psych sj£¤lens 8 Tr£¤dde till honom d£¥ fram den arme Patroklos v£¥lnad (psych£¾) alldeles lik honom

  • View
    0

  • Download
    0

Embed Size (px)

Text of psych sj£¤lens 8 Tr£¤dde till honom d£¥ fram den arme Patroklos...

Microsoft Word - psych själens antropologi.docxPO Box 117 221 00 Lund +46 46-222 00 00
Psychê : själens antropologi i det antika Grekland
Törngren, Anna
Citation for published version (APA): Törngren, A. (2008). Psychê : själens antropologi i det antika Grekland. CTR.
Total number of authors: 1
General rights Unless other specific re-use rights are stated the following general rights apply: Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authors and/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by the legal requirements associated with these rights. • Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private study or research. • You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal
Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/ Take down policy If you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will remove access to the work immediately and investigate your claim.
2
3
Grekland
LUND STUDIES IN HISTORY OF RELIGIONS General Editor Tord Olsson
Volume 24
Lund University Lund, Sweden
Elisabeth Lindstedt
Till minnet av min mamma Gunnel Törngren f. Uhr 1899-1994
6
7
Företal
Som ung student började jag mina akademiska studier med att läsa filosofi. Jag läste teoretisk och praktisk filosofi, filosofins historia, logik och etik. Efter en tid fann jag att något saknades; jag fann inte det jag sökte. Det var en manlig värld, avskild från vardagliga sammanhang. Och där fanns på något sätt inga människor. Även tingens existens förnekades, eller de var i sig oåtkomliga. Mänskliga möten var en illusion, envar levde i sin ensamhet. Handlingar var omöjliga; vare sig man gjorde si eller så, skulle man komma att ångra sig. Någon berättade för mig om ämnet Religionshistoria – en avsides liten verksamhet. Studier där skulle aldrig kunna ge mig vare sig bröd eller berömmelse, men kanske något av det jag saknade. Så jag sökte mig dit och jag ångrade mig aldrig. Under professor Erland Ehnmarks textanalyser framträdde nämligen människor, långt bortifrån i tid och rum, men djupt mänskliga. De hade något att berätta och Erland Ehnmark kunde konsten att få dem att tala. Det märkliga var att dessa mycket fjärran eller längesedan döda människor tycktes stå mig närmare än de flesta av mina dagliga kontakter i den akademiska världen. Ehnmarks lilla bok Världreligionernas urkunder blev nött och tummad – en valfrändskap bland de lyriker som följt mig genom livet. En scen i de antika texter som vi studerade under Ehnmarks ledning fascinerade mig djupt och kom att dröja sig kvar. Jag citerar den scenen återkommande i min avhandling; det är när den döde Patroklos psychê besöker sin vän och vapenbroder Achilles i Iliadens 23dje sång:
8
Trädde till honom då fram den arme Patroklos vålnad (psychê) alldeles lik honom själv till storlek och strålande ögon och till stämma jämväl och klädd i hans vanliga kläder. Stilla vid huvudgärden den stod och talte till honom: ”Sover du Peleus son, och mig har du redan förgätit? Aldrig du glömde mig under mitt liv, men den döde du glömmer. Skynda att jorda mitt lik, jag vill in genom porten till Hades. Räck mig nu handen jämväl i min jämmer, ty aldrig jag mera kommer från Hades igen, så snart ni förunnat mig bålet. Aldrig mera vi två skola levande sitta och rådslå…..
Liksom detta är ett möte mellan Achilles och själen av hans älskade vapenbroder, så blev scenen för mig ett möte med dessa längesedan döda människor, som levde i en mycket annorlunda värld än vår. Jag visste inte då att denna skildring fått sin tyngd av att ha formulerats och slipats från röst till röst under långa tider och det skulle dröja innan jag kunde läsa den grekiska texten. Men dessa mångtusenåriga kondenserade rader förenar det mänskligt lätt igenkännliga vid en närståendes död med uttrycket för det djupt gåtfulla i föreställningen psychê. De blev utgångspunkten för mitt val av forskningsområde. Jag ville veta vad det var för värld som doldes bakom orden. (Inom parentes sagt utgör detta också en förklaring till att jag i min avhandling hållit fast vid Lagerlöfs gamla översättning, trots att mycket talat för ett val av Björkesons). Det skulle emellertid dröja innan jag på allvar kunde ge mig i kast med forskningen. Likt Odysseus hindrades jag på min resa (faktiskt mer än tio år). Skolämnet kristendom blev religionskunskap och blivande lärare strömmade till ämnet. Jag blev universitetslärare på grundnivå, vilket för mig var djupt lärorikt och innebar många berikande kontakter med elever. När jag kunde ta upp min forskningsplan igen väntade två nya uppgifter: Jag skulle läsa in den legendariskt omfattande läskursen för lic-examen och dessutom 3 betyg (60 p) i klassisk grekiska. När allt var klart blev jag tvungen att lämna akademin. Efter 60-talets upproriska och blommande period kom en frostig tid av stridigheter och maktkamp. Jag lämnade Lund och flyttade med mina små barn och deras far likt Almqvist ut i skogen, närmare bestämt Bergslagsskogarna.
9
Det är detta jag i min avhandling refererar till som en erfarenhetsantropologisk lärdom. Då var det för att barnen skulle få leva med djur och natur och få erfara var maten kommer ifrån. Det blev ett långt och ganska arbetsamt äventyr från torp till lantbruk. Efter EU- inträdet blev det svårt att fortsätta med sådan relativt småskalig verksamhet. Att efter mer än 20 år återvända till akademin i Lund var en stor upplevelse. Jag välkomnades tillbaka av Tord Olsson, som just påbörjat sin forskarkarriär när jag lämnade, och som nu till min glädje blivit professor. Jag återsåg gamla vänner och fick nya. Jag lyckades med viss möda rensa bort det ogräs, som övervuxit mina gamla kunskaper i religionshistoria och grekiska. Fantastiskt var att återse mina forna elever – Ylva Vramming och Peter Bryder. Jag minns upplevelsen av intellektuell berusning att komma tillbaka till seminariesalarna och de teoretiska diskussionerna. Den slags diskussioner som jag och mina kamrater i min ungdom fick bedriva utanför lärosalarna, hade nu vunnit insteg. En mycket stor glädje var även att återse min vän Jesper Svenbro, med vilken jag i ungdomen förde många diskussioner om möjligheten av en annan sorts forskning, förankrad i mänsklig verksamhet. Också han hade blivit tvungen att lämna akademin i Lund, men funnit en väg fortsätta sin inriktning. Som etablerad forskare i Paris har han under senare år besökt Lund och hans vänskap och intellektuella stöd har varit av avgörande betydelse för min tilltro till mitt forskningsprojekt. Han uppmuntrade mina trevande försök att tillämpa den moderna mytforskningen för att beskriva psychê och han har genom åren välvilligt ställt material till mitt förfogande. Som framgår av min avhandling har jag också haft stor nytta av hans teoretiska verk (delvis också av de poetiska). Hans på en gång skarpsinniga, humoristiska och fantastiska framställningar är otroligt tankeväckande och stimulerande. Jag vill därför här först vända mig till Jesper med ett mycket varmt tack för allt han betytt för mig.
10
Jag vill också tacka Ylva Vramming, men av helt andra skäl. Utan Ylvas självklara handfasta och djupa medmänsklighet hade den här avhandlingen inte kunnat skrivas. Genom sina insatser gav hon mig flera år av arbetsro och min dotter ett hem. Tack också för alla år av vänskap och samarbete kring hundar och annat. (Min avhandling har vi däremot aldrig diskuterat). Min handledare professor Tord Olsson vill jag tacka först och främst för att han så väl har förvaltat ämnet religionshistoria genom den inriktning han givit ämnet och det innehåll han genom sina forskningsseminarier fyllt det med. Det har varit mycket berikande att ta del av Tords berättelser om sina vistelser hos sina vänner i Mali, berättelser som samtidigt inneburit stimulerande nya infallsvinklar även för mitt område. Jag är också både tacksam för och imponerad av det intresse Tord har uppbådat för min forskning. Tord är en ovärderligt god lyssnare och hans kommentarer ofta överraskande och belysande. Tack också för det fina mottagandet då jag kom tillbaka till ämnet! Ett speciellt tack till Catharina Raudvere, som tidigare medarbetare vid institutionen. Catharina tog mig genast under sina vingars skugga, tipsade mig om litteratur och intresserade sig för mitt arbete. Vänligt och bestämt lotsade hon mig in i den nyare forskningen och gav mig på så sätt en fastare grund att stå på och vidare utblickar. Ett tack också till Olle Qvarnström för hans alltid vänliga och öppna bemötande. Forskningsseminarierna i religionshistoria har genom åren varit en källa till stimulans och nya utblickar. Alla dessa berättelser om möten med människor på platser runtom i världen har varit mycket givande att få ta del av och de teoretiska diskussionerna om andras och mina egna arbeten både uppiggande och utvecklande. Jag har också uppskattat den anda av gemenskap och lojalitet som präglat våra sammankomster. Jag tackar alla dem som deltagit och vill särskilt nämna Ann-Christine Hornborg, Åsa Trulsson, Åse Piltz, Andreas Lundin, Lars Steen Larsen, Kerstin Honeth, Pierre Wiktorin, Torsten Jansson, Kristina Hellner Taylor, Kristina Myrvold och Frida Mebius Önnerfors.
11
Jag vill också särskilt tacka Leif Lindin för all hjälp med mina antika skrifter och annan udda litteratur och hans alltid vänliga och trevliga sätt. Likaså Ann-Louise Svensson, som alltid haft ett vänligt ord, goda råd och en avkopplande pratstund att erbjuda. Ett tack också till Ingvar Bolmsten för all hjälp med tryckning av seminariepapers, alltid lika fermt och snyggt levererat. Förre prefekten Walter Überlacker vill jag tacka särskilt för den perfekta arbetsplats han ordnade för mig som ny doktorand, med de antika texterna strax utanför dörren. Ett tack till Craafordska stiftelsen som beviljade medel till det viktigaste av allt – mitt arbetsredskap och min vän; min bärbara dator. Slutligen mina närmaste och vänner, som på olika sätt stått mig bi och uppmuntrat mig. Ett varmt tack till min son Isak Törngren, som hjälpt mig med alla mina datorproblem, tagit hand om mina texter, så att de inte skulle komma bort. Tack även till min dotter Elin för att hon berikat mitt liv och stått ut med mitt ihärdiga avhandlingsarbete. Tack också min kära syster Eva Lindstedt, som med entusiasm läst mina texter och berömt och kritiserat med värdefulla synpunkter. Tack också till min systerdotter Elisabeth Lindstedt som designat det vackra omslaget till min bok. Tack alla övriga i min över landet utspridda familj. Av alla mina underbara vänner nämner jag här endast Agneta Pleijel, med tack för vår mångåriga vänskap genom det skiftande livet.
12
13
Innehåll
I. INTRODUKTION .............................................................. 17 
Mytforskning som teori och metod. ..................................................... 17  Problem .................................................................................................. 17  Mythos ................................................................................................... 20  Metod ..................................................................................................... 23  Analys ..................................................................................................... 30  Teori ....................................................................................................... 35  ”Le mythe luimême” ............................................................................... 38 
Mytiska kopplingar kring Psychê. ......................................................... 43  Död ........................................................................................................ 43  I Hades ................................................................................................... 45  Begravning .............................................................................................. 49  Minne ..................................................................................................... 51 
II. ATT SPÅRA PSYCHÊ I DEN HOMERISKA LIVSVÄRLDEN ....................................................................... 55 
Inledning ................................................................................................ 55  Den homeriska livsvärlden som ett erfarenhetsantropologiskt projekt ...... 58  Redfields "reconstruction" ...................................................................... 62  En besynnerlig sysselsättning ................................................................... 65  Evolutionismens förbannelse ................................................................... 66  Vår like Xenophanes? .............................................................................. 69 
Teoretikernas föreställningar om själen ................................................ 73  Rohdes dubbelgångare............................................................................. 73  Dodds schamanistiska resa ...................................................................... 82  Snells upptäckt ........................................................................................ 87 
14
Fränkels homeriska människa .................................................................. 91  Claus semantik ........................................................................................ 95  Bremmers primitiva fri-själ .................................................................... 101 
III. TEXTEN ......................................................................... 107  Inledning .............................................................................................. 107  Sångaren Homeros ................................................................................ 109  Hur skulle Homeros nu läsas? ............................................................... 112  Musans sociala kontroll ......................................................................... 115  Den långa vägen mot Iliaden och Odysséen ........................................... 118  Näktergalssången och den döda skriften ................................................ 120  Nagy’s ”evolutionary model” och rhapsoderna ...................................... 127  Kleos ..................................................................................................... 132  Den bäste av achajerna .......................................................................... 140 
IV. PSYCHÊ’S MYTISKA KOPPLINGAR ........................... 149  Inledning .............................................................................................. 149  Livet ...................................................................................................... 153  Döden ................................................................................................... 160  Hades .................................................................................................... 163  Begravning ............................................................................................ 172  Elden .................................................................................................... 184 
V. VÄGAR TILL ODÖDLIGHET ........................................ 189  Formulan .............................................................................................. 192  Myten ................................................................................................... 197  Dödens boningar ................................................................................... 204  Nostos................................................................................................... 208  Paradis .................................................................................................. 213  Odödlighetens strukturer ...................................................................... 218  Psychê och odödligheten ....................................................................... 226 
VI. SPÅR PÅ VÄGEN FRÅN HESIODOS TILL PLATON . 229  Inledning .............................................................................................. 229  Hesiodos ............................................................................................... 238 
15
Myternas möjligheter ............................................................................ 243  Brytningstid .......................................................................................... 250  Minnets makt ........................................................................................ 254  Till sista andetaget ................................................................................ 262 
ENGLISH SUMMARY .......................................................... 271 
Mytforskning som teori och metod. Problem
Det problem som denna avhandling behandlar kan illustreras med följande citat:
Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Akilles olycksdiger, till tusende kval för akajernas söner, och som till Hades en mängd av tappra (iphthimous) krigares själar (psychas)1 störtade ned, men lät dem själva (autous) för hundar och fåglar ligga på marken till rov - Zeus vilja var det som skedde -,2
Och så här ter sig den själ psychê, som ”störtat ned till Hades” när Achilles får besök av sin döde vän Patroklos själ. Det är Achilles som talar:
”- träd närmare hit, så att vi få famna varandra, om det blir aldrig så kort, och lätta vårt hjärta med klagan.” Längtande talte han så och framsträckte armarna ivrigt, intet han famnade dock - som en dröm sjönk skuggan i jorden ner med ett visslande ljud, och häpen Akilles for upp, slog
1 Iphtimous, tappra, bestämmer egentligen själar, psychas, inte krigare. 2 Iliaden I:1-5. Lagerlöfs översättning. Jag citerar Iliaden med versaler och Odysséen
med gemener för de romerska siffrorna.
18
händerna samman och talade klagande orden: ”Gudar, så finnes i sanning ju än därnere i Hades dock ett slags själ och gestalt3, men de sakna det verkliga livet (phrenes). Natten igenom här stod den arma Patroklos vålnad (psychê) tätt vid min sida och sörjde och grät med klagande stämma, mycket mig föreskrev och förunderligt liknade honom (autô).”4
De som ligger på marken i det första citatet är krigarna själva, autous. Den som Patroklos själ liknar är honom själv, autô, dvs. den levande Patroklos. Om vi nu lämnar dessa scener och förflyttar oss några århundraden5 framåt i tiden till Sokrates och Platon finner vi rollerna i en mening ombytta. Så här säger Sokrates om sin förestående död:
– jag är den Sokrates som samtalar med er här och nu och ordnar upp argumenten. (Men Kriton) tror att jag är den Sokrates som han ska få se om en stund, alltså liket (nekros), så därför frågar han hur han ska begrava mig! Allt det som jag hållit på att tala om så länge - att jag inte längre är kvar hos er när jag druckit giftet, utan att jag ger mig iväg till fröjder för lycksaliga - allt det tror jag är tomma ord för honom som jag har sagt bara för att trösta både er och mig.6
På frågan hur de skulle begrava honom svarade han gäckande: ”Hur ni vill - om ni får tag i mig och jag inte undflyr er!” Något liknande har Achilles en gång sagt:
– en människas själ (psychê), den fångar och griper man inte, så att den vänder igen, när den flytt över tändernas stängsel.7
3 Den grekiska texten har eidolon, bild, avbild. 4 XXIII:97-107. Vers 100 har varken ord som betyder ”dröm” eller ”skugga” utan
psychê och kapnos – rök. Psychê sjunker ner i jorden som en rök. 5 Dvs från det att den homeriska texten skrevs ned. De scener som omtalas ligger i
”den mytiska forntiden” (jfr nedan s 59 ) 6 Platon Faidon 115 c-d. Jan Stolpes översättning. 7 IX: 408-409
19
För Achilles innebär detta döden och att han själv inte längre finns. Hans själv är knutet till kroppen, även när den ligger död på slagfältet. För honom är frågan hur han ska begravas helt adekvat. Rollerna är ombytta på så sätt att i den homeriska kontexten är människan själv identisk med hennes kroppsliga liv i så hög grad att kroppen representerar henne även efter döden. Den själ som lämnar henne i dödsögonblicket framställs som en kraftlös avbild. För Sokrates är hans identitet inte knuten till kroppen och när han är död är kroppen ett livlöst ting, som han lämnat efter sig. Även i livet ska man sträva efter att lösgöra själen från kroppen och rentav åt en ”övning i att dö” (melete thanathou):
Att man avskiljer själen så mycket som möjligt från kroppen och vänjer den vid att förtäta sig och samla ihop sig själv från alla delar av kroppen och leva på det sättet så mycket den kan, ensam för sig själv (monên kath’ hautên)8 – vilket är detsamma som att själen bedriver filosofi på det rätta sättet och verkligen övar sig att dö utan att göra svårigheter. Detta är väl att öva sig för döden?9
I det senare verket Lagarna säger Platon uttryckligen om död och begravning:
Vidare måste man tro på lagstiftaren, framför allt när han säger att själen är fullständigt överlägsen kroppen; att det som gör var och en av oss till det vi är, inte är något annat än själen (psychê); att kroppen bara är en yttre avspegling som åtföljer var och en av oss; att det är rätt att säga att de döda kropparna är bilder (eidôla) av de avlidna; att det som verkligen är var och en av oss, är det som kallas den odödliga själen, vilken ger sig iväg för att avlägga räkenskap inför andra gudar såsom vår fäderneärvda lag säger - 10
Här har kroppen blivit det som själen förut - hos Homeros - sades vara; nämligen endast en avbild, eidôlon, av den levande människan. Och
8 Platon Faidon 67 c-d 9 Faidon 80e-81a 10 Lagarna 12: 959 a-b. Jan Stolpes översättning. (Ingår i Bok 5 av Platon Skrifter,
som utkommer hösten 2008. Ett tack till Jan Stolpe som förmedlat denna översättning till mig.)
20
själen är nu människan själv, det själv som förut var knutet till kroppen även efter döden. Men Sokrates ser ingen motsättning i detta, som för oss ter sig som en revolution i tänkandet. Mitt i sin utläggning om själens natur citerar han obekymrat Homeros, som han säger har beskrivit något liknande (att själen bestämmer över handlingarna) – när han låter Odysseus säga:
Dock han slog sig på bröstet och talade strängt till sitt hjärta: ”Stilla då, hjärta (kradiê)! Du har ju en gång fördragit än värre.”11
Och Sokrates tillägger att han inte vill bli oenig med ”den gudomlige diktaren Homeros”, lika lite som med sig själv.12 Platon talar i dessa citat genomgående om psychê, när han talar om själen. Men Homeros använder aldrig den termen om den levande människans själsliv. I stället används termer som phrenes, thymos, kradie, med betydelser knutna till mellangärdet, bröstet, hjärtat. Psychê använder Homeros om den själ som finns efter döden, och som sådan uppträder den i en rad skiftande sammanhang. Trots att rollerna synes ombytta, rör sig psychê obesvärat i spänningsfältet mellan liv och död, mellan kroppen och jaget – självet. Hur kan psychê framträda med så olika innebörd? Är det densamma eller en annan?
Mythos
Jag menar att psychê måste betraktas som en mytisk föreställning och det innebär att den inte har en entydig innebörd, som med hjälp av en textkritisk analys kan fastställas.13 Lika lite som Achilles tror jag mig kunna ”lägga vantarna på”14psychê, men jag kan följa dess spår i mänskligt religiöst liv. Föreställningen psychê ingår i ett mytiskt sammanhang, jag
11 Faidon 94 e. Odysséen xx:17-18 12 Faidon 95 a 13 Det finns många förslag, av Rohde, Onians, Fränkel, Snell, Claus; se nedan
kapitel II avsnittet Teoretikernas föreställningar om själen. 14 Så kan man också översätta det uttryck som Lagerlöf i citatet ovan återger med
”fångar och griper” (leïstê – ’eletê).
21
skulle också kunna säga att föreställningen i sig är en myt.15 Jag använder då inte ordet myt liktydigt med berättelse. En myt ger upphov till berättelser, men manifesteras även i riter och bilder. Som myt har den präglats av de berättelser, bilder och riter där den…