. Kan man f'ortsätta på råvaruområdet,komplettera sockeravtalet med ett kakaoavtal ochkanske något annat avtal under de närmaste åren, kanman få ett pref'erenssystem som funger"lr, kan man fårationella uppgörelser i handoln mellan u-länderna ochkan man nå någon enighet i frågan om supplementärf'inansiering, så innebär det trots allt att den andrakonrerensen gav impulsen till n2.gonting mycket viktigtoch någonting som f'ör f'ramtiden kan bli av största be­tydelse.

Sv(,rige:s roll

lad kQn då Sverige och (:c andra nordiska länderna görrl?tror jn~ att vi måste satsa på de intoT'­

organ~sationcrn~~ i det hlir fallet UNCTADeOrganisationerna har viss0rligs1l sinn. svagheter$ Hon vibör ändå satsa på denl, försöka att f~rbättra Jerasarbetsmetoder och därmed nå resultat~ ~Gnom et ~ff2k­

tivt nordiskt samarbete kan vi sk_afrc~ oss el1 ökadtyngd" Vi har redan komm~t ga:nskngruppen är känd i UNCTAD somprogressiva resultat.

t vår;,,; möjrätt små och attimponerande, men vi har i 8 l~

tt intryck att vi H18d allvcJ_rl::L{:;-göra det bhsta ;nöjliga av arbetet organisationen" Viskall naturligtvis fortsätta att följa den här linjmen vi skall också hälla kontakten med de andraindustriländerna och försöka att påiferka dem samtidigtsom vi hör upprtitthålla ett nära samarbete mAd u-lands­gruppen och tistlandsgruppen~ Ftir det andra kan vi f Braen intern ekonomisk politik och en arbetsmarknads­politik som gör oss rustade att möta dc päfrestningarsom en ökad import från u-ländernA. kan medföra. Fördet tred,ie bör vi verka för en förbättrad informationom u_landsproblem och om LfNCTAD. Och f'ör det f',iärdekan vi nA.turligtvis verka för en generellt ökad sats­ning på planering och globul strategi i de här samman­hangen.

39

Jag sl<ulle vilja sluta med några personliga reflek­tioner. Jag har flera gånger kommit tillbaka tilldetta att organisationerna, där UNCTAL är den som jagbäst känner till, har många svagheter. Man finner hurgoda ansatser pressas ner, hur den internationellabyråkratin förhalar olika frågor och hur realiteternai u-länderna ofta förflyktigas i ett allmänt käbbelom resolutionstexter och formuleringar. Men jag troratt vi måste komma ihåg att den här typen av organise­rat internationellt samarbete är inne i ett slagsSturm und Drang-period. Vad vi bevittnar är ett inled­ningsskede, och jag tror att vi måstesatsa på att de här organisationerna skall bli bättrei framtiden.

Vidare vill jag peka på hur litet man vet om de rentekonomiskt teoretiska argumenten i sammanhanget ochvilken roll de spelar i de internationella övervägan­dena. Här finns en lucka som det ankommer på oss allaatt försöka fylla. Han tror kanske för mycket och vetkanske för litet.

Jag har redan varit inne på en tredje aspekt, som jagtror är mycket betydelsefull. Det är svårigheterna attgå framåt på det handelspolitiska området jämfört meddet biståndspolitiska. Detta får emellertid inte hindraoss. Handelspolitiken måste få spela sin centrala roll.Jag tror också att det är viktigt att man inom regiona­la organisationer och vid regionalt samarbete mellani-länder bekämpar den slags protektionistiska reflexsom lätt kommer upp, den tendens man har att göra upp­görelser på bekostnad av utomstående länder, kanskeframför allt på deras bekostnad som är svagast ochlängst bort.

Slutligen vill jag säga att jag personligen ser påu-landsfrågan som vår generations stora problem. Detär ju lätt att säga och det låter kanske banalt. Henjag tror att man måste vetra klar över problemetsdimensioner. Det är viktigt att vi som arbetar medu-landsfrågor inte förfaller till någon sla9s allmängråtmildhet eller alltför luftig idealism. A andrasidan måste våra realistiska värderingar präglas aven viss idealism.

President Kennedy talade en gång om ett twilightbattle. Jag tror att vi är invecklade i ett sådanttwilight battle när det gäller u-landsfrågorna. Jagfruktar att vi inte kommer att få uppleva några storaoeh sensationella genombrott. Jag anser att om vårgeneration kan undvika de verkligt stora katastroferna,så har don gjort on insats. Det är tveksamt i vad måndetta är fantasieggande perspektiv; jag tyckor att deträcker som en motivering för att fortsätta. Vi måstevara dynamiska och ständigt se framåt.

U-LAND - UTBILDNINGS LAND Lars-Olof Edström

I år, 1968, är det jänmt 20 år sedan FN:s förklaringom de mänskliga rättigheterna antogs. Det kan därförvara lämpligt att här inledningsvis erinra oss vadförklaringen säger om utbildning.

Det är artikel 26 av förklaringen om de mänskligarättigheterna som handlar om utbildning. Den lyder:"Envar har rätt till undervisning. Under-,dsningenskall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementäraoch grundläggande stadierna. Den elementära undervjs­ningen skall vara obligatorisk. Yrkesundervisning ochteknisk undervisning skall vara allmänt tillgänglig.Den högre undervisningen skall stå öppen i lika månför alla på grundval av deras duglighet. Undervis­ningen skall syfta till personlighetens fulla utveck­ling och till att stärka respekten för människansgrundläggande fri·- och rättigheter. Undervisningenskall främja förståelse, tolerans och vänskap mellannationer, rasgrupper och religiösa grupper samt be­fordra Förenta Nationernas verksamhet för fredens be­varande. Rätten att välja den undervisning, som skallges åt barnen, tillkommer i främsta rummet derasföräldrar. "

Hur har denna förklaring förverkligats under de år somhar gått sedan den antogs? Man behöver inte se sigrunt om i världen särskilt länge förrän man upptäckeratt den inte alls har förverkligats. Vi är kanskeännu längre från att förverkliga den i dag, än då denantogs.

Det är särskilt läget i u--Iänderna som är allvarligt.Det är svårt att tala om u-länder, som om de var enenda anonym massa, Alla u-·länder är olika, men avpraktiska skäl är man ibland tvungen att tala om u­länder i största allmänhet. Det finns också anledningatt göra detta, när man kan få fra.'11 vissa drag som ärgemensa~na för dem alla. Detta kan man, när det gällerutbildningssituationen. I fortsättningen kommer jagatt hålla mig närmast till Afrika, men läget på denafrikanska kontinenten är på många sätt typiskt förden tredje världen i stort.

l. Demografiska f~~torer

För det första kan man konstatera en del demografiskafaktorer som påverkar utbildningsläget. Det första äratt ungefär 40 procent, i många länder till och med50 procent av befolkningen är under 15 år. I.i-länder­na uppgår motsvarande kategori till ungefär 15-20procent. Om man alltså säger att ett u-land lyckatsge undervisning åt en tredjedel till hälften av sinabarn i skolåldern, så betyder det att man ger uthi:~­

ning åt en procentuellt 11l1gefärlika stor del av sinbefolkning som till exempel det svenska samhället.Till detta kommer en folkökning, som varierar från

42

land till land och lrån kontinent ti 11 kontinen·t.I Alrika är folkökningen lör hela kontinenten 2,5- J procent.

2. Den ekonomiska ramen

För det andra måste man komma ihåg att det inte gåratt göra några ekonomiska W1derverk. Det ärmöjligt att bygga skolor i den utsträckning somhövs, och det går inte att utbilda tillräckligt mångagoda lärare, helt enkelt därlör att resurserna interäcker till. Tar vi ett land som Tanzania, så finnervi att landets årliga budget är ungef'är lika stor somen medelstor svens1\. stads. Tanzania är ett land på Ilmiljoner invånare, och av budgeten kan man naturligt­vis bara ge en del till utbildning. Man ger procen­tuell·t mer till utbildning än vad man ger i Sverige,omkring 18-19 procent, men ändå är det mycket småsummor det rör sig om. Det går inte att lå fram störresummor utan att man ökar nationalinkomsten, och dettakan man göra bara mycket långsamt.

J. Analf'abetismen

En tredje faktor, som man måste ta med i beräkningen,är att u-länderna har så många analIabeter. AntaletanalIabeter är mycket svårt att uppskatta. Det är ilråga om läs- och skrivkunnighet bättre ställt i Syd­amerika än på: många andra hållo Man räknar med attungelär JO procent av befolkningen i Sydamerika äranalfabeter, medan graden av analfabetism är betydligtstörre på andra kontinenter, och kanske särskilt då iAfrika. Ungefär 75-80 procent av den vuxna befolkning­en i Af'rika som helhet är analf'abeter. Den exaktasiffran är mycket svår att statistiskt uppskatta. Allauppgifter om analfabetism är osäkra.

För det första finns det 2.li!<a~der av analfabetism.Man kan vara funktionell analfabet, det vill säga attman kanske kan läsa och skriva sitt eget namn men inteläsa eller skriva i någor större utsträckning därut­över. Då är man för alla praktiska ändamål i alla fallfortfarande analfabet men kanske inte redovisas somsådan i den officiella statistiken.

För det andra har man problemet med återf'all i analfa­betism. Många gånger återfaller i analfabetism de somhar blivit läs- och skrivkunniga helt enkelt därför attdet inte finns tillräckligt mycket uppföljningsmaterialför dem att läsa. Det finns ingenting som gör detmeningsfullt för dem att vara läs- och skrivkunniga iden miljö de vistas, och därlör glömmer de mycket snartläs- och skrivfärdigheten, Återfallsfrekvensen är hellerinte någonting som i regel redovisas i den of'ficiellastatistiken, varför uppgifter om analfabetism måste an­vändas mycket försiktigt. Det finns bedömare - och deär inte särskilt pessimistiska .- som tror att ungef'är70 procent av dem som räknas som läs- och skrivkunnigai själva verket är i'unktioi18lla analfabeter.

En fjärde faktor som ingår i utbildnings läget är attskolorna inte håller stånd mot analfabetismen. När detgäller alfabetisering, finns det två skolor. En menaratt läs- och skrivkunnighet är absolut nödvändigt förpolitisk, social och e!conomisk utveckling och att mandärför måste satsa kraftigt på alfabetisering. Denandra hävdar, att man kan åstadkomma en viss utveck­ling redan nu utan att göra folk läs- och skrivkunniga.Att till exempel lära en bonde nya jordbruksmetoderkräver inte nödvändigtvis att hm1 är läs- och skriv­kunnig, resonerar den gruppen. Man håller också föreatt ill1alfabetism bland vuxna så småningom kommer attförsvinna, efter hand som det ordinarie skolsystemetbyggs ut. Enligt företrädarna för denna riktning måsteman vänta tills den nuvarande vuxna generationen dörut, men att man då kommer att få ett samhälle som istort sett är läs- och skrivkunnigt.

så väl är det tyvärr inte. UNESCO och den afrikanskaenhetsorgill1isationen, OAU, höll i Nairobi 1968 en kon­ferens på ministernivå om utbildningsläget i Afrika.Vid det tillfället redovisades skrämmande uppgifter omskolill1 och analfabeti smen • Det är klart av dessa s,iff­ror, att skolan i Afrika håller på att förlora kampenmot ill1alfabetismen. Av de barn som föddes 1954 kommerbortåt 71 procent att vara analfabeter 1969, trots attmånga av dem har gått i skola. Anledningarna tilldetta skall vi återkomma till strax, men vi kill1 redannu konstatera detta faktum: skolan nedbringar inte an­talet analfabeter i den utsträckning SOm man skullekunna vänta sig.

Det förekommer också alldeles för få skolplatser iförhållill1de till antalet barn. För den afrikanska kon­tinenten gäller att 44 procent av åldersgruppen skrevsin i grundskolan 1965. Det fanns helt enkelt inteplatser, lärare eller skolor för flera.

på nästa nivå, sekundärnivån eller ungefär gymnasie­nivån, skrevs omkrinG 5 procent av åldersgruppen in.Endast ungefär 8 procent av eleverna på den nivånskrevs in i yrkesskolor eller tekniska läroanstalteroch 9 procent i lärarseminal'ier, medan hela 8J procentgick till en utpräglat teoretisk-akademisk typ avundervisning. Detta har naturligtvis konsekvenser bådepolitiskt, socialt och ekonomiskt, och vi skall straxåterkomma till det.

Till högre undervisningsill1stalter gick sedill1 ungefär0,5 procent av årsgruppen.

44

Skolsystemet, som således redan är numerärt inadekvat,är också ineffektivt. Svinnet är mycket stort. Ibegreppet svinn kan man lägga in flera betydelser, menman brukar mena två i'öreteelser: bortfall och repeti­tion.

För det första fullbordar ett stort antal eleveraldrig sin skolutbildning. I dag är antalet elever somfaller bort på grundskolenivå 68 procent i Afrika, ochjag tror att antalet i Asien och Sydamerika sannoliktinte skiljer sig n~cket från denna siffra. Siffrornadär är antagligen litet lägre aven del olika, kanskeframför allt språkliga, anledningar, men hur som helstär svinnet mycket stort i alla u-landsskolor.

Den andra aspekten av svinnet är att många elever gårom klasserna. Inte mindre än 55 procent i högsta klassgår om den klassen. Inte i någon klass är mindre än entredjedel av eleverna kvarsittare.

Anledningarna till bortfall i skolorna kan vara många.Det föreko~ner mycket lite forskning på detta område,men man kal, ändå peka på några tänkbara bortfallsorsa­ker.

l) För det första kan man konstatera att bortfallet iskolsystemet" nästan alltid är större på landsbygden äni städerna. I Afrika kan på sina håll bortfallet pålandsbygden uppgå till ungefär 80··90 procent. En avanledningarna till detta är kanske att skolan inte ärintegrerad med sin miljö, det vill säga att den inteär socialt, politiskt eller ekonomiskt funktionsduglig.

2) Religionen påverkar också bortfallet. I en delländer i Afrika, där man har en muslimsk befolkning,föredrar föräldrarna ofta att skicka sina barn tillså kallade koranskolor, där man lär sig koranen mendär man egentligen inte sysslar med något annat än denreligiösa undervisningen. Man är ofta mycket skeptiskmot så kallad ogudaktig lärdom, vilket man anser attman får i andra, "västerländska" typer av skolor.

J) För det tredje kan man konstatera att flickor fällerbort oftare än pojkar. Det finns en del UNESCO-siffrorpå detta från TanZallia 1962. De gäller visserligeninte Tanzania i dag, där man har försökt att rättatill dessa ,nissförhållanden, men de är ändå typiskaför den företeelse det gäller. I första klass det åretvar förhållandet pojkar till flickor 2,5 till 1. Igrundskolans sista klass var förhållandet 6 pojkar pål flicka. Föräldrarna satsar kort och gott inte på ut­bildnillg av sina flickor, De ses ofta främst somgiftermålsob~ekt. Det är därför inte lönsamt ansermånga u-landsfamiljer att kosta på flicl<:orna en ut­bildning.

45

4) Mycket av bortfallet beror på att lärarnas kvalitetär så dålig att skolan inte håller vad den lovar, detvill säga att den inte ger de kunskaper, inte lederfram till den examen, som den officiellt skall göra.Föräldrarna blir därför besvir~a och tar sina eleverur skolan.

5) En femte orsak är att barnen behövs hemma tillvissa typer av arbeten. Vallning av boskap är tradi­tionellt ett arbete som skall skötas av barnen, ochmycket av storfamiljens hushåll beror på att barnenuträttar den sysslan.

6) En sjätte anledning är att skolavgifterna är rela­tivt höga. Visserligen kanske de är låga jämfört medvåra, men om man som i exempelvis en del länder iAfrika kanske bara har 200-JOO kronors inkomst per åroch man skall betala skolavgifter på upp till 100kronor, är detta en mycket kännbar utgift.

7) Vidare har man nomadproblemet, Afrika har ungefärJO miljoner nomader, Bom tar med sig sina barn när demigrerar.

8) En mycket viktig faktcr är också att människorna ärdesillusionerade i många u-länder i fråga om möjlig­heterna att få anställn~ng efter genomgån~en skola.Han tror alltså att l:Jan genom skolunderbyggnad skallge barnen en möjlighet att komma bort från hemmiljön,komma till städerna, få ett välavlönat arbete, mendessa förhoppningar infrias inte alltid.

7. Dåligt utbildade lärare

En av de förmodade anledningarna till att bortfalls­procenten är så hög är att lärarna är underkvalifice­rade eller helt okvalificerade, Det är inte ovanligtatt man på den afr~kanska landsbygden kan träffa pålärare, som själva endast har 4 - 5 års skola bakomsig. De har gått i skola så pass länge att deras egenläs- och skrivkunnighet nätt och jämt befästs. Det ärungefär hälften av lärarna på grundskolenivå, för attåterigen hål·la sig till Afrika, som bara har grund­skola och en 2-årig lärarutbildning eller mindre. Tilldetta kJmmer att läraryrket är ett utpräglat lågstatus­och låglöneyrke i de allra flesta u-länder, och manger sig ofta inte in i läraD'rket frivilligt utan somen sista utväg när man inte har någonting annat. Allraminst ägnar man sig i regel åt läraryrket, om manriskerar att sättas som lärare i någon liten byskolalångt ute på landsbygden.

8. Akademisk slagsi~

Jag nämnde tidigare att skolan är dåligt samhällsintegre­rad, Eleverna får inte alltid avlönat arbete när de hargått igenom skolan, Anledningen till det är framförallt att skolan har en akademisk slagsida. Den utbil­dar inte till praktiska yrken. Mycket tillspetsatskulle man1<unna säga att grundskolan förbereder för

46

inträde i gymnasiet, gymnasiet förbereder för inträdevid universitetet och universitetet är ett självända­målo

Nivå

Univ.

Sek.

Prim.Antalelever

Fig. lSkuggade partier: antalet elever som kan beredas platsi nästa skolform.

Fig. l åskådliggör skolsystemet i genomskärning. Avfiguren framgår tydligt att bara ett litet antal aveleverna på primärskolenivån kan komma in på nästanivå, gymnasiet, därför att antalet platser är såbegränsat. Vad händer då med de övriga? De har fått enutbildning sOm har utbildat dem för en sak, att kommain i gymnasiet. Ko®ner de inte in där, så har de fåmöjligheter att integreras med samhället i övrigt. Dehar inte utbildats för något praktiskt yrke. --

Om vi betraktar ett konkret u-land, Tanzania, såfinner vi, att lIlan där producerar i rlmt tal 4-7 000elever på primärnivån årligen. Av dem kommer 6 000 -7 000 in i gymnasiet. Av de återstående, som är i runttal 40 000 per år, får l på 10 en avlönad anställning.

De övriga får inte platser, men de kan inte gå till­baka till landsbygden. Skolväsendet i Afrika, som manhar övertagit från de europeiska kolonialmakterna, äroftast sådant att det utbildar ett elittänkande, ettstatustänkande. Man har förlorat känf'lan av samhörig­het med människorna därhennna, och man känner sigdegraderad, om man kommer tillbaka till landsbygden.Hellre än att göra det, så söker man sig in tillstäderna, där lilan bildar ett slags halvintellektuelltproletariat, som är ett socialt, ett ekonomiskt ochinte minst ett kriminellt problem.

Innan jag lämnar detta, vill jag bara nämna, att man iTanzania efter Arusha-deklarationen sett över landetsutbildningspolitik. Man har försökt skapa en mer ända­målsenlig typ av utbildning, en som är mer jordbruks­och praktiskt orienterad, för att förbereda elevernaför en produktiv roll i den jordbruksmiljö från vilkende kommer, det vill säga att det skisserade "schoolleaver"-problemet därigenom skulle utplånas. Det är

47

emellertid. ännu litet lör tidigt lör att se resultatetav denna satsning.

Utbildning och utveckling

Det har tidigare lunnits en benägenhet bland ekonomeratt inte ta utbildningslrågor särskilt mycket i beak­tande. Ett exempel på detta är Torsten Gårdlund, som isin bok "Att arbeta i u-land" ger relativt lite ut­rymme åt utbildningslrågorna i u-land. Han löreträderi det avseendet en äldre skola av ekonomer. Det ärmånga som numera i stället talar om begreppet investe­ringar i mänskligt kapital som en av de allra vikti­gaste nycklarna till utveckling. Redan i början av 20­talet hävdade en sovjetisk ekonom, Strumilin, att detkanske allra viktigaste som en modern stat måste göraär att bygga ut sitt utbildningsystem. Detta leddebland annat till 20- och JO-talets stora satsning påutbildning i Sovjet. I många andra länGer har mangjort liknande erfarenheter, t ex Kuba och Turkietunder Atatiirk.

så småningom har därför några ekonomer, t ex amerika­nen Theodore Schultz och västindiern Arthur Lewis,börjat att fråga sig om inte det som i grund och bottenskiljer i-länder från u-länder är att i-länderna vidett. avgörande skede av sin utveckling investerade idetmänskliga kapitalet, det vill säga satsade på utbild­ning. Och det är alldeles obestridligt att mycketlitet kan ske i u-land om inte utbildningSlrågornablir lösta. ~lan åstadkommer ingen politisk, socialoch ekonomisk utveckling utan en utbildningsinsats.Han åstadkommer ingen lörbättring av jordbruksmetoder­na, om man inte utbildar människorna i hur och varlörde skall använda nya jordbruksmetoder, och man bromsarheller inte folkökningen utan en upplysningsverksamhet.Undervisningen av barn och vuxna är en av nycklarnatill utveckling - sannolikt huvudnyckeln.

Skolans målsättning

Följaktligen bör man se närmare på vad skolan har lörmålsättning. I FN:s förklaring om de mänskliga rättig­heterna (jlr början av denna artikel) står det attundervisningen skall 1/ sYlta till personlighetensfulla. utveckling och 2/ till att stärka respekten förmänniskans rund lä ande lri- och rätti heter.J Undervisningen skall dessutom främja lörståelse,tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupperoch religiösa grupper samt belordra Förenta Nationer­nas verksamhet.

Förklaringen, liksom dess målsättning lör skolan, ärutpräglat humanistisk. Den ser utbildningen som enrättighet. Hen utbildning är mer än det. Det är ettlivsvillkor i en modern stat.

48

En målsättning för skolan som i regel alla, liksomFN:s förklaring, vill framhålla är personlighets­daning.

En annan som man ofta tar med är social eller demokra­tisk fostran. Den nämns i till exempel den nya skolansläroplan här i Sverige.

Ett relativt nytt moment, en ny målsättning, har alltmer börjat komma in i skolan, och det är internationa­lism. Alla vet emellertid att det ofta när det gäller~målsättningen ser bättre ut på papperet än i verk­ligheten. Hur mycket av internationella perspektiv harvi i dag i den moderna universitetsutbildningen, igrundskolan, i gymnasiet? I praktiken har vi mycketlitet. Som målsättning bör dock internationalism om­nämnas och medtas, därför att den får en växFinde be­tydelse.

Vi har två andra målsättningar, som kanske är särskiltviktiga i u-landssammanhang. Den ena är arbetskrafts­produktion. Ytterst har all skolundervisning, allautbildningssystem, också den funktionen. Man skallproducera personer som skall kunna spela en produktivroll i s'amhället. För att ta et t drastiskt exempel,kan man inte ha en skola som enbart producerar balett­dansöser, därför att antalet arbetstillfällen sombalettdansös i vilket land som helst är begränsat. Manmåste ha en matnyttig utbildning, och med matnyttigmenar man att den på något sätt måste ge den enskildeen utkomst och bidra också till nationens utveckling.Självfallet bör dock denna målsättning lika litet somde övriga dominera på de andras bekostnad. Det skallråda jämvikt mellan alla målsättningarna.

Slutligen har vi den målsättning som i figuren harkallats för nationell (eller kulturell) identiteL Nankan säga att detta är en politisk målsättning; Den ärnaturligtvis oerhört viktig i u-länderna men är bety­delsefull även i andra stater. Många av u-länderna ärganska unga som nationer. Själva nationalitetsbegrep­pet kan vara nytt för dem. Det är inte lika levandeför de flesta i u-länder som till exempel stammen,gruppen eller familjen, och därför måste man stärkakänslan av nationell sammanhållning och samverkan.Före självständigheten kunde man samlas kring nationellfrigörelse, nu är det ofta i stället utvecklingsplaneroch liknande som man vill skapa uppslutning kring.Samma målsättning finns också i i-länderna fast mereller mindre utpräglad. Vi i Sverige har det tillexempel i geografi, historia, svenska och liknandeämnen, som skall ge en känsla av kulturell samhörig­het och därmed samtidigt också en nationell identitet.I starkt heterogena stater, t ex USA, där man harstora skaror invandrare, som har en skiftande kultu­rell bakgrund, är denna målsättning mycket starkt

framhävd. I många amerikanskå skolor måste tillexempel eleverna avlägga en ed på den amerikanskafanan. Avsikten med den och liknande symbolhandlingarär just att markera det som här kallas nationellidentitet.

DOonon

SKOLA

I~

nnn

or1n

IInternati~~alism

Fig. 2. Skolans målsättning.

Skolans struktur

Vi kommer därefter in på skolans struktur. När detgäller skolan i u-länderna, rör man sig med andrabegrepp än här hemma. Det är inte alla länder som harsamma uppbyggnad av skolan som vi har i Sverige. Mantalar i UNESCO-terminologin om primärskola, sekundär­skola och den tertiära (postgymnasiala) nivån.

Vad UNESCO avser med primärskola är de första sex skol­åren. Primärskolan i Kenya omfattar sju år (jfr fig J),ochman finner varianter från sex till åtta år från u-landtill u-land. ~lan har i regel någon form av avgångs­examen i grundskolan, varpå man kommer in på nästanivå, sekundärnivån, som enligt den engelska modellenär sexårig. Där har man en examen efter 4:e klass ochen efter 6:e klass. Sekundärnivån blir alltså uppdeladi två nivåer som på sätt och vis motsvarar vår gamlarealskola och gymnasiet. Den franska modellen, somockså är vanlig i u-länderna, ser ut ungefär likadant.I Tunisien (se fig 4) har man en primärskola,som är sexårig, och därefter en sekundärskola, som ärdelad i två treåriga "cykler" med en examen emellan.

Efter sekundärnivån kommer sedan universitetsnivån.

'8REPUBLIC OF KENYA

Integrated

Compulsory education: None

School year, January-Early December. 3 terms.

Gracling: Primary and Secondary - numerical rank

1-9 Cambridge School Certificate & General Certificate of Educ,lion(See SECONDARY EDUCATlONJ

:.. g-e

~8~

3~ ~-5on <C >- on

r-26-Izo-25- -

24 ~ Z5 r---.......!!.- ,- ,----,1-23- ;:

17 <'3r-22- r-- 8 ~ r--16 ~ t ~ .;{1-21-15 '" :: -<

~

Teacher

~ .t:: ~ ~ Ii Ig :>: ..:r-20-~ '" ~ 1::: c: o

>

Gov'l ~--

:;: o< <. u.. ur-19

** VI FormHigher Schooi

Forest Com. Tech. Train.

131-18-tu V Form

Veter.See. Instil

~

See.

17-r-u <C " IV Form

&Trade Tech.

Q

Corres.16- r-w z

III FormSECONDARY EDUCATlON

Colleges Agr;c.

o

SChOfl! SChool~ r Modern

r-15-~ II Form

Course14-S- I Form

1-137 VII Standard

12- r-;- VI StandardI-u-t-;- >- V Standard'"

PRIMARY EDUCATlON10- !-'- ;::IV Standard4 15

1--9-r-;- :::III Standard~-8 ;--II Standard2

r-7-r--I Standardl

-6

1--5

~4-

~,-

c:::'1

'"...Il"q

...

(f);>;'Of-'

'"'<ro<+CD3CD<"I-

w

~CD~

'<il'

O,...,

:»­,...,'1...Oil'

t9a.$o:Oil'<"I­....O~il'f-'

(f)

'<ro<"I­CD:3ro

"'l....illl

.,..

REPUBLIC OF TUNISlA

~ I~~:J <l.> m.c:_ t:r> Q.> U

V'I< >- VI

1--4-

'-3-

Compulsory educallon, 6-12 years 01 age Isought by 19681

School year, Delober Hune 30. 3 termsSecondary Grading, 20120 PerleeI 20116 Tre\ Bien

10120 Passing 16114 Bien14112 Assez Blen12/10 Passable

'"....

-------TeacherTraining

Enseignement

Moyen

Technical-- -- I ----

EdlJcation--- ---

Ist cycle

Ecole Primalre IPrimary School!

2nd eycl'

Enselgnement Secon<hlre ISecondary School!

z52

3

~ I ~ ~ - -- -- -t - --~ I I~ I C I ~ I I INational~ ~ >-

"il "' S ~ f ~ ~ ~Hlgh,r School

~ ~ ~ 2:- ". '" ·E:r.: ~

0;;;~ ~ "" "O o Agric. of Admin-

§ c

f og!3 o := (1) "O :::J E

School istration::E z :c '" :c ~ !;j ~ ~ ~ ~ 3

**

2620

25 1924

1823

1722 1621

1520

1419

1318

121716 Il ~15 ID ~

14 9 §8 ~

13)

12+---;6c+-1----------------------L-------l.------.J

IlID 5 ~

~9 4 ~

3 >E8 ~

2 w) --

I6 °

5 eKlndergarte_n _

i:'JO­~()

~t+....O::s~I-'

00'<rnt+<l>3rn

OH)

>00H);>;''1 O.... 1-'() rn~ '<~rn

t+<l>El<l>t+

..;I

§....rn....<l>::s

---c:'1

....

Twice ycarly examinations: June and October

52

Länder utan kolonial tradition har ofta försökt attskapa ett eget system av element som har hämtats frånolika håll. Som exempel kan nämnas Etiopien (jfr fig5), där primärskolan omfattar sex år. Sedan kommer vadman kallar för junior secondary, som är ett slagslägre sekundärnivå med en examen efter andra året ochsom då leder ÖVer till den "riktiga", fyraåriga sekun­därnivån.

Intressant i alla dessa exempel är vid vilken åldereleverna börjar skolan. I alla ovanstående fall ärförsta skolåret satt till barnets sjätte år. Hos ossär det ju ett år senare. Detta är en praxis som u­länderna har f"'-tt från i-länderna. I många u-länderställer man sig nu den frågan om man inte skall skjutafram inträdesåldern, så att eleven börjar skolan vidt ex 8-10 års ålder. Detta skulle innebära att elever­na, när de lämnar skolan, skulle vara 15-16 år ochkunna sättas in i produktivt samhällsarbete. Somsituationen nu är, lämnar eleverna skolan när de är12-13 år, och de kan då inte placeras i något arbete.Detta har bland annat medfört, såsom vi sett, att manfått ungdomsproblem av mycket stora mått.

Ett exempel på hur all utbildning syftar mot universi­tetet kan vi hämta från Pakistan i början av 60-talet(jfr fig 6). Då ledde primary school över till någon­ting som heter high school och därefter till inter­mediate college. (High school är den amerikanska termenför vad man i England kallar secondary school, vilketungefär motsvarar gymnasium hos oss). Detta leder dåvidare till universitetet. Men om någon elev väljeren mera teknisk-praktisk utbildning på technical schooleller incjustrial school, kan han inte därefter kommain vid universitetet, utan måste i så fall "gå till­baka" och slå in på den mer "akademiska" linjen. Seder­mera har undervisnings systemet i Pakistan modifieratsnågot, men i fråga om den "akademiska" linjens dominansär detta diagram alltjämt gilt.igt för de allra flestau-länder, där man ofta har "återvändsgränder" i ut­bildningen.

Problem i u-landsskolan

Ett grundläggande problem i u··landsskolan är det starkaeuropeiska inflytandet på läroplanerna. Den skola somman har i u-länderna har ofta mycket djupa rötter iett europeiskt klassamhälle av i går. Det är alltsåfråga om ett utbildningssystem, som vi i Europa börjarifrågasätta. Det uppfostrar till elittänkande och ärstarkt examensbundet. Systemet har överflyttats frånen annan miljö, och skolan skapar en isolerad utbildadgrupp, utan känsla av samhörighet med resten av be­folkningen.

{KeVlsions from 1963)

cc

~83~ ~'5Vo« >-Vo

26 -2025- -24-~ z

r--"'18 ~

,.-- r--23-f--- «17 u

22-f--- 8 f---r-- ,.-- f---r-- ,.--r--

21-~ '" .0' f-- ~ -5 -:-115 ~

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~f-20- '----- S14 '"H9-c-- ~ ..n.g\·c d>.d.~ g g g:::g= ,..-----,13 < ~ ro ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

18** Naval12

17- - Com. Teacher~ &AirCom. TheoJ. Agrie. Nurses11 >- SECONDARY Nurse eiv. C,det C-- VOC" Sor. I fPol16- r---- '" rrair1." - Pol.

« Seco See. See. Tr. Tr. Train.10 C>Av. San. Tr. Wl.15- f-- z

I Tel. I Bldg. I C,detso

14-~ ~13-

8JUNIOR SECONDARYf--

712

11-~10-~ ~

-9-~ ;:oPRIMARY EDUCATlONz

1-8-~ ~

2 ~1-7-f---

Il1-6

1-5- Kindergarten1-4- -- -- ----

'-'-

"'J....O'q

'-"

>00,..,;.;­'1 O.... 1-'O UJ1»'<~UJ

<+roaro<+....1:':1<+....O'O....ro::J

---c::'1

1:':1e­l::oI»<+....o::JI»I-'

00'<UJ<+roaUJ

o,..,

EMPIRE OF ETHIOPIA

Compulsory education: Through primary education (not enforccdl.

School year: september-July. 3 terms.

Secondary Grading: A- Excellent - 4 grade pointsB - Very Good - 3gr,de pointsC - Avcrage - 2 grade pointsD - Below Average - 1 grade pointF - Failing - Ograde point

An overall average of 1.5 grade poinilsis reQuired for promotion.

'-"W

54

3 4 5" 't ..

6 7... 't

8 9't ...

11..In~ermediore college

GLOSSAn),'

NOTE. Thil' diagram dor~ not iih.pw till'

regionnl variations in differrnt IHlt{~ uf!he country. The durtltioll of the COlllflkt!'scbool {'ourse (primaTyand sccondnry) is10 years in nll provinces, cx('cpt Simlwhere il is Il years.

orl ond era!' ~cllOol: equivulent 10"".industriaiuhool.

high .school: gencral Ot vocationol second·

lIry school leading lo mUlricuiiltionexaminatiun.

imJuMrinl sduwl: "OCH timwJ l willingschool.illloll' school: pre-primaT)' school.in'crmcdiulc cnlll'trc: non·ueg:rcc granting

college providing thc firsl slnge ofhi)!hcr cducation.

mifhUe .~cllOol: lowcr gellcral. bcconduryschool.

normalscllooi: tcacher lmining school.

Poiy,cc1Jnic: advunccu vocutional trainingschool.

/cc1micol school: YocutionnI Eecondaryschool.

HlGllER EDUCATlON

A. ljnivcrsily and degrce.granling col·leges.

Fig. 6. Skolsystemet i Pakistan. (Ur: World Survey of Education.III. Secondary Education. Unesco 1961.)

55

Men detta europeiska inflytande kan också ha groteskaföljder, eftersom det kan leda till att man inte baradirekt överflyttar läroplanerna från Europa utan ävenläroböckerna. Än i dag förekommer det i fransktalandeVästafrika, att barnen läser i sina böcker att derasförfäder gallerna v:~ blonda och blåögda. Ända till förnågra år sedan importerade man i Östafrika brittiskagrodor att dissekera vid biologiundervisningen, därföratt det aldrig förekom afrikanska grodor i biologi­böckerna. Man vet meT om de puniska krigen och debrittiska öarnas växtvärld än om Afrikas geografi,politik och historia.

I Afrika och stora delar av Asien har man ett mycketutpräglat språkproblem. Jorden beräknas ha ungefär2 000 - J 000 olika språk, och ungefär hälften av demfinns i Afrika. Ett land som Tanzania har ungefär 120olika språk, Kenya har ett JO-tal, Etiopien har mellan50 och 70.

UNESCO har deklarerat, att all undervisning i skolanskall ske på barnets eget språk, det vill säga detspråk som talas i hemmet, Vad skulle detta l~da tillför konsekvenser i ett land med kanske 100 olika språk?Jo, att man har ett hundra parallella lärarseminarier,man trycker alla läroböcker i ett hundra parallellaupplagor och så vidare. Det skulle vara en helt orim­lig situation. Därför är man tvungen att välja somundervisningsspråk ett eller flera av de större in­hemska språken, och i regel går man därefter ganskasnart över till ett europeiskt undervisningsspråk.

De principer man tillämpar varierar. I det före dettafranska Afrika hävdar man fortfarande "la pr.'isencefranc;;aise" och undervisar på franska så långt ned somdet ÖVer huvud taget går, i några stater till och medfrån första klassen. Engelsmännen har försökt attinföra ett eller ett par större stamspråk, innan under­visningen övergår till engelska.

Situationen för den enskilda afrikanska eleven kanjämföras med den som skulle uppstå här, om vi taladesvenska hemma, gick i en finsktalande småskola, fort­satte i en skola där det talades tyska och sedan av­lade studentexamen på turkiska. Skillnaderna är likastora mellan de olika språken. Det är under sådanaförhållanden egendomligt att någon över huvud tagetklarar av sin skolgång.

1-fen språkproblemet, som gäller för så gott som a·llau-länder utom dem i Sydamerika, har grava konsekven­ser. En är att barnen gärna lär sig saker utantill.Man förstår helt enkelt inte vad som står i böckerna,och därför "fotograferar" man av innehållet i minnet.Man kan ge rätt svar,men man förstår inte. Ofta kanskeinte alls ett använt begrepp finns i det egna språket.Som exempel kan nämnas en lärobok i biologi, som an­vändes i Afrika, där man försökte förklara hjärnans

56

funktion genom att jämföra hjärnan med en telefon­växel, vilket ju inte gjorde saken precis lättare förde afrikanska barnen.

Om ett skäl till att man gärna lär sig saker utantillär det språkliga, är ett annat att man i länder därman saknar skrift har en mycket stark muntlig tradi­tion i stället. Han lär sig gruppens eller stammenssedvänjor, myter, ordspråk och sagor utantill, och manär helt inställd på att undervisning skall vara någon­ting som innebär att man lär sig utantill. Det skallgå till ungefär som förr i världen vid katekesförhörpå svenska landsbygden. Denna utantillärning är ocksåpåfallande stark i många islamitiska länder, där koran­skolorna lägger stor vikt vid utantillärning av koranenpå arabiska, därför att den är i princip oöversättbar~ den återger Guds ord.

De lärare som skall undervisa enligt detta system ärofta, eftersom de har så dålig utbildning själva,mycket osäkra. Därför håller de sig gärna till de läro­böcker och anteckningar som de en gång har fört pålärarseminariet. Eleverna får alltså skriva ner vadläraren dikterar. Sedan lär de sig detta utantill.Dagen därpå blir det katekesförhör och därefter av­skrivning av nytt stycke och så vidare. Detta är denenda metodik som en otillräckligt utbildad lärareklarar av.

För Btt komma till rätta med detta problem importerarmånga u-länder lärare utifrån, ofta europeiska. Hurgår detta, om vi plötsligt kommer till Afrika ellerAsien och skall undervisa folk som har en helt annankultur, en helt annan referensram, både språkligt ochpå annat sätt, än vad vi har?

Ett skräckexempel är följande, som hände en AV-expert,som fick uppdrag att instruera befolkningen att tamalariatabletter profylaktiskt. Det var analfabeterman hade att göra med, och man beslöt därför att maninte skulle använda tryckt text utan helt lita tillbilder.

Resultatet blev en liten enkel serieteckning. Hantryckte en broschyr, som bestod bara av tre bilder.Bilden till vänster symboliserade en malariasjukmänniska, mittbilden visade hur denna person tog enmalariat'ablett. på den tredje bilden var han heltfrisk. Man distribuerade broschyren till byarna ochväntade någon vecka för att budskapet skulle sjunkain. Sedan skickade man ut bussar med personal för at~

dela ut pillerna.

Döm om personalens förvåning, när människorna försvannut i bushen så fort de kunde med husdjur och gamlafarmor och resten av familjen, när de begrep vad detrörde sig om. Först då, när man praktiskt taget måste

57

tvångsmata de stackars bybor som :fanns kvar, börjademan fråga sig, hur be:folkningen hade upp:fattat denenkla serieteckningen. Det visade sig då att mångaläste broschyren :från höger till vänster. Att detnaturliga är att börja :från vänster när man läser, ären konvention som vi i vår kultur har. Det är ingen­ting som. säger attdetta är "naturligt".

Inte nog med detta. En del tolkade broschyren så: enbild :fanns i mitten, vilket måste betyda att den varsärskilt viktig. Man tar alltså en tablett och vadhänder sedan? Jo, antingen är man kry som man var innaneller också blir man dödssjuk. Man tolkade serieteck­ningen som en varning för en risk som man ej borde ut­sätta sig för'.

En liknande er:farenhet råkade en person ut :för, somskulle ha undervisning om just malaria. Ha, hade enstor plansch, som han hade :fått från Europa, och somvisade en stor malariamygga. Han höll en lektion ommalaria för byborna. Han ställde frågor och fick svar.Åhörarna hade tydligen begripit vad han hade att säga.Efteråt var det en gammal man som kom :fram och villeprat~med honom, och föreläsaren blev glad och frågadeom det var någonting som mannen inte hade begripit.Nejdå, han hade begripit allt, men han ville barabeklaga den stackars föreläsaren, som hade s'ådanaenorma myggor i sin by, och dessutom myggor som spreden så hemsk sjukdom. Där i trakten var myggorna mycket,mycket mindre och följaktligen existerade inte allsmalariaproblemet.•

At~ vi i vår okunnighet och etnocentrism tar våranormer, värderingar och attityder för allmängiltiga ären fara som man oftast är omedveten om när man åker ut.Exemplen inbjuder till löje, men vi gör alla precissamma sorts misstag på ett mycket subtilare sätt ivårt' förhållande till människor :från u-länderna. Dettakommer ofta fram just i undervisningssituationer. Olik­heten i våra referensramar är alltså ett av de störstablindskären som lurar på u-landsarbetaren.

Skolorna är ofta, och det gäller kanske särskilt i denbrittiska traditionen, internat. Internat måste man hadärför att befolkningen är spridd över stora områden,och uppt<tgningsområdet för varje skola är mycket stort.Inte desto mindre är internatformen för det första dyr;man kan få kanske tre eller fyra dagskolor till sammapris som en internatskola. För det andra förstärkerintern<ttet k<traktären avelitutbildning. Eleverna iso­leras helt och hållet från sin miljö. De lever undermateriella villkor, som är betydligt över genomsnitts­standarden i landet, ofta med tjänare, som diskar,bäddar sängarna och liknande. Därför är internatetockså ideologiskt och politiskt en farlig skolform.Det är emellertid svårt att i en del fall finna någotalternativ.

58

Vilken skolnivå skall man satsa på? I u-länderna finnsdet ett starkt tryck, i regel politiskt, på regeringar­na att skaffa fram primärskolor. Undervisningen skallvara tillgänglig fÖl alla, kan man ju också läsa iFN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Men närman har begränsade resurser måste man noggrant över-väga hur de placeras. Det i regel en enorm bristpå kvalificerat iolk inom flera nyckelområden, ochdärför är det många som anser att det är bättre attsatsa mer på sekundärnivån , för att få iram dessa lcva­lificerade personer.

Bland de ländeG som har satsat mera på sekundärutbild­ning, är Tanzania.

Vuxenundervisning

Utbildning i u·-länderna är ju inte enbart en fråga omungdomens utbildning, långt därifrån. Ett av nyckel­områdena i alla saniliällen är vuxenundervisning, ochdet är det i kanske ännu högre grad i ·u-länderna.

Både i- och u·-länderna är samhällen i snabb förändring.F'örändring är ingenting nytt. Alla samhällen genomgåroch har genomgått förändringar. Vad som är i1ytt i vårtid är at~ förändringen går så snabbt. Den går snabbthär, men den går mångdubbelt snabbare i u-länderna,där man på några årtionden skall åstadkomma vad vi hargjort på sekler. I denna förändringssituation har manatt välja mellan att antingen försöka bromsa föränd­ringstakten eller också att försöka öka samhälletsförmåga att absorbera den. Det första, att bromsa ut­vecklingstakten, är knappast möjligt, och jag trorheller inte att det är önskvärt. Då återstår bara attöka saniliällets förmåga at t absorbera förändringar.

Hur gör man detta? Svaret är genom vuxenundervisning.Ser man på vuxenundervisningens funktion i samhället,så kan man urskilja tre huvudfunktioner.

F'ör det första hjälper vuxenundervisningen att klar­göra samhällets målsättning. Detta kan innebära attman måste göra människorna mer politiskt medvetna ochmer medvetna om utvecklingsbehovet. Den andra funk­tionen är att vuxenundervisningen ger förändrings­beredskap, det vill säga att man förbereder människor­na på förändringar och gör dem mera beredda att accep­tera dem. Denna psykologiska beredskap är väsentlig.

För det tredje, och det är kanske inte det minstviktiga, skapar man nya attityder, färdigheter ochkunskaper i en förändrjngssituation. Om med tiden helayrkesområden håller på att rationaliseras bort här iSverige, till exempel, måste man skapa nya färdig-heter och kunskaper för de bortrationaliserade människor­na. De får gå omskolningskurser och de bibringas nya

59

färdigheter i den förändrade situationen~ Detta är iprincip samma sak som man måste göra i u-länderna~

När det gäller vuxenundervisning i u-länderna, tänkervi i regel bara på alfabetisering, som visserligen ärett viktigt och i många avseenden centralt område inomvuxenundervisningen, men man får inte glömma att detfinns andra områden.

Han kan räkna med fyra huvudområden. Dct första är"fundamental adult educatioi''', det vill säga grlmd­läggande vuxenundervisning, Det är sådan vuxenunder­visning som omfattar det som sker på bynivån, tillexempel alfabetisering, hygien, mödra- och barnavård,diskussioner om utvecklingsplanen med mera. Sedan harman det som har kallatsför "liberal adult education",folkbildning, det vill säga den icke kompetensinrik­tade vuxenundervisningen. Det tredje huvuclområdet ärdet som kallas "formal adult education", formell vuxen­undervisning, vilket är en parallell till den ordina­rie skolans utbildning, till exempel att man läsertill studenten på kvällsgymnasium. Hålsättningen harhär övertagits från ungdomsskolan, och utbildningenär alltså examensinriktad. För det fjärde har man detsom kallas för "in-service" eller "on-the-job training".Befattningsutbildning är ofta ett ord som man hör isvenska saJlllnanhang. Dit hör till exempel personalut­bildning och internutbildning på företag, industrier,ämbetsverk, ministerier.

I u-länderna är det särskilt ett par ledare som harbetonat värdet av vuxenlllldervisning~ En av dem ärJulius Nyerere i Tanzania. Han har formulerat detkanske mest kända yttrandet om vuxenundervisningensroll i Afrika. "Först måste vi utbilda våra vuxna.våra barn kommer inte att påverka vår ekonomiska ut­veckling förrän om 5-10 eller till cch med 20 år. Denvuxnes attityder å andra sidan har en inverkan nu.Folket måste förstå detta lands utvecklingsplaner.Det måste kunna delta i de nödvändiga förändringarna."l)

En annan afrikansk ledare, Sekou Toure i Guinea,skriver: "I Guinea är utbildning, långt irrån attbetraktas som rristående från nationens politiskaaktivitet, ett av huvudmålen för och ett av de aktivaelementen i vår revolutionära handling: ett huvudmålför revolutionen i det att vår handling måste till­fredsställa folkets längtan efter kunskaper, teoretiskaoch praktiska; ett element i revolutionen därför attrevolutionens utvecklingstakt betingas av omfånget ochkvaliteten av den kunskap som vårt folk rörvärvar, dessförmåga att uppskatta och rörstå och dess grad av med­vetenhet." 2)

l) Tanganyika. Five-Year Plan for Economic and SocialDevelopment. 1964-1969. Dar BS Salaam 1964.

2) Cowen, L.G., O'Connell, J. &, Scanion, D.G.: Educationand nation-building in Africa. Praeger, New York1966, s 128.

60

Med ett ord kan man säga att dessa citat framhäver,förutom den ekonomiska betydelsen av vuxenutbildning,en medvetenhets- eller mobiliseringsaspekt. Just iu-länderna, där det gäller att åstadkomma mycketsnabbt vad man har gjort på flera sekler i i-länderna,är kanske behovet av att skapa medvetenhet, en upp­slutning kring vissa mål, särskilt betydelsefullt.Detta går knappast utan en utbredd vuxenundervisning.

Hur skall man lösa problemen?

En av de lösningar av utbildningsproblemen i Afrikasom man har tänkt sig numera är integration. Vid denafrikanska utbildningskonferensen i Nairobi i juli1968 framhöll man behovet av att integrera skolan medden afrikanska verkligheten, det vill säga att intelängre godta utländska läroplaner och en utländsk ut­bildningsstruktur, utan att försöka att för skolanuppställa en målsättning, som är realistisk för Afrika.Man kom också Överens om att detta innebar att skolanantagligen måste ha en stark jordbruksinriktning, attden måste vara praktisk, att man så vitt möjligt måsteskapa sina egna läroböcker och helst på ett språk someleverna förstår. Det går inte alltid att göra dettapå elevens hemspråk, men man borde försöka att göradet på ett av landets egna språk.

Man måste lära folk att förstå värdet av praktisktarbete. Det är sålunda en attitydförändring som måstetill, och den är svår att åstadkomma.

Utbildningssituationen präglas av behovet av~undervisning. Om man har ett akut vuxenundervisnings­behov parat med kravet att skola en ungdomsgrupp på40-50 procent av befolkningen, måste man kunna nåpraktiskt taget hela landets befolkning samtidigt.Detta går inte utan att utnyttja massmedia i storskala.

En stor satsning på massundervisning har också gjortspå sina håll, kombinationer av radio och TV med direkt­undervisning till exempel. Detta skapar emellertid nyaproblem. För det första är det relativt dyrt att försefolk med radioapparater och än mer med TV-apparater,och för det andra är mottagningsförhållandena intealltid de bästa. Men trots allt kan man genom mass­media nå många elever med en handfull goda lärare.

I Algeriet gjordes ett mycket fantasifullt experiment.Man tryckte korrespondensbrev som bilagor till dags­tidningarna och fick dem alltså distribuerade ochtryckta till ett mycket billigt pris. Landet indeladesi olika centra. Varje centrum hade lärare och råd­givare dit de studerande kunde vända sig. Så småningom,när man hade gått igenom tidningsbilagorna, kunde manförsöka att avlägga ett prov.

61

Försök har gjorts att avhjälpa bristen på tillräckligtmånga radioapparater eller TV-apparater genom att haen kommunal TV eller en kommunal radio på bytorget,men detta har ibland skapat stora svårigheter för demsom skall studera. För det första är ofta mottagnings­förhållandena undermåliga, För det andra administrerasinte många u-länders radiostationer väl, utan man kan texbesluta sig för att plötsligt sätta in ett program medunderhållningsmusik i stället för ett utannonseratvuxenundervisningsprogram. Därför kan folk tröttna påatt försöka vänta på ett program som aldrig konuner.För det tredje tenderar en radio på bytorget att dratill sig traktens överförfriskade söner och andra per­soner i omgivningen, som inte är intresserade av stu­dierna och som högljutt kow~enterar programmen. Sådantomöjliggör i längden allt organiserat studiearbete.Darför måste man försöka att få fram en mottagare, ominte för varje individ så åtminstone för varje studie­grupp, om ett massmediasystem skall fungera. Sannoliktär det någonstans efter den linjen som man skall kunnasöka en del av lösningarna på u-ländernas problem närdet gäller bristen på lärare, skollokaler och pengar.

I u-länderna råder det också brist på forskning. Manvet ännu inte objektivt vilken typ av undervisning manskall satsa på, hur eleverna utvecklas eller hur läro­böckerna skall se ut. Afrikanska barn upplever inte ensådan detalj som perspektivet, till exempel, på detsätt som vi gör, tack vare att vi är uppfödda med ettperspektivtänkande från det vi är små. Man har tillexempel gjort försök i en afrikansk skolklass med attvisa upp en bild, som var ritad enligt perspektiviskalagar, föreställande en stor person med ett spjut i l)förgrunden och framför honom, lika stort, ett lejon.Man såg linjer mellan dem som försvann i fjärran ochpå horisonten ett litet akaciaträd och under trädet enelefant, som befann sig mitt emellan lejonet och jäga­ren. Sedan frågade man vilket djur som var närmastjägaren, lejonet eller elefanten. Barnen svarade ele­fanten. Den var också närmare på papperet. Man upp­fattade alltså inte perspektivet. Perspektivupplevelserär någonting som inte heller är så självklart som vitror, utan det är en kulturellt betingad företeelse,Som man måste vänjas vid och uppfostras till.

Det afrikanska barnets föreställningsvärld överhuvud­taget, dess sätt att uppfatta och bilda begrepp ochinnehållet i dess referensram är ännu så gott som heltokända. Men utan att vår kunskap om eleverna fördjupas,kan vi inte vänta oss att ge dem en adekvat undervis­ning. Liknande kan sägas om bland annat sådana viktigafrågor som i vilken takt man skall utveckla primary­nivån i förhållande till secondary-nivån, hur man skallminska svinnet i skolsystemet, vilken roll yrkesunder­visningen skall spela, och många andra centrala problem.

l) Burns, D,G.: African Education. Oxford UniversityPress, London 1965, s 11-12.

62

En väsentligt utökad men starkt målstyrd forslming ären av förutsättningarna för en reform av undervisnings­väsendet på åtminstone den afrikanska kontinenten.

Samarbete om utbildningsfrågorna mellan i- och u-länderär av mycket liten omfattning. Det förekommer själv­fallet biståndsprogram och utbyte av lärare på dettaområde, men sannolikt behövs det mycket mer av densortens utvecklingssamarbete i fortsättningen. Jagpersonligen tror att ingen radikal förändring skerinom u-länderna, vare sig man tänker på den politiska,den ekonomiska eller den sociala situationen, om inteen massiv utbildningsinsats sätts in på alla frontersamtidigt. Först då tror jag att man kommer attåtminstone möjliggöra en lösning av några av utveck­lingsproblemen. Utveckling är avhängigt av människorna,deras attityder, värderingar och kunskaper. Och enförändring av människornas sinnelag förutsätter under­visning. "U" i u-land står, från detta sätt att se påfrågan, för utbildning. U-land är först och främstutbildningsland.

Trots den svarta bild jag har skisserat här, går detdock att ta fasta på många hoppfulla drag i tavlan,inte minst att de här IWlderna är mycket medvetna omproblemen och satsar just på utbildning och på nyatyper av utbildning. Ofta är man radikalare i sittutbildningstänkande än vad vi är, som sitter fast iårhlmdradens fördomar på utbildningens område. Vi be­höver se om vårt hus och tänka om lika mycket som de.Vi lever i början på vad som lovar att bli de storautbildningsreformernas tidevarv, upptakten till en avde största utbildnings epoker historien känner.

En översikt

63

Bo l~ärre

Bilateralt och multilateralt - det är termer somblivit gängse i den svensl~a biståndsdebatten. Nedbilateralt bistånd menar vi insatser som görs direktfrån enskilda länder. Multilateralt kallas det biståndSom når u-länderna genom internationella organ iförsta hand inom FN-familjen. Av det totala biståndetrepresenterar de internationella programmen endastcirka 10 procent. 90 procent av biståndet har alltsåformen av direkta insatser - från i-land till u-land.Enligt den svenska doktrinen, som jag tror omfattasav svenskarna i gemen, ligger det något värdefullt iatt verksamheten bedrivs i FN--regi. Fördelningen avdet svenska programmet är också en annan, vi kanalise­rar ungefär lika mycket vardera vägen.

Av det totala bilaterala biståndet svarar länder i denvästliga världen för merparten. En mindre del lämnasav öststaterna och Kommunistkina. Beräkningarna ärosäkra, men proportionerna torde röra sig kring 90-10,drygt 90 procent från västsidan och mindre än 10procent från östsidan. En nackdel med bilateraltbistånd är att mottagarländer tenderar att utväljas,inte efter fattigdom och behov utan efter politiskbetydelse för respektive givare. För USA:s.del kommerländer som Sydvietnam och Sydkorea högt på listan,vissa Latinamerikanska länder också liksom Indien -i det senare fallet sammanfaller givarlandets poli­tiska intresse med mottagarlandets behov. Sovjetsbistånd å andra sidan går till angränsande statereller till länder där Sovjet har speciella intressenatt bevaka. Utomstående kan ogilla men knappast på­verka detta sakernas tillstånd. Här är ett av huvud­argumenten varför vi i Sverige håller på att det voreriktigare och bättre för u-länderna själva om alltingkunde gå den multilaterala vägen via FN-apparaten. FNmåste nämligen vid sin fördelning av hjälpen ha allau-länder i åtanke. Det ligGer i FN-stadgans natur:man måste helt enkelt fördela någorlunda efter behnvså långt man nu kan mäta dessa behov.

Den krissituation vi i dag upplever inom det inter­nationella biståndet, detta att biståndet totalt stag­nerar 0ch kanske kommer att gå tillbaka, gäller förstoch frän,st det bilateral", biståndet. Under några år ibörjan på 60-talet ökade biståndet men sista åren hardet i stort sett stått stilla, med någon Ökning dockunder 1967. Nu kommer det att minska beroende pil ned­gången i det amerikanska biståndet, som väger tungt ivågskålen. Presidentens bud llilder 1968 var i och försig inte högt, och sedan har kongressen sänkt detytterligare, så att det har hamnat på en lägre nivå ännågonsin tidigare. Den nedgången präglar den inter­nationella diskussionen i de här frågorna, vilketförtjänar att beaktas när svenskt bistånd och dess om­fattning diskuteras.

64

De internationella programmen, d v s det multilateralabiståndet genom FN-apparaten, indelas ibland i tek­niskt och finansiellt bistånd. Med tekniskt biståndavser man då sådana insatser som går ut på att över­föra ett kunnande med hjälp av yrkesmän från meraavancerade länder, som blir rådgivare i u-länder. Vissutrustning skickas ibland med experterna, men det rörsig inte om investeringar i egentlig mening. En annanform av tekniskt bistånd är att yrkesmän från u-länderstipendieras för att kunna bedriva praktiska studieroch göra iakttagelser i i-länder. Detbiståndet karakteriseras av att det ges- i motsats till det tekniska biståndets gåvor - ochpå lånen skall det betalas ränta och sedan skall de isinom tid återbetalas. Detta leder till ett av deverkligt stora problemen i dagens biståndssituation,nämligen skuldbördan. Låt mig ge ett par siffror frånIndien och Pakistan som illustration till skuldbördan.I Pakistan räknar man för närvarande med att lJ-14procent av exportintäkterna går åt för att betalaränta på och amortera de utvecklings lån som man harfått under hela efterkrigsperioden. I den nya femårs­planen 1970-75, vars innehåll sakta börjar läcka ut,lär man antyda att relationen växer mot 20 procent,d v s l/S av exportintäkterna kommer att gå åt på dethär sättet. Denna siffra på 20 procent vill man betrak­ta som en övre gräns, därutöver blir det nästan hopp­löst att klara en rimlig utveckling i landet. I Indienligger motsvarande siffra redan i dag en bit över de20 pr,)centen, kanske någonstans i närheten av JO pro­cent, och där tycks skuldbördan växa ännu fortare. Härstår alltså givarländerna inför den avgörande fråganhur de i denna situation bäst skall bistå u-länderna.Tanken med lånen är ju inte i första hand den att i­länderna behöver pengarna tillbaka, utan att tvingafram ett ekonomiskt tänkande som i sig är ett värde.Man vill så småningom nå fram till räntabilitet iinvesteringarna. Även det i-land som kunde skulle intevara hågat att på rak arm bara efterskänka dessaskulder och låta lånen övergå i gåvor. så går det intetill, man vill snarare arbeta sig fram till någotslags avbetalningsplan, där de ursprungliga villkorenmildras. Diskussionen kring denna fråga torde underåtskillig tid framåt komma att utgöra ett dominerandeinslag i alla internationella överläggningar när detgäller biståndets utformning.

FN-maskineriet

I Sverige håller vi på att FN-vägen för bistånd harmånga fördelar. Vi som har förmånen att dagligen arbc­ta ~nom biståndssektorn är emellertid på det klara medatt den internationella apparat som står till förfogan­de har sina brister. Vi vet att den inte är gjord fördet bistånd som ges i dag; även om det bara represen­terar 10 procent av det totala bistånd~t i världen, såär det inte så litet i pengar och projekt mätt somfinansieras och administreras genom den. Maskinerietgnisslar. Vi måste ha i minnet hur det undan för undan

6,5

~GATT

ITC!8("'"

\ WMO)'",----,,/

\r:~~~a~' ..,

Fackorganen ar i prinCIp aulonoma och haregna styrelser men ar - Vid sidan av sinmedverkan t VNDP - allmänt rapporterings­skyldiga till ECQSOC

FN OCH U·LANDSBISTANDET

r-- ---- --------------~---.""I "I ""I UNDP hor tillkommit den l/l "-I UNDP 1966 genom en samman slag- "

l Styrelsen för FN:5 ~~I~:"f~~d~~re 6~~~ ~~~g~:~ " ,----"'---~l utvecklingsprogram upplar dels tekniskt bistånd,: r--~- dels fOfinvesteringar.I L _

IIIIIII,l Regionala kommissioner

I

>J~\

~ FAO;: UNTA

Mottar svenska bidrog ur anslag för

t;;J multilateralt bistånd hlJmanitart bistånd bilateralt bistånd (muttibi-projekt)

SVERIGES BIDRAG TILL IllTER1IATIONELLA BISTANDSPROGRAM(AVSER EJ ANDillXLSBESTA1IDA BIDRAG ELLER SAYFINANSIERIllG. AllGIVliA PRO­CENTTAL AVSER SVERIGES ANDEL AV VARJE PROCRAMS TOTALA OFFEnTLIGA BI­DRAGSSUllllA FÖR ARET).

Utfishlul'

1969 19'10a1<r Gr

1. nrl. uhac.k-11.n1'progruUlllli' 52,8 7,3 59,8 7,9 70,2 ',' ",9 9,0 ",9 ',5 91,0 104,0

2.J1(u,~

{Otl.d 01iICEJ' 3,9 ',9 5,' 3•• 7,. 5,6 ',. 5,9 9,U 6,0 15,0 15,03. niu nyt...

t;1ngkomd" ....

riuPNVU1,046,6 ' }

,)5,9

') 5,6)meR 1,04 5,7 ',3 ',3 ',6

4.Flup~

fllr PaluU-naflykt;incarViRii U,3 0,75 11,15 11,15 11,4

".,.."

.~.

bidrA&' (0,3) (0,75) (0,75) (0,75) (1,0)

.nra bidrtti (to, 4) (10,4) (H),4)

5. ilrldllh...•t-d.hp~~.t;m '.5

, ',> , 10,4 , 15,7 ,. 15,7 ',. 15,7 15,76. Giftu ntfl-

13nr'Dtkoll!lo>

ad.. " l,' "7. l'lrld,MnkflU

atnckl.1.n8'"~ID! JI,' ,,5 41,4 3,5 51,8 , 51,8 , 72,4 61,9 '0'".,.."

.~.

"..... (10,0) (25,9) ('5,9) (25,9) (U) (U) (U),rt.nbio:1n4: (26,1) (15,5) (',,9) (25,9) (30,4) ('5,9) ('2,0)

1) bur e:.a.4bl IOT tc~tJlvt.r

66

byggts ut och byggts till. Under den tid dagens stu­denter intresserat sig för internationella frågor haru-länderna och biståndet stått i centrum. Ur derasperspektiv vore det naturligt att hela FN-konstruk­tionen var tillkommen för att Jtföra ett så effektivtbistånd som möjligt. Men apparaten är lite äldre,stommen byggdes omedelbart efter andra världskriget.Vissa delar har överlevt från mellankrigsperioden,andra går rentav tillbaka till 1800-talet. Flera avFN:s fackorgan har alltså en förhistoria innan de blevfackorgan inom FN. Ett exempel för att illustrera ut­gångsläget kring år 1945. Internationellt talas omIBRD. I Sverige säger vi Världsbanken. Ursprungligendöptes den till International Bank for Reconstructionand Development. "Reconstruction", d v s återuppbygg­nad, stod i centrum 1945: att efter krigets förstörel­se bygga upp Europa på nytt. "Development", utveck­ling, var nästa steg, både i Europa och i världen somhelhet. I dag tänker vi på Världsbanken i första handsam det organ som tillsammans med systerorganet IDA,International Development Association, svarar för deinternationella lånen till de stora investeringarna iu-länderna.

På motsvarande sätt har situationen sedan 1945 för­ändrats för de ledande fackorganen inom FN: Inter­nationella arbetsorganisationen, ILO; Världshälso­organisationen, lillO; Jordbruks- och livsmedelsorganisa­tionen, FAO; och FN:s organ för undervisning, vetenskapoch kultur, UNESCO. I starten kom arbetsprogrammen attinriktas på ett allmänt internationellt utbyte inomrespektive områden, som hade litet samband med utveck­lingsarbete i u-länder. UNESCO exempelvis blev ettorgan för intellektuellt tankeutbyte. Där väcktesmånga förslag av utpräglat intellektuell karaktär omhur fred på jorden skall skapas. Hen steget var långttill praktiskt fältarbete i u-länder. Världshälso­organisationen var det fackorgan som redan i starteni hög grad kom att inriktas på verksamhet i u-länder.Det gällde ju bland annat att ta itu med sjukdomar somman under kriget fått fram medel att bekämpa. så små­ningom har utvecklingsfrågorna kommit i centrum även iFAO och UNESCO. Man har sagt sig att om vi nu skallägna oqS åe internationellt arbete till exempel på ut­bildningens område, så finns m~ESCO, då kan vi interimligen skapa ett nytt UNESCO för det praktiska fält­arbetet utan vi måste använda det UNESCO vi har ochanpassa det till de nya behoven. Ur det enskilda fack­organets synvinkel kan den uppkomna situationen te signågot skev. Hälften av dess budget finansieras direktfrån medlemsstaterna, medan den andra hälften, somibland är den större, flyter in från den gemensammabiståndsfonden som har skapats inom FN. Organisationenriskerar på så sätt att få biståndet som ett slagsgökunge i boet. Anpassningen mellan olika program, somvisserligen alltmer integreras, ställer stora krav bådepå fackorganets egen ledare och personal och på rege­ringarna i medlemsstaterna, som måste samordna sinaställningstaganden vad gäller det enskilda fackorgru,et

67

och FN-politiken i stort. Det är alla dessa svårig­heter som gUr att FN-~askineriet i dag närmast kanbetecknas som skrUpligt i relation till uppgiftensstorlek.

Den centrala instansen inom FN vad gäller bistånds~·

arbetet är United Nations Development Programme, UNDPeller FN:s utvecklingsprogram. När det allmänt heteratt Sverige betalar viss del av sit, biståndsanslagtill FN, är det till UNDP pengarna i fUrsta hand gårin. Sveriges bidrag i år till lJNDP är omkring 80 miljkronor, vilket motsvarar ungefär en sjättedel av dettotala·svenska biståndsanslaget. En annan betydandedel aV det svenska bidraget går till Världsbanken,varom mer nedan. Sammanlagt kanaliseras Uver 40 procentav de svenska bidragen genom olika FN-program. UNDPleds aven styrelse, vilken tar ställning till allafUrslag som kommer från u-l'tnder, och till vilkaprojekL som skall godkännas. GenomfUrandet av projek­ten läggs sedan ut på raden av vad som kallas verk­ställande organ, varav de viktigaste just är FN:sfackorgan, Även Världsbanken åtar sig att utföra vissaprojekt åt UNDP och ingår därmed bland "de verkställan­de organen". Sådana åtaganden sker vid sidan av Världs­bankens reguljära verksamhet, som är att låna ut pengartill stora investeringar och som den genomför i egen"regi; omslutningen är här många gånger större änUNDP:s.

Det illternationella livsmedelsprogrammet

Vid sidan av fackorg~,en och Världsbanken finns ytter­ligare,några speciella organ med viktiga uppgifterinom biståndet. World Food Programme,'WFP eller detinternationella livsmedelsprogrammet, förmedlar livs­medel till u-länderna. Det utgör en självständig ~nhetinom FN-familjen och står mellan FAO och FN:s ekono­miska och sociala råd,ECOSOC, där utvecklings frågornadiskuteras fUrberedande innan GeneralfUrsamlingenfattar beslut vid sina årliga sessioner.

Om man varaktigt vill förbättra livsmeoelstillgången,räcker det inte att ge livsmedel, det görs huvudsak~

ligen i nödsituationer. I stället sk~ll ansträngningar­na sättas in på att förbättra förutsättningarna förlivsmedelsproduktion i u--länderna själva. Syftet TlI".9WFP är att utnyttja överskottslager i de rik~ l~~derna

- främst har det gällt Förenta Staterna .. och sätta indem på ett sådant sätt att de befrämjar'-',tvEJcoklinge'n.Man. kan exempelvis lättare få jordbrukare i ett u-landatt pröva nya grödor, att upparbeta ny mark, att tavissa risker, att just nu ägna sig litet mindre åt attfå in de vanliga skUrdarna, om de får hjälp i form avlivsmedel, som garanterar familjernas livsuppehälleunder den tid som de arbetar på speciella utvecklings­projekt. Ett annat exempel är stöd åt skolmå~tider.

Man kan lättare få barnen till skolan, om de tack varelivsmedel' :Li:lom "FP tillförsäkras gratis skolmåltider.

68

Andra FN-organ

UNICEF, FN:s fond för barnhjälp, är ett annat själv­ständigt organ; det sorterar direkt under General­församlingen. Dess verksamhet, som omedelbart efterkriget också fungerade som nödhjälp och ett slagsåteruppbyggnadshjälp, har mer och mer fått drag avutvecklingsarbete av samma karaktär som det som be­drivs av FAO och UNESCO m fl. I praktiken fungerarUNICEF närmast som ett fackorgan. UNHCR är flykting­organisationen som framför allt bistår flyktJngar frånsödra Afrika och från andra afrikanska länder. ~~WA

svarar för palestinaflyktingarna. UNIDO, som tillkomår 1967 och är det yngsta i raden av FN-organ påbiståndsområdet, har de industriella frågorna på sinlott. Alla dessa organ har sina egna budgetar tillvilka medlemsstaterna, alltså även Sverige, lämnarbidrag.

Jackson-utredningen

Hela FN-apparaten är - det torde ha framgått av deexempel jag gett - så invecklad och så komplicerad,att det verkligen inte är lätt för ett nytt organ attfinna sin plats, särskilt om man betänker hur mycketprestige det oundvikligen går in i varje organisation.Varje organ vill bevaka sin egen maktsfär och villinte släppa någonting, som det tycker det skall görasjälv, till något annat organ. Det viktigaste sompågår nu när det gäller den översiktliga planeringenav FN-biståndet är en utredning som tillsatts för attpröva om apparaten håller för ett vidgat bistånd ochvilka åtgärder, som bör vidtas för att en expansionav verksamheten rent organisatoriskt skall vara möjlig.UNDP:s styrelse utsåg vid ett styrelsemöte i Wiensommaren 1968 engelsmannen Robert Jackson att svaraför utredningen. Till sin hjälp har Jackson fått enmindre grupp personer med lång erfarenhet av fält­arbete för FN, däribland avdelningschefen SixtenHeppling, SIDA. SIDA: s generaldirektör Ernst Michanekingår i en rådgivande kommitte, som har att prövaJacksons förslag, innan de går vidare till UNDP:sstyrelse. Utredningen beräknas pågå cirka ett år, dessresultat skall redovisas hösten 1969. Huvuduppgiftenär att undersöka om och under vilka förutsättningarFN kan administrera ett bistånd som är väsentligtstörre än dagens. Trots alla svårigheter och trotsstormakternas tendens att föredra direkt bistånd iegen regi har FN-programmet ökat varje år och fort­sätter att så göra.

Världsbanksgruppen

När vi i dagligt tal nämner Världsbanken, avser vivanligen vad som brukar kallas Världsbanksgruppen, sombestår av tre institutioner. Världsbanken som sådanlämnar lån till kommersiell ränta (i dag kring 6,5procent). Det går bra om lånen avser att finansieraräntabla projekt. Men många av de investeringar sombehövs är av mer grundläggande slag: vägar, kommunika­tioner av olika slag, skolor. Sådant ger inte omedel-

69

bar avkastning i pengar. Han kom fram till att omVärldsbanken skulle spela den roll som var tänkt iutvecklingsarbetet i u-länderna, mAste den börja gelAn pA lAngt bättre villkor. sA grundades i början på60-talet systerorganisationen International Develop­ment Association, IDA. IDA lämnar lAn till särskiltbehövande u-länder som är helt räntefria och där endasten sA kallad administrationsavgift pA 0,75 procent tasut~ Lånen löper på 50 år, varav de första 10 åren äramorteringsfriaj sedan Aterbetalas lAnen under följan­de 40 Ar. Det tredje organet inom Världsbanksgruppenär International Finance Corporation, IFC, som skapa­des - redan före IDA:s tillkomst - för att bilda enlänk mellan banken och rent privata investeringar.Världsbanken ger nämligen lAn till regeringar men intetill enskilda företag. IFC däremot kan låna ut tillprivata företag.

Inledningsvis berörde jag den lrris som det inter­nationella bistAndet befinner sig i när amerikanarnahar sänkt sitt bistAnd. pA ingen punkt har detta gettstö'rre utslag än i fråga om IDA: s situation. IDA hari stort sett förbrukat de medel som ursprungligensattes in av medlemsstaterna. De bidragsgivande sta­terna har i princip kommit överens om en påfyllnad avIDA:s resurser. I samband med att den amerikanskakongressen har minskat sitt bidrag till u-landshjälpen,så har den inte heller godkänt denna överenskommelse.Det betyder att denna ännu inte är giltig, de andraländerna väntar alltså på att f A med Amerika för attderas eget bidrag skall utgå. Vissa av dem, däriblandSverige, har sedermera föregripit ett amerikanskt god­kännande och "fyllt på" med hela eller delar av sinabidrag. Så länge den nuvarande bristsituationen vararför IDA, ställs ökade krav på enskilda stater, om u­länderna skall fortsätta att åtnjuta"mjuk~lån. FörSveriges del har den formen av samfinansiering med IDA,som redan prövats i flera år, fAtt ökad aktualitet.När IDA övervägt att lämna lån till ett konkret projekt,har Sverige i vissa fall kunnat ta pA sig hälften avlånet, vilket frigör motsvarande medel för IDA. Utövervåra ordinarie och extraordinarie bidrag till IDA harvi medelst sådana samfinansieringar l<unnat dryga utIDA:s f~r varje dag allt knappare resurser.

Det må i förbigående noteras att samfinansierings­operationer med IDA synes erbjuda en speciell fördelbAde för lAntagarlandet och för Sverige. Det u-landsom får ett gemensamt lån från IDA och Sverige behöverbara föra en enda förhandling i saken. Ett sådant för­farande är personalbesparande. Hånga u-länder harsärskilt ont om kvalificerad personal för att förasAdana förhandlingar och överhuvudtaget för att taemot bistånd. Besparingen är reell även för Sverige,i det att IDA tar sig huvuddelen av förberedelse­arbetet, förhandlingen och sedermera kontrollen. Dettahindrar inte att Sverige genom SIDA deltar i arbetet.

70

"Multi-bi"

Tillsanwans representerar de svenska bidragen tillolika FN-program över 40 procent av de totala svenskaanslagen, nämligen 200 av 500 miljoner kronor. Av deövriga JOO miljoner kronorna, som är avsedda fördirekta svenska insatser i vissa u-länder, kanaliserarSverige minst cirka 100 miljoner via olika FN-organ,som för dessa medel på svenskt uppdrag administrerarprojekt i olika u-länder. Bidragen når alltså u-länder­na inte direkt från Sverige utan genom FN-organ. Ettområde för sådana '1lJulti-bi"-insatser (multilaterala,d v s genom FN, bilaterala, d v s direkta) har varitkvinnoutbildningen i Afrika, som Sverige sedan mer änfem år velat stödja. De lO-tal skolor för kvinnor sominom detta program startats i olika afrikanska länderbekostas av Sverige men drivs av respektive land isamarbete med UNESCO, FAO eller ILO. Flyktinghjälpadministreras på motsvarande sätt. Familjeplanering,ett område som Sverige ägnat speciell uppmärksamhet,börjar sedan något år kunna bedrivas genom vissa avFN-organen. Tidigare var det nästan enbart Sverige,som var berett till insatser på det området. Ingaandra regeringar vilJe engagera sig, och i FN var detförbjudet att ens tala om sal<en. Men nu har en vänd­punkt nåtts, och det har startats flera specialfonderinom olika FN-organ för familjeplanering, som Sverigeoch vissa andra länder förser med resurser.

Om multi-bi-insatser för 100 miljoner kronor läggstill de 200 miljoner kronor, som lämnas som bidragtill FN-programmen, blir det totalt 60 procent av dettotala svenska u-hjälpsanslaget som når u-länderna viaFN. Vid en skildring i grova drag av det svenskabiståndet synes det rimligt att anföra att hälften avdet svenska biståndsanslaget går FN-vägen, medan denandra hälften utnyttjas för direkta insatser.

Koncentration till vissa länder

Några ord om de direkta svenska insatserna i utveck­lingssamarbetet. Den vägledande principen för var in­satserna skall sättas in är koncentration. Dels kon­centration till vissa länder, dels till vissa ämnes­områden. De länder som mottar mest bistånd från Sverigeär Etiopien, Kenya och Tanzania i östra Afrika,Tunisien i norra Afri~a och Indien och Pakistan iAsien. Sudan brukar också betecknas som huvudmottagar­land, även om Sverige där begränsat sig till en insats,en större kredit för att stÖdja utbyggnaden av vatten­försörjningen på landsbygden. Zambia och Uganda sombåda gränsar till de länder i östra Afrika där tyngd­punkten av de svenska insatserna ligger, nämns ocksåmer och mer i diskussionen Om huvudmottagarländer försvenskt bistånd. I Zambia har vi haft fredskår i fleraår och det personella biståndet dit utvidgas successivt;däremot anses Zambia inte på samma sätt som de andraaktuella länderna behöva finansiellt bistånd. Ugandaanmäler sig som tänkbar mottagare av bistånd i ochmed att Kenya och Tanzania är det och dessa båda länderär förenade i en ekonnmisk union med TTganda~ Ännu har

71

emellertid inte frågan aktualiserats på allvar. ÄvenBotswana, Lesotho och Swaziland i södra Afrika mottar,främst av politiska skäl, växande stöd från Sverige.Ett annat land, som i framtiden planeras få biståndfrån Sverige 0~1 övriga nordiska länder så snart för­hållandena så medger, är Vietnam.

Koncentration till vissa områden

Vad gäller ämnesområden ges svenskt bistånd i förstahand till familjeplanering, landsbygdsutveckling ochlivsmedelsförsörjning samt utbildning med tonvikt påyrkesutbildning. Nämnas bör också förvaltningsbiståndet,som innebär att enskilda svenskar tar tjänst i ad­ministrationen i ett u-land men får sina löner betaldafrån det svenska biståndsanslaget. Sådan verksamhetprövades först i Tanzania och har sedermera utsträcktstill Etiopien, Kenya, Zambia och Tunisien. De svenskautvecklingskrediterna har i det förgångna framfor alltvarit inriktade på vattenförsörjning och på spannmåls­lagring, alltså på livsmedelssektorn i vidare bemärkel­se. Mer och mer lämnas nu krediter till andra sam­hällsinvesteringar, framför allt till sådana som gårut på att stärka infrastrukturen och för investeringarsom främjar den industriella utvecklingen och turismen.

I fråga om familjeplanering har undantag gjorts frånregeln om koncentration till en begränsad länderkrets.Det har ansetts att Sverige inte i den internationelladiskussionen kan verka för bistånd inom familjeplane­ring och sedan avböja all egen medverkan utanför huvud­mottagarländerna. Inga andra givarländer stod hellertidigare beredda att träda in på området. Den öppenhetsom från svensk sida visats u-länderna i gemen i dessafrågor har resulterat i att Sverige i dag deltar ifamiljeplaneringsprogram i öVer 20-talet länder, varavnågra i Mellanamerika och Sydamerika; ytterligare fram­ställningar väntas från flera sydamerikanska rege­ringar inom den närmaste tiden, trots påvens ställnings­tagande mot preventivmedel.

Biståndet under 70·- och SO-talen

Jag skulle till sist i denna summariska översikt viljagå tillbaka till det internationella utvecklingssam­arbetet. Tidigare berörde jag den så kallade Jackson­utredningen angående FN:s möjligheter att administreraett expanderande histåndsprogram. Parallellt medJackson är en ko~nitt~ under ledning av förre kanaden­siske premiär- och utrikesministern Lester Pearsonsysselsatt med att dra upp riktlinjerna för 70- ochSO-talens utvecklingsarbete. Pearson-kommitt~nhartillsatts av Världsbankschefen MeNarnara efter en id6,som hans företrädare George Woods utvecklade i ett talpå Bankföreningen i Stockholm hösten 1967. I konunitt6ningår ett dussintal ledande politiker och ekonomerfrån olika delar av världen, Sverige är inte represen­terat i kommitt~n; i sekretariatet ingår som chefs­ekonom dr Göran Ohlin från Sveriges industriförbund,känd bland annat för en ekonomisk studie av familje­planeringen som har gjorts åt OECD. Pearson-konunitt6ns

72

uppgift är maktpåliggande: att dra slutsatser av 20års utvecklingssamarbete för att försöka lägga grundentill någonting bättre för de 20 år som ligger framföross. Enligt de uppgifter som hittills sipprat ut frånkommitten avser den att nå sitt syfte, inte så mycketgenom att göra detalj utredningar som genom att iväckande ordalag formulera behoven och tvånget atthandla. Dess strävan är att söka skapa ett polit~skt

klimat som möjliggör ett klarare ansvarstagande av derika folken.

LARS-OLOF EDSTRÖM

LITTERATURANVISNINGAR

Gunilla, MakelIe (Ethiopia) Elementary SchoolDrop-out 1967, Research Report No. 5.Uppsala: The Scandinavian Institute ofAfrican Studies 1969.

Burns, D.G., African Education. London: OxfordUniversity Press 1965.

Callaway, A., Ungdom, utbildning och arbetslöshet iAfrika. Sthlm: Wahlström &, iHdstrand 1965.(Afrikainstitutets skriftserie. J.)

~' L.G., O'Conuel, J., & Scanion, D.G., Educationand Nationbuilding in Africa. London:Praeger 1965.

Hanson, J.W., & Brembeck, C.S., (eds.), Education ,andthe Development of Nations. New York: Holt,Rinehart and Winston 1966.

Hultin, M., Utbildningssituationen i Östafrika.Sthlm: Wahlström & Widstrand 1967. (Afrika­institutets skriftserie. 9.)

~' Guy, Education for a Developing Region: AStudy in East Africa. London: Allen andUnwin 1964.

Lewis, W.A., Theory of Economic Growth. London: Allenand Umol'in 1957.

Prosser, R.C., Adult Education for DevelopingCountries. Nairobi: East African PublishingHouse 1967.

~' Margaret, Education and Social Change inTropical Areas. London: Helson 1955.

Schramm, W., Mass Media and Development. UNESCO 1964.

Schramm, W., Coombs, P.H., Kuhnert, F., & Lyle, J.,The New Media: Memo to Educational Planners,Paris: UNESCO 1967.

Schultz, T., The Economic Value of Education. ColumbiaUniversity Press 196J.

Widstrand, C.G., (ed.), Development and Adult Educationin Africa. Uppsala: The Scandinavian Instituteof African Studies 1965.

74

ANDERS FORSSE

BO KJELLtN

BO KÄRRE

Borgström, Georg, Flykt från verkligheten. Sthlm:LT 1969. (Tema.)

Borgström,. Georg, Hat för miljarder. [Ny aktualiseradoch utvidgad utg.] Sthlm: LT 1966. (Tema.)

Edberg, Rolf, Spillran av ett moln, Sthlm: P.A.Norstedt 1966.

(SIDA.) Petita 1969/70. Planer för utvecklingssamarbe­tet. Sthlm: Styrelsen för. internationell ut­veckling 1968. [Duplic.]

International Trade 1967. Geneve: GATT 1968.

Prebisch, Raul,Towards a Global Strategy for Develop­ment. New York: United Nations 1968.

Prebisch, Raul, Towards a New· Trade Pol] cy for Develop­ment. New York: United Nations 1964.

Stanovnik, Janez, Världshandeln och u-länderna. Sthlm:Utrikespoli tiska ins·titutet 1966. (Världs­politikens dagsfrågor. 1966:9.)

Bistånd 1966. Redogörelse för det statliga u-lands­biståndet. Sthlm; SIDA 1966.

Heppling, Sixten, FN och de fatt.iga länderna. Sthlm:Prisma, Verdandidebatt 1967.

Heppling, Sixten, Mot världssvälten - att ge vete ellerteknik. Sthlm: Utrikespolitiska institutet1968.

Markensten, Klas, Svensk u-landshjälp i dag. Sthlm:Almqvist & Wiksell 1967.

Proposition 101, 1968. Kungl. Maj:ts proposition tillriksdagen angående långtidsplan för det stat­liga utvecklingsbiståndet m m. Sthlm.

Sandberg, Bengt, Utvecklingsfinansiering - mål ochmedel. Str-.l~:: S"'rr:'.·.~J..::;:::a sparbanksföreningen1968. (Särtryck ur Svensk sparbankstidskrift.1968:5,)

Statsutskottets utlåtande nr 82, 1969. Sthlm.

LARS RUDEBECK

75

Statsverkspropositionen 1969: Bilaga 5. Sthlm: Utrikes­departementet.

Statsverkspropositionen 1969: Bilaga 9. Sthlm: Finans­departementet.

Steg mot enprocentmålet. Ur SIDA:s anslagsframställningför budgetåret 1969/70. Sthlm: SIDA 1968.

Swedish Development Aid - a presentation by SIDA.Sthlm: SIDA 1968.

U-hjälp i utveckling. 14 forskare och samhällsvetareom Sveriges u-·landspolitik och utvecklings­bistånd. Sthlm: Wahlström & Widstrand 1969.

Almond, Gabriel A., & Powell, G. Bingham, ComparativePolitics: A Developmental Approach. Boston:Little, Brown & Ca. 1966.

Easton, David, A Framework for Political Analysis.Englewood Cliffs, N.J.: Prentice-Hall 1965.

Han Suyin, Kina år 2001. Sthlm: Norstedts-PAN 1968.

Hyd~n, Göran, Politik och samhälle i Afrika. Sthlm:Cavefors 1967.

Hyd~n, Göran, TANU Yajenga Nchi. Political Developmentin Rural Tanzania. Lund: Uniskol 1968. (LundPolitical Studies. 8.)

Jaguaribe, Helio, Economic and Political Development.A Theoretical Approach and a Brazilian CaseStudy. Cambridge, Mass.: Harvard UniversityPress 1968.

Mao Tse-tung, Politiska skrifter i urval och med in­ledning av Bo Gustafsson. Sthlm: LT 1967.(Tema. )

Gunnar, Asian Drama, Vol. l-J. New York:Random House 1968. (Första volymen med någrauteslutningar och tillägg på svenska 1968under titeln Asiatiskt drama.)

Nyerere, Julius, Socialism i Tanzania. Uppsala:Nordiska Afrikainstitutet 1968.

Rudebeck, Lars, Party and People. A Study of PoliticalChange in Tunisia. Uppsala 1967, omtryckningmed ny efterskrift, London: Hurst och NewYork: Praeger 1969.

Presentation av författarna

77

Lars-Olof Edström

Anders Forsse

Bo Kjell~n

Bo Kärre

Lars Rudebeck

Byrådirektör vid SIDA:s ut­bildningssektion. Har tidi­gare varit verksam inomvuxenutbildningen och ut­givit en starkt kritisk bokom den svenska vuxenutbi ld-·ningen.

Avdelnin~schef vid SIDA;leder avdelning I:s arbete(tekniskt-humanitärt bistånd);generaldirektörens ställ­företrädare.

Departementssekreterare vidUD. Har speciellt sysslatmed u-landsekonomi ochUNCTAD-frågor.

Chef för SIDA: s informations­byrå. Tidigare verksam inomSveriges Radio och Svenskainstitutet.

Docent i statskunskap vidUppsala Universitet. Doktors­avhandling med titeln"Party and People, A studyof Political Change inTunisia" .

I

I

ll

I Nordiska Afrikainstitutet I

I 11111111111111111111154000 . 000 042 353