1

Paper till spåret “Akademins förutsättningar för samverkan”, delområde ”Forskningsprocesser”, Högskolor och samhälle i samverkan (HSS 07), Jönköping, 8-11 maj, 2007 Erik Lindhult Ekonomihögskolan Mälardalens högskola Box 325 631 05 Eskilstuna Tel. +46 (0)70 573 1268) Fax. +46 (0)16 153640 Email: erik.lindhult@mdh.se FRÅN VETENSKAPLIG ORIENTERING TILL KVALITETSPRAXIS - Att bedöma och uppnå kvalitet i aktionsforskning/interaktiv forskning Aktionsforskning/interaktiv forskning har på senare år haft en positiv utveckling både när det gäller projekt och publikationer, inte minst i Sverige. Det finns behov av att skapa referensramar och modeller för att kvalitetsbedöma och kvalitetssäkra AF/IF-projekt, som utifrån olika vetenskapsteoretiska betoningar kan förankras i konkreta rutiner i forskningspraktiken. AF/IF ger specifika möjligheter att skapa värde och trovärdighet jämfört med andra undersökningsansatser. Samtidigt har AF/IF också sina specifika svagheter och risker. En central fråga är ledning av AF/IF-projekt och processer så att potentialerna kan exploateras samtidigt som begränsningar minimeras. Som grund för detta görs en översikt över olika kvalitetsdimensioner, hur de kan bedömas, samt potentiella fördelar och begränsningar med AF/IF.

2

"If the living, experiencing being is an intimate participant in the activities of the world to which it belongs, then knowledge is a mode of participation, valuable in the degree in which it is effective. It cannot be the idle view of an unconcerned spectator...knowing has to do with reorganizing activity, instead of being something isolated from all activity, complete in its own account." (Dewey, 1944: 337ff) ”If social scientists truly wish to understand certain phenomena, they should try to change them. Creating, not predicting, is the most robust test of validity-actionability” Kurt Lewin (Kaplan, 1998)

Från vetenskaplighet till kvalitet

Hur vetenskapliga är aktionsforskning och interaktiv forskning (AF/IF) med sina

praktiska och interaktiva fokuseringar? Dessa typer av forskningsansatser representerar en

utmaning av akademins kunskapsprivilegier genom en vidgad syn på vem som har och vad

som är kunskap samt en strävan mot samverkan med praktiker i både kunskapsproduktion och

utvecklingsarbete. Å andra sidan finns oklarheter kring vad vetenskaplighet innebär inom

AF/IF och vilka kvalitetsstandards som är lämpliga. Man kan här hitta olika typer av

ståndpunkter i skilda varianter såväl som i dess utvecklingsfaser över tiden. Är AF/IF ett sätt

att vara vetenskaplig genom att utnyttja experimentella – eller andra ”vetenskapliga” – normer

i verkliga livssituationer så långt som möjligt som den första generationen av aktionsforskare

inspirerade av Kurt Lewin såg det? Ett problem i denna generation av aktionsforskare var att

en betoning på vetenskapliga normer tenderade att placera forskarna i en styrande roll. Det

ledde till en tendens att forskar som vetenskapliga na experter fick en manipulerande roll som

minskade graden av deltagande av andra involverade, vilket även ledde till minskad

legitimering och utvecklingskraft (Gustavsen, 1992). Eller är AF/IF, som den andra

generationen av aktionsforskare som växte fram under 1970-talet såg det, en fråga om att

lämna vetenskapens elfenbenstorn och dess positivistiska ideologi för att i större utsträckning

kunna bidra till mänskliga förbättringar och samhällstransformation? Bör det vetenskapliga

tonas ner för att kunna lyfta fram sociala och politiska mål? Ett vanligt mål här är att

demokratisera forskningen, att underminera akademins kunskapsprivilegier och återerövra

människors kunskaper och egen forskningsförmåga. Men är folklig och demokratisk

forskning också vetenskaplig? AF/IF-fältet tenderar att attrahera människor med socialt

engagemang och en vilja att direkt bidra till verkliga förbättringar. Men som en forskare som

3

säger,, aktionsforskning har ingen plats för politiserande, självhävdande,

forskningsmetodologiska amatörer (Befring, 1994). Greenwood (2002), en av de ledande

forskarna I AF/IS-samhället kritiserar aktionsforskare i en granskning av löftesrika

potentialerna inom aktionsforskning för att hänge sig i ”a combined sense of moral superiority

over conventional researchers and general complacency about fundamental issues of theory,

method, and validity” (ibid: 117).

Det finns å andra sidan lovande försök att vetenskapsteoretisk visa på de

forskningsmässiga potentialerna hos AF/IF. Tex. Gustavsen, en ledande aktionsforskare i

Skandinavien, hävdar utifrån en lingvistisk-pragmatisk position att AF/IF är mer vetenskaplig

än ”traditionell” eller ”normal” forskning. “Action research is not only one of a number of

'branches' or competing 'schools of thought' but actually a main school...action

research...becomes necessary for research to fulfill its traditional task of developing

knowledge...action research finds its legitimacy in an ability to deal with the traditional tasks

of research in a way which is superior to other schools of thought.” Gustavsen (1992: 37).

Sådana anspråk är ofta relaterade till de senaste vetenskapsteoretiska trenderna, som tex.

hermeneutik neomarxism, kritisk teori, postmodernism, socialkonstruktionism,

neopragmatism. Ofta ingår ett avståndstagande till positivistiska utgångspunkter samt försök

att visa att AF/IF ligger i frontlinjen när det gäller vetenskapsteoretiska moden i sin

forskningspraxis. Sådana kopplingar till forskningsstrategi hjälper till att klargöra de

vetenskapliga karaktären hos forskning inom AF/IF, men kopplingen till konkret praxis är

ofta inte så direkt. Diskussionen är normalt fokuserad på att peka på fördelarna med AF/IF,

men är ofta mindre explicit när det gäller begränsningar. Jag avser att i detta kapitel bidra till

att klargöra vad AF/IFs vetenskaplighet framför allt består i samt konkretisera vad detta

innebär när det gäller kvalitet.

För att hitta fram till en egen identitet kan man ofta se en mer separatistisk ansats där man

pekar på AF/IFs särdrag som kräver utvecklandet av egna kvalitetsynssätt och

kvalitetskriterier. Tex. Peter Reason, en ledande forskare i diskussionen om kvalitet i AF/IF

och sökande efter fältets identitet pekar på fyra karakteristiska dimensioner – ”worthwhile

practical purposes, democracy and participation, many ways of knowing, and emergent

developmental forms”. Dessa representerar “a broad range of criteria beyond those of the

empirical research paradigm” (Reason, 2006:187). Hans definition av aktionsforskning pekar

på dess breda perspektiv och ambitioner: “a participatory, democratic process concerned with

4

developing practical knowing in the pursuit of worthwhile human purposes…It seeks to bring

together action and reflection, theory and practice, in participation with others, in the pursuit

of practical solutions to issues of pressing concern to people, and more generally the

flourishing of individual persons and their communities.” (Reason&Bradbury, 2001: 1). Det

är här svårt att känna igen gemensam drag med hur vetenskaplig verksamhet vanligen

beskrivs i den forskningsmetodologiska litteraturen. Det kan vara bra för att klargöra den egna

identiteten och lyfta fram särdagen, man riskerar att fortsätta konstruktionen av AF/IF som en

främmande fågel eller svart får i vetenskapssamhället. För att förverkliga de

normalvetenskapliga potentialer som Gustavsen ser i AF/IF, och undvika risken för eget

självförhärligande som Greenwood varnar för, så anser jag att det är viktigt med en

integrerande ambition. AF/IF behöver visa att man på ett kvalitetsmässigt bra sätt kan spela på

vetenskapens huvudplaner för att då också kunna fullt ut accepteras och ”mainstreamas” i

vetenskapssamhället.

Kvalitet i aktionsforskning och interaktiv forskning – vad är det?

Vad menas med kvalitet när det gäller forskning och vetenskaplig verksamhet? Denna

självklara fråga stöter på många grundläggande, svåra och omtvistade problemställningar och

begrepp inom det forskningsmetodologiska området. Till råga på allt så vill jag hävda att vissa

grundläggande begrepp behöver rekonstrueras för att AF/IF ska finna sin plats inom

vetenskapssamhället. Och vissa ytterligare behöver lyftas from och läggas till. Jag ska här

klargöra några utgångspunkter för diskussionen om kvalitet och hur denna kan ge utrymme

för klargöra AF/IFs komparativa fördelar men även begränsningar och brister. Mitt fokus är

konstruktivt i bemärkelsen att jag vill klargöra perspektiv och modeller som jag själv utnyttjar

och som de som är intresserade av kvalitetsfrågorna inom AF/IF kan ta ställning till.

Inledningsvis ska jag kort klargöra hur jag förstår och konstruerar kvalitetsbegreppet. Kvalitet

består som jag ser det av de två dimensionerna värde/relevans och trovärdighet. Vetenskaplig

verksamhet syftar till att producera lärande och kunskap som är värdefull för olika

intressenter, samt samtidigt kunna bedöma i vilken utsträckning denna kunskap är trovärdig.

Jag kommer att i detta avsnitt att klargöra dessa två dimensioner av kvalitet. När det gäller

den första dimensionen så behövs en vidgning av referensramarna för vilka värden och

5

intressen som vägleder ”sanningssökandet”, samt vilka kunskapsanspråk och kunskapsformer

som fokuseras i forskningen. När det gäller den andra dimensionen – trovärdighet – så ser jag

denna som en transformering av sanningsbegreppet, där trovärdighet kan klargöras med hjälp

av de traditionella kvalitetsbegreppen validitet och reliabilitet. Dessa två dimensioner behöver

sedan kopplas samman genom att trovärdighet behöver klargöras för olika typer av

värdedimensioner.

.

För det första så behöver vi vidga perspektiven och referensramarna för kvalitet jämfört vad

som är brukligt inom den forskningsmetodologiska litteraturen. För att kunna klargöra

innebörden av kvalitet så krävs för att de syften och värdeområden som forskningen arbetar

inom tydliggörs. Normalt är ett viktigt intresseområde för vetenskaplig verksamhet att

producera kunskap som lägger till något till den vetenskapliga kunskapsmassa som finns. Det

är främst detta område som forskningsmetodologiböcker normalt fokuserar på. Samtidigt så

innebär forskning som arbetssätt även kunskapsproduktion av hög kvalitet när det gäller ett

vidare fält av kunskapsintressen. I AF/IF är det naturligt att betona att ett ytterligare

intresseområde är att producera praktiskt värdefull, dvs. nyttig, kunskap eftersom en

samverkan med praktiker/kunskapsintressenter är en konstituerande del av

forskningsansatsen. Det kan tex. vara konkreta, fungerande lösningar på problem. Även denna

kunskap bör förstås ha en hög kvalitet. Ofta finns inom AF/IF också ett tydligt normativt-

politiskt intresseområde, tex. kopplat till frigörande, utveckling och demokrati för vissa

partners/målgrupper. Även här bör producerad kunskap vara av så hög kvalitet som möjligt.

Här kan det tex. vara fråga om ideologikritisk kunskap som kan avslöja och medvetandegöra

om maktförhållanden och diskriminering. Slutligen finns även värden och syften kopplad till

involverades personliga lärande och utveckling. Ett centralt skäl att kunskapsutveckling som

ett första steg kräver att någon, ofta flera i en samverkan, lär sig något nytt som sedan kan

formuleras och valideras som kunskap. Produktion av värdefull kunskap och utveckling för

involverade är förstås även viktigt för att dessa ska välja kan engagera sig och medverka i

forskningsarbetet.

Dessa fyra områden av kunskapsintressen visar på det bredare fält av syften och värden som

AF/IF behöver beakta i större eller mindre utsträckning, och på olika sätt fås att samverka.

Värdeområdena för kvalitet är principiellt inte annorlunda än för annan typ av forskning.

Skillnaden är snarare att AF/IF medvetet, eller som resultat av sin koppling till praktiker och

praktik, relaterar sig till ett bredare värdefält. Tex. ”grundforskning” är ofta forskning som

6

väljer att ”avskärma” sig från en bredare värdeorientering för att betona sin skapande frihet,

eller överlåta till framtida användare att ta ställning till. Som jag ser det så behöver all

forskning vara kopplat till mänsklig förbättring och de fyra värdeområdena i någon form.

”Grundforskning” kan istället betecknas som stödjande forskning, forskning som fokuserar på

att skapa stödresurser för mänskliga förbättringar och för effektivitetens och den skapande

frihetens skulle väljer att avskärma sig från direkt koppling till olika värdeområden. Skapande

frihet är dock något som behöver ges utrymme i all god forskning.

När det gäller den andra dimensionen av kvalitet, trovärdighet (”trustworthiness” eller

”credibility”), så är det ett försök att fånga in betydelsen av sanningsbegreppet i en mindre

absolutistisk form och samtidigt öppna upp för att det finns många sätt att förstå och skapa

trovärdighet. Sanning som trovärdighet är då den grad som ett visst kunskapsanspråk eller

konstruktion är värdig vår tro, vår tillit, som grund för olika mänskliga beslut och

verksamheter. Det finns ingen säker grund, utan endast kunskapsanspråk som är mer eller

mindre värdiga att tro på och ha tillit till som grund för mänsklig verksamhet. Trovärdighet

ska ses som ett pluralistiskt begrepp och praktik och innebär inte endast korrespondens med

en given verklighet som en säker grund. Det finns många olika sätt som vi använder för att

bedöma förbättra, säkerställa, eller ifrågasätta trovärdighet både inom vetenskaplig annan

praxis. Det är också är kopplat till att det finns många typer av kunskapsformer som kan

behöva sina speciella sätt att trovärdiggöra. Det finns även många ”sanningar” i bemärkelsen

att trovärdigheten för ett visst kunskapsanspråk beror av olika typer av situationella faktorer,

liksom historisk-kulturell utvecklingsbana.

Det finns även olika synsätt och teorier om sanning, vilket vi kommer att utnyttja som olika

dimensioner av trovärdighet och kan kopplas till olika praktiker och metoder för att skapa

kvalitet. Min egen diskusson av trovärdighet har växt fram under inspiration av

Lincoln&Guba (1985), Dewey’s forskningsteori (theory of inquiry) (1939), Wittgenstein’s

(1984) diskussion om visshet och tvivel och Rorty’s (1998) filososofiska kritik av

traditionella sanningsbegrepp från en neo-pragmatisk synvinkel.

Detta har lett mig en jordnära syn på kvalitet som handlar om kompetent forskningspraxis i

bemärkelsen att kunna skapa och säkra trovärdighet i sina processer och produkter, som ligger

nära kvalitetsutveckling när det gäller många typer av mänsklig verksamhet. Sanning kokar

ner till en kompetent kvalitetspraxis: likt högkvalitativ bilkörning bygger på kunskaper,

7

skicklighet, procedurer, roller och infrastruktur inte endast hos en enskild bilförare utan hos

en mängd olika aktörer, praktiker, system och institutioner.

Jag väljer att utnyttja de vanligt förekommande kvalitetsbegreppen validitet och reliabilitet för

att beskriva olika former och sätt att bedöma och skapa trovärdighet. En viktig anledning är

min strävan att anknyta diskursen om kvalitet till ”mainstream”-diskursen när det gäller

forskningsmetodologi. En inte ovanlig ståndpunkt inom kvalitativ såväl som interaktiv och

handlingsorienterad forskning är att dessa begrepp inte är lämpliga inom denna typ av

forskningsansatser eftersom begreppen är för mycket infiltrerade av positivistisk ideologi. Jag

menar att det istället finns fördelar med att återta dessa begrepp i lämpliga former. Jag satsar

på en integrerande taktik för att undvika att generera nya kvalitetsdimensioner och –begrepp

som riskerar att konstruera AF/IF som en främmande, obegriplig fågel i vetenskapssamhället.

Det finns förstås även en risk med denna begreppsstrategi, nämligen att användningen av

”traditionella” kvalitetsbegrepp, om än i omkonstruerade betydelser, kan tendera att återföra

diskussionen till traditionella ståndpunkter.

aims dimensions

research practical normative-political

personal

Orientation to AR with focus on different aims

Focus of non-action oriented research, also part of most AR orientations

Pragmatic oriented AR (positivist or. AR), e.g. mainly Lewin, Scandinavian AR

Critically oriented AR (also partly postmodernist and constructionist or. AR), mainly PAR

Life oriented AR, practitioner oriented AR, e.g. educational AR, human inquiry (Reason)

Value (relevance)

advancement of knowledge in a field of study, application of findings, dissemination

innovation of product/ process, new understanding, new alternatives, self development

democratisation, liberation, social or wealth development, justice, support of political process, rationalization

Personal/life development, professional development, personal value/moral development

validity Valid theories, data, knowledge claims

Workable, efficient solutions and praxis

Moral-political improvement (rationalization)

Authenticity, good life for individual and concerned, and one’s community

reliability Reproducible and accountable research process

Robust solution, stable praxis

sustainability of improvement

Security, limited risks involved

Role of action and practice

Quality test of knowledge claims

Instrumental for change/implementing solutions

Political struggle for improvement of human conditions

Self-reflection, self-realization, identity formation

Role of practitioners

Respondent/use validation, research participants

Innovators, users, beneficiaries

Subjects and actors of struggle

Partners in self-development

Figur 1. Den bredare kvalitetskarta som AF/IF arbetar med.

8

En grundläggande poäng är att kvalitet kan uppnås i AF/IF utifrån olika värdeområden, där

även trovärdighet som validitet och reliabilitet får en utvidgad innebörd, och skapar olika

typer av roller i forskningsarbetet. Detta ställer ökade kvar på forskningsledning för att

samordna värden och syften, liksom att skapa en forskningspraxis som kan på olika sätt skapa

kvalitet och trovärdighet.

Interaktiv och handlingsorienterad forskningsuppläggning – ett försök att identifiera forskningsmetodologiska särdrag hos AR/IF Det finns många olika försök att ringa in särdragen hos AR/IF. Eftersom det finns en uppsjö

av varianter, traditioner och perspektiv på AR/IR, så beror svaret även på vilken av dessa man

känner hemvist i eller väljer i sin forskning. Vissa försök bygger på att betona praktisk nytta,

emancipation eller andra förändringsrelaterade värden och syften snarare än att AF/IF leder

till bättre forskning i bemärkelsen produktion av ny kunskap av hög kvalitet. Tex. en av

aktionsforskningens upphovsmän Kurt Lewin såg “action-research” som ”research to help

practitioners”, och som stöd för bättre social planering eller social ingenjörskonst (Lewin,

1946). Med denna betoning av särdragen så blir fokus mindre på bättre forskning utan mer på

relevant och användbar forskning. Det är kanske till och med en fråga om att kompromissa

med kriterierna för god forskning för att istället uppnå ett större praktiskt värde av

forskningen. Med ett sådant fokus tappar AF/IF i akademisk trovärdighet och relevans

förutom att bidra till högskolans tredje uppgift.

Strävan inom AF/IF-samhället har på senare år varit på att klargöra det vetenskapliga och

akademiska betydelsen. Jag fokuserar här på att klargöra forskningsmetodologiska perspektiv

och modeller som kan lyfta fram det epistemologiska och vetenskapspraktiska värdet i vid

bemärkelse. Det kräver på olika sätt en breddning av synen på vetenskapens och forskningens

syften. I denna breda syn på forskningsmetodologi så innefattas forskningsarbetets

förhållningssätt och (eventuella) konkreta kopplingar till sitt praktiska sammanhang och

användningskontext. En bit av detta praktiska sammanhang är ju den empiriska domän som

man forskar inom och relationen till de individer, grupper, organisationer, institutioner som

detta är relaterat till. Även teori handlar ju om undersökningsområdet och dess olika

9

verksamheter, institutioner och människor och är därmed kopplad till ett praktiskt

sammanhang.

För att klargöra särdragen så finns skäl av att utgå ifrån forskningsmetodologins olika nivåer.

Operativ nivå Forskningshantverket där frågor kring metodval, tumregler, situationsanpassning och kvalitetsprocedurer är centrala

”Taktisk” eller designnivå Forskningens uppläggning och grundläggande praxisparametrar för skapandet av värdefulla och önskvärda resultat

Strategisk nivå Vetenskaplig orientering, epistemologi, vetenskapsteori inkl. etiska/politiska utgångspunkter

Fördjupad metodologisk

reflektion

Figur 2: Forskningsmetodologins olika nivåer som dimensioner i en forskningsansats En del ser särdragen och de komparativa fördelarna på den operativa nivån som handlar om

forskningshantverket och dess val av metoder och konkreta arbetssätt. På denna nivå handlar

forskningsarbetet om konkreta metod- och teknikval och situationsanpassningar. Tex. ska vi

välja intervjuer, enkäter, fältobservation eller aktionsforskning/interaktiv forskning? Här kan

man hävda att en samverkan med ”praktiker”, folk inom eller i anslutning till

undersökningsområdet, ökar legitimiteten hos forskningen och ger bättre access till ”fältet”

(Gummesson, 2001). Man kan skapa ”observationsplattformar” på fältet. Andra har istället

10

satsat på den forskningsstrategiska nivån för att klargöra särdragen och fördelarna. Ofta

betonas en antipositivistisk vetenskaplig orientering, som betonar att på olika sätt behandla

människor inom forskningsområdet som subjekt och som partners i arbetet, eller som

kompetenta att forska på egen hand. Inte som objekt att iaktta och manipulera. Detta leder till

en mer participativ och humanistisk världsbild och vetenskapsförståelse, där demokratiska

utgångspunkter ofta betonas. Å andra sidan är fältexperiment som forskningsmetodologisk

ansats utifrån en mer eller mindre tydligt positivistisk färgad strategi också en förekommande

vetenskaplig orientering, så AF/IF lyckas inte heller riktigt med att fånga särdragen på den

strategiska nivån

Eftersom det är svårt att fånga särdragen fullt ut både på den operativa nivån och den

strategiska nivån så har jag därför sett möjligheten att istället på designnivån. Denna

forskningsmetodologins mellannivå är vanligt förekommande inom den

forskningsmetodologiska litteraturen, men i varierande utsträckning och med viss variation i

innehåll. Jag ser denna nivå inte speciellt fokuserad på att göra en forskningsplan, utan mer

fråga om val av grundläggande praxisparametrar i forskningen. Hur lägga upp forskningen för

att erhålla ”önskvärda” och trovärdiga resultat?

Det saknas forskningsmetodologiska referensramar och modeller för att kunna integrera

aktionsforskning och interaktiv forskning på ett fruktbar sätt här. Det är precis detta jag

försöker åstadkomma i detta kapitel. Detta anser jag att man kan göra genom att i förhållande

till tex Bryman (2002) lägga till två grundläggande design- eller praxisparametrar: interaktiv

respektive handlingsorienterad forskningsuppläggning eller forskningsdesign. Interaktiv

uppläggning som design/praxisparameter fokuserar på i vilken utsträckning

forskningsprocessen och forskarrollen bygger på ett samarbete och partnerskap mellan

forskare och praktiker. Handlingsorienterad forskningsuppläggning fokuserar på i vilken

utsträckning forskningen och forskarrollen är aktiv och betonar handlings- och

förändringsaktiviteter som del av forskningsarbetet. Det är dessa design- eller

praxisparameterar som ger AR/IR dess särdrag enligt min bedömning. Samtidigt antyder detta

en betoningsskillnad som jag ser mellan aktionsforskning och interaktiv forskning, även om

gränslinjerna ofta är flytande.

Dessa parametrar kan mer eller mindre lätt anknytas till olika vetenskapliga orienteringar,

som då antyder vilka forskningsstrategiska fördelar eller nackdelar de innebär. Det ger vissa

11

betoningar och perspektiv när det gäller kvalitetssynsätt. De två praxisparametrarna har även

konsekvenser för hur AR/IR uppfattas kunna skapa kvalitet i forskningen – eller innebära

risker för kvaliteten. Tex positivistiskt färgade forskningsstrategier tenderar att vara

tveksamma till forskarroller som är interaktiva och/eller handlingsorienterade. Hur kan man

samtidigt iaktta/observera forskningsobjekt samtidigt som man ”stör” det genom interaktion

eller förändringsinsatser? Hur går det då med objektiviteten? Samtidigt så finns här en

tvetydighet genom att fältexperimentansatser är något som kan underbyggas utifrån en

positvistisk färgad vetenskasplig orientering. Operativt leder dessa design- eller

praxisparametrar till olika konkreta metoder och tumregler i forskningshantverket för hur

kvalitet kan åstadkommas.

aktiv passiv

partnerskap

distanserad

A B

C D

Figur 3. Olika positioner när det gäller design- och praxisparametrar för AF/IF

Den ena dimensionen fokuserar på i vilken utsträckning forskarroll och forskningspraxis är

aktiv eller passiv i förhållande till området för forskning. Den andra dimensionen fokuserar på

graden av interaktivitet i forskningen, från en roll och position utanför området för

forskningen till ett (demokatiskt) partnerskap mellan involverade parter. Det skulle leda för

långt att här gå in på hur dessa designdimensioner kan anknytas till Brymans olika typer. Vi

ska här nöja oss med att se vad som händer med den uppläggningen av forskningen om man

har liten eller stor betoning på dessa dimensioner. Om man kombinerar dimensionerna,

12

grundläggande för IF/AF, framträder fyra olika typifierade vetenskapliga uppläggningar. Vad

innebär de? Vad är fokus när det gäller kvalitet?

Designer som finns inom området C betonar dessa dimensioner i liten utsträckning, vilket

innebär en passiv forskarroll och som samtidigt är distanserad och därmed undviker

interaktion med aktörer inom forskningsdomänen. Kvalitet är här en fråga om att inte påverka

och därmed störa forskningsobjektet, men ha ett öppet sinne för och en överblick över det för

att korrekt kunna avbilda det. En metaforisk bild kan vara fågelskådaren, eller att vara en

fluga på väggen. Ofta är denna typ av uppläggning något som kan få argumentativt stöd

utifrån en positivistisk eller naturalistisk färgad vetenskaplig orientering.

Om vi gå till kombinationen A så har vi fortfarande en passiv forskarroll men nu med större

grad av interaktivitet. Det kan här röra sig om fältforskaren som vill vara nära

forskningsobjektet. Man ser här att närhet på olika sätt skapar kvalitet kommunikationen med

och i området för forskning. I en svagare form så sträcker man sig inte så långt när det gäller

interaktiviteten så att det blir ett partnerskap i relationen forskare-praktiker. Det kan bygga på

antagandet att ju närmare man kommer forskningsobjektet, desto bättre ser man. Positionen

kan också innebära att forskaren medverkar som partner men är fortfarande passiv när det

gäller problemlösnings- och utvecklingsprocesser. Tex. forskaren kan vara ett värderande öga

som kan ge ett utvärderingsbidrag. Tolkande vetenskapliga orienteringar ger ytterligare

argumentativt stöd för denna typ av uppläggningar, tex. för att får access, kunna förstå en

kultur behövs inifrånperspektiv som medlem av kulturen, men ändå så lite som möjligt

påverka situationen i en viss riktning. I en starkare form som närmar sig partnerskap så

kommer man närmare en form av interaktiv forskning, menen här blir forskaren på olika sätt

också mer aktiv

Position D med betoning av en aktiv forskarroll men liten interaktivitet kan exemplifieras av

forskaren som experimentledare som manipulerar verkligheten (”twist the lions tail” som

Bacon säger) för att den ska visa fram sin ”sanna” natur. Den aktiva forskarrollen kan även

gälla språk och modeller som utnyttjas i och styr forskningsarbetet, för att dessa ska kunna

användas och testas i praktiken. Det problematiska här ut AF/IF-synvinkel är att forskningen

inte är förankrad och legitimerad bland involverade som ”utsätts” för forskningen. Detta

minskar även möjligheten till validering genom deras fulla involvering.

Forskningsuppläggning B innebär både en betoning av en aktiv och interaktiv forskarroll. Det

13

är denna position som vi kommer speciellt att ha i åtanke i kvalitetsdiskussionen nedan, även

om det alltid är fråga om grader av handlingsorientering och partnerskap.

Arbetsmodeller för aktionsforskning och interaktiv forskning AF/IF kan visualiseras i olika typer av arbetsmodeller. Jag ska visa på två som jag själv

använder och i olika former är vanligt förekommande i litteraturen. De lyfter fram var och en

av de två grundläggande design- eller praxisparametrarna. Relationsmodeller (van Beinum,

1996, Greenwood&Levin, 1998) fokuserar på relationen och interaktionen mellan olika

grundläggande intressenter, speciellt forskare å den ena sidan och praktiker å den andra.

Erfarenhetsorienterade lärandemodeller (McNiff, et.al., 1996, Stringer, 1999,

Coghlan&Brannick, 2001) som ofta tar en utgångspunkt hos Lewin. Dessa två modelltyper

gestaltar och betonar olika aspekter av AF/IF, och är därmed användbara för olika syften.

demokratisk dialog

Common ground

e.g. visions, norms of inter-action and inquiry

Praxis- intressen

(grupp av) forskare

(nätverk av) praktiker

Concern, object of engagement

Vetenskapliga/ akademiska

intressen

enterprise/ professional/ interest community and institu-tions

scientific/ knowledge worker community and institutions

Figur 4. Relationell forskningsmodell

14

Relationella modeller sätter fokus på några faktorer som viktiga för kvalitet. För det första

kvalitén på interaktionen, dialogen och partnerskapet mellan forskare och praktiker, ja alla

involverade parter, i forsknings- och utvecklingsarbetet. Ofta betonas här, men inte alltid, en

demokratisk grund för relationen och dialogen. För det andra lyfter relationsmodeller fram att

det finns olika intressen och därmed syften involverade och att dessa måste kunna hitta en

gemensam plattform för arbetet. Dessa intressen är inte endast de personliga och individuella

hos involverade utan är även förankrade i olika professionella grupper, organisationer och

institutioner.

Olika vetenskapliga orienteringar lyfter fram eller betonar skilda aspekter av

relationsmodellen som viktiga för kvalitén. Ett par exempel: en kritisk orientering kan

uppskatta lägga stor vikt vid den demokratiska, dominansfria dialogen mellan parter samt att

intressefrågor tydliggörs och beaktas, men även betona att forskning måste ha en autonomi

gentemot olika intressen för att kunna vara en frigörande kraft. En mer positiv (-istiskt) färgad

orientering tenderat att se relationen mer instrumentellt som ett sätt att få access till

forskningsobjektet och data om det, och eventuellt ge möjlighet till experimentella fältstudier.

Det är i detta sammanhang inte möjligt att gå närmare in på olika perspektiv på dialog (se tex

Lindhult, 2005), men några kommentarer kan göras. För mig är dialog en normativt reglerad

praxis där involverade poolar sina kunskaps- och undersökningsförmågor med syfte att utbyta

kunskap i olika former, söka svar på problem och utveckla kunskap gemensamt. Demokratisk

dialog ser jag som en specifikation att berörda ska ha möjlighet att delta på lika villkor samt

att dialogen också kan ha karaktären av samrådsprocesser där dialogen också ibland behöver

kunna genererar tillräckligt mått av samförstånd och överenskommelser som grund för

koordinerat handlande. En dialog kan vara mycket lärorik men sluta i skilda uppfattningar och

obestämdhet som tex. vissa av de Sokratiska dialogerna. En demokratisk dialog behöver även

skapa legitimitet samt generera ett tillräckligt mått av samförstånd och praktiska

överenskommelser för att ”vi tillsammans” ska kunna gå vidare med samverkan och projekt.

Lärdom måste även kopplas till utvecklingskraft. Ofta är det tiden som lärande och

utvecklingsresurs, som sätter gränser och krav på effektivitet. Det finns kanske bara en eller

några få timmar för mötet mellan berörda, där både poolandet av kunskap och

undersökningsförmågor kan ske såväl som att komma fram till hur man går vidare utifrån

detta gemensamma lärande. I Mary Parker Follets anda (ref) ser jag dialog speciellt från ett

15

samverkansperspektiv; som en mänsklig praxis som strävar efter samverkan men alltid är ett

mer eller mindre osäkert ”experiment i samarbete”. Bra dialog bygger på viljan hos alla

involverade parter att sträva efter samt upprätthålla normer för en god dialogisk praxis, på den

förmåga och oförmåga - kommunikativa kompetens som Habermas (ref) säger - som partners

sätter i spel, samt den mer eller mindre (väl-) organiserade interaktiva och kommunikativa

infrastrukturen (Gustavsen, 1992). Även om god dialog är ett gemensamt ansvar så kan

aktionsforskare och interaktiva forskare ofta ha en viktig roll att spela, en roll som också har

klart kvalitetshöjande betydelse på olika sätt. Jag har i andra sammanhang kallat den en

”publican role”, en offentlighets- eller publikstödjande funktion, som innebär ett arbete på att

främja goda dialogmöjligheter i form att kontaktytor, regler, arenor, infrastrukturer.

Jag ser ett erfarenhetsbaserat fokus som viktigt. Som Dewey säger: “A universe of experience

is a precondition of a universe of discourse. Without its controlling presence, there is no way

to determine the relevancy, weight, or coherence of any designated distinction or relation. The

universe of experience surrounds and regulates the universe of discourse but never appears as

such within the latter.” (Dewey, cited from Morris, 1999: 613).

Kunskaps-

utveckling

lärande

POSITIV

KONSTRUKTIV

Concept/theory

formation

experience (made) data

reflektion

TOLKANDE

KRITISK

problematisk situation

PRAK-TISK

action (experimen-

tation)

resolved situation

Förändring

Bredd, dialog

Figur 5 Lärandeorienterad forskningsmodell

16

I figur 5 visualiseras en lärandeorienterad forskningsmodell. För mig, liksom för tex. Dewey,

är lärande mer grundläggande än olika vetenskapslogiska modeller som tex. begrepp som

induktion och deduktion, liksom även abduktion, antyder. För att kunskap ska kunna

utvecklas som måste någon, och ofta flera personer i någon samverkanskonstellation, göra

erfarenheter, reflektera och lära. För att lärdomarna och det nya kunnandet ska kunna

kvalitetsbedömas och kvalitetssäkras som ”vetenskaplig” så behöver de uttryckas i trovärdiga

redovisningar som kan offentligt kommuniceras och granskas av andra och accepteras som

kunskap med en viss grad av trovärdighet. Jag ser inte vetenskap endast som att fastställa vad

som är ”säker” kunskap, utan att kunna bedöma graden av trovärdighet av olika

kunskapsanspråk och att hela tiden vara på jakt efter att både hitta mer trovärdiga

kunskapsanspråk och att i Poppers anda pröva hållbarheten hos etablerade ”sanningar”. Var

gränsen går mellan vad som ska betecknas som kunskap och bara åsikter, episteme och doxa

är en gråzon som både forskar- och praktikergrupper måste hantera. Den enda möjliga, men

aldrig helt säkra, grunden är den samlade erfarenheten av funktionaliteten och därmed

trovärdigheten hos mänsklig praxis, samt fortsatta goda läroprocesser som kan vidareutveckla

existerande praxis. Vetenskapen är här mänsklighetens försök att systematisera och

effektivisera dessa lärprocesser, samtidigt som lärprocesser såväl som kunskapsuppbyggnad

ständigt sker i olika delar av samhället. Här kan man se AF/IF som försök att organisera

bredare lärprocesser för att få olika kunskapsmassor och lärandeprocesser att samverka för

ömsesidig nytta. Lärandemodellen kan också relateras till olika vetenskapliga orienteringar,

där man kan se att olika orienteringar betonar olika faser eller typer av lärande.

Vi ska gå vidare genom att speciellt fokusera på den operativa nivån eftersom det är där olika

kvalitetskriterier och rutiner sätts i spel för att skapa kvalitet. De speciella design- och

praxisparametrarna inom AR/IR leder till ytterligare möjligheter att skapa kvalitet men också

kvalitetsbegränsningar och kvalitetsrisker. Samtidigt är det värdefullt att ha de olika nivåerna i

åtanke. Så att man analytiskt kan vandra mellan nivåerna och därmed få en bild av den valda

forskningsansatsen i sin helhet och dess möjligheter och begränsningar i att skapa kvalitet.

Det är som jag ser det värdefullt att iterativt gå från vetenskapligt orientering till konkret

kvalitetsskapande forskningspraxis, och tillbaka igen, för att klargöra ansatsens

kvalitetsskapande i sin helhet. Samtidigt är inte olika nivåer och positioner på olika nivåer helt

urskiljbara och alltid så starkt beroende av varandra. Det vanliga är hybrider och gråskalor i

praktiken, där forskningsmetodologiska referensramar är ett sätt att försöka analytiskt både

hålla isär och kunna integrera olika metodologiska dimensioner.

17

Olika kvalitetsprocedurer för att skapa trovärdighet i forskningspraxis Utifrån den referensram för kvalitet som tidigare utvecklats, vad innebär den konkret för

forskningspraxis på e operativ nivå i IF/AF? Vilken vägledning i kvalitetsarbetet i form av

procedurer, tumregler, metoder kan utvecklas? IF/AF ger specifika potentialer för att skapa

trovärdighet jämfört med andra sätt att organisera forskning. Samtidigt innebär denna

forskningsuppläggning sina speciella brister och risker när det gäller trovärdighet. En

kärnfråga är för forskningsledningen är att kunna tillvarata dessa potentialer och samtidigt

minimera svagheterna. Som en vägledning för organisering och ledning av forskningen vill

nedanstående översiktstabell ge en bild av olika valideringsmöjligheter och deras relation till

AF/IF.

Validitetsdimension

Measures Potentiella fördelar i AF/IF

Potentiella svagheter i AF/IF

Korrespondens Construct development, observation, measurement

Measurement/testing possibilities, grounded conceptualization

Disturbing research domain

Koherence Triangulation, interpretation (unified pattern)

Richness and variety of experience/data

Overburdened by experience, fragmentation

Discursive Respondent validation, member check, Democratic dialogue (communication free of domination)

Broader discursive validation among concerned/competent parties

Arranging good fora difficult (e.g. democratic, free of domination, inclusive), dissensus

Practical (workability) Test by application/use Experimentation possibilities in field/live context

Limited control of conditions

Intuitiv

Judgement by experienced actor

Access to broader spectrum of experienced actors

Difficult to review intuitive judments

Dialectic Comparative testing of competing claims

Broader range of claims, e.g. from different parties

Polarisering, konflikt

Perspectivistic Using plurality of perspectives in analysis

Multiple embodied perspectives through participants

Dominance of some perspective

Figur 6. Validitetsdimensioner I AF/IF

Ovanstående validitetsdimensioner tror jag man kan finna i en mångfald av olika typer av

lärande- och kunskapspraktiker i akademin såväl som i professionella verksamheter och

18

vardagslivet. I dessa dyker frågor kring kvalitet och kvalitetssäkring naturligen och ofta

ofrånkomligen upp. Det kan uttryckas i frågor som: ”Vad har vi lärt oss?”, ”Kan vi lita på

det?”, ”Hur vet vi det?”. Då behövs utnyttjande av olika typer av kvalitetskriterier som kan

underbygga att lärdomar och kunskapsanspråk är rimliga och trovärdiga. All typ av mänsklig

praxis har ofrånkomligen olika kvalitetsprocedurer och kriterier inbyggda, och är även

konstituerande för dem. Tex vardagssysslan att diska skulle inte fungera om vi inte på något

sätt kunde ge trovärdiga och acceptabla svar på frågan ”är det rent?”. När denna fråga

kommer upp sätts ovanstående förråd av valideringspraktiker och procedurer i spel för att

skapa trovärdighet. Eftersom det finns en mångfald av sådana procedurer och kriterier kan

ovanstående lista endast visa på några som är vanligt förekommande och även förekommer i

större eller mindre utsträckning i den forskningsmetodologiska litteraturen.

Validitet, giltighet, ligger även nära frågan om sanning. Detta göra att man även se att olika

validitetsdimensioner också förekommer i olika sanningsteorier. Om vi tittar på

metodlitteraturen, så kan man se att korrespondens är den starkt dominerande synen på

validitet såväl som sanning. Det finns därför anledning att här speciellt granska denna

valideringsdimension. Grundtanken är att om en teori, hypotes eller begrepp överensstämmer

med, ”matchar” eller avspeglar verkligheten så är det ett tecken på validitet. Denna

korrespondensteoretiska sanningsteori känns så självklar att den knappast verkar möjlig att

ifrågasätta för många. Och som en av flera olika kvalitetskriterier och procedurer när det

gäller validitet är den ju väl värd sin plats. Men här gäller det att vara oerhört försiktig så att

man inte så fångas av dess självklarhet att man oreflekterat hamnar i en grundläggande

positivistisk ståndpunkt: att den säkra grunden för kunskap är en given verklighet ”där ute”

oberoende av forskaren som forskningens begreppsliga och språkliga konstruktioner ska

avbilda (se tex. Rorty, 1977). Om forskaren själv är med i den verklighet som studeras, och

även medverkar i dess förändring, då verkar ju validiteten gå i stöpet på kuppen! Eftersom

denna syn på validitet är så djupt rotad så skapar detta lätt en tveksamhet och oförstående

inställning till IF/AF. Här gäller det att noggrant klargöra vad ”korrespondens”- validitet kan

innebära och inte innebära inom IF/AF.

Ett sätt att se på korrespondens är att se det som en fråga om vad kunniga och involverade

praktiker känner igen sig i och därmed utifrån denna korrespondens kan validera. Vad innebär

”igenkänning”, att känna igen något som något? ”Ja, så är det, nu ser jag saker klarare”. En

dimension är att skapa språkliga eller andra konstruktioner som leder till högre grad av

19

igenkänning hos kunniga och involverade praktiker. Man ser hur saker hänger ihop, ser

sammanhanget man befinner sig i tydligare, får nya perspektiv som kan öppna upp både för

ny förståelse och nya handlingsvägar. Medvetandegörande och upplysning om olika

förhållande som de har erfarenhet av men inte helt förstått innebörden och signifikansen av.

Erfarenheten kan greppas och begripas på ett annat och ”bättre” sätt, den kan förädlas med

hjälp av forskningen konstruktioner. Sådan ”erfarenhetskorrespondens” är ofta ett samspel

mellan forskningens konstruktioner och den konkreta erfarenheten. Denna syn på

korrespondens har klara anknytningspunkter till vad Guba&Lincoln kallar autenticitet. En

central poäng med erfarenhetskorrespondens är att forskningens konstruktioner ska uppfattas

som autentiska av berörda: att de känner (bättre) igen sig i dem och förstår sig själva, sin

situation och det sammanhang de ingår i samt hur de kan hantera den. Korrespondens och

autenticitet är inte något givet, en arkimedespunkt, utan något som utvecklas genom

högkvalitativ forskning. Forskning som endast lyckas avspegla rådande situation och

förståelse kommer här i sämre dager, även om man absolut inte ska förringa ett sådant bidrag.

Men IF/AF och dess speciella uppläggning med betoning på interaktion, samverkan och

handling öppnar dock möjligheter till ökad kvalitet när det gäller korrespondens/autenticitet.

Koherensvalidering fokuserar på hur förhållanden liksom innebörder hänger samman. Det är

ett vanligt kriterium inom tolkande forskning som ofta granskar hur olika delar kan få ett

sammanhang i en helhetsförståelse. Ibland är det fråga om kausala eller vanligt

förekommande samband. Ibland att hitta referensramar och perspektiv som kan ge en fruktbar

helhetsbild, som kan ta hänsyn till väsentliga delar och detaljer, av undersökningsområdet.

Även anomalier, det som inte passar in is helhetsbilden, är värdefullt att undersöka. Problem i

koherenshänseende när det gäller arbete nära en rik verklighet är att man inte ser skogen för

alla träd. Att man inte ser de specifika träden eftersom de försvinner i skogen. Eller att

rikheten och mångfalden av erfarenheter och data ofta kan dekonstruera varje teoretisk

referensram som försöker ge en helhetsförståelse. Här är tex. en värdefull procedur ofta peer

review, diskussioner med kollegor utanför processerna som kan hjälpa forskaren få ett

helhetsperspektiv och se sammanhang i rika, tvetydiga erfarenheter. En kvalitetsprocedur som

direkt kan kopplas till koherensvalidering är även triangulering, något som man på olika sätt

naturligen arbetar med inom AF/IF.

Diskurs validering som valideringsprocedur förekommer även i den forskningsmetodologiska

litteraturen tex. i form återföring av utskrivna intervjuer, respondentvalidering eller ”member

20

check”. Utgångspunkt är då ofta att forskaren har producerat någon text eller material som

praktikerna ska reagera och lämna synpunkter på och på detta sätt validera den. Idealet inom

IF/AF är ofta även att forskare och praktiker tillsammans kan göra erfarenheter, generera data,

analysera och ta fram slutsatser, eller till och med att praktiker själva forskar om sin

verklighet med stöd av forskare. Diskursiv validering är något som kan pågå kontinuerligt i

interaktionen, påverka olika faser och delar av arbetet, och därmed det resultat som FoU-

arbetet producerar. Praktiker kan reflektera kring och ge synpunkter på erfarenheter och

händelser i FoU-processen. Det gäller att det finns goda fora i samarbetsprocesserna där

validerande dialog kan genomföras, där det ofta krävs ett kontinuerligt arbete för att bygga

dessa i form av en fruktbar dialog och utbyte mellan forskare och praktiker. Här kan man se

forskarrollen som en ”publican role” en publik- eller offentlighetsstödjande roll som syftar till

att skapa grund för dialog på lika villkor mellan olika involverade. En dominansfri

kommunikation i Habermas anda mellan kompetenta och berörda personer, som genom

samråd eftersträvar samförstånd. Detta anknyter till det öppna, offentliga, kritiska samtalet

mellan likställda medborgare som ett sätt att vaska fram ”sanning” och utnyttja gemensam

intelligens för att finna lösningar på samhällsproblem.

Bredare diskursiv validering är en central ambition inom AF/IF. Det ger helt klart ytterligare

potentialer men leder även till en hel del svåra frågor i sig. Forskaren kommer lätt i en

privilegierad expertroll, och anses genom sin akademiska anknytning ha en bättre kunskap

eller analysförmåga. Det skapas förtroendefulla relationer som kan göra det svårare att öppet

och kritiskt diskutera olika frågor. Forskarsamhällets diskurs och språkbruk, liksom

kunskapsintressen, kan vara vitt skild från praktikens diskurs och språkbruk, vilket leder till

översättningsproblem liksom förhandlingsproblem. Vad ska valideras, vilka ska delta och hur

göra det genomföras på ett kvalitetsmässigt bra sätt, är ofta inte så lätt att klargöra. Tiden är

ofta en begränsande faktor för bredare medverkan, liksom möjligheter att sätta sig in i frågor

relevanta för forskningen.

Praktisk validering innebär att pröva idéer, synsätt, teorier, hypoteser, lösningsförslag i

praktiken och se hur de ”funkar” och skapar, eller inte skapar, olika effekter, samt vidareförs

eller omvandlas på olika sätt. Denna typ av validering finns med i experimenterande fokus på

AF/IF, i fältexperimenttanken såväl som erfarenhetsbaserat lärande. Det är vanligt

förekommande syner på hur speciellt aktionsforskning bedrivs, eller bör bedrivas. Ofta är det

dock ganska oklart hur idéer/teorier är relaterade till konkreta arbetssätt där de används av

21

olika individer och grupper i olika situationer, och genom dessa till förväntade resultat och

effekter. Dessa samband bärs också av olika medverkande, unika individers engagemang,

kreativitet, kompetens och samarbetsförmåga och påverkas av de specifika situationer där

idéerna sätts i verket. Ofta renodlas inte heller experimenterandet utan idéer och arbetssätt

mixas samman på ett ofta implicit och eklektiskt sätt med andra komponenter. Vad är det som

funkar, eller inte funkar? Vad är effekter av vad? Vad är orsaker till att det funkar som det

gör? Hur tolka erfarenheterna? Vilka är lärdomarna? Den sociala verkligheten är ofta

mångfaldig och mångtydig, och inte lätt att fånga i enkla modeller. Trots detta virrvarr så ger

experimenterande ändå en rik erfarenhetsmassa, som ger underlag för mer eller mindre

trovärdiga lärdomar, analyser och slutsatser. Utan experimenterande som skapar cykler av

erfarenhetsbaserat lärande minskar möjligheterna att skapa en värdefull erfarenhetsbas för

forskningen. Bra frågor att starta med är: Varför genomföra detta försök? Hur antar vi att det

funkar i praktiken? Vad förväntar vi oss för resultat? Hur vet vi att det funkar? Vad är det som

överraskar och förvånar? Forskningen kan ha en roll att bistå i arbetet att fokusera

experimenterandet, artikulera erfarenheter, analysera och utvärdera effekter och resultat samt

dra fram lärdomar.

Det är även värt att nämna tre andra valideringsdimensioner. Intuitiv validering är en typ av

validering, som också anknyter till en omtvistad sanningsteori. Ofta är denna typ av validering

kopplad till kunniga praktiker som har en rik och omfattande erfarenhetsbas från en viss

verksamhet, vilket ger grunden för en utvecklad bedömningsförmåga, en Aristotelisk

phronesis. Kunskapen mobiliseras genom en rik repertoar av exempel som personen

associativt kan mobilisera i en ny situation. Svårigheten med detta kvalitetskriterium är att det

är svårt för utomstående att själva bedöma grunden för en bedömning. Om intuition en

mystisk förmåga att ”känna” sanningen hos speciella individer som inte andra har tillgång till

så tappar man ju möjligheten att granska den och bedöma dess tillförlitlighet. Hur reliabel är

en kunnig persons intuitiva bedömningar? Här kan man tex. gå på under hur lång tid personen

har byggt upp sin kunskapsbas och bedömningsförmåga, liksom hur nära området som

personen arbetat. Man kan även genom dialog artikulera den tysta kunskapsbasen och

grunden för bedömningarna, så att dessa även blir tillgängliga för andra.

Slutligen dialektisk och perspektivistisk validering utgår båda ifrån att verkligheten är

mångfassetterad. Dialektisk validering innebär att låta kunskapsanspråk konfronteras med

sina motsatser, för att på detta sätt ringa in dess möjligheter och begränsningar och eventuellt

22

uppnå en syntes av motsatserna på en högre nivå. Hegelsk logik är här en anknytningspunkt,

något som Marx sedan omsatte i en analys av produktionsförhållanden. Inom ASF/IF så är ju

här en möjlighet att lyssna på kritiker, skeptiker och motståndare till en viss förändring och låt

deras röster skapa en dialektik i interaktionen som är kunskapsbefrämjande. Perspektivistisk

validering utgår istället från att det är rikheten på perspektiv och aspektrikedom som gör att

man närmar sig en större trovärdighet. Genom att flera parter är involverade i

forskningsprocessen, och att man ofta är närmare verkliga situationer med deras öppenhet för

olika tolkningar och perspektiv istället för att inta en förbestämd teoretisk uppfattning, så

främjas en sådan validering. En sådan validering kan vara problematisk genom att den öppnar

för tvetydigheter och konflikter som behöver hanteras.

Omkonstruktion av reliabilitet som kvalitetsbegrepp

Även reliabilitet som kvalitetsbegrepp behöver omkonstrueras för att fullt ut bli användbart

för att utveckla, bedöma och säkra kvalitet i AF/IF-arbeten. Reliabilitet innebär att kunskapen

uppnår högre grad av trovärdighet genom att de sätt varigenom den produceras bedöms som

tillförlitliga. Vanligen uppfattas detta som att man kan lita på att man uppnår samma resultat

om processen genomförs ytterligare gånger. Reliabilitet förstås vanligen som en fråga om

robusta och stabila resultat vid upprepad användning av mätinstrument. Detta är en för

begränsad naturvetenskapligt inspirerad syn på reliabilitet. I naturvetenskaps är trovärdighet

ofta starkt kopplad till kvalitén hos speciella mätprocedurer eller –utrustningar. Utifrån ett

sådant perspektiv är det naturligt att reliabilitet tonas ner eller förkastas som kvalitetsbegrepp

inom kvalitativ forskning liks AF/IF. Jag ser det istället som fruktbart att konceptualisera

reliabilitet på sätt som gör mer användbart och relevant som bedömningshjälpmedel i

kvalitativ och AF/IF-forskning. I dessa forskningssammanhang är forskning ofta en komplex,

framväxande, föränderlig och unik process som inte kan koncentreras till vissa mätprocedurer

eller – instrument. I en dynamisk, social och skapande process är det sällan som vissa metoder

kan garantera ett visst resultat. Reliabilitet är här istället relaterad till forskningsprocessen och

dess robusthet och tillförlitlighet. Det motiverar en vidgad konceptualisering för att kunna

förstå och bedöma kvalitet utifrån dessa utgångspunkter. Jag ska här peka på tre

betydelseförskjutningar som kan öka begreppets användbarhet för AF/IF, se figuren nedan.

23

Reliabilitets- dimensioner

”Normal forskningsmetodologisk förståelse

Aktionsforskning/interaktiv forskning

Hur forskare kan skapa reliabilitet

Instrumentell reliabilitet Adaptiv reliabilitet

Hur externa kan bidra till reliabilitet

Upprepbarhet Granskningsbarhet

Hur göra arbetet oberoende av specifika personer/grupper

Objektivitet i arbetssätt Interaktivitet i process

Figur 7. Betydelseförskjutning i förståelsen av reliabilitet

För det första kan vanliga fokuset på instrumentell reliabilitet förskjutas mot en betoning på

adaptiv reliabilitet. I en unik forskningsprocess kan reliabilitet uppnås genom en adaptiv,

själv-reglerande kapacitet genom vilken forskningspraktiken kan anpassas till olika

uppdykande omständigheter. Tex. kan en interaktiv forskare anpassa sin roll, sätt att

kommunicera eller på olika sätt påverka samarbets- och kommunikationsförhållandena

beroende av hur processen utvecklas för att uppnå önskad effekter som tex. en

demokratisering. Här är det inte möjligt att endast förlita sig på att vissa specifika metoder

alltid fungerar på samma sätt, som tex. dialogkonferenser eller forskningscirklar. För det

andra kan reliabilitet som upprepbarhet kompletteras med granskningsbarhet; möjligheten för

externa bedömare att följa forskningsprocesserna genom dokumentation och kunna göra en

ytterligare bedömning av dess kvalitet. Att så att säga upprepa processen mentalt och

därigenom få en bild av dess kvalitet. Detta kallas ”dependability audit” av Guba&Lincoln

(1989:142), och kan formuleras i olika varianter. I AF/IF är en viktig aspekt möjligheten att

kunna följa och granska successiva lärcykler, och därmed hur kunskaps successivt växer fram

och valideras. Detta kräver en rikhet i löpande processdokumentation, tex. i formen av

reflekterande projektdagböcker (se tex. McNiff&Whitehead, 1996).

En ytterligare aspekt av reliabilitet är objektiviteten hos processer och arbetssätt i

bemärkelsen att de är oberoende av vem som använder dem, eller av andra intressenter.

Denna strävan mot personoberoende som objektivitetsbegreppet står för är även relevant för

AF/IF. Man kan bejaka ”subjektiviteten” som arbetssätt för forskningen, men som jag ser det

som måste personliga erfarenheter, upplevelser, synsätt och bedömningar inte endast vara ett

uttryck för min speciella psykologiska konstitution. Jag behöver tex. kunna redogöra för dem

24

för andra där dessa också bedömer dem som rimliga och trovärdiga eller peka på evidens och

argument utanför mina egna upplevelser. Det mest vanliga sättet att konstruera innebörden av

objektivitet är att fokusera på att skapa distans så att forskaren inte är influerad av olika

aktörer kopplat till forskningsområdet. Detta är onekligen ett väsentligt sätt att förstå

objektivitet. Problemet för AF/IF är om detta är det enda sättet som man kan förstå strävan

mot kunskapsproduktionens oberoende av specifika individer, så riskerar slutsatsen att bli att

AF/IF helt enkelt inte kan uppnå objektivitet. Att AF/IF närmast medvetet förzinkar

vetenskapligheten i arbetet. Man kan dock hävda att forskarens i sin strävan mot oberoende

från andra riskerar att hänge sig åt sina egna subjektiva uppfattningar och arbetssätt. AF/IFs

fokus på interaktivitet i processerna är ett alternativt sätt att uppnå en grad av

personoberoende i processerna. Interaktivitet innebär att olika parter har möjlighet att göra sin

röst hörd, bedöma olika kunskapsanspråk och samråda i processerna. God kommunikation,

demokratisk dialog och partnerskap i arbetet är därmed en viktig reliabilitetshöjande

dimension och resurs i arbetet, något som också uppmärksammas i den metodologiska

litteraturen inom AF/IF. Jag anser att demokratisk dialog och kriterier för denna (Gustavsen

1992, Lindhult, 2005) är en lämplig formulering av en bra dialog, men vilka egenskaper av

dialogen som är viktiga att betona varierar starkt mellan olika forskningssituationer och fokus

(som ett exempel, se Andersson&Rollenhagen, 2002, om ‘idealogue’ när det gäller innovation

och produktutveckling). Denna interaktiva eller relationella egenskap hos forskningsprocessen

är central och återkommer på olika forskningsmetodologiska nivåer (strategi, uppläggning,

operativ). När det gäller reliabilitet så är här poängen att om det är goda relationer och god

kommunikation mellna olika partners, så kan man anta att processen är mer robust och stabil.

“Mainstreaming” – att utveckla vetenskapsväven

Jag har i detta kapitel försökt klargöra på vilka sätt AF/IF i jämförelse med andra

forskningsansatser har vissa kvalitetspotentialer och kvalitetsfördelar, och också sina

begränsningar och brister. I dess demokratiska och ömsesidigt befruktande samarbete mellan

forskare och praktiker och i dess handlingsorientering skapas bättre möjligheter för att

producera mer värdefulla effekter, både i form av kunskap och i form av problemlösning och

social förbättring. AF/IF uppmärksammar ett bredare spektrum av kunskapsformer, ofta mer

erfarenhets- och praxisbaserad. Den ger möjligheter till förbättrad access till, och aktiv

25

användning av, olika kunskapskällor i forskningsprocessen. AF/IF ger även möjligheter att

generera ytterligare kunskap, vilket också innefattar utmaning av etablerade kunskapsanspråk,

genom dialog och experimenterande. Den ger ytterligare möjligheter för validering av

kunskapsanspråk, tex. genom en bredare diskursiv validering av kunskapsanspråk i ett nätverk

av på olika sätt kunniga personer. AF/IF ger också ett rikt, erfarenhetsbaserat lärande bland

involverade, något som både bidrar till personlig och professionell kompetens- och

”moral”utveckling, och ger en viktig vetenskaplig grund för forskningen. Denna personliga

dimension av forskning är sällan fullt ut uppmärksammad i forskningen. Det är även något

som är mer betydelsefullt inom AF/IF genom att forskaren är starkare engagerad i

förändrings- och innovationsprocesser och i relationer med involverade och intressenter.

Generellt gäller att för att kunskap ska kunna skapas, måste någon, och i de flesta fall ett antal

personer, lära något nytt. Det bidrar till ett gemensamt kunskapsförråd genom dokumentering

och gestaltning av lärdomarna och dess grund i forskningsprocessen, och vidare genom

publicering och offentlig diskussion som ger bredare access och granskning. Vidare även

genom explicit koppling till etablerade kunskapsmassor och dess utveckling, liksom som

grund för omsättning i olika former av mänsklig verksamhet.

AF/IF är också ett sätt att hantera vissa vanliga frågor och problem i forskningspraxis:

förhandling om och uppnå access, att skapa relevant och nyttig forskning, att organisera

samarbetsorienterad och demokratisk forskning, praktiker och praktiken som en resurs i

forskningen. AF/IF bidrar till vetenskapssamhälle genom att uppmärksamma ett bredare

spektrum av syften och värden samt kvalitetsdimensioner. Detta genom att betona behovet av

och fördelarna med forskning-praktiksamarbete, och genom att uppmärksamma ett spektrum

av kunskaps- och kompetensformer som ställer krav på en breddad epistemologi (Heron,

1996) som leder till en vidgad repertoar av forskningsansatser, -uppläggningar och –metoder.

Men även om dessa dimensioner är viktiga i AF/IF är de inte unika för dessa utan även

relevanta för många andra i det det global ”community of inquirors” (för att tala med Pierce).

För att till fullo integrera AF/IF i vetenskapssamhället finns ett behov att uppmärksamma

forskarens värdefulla roll som lärande, som samarbetare och som deltagare i mänsklig

utveckling och verksamhetsutveckling. Och att uppmärksamma den roll som samarbete,

deltagande och handlingsorienterade dimensioner spelar i den vetenskapliga

forskningsprocessen. Det finns även ett behov att uppmärksamma begränsningar och brister

inom AF/IF, tex. att deltagande är tidskrävande och ibland frustrerande samt att AF/IF i

många sammanhang inte är den mest lämpade typen av forskningsansats. Vidare att AF/IF i

26

”mainstreaming”-processen med fördel kan sträva efter integration och hybridisering med

andra forskningsansatser, -uppläggningar och –metoder på många olika sätt i den brokiga

vetenskapsväven.

Genom att integrera AF/IF forskningsmetodologiskt i vetenskapssamhället så bli denna

mindre ett svart får i familjen av samhällsvetenskapliga metodologier. Och kanske mindre av

räddande ängel som kommer med relevans och demokrati till ett elitistisk akademiskt

samhälle i sitt elfenbenstorn. Men AF/IF kan börja känna sig mer hemmastadd och

välkommen i akademin som en bland många släktingar, antingen som mer nära systrar och

bröder eller som mer avlägsna kusiner. Valet av AF/IF blir mer baserat på situationsspecfik

bedömning i varje forskningsprogram eller- projekt av de komparativa fördelarna hos denna

typ av ansats, ofta i gråzonen av en relativ grad av interaktions- och handlingsorientering.

27

Referenser

Befring, E. (1994) Forskningsmetodik och statistik. Lund: Studentlitteratur.

van Beinum, H. (1996) Reflections on the epigenetic significance of action research, in

(Toulmin&Gustavsen, eds., 1996).

Brown, L. & Tandon, R. (1983) The Ideology and Political Economy of Inquiry: Action

Research and Participatory Research. The Journal of Applied Behavioral Science 19: 277-294.

Bryman, A. (2004) Social Research Methods. Oxford: Oxford University Press.

Coghlan,D.& Brannick,T.(2005) Doing Action Research in Your Own Organization. London:

Sage.

Dewey, J.(1929) The Quest for Certainty: A Study of the Relation of Knowledge and Action.

New York: Minton, Balch & Company.

Dewey, J. (1939) Logic: The theory of Inquiry. London: George Allen& Unwin Ltd.

Fals-Borda, O. (1979) Investigating reality in order to transform it: The Columbian

experience, Dialectical Anthropology, IV, 1 (March).

Fals-Borda, O. & Rahman, M. (eds.) (1991) Action and Knowledge. Breaking the Monopoly

with Participatory Action-Research. New York: The Apex Press.

Gergen, K. (1999) An Invitation to social construction. London: Sage.

Greenwood, D. (2002) Action Research. Unfulfilled promises and unmet challenges.

Concepts and Transformation Vol. 7, No. 2: 117-139.

Greenwood, D. & Levin, M. (1998) Introduction to Action Research. Thousand Oaks, CA:

Sage.

Greenwood, D., Santos, J. et.al. (1991) Industrial democracy as process: Participatory action

research in the Fagor cooperative group of Mondragón. Assen/Maastricht: Van Gorcum.

Guba, E. & Lincoln, Y. (1989) Fourth Generation Evaluation. Newbury Park: Sage.

28

Gustavsen, B.(1992) Dialogue and Development. Theory of communication, action research

and the restructuring of working life. Assen/Maastricht: Van Gorcum.

Habermas, J.(1971) Knowledge and human interests. Boston: Beacon Press.

Habermas, J.(1974) Theory and practice. Boston: Beacon Press.

Habermas, J. (1982) A reply to my critics, in Thompson&Held (1982).

Habermas, J.(1984/1987) The Theory of Communicative Action, Vol I-II. London: Polity

Press.

Heron, J. (1996) Co-operative inquiry: Research into the human condition. London: Sage.

Horkheimer, M. (1982) Critical theory: Selected essays. New York: Continuum.

Kolb, D. (1984) Experiential learning. Englewood Cliffs, NJ: Prentice Hall.

Lewin, K.(1946) "Action Research and Minority Problems", Journal of Social Issues, Vol. 2.

Lincoln, Y., Guba, E. (1985) Naturalistic Inquiry. Newbury Park: Sage.

Lindhult, E. (2002) ”The Quality of Action Research”, i Forskningssamverkan och nya former

av kunskapsbildning. Proceedings from the 2nd HSS Research Conference, Halmstad

University, Sweden, May 9-11, 2001

Lindhult, E. (2005) Management by Freedom. Essays in moving from Machiavellian to

Rousseauian approaches to innovation and inquiry. Stockholm: Doctoral Thesis in Industrial

Economics and management, Royal Institute of Technology.

Lindhult, E. (2005) Towards Democratic Scientific Inquiry? Participatory democracy as

theory of science point of departure in action research and interactive research. Paper

presented at 18th Scandinavian Academy of Management (NFF), Århus, Denmark, 18-20th

August 2005.

McNiff, J., Lomax, P. & Whitehead, J. (1996) You and Your Action Research Project.

London: Routledge.

29

Rahman, M.(1985) The theory and practice of participatory action-research, The Challenge of

Social Change (Fals-Borda, O. ed.). London: Sage.

Reason, P. (2006) Choice and Quality in Action Research Practice. Journal of Management

Inquiry, Vol. 15, No. 2: 187-203.

Reason, P. & Bradbury, H. (eds.) (2001) Handbook of Action Research. Participative Inquiry

& Practice. London: Sage.

Rorty, R. (1998) Truth and Progress. Philosophical papers, vol. 3. Cambridge: Cambridge

University Press.

Schatzki, T., Knorr Certina, K. & von Savigny, E. (2001) The Practice Turn in Contemporary

Theory. London: Routledge.

Schmid, H. (1982) Tillämpad forskning som praktik, Sociologisk Forskning, Vol. 19, No. 2-

3:3-13.

Schön, D.(1983) The Reflective Practitioner. How Professionals Think in Action. Aldershot,

Hampshire: Avebury.

Whyte, W. (ed.) (1991) Participatory action research. Newbury Park: Sage.

Stringer, E. (1999) Action research, 2nd ed. Thousand Oaks, Calif.: Sage.

Svensson, L, et. al. (eds.) (2002) Interaktiv forskning – för utveckling av teori och praktik.

Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Toulmin, S. & Gustavsen, B. (eds.) (1996) Beyond theory: Changing organizations through

participation. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publ.

Wittgenstein, L. (1984) Über Gewissheit. Werkausgabe Band 8. Frankfurt am Main:

Suhrkamp.