Stockholm. Idimt Kwngl. Hofbnktr. N:r 43 (566) . Fredagen ... Ida Geijer, f¶dd Anderson. Det var

  • View
    214

  • Download
    0

Embed Size (px)

Text of Stockholm. Idimt Kwngl. Hofbnktr. N:r 43 (566) . Fredagen ... Ida Geijer, f¶dd Anderson. Det...

Stockholm. Idimt Kwngl. Hofbnktr.

N:r 43 (566). Fredagen den 28 oktober 1898. ll:te rg. Prenumerationspris pr r:

Idun ensam kr. Iduns Modet., fjortondagsuppl. > Iduns Modet., mnadsuppl. Bamgarderoben

5: 5: 3: 3:

B y r : Klara sdra kyrkog. 16, 1 tr.

ppen kl. 105.

Allm. telef. 6147. Rikstelef. 1646.

Redaktr och utgifvare: F R I T H I O F H E L L B E R G .

Trffas skrast kl. 23.

Redaktionssekr.: J. Nordling.

Utgifnlngstid: hvarje fredag.

Lsnummerpris 15 re (lsnrr endast fr kompletteringar.)

Annonspris: 35 Pre pr nonpareillerad.

Fr Platsskande o. Lediga platser 25 re fr hvarje pfcrjadt tiotal stafv. Utlndska annons. 70 re pr nonp.-rad.

Ida G e i j e r ,

fdd Anderson.

Det var en hstkvll i Stockholm fr ett par r sedan. Genom dimman stirrade gaslgorna som rdgrtna gon. Gatstenar-

na voro vta och slippriga. Den fuktiga, isande luften gt som bly kring muskler och leder. Det ltta hjrtat blef tungt, och det tunga krympte samman till en enda, vrkande punkt. Och mitt hjrta var tungt, tungt af egna och andras sorger.

Frn dunklet och kylan kom jag in i ett varmt upp-lyst rum, dr lppar och famn bjdo gladt vlkommen, dr blommor skimrade i hstlig fgring, och dr te spridde doftande ngor. Omslaget var fr hftigt. Hr hr-de jag ej hemma. Jag ville ut igen, ut till mrkret, gr-ten och grmande tankar, hem till boken, skrifven med hjrtblod.

D stod framfr mig en kvinna, som jag aldrig frr sett, hg och mjukvxt, med blida, finhylta drag och med ett obeskrifligt sjlfullt ut-tryck i de vackra bl gonen. Fr den moderliga elden i denna blick smlte jag gon-blickligen frn en bitter, upp-rorisk kvinna i ill ett trst-och bjlpbehfvande barn. Jag ville luta mitt hufvud mot hennes axel, med gonlocken slutna fver kvllande trar, jag ville knna hennes mjuka smekning p min kind, jag ville hra hennes hviskning i mitt ra. Och jag fick allt det-ta redan samma kvll, ty fr sjlsfrndskap glla sekunder ssom r.

Jag fick nnu mer. Jag fick blicka in i denna mrk-liga kvinnas lif, sola mig i

hennes ljusa frtrstan p lifvet och fr berttelsen om hennes lidanden glmma mina egna. Och slutligen fick jag min personliga erfarenhet af hennes underbara, hugsvalande makt fver ett sn-derslitet sinne och en till dds bedrfvad ande till fullo bestyrkt af vr vrdinna, som kort frut under ett besk med henne p Konradsbergs hospital sett de sinnessjuka, liksom dragna af en

oemotstndlig kraft, flocka sig kring den fr dem fullkomligt frmmande kvinnan, smek-samt smyga sig. intill henne och barnsligt lyckliga flja henne i spren.

Denna kvinna var fru Ida Geijer, frestndarinne-hus-moder p Sabbatsbergs sjuk-hus.

Vrmland r nu en gng fr alla hela Sveriges lsk-ling, den saken lter sig icke frneka. Och fr det har pro-vinsen stt tacka ej blott sin egen stolta och hrliga natur och de mnga namnkunniga slkter, som stamma drifrn, utan ock sina invnares lsk-vrda karaktr och lynne, som gra epitetet vrmlnding till en sannskyldig hederstitel.

Ida Geijer r en kta vrm-lndska. Hennes frldrar vo-ro bruksgaren Carl Elis An derson och Augusta Charlotta Maule. Hon fddes r 1849 p egendomen stans i Vrm-land och uppvxte p Dmle bruk drsammastdes. Famil-jens nrmaste grannar voro disponenten Geijers p bru-ket Deijefors.

Barnen p Dmle voro fem, de p Deijefors tta, och fr-ldrarna p bda hllen voro

338 IDUN 1898

Likasom ugnen prfvar de nya krukor, allts beprfvar bedrfvelsen mnniskans sinne.

Syrach.

prktiga, hjrtegoda mnniskor, gstfria och roade af ungdom. Hemlifvet hade en flrdls, patriarkalisk prgel, med allvarligt arbete och oskyldiga njen. Umgnget mellan de bda familjerna var af intimaste och hjrtligaste slag, utan pretentioner i frga om klder eller traktering. Att tillryggalgga half milen mellan de bda hemmen till fots, efter framkomsten oafbrutet leka och dansa n-gra timmar och sedan g samma vg till-baka var naturligtvis ett intet fr de unga friska viljorna i Andersonska och Geijerska hemmen. Vid hgtidligare till-fllen dremot, ssom t. ex. vid julkalasen, d gstande slktingar och vnner gjorde familjekretsen dubbelt s stor som vanligt, spndes allt hvad bstar heter fr kdon af alla mjliga slag, och s bar det i vg mellan Deijefors och Dmle. Nattgster och ovntadt frmmande orsakade aldrig n-got hufvudbry: hjrtrum och sngrum och svngrum fanns det fvernog af. Och al-drig trttnade man heller p hvarandra. Fr hvarje nytt bjudningsbref till och frn granngrdarna stod gldjen hos de invite-rade lika hgt i tak.

P Dmle leddes dttrarnas studier af ett par guvernanter. Vid sexton rs lder sndes Ida till Stockholm, dr hon erhll lektioner i sprk och musik samt konfir-merades af den gamle varmhjrtade kyrko-herden Rothlieb, d nnu i sin krafts da-gar. Efter hemkomsten f vertog hon tillsam-mans med sin ldre syster, Augusta, de yngre syskonens undervisning, hvarjmte de bda unga lrarinnorna hvarsin mnad hade tskilliga hushlls- och serveringsbe-styr p sin lott.

Och s kom krleken. Den hade vuxit sig stor under barndomsvnskapens skyd-dande frkldnad. Frst ktade Augusta barndomsvnnen Adolf Geijer, numera bank-direktr i Kristinehamn, och sen sknkte Ida dennes broder Axel sin tro. Ett par r drefter stod det senare parets brllop med lekande frjd i frldrahemmen, och s var Ida Geijer hrskarinna p Frby.

Ett r senare blef hennes make dispo-nent p Deijefors efter sin far. D drogo de bda unga ter in i det hem, som fr dem bgge s lifligt minde om barndoms-och ungdomsfrjder och som nu blef vittne till deras samlif och frldralycka.

Bruket var stort. Till dess fasta stam hrde omkring hundra arbetarefamiljer. Frn hem till hem frde disponenten Geijer sin unga maka, som de flesta af hushllen knde frn hennes barndom, liksom han var dem bekant frn sina gossr. Kan du vara ngot fr dem, s var det, bad han enkelt och varmt.

Och bon kunde det, och hon var det, och det vackraste fredme hade hon i sin man. Fr fru Ida ppnade sig nu ett nytt verksamhetsflt, som p det hgsta intres-serade henne och som i en framtid skulle fr henne bli af strsta betydelse. Under insiktsfull ledning af en lkare, som tv gnger i mnaden beskte bruket, brjade hon nmligen syssla med sjukvrd, d. v. s. fick nrvara och bitrda vid operationer, sy hop sr, anlgga frband m. m. d. Och

under tiderna mellan doktorns besk var det till henne man vnde sig och fick hon vnja sig att p eget ansvar taga saken om hand.

Vrdinneskapet i det stora hemmet, barn-kammaren, hushllet, ladugrden, mjlk-kammaren och trdgrden allt krfde den unga husmoderns personliga ingripan-de, hvartill kom, att hennes man till hen-nes stolthet och gldje hgst ogrna fre-tog ngon lngre affrsresa utan hennes sllskap. I morgon reser jag till Kpen-hamn till Kristiania till Stockholm. r du frdig? Och hon var eller blef frdig.

Men s kom prfningarnas tid. Barnen, de bda sm flickorna, tre samt fyra och ett hlft r gamla, sjuknade i skarlakans-feber och difteri samt dogo och begrafdes ett par dagar fre julen. Nu blef det rika, solljusa hemmet med ens mrkt och de.

Men Axel Geijer och hans hustru srjde ej som de, hvilka intet hopp hafva. En del tanke, fdd af saknad och mhet, slog rot i deras sjl, dr den i all stillhet grodde och spirade, tills den ett par r eftert slog ut i blom.

Det var under en Stockholmsresa. Me-dan fru Geijer gjorde uppkp i en bod, gick disponenten vntande af och an utan-fr. D fick han se tv sm flickor, som liknade deras lsklingar. Han tog reda p hvar de bodde, fljde dem jmte sin hustru till deras hem, talade med deras frldrar och upptog med deras samtycke som egna barn de bda sm, hvilka under sorgfllig vrd utvecklades till sjlfstndiga och verk-samma personligheter.

Efter en resa i ppen jrnvgsvagn an-greps disponenten Geijer af en trande sjuk-dom, frn hvilken han aldrig tillfrisknade. Samma vinter brts fr alltid fru Ander-sons hlsa. D blef det fr fru Geijer tta frder mellan Deijefors och Dmle. Men under sjukbesken i fdernehemmet ringde i hennes ron hennes mans af skedsord: Kom ihg att jag ser p klockan, nda tills du kommer hem.

nka och moderls samma r, brt fru Geijer, 1883, upp frn Deijefors, hemvist fr hennes ljufvaste och bittraste minnen. Ngon tvekan fanns icke om hvar hennes plats fr den nrmaste tiden kunde vara. Tomrummet hemma hos den ldrige fadern skulle fyllas. Hvem stod nrmare denna uppgift n hon?

Fyra r drefter stod ett nytt smrtsamt uppbrott fr drren. D tvekades, och d valdes, meu valet blef godt. Efter en prof-mnad Lunds hospital, anstrngande, men i hgsta grad lrorik och intressant, blef fru Geijer, 1887, antagen till frestnder-ska fr Kristinehamns nygrundade hospital, som hade plats fr 150 kvinnliga och lika mnga manliga patienter.

Det var en underbar vrld, som nu pp-nade sig fr Ida Geijer, en vrld af tomma och sjllsa blickar, osammanhngande tal, skrande skratt och vldsamma, naturvi-driga utbrott. Men hon ryggade ej till-baka fr detta lifvets hemskaste sorgespel. En enda tanke behrskade henne: nskan

att gra tillvaron s drglig som mjligt fr dessa arma, otillrkneliga varelser. Hon intresserade sig fr dem, studerade dem, lefde, arbetade och roade sig med dem, lngtade tillbaka till dem frn samkvm med likgiltiga eller af ytliga intressen be sjlade mnniskor. Och som rttesnre fr sitt uppfrande mot dem hade hon att ej behandla dem som sjuka, aldrig tala om deras tillstnd i frmmandes nrvaro fven de slaste kunna drvidlag knnbart sras alltid hlla hvad hon lofvat dem, vore det n aldrig s besvrligt att utfra, och aldrig visa sig rdd.

r 1891. erbjds fru Geijer platsen som frestndarinne-hnsmoder p Sabbatsbergs sjukhus. Stora vidder, som hr blott med f ord kunna antydas, ppnade sig nu fr henne. Hgsta uppsikten fver kksde-partementet och fver de ansenliga frrden med ty tfljande utlmningar och invente-ringar ro henne anfrtr