Länder och folk i ord och bild. Del III. 1929

L Ä N D E R O C H F O L K I ORD OCH BILD

R e d a k t i o n

Prof. Otto Nordenskj öld och Prof. Gunnar Land tm an

1 r e ti j e ti e 1 e 11

H E L S I N G F O R S

Holger Schildts Förlag

TREDJE DELENS INNEHÅLL: Sid.

SVERIGES NATUR OCH FOLK. En kort överblick i ord och bild 1 EN SYDAMERIKANSK STORMAKT. Förbundsrepubliken Brasilien 19 DET HEMLIGHETSFULLA ARABIEN. Öknens stolta beduiner och heliga orter 31 VID ÖSTERNS KORSVÄG. Singapore och Malacka 47 ÖAR I MEDELHAVET. Gamla kulturcentra med politisk betydelse 57 UR MUSIKENS BARNDOM. Naturfolkens primitiva musik och instrument.... 68 »OLD ENGLAND». Engelska traditioner och engelskt lantliv 73 ÖSTERNS FÖRVANDLING. Turkarna i Europa och mindre Asien 105 I MORGONSVALKANS LAND. Korea, bryggan mellan Kina och Japan 115 VID NYA VÄRLDENS SYDSPETS. Patagonien och Eldslandet 125 HUR DET RINNANDE VATTNET ARBETAR. Floderna och deras verksamhet 133 BILDER FRÅN JUGOSLAVIEN. Bland serber, kroater och slovener 145 ANDERNA OCH CHILE. Bland Sydamerikas Cordillerer 157 MAROKKO OCH MORERNA. En överblick av Islams västligaste provins . . . . 169

HJÄRTAT AV AFRIKA. Kongo, dess upptäckt och primitiva urskogsinvånare 185 ULLEPUTSTATER I EUROPA. Dynastiska minnen och diplomatiska nyskapelser 197 VAD FOLK ÄTER. Kokkonst och kockar i när och fjärran 209

EGYPTEN, EN SKÄNK AV NILEN. Faraonernas land i våra dagar 217 GULDETS OCH ULLENS LAND. Australiska förbundsstaten 229 ELDENS OCH ISENS ÖAR. Islands norrmän och Grönlands eskimåer 247 SOLENS OCH LEJONETS FOLK. Perserna och deras land 267 HATTAR OCH HUVUDPRYDNADER. Några typer från olika tider och trakter 279 FJÄLLENS OCH FJORDARNAS LAND. Norges natur och folk 289 ETT BRITANNIEN I SÖDERHAVET. Nya Zeelands soliga öar och duktiga folk 303 INDIENS HELIGA PLATSER. Underbara tempel och ståtliga moskéer 319 ETT ÅTERUPPSTANDET RIKE. Polackerna och det nya Polen 341 HERDAR OCH HJORDAR. I vall med fåren jorden runt 351 DÄR EUROPA OCH ASIEN MÖTAS. Kejsardömet som blev Sovjetunion 361 DET GAMLA LUS1TANIEN. Portugal som kungadöme och republik 379 EN TROPISK KULTURVÄXT. Hur sockerrör odlas och rörsocker beredes i

olika länder 389 STADEN SOM ÄR EN VÄRLD. Det regnbagsskiftande Paris 401 DEN VITA ELEFANTENS LAND. Siarn och dess folk 411 EN LITEN VÄRLDSDEL. Madagaskar, malajernas ö 425 EUROPAS UTPOST I NORDOST. Det frosthärjade men framåtskridande Finland 433 DET HELIGA LANDET. Palestina i våra dagar 445 FRÄN KAP TILL KONGO. Sydafrika och dess rikedomar 457 TVÅ SVARTA REPUBLIKER. Haiti och Liberia 473 HABSBURGS NÄRMASTE ARVTAGARE. Donaumonarkin och Tvsk-Österrike 483

DE LYCKLIGA LEENDENAS LAND. Det rika Burma 497 HOS BULGARERNA. Ett bondefolk på det oroliga Balkan 505

GAMLA STÄDER. Bålverk som tjänat ut 517 SFINXEN OCH PYRAMIDEN. Två vördnadsbjudande monument 527 ETT STRIDSÄPPLE I ÖSTERLANDET. Syrien i forntid och nutid 535 NAMN- OCH SAKREGISTER till vol. I—III 543

Sveriges natur och folk EN KORT ÖVERBLICK I ORD OCH BILD

Sverige är det centrala landet, det största och det folkrikaste bland dem mansamman-fattar under begreppet »Norden». Här behöver och kan ej komma ifråga att skildra dess land och folk på samma allmänna sätt som vår och andra världsdelais olika länder. Redan genom skolundervisning och på annat sätt är detta arbetes läsekrets väl förtrogen med Sveriges historia, geografi och allmänna förhållanden. Men om landets nattomhöljda första framträdande på vår i ord, om de olika landsdelarnas skiljaktiga kynne och huvuddragen av rikets uppkomst kan väl åtskilligt sägas, som ej är allom bekant eller hos var och en hugfäst. I samband härmed återgivas en del för detta arbete med särskild omsorg utvalda bilder från olika delar av landet.

I STORT SETT blev det svenska landet uppbyggt, erhöll sin grundval i tider-

nas gryning och formades ut i alla huvud-drag under de omätbara tidsrymder, som föregingo den sista stora istiden. Under och efter denna har dess ytgestaltning i detalj ägt rum och dess nuvarande land-skapskaraktär utmejslats.

Enhetlig har denna icke blivit allti-genom — Sverige är ju ett stort land: det sträcker sig från norr till, söder över mer än 150 mil, ett avstånd lika långt som det från Malmö till Rom, och dess are-al, 450,000 kvkm., överträffas i Euro-pa, bortsett från Ryssland,endast av Frankrikes, Spani-ens och — med en obetydlighet — Tysklands.

Inom detta vid-sträckta område kan man särskilja vissa huvuddelar, till sin karaktär bestämda var och en av en domine-rande landskaps-typ. I anslutning till prof. Helge Nel-sons geografiska in-delning räknas med 7I dylika enheter: Skånska slättlan-det, öarna Öland

ÄKTNORDISK TYP: UNG DALKULLA De eljes överallt i landet bortglömda folkdräkterna bäras alltjämt, även av ungdomen, i vissa Dala-socknar. Kan man se något vackrare exempel av blond svensk kvinnoskönhet än denna dalkulla?

och Gottland, Sydsvenska höglandet, Mellansvenska låglandet, Nordsvenska kustlandet, Nordsvenska skogslandet, Fjällområdet. De tre förstnämnda täcka i huvudsak det traditionellt historisk-geografiska begreppet Götaland, det fjärde sammanfaller någorlunda med Svealand, de tre sistnämnda slutligen med Norrland.

Fjällområdet. F j ä j l o m r å d e t

sträcker sig från Sveriges nordspets längs efter gränsen mot Norge i ett om-kring hundra kilo-meter brett bälte ned till norra Da-larna med en i allmänhet väl mar-kerad avgränsning från det omgivande skogslandet: ej säl-lan ser man i det senare fjällen som en brant, blånande mur resa sig vid horisonten.

Uppför fjällens sidor klättrar björ-ken —- i Dalarna går den ända upp till 900 m. ö. h., längst i norr stan-nar den redan vid 400 m. ö. h. I söder följes den tätt av gran, skogslan-dets utpost, i norr någon gång av spar-

XVII. .

HE

LA

GS

FJÄ

LL

ET

, H

ÄR

JED

AL

EN

, E

TT

KA

RA

KT

ER

IST

ISK

T »

AV

RU

ND

AT»

BE

RG

D

en

skan

din

avis

ka

fj

ällk

edja

n

bil

dad

es

un

der

si

lurt

iden

o

ch

har

u

nd

er

de

ofan

tlig

a

tid

srym

der

, so

m

sed

an

svu

nn

it,

av

de

ned

bry

tan

de

geol

ogis

ka

kra

fter

na

b

liv

it

så

hår

t åt

gån

gen

, at

t n

ästa

n

blo

tt

des

s »r

ötte

r»

stå

kva

r.

Des

s av

run

dad

e fo

rmer

o

ch

vid

strä

ckta

p

latå

er

stå

i m

ots

ats

till

d

e yn

gre

ve

ckn

ings

ber

gen

s i

mån

ga

län

der

v

ild

a o

ch

fan

tast

iskt

sö

nd

ertr

asad

e fo

rmer

. K

arak

teri

stis

kt

för

d

en

typ

iska

sv

ensk

a

fjäl

lfo

rmen

är

H

ela

gsf

jäll

et,

som

m

ed

sin

a 1,

79

6

met

er

öve

r h

av

et

är

det

h

ögs

ta

uta

nfö

r

Lap

pla

nd

; d

et

är

bel

äget

i n

orr

a H

ärje

dal

en

när

a Jä

mtl

and

sgrä

nse

n,

2

SINGIVAGGE MED FJÄLLET NALLO, KEBNEKAISE-MASSIVET, LAPPLAND De svenska fjällen kunna på sina ställen uppvisa vildare former, där berggrunden bestått av hårt och motståndskraftigt material. Detta skönjes i av frostsprängning framkallade »ur»-marker, i fjällbäckarnas raviner och den vattendränkta flytjorden. Där resa sig mäktiga massiv med djärva toppar, hisnande bråddjup och djupa dalbottnar, såsom av denna bild från Lapplad torde framgå.

PÄ SKIDOR I FJÄLLEN. MULLFJÄLLET I JÄMTLAND E n solig vinterdag i Jämtlandsfjällen kan vara mer än lovligt bister, då snön yr för stormen. Men den kan också vara underbart ljuvlig vid stilla väder, då skidorna löpa lätt på skaren och lämna sina blåa spår i det vita. Ohindrad av träd och buskar, här ovan trädgränsen, ilar skidlöparen fram och fyller sina lungor med en luft så lätt och ren som nästan ingen annorstädes.

3

DET STORSLAGNA RISTAFALLET I JÄMTLAND På sin väg mot havet från fjällregionen, som de lämnat på 300—450 m. ö. h., bilda de norr-ländska floderna — i regel vid tröskeln till skogslandet — ett stort antal mäktiga vattenfall, till vilka det övriga Europa blott kan uppvisa få motstycken. Här ses ett av de mest storslagna: Ristafallet i Jämtland, bildat av Indalsälven icke långt västerut från Åre.

sam tall, ibland av asp eller rönn, men förblir ofta ensam. Längre upp våga sig markens örter, dvärgbuskar och ljungväxter, ris, lavar och mossor, och ända upp till glaciärernas fot går den lilla isranunkeln, betagande i sin ren vita, någon gång blekröda färg. Här är det

fjällheden, som tack vare den omfattande platåbildningen blivit högfjällets utmär-kande växtsamhälle. Tunn och mager är förvisso växtligheten, men i sin dystra ödslighet äger heden ett de stora vid-dernas majestät, som åt den för naturens strängare, allvarligare drag mottaglige

4

SVERIGES NATUR OCH FOLK

skänker oförgätliga skönhetsintryck. På försommaren uppstår här på mera näringsrik mark och väl bevattnad hedmark ett underbart yppigt bloms-terflor, vari blå gentiana, vit eller gul saxifraga, röd phyllodoce och rho-dodendron lysa med en mild glans, som varmare luftstreck icke skänka åt sin vida rikare flora. Mot hösten försvinner blomsterprakten, men de kvarsittande bladens rostbruna, pur-purröda eller guldskimrande matta över-

* träffar nästan allt vad naturen eljes kan bjuda av harmoniskt färgspel. Nere i dalbottnarna, särskilt där flodstränder-nas överslamningsmark är kalkhaltig, växer under den korta, men varma och drivande sommaren en vegetation, som ställvis når en nästan tropisk yppighet och prakt; mellan de täta gråvita vide-snåren synas högväxta bredbladiga örter skjuta fram med stora, förunderligt ly-sande blomstänglar i praktfullaste färg-spel.

Nordsvenska skogslandet.

Fjällområdet uppvisar utan tvivel lan-dets mest storslagna och för turisten star-kast lockande färdmål. Men det stora Nordsvenska skogslandet, med sina änd-lösa vidder av skogbevuxen moränmark, avbrutna här och var av beklämmande öds-liga, endast av vitmossa, ljungväxter och starr bevuxna myrar, över vilka otaliga myggmyriader öm sommaren sjunga sin irriterande sång — det har en annan lockel-se. Inom detta väldiga område, som är nära 1,000 km långt och 100—250 km brett (are-alen är cirka 100,000 kvkm eller nära en fjärdedel av Sveriges hela ytvidd), och som sträcker sig. från Finlands gräns i norr ned mot Vänern och Mälarlandskapen, finnas några av Sveriges viktigaste naturtill-gångar. Dess skogsbestånd utgör väsentli-gaste grundvalen för landets stora och för världshushållningen så betydelsefulla trä-vara- (samt pappersmasse- och pappers-) industri; i dess gränstrakter ligga de

FJÄLLVIDDEN, SEDD FRÄN MÖRVIKSHUMMELN, ÅRE På väg uppför skogslandets älvar och sjöar möter fjällområdet, först som en svagt vågig, blånan-de strimma över horisonten, sedermera som en allt mäktigare mur, taggig och med vita tinnar. Samma syn erbjuda fjällandets utposter mot skogen. Till de ståtligaste hör den från Mörviks-hummeln i Åre. Borta vid horisonten resa sig Oviksfjällen, nedanför synes den välodlade Åredalen.

5


berömda malmbergen, såväl de Lappländ-ska i norr: Gällivare, Luossavare, Kiruna-vare m. fl., som längst i söder Bergs-lagens; där finnas ock Sveriges största, mestadels ännu outnyttjade vattenkrafbs-tillgångar.

Den odlingsbara bygden är här mycket begränsad, i regel till smärre områden vid sjöstränderna och i älvdalarna -

'Västerdalälvens sedimentrika dalgång har sålunda en relativt tät bebyggelse. En särställning intages av den bördiga jämtländska silurslätten, vars kalkhaltiga mark, en gång täckt av stora uppdämda issjöar, ger en förhållandevis rik avkast-ning.

Nordsvenska kustlandet och Mellan-svenska låglandet.

Öster om skogslandet vidtager Norr-lands egentliga odlingsmark — det Nord-svenska kustlandets årtusenden gamla kulturbygd med dess bördiga, jämna slät-ter, bildade av havs- och framför allt älv-avlagringar.

I söder vidgar det sig direkt till det Mellansvenska låglandet — det svenska kultursamhällets ursprungsmark — varav det, geologiskt sett, blott utgör en omedel-bar och övergångsfri förlängning mot norr.

Som ett enhetligt, lätt odlat slättland framträder dock icke det senare området. Genom de talrika förskjutningar i berg-grunden, för vilka särskilt denna del av Sverige varit utsatt, har här en tydligt ut-präglad skillnad mellan höjningszonerna, »horstplatåerna», och sänkningsfälten upp-stått. På sina håll — såsom på Kolmården och i bergstrakterna norr om Vättern -nådde havet i kvartärtiden aldrig upp över markytan. På den av havsvågorna sålunda osköljda, brutna, stenbundna mo-ränmarken ha väldiga barrskogar vuxit upp, vilka på sin tid avspärrade de om-givande slättbygderna från varandra och försvårade deras sammanslutning till en politisk enhet. I andra trakter svämmade väl havet över och moränerna spolades bort, men havsavlagringarna nådde ej tillräcklig mäktighet för att möjlig-göra en rikare odling. Eller ock avlägs-nades de i sin tur av det ständigt rin-nande vattnet, så att den frispolade

urbergsytan trädde i dagen. Skyddade för dylik förstöring voro blott själva de vidsträckta sänkningsfälten. Där kalk-halten var tillräckligt stor, såsom i Väster-och Östergötland, Närke och delar av Uppland, bildades den jämna och lätt-odlade, bördiga slätten, där »mellersta Sveriges första inbyggare för årtusenden sedan slogo sig ned, bröto bygd och lade grunden till det svenska väldet».

Sydsvenska höglandet. Sydsvenska höglandet, som till sin geo-

logiska karaktär är att anse som en fort-sättning av Nordsvenska skogslandet, om vilket naturtypen också ställvis på ett slående sätt erinrar, omfattar Små-land — så kallat därför att landskapet innehöll ett antal smärre, genom stora skogsstråk från varandra skilda odlings-bygder — och Blekinge jämte allt ovan-för havsavlagringarnas område beläget land i Skåne, Halland och Västergötland.

Det utgör en i norr och sydväst tämligen starkt kuperad, mot söder och öster mera flack högplatå, vilken i Tomte-backen söder om Nässjö har sin högsta punkt (380 m). Från denna och andra höjder kan man här möta en hänförande utsikt över vidsträckta nejder med blå-nande åsar och blänkande vatten, med otaliga öar och holmar, sund och vikar. Men en starkt stenbunden, hårdbruten moränmark med ofta vidsträckta mossar ger landskapet i dess helhet en karg prägel och framtvingar beundran för den sega flit och oförtrötteliga möda, varmed ihärdiga smålänningar i släktled efter släkt-led avvunnit jorden en knapp bärgning.

Emot gränsen till Östergötland och vid Östersjökusten möter en täck, leende natur, ett rikare och bördigare landskap; mellan talrika sjöar stå här böljande åkerfält på gammal havsbotten, kalkhaltig genom material som vid isens återtåg ditfördes från närliggande silurfält.

Skånska slättlandet. Längst i söder ligger skånska slättlan-

det, Sveriges kornbod, dess bördigaste och rikaste, dess tätast befolkade om-råde. Det motsvarar ungefär hälften av landskapet Skåne, vilket i sin helhet *

6

HÄ

GG

VIK

EN

, N

OR

DIN

GR

Ä,

ÅN

GE

RM

AN

LA

ND

, D

EN

SV

EN

SKA

K

UST

EN

S

HÖ

GST

A

PU

NK

T

Inom

det

i s

tort

set

t fl

ack

a o

ch e

nfo

rmig

a

No

rdsv

ensk

a

ku

stla

nd

et

resa

sig

på

sin

a h

åll

över

sl

ätte

n e

nst

aka

hö

jder

til

l 30

0 å

40

0 m

eter

ö

ver

ha

vet.

D

et

är i

rege

l u

pp

lan

dad

e öa

r fr

ån

isti

dsh

aven

s sk

ärgå

rd,

såso

m

vid

H

äggv

iken

i Å

nge

rman

lan

d,

där

d

en s

ven

ska

ku

sten

har

sin

h

ögs

ta p

un

kt.

H

äggv

iken

är

ic

ke

olik

d

e m

ånga

äl

vmyn

nin

garn

a

vid

d

enn

a k

ust

, m

en

des

s m

äkti

ga

skö

nh

et

kan

n

juta

s i

stö

rre

om

fatt

nin

g

än

på

de

fles

ta

and

ra

hål

l,

just

d

ärfö

r

att

man

h

är

lätt

k

an

ko

mm

a u

pp

p

å h

öjd

er,

vari

från

m

an

har

en

vi

d

uts

ikt

över

va

ckra

oc

h

stor

slag

na

nej

der

.

KULLOR OCH BOSKAP PÄ FÄBODVALLEN, FLÖDA, DALARNA Det nordsvenska skogslandet har egna skönhetsvärden. De stora åsarna skänka en hänförande utsikt över ofantliga vidder, där rader av blånande höjder följa varandra; mellan dem blänka sjöarnas vida vatten och skumma älvarnas forsar. På bilden här synes den för Nordsverige typiska hornlösa boskapen, vallad av kullor. Flöda socken ligger i Kopparbergs län.

NIPOR VID ÄNGERMANÄLVEN, SOLLEFTEÅ Genom de lösa jordlagren i Nordsvenska kustlandet ha älvarna ofta skurit sig djupt ned till en bädd på själva urbergshällen, och utmed deras stränder kvarstå ibland — särskilt vid Ångerman-älvens och Indalsälvens nedre lopp — skärningsbranter, »nipor», vilka stundom uppträda i de mest egendomliga former. Bl. a. är detta fallet i Ådalen, vars kanske skönaste punkt är Sollefteå.

8

KYRKBÅT PÄ SILJAN, DEN MÅNGBESJUNGNA SJÖN I DALARNA I den sydligaste av Siljanssocknarna, Leksand, bevarades längst seden att fara till gudstjänst i stora kyrkbåtar, där ett trettiotal personer kunde få- plats. Numera äro dessa med 8 10 par åror framdrivna farkoster blott museiföremål. Men den vackra Leksandsdräkten bäres alltjämt, åtminstone till helgdags, och ses om söndagarna i Leksands kyrka, som rvmmer 5,000 personer!

UTSIKT ÖVER DALÄLVEN OCH LEKSANDSBYGDEN FRÅN TIBBLEBERGET Uppför/de stora älvarna sträcka sig den norrländska kustens slättbygder ibland högt upp i landet. Framför allt gäller detta Dalälvens dalgång, vilken kring Siljan utbreder sig till ett stort och välodlat, tättbebyggt område. Från de omgivande höjderna har man en hänförande utsikt över älven och sjön, t .ex. från Tibbleberget över älvens serpentinlopp och den välmående bygden.

9

INTERIÖR FRÄN ETT HEM I DALARNA Ingen del av Sverige har mera trofast än Dalarna bevarat gamla bruk och seder. Det gäller ej blott dräkten och sättet att vara, utan också bygnadssätt och inredning. Orörda från 1600-och 1700-talen stå ännu många gamla hus; Moraklockan tickar i de flesta hem, sängskåpet står kvar, grant bemålat, stolar, bord och vävnader ha fått behålla gammaldags former och färger.

hyser 750,000 eller omkr. en åttondel av hela rikets 6 miljoner inbyggare (mot-svarande 68 pr kvkm. mot 14 för hela landet). Med sina talrika välbyggda går-dar och sina många minnesrika slott, med sina bokdungar och sina pilalléer utmed vägarna erbjuder den vida, tätt odlade slättbygden en betagande bild, vilken flera av Skånes skalder — såsom Bååth och Ola Hansson, Ekelund och Österling—hugfäst i sina dikter; framför allt i kvälls- eller morgonbelysning kan en sådan tavla giva även icke-skåningar oförgätliga intryck.

Öland och Gottland.

Liksom Skånska slättbygden äro öarna Öland och Gottland uppbyggda av havs-avlagringar, väsentligen kalksten, skylda av ett mycket tunt täcke av vatten-genomsläppande lösa jordlager. Den Öländska kalkplatån sluttar åt väster, i regel med en tvär brant ned mot havet och bildar där den s. k. »västra landborgen», vilken här och var mötes direkt av böljorna, men på andra ställen lämnar plats för en mycket fruktbar land-

10


remsa med rik åkerjord. Ölands »alvar», det icke odlingsbara mittlandet, är en jämn, alldeles ofruktbar stenslätt, där kalkberget ligger blottat och en ytterst sparsam mylla i skrevorna knappt ger näring ' åt obetydliga gräsruggar, som avbetas av får och hästar.

Gottlands natur är i stort sett föga mer omväxlande än Ölands, och kalk-platån är även här tämligen jämn. Men där den brant stupar mot havet, ha fler-städes de egendomligaste klippformationer utskulpterats av bränningarna. Till andra märkliga naturfenomen kan man räkna Fårörjs och Sandöns storartade dynbild-ningar.

Den Gottländska kalkslätten är lik-som den öländska i stort sett mager och ofruktbar och täckes till en betydande del av tallskogar utan örtvegetation. Men

där de lösa jordlagren nått större mäktig-het har ett givande och välutvecklat jord-bruk uppstått, och på sina håll finnes en mycket rik — och artrik — växtlighet med talrika inslag av i det övriga Sverige sällsynta eller alls icke anträffade växter, ivrigt eftersökta av botanister och sam-lare.

Landskapskaraktären. Det är förvisso sant som Sveriges största

nu levande skald sagt: »Sverige är icke något parädland». Den resande främ-lingen, som genom kupéfönstret på de svenska huvudstråken ser landskapet snabbt ila förbi, skall icke lätt kunna avvinnas annan entusiasm än hövlig-hetens för den småkulliga terrängen med dess ideliga omväxlingar av ste-nig hagmark och magra åkertegar, tröst-

VISBY RINGMUR, ÖSTRA DELEN, MED SADELTORN Enastående i Sverige, ja, i hela Nordeuropa, är Gottlandsstaden med sin urgamla, nästan helt bevarade, tornprydda ringmur. Sällsynt rik på minnesmärken är denna fornstolta stad, fylld som den är av kyrkoruiner från romansk och gotisk byggnadsperiod. Dess sköna läge mellan land och hav och dess rika sommargrönska öka tjusningen hos ruinernas och rosornas stad.

11

ST

OC

KH

OL

M F

RÄ

N L

UF

TE

N —

EN

TA

VL

A A

V R

EN

T B

ET

AG

AN

DE

SK

ÖN

HE

T

C'1

30

Fo

to

0sca

r B

Ud

h

»M

älar

dro

ttn

inge

n»

är

li

ka

skön

va

re s

ig m

an

nal

kas

hen

ne

från

Sal

tsjö

- el

ler

från

Mäl

ares

idan

. H

olm

ar o

ch v

ikar

, k

yrk

torn

, p

alat

s oc

h g

rön

a p

arke

r sk

än

ka

ta

vla

n

en

säll

syn

t o

mvä

xlin

g.

Men

al

dri

g te

r si

g S

veri

ges

hu

vud

stad

så

strå

lan

de

skö

n,

som

då

den

ses

frå

n p

lats

en m

ella

n d

en m

ekan

iska

jä

ttef

åg

eln

s v

inga

r.

»S

tad

en m

ella

n b

roar

na»

med

Slo

ttet

s vä

ldig

a fy

rkan

t li

gger

som

en

pär

la p

å lj

usb

lå s

amm

et;

mit

t em

ot s

lott

et s

yns

Ku

ngl

iga

tea

tern

oc

h

ti1!

h

ög

er

stå

r ri

ksd

agsh

use

t.

T

bak

gru

nd

en

fram

träd

er

Söd

er i

skar

p

beg

rän

snin

g o

ch

när

mas

t ly

ser

Ku

ngs

träd

gård

ens

pra

ktf

ull

a g

rön

ska.


lösa myrmarker, småvuxna blandskogar. Han skall säkert tänka: ett fattigt och enformigt land! I så måtto äro dock våra huvudbanor olyckligt lottade: deras par-tier av verklig skönhet äro få och snabbt passerade. Men främlingen behöver blott komma till rikets huvudstad, Stockholm, vattnens och holmarnas stad, känd för sin tjusande skönhet världen runt, eller — varför icke — till Göteborg, eller färdas mellan dem bägge på Sveriges blå vatten-väg — Göta kanal, för att entusiasmen skall bli äkta. Och den som något avlägs-nar sig, med järnväg eller båt, i automo-bil eller till fots, från de stora färdevägarna skall snart finna, att Sverige bjuder på en den rikaste växling mellan olika natur-typer och de mest skiftande skönhets-värden. vart i sitt slag lika fängslande.

Han skall kanske som i Södermanland tjusas av sommarens rika prakt eller av den ljusa vårgrönskan eller av sep-tembers mognade färgspel med guld-gula björkar, blodröda aspar och lönnar, brunbladiga ekar kring de stilla, speg-lande vattnen; kanske skall han uppsöka urgamla odlingsbygder, där slott och herrgårdar stundom stå vid sidan av små torp och egna hem, omgivna här av ek-och asklundar, där av den mörka granen och den ljusa björken, eller nybyggarsam-hällen och industriorter uppvuxna med amerikansk fart i de trakter, där den svenska malmen eller det svenska träet förädlas.

Han skall kanske hänföras av kusten, av dess leende, lummiga skärgårdssträn-der i Mälaren och i Stockholmstrakten eller av de kala, havsslipade urbergs-skären vid Västerhavet, av de egendomliga kalkklipporna, som på Öland brant stupa i havet och på Gottland utskurits på de mest fantastiska vis, eller av milslånga sträckor av den finaste vita sand, där i Skåne och Halland landet tar havet i famn. Eller också skall han styra sin kosa mot norr till de ändlösa djupa skogs-trakterna, där vida vatten glittra mellan de blånande åsarna och breda strömmar brusa i skummande forsar, eller till fjäl-lens majestätiska ödemarksvidder.

Det är dock ej endast naturens under, som i Sverige förmå fängsla turisten.

Vad det svenska folket skapat i arkitektur och konst, i sina städer, kyrkor och slott, erbjuder för visso en stor mängd originella och betagande skönhetsvär-den, alltifrån de talrika fornminnesmär-kena från människosläktets barndom, fram genom vittnesbörden från olika tids-åldrars kulturutveckling och hän till nuets mångsidiga och rika blomstring.

Bland städerna behöva här ej omtalas Stockholm, huvudstaden — »Mälardrott-ningen» — med dess vitt prisade skönhet, eller Göteborg — »Sveriges port mot väs-ter» — med dess imponerande hamn och dess intagande parkanläggningar; för mån-gen är väl ett längtans mål att se det stämringsmättade Visby, »rosornas och ruinernas stad» på Gottland — »Öster-sjöns pärla», så benämnd för sin stolta forntids skull, sina värdefulla konstnär-liga minnesmärken, sitt klimat, som låter valnöt, akacior och mullbärsträd frodas och den evigt gröna murgrönan växa sig högre och tätare än annorstädes i landet. Om det också är sant, att de flesta av lan-dets mindre städer äro föga märkliga, härjade som de äro i söder av kriget, i mel-lersta och norra Sverige av vådeldar och därigenom berövade sina ålderdomligaste och intressantaste partier, så finnas dock många, som bevarat en säregen charm och märkliga minnen. Andra ha i dessa yt-tersta dagar prytts med konstverk, vilka å ena sidan vittna om svenskens konst-närliga skaparkraft, å den andra om hans frikostighet och känsla för sina förplik-telser mot hemorten.

Ystads gamla slingrande korsvirkes-gator, Eunds och TTppsalas föifmade kulturatmosfär och lärdomsprägel, Sigtu-nas stilla medeltidsfrid, Strängnäs' och Mariefreds idylliska ro erbjuda både kultur- och naturvännen många lockelser av rikt skiftande art.

En historisk överblick. Sverige är ett urgammalt land och in-

tager därigenom jämte närmast angrän-sande områden en särställning i Europa. I lika mån gäller detsamma om Sveriges folk. Andra folk ha av historiens bölje-slag kastats fram och tillbaka över den europeiska kontinentens vidder, innan de,

•3

EN S T Å T L I G R A U K P O R T PÄ G O T T L A N D Ur den gottländska kalkstenskusten — mer än eljes gäller detta de bägge väster om huvudön belägna Stora och Lilla Karlsö — har havet utsvarvat grottor, portar och strandpelare (»raukar») och andra egendomliga klippformationer, vilka — liksom ock det på Karlsöarna numera ostörda, rika fågellivet — intaga en plats bland Sveriges mest intressanta naturminnesmärken.

L A N D S V Ä G PÄ A L V A R E T , Ö L A N D , K A N T A D AV V Ä D E R K V A R N A R På båda sidor om Alvaret löpa utmed kusterna, där alla byar äro belägna, landsvägar söder från upp emot Borgholm, där de förenas till en, som fortsätter till öns norra udde. Dessa vägar äro mångenstädes kantade av väderkvarnar, ett mycket betecknande inslag ,i den öländska landskapsbilden. De finnas ännu i hundratal på ön, ehuru de i allmänhet ej längre användas.

M

EN VANLIG SYN I SKÅNE: VÄG KANTAD AV PILAR Karakteristiska för det skånska slättlandet äro de rader av pilträd som kanta vägarna. En annan egenhet, också betecknande för Skåneslätten, utgör byggnadssättet. Man finner där aldrig de röda stugor med vita knutar och tegeltak, som eljes ge sin prägel åt svensk landsbygd. Den skånska bondgården består vanligen av vita stenhus, täckta ined höga svarta halmtak.

VITTSKÖVLE GAMLA SLOTT I SKÅNE I många svenska bygder resa sig stolta adelsborgar, som stå kvar från svunna stormaktstider. Men ingenstädes äro de mera talrika och imponerande än i det rika Skåne. En av de till både grund-plan och utförande mest intressanta är Vittskövle. Den gamla borgen är en pärla av skönhet, liksom den även är ett exempel på en ur försvarssynpunkt mycket framstående anläggningskonst.

5


»färdigbildade» eller, som i många fall, först på ett relativt sent kulturstadium togo sitt nuvarande hemvist i besittning. Svenskarna däremot, näst efter sina danska stamfränder, ha längre än något annat europeiskt folk. suttit i orubbat bo. De ha i stället »själva upprepade gånger utsänt väldiga folkvågor över världen, men deras kärna har dock ständigt suttit kvar i de gamla bygder, deras förfäder under stenåldern började uppodla» och där de sedan steg för steg vandrat sin mödosamma och äventyrliga törnestig till vad vi nu uppfatta som våra dagars höga kulturstadium.

Till ett enhetligt svenskt välde lades grunden under järnåldern (600 f. Kr. till 800 e. Kr.). Sveriges stammar och bysam-hällen — d.v.s. den sedan urminnes tider självständiga svenska bondeklassen — började samla sig i större enheter. De sydliga uppgingo därvid i det danska väldet, som de kommo att tillhöra i mera än ett årtusende. De därifrån genom syd-svenska höglandets väldiga skogsmarker avskilda mellansvenska lade grunden till det svenska riket, vilket uppgives vara med kraft och målmedvetenhet, om ock med svek och våld, hoptimrat av Ingjald, kallad Illråde, omkring år 700.

Osäkert är hur pass fast denna stats-bildning kan anses ha varit; i varje fall •sköts snart den sakliga enheten i skuggan av en överflödande rikedom på mäktiga personligheter i den dådkraftens och även-tyrslystnadens expansionsperiod, som se-den följde (Vikingatiden 800—1050). Lik-som all kraftutveckling efterföljdes också denna av en avspänningsperiod (1050— 1250), kännetecknad av inbördes splitt-ring och kamp, å ena sidan mellan olika landsändar, å andra sidan mellan heden-dom och kristendom. Nu framsteg ur den enhetliga, besuttna bondeklassen ett le-dande skikt, en jordägande aristokrati, varibland en ätt, Folkungarna, snart höjde sig över sina likar. Den frambragte några mäktiga härskargestalter, som åter enade riket och skapade en stark konungamakt. Långvarig blev dock icke deras saga; föga mer än ett halvsekel varade Birger Jarls, Magnus Ladulås' •och Torkel Knutssons tid.

Stormännens klass vann åter herraväl-det i riket, vilket skakades av deras in-bördes rivalitet, och därtill kom under mitten av 1300-talet digerdödens fruk-tansvärda härjningar. En tysk furste inkallades att bära Sveriges krona, och med honom följde talrika tyska adels-män och borgare, vilka växte sig in i det svenska samhället. Snart gled Sve-rige in i den enda period av sin historia, då det — om också icke formellt, så i alla fall faktiskt, låg under främmande ok: Danmarks politiska supremati, de tyska hansastädernas och inflyttade köpmän-nens ekonomiska övervälde, den katolska kyrkans tunga hand över andelivet präg-lade vår historia under två sekler framåt, ända tills dess Engelbrekts och Sturarnas befrielsekamp kröntes med slutlig fram-gång av den store riksbyggaren och ny-danaren Gustav Vasa.

Hans verk fortsattes av den yngste sonen, Karl IX, och med Gustav Adolf inbröt så Sveriges korta, men lysande storhetstid, vilken i yttre måtto nådde sin kulmen år 1658, då Karl Gustav i svensk besittning överfört södra och västra delarna av den svenska halvön och därjämte ännu härskade över Fin-land, Östersjöprovinserna och stora delar av Nordtyskland. Stormaktstidens rela-tivt folkglesa (1 x/4 million innevånare år 1650) och fattiga Sverige hade svårt att ekonomiskt bära de bördor, som upp-rätthållandet av ett stort militärvälde krävde, trots Karl XI:s drastiska åtgär-der för ökande av kronans inkomster.

Under Karl XII:s korta men bragdrika hjältebana spändes bågen för hårt — den brast. Det svenska stormaktsväldet föll i spillror; under de två första årtiondena av 1700-talet förlorade Sverige den allra största delen av sina transmarina besitt-ningar, inom dess nuvarande gränser minskades folkmängden med nära 1 0 % , och landet drabbades av ekonomisk ruin.

Den följande frihetstidens Sverige vi-sade ett helt annat kynne. Stormaktstiden hade skänkt, man skulle nästan kunna säga en överproduktion på handlings-människor av stora mått: krigare, stats-män, reformatorer; frihetstiden blev fattig därpå. Den starka kungamakten

16

UPPSALA DOMKYRKA, GUSTAVIANUM OCH GEIJERSTATYN Grundstenen till Sveriges vördnadsvärdaste katedral lades för 650 år sedan. Till sin grundplan erinrande om franska mönster, fick kyrkan sitt yttre utformat i likhet med nordtysk tegelgotik. De nuvarande spirorna i nygotik uppfördes vid den genomgripande restaureringen 1886—96. Det framför liggande Gustavianum var under stormaktstiden universitetets huvudbyggnad.

XVII. 2. 17


förbyttes i realiteten i ett slags aristokra-tisk-byråkratisk republik — en egendom-lig motsats till Europas övriga • stater, där den upplysta monarkiens envälde rådde. I Sverige slog detta igenom med Gustav III, vars regering medförde ett glansfullt uppblomstrande av konst och vitterhet. På dessa områden, liksom på vetenskapens, där de första jättestegen framåt togos redan under frihetstiden, fick Sverige en stormaktstid i sitt slag nästan jämförlig med det föregående seklets politiska. Och nu lades också grun-den för ett mångsidigare och rikare ut-vecklat ekonomiskt liv.

Efter 1809 års olyckliga krig kom landet att behärskas av strävandet att »inom Sveriges gräns erövra Finland åter» — Sveriges ansikte vändes inåt. Samhället fick en småstadens, småborgerlighetens prägel, vilken onekligen hade sitt behag, men som saknade den vida blickens, de

stora perspektivens linjer. Men mot sek-lets slut kommo nya fläktar.

Svensk vitterhet, konst och vetenskap ryckte fram i främsta ledet av vad världen kunde prestera. Och snart kom en driftig-hetens och företagsamhetens anda, som förde Sveriges namn ut över världen — dess världsomspännande stora affärs-organisationer: Tändstickstrusten, Kul-lager, L. M. Ericsson, Separator, ASEA, AGA m. fl. ha härlill i främsta rummet medverkat — och förde med sig en levande känsla av samhörighet med och betydelse i världssamhället.

T våra dagar intager Sverige en aktad plats i världen, allmänt erkänt som Nor-dens ledande stat, en kulturell och ekono-misk faktor av vida större mått än vad dess folkmängd i sig skulle kunna berät-tiga. Att bevara och förbättra denna ställning blir uppgiften för framtidens svenskar.

LANDSVÄG VID HAVET, UDDEVALLA, BOHUSLÄN Den bohuslänska klippkusten gömmer på mycken säregen skönhet. Snabba ångbåtar förmedla, trafiken mellan dess många badorter och fiskelägen. Nyanlagda, delvis i själva strandklippan utsprängda automobilvägar erbjuda de vackraste utblickar över detta landskap av berg och hav med en av milt klimat gynnad grönska, som fyller alla skrevor i berggrunden.

18

En sydamerikansk stormakt FÖRBUNDSREPUBLIKEN BRASILIEN

Förbundsrepubliken Brasilien är ett av jordens största länder. Dess areal är större än Förenta staternas, Alaska frånräknat. Inom dess gränser ligger hälften av den syd-amerikanska kontinenten. Men folkmängden är i förhållande till denna enorma y t a ganska liten, omkring 39 miljoner. I varje fall har den under de senaste tjugufem åren mer än fördubblats. Vid östkusten ligga stora och folkrika städer, där det moderna livet pulserar lika starkt som i Europa och Nordamerika. Men i det inre, kring Amazonfloden och på Måtto Grossos platå finnas vidsträckta områden, som äro full-komligt okända. E t t villkor för landets framåtskridande synes sammansmältningen mellan de olikartade befolkningselementen vara. Denna torde ej heller möta några svårare hinder. Vad de materiella förutsättningarna vidkommer, behöver den

stora förtundsrepubliken sannerligen icke avundas något annat land.

DET URGAMLA höglandet i östra Syd-amerika samt största delen av Ama-

zonbäckenet eller sammanlagt ungefär hälften av kontinenten upptages av för-bundsrepubliken Brasilien, som utvecklat sig ur de portugisiska kolonier, vilka i sextonde århundradet grundlades på östkusten. Brasiliens upptäckare var por-tugisen Pedro Cabral, som på väg till In-dien angjorde syd-amerikanska kusten vid det nuvarande Bahia. Detta skedde i april år 1500.

Nyårsdagen 1502 seglade en landsman till Cabral, Gonzalo Coelho, in i en vacker havsvik 1,300 kilo-meter söder om Ba-hia. Han undersökte icke närmare denna vik utan tog för gi-vet, att den var en flodmynning. Denna obefintliga flod kalla-de han Rio de Janeiro eller Januarifloden. Småningom uppstod här och där på kusten nybyggen eller rättare sagt stationer för in-samlingen av det värdefulla bresilje-träet. Av detta har landet fått sitt namn. Kolonisterna, som

TUKANOINDIAN RÖKER CIGARR Denne indianske gentleman röker sin lång-cigarr med verklig andakt. Som stöd an-vänder han en egendomlig tingest, vilken något påminner om en stor stämgaffel.

mestadels voro råa äventyrare, behand-lade ofta indianerna med stor hårdhet. Dessa plägade ej heller skona vita, som föllo i deras händer. Många blevo ömk-ligen ihjälklubbade och uppätna. Men nykomlingarna, som nästan aldrig åt-följdes av kvinnor från hemlandet, knöto

snart förbindelser med indianskorna och en talrik mestizbefolk-ning uppstod.

Bland de första ny-byggarna tilldrar sig särskilt en gestalt vår uppmärksamhet. Diogo Alvarez, en ung man från Vianna; do Castello, befann sig ombord på ett fartyg, som 1510 förliste på sandreven utanför det nuvarande Bahia. Större- delen av be-sättningen drunknade, och de överlevande blevo dödade av in födingarna. Endast Diogo lyckades rädda livet genom sin färdig-het i fågelskytte med musköt. Indianerna icke blott skonade honom, de behandlade honom som en stor hövding och trollkarl. Med sina indianska hustrur hade han många barn, och det råder icke något tvi-

19

FESTKLÄDD BRASILIANSK INFÖDING, TRAKTERANDE EN PANFLÖJT Denne indian tillhör tydligen en stam, som kommit under europeiskt inflytande. Över sin grova bomullsskjorta bär han en mängd brokiga pärlband. Brasiliens indianer sakna i allmän-het icke sinne för musik, men deras begrepp om harmoni och melodi avvika kanske något från våra. Indianernas musik torde i många fall vara magisk d. v. s. åsyfta andebesvärjelse.

20

ARBETET I GUMMISKOGEN: MJÖLKSAFTEN TAPPAS UR TRÄDET Brasiliens gummiproduktion är nu mycket mindre än förr. År 1925 utfördes 23,537 ton gummi till ett värde av 24 1 / 2 miljoner dollars. De viltväxande gummiträden äro ofta ganska svårtillgängliga, och deras antal har minskats betydligt genom rovdrift. Man har därför börjat anlägga plantager. Centrum för gummiinsamlingen är staden Manåos vid Rio Negros mynning.

21

BRASILIANSKA ARBETARE PREPARERA KAFFEBÖNOR I SÄO PAULO På bilden här ovan se vi en hög nyss skördat kaffe, som skall blötas i stora vattenkar. D e t t a är första skedet i kaffebönans tillblivelse. Brasiliens årliga kaffeskörd är omkring 12 miljoner säckar eller 720 miljoner kilo, d. v. s. fyra femtedelar av hela världsförbruk-ningen. Staten Säo Paulo ensam torde under normala år leverera hälften av världsbehovet.

vel om, att Bahias äldsta och förnämsta familjer härstamma från Alvarez. Av denne inponerande patriark hade gene-ralguvernören de Souza mycken nytta, när han 1549 anlände till Bahia med uppdrag att bygga en stad, som skulle utgöra säte för kolonins styrelse.

Kamp om kolonierna.

Under de följande hundra åren måste portugiserna utkämpa hårda fejder om de sydamerikanska kolonierna med franska, engelska, spanska och holländska inkräk-tare. Farligast voro holländarna, som 1630 satte sig fast i Pernambuco och snart blevo herrar över det angränsande kust-landet. Men när portugiserna åter lyckats befria sig från det förlamande beroendet av Spanien, voro den holländska kolonins dagar räknade. I Portugal började man småningom inse Brasiliens värde, men i överensstämmelse med tidsandan gick kolonialpolitiken främst ut på att rikta moderlandet. Förmvnderskapet i andliga

och världsliga ting var lika tryckande som i de spanska besittningarna.

Brasilien som kejsardöme.

I början av nittonde århundradet in-trädde emellertid en ljusning, när Portu-gals prinsregent, sedermera konung Johan VI, flydde till Rio undan den franska invasionen. Hamnarna öppnades för främ-mande fartyg, skolor, bibliotek och tryc-kerier inrättades. Framför allt livades bra-silianernas nationalkänsla av en kunglig förklaring, att landet hädanefter skulle vara fullt jämställt med Portugal och åt-njuta samma rättigheter som detta. Denna förklaring, som avgavs 1815, ogil-lades emellertid starkt av de ledande kret-sarna i hemlandet. År 1821 inbjödo cortes konungen att återvända, och väl hem-kommen fann han sig snart oingiven av rådgivare, som icke unnade Brasilien några privilegier. En brytning kunde icke undvikas. I spetsen för den natio-nella rörelsen ställde sig emellertid ingen

22

EN SYDAMERIKANSK STORMAKT

mindre än kronprinsen Dom Pedro, som högtidligen utropades till kejsare av Bra-silien. Kejsar Pedro I:s regering var dock föga lyckosam, och redan 1831 abdike-rade han till förmån för sin unge son, samt reste hem till Portugal, för att övertaga spiran i detta land. Under Pedro II:s långa regering gick utvecklingen i många avseenden framåt, men ett dyrbart krig med Paraguay hade så när lett till stats-bankrutt, och när regeringen efter många förberedelser år 1888 avskaffade slaveriet och därmed tillfogade plantagedriften ett hårt slag, var måttet rågat. Några må-nader senare störtades kejsardömet, utan att en hand höjdes till dess försvar.

Den brasilianska nationen. Den nu gällande författningen antogs

189T. Enligt densamma är landet en för-bundsrepublik, vars delstater utgöras av de gamla provinserna. Den stora nord-amerikanska unionen har i mycket varit en förebild för Brasilien. Men medan denna efter slavkriget förskonats från nbördesfejder, har den brasilianska för-

bundsrepublikens historia varit ganska orolig. Brasiliens befolkning är mycket blandad. Antalet vita torde utgöra ca 50 procent. Därvid måste dock begrep-pet vit tänjas så att det omfattar icke blott personer av obestridlig europeisk börd, utan även kreoler med indianska stammödrar. Den brasilianska nationen besitter en utomordentlig förmåga att assimilera främmande beståndsdelar. Detta gäller icke blott italienska, spanska och tyska invandrare, utan även de tal-rika avkomlingarna av negerslavar. In-förseln av negrer började här som i de spanska kolonierna, så snart man fann, att indianerna voro för svaga eller för motspänstiga för att duga till plantage-arbetare. Ännu så sent som på r830- och 40-talen infördes flera hundratusen sla-var från Afrika. Fullblodsnegrerna bilda en fattig underklass, medan de dubbelt talrikare mulatterna på många områden framgångsrikt konkurrera med de vita. Utom mulatter och mestiser förekomma ännu andra korsningar mellan de tre huvudraserna.

NEGRER SYSSELSATTA MED DIAMANTVASKNING I EN LITEN FLOD Brasiliens mineräliikedomar äro outtömliga, men tillsvidare föga utnyttjade. I staterna Minas Geraes ocfi' Bahia finnas bl. a. diamanter. Letningen efter diamanter bediives emeller-tid icke i samma skala som i Sydafrika. Mestadels är det enskilda personer eller små] privata arbetslag, som vaska efter de dyrbara stenarna i flodernas grus- och sandbäddar.

23

24

FIS

KA

RH

YD

DA

OC

H U

PP

DR

AG

NA

BÅ

TA

R I

EN

LIT

EN

SO

LIG

GL

ÄN

TA

VID

DE

N B

RA

SIL

IAN

SKA

KU

STE

N

Det

lö

vver

k,

som

o

mge

r d

en

lill

a k

oja

n

av

p

alm

tla

d

och

le

ra,

syn

es

ypp

igt

no

g,

me

n

de

t ä

r tu

nt

och

gl

est,

jä

mfö

rt

med

d

en

täta

u

rsko

gen

k

un

g

Am

azon

flod

en.

Ha

r v

id

kust

en

fin

nas

u

pp

tram

pad

e st

igar

o

ch

leen

de

glän

tor,

m

edan

u

rsko

gen

s en

da

väga

r ä

ro

flod

er o

ch n

atu

rlig

a k

anal

er,

(i

* /a

X,a

"

slin

gerv

äxte

rna

så

tätt

, a

tt

ick

e en

s d

en

st

arka

tr

op

isk

a so

len

fö

rmår

ge

nom

trän

ga d

et d

un

kel

so

m r

åder

un

der

de

sam

man

-H

ata

de

kro

no

rna.

V

id

ku

sten

är

b

efol

knin

gen

av

b

lan

dat

u

rsp

run

g o

ch

någ

orlu

nd

a ci

vili

sera

d,

men

i

de

t in

re

leva

p

rim

itiv

a in

dia

ner

RIO DE JANEIRO, enligt mångas tanke »världens skönaste stad», är egentligen uppkallat efter den bukt, vid vilken staden ligger. Namnet beror på ett misstag av upptäckaren Gonzalo Coelho, som trodde viken vara en bred flodmynning och emedan det var nyår kallade den Janu-arifloden. Bilden visar en utsikt från Santa Theresaberget mot den berömda Sockertoppen.

25

26

BO

TA

FO

GO

BU

KT

EN

li

gger

st

rax

inn

anfö

r R

io

de

Jan

eiro

vik

ens

myn

nin

g.

Bak

om

d

ess

lugn

a,

blå

va

tten

se

vi

d

e vi

ta

hu

sen

i

förs

tad

en

Bo

tafo

go

, o

ch

bak

om

d

em

rese

r si

g A

lto

d

e C

orco

vad

os

skar

psk

urn

a to

pp

, m

edan

an

dra

b

erg

fört

ona

i

fjär

ran

. E

n a

v R

ios

stör

sta

attr

akti

on

er

är

ka

jern

a

med

d

eras

vi

da

båg

ar

av

pla

nte

rad

e tr

äd

, en

vä

rdig

in

fatt

nin

g

krin

g h

amn

ens

vatt

ensp

egel

. O

m

kvä

llen

n

är

tuse

n

och

åt

er

tuse

n

lju

s tä

nd

as

län

gs

kaj

ern

a,

erb

jud

er

Rio

en

an

bli

ck

av

näs

tan

o

verk

lig

sk

ön

het

. R

io

de

Jan

eiro

vik

en

strä

cker

si

g 2

5 k

ilo

met

er

in i

la

nd

et.


Indianer och indianskydd,

Indianernas öde har varit beklagans-värt. Mot många stammar förde portu-giserna formliga utrotningskrig, andra bortsläpades i slaveri. År 1615 funnos i provinsen Maranhäo i nordöstra Brasilien icke mindre än 500 indianbyar, av vilka en del uppställde mellan fyra- och fem-tusen krigare var. Trettio år senare kunde samtliga byar i provinsen icke hopbringa mer än 800 man. Outtröttliga föresprå-kare hade indianerna i jesuiterna. I södra Brasilien anlade dessa missionssta-tioner, kring vilka indianerna flockade sig i tusental. Men slavjägarna från Säo Paulo, de s. k. paulisterna, hemsökte missionerna och tvungo jesuiterna att för-lägga sin verksamhet till andra sidan av floden Paranå.

De indianer, som upptäckarna funno på östkusten, tillhörde den stora tupi-familjen, som redan var i besittning av flere kulturelement. På grundvalen av deras språk utbildade missionärer och bresiljehandlare det s. k. lingoa geral, eller allmänna språket, som ända till våra dagar spelat en stor roll i Brasilien. Ur detta språk ha många ord inlånats i den brasilianska portugisiskan. Till samma kulturskikt som tupistammarna höra aruakerna och kariberna, vilkas huvudmassa i våra dagar anträffas norr om Amazonfloden. För karibernas vid-kommande har man dock uppställt teo-rin om ett sydligt ursprung. I Xingu-flodens källområde upptäckte de tyska forskarna Karl och Wilhelm von den Stei-nen på 80-talet två fullkomligt oberörda karibstammar, bakairi och nahuquå.

På ett mycket lägre stadium stå ges-stammarna mellan Xingu och östkusten samt bororö i Måtto Grosso. Dessa india-ner bruka ej jorden, och en del känna icke ens hängmattan och kanoten. Det mest omtalade bland alla gésfolk är boto-kuderna, med vilka européerna redan ti-digt kommo i beröring. Deras namn är bildat av det portugisiska ordet »botoque» eller sprundtapp, vilket åsyftar de oform-liga träknappar, som dessa indianer bära i läppar och öron.

Genom en förordning av igro har bra-

silianska regeringen skapat ett effektivt indianskydd och pacificeringen av de vilda stammarna torde fortgå på ett tillfreds-ställande sätt. I stället för att vid minsta anledning företa straffexpeditioner för-söker man uppfostra indianerna. Detta arbete har naturligtvis mött svårigheter, i synnerhet i Amazonas' gummiskogar, där många infödingar hållits i formligt slaveri som seringueiros eller kautschuk -tappare. Över indianernas antal finnas inga tillförlitliga siffror. Enligt en upp-skattning av år 1912 utgjorde de då 13 procent av hela befolkningen. De brasi-lianska statistikerna synas anse att indian-elementet numera ökas snabbare än neg-rer och halvblod, men långsammare än de vita.

Bahia och Rio. Talrikast äro negrerna och mulatterna

i staten Bahia, som knappast alls be-rörts av den nyare invandringen från Europa. Sedan gammalt är denna stat känd för sina kakao- och tobaksplantager. Staden Bahia är lika färgrik som en måla-res palett. Husen äro för det mesta täckta med röda taktegel och målade i olika färger. På de trånga gatorna myllrar det av svarta och bruna barn. De praktfulla kyrkorna förläna staden en särskild prä-gel. De bättre lottade stadsbornas hus äro ofta inbäddade i doftande trädgårdar, och på båda sidor om staden sträcker sig den tropiska skogen ned till havsstranden.

Norrom Bahia ligger Recife eller Per-nambuco, vars befolkning har rykte om sig att vara synnerligen skötsam och ordentlig. Dessa egenskaper måtte den ha ärvt av de gamla holländska kolonis-terna, från vilka många Pernambuco-familjer härstamma. Staden är centrum i ett rikt sockerdistrikt.

Omkring r,300 kilometer söderom Bahia ligger Rio de Janeiro. Med sitt underbara läge, sina ståtliga byggnader och sina vackra promenader bör denna stad räk-nas bland de yppersta i världen. Tidigare hemsöktes detta paradis av en fruktans-värd mordängel, gula febern, men genom energiska åtgärder mot de smittospri-dande moskiterna, har man lyckats driva ut sjukdomen. Staden torde nu räkna

27

INO

M E

N R

AM

AV

TR

OP

ISK

T L

ÖV

VE

RK

SE

VI

HÄ

R K

AF

FE

STA

DE

N S

AN

TO

S O

CH

DE

SS V

ITT

BE

RO

MD

A H

AM

N

Sa

nto

s,

som

li

gger

v

id

bra

sili

ansk

a k

ust

en

omkr

ing

35

0

kil

om

eter

sy

dvä

st

om

R

io

de

Ja

nei

ro,

är

en

av

la

nd

ets

vik

tiga

ste

ham

nst

äder

. F

ram

för

all

t ä

r S

an

tos'

k

än

t so

m

lagr

ings

pla

ts o

ch

uts

kep

pn

ings

ort

fö

r

de

t "k

affe

, so

m

odla

s i

stat

en

Sä

o

Pau

lo.

Häl

ften

a

v

allt

ka

ffe

i

värl

den

to

rde

ko

min

a

från

d

enn

a st

at.

L

ikso

m

Rio

ä

r S

anto

s ti

ll

stö

rsta

d

elen

b

ygg

t p

å

en

stra

nd

rem

sa

un

der

h

öga

ber

g,

vilk

as

slu

ttn

inga

r tä

ckas

a

v e

n

yp

pig

ve

geta

tio

n.

San

tos

ligg

er

just

u

tan

för

tro

pik

ern

a.

Ste

nb

ock

ens

vän

dk

rets

g

år

över

st

aden

S

äo

F

aulo

, n

ågra

m

il

län

gre

in

i la

nd

et.

28

A VEN IDA RIO BRANCO, EN MODERN GATUVY I RIO DE JANEIRO Denna gata, en av de förnämsta i Brasiliens huvudstad, är alldeles ny. För 25 år sedan existe-rade Avenida Rio Branco ännu icke. Rader av lummiga träd skänka skugga åt fotgängare och parkerade bilar. Många av stadens finaste butiker ligga vid denna gata. Rio de Janeiro är en av N y a världens största städer. Dess invånarantal torde kunna uppskattas txll_ 1 x / 2 miljon.

halvannan miljon invånare. Hos de gamla aristokratiska familjerna i Rio finner man särskilt ofta de drag, som anses utmärka brasilianen av god börd. Många bland kvinnorna äro verkliga skönheter, med regelbundet mejslade ansikten, matt hy och strålande ögon. På kläder och smyc-ken sätta både herrar och damer stort värde. Ja, även den fattige söker omge sig med ett sken av elegans.

I kaffestaten. Säo Paulo anses av många vara den

mest framåtsträvande bland Brasiliens stater. Negrer ser man här knappast alls. Arbetarna på de stora kaffeplantagerna äro nästan alla européer, och årligen an-lända till staten skaror av invandrare, i synnerhet italienare. När kaffebusken blommar är hela trakten runt om täckt av en vit, doftande slöja. Kaffeskörden är en tid av sjudande arbete på plantagen, fazendan. Men när den väl är överstån-

den, tar fazendeiron ledigt och reser med sin familj till Rio eller kanske ännu längre bort, till Paris, som i brasilianens ögon är sinnebilden för all verklig kultur. Sta-den Säo Paulo, som har nära 600,000 invånare, ligger ett stycke in i landet. Dess hamn är Santos, där kaffet magasi-neras för transporten över havet. Genom att begränsa försäljningen, kan regeringen, då skörden är för stor eller efterfrågan för liten, hindra priset att falla. Denna åtgärd, den s. k. valoriseringen, är av stor betydelse för Brasiliens finanser.

Brasiliens tyskar. I de sydligaste staterna, Rio Grande do

Sul och Santa Catharina, där de klimatiska förhållandena äro gynnsammare för in-vandrare från Centraleuropa, bo många tyskar. Under tiden 1820—1916 invand-rade sammanlagt omkring 123,000 tyskar till Brasilien. I södern finnas ännu stora kolonier, inom vilka tyskarna jämförelse-

29


vis väl bevarat sitt språk och sina sär-drag, men över huvud torde deras upp-gående i den brasilianska nationen endast vara en tidsfråga. I Petropoliskolonin nära Rio de Janeiro har rasblandningen varit så stark, att även typen närmat sig den inhemska. Hela antalet tyskar i Brasilien torde icke överstiga 2 procent av befolkningen, men genom sin intelli-gens och energi är detta element bety-delsefullt, och särskilt i de södra staterna trycka tyskarna sin prägel på det ekono-miska livet.

Guld, diamanter och järn. Brasiliens mineraltillgångar äro enorma,

men föga utnyttjade. Mangan utföres till Nordamerika. Den viktigaste metallen har dock hittills varit guld. Man har be-räknat, att Brasilien sedan upptäckten levererat guld för över 100 miljoner en-gelska pund. Detta guld har till största delen vaskats ur flodernas gruslager. Först på senare år har man börjat bryta guldmalm. De största gruvorna finnas i staten Minas Geraes och ägas av utländska bolag. Denna stat är även känd för sina diamanter. Centrum för diamantletnin-

gen är staden Diamantina, där de första stenarna funnos år 1727. Av vida större betydelse för landets framtida ekonomi kommer dock järnet att bli. I Minas Geraes finnas hela berg av högprocentig hematitmalm. Men största delen av järn-malmen måste nog utföras och bearbetas på annat håll, ty det kol som brytes i Brasilien är av tämligen låg kvalitet. Vid Bahiakusten och på några ställen inne i landet finnes monazitsand, av vilken man får toriumoxid för Auers glöd-strumpor.

Ett mäktigt flodsystem. Det ekonomiska livet i norra och östra

Brasilien bestämmes framför allt av gum-mihandeln. Medelpunkten för denna är Manåos nära Rio Negros och Amazon-flodens sammanflöde. Inom de stora översvämningsområdena äro vattendragen de enda vägar som kunna användas. Den s. k. igaposkogen bildar här breda, ogenomträngliga bälten. Amazonfloden själv kan befaras av stora ångare till den peruanska staden Iquitos. Hela flod-systemet omfattar nära 80,000 kilometer goda vattenvägar.

RASTANDE BOSKAPSHERDAR MED TÄLTVAGN I SÖDRA BRASILIEN Stora delar av Brasilien täckas av savanner och stäpper, vilka i hög grad ägna sig för boskaps-skötsel. De största hjordarna finner man i staterna Rio Grande do Sul och Paranå, vilka med hänsyn till naturförhållandena rätt mycket påminna om Uruguay. På bilden se vi några kringströvande koherdar hålla middagsrast vid tältvagnen. Den lilla staden heter Castro.

30

Det hemlighetsfulla Arabien ÖKNENS STOLTA BEDUINER OCH HELIGA ORTER Arabistan, »arabernas land», är så otillgängligt till följd av sina ändlösa ökenvidder och sina stridslystna beduiner, att stora delar därav ännu förblivit outforskade. Ehuru det i vår föreställning framstår som ett land av öde sandrymder, skimrande under en obarmhärtigt brännande sol, inrymmer det även grönskande oaser och fruktbara dal-gångar. Arabien utgör den muhammedanska religionens födelsenejd, och från detta underbara, av hemlighetsfulla sägner omdiktade land buro för mer än tusen år sedan pittoreska, brunhyade ryttarhorder Islams segrande baner över hela norra Afrika och djupt in i Spanien. Öknens beduiner leva ännu i många avseenden på samma sätt som deras förfäder för många hundra år sedan. Inför den färgprakt som naturen och histo-rien förlänar dem och deras land förbleknar även den mest uppskattande skildring.

ARABIEN är i främsta rummet känt för oss som muhammedanismens

hemland och såsom in-rymmande alla tradi-tionstrogna islamiters troscentrum. Inför vår fantasi framträder det som ett land av oaser och sandöknar, där en förtärande hetta råder. Denna föreställning hos •oss beror till stor del därpå, att vi fått våra intryck meddelade av personer, som skådat och kanske besökt Ara-biens kusttrakter under färd genom Röda havet eller utmed landets syd-sträckning.

Arabiens gränser ut-göras av Röda havet i väster, Indiska oceanen i söder och Persiska viken i öster, med Syrien och Mesopotamien i norr och nordost. Från vil-ken sida man än nalkas landet, är intrycket det-samma: ett solförbränt landskap av sand, sträc-kande sig så långt ögat når, försmäktande i het-ta och utan att några synliga tecken på liv

avbryta den stora öds-ligheten.

Denna bild motsvarar visserligen landets be-skaffenhet över vid-

NOMADISK KAMELUPPFODARE Abuschiastammen, en kraftfull och krigisk folkgrupp, som lever i Tihama-öknen, är ryktbar som uppfödare av de yppersta ridkamelerna i Arabien.

sträckta områden. Hela Arabien ser emel-lertid ej så ut, ty man påträffar även

oaser med palmlundar samt ängder med gröns-kande växtlighet, där de nomadiska beduin-stammarna beta sina hjordar av nötboskap, får och kameler. Anblic-ken växlar emellertid betydligt även där skill-naden icke betingas av växtligheten. Efter färd över obrutna grusvidder med ökengräs och spar-samma akaciebuskar, kunna vi komma till bländvita sandfält med endast aningen av ett grästäcke och slutligen till brandröda sand-formationer med kalk-stensklippor och mjukt undulerande kullar erin-rande om de ryktbara »downs» i södra Eng-land, endast i mindre skala.

Färgspelet över ett sådant landskap är en oförglömlig syn, särskilt vid solnedgången. När solen närmar sig hori-sonten, utplånas alla detaljer av höjderna åt detta håll som i en mjölkaktig dager, me-dan krönens utklippta silhuetter runda sig mot den brinnande bakgrun-

31

32

EN

ST

AK

A A

RA

BL

ÄG

ER

I E

N K

LIP

PB

EST

RÖ

DD

ÖK

EN

I N

OR

RA

HE

DJA

S V

i fö

rest

äll

a

oss

ofta

A

rab

ien

so

m

en

öd

slig

sa

nd

ök

en,

men

i

det

ta

vid

strä

ckta

la

nd

fi

nn

as

även

k

ala

ber

gstr

akte

r sa

mt

bö

rdig

a p

alm

lun

dar

ock

k

aff

eod

lin

ga

r,

säd

esfä

lt

och

ste

nig

a vi

ldm

ark

er i

stil

med

d

en p

å b

ild

en h

är o

van

. T

älte

n,

som

vi

se,

till

hör

a" e

n

med

lem

av

en a

v d

e fö

rnäm

a a

ra b

sl

ak

ter,

v

ilk

a g

öra

ansp

råk

p

å at

t h

ärst

amm

a fr

ån

Mu

ham

med

ge

nom

h

ans

do

tter

F

atim

a.

läg

erp

lats

en b

efin

ner

sig

när

a M

aan

, et

t u

pp

ehål

lsst

älle

vi

d

Hed

jasb

an

an

. E

hu

ru t

rak

ten

för

efal

ler

oss

trö

stlö

st s

teri

l, ä

ro a

rab

häs

tarn

a i

stån

d a

tt b

lan

d k

lip

po

rna

fin

na

ett

sp

arsa

mt

men

til

lräc

kli

gt

gräs

bet

e.

33

EN

ST

RÄ

NG

SK

OL

MÄ

STA

RE

UN

DE

RV

ISA

R S

IN K

LA

SS

I D

ET

FR

IA

En

da

st g

oss

ar g

å i

skol

a i

Ara

bie

n,

ty e

nli

gt s

trik

t m

uh

amm

edan

sk å

skåd

nin

g vo

re d

et s

löse

ri m

ed

tid

en a

tt u

nd

ervi

sa f

lick

or,

vi

lkas

liv

för

flyt

er u

nd

er

om

vård

nad

om

de

hu

slig

a an

gelä

gen

het

ern

a.

I d

e fl

esta

ara

bsk

olor

lär

a si

g go

ssar

na

emel

lert

id e

nd

ast

att

läsa

kor

anen

, d

eras

hel

iga

bo

k,

och

att

rec

iter

a lå

nga

sty

cken

av

den

sam

ma

ur

min

net

. N

uti

da

veta

nd

e oc

h ä

ven

såd

an l

ärd

ku

nsk

ap,

som

kän

net

eck

nad

e sa

race

ner

na,

för

fäd

ern

a t

ill

des

sa s

må

skol

gos-

sar,

an

ses

av m

ånga

ara

ber

som

någ

on

tin

g vä

rld

slig

t oc

h f

örka

stli

gt.

Käp

pen

sp

elar

en

lik

a vi

kti

g u

pp

fost

rin

gsro

ll i

Ara

bie

n s

om m

ånge

nst

ädes

i

Eu

rop

a.

DET HEMLIGHETSFULLA ARABIEN

den. Åt öster tyckes hela utsikten vid första ögonkastet som försvunnen i det röda dimljuset, tills den åter förvånande tydlig framträder vid närmare betraktande. De ändlösa vidderna bli violetta och röda och solröken röd. Vid horisonten lyser solen en stund som en glödande massa utan konturer, men i ett nu är den borta, och även ljuset försvinner, ett gyllenskir draget ned bortom horisonten. Om några ögonblick skiner där en tom, orange-gul himmel, som sedan blir röd, medan skuggorna bli blå. Aftonrodnadens strå-lande ödslighet över öknen utgör en gri-pande färgsymbol av begreppet »bort-döende».

Arabiens historia går i traditionen till-baka ända till människornas skapelse, ty i Djidde, en av de förnämsta hamnstä-derna vid Röda havet, skall enligt araber-nas sägner, vilka delvis sammanfalla med gamla testamentets, finnas Evas grav-plats. Landet har varit uppdelat i smärre stater, sultanat, imamat eller emirat, om-fattande den bofasta befolkningen och styrda av rivaliserande härskare, av vilka en del före världskriget erkände Turkiets överhöghet. Gynnade av de geografiska förhållandena lyckades de nomadiserande stammarna i allmänhet motstå turkarnas försök att underlägga dem sitt herravälde. Arabiens beduiner höra till de folk, hos vilka frihetskravet ingått i blodet och som aldrig kunna kuvas av någon. De äro den fria öknens barn, och att leva sitt obundna liv såsom deras fäder gjort, det är för dem lika väsentligt som att andas.

Araber och beduiner. Araber kallas i vidsträcktaste mening

alla folk, som ha arabiskan till modersmål, d. v. s. den förnämsta delen av befolk-ningen på Afrikas nordkust från Atlanten till Suezkanalen, vidare Egypten, Sudan kring Vita och Blå Nilens nedre lopp, Sansibar, Syrien, Palestina, Mesopota-mien och Babylonien samt Arabien. Men i trängre etnografisk bemärkelse omfattar ordet blott invånarna i sistnämnda land. Dessa egentliga araber anses utgöra kär-nan av de semitiska folken.

Enligt en övlig indelning omfattar Ara-

biens invånare »nomadfolket», beduinerna, och »det bofasta folket». Ehuru utgörande blott ett mindretal av hela folkmängden, anses de förra såsom de ouppblandade »rena araberna», vilka stadsborna själva betrakta som auktoriteter beträffande arabisk språkform och poetisk tradition. Beduinerna ströva omkring inom det för varje stam hävdvunna området, här och var idkande litet tillfälligt jordbruk (durra och hirs till bröd och korn till foder).

Ett av beduinernas förnämsta närings-fång är uppfödandet av kameler, och de förstå detta djur bättre än något annat folk. Av dess hår förfärdiga de filtar, tält, rep och även kläder, de dricka dess mjölk, äta dess kött och garva dess hud till läder. Men egendomligt nog tyckas de ej hysa någon egentlig tillgivenhet för detta djur, som skänker dem så mycket. Utan kamelen skulle araberna ej kunna leva i öknen, och dock är det uteslutande på hästen de slösa den grad av ömhet de förfoga över. Det är hästen som utgör familjens favorit, och detta ädla fullblod är även väl förtjänt av beundran. Till häst eller ridande på sin kamel erbjuder beduinen en imponerande syn. Omgjordad med sitt patronbälte, med geväret hän-gande över skuldran eller fäst baktill vid sadeln, med dolken stucken innanför gör-deln och manteln stolt kastad tillbaka, företer han, ståtlig i hållning, bilden av den öknens romantiska, okuvliga son han också är.

Männens och kvinnornas dräkt är myc-ket lika. Den förenar ledighet med värdig het och består av en lång linneskjorta, vidbyxor fästa vid midjan medelst en gördel, och en tröja med väldiga ärmar, som vid kallt väder dragas över händerna. Överst bäres en mantel av färgrikt tyg med en krage i guld- eller silverarbete hos de rika. Som huvudbonad tjänar en brokig duk fasthållen med ett ylleband, som viras två varv kring huvudet.

Gränstvister, rov och infall på gran-nens område förekomma naturligtvis ofta, men äro sällan långvariga och förhär-jande, och angrepp på den i allmänhet bättre beväpnade och organiserade bo-fasta befolkningen äro sällsynta. Under

34

SKULPTERADE BALKONGER, i talrika fall vackert målade och dekorerade med ara-biska vmdlmgsornament, skjuta ut över de smala, slingrande gatorna i Djidde, en hamnstad vid Röda havet. Den nya järnvägslinjen från Damaskus till Medina har bidragit till att minska Djiddes betydelse som handelscentrum och landstigningsort för pilgrimer på väg till Mekka.

35

D E T T A R Ö D A T E M P E L , kallat El-Deir och beläget i Petra, är icke uppbyggt av sten-block, utan uthugget i själva den solida bergväggen. Det utgör i våra dagar den mest storslagna reliken från stadens försvunna storhetstid. Templet utformades av romarna, då dessa intogo Petra, i hopp om att slå under sig infödingarnas rikedom och handel.

36


sina inbördes fejder torde beduinerna aldrig taga fångar, och de döda aldrig en fiende, som ej gör motstånd, om de ej ha att hämnas någon anhörig. En fiendes person är helig, så snart han avväpnats eller fällts ur sadeln; hans häst tages, men själv får han fly så gott han kan.

Däremot utgör plundring av karavaner och resande en välkommen omväxling i vardagslivet, och för beduinerna är detta ett lika lagligt uttryck för deras egendoms-rätt till landet som uppbärande av tull i Europa. Det enda säkra sättet för resande att trygga sig är att av den när-mast boende stammens schejk mot över-enskommen avgift skaffa sig tillstånd att passera dennes område — vanligen un-der eskort av en eller två man — och detta utgör sedan en rekommendation till angränsande stam, förutsatt att ingen tillfällig fejd äger rum dem emellan, så att den resande under hela sin färd på detta sätt mot måttliga avgifter överlåtes från en stam till en annan.

Bostäder och levnadssätt. Beduinernas tält av grov, svart kamel-

eller gethårsduk ha ena långväggen helt eller delvis öppen och äro stundom genom en vägg av samma slags duk avdelade för män och kvinnor. Hos de förmögnare är golvet täckt med mattor, och vid ena sidan är en divan av mattor och kuddar för värden och hans gäst. På väggarna hänga broderade kläden, förfärdigade av kvinnorna, som äro lika skickliga i hand-arbeten som i hushållsgöromål, samt gevär, seldon och dräkter.

De sociala förhållandena äro rent demo-kratiska. Schejken, vanligen den rikaste i stammen, frågas alltid till råds i viktiga ärenden och tvister, men åtlydes icke alltid, då alla myndiga män äro fullkom-ligt likställda. Närboende stammar äro dock beroende av de stater, som skapats av den bofasta befolkningen.

Beduinernas religion är nominellt islam, men dennas förnämsta praktiska bruk: de fem dagliga bönerna, pilgrimsfärden till Mekka, allmosor, till och med omskärelsen, iakttagas föga inom vissa stammar, och hos de avlägsnare, vildare stammarna förekommer ännu sol-, stjärn- eller träd-

dyrkan eller nästan fullständig religions-löshet. Araberna äro toleranta mot andra trosbekännare, till och med mot judarna, minst dock mot kristna.

I vardagslag äro beduinerna mycket måttliga med avseende på födan. Kamel-mjölk är en av de vanligaste dryckerna, och det första en törstig resande gör, då han kommer till en bosättning, är att tömma en skål av den läskande drycken. Vid större fester, då det slaktas, hemfaller man i stället åt frosseri. Födan intages av sällskapet utan tillhjälp av kniv och gaffel, endast med fingrarna.

Beduinens förmåga att uthärda mödor och försakelser, värme och köld är hart när otrolig. Han är mycket okunnig i läsning och skrivning, men äger ett för-vånande minne; alla glömda detaljer ersätter han likväl lätt med ren dikt. Hans sägner om sin släkts och sina häs-tars genealogier, varöver han ådagalägger sådan stolthet, äro därför högst otill-förlitliga.

Till kroppsbyggnaden är beduinen van-ligen av medellängd, med magra, skarpt skurna, välformade anletsdrag, brun, i södern svartbrun hy, grovt, svart hår och klen skäggväxt. Stadsbefolkningen är ofta vackrare och mera högrest. Med starka passioner förena beduinerna utomordent-lig självbehärskning, lugn och värdig håll-ning, livlig poetisk inbillning och stor naturlig vältalighet. Berömda för mod och tapperhet, visa de dock i striden stor försiktighet och beräkning, då risken är för stor och den emotsedda vinsten för liten.

Den bofasta befolkningen. En arabisk stad eller by är oftast om-

given av en låg jordvall, blott de allra största skyddas av en stenmur. Gatorna äro än ytterligt breda, än mycket smala, men alltid krokiga. Husen av soltorkad lera (brända tegel nyttjas ej), sällan av sten, ha platta tak och små, högtbelägna fönster och äro stundom vitrappade eller målade. De rikas hus äro försedda med vackert skulpterade ornamenteringar, såsom vi se på en av bilderna. Det förnämsta, till mottagning nyttjade rummet kallas »qåhwa» (kafé).

XVII. 3. 37

38

FÖ

RF

AL

LN

A T

ÄL

TH

US

I

DE

ÖV

ER

BE

FO

LK

AD

E A

FF

ÄR

SKV

AR

TE

RE

N I

LO

HE

IJA

J

em

en

, o

mfa

tta

nd

e s

ydvä

stra

Ara

bie

n,

bef

ann

sig

för

e v

ärld

skri

get

un

der

mu

ham

med

ansk

t h

erra

väld

e,

men

al

l fö

reta

gsam

het

låg

då

ner

e.

Vis

sa d

elar

av

la

nd

et

äro

myc

ket

fr

uk

tbar

a,

och

u

nd

er

sen

are

tid

h

ar

Jem

en

utv

eck

lat

sig

till

ett

ko

mm

ersi

ellt

cen

tru

m o

ch u

pp

nåt

t et

t b

egyn

nan

de

väls

tån

d.

Lo

he

ija

, en

av

de

omkr

ing

ett

ha

lvt

du

ssin

med

elst

ora

ham

nst

äder

na

vid

Röd

a h

avet

, äg

er

en v

iss

bet

ydel

se g

enom

sin

kaf

feex

por

t, m

en ä

r ö

ver

hu

vud

en

to

rfti

g o

ch s

mu

tsig

ort

. H

use

n i

de

fatt

iga

sta

dsd

elar

na

bes

tå a

v re

svir

ke,

var

öve

r m

an f

astg

jort

m

atto

r.

I d

etta

kli

mat

beh

öve

r m

an e

j b

ättr

e b

ostä

der

.

NE

GR

ER

I H

ED

JAS

UT

AN

FÖ

R S

IN E

LÄ

ND

IGA

BO

STA

D H

OP

SNÖ

RD

AV

SM

UT

SIG

A K

LU

TA

R O

CH

RE

P

I A

rab

ien

fi

nn

as

mån

ga n

egre

r, a

v vi

lka

en

del

äro

sla

var

och

de

övr

iga

mes

tad

els

avk

om

lin

gar

av

slav

ar,

som

for

dom

in

förd

es i

lan

det

frå

n d

en n

är-

bel

äg

na

afri

kan

ska

ku

sten

. D

å vi

jäm

föra

den

na

neg

erb

osta

d m

ed d

ess

mö

rka,

osn

ygga

och

in

stän

gda

atm

osfä

r oc

h d

e lu

ftig

a, v

älu

pp

förd

a a

rab

iska

byg

g-n

ader

na

i b

akgr

un

den

, fr

amst

år

ocks

å sk

illn

aden

m

ed

avse

end

e p

å k

ult

urn

ivå.

N

eger

hyd

dan

är

byg

gd i

sti

l m

ed d

e b

iku

psf

orm

iga

bo

städ

er,

som

äro

så

van

liga

i A

frik

a, o

ch d

en ä

r u

pp

förd

med

ti

llh

jälp

av

en

h

opra

fsad

sa

mli

ng

gam

la

säck

ar

och

tr

asor

sa

mm

anh

ålln

a p

å si

tt

un

der

lag

med

elst

re

p.

39


ARABKVINNA BÄRANDE ETT VATTENKRUS I likhet med sina systrar i många andra delar av Öster-landet bära arabkvinnorna sina vattenkärl på huvudet v id vandring till och från brunnarna, kvinnornas sam-lingsplats. De äro vanligen iförda en dräkt i mörk färgton.

Över huvud erbjuder husens konstruk-tion en mycket oregelbunden anblick. Medan de förnämsta byggnaderna uppvisa flere väluppförda våningar, förekomma i

städernas utkanter fallfär-diga tälthus samt allehanda tillfälliga hyddorj för den särskilt till marknaderna inresande landsbefolkningen. Då råder ett obeskrivligt bullersamt liv i staden där en brokig uppsjö av varor salubjudes. Högt över vimlet resa sig moskéernas vita minareter, från vilkas altan »muezzin», eller böneutropa-ren, fem gånger under dyg-nets timmar kallar de rätt-trogna till bön. Då avbrytes kommersen, och envar skyn-dar att tvätta sina händer och fötter före bönen. En stund senare är köpenskapen åter i full gång.

Den bofasta befolkningens näringsfång är i byarna huvudsakligen jordbruk (ve-te, korn, dadlar, kaffe,bönor, lök), boskapsskötsel och jakt. Intressant är användningen av tama jaktleoparder (ge-parder, engelska »cheetah»), särskilt vid gaselljakt. Ge-pardens snabbhet är nästan otrolig, då den i en enda rusning jagar efter sitt byte. En gepard kan upphinna en antilop efter ett lopp på 600 m., då den sistnämnda haft ett försprång på 200 m.

I de större städerna idkas nästan uteslutande handel, för vilken araberna äga ut-präglad fallenhet. Däremot står industrien i allmänhet lågt. I fråga om klädedräkt, seder, bruk och flitigt ut-övande av islams bud likna de större städernas invånare sina trosförvanter i Kairo, Damaskus, Bagdad och andra storstäder, medan däremot bybefolkningen mera över-

ensstämmer med beduinerna. Slavar från Afrika hållas allmänt, mera dock hos de bofasta än hos nomaderna. De be-handlas över huvud väl, bli ivriga

40


muhammedaner och frigivas ofta vid festliga tillfällen. Efter vissa års tjänst ha de rätt till frihet, och därför finnes bland den bofasta befolkningen ett icke obetyd-ligt antal fria negersläkter, vilka i socialt avseende äro likställda med araberna.

Mekka och Kaaba.

Mekka, Muhammeds födelseort och den muhammedanska världens andliga huvud-stad, ligger omkring 100 km. öster om Diidde. den närmaste punkten vid Röda

VATTEN FÖRVARAS I CISTERNER I DET SOLSTEKTA ADEN Aden, den befästa brittiska kolstationen vid inloppet till Röda havet, har ständigt att kämpa med svårigheten att tillförsäkra sina invånare ett tillräckligt förråd av vatten. De väldiga bassängerna för regnvatten påbegyntes i sjunde århundradet f. Kr. och inrymma 30 miljoner liter vatten. I Aden regnar det endast ungefär vart tredje år.

41

VATTENFORSLARE I JEMEN OCH HANS FULLASTADE KAMEL Den sydliga regionen av den stora Tihama-öknen ligger inom ] emen, och befolkningen där ut-göres förnämligast av kameluppfödare. Tihama är utomordentligt vattenfattigt, så att en med vattenkärl lastad kamel städse måste medföras på varje längre färd, vare sig krigisk eller fredlig, som företages av ökenaraberna. Denne man har fyllt sina tomma krukor i brunnen vid moskén.

42

MA

SK

AT

S L

IVL

IGT

TR

AF

IKE

RA

DE

HA

MN

VIL

AR

TR

YG

G V

ID F

OT

EN

AV

ET

T K

LIP

PC

ITA

DE

LL

D

et ä

r et

t te

cken

på

arab

ern

as f

öga

fra

måt

strä

van

de

läg

gnin

g,

att

loss

nin

gen

av

fart

yg f

örsi

ggår

på

det

ta p

rim

itiv

a sä

tt i

Mas

kat

, h

uvu

dst

aden

i s

ul-

tan

ate

t O

man

oc

h

en

blo

mst

ran

de

han

del

sort

vid

In

dis

ka

oce

anen

. L

aste

n f

öres

i l

and

frå

n d

e o

cean

gåen

de

fart

ygen

i f

latb

ott

nad

e p

råm

ar,

vilk

a

an-

göra

s så

när

a st

ran

den

som

mö

jlig

t.

Där

på

bär

a ar

bet

are

god

set

i la

nd

på

sin

a sk

uld

ror,

vad

and

e ti

ll o

ch f

rån

str

and

en.

Om

an ä

r ry

ktb

art

för

sin

a d

ad-

lar

och

si

na

arab

isk

a h

ästa

r,

och

ex

por

ten

, so

m ä

ven

om

fatt

ar p

ärlo

r sa

mt

guld

- o

ch s

ilve

rarb

eten

, gå

r fr

ån M

aska

ts h

amn

för

näm

liga

st

till

In

die

n.

43


KVINNOR I MASKAT PACKANDE DADLAR Oman utgör en av de bördigaste staterna i Arabien med rika odlingar och praktfulla fruktträdgårdar. Säd, appelsiner, persikor, vindruvor, aprikoser och i synnerhet dadlar odlas i stor mängd. Dadlarna torkas innan de exporteras.

ten till staden vandra de de föreskrivna sju varven kring Kaaba.

Kaaba (egentligen »tär-ning») utgöres av en på Mekkas moskégård stående rätvinklig byggnad av mörk-grå sten, 5,5 m. lång, 4 m. bred och 12 m. hög. Dess historia är dunkel och in-vävd med sägner, enligt vilka den har himmelskt ur-sprung. Säkert är att Kaaba funnits långt före Muham-meds tid (möjligen' uppförd i början av första århund-radet före Kristus) och re-dan då utgjort en nationell helgedom för de hedniska araberna. I byggnaden är inmurad den s.k. »svarta stenen», enligt sägnen en från himmeln nedfallen ru-bin, som svartnat för män-niskornas synders skull. Kaaba är hela året, med undantag för fjorton dagar under själva vallfartstiden, inhöljt i ett täckelse av siden.

havet, och omkring 340 km. söder 0111 Medina. Staden har breda, icke sten-lagda gator, och flere av husen äro fyra till fem våningar höga. Mekkas ålder förlorar sig i tidernas dunkel, ty redan långt före Muhammed var det känt som en helig stad och en viktig handelsplats. För icke-nmhammedaner har tillträdet till Mekka varit förbjudet, ehuru dock redan tidigt enstaka européer lyckats komma in i staden och t. o. m. deltagit i de heliga bruken. En av de förnämsta ceremonierna vid en pilgrimsfärd till Mekka är besöket på Arafat, en utanför staden belägen klippa, på vilken Muham-med själv skall ha bett. Där tillbringa pilgrimerna den nionde dagen av vall-fartsmånaden under uppläsande av böner och stycken ur koranen. Efter återkoms-

Moderna patriarker. En av de mest fängslande

företeelserna i Arabien f är den påminnelse beduinernas liv ännu i våra dagar skänker av gammaltestamentlig tid, särskilt under deras färder, då en fana bäres före karavanen om dagen och en lykta om natten. När man en morgon ser en kara-van bryta upp från sin lägerplats, har man för sig visionen av bibliska dagar, ty på samma sätt drogo patriarkerna och deras följeslagare genom öknen.

Då en stam befinner sig under marsch, åtföljes karavaren av en boskapshjord, som kan omfatta tusentals djur. Kame-lerna behöva vatten var fjärde eller femte dag, men kunna i nödfall härda ut mycket längre utan dryck. Enligt samma primitiva metod som i Abrahams dagar hämtas vat-ten upp ur brunnen, vid vilken man slagit läger: ett läderämbar sänkes ned vid ett rep och dragés upp av en kamel.

44

EN

PIL

GR

IMSK

AR

AV

AN

är

på

väg

till

kli

pp

an A

rafa

t, v

ilke

n m

uh

amm

edan

ern

a äg

na

den

stö

rsta

vör

dn

ad.

Den

är

bel

ägen

un

gefä

r 20

km

. ös

tero

m

Mek

ka,

och

på

viss

a d

agar

av

året

för

etag

a d

e p

ilgr

imer

, so

m b

esö

ka

den

hel

iga

stad

en,

en f

ärd

til

l A

rafa

t. D

e b

egiv

a si

g d

it a

nti

nge

n t

ill

fots

ell

er r

idan

de

på

åsn

or,

häs

tar

elle

r ka

mel

er.

Den

kar

avan

vi

se p

å b

ild

en o

mfa

ttar

två

rad

er a

v k

amel

er,

de

till

hög

er f

orsl

and

e b

agag

e oc

h p

rovi

ant,

och

de

till

vän

ster

bä-

ran

de

de

s.k

. «s

jugd

uf»,

ett

sla

gs k

ure

r av

mat

tor

och

för

hän

gen

, vi

lka

sk

ydd

a d

e vä

gfar

and

e m

ot s

olen

. E

n s

ådan

kar

avan

erb

jud

er e

n f

ängs

lan

de

an

bli

ck.

45

ME

KK

AS

ST

OR

A M

OS

KÉ

är

d

en

hel

igas

te p

lats

en p

å jo

rden

för

en

mu

ham

med

an.

I vi

lken

del

av

värl

den

en

mu

ham

med

an ä

n m

å b

o, v

änd

er h

an

sig

mot

Mek

ka,

då

han

bed

er.

Den

sva

rta

tärn

ings

form

iga

bvg

gnad

enp

å m

oské

ns

sto

ra g

ård

är

Kaa

ba,

det

hel

iga

förv

arin

gsru

mm

et,

som

är

täck

t m

ed s

iden

. E

n p

ilg

rim

, so

m b

esök

er M

ekk

a, m

åste

gå

elle

r lö

pa

run

t K

aab

a s

ju

gån

ger,

d

äru

nd

er o

avb

rute

t fr

amm

um

lan

de

bön

er.

På

tem

pel

gård

en b

efin

ner

sig

o

ckså

en

kä

lla

, d

är

from

ma

m

uh

amm

edan

er d

op

pa

ned

li

nn

e,

som

sed

an f

örfä

rdig

as

till

sk

rud

ar;

på

det

ta s

ätt

till

god

ogör

m

an

sig

käll

ans

hel

igh

et.

46

Vid Österns korsväg SINGAPORE OCH MAEACKA

Vid Malackas kust, där Asiens fastland slutar och den malajiska övärlden tar vid, lig-ger Singapore, en stapelplats för tropikernas skatter. Ingenstädes i världen utskeppas så mycket gummi och tenn som här. Portugiser, holländare och britter ha behärskat denna viktiga stråkväg. Nu är Malackahalvön en av hörnstenarna i det engelska sjö-och handelsväldet. Malajerna, som engång varit landets herrar, ha här grundlagt flera småriken. Guvernören i SingajDore är tillika överkommissarie för dessa malajstater.

I SYDÖST SÄNDER den asiatiska kontinenten en lång och smal trevare

mot ekvatorn, utan att dock nå fram till denna. Trevaren är Malackahalvön, även kallad Malajiska halvön.

I politiskt hänseende är denna halvö delad mellan England och Siam. De brit-tiska besittningarna och skyddsstaterna i södra delen av halvön sammanfattas under benämningen Malaya. Det är med Malaya vi här skola sysselsätta oss.

Kronkoloni och skyddsstater.

Englands omedelbara besittningar äro små, men ur kommersiell och ekonomisk synpunkt synnerligen värdefulla. Längst i söder ligger ön Singapore, som behärskar den viktigaste handelsvägen till Öst-asien, Malackasundet. Ett utmärkt läge har också ön Pulo Penang i nordväst. Innanför denna ö ligger Wellesleyprovin-sen samt vid kusten mellan Penang och Singapore Dinding och Malacka. Dessa områden bilda tillsammans Straits Settle-ments, Kolonierna vid sundet. Denna brittiska kronkoloni omfattar endast 3,906 kvkm., men har nära en miljon invånare.

Till Straits Settlements ansluta sig nio malajsultanat under brittiskt skydd. Fyra av dem, Perak, Selangor, Negri Sem-bilan och Pahang, bilda ett slags förbund, som kallas The Federated Malay States. De övriga sultanaten, Johore, Kedah, Perlis och Kelantan samt Trengganu samman-fattas under benämningen Unfederated Malay States. Johore är den sydligaste av dessa. De fyra andra ligga längst i norr och stodo tidigare under siamesisk över-höghet, men genom ett fördrag av år 1909 avstod Siam sina rättigheter åt Storbritannien. Tillsammans omfatta ma-

lajstaterna över 130,000 kvkm. med om-kring 2 Yl miljon invånare.

Halvön har fått sitt namn av den gamla staden Malacka, som torde grundlagts i tolfte århundradet av muhammedanska malajer från Sumatra. År 1511 erövrades denna viktiga handelsstad av portugi-serna under den store sjöhjälten Albuquer-que. Ännu kan man här se resterna av en kyrka, som de låtit uppföra. Portugiserna innehade Malacka ända till 1641, då det togs av holländarna, vilka höllo sig här till början av nittonde århundradet. Nu-mera har denna hamn icke någon större betydelse. Den är delvis igensandad och besökes endast av ett fåtal oceanångare.

Den första engelska kolonin på Ma-lackahalvön var Penang, men efter Singa-pores grundläggning förlorade den snart större delen av sin handel. Utförseln från malaj staternas tenngruvor och gummi-plantager har emellertid inlett en era av ny blomstring för denna hamn.

Frihamnen Singapore. På det ställe, där Singapore nu ligger,

fanns under medeltiden en indisk handels-plats med samma namn, men denna hade för längesedan degraderats till en malajisk fiskarby, när sir Stamford Raffles år 1819 för en ringa penning köpte ön av sultanen i Johore. Sir Stamford, som obestridligen är en av förgrundsfigurerna i det brittiska kolonialväldets historia, insåg klart Singa-pores utomordentliga möjligheter. För att dessa skulle komma till sin fulla rätt,, måste handeln emellertid vara fri. Inga tullskrankor finge hindra Singapores ut-veckling. De riktlinjer han dragit följdes, och resultatet överträffade alla förvänt-ningar, Den holländska handelns monopol-ställning i sydöstra Asien bröts, och Singa-

47

48

ET

T R

OT

TIN

GT

OR

KE

RI

I SI

NG

AP

OR

E:

KU

LIE

R S

YS

SE

LS

AT

TA

ME

D A

TT

BR

ED

A U

T R

OT

TIN

GE

N

I SO

LE

N

Ro

ttin

g

är

en

av

Sin

ga

po

res

vik

tiga

ste

exp

ort

varo

r.

Med

ti

llh

jälp

av

h

akli

kn

and

e u

tväx

ter

kan

d

en

smal

a,

men

st

ark

a ro

ttin

gpal

men

k

lätt

ra

up

pfö

r

dju

ng

eln

s h

ögs

ta

trä

d.

Pal

men

sk

äres

n

ed

och

b

lad

en

avlä

gsn

as,

varp

å ro

ttin

gen

d

elas

u

pp

i

län

gder

, so

m

vari

era

mel

lan

h

alva

nn

an o

ch

tio

m

eter

. D

essa

st

yck

en

pla

cera

s p

å tr

ästä

lln

inga

r o

ch

få

tork

a i

sole

n.

Eft

er

tork

nin

gen

sk

alas

o

ch

spjä

lkes

ro

ttin

gen

. S

tora

m

ängd

er

tork

ad

o

ch

klu

ven

ro

ttin

g ex

po

rter

as

från

S

inga

po

re

till

E

uro

pa

och

N

ord

amer

ika,

d

är

den

i

syn

ner

het

fi

nn

er

anvä

nd

nin

g vi

d m

öbel

fab

rike

rna.

HU

SE

N S

TÅ

FO

RM

LIG

EN

P

Ä S

TY

LT

OR

, H

ÖG

T Ö

VE

R D

YN

I E

N L

ITE

N V

IK,

SO

M T

ÖM

TS

AV

TID

VA

TT

NE

T

Ku

stm

ala

jern

a

äro

of

ta

skic

kli

ga

fisk

are

o

ch

sjö

män

. D

eras

fö

rmåg

a

att

m

anöv

rera

si

na

små

, b

räck

liga

fa

rkos

ter

i

sto

rm

och

brä

nn

inga

r n

ärm

ar

sig

d

et

un

der

ba

ra.

De

m

alaj

isk

a fi

skar

bya

rna

lig

ga s

å n

ära

stra

nd

en s

om

möj

ligt

. S

tun

dom

up

pfö

ras

de

på

sjä

lva

vatt

net

. I

bo

tten

gyt

tja

n n

erd

riva

s p

åla

r e

lle

r rä

ttar

e st

änge

r,

och

p

å

de

m

byg

ges

hu

set

av

rö

r o

ch

pal

mb

lad

. H

ela

anlä

ggn

inge

n p

åmin

ner

n

ågot

om

pål

byg

gnad

ern

a i

sten

åld

ern

s E

uro

pa

. D

essa

vo

ro

doc

k

myc

ket

st

adig

are,

ja

u

tgja

rde

ofta

ve

rkli

ga

fäst

nin

gar.

P

å

bil

den

h

är

ova

n

ser

ma

n

i fö

rgru

nd

en

en

ind

isk

ze

bu

.

49

VID ÖSTERNS KORSVÄG

och torg myllra all världens raser. Kineserna dominera. Man uppskattar deras an-tal till tre fjärdedelar av stadens befolkning. ~ I andra rummet komma malajerna, i det tredje indierna. I buti-kerna ser man snart, att ma-lajernas konstindustri icke står pä samma nivå som förr. De" varor, som salu-bjudas hä; ; äro i allmänhet kinesiska och brittiska. Men ännu får man köpa vackra guldtyger från Se1 angör, ran-diga Kelantanschalar, kera-mik från Perak och träsnide-rier från Negri Sembilan.

P R I M I T I V N Ä S M U S I K PÄ M A L A C K A H A L V Ö N

I det inre av Malackahalvön bo tvenne infödda folk, de krus-håriga semangerna, vilka höra till negritorasen, och de täm-ligen släthåriga sakaierna, vilka äro mycket uppblandade med malajer. Här se vi två sakaier spela rörpipa med näsan.

pore blev snart en av världens viktigaste hamnar. Dess strategiska betydelse kan jämföras med Gibraltars. Redan nu är det väl befäst, och parlamentet har beviljat elva miljoner pund för att göra det till en ointaglig marinbas.

Där olika raser mötas. Vilken tid på året man än besöker Singa-

pores hamn skall man finna den fylld av fartyg från när och fjärran: malajiska fis-karbåtar, kinesiska sampaner och djonker, stora och små ångbåtar från Indokina och Japan samt väldiga lastångare, som ta in tenn och gummi för den europeiska och ame-rikanska marknaden. På Singapores gator

Urskog och plantage. Från Singapore går järn-

vägen norrut genom malaj-staterna och södra Siam till Bangkok. Den som första gången reser på denna järn-väg, blir helt säkert för-vånad över att landskapet icke företer de starka och praktfulla färger, som vi äro vana att associera med begreppet tropikerna. Granna fåglar, fjärilar och blommor

finnas i djungeln, men man måste söka upp dem bakom den täta och skymmande vegetationen.

Mångenstädes är dock sko-gen bortröjd och dess plats intages av gummiplantager, stora parker, där träden växa i regelbundna rader. Ta-miler från södra Indien sköta om tapp-ningen under uppsikt av europeiska för-män. I Johore är nästan hela landet planterat med gummiträd. Det träd som odlas hör ej hemma i Sydasien, det har införts från Brasilien så sent som 1876. Men redan nu täcker Ma-laya två tredjedelar av världens gummi-behov. Det inhemska guttaperkaträdet har genom rovdrift nästan försvunnit från skogarna, men på senare tid har man försökt taga skadan igen genom att an-lägga flera guttaperkaplantager.

50


Kinesernas tenngruvor.

I malaj staterna utvinnas stora mängder tenn. Man har beräknat, att brittiska Ma-lacka lämnar en tredjedel av allt tenn. Sedan gammalt ha kineserna specialiserat sig på denna metall och trots sina ofullkomliga metoder uppnått goda resultat. Sultanaten Pa-hang och Perak äro särskilt bekanta för sina tennfyndig-heter.

Många tenngruvor ha blivit så illa skötta, att det fina kiselavfallet samlat sig i flod-bäddarna och förorsakat svå-ra översvämningar. När Car-veth Wells, den engelska järn-vägsingenjören, som skrivit en bok om Malacka, först såg Kuala Kubu i Selangor, var det en vacker stad med väl-byggda tegelhus. Sex år se-nare passerade han åter staden, men nu hade avfallet från tenn-gruvorna i bergen framkallat översvämningar, så att slam-met stod upp till taken.

Införsel av livsmedel. Den industriella verksam-

heten är tillsvidare ganska obetydlig i Malaya. De tre huvudprodukterna, gummi, tenn och kopra, utföras näs-tan uteslutande som råvara. Men väl beredas ananaskon-server, och tapiokan förvand-las till gryn och mjöl. Det kunde tyckas, att ett rikt tro-piskt land icke skulle behöva lita till främmande hjälp, när det gäller födoämnen. Emeller-tid måste man importera betydande mäng-der ris, socker och kondenserad mjölk. Importen går mest över Singapore, delvis

också över Penang och Malacka. En rik fauna.

Malacka är rikt på storvilt. Elefanterna ha visserligen minskats, i samma mån som

ÄVEN B R Ö D E T VÄXER PÄ T R Ä D I M A L A Y A Det nytt iga brödfruktträdet hör hemma på Sundaöarna och Malacka, men odlas numera i de flesta tropiska länder. När frukterna rostats, påminna de till utseendet om nygräddat bröd, till smaken om bananer. Trädet lämnar även ett gott virke.

skogarna röjts, men ännu kunna de an-ställa stora skador på plantagerna i trak-ten av Kuala Lumpur, mitt emellan Singa-pore och Pahang. Två arter noshörningar förekomma, och den malajiska tapiren är mycket allmän. Detta djur intresserar icke mycket sport jägarna och lämnas därför i fred. Den malajiska tigern är mindre till

51

5 2

TE

NN

GR

UV

A I

MA

LA

JST

AD

EN

PE

RA

K:

ET

T A

RB

ET

SLA

G K

INE

SISK

A K

UL

IER

I S

TO

RA

PA

RA

SOL

LH

AT

TA

R

Te

nn

gru

vo

rna

oc

h

gu

mm

ipla

nta

ger

na

äro

Ma

lack

as

vik

tig

ast

e

resu

rser

. B

åd

a äg

as

och

d

riva

s i

rege

ln

ick

e av

in

föd

da

u

tan

av

u

tlän

nin

gar.

T

enn

-fy

nd

igh

ete

rna

b

earb

etas

av

k

ines

er

och

eu

rop

éer,

g

um

mit

räd

en

tap

pas

av

in

dis

ka

ku

lier

u

nd

er

euro

pei

sk

up

psi

kt.

De

vikt

igas

te t

enn

gru

vorn

a fi

nn

as

i K

inta

oc

h

Dar

ut

i m

ala

jsta

ten

P

era

k.

My

cke

t b

ritt

isk

t oc

h

fran

skt

kap

ital

h

ar

bli

vit

ned

lagt

i

mo

der

na

gru

vmas

kin

er,

men

fo

rtfa

ran

de

lev

ere

ra

kin

eser

na

m

ed

sin

a p

rim

itiv

a

met

od

er

mer

än

h

älft

en a

v al

lt M

alac

kat

enn

. D

e ar

bet

a m

est

»i

dage

n»,

ty

sc

hak

tgrä

vnin

gen

b

lir

för

d

yr.

AR

BE

TE

PÄ

GU

MM

IPL

AN

TA

GE

N:

TA

PP

NIN

GE

N A

V D

EN

DY

RB

AR

A M

JÖL

KSA

FT

EN

KR

ÄV

ER

EN

VIS

S H

ÄN

DIG

HE

T

Gu

mm

ipla

nta

gern

a är

o

före

träd

esvi

s

anla

gda

i d

et

inre

av

M

alac

kah

alvö

n.

Det

tr

äd,

som

od

las,

är

p

aråg

um

mit

räd

et,

Hev

ea,

som

eg

entl

igen

h

ör h

emm

a i

Bra

sili

en.

Em

elle

rtid

h

ar

Mal

ack

ahal

vön

se

dan

19

05

pro

du

cera

t m

era

gum

mi

än

någ

ot

ann

at

lan

d

i vä

rld

en.

Frå

n

Str

aits

S

ettl

e-m

ents

ex

po

rter

as

om

kri

ng

fjo

rto

n

gån

ger

mer

a k

auts

chu

k

än

från

B

rasi

lien

. M

jölk

saft

en

tap

pas

p

å m

ånga

ol

ika

sätt

. S

pir

alsn

itte

t,

»sill

ben

et»

el

ler,

so

m

här

, »

hal

va

sillb

enet

»,

ku

nn

a an

vän

das

. G

um

mit

sa

mla

s i

ämb

ar,

som

tö

mm

as

i en

b

ehål

lare

p

å h

jul,

vi

lken

d

ragé

s av

tv

å ze

bu

oxa

r.

53

ÖSTER OCH VÄSTER MÖTAS I DEN STORA STADEN SINGAPORE Singapore är en av världens viktigaste hamnplatser. Man uppskattar den årliga handelsom-sättningen till 250 miljoner engelska pund, och skeppsfarten på Singapore torde omfatta c. sjut-ton miljoner ton. För hundra år sedan låg på denna plats en ömklig malajisk fiskarby. N u räknar ön nära en halv miljon invånare. Omkring hälften av befolkningen är kineser.

växten än sin indiska släkting och slår sig mera sällan på att äta människor, ty den finner tillräckligt med villebråd i djungeln. Bland hjortarterna märkes den sirliga och skygga dvärghjorten, stor som en kanin. I norra Perak anträffas ännu den sällsynta siamangen, en människoliknande apa, som tillhör gibbonernas släkte. Siamangen utmärker sig genom sina långa, seniga ar-mar, vilka kunna mäta fem fot mellan fingerspetsarna. Smärre apor o c h ekor-rar av olika slag stöter man på överallt. Råttorna äro en veritabel landsplåga ge-nom den skada de anställa på skörden. Flodmynningarna vimla av krokodiler. I mangroveträsken vid kusterna härden största av alla flädermöss, keluangen eller flygande räven, sitt tillhåll. Skogens fågelfauna omfattar c:a 700 olika arter. Den vackra Argusfasanen förekommer ganskal talrikt. Papegojorna äro visser-ligen rätt fåtaliga, men i stället finner man skarorj-av hornfåglar och kungsfis-kare.

Semanger och sakaier.

I det inre av landet leva spillrorna av ett folk, som engång torde varit Malackas herrar. Detta folk, som tillhör negrito-rasen, kallas semanger. De ströva omkring i djungeln och nedlägga sitt jaktbyte med båge och pilar. Semangerna äro i allmän-het mycket småväxta samt mörkhyade och ullhåriga. De bo under primitiva skärmtak av löv och palmblad.

Sakaierna, som även måste räknas till Malackas äldsta bebyggare, överträffa i fråga om allmän kultur vida semangerna. I Peraks bergstrakter och längre söderut, ända till Selangor, finner man deras små byar av välbyggda pålhus. De äro kraft-fulla människor med ljusbrun hud och rakt eller vågigt hår. I grannskapet av byarna ligga små åkerfält med hirs, socker-rör, tobak och bergris. Liksom semangerna förfärdiga de båge och pilar, men mera som kuriosum för turister än som jaktredskap. Mycket viktigare är för sakaij ägaren blås-

Ssslfe

54


röret. Sakaierna torde inom en icke avläg-sen framtid absorberas av malajerna.

Malajer och kineser. Det malajiska elementet har under se-

nare år starkt tilltagit, främst genom in-vandringen av plantagearbetare från Java och Sumatra. De infödda visa nämligen föga lust att ta anställning på plantagerna. De stanna helst i sina hembyar, odla sitt ris eller fånga sin fisk på fädernas vis. En viss lojhet i uppträdande och tankevanor gör sig gällande hos många malajer, men å andra sidan kan man icke bestrida rasens intelligens. Nästan alla malajer omfatta islam, men kvinnorna åtnjuta här större frihet än i de flesta andra muhammedan-ska länder.

Malajerna i det inre av landet bygga rätt stabila hus. Golven ligga i regeln fyra fot över marken. I Padang göras byggna-

derna av kluvna kokosstammar, vilka sam-manhållas av rotting. Det typiska malaj-huset består av tre rum. Det mittersta rummet, som också är det viktigaste, an-vändes både som vardagsrum och sovrum. Här ligga mattor och kuddar på golvet, och bland alltsammans sitter malajen med benen under sig. Framför dessa rum fin-nes en veranda, där gäster mottagas, och på baksidan av huset en annan veranda, där maten kokas. Mångenstädes har man under indiskt inflytande börjat bygga verkliga trähus.

Malajerna torde för närvarande utgöra ungefär hälften av befolkningen i det brit-tiska Malacka. Mycket talrika äro även kineserna. Deras antal kan uppskattas till i y2 miljon, varav nära 1 / 3 miljon torde vara födda i Malaya. Den kinesiska in-vandringen börj ade för flera århundraden sedan, men tog starkare fart först i mitten

DEN GIFTIGA MANIOKROTEN FÖRVANDLAS TILL NÄRANDE FÖDA Kassava eller maniok, en sydamerikansk växt , vars rötter giva näringsämnet tapioka, odlas även på Malacka. Roten är mycket giftig, men giftet avlägsnas genom tvättning och urlakning. På bilden se vi hur maniokrötterna tvättas, men många procedurer återstå ännu, innan tapiokan är färdig. Maniokstärkelsen får rätt ofta t jäna som ersättning för äkta sago.

XVII. 4. 55'


av nittonde seklet. Trots de religiösa svårigheterna har till och med en kinesisk-malajisk biandbefolkning, de s.k. babas, uppkommit. Indiernas antal har under de senaste decennierna snabbt tillväxt och torde nu stiga till en halv miljon. De flesta indier äro plantagearbetare, men några tusen sikher tjäna som polismän eller vak-ter.

Redan under medeltiden bosatte sig ara-ber på Malackahalvön som köpmän och missionärer. De ha visserligen aldrig varit talrika, men åtnjuta stort anseende bland sina trosfränder, malajerna, emedan de tillhöra profetens folk. Japanerna ha på senare tid börjat framträda i det ekono-miska livet, men motarbetas av kineserna, som äro gamla på platsen och anse sig ha

något slags monopolställning. Som kulier på plantagerna ha japanerna visat sig mindre användbara.

Siamesiska malajer. I Kedah, som ännu ganska nyligen stod

under siamesisk överhöghet, finnas många siameser. Somliga byar förete en blandning av siamesiska och malajiska element, ja det saknas icke exempel på att muhamme-danska malajer kunna använda siamesiska som hemspråk. Nästan alla äkta siameser bekänna sig till buddismen.

Européerna äro jämförelsevis fåtaliga, omkring 15,000. Under världskriget blevo många tyskar bortdrivna från Malacka och den ekonomiska nedgången efter kriget har avskräckt invandrare.

m mm

MALAJFAMILJ SITTANDE PÅ TRAPPAN TILL SITT LUFTIGA HEM Icke blott fiskarbefolkningen uppför sina hus på pålar. Även bönderna längre in i landet an-vända gärna denna byggnadsmetod. Dörren nås med tillhjälp av en bred stege. I ett sådant hus kan man sova lugnt om natten utan att behöva frukta kringsmygande rovdjur. R u m m e t mel-lan marken och golvet utnyt t jas med fördel som redskapslider, hönshus eller något liknande.

56

9 O

Oar i Medelhavet GAMLA KULTURCENTRA MED POLITISK BETYDELSE

England, Frankrike, Spanien, Italien och Grekland ha viktiga "besittningar i Medel-havet. Balearerna kunna räknas till Spaniens vackraste landskap. Befolkningen på denna ögrupp är spansk med ett moriskt inslag. Corsica, Sardinien och främst Sicilien ha redan behandlats i artikeln om Italien, men från de förstnämnda återges ett par karakteristiska bilder. Malta, kal och skoglös, är den minst tilldragande av Medel-havets öar, men här har England en av sina viktigaste flott- och kolstationer. Malte-serna torde delvis härstamma från fenicierna. I östra Medelhavet ligga de stora öarna Kreta och Cypern, som redan- i den grå forntiden voro betydande kulturcentra.

BALEARERNA LIGGA utanför Spa-niens kust. De två mest betydande

öarna äro Mallorca och Menorca, »den större» och »den mindre ön». Befolkningen livnär sig med jordbruk och fiske. Man ser ofta gammaldags dräkter i bruk fastän de vida säckbyxorna, en kvarleva från den moriska tiden, bli alltmera sällsynta. På Mallorca fäster den resande sig vid de många väderkvarnarna. Ursprungligen användes dessa som olivpressar, men nu tjänstgör en stor del som bostäder.

I forntiden utgjorde de ända till 1500 meter höga bergen på Mallorca ett ypper-ligt sjömärke för feniciernas skepp. Dessa anlade handelsfaktorier på öarna och drevo byteshandel med de vilda, i gethudar kläd-da invånarna, vilka voro kända för sin skicklighet i slungkastning. Ögruppens namn torde kunna härledas från det grekiska ordet ballein, kasta. I den kartagiska legohären spelade balearerna en viktig roll och tillfogade romarna myc-ket avbräck. Men efter det kartagiska väldets undergång återfinna vi dem snart i romersk tjänst. Liksom flertalet folk i de västra Medelhavsländerna antogo även dessa öbor latinskt språk. Ur detta ut-vecklade sig sedan den katalanska mun-art, som nu talas på Balearerna. Redan fenicierna anlitade hamnarna Palma på Mallorca och Mago, numera Mahon, på Menorca. Under flera århundraden voro Balearerna ett tillhåll för moriska sjö-rövare, men i början av 1200-talet er-övrades de av Aragonien, som trehundra år senare uppgick i det spanska riket. Spansk har ögruppen sedan dess förblivit, med undantag för tiden 1708—83, då engelsmännen innehade Menorca.

Härifrån styra vi kosan till Malta, som

ligger söder om Sicilien. Jämte de mindre öarna Gozzo och Comino utgör Malta en rest av den kalkstensbrygga, som under tertiärtiden sträckte sig från Italien till Nordafrika. Kalkstenen är porös och suger lätt upp den ringa nederbörd, som faller under vintermånaderna. Sommarhettan och den ständiga blåsten göra sitt till för att torka ut marken. Vattenbristen är också ett svårlöst problem för Maltas fli-tiga småbönder. I allmänhet träder ej vattnet fram i dagen, det måste hämtas upp ur brunnar, som gå ned till betydande djup. All jord, som kan brukas, är odlad, och öarna ha länge varit överbefolkade. Många maltesare utvandra därför till medelhavsländerna och Amerika. Folk-mängden 'är omkring 225,000 personer, tätheten över 700 per kvkm. Det stora fler-talet utgöres av infödda maltesare, som tala en egendomlig blandning av arabiska och italienska. Dessutom bo här 20,000 italienare och 10,000 engelsmän. Den härskande religionen är katolicismen, och kyrkan äger en stor del av jorden, som för-paktas av maltesare.

Genom sitt läge är Malta av utom-ordentlig betydelse för den makt, som eftersträvar sjöväldet i Medelhavet. Det har därför haft en mycket stormig historia.

I mer än tvenne sekler innehade ara-berna Malta. Under denna tid blev be-folkningen starkt uppblandad med ara-biska element och antog arabiskt språk. På araberna följde normanderna. Sin mest lysande tid hade Malta under johanni-terriddarna, som gjorde det till ett bål-verk mot turkarna. Efter den berömde ordensmästaren La Valette är hamnen Valetta uppkallad. I början av nittonde århundrandet, under den stora kam-

57

EN L I T E N K O R S I K A N S K BY S O M K L Ä T T R A R UPPFÖR B E R G E T På Corsica förlorar man aldrig bergen helt ur sikte, åtminstone icke på den västra sidan av ön, där Ota, den by, som synes på bilden, är belägen. Corsica betyder skogarnas land, men skogarna äro nu ej på långt när så vidsträckta som fordom. Stora sträckor, som engång voro skogklädda, äro nu bevuxna med ljung, myrten och solvända, som locka dit massor av bin.

58

JON

ISK

A

ÖA

RN

A

ligg

a u

tan

för

Gre

kla

nd

s vä

stk

ust

. D

en

näs

tstö

rsta

o

ch

vik

tiga

ste

av

dem

är

K

orfu

, so

m

red

an

i åt

ton

de

årh

un

dra

det

f.

K

r.

kolo

nis

erad

es

av

dor

iska

u

tvan

dra

re

från

K

orin

t.

På

bil

den

h

är

ova

n

tän

ka

vi

oss

stå

med

ry

ggen

åt

st

aden

K

orf

u

och

b

etra

kta

in

lop

pet

ti

ll

den

st

ora

vik

, so

m m

åhän

da

vari

t d

en

forn

a

ham

nen

. I

mit

ten

li

gger

C

ano

ne,

oc

h

den

cy

pre

ssk

läd

da

lill

a ön

d

är

bak

om

är

Sco

glio

d

i U

liss

e,

vilk

en

de

gam

la

grek

ern

a tr

od

de

vara

d

et

skep

p,

.som

fö

rt

Od

ysse

us

till

Tth

aka,

oc

h

som

se

dan

av

P

osei

don

fö

rvan

dla

ts

till

en

ste

n.

59

DE

T B

EF

ÄST

A V

AL

ET

TA

, h

uvu

dst

aden

p

å M

alt

a,

är e

n v

ikti

g f

lott

stat

ion

i M

edel

hav

et.

Des

s st

ark

a m

ura

r vi

ttn

a om

att

det

äve

n i

for

na

tid

er

ha

de

en s

tor

bet

ydel

se.

Sta

den

li

gger

p

å en

hö

g u

dd

e,

som

sk

jute

r u

t i

en

bu

kt

på

öst

ku

sten

, o

ch

har

p

å va

rder

a si

dan

en

yp

per

lig

ham

n.

Bil

den

v

isa

r in

lop

pet

ti

ll

Sto

ra

ham

nen

. F

rån

15

30

' ti

ll

179

8

had

e jo

han

nit

ero

rden

si

tt

hu

vud

säte

p

å M

alta

, va

rfö

r

den

o

ckså

ka

llad

es M

alte

sero

rden

. I

de

gam

la

sto

rmäs

tarn

as

pal

ats

i V

alet

ta

resi

der

ar

nu

d

en

bri

ttis

ke

guve

rnö

ren

. S

tad

en

tord

e fö

r

när

vara

nd

e h

a c:

a 24

,00

0 in

vån

are.

60

ET

T L

AN

DSK

AP

PÄ

SA

RD

INIE

N:

BL

AN

D H

ÖJD

ER

NA

ME

LL

AN

DE

T T

RÄ

DL

ÖSA

CA

MP

IDA

NO

OC

H H

AV

ET

S

ard

inie

n

är

myc

ket

b

ergi

gt,

do

ck

ick

e i

lik

a h

ög

gr

ad

som

C

orsi

ca,

des

s n

ärm

aste

gr

ann

e i

nor

r.

Ber

gen

i

syd

väst

ä

ro

rik

a p

å m

iner

al.

På

bil

den

tä

nk

a

vi

oss

st

å

i M

onte

pon

i,

vän

da

mo

t h

avet

o

ch

väge

n,

som

le

der

ti

ll

Gon

nes

a.

Vi

se

då

b

yggn

ader

na

och

sl

aggh

ögar

na

kri

ng

en

st

or b

ly-

och

zi

nk

gru

va

. S

tora

d

elar

a

v

Sar

din

ien

ä

ro

ick

e n

u

odla

de,

fa

stän

ö

n

i fo

rna

d

agar

u

tgjo

rde

en

ko

rnb

od

för

K

arta

go

och

sen

are

för

Ro

m.

Och

a

v d

ess

mån

ga f

örh

isto

risk

a f

ynd

a

tt

döm

a,

måt

te d

en r

edan

tid

igar

e h

a

vari

t a

v

bet

ydel

se.

Av

o

bek

ant

urs

pru

ng

äro

d

e r

un

da

nu

ragh

torn

en.

ÖAR I MEDELHAVET

pen med Frankrike, satte sig engelsmän-nen fast på Malta och ha stannat där. Starka befästningsverk ha uppförts, och ön har blivit en av Storbritanniens vik-tigaste marinbaser. Valetta är dess admi-nistrativa centrum. En järnväg förbinder det med den gamla huvudstaden Cittå Vecchia, som ligger mitt inne på ön.

Oarna styras av en brittisk guvernör. Den folkvalda lagstiftande församlingen befattar sig endast med rent lokala saker.

Efter Sicilien och Sardinien är Cypern den största av Medelhavets öar. Fordom var det bekant för sina präktiga skogar av ceder och cypress. Det sistnämnda trä-det har fått sitt namn av ön. Det cyp-riska vinet sades bibehålla sin smak i flera hundra år. Berömda voro även Cy-perns kopparfyndigheter, vilka tidigt loc-kade fenicierna till ön. Det är möjligt att ordet koppar icke betyder något annat än cvprisk malm. Emellertid uppsögos feni-cierna snait av de talrikare hellenerna.

Under den senare medeltiden behärska-des ön av korsriddarna, som här upp-rättade ett eget kungarike. I slutet av fem-tonde århundradet blev ön venetiansk besittning, men efter förbittrade strider erövrades den av turkarna 1489. År 1878 underställdes den engelsk administration, och annekterades formligen av England i början av världskriget. Befolkningen räk-nar omkring 330,000 personer, varav en femtedel muhammedaner.

Kreta, till storleken den fjärde av Medel-havets öar, utmärker sig genom sin fängs-lande natur och sitt härliga klimat. Största delen av befolkningen är av grekisk här-komst. Under det osmanska väldet invand-rade turkiska kolonister. År 1913 införliva-des ön med Grekland. Dess huvudnäring är olivodling. Redan i den grå forntiden var Kreta ett betydande kulturcentrum. Ut-grävningar, som företagits bl.a. i kungasta-den Knossos, ge vid handen, att de gamla kretensarna nått en hög civilisation.

EN TYPISK BONDSTUGA I VÄSTRA CYPERNS BERGSTRAKTER Befolkningen på Cypern består av greker och turkar. Mellan dessa folk råder en ständig fiend-skap. Härstamningen och framför allt religionen bilda en nästan oöverstiglig klyfta. Greker och turkar bruka bo i skilda kvarter i städerna och i skilda byar på landet. Bondstugan här ovan är grekisk. En präst har just kommit på besök. Till "höger se vi gårdens stora ugn.

62

Ur musikerns barndom NATURFOLKENS PRIMITIVA MUSIK OCH INSTRUMENT

Om vi kunde åstadkomma en samling av alla de olika slag av instrument, som skapats av människorna i syfte att frambringa musik, så skulle vi ha inför oss en häpnadsväc-kande mångfald av föremål, åskådliggörande på detta område den mänskliga andens obegränsade uppfinningsförmåga. E t t av de intressantaste dragen i en sådan över-väldigande samling skulle utgöras av det material den skulle erbjuda beträffande olika utvecklingsformer och serier av samma eller likartade instrument. Det rön vi emellertid framför allt skulle kunna göra är att trots den obegränsade rikedomen på arter, alla egentliga musikinstrument kunna klassificeras i endast tre grupper: slag-instrument, blåsinstrument och stränginstrument. Människorna ha under sin utbred-ning över jorden och under sin utveckling genom århundraden och årtusenden skapat tallösa medel att i musik ge uttryck åt sitt känsloliv, men varje tonalstrande instru-ment som danats av hennes händer, kan hänföras till någon av dessa tre klasser.

63

NÄSTAN ÖVER hela den av vilda folk bebodda delen av jorden fortplantas

från ort till ort ljudet av trummor. När man i en infödingsby lyssnar till dessa primitiva tonredskap, finner man, så underligt det än kan förefalla, vilken varia-tion av känslor som tyckes inlagd i deras entoniga ljud, när-mast beroende på den snabbare eller lång-sammare takt i vilken de anslås. Envar som varit med härom, vet huru olika trum-morna tyckas ljuda vid t. ex. ett döds-tillfälle eller vid en dans, under utföran-det av en högtidlig ceremoni eller före ett krigståg, ja till och med enbart under olika tider av dygnet. Man har intrycket, att trummarna kun-na i det enkla lju-det inlägga en god del av sin egen sin-nesstämning; åtmins-tone känner sig lyss-naren på vitt skif-tande sätt påverkad därav.

Huru som helst ge redan så outveck-lade instrument som infödingars trummor

ett om också otympligt uttryck åt det som är kännetecknande för musik: att mer än någon annan konstart omedel-bart vädja till känslan. Det är denna egenskap, som gör att musiken för att icke upplösas i regellöst larm har behov

av den sammanhål-lande faktor som ryt-men utgör. Rytmen, som också känne-tecknar dans, utgör emellertid icke något konstlat och ännu mindre något klav-bindande moment för musiken, utan är att sammanställa med t. ex. hjärtats slag, även de taktfasta och förknippade med känslolivet. Vidare ha vi i detta sam-band att fästa oss vid den rytmiska karak-tären av t. ex. våra andningsrörelser, vår gång m. m.

Instrument enbart för att angiva takt. Jämte den ovan

meddelade generella indelningen av ton-verktygen i slag-, blås- och strängin-strument, kan på pri-mitivt stadium till-lämpas indelning i

EN PLANTAGENEGER MED SIN B AN JO Då en amerikansk neger känner sig nöjd, tycker han om att åstadkomma oljud. Denne svarting sjunger en av de otaliga bisarra plantage-slag-dängorna till l judet av sitt favoritinstrument.

EN ANGONIMAN I NYASSALANDET, SOM UTGÖR EN HEL ORKESTER Denne sällsamt ekiperade musikant från Nyassalandets skogar i Centralafrika spelar med en krökt, bågliknande stråke på ett ensträngat instrument, vid vars ända en liten klocka hänger. Han bär »damasker» av stora nötskal, alla innehållande några små stenar, som skramla då han rör sig. Under det han spelar, sjunger han med liv och lust och dansar till den bisarra musiken.

64

S K R A M M E L T R U M M O R O C H ELFENBENSHORN I E N K O N G O B Y De ovan avbildade slaginstrumenten hos mangbettustammen i belgiska Kongo n p p v i s a en egendomlig form. De frambringa ett långtbärande ljud, som ökas av resonansrummet mellan de två vibrerande tunna väggarna. Hornen av elefantbetar äro rikt skulpterade eller ock täckta med leopardskinn. Munstycket, i skepnaden av en man, befinner sig på sidan av instrumentet.

S T R Ä N G I N S T R U M E N T , S O M BELEDSAGA SÅNGARE I ABYSSINIEN Dessa vitskrudade kringvandrande musikanter och sångare i Abyssinien spela på ett slags egendomligt formade harpor och lyror som ackompanjemang till de sånger, vilka de vid högtidliga tillfällen utföra till forntida hjältars ära. Även trummor användas av abyssinierna, särskilt vid prästernas ceremoniella danser; likaså begagnas kuriösa munharmonikor.

65

TVÄ SMÅ JAPANSKOR UTFÖRANDE EN DUETT J apanerna tycka om musik, men deras tonkonst är mycket olik vår, och det är ovisst, om vi över h u v u d kunna fullt uppskatta den. Dessa två japanskor spela var sitt nationella sträng-instrument, den ena knäppande strängarna med fingrarna, den andra med ett slags plektron. De två instrumenten likna varandra; det till vänster kallas gekkin och det till höger samisen.

sådana instrument, vilka uteslutande eller övervägande åsyfta att markera takt och sådana vilka frambringa melodi. Av dessa två grupper är den förra otvivelaktigt den ursprungligaste. Typiska för denna grupp äro de av oss redan nämnda trum-morna, vilka kunna anses känneteck-nande för det stadium, då musik och dans ännu ej skilt sig från varandra, utan mu-siken endast åsyftade att beledsaga dansen. Av dessa två konstarter ernådde musiken emellertid redan ganska tidigt en viss grad av självständighet, medan dansen förblivit ansluten till musikaliskt beled-sagande.

Huru allmänt spridda trummor än äro bland olika vilda folk, utgöra de emeller-tid icke de allra ursprungligaste medlen att angiva rytm. I kapitlet 0111 dans ha vi anfört primitiva metoder som infödingar begagna sig av för att slå takt vid dan-ser. Människans naturliga instrument för att markera takt är flata handen. Det kanske vanligaste beledsagande ljudet vid dans eller sång åstadkommes genom att slå händerna mot varandra eller mot andra kroppsdelar såsom överarmarna eller benen. Vad som förlänar handklapp-ningen dess speciella karaktär, är att den-samma stegrar gemensamhetskänslan hos

66

UR MUSIKENS BARNDOM

de deltagande, vilket åter i sin tur beror därpå, att envar kan åtminstone på detta anspråkslösa sätt deltaga i den samfällda underhållningen. I allmänhet anser man att det är genom införandet av speciella instrument som en särskild »orkester» be-gynte avskilja sig från åskådarna. Det visar sig emellertid, att bland en del naturfolk en skild grupp av »musikanter» framträder redan på det stadium, där det

ackompanjerande ljudet endast åstad-kommes genom klappning, dunkning i marken medelst ett trästycke eller tvä trästycken mot varandra (förebilden till klapperinstrument), o. s. v.

I vanliga fall frambringas ackompanje-rande ljud av förenämnda slag genom att ett föremål, som man slår med ett annat, försättes i vibration. Stundom ut-göres emellertid det tonande föremålet av

ROLIGA SMÅ MUSIKANTER I BISKRA, DEN BERÖMDA OASEN I ALGERIET Den lilla arabgossen mest till höger spelar på en pipa, som är gjord av ett stycke rö; hans kamrat i mitten slår på en tamburin, som består av ett fårskinn spänt över en träring. Både de själva och deras välmående åhörarinna tyckas tillfredsställda med musiken. Det betyder ingenting för dem, att det icke existerar någon melodi och att de två instrumenten alls inte spela i takt.

67

68

TR

UM

MA

RE

SO

M U

PP

TR

ÄD

A B

LO

TT

FÖ

R E

N K

UN

G:

HÄ

RSK

AR

EN

S I

BU

NT

UK

U P

RIV

AT

OR

KE

STE

R

I A

frik

a

ku

nn

a v

i al

lest

ädes

hö

ra l

jud

et a

v t

rum

mo

r, m

en

ick

e så

dan

a v

i är

o va

na

vid

. N

eger

tru

mm

or

före

ko

mm

a i

tal

rik

a ty

per

, a

v t

rä e

ller

ler

a, s

tun

-d

om

t.

o.

m.

av

en

ih

ålig

ku

rbit

s m

ed

ett

sk

inn

sp

änt

öve

r öp

pn

inge

n.

De

ru

nd

a tr

um

mor

na

ytte

rst

till

hö

ger

och

vän

ster

i d

enn

a o

rkes

ter

från

Ash

anti

sl

ås

me

d

hän

der

na,

al

la

de

ö

vrig

a m

ed

ett

sla

gs D

-fo

rmig

a t

rum

pin

nar

. lj

ud

et

av

tru

mm

or

hör

es v

id a

lla

cere

mo

nie

r, b

eled

saga

nd

e d

anse

r oc

h s

ånge

r,

och

tj

än

ar

strn

do

m

även

a

tt s

ign

aler

a b

ud

skap

p

å

avst

ånd

, I

An

ko

li ä

ro t

rum

mo

r t,

o.

m.

före

mål

för

dyr

ka

n,

ty f

olk

et t

ror,

att

an

dar

dvä

ljas

i d

em.

6 9

TR

UM

PE

TE

R,

CY

MB

AL

ER

OC

H T

RU

MM

OR

MA

RK

ER

A R

YT

ME

N V

ID L

AM

AP

RÄ

STE

RN

AS

PR

OC

ESS

ION

ER

I

ka

pit

let

»G

enom

tre

fö

rbju

dn

a l

and

» h

a vi

red

an g

jort

bek

ants

kap

med

vis

sa i

nst

rum

ent

hos

lam

aprä

ster

na

i T

ibet

och

Bh

uta

n.

Äve

n d

e o

van

avb

ild

ade

lam

aer

na

från

Tu

mlo

ng

i S

ikk

im

äro

led

saea

de

av m

usi

kan

ter.

B

ako

m b

ärar

na

av

röke

lsek

aren

i s

pet

sen

av

pro

cess

ion

en s

e vi

tva

tru

mp

etar

e, v

ilk

as

inst

rum

ent

äro

så e

nor

ma,

att

de

mås

te s

töd

jas

av e

n g

osse

, so

m g

år f

ram

för.

D

äref

ter

ko

mm

a tv

å k

ort

are

tru

mp

eter

och

två

flö

jter

. S

ist

i ra

den

ha

två

cym

ba

ler

(ih

ålig

a h

alvk

lot

av m

etal

l) o

ch t

vå t

rum

mor

pla

ts,

de

sist

näm

nd

a b

urn

a p

å et

t sl

ags

skaf

t o

ch t

rak

tera

de

med

ege

nd

omli

gt b

öjd

a tr

um

pin

nar

.

UR MUSIKENS BARNDOM

det, varmed slaget utföres, såsom t. ex. då vissa papuanstammar frambringa ljud av olika tonhöjd genom att slå olika tjocka bambustänger mot ett träd. Icke alltid behöver det tonande föremålet heller vara ihåligt, varpå exempel ges av upp-hängda hårda trästycken, som avgiva ett långt bärande ljud då man slår på dem med någon lämplig tingest.

Trummor indelas i tvenne grupper, den ena omfattande ihåliga enkla trätrummor, den andra sådana över vilkas ena ända man spänt ett skinn. Som förebild till det förra slaget ha sannolikt ihåliga träd tjänat, liksom sådana ännu användas på Nya Hebriderna för att frambringa ljud. De enkla trätrummorna utgöras vanligen av ett längre stycke av en trädstam, ur-holkat och försett med en springa i längdriktningen.

De med en särskild membran försedda trummorna bestå vanligen av en ihålig träcylinder, dock av varierande form, över vars ena ända man stadigt fastgjort ett skinn, vilket tjänstgör som slagyta. I Afrika har man även trummor förfärdi-gade av lergods samt sådana vilka till-verkats av en halverad stor kurbits och som därför med sin runda form erinra om pukor. Man antar, att uppfinningen av skinntrumman skett, då läder valkats eller bultats.

Medan den cylindriska delen av en trumma hos vissa naturfolk är mycket lång, finner man den hos andra samman-trängd till egentligen endast en bredare eller smalare ring, varöver skinnet spän-nes. Utvecklingen av en sådan trumma har lett till tamburinen.

Där de tonande kropparna utgöras av tunn metall, kan ett mycket starkt ljud frambringas utan tillhjälp av någon mem-bran, såsom fallet är med de ursprungligen kinesiska gongongerna, vilka också före-komma i Bortre Indien och i Sunda-arki-pelagen samt spritt sig över hela den europeiska världen. Tonande metall-kroppar av en särskild art äro klockorna, vilkas egendomliga, mäktiga klang för-värvat dem en äreställning som kult-instrument inom såväl den kristna som den buddistiska kyrkan.

Bland en del naturfolk ha försök gjorts

att genom sammanställning av flere to-nande kroppar skapa ett instrument, medelst vilket melodier kunde återgivas. En av våra bilder företer ett hithörande negerinstrument, som av sina upphovs-män kallas »marimba» och som bygger på de olika toner torkade kurbitsar av olika storlek avgiva.

Typiska taktangivare, vilka knappast äro förmögna av någon vidare utveckling, utgöra även de olika slagen av rassel- och klapperinstrument. De förra utgöras i de flesta fall av knippen av torkade nötter o. a. frukter, stundom även snäckor. En förebild har man synbarligen haft i sam-lingar av torkade frukter, vilka rassla då de slå mot varandra, stundom även genom att fröna rulla omkring i det torra skalet. Med sistnämnda frukter äro de rassel-instrument att sammanställa, vilka bildas av ihåliga kurbitsar o. dyl., i vilka man genom små hål inpraktiserat stenar, vari-genom man erhållit ljudande skallror.

Melodibärande instrument: blåsinstrument. På ett helt annat sätt utvecklingsmöj-

liga än enbart taktinstrument äro de på vilka melodier kunna frambringas. Dessa pläga uppdelas i de två grupperna blås-och stränginstrument.

Vissa av naturfolkens blåsinstrument äro egentligen endast förstärkare av den mänskliga stämman, vilken enbart genom andning eller blåsning ej kan bringas att tona. Hit hör den i hela Oceanien spridda koniska och spiralformiga »trumpetsnäc-kan», nära vars spets man anbragt ett hål, vari man blåser.

Äkta blåsinstrument äro emellertid redan de olika slag av flöjter eller pipor,, vilka förekomma bland talrika naturfolk. I princip beror verkan av en flöjt därpå, att en luftström drives genom en trång öppning mot en skarp kant, varigenom en pipande ton uppstår, vars tonhöjd kan varieras genom tämligen enkla rnedel. Det vanligaste är att man förser flöjt-röret med ett antal lufthål, dem man om-växlande sluter och öppnar. med fing-rarna.

På en helt annan princip bygger pan-flöjten, som märkvärdigt nog i alldeles samma konstruktion förekommer eller har

70

FYRHÄNDIG MUSIK PÄ ETT »PIANO» AV TOMMA KURBITSAR Detta säregna instrument är en afrikansk motsvarighet till vårt piano. Den ton, som fram-kallas genom anslag på en tangent medelst en käpp, varierar i höjd enligt den undertill befint-liga kurbitsens storlek. De negrer, vilka fördes som slavar till Amerika, kände detta kurbits-piano, kallat »marimba», och det är nu allmänt i negerbosättningarna på hinsidan Atlanten.

FYRA MEXIKANSKA HALVBLOD OM ETT OCH SAMMA INSTRUMENT Vi se här en mexikansk »marimba» med avlånga, nedtill spetsiga trälådor som ljudframbringare i stället för kurbitsar. Primitiva instrument av detta slag spelas i avlägsna delar av Central-amerika. I Guatemala kallas de stundom »tecomates» eller kurbitsar, varav vi kunna sluta oss till deras ursprung. Många äro tillräckligt stora för att bereda plats för sex musikanter.

UR MUSIKENS BARNDOM

förekommit i vitt skilda delar av jorden. En panpipa består av ett antal olika långa vass- eller bamburör, nedtill slu-tande med en ledknut och upptill öppna, där rörens ändar bilda en rät linje. Ljudet uppkommer genom att man blåser mot kanten av de öppna rörändarna, och ton-höjden varierar na-turligen enligt rörens längd, så att enkla melodier kunna blåsas på dessa pipor. Den mest storartade ut-vecklingsformen av detta instrument er-bjuder vår orgel. Även hålflöjterna äro vanligen tillverkade av rör, stundom av horn eller till och med av elefantbetar.

Stränginstrument. Stränginstrumenten

innefatta sådana, i vilka en spänd fiber på olika sätt brin-gas att vibrera och därmed tona. Nära sådana instrument stå de, i vilka en lamell bringas i dallring, var-vid dock endast ett entonigt ljud kan åstadkommas.

I allmänhet anses bågen med dess to-nande sträng vara urbilden för olika stränginstrument, vil-ket vinner bekräf-telse av att den spän-da bågsträngen fort-farande på flerfaldigt sätt plägar användas för att frambringa klangljud. I en del fall har man förstått att förbättra ljudet genom att vid bågen fästa en resonans-kropp, vanligen en tom kurbits. Man an-

bringar även flere strängar, vilka ofta ingenting annat äro än upplösta fibrer av ursprungligen samma sträng, spända med tillhjälp av ett »stall». Resonans-kroppen visar tendensen att alltmera förstoras och upptar slutligen större delen av instrumentet. En följande utveckling

är att strängarna fäs-tas vid »bågen» me-delst ordentliga skru-var. Därmed är vä-gen öppnad till den oändliga variationen av olika stränginstru-ment.

Att stråken ur-sprungligen utgöres av en båge, behöver man icke betvivla, och den förmodan har utta-lats, att urtypen till stråkinstrumenten ut-göres av tvenne bågar, av vilka den enas sträng gnides mot den andras.

Inflytelser från natur-folkens musik.

Från ett primitivt upphov har musiken utvecklats till den höjd dess skapelser i sin bästa gestaltning förete i våra dagar. Ur densamma, »känslans konst», talar emeller-tid på alla stadier samma allmänmänsk-liga känslas röst, om också olika skolad. Ej heller visar sig steget tillbaka till den primi-tiva musiken alltid så långt man möjligen ville tänka sig, vilket ådagalägges av de starka impulser vissa moderna arter och avarter av musik rönt från olika naturfolk i olika delar av världen.

INDISKT BROLLOPSHORN Då i vissa trakter av Indien ett bröllop skall firas, är denna indiske trumpetare ofelbart tillstädes, ty det är hans väldiga S-formiga horn, som skall leverera »musiken»

72

„01d Englaed" ENGELSKA TRADITIONER OCH ENGELSKT LANTLIV

Vi ha tidigare skildrat Englands huvudstad London, men London är dock icke hela England. Visserligen leva omkring två tredjedelar av Englands befolkning i stora städer, där solens sken fördunklas av hus och skorstenar och t jocka rökmoln, och där blommor och träd föra en tynande tillvaro. Men det finns stora områden, tusentals kvadratmil, av verklig landsbygd med byar och betesmarker, kullar och dalar, vilkas skönhet är så mångskiftande, att den tjusat många människor som rest jorden runt för att se de vackraste trakterna. På den engelska landsbygden kvarleva även många gamla seder och bruk, vilka i städerna till största delen äro glömda och utplånade. Och indirekt har den engelska landsbygden och naturen fostrat den överlägsna, kraftiga och kloka nation, som målmedvetet byggt uppj alla tiders största imperium.

EHURU, såsom ovati nämndes, två tredjedelar av Englands befolkning

är bosatt i de rökiga och ofta nog mindre vackra städerna, spelar dock lands-bygden en stor roll i Englands både sociala och ekonomiska liv. I gamla tider ut-gjordes ju den övervägande delen av det engelska folket av lantbor och jord-brukare, och först senare tillkommo köpmän och sjöfarare samt ännu mycket senare industriidkare och industriarbe-tare. Men det är påtagligt, att kärleken till landsbygden och böjelsen för livet på landet är djupt rotad i den engelska folkkaraktären. I högre grad än i något annat kulturland ser man i England att personer, som ha sitt arbete och sin verksamhet i städerna, söka att förlägga sina hem till landsbygden. Detta gäller icke blott de rika industrimagnaterna, börsmatadorerna och andra affärsmän, vilka överallt i landet äga palatslika villor och herrgårdar, till vilka de varje dag efter arbetets slut återvända, utan även medelklassen och till och med arbetar-klassen. Under de senaste femtio åren ha överallt i de stora städernas grannskap villastäder och trädgårdskolonier skjutit upp som svampar ur jorden. Bokhållare och tjänstemän, små affärsmän och hant-verkare • sträva lika väl som de rika till att äga ett hem och en trädgård ute på landet, och de tveka icke att underkasta sig mödan av en daglig resa till och från staden och arbetet. Fabriksägare och industriidkare ha i stor skala anlagt vackra och välordnade villakolonier för sina arbetare och tjänstemän, och dessa så kallade »garden cities» äro ofta med sina skuggiga alléer, sina små prydliga

enfamiljshus och sina välvårdade träd-gårdar verkliga sevärdheter.

På detta sätt ha stora delar av Eng-lands landsbygd under blott några årtion-dens förlopp helt och hållet växlat karak-tär. Där man förr såg åkrar, betesmar-ker. bondgårdar och även skogar, ser man nu mer eller mindre tätt bebyggda villa-samhällen, några helt enkla, andra finare och mera luxuösa. Men man bör dock icke tro, att den verkliga landsbygden är helt och hållet försvunnen. Ännu fin-nas trakter där jordbruk och boskaps-skötsel, fruktodling, hästuppfödning och andra lantliga näringar bedrivas i stor skala. Norra England har sina hedar, vilkas karga jordmån och stränga kli-mat göra dem lämpliga endast till jakt-marker eller betesmarker för får, och dessa hedar, de så kallade »moors», skola väl aldrig bli uppodlade eller bebyggda. Det-samma är förhållandet med de talrika bergstrakterna i olika delar av landet. Västra England har vidsträckta jord-bruksdistrikt av fullständigt lantlig prä-gel, och likaså östra och nordöstra Eng-land. I mellersta England, »the Midlands», dominera visserligen gruvdistrikt och andra industriområden, men i södra England finna vi åter ängar och åkrar och till och med skogar.

Englands vackra skogar. I de äldsta tiderna var en stor del av

Englands jord betäckt med praktfulla skogar, men dessa ha under årens lopp mer och mer fallit offer for kulturen och den mänskliga vinningslystnaden. Nu-mera har man emellertid börjat skydda och vårda de skogar som finnas kvar

xviii. i. 73

BOKAR I CHARLTONSKOGEN I DET GRÖNSKANDE SUSSEX 1 likhet med de träd som synas på bilden uppnå bokaina i Sussex fruktbara jord ofta en jät te l ik storlek och bli många hundra år gamla. På sina ställen bilda de släta, grågröna stammarna verkliga pelarsalar, och när man g å r igenom dem tycker man sig vandra under valven i en gammal katedral.] De engelska skogarna göra i al lmänhet intryck av välskötta parker .

74

75

VÅ

RB

ILD

FR

ÄN

DE

T L

AN

TL

IGA

WO

RC

EST

ER

SHIR

E,

EN

AV

EN

GL

AN

DS

BÖ

RD

IGA

STE

TR

AK

TE

R

En

g

am

ma

l la

nta

rbet

are

har

p

å h

emvä

gen

fr

ån

sitt

ar

bet

e st

ann

at

för

att

p

rata

med

en

gra

nn

kvi

nn

a, s

om s

tår

uta

nfö

r p

ort

en t

ill

sin

fru

ktt

räd

gård

. I

den

na

del

av

m

elle

rsta

E

ngl

and

o

dla

s u

tmär

kta

äp

ple

n,

pär

on

o

ch

plo

mm

on

i

stor

a m

ängd

er.

Såd

ana

stor

a h

uvu

db

on

ader

som

den

na

kvi

nn

a b

är

beg

ag

na

s n

um

era

en

das

t i

avsi

des

b

eläg

na

trak

ter.

G

revs

kap

et

Wo

rsce

ster

hö

r ti

ll E

ngl

and

s b

äst

od

lad

e d

istr

ikt;

sär

skil

d

ber

öm

mel

se h

ar d

et v

un

nit

fö

r s

ina

u

tmä

rkta

hu

mle

gård

ar.

Des

s h

uvu

dst

ad,

Wo

rsce

ster

, h

ar e

n k

ated

ral

av r

öd s

and

sten

, so

m u

tgö

r et

t äd

elt

pro

v p

å ti

dig

are

goti

sk a

rkit

ektu

r.

EN LUMMIG KORSVÄG I EN BY I SUSSEX D e t så kallade Weald-djstriktet i Sussex, grevskapets norra del, är en grönskande och väl bi-behållen trakt med barr- och lövskogar samt betesmarker. Här finnas egendomliga gamla byar med gammaldags hus bebodda av farmare, vi lka bärga rikliga skördar på deh fruktbara jorden samt uppföda får, främst de berömda Southdownfåren, på de saftiga betesmarkerna.

och de äro varken så få eller så små som en främling vore frestad att tro. Sålunda finns till exempel i Hampshire i södra England den ryktbara Nya skogen, som sträcker sig över tiotals kvadratmil och med sina väldiga ekar och bokar är en av de praktfullaste skogarna i hela Europa. Ännu så sent som i slutet av sjuttonhundratalet och början av ader-tonhundratalet var denna skog ett till-håll för allmänt fruktade landsvägsrövare, vilka med otrolig djärvhet plundrade de resande som färdades fram genom dessa trakter. Här ha många romantiska äventyr utspelats, och många äro de säg-

ner, som förtäljas om det vilda livet i denna ensliga nejd. I närheten av London finns Eppingsskogen och i Wiltshire ligger Savernakeskogen, en av de vack-raste skogar man kan få se. På slutt-ningarna av Chilternbergen och på South Downs kan man vandra i timmar i skuggan av stora bokar, och här är marken om våren och sommaren betäckt av ett bloms-tertäcke, över vilket bokarnas stam-mar höja sig liksom skeppsmaster över ett förtrollat hav. Uppe i det skotska höglandet finnas på sina ställen vidsträck-ta barrskogar, men tallen och granen upp-nå i dessa trakter icke samma storlek

76

»0L£> ENGLAND»

och utveckling som i de nordiska länderna. Dessa högländer med sina hedar, berg och skogar kunna icke odlas, utan an-vändas därför i våra dagar uteslutande som betesmarker för får eller som jakt-marker. Den senare användningen har till och med visat sig vara mera lönande, ty för rättigheten att få skjuta kronhjortar och nioripor uppe, i det skotska höglandet betala amerikanska miljardörer och engel-ska penningaristokrater rentav fantas-tiska summor. Det är icke sällsynt, att man för rättigheten att jaga inom ett visst om-råde betalar från fem- till tiotusen pund om året, ett belopp, vilket dessa karga trakter icke på något annat sätt kunde inbringa.

Jordbesittningsförhållanden.

Jordägoförhållandena på den engelska landsbygden ha sedan gamla tider varit nog så egendomliga. Efter den norman-diska erövringen delade Vilhelm Eröv-raren enligt tidens brutala sed hela landet mellan sina riddare och vasaller. De gamla jordägarna förlorade helt enkelt äganderätten till sin jord och blevo arren-datorer under de normandiska riddarna, vilkas besittningar sedan ärvdes från far till son. Ännu i våra dagar finnas i England herresäten, vilka på detta sätt gått i arv inom samma familj ända sedan Vilhelm Erövrarens tid.

ANNE HATHAWAYS HUS I SHOTTERY I WARWICKSHIRE Det berättas att Shakespeares hustru bott i detta hus, vilket är ett utmärkt prov på gammal engelsk bondgårdsarkitektur. Det gamla, av korsvirke uppförda huset med sitt t jocka halmtak, sina små fönsterrutor och sin oregelbundna form är mycket typiskt, och hela gården är sådan som den var, då den byggdes upp under den goda drottning Elisabets tid.

77

UT

SIK

T F

RÄ

N H

OL

MB

UR

Y H

ILL

I S

UR

RE

Y,

ET

T A

V D

E T

ÄT

AS

T B

EF

OL

KA

DE

GR

EV

SKA

PE

N

För

ö

ver

tuse

n

år

sed

an

•—

år

85

1 —

u

tkäm

pad

es

här

et

t st

ort

slag

, i

vilk

et

de

anfa

llan

de

d

ansk

arn

a m

ed

stor

a fö

rläs

ter

ble

vo

slag

na

av

väst

sax

arn

as

ko

nu

ng

E

thel

wu

lf

och

h

ans

son

F

thel

bal

d.

Det

sä

ges

att

den

na

dra

bb

nin

g u

tkäm

pad

es

just

p

å d

etta

m

ed

lju

ng

och

or

m-

bu

nk

ar

bev

ux

na

b

erg,

vi

lket

är

et

t av

h

öjd

strä

ckn

inge

n

No

rth

do

wn

s va

ckra

ste

stäl

len

. H

är

fin

nas

o

ckså

ru

iner

av

en

ga

mm

al

läge

rpla

ts,

vilk

en

en

lig

t n

ågra

u

pp

gift

er

var

gru

nd

lagd

av

ro

mar

na,

en

ligt

an

dra

av

d

e ga

mla

b

ritt

ern

a.

—

I S

urr

ey

ha

mån

ga

lon

do

nb

or

sin

a so

mm

arb

ost

äder

.

78

. K;

79

ÖV

ER

NO

RT

HU

MB

ER

LA

ND

S H

ED

AR

ST

RÄ

CK

ER

SIG

SÄ

LÅ

NG

T Ö

GA

T N

ÄR

EN

AV

RO

MA

RN

A B

YG

GD

MU

R

Grä

nst

rak

tern

a i

No

rth

um

ber

lan

d

bes

tå

av

fru

ktb

ara,

sk

ogb

evu

xna

d

alar

sa

mt

strä

cko

r av

k

arga

h

ögs

lätt

er

med

en

sp

arsa

m

växt

ligh

et

som

li

vnär

ot

alig

a få

r.

Em

edan

d

etta

är

en

gr

änsm

ark

, h

a ot

alig

a st

rid

er

utk

ämp

ats

här

än

da

sed

an [

rom

arn

as

tid

er.

Om

k

ejsa

r H

adri

anu

s i

våra

d

agar

sk

ull

e b

esö

ka

dés

sa

nej

der

, sk

ull

e h

an

fin

na

d

em

gan

ska

lik

a d

et

En

glan

d

han

kän

de,

m

en

han

sk

ull

e få

se

att

den

mu

r so

m h

an l

ät b

ygga

fr

ån

So

lway

fjo

rden

ti

ll

No

rdsj

ön

, n

um

era

end

ast

är

en

ruin

, so

m

kn

app

t är

h

ög

nog

fö

r

att

tjä

na

ti

ll

grän

s m

ella

n

fåre

ns

b

etes

mar

ker

.

EN LITEN STRÖM MELLAN KLIPPOR OCH SKUGGANDE TRÄD Den lilla strömmen W y e är inte många mil lång, ja, en fotgängare kan gott följa hela dess lopp under en sommardag, men varje aln av denna ström är vacker. Den flyter fram genom det ståtliga Peak-distriktet i Derbyshire, mellan skrovliga klippor, genom skogar och leende ängsmarker — mellersta Englands vackra och omväxlande natur.

Småningom började dock förhållan-dena i någon mån förändras. Då ett yppigare liv vann insteg bland den engel-ska lantadeln, uppstod hos den ena efter den andra ett stort penningbehov, och det hände att godsägare sålde eller för-pantade sina gods eller delar av dessa åt köpmän eller andra kapitalister. Där-emot hände det sällan att mindre bemed-lade blevo i tillfälle att förvärva egen jord. Den självägande bondeklassen, de så kal-lade »yeomen», har i England alltid varit jämförelsevis fåtalig. I början av ader-tonhundratalet, då talrika engelsmän återvände från det nyss erövrade Indien medförande oerhörda rikedomar, hela tunnor med guld och ädelstenar, vilka de gärna ville byta ut mot engelsk jord, blev efterfrågan på denna så stark, att det under många år var nästan omöjligt att få köpa jord i England. En stor del av jorden var av fideikommissnatur och tillhörde aristokratien, och den åter-stående delen var så eftersökt, att den

knappt kunde betalas med pengar, på vilka överflöd rådde. Det var i detta egendomliga förhållande som den engel-ska industrialismen hade sitt upphov. Det var nämligen vid denna tidpunkt som vissa mekaniska och maskinella upp-finningar blevo gjorda. Bland dessa främst den mekaniska vävstolen. Då nu de nya kapitalisterna icke voro i tillfälle att placera sina pengar i jord, kommo många av dem att nedlägga dem i fabriksföretag, som då voro något nytt och aldrig förr prövat. Fabriker funnos ej heller vid denna tid i andra länder, och England kom därför att i industriellt hänseende få ett stort försprång framför den övriga världen. Detta var orsaken till, eller åtminstone en av orsakerna till att England snart i rikedom och välstånd intog den främsta platsen i Europa. Men samtidigt blev också England det första land som hade att uppvisa ett industri-proletariat.

Efter denna avvikelse återgå vi till jord-80

LA

ND

O

CH

H

AV

M

OT

AS

i

en

rad

av

vi

ta

kri

tkli

pp

or,

vi

lka

h

älsa

d

em

som

k

om

ma

till

E

ngl

and

fr

ån

Fra

nk

rik

e,

anti

nge

n

de

gå

i la

nd

vi

d

Dov

er,

Fol

kest

one

elle

r N

ewh

aven

. D

essa

fö

r si

n

maj

estä

tisk

a sk

ön

het

vi

ttb

erö

md

a k

ritk

lip

po

r u

tgör

a av

slu

tnin

gen

av

N

ort

h '

oeh

S

outh

dow

ns,

oc

h

de

hög

sta

av

dem

är

o S

hak

esp

eare

s kl

ipp

a i

när

het

en

av

Dov

er

och

B

each

y H

ead

"n

ära

Eas

tbo

urn

e.

Mel

lan

d

essa

li

gga

de

lågl

änta

R

om

ney

-kär

ren

. V

år

bil

d

visa

r os

s d

en

strä

cka

av

kli

pp

or

i n

ärh

eten

av

S

eafo

rd

som

k

alla

s D

e sj

u

syst

rarn

a

81

I T

HU

RL

ST

ON

E

OC

H

MÄ

NG

A

AN

DR

A

BY

AR

i

Dev

on

äro

hu

sen

b

yggd

a av

le

ra

och

h

alm

oc

h

täck

ta

med

h

alm

tak

. S

tun

dom

b

lan

da

s äv

en

kal

k i

le

ran

. H

us

av

det

ta

byg

gnad

smat

eria

l an

ses

vara

var

ma,

och

d

et

är

lätt

are

att

arb

eta

med

än

ste

n e

ller

teg

el.

Det

ta

ga

mm

alm

od

iga

byg

gn

adss

ätt

anvä

nd

es

änn

u i

sö

dra

E

ngl

and

. D

en

här

av

bil

dad

e b

yn

ligg

er i

n

ärh

eten

av

K

ings

bri

dge

vi

d

Big

bu

ryvi

ken

. U

tan

för

byn

p

å st

ran

den

fi

nn

s

en

ofa

ntl

ig

kli

pp

a i

form

av

et

t va

lv,

»tlii

rl»,

ef

ter

vilk

en

byn

h

ar

fått

si

tt

nam

n.

82

L ENGLAND

. besittningsförhållandena. Under ader-tonhundratalets lopp genomgick England till följd av krig och politiska konjunk-turväxlingar många jordbrukskriser, och det blev småningom allt mindre lönande och allt mindre lockande att äga jord. Kapitalet kunde på andra områden lämna vida högre räntor. Därför såldes också jord i allt större skala och delades på många händer. Men först i och med världskriget inträffade verkligen genom-gripande förändringar i de engelska jord-besittningsförhållandena. Det är ju all-mänt känt att om England också i denna väldiga kamp offrade vida mindre blod än Tyskland, Frankrike och Ryssland, så offrade det i stället oerhört mycket pengar. En följd härav blev en väldig stegring av alla skatter, och i främsta rummet av arvsskatten och skatten på jord. Skatten på ärvd jord uppgår i många fall ända till hälften av egendo-mens värde, och under sådana förhållan-den är det ju klart att många, ja, de flesta arvingar till jordagods äro tvungna att för skattens betalande genast sälja den ärvda egendomen. Många sådana gods ha inköpts av amerikanska miljardörer och engelska industrimagnater, men ännu flera ha utskiftats till småbruk och bostads-tomter. De stora herregodsen ha allt-mera försvunnit och komma väl redan om ett eller annat tiotal år att vara ett minne blott, och de ofta praktfulla slotten och borgarna stå obebodda och övergivna, i bästa fall bevarade som museer och fornlämningar. Det händer numera till och med ofta, att arvingar till fideikommiss vägra att mottaga arvet, då de varken kunna betala arvsskatten eller ha råd att leva på godsen.

De rikas nationalsport. Av all den pomp och ståt som i äldre

tider utvecklades på dessa gods finns nu-mera blott litet kvar, men i vissa avseen-den fortsätta de återstående godsägarna ännu den dag i dag de gamla traditio-nerna. Bland dessa må nämnas rävjakten till häst, denna engelska nationalsport, eller rättare sagt denna nationalsport för de rikaste bland de rika. Denna jakt tillgår sålunda, att räven förföljes av ett

stort släpp hundar, s. k. foxhounds, van-ligen fyrtio till femtio stycken på en gång, och jägarna spränga efter i full galopp, ridande på ypperliga hästar. De äro härvid klädda i en traditionell jaktdräkt med scharlakansröda långrockar och vita sämskbyxor samt cylinderhatt på huvu-det. Att vara en god jaktryttare är varje rättrogen engelsmans högsta äre-lystnad, och för att förvärva sig anseende som en skicklig och oförskräckt ryttare skyr han inga risker och faror. Med rasande fart spränger ryttarskaran fram mot de svåraste hinder, och den som gör en omväg eller undviker ett hinder har gjort sig omöjlig. Att olycksfall, ofta dödliga, härvidlag ofta förekomma, ligger i sakens natur, men detta bekymrar icke den hur-tiga sportsmannen, som framför allt vill vara en »straight rider». Denna sport blir givetvis ofantligt dyr. Ledaren av jakten, den s. k. »master of hounds», har att med bidrag av deltagarna i jak-ten icke blott underhålla det stora hund--släppet utan även jaktbetjäningen och dennas hästar. Varje deltagare måste hålla tre till fem hästar, ty det händer ofta att hästarna under dessa jakter bli skadade eller överansträngda. Härtill kommer att skadeersättningar utbeta-las åt alla de farmare eller jordägare, över vilkas fält den vilda jakten har gått fram, och det hör till saken, att dessa skadeersättningar betalas utan prut, enligt den uppskattning som jordägaren själv har gjort. Detta exklusiva nöje, vid vilket engelsmännen med stor entu-siasm hålla fast, har än så länge långt-ifrån upphört, ty den dag i dag före-komma årligen i England över tvåhundra-femtio sådana stora rävj akter med flera hundra deltagare i varje. På grund av att godsägarklassen blivit fattigare och att landsbygden blir allt tätare bebyggd, ha dylika rävjakter dock under de senaste åren minskats betydligt.

Men de engelska godsägarna ha även andra kostbara nöjen än rävjakten. De ha att underhålla stora tjänarskaror och att vidmakthålla sina präktiga slott med storartade trädgårdar och parker samt dyrbara växthus, jaktmarker med jakt-betjäning, lustjakter, kapplöpningsstall 83

BY

N

FIT

TL

EW

OR

TH

I

SU

SS

EX

, S

OM

Ä

R

AL

LM

ÄN

T

BE

UN

DR

AD

A

V K

ON

STN

ÄR

ER

D

en

na

fö

rtju

san

de

ort

lig

ger

i v

äst

ra S

uss

ex.

Den

ha

r re

da

n l

änge

var

it k

änd

för

sin

nat

urs

kö

nh

et,

och

mån

ga b

eröm

da

mål

are

ha

up

peh

ålli

t si

g h

är.

På

v

ärd

shu

set

Sva

nen

i

Fit

tle

wo

rth

fi

nn

s

ett

ru

m,

dä

r a

lla

vä

ggar

frå

n

golv

ti

ll

tak

ä

ro

bet

äck

ta

med

tav

lor

från

den

na

trak

t, m

ålad

e a

v f

ram

ståe

nd

e k

on

stn

äre

r.

Gen

om

by

n

fly

ter

en

å

v

id

nam

n

Ro

ther,

vi

lken

u

nd

er

sitt

lo

pp

d

rive

r m

ånga

k

varn

ar

och

fl

yter

u

nd

er

mån

ga

gam

la

bro

ar.

De

t e

ng

els

ka

la

nd

skap

et

ha

r o

ckså

in

spir

era

t d

e

fles

ta

av

E

ng

lan

ds

sto

ra

skal

der

o

ch

fö

rfat

tare

til

l h

änfö

rda

h

ylln

ing

ar ö

ver

des

s ri

ka

skön

het

svär

den

.

84

85

UN

DE

R A

LL

A Å

RST

IDE

R

DR

ÖJE

R

FR

IDE

N

KV

AR

I

DE

NN

A B

Y I

WO

RC

EST

ER

SHIR

E

Öv

era

llt i

En

glan

d

fin

ns

d

-et

små

b

yar,

vi

lka

i li

kh

et

med

d

enn

a k

nap

pt

ha

fö

rän

dra

t si

g

un

der

d

e

sen

aste

h

un

dra

år

en.

De

fl

esta

b

äro

v

itra

pp

ad

e

och

h

a

hal

mta

k,

un

der

vi

lka

sv

alo

rna

b

ygg

a

sin

a b

on

. I

de

sm

å

träd

gård

arn

a su

rra

bie

n o

avb

rute

t k

rin

g g

ran

na

blo

mm

or

^

för

öv

rig

t rå

der

en

id

ylli

sk

stil

lhet

. A

tt

få

se

fem

m

änn

isko

r p

å

en

gå

ng

på

ga

tan

i en

så

dan

b

y

är

någ

on

tin

g sä

llsy

nt.

B

arn

en

på

bii

^6

11

äro

på

v

äg

fö

r

att

h

ämta

m

jölk

fr

ån

en

n

ärb

eläg

en

bo

nd

gård

, o

ch

den

ga

mla

ga

tsop

aren

s ar

bet

e ty

cks

näs

tan

vä

cka

en

n

yfik

en

förv

ån'

^

KVARLEVOR AV MAJFESTEN I MINEHEAD I SOMERSET Dessa utklädda småttingar som trumma på käxlådor företräda en kvarleva av gamla tiders maj-fester. I daggryningen begåvo sig alla människor till skogarna för at t plocka blommor och grönt, senare höll man ett festtåg, vid vilket St Göran och draken framställdes av utklädda personer i fantastiska dräkter. Majfesterna spelade tidigare en stor roll i det engelska lantfolkets l iv.

m. m. Under sådana förhållanden är det icke underligt, om man får läsa att under åren efter kriget omkring en fjärde-del av Englands dyrbara privata konst-samlingar vandrat över till Amerika.

Jordbruk och djuravel. Den enklare lantbefolkningen i Eng-

land lever i ett visst välstånd. Jorden är bördig och klimatet gynnsamt — där-om mera längre fram. Avsättningsför-hållandena äro goda, då städerna äro stora och landsbygden relativt liten. I Skottland äro förhållandena icke så gynnsamma, och på Irland råder en fattig-dom som har givit upphov till en mycket stor emigration, vilken även delvis för-orsakas av politiskt missnöje och allmän osäkerhet. Dessa länder ha vi dock redan tidigare beskrivit.

Sädesodling bedrives i relativt liten

skala, ty det blir mycket billigare att im-portera brödsäd från de stora kolonierna Canada, Australien och Nya Zeeland. Däremot odlas foderväxter och havre i stor mängd, ty boskapsskötseln och pro-duktionen av mejeriprodukter äro lant-mannens förnämsta inkomstkälla. Där-jämte odlas mycket rotfrukter och grön-saker och i vissa trakter ofantliga massor av frukt. Till exempel i Kent i södra England är hela landet så gott som betäckt med fruktträdgårdar, vilka giva äpplen, päron, plommon och körsbär av den yppersta kvalitet. Det torde till och med kunna ifrågasättas, huruvida något annat land i världen kan producera så utsökt frukt som England. En viktig inkomst-källa för lantmannen är även uppfödan-det av fina av elsdjur. Det är ju känt att England har frambragt de finaste raserna av nästan alla våra husdjur, och engels-

86

»L ENGLAND»

mannen tycks i detta avseende ka ett alldeles särskilt gott handlag. Hästar och nötboskap, föl, kalvar och får exporteras i stort antal till nästan alla länder i världen och betalas ofta med svindlande pris. På detta beror också, att en så stor del av Englands areal användes till betesmar-ker eller foderodlingar, ty det är ju klart att det är mera lönande för odlaren att föda upp ett föl eller en kalv som betalas med en flerfalt större summa än den han kunde ha fått för ett helt års skörd av spannmål. Även slaktboskap för de stora städernas behov uppfödes rätt mycket, tiien denna näringsgren har dock avtagit, sedan väldiga kvantiteter fruset

kött börjat, importeras från kolonierna, på vilkas ändlösa slätter oräkneliga boskaps-och fårhjordar kunna beta året om och sålunda uppfödas nästan gratis.

Trädgårdsodlingens mönsterland. De engelska farmhusen, vilka dock

icke riktigt motsvara nordens bondgår-dar, lika litet som de engelska farmarne motsvara nordens bönder, äro nästan utan undantag mycket prydliga och idylliska. De äro alltid uppförda av sten eller lera och vitrappade, aldrig av trä, samt täckta med tak av halm, skiffer eller tegel. När taken bli över-vuxna av mossa och allehanda växter, få

*

HÖR, HÖR! STADSUTROPAREN I ARBETE I gamla tider då läskunnigheten var sällsynt behövdes inga annonser. Därför hade varje stad eller by en utropare, vilken försedd med en klocka gick genom gatorna och meddelst rop och ringande påkallade allmänhetens uppmärksamhet. Därefter läste han upp offentliga kun-görelser och andra tillkännagivanden. Sådana utropare förekomma ännu i några småstäder.

87

VID

R

ÄV

JAK

TE

RN

A

AN

VÄ

ND

AS

F

OR

NA

T

IDE

RS

D

RÄ

KT

ER

SÅ

SOM

UN

IFO

RM

S

ed

an

g

am

ma

lt

är

räv

jak

t ti

ll

hä

st

(fo

xh

un

tin

g)

ett

a

v

den

en

gels

ka

aris

tokr

atin

s m

est

om

tyck

ta

nöj

en.

Nä

r m

an

se

r rä

vjäg

arn

a ri

da

ut

i jö

da

ro

cka

r o

ch

hö

ga

ha

tta

r,

förv

ån

ar

m

an

si

g

över

a

tt

de

k

läd

a si

g

på

d

etta

sä

tt.

Men

om

krin

g å

r 18

30

vo

ro

såd

ana

hat

tar

all

-m

än

na

fö

r

va

rda

gsb

ruk

. P

å

ga

mla

g

rav

yre

r se

r m

an

sp

orts

män

ro

i

kap

p

me

d

hög

a h

att

ar

på

h

uvu

det

o

ch

spel

a k

rick

et i

dyl

ika

hu

vu

db

on

ad

er.

I

vå

ra

da

ga

r h

ar

ma

n

bib

ehå

llit

d

essa

h

atta

r v

id

de

ex

klu

siva

rä

vjak

tern

a.

Jak

tbet

jän

inge

n

bä

r d

ärem

ot

jock

ejm

öss

or.

88

89

DE

N

KU

NG

LIG

A

GA

LA

VA

GN

EN

, E

NG

LA

ND

S

ST

ÅT

LIG

AS

TE

ÅK

DO

N

När

ku

ng

en

och

dro

ttn

inge

n b

egiv

a si

g ti

ll p

arla

men

tets

hö

gtid

liga

öp

pn

and

e b

egag

nas

den

ku

ngl

iga

gala

vagn

en.

Det

ta p

rak

tfu

lla

åk

do

n f

örfä

rdig

ades

176

1 oc

h v

äg

er

fyra

to

n.

Vag

nen

s fy

ra h

örn

sm

yck

as a

v sk

ulp

tera

de

trit

on

er,

av v

ilk

a d

e tv

å fr

ämst

a l

åtsa

s d

raga

hav

ens

ku

ng

fram

åt.

Tis

tels

tån

gen

bes

tår

av

ett

kn

ipp

e l

ansa

r, o

ch v

agn

ens

tak

bil

das

av

ått

a p

alm

er m

ed s

amm

ansl

ingr

ade

kron

or.

Vag

nen

s y

ttre

är

förg

yllt

och

des

s in

re b

eklä

tt m

ed e

ldrö

d s

amm

et.

Det

en

ge

lsk

a k

un

gah

use

t är

myc

ket

po

pu

lärt

, o

ch v

arh

elst

en

med

lem

av

den

ku

ngl

iga

fam

ilje

n v

isar

sig

bli

r h

an f

öre

mål

för

fo

lket

s s

po

nta

na

hyl

lnin

g.

DOMARNA TAGA FRÄN WESTMINSTER ABBEY TILL LORDERNAS HUS I England delas domstolarnas arbetsår i tingsterminer och ferier och året börjas i oktober, då en högtidlig gudstjänst, vid vilken alla domare äro närvarande, hålles i Westminster Abbey. Därefter tåga de i sina historiska ämbetsdräkter till en gemensam festfrukost i lordernas hus.

de ett mycket ålderdomligt och pitto-reskt utseende. Gårdarna äro vanligen omgivna av fruktträd och prydnadsträd, buskar och blomsterträdgårdar, vilka från tidigt på våren till sent på hösten prunka med blommor av många slag. Varje farmare anser det nämligen för en hederssak att äga en vacker trädgård, och i inget land i världen står trädgårds-odlingen så högt, är den så gammal och så allmänt utbredd som i England. Även de minsta byar ha sina föreningar av trädgårdsodlare, vilka årligen hålla träd-gårdsutställningar, »flower shows», vid vilka konkurrensen är stor. Pris utdelas, och en allmän glädje råder såsom vid en folkfest. Dessa trädgårdsutställningar ha jämte husdjursutställningarna till stor del efterträtt och ersatt de forna folkfesterna, vid vilka programmet huvudsakligen be-stod a v sång, dans och dryckeslag.

Uniformer och ämbetsdräkter.

Överhuvudtaget kan man säga, att gamla seder och bruk i England äro

stadda i utdöende eller redan utdöda. Endast julen firas ännu med vissa tradi-tionella bruk, vilka dock mest gälla mat och dryck, och rester finnas kvar av de forna majfesterna om våren samt de gamla skördefesterna om hösten. Några folkdräkter finnas ej heller längre, sä när som på obetydliga kvarlevor i avsides belägna trakter. Nutidens' engelska lant-man köper sina kläder färdiga hos kon-fektionshandlarna i städerna och byarna, och likaså sina skodon, varför både skräd-dare och skomakare ha försvunnit eller hålla på att försvinna. Kvarlevor av forna tiders dräkter förekomma dock i England, men icke som folkdräkter utan som uniformer och ämbetsdräkter. Så-lunda har vaktmanskapet i Towern i London en medeltida dräkt med barett och puffbyxor, det engelska grenadiär-gardet höga skinnmössor, vilka härstam-ma från slutet av 1700-talet, och det kung-liga hästgardet ävenledes lysande uni-former ungefär från tiden för de stora revolutionskrigen. De skotska höglands-

90

SMUGGLARNA I POLPORRO voro på sill tid allmänt kända. Denna lilla ort är belägen vid Engelska kanalen, och det var lätt för en fransk seglare att en mörk natt smyga in i hamnen och lossa sin värdefulla last i väntande roddbåtar. I våra dagar finnas i denna by flera konst-närer än där fordom fanns smugglare. Trakten är också känd för rika fynd av fossiler.

9i

LIVGARDET TILL HÄST uppställdes' av Kar l II och bildades av trogna anhängare, som följt honom under hans landsflykt i Holland. Englands två gardeskavalleriregementen ha en glänsande historia och ha med utmärkelse deltagit i många strider från slaget vid Dettingen 1743 till världskriget. Denna ståtliga gardist posterar utanför regementets kasern vid Whitehall.

92

»OLD ENGLAND»

trupperna bära alla den historiska hög-landsdräkten såsom uniform. Även på det civila området se vi historiska dräkter gå igen. Sålunda bär den engelska hovbetjäningen vid högtidliga tillfällen och ceremonier granna livréer av en typ. som i huvudsak härstammar från 1700-talet, och detsamma göra vaktmästarna vid ämbetsverken och de rikas och för-nämas kuskar och betjänter. Domarna bära vid sin ämbetsutövning egendomliga, gammaldags kappor eller mantlar samt långa peruker, vilka erinra om allonge-perukernas tidevarv. Och lorderna, rikets förnämsta dignitärer och ädlingar, bära vid parlamentets öppnande och solenna tillfällen vid hovet hermelinbrämade mantlar och ha kronor på huvudet. Även finnas praktfulla ordensdräkter av forn-tida snitt.

En omväxlande natur. Naturen i England är mera omväxlande

än man på grund av landets relativt flacka konfiguration kunde förmoda. Längst i nordväst mot Solwayfjorden ha vi det så kallade insjödistriktet. Såsom nam-net anger finnas här talrika insjöar, vilka ofta ligga underbart vackert mellan branta skogklädda höjder. Hela denna trakt, grevskapet Cumberland, är kuperad och uppfylld av berg, vilka dock icke äro mycket höga, och på vilkas sluttningar ännu en hel del skog finns kvar. Även den nordöstligaste delen av England, Northumberland, är kuperad och upp-fylld av berg och kullar, floder, bäckar och små sjöar. Vi ha här på gränsen mot Skottland Cheviotbergen, på vilkas slutt-ningar man har uppfött den fårras, av vars ull det bekanta cheviottyget till-verkas. I dessa trakter är jordbruket av ringa betydelse, ty klimatet är kallt, och den odlingsbara arealen är icke stor.

Söderom Northumberland ligger grev-skapet — vi skulle säga landskapet •— Yorkshire. Även detta är icke något egent-ligt jordbruksdistrikt. Isynnerhet i norra delen av landskapet dominera väldiga he-dar eller moar, för det mesta skoglösa och bevuxna med ljung och andra hed-växter. I dessa karga trakter är får-skötseln befolkningens förnämsta närings-

fång. I vissa trakter finnas också talrika och givande kolgruvor. Söder och syd-väst om Yorkshire ändrar landskapet karaktär. Vi komma nu till de väldiga industridistrikten, vilka sträcka sig unge-fär från Nottingham över Sheffield och Manchester till Liverpool samt ett gott stycke söderom denna linje. I dessa trak-ter, vilka höra till jordklotets tätast be-folkade, kan man knappt tala om någon landsbygd. By gränsar till by, stad till stad, fabrik till fabrik ända ned till Bir-mingham. Överallt kransas horisonten av otaliga höga fabriksskorstenar, över-allt fördunklas himmeln av stenkolsrök, och överallt är marken underminerad a\ tallösa stenkols- och järngruvor, vilka visserligen ha gjort England rikt, men tillika berövat en stor del av dess lands-bygd allt lantligt behag.

Öster och söder om detta stora industri-distrikt, längs Nordsjökusten söderut från Hull och i inlandet söderom Bir-mingham, vidtaga de egentliga jord-bruksdistrikten, vilka sedan så när som på vissa begränsade områden upptaga det mesta av den återstående delen av England. Dessa fruktbara och vackert grönskande nejder med sina av häckar omgivna fält och betesmarker, med sina parker, trädgårdar och fruktodlingar höra till- världens skönaste. Endast längs Nordsjökusten finnas på vissa sträckor ofruktbara sumpmarker, vilka utgöra ett kärt tillhåll för talrika sjöfåglar — och jägare. Den långt ut i havet utskju-tande halvön Cornwall, som utgör syd-västra spetsen av Storbritannien, är ber-gig, kal och ofruktbar, men i stället dölja bergen skatter i sitt inre. Även det nord-ost om Cornwall liggande landskapet Devon är kargt och till en del uppfyllt av moar och mossmarker. Men för övrigt kan man säga, att hela östra, mellersta och södra England är ett rikt odlingsland, vars möjligheter också av en idog befolk-ning blivit samvetsgrant och skickligt utnyttj ade.

Det natursköna Wales. Västerom det egentliga England ha

vi de höga bergstrakterna i Wales, som höra till landets mest natursköna nej-

xvnr. 2. 93

ETT FYRSPANN ANLÄNDER TILL EPSOM PÄ DERBYDAGEN I början av förra seklet voro fyrspann de snabbaste kommunikationsmedlen. Genom att b y t a om hästar kunde man hålla en medelhastighet av tio till tolv engelska mil i timmen. Nuförtiden finnas ännu några av privatpersoner ägda fyrspann, vilka isynnerhet begagnas vid färder till det ryktbara kapplöpningsfältet vid Epsom, där bl. a. det berömda Derbvloppet går av stapeln.

FOLKNÖJE I HAMPSTEAD PÄ EN ALLMÄN FRIDAG Sedan forna tider ha folknöjena fullständigt ändrat karaktär också i det konservativa England. I stället för de gamla majfesternas folkdanser och tävlingar i brottning och bågskytte har man nuförtiden karuseller, mässingsorkestrar och motordrivna positiv.

Men den glada stämningen vid dessa fester har bibehållit sig oförändrad.

94

EN LANTLIG SKOFLICKARE I ARBETE I gamla tider fanns det skomakare i nästan varje by, men dessa hantverkares efter-trädare äro numera endast skoflickare. vilka icke själva förfärdiga några skodon. På deras skyltar står icke »skomakare» utan »skoflickare». Skofabrikerna producera skodon mycket snabbare och billigare, ehuru deras varor icke kunna jämföras med de bästa handgjorda skor.

95

FISKARE PÄ DEN VACKRA SJÖN LLYN PERIS I NORRA WALES Mellan Llanberis passet och staden Llanberis ligger en liten sjö som al lt jämt är utomor-dentligt vacker, trots att dess norra strand vanprydes av stora stenbrott som liota att fylla den med avfall. På andra sidan sjön synas ruinerna av slottet Dolbadarn. Över berget Snowdon hänga regnmoln; det regnar nämligen mycket och ofta i norra Wales.

DEN KALA TOPPEN AV DET HÖGSTA BERGET SÖDEROM TWEED Den högsta av det mäktiga Snowdons fem toppar är Y Wvddfa, från vars topp man har en stor-artad utsikt — de få dagar då vädret är vackert. At alla håll sträcka sig berg och dalar. I väster kan man över Irländska sjön urskilja Irlands kust och i norr ser man ön Man, sjödist-riktet och till och med Skottland. En vild och karg skönhet präglar det waleska höglandet.

96

L ENGLAND»

der. Bergen nå visserligen icke upp till snögränsen, men det fattas ej mycket, och på många ställen ha de en verklig fjäll- eller alpkaraktär. De högsta top-parna äro kala och sterila, sedan följa ljungmarker eller gräsbevuxna betesmar-ker, och på de lägre sluttningarna växer vacker barrskog och i dalarna flerstädes lövskog. Överallt i klyftor och dalar brusa strida och klara bergsbäckar, och vackra bergssjöar äro icke sällsynta, isynnerhet i norra Wales. Till följd av den ställvis intensiva gruvdriften har södra delen av Wales blivit rätt myc-ket industrialiserad, men i norra delen av landet och uppe i bergen råder ännu naturens frid orubbad. Därför är också Wales en av turister mycket besökt trakt, som väl kan uthärda en jäm-förelse med andra, mera namnkunniga turistländer. Utom sin sköna natur har Wales även andra attraktioner för skåde-lystna resande, vilka intressera sig för forna tiders öden. Landet har nämligen en gång blivit erövrat av engelsmännen, vilka för att betrygga sin erövring här upp-förde ett antal slott och borgar, av vilka många ännu finnas kvar, en del som ruiner, en del utomordentligt väl bibehållna. Bland dessa må främst nämnas det stora och präktiga slottet Carnarvon. där ännu årligen en historisk fest, ett slags sång-fest till minne av de forna barderna firas. Andra märkliga fornborgar äro slottet Conway, som ligger på en ö i en flod, samt Harlech på spetsen av en hög klippa.

Ett fuktigt klimat. Från Wales fornminnen återgå vi till

något som har den största betydelse för landsbygdens liv, icke blott för dess trevnad och skönhet, utan för dess väl-färd. Detta är naturligtvis klimatet. Om också Englands klimat icke får anses lik-tydigt med Londons berömda dimmor, är dock detta land ett av de regnigaste i Europa. Men detta klimat är trots sina oangenäma sidor till stor nytta för landet. Den stora nederbörden gör växt-ligheten yppig, och det påstås att den gör kvinnornas hy fin och männens sinnen hurtiga.

Vintrarna äro milda, köld inträffar

sällan, snö faller obetydligt, och den ligger vanligen endast några timmar, men i stället regnar det nästan oavbrutet. Våren börjar tidigt, gräset grönskar året om, men vårens förlopp är jämförelsevis långsamt. Regn och blåst råder ständigt och jämt, och även under annars vackra dagar faller ofta en och annan regnskur. Därför äro Englands gräsmattor de grö-naste i världen, och därför få buskar och träd här en yppighet som är sällsynt i Europa. Därför äro också engelsmännen det med paraplyer och regnrockar rik-ligast försedda folk i världen. En rättro-gen engelsman eller engelska går aldrig utom dörren utan att medföra ett av dessa nyttiga föremål. För en främling som besöker England är det förbluffande att se, med vilken snabbhet en engelsk folkhop som överraskas av ett regn får sina paraplyer uppspända. Inom ett ögon-blick är den största folkmassa förvand-lad till ett böljande hav av paraplyer, och ingen tycks sakna skydd mot regnet. Det måste därför vara lönande att vara para-plyfabrikant i England, och även regn-kapporna äro en kurant vara. Somrarna äro varma, men knappast varmare än i Skandinavien, och även mitt i sommarn kunna regnperioder infalla; det regnar då dag efter dag under flera veckor. Den engelska jordbrukaren behöver säl-lan frukta hetta eller torka, ej heller köld eller frost, men däremot kunna dessa regnperioder under sommarn ofta för-orsaka honom stora skador genom att årsväxten försenas så mycket, att skör-den ej hinner bärgas innan höstregnen vidtaga. Ty givetvis är även hösten i England regnig; de vackra dagarna äro få med långa mellanrum, och vad man kallar indiansommar förekommer knap-past alls, eller åtminstone mycket sällan.

Folkkaraktären. Klimatet i ett land torde icke vara

utan inflytande på folkets karaktär. I vilken mån de brittiska öarnas klimat påverkat det engelska folkets karaktär, är dock ej så lätt att säga, då även andra inflytanden härvidlag starkt spelat in, främst rasblandningen och det insulära, från den övriga världen avskilda läget.

97

ARBETARE I STENBROTTET DINORWIC VID LLANBERIS I den ena våningen ovanför den andra höja sig stenbrotten vid sjön I,lyn Peris nära tvåtusen fot uppför bergets sluttning. Ortsborna bekymra sig föga om det öde som hotar deras vackra sjö, tv i det stora hela äro de prosaiska människor som inte fråga mycket efter naturens skön-het. Bergen i Wales äro rika på mineraler, såsom järnmalm, koppar, tenn, bly och kol.

98

HISTORISK CEREMONI I DET HISTORISKA SLOTTET CARNARVON Eisteddfod, eller bardernas fest, har månghundraåriga anor. Den går med säkerhet tillbaka till det tolvte århundradet, men enligt traditionen ända till druidernas tider. Den firas i slottet Carnarvon, vilket är det förnämsta av de sex fästen som Edward I uppförde för att hålla det nyerövrade Wales i styr. För övrigt äro många gamla sedvänjor bevarade i Wales.

99

100

FR

ÄN

A

VG

RU

ND

SV

ÄG

EN

V

ID

DO

LG

EL

LE

Y

HA

R

MA

N

EN

V

IDS

TR

ÄC

KT

UT

SIK

T

I n

ärh

eten

av

D

olg

elle

y,

hu

vud

ort

en i

M

erio

net

hsh

ire

i W

ales

, fi

nn

s

en

vack

er

väg,

d

en

så

kall

ade

avgr

un

dsv

ägen

, vi

lken

gå

r fr

am

län

gs

krö

net

av

d

en

ått

ah

un

dra

fo

t h

öga

ås

en

Moe

l C

ynw

ch.

Ned

anfö

r se

r m

an

flod

en

Maw

dd

ach

sl

ingr

a si

g li

k en

or

m

av

silv

er.

Til

l vä

nst

er

syn

es

den

ö

vre

fl

od

dal

en,

till

h

ög

er

bif

lod

ern

a

Afo

n

Wen

oc

h

Afo

n

Fas

. P

å k

lara

d

agar

ka

n

man

u

rsk

ilja

S

now

don

s to

pp

, oc

h

ifal

l m

an

vä

nd

er

sie

om,

kan

m

an

följ

a

flod

ens

sl

ingr

and

e lo

pp

än

da

ned

ti

l'

Bar

mo

uth

, en

li

ten

st

ad

vid

vä

stku

sten

.

FR

ÅN

NÄ

RH

ET

EN

AV

KE

SWIC

K

har

m

an

uts

ikt

öve

r D

erw

entw

ater

, d

en

vack

rast

e sj

ön

i

det

n

atu

rskö

na

Cu

mb

erla

nd

Ö

ver

Bor

row

dal

e m

ed

des

s av

lags

na

kli

pp

or

ser

man

b

ort

om

sj

ön

en

lån

g b

ergs

ked

ja

som

k

alla

s C

atb

ells

. O

m

hös

ten

fi

nn

er

man

p

å d

ess

bra

nta

sl

utt

nin

gar

mas

sor

av

bla

bar

. B

lan

d

kli

pp

orn

a ti

ll

vän

ster

b

rusa

d

e av

sk

ald

ern

a b

esju

ngn

a L

odor

efor

sarn

a.

Gre

vska

pet

C

um

ber

lan

ds

ber<

* är

o ri

ka

på

mm

eral

er,

såso

m

järn

, b

ly,

zin

k,

ko

l o

ch

graf

it,

som

, sä

rsk

ilt

den

fr

ån

Bo

rro

wd

ale,

lä

mn

ar m

ater

ial

till

d

e u

tmär

kta

en

gels

ka

bly

erts

pen

nor

na

IOI

102

FL

OD

EN

TH

AM

ES

gen

omgå

r m

ånga

fö

rvan

dli

nga

r, o

ch m

an b

ehö

ver

ej r

esa

lån

gt f

rån

Lon

don

in

nan

man

får

se

en s

ilve

rgli

ttra

nd

e fl

od m

ella

n g

rön

a st

rän

de

r —

någ

ot

hel

t an

nat

än

d

et

gru

mli

ga

va

tten

so

m f

lyte

r g

enom

Lo

nd

on

. D

et h

är a

vbil

dad

e va

ckra

stä

llet

, L

ower

Hal

ifo

rd,

ligg

er o

mkr

ing

tju

go

en

gel

ska

m

il u

pp

åt

flod

en.

Ick

e lå

ng

t h

ärif

rån

fin

ns

et

t st

älle

vi

d

nam

n C

owey

S

tak

es,

där

J

uli

us

Cae

sar

med

si

na

legi

oner

fö

rsök

te a

tt g

å ö

ver

Th

am

es,

m

en h

ind

rad

es

av

spet

siga

p

ålar

so

m b

ritt

ern

a h

ade

dri

vit

ner

i f

lod

bo

ttn

en.

Någ

ra a

v d

essa

pål

ar å

terf

un

nos

för

en

das

t h

un

dra

år

sed

an.

DET MEST MÅLERISKA AV ALLA GAMLA SLOTT I WALES Detta slott som ligger vid östra sidan av den gamla befästade staden Conway i norra Wales är inte så stort och mäktigt som Carnarvon, men det ligger mera romantiskt på en klippa ovanför floden. I likhet med Carnarvon uppfördes det på befallning av Edward I .

DET HISTORISKA SLOTTET HARLECH I MERIONETH Om man får tro traditionen, var den första byggnad, som uppfördes på det berg som höjer sig över de flacka sumpmarkerna vid Morfa Harlech, ett torn som tillhöide Bronwen, syster till Brand den Välsignade, en mö som levde under första århundradet f. K l . Det ståtliga fäste, vars ruiner synas på bilden, byggdes dock så sent som år 1285.

103

»L ENGLAND»

Vad klimatet beträffar så är det ju ett känt faktum, att alla jordklotets kultu-rellt dugligaste och mest framstående folk härstamma från den tempererade zonen. De arktiska ländernas folk äro allt för mycket upptagna av den hårda och svåra kampen för tillvaron under ogynnsamma förhållanden, och i de tropiska länderna åter är förhållandet det motsatta. Där är naturen alltför rik, den skänker män-niskan sina håvor så lätt och utan möda, att dessa nejders barn med naturnöd-vändighet förfalla till lättja och håglös-het. Men England har blivit rikt och fruktbart och dess folk intelligent, djärvt, idogt och företagsamt. På de brittiska öarna med deras friska och dock milda klimat föreligga nämligen alla betingelser för frambringandet av en sund, livsdug-lig och kulturellt högtstående ras. Kli-matet är icke så varmt att det förslappar människorna; de kunna icke reda sig utan att genom arbete förskaffa sig kläder och bostäder. Men det är icke heller så kallt, att blotta kampen för tillvaron upp-tager all deras tid och alla deras kraf-ter. Jorden är fruktbar, men icke så fruktbar att människan kommer i åt-njutande av hennes håvor utan arbete och eftertanke. Bergens och markens innandömen dölja skatter, men skänka dem icke utan ett arbete som i hög grad är ägnat att stimulera människor-nas uppfinningsrikedom och energi. Och då dessa skatter — främst järnet och sten-kolet — bragts i dagen, äro de av en sådan natur, att de i hög grad främja nyttigt arbete och ett förnuftigt levnads-sätt. De länder, som i sitt sköte dölja guld eller ädla stenar, ha icke frambragt någon kultur att tala om. Guld och ädla stenar kunna omedelbart slösas bort på njutningar och fåfänglighet, guldsökaren och ädelstensprospektorn eller pärlfiskaren äro spelare som förslösa sin rikedom lika hastigt som de vunnit den, men järn och stenkol slösas icke bort i en handvändning, de äro endast medel till fortsatt arbete, till fortsatt intelli-gensutveckling, till fortsatt skapande kulturverksamhet. Och framför allt äro dessa ämnen maktmedel; det är på dem England grundat den härskarställning, som

det sedermera genom sjöfart och eröv-ringar utbrett över hela jordklotet.

Järnet har givit Englands folk något av sina egna egenskaper: allvar och stadga i karaktären, tyngd och styrka, seghet och uthållighet i svårigheter, en viss hårdhet i känslan, en viss kyla i tanken, vilka varit av oberäkneligt värde i de strider och det politiska ränkspel medelst vilka det brittiska världsväldet grundlagts och uppehållits. Och emedan Englands folk redan tidigare än andra folk lärde sig att i modern mening tillgodogöra sig jär-net , fick det ett försprång i kapplöpningen om världsherraväldet, vilket senare till-komna medtävlare ej mera kunnat inhäm-ta. Härvid få vi sålunda ihågkomma att be-röringen med denna metall skänkt engels-männen de karaktärsegenskaper, som äro mest nödvändiga och behövliga för ett världsbehärskande folk.

Man har med skäl beundrat engels-männens förmåga att regera över främ-mande, exotiska, ociviliserade folkslag. Denna förmåga beror väl i främsta rummet på brittens allvar och självbehärskning, hans måtta och praktiska syn på livet. Såsom många exempel utvisa, ha engels-männen förstått att styra sina kolonier och kronland med mild, men dock fast hand, såväl till de styrandes som de styrdas belåtenhet. Man vågar säga, att där den brittiska unionsflaggan »Union Jack» vajar, där råder lugn och säkerhet, rättvisa och framåtskridande, och om än välståndet ej överallt är allmänt, så ha dock framsteg blivit gjorda.

Efter världskriget har England haft att genomgå en svår kristid med stor arbets-löshet, allvarliga strejker och skarpa kon-flikter med Irland, Indien och Egypten, senare också med Sovjet-Ryssland och Kina. Genom en omfattande, men för-siktig social reformlagstiftning och stora besparingar i förvaltningen har man sökt återföra näringslivet till normala förhål-landen, cch genom skickliga kompro-misser har man åtminstone tillsvidare löst de irländska och de indisk-egyptiska problemen. Sedan år 1926 intaga de brittiska dominions en med moderlandet jämlik ställning, även om detta i prak-tiken alltjämt utövar hegemonin.

104

9 a

Österns förvandling TURKARNA I EUROPA OCH MINDRE ASIEN

D e t krigiska folk, som grundade det turkiska väldet ,kom från mellersta Asien och var ursprungligen av mongolisk ras. Det riktade upprepade anfall mot Konstantinopel, som i över tusen år varit kristenhetens bålverk mot dess vedersakare i öster. Men ej förrän J 453 lyckades de ottomanska turkarna intaga staden och fortsätta sina erövringar i Europa, där de småningom kommo i besittning av de grekiska öarna och Balkan-länderna, vilka dock uu återerövrats av sina ursprungliga invånare — serber, rumäner och andra. A v det turkiska väldet återstår i våra dagar blott Mindre Asien och i Europa endast Konstantinopel och ett litet stycke av östra Trakien. Den moderna re-publiken Turkiets ledare ha inlett ett genomgripande inre reformarbete i syfte att införa västerländska seder och västerländsk kultur. Men bönderna, som utgöra den stora massan av nationen, äro av ett ytterst konservativt skaplynne och alltid misstänk-samma mot ämbetsmän och nyheter. De nya bruken och tänkesätten omfattas på det hela taget blott av den turkiska överklassen, och ännu torde det behövas' många

år, innan turkarnas europeisering blir en verklighet.

FORDOM var Turkiet en av världens stormakter. Det utbredde sig från

Ungern och södra Polen till Kaukasus •och omfattade hela Mindre Asien och Palestina, Egypten, Arabien och Meso-potamien. Men så småningom ha tur-karna fördrivits från det ena landet efter det andra. Ryssland berövade dem Kau-kasus, och under världskriget talades det <en tid om att turkarna helt och hållet skulle utdrivas från Europa.

Det europeiska Turkiet är i våra dagar helt obetydligt. Det omfattar blott det •östligaste hörnet av Balkanhalvön med Konstantinopel som centrum och har där •omkr. 2 milj. inv. I Asien besitter det •dock ännu ett vidsträckt område, hela Mindre Asien från Medelhavet i väster fram till Syriens, Mesopotamiens, Per-siens och Rysslands gränser.

Det gamla Turkiet. Eåt oss kasta en blick på Turkiet sådant

•det såg ut för några år sedan. De hygie-niska förhållandena voro ofta långt ifrån tillfredsställande. I stället för att hålla städerna rena och forsla undan avfallet läto turkarna flockar av vilda hundar husera på gatorna. Dessa hundar levde av att förtära det avfall, som folk kastade ut på de smutsiga och illa sten-lagda körbanorna. — De turkiska män-nen gjorde ett ståtligt intryck med sin mörka hy, sina resliga, kraftiga gestalter, sina enkla, svarta kläder och sina röda, tofsprydda fezer. I de större städerna fanns det gott om soldater på gatorna och

officerare i vackra uniformer. Arbe-tarna klädde sig betydligt enklare. De buro turbaner av kläde, lösa jackor, vid-byxor och långa röda skärp om midjan.

Turkiska kvinnor. På gatorna bevakades de turkiska kvin-

norna omsorgsfullt. De hade ansiktena beslöjade, så att blott ögonen syntes, och om de gingo till fots, åtföljdes de av en manlig ledsagare, som gick bakom dem. Vanligtvis åkte de emellertid, om de över huvud kommo ut. De enda kvinnor, som uppträdde obeslöjade på gatan, voro gre-kinnor, armeniskor eller mycket fattiga turkinnor.

Turkarna äro av naturen mycket barn-kära och skämma duktigt bort sina barn. Mycket tidigt skildes emellertid gossar och flickor från varandra; gossarna skic-kades till en skola eller till männens avdelning i huset; flickorna stannade hemma, tills de blevo gifta. I rikare familjer hade flickorna fransyskor som guvernanter, och de fingo vanligen under-visning i musik. Flickorna gifte sig vid mycket unga år. Oftast hade de ej sett sina män förrän vid giftermålet, och föräldrarna valde makar åt dem. När så den unga turkinnan efter många ceremonier och fester blivit gift, fick hon flytta över till sin mans bostad, där det,

om han var rik, ofta nog fanns mera än en hustru. En gång gift kunde den tur-kiska kvinnan, med undantag för de fat-tigaste, aldrig gå ut ensam, och utomhus måste hennes ansikte omsorgsfullt skylas

0 5

BR

US

SA

UT

BR

ED

ER

SIG

BL

AN

D

OL

IVE

R,

MU

LL

BÄ

RS

TR

ÄD

OC

H C

YP

RE

SSE

R V

ID F

OT

EN

AV

DE

T A

SIA

TIS

KA

OL

YM

PO

S

Un

de

r m

edel

tid

en

va

r B

rass

a

de

o

tto

ma

nsk

a

turk

arn

as

hu

vud

stad

, m

en

lå

ngt

d

essf

örin

nan

v

ar

de

t en

gre

kisk

ko

lon

i,

vilk

et

bl.

a.

fram

går

där

av

att

b

erg

et,

som

re

ser

sig

li

kt

en

va

ll

ba

ko

m

sta

de

n,

ka

lla

ts

Oly

mp

os e

fter

de

t b

erö

md

a gr

ekis

ka

ber

get.

B

russ

a li

gger

om

kri

ng

20 k

m f

rån

Mar

inar

a-sj

ön

o

ch

ha

r jä

rnv

äg

ti

ll

ku

sten

o

ch

är

bå

de

en

be

tyd

an

de

och

vac

ker

sta

d.

Bl.

a.

pro

du

cera

s h

är

silk

e.

Nu

mer

a h

ar

do

ck

silk

eso

dli

nge

n a

lltm

era

fått

v

ika

fö

r

tob

ak

en,

som

b

liv

it

Tu

rkie

ts

frä

mst

a

ex

po

rtv

ara

. D

e

turk

isk

a

myn

dig

het

ern

a h

a

nu

ö

vert

agit

fö

rval

tnin

gen

a

v t

ob

aksm

on

op

ole

t.

106

AFIUM KARA HISAR, DEN »SVARTA OPIUMKLIPPAN» På toppen av denna ofantliga klippa, som reser sig åttahundra fot över slätten, ligga ruinerna av en medeltida turkisk fästning. Staden med sina flata tak, som ligger vid klippans fot, är en betydande plats med en av Mindre Asiens största och mest välförsedda basarer. Den är centrum i opiumdistriktet — varav namnet, ty »afium» betyder opium — och en viktig järnvägsknutpunkt.

, i ° 7

I VÄNTAN PÄ EN KOPP TURKISKT KAFFE I hela Främre Orienten är kaffe den mest omtyckta drycken, men det är mycket olikt vårt kaffe. »Turkiskt» kaffe är starkt och t jockt, berett av lika stora kvantiteter kaffe, socker och vatten. Här ha några turkiska hantverkare samlats för att få sig en upplivande kopp i,' ett litet anspråkslöst kafé invid vägen. Religionen förbjuder turken att dricka vin.

av en slöja, som kallades »charchaf». När hon gick på besök till en väninna, fick dennas man ej vara i deras närhet.

Vad sysslade dessa turkiska kvinnor med? De gingo upp i sina vackra kläder, och de voro förtjusta i blommor, som de odlade i sina trädgårdar. Somliga tyckte om böcker, särskilt franska böcker av alla slag. De ägnade sig åt musik och dans, hälsade på sina vänner och skötte om sina hem. Många voro fullt nöjda, men många längtade efter att få umgås med andra människor, som kvinnor i andra delar av världen.

Turkisk mat.

Turkarna ha överflöd på god mat, ty mat är billig i Turkiet, och folket har mycket i matväg att välja på, som man vanligen inte får i vårt land. På lands-bygden tillredas rikliga rätter, som ser-

veras i skålar på en ställning på golvet. Alla sitta runt denna på kuddar, och var och en tar för sig med en hornsked. .På andra ställen hände det ofta förr, att bordduken, där sådan begagnades, place-rades under det lilla bordet, och på denna slängdes sedan de avgnagda benen. Väl-bärgade familjer hade emellertid fullt väst-europeiska bordsseder. Och vilka mäng-der av mat! Kaviar, d.v.s. störrom, som är så dyr hos oss att blott få kunna köpa den, är billig i Turkiet. Man lagar ut-sökta rätter av ris och fisk och »chaslik», ett slags utmärkt välsmakande halstrat kött. Det tillagas så, att man först tar en bit lever, som träds upp på en stekpinne,, härefter ett stycke fett och sedan en bit fårkött, och så fortsättes det till pinnens slut. Köttet halstras över en träkolseld och ätes mycket hett. Turkiskt lamm från bergstrakterna är lika mört som

108

ÖSTERNS FÖRVANDLING

kyckling. Vidare finnas många slags färska grönsaker, gott bröd, all slags inlagd frukt och pickels, kötträtter av olika slag och sylt, framställd av vindru-vor och andra frukter. Turkarna älska sötsaker och äta sådana i väldiga kvanti-teter. Deras karameller anses vara de bästa som finnas. Däremot dricka de ej vin, ty de äro muhammedaner; men de dricka i stället mycket kaffe och äta ett slags mycket tjock surmjölk, »yoghurt», som anses medföra lång levnad.

Turkiska bönder. En stor del av det turkiska folket ut-

göres av fattiga bönder och lantbrukare.

Deras bostäder äro vanligen ytterst enkla och bestå cfta blott av två rum, som innehålla mycket få möbler. I det ena rummet finns kanske ett slags obetydligt upphöjd estrad med några enkla kuddar, och där sover man under natten — påklädd. Konstgjord belysning begagnas ej; alla gå till sängs vid solned-gången och stiga upp i daggryningen, ty det är mycket arbete som skall utföras.

Männen ha en synnerligen pittoresk dräkt — blå rock, rött skärp, virat runt midjan, och mörka vida knäbyxor eller, i vissa trakter, en kort kjol. Deras mat är ytterst enkel. De använda varken knivar eller gafflar, blott skeder, som vanligtvis

GUDFRUKTIGA TURKAR BEREDA SIG FÖR ATT INTRÄDA I MOSKÉN Varhelst en muhammedan må vara och oberoende av huru starkt upptagen av sitt arbete han är, så vänder han ansiktet mot Mekka och bugar sig till marken, då han hör muezzin kalla de troende till bön. Före sitt inträde i en moské måste han alltid rena sig genom att tvätta hän-

der, underarmar, ansikte och fötter i rinnande vatten. 109

FILTMANTLAR, SOM HÄLLA BÄRAREN TORR OCH VARM Väldiga mantlar av broderad filt, sådana som v i se här, ha enligt traditionen använts i Mindre Asien sedan tretusen år ti l lbaka. Ägarna av dessa äro bärare på vägen från Angöra till Eski-Schehir, en väg, som nära följer det sedan länge utslocknade bysantinska kejsardömets gamla militära stråkväg. Ordet eski betyder gammal och förekommer ofta i turkiska ortnamn.

äro gjorda av horn. Matlagningen sker i regel utomhus på en glödpanna. Både män och kvinnor få arbeta hårt för uppe-hället, och även barnen läras att hjälpa till från det de äro helt små. Skatterna äro höga, och familjen måste arbeta oför-trutet för att rå med att betala dem. Men om bönderna arbeta hårt, förstå de också att förströ sig med mycket enkla medel. Alla tycka om dans, och man spe-lar ett slags stränginstrument, som liknar en fiol eller banjo.

Dessa turkiska bönder äro landets verk-liga ryggrad. De äro hederliga och an-språkslösa. Fordom förtrycktes de myc-ket av ämbetsmännen, som ofta voro snikna och oärliga och tvungo bönderna att betala mutor. Om någon vägrade att betala, hände det, att han kastades i fän-gelse eller piskades. En form av bestraff-ning bestod i att piska fotsulorna med

spön, ett ytterst smärtsamt och grymt straff. Alla, som känna turkarna, uppskatta

dem, även om de ej uppskatta alla deras seder. Folk som levat bland dem, prisa deras ärlighet och vänlighet mot främ-lingar. De iakttaga med stor noggrann-het sin religions fordringar och för-rätta bön vända mot Mekka tre gånger om dagen, oberoende av var de äro och utan att skämmas för att bedja på det sätt som de blivit lärda. Men fastän tur-karna äro vänliga och humana som en-skilda människor, äro de grymma och skoningslösa i strid mot sina fiender. I åratal ha turkarna, med sin regerings goda minne, hårt undertryckt de främ-mande folk, som bo i Turkiet, särskilt de kristna armenierna, samt greker och syrier. Förföljelserna mot armenierna kulminerade under världskriget och torde

IIO


ha åsyftat hela den armeniska befolkningens fullständiga förintelse. Deportationer av hela stadsbefolkningar och ohyggliga mass-sakrer förekommo, varigenom i million armenier beräknas ha blivit mördade.

Greker och turkar. Sedan årtusenden ha greker utgjort

ett av de viktigaste folkelementen i Mindre

Asien, särskilt på dess västra kust. Ehuru turkarna överlägsna i kulturellt hän-seende ha de mindreasiatiska grekerna ej förmått att hävda sina självständighets-krav, och efter Turkiets framgångsrika krig mot Grekland 1921—22 förjagades alla greker i västra Mindre Asien. Flyk-tingar i hundratusental kommo över till sina fränder i hemlandet, där de fingo

I KONIAS BASAR I MOSKÉNS SKUGGA Många betydande vägar skära varandra i Konia, en stad i det inre av landet, och det är därför en livlig ort, särskilt på marknadsdagarna. Staden hette fordom Iconium och har en lång och intressant historia. Den äger ett stort antal präktiga moskéer och grav-monument samt andra intressanta minnesmärken från det turkiska väldets storhetstid. i l l XVIII. 3.

ING

A B

ÄN

KA

R,

PU

LP

ET

ER

EL

LE

R S

VA

RT

A T

AV

LO

R F

INN

AS I

DE

TU

RK

ISK

A S

KO

LO

RN

A

Nä

r d

essa

sm

å

po

jka

r k

om

ma

in

i k

lass

rum

met

, ta

ga

de

a

v

skor

na

och

sä

tta

sig

m

ed

ko

rsla

gda

ben

. p

å

golv

et,

och

d

eras

lä

rare

gö

r li

ka

da

nt

på

en

m

att

bel

ag

d

pla

ttfo

rm.

Det

turk

isk

a

un

der

visn

ings

väse

nd

et

står

fo

rtfa

ran

de

lå

gt,

ehu

ru

det

är

bät

tre

nu

ä

n

för

n

ågra

å

r se

da

n,

då

b

lott

p

ojk

ar

gm

go

i sk

ola

n,

dä

r d

e

fin

go

lä

ra

sig

n

ågra

st

yck

en

ur

Kor

anen

p

å

arab

isk

a.

Nu

ä

r sk

olg

ång

obli

gato

risk

fö

r a

lla

ba

rn,

mel

lan

7

o

ch

16

å

r,

och

en

he

l m

ängd

o

lik

a

skol

form

er

fin

nas

jä

mte

e

tt

un

iver

site

t i

Ko

nst

anti

no

pel

o

ch

e

n

juri

dis

k

fak

ult

et

i A

ngö

ra.

112

TU

RK

IET

S

NY

A

HU

VU

DS

TA

D,

AN

GÖ

RA

, M

ED

R

UIN

ER

NA

A

V

DE

T

GA

ML

A

AN

GÖ

RA

I

FÖ

RG

RU

ND

EN

E

fter

v

ärl

dsk

rig

et

red

uce

rad

es

om

råd

et

för

d

et

euro

pei

ska

Tu

rkie

t så

k

raft

igt,

at

t m

an i

cke

län

gre

anså

g K

onst

anti

nop

el

läm

pli

gt

som

ri

kets

h

uv

ud

sta

d.

Rik

ssty

rels

en

flyt

tad

es

där

för

ti

ll

An

göra

, b

eläg

et

när

a ce

ntr

um

av

d

et

turk

isk

a M

ind

re A

sien

o

ch

i fo

rnti

den

en

b

lom

stra

nd

e st

ad

Se

da

n

An

gö

ra

ble

v h

uvu

dst

ad,

har

d

et

vu

xit

ras

kt.

T

egel

- oc

h

cem

entb

ruk

, k

alk

ugn

ar

och

så

gver

k

ha

anla

gts,

o

ch

hu

nd

rata

ls

bö

nd

er

del

ta s

om

jo

rdsc

ha

kta

re

och

m

ura

re

i st

aden

s u

pp

byg

gan

de.

I

An

göra

sa

mm

antr

äder

d

en

turk

isk

a n

atio

nal

förs

amli

nge

n,

vars

med

lem

mar

v

älj

aa

för

4

år

113


4

hjälp av andra länders kristna och där de efter oändligt svåra lidanden också blevo bosatta. Otvivelaktigt har detta ut-jagande av grekerna från Turkiet med-fört en stark ekonomisk tillbakagång för turkarna, då såväl handeln, sjöfarten och industrien som jordbruket till mycket stor del ombesörjdes av greker. I st. f. de fördrivna grekerna ha de förut i Grekland bosatta turkarna överflyttat till Turkiet. Men proportionen mel-lan de sålunda ut-växlade folkgrupperna är allt annat än lik-formig: mot 1,400,000 utjagade greker kom-ma blott 50,000 in-flyttade turkar. De grekiska flyktingarna ha ofta kunnat upp-taga de näringsfång, varmed de livnärt sig i Turkiet. Vill man nu för tiden köpa äkta Smyrna-mattor, bör man inte resa till Smyr-na utan till —- Aten, där en hel koloni av gre-kiska flyktingar från Smyrna uppehåller den gamla mattvävnadsin-dustriens traditioner.

Det nya Turkiet.

Efter världskriget har Turkiet politiskt helt omgestaltats. År 1922 avsattes sulta-nen och utropades re-publiken. Många tänk-te sig, a t t allt n u skulle förbättras, men detta skedde ej med ens. Stora svårigheter måste övervinnas, och den nya regeringen be-gick många misstag. Till den politiska revo-lutionen kom sedan den sociala. De tur-kiska kvinnorna väg-rade att längre kvar-stanna i harem. De

G A M M A L D A G S T U R K I S K K V I N N A Turkarna uppmuntras numera att bära euro-peiska kläder. Männen göra detta i större ut-sträckning än kvinnorna, av vilka många ännu ogärna visa sig med ansiktet obeslöjat.

lade av sina slöjor och klädde sig i euro-peiska kläder. Säkerligen kände många av dem detta till en början svårt nog och undrade, vilka förskräckliga saker som nu skulle hända dem, då de gingo ut ensamma. Månggiftet har förbjudits, och äktenskapsåldern har höjts. Andra refor-mer ha genomförts, som åsyfta bättre undervisning för kvinnor.

Ett besök i Konstantinopel i dag skulle visa oss turkiska män, promenerande på ga-torna med hustru och barn. Männen bära ej längre den gammal-turkiska fezen, ty re-geringen har påbjudit bruket av hattar. Våldsamma strider ha emellertid ägt rum mellanhattarochfezer. Att turkarna börjat använda hatt kan be-traktas som det yttre tecknet på att de nu-mera vilja vara världs-medborgare. De tur-kiska kvinnorna klä sig efter europeiskt mönster och många av dem ha börjat förtjäna sitt eget uppehälle ge-nom arbete i affärer eller på kontor.

En av de viktigaste, och särskilt förr myc-ket uppskattade insti tutionerna är badhu-set. Numera ha tur-karna dock badrum inredda i sina bostäder och besöka mindre de stora badhusen, då de anse, att de förspilla allt för mycket tid där. Och tiden är för det moderna Turkiet, som under den nuvarande kraftiga regeringen strävar efter att bli starkare och allt mer likt andra länder, en mycket dyrbar vara.

I morgoesvalkans land KOREA, BRYGGAN MELLAN KINA OCH JAPAN

Halvön Korea är den naturliga stråkvägen mellan asiatiska kontinenten och japanska öarna. Över denna bro ha folk och kulturer dragit fram. Koreanerna äro åtminstone till en del av samma ras som japanerna, och förrän den kinesiska kulturen vann fot-fäste på öarna, hade den redan genomträngt Koreas folk. Under flera århundraden stod detta land i vasallförhållande till Kina. Men för det nya Japan var besittningen av Korea ett politiskt och ekonomiskt livsvillkor. Efter blodiga uppgörelser med sina rivaler, Kina och Ryssland, blevo j apanerna slutligen 1905 herrar över landet, som 1910 införlivades med det japanska kejsardömet. Koreas siste härskare avled år 1926.

115

D ET GAMLA riket Korea, som numera

utgör en del av Japan, omfattar den koreanska halvön samt ett landområde norr om detta. Gränsen mot Mandsjuriet och Yttersta österns rådsrepublik sam-manfaller med floder-na Yalu och Tumen. Landet är i allmänhet bergigt. De högsta topparna finnas i nord-öst, där Hienfung når upp till 2,473 meter. I söder är genom-snittshöjden betydligt mindre. Bergsryggar-na i denna del av lan-det överskrida ej 800 meter. I väster är höglandet avbrutet av sänkor, som genom-strömmas av korta floder. Syd- och väst-kusterna äro mycket sönderskurna och ha en stor skärgård, me-dan östkusten söder om Junghingbukten och hamnen Wönsan företer en nästan obru-ten linje utan vikar och öar. Koreas största ö är Cheju, av euro-peiska sjöfarare kallad Quelpart, som ligger långt ute i havet fram-för inloppet till Korea-sundet. På ön reser sig den gamla vulka-nen Hallasan eller Auckland.— Japaner-na kalla Korea Chosen

EN STOLT KOREANSK MODER Koreanerna äro mycket stolta över sina barn. Särskilt koncentrerar sig föräldrar-nas kärlek på sönerna. Väst och vid-byxor höra till den gängse kvinnodräkten.

eller »morgonsvalkans land». Landets klimat prisas av utlänningar. Vintrarna äro visserligen icke så kalla som i norra Kina, men januari uppvisar dock köld-grader i större delen av Korea. Nederbör-

den faller huvudsak-ligen om sommaren, då sydöstmonsunen blåser. De fruktans-värda taifunerna hem-söka ej Koreas kuster.

Konservativa jord-brukare.

Befolkningens hu-vudnäring är jord-bruk, men den bedri-ves icke lika intensivt som i Kina och Japan. Dock har man även här, om än i mindre skala, anlagt terrasse-rade åkerfält på bergs-sluttningarna. Fram-förallt odlas ris, men mångenstädes besås rismarkerna om hös-ten med korn eller vete, som skördas på försommaren. Ett nöd-vändigt tillskott till allmogens enformiga kost erbjuda bönorna, av vilka flere arter odlas. Sojabönor ex-porteras. Av en viss ekonomisk betydelse är också den vilt-växande ginsengroten, vilken kineserna an-vända som läkemedel.

EN VITKLÄDD BYSMED VID STÄDET I SIN ANSPRÅKSLÖSA SMEDJA Största delen av Koreas befolkning lever i armod, och de flesta yrkesmän få nöja sig med syn-nerligen blygsamma inkomster. De redskap och verktyg, som den koreanske bonden använder, äro så enkla, att han i allmänhet kan förfärdiga och reparera dem själv. Bysmeden har där-för ganska få kunder. Som flertalet koreaner bär han trots sitt sotiga arbete vita kläder.

116

ETT KOREANSKT BRÖLLOP: BRUDEN KRÖNES MED LYCKOSYMBOLEN Bröllopsdagen kan knappast vara behaglig för en koreansk brud. Visserligen får hon bära en vacker dräkt i rött, blått och vitt, men hennes ansikte översmetas med ett tjockt lager målning och puder, medan ögonen omsorgsfullt »förseglas». Hela dagen får hon gå omkring som en blind, ledd av två brudtärnor, och händerna måste hon dölja under sin sidenschal.

117

KOREANSK KOPPARSLAGARE RÖKANDE PIPA UTANFÖR SIN BUTIK Handelsbutiker ser man i allmänhet endast i de större städerna. Den mesta köpenskapen äger rum vid marknader, som hållas omkring åtta gånger i månaden landet runt. Även i Söul likna butikerna ofta små hål i väggen. Mannen här ovan säljer .själv sina koppar- och mäs-singsskålar. Långskaftade pipor av det slag han röker äro mycket omtyckta bland koreanerna.

Bomullsodlingen har ursprungligen införts från Kina, men på senare tid har man med framgång planterat amerikansk »upland cotton». Förbrukningen av bomull är emellertid så stor att den inhemska pro-duktionen icke täcker behovet. Mullbärs-trädet trives utmärkt. Redan nu torde 24,000 hektar vara planterade med mull-bärsträd, och den japanska regeringen vinnlägger sig om silkesodlingen. Genom

rationella åtgärder har man avsevärt för-bättrat kokongernas kvalitet.

Den koreanska bonden utmärker sig ge-nom sin stora konservatism. Åkerbruks-redskapen äro desamma som hans förfäder använde för århundraden sedan. Hackan är kanske det mest använda redskapet. Jorden plöjes med en järnskodd träplog eller gräves upp med en .stor spade som dragés av två eller flera karlar. Metoden

ut

I MORGON SVALKANS LAND

påminner mycket om den, som användes av Libanons bönder. Boskapsskötseln be-drives i sådan omfattning, att kreatur och hudar kunna exporteras. Någon mejeri-hushållning förekommer ej, och koreaner-na själva förtära varken mjölk eller smör.

I åkerbruksdistrikten har skogen för länge sedan utrotats, men på bergen i norr och öster finnas vidsträckta skogar, som den japanska regeringen söker skydda. I dessa trakter har tigern ännu sitt tillhåll.

Japan härskar även ekonomiskt. Landet är rikt på nyttiga mineral,

men tills vidare har föga gjorts för fyndig-

heternas utnyttjande. Amerikaner och engelsmän bryta guldkvarts i nordvästra Korea. Gruvrättigheter, som beviljats före den japanska annexionen, gälla fortfarande, men enligt en lag av år 1916 kunna utlänningar icke vidare göra in-mutningar. I närheten av Pyöng-yang brytes kol för den japanska flottans räk-ning. Handel och industri behärskas av japanerna, som nedlagt mycket pengar i nya företag. Importen av japanska varor är betydande och koreanerna anse att den förintar deras egen hemindustri. Inom landet produceras stora mängder tobak av koreansk råvara.

EN GENERAL I DEN GAMLA KOREANSKA ARMÉN I FULL MUNDERING Officerarna och särskilt generalerna i den gamla koreanska armén buro praktfulla uniformer. De konstnärligt utsmyckade kaskarna påminde mycket om japanska hjälmar från feodal-tiden, men voro ännu grannare än dessa. Officerarna voro adelsmän och ansågo det under sin värdighet att gå till fots. De färdades i bärstolar, vilka stundom voro försedda med ett hjul .

119

120

AF

FÄ

RS

GA

TA

I P

YÖ

NG

-YA

NG

EL

LE

R H

EIJ

O,

SO

M F

ÖR

FL

ER

A S

EK

LE

R S

ED

AN

VA

R K

OR

EA

S H

UV

UD

STA

D

Py

ön

g-y

an

g,

även

kal

lat

Hei

jo,

anse

s va

ra

den

äld

sta

stad

en i

K

ore

a

och

var

län

ge l

and

ets

hu

vud

stad

. P

yön

g-ya

ng

lig

ger

vid

flo

den

Tai

do

ng

om

kri

ng

55

kil

om

eter

fr

ån

des

s u

tlo

pp

i

Ko

reav

iken

. S

om

a

v

bil

den

sy

nes

ä

ro

de

fl

esta

h

us

i st

aden

b

yggd

a i

den

se

dva

nli

ga k

ore

ansk

a s

tile

n, m

en

li

iir

och

v

ar

hö

jer

sig

ö

ver

de

sv

ängd

a ta

kås

arn

a st

ora

m

agas

in

av

k

orr

uge

rad

jä

rnp

låt,

vi

lka

ing

alu

nd

a b

idra

ti

ll

stad

ens

förs

kön

ing.

D

en

d

jup

a

rän

nst

enen

ä

r n

öd

torf

tigt

ö

vert

äck

t m

ed

b

räd

stu

mp

ar.

Väs

ter

om

P

yön

g-ya

ng

st

räck

er s

ig e

tt

av

K

ore

as

fru

ktb

aras

te j

ord

bru

ksd

istr

ikt.

UT

SIK

T Ö

VE

R S

ÖU

L,

SO

M U

ND

ER

ET

T H

AL

VT

ÅR

TU

SEN

DE

VA

R H

UV

UD

STA

D

I D

ET

GA

ML

A R

IKE

T K

OR

EA

S

öul

elle

r K

eiio

so

m

det

k

alla

s av

ja

pan

ern

a,

ligg

er v

id f

lod

en

Han

när

a K

orea

s vä

stk

ust

. D

et

ble

v h

uvu

dst

ad

i sl

ute

t av

fj

ort

on

de

årh

un

dra

det

, da

k

on

un

gen

här

lä

t b

ygga

et

t p

alat

s.

Sta

den

om

give

s av

m

ura

r,

som

m

äta

från

ti

o ti

ll

tju

gu

fo

t i

hö

jd.

Vid

b

ygga

nd

et a

v d

essa

mu

rar

anva

»d

es

när

a tv

åhu

nd

ratu

sen

ar

bet

are

från

al

la

del

ar

av

lan

det

. I

Söu

l fi

nn

as

fler

a

mod

ern

a ga

tor

med

sp

årvä

gar,

b

ank

er

och-

aff

ärsl

okal

er,

men

d

e k

vart

er

där

d

et

ko

rean

ska

p

role

tari

atet

h

ålle

r ti

ll,

äro

smu

tsig

a oe

li

förf

alln

a.

Sta

den

s fo

lkm

ängd

är

om

krin

g 3

0°.

°°°.

va

rav

50

,000

ja

pan

er.

' 121

KOREANSKA BONDKVINNOR TVÄTTA BYK I EN BÄCK VID HEMBYN Då koreanerna i allmänhet gå klädda i vitt, ha deras kvinnor ständigt fullt upp med arbete. Överallt ser man nedhukade tvätterskor bearbeta de smutsiga kläderna med käppar. Tvål användes icke, men de klappade och sköljda kläderna stärkas. Proceduren underlättas genom att plaggen ej äro sydda utan limmade. De kunna sålunda lätt tagas i sär vid rengöringen.

122

TROGNA PRÄSTER FRAMFÖR SITT PRÄKTIGT SMYCKADE TEMPEL Buddhismen i dess kinesiska form har utan tvivel utövat ett stort inflytande på det koreanska folkets liv, men numera är dess roll i det närmaste utspelad. Den stora massan är ganska lik-giltig, och den vördnad, som de högre klasserna sedan gammalt ägna Konfutses lära, kan knap-past kallas religiös. Under senare tid ha de kristna missionärerna omvänt många koreaner.

Fiskevattnen exploateras i stor ut-sträckning av japanerna, vilkas metoder äro mera effektiva än den koreanska kust-befolkningens. Liksom kineserna fånga koreanerna stundom fisk med tillhjälp av dresserade fåglar, kormoraner. På strän-derna ser man ofta stora mängder småfisk utlagd i solen för att torka.

De viktigaste hamnarna äro Wiju, nära Yaluflodens mynning, Chinnampo, be-kant för sin risexport, Chemulpo, Söuls hamnstad, flottstationen Masanpo och

Fusan samt Wönsan, vars redd anses vara en av de bästa i Östasien. Alla dessa hamnar ha järnvägsförbindelse med hu-vudstaden, Söul.

Även under det japanska väldet är Söul Koreas hjärta. Trots den stora till-strömningen av japanska funktionärer och köpmän, får man här en god inblick i koreanernas liv. Den berömda stads-muren med sina åtta portar är ännu i gott skick. Varje port har ett namn som anknyter till den konfutsianska dyg-

123

I MORGON SVALKANS LAND

deläran. En heter Den upphöjda mänsk-lighetens port, en annan Den glada vän-lighetens port.

Kinesisk kultur och japanska reformer.

Från Kina har Korea för övrigt mot-tagit ej blott de patriarkaliska institu-tionerna, utan det mesta av sin andliga och materiella kultur. Litteratur och konst äro kinesiska, Konfutses läror och den kinesiska buddhismen ha utövat ett stort inflytande på koreanerna. Om också templen fallit i ruiner och Buddhapräs-terna ofta, här som i Kina, ärö föremål för åtlöje och förakt, har denna stora religion dock efterlämnat outplånliga spår i folkets liv. Dyrkan av förfädernas andar är allmän, men ännu större intresse ägnas demonerna och bästa sättet att skydda sig mot deras anslag. Stora summor spenderas på andebesvärjelser. Mycket tyder dock på att dessa primitiva före-ställningar icke ha samma styrka som fordom. Troligt är att de, oberoende av

den kristna missionens framsteg, skola försvagas i den mån folkbildningen stiger.

Det japanska skolsystemet har redan burit goda frukter. När Korea kom under japanskt styre, åtnjöt blott en tionde-del av alla barn i skolåldern något slags föråldrad undervisning. Men redan vid utgången av år 1924 hade landet 1,726 folkskolor med över fyrahundratusen ele-ver. De högre skolorna och det kejserliga universitetet i Söul bilda överbyggnaden på detta undervisningssystem.

Många koreaner anse, att skolreformen främst går ut på att förbereda den kore-anska nationens uppgående i den ja-panska och tro, att deras språk skall utträngas av japanskan. Men även om den stora massan alltfort hyser föga intresse för allmänna spörsmål, sakna koreanerna icke patriotism, och militärmyndigheternas repressalier ha gjutit olja på den nationalistiska lågan. Japans regering har också ställt i utsikt en viss autonomi.

MUSIKHANDLARE GE KONSERT PÄ EN GATA I KOREAS HUVUDSTAD Några koreaner, som livnära sig genom tillverkning och försäljning av musikinstrument, ha ställt upp sitt lager på en gata i Söul och försöka nu locka kunder med en gratiskonsert. Bakom de musicerande ser man två stora, rikt utsirade klockspel av den typ, som förekom-mer i Kina och Korea. Omkring dessa klockspel stå speldosor och trummor av olika slag.

124

Vid Nya världens sydspets PATAGONIEN OCH ELDSLANDET

Genom hela Sydamerika sträcka sig Cordillererna, Andernas mäktiga bergveck. Denna kedja är i stort sett politisk gräns mellan republikerna Argentina och Chile. Men längst i söder når Chile fram till Magellanska sundets östra inlopp. På Eldslandet går gränsen mellan de båda staterna i nord-sydlig riktning tvärs över stäpper och berg. Den sydli-gaste delen av kontinenten kallas ofta, oavsett om den tillhör Argentina eller Chile, Patagonien, men egentligen betecknar namnet endast landet öster om Anderna, de ridande patagoniernas hem. Eldsländarna utmärka sig genom sin kulturfattigdom.

SYDAMERIKAS natur kännetecknas av den genomgående olikheten mellan

öster och väster. Motsättningen mellan Brasiliens urskogar och Perus högslätter återfinnes, under annan form, i kon-tinentens sydligaste delar. Här är det Patagoniens regnfattiga busk- och gräs-stäpper mot södra Chiles fuktiga bok- och barrskogar. På dessa stäpper strövar ännu, men i horder som år för år glesna, pata-goniernas eller téhuelchernas ryttarfolk.

Det egentliga Pa-tagonien omfattar platålandet mellan Rio Negro och Ma-gellans sund. I norr ansluter det sig ome-delbart till pampas. De numera utrotade pampasindianerna förde i stort sett samma liv som pa-tagonierna. Noma-der och hästkarlar äro också de ara-ukaner, som kommit över Anderna från mellersta och södra Chile, där deras bo-fasta stamfränder länge kämpade en tapper, men fåfäng kamp för sitt obe-roende.

Ett typiskt ryttar-folk.

I kapitlet »Dänder kring Silverfloden» ha vi redan nämnt, att de första hästar-na infördes till Da Plata för omkring

TALISMANVASKAN FLÄTAS Eldsländarna tillhöra tre olika stammar: yagan, alakaluf och ona. Deras kultur står lågt, men de kunna dock lägga i dagen en viss konstfärdighet. De flätade yagankorgarna äro ett prov därpå.

fyrahundra år sedan. Djuren acklimatise-rade sig hastigt, förvildades och fångades av indianerna, som snart blevo fullkomligt beroende av dem. När Magalhäes 1520 som den förste europén landsteg på Pata-goniens kust, jagade infödingarna till fots med pil och båge stäppens djur, guanakon och strutsen. Men sextio år senare såg Sarmiento dem till häst, och bågen hade de utbytt mot bolas eller kastkulor. På denna.korta tid hade de alltså utvecklat

sig till ett typiskt ryttarfolk.

Patagonierna ut-märka sig icke ge-nom någon högre grad av händighet, men ha likväl åstad-kommit rätt goda sadlar, seldon och vapen. Förebilderna äro visserligen euro-peiska, men den indianska utform-ningen är karakte-ristisk. Sadlarna äro lätta träställningar, överdragna med lä-der, sporrarna två. träkaviar med spi-kar i ändan, vilka äro fästa på ömse sidor om foten.

Bolån, patagoni-erns viktigaste jakt-vapen, förekommer i tvenne former. Bo-lån med tre kulor användes för jakt på guanakon, den med två kulor för jakt på nandun. Ur-sprungligen voro ku-

125

KV

INN

OR

U

TP

LA

NT

ER

AN

DE

U

NG

A

RIS

PL

AN

TO

R

PÅ

E

TT

Ö

VE

RSV

AM

MA

T F

AL

T

Det

s.

k

. su

mp

rise

t är

m

yck

et

fukt

igh

etsä

lska

nd

e

och

m

åste

u

tsås

el

ler

pla

nte

ras

på

gen

om

våt

elle

r re

nt

av

öve

rsvä

mm

ad

mar

k.

På

Mad

a-g

ask

ar

utf

öra

i re

gel

kvin

no

rna

d

etta

ar

bet

e,

tro

ts

att

det

är

tu

ngt

oc

h

de

få

vad

a d

jup

t i

den

m

juk

a ä

vja

n.

—

Mad

agas

sern

a h

a m

ånga

e

ge

nd

om

lig

a

förb

ud

so

m

de

kal

la

fad

y

och

sc

m

mo

tsva

ra

pol

ynes

iern

as

tab

u.

Sål

un

da

få s

ihan

akak

vin

no

rna

ät

a ri

s en

das

t p

å b

estä

md

a d

agar

; i

en

sta

d i

p

rovi

nse

n

Imer

ina

är

rise

t h

elt

och

h

ålle

t fa

dy

fö

r k

vin

no

rna,

oc

h

i en

an

nan

tr

ak

t få

r d

en

stac

kar

s b

efol

knin

gen

ic

ke

alls

od

la r

is.

xviii. 4. 127

PA

TA

GO

NIS

KA

NO

MA

DE

R F

RA

MFÖ

R S

ITT

SK

INN

TÄ

LT

RE

DO

AT

T B

ÖR

JA J

AK

TE

N M

ED

LA

SSO

OC

H B

OL

AS

Teh

uel

chei

nd

ian

ern

a i

söd

ra

Arg

enti

na

b

esk

revo

s av

u

pp

täck

arn

a so

m

jätt

ar

på

åtta

ti

ll e

lva

fot.

D

essa

sk

ild

rin

gar

voro

vis

serl

igen

öve

rdri

vna,

m

en i

va

rjej

fal

l m

åste

vi

m

edgi

va,

att

den

na

folk

stam

är

re

slig

o

ch

kra

ftfu

ll.

S

om

av

bil

den

sy

nes

, st

å k

vin

no

rna

i

det

ta

hän

seen

de

kn

app

ast

män

nen

et

ter.

In

dia

nty

pen

är

ic

ke

allt

id

ren

. Å

tmin

sto

ne

två

av

des

sa

guan

ako

jäga

re

up

pvi

sa

dra

g, s

om t

yda

på

att

de

äro

av

bla

nd

ras.

Ä

ven

de

n sy

dam

erik

ansk

a]'

stru

tsen

ja

gas

med

b

ola

s.

För

r vo

ro

ku

lorn

a av

st

en,

men

n

um

era

anvä

nd

a p

atag

on

iern

a fö

r

det

m

esta

m

etal

lku

lor.

VID NYA VÄRLDENS SYDSPETS

loina av sten, men numera ha metall-kulor blivit allt vanligare. En av kulorna är mindre än de andra. Vid kastet hålles denna kula i handen medan de andra svän-gas runt över huvudet. Då tillräcklig hastighet uppnåtts, lössläppes kulan cch bolån flyger virvlande genom luften. Hästar och nötkreatur infångas med lasso. Förr användes bolån även i krig, och var då försedd med en enda, spetsig slungsten. Med rätta fruktade man detta vapen lik-som också patagoniernas tunga lansar av trä och järn.

Tält och kläder av skinn. Stäppens indianer leva huvudsakligen

av jaktdjurens kött. Hästar förtäras vid vissa högtidliga tillfällen. Vilda frukter och rötter dryga ut den enkla kosten. Skinnen skrapas och garvas med fett och lever. Av sammansydda skinn förfärdigas tält, tol-dos, och kläder. Den viktigaste persedeln var förr en mantel av unga guanakoskinn med hårsidan inåt. Under den buro männen ett höftkläde cch kvinnorna en fotsid skjorta. Om man icke gick barfota, stuckos fötterna i höga stövlar av häst- eller puma-hud. Dessa stövlar förfärdigades så, att huden flåddes av djurets bakben och fästes kring foten, efter vilken den fick forma sig. Det är sannolikt spåren av dessa skinn-sockor, som givit upphov till namnet pata-gon eller »storfot». Numera har klädedräk-ten liksom indianernas levnadssätt över huvud undergått stora förändringar. Bil-liga fabriksvaror finna vägen även till patagonierna, och den egenartade nomad-kulturen försvinner eller förvanskas.

Genom sin renlighet avsticka patago-nierna fördelaktigt från många andra både vilda och civiliserade folk, men denna hindrar icke, att de svårt plågas av ohyra, som trives i deras varma fällar. Den engelske resanden kapten Musters, som i slutet av sextiotalet vistades bland dem, be-rättar att en hövding klagade över att lössen aldrig sovo. De flesta patagonier äro pas-sionerade rökare. De kunna blossa på sina snuggor, tills de bli fullkomligt bedövade.

Sydamerikanska jättar. Länge trodde man, att patagonierna

voro verkliga jättar. De mätte, sade man,

ända till elva fot och voro övermåttan, starka. Dessa skildringar ha visserligen senare förvisats till fablernas värld, men även i verkligheten äro patagonierna ett resligt folk. Smäckert byggda äro de dock icke, snarare bidra deras djupa bröstkor-gar, breda axlar och tunga lemmar att ge dem ett otympligt utseende. Ansiktena äro i allmänhet stora och grova, men icke direkt fula. Stundom verka de dock masker, i synnerhet om alla hårstrån blivit bortryckta och streck målats på kinderna. Patagonierna äro utpräglade kortskallar. Denna egenskap är med-född och förstärkes ytterligare genom bruket att spänna fast de små barnens huvuden vid »vaggan».

Större delen av Patagonien är ett ty-piskt stäppland och lämpar sig bättre för boskaps- och fåravel än för jordbruk. De vita, som slagit sig ned i landet, ha därför i allmänhet anlagt boskapsrancher. Icke sällan taga de patagonier i sin tjänst.

Patagonien slutar icke vid Magellans sund, det fortsätter även söderom detta. En betydande del av Eldslandet upptages av grässtäpper, där ännu helt nyligen onaindianerna strövade omkring med båge och pil, såsom deras fränder patago-nierna gjorde förrän de fått hästen. Får-farmarna och guldgrävarna ha emellertid fört ett formligt utrotningskrig mot de i och för sig föga talrika onas, vilka be-skyllts för att icke kunna skilja mellan mitt och ditt. De överlevande ha dragit sig tillbaka till skogarna vid Mount Darwin.

Kulturfattiga eldsländare. När man talar om Eldslandet, tänker

man emellertid närmast på den sönder-slitna väst- och sydkusten med dess trånga fjordar, omgivna av höga, snö-klädda berg, samt dess arkipelag av större och mindre öar, höljda i ett ständigt dis. Allt förefaller att vara genomdränkt av våt dimma,, en kall fuktighet, som kommer själen att frysa. Sällan ser man ett stycke blå himmel eller en solstråle. Sällan livas de tysta sunden av en sjöfågels skri. Så länge har man plundrat fåglarnas reden, att de hålla på att dö ut som indianerna

128

129

VIN

TE

RB

ILD

FR

ÄN

USH

UA

IA,

EN

LIT

EN

BY

SO

M Ä

R H

UV

UD

STA

D I

ET

T A

RG

EN

TIN

SK

T T

ER

RIT

OR

IUM

T

ierr

a d

el

Fu

ego

elle

r E

ldsl

and

et

är

del

at

mel

lan

re

pu

bli

ker

na

Arg

enti

na

och

Ch

ile.

D

et s

nö

hö

ljd

a sa

mh

älle

t h

är

ova

n

är

Ush

uai

a h

uvu

do

rt

. d

et

arge

nti

nsk

a o

mrå

det

. D

enn

a li

lla

stat

ion

h

ar

kn

app

ast

mer

än

fe

mh

un

dra

in

vån

are.

U

shu

aia

ligg

er v

id B

eagl

ekan

alen

, so

m

up

pk

alla

ts

ette

r d

et

skep

p,

med

vi

lket

D

arw

in

gjo

rde

sin

vä

rld

som

segl

ing.

D

etta

su

nd

sk

ilje

r E

ldsl

and

et

från

N

avar

inö

n

vilk

en

till

hö

r C

hil

e E

n

lite

n

o sö

der

om

Nav

arin

b

ild

ar

Syd

amer

ikas

sy

dli

gast

e u

dd

e,

Kap

H

orn

. U

shu

aia

har

re

gelb

un

den

ån

gbåt

sför

bin

del

se

med

B

uen

os

Air

es

ICKE EN HERRGÅRDSALLÉ, UTAN EN SKOGSVÄG PÄ ELDSLANDET Tierra del Fuego är icke fullt så ogästvänligt, som man förr trodde. I norra delen av ön finnas stora gräsmarker, där får och nötboskap trivas. Dessa öppna slätter påminna mycket om Pata-gonien. De södra och västra delarna av Eldslandet äro skogbevuxna. Mellan Stillahavs-kustens ständigt gröna skog och stäppen sträcker sig ett bälte av lövfällande bokskog.


själva. Ty även här ha infödingarna smul-tit ihop till några hundra individer.

Resterna av vaganstammen äro numera samlade kring de brittiska missionssta-tionerna vid Beagle Channel och ha för-lorat sin ursprungliga karaktär. Mindre påverkade av kristendom och kultur äro deras grannar i väster, alakalufindianerna. Dessa eldsländare förklaras av många an-tropologer höra till mänsklighetens lägsta skikt. Fullt så stränga böra vi dock ej vara. Som fysisk typ stå de avgjort över infödingarna vid Afrikas och Austra-liens sydspets, buschmännen och de ut-döda tasmanierna. Eldsländarnas levnads-sätt verkar dock ytterst primitivt. Hyd-dan är en lös anhopning av grenar och gräs, kläderna bestå av ett par hopsydda

sälskinn, som sk3'dd mot vinden. Oni vintern piskar snöslagget icke sällan den: nakna kroppen. Icke ens de späda barnen; skyddas mot kallt och rått väder.

Båge, pil och slunga ha yagan- och: alakalufindianerna sannolikt lånat av onas. De ursprungliga jaktvapnen äro' kastspjutet och harpunen, båda med benspets. Kanoten är ganska praktisk, men bräcklig. Den tillverkas av bokbark och springorna tätas med gräs och kåda. Födan hämtas företrädesvis ur havet. Men mera sällan bjudes sådan kalasmat som sälkött eller fågel. I allmänhet får man nöja sig med musslor, sjöborrar, kräftor och fisk. Krok användes icke, utan fisken fångas med ett slags snara. Kvinnorna fiska och leta efter skaldjur

HUR VAROR FORSLAS ÖVER PATAGONIENS VIDA PLATÅLÄNDER Patagonien utgöres till största delen av en serie platåer, som bilda ett slags trappa från Atlan-tiska oceanens kust till Andernas fot. Nederbörden i dessa trakter är mycket ringa, och växt l ig-heten har i allmänhet en tydlig stäppkaraktär. Mångenstädes driver man med framgång fåravel. Vägarna äro dåliga, och transporten med mulåsnor kan vara nog så besvärlig.

131


och ro även båten, medan deras herre sitter i aktern och spejar efter byte. Mång-giftet hyllas, emedan mannen behöver flera roddare i sin båt. På botten av kano-ten håller man, så vitt möjligt,/en eld brinnande. Det var dessa kanoteldar och röksignalerna från stranden, som gåvo namn åt landet. Över huvud synes elds-ländaren hellre värma sig med eld än med kläder. Man är mycket noga med att elden icke skall slockna. Händer det likväl, gör man upp ny eld genom att slå tvenne bitar svavelkis mot varandra och fånga upp gnistorna i fågeldun. Detta tillväga-gångssätt är ganska märkligt. Alla andra infödingar i Amerika gnida eller borra eld. Eldsländaren blir ej gammal. Hans liv är alltför rikt på strapatser för att det

skulle kunna bli långt. Bristande skötsel och hård behandling göra också, att endast ett fåtal barn överlever de första åren.

Sjukdomar och allehanda motgångar, särskilt otur på jakt- och fiskefärder, för-orsakas enligt eldsländarens tro av demo-ner, som befolka den omgivande naturen. Men någon panisk förskräckelse för dessa hyser han icke. I nödfall finnes ju yaka-musho, trollkarlen, att tillgå. Denne äger förmågan att kurera sjukdomar och lugna de upprörda elementen. Förr läto yagan-indianerna gossarna undergå vissa pröv-ningar, innan .de upptogos i männens krets. Vid detta högtidliga tillfälle före-kommo även maskdanser. Vi återfinna här magiska föreställningar, som äro ge-mensamma för de flesta indianstammar.

STYRKA MÅSTE EN HÄST HA, OM DEN SKALL DUGA I PATAGONIEN De gamla patagonierna hade inga hästar, Till fots jagade de stäppens villebråd med båge och pilar. Men redan i slutet av sextonde århundradet hade de förvandlats till fulländade häst-karlar och utbytt sina bågar mot bolas. En patagonier undviker helst att gå, om ett riddjur finnes till hands. Här se vi tre unga indianer, söner till en hövding, rida på samma häst.

132

Hur det rinnande vattnet arbetar FLODERNA OCH DERAS VERKSAMHET

I det allmänna medvetandet är en flod en mer eller mindre god trafikled, en kraftkälla för industriella anläggningar eller möjligen en mer eller mindre god fiskeplats. Sett ur synpunkten av jordens utvecklingshistoria erbjuda emellertid floderna ännu mycket av allmänt geografiskt intresse. De ha i så hög grad bidragit till skapandet och utforman-det av det nutida landskapet på jorden, att man utan att känna floderna, deras ålder och uppkomst, utveckling och verksamhet, icke kan förstå jordytans omdaning under årtusendenas lopp och således ej heller formerna i ett landskap i våra dagar. I denna artikel skall det viktigaste av flodernas geologiska verksamhet omtalas.

EN FLODS upprinnelse kallas dess källa även om den icke är en källa i

ordets vanliga bemärkelse. Den kan utgöras av en eller flere källor, ett eller flere träsk eller sjöar, eller en jökel vars ismassor långsamt glida ned längs sluttningen av ett fjäll och vars smältvatten söker sig ned till låglandet •och slutligen till havet eller till en större insjö. En flod matas emellertid icke enbart av källflöden från ett begränsat område, utan mottager på sin väg flere andra floder, åar eller bäckar (benämnin-garna variera efter vattendragens storlek) från ett vidsträckt område och växer således oavbrutet. Det gemensamma lop-pet jämte det vattenrikaste källflödet kallas gemensamt huvudfloden, alla de övriga äro bifloder. Huvudfloden och bi-floderna bilda tillsammans ett flodsystem, och det landområde från vilket de hämta sitt vatten kallas flodområde eller ett flod- eller sjöbäcken. Ett sådant bäcken är ett mer eller mindre avskilt område, be-gränsat av högre belägna landsdelar, vilka sålunda komma att spela rollen av vatten-•delare mellan olika flod- eller sjöbäcken.

Man skiljer emellan en flods övre, mel-lersta och nedre lopp. I det övre loppet är i regel fallhöjden stor, floden är därför strid och forsar och fall äro talrika. I det mellersta loppet har floden vanligen redan nått jämnare land eller själv skapat sig en djup och utjämnad bädd, varför strida ställen där äro sällsyntare; det nedre lop-pet är oftast lugnt och segelbart.

De flesta floder nå fram till havet, även om de på sin väg genomflvta talrika större eller mindre sjöar, vilka bilda lik-som viloställen för det oroliga, framström-man.de vattnet. Men det finnes mången-

städes floder som ej nå havet, s. k. kon-tinentala floder. De kunna giva upphov åt en sjö, en kontinentalsjö, som på grund av avdunstningen och brist på utlopp har salt vatten, men de kunna också rinna genom torra och heta trakter och små-ningom bli allt vattenfattigare och slut-ligen upphöra. De »rinna ut i sanden». Sådana kontinentala vattendrag äro tal-rikast i Centralasien på Tibets högslätt och i Tarimbäckenet, men förekomma också i Nordafrika, i det inre av Australien och i Nordamerika på Utah-och Colorado-platåerna. Volga, Europas största flod, måste anses vara en kontinentalflod. ty dess vatten når ej ens en vik av världs-haven utan utfaller i jordens största sjö, Kaspiska havet, som saknar avlopp.

De största floderna. En flod har alltid ett mer eller mindre

slingrande lopp, varför den verkliga vattenvägen ofta blir flere gånger längre än då den mätes rakt från källan till mynningen. En flods längd beräknas efter kartor. Nu flyta många av jordens största floder genom länder som äro brist-fälligt kartlagda eller över vilka vi äga kartor endast i liten skala. Eängdvärdena på sådana kartor måste naturligtvis bli relativa, jämförda med de värden vi kunna uträkna på detalj kartor i stor skala över Europa. Alla siffror här nedan böra därför betraktas såsom ungefärliga.

Jordens längsta huvudfloder äro: Nilen (till mitten av Ukereve) 5,590 km, Jang-tse-kiang 5,100, Amazon-Maranon 4,900, Mackenzie 4,600, Amur-Kyrylun 4,500 och Kongo 4,200 km. De längsta sam-manhängande flodvägarna åter äro: Mis-sissippi—Missouri 6,600 Nilen—Kagera

133

Tinrr <*?>&»

EN NATURSKÖN FLODKLYFTA I ALPERNA T Alpern a finnas många svindlande djupa och slingrande klyftor. Detta är Chéranflodens, en biflod till Rhöne. Av denna bild får man en viss föreställning om den fasta jordskorpans ålder, då man betänker att det är is och rinnande vatten som holkat ur denna fåra genom fjällen. Från järnvägsbron har man en hänförande utsikt över landskapet i dalbottnen.

134

DENNA NATURSKÖNA KLYFTA i de bulgariska bergen visar vilket ståtligt arbete floderna genom sin eroderande verksamhet åstadkommit under årtusendenas lopp. Det är svårt att inse, att rinnande vatten ensamt skall rå med den hårda klippan. Dock kan man i strida strömmar ännu iakttaga huru hårdare material som lossnat föres bort av vattnet och fördjupar bottnen.

135

FL

OD

EN

DR

A C

, so

m

skap

at

den

na

vack

ra

och

vä

ldig

a d

algå

ng

bla

nd

V

ästa

lper

nas

u

tsp

rån

g i

lan

dsk

apet

D

aup

hin

é i

Fra

nk

rik

e,

är i

cke

nu

mer

a n

åg

ot

sto

rt v

atte

nd

rag.

D

en

är

end

ast

en u

nge

fär

12

mil

lån

g b

iflo

d t

ill

Isér

e,

som

i

sin

tu

r är

en

b

iflo

d

till

d

en

mäk

tiga

R

hö

ne.

M

en

Dra

c är

en

al

pfl

od

, so

m

en

gån

g i

forn

tid

en

tag

it

sin

b

örj

an

vi

d

en

mäk

tig

gl

aciä

r,

vars

is

mas

sor

fyll

t d

en

dal

gån

g so

m

nu

b

ild

ar

flod

ens

öv

re

bä

dd

. D

en

up

pri

nn

er

på

sto

r h

öjd

ö

ver

hav

et;

den

st

ora

fa

llh

asti

ghet

en

har

gj

ort

d

et

mö

jlig

t fö

r va

ttn

et

att

utm

ejsl

a d

enn

a d

jup

a fl

od

fåra

.

136

HUR DET RINNANDE VATTNET ARBETAR

6,500, Amazon—Ucayali 5,500, Ob—Ir-tisch 5,300, Jenissei—Selanga 5,200 och Jang-tse-kiang 5,100 km. I vartdera fallet se vi att de fyra första vattendragen för-dela sig på lika många skilda världsdelar. —- Beräkna vi ytan av de största flod-områdena, finna vi att Amazonflodens bäcken, 7 miljoner kvkm stort, är nästan dubbelt större än det närmast följande. Amazon är också jordens vattenrikaste flod. De följande största flodområdena äro: Kongo 3,7 miljoner kvkm, Missis-sippi 3,25, La-Plata 3,1, Ob 2,95 och Nilen 2,87 miljoner kvkm. Europas största flod, Volga, kommer med 1,46 miljoner kvkm först i fjortonde rummet. Rhen, som ur europeisk synpunkt är en stor flod och vår världsdels viktigaste trafikled, samlar sitt vatten från ett bäcken, som —• om man medräknar Maas — endast är 193,000 kvkm stort.

Floderosionen. Med erosion förstås det rinnande vatt-

nets utformande, grävande, fördjupande och söndrande arbete. Alla floder och t. o. m. små åar och bäckar se vi flyta i givna fåror, vilka i tvärsnitt hava mer eller mindre V-form. Denna form för-klaras genom att stränderna eroderas endast av vattnet, medan på bottnen grus och sand, som floden för med sig, skrapar och nöter på flodbädden och fördjupar denna snabbare än vattnet ensamt skulle förmå. På förekomsten och beskaffen-heten av och rörligheten hos sådant trans-portmaterial beror således i främsta rum-met erosionen. Starkare erosion av vatt-net ensamt för sig förekommer i forsar och vattenfall. Bottnens beskaffenhet bestämmer självfallet i hög grad erosionen. En hel och glatt klippgrund nötes ytterst långsamt, men vanligen täckes den små-ningom av grus genom bifloders verksam-het, strandras el. dyl. Sådana hela klip-por eller tungt orörligt gruslager förhindra bottenerosionen, ofta så starkt att sido-erosionen försiggår snabbare. Nedanför hindret fortgår bottenerosionen starkare: ett fall uppkommer.

Bottenmaterialet försättes vanligen i rullning och sönderbråkas därvid till allt finare grus och slutligen sand, som har

den minsta erosionskraften. Härav föl-jer att en flods förmåga att erodera mar-ken minskas med avståndet från källan. Detta framgår tydligt om man studerar erosionen i en flod ovanom och nedanför en sjö i vilken floden avlagrat sitt mate-rial. Mäktigt åskådliggöres erosionen vid vattenfall, då stora block vräkas ned i djupet och verka som projektiler på strän-derna och bottnen. Stundom försättas block i snurrning av vattenmassorna, och om de äro hårdare än den bergart de vila på, urholka de i klippan de egendomliga jättegrytorna. Också de fantastiska grot-torna och underjordiska floddalarna i kalkbergsländer, t. ex. på Karstplatån i Europa, äro erosionsfenomen. Ännu ståt-ligare skapelser av erosionen äro de s. k. kanjons, djupa floddalar med trappsteg-formiga eller lodräta väggar, särskilt van-liga på högslätterna i Nordamerika. De uppkomma där bergarternas beskaffen-het och lagring göra en särskilt stark bottenerosion möjlig.

Erosionens oerhörda kraft och verkan kan med fördel studeras i vattenfattiga trakter, där torra flodfåror vid plötsliga störtregn eller jökelsmältningar på fjäl-len fyllas med vatten. Sådana tillfälliga floder äro fiumarerna i Sydeuropa och de s. k. wadis i Nordafrika och andra öken-trakter. Dessa wadis kunna vara torra i åratal, men då de plötsligt fyllas med vatten, åstadkomma de verkliga natur-revolutioner på sina stränder och sin botten.

Floderna fortfara att i våra dagar ut-jämna sina bäddar, och som en allmän regel för erosionen gäller vad man kan iakttaga vid varje vattenfall, att vattnets angreppspunkter genom nötningen för-flytta sig bakåt' eller rättare uppför flo-den. Det bekanta Niagarafallet t. ex. drager sig ungefär 1 meter i året bakåt tack vare den starka nötningen vid fal-lets rand.

Sediment. På tre olika sätt transportera floderna

material från det omgivande landskapet: som upplöst i vattnet, som uppslammat och som grövre sediment längs bottnen. Det lösta materialet härstammar till

i37

EN

FL

OD

DA

L I

AT

LA

SBE

RG

EN

, A

LG

ER

IET

, SO

M B

EFO

RD

RA

R S

AM

FA

RD

SEL

N

De

n

ord

afri

kan

ska

va

tten

dra

gen

ä

ro

i al

lmän

het

i

våra

d

agar

va

tten

fatt

iga,

ti

dvi

s t.

o.

m.

hel

t u

tto

rkad

e.

Såd

ana

flod

dal

ar

kal

las

wad

is o

ch

an

-v

än

da

s u

nd

er d

en

tor

ra t

iden

i s

tor

uts

träc

kn

ing

som

väg

ar i

syn

ner

het

av

kar

avan

ern

a.

Bil

den

fra

mst

älle

r p

asse

t E

l K

anta

ra i

Atl

asb

erge

n i

Alg

erie

t.

De

n n

u s

å o

bet

ydli

ga f

lod

en h

ar

gen

om

sit

t år

tuse

nd

en l

ånga

ero

sio

nsa

rbet

e sk

apat

sto

ra b

etin

gels

er f

ör n

uti

da

sam

färd

sel.

Båd

e jä

rnvä

g oc

h l

and

sväg

ar

led

as

gen

om

flo

dd

alen

o

ch

löp

a p

ara

llel

lt m

ed

d

en

n

ästa

n

utt

ork

ade

strö

mm

en,

som

d

ock

vid

p

löts

liga

sk

yfal

l k

an

bli

va n

og s

å v

atte

nri

k o

ch fa

rlig

.

139

EN

AF

RIK

AN

SK K

AN

JON

ME

D B

RY

GG

OR

: R

HU

ME

LF

LO

DE

N I

AL

GE

RIE

T

Rh

um

elfl

oden

, so

m

på

alla

sid

or

uto

m i

väst

er

omge

r st

aden

C

onst

anti

ne

i A

lger

iet,

är

va

rken

en

b

red

el

ler

lån

g fl

od,

men

har

do

ek u

nd

er å

rtu

sen

-d

enas

lo

pp

fö

rmåt

t i

den

m

juk

a k

alk

sten

en

urh

olk

a åt

si

g en

få

ra

med

b

ran

ta,r

nä

sta

n

lod

räta

oe

h

från

fe

mh

un

dra

ti

ll n

ära

ettu

sen

fot

h

öga

sid

or.

Här

oc

h

där

h

ar

flod

vatt

net

p

å si

n

väg

stö

tt p

å h

ård

are

ber

gart

er,

som

det

ick

e li

ka

lätt

fö

rmåt

t u

tmej

sla.

D

essa

par

tier

äro

sm

ala

ocli

fo

rtsä

ttas

sn

art

av

nya

kal

kst

ensm

asso

r, s

om l

ätta

re l

åta

sig

urh

olk

as.

Här

igen

om h

a n

atu

rlig

a b

rygg

or

öve

r d

en d

jup

a fl

odd

alen

sk

apat

s av

den

hår

da

ber

gar

ten

.

COLORADOFLODENS BERÖMDA OCH STORSLAGNA KANJON Denna flod har genom Coloradoplatån i Arizona skurit sig en fåra,, som är ungefär 36 mil lång och flerstädes 1,500 meter djup ined mycket branta sidor. Den är jordens största kanjou, och den fördjupas fortfarande. Bergarten är till stor del en ganska hård sandsten, som på en mycket kort tid besegrats av de mäktiga vattenmassorna i den geologiskt sett unga floden.

140

CHELLY'S KANJON I ARIZONA Denna {lod på Coloradoplatån i nordvästra Arizona är tidvis rätt vattenrik, tidvis åter nästan uttorkad. Den når icke havet, ej ens någon sjö eller någon annan flod, utan rinner bokstavligen ut i sanden. Den är således en kontinentalflod. Likväl har den en gång varit tillräckligt vattenrik och stark att genombryta en högplatå och skapa den djupa klyfta som synes på bilden.

största delen från källorna, vilket man ser därav, att det icke nämnvärt ökas vid tillfälligt högvatten. Som en medelmängd för de flesta floder angives ungef. 200 gram lösta salter på r m3 vatten. Kalk finnes alltid mest, koksalt förekommer nästan alltid, men i så små mängder, att man icke märker det på vattnets smak. De lösta saltema avlagras icke, utan följa med flodvattnet ut i haven. Utmynnar floden i en kontinentalsjö blir denna allt saltare genom den ständiga tillförseln och då den ej förlorar vatten annat än genom avdunstning. Upphör floden småningom i en stäpp eller öken, kan den giva upphov till stora saltfält.

Det uppslammade sedimentet får flo-den dels genom stranderosionen, isynner-het vid högvatten, dels genom att vin-darna slå ned mycket damm och stoft i vatt-net, dels genom régnfall, som skapa tal-rika små tillfälliga, slamförande tillflö-den. Slammet giver flodvattnet dess färg.

Jökelälvar äro i allmänhet grumliga i vitgrå färger. De s. k. svarta eller mörka älvarna ha i verkligheten gult eller brunt vatten förorsakat av humussyror från kärr och mossar. Floder som flyta genom lateritmarker äro röda, och de som rinna genom damm- eller s. k. lössjord äro gula såsom t. ex. Hoang-ho eller gula floden i Kina och Mississippi i Nordamerika. Mängden av uppslammat sediment varie-rar naturligtvis mycket,, men synes i all-mänhet, utoin vid regntider, vara mindre än det lösta materialet.

De tyngre sedimenten såsom block, grus och sand finnas isynnerhet anhopade i bergsälvar, därifrån de vid högvatten föras ned i dalarna. Vid extremt hög-vatten kan i alptrakter en dal bli täckt av ett meterhögt lager av stenar. Genom att dessa sediment rullas längs bottnen, av-slipas alla ojämnheter, de bliva glatta och få en karakteristisk rund eller platt form. Deras transport är naturligtvis beroende

141


av strömstyrkan. De grövre sedimenten bli därför kvar i flodens övre lopp, san-den däremot kan bilda bankar i flodens nedre lopp eller i sjöar. Nå bankarna över vattenytan så att de bli bevuxna med växter, som binda sanden, kunna de bli varaktiga, men i allmänhet vandra de genom att floden eroderar dem och av-lagrar dem på nytt lägre ned.

Sedimenta vlagring. Överallt där flodvattnets hastighet på

grund av ringa fallhöjd understiger den för sedimentens transport erforderliga, kommer en avlagring till stånd. Sålunda fyller floden den fåra den själv urholkat och höjer småningom sin bädd så att fårans V-form går förlorad. I desto högre grad angripas stränderna på sådana stäl-len, då floden på grund av bottenhöjnin-gen strävar att breda ut sig. Där stran-den består av mjukare material äter sig floden in, bildande en bukt och slutligen en flodslinga. Där många slingor följa efter varandra talar man om att floden bildar en serpentin. Arbetet kan fort-sättas så att floden äter sig igenom den ofta smala landremsa som skiljer två slin-gor från varandra, och det raka loppet sålunda återställes. Slingorna kvarbli då som s. k. döda vatten.

Erosionens verkningar äro periodiska. En enda vall av en hårdare bergart, som råkar sträcka sig tvärs över en flodbädd kan minska vattnets strömstyrka flere mil uppför floden. Den kan omärkligt börja utöva sitt inflytande, då genom ero-sionen all sand och alla lösare sediment blivit förda över och förbi densamma. På samma sätt går det, om, såsom i bergs-trakter ofta är fallet, bifloder vid plötsligt högvatten vräka massor av sediment ut i huvudfloden. Floden avlagrar då allt sitt sediment ovanför en sådan vall. Avstän-ges vattnet fullständigt uppkommer en flodsjö eller dalsjö, vars botten utjämnas av slamsediment. Vattnet stiger slutligen över sedimentvallen, och nu börjar ero-sionen på nytt, nedifrån uppåt. Floden skär sig en allt djupare fåra i sitt eget sediment, vattnet drager sig tillbaka och kvarlämnar ofta på ett stort avstånd ifrån och parallellt med den nuvarande floden

löpande plana lister, vilka vittna om ett tidigare vattenstånd i dalen.

Om strömstyrkan är mycket liten sjun-ker slutligen också de småpartiklar som äro uppslammade i vattnet till bottnen. Därför sluta floder, som rinna ut på en stäpp eller i en öken eller som mynna i en grund sjö, med ett lågt svämland, bil-dat av . medfört slam. Ett sådant land kallas delta, och floden genomflyter det vanligen med många armar. Också vid havskusterna bildas deltan, men för att detta skall kunna ske, måste floden vara särskilt rik på slamsediment (t. ex. Nilen och Mississippi), och rörelserna hos havs-vattnet utanför flodmynningen måste vara särskilt gynnsamma (vindar, tidvatten, havsströmmar).

Många floder nå havet med en sådan strömstyrka att de fortsätta erosionen på havsbottnen flere mil från mynningen. Andra giva sig till känna genom slamsedi-mentet som färgar vattnet. Hela Gula havet är färgat av Hoang-hos slam, och Kongofloden färgar Atlantens vatten t. o. m. 400 km utanför kusten.

Gränser och vägar. En viktig geografisk roll spela floderna

i sin egenskap av gränser och vägar, dels politiska, dels naturhistoriska. Själv-fallet försöker man skapa så tydliga och naturliga gränser som möjligt mellan olika stater och folk, och mycket ofta bli dessa gränser osökt större floder, på grund av att de under alla folkvandrings-perioder utgjort ett naturligt hinder för ett folks framåtträngande, ett hinder som förstorats om den obeträdda stranden varit befolkad av ett fientligt sinnat folk. Detta framgår kanske inte så tydligt i det nutida Europa, där en långvarig bosätt-ning i förening med allt mer förbättrade tekniska hjälpmedel utplånat många skarpa gränser och upphävt av naturen skapade hinder, men studerar man t. ex. de nordasiatiska folkens eller indianstam-marnas i Nordamerika bosättning, ser man tydligt vad sjöar och floder betytt för dessa folks utbredning. Trots våra förbättrade samfärdsmedel utgöra emel-lertid floderna fortfarande en lätt för-svarad gräns och ett svårt hinder för

142

EN JÖKELÄLV PÄ ISLAND En gång i tiden har denna älv, mycket vattenrikare än nu, skyndat mot havet. Småningom har den ätit ut åt sig denna djupa fåra i berggrunden. Bilden visar ett brant fall. Så länge sådana finnas är älvens arbete icke slutfört, utan nötningen fortfar tills alla skarpa branter äro utjämnade. Observera det sterila och ödsliga landskapet, typisk isländsk höglandsnatur.

143


fientliga operationer i händelse av krig. Detta är en av de viktigaste' orsakerna till att också Europas stater eftersträva flodgränser, särskilt de stater som ha korta kuster eller äro inlandsstater.

A andra sidan äro floderna goda trafik-leder, även om samfärdseln på dem är en gång för alla bestämd i avseende å rikt-ningen och såtillvida mycket mera be-gränsad än t. ex. på en sjö. Segelbara bifloder kunna visserligen ansenligt för-stora det trafikabla området i olika rikt-ningar, men något verkligt trafiknät bilda de icke. På en världskarta kunna vi lätt finna fyra stora områden med förhärs-kande flod- och sjösamfärdsel. De äro Amazon- och Kongoflodernas bäcken, den norra hälften av Nordamerika och södra hälften av Kina med Bortre Indien. I de tre förstnämnda gebiten äro vatten-vägarna av särskilt stor betydelse, eme-dan de äro av kulturen föga berörda län-der utan vägar av annat slag. I allmän-

het spela floderna i urskogsområden en betydande roll för samfärdseln.

Också för växt- och djurvärlden äro floderna dels gränser eller hinder, dels invandringsvägar. Det är naturligt att en större flod utan övergångar måste vara ett svårt hinder för en djurart som strä-var att invandra över nya områden, om arten ifråga icke är flygande eller mycket uthållig i simning. Den måste kringgå hela flodsystemet, vilket med flere årtion-den ja århundraden kan fördröja dess uppträdande på den motsatta stranden. På samma sätt försvåras överkomsten för växter som icke ha flygande eller för vattendrift anpassade frukter eller frön. Å andra sidan transportera floderna mas-sor av frön och andra växtdelar ut till haven, där de av vind och ström föras vidare till nya länder. För vattendjur äro floderna förträffliga spridningsvägar, och många fågelarter följa floderna på sina flyttningar.

EN FLOD SOM BRUTIT SIG VÄG GENOM ANDERNA Stundom Kan flodens arbete överskattas eller uppfattas orätt. På denna bild från de mäk-tiga Anderna i Chile är det svårt att säga hur mycket av dalgången som skapats av floden själv och hur mycket som är av vulkaniskt eller annat ursprung. Självfallet söker sig det rinnande vattnet fram där sänkor i landskapet förefinnas och det minsta motståndet erbjuder sig.

144

Bilder från Jugoslavien BLAND SERBER, KROATER OCH SLOVENER

Jugoslavien är en Balkanstat, som uppstått efter världskriget genom en förening av Montenegro och delar av det gamla Österrike-Ungern med konungariket Serbien. De flesta invånarna i detta bergiga land äro sydslaver. I de nordliga delarna finnas dock många tyskar och ungrare, i de sydliga albaner och i de sydöstliga bulgarer och macedonier. Den kanske intressantaste befolkningen är invånarna i Montenegro, Svarta bergen. Montenegrinerna äro serbiska bergsbor, som i fem århundraden fram-gångsrikt lyckats bevara sin frihet mot turkarnas angrepp. Efter världskriget uppgick Montenegro, som stritt på de allierades sida, i det nya förenade kungariket Stor-Serbien.

JUGOSLAVIEN, sydslavernas land, består av flera länder och folk. Det

innefattar Serbien, Kroatien, Montenegro, Herzegovina, Bosnien, Dalmatien, Sla-vonien, Slovenien och en del av Macedo-nien. Landet kallas officiellt Serbernas, Kroaternas och Slovenernas konungarike. Ur språksynpunkt äro alla dessa länders folk jugoslaver, och staten uppstod efter världskriget genom en förening av Mon-tenegro och delar av det forna Österrike-Ungern med det gamla konungariket Serbien.

Svarta bergens folk. Montenegro, for-

dom ett självstän-digt konungarike, är ur många synpunk-ter en av Jugosla-viens intressantaste delar, och dess folk är ryktbart över hela världen för sin tap-perhet och frihets-kärlek. Omgivna av mäktiga fiender ha m o n t e n e g r i n e r n a blott tack vare sitt lands svårtillgängliga natur och sitt eget mod lyckats bevara sin självständighet.

Föreställ er ett land nästan helt och hållet bestående av nakna klippor och skrovliga berg, som sträcka sig så långt blicken når, ett land, förpinat av en skoningslös sol om

SLAVONSK MODER MED SIN SON Jugoslavernas söndagsdräkt är något till grann. Den här bondhustrun och hennes kraftiga pojke bo i Kupinovo, en liten by vid floden Sava.

sommaren och bittert kallt om vintern — det är Montenegro, Svarta bergen. Man har svårt att tro, att människor kunna vistas i dessa ödemarker, och lik-väl har ett präktigt och frihetsälskande folk gjort detta ofruktbara land till sitt hem.

A r 1389 besegrade turkarna, som vid denna tid ägde ett vidsträckt område i Asien, serberna vid Kosovo Polje (»Trast-fältet»). De stormade fram över det nu-varande Albanien, Bulgarien, Rumänien och Serbien, och, mätta av seger, sände de sedan en här att besegra Svarta bergens folk. Montenegrinerna tvungos härigenom

att draga sig tillbaka från sina boplatser i det fruktbara landet kring Skutari-sjön och drogo sig upp mot bergen, där de grun-dade sin huvudstad på slätten vid Cetinj e. Turkarna marschera-de snart nog efter, men bakom varje klippa stod en monte-negrin, beredd att offra livet för foster-landet. Det ena an-fallet efter det andra tillbakaslogs, och re-gemente efter remen-te av turkar fingo lida förödmjukande ne-derlag.

Under fem århund-raden bekämpade de två nationerna var-andra, tills slutligen de tappra och obe-

.

»CATTAROS TRAPPA», S O M L E D E R T I L L M O N T E N E G R O S F Ä S T E N Här se vi en s k y m t av Cattaroviken från en av de skrovliga bergstoppar, som omge den, och vidare ett sällskap montenegrinska köpmän på hemväg till sitt karga land. Montenegrinerna äro serber, som drogo sig t i l lbaka till bergen, då turkarna inträngde i Serbien, och som där under fem århundraden framgångsrikt och tappert motstått de turkiska erövrarna.

I CETINJE, S V A R T A B E R G E N S H U V U D S T A D I Montenegro, vilket betyder Svarta bergen, äro männen krigare, och kvinnorna utföra allt arbete. På grund härav bära männen alltid gevär och dolkar, och kvinnorna synas-sällan utom i kyrkan och på torgdagarna. De få slita och arbeta hårt för att kunna, framtvinga någon växtlighet ur den karga jordmånen. Cetinje har endast 6,000 invånare..

146

7

CA

TT

AR

O,

BE

LÄ

GE

T M

EL

LA

N C

AT

TA

RO

VIK

EN

S L

UG

NA

VA

TT

EN

OC

H D

E B

IST

RA

MO

NT

EN

EG

RIN

SKA

BE

RG

EN

I

söd

ra

Dal

mat

ien

, d

en s

mal

a st

räck

a av

Ju

gosl

avie

n,

som

gr

änsa

r ti

ll A

dri

atis

ka

hav

et,

fin

ns

en

vac

ker

vik,

k

alla

d

Bo

ech

e d

i C

atta

ro

elle

r »C

at-

taro

s m

un

».

Den

b

estå

r av

en

h

el

rad

sm

åsjö

ar,

omgi

vna

av

skro

vlig

a

ber

g oc

h

före

nad

e

blo

tt

av

smal

a va

tten

strå

k.

Vid

söd

ra

änd

an

av

den

in

ner

sta

bu

kte

n

ligg

er

Cat

taro

, M

onte

neg

ros

ham

n.

Un

der

m

edel

tid

en

var

Cat

taro

en

re

pu

bli

k;

sen

are

till

hö

rde

stad

en

Ven

edig

, d

äref

ter

Ö

ster

rik

e, o

ch n

u ä

r d

en e

n d

el a

v Ju

gosl

avie

n.

Cat

taro

va

r fö

re

1918

en

av

Ö

ster

rik

e-U

nge

rns

star

kas

te k

rigs

ham

nar

vid

Ad

riat

isk

a h

avet

.

BONDKVINNOITMED SIN OXFORA PÅ EN ENSLIG SERBISK LANDSVÄG Oxar äro de mest använda dragdjuren i Jugoslavien. De serbiska äro av god ras, starka och friska. De äro småvuxna men dock större än de macedoniska, som anses vara Europas minsta nötkreatur och äro så svaga, att det behövs flera par för att draga en av de primitiva trä-plogar, som allmänt brukas. Också de serbiska kvinnorna få utföra alla slags »karlarbeten».

segrade montenegrinerna fingo beskydd mot turkarna av Europas stormakter. På detta hårdhänta sätt skapades denna lilla nation.

De montenegrinska männen, med sitt ståtliga och resliga utseende — många av dem äro över sex fot långa — , bära ännu sina förfäders granna och pittoreska dräkter. En rock i lysande färger räcker från skuldran till knäet; den är öppen framtill för att visa den vackert brode-rade västen och de säckformiga knä-byxorna, som äro instuckna i höga ryska stövlar. Runt midjan bäres en lång gördel, ofta av siden, vari en revolver sitter

instucken jämte en hel arsenal av knivar. På huvudet bäres en liten röd mössa, en s. k. »kapa».

Sällan ser man en montenegrin utan sitt gevär, symbolen för hans dyrköpta frihet, och detta hålles alltid rent och färdigt till ögonblicklig användning. Monte-negros siste konung, Nikita, brukade ofta hejda någon av sina undersåtar på gatan och undersöka hans reffelbössa. Var den oputsad, vilket sällan inträffade, kunde straffet bli hårt nog. När en mon-tenegrin känner sig riktigt glad eller upprymd, skjuter han med geväret i luf-ten, en sedvänja som på främlingar sna-

148

BILDER FRÅN JUGOSLAVIEN

rast verkar oroande. När två män mötas, avfyra de sina gevär till hälsning, så att det ekar i klippbranterna.

Cetinje, Montenegros huvudstad, har ingen egen hamn, utan bedriver sitt varu-utbyte genom Cattaro i Dalmatien, en stad som äger en utmärkt naturlig hamn av obeskrivlig skönhet. Utefter kusten finnas ett flertal insjöliknande vikar, på-minnande om de norska fjordarna. Påga-torna synas montenegrinska bönder, som fört sina torgprodukter längs de långa

sicksackvägarna på »Cattaros trappa», en väg uthuggen i berget och den enda kommunikationsleden till Montenegro från väster.

Cetinje är av föga intresse, utom från historisk synpunkt. Där finnas inga impo-nerande byggnadsverk och där råder ingen trängsel på gatorna. Dräkter i underbart vackra färger synas emellertid överallt, och alla bära en liten rund mössa av rött tyg — färgen representerar det blod, som gjutits för friheten. Torget är typiskt

MARKNADSGYCKEL I EN LITEN SERBISK STAD För ungdomen i denna muhammedanska by — särskilt i södra Serbien finnas många mu-hammedaner — är en tur i en av dessa svängande trälådor ett stort äventyr. — Muhamme-danerna i Jugoslavien äro omkr. 1,3 miljoner. Riket saknar statskyrka; de kristna

religionerna, islam och judendomen äro likaberättigade. 149


för de montenegrinska städerna. Vart-annat hus förefaller att vara ett kafé; det existerar inga butiker i västeuro-peisk mening — i hela staden finns ej ett enda ordentligt skyltfönster.

Ett karakteristiskt drag för monte-negrinerna är deras ärlighet; att bli kal-lad tjuv är en fruktansvärd skymf, nätt upp så allvarlig som att benämnas pultron. Pojkarna bli soldater från det de kunna gå. De äro mycket starka och härdade, trots att deras föda är den enklast tänk-bara, stundom blott ett stycke dåligt jäst majsbröd till frukost och ingenting vidare ända till kvällen, då de äta mera bröd och litet mjölk.

Med denna enkla kost utföra monte-negrinerna ofta verkliga bedrifter av ut-hållighet utan att visa trötthet. Olyck-ligtvis ringakta männen, mera dock förr än nu, allt kroppsarbete och trivas bäst med att sitta och drömma om sina segrar. Det händer att man får se gamla kvinnor och unga flickor streta uppför en stenig väg bärande ämbar med vatten — något som stundom är dyrbarare än vin, då brunnen ofta är belägen på flera kilo-meters avstånd — medan det i närheten kan sitta två granna krigare, vilka det aldrig skulle falla in att hjälpa dessa uttröttade kvinnor, ej ens om det vore deras egna systrar eller mödrar.

Jugoslaviska bönder.

Jugoslaviens befolkning består i över-vägande grad av småbrukande bönder. Jordmånen är utom i Karst i regel mycket fruktbar och frambringar utmärkta skör-dar av majs, korn och vete. Boskapssköt-sel, särskilt svinavel, är en av de vikti-gaste näringsgrenarna. Det är intet tvi-vel om att serberna, om de använde moderna åkerbruksmetoder och arbe-tade med större energi, lätt nog skulle kunna bli rika, men de hysa intet begär efter större rikedomar. Följaktligen finns det här relativt få verkligt förmögna män-niskor, men å andra sidan ganska få verk-ligt fattiga.

Bönderna äro alla i hög grad hemfallna åt övertro, ehuru många av deras vid-skepliga uppfattningar numera försvun-

BE

LG

RA

D (

EL

LE

R B

EO

GR

AD

), J

UG

OSL

AV

IEN

S G

AM

LA

HU

VU

DST

AD

VID

SA

VA

S

erb

ern

as,

k

roat

ern

as

och

sl

ove

ner

nas

ge

men

sam

ma

hu

vud

stad

är

bel

ägen

på

hö

gra

stra

nd

en

av

flod

en

Sav

a vi

d d

ess

sam

man

flö

de

med

Do

nau

. S

tad

en

d

om

iner

as

av

do

mk

yrk

oto

rnet

o

ch

är

myc

ket

ga

mm

al,

ehu

ru

föga

åte

rstå

r av

d

e äl

dre

del

arn

a ef

ter

serb

ern

as

om

byg

gnad

er s

edan

19

18.

UT

SIK

T Ö

VE

R S

AR

AJE

VO

, E

N V

AC

KE

R B

OSN

ISK

ST

AD

I

FL

OD

EN

M

ILJA

CK

AS

DA

LG

ÄN

G

»N

ord

ens

Dam

asku

s»

bru

kar

ib

lan

d

Sar

ajev

o

kal

las

—

ford

om

hu

vud

stad

i

Bos

nie

n

och

H

erze

govi

na.

M

ed

sin

a m

ånga

m

oské

er

och

b

asa

rer

påm

inn

er

den

m

yck

et

om

en

ori

enta

lisk

st

ad.

Det

är

em

elle

rtid

sä

te

för

en

rom

ersk

-kat

ols

k

ärke

bis

kop

oc

h

för

en

met

rop

oli

t in

om

d

en

serb

iska

k

yrk

an.

Det

är

en

va

cker

, vi

ttu

tgre

nad

st

ad

med

cy

pre

sser

oc

h

träd

gård

ar

kri

ng

hu

sen

äv

en

mit

t b

lan

d

de

inre

k

vart

eren

. S

araj

evo

var

sk

ådep

lats

en f

ör d

et p

oli

tisk

a m

ord

, so

m n

ärm

ast

gav

up

ph

ov

till

vär

ldsk

rige

t i

slu

tet

av

juli

år

19

14.

151

MA

CE

DO

NIS

KA

PIL

GR

IME

R,

MÄ

N,

KV

INN

OR

OC

H B

AR

N,

VID

DE

N R

IKT

BE

MÅ

LA

DE

IN

GÅ

NG

EN

TIL

L E

TT

K

LO

STE

R

Klo

ste

r p

åträ

ffar

m

an i

m

ånga

m

aced

on

isk

a b

ya

r,

mån

ga

viss

erli

gen

b

edrö

vlfg

t va

nvå

rdad

e;

den

va

cker

t d

eko

rera

de

ingå

ngs

po

rtal

en

syn

es

emel

lert

id

va

ra

den

so

lid

aste

d

elen

av

d

enn

a ga

mla

b

yggn

ad i

B

igor

. D

ess

trån

ga,

kri

ngb

yggd

a

gård

är

fy

lld

av

va

cker

t k

läd

da

pil

grim

er,

ty

folk

et

är

myc

ket

gu

dfr

uk

tigt

, v

ilk

en

bek

änn

else

d

et

än

till

hö

r. I

en

ty

pis

k

mac

edo

nis

k

by

bru

kar

det

fin

nas

om

kri

ng

150

hu

s,

och

än

da

till

a

de

rto

n

per

son

er

ku

nn

a b

o i

sam

ma

rum

. —

D

e m

aced

on

isk

a gr

änso

mrå

den

a är

o a

lltj

äm

t fa

rlig

a

po

liti

ska

oro

shä

rda

r.

152

NEDANFÖR DENNA MAJESTÄTISKA KLIPPBRANT finnes en stor grotta, från vars lågvälvda mynning framströmmar en flod, Buna, som efter ett kort lopp faller ut i Narenta ej långt från Mostar, det forna Herzegovinas huvudort. Denna solstekta klippa och det kalla, klara vattnet kan man få se nära Blagaj, en liten muhammedansk by i Herzegovina.

153

»HALVT O R I E N T A L I S K , halvt italiensk och helt herzegovinsk» är ett uttryck, som an-vänts för att beskriva Mostar med dess många minareter och dess hus med vitrappade väggar och röda tegeltak. Staden ligger i en vacker och fruktbar dalgång vid foten av de båda bergen Hum och Podvelez, vilket senare man ser på bilden. I fonden syns den grekisk-katolska katedralen.

154


nit tack vare det moderna uppfostrings-väsendet. En tro hysa de emellertid, som icke vill dö ut — tron att intet arbete får utföras på en helgdag. Följaktligen finns det många helgdagar i Jugoslavien.

Liksom i Montenegro äro böndernas dräkter mycket pittoreska. Kvinnorna bära tätt åtsittande, broderade livstycken och lysande förkläden över vida, korta kjolar, medan männen i vissa trakter äro iförda korta blusar, västar i en lysande färg, åtsittande byxor, höga stövlar och fransförsedda förkläden. I kall väderlek bära både män och kvinnor tjocka får-skinnsrockar med ullen inåt.

Serbien har ett överflöd av vackra utsiktspunkter, särskilt längs Donau, och nära en tredjedel av landet är täckt av ståtliga skogar. Villebrådet i de ser-biska bergstrakterna är ovanligt artrikt. Björnar, vildsvin och lodjur finna skydd i de avlägsna skogarna, likaså gräv-ling, varg, räv, vildkatt, mård och hjort. Uttrar förekomma ymnigt utmed flo-derna, och örnar och gamar äro van-liga.

Kroatien och Slavonien. Bönderna i Kroatien och Slavonien

tillhöra samma folk som serberna men äro romerska katoliker. I det egentliga Kroa-tien äro bönderna kanske mindre väl-mående än de serbiska, på grund av det strängare klimatet. Karst-bergen utmär-kas av plötsliga och våldsamma klimat-förändringar, framkallade av »boran», en rasande nordöstlig vind, som sveper fram över landet. Flodtrakterna äro ofta synnerligen ohälsosamma, särskilt om-kring floden Sava. De kroatiska bostä-derna på landsbygden äro i regel mycket primitiva, många av dem bestå blott och bart av simpla träkojor med halmtäckta tak. Liksom i Serbien finns det ingen medelklass mellan bönderna och den lilla klicken verkligt bildade, och de få som idka handel äro' mestadels främlingar, vanligen tyskar, italienare eller judar. Talrika zigenare vandra från by till by

och sälja och köpa hästar eller syssla med metallarbeten, såsom förtenning o. d. Den kroatiska lantbrukaren producerar majs i stor myckenhet och odlar även vete,

havre, råg och korn. Stora delar av lan-det äro dock icke odlingsbara; särskilt gäller detta myrarna och Karst-bergen, där de underjordiska floderna efter ett tövä-der ofta helt översvämma bergssänkorna.

De slavonska plommonträdgårdarna äro underbart vackra i blomningstiden. Största delen av den skördade frukten torkas, men en del användes till ett slags hembränt brännvin, som bönderna skatta högt. Många egendomar äro planterade med mullbärsträd för silkesmaskodling. Stora delar av Kroatien och Slavonien äro skogbetäckta, och svinhjordar finna föda i ek- och bokskogarna. Mejerihan-tering, biskötsel och hästuppfödning äro andra betydande näringsfång. Lantbru-karna sträva efter att förädla sin kreaturs-stock genom att införa renrasiga avelsdjur.

Dalmatien. Dalmatien, den naturskönaste provinsen

i Jugoslavien, består av en smal kust-remsa utmed Adriatiska havets östkust. Ingen del av Medelhavskusten, med undan-tag av Greklands, är så fylld av inskär-ningar som den dalmatiska kustlinjen med dess överflöd av klippomslutna vikar och sund, som skyddas mot det öppna havet genom en barriär av vackert kupe-rade öar.

I lugnt väder synas sunden mellan öarna och fastlandet som en kedja av sjöar med kristallklart vatten. Längs utmed branterna ligga borgar och kloster, till hälften i ruiner, vilka tyckas klamra sig fast vid de skrovliga klipporna och bi-draga att förhöja skönheten hos ett sce-neri, som man ej så lätt glömmer.

Dalmatiens högländer bestå av kalk-sten, som bildar en torr, mager jordmån och som är uppfylld av håligheter och underjordiska vattenflöden, dit allt regn-vatten omedelbart flyter; t. o. m. de få ovanjordiska floderna försvinna helt plöts-ligt under markytan och dyka ej upp igen förrän efter många kilometer. Tack vare denna egendomliga geologiska forma-tion kunna bönderna ej uppodla mer än omkring en tredjedel av sitt land.

Dalmatiens en gång så berömda sko-gar ha varit utsatta för starka skövlingar, särskilt av venetianerna, och alla försök

155


att återplantera dem ha misslyckats till följd av bristen på mylla och nederbörd.

Bönderna äro ståtliga män, stundom blonda, med blå eller grå ögon; men ännu oftare ha de olivfärgad hy, mörkt hår och inörka ögon.

Kanske ingenstädes utmed Medelhavets eller Europas kuster fiskas det så många och så goda fisksorter som vid den dalma-tiska kusten; fiske är också här det mest betydande näringsfånget. Tvättsvamp och korall finnas även i dessa vatten. Många av invånarna fara norrut för att fånga sardiner och tonfisk vid Istriens kust.

Bosnien och Herzegovina.

Grannländerna Bosnien och Herzego-vina tillhörde förr Österrike-Ungern. De äro belägna på östra sidan av de Dinariska alperna, och inemot en tredjedel av be-folkningen är muhammmedansk. Skogar täcka stora vidder, och det finns ett ord-

språk här, som säger: »Bosnien börjar med skogen och Herzegovina med berget.»

Största delen av Bosnien och Herzego-vina avskäres från det övriga Jugoslavien genom höga bergskedjor, och invånarna leva i trånga klippdalar, vallande sina hjordar och odlande sin mark. Dessa pro-vinser styrdes i århundraden av turkarna, och muhammedanerna ha ännu kvar många turkiska sedvänjor. Affärskvar-teren i de bosniska städerna likna basa-rerna i Främre Orienten, och många av de framlagda varorna ha orientaliskt utseende. Som vi kunna förstå av deras historia och deras geografiska läge, äro Bosnien och Herzegovina mindre utveck-lade landskap än rikets flesta övriga delar. Befolkningen bär ett mycket stort antal olika dräkter och följer än i dag tusen-åriga traditioner. Många av de kristna taga med sig bönemattor till kyrkan, där vi kunna se dem nedböjda i samma ställning som en bedjande muhammedan.

DÄR DE MACEDONISKA BÖNDERNA MÖTAS FÖR ATT SÄLJA SIN SÄD I Monastir, den mest betydande staden i det jugoslaviska Macedonien, möta vi ett häpnads-väckande virrvarr av folkslag, vart och ett boende i sitt särskilda kvarter. Staden ligger på en stor slätt, sank men fruktbar, och bildar en knutpunkt för många viktiga handelsvägar. Här ha vi en typisk bild från staden — låga, stadiga hus och breda, illa stenlagda gator.

156

Anderna oeh Chile BLAND SYDAMERIKAS CORDILLERER

I kapitlet »Från incafolkets boplatser» ha vi läst om det gamla ineaväldet och om de två spanska republiker, vilka uppväxt ur dess spillror. I detta kapitel skola vi följa Cordillerernas eller Andernas väldiga bergveck från Colombias tropiska dalar till Eldslandets ogästvänliga kuster. Som de flesta stora bergskedjor ha även Anderna bildats under en tid, som, geologiskt sett, ligger oss ganska nära. Det stora antalet verksamma vulkaner och de förödande jordbävningarna vittna om, att de underjor-diska krafterna ännu ej vila. Anderna utgöra den grund, på vilken fem stater bygga. För den sydligaste och ur politisk synpunkt viktigaste av dessa republiker, Chile, utgör den stora vattendelaren en naturlig gräns mot pampasstaten Argentina.

N är spanjorerna i början av sextonde århundradet bröto upp från Kari-

biska havets kust för att erövra det nuva-rande Colombia, reste sig i deras väg höga berg, bland vilka indianerna försvunno efter varje anfall på de vita, och bakom dessa berg funno förföljarna alltid andra, lika höga, om ej högre.

Sydamerikas ryggrad. Dessa berg bilda en del av de mäk-

tiga Anderna, som sträcka sig genom hela Sydamerika ända till Eldslandets yt-tersta öar. Anderna bestå i allmänhet av en eller flera kedjor eller Cordilleras, åt-skilda av högplatåer och floddalar. Det är här, bland de norra och mellersta Cor-dillerernas snöhölj da jättar, som Amazon-floden och flera av dess bifloder ha sina källor. Ur denna väldiga bergmassa, som på sina ställen är nära 800 kilometer bred, resa sig jordens högsta vulkaner och några av dess högsta bergstoppar. Kli-matiska kontraster och skiftande natur-scenerier utmärka de sydamerikanska Cordillererna.

Somliga av högslätterna äro mycket fruktbara, andra så karga, att befolknin-gen endast med möda kan avtvinga jor-den någon näring. Högre upp finna vi bergssluttningar, där vegetationen är så sparsam, att den knappast räcker åt de spridda fårhjordarna. Stiga vi ännu högre försvinna alla levande väsen, endast en ensam kondor svävar över de öde vidderna. De högsta topparna äro täckta av evig snö, även om de, som Cayambe, ligga under själva ekvatorn.

Anderna utgjorde den grund ur vilken Sydamerikas gamla kulturer uppväxte.

Anderna betinga även de fem västliga republikernas utveckling. Dessa republi-ker, vilka alla tidigare varit spanska kolonier, äro Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia och Chile.

En gammal kulturbygd. I Colombia bilda Anderna tre bergs-

sträckningar, åtskilda av Rio Magdalena och dess biflod Cauca. På en liten hög-slätt i den östra Cordilleran ligger huvud-staden Bogotå. Trakten häromkring var redan under den indianska tiden en blomstrande kulturbygd. Här levde det idoga chibchafolket, under sin enväldige härskare, vars titel, Bogote bzake, beva-rats i namnet på Colombias huvudstad. En mindre chibchafurste, kaziken i Guata-fita, brukade beströ sin kropp med guld-stoft och bada i en helig sjö. Denna kult-handling gav upphov till sagan om El dorado, »den förgyllde». Det moderna Bogotå visar inga spår av de indianska traditionerna. Det är en övervägande spansk stad, och många av invånarna berömma sig av att härstamma från Spaniens bästa familjer.

Mestiserna utgöra sannolikt flertalet av landets befolkning, tagen i dess helhet, men antalet oblandade indianer är fort-farande ganska betydande, sannolikt större än de vitas. Negrer, mulatter och sambos, avkomlingar av negrer och india-ner, anträffas framför allt i tierra caliente, det heta kustlandet, men äro icke synner-ligen talrika. Indianerna äro i allmänhet kristna eller halvkristna, men i avsides belägna trakter finnas ännu »indios bra-vos». Till dem höra bl. a. motilonerna på den östra Cordillerans skogklädda slutt-

157

158

EN

KA

RA

VA

N M

UL

ÅS

NO

R R

AST

AR

FR

AM

FÖ

R G

ÄST

GIV

ER

IET

I E

N B

Y B

LA

ND

DE

MO

LN

HÖ

LJD

A A

ND

ER

NA

P

eru

in

del

as i

fyra

n

atu

rlig

a

regi

on

er:

ku

sto

mrå

det

, ra

nd

cord

ille

ran

, h

ögs

lätt

en

och

u

rsk

oga

rna.

I

de

tre

sist

näm

nd

a är

o k

om

mu

nik

atio

ner

na

änn

u

ga

nsk

a

ou

tve

ckla

de

. J

ärn

vä

ga

r fi

nn

as,

men

en

das

t ti

ll e

tt

fåta

l vi

kti

gare

st

äder

oc

h

gru

vsam

häl

len

. D

e va

nli

gast

e tr

ansp

ort

med

len

är

o fo

rtfa

ran

de

mu

låsn

an

o

ch l

am

ad

jure

t.

Ka

rav

an

er a

v la

stad

e m

ulå

snor

möt

er m

an o

fta

bla

nd

b

erge

n.

Här

se

vi e

n k

ara

van

ras

ta p

å p

laza

n e

ller

to

rget

i e

n b

y, ö

ver

vil

ke

n

An

der

na

re

sa

sig,

h

ölj

da

i tu

ng

a m

oln

och

dim

mo

r.

Det

sp

arsa

mm

a gr

äs,

som

vä

xer

på

torg

et,

utg

ör

ett

torf

tigt

bet

e ti

ll o

ch m

ed f

ör m

ulå

snor

.

IND

IAN

BY

N L

IKN

AR

EN

FÄ

ST

NIN

G:

UT

AN

FÖ

R P

OR

TE

N T

ILL

EN

LIT

EN

BY

I

DE

PE

RU

AN

SKA

AN

DE

RN

A

Eh

uru

b

yggn

ader

na

i d

enn

a li

lla

by

sy

nas

m

yck

et

soli

da,

är

o

de

i sj

älva

ve

rket

u

pp

förd

a

av

le

ra

och

täc

kta

m

ed

gr

äs.

By

n l

igge

r p

å

en s

lutt

nin

g h

ög

t u

pp

e i

An

der

na,

u

tsat

t fö

r

väd

er

och

vi

nd

. In

vån

arn

a ä

ro f

ull

blo

dsi

nd

ian

er

och

lev

a h

är

som

d

eras

för

fäd

er l

evat

un

der

år

hu

nd

rad

en,

näs

tan

a

vsk

ild

a

från

vä

rld

en.

Sit

t b

röd

få

de

från

sm

å

karg

a b

ergs

tega

r, o

ch

sin

a gr

ova,

en

kla

k

läd

er

väva

o

ch

söm

ma

de

själ

va.

Des

sa q

uic

hu

ain

dia

ner

, ä

ttli

ng

ar

av

ett

gam

mal

t k

ult

urf

olk

, so

m t

ram

pat

s i

stof

tet

av

de

span

ska

erö

vrar

na,

utm

ärk

a si

g g

enom

sit

t sv

årm

od

iga

och

någ

ot m

isst

rogn

a vä

sen

159

» f j i

HÖGVÄLVD BRO ÖVER EN UTTORKAD FLOD I COLOMBIAS HUVUDSTAD Staden Bogotå, som ligger på en högplatå i norra Anderna, delas i fyra delar av floderna San Augustin och San Francisco. På bilden se vi under brovalven föga vatten, t y den är tagen mellan regntiderna, då alla vattendrag sina. Annorlunda ser det ut, när de strida bergsbäckarna komma floderna att svälla. Då visa sig de höga brospannen fullt nödvändiga.

ningar och goajiroindianerna på halvön med samma namn. De senare ha visser-ligen lagt sig till med stora hjordar av hästar, mulor och getter, men bortsett från en obetydlig byteshandel, underhålla de knappast några förbindelser med colombianerna. Colombia är ett land med stora mineral-skatter. Innan guldfälten i Kalifornien och Australien upptäcktes, hade intet land levererat så mycket guld som Colombia. Tillsammans med guldet ut-vinnes på några ställen även platina. Näst efter Ryssland torde Colombia vara världens största platinaproducent. Prakt-fulla smaragder upphämtas ännu ur de gamla gruvorna vid Muzo, norrom Bogotå. Jorden är mångenstädes utomordentligt fruktbar, men de metoder, som användas vid dess bearbetning, äro ofta mycket pri-mitiva.

En stege av berg.

Längre söderut, i Ecuador, äro Anderna i allmänhet högre än i Colombia. Man har

jämfört Ecuadors Änder med en stege, vars pinnar äro gamla lavabäddar, som bilda tvärryggar mellan Cordillererna. Berget Llanganati är enligt sägnen den plats, där den berömda incaskatten ligger gömd. När Atahualpa, det peruanska rikets sista härskare, blev avrättad av spanjorerna, var ett stort tåg indianer på väg med guld och ädelstenar, som skulle utgöra lösepenningen för den fängslade. Men då de möttes av budskapet om hans död, försvunno de spårlöst med sin omät-liga skatt. Atahualpa tillhörde för övrigt genom sin mor en furstesläkt, som härskat i det nuvarande Ecuador, och hade flere anhängare bland indianerna i detta land än bland peruanerna.

Quito och Cotopaxi. Trehundra meter högre än Bogotå lig-ger huvudstaden Quito, en stad som var gammal redan vid tiden för den spanska erövringen. Över den reser sig vulkanen Pichincha, »det kokande berget», med sina sex toppar, av vilka den högsta,

160

ANDERNA OCH CHILE

Guayana, ständigt utsänder ångor. Gu-ayanas krön ligger 4,787 meter över havets yta, och dess krater är 600 meter djup. År 1575 hade Pichincha ett våldsamt utbrott. Berget utspydde då stenar och aska, som täckte Quitos gator till ett djup av tre fot. Utom Pichincha finnas flera andra vulkaner, vilka icke blott omge Quitos högslätt utan även stiga upp ur själva bäckenet. Den ryktbaraste av alla är Cotopaxi, jordens högsta, ännu verksamma vulkan. Cotopaxi bildar en nästan regelbunden kon, som reser sig till 5,943 meters höjd. Dess snökalott

börjar mer än tusen meter lägre ned. Mellan 1850 och 1890 hade denna vulkan flere häftiga eruptioner.

Kakao, som även växer vild i låglandet väster om Cordillererna, är den viktigaste exportartikeln. På gatorna i hamnstaden Guayaquil kan man få se högar av kakao-bönor utlagda att torka i solen. De äkta panamahattarna tillverkas nästan ute-slutande i Ecuador.

Ett långsträckt land. Peru och Bolivia erbjuda genom sina

naturliga rikedomar och sin romantiska

INDIANER INSAMLA SNÖ PÅ EN VULKAN NÄRA STADEN QUITO I Ecuadors högland är klimatet ganska svalt, och uppe på topparna smälter snön aldrig. Att samla snö har blivit ett näringsfång för många fattiga människor i Quito och dess omnejd. Man packar snön i torrt gräs och transporterar den på mulåsnor till staden, där den användes i hushållen. På denna bild se vi tre indianer sysselsatta med insamling av snö.

161

ANDERNAS LASTDRAGARE: TVÅ LAMADJUR PÄ EN GATA I QUITO Redan före spanjorernas ankomst, skattades lamadjuren högt som lastdragare i de berglän-der, som hörde till det gamla Incariket. Deras fötter äro så skapade, att de lätt kunna klättra upp för sluttningar, där hästar eller mulåsnor knappast skulle reda sig. Aven deras t jocka, ulliga pälsar komma dem väl till pass i det kalla klimatet på bergen och högslätterna.

historia mycket, som sätter fantasin i rörelse. Men dessa andina länder ha behandlats i kapitlet »Från incafolkets boplatser». Vi fortsätta därför söderut till Chile, vars utveckling på ett alldeles särskilt sätt bestämts av Anderna. Även om vi räkna bort en dryg bit för de nord-liga staterna, återstår dock för Chile mer ån hälften av Cordillerernas hela längd. Då huvudkedjan löper på ett jämförelse-vis kort avstånd från kusten och Chiles östra gräns i allmänhet följer vattendela-ren mellan Stilla havet och Atlanten, har landet en rätt egendomlig form. Dess utsträckning i nord-sydlig riktning är c:a 4,200 kilometer, medan dess bredd varierar mellan roo och 200 kilometer.

Längs kusten löper en lägre cordillera, och innanför denna sträcker sig den chi-lenska längddalen. Längre söderut fort-sätter denna dal under havsytan och bil-dar här sund mellan fastlandet och de skogiga kustöarna, bland vilka vi kunna nämna Chiloe och Chonosarkipelagen. Dessa öar och kusten bakom dem ända ned till Eldslandet utmärka sig genom sitt fuktiga klimat. På ön Chiloe odlas hälften av all chilensk potatis. Denna

kulturväxt hör för övrigt hemma i Chile. Chonosindianerna, vilka i många hän-seenden likna de primitiva eldsländarna, komma väl snart att försvinna som dessa.

Den rikliga nederbörden betingas i främsta rummet av de stadiga västvin-darna och av det relativt varma vatten, som dessa driva in mot land. Den mot-satta företeelsen, en kall ström, som gör klimatet torrt, finna v i utanför Nord-chiles kust. Det regnfattiga området bör-jar ungefär i trakten av Coquimbo. Här finnas jordens rikaste salpeterlager. Kust-landet längst i norr med städerna Tacna och Arica tillhörde ursprungligen icke Chile utan Peru och Bolivia. Dess eröv-ring har gett upphov till en svårlöst konflikt.

Den chilenska nationens vagga. Mellan det torra Nordchile och det

fuktiga Sydchile ligger ett centralt om-råde med angenämt klimat och fruktbar jord. Kustcordilleran genombrytes av flere floder, vilka avvattna längddalen. Floderna bilda bäcken, åtskilda av låga tvärryggar. Här hade under incatiden de bofasta araukanerna nått en viss grad

162

QUITO ÄR VACKERT BELÄGET VID VULKANEN PICHINCHAS FOT Den gamla staden Quito var redan före spanska tiden ett betydande kulturcentrum. Som huvudstaden i republiken Ecuador anstår, ligger Quito nästan mitt under ekvatorn. Kli-matet är dock långt ifrån tropiskt, ty höjden över havet, 2,850 meter, gör att temperatu-ren håller sig jämförelsevis låg året om. Förkylning och hosta höra icke till ovanligheterna.

xix. 2

EN

JIB

AR

OIN

DIA

N I

EC

UA

DO

R V

ISA

R,

HU

R B

LÅ

SRÖ

RE

T A

NV

ÄN

DE

S V

ID J

AK

T P

Ä M

IND

RE

VIL

LE

BR

ÅD

J

iba

roin

dia

ner

na

u

pp

ehål

la

sig

i ö

stra

Ecu

ado

rs u

rsko

gar.

D

e u

tmär

ka

sig

gen

om s

in i

nte

llig

ens

och

ver

ksa

mh

etsl

ust

, m

en ä

ven

gen

om s

in

grym

het

och

b

lod

törs

t.

Hu

vud

tro

féer

äro

myc

ket

ef

terf

ikad

e b

lan

d d

essa

in

dia

ner

. D

e o

lik

a st

amm

arn

a li

gga

stän

dig

t i

krig

med

var

and

ra,

och

äve

n i

nou

i st

amm

en

äro

fam

ilje

fejd

er

van

liga

. T

rots

d

e in

re s

trid

ern

a h

a ji

bar

os

do

ck i

sto

rt s

ett

lyck

ats

hål

la s

tån

d m

ot

de

vita

oc

h

bev

ara

sitt

o

ber

oen

de.

D

eras

va

pen

är

o la

nsa

r o

ch

gev

är.

Biå

srö

r o

ch

förg

ifta

de

p

ilar

an

vän

das

al

dri

g i

krig

, u

tan

en

das

t vi

d j

ak

t.

På

bil

den

se

v

ijjn

in

dia

n

dem

on

stre

ra v

apn

et.

164

I&5

DE

N B

OL

IVIA

NSK

A S

TA

DE

N L

A P

AZ

LIG

GE

R

I E

N D

AL

, O

MG

IVE

N A

V E

TT

ST

OR

SLA

GE

T B

ER

GL

AN

DSK

AP

A

v

den

na

vy

k

un

de

man

tr

o,

att

La

Paz

vo

re

byg

gt

på

en

jäm

före

lsev

is

jäm

n

hög

slät

t m

ella

n

ber

gen

. I

själ

va

verk

et

äro

mån

ga

av

stad

ens

ga

tor

så

bra

nta

, at

t d

e kn

app

ast

ku

nn

a tr

afik

eras

av

åkd

on.

La

Paz

, so

m h

ar ö

ver

hu

nd

ratu

sen

in

vån

are,

är

Bol

ivia

s st

örs

ta s

tad

sam

t m

edel

pu

nk

-te

n

för

des

s an

dli

ga

och

ek

onom

iska

liv

. S

tad

en

har

et

t su

nt

och

st

ärka

nd

e k

lim

at.

Fle

re

av d

ess

offe

ntl

iga

b

yggn

ader

u

tmär

ka

sig

gen

om s

in

ark

itek

ton

isk

a

skön

het

. L

a P

az

ligg

er

när

a 3,

700

m

eter

öv

er

hav

et.

Lan

dsk

apet

b

ehär

skas

av

d

en

väld

iga,

sn

öklä

dd

a vu

lkan

en

Tll

iman

i.

BRÄCKLIG BRO ÖVER EN STRID STRÖM I BOLIVIAS CORDILLERER I Bolivia användas lastdjur i stor utsträckning för transport av allt slags gods. Ofta möter det oöverstigliga svårigheter att forsla det material och de maskiner, som behövas för moderna brobyggnader. Mångenstädes får man nöja sig med ett brofäste av konstlöst sk iktade stenar, från vilket t v å trädstammar med sviktande tvärbräden lagts över strömmen.

av kultur, här grundlades den blomst-rande spanska koloni, som givit upphov åt republiken Chile. Dalen är jämförelsevis smal. Ingenstä-des förlorar man ur sikte Andernas snö-klädda toppar eller kustkedjans skogiga berg. En stor del av den odlade jorden upptages av vetefält, som där vinter-regnen ej ge tillräcklig fuktighet, vattnas med konst. Det chilenska vetet har namn om sig att vara ypperligt och överträffas knappast av det bästa ryska eller nord-amerikanska vetet. Mitt bland fälten ligga storgodsägarnas hus omgivna av frukt-planteringar och vingårdar. Chile är fortfarande de stora haciendornas land, och massan av lantbefolkningen lever som fattiga jordbruksarbetare. Dessa s. k. rotos äro i regeln ett anspråkslöst och förnöjsamt släkte. Rätt ofta uppvisa de drag, som tyda på indiansk blodbland-ning.

Santiago och Valparaiso,

I själva hjärtat av Chile, i ett distrikt, som är bekant för sitt goda vin, ligger huvudstaden, Santiago. Den grundades redan 1541 av erövraren Valdivia, men är ett fullt modernt och framåtsträvande samhälle. Husen äro låga, emedan staden hotas av jordbävningar. År 1647 för-stördes Santiago i grunden av en sådan naturkatastrof. Invånarna, vilka för det mesta äro av spansk härkomst, utmärka sig genom hurtighet och energi. Omkring n o kilometer från Santiago ligger den vackra hamnstaden Valparaiso eller Paradis -dalen, byggd som en amfiteater kring den öppna redden. Förbindelsen mellan den övre och nedre staden upprätthålles delvis med hissar. Valparaiso ligger lik-som Santiago på en grund, som ofta ska-kas av de underjordiska krafterna. Den stora jordbävningen 1906 förorsakade

166

HÖGT UPPE BLAND DE SNÖKLÄDDA ANDERNA LIGGER INCASJÖN T den chilenska dalen förlorar man sällan Anderna ur sikte. Denna mäktiga tergskejda, Sydamerikas ryggrad, löper parallellt med kontinentens västkust från Colombia ända till Elds-landet. Högt uppe i de chilenska Anderna finnas många vackra, spegelklara fjällsjöar. Dessa sjöar äro i allmänhet mycket kalla, t y de matas av smältvatten från de omgivande bergen.

FRÄLSARENS BILD SYMBOLISERAR FREDEN MELLAN TVENNE STATER I Uspallatapasset, som är den viktigaste färdvägen mellan Chile och Argentina, har man rest ett Kristusmonument, som storslaget symboliserar freden mellan dessa stater. Monumentet upp-fördes för att hugfästa biläggandet av en gränstvist. Icke långt från denna plats har den transandina järnvägen från Valparaiso till Buenos Aires dragits genom en tunnel i berget. 167

ANDERNA OCH CHILE

svåra skador, hela kvarter lades i spillror och många människoliv gingo förlorade.

Chiles förnämsta kommunikationsled är järnvägen från Arica, nära Perus gräns, till Puerto Montt, där den centrala längd-dalen löper ut i havet. Från denna järn-väg gå tvärbanor till viktigare städer vid kusten eller på Andernas sluttningar. Särskilt bekant är den transandina bana, tillsvidare den enda i Sydamerika, som förbinder Valparaiso och Buenos Aires. Från stationen Los Andes stiger järn-vägen genom flera tunnlar hastigt till 3,200 meters höjd. Det närbelägna Uspal-latapasset, som ännu i början av detta århundrade måste passeras med mula, ligger 550 meter högre. Norrom Uspal-latapasset reser sig, på argentinskt om-råde, Nya världens högsta berg, vulkanen Aconcagua. Dess höjd är 7,035 meter.

Ett tappert indianfolk.

Om vi färdas söderut från Santiago, se vi att bergen småningom bli lägre, gräset grönare, träden högre och floderna större. Två av dessa floder, Maule och Bio-Bio, ha spelat en stor roll i Chiles historia som de tappra araukanernas försvarslinjer mot incaperuaner och spanjorer. Intet indianfolk, varken i Syd- eller Nord-amerika, har med större seghet och större framgång försvarat sig mot de vita. Först på 1880-talet blevo de slutligt kuvade av chilenska trupper.

Till Chile höra också Juan Fernandez-öarna, som ligga långt ute i Stilla havet. Här bodde den skotske sjömannen Alex-ander Selkirk fullkomligt ensam under fyra års tid. Hans äventyr gåvo uppslaget till Daniel Defoes »Robinson Crusoe».

HÄSTAR RINGAS IN PÅ EN HACIENDA I PROVINSEN SANTIAGO Mellersta Ghile är den fruktbaraste delen av landet. Här ligga de stora haciendorna, vilkas ägare bestämma Chiles öden. I trakter, där regnen ej räcka till, användes konstgjord bevattning. På luzernfälten kring Santiago gödes boskap, som för billigt pris inköpts i Ar-gentina. Chile är känt för sina utmärkta hästar. Bilden visar en avslutad inringning.

68

Marokko och morema EN ÖVERBLICK AV ISLAMS VÄSTLIGASTE PROVINS

Marokko, vars arabiska namnform syftar på »västern» eller »den yttersta västern», var ännu intill jämförelsevis sen tid fördelat mellan flere småstater, vilkas invånare århund-raden igenom åtnjöto rykte som fruktade sjörövare. Till namnet utgör Marokko ett sultanat, numera sedan år 1912 till största delen under franskt protektorat, och det franska herraväldet har år för år alltmera underlagt sig dessa nejder. Återstoden av landet bildar ett spanskt skyddsområde. Morerna, en gång de stolta erövrarna av Spanien, ha sålunda måst finna sig i att i sitt marokkanska hemland byta roll med sina forna underlydande. Den spanska zonen bebos av de krigiska riffkabylerna, vilkas hjältemodiga frihetskamp mot spanjorer och fransmän under ledning av den ryktbare

Abd-el-Krim väckte världens undran, tills de kuvades år 1926.

MAN SÄGER stundom, att Afrika bör-jar vid Pyrenéerna. Iyika gärna kunde

man säga, att Europa slutar vid Saharas nordgräns. Båda satserna uttrycka till-samman den sanning, att området mellan Atlas och Pyrenéerna bildar en övergång mellan de båda världsdelarna. Spanien uppvisar både geografiskt och klimatiskt drag, som mera överensstämma med Afrika än med Europa. A andra sidan utgör Atlas den enda representanten i Afrika för den typ av tertiära veckberg, som i så hög grad sätta sin prägel på Euro-pas fysionomi, och över dess norra slutt-ningar gör sig om vintern det västeuro-peiskt-atlantiska klimatet gällande.

Med avseende på befolknings- och kul-turförhållandena är sakläget enahanda. Mot slutet av antiken påverkades Nord-afrikas bebyggelse i hög grad av den euro-peiska invandringen under romarna och i någon mån under vandalerna. Under medeltiden utsattes Spanien i sin ordning av mycket starka afrikanska inflytelser, av vilka man än i dag finner tydliga spår. Något senare vände sig bladet åter. Por-tugiserna vunno fast fot i landet från år 1415, då de intogo Ceuta, spanjorerna från år 1486, då Melilla erövrades av dem. År 1769 nödgades portugiserna utrymma sina sista marokkanska besittningar. Un-der de senaste hundra åren ha fransmän-nen oavlåtligt arbetat på att europeisera de östliga berberländerna, Algeriet och Tunis, och nu har också Marokko, den muhammedanska kulturens sista borg i Nordafrika, fallit i deras händer.

Marokko, ett medeltidssamhälle. I själva verket är det anmärkningsvärt,

att Marokko så länge, ända in i vårt år-

hundrade, kunnat bevara icke blott sitt nationella oberoende utan även sin iso-lering gentemot västerländska inflytelser, medan muhammedanska länder sådana som Turkiet och Persien, vilka ligga mera avlägset från Europas kulturcentra, både med hänsyn till politik och kultur långt tidigare rönt de mest djupgående infly-telser från västerlandet. Och likväl har Marokko under de senaste århundradena mera än kanske något annat islamitiskt land varit kulturellt stillastående, dess statsmakt desorganiserad och dess inre anarki nära nog fullständig. De heroiska försök, vilka under enskilda ledare såsom Abd-el-Krim gjorts att genom inhemsklag. ordning och arbetsflit bevara Marokko för marokkanerna, ha kommit för sent: Euro-pas rovlystna makter ha ej velat låta det halwunna bytet gå sig ur händerna, och härmed har man att registrera ännu ett fall, då en infödd ras trots sina kulturella bemödanden dukar under för den allt uppslukande europeiska s. k. civilisatio-nen.

Tätt utanför Europas portar finna vi sålunda här ett land, som inemot när-varande tid stått kvar på medeltidens nivå både med hänsyn till statsmaktens funktion och den materiella kulturens teknik. När i våra dagar det moderna Europa brutalt bryter in i ett sådant land, för att med tillhjälp av sin nivellerande organisation och sina tekniskt fulländade hjälpmedel taga detsamma i besittning, äger något liknande en naturrevolution rum. Det råder inget tvivel om att det gamla Marokko, vilket ännu i går hade samma ålderdomliga prägel som det burit sedan århundraden, om ett par decennier skall vara förvandlat till en

169

170

MA

RO

CK

AN

SK

FA

RM

AR

E B

ESÅ

R S

INA

FÄ

LT

VID

FO

TE

N A

V D

E V

ILD

A R

IFFB

ER

GE

N

Den

sp

an

ska

in

tres

sezo

nen

, vi

lken

b

efin

ner

si

g i

no

rra

Mar

okko

, om

fatt

ar

Rif

fdis

trik

tet,

d

är

de

ob

änd

iga

riff

kab

yler

na

bo,

vil

ka

un

der

en

lån

g fö

ljd

av

år

be

kä

mp

at

spa

njo

rern

a.

Mel

lan

ber

gen

och

Med

elh

avet

lig

ger

en f

ruk

tbar

slä

tt,

av v

ilk

en e

tt c

mrå

de

är k

änt

un

der

n

amn

et

»tis

s» e

ller

den

sva

rta

jord

en

oc

h

där

oli

ka

säd

essl

ag f

ram

bri

nga

s i

sto

ra

män

gder

. D

å fö

dan

b

lir

kn

app

för

ber

gsb

orn

a, f

öret

aga

de

plu

nd

rin

gstå

g ti

ll f

arm

ern

a p

å sl

ätte

n o

ch

till

äg

na

si

g va

d

de

beh

öva

, en

sed

vän

ja i

cke

hel

ler

ova

nli

g i

an

dra

tra

kte

r d

är e

n j

ord

tru

ka

nd

c b

efo

lkn

ing

bor

i n

ärh

eten

av

krig

iska

, o

roli

ga g

ran

nar

.

M O R I S K A M Ä N O C H K V I N N O R av de högre stånden äro i regeln både intelligenta och kultiverade, vilka egenskaper framstå som naturliga hos en ras, som skapat en av de vackraste stilarterna inom arkitekturen. I hemmet utveckla kvinnorna glans och prakt i sina dräkter av silke och brokad. Männen äro iförda en i betraktande av klimatet sällsamt voluminös skrud.

172

MAROKKO OCH MORERNA

halvtropisk europeisk koloni lik så många andra.

De forna barbaresk- eller sjörövarstaterna. För ett par hundra år sedan var det

mycket få européer som någonsin hade varit i Marokko, och av dem som genom ödets skickelse förts till dessa trakter, var det ytterst få som återvände. De s. k. barbaresk-staterna, med vilket namn man betecknade området längs Nordafrikas kust (Marokko, Algeriet, Tunisien och Tripolis), åtnjöto sedan medeltiden ryktet att härbärgera vilda, brunhyade pirater och slavhandlare, som väl förstodo att värdera levande mänskligt byte, liksom ingen syn var dem mera välkommen än ett tungt lastat, i stiltje hjälplöst liggande kofferdifartyg. Ända till Cornwalls kuster i England förde de marokkanska fri-bytarna sina galärer, vilka roddes av sla-var tillhörande alla nationer. Det marok-kanska sjöröveriet nådde sin höjdpunkt vid slutet av 1600-talet, då antalet kristna slavar hos morerna enligt samtida upp-skattning utgjorde omkring 25,000 per-soner.

Sjöröveriet, vars stödjepunkter voro de olika hamnstäderna, utövades mycket systematiskt och stävjades först efter det fransmännen erövrat Algeriet. Det märk-liga är att piratväsendet på sätt och vis hade legaliserats av de olika ländernas regeringar, i det att flertalet av Europas sjöfarande folk genom en formlig skatt hade nödgats köpa lejd för sin flagga. Efter Algeriets erövring år 1830 bortföll skatten till de övriga barbaresk-staterna utom Marokko, vilket land fortfor att uppbära denna tribut, av Sverige t. ex. ända till år 1845. I allt utbetalade Sverige till barbaresk-staterna 37 1/2 miljon kronor. Sverige och Danmark voro de sista makter, som måste leverera denna fredspenning.

Landet och naturen. De krigiska förhållandena äro orsak

till att Marokkos geografiska beskaffenhet först i sen tid blivit känd, om också allt fortfarande blott i sina huvuddrag. Tvärs genom landet, från Kap Ghir i sydväst till Algeriets gräns i nordost, löper en hög bergskedja, redan av greker och

romare kallad Atlas, vilket namn dock ej är känt av infödingarna, som i stället använder benämningen Ådrar eller bi-former därav. Medelhöjden uppgår till 3,500 m., vilken höjd med knappt 200 m. överträffas av de högsta topparna. Man finner ännu på sluttningarna spår av forna glaciärer. Söder om denna bergsrygg, eller Stora Atlas, och nästan parallell med denna löper en annan kallad Lilla Atlas. Medelhavskusten bekransas av de branta och vilda Riffbergen och uppvisar knap-past någonstädes en jämn strandremsa eller skyddad plats för fartyg. Vid Tanger finnes en visserligen medelmåttig redd. Ej heller äger den 1,200—1,300 km. långa kusten vid Atlanten några goda hamnar. Kusten är låg, kantad med dyner, och först 50 km. från stranden uppgår djupet till 200 m.

De flesta floderna äro under regntiden och efter snösmältningen i bergen mycket vattenrika, men utsina under andra års-tider. Klimatet är sunt och norr om Atlas vida mindre varmt än man skulle vänta. På kusten är temperaturen mycket jämn, och särskilt sträckan vid Atlanten besökes mycket av lungsjuka från Europa. På Atlas äro vintrarna ganska stränga, och snö ligger kvar på topparna största delen av året. I det inre av Marokko växlar landets utseende i så hög grad efter års-tiderna, att medan en resande skildrar landskapet såsom torrt, bränt av solen och enformigt, en annan som sett det under någon annan årstid intagits av vegetationens rikedom och färgprakt.

De förnämsta kulturväxterna äro vin-rankan, tobaken, bomullsbusken, socker-röret, sydfrukter av många slag samt flere sädesväxter, i synnerhet vete cch korn, hirs (durra), majs och ris. Till den vilda faunan höra lejon och pantrar, dock sällsynta och endast i vissa trakter av lan-det, schakaler, lodjur, vildsvin, kaniner, harar och flere gazellarter. Vilda får fin-nas i de mera otillgängliga delarna av Atlas. Gräshopporna utgöra en lands-plåga.

Araber och berber. Landets befolkning kallades av romarna

mauri eller maurusii. Talrika invandringar

173

74

LÄ

GE

R A

V V

ILD

A N

OM

AD

ER

BL

AN

D D

E S

KO

GIG

A H

ÖJD

ER

NA

I M

EL

LE

RST

A A

TL

AS

Hö

jde

rna

i M

elle

rsta

A

tla

s tä

ckas

av

ced

ersk

oga

r, o

ch p

å öp

pn

are

strä

cko

r m

ella

n d

un

garn

a p

läga

de

oav

hän

giga

no

mad

stam

mar

na

up

psl

å si

na

tält

. F

å v

ita

m

än h

a fr

amtr

ängt

til

l d

essa

tra

kte

r, o

ch i

nvå

nar

na

där

ha

förb

livi

t o

ber

örd

a av

civ

ilis

atio

nen

, so

m a

nn

anst

ädes

i M

aro

kk

o l

ett

till

så

sto

ra f

oran

d-

rin

ga

r.

Mel

lers

ta

Atl

as

före

nas

m

edel

st

en

läg

re

ked

ja

med

H

öga

Atl

as,

som

gr

änsa

r ti

ll S

ahar

ökn

en i

söd

er.

I vi

ss

bem

ärke

lse

ku

nd

e be

näm

nin

-ge

n

»d

et

mö

rkas

te

Afr

ika»

ti

lläm

pas

äv

en

på

des

sa

nej

der

, ty

d

e är

o l

ika

svår

till

gän

glig

a o

ch d

elvi

s li

ka o

kän

da

som

den

väl

dig

a ko

nti

nen

ten

s h

jart

a.

BE

STÄ

LL

SAM

MA

KÖ

PSL

AG

AR

E P

Ä M

AR

KN

AD

EN

I T

ET

UA

N,

HU

VU

DST

AD

EN

I S

PA

NSK

A M

AR

OK

KO

T

etu

an

bes

tår

av

två

stad

sdel

ar,

det

mor

iska

k

vart

eret

, so

m

vi s

e h

är,

och

det

sp

ansk

a,

som

är

u

pp

fört

uta

nfö

r in

föd

inga

rnas

sta

dsd

el.

Sta

den

är

en

av

de

intr

essa

nta

ste

i M

arok

ko,

och

bef

olkn

inge

n

tyck

es o

avlå

tlig

t b

efin

na

sig

i m

yllr

and

e rö

rels

e.

Här

bor

den

mar

okk

ansk

a k

alif

en,

som

sty

r la

nd

et

un

der

in

seen

de

av

den

sp

ansk

a gu

vern

öre

n.

I af

färs

kvar

tere

t h

ar v

arj

e yr

ke

sin

ege

n g

ata

med

öp

pn

a ve

rkst

adsr

um

. E

n b

etyd

and

e d

el a

v h

and

eln

be-

fin

ner

sig

i j

ud

arn

as

hän

der

. D

e st

ora

hal

mh

atta

rna,

som

bär

as a

v åt

skil

liga

män

på

bil

den

, är

o al

lmän

na

un

der

de

brä

nn

and

e h

eta

som

mar

mån

ader

na.

'i 75

STORKBON PÅ HUSTINNARNA I HAMNSTADEN RABAT Storkarna betraktas av marokkanerna som heliga fåglar och tillåtas liksom i Danmark och annan-städes att bygga sina bon på hustaken. Rabat är en hamnort vid Atlanten, ryktbar för sina vackra mattor, som kvinnorna väva i sina hem. Liksom i våra gamla ryor användas växtfärger, och vävnaderna motstå likt ryorna på ett underbart sätt både blekning och förvandling.

, av olika folk ha ägt rum. Ända från karta-gernas tid har man trott sig kunna påvisa minnen; i jämförelse därmed äro de från romarnas herravälde talrika, och vissa spår ha även vandaler och byzantiner lämnat efter sig. En omskapande verkan medförde slutligen den arabiska folk-böljan.

Landets nuvarande befolkning utgöres främst av två distinkta grupper av stam-mar, berber och araber, gemensamt kallade

»morer». Båda bekänna islam, men tala skilda språk. Med avseende på härkomst utgöres befolkningens huvudmassa av berber, vilkas språk före den arabiska invasionen var spritt över hela landet, men senare i vidsträckt mån blivit ersatt med arabiskan. Visserligen talas ara-biska blott av ett mindretal bland befolk-ningen, men det är i alla fall det domine-rande språket, ty det uppbäres av rege-ringen, administrationen, den religiösa

176

G A T A I MEKNES, EN AV DE V A C K R A S T E S T Ä D E R N A I M A R O K K O Fez, staden Marokko eller Marrakesch och Meknes ha gjort sig kända som landets tre huvud-städer, emedan sultanen och hans hov plägat växelvis uppehålla sig i dem alla. Meknes, be-läget omkring 30 km. från Fez, är omgivet av olivplanteringar. Bodarna likna mest stora hål i en vägg, och såsom vi kunna se på bilden tjänar övre delen av luckorna som ett slags markiser.

BESLÖJADE BRÖDFÖRSÄLJARE PÄ T O R G E T I T A N G E R Befolkningen i Marokko är icke så nogräknad när det gäller födans renlighet som vi. Det betyder ingenting att de flata, runda bröden staplas upp till försäljning på ett solkigt kläde mitt på det livligt trafikerade torget. Det är ett egendomligt förhållande, att alla brödförsäljare i Marokko äro kvinnor. Tanger är en internationell hamnstad på nordvästkusten snett emot Gibraltar.

177

ÅSNOR LASTADE MED VATTENKAGGAR PÄ STRANDEN VID TANGER Tanger tillhörde en tid Storbritannien, men bildar numera jämte ett kringliggande område a v något över 200 kvkm. en internationell zon mellan det franska och det spanska intressegebitet. Tack vare sitt goda kl imat besökes Tanger mycket av sjuklingar från Europa. Staden äger också en talrik fransk och spansk befolkning, men är i flere avseenden dock mycket efterbliven.

bekännelsen och den högre kulturen. Ber-berna själva betrakta arabiskan såsom vida förmer än sitt eget språk. Men ehuru de vörda det arabiska språket, ha de ingen verklig sympati övrig för araberna själva. Emellertid anger termen »arab» språk- men icke rasolikhet, enär det stora flertalet av de arabisktalande stam-marna väsentligen äro berber till sin här-stamning. Antalet araber, som inflyttat från öster, kan endast ha varit jämförelse-vis litet. Den huvudsakliga arabiska inva-sionen ägde rum under det n : e århundra-det, men av de beduiner, som då spridde sig över Nordafrika från Tripolis till Atlanten, kan endast ett mindretal anta-gas ha nått Marokko. På grund av vår bristfälliga kännedom om de forna ber-berna är det visserligen omöjligt att av-göra, vilka folkliga kulturelement, som

ha arabiskt ursprung och vilka som ha berbiskt, särskilt som en del hithörande överensstämmelser mellan morerna i Ma-rokko och arabisktalande folk i Orienten kunna bero på gemensam delaktighet i en forntida »medelhavskultur». Även från negerfolk kan man konstatera ett infly-tande, som måste ha gjort sig gällande redan mycket tidigt, då berberområdets sydgräns låg vida nordligare än nu, ett inflytande som vidmakthållits genom in-förseln av negerslavar. I städerna äro judarna talrika.

Den lägre befolkningen bland morerna är mycket vidskeplig. Särskilt har den, liksom medelhavsfolken överhuvud, be-varat en mängd ålderdomliga föreställ-ningar om »det onda ögat» ävensom rö-rande helgon och helighet. Dessa och andra kvarlevor av forntida tro ha myc-

178

MAROKKO OCH MORERNA

ket intresserat den etnologiska forsknin-gen och ha för den skull blivit noggrant undersökta av bland andra finländaren professor Edv. Westermarck.

Marokkanska städer. Det är en pittoresk och fascinerande

anblick som möter den resande på hans strövtåg inom murarna av en marokkansk stad. De trånga och gropiga gatorna, som slingra sig fram mellan vitrappade hus utan fönster, moskéerna och helgonhusen, de öppna bodarna och de små restauran-gerna, de beslöjade kvinnorna, männen med det rakade huvudet och den långa, ensamma locken hängande ned från hjäs-san, vattenbäraren med sitt pösande get-skinn på ryggen och en ringklocka i han-

den, stimmet av sällsamma typer och brokiga dräkter, skriket och stojet — allt detta verkar som en uppenbarelse ur Tusen och en natt, när man första gången träder in i denna främmande värld. Några av orterna på kusten, särskilt Tanger, uppvisa längs stranden en faschonabel europeisk gatufront med stora hotell och andra byggnader, bortom vilka infödin-garnas myllrande stadsdel befinner sig. Liksom Tanger är Tetuan en urgammal stad, vilken fanns redan på romarnas tid. Om man från någon av de osnygga grän-derna träder in i en rik persons bostad, överraskas man av den prakt som möter en. Mitt på en av arkader omgiven öppen gård befinner sig vanligen en springbrunn av marmor eller åtminstone en liten damm

MAROKKANSKA RYTTARE I Marokko färdas man till häst, då man har att förflytta sig från en ort till en annan, och först på senaste tid ha automobiler vunnit insteg. T v å av dessa män bära det med en huva försedda plagg, vilket allmänt betraktas som karakteristiskt för marokkansk utstyrsel. Huvan skyddar ansiktet mot solen, och som tillsluten avvärjer den ökenvindens genomträngande sandskurar.

179

MORISK DAM PÄ GÄRDSBALKONGEN I SITT HEM Personer som besöka ett moriskt hem mottagas på gårdsplanen, kring vilken huset är byggt. I de övre våningarna vetta dörrarna mot balkonger med utsikt över gården, där en springbrunn vanligen spelar. Vid kedjan, som vi se mitt på fotografien, hänger en oljelampa liknande den i trapphuset. Man fäster sig vid de hästskoformiga valven och de rika mosaikinläggningarna.

180

»SNICKARNAS BRUNN» i Fez är ett vackert prov på de forna morernas arkitektoniska konst, en skicklighet som deras ättlingar ej synas besitta. Denna stad har gett sitt namn åt den bekanta huvudbonaden »fez», som ursprungligen tillverkades där och som spritt sig överallt i Österlandet. Fez är Marokkos nordliga huvudstad och genomflytes av den lilla Pärlfloden.

181

FEZ, EN AV ISLAMS HELIGA STÄDER, inrymmer Mulai Edris II:s, stadens grund-läggares helgedom, som är avbildad här ovan. Staden äger många moskéer, palats och trädgårdar, och dess universitet åtnjöt fordom ryktbarhet som en härd för studiet av muhammedansk religion och lag, utövande dragningskraft t. o. m. på kristna studerande.

182

FÖGA SKUGGA RÅDER I MEKNES' BASAR Sävstrån lagda över träbalkar användas i Meknes för att skänka skugga åt gatorna. Men med tiden bortfaller strå efter strå, tills det knappast finnes något skydd alls mot solen. Marokka-nerna äro alltför oföretagsamma för att självvilligt förnya säven, varför en fransk tjänsteman äger att övervaka uppfyllandet av denna skyldighet. Mitt på bilden se vi en beslöjad kvinna.

. . 183

FÖRFALLNA MURAR KRING STADEN MARRAKESCH Marrakesch eller Marokko, såsom staden vanligen kallas av européerna, omgives av en röd, för-vittrande stenmur. Staden är belägen på en slätt vid foten av Atlasbergen, omgiven av träd-gårdar och lundar av dadelpalmer, Marrakesch är landets södra huvudstad, som föga förändrat sig sedan fransmännens ankomst, medan det franska inflytandet mest gör sig gällande i norr.

med rinnande vatten, vars sorl alltid sme-ker en marokkans öron som den ljuvaste musik. Vidare ses en trädgård med apel-sin-, citron- och andra fruktträd, några murade och vitrappade eller med färgade tegelplattor belagda gångar och ovanför dessa spjälverk med vinrankor. På husets golv, • pelare, trappor och väggar äro an-bragta mosaikinläggningar av geomet-riska figurer.

Casa Blanca företräder det nya Ma-rokko, där kameler och automobiler, morer och franska officerare bilda enheter i virrvarret på de breda gatorna. Staden förmedlar en mycket stor del av varu-utbytet mellan Marokko och Europa, och fransmännen har där utfört dyrbara hamn-anläggningar. Marrakesch — landets forna

huvudstad — i sin stora palmoas inne i landet kan väljas som typ för det gamla Marokko, medan Fez utgör den n. v. hu-vudstaden med sitt brokiga folkvimmel, sin skog av minareter och sina impone-rande valvbågar. Fez har ett gammalt mu-hammedanskt universitet och ett stort, berömt handskriftsbibliotek samt har sedan år 1915 järnvägsförbindelse med hamnstaden Rabat vid Atlanten.

Överallt i de marokkanska städerna lever ännu Österlandet i infödingskvar-terens myllrande värld, och än så länge kan muezzins, tempelprästens, fem gån-ger om dagen från minaretens luftiga balkonger utropade maning till bön icke överröstas av det allt vanligare surret av ett franskt aeroplan.

184

I hjärtat av Afrika KONGO, DESS UPPTÄCKT OCH PRIMITIVA

URSKOGSINVÅNARE Kongo, Afrikas näst Nilen längsta flod, rinner genom denna världsdels urskogsomslutna hjärta, och inberäknat de mäktiga bifloderna omsluter dess bäcken de vidsträckta områden, som bilda belgiska och franska Kongo samt Angola, Portugals största koloni. Tropiska jätteskogar, mättade av fuktighet och insvepta i ett ständigt halvdunkel, upptaga ofantliga vidder av Kongolandet, och deras hemlighetsfulla djup hysa några av de ursprungligaste vilda folken på jorden. A v ett särskilt intresse för antropologien äro de på en del håll påträffade dvätgstammarna, vilkas förekomst, länge höljd i dunkel, numera ställts utom varje tvivel. Det är de två ryktbara upptäcktsresandena Living-stone och Stanley, vilka främst bidragit till att utfylla de tomma fläckarna på Central-afrikas karta, men icke ens i våra dagar ha dessa regioners alla mysterier blivit avslöjade.

KONGOFLODEN är med avseende på sin längd den sjätte, med avseende på

sitt bevattningsområde den andra (efter Amazonfloden) av jordens floder. Hela längden är 4,640 km., men till följd av flodens bågform utgör avståndet fågel-vägen från källan till mynningen icke mera än 1,750 km. Flodens övre lopp kallas Eualaba, vars källor i trakten av I2:e breddgraden söderom ekvatorn ligga på några få kilo-meters avstånd från ett tillflöde till den i Indiska oceanen utfal-lande Zambezi. De .två flodsyste-mens angräns-ningspunkt lig-ger 1,500 m. över havet. Till en början rinner Eualaba-Kongo nästan rakt åt norr, och just där ekvatorn korsas, befinna sig de sju S t a n l e y f allén, vilka med sin 42 meters fallhöjd erbjuda en stor-artad anblick. I en väldig båge åt norr överskri-der floden andra nordliga bredd-graden, svänger därefter åt syd-väst, skär för

ELFENBENSSNIDARE I EN NIAM-NIAM-BY Fordom hörde niam-niam-stammen till de vildaste i bel-giska Kongo, men numera räknas jakt på människor till det förflutna. Männen utveckla en förvånansvärd skick-lighet som elfenbenssnidare trots sina primitiva verktyg.

andra gången ekvatorn och utmynnar i Atlanten strax söder om den sjätte bredd-graden.

De första européerna. Det är betecknande, att ehuru över 450

år förflutit sedan européernas första ankomst till Kongo, landets historia ute-slutande varit och fortfarande till väsent-lig del är en upptäckternas historia.

Härvid måste vi också taga i be-traktande, att vi ha att göra med en nästan omät-lig tropisk vild-mark, och att särskilt Kongo-floden och dess m ä k t i g a t i l l-flöden erbjuda problem, vilka länge förbryllat forskningen.

År 1484 seg-lade en liten flot-tilj av galleoner l å n g s a m t ned längs Afr ikas västkust. På de väldiga seglen lyste ett stort kors, och från m a s t t o p p a r n a vajade Portugals vimpel. Under flere månaderåt-följde fartygen den låglänta kus-

185

PR

YD

LIG

A H

YD

DO

R H

OS

EN

KA

NN

IBA

LST

AM

VID

RA

ND

EN

AV

KO

NG

OB

ÄC

KE

NE

T

Dess

a b

ost

äd

er ä

ro m

yck

et o

mso

rgsf

ull

are

utf

örd

a ä

n v

ad f

alle

t va

nli

gen

är

bla

nd

neg

erfo

lken

. V

ägga

rna

förf

ärd

igas

av

bar

k,

och

de

bla

dtä

ckta

tak

en g

öras

fu

llt

va

tte

ntä

ta,

va

rvid

fib

erre

p b

egag

nas

för

att

fäs

ta d

em.

Vis

sa a

v h

ydd

orn

a är

o u

pp

del

ade

i tv

å av

del

nin

gar,

av

vilk

a d

en e

na

anvä

nd

es f

ör ti

llre

dn

ing

av f

öd

a, d

en a

nd

ra s

om s

ovp

lats

. Ö

verh

uvu

d f

öret

e i

nfö

din

garn

as b

ost

äder

i b

elgi

ska

Ko

ngo

en

sto

r m

ängd

oli

ka

typ

er b

ero

end

e p

å sk

ilja

kti

ghet

i k

lim

at

och

ti

llg

än

gli

gt

byg

gn

ad

sma

teri

al.

I fö

rgru

nd

en

bef

inn

er

sig

ett

slag

s ih

ålig

trä

tru

mm

a, v

ilke

n a

nvä

nd

es s

om s

ign

alap

par

at,

hör

bar

på

lån

ga a

vstå

nd

.

BÅ

GS

KY

TT

AR

B

LA

ND

D

VÄ

RG

FO

LK

EN

I

UR

SKO

GA

RN

A V

ID

WE

LL

EF

LO

DE

N I

KO

NG

O

Py

gm

écrn

a

som

bil

da

bat

was

tam

men

ä

ro d

e m

est

efte

rbli

vna

in

föd

inga

rna

i b

elgi

ska

Ko

ngo

och

för

ekom

ma

i o

lik

a d

elar

av

lan

det

. M

änn

ens

län

gd u

pp

-g

ive

s v

ara

om

krin

g 13

5 cm

. o

ch k

vin

no

rnas

om

krin

g 12

0

cm.

Des

sa

dvä

rgm

änn

isko

r li

vnär

a si

g g

enom

ja

kt

och

äg

a e

n u

tom

ord

entl

ig s

kic

kli

ghet

att

u

pp

spå

ra

vill

ebrå

d i

de

mör

ka s

um

pig

a sk

ogar

na.

D

eras

för

näm

sta

vap

en ä

ro p

il o

ch b

åge.

D

e s

akn

a fa

sta

bop

lats

er o

ch u

pp

resa

sin

a p

rim

itiv

a h

ydd

or

där

v

ille

brå

d

f. t

. fö

reko

mm

er

rikl

igas

t.

Bat

wa

skil

ja

sig

fr

ån

den

om

giva

nd

e n

eger

bef

olkn

inge

n g

enom

sin

gu

lbru

na

hu

dfä

rg o

ch s

ina

mag

ra

gest

alte

r.

IP?

BARN I DET NUMERA FRANSKA KAMERUN LÄRA SIG NYTTIGA YRKEN I Kamerun fullfölja fransmännen tyskarnas bemödanden att höja de efterblivna infödingarna i kolonien, och för detta ändamål uppmuntras föräldrar att låta sina barn öva sig i något nytt igt hantverk. Vi se här en grupp negerbarn undervisas i konsten att spinna bomull, vilken artikel redan länge odlats i landet och lovar bli en källa till betydande välstånd även för infödingarna.

ten med dess linje av palmer och med vita bränningar oavlåtligt kransande den gula sandstranden. De täta mangrovekärren vid mynningen av Niger passerades, det höga Kamerunberget siktades, och ekva-torn överskreds. Något längre söderut sköljdes stävarna av sött vatten, som i väldiga massor utbredde sig över oceanens yta. Detta utgjorde den närmaste anled-ningen till Kongoflodens upptäckt, och upptäckaren var flottiljens ledare Diogo Cäo.

Portugiserna landstego vid flodens myn-ning och inledde förbindelser med de vänskapligt sinnade infödingarna, vilka lydde under en mäktig härskare med titeln Mwanikongo eller »herren över Kongo». Flodens namn uppfattades av portugi-serna som Zaire, vilken benämning av dem till och med infördes i litteraturen, men egentligen blott utgör infödingarnas ord för flod.

I dessa trakter hade tidigare funnits ett vidsträckt negerrike, vars huvuddel ut-gjordes av det n. v. Kongodistriktet av

den portugisiska kolonien Angola. Vid tiden för Diogo Cäos färd var riket in-delat i sex landskap. Dess huvudstad var M'banzi (Ambessi), som av portugiserna ändrades till San Salvador. Staden, i vilken kyrkor och kloster uppfördes, er-höll en halvt europeisk prägel och räknade under förra delen av 1500-talet 40,000 invånare. Omkring år 1640 gjorde sig den infödda härskaren åter oberoende av portugiserna, och kristendomen gick för en lång tid tillbaka. Sannolikt hade por-tugiserna även trängt uppför Kongo-floden, okänt visserligen huru långt, men dessa upptäckter glömdes åter. Ehuru flodens utlopp var utmärkt på kartorna, kände man ännu långt in på 1800-talet praktiskt taget intet om floden själv.

Livingstone och Stanley. Under långa tider voro de enda euro-

péerna i Kongo slavhandlare samt enstaka missionärer. De expeditioner, som för-sökte tränga in i landet, hade föga eller ingen framgång. Mest omtalad har den

I HJÄRTAT AV AFRIKA

av brittiska regeringen utsän-da stora expeditionen under kapten J. K. Tuckey blivit, vilken år 1815 försökte ut-forska Kongoflodens lopp. Tuckey lyckades nå en punkt något ovanför de första fallen, men måste snart återvända. Så fullständigt var nederlaget mot den tropiska naturens makter och särskilt mot feber-sjukdomarna, att av expedi-tionens 54 vita medlemmar 21 avledo, bland dem Tuckey sj älv samt Christen Smith, det ny-bildade norska universitetets första professor i botanik, vil-ken deltog i expeditionen.

Det var från öster Kongo-bäckenets genomforskande ut-gick. Under åren från 1859 framåt upptäcktes de stora centralafrikanska sjöarna, med missionären David Livingstone som den främste på forsk-ningsfältet. Någon tid efteråt uppträdde den amerikanske tidningsmannen Henry M. Stanley på skådebanan; den 24 oktober 1871 fann han Living-stone i Ujiji, medförande till honom den undsättning utan vilken denne säkert skulle ha varit förlorad. Länge trodde man, att den mäktiga Lualaba, som rann rätt åt norr, hörde till Nilens flodområde. Engels-mannen Cameron (1873—75) påvisade emellertid, att Lua-laba vid Nyangwe var lägre än Nilen vid dess utträde ur Albertsjön, och därmed var det bevisat, att Lualaba ej kunde tillhöra Nilen.

Den som slutligen fastställde Kongos lopp var Stanley. År 1876 framträngde han från öster till Nyangwe vid den hem-lighetsfulla Lualaba. Om vad som låg framför honom kunde ingen lämna den ringaste upplysning. Livingstone och Cameron hade här nödgats vända, och icke ens de arabiska slavhandlarna hade trängt längre. För Stanleys okuvliga energi veko dock alla hinder. Den 19

»TRÅDLÖS» SIGNALERING I ANGOLA Detta är en »mondo» eller signaltrumma, som användes i hög-landet vid Zombo. Genom att slå på den efter ett visst sys-tem kunna infödingarna sända formliga codebudskap över långa distanser. Nyheter spridas snabbt genom detta medel.

november 1876 började han båtfärden utför floden. Vattenfall, som måste kringgås, och vildarnas anfall, som man nödgades tillbakaslå i över 30 strider, hungersnöd och umbäranden av alla slag gjorde färden till en av de äventyrligaste forskningshistorien känner. Stanley följde Kongos hela gigantiska båge, av vilken omkring 1,700 km. befunnos segelbara. Den 8 augusti 1877 anlände expeditionen till M'boma vid Kongos nedersta lopp, utmattad och uthungrad men på det hela välbehållen. Därmed var flodens hela

189

EN »MEDICINMAN» I BELGISKA KONGO I mången b)' utövar »trolldoktorn» en hövdings makt, till vilken ställning han förhjälpes av sin större intelligens samt av stamförvanternas fruktan för hans övernaturliga förmåga. Han är i stånd att utföra allehanda konststycken och att försätta sig i extatiska tillstånd eller dvala. Ehuru skenbart en uppenbar bedragare tror han i många fall själv på sin föregivna trollkraft.

190

RUSTNING AV MAGISK KRIGSMÅLNING SKYDDAR DESSA STRIDSMÄN Då krigarna i belgiska Kongo bereda sig för en stamfejd, sätta de icke sin tillit i första hand till vapnen utan till den trolldomsutrustning, främst målning, de begagna. Tyvärr kan det inträffa, at t fienden förfogar över ännu starkare trolldomsmedel, och då skyddar målningen knappast. Den ena krigaren bär ett spiut, den andra en kastkniv, vilken också användes som handvapen.

HJÄRTAT AV AFRIKA

bana känd, från hjärtat av världsdelen till oceanen. De expeditioner som utgå-ende från västkusten utforskat Kongos tillflöden ha nästan uteslutande utförts av tyskar, bland vilka löjtnant H. Wissmann främst kan nämnas. Han har lämnat de viktigaste bidragen till Kongolandets geo-grafi näst efter Stanley.

Man erhåller en föreställning rörande omfattningen av Kongos flodsystem, om man tänker sig detsamma lagt över Europa. Med flodens mynning i Spanien skulle dess källor befinna sig långt borta i Mindre Asien, dess nordliga bifloder skulle sträcka sig till Skottland och Skandina-vien och dess sydliga till Italien, Korsika, Sardinien och Grekland.

Slavhandeln. Med sin jämförelsevis talrika befolkning

var Kongobäckenet under sekler ett av slavhandelns förnämsta anskaffningsom-råden. Samtidigt som den inhemska konungens makt och portugisernas och missionens inflytande gick tillbaka, er-höllo slavhandlarna allt friare händer, och i början av 1800-talet finna vi Kongolan-dets kust i deras ostörda besittning. På sin expedition uppför Kongo fann Tuckey vid M'boma fem portugisiska slavfartyg samtidigt sysselsatta med »lastning». Trots förbud, traktater och engelska kryssares övervakning fortfor slavexporten över havet långt in på 1860-talet. Det sista slavskeppet uppbringades av engelsmän-nen utanför Kongos mynning så sent som 1868. Slavhandeln ledde till formliga mord- och plundringståg, och särskilt missionsberättelserna innehålla upp-rörande skildringar av slavjägarnas fram-fart.

Kongostaten. Efter Stanleys färd uppstod tanken att

begagna Kongofloden som trafikled till det inre för att fullfölja landets utforsk-ning och utnyttja dess naturtillgångar. Konung Leopold II av Belgien var mycket verksam vid dessa planer, och under hans aktiva deltagande stiftades det internatio-nella Kongokompaniet, som för en tid förvärvade Stanleys medverkan. Ur det privata kompaniet utvecklade sig Kongo-

staten, vars oavhängighet i medlet av 1880-talet erkändes av de olika makterna. I kapitlet »De svartas världsdel» ha vi redan läst närmare on Belgiska Kongo.

Norr om belgiska Kongo ligger det vid-sträckta franska Kongo, vars sydgräns längs en sträcka av över 600 km. når fram till flodens nordligaste båge. I nord-ost gränsar franska Kongo till det anglo-egyptiska Sudan. Nästan alla de nord-liga bifloderna till Kongofloden flyta genom franskt territorium.

Kongos sydliga tillflöden däremot upp-rinna till stor del på portugisisk mark. Då portugiserna uppgåvo sitt fotfäste vid flodens mynning, bibehöllo de sin koloni Angola, som under tidernas lopp alltmera utvidgades, också den tillhörande Kongo-bäckenet. Huvudstaden Loanda utgjorde en portugisisk besittning redan så tidigt som 1578. Det var här Livingstone nådde västkusten under sin första expedition tvärs genom Afrika.

Klimat, växt- och djurvärld. Temperaturen i Kongo är icke alltför

varm; den brukar icke mycket överstiga 25 å 270, men fuktigheten gör värmen mycket tryckande. Även jämförelsevis låg värmegrad förekommer (ända ned till 5 å 6°), och den är farligare för euro-péerna än den höga temperaturen. Kon-gos rvkte för ett mördande klimat till-kom på en tid, då bekämpandet av feber-sjukdomarna var en strid i mörker, enär man ännu icke ägde kännedom om mala-rians spridning genom Anopheles-myggan.

På de flesta orterna inträder regnmaxi-mum i april och november. En minskning i nederbörden förekommer i januari och februari, och den egentliga torra tiden infaller mellan juni och september.

Växtligheten uppvisar alla former, från trädfattiga savanner till täta urskogar; de senare, som täcka de mest regnrika trakterna, kunna dock ej mäta sig med det brasilianska skogshavet. Vidsträckta delar av landet upptagas av torra grässlät-ter. De mest karakteristiska träden i sko-garna äro det gigantiska ullträdet, ap-brödsträdet, palmer av olika slag (olje-, solfjäders-, vin- och vilda dadelpalmer) m. fl. De viktigaste kulturväxterna ut-

192

BRO AV VAJANDE SLINGERVÄXTER SPÄND ÖVER EN FLOD I ANGOLA För att bygga sig en »bro» över en flod förse sig angolanegrerna i skogen med lianer och andra slingerväxter, som växa där i stor mängd, och förfärdiga av dem en hängbro, som är fäst vid trädstammar på vardera stranden. För en europé i sina halkiga skodon är det ej lätt att vandrä på detta sviktande underlag, men de barfota infödingarna praktisera sig med lätthet över.

göras av majs, sockerrör, kaffe, maniok, jordnötter, spansk peppar, bananer, bata-ter, mango- och melonträd, ananas, citron-och apelsinträd. Den förnämsta export-varan lämna gummi växterna.

Djurvärlden uppvisar elefanter (vilka numera skyddas genom lag), lejon, leo-parder, hyenor, schakaler, giraffer, nos-hörningar, flodhästar, bufflar, antiloper,

apor (bland andra gorillan och schimpan-sen), krokodiler, talrika giftiga ormar, flamingos, pelikaner och massor av pape-gojor. Termitmyrorna utgöra en verklig landsplåga.

Infödingarna. I hela Kongobäckenet tillhör den in-

födda befolkningen den stora bantu-

FY

RA

P

AR

AS

OL

LE

R

ÄR

O U

PP

SPÄ

ND

A P

Ä E

N

HÖ

VD

ING

S

GR

AV

I

AN

GO

LA

P

ara

soll

en,

som

u

tgjo

rt

ett

teck

en p

å k

un

gli

g v

ärd

igh

et

i de

n f

orn

orie

nta

lisk

a v

ärld

en,

anvä

nd

es

änn

u s

om e

tt s

ådan

t av

tal

rik

a n

eger

po

ten

tate

r, o

cli

t. o

. m

, p

å d

eras

gra

var

anb

rin

gas

den

na

hä

r.sk

ars

ym

bo

l.

I A

ngo

la j

ord

as e

n h

övd

ing

un

der

iak

ttag

and

e av

en

män

gd b

esyn

ner

liga

rit

er,

och

bl.

a.

inru

llas

de

n d

öd

e i

så m

ånga

met

er t

yg m

an

har

rå

d

till

, ä

nd

a

till

20

0 o

tn

han

va

rit

myc

ket

rik

. A

lleh

and

a fö

retn

ål

och

för

nöd

enh

eter

pla

cera

s p

å gr

aveu

, så

som

vi

se,

fö

r at

t tj

än

a d

en b

ort

gå

ng

nes

b

eh

ov

, oc

h

des

sför

inn

an »

döda

s» d

e.

Po

rdo

m

före

kom

d

et

till

oc

h

med

at

t m

an o

ffra

de

sla

var

på

grav

en.

MA

TA

DI

I B

EL

GIS

KA

KO

NG

O,

EN

LIV

LIG

HA

MN

OR

T S

OM

BE

SOK

hb

AV

O

G.h

AN

AJN

LrAK

r, E

hu

ru M

atad

i li

gger

ö

ver

100

k

m.

ova

nfö

r

Kon

gofl

oden

s

myn

nin

g, r

äkn

as

den

som

ham

nst

ad,

ty o

cean

gåen

de

fart

yg k

un

na

gå u

pp

dit

och

läg

ga t

ill

dir

ekt

vid

kaj

ern

a F

lod

färd

en ä

r ic

ke

lätt

, ty

gru

nd

a st

räck

nin

gar

fin

nas

, oc

h s

trö

mm

en ä

r p

å en

del

stä

llen

myc

ket

sn

abb

. E

n j

ärn

väg

löp

er i

nåt

lan

det

fr

ån M

atad

i ti

ll L

eop

old

vill

e, e

n s

träc

ka

på

om

kri

ng

40

0 k

m.,

och

län

gs d

en f

rakt

as l

and

ets

pro

du

kte

r, e

lfen

ben

, gu

mm

i, k

op

ra o

ch p

alm

olj

a ti

ll u

tske

pp

-n

ings

orte

n

Äve

n e

tt o

ljer

ör

är d

rage

t m

ella

n M

atad

i oc

h L

eop

old

vill

e,.g

eno

m v

ilk

et o

lja

pu

mp

as t

ill

den

för

stn

ämn

da

ort

en,

inla

nd

ets

han

del

scen

tru

m.

HJÄRTAT AV AFRIKA

familjen, vilken är uppdelad i en stor mängd stammar med mycket olika sed-vänjor. Kannibalismen har på senare tid upphört längs loppet av Kongofloden, men förekommer ännu hos avlägsnare stammar. Det är framför allt krigsfångar från främmande stammar, vilka avlivas och ätas, i regeln aldrig medlemmar av den egna gruppen, ej heller personer som självdött. Från olika håll har man även hört berättas om bru-ket att göda fån-garna, så att de äro feta och möra, innan de ledas till slakt-bänken. Kannibalis-men utövas synbar-ligen för födans skull, men dessutom står den i samband med ceremonilivet och off-randet av människor.

Insprängda bland bantubef olkningen bo i svårtillgängliga vild-marker spillrorna av fordom säkert vida talrikare dvärgfolk. Under långa tider hade ryktet om dessa pvgméer sports, men deras faktiska exis-tens fastställdes först år 1887 av Stanley, somide djupaskogar-na mellan Albertsjöli och Kongo kom över ett antal av dem. De voro mycket skygga och övergåvo alltid sina läger, då Stan-leys män nalkades. Vid olika tillfällen blevo dock några av dem infångade och undersökta. Senare ha pygméstammar påträffats i andra de-lar av landet.

Några forskare ha

EN STATLIG KRIGARE Denne högvuxne inföding från franska Kongo med sitt långa, bredspetsade spjut är född krigare. Strid är livets mening bland de blodtörstiga svartingarna i dessa trakter.

ansett dvärgarna vara negrer, som de-genererats under en serie av släktled. Det sannolika är dock att vi i dem ha att se rester av en mycket gammal primitiv ras, som befolkat vidsträckta delar av Afrika. Härför talar bl. a. den i antropologiskt avseende olikartade typ dvärgarna

förete i förhållande till negerbefolknin-gen. Man har sam-manställt förekoms-ten av pygméstam-mar i Centralafrika med de småvuxna buschmännen och liottentotterna i Syd-afrika. Ingendera av dessa folkgrupper kan visserligen antagas härstamma från den andra, men sannolikt båda från en forntida urbefolkning i Afrika.

Liknande dvärgra-ser har man påträffat även i övriga världs-delar, i Asien bl. a. de småväxta negriti-erna. 'Några forskare betrakta södra Asien som dessas urhem och mena, att de ur-sprungligen därifrån spritt sig till Afrika och Melanesien. I olika delar av Europa och Amerika har man funnit gravar, som innehållit ben av en dvärgras. Med stöd av dessa gravfynd och förekomsten i olika världsdelar av ännu levande dvärg-folk på låg utveck-lingsgrad ha flere ant-ropologer velat upp-ställa den satsen, att dvärgraserna äro de ursprungliga, ur vil-ka genom mutation de högvuxna raserna utvecklat sig.

196

Lllleputstater i Europa DYNASTISKA MINNEN OCH DIPLOMATISKA

NYSKAPELSER

Efter världskriget liar vid Weichselmynningen uppstått en ny stat, den fria staden Danzig, som med sina i ,950 kvadratkilometer måste räknas bland Europas minsta. Danzig ökar den grupp av självständiga småstater, till vilken tidigare räknades Andorra, Liechtenstein, Luxemburg, Monaco och San Marino. Någonting annat än sin ringa areal och sin fåtaliga befolkning ha dessa länder ej gemensamt, och även i detta hänseende förefinnas gradationer, ja stora kontraster. Luxemburg är en jätte i jäm-förelse med Monaco, Danzig har nära 400,000 invånare, Andorra föga mer än .5,000. Lilleputstaterna ha uppkommit på olika tider, och deras historiska utveckling har gått i olika riktningar. Ekonomiskt och i allmänhet även politiskt stöda de sig på sina mäk-tigare grannar. En viss pietetskänsla hos diplomaterna har varit deras bästa skydd.

VID franska Rivieran, icke långt från italienska gränsen, ligger Europas

minsta stat, furstendömet Monaco. På denna plats grundade grekiska kolonis-ter från Mindre Asien århundraden före vår tidräknings början en koloni helgad åt Herakles Monoikos. Under medeltiden var den svårtillgängliga klippudde, på vilken staden Monaco ligger, länge ett tillhåll för djärva pirater.

Furste och vetenskapsman.

Det nuvarande furstendömets historia går tillbaka till år 968. Under franska revolutionen blev fursten avsatt, men återfick efter Napoleons fall sitt lilla land, som då ställdes under kungariket Sardi-niens skydd. I samband med förvärvandet av Nizza och Savoyen erhöll Frankrike år 1860 protektoratet över Monaco. Ända till 1911 var fursten av Monaco enväldig, men sistnämnda år infördes ett folkvalt råd. Regent är nu Ludvig II, som 1922 efterträdde sin far furst Albert. Denne skapade sig ett namn genom sitt intresse för oceanografin. Frikostigt understödde furst Albert denna vetenskap, och själv företog han i sin jakt flera forsknings-färder. Det oceanografiska institutet och museet i Monaco äro i sitt slag ena-stående. Även som arkeolog var denne furste verksam. I en grotta nära Mentone upptäckte han lämningar av ett neger-artat dvärgfolk, som under den tidigare stenåldern bott i dessa trakter. Efter den familj, furst Albert tillhörde, kalla-des detta stenåldersfolk Grimaldirasen.

Spelbanken gör skatter obehövliga.

Monacos invånare, monegaskerna, måste skattas lyckliga, emedan de praktiskt taget äro befriade från skatter. Den lilla statens utgifter bestridas nämligen med de avgifter, som spelbanken i Monte Carlo erlägger. Ar 1927 var avgiften för kon-cessionen 90,000 engelska pund, år 1937 kommer den att stiga till 100,000 pund. Staden Monte Carlo, som ligger något österom huvudstaden, är med sina 0,500 invånare betydligt större än denna. Få ställen i världen torde ha bevittnat så många felslagna förhoppningar, så myc-ken upphetsning och förtvivlan som Monte Carlos kasino. År 1924 gav spel-banken en vinst på sextio miljoner francs. Monte Carlo besökes årligen av 1 1 / 2 mil-jon människor. Men för monegaskerna äro spelsalarna stängda.

Liechtenstein och dess landsfader.

Om vi från Monaco resa till Wien och taga vägen genom norra Italien och Schweiz, kunna vi i förbifarten besöka ett annat litet furstendöme, nämligen Liechtenstein, som ligger vid övre Rhen, inkilat mellan det österrikiska Vorarl-berg samt de schweiziska kantonerna St Gallen och Graubiinden. Liechtenstein är visserligen åtta gånger större än Monaco, men har blott hälften av dess invånarantal. Liechtensteins befolkning är mycket konservativ och accepterar ej nymodigheter utan att först grundligt pröva dem. Åkerbruk, vinodling och boskapsskötsel äro huvudnäringarna.

PORTA FRANCISCANA, STADEN SAN MARINOS FÖRNÄMSTA PORT San Marino, huvudstad i den lilla republiken med samma namn, är byggt på toppen av det 738 meter höga berget Monte Titano. Stadens förnämsta port, som synes här ovan, är så trång, att en oxvagn nätt och jämnt kan passera den. Ur försvarssynpunkt var denna port mycket lämplig. San Marinos gator äro emellertid ännu smalare. På dem kunna inga fordon röra sig.

SA

N

JUL

IAN

är

en

m

yck

et

vik

tig

st

ad

i re

pu

bli

ken

A

nd

orr

a,

ehu

ru

den

b

lott

rä

kn

ar

700

in

vån

are.

I

Sa

n

Juli

an

ber

eder

m

an

n

ämli

gen

m

yck

et

tob

ak,

som

se

dan

fö

r

det

m

esta

sm

ugg

las

öve

r sp

ansk

a gr

änse

n.

Den

li

lla

stad

en

elle

r b

yn

u

tgör

o

ckså

h

uvu

dk

vart

er f

ör

to

bak

s-sm

ug

gla

rna

. D

en

vik

tiga

ste

när

inge

n

i A

nd

orr

a

är

do

ck f

årav

el.

Stö

rsta

d

elen

a

v

bef

olk

nin

gen

bo

r i

Nor

ra

och

Ö

stra

d

alen

. I

söd

er,

dä

r d

alar

na

mö

tas,

li

gger

d

en

pla

ts,

vare

st

råd

et

sam

man

träd

er.

Råd

et,

som

är

b

åde

rik

sdag

och

re

geri

ng,

h

ar

tju

gofy

ra

med

lem

mar

, vi

lka

vä

ljas

p

å

fyra

år.

LILLEPUTSTATER I EUROPA

Det liechtensteinska furstehuset är ett av de äldsta i Europa. Före 1866 till-hörde det lilla landet Tyska förbundet, men blev då oavhängigt. Faktiskt var det dock mycket beroende av Österrike ända till kejsardömets undergång 1918. Tre år senare fick landet en författning, enligt vilken den lagstiftande makten utövas av en riksdag på femton medlemmar. Furs-ten av Liechtenstein, Johan II, är en mycket gammal man. Född 1840 uppsteg han redan vid aderton års ålder på minia-tyrrikets tron. Den åldrige landsfadern betraktas av alla undersåtar med känslor av vördnad och kärlek.

Huvudstaden Vaduz är en by med 1,400 invånare. Ovanför Vaduz ligger på ett skogbevuxet berg den gamla fursteborgen, vars grundmurar påstås vara byggda av romarna. Liechtensteinarna ha rykte om sig att vara ett lugnt och laglydigt folk. Den fåtaliga polismakten har därför ett ganska lätt arbete. Sedan 1921 omslutes Liechtenstein av den schweiziska tull-gränsen, och Schweiz sköter om dess post och telegraf. Den nu regerande furs-ten är den siste av sin ätt, och efter hans död kommer landet att bli en del av den schweiziska förbundsrepubliken.

Republiken på klippan. Hälften mindre än Liechtenstein är den

italienska republiken San Marino, som ligger ungefär två svenska mil från Adria-tiska havets kust på gränsen mellan landskapen Emilien och Markerna.

San Marinos historia börjar i åttonde århundradet efter Kristus, men legenden för oss ännu längre tillbaka i tiden. Hu-vudstaden, San Marino, är byggd på ber-get Monte Titano. Under medeltidens många fejder var detta läge ypperligt. Vid foten av klippan ligger landets kommer-siella centrum, Borgo. På vägen dit se vi en mängd kärror, dragna av oxar, vilka utmärka sig genom sin storlek och styrka. En gång i månaden hålles marknad i Borgo, och då är allt liv och rörelse.

S a n M a r i n o s s t o r a r å d r ä k n a r s e x t i o medlemmar. Enligt lagen skola adels-männen, borgarna och bönderna ha lika många representanter. I detta råd kan en son icke sitta, så länge hans far lever,

och ej heller kunna två bröder samtidigt tillhöra rådet. Den verkställande makten i San Marino utövas av två Capitani reg-genti, vilka för sex månader i sänder väl-jas bland rådsmedlemmarna.

San Marinos befolkning håller mycket på gamla traditioner. Första april måste man vara uppe med solen, eljes kan det hända, att man i blotta nattdräkten slä-pas ut på gatan, placeras på en mula och föres omkring i staden, ett mål för hopens begabberi.

San Marino präglar sitt eget mynt, men italienska pengar äro gångbara. Den lilla republiken har också egna frimärken. I nödfall kan den ställa upp en armé på 1,500 man, ty alla män äro värnpliktiga. Enligt överenskommelse med Italien odlas ingen tobak i San Marino. På detta radi-kala sätt förebygges all tobakssmuggling. I gengäld får San Marino varje år mottaga tobak och salt från Italien.

Tobakssmugglarna i Pyrenéerna. En sådan överenskommelse borde

Frankrike och Spanien ha med den lilla republiken Andorra i Pyrenéerna. I An-dorra är tobaksodling en huvudnäring. Överallt i dalarna ser man tobaksfält, som bevattnas på ett enkelt, men likväl ganska effektivt sätt. Självklart är, att endast en ringa del av produktionen kan förbrukas inom landet. Smugglingen be-traktas också av många medborgare i An-dorra som en fullkomligt aktningsvärd sysselsättning.

Andorra har den minsta folkmängden av alla dvärgstater. På 450 kvadratkilo-meter bo här 5,300 människor. Invånarna äro enkla bönder, som föga bekymra sig om den moderna kulturens vinningar. Riksdagen eller rådet har tjugufyra med-lemmar, vilka väljas på fyra år. Endast gifta män kunna tillhöra rådet, vilket sammanträder fem gånger om året i när-heten av huvudstaden. Sammanträdena äga rum i rådsbyggnadens övre rum, medan ledamöternas hästar och mulor inkvarteras i bottenvåningen. Rådet väl-jer en president eller generalsyndicus. Republiken står under beskydd av Frank-rike och den spanska biskopen i Urgel, vilka utse tvenne ombud, s. k. viguiers.

XIX. 4. 201


REPUBLIKEN SAN MARINOS STYRESMÄN I spetsen för republiken San Marino stå tvenne s. k. capitani reggenti och ett råd, som omfattar sextio medlemmar. Statscheferna väljas ur rådsledamöternas krets två gånger om året. Här se vi dem i deras vackra ämbetsdräkter.

resa, betyder olycka. Då är det bäst att vända om och skjuta upp resan.

Ordet Andorra säges vara av moriskt ursprung och be-tyda »skogsland». Om så är, passar namnet knappast på det nutida Andorra. Skogen har till stor del försvunnit, ty ved är det enda bränsle, som finnes att tillgå, och föga har gjorts för trädens återväxt. Bönderna i Andorra hålla rätt mycket får och nötboskap. Under sommarmånaderna be-ta hjordar överallt i dalarna. Någon industri i kan man knappast tala om. Kläderna äro för det mesta sydda av hemvävda tyger, och ofta förfärdigas även skodonen hemma.

Man har sagt, att Andorras befolkning motsätter sig allt vad framåtskridande heter. Men detta bör väl förstås så, att den misstror främlingar, som vilja exploatera landet. För ett antal år sedan kommo några gruvexperter till An-dorra för att leta efter nyt-tiga mineral, men de blevo formligen bortjagade. Och när en järnväg planerades, upp-trädde befolkningen så fient-ligt, att företaget måste läm-nas därhän.

Andorra har bättre förbindelser med Spanien än med Frankrike. Dalarna öppna sig åt söder och vattendragen förena sig med Ebros biflod Segre. Men i norr äro passen blockerade av snö under sex månader av året.

Ett folk som hatar nymodigheter. I Andorra påträffar man många sedvän-

jor och föreställningar, som bevarats ge-nom århundradena. Fälten måste välsignas av en präst. Välsignelsen och en liten cypresskvist, som nedstickes i jorden, hålla de onda makterna på avstånd. Att möta en vit katt, när man ger sig ut på

Ett litet kulturland.

På gränsen mellan tyskt och franskt ligger en annan liten stat, som genom sin mottaglighet för kulturella påverkningar och sitt högt utvecklade näringsliv utgör en fullkomlig motsats till Andorra. Denna stat är Luxemburg.

Det gamla tyska hertigdömet Liitzel-burg eller Luxemburg delade länge Neder-ländernas politiska öden. Efter Hollands och Belgiens skilsmässa styckades landet, Belgien fick den västra hälften, medan den östra stannade hos huset Oranien. När konung Wilhelm III dog år 1890,

202


övergick denna del emellertid till hans frände Adolf av Nassau, vars yngre son-dotter Charlotta sedan 1919 är stor-hertiginna av Luxemburg.

På 2,568 kvadratkilometer har Luxem-burg 270,000 invånare. Ungefär en tredje-del av befolkningen ägnar sig åt lantbruk. Jordlägenheterna äro mestadels små. Om-kring sex sjundedelar av den odlade area-len brukas av jordägarna själva. Bön-derna i Luxemburg ha namn om sig att vara synnerligen driftiga. Men endast den södra delen av landet är någorlunda fruktbar. Framförallt odlas havre. Mest

gynnade av naturen äro gränstrakterna i sydöst, där Luxemburg når fram till den vinrika Moseldalen.

Politik och ekonomi. Befolkningen, som är av blandad här-

komst, talar för det mesta en plattysk dialekt. Franskan användes dock mycket och är officiellt språk. Luxemburgarna avhålla sig i allmänhet från språkligt och politiskt partitagande. Vid bedömandet av luxemburgarna som nation får man ej glömma, att landet i viss mån är en konst-produkt. Dess läge som buffertstat ~mel-

EN SMUGGLARE I DEN LILLA BERGSSTATEN ANDORRA Uppe i Pyrenéerna, mellan Frankrike och Spanien, ligger den bortglömda lilleputstaten Andorra. Denna bonderepublik står under beskydd av Frankrike och biskopen i det spanska stiftet Urgel. Andorra är glest befolkat. På 450 kvkm har det endast 5,300 invånare. Många syssla med tobakssmuggling. Här se vi en durkdriven smugglare uppträda som bärare åt en turist.

203


lan Frankrike, Tyskland och Belgien innebär en garanti, men också en fara. Efter det tyska förbundets upplösning blev Luxemburgs ständiga neutralitet erkänd av makterna genom fördraget i London 1867, vilket ej hindrade att tys-karna omedelbart efter världskrigets ut-brott besatte landet, vars gruvor och järn-verk voro av en viss betydelse för deras krigsindustri. Genom tullunionen av 1842 hade tyskarna redan under fredstid dragit stor nytta av den rika järnmalmen i södra Luxemburg. Efter kriget rådde i stor-hertigdömet en avgjord stämning för eko-nomisk anslutning till Frankrike, men då fransmännen förklarade sig avstå från tanken på en tullunion, slöts ett för-drag med Belgien om slopandet av tullgränsen mellan detta land och Luxem-burg.

Storhertiginnan bor i staden Luxem-burg, som fordom var en av Europas star-kaste fästningar. Genom huvudstaden strömmar floden Alzette, i en 64 meter djup klyfta, över vilken flera broar föra. Den vackra lilla staden har omkring 48,000 invånare. Den lagstiftande mak-ten i Luxemburg utövas av 48 deputerade, den verkställande av regeringspresidenten och fyra generaldirektörer.

Staden vid Weichsels mynning.

Är Luxemburg i viss mån en konst-produkt, som skapats vid makternas rådsbord, så gäller detta i ännu högre grad om Danzig. Sedan november 1920 bildar denna stad med omgivning en särskild republik under beskydd av Nationernas förbund, men ekonomiskt och folkrätts-ligt nära förenat med Polen. Skaparna av den fria staden Danzig ville i främsta rummet bereda den polska staten fritt tillträde till Weichselmynningen. Danzig är Polens naturliga hamn, men då något tvivel om stadens tyskhet ej kunde råda, gick man en medelväg.

Danzigs historia går tillbaka till tionde århundradet. Det låg då på slaviskt om-råde och torde länge haft en övervägande slavisk befolkning. Under slutet av medel-tiden vunno mellertid tyskarna här som i landet öster om Weichsel överhanden. Danzig blev medlem av Hansan, och dess borgare samlade stora rikedomar. Den mäktiga rivalen Visbys fall betydde ett ökat uppsving för Danzig. Även efter det staden, i slutet av femtonde århundradet, råkat under polsk överhöghet, förblev dess borgerskap tyskt och åtnjöt bety-dande friheter. Vid Polens andra delning

LUXEMBURG HAR VARIT EN AV EUROPAS STARKASTE FÄSTNINGAR Förr skyddades staden Luxemburg av mycket starka murar och torn. På bilden se vi ruiner av torn, som byggdes i femtonde århundradet. Staden ligger på en platå vid den lilla floden Alzette och omgives av vackra parker och trädgårdar. Storhertigdömet Luxemburg var tidigare i per-sonalunion förenat med konungariket Nederländerna, men har sedan 1890 egen härskare.

204

~~MÄN OCH KVINNOR FRÄN NOGAT, REDO ATT BÖRJA BRUDDANSEN Nogat, Weiehsels högra mynningsarm, bildar den fria staden Danzigs gräns mot Ostpreussen. Allmogen i dessa trakter är sedan århundraden tillbaka tysk. Bilden här ovan visar Nogatbön-dernas bruddans. De dansande männen och flickorna bära på ljusbräden dockor, som före-ställa brud och brudgum. Till saken hör också, att deltagarna äro iklädda bröllopsdräkter.

LEKTYR OCH MUSIK; SÖNDAG HOS LIECHTENSTEINSKA BÖNDER Furstendömet Liechtenstein, som ligger på Rhenflodens högra strand mellan Schweiz och Öster-rike, omfattar endast 159 kvadratkilometer land med 1T ,500 invånare. Liechtenstein hörde tidigare till det tyska förbundet, men blev 1866 en oavhängig stat. I själva verket var det dock ända till 1918 mycket beroende av Österrike, vars roll sedan övertagits av Schweiz.

DEN MÄRKVÄRDIGA PORTEN KRAN-TOR VID MOTTLAU I DANZIG Danzig är en gammal hansestad och har bevarat många minnen från forna tider. Ett av da bästa är utan tvivel den egendomliga Kranporten, som byggdes på 1400-talet. Biand kyrkorna utmärker sig särskilt Mariakyrkan genom sin imposanta, men dock ädla arkitektur. Nästan alla hus i Danzig äro av tegel. I den omgivande trakten finnes knappast någon byggnadssten.

tillföll Danzig Preussen, som fick behålla det ända till Versaillesfreden.

Under den napoleonska hegemonin var dock Danzig till namnet en fri stad.

Författning och fördrag. Danzigs nu gällande författning fick sin

definitiva form 1922. Enligt densamma utövas lagstiftande makten av en folkdag med 120 medlemmar. I spetsen för staten

står en senat med 22 medlemmar. Senats-presidenten och sju senatorer bilda ett slags ministerium. Senaten är ansvarig inför folkdagen. Om en senator förlorar folkdagens förtroende, måste han avgå.

Enligt Versaillesfördraget har Polen hand om fristadens utrikesrepresenta-tion. Mellan de båda staterna råder tull-union, men Danzig har sina egna tull-myndigheter. Järnvägarna administreras

DA

NZ

IG L

IGG

ER

EJ

VID

KU

ST

EN

, U

TA

N V

ID F

LO

DE

N M

OT

TL

AU

S U

TL

OP

P I

VA

STR

A W

EIC

HSE

LA

RM

EN

T

no

vem

ber

19

20

fö

rkla

rad

es

Dan

zig

med

om

ligg

and

e te

rrit

oriu

m

för

en

fr

i st

ad

un

der

b

esk

ydd

av

N

atio

ner

nas

fö

rbu

nd

. D

enn

a åt

gärd

av

såg

i fr

äm

sta

ru

mm

et

att

till

god

ose

P

olen

s b

eho

v av

en

h

amn

vi

d W

eich

sels

myn

nin

g.

Gen

om f

örd

rag

mel

lan

det

ta l

and

och

Dan

zig

ha

de

pol

ska

intr

esse

na

be

va

ka

ts

Pol

en

rep

rese

nte

rar

Dan

zig

i u

tlan

det

, oc

h

tull

un

ion

rå

der

m

ella

n

dem

, m

en

den

fr

ia

stad

en

har

sin

eg

en,

folk

vald

a r

eger

ing.

B

e-fo

lkn

ing

en

är

öve

rväg

and

e ty

sk.

Pol

ska

tala

s av

se

x p

roce

nt.

I

själ

va

stad

en

bo

235,

00

0 p

erso

ner

, in

om

Dan

zigs

po

liti

ska

grän

ser

över

390

,00

0


av Polen, och hamnen står under upp-sikt av en särskild kommission, i vilken sitta lika många representanter för vardera staten, medan ordföranden är schweizare. Nationernas förbund före-trädes av en överkommissarie, som är skiljedomare i tvistefrågor mellan Danzig och Polen. Parterna kunna dock från honom vädja till folkförbundet.

Gamla minnen i Danzig. »Staden Danzig har visserligen hållit

fullt jämna steg med den moderna ut-vecklingen, men vårdar pietetsfullt sina minnen. Bland ståtliga gamla byggnader må nämnas Mariakyrkan, de båda råd-husen och börsen, Artushof. I forna tider upprätthöll staden livliga handelsförbin-delser med Storbritannien. Många famil-jer bära engelska eller skotska namn, och två förstäder kallas Gamla Skottland och Nya Skottland. Med Sverige har Danzig haft icke blott fredliga, utan även krigiska

relationer. Under fejderna med Polen be-lägrades staden flera gånger av svenskarna.

Danzigs areal är c:a 1,950 kvadratkilo-meter. Folkmängden torde knappast understiga 400,000 personer; omkring 3 / 5

bo i själva staden. Danzig ligger vid Weichsels västra mynningsarm omkring 6 kilometer från havet. Större ångare kunna ej gå upp till staden, utan måste stanna i Neufahrwasser. Längre väs-terut ligger den kända badorten Zoppot.

Sockerexport och markkris. Utförseln omfattar framför allt träva-

ror, spannmål och socker. Sockerexpor-ten har under senare tid rönt ett avgjort uppsving. År 1913 utfördes omkring 100,000 metriska ton socker, elva år se-nare över 160,000. Trots skilsmässan från Tyskland fick även Danzig vara med om den tyska inflationstiden. Hösten 1923 er-sattes marken med en ny enhet, gulden, motsvarande tjugufemtedelen av ett pund.

FURSTESTADEN MONACOJPÄ SIN KLIPPA VID MEDELHAVETS KUST Den lilla staten Monaco liar en areal av c:a 20 kvadratkilometer och räknar 23,000invånare. Huvudstaden Monaco har endast 2,000 invånare. Så gott som hela den övriga befolkningen bor i städerna La Condamine och Monte Carlo. Staden Monaco är utomordentligt vackert belägen på en klippa, som skjuter ut i Medelhavet. Fordom var denna klippa ett tillhåll för pirater.

208

Vad folk äter KOKKONST OCH KOCKAR I NÄR OCH FJÄRRAN

Allt levande måste äta oeh dricka för att icke dö, men intet djur förtär så olik-artade födoämnen som människan, vilken med rätta kan kallas allätare. Såsom av detta kapitel framgår, är födan i en trakt fullkomligt olik födan i en annan. Vi skulle t. ex. inte tycka om rått sälspäck, som eskimåerna äro så förtjusta i, eller ris som kryddats med spindlar och grodyngel, vilket är en läckerhet hos malagas-serna. I olikhet med djuren vill människan helst ha sin föda kokt eller stekt, och i detta kapitel få vi läsa om de många olika sätt som därvidlag komma till användning.

DÅ MAN hör folk beklaga sig över hur svårt det är att få tag i kunniga

kokerskor till och med i Europas mest kultiverade länder, där de sinnrikaste hjälpmedel för matlagningen finnas att tillgå, undrar man kanske hur människor, som ej råkat bli lika fördelaktigt place-rade på jordklotet, alls kunna tillreda någonting ätbart. Och dock finner man ofta i mindre lyckligt lottade länder, att maten är mycket njutbar och att alla kockar äro skickliga. Metoderna kunna vara primitiva, men resultatet är likväl tillfredsställande.

En »pastej» med en skorpa av lera.

Ett enkelt sätt att steka kött an-vändes av jägaren, som först gör upp en duktig eld för att få tillräckligt med glödhet aska. Medan han väntar att elden skall brinna ner, gör han en deg av fuktig lera för att lägga omkring köttet. Han låter blodet hos villebrådet rinna av, men bryr sig inte om att ta bort fjädrarna eller skinnet. Då elden brunnit ner, be-graver han lerpastejen i askan och läm-nar den där för en timme eller två. När lerskorpan sedan bryts sönder, lossna fjäd-rarna eller skinnet med den och kvar blir endast det utmärkt väl stekta köttet av fågeln eller vad det nu må ha varit.

Det finns även ett annat sätt, bruk-ligt hos folk som vistas mycket ute i det fria. De beklä sin eldstad med släta, flata stenar eller stampa jorden tills den blir hård och jämn. Här göra de sedan upp eld, och då den brunnit ner, sopa de ren platsen, lägga degen eller köttet på de heta stenarna eller marken, täcka väl över maten med löv och het aska och lämna den att rostas.

Primitiva metoder i moderna kök.

Skogsarbetare och kolare voro de första som upptäckte, hur utmärkt en järnkorg fylld med heta kol lämpar sig att halstra och bryna olika anrättningar i, och i månget franskt och italienskt kök av i dag föredrar den skickliga kocken ett fyr-fat framför gas eller till och med elektri-citet. I det italienska köket finns vanligen en gubbe eller gumma som med tillhjälp av en blåsbälg håller kolen ständigt glö-dande. Även den franska köksmästarn begagnar ofta helst glödpannan, när han vill laga en särskilt god omelett. I de modernaste städer finns det således kvar något av det primitiva, och därför bli vi inte förvånade, när vi få höra att ryska bönder ibland göra upp eld i en urholk-ning i marken och grädda sitt bröd där.

I Kaukasus anses kött rostat på kol som en stor delikatess. Köttet, som bör vara fullkomligt färskt, skärs i tärningar vilka trädas upp på ett tunt stekspett som hålles över glödhet aska tills köttbitarna äro lagom rostade.

I Ungern är gulasch en synnerligen om-tyckt rätt. Den består av ox- eller får-kött skuret i tärningar, tillsatt med skinka och rödlök samt kryddat med kummin och paprika. Blandningen lägges i en gryta och kokas långsamt. När den är nästan färdig, läggas råa potatistärningar-och salt i och kokningen fortsättes.

Det som förvånar en mest då man reser utomlands, särskilt i Europa, är den stora enkelhet i mat och dryck som iakttages så gott som överallt. Det är endast vid festliga tillfällen en smula extravagans och omväxling förekommer. En spanjor t. ex., till och med av de bäst situerade, dricker varje morgon kl. 8 en kopp choklad samt

M A T G Ä S T E R S A M L A D E V I D EN F R I L U F T S R E S T A U R A N G I NEAPEL Kunder som gynna denna restaurang måste antingen hålla maten i händerna eller vänta tills en en av de få tallrikarna blir ledig. Många italienska rätter äro smaksatta med vitlök, som har en mycket stark lukt och smak, påminnande om rödlök, vilket gör dem motbjudande för folk

som icke äro vana vid denna tillredningsmetod.

I N D I E R I B E N G A L E N B E G A G N A B A N A N B L A D SOM. T A L L R I K A R Lantbefolkningen i Bengalen reder sig utan knivar, gafflar och tallrikar. De placera sitt curry och ris på ett blad, sätta sig på huk framför det och föra födan till munnen med högra handen. De äta endast två mål om dagen, ett på morgonen och ett på aftonen. Hinduerna förtära som bekant icke kött, emedan deras religion förbjuder det. 210

SMÄ S K A L A R M E D RIS F Ö R E K O M M A VID VARJE M A L T I D I SIAM Hos siameserna liksom hos nästan alla andra orientaliska folk är ris huvudfödan, och en eller två skålar av det utgör ett mål. Det ris som dessa folk äta är gulaktigt till färgen, eme-dan' det icke är lika rent som det vi äro vana vid. Vanligen kokas riset helt enkelt i vatten

och öses sedan upp i skålarna och förtäres varmt.

FÖRBEREDELSER T I L L EN HAWAIISK B A N K E T T En av de mest omtyckta anrättningarna vid fester på Hawaii är ett helstekt svin. Svinet rostas genom att placeras på stenar som gjorts glödheta i en ugn av lera. Hawaiierna äro mycket för-t justa i de s. k. »luaus», d. v. s. fester till vilka varje gäst bidrager med något slags mat.

211

BAKUGNEN SOM BEGAGNAS AV GREKISKA BONDKVINNOR Bondkvinnorna i Grekland baka själva sitt bröd, och varje by har en gemensam bakugn. Dessa ugnar likna till formen stora myrstackar och äro gjorda av lera. Barnen passa på elden och brö-den, så att dessa ej bli brända. Kvinnorna kunna icke alla på en gång ställa till bak, utan få lov att använda ugnen i tur och ordning. — I städerna finnas däremot också moderna bagerier.

ett glas vatten med endast en bit bröd utan smör. Omkring kl. 1 intar han sitt huvud-mål bestående av en soppa med grönsaker, mycket lik fransmannens buljong, en grönsaksrätt och frukt. På eftermiddagen dricker han en kopp kaffe, och kvälls-varden utgöres av kokta grönsaker, sallat, ost och frukt.

Även i Italien äro måltiderna mycket enkla. En grupp arbetare t. ex. delar ett grovt bröd, en bit ost och en flaska vin. Om de därtill ha litet frukt, är det bra; om inte, får en rödlök, en bit vitlök eller några tomater tjäna som sovel.

I regeln förtära bönderna själva ytterst

litet mjölk och färskt kött. Deras bröd är vanligen bakat av rågmjöl, någon gång utbytt mot majs eller korn. I en del trakter i Frankrike lever befolkningen i månader på kastanjer, vilka ätas som grönsaker eller malas till mjöl som sedan bakas till bröd. I Syd-Europas länder ersätter olivolja ofta smör. Det hårda osyrade brödet, som är så omtyckt i Spanien, står sig slätt vid jämförelse med knäckebrödet i Sverige och Finland.

En stor kontrast till detta hårda bröd bil-dar riset, som utgör den dagliga kosten hos Asiens folk. I Kina, Japan, Korea och Siam lever befolkningen så gott som enbart på ris.

N A T U R L I G A U G N A R I MARKEN PÄ D E T V U L K A N I S K A I S L A N D På Island finnas som bekant många vulkaner och heta källor, och i somliga trakter är marken mycket h e t ; tätt invid ytan. Kvinnorna gräva där grunda gropar, i vilka de placera ämbar med ett bröd i varje. Detta bekväma sätt att grädda bröd utgör i viss mån en gottgörelse för nackdelarna av att bo på en vulkanisk ö, där man måste importera allt mjöl.L

KROSSAT RIS UTGÖR MOI-FOLKETS AFTONMÅL Moi i Annam äta enorma kvantiteter kokt, krossat ris, och på bilden se vi byns kvinnor stampa riset med väldiga trästänger. Moi odla icke tillräckligt med ris för sitt års-behov, varför de tidtals äta bambuskott, vilka förekomma på matsedeln även i Kina.

213

SO

JO

TF

AM

ILJ

I

SIB

IRIE

N

SA

ML

AD

K

RIN

G D

EN

K

OK

AN

DE

G

RY

TA

N P

Ä H

ÄR

DE

N

So

jote

rna

, e

tt

bia

nd

folk

m

ed

m

yck

et

mo

ng

oli

skt

blo

d,

beb

o S

ajan

ska

ber

gen

i

söd

ra

Sib

irie

n.

De

ä

ro

sto

ra

jäga

re

och

fi

skar

e o

ch

äg

a vä

ldig

a

hjo

rda

r a

v

hä

sta

r o

ch

re

na

r.

Dera

s tä

ltli

kn

and

e b

ostä

der

, ju

rto

r,

äro

fö

rsed

da

m

ed

en

öp

pen

el

dst

ad

mit

t p

å

golv

et

rak

t u

nd

er

rök

hål

et

i ta

ket

. V

id

de

nn

a

eld

sta

d

till

red

a

kv

inn

orn

a

all

ma

t.

På

bil

den

k

ok

as

en

st

uvn

ing,

o

ch

då

d

en

är

färd

ig s

tick

er v

ar

och

en

han

den

i

gry

tan

fö

r

att

fis

ka U

PP

n

åg

ra

go

db

ita

r å

t si

g.

—

Bru

ket

a

tt ä

ta u

r e

n g

emen

sam

gry

ta f

öre

ko

mm

-r o

ckså

b la

tid

det

; fa

ttig

are

all

mo

gen i

Fin

lan

i.

KO

RE

AN

SK F

AM

ILJ

RE

DO

AT

T G

ÖR

A R

ÄT

TV

ISA

ÄT

DE

N U

ND

ER

BA

RA

FE

ST

MÅ

LT

ID S

OM

ST

ÅR

UP

PD

UK

AD

F

astä

n

fam

ilje

n

är

stor

, fo

rdra

s

det

en

jä

ttea

pti

t fö

r at

t m

ärkb

art

min

ska

de

mas

sor

av

söts

aker

, fr

uk

ter

oc

h

nöt

ter

som

b

ull

ats

up

p

för

den

. E

n

kore

ansk

fe

stm

ålti

d

räck

er

en

liel

d

ag,

varf

ör

del

taga

rna

un

der

d

agen

s lo

pp

ku

nn

a sa

mla

kr

afte

r

för

up

pre

pad

e an

grep

p p

å lä

cker

het

ern

a.

I va

rdag

slag

är

kore

aner

nas

föd

a m

ycke

t en

kel

, i

det

at

t ri

s u

tgör

en

stå

end

e rä

tt p

å m

atse

del

n.

En

om

tyck

t an

rätt

nin

g,

som

ka

llas

k

imch

e,

bes

tår

av

kål

bla

nd

ad

med

sp

ansk

pep

par

, os

tron

, o

lja

och

vit

lök,

vi

lken

b

lan

dn

ing

får

stå

i tv

å m

ånad

er

inn

an

den

fö

rtär

es.

VAD FOLK ÄTER

Ris är närande men mycket enformigt, och för att avhjälpa detta har man hittat på allehanda medel. I Kina använder man fisk, kött, fågel och olika kryddor för att sätta smak på anrättningen. I Siam lagas en underlig sås av spansk pep-par, räkor, vitlök, rödlök, salt, vatten och citronsaft, som serveras till riset.

Den i Indien vanliga »mulligatunnin» beskrivs fullständigt av de tvenne ord ur tamilspråket som bilda namnet: mole-gaa, peppar, och tunnee, vatten. Den är i själva verket pepparvatten, i det att den består av spansk peppar, vitlök och kryddpeppar kokt med vatten. Som till-sats till kokt ris och brynt rödlök är den en stående rätt hos indierna. Deras ut-märkta curry utgör även en tillsats till riset, och en annan indisk rätt, »kitchri», består av kokt ris blandat med smör, finhackat ägg och dito fisk samt smaksatt med peppar, salt, citron m. m. I fjärran Östern anses boen av en art tornsvalor, salanganer, som en stor läckerhet, och likaså ett slags sjökorvar eller havsgurkor.

I regeln äta asiaterna blott två mål om dagen. Stående rätt vid båda är ris,

någon gång majs, hirs eller korn, och till detta äta de kokta grönsaker, varma såser som curry samt frukt. Hinduer av högre kast äro stränga vegetarianer, men mu-hammedaner äta kött när de ha råd till det. Torkad, salt fisk är mycket omtyckt, likaså frukt såsom meloner och pumpor.

Hos tibetaner och andra mongoler är matsedeln en alldeles annan. Där dricker man te från morgon till kväll, men detta te är en otäck smörja, uppblandat som det är med smör och salt. Huvudmålet intas på aftonen och består av torkat kött, kokt i mjölk, samt te och ost. På senare tider ha tibetanerna begynt odla råg och korn och baka ett slags bröd, men te och kött utgör den huvudsakliga födan.

De flesta primitiva folk äro förtänk-samma nog att förse sig med föda för de tider på året då det är svårt att få någon-ting. De torka fisk eller kött i solen, och där salt är känt, salta de ner sina förråd. Folk som bo på öar äro i hög grad be-roende av vad de kunna få från sjön, och mången gång finna infödingarna på ut-vägar att skaffa föda, när en vit man skulle svälta.

MATPINNARNA HANTERAS SKICKLIGT AV GAMMAL OCH UNG I KINA I Kina, Japan och Korea praktiseras maten till munnen med tillhjälp av matpinnar av trä, ben eller elfenben. Vi skulle allt få lov att öva oss åtskilligt, innan vi med framgång skulle kunna begagna oss av dylika. Naturligtvis måste maten vara skuren i små bitar då den serveras.

216

Egypten^ en skänk av Nilen FARAONERNAS LAND I VÅRA DAGAR

Kairo, Egyptens huvudstad, och det gamla Egyptens stolta fornminnen ha skildrats av oss i tidigare kapitel; vi skola nu taga del av förhållandena i landet i modern tid. L ikt många av naturen rikt utrustade länder har Egypten under århundradenas lopp mycket lidit av främmande invasioner, och de 5,500 år, under vilka vi kunna överblicka landets historia, ha sett otaliga folkvågor bryta in över dess jord, underläggande sig landet för längre eller kortare perioder. Och dock utgöra vissa befolkningselement, om också mer eller mindre uppblandade, ättlingar av samma stam, som fordom styrdes av faraonerna. Intill världskriget tillhörde Egypten nominellt Turkiet, om det också stod under brittiskt inseende, och från år 1914 till 1922 utgjorde landet ett brittiskt pro-tektorat. Sistnämnda år förkunnades Egyptens oavhängighet, visserligen fortfarande under brittisk kontroll. Slitningar ha icke uteblivit mellan den uppvaknande egyp-tiska nationalkänslan och de brittiska intressena, men under den relativa frihet som införts i landet kan man hoppas på en ny blomstring i detta ärevördiga, historiska land.

EN GRANSKNING av kartan visar oss, att Egypten utgöres av ett lång-

sträckt landområde, som gränsar i norr till Medelhavet, i öster till Palestina och Röda havet, i söder till Sudan och i väs-ter till Tripolis. Landet upptar en åt norr och väster sluttande' platå, genom vilken Nilfloden under tidernas lopp sku-rit en smal dalgång.

Av Nilens två källfloder för Vita Nilen med sig massor av gyttja och slam, me-dan Blåa Nilen, som förenar sig med den förra vid Khartum i det anglo-egyptiska Sudan, under föråret efter den tropiska regnperioden så fylles av vatten, att den gemensamma strömmen svämmar över sina bräddar. Då floden åter drar sig tillbaka, kvarlämnar den en rik och alst-ringskraftig anslamning. Den gyttja, som avsatt sig vid Nilens mynning, har där bildat ett solfjäderformigt deltaland. Den smala dalsträckningen kallas Övre Egyp-ten och deltalandet Nedre Egypten. Dessa två områden bilda det historiska Egypten, det land, som av Herodotos kal-lades »en skänk av Nilen». Den odlings-bara delen av Egypten upptar emellertid endast en tjugusj ättedel av landets yta, den s. k. »svaita jorden» i motsats till hela det återstående området, som bildar den »röda jorden», en ofruktbar och obeboelig öken med undantag för några oaser. Ökentrakterna genomströvas endast av beduiner, vilka dock alltmera hålla på att övergiva sina nomadiska seder för att slå sig ned i utkanterna av Nildalen.

Åt öster från deltat, mellan Medelhavet

och Sinaiviken, sträcker sig näset vid Suez, en ödslig brun öken, genom vil-ken Suezkanalen är dragen. Från mitten av näset, i riktning mot Nilen befinner sig en av dessa dalsänkningar i öknen, vilka kallas »wadis», och där ligger det land, som i bibeln nämnes Gösen. Man ser ännu ställvis spår av den kanal, som på farao-nernas tid grävts mellan Nilen och Röda havet.

Huru Nillandet ser ut. Från Assuan vid den första Nilkata-

rakten ända till Kairo flyter floden i en enda fåra, först åt norr, längre fram åt nordväst. Ett stycke norr om Kairo, vid det gamla Kerkasoros (d. ä. »Oriris' eller Nilens klyvning») delar den sig i två ar-mar, av vilka den västliga utmynnar vid Rosette, den östhga vid Damiette. Deltat genomkorsas dessutom av talrika kanaler. I forntiden ägde Nilen sju utloppsgrenar.

Särskilt i Övre Egypten blåser tidtals under föråret den glödande sydvinden »chamsin» (i Arabien kallad »samum»), men större delen av året råder »nordens ljuvliga vind», vilken i hög grad bidrar till landets angenäma klimat.

Både växt- och djurvärlden är jämfö-relsevis fattig. En viktig kulturväxt är den graciösa dadelpalmen, vars vajande bladplymer med deras gyllene klasar av frukter man ser överallt. Flerstädes bil-dar denna palm små dungar, »Egyptens skog». Övriga trädfrukter utgöras av apelsiner, mandariner, citroner, fikon, oliver, persikor, aprikoser, m. fl. Av

XX. t. 217

2 18

DE

N Ö

VE

RS

VÄ

MM

AN

DE

N

ILE

N S

ÅD

AN

DE

N T

ER

SIG

FR

ÅN

MY

NN

ING

EN

AV

»K

UN

GS

DA

LE

N»

N

ile

ns

stig

nin

g

beg

ynn

er i

ju

ni

i tr

ak

ten

av

A

ssu

an

, oc

h i

sep

tem

ber

når

den

sin

m

axim

aln

ivå.

F

lod

ens

lägs

ta v

atte

nst

ånd

in

fall

er u

nd

er m

ånad

ern

a fr

ån

ja

nu

ari

fra

måt

. P

å b

ild

en s

e vi

hu

ru

Nil

en

ter

sig

un

der

par

tiel

l ö

vers

väm

nin

g.

Flo

den

s eg

entl

iga

fåra

syn

es s

om e

n s

ilve

rak

tig

ran

d n

ära

bak

gru

n-

den

, oc

h d

et

mö

rkar

e b

ält

et

på

va

rde

ra

sid

an

utg

ör

en d

el a

v d

et

öve

rsvä

mm

ade

om

råd

et.

Det

är

fl

oden

o

ch

des

s b

efru

kta

nd

e

slam

, so

m

gjo

rt

Eg

yp

ten

ti

ll v

ad d

et v

ari

t o

ch

är.

Ov

an

för

d

elt

at

är

den

od

lin

gsb

ara

lan

dre

msa

n p

å få

stä

llen

bre

dar

e än

15—

23

km

., e

n g

rön

str

imm

a ge

nom

ök

nen

.

FÖ

RS

ÄL

JAR

E

OC

H

KÖ

PA

RE

P

Ä

TO

RG

ET

I

GIZ

EH

, E

N

PR

OV

INS

HU

VU

DS

TA

D

Tis

dag

är

mar

kn

adsd

agen

i G

izeh

, oc

h d

å in

fin

ner

sig

fol

k f

rån

hel

a o

mn

ejd

en i

den

lil

la s

tad

en f

ör a

tt k

öp

a el

ler

sälj

a.

En

das

t få

eg

entl

iga

bo

dar

ell

er

stån

d f

inn

as,

uta

n d

e fl

esta

k

öp

män

stä

lla

hel

t en

kel

t u

t si

na

varo

r p

å m

arke

n

elle

r p

å et

t u

tbre

tt k

läd

e.

På

bil

den

se

vi b

efol

knin

gen

s v

ard

ags-

drä

kt

— e

n r

un

d m

össa

av

filt

, k

rin

g vi

lken

en

ell

er h

alva

nn

an m

eter

bo

mu

llst

yg v

iras

, sa

mt

en f

otsi

d s

kru

d,

ocks

å d

en a

v b

om

ull

styg

S

chej

ker

na

och

ri

ka

bö

nd

er

bär

a st

un

dom

k

läd

er

av

sid

en

sam

t en

rö

d

fez

m

ed

blå

si

lkes

tofs

, M

arkn

ader

nas

b

rok

iga

folk

liv

är

o en

se

värd

het

fö

r tu

rist

er.

ASSUAN, FORDOM ETT HANDELSCENTRUM Assuan ligger på högra Nilstranden nära den första katarakten, och i närheten befinna sig de stenbrott, därifrån egyptierna erhöllo material för sina tempel och monument. Inemot 5 km. söderom Assuan är den stora dammen byggd över Nilen, tack vare vilken en jämn tillförsel av vatten kan erhållas även vid låg flodnivå, ett av den moderna ingenjörkonstens mästerverk.

LEKSAKS-FELUCKA RUSTAS FÖR KRYSSNING PÄ SJÖN MENZALA Egypt iska barn ha i regeln få leksaker, och dessa äro vanligen hemgjorda. Gossarna här äro ivrigt sysselsatta med att rigga upp ett segel på sin båt i noggrann stil med den pålmast jämte råsegel de verkliga Nilfarkosterna eller feluckorna bära. Sjön Menzala, som ligger väster om Port Said, täcker en del av ett område, som fordom hörde till de fruktbaraste i Egypten.

sädesväxter förekomma vete, korn, ris, majs och hirs. Dessutom odlas bomull, lin, hampa, sockerrör, m. m. De på mo-numenten så vanliga lotus- och papyrus-plantorna, vilka i forntiden gåvo fattig-mannen hans dagliga kost, ha förlorat sin betydelse som näringsämnen, och papy-rusväxten har så gott som försvunnit ur Egypten. Enär egentliga skogar saknas, får djurspillning mångenstädes tjänst-göra som bränsle. Fordom hörde gaseller och flere antiloparter till husdjuren, men numera påträffas dessa djur endast i vilt tillstånd. För plogen spännes oxen och buffeln; åsnan är det allmännaste last-och dragdjuret, därnäst hästen samt den enpuckliga kamelen. De större rovdjuren äro sällsyntare nu än på faraonernas tid, då t. ex. lejonjakt ofta idkades; av de mindre äro hyenan, räven och schakalen rätt allmänna. Den heliga ibisfågeln är numera sällsynt; i likhet med flodhästen och krokodilen har den sökt sig till mer avlägsna Niltrakter.

Kopterna.

Kristendomen spred sig tidigt till Egyp-ten, men då saracenerna erövrade landet i det sjunde århundradet e. Kr., tvinga-des nästan hela befolkningen att antaga den nya muhammedanska läran, vilken sedan dess varit nästan allenahärskande bland befolkningen. Helt och hållet blev kristendomen dock icke utrotad, och ätt-lingarna till dem som förblevo kristna bilda nu ett befolkningselement på om-kring en halv miljon personer, vilka van-ligen benämnas kopter. Dessa leva för det mesta i städerna, där de äro skick-liga guldsmeder, urmakare, skräddare och andra hantverkare. En köpt har endast en hustru, och kvinnorna visa sig på ga-torna i vida, löst hängande dräkter, med halssmycken och armringar av ädel me-tall samt långa, svarta silkesslöjor. I motsats till bruket bland de muhamme-danska kvinnorna bäras, slöjorna dock icke över ansiktet.

SL

ING

ER

VÄ

XT

ER

K

AS

TA

EN

P

RIS

MA

TIS

K

SKU

GG

A Ö

VE

R E

N L

ITE

N E

GY

PT

ISK

BY

GA

TA

E

n

ob

ety

dli

g t

rafi

k k

an

ma

n i

ak

tta

ga

i e

n e

gyp

tisk

by

, m

en m

inst

un

der

dag

ens

het

aste

tim

mar

, d

å b

efo

lkn

inge

n l

ägge

r si

g a

tt

sova

i s

ina

hem

ell

er i

sk

ug

ga

n

av

n

ågo

t tr

äd

. H

är

se

vi

två

bu

tik

er m

ed

öp

pn

a vä

ggar

mot

gat

an,

likn

and

e d

em i

Kai

ros

infö

din

gskv

arte

r.

Va

rje

by

styr

es a

v e

n »

omde

h» e

ller

ti

llsy

nin

gsm

an

, so

m

är

ansv

arig

in

för

m

ynd

igh

eter

na

och

u

pp

rätt

hål

ler

ord

nin

gen

med

ti

llh

jälp

av

en

lit

en t

rup

p v

aktm

ansk

ap.

En

das

t d

e ri

kar

e ä

ga

b

ost

äd

er

i fl

ere

vå

nin

gar,

m

edan

d

en

egen

tlig

a jo

rdb

ruk

and

e b

efo

lkn

inge

n

elle

r fe

llah

in

leve

r u

nd

er

de

pri

mit

ivas

te

förh

ålla

nd

en i

sm

å le

rhyd

do

r.

BÄ

RST

OL

OC

H G

RA

NT

UT

ST

YR

DA

KA

ME

LE

R I

EN

MU

HA

MM

ED

AN

SK B

RÖ

LL

OP

SPR

OC

ESS

ION

V

id

ett

brö

llo

p i

Eu

rop

a p

läga

r ju

bru

den

i r

egel

n b

etra

kta

s so

m c

entr

alp

erso

nen

, m

en b

lan

d m

uh

amm

edan

ern

a i

Eg

ypte

n ä

r d

et b

rud

gum

men

som

vid

b

röll

op

en

avgj

ort

sp

elar

h

uvu

dro

llen

. S

jälv

a

cere

mo

nie

n

förs

iggå

r

pri

vat,

oc

h

end

ast

män

för

uts

ätta

s v

ara

när

vara

nd

e, m

en i

nge

n k

vin

na,

ick

e en

-g

ån

g

bru

den

, so

m f

öret

räd

es a

v et

t m

anli

gt o

mb

ud

. E

fter

rit

ual

en a

nsl

ute

r si

g b

rud

en,

klä

dd

i f

ull

gal

a, t

ill

den

hö

gtid

liga

pro

cess

ion

en,

stu

nd

om

bu

ren

i

en

på

kam

eler

la

stad

tä

ckt

bär

sto

l så

dan

den

vi

se h

är.

Om

b

rud

gum

men

är

ri

k,

un

dfä

gnar

han

de

man

liga

gäs

tern

a u

nd

er å

tmin

ston

e tv

å d

ygn

.

EGYPTEN, EN SKÄNK AV NILEN

Österlandets port. Egypten, det sagorika Österlandets

port, har städse utövat en stark drag-ningskraft på andra folk, och ännu i våra dagar äro få länder i stånd att så tilltala vår fantasi som Nilens land. Ankomst-orten för turistströmmen utgöres i de flesta fall av Alexandria eller Port Said. Båda dessa handelscentra, som äro för-bundna med Kairo genom järnväg, bära prägeln av de städer européer bygga i varma trakter. Alexandria med sin stora hamn och sina väl uppförda hus är även Egyptens förnämsta exportort. Till sin yttre prägel företer staden en blandning av öster- och västerland, och den inrym-mer också en talrik europeisk befolkning, särskilt greker, vilka överhuvud påträf-fas i alla egyptiska städer, där de livnära sig som affärsmän och penningutlånare. Den vita befolkningen i de större städerna utgöres för övrigt av italienare, fransmän, armenier, judar och, naturligtvis, turkar och britter. Nästan alla de egyptiska städerna erbjuda något särskilt av intresse. Från Assiut, t. ex., komma de vackra schalar man stundom får se även i norden, vilka tillverkas av svart eller vitt gastyg, och broderas med mönster av guld- eller sil-verfjäll. Kene, längre söderut, är ett centrum för tillverkningen av krukmakeri-gods.

En färd uppför Nilen. En järnväg sträcker sig numera söderut

ända till Assuan, men det avgjort intres-santaste sättet att bese Övre Egypten är att begagna sig av den gamla kungsvägen, Nilen själv. Ingen turist bör försumma denna en av de ljuvligaste bland flodfär-der, och de luxuriösa passagerarångarna, vilka tyckas bestå nästan uteslutande av verandor och hytter, äro också särskilt avsedda för de talrika européer, främst britter, vilka njuta av Egypten som en vinterkurort och vilka förvandla de större städerna, framför andra Kairo, under föråret till mondäna sällskapsorter.

Nilen, som vid Khartum är halvannan km. bred, erhåller intet tillflöde längs en sträcka av många hundra km., och då dess vatten oavlåtligt utnyttjas för be-

gjutning av fälten, förstår man, att fåran ansenligt dragit ihop sig nere vid Kairo. Nilvattnet är brunt, och bruna äro även de finlemmade, välbyggda fellaherna (»plö-jarna») man ser arbeta på fälten i flodda-len. Denna jordbrukande befolkning, liksom även de mindre städernas invånare, äro överhuvud att anse som de relativt rasrenaste ättlingarna av de gamla egyp-terna. Fortfarande använder den egyp-tiska lantbefolkningen ett slags primitivt*, plogar liknande dem deras förfäder be-gagnade för 4,000 år sedan, och lika ur-sprungliga äro de anordningar med vat-tenhjul och vidfästa ämbar, medelst vilka Nilens flöde minuteras ut i bevattnings-kanalerna.

I deltat odlas mest bomull, och i sep-tember och oktober, då skördetiden är inne, arbetar byarnas hela befolkning på fälten. Insamlingen tillgår sålunda, att bomullen stoppas in vid halsen under plockarens yttre klädnad, vilken är tätt ombunden vid midjan och sålunda bildar en påse. Då denna behållare är full, går skördaren till mottagningsplatsen, öpp-nar påsen och låter bomullen falla till marken.

I trakten av Minia, något över 200 km. söder om Kairo, utbreda sig milsvida fält av grönaktigt violetta sockerrör. Diksom i andra länder, där sockerrör odlas, tycka barnen i Egypten om att tugga på stycken av denna växt för att suga ut den söta sirapen, och i alla städer i landet ser man försäljare sitta på gatan bakom en hög sockerrör dem de tillsaluhålla likt kara-meller.

En av de mest besökta orterna vid Ni-len är Euxor, som med sina faschonabla hotell icke endast utgör en kurort och samlingsplats för turister, utan även väc-ker ett särskilt intresse såsom beläget i hjärtat av det gamla Egypten. På denna plats, där Nildalen utvidgar sig, stod en gång Thebe, staden med hundra portar och faraonernas säte under fyra århundra-den.

Assuan har redan i äldre tider varit en betydande ort. Härifrån utgingo de kara-vaner, som genom den libyska öknen ut-sträckte sina färder genom hela norra Af-rika, och här sammanlöpte även sam-

V Ä L D I G A L E R K R U S användas för förvaring av vatten, som bibehålies svalt och friskt, då krukorna utsättas för vinden i skuggan av ett träd. Kvinnan bär en låg ansiktsslöja prydd med inynt, men med all sannolikhet avlägger hon detta hölje, så snart fotografen avlägsnat sig. De egyptiska kvinnorna tycka om att pryda sig med nipper — ifall de ha råd till denna lyx.

KVINNORNA I ÖVRE EGYPTENS BYAR bära vanligen en löstsittande yttre klädnad, men i deltat anlägga de därjämte vidbyxor. Ehuru de allra flesta bondkvinnor äro muhamme-daner, bry de sig ej om att dölja sitt ansikte med en särskild slöja, utan använda för detta ända-mål sina stora dukar, då de råka möta en främling. Vattenkrukorna bäras vanligen på huvudet.

KÖTTMARKNADEN I EN LITEN BY I BEDRASCHEN Mångenstädes i Europa pläga slaktarna hänga upp sina köttstycken utanför sina bodar, men på få ställen i vår världsdel torde flugorna vara så talrika eller marknadsplatsernaså dammigasom i Egypten, där samma sed iakttages. Å andra sidan äro egyptierna ej heller nogräknade med slikt. De egyptiska bönderna äta i regeln rätt litet kött, utom vid religiösa och andra fester.

färdsvägarna till Abessinien och Sudan. Nu tävlar Assuan med Kairo och Luxor som en turist- och hälsoort. Traktens största intresse utgöres emellertid av den storartade Nildammen, en murad solid vall av två kilometers längd sträckande sig tvärs över floden. Då dess 180 portar slutas, uppdämmes vattenmassan, tills flo-den bildar en stor sjö, vars ändamål är dels att hindra en förstörande översvämning, dels att reservera vatten för att längre fram förebygga torka och hungersnöd.

Ju längre söderut man kommer, desto mer mörkhyad blir befolkningen, och från Assuan till Wadi Halfa vid Egyptens gräns iakttages en övergång från vad man kunde kalla ljus »mocka» till svart. Längst i söder påträffas de mörka, negerlika nu-bierna. Deras byar och småstäder äro bättre byggda och renare än motsvarande orter lägre ned vid floden, och befolknin-

gen själv är intelligent och sympatisk. Det är vanligt, att man i Kairo o. a. städer använder nubiska gossar som tjänare. Då dessa efter många års tjänst ha samlat en tillräcklig sparpen-ning, återvända de till Nubien, där de köpa ett stycke jord och ägna sig åt od-ling av dadlar.

Egyptiska byar. Över de egyptiska byarna ser man på

avstånd moskéens kupol höja sig. In-gången till många byar markeras av två tornliknande byggnader av lera, vilka ut-göra duvslag. Det är icke endast för köt-tets skull duvorna hållas så allmänt, utan även för gödseln, vilken i detta land, där allt träd är dyrbart, användes allmänt som bränsle. Byggnaderna äro uppförda av risflätning och lera eller av lertegel. De innehålla vanligen endast ett eller två

EGYPTEN, EN SKÄNK AV NILEN

rum, och på framsidan befinner sig en li-ten inhägnad gård, där djuren hållas och där kokningen försiggår. På gården varse-blir man en hög, rund och vid plattform av lera, vilken erbjuder rätt mångsidig an-vändning. Där förvaras djurens foder, där placera mödrarna sina barn för att freda dem för skorpioner, då de själva äro upptagna, och där har familjen tilläven-tyrs sin sovplats under den hetaste tiden. Vid kyligare väderlek sova människor och djur tillsammans inne i det kvalmiga hu-set.

Man hör stundom nämnas, att Egyp-tens skönhet håller på att förgå, att ång-och motorbåtar snart skola undantränga feluckan från Nilen, att maskinkraft skall ersätta de primitiva pumpanordningarna vid bevattningen, och att folket skall ut-byta sin inhemska beklädnad mot miss-prydande europeiska plagg. Men så länge solen strör sitt guld över Nildalens gröns-kande ängd, skall längtans makt draga den besökande dit, ty »den som en gång dricker av Nilens vatten, han törstar för alltid därefter».

HURU SMÖR KÄRNAS AV EN EGYPTISK KVINNA Den av getskinn förfärdigade smörkärnan hänges upp kring stammen av en dadelpalm och får svänga fram och tillbaka. Detta sätt att bereda smör är mycket tidsödande, men i stället förfogar mejerskan över ett outtömligt förråd av tålamod, vilken egenskap ju anses känneteckna orientalerna. Getskinnet ger smöret en för europeiska gommar allt annat än angenäm smak.

Guldets och ullens land AUSTRALISKA FÖRBUNDSSTATEN

Australien är ur kulturell synpunkt den yngsta världsdelen. Före år 1770 var den "bristfälligt känd av förbiseglande engelska, holländska och spanska sjöfarande och sjörövare, vi lka uppgjort dåliga kartor över delar av nord- och västkusten. År 1770 nådde James Cook Australiens dittills fullkomligt okända östkust, längs vilken han seglade, kartläggande och utforskande stränderna. Cook hade med sig flere framstå-ende vetenskapsmän, vilka vid sin hemkomst framhöllo det nya landets stora framtids-möjligheter som koloni, något som kom de maktägande i England väl till pass. Genom amerikanska frihetskriget hade England förlorat kolonier, ti l l vilka man bl. a. sänt en massa förbrytare från hemlandet. Dessa skulle nu placeras någonstädes. År 1787 sändes fem fartyg till Australien. Den 26 januari 1788 landsteg den blivande kolonins grundläggare och förste guvernör, kapten Arthut Phillip, vid Port Jackson. Arbetet vidtog genast, och därmed var grunden lagd till Sydney, Australiens nuvarande största stad, och Nya Syd Wales, världsdelens förnämsta stat. Småningom koloniserades Aust-raliens kuster. Ar 1803 grundlades Hobart, huvudstaden i den blivande staten Tas-mania, år 1829 Perth i Västaustralien, år 1833 Melbourne i Victoria, 1836 Brisbane i Queensland och samma år Adelaide i Sydaustralien. Länge förblevo de sex kolonierna slutna samhällen oberoende av varandra. E n osund isoleringspolitik och konkurrens för-hindrade under årtionden skapandet av en statlig enhet. Först år 1900 undertecknade drottning Victoria den akt som är inseglet på »The Commonwealth of Australia».

AUSTRALIEN — JÄTTEÖN, något mindre än Europa — har i våra da-

gar mer än tidigare blivit »det nya landet» för nordiska emigranter, sedan regerin-gen i Nordamerikas Förenta Stater med flere medel har hämmat européernas in-vandring i dollarlandet. Det är därför •av intresse att känna natur- och levnads-förhållandena i Australien, jämföra dem med våra egna och utröna vilka, möjlig-heter som erbjuda sig för våra emigranter.

En nyckfull natur. Två femtedelar av Australien ligga

inom den tropiska eller heta zonen, tre femtedelar inom den varmtempererade zonen. I den tropiska landsdelen råder en årsmedeltemperatur av ungf. + 2 5 0 C, -och avvikelsen mellan årets varmaste och kallaste månad är endast c. 30. I det varmtempererade området kan man tyd-ligt skilja mellan sommaren, omfattande december, januari och februari månader, och vintern, omfattande juni, juli och augusti månader. Januari är den var-maste, juli den kallaste månaden, och skillnaden i medeltemperatur mellan dem är 8—130 C. Sommarens medelvärme är i allmänhet +20 å 25°, vinterns -f 12 å 150. Våren är Australiens härligaste årstid. Det är varmt, utan att vara hett, nätterna kunna t. 0. m. vara kalla, luften är klar.

De otaliga blommorna i världens blom-rikaste skog, den australiska »bush», ut-veckla all sin prakt. Det bästa av allt är att vädret under denna tid är ganska pålitligt. Sommaren är het och torr; växtvärlden står förbränd. Ur odlarsyn-punkt motsvarar Australiens sommar där-för vår vinter. Endast vid kusterna är det något svalare, och där händelsevis vatten finnes i större mängd är växtlig-heten friskare. I norra Australien, där sommarmonsunen blåser medförande regn, frodas vid denna tid allehanda tropiska växter. Hösten, som börjar i april, är för en stor del av världsdelen som en andra vår. Träd och örter börja blomma på nytt, i norr skördas frukter, majs och tobak, i söder sår man havre och vete, vilka utvecklas om vintern. Vintern och senhösten motsvara sålunda vår sommar både med avseende å växtvärlden och värmen. Det ovan beskrivna gäller emel-lertid blott för en i bredd varierande land-remsa längs världsdelens kuster. I det inre råder en utomordentlig hetta och torka, ett ökenklimat med stor skillnad mellan dag- och nattemperaturen. Detta kan stundom hava de menligaste följder för de bördigare kusttrakterna. Från det inre komma nämligen stormar, som vanligen vandra söderut. De äro mycket starka, luftmassorna äro glödheta och

HE

RD

AR

S

OM

S

LA

GIT

L

ÄG

ER

V

ID

EN

F

LO

D

I E

TT

T

YP

ISK

T P

AR

KL

AN

DSK

AP

N

åg

ra

art

er

av

Eu

caly

ptu

s-tr

äden

s st

ora

sl

äk

te tr

iva

s

i m

yck

et

torr

a tr

akte

r oc

h s

kap

a d

är e

n e

gen

do

mli

g, g

les

par

ksk

og.

In

ga a

nd

ra t

räd

på

jord

en

sku

lle

u

thär

da

un

der

såd

ana

förh

ålla

nd

en.

Om

d

ess

a

mar

ker

ic

ke

ku

nn

a k

on

stgj

ort

bev

attn

as ä

ro d

e fö

r t

orr

a fö

r j

ord

bru

k o

ch u

tny

ttja

s i

stäl

let

som

te

tesm

ark

er,

isy

nn

erh

et f

ör f

åren

. H

erd

arn

a,

som

ha

vid

strä

ckta

om

råd

en a

tt ö

verv

aka

och

oft

a ä

ro m

ånga

mil

frå

n n

ärm

aste

män

nis

ko

bo

nin

g, k

un

na

ick

e p

å b

etes

mar

ker

na

pår

äkn

a vi

lleb

råd

ell

er

ätb

ara

vä

xte

r, u

tan

mås

te h

a m

ed s

ig a

ll m

at.

På

bil

den

se

vi d

em k

ok

and

e te

, n

atio

nal

dry

cken

i A

ust

rali

en,

UL

LT

RA

NS

PO

RT

LÄ

NG

S S

VÅ

RT

RA

FIK

AB

LA

VÄ

GA

R I

NY

A S

YD

WA

LE

S D

en

bä

sta

u

llen

ko

mm

er f

rån

Riv

erin

a i

Nya

Syd

Wal

es.

Den

läm

nas

av

de

fört

räff

liga

^m

erin

ofår

en,

en

ras

som

bli

vit

bek

ant

förs

t p

å 70

0-t

alet

ge-

nom

mor

ern

a i

Sp

anie

n.

Mer

inof

åren

s a

np

assn

ings

förm

åga

i t

orr

a tr

akte

r gj

ord

e at

t d

e sä

nd

es t

ill

kolo

nie

rna,

bl.

a.

till

Kap

kolo

nin

i S

ydaf

rik

a.

Här

ifrå

n

erh

öll

N

ya S

yd W

ales

år

179

6 —

ko

lon

in v

ar d

å å

tta

år g

amm

al —

ått

a st

ycke

n m

erin

ofår

, oc

h d

ärm

ed l

ades

gru

nd

en t

ill

Au

stra

lien

s st

ora

rtad

e få

rave

l.

Mer

ino

rase

n h

ar

visa

t si

g ö

verl

ägse

n a

lla

and

ra r

aser

i

Au

stra

lien

s to

rra

inre

tra

kte

r.

En

del

av

elsb

agga

r h

a lä

mn

at ä

nd

a ti

ll

14

kg.

ull

på

ett

år.

KAMELSPANN I VÄSTAUSTRALIEN Nordvästra Australien är ett mycket torrt land, till stor del t. o. m. ett ökenland. Dess rikedom på guld lockade emellertid mången att bosätta sig här. Man införde kameler från Afganistan, då det på grund av vattenbristen mångenstädes var omöjligt att använda sig av hästar som dragare. Kamelerna ha anpassat sig väl i sitt nya hemland.

torra och fyllda av ett fint damm. Dessa s. k. »brickfielder» eller ökenvindar ut-torka allt i sin väg, döda växtligheten och åstadkomma oerhörda förluster för jord-brukaren. De motverkas av svala och fuktiga havsvindar, som komma från ocea-nerna in över land, men också dessa kunna vara farliga, t. ex. i norra Austra-lien där de vanligen äro orkanartade. Av långt större betydelse för människan än temperatur och vindar är emellertid nederbörden, och i ett land som Austra-lien med tropisk hetta och därav följande stark avdunstning betyder nederbörden allt för odlaren. I stort sett fördelar sig nederbörden så att Australien i norr och nordost har sommarregn, i söder vinter-regn, i sydost regn under alla årstider, utom i ett kustområde kring Sydney där höstregn falla, och slutligen intet nämn-värt regn i stora delar av det inre. Men ingenstädes på jorden är regnet så nyck-fullt som i Australien. Egendomligt nog avlösa sällan torra och våta år varandra, utan i allmänhet följa flere torra år efter

varandra för att sedan följas av flere våta år. Samma trakt som ett år får över 2,000 mm regn kan ett annat år få endast 500 mm. I en trakt, som normalt har nederbörd en viss del av året, kan reg-net plötsligt utebli fullständigt under månader ja år. En annan vidrighet är att en stor del av årets nederbörd kan falla inom ett par dagar, medan landet resten av året försmäktar av torka. Det har in-träffat att en ort i Australien haft mera regn på fyra dagar å rad än någon plats i norden under ett helt år. Då översväm-mas vida områden, egendom förstöres, och tusentals djur drunkna — på samma plats där ett par dagar tidigare tusenden dött av törst. Största delen av Australien har star-kare avdunstning än nederbörd och är således icke av naturen danad till åkerbruksland. Eör att människan skulle kunna bebruka mer än ett relativt smalt kustområde, gällde det att lösa bevatt-ningsfrågan. Man lyckades, åtminstone tillsvidare, lösa problemet på två skilda

FÄRDIGA FÖR UPPBROTT TILL EN NY LÄGERPLATS A u s t r a l i e n s n ö t k r e a t u r s - o c h f å r h j o r d a r ä r o o f a n t l i g t s t o r a , o c h d e få f r i t t v a n d r a o m k r i n g p å d e m i l s v i d a b e t e s m a r k e r n a . D o c k m å s t e d e ö v e r v a k a s , o c h p å b i l d e n s e v i h e r d a r n a b r y t a u p p f r å n e t t l ä g e r för a t t f ö l j a d e n b e t a n d e h j o r d e n p å d e s s v a n d r i n g . D e s s a m ä n l e v a e t t n ä s t a n s t ä n d i g t f r i l u f t s l i v , l i k a a n s t r ä n g a n d e s o m h ä r d a n d e i A u s t r a l i e n s n y c k f u l l a k l i m a t .

GULDGRÄVARE I SITT ÖDEMARKSLÄGER Huvudmassan av Australiens guld utvinnes nuförtiden ur bergsgruvor, vilka ägas av stora bolag. Gruvorna bearbetas maskinmässigt; guldvaskningen har blivit en industri. Men på de gamla, många gånger undersökta guldfälten och i avlägsna ödemarker gå ännu guld-letare av den 'gamla stammen omkring och vaska det sparsamt guldförande gruset för hand.

COWBOYS INRINGANDE EN VÄLDIG BOSKAPSHJORD Fåraveln står visserligen främst inom Australiens boskapsskötsel, men sedan man lärt sig att frysa kött så att det kan transporteras till Europa, bar även nötkreaturs av eln avsevärt gått framåt. De väldiga slätterna i Nya Syd Wales och Queensland, som likna Nordamerikas prärier, äro som skapade för våra nötkreatur, och där vandra väldiga hjordar omkring.

STOCKAVVERKNING I EN EUCALYPTUSSKOG De skogbildande Eucalyptus-arterna äro mycket värdefulla. De förbruka litet vatten, över-leva svåra torrtider, växa snabbt, bliva kolossalt stora — förr kunde man finna träd som voro mer än 100 m. höga - och lämna ett hårt virke. Australien exporterar rätt mycket virke men måste också importera mjukare trädslag, pappersved o. dyl., som de egna skogarna icke alstra.

xx. 2. 235

MALMSTADEN BROKEN HILL I NYA SYD WALES Denna bergverksstad, belägen i västra N y a S y d Wales, är förenad genom en 500 km. lång järn-väg med sin hamnstad Port Pirie på sydkusten, där stora smältverk finnas för behandling av Broken Hills silverhaltiga blymalm. Sedan malmen förarbetats vid gruvan innehåller den ungf. 60 % bly, 8 °/0 zink och ett halvt kilo silver per ton. V a r j e vecka erhålles ungf. 2,500 kg. silver.

vägar. I det stora flodsystemet Murray-Darling har man byggt talrika och stora dammar för uppbevarande av vatten. Från dem leda huvudkanaler inåt land, och dessa i sin tur förgrenas i otaliga mindre bevattningskanaler, som för-vandla torra buskmarker och saltöknar till fruktbara åkrar, vingårdar och frukt-odlingar. Denna metod har sina faror. Dels kan för mycket vatten ledas från flodernas övre lopp, så att lägre ned lig-gande landområden bli utan vatten och flodernas betydelse som samfärdsmedel går förlorad. Dels blir den jord som stän-digt bevattnas med flodvatten, som ju innehåller stora mängder lösta salter, till slut så rik på salter, att våra kulturväx-ter icke längre uthärda. Då tager öknen igen vad den förlorat.

Ett annat medel att förvandla sterila marker åtminstone till drägliga betes-marker, som giva boskapen både foder och vatten t. o. m. under svåra tork-perioder, har jorden själv erbjudit ny-byggaren. Väldiga områden både i Aus-traliens inre och närmare kusterna äro

rika på s. k. artesiskt vatten, varmed förstås vatten som vid djupborrningar genom det därpå verkande trycket stiger upp till ytan från djupare lager där det är anhopat. Dessutom finnes i djupare lager s. k. subartesiskt vatten, som ej självmant når ytan utan måste pumpas upp. Man har sagt att detta vat-ten har skänkt Australien en hel koloni till, och sant är att tack vare upptäckten av det artesiska vattnet har Australiens storartade boskapsskötsel med vart år fortsatt att gå framåt, trots att de forna betesmarkerna närmare kusterna mer och mer bliva uppodlade. En hemsk upptäckt är att även det artesiska vattnet tyckes avtaga; man bör dock hoppas att minsk-ningen endast är skenbar, förorsakad av det minskade trycket. Både på grund av klimatets nyckfullhet och den stora vat-tenbristen, som med stora kostnader måste nödtorftigt avhjälpas, har mången, kanske med skäl, frågat sig om Australien är ett framtidsland för ett kulturfolk. Pessi-misterna påstå att det icke är det, och stöda sitt påstående med att så mycket i

236

GULDETS OCH ULLENS LAND

Australiens kultur är konstgjort. Bl. a. har Australien icke skänkt mänsklighe-ten en enda kulturväxt eller ett husdjur, utan allt som hör åkerbruket och boskaps-skötseln till är importerat. Men Austra-lien har andra rikedomar som skapat väl-diga kapital, vilka möjliggjort moder-ringarnas uppblomstring.

Växter och djur. Australiens växtvärld präglas av en

långt driven anpassning i ett torrt klimat. Då man tar i betraktande den ovanliga torka och hetta som råder i världsdelens inre, förvånas man över att rena ökenom-råden upptaga en rätt liten yta avlandet. De finnas i mitten och i västra delen av kontinenten och omgivas av ofantliga busk-skogar, vilka ställvis övergå i savanner, varmed menas slätter, bevuxna antingen med gräs eller mycket låga buskar eller stundom hysande spridda träd- eller busk-grupper. Dessa till utseendet mycket skif-tande gräs- eller buskmarker, Australiens allmännaste landskapstyp, kallas scrub,

oberoende av vilka arter som samman-sätta deras fattiga, färgsvaga och led-samma växtvärld. Milsvida ytor äro täckta av det hårda, stickande piggsvins-gräset, andra av de utomordentligt be-tydelsefulla saltrisen och blårisen, fårens viktigaste föda. De äro arter besläktade med våra mollväxter, men överdragna med en saltskorpa, så att savannen lyser vit eller blågrå där de växa.

Buskskogen sammansättes av många arter. Övervägande kunna uppträda t. ex. ärtbuskar eller -träd tillhörande Acaeia-släktet, men framför allt dominerar släktet Eucalyptus, »gummiträden» som de kallas i Australien. Ingenstädes på jorden intar något växtsläkte en så dominerande ställ-ning som Eucalyptus i Australien. Man känner 232 arter, och av dessa finnas 230 i Australien, 2 av dem också på öarna. För alla tänkbara förhållanden ha de anpassat sig. De växa uppe på fjällen nära 2,000 m över havet, där de som våra fjäll-viden och -björkar trotsa köld och snö, som knotiga buskar eller nästan risartade.

VY FRÄN DE NATURSKÖNA BLÅ BERGEN Ungefär sju mil från östkusten och längs denna sträcka sig de Blå bergen. De'äro natursköna, ä,nda till 1,500 m. höga och täckta av ofantliga eucalyptusskogar. Mot öster äro"de så otillgäng-liga, att det dröjde 25 år efter grundläggningen av N y a Syd Wales innan de första kolonisterna lyckades taga sig över bergskedjan. År 1815 var den första vägen till världsdelens inre färdig.

237

VIL

LA

SA

MH

ÄL

LE

N V

ID E

LIZ

AB

ET

H B

AY

OC

H E

N D

EL

AV

SY

DN

EY

S H

AM

N

Sy

dn

ey

, h

uvu

dst

aden

i N

ya S

yd W

ale

s, ä

r A

ust

rali

ens

stö

rsta

sta

d m

ed o

mkr

ing

en m

illi

on

in

vån

are.

D

en ä

r en

sn

abb

t vä

xan

de

värl

dss

tad

båd

e i

avse

end

e på

h

and

el o

ch i

nd

ust

ri.

En

av

ors

ak

ern

a t

ill

stad

ens

snab

ba

up

pb

lom

stri

ng

är d

ess

fört

räff

liga

ham

n P

ort

Jack

son

, en

av

jord

ens

stör

sta

och

sä

kras

te.

En

av

d

e m

ång

a b

uk

tern

a

i J

ack

son

vik

en s

e vi

p

å d

enn

a b

ild

, m

ed

vill

asam

häl

len

lä

ngs

st

rän

der

na.

In

gen

städ

es

har

d

et

gam

la

enge

lska

bru

ket

at

t b

o i

små

hu

s fö

r en

fa

mil

j b

liv

it

så

van

lig

t so

m i

A

ust

rali

en.

Där

för

up

pta

ga

städ

ern

a d

är

en

ofan

tlig

yt

a i

förh

ålla

nd

e

till

sit

t in

vån

aran

tal.

238

2

UT

SIK

T Ö

VE

R E

TT

AV

VÄ

RL

DSS

TA

DE

N S

YD

NE

YS

MO

DE

RN

A A

FF

AR

SCE

NT

RA

D

et

eg

en

tlig

a S

tor-

Syd

ney

lig

ger

på

en

tre

arm

ad h

alvö

och

ha

r dä

rför

uto

mo

rden

tlig

a k

om

mu

nik

atio

ner

. D

e st

åtli

ga k

ajer

na

syn

as p

å b

ild

en.

Des

suto

m

syn

as

nå

gra

sk

ysk

rap

or,

säl

lsyn

thet

er i

de

au

stra

lisk

a st

äder

na.

A

ffär

skva

rter

en b

estå

hä

r va

nli

gen

av

tre

til

l se

x v

ånin

gars

hu

s, s

ådan

a so

m d

e f

lest

a p

å b

ild

en

och

äro

all

tid

tä

tt b

ebyg

gda.

D

et

stö

rsta

aff

ärsk

vart

eret

bil

dar

sta

den

s k

ärn

a, k

rin

g vi

lken

de

oän

dli

ga v

illa

städ

ern

a u

tbre

da

sig.

In

om

dem

fi

nn

as

m

ind

re a

ffär

scen

tra,

med

bu

tik

er,

ko

nto

r o

ch n

öje

slo

kal

er k

on

cen

trer

ade

i n

ågra

stö

rre

hu

s.

På

sen

are

tid

ha

r am

erik

ansk

t b

yggn

adss

ätt

infö

rts.

PÄRLFISKARE I VÄSTAUSTRALIEN FÖRA I LAND SIN FÅNGST Pärlmusslan finnes i ofantliga mängder på bankarna utanför Australiens norra och västra kuster. H ä r ha engelska och franska bolag grundat smärre samhällen som nästan uteslutande syssla med pärlfiske. Pärlfiskandet ensamt skulle icke löna sig, men värdet av den pärlemor musslorna lämna överstiger mångdubbelt pärlornas och gör hanteringen säker och inkomstbringande.

De växa som buskar eller träd i »scruben» ut till randen av öknarna; de bilda s. g. s. ensamma en allmän landskapstyp i Aust-ralien, den s. k. savannskogen, som kan uppträda i trakter med årslånga torrtider. De äro slutligen de härskande träden både i de subtropiska och tropiska regnsko-garna såväl på kustbergens sluttningar som på låglandet nedanför dem. En mångfald av livsformer har detta släkte alstrat, från små värdelösa buskar till jätteträd, som åtminstone förr nådde en höjd av över 100 m. Nästan all ved och allt virke i Australien är eucalypter. T. o. m. på de torra savannerna i Väst-australien nå eucalypterna en sådan stor-lek och växa så snabbt, att allt bränsle

1 stora städer och industriella anlägg-ningar tages från savannskogen. De australiska skogarna av olika typ äga vis-serligen många andra släkten, såväl in-hemska som införda, t. ex. acacior, de underliga grästräden, som äro trädartade

liljeväxter, kottepalmer, banksior, barr-träd såsom Araucaria- och Callitris-arter, den dyrbara kauritallen m. fl., och många av dem lämna ett värdefullare virke än gummiträden. Trots detta är Eucalyp-tus tack vare sin enastående härdighet och anpassningsförmåga det viktigaste trädsläktet. Utan eucalypterna vore icke mycket att säga om skogen i Australien, tv regnskogarna som äro rika på olika släkten upptaga endast jämförelsevis små ytor längs östkusten samt längst i syd-väst och sydost.

I trakter med ständig nederbörd frodas en praktfull och omväxlande örtväxtlig-het ständigt. I savannskogen däremot ser det ganska torftigt, grått och dammigt ut en stor del av året. Men på våren råder där en enastående blomsterprakt, och örternas ovanliga artantal kan då bättre uppfattas. Australiens växter äro i allmänhet, både träd, buskar och örter, rikt och färgstarkt blommande.

240


Liksom växtvärlden sammansattes djurvärlden vid européernas ankomst av släkten eller arter, som nästan alla höra endast Australien till. Däggdjuren ha icke givit upphov åt högre stående former än näbbdjuren och pungdjuren, så kallade emedan modern bär ungen en rätt lång tid i en hudpåse under buken. De bilda en rätt formrik ordning med arter som till det yttre likna våra hunddjur, mårddjur, gnagare m. fl., men som dock alla på grund av sin inre byggnad böra räknas till pungdjuren, en ålderdomlig djurgrupp som tidigare haft en större utbredning på jorden, men som sannolikt gått under i kampen med »moderna» djurformer. Aust-ralien har ett enda farligare rovdjur,

dingon, den vilda hunden, som sannolikt förts hit av malajer och som trives väl i sina nya jaktmarker. Våra nötkreatur och får funno i Australien ideala betes-marker på savannerna och i savannsko-garna, en mängd andra husdjur hållas med framgång, råttor och andra smärre skadedjur har följt människan i spåren, och själv har hon inplanterat kaninen, som inom kort blev landets värsta skadedjur, en skräck för lantbrukaren. — Fågelvärl-den är rätt rik, men fattig på sångfåglar. Finkarna som ha en så stor geografisk utbredning saknas här alldeles och er-sättas av vävarefåglarna, som fått sitt namn av de konstnärliga bon de bygga. Märkliga äro emu och kasuar, de austra-

DET MONDÄNA HAVSBADET BONDI INVID SYDNEY Sydney äger tvenne berömda havsbad, Bondi och Manly, båda med härliga, långgrunda sandstränder vid vilka den kända »surfing»-sporten idkas. De australiska baden äro farliga. Tidvatten, strömmar och hajar försvåra simturerna, och ett flertal vakter finnes, vilka varsko de badande om en annalkande fara eller skynda ut för att bistå de nödställda.

241

242

RE

GE

RIN

GSB

YG

GN

AD

EN

OC

H B

OT

AN

ISK

A T

RÄ

DG

AR

DE

N I

ME

LB

OU

RN

E

Mel

bo

urn

e, h

uvu

dst

aden

i V

icto

ria,

var

tid

igar

e sä

tet

för

förb

un

dss

tate

ns

sty

rels

e, ä

nd

a ti

lls

man

— t

ill

sto

r d

el p

å gr

un

d a

v av

un

dsj

uka

mel

lan

sta

tern

a b

eslö

t b

ygg

a e

n n

y h

uvu

dst

ad,

Can

ber

ra.

Den

na

är b

eläg

en i

Nya

Syd

Wal

es,

men

Mel

bou

rne

fick

doc

k ge

no

md

rive

t at

t d

en b

yggd

es p

å m

inst

17

0 k

m

av

stå

nd

frå

n S

ydn

ey.

Mel

bo

urn

e är

en

un

gefä

r li

ka

sto

r st

ad s

om S

ydn

ey o

ch e

n u

tom

ord

entl

igt

bet

ydel

sefu

ll h

and

elss

tad

med

utm

ärk

ta h

amn

förh

ålla

nd

en.

Den

ge

no

mfl

ytes

av

4 f

lod

en

Ya

rra

, so

m

bid

rage

r ti

ll

de

god

a k

om

mu

nik

atio

ner

na.

—

U

niv

ersi

tete

t i

Mel

bo

urn

e är

A

ust

rali

ens

förn

ämst

a.

2 4 3

HO

BA

RT

, T

ASM

AN

IEN

S V

AC

KR

A H

UV

UD

STA

D V

ID D

ER

WE

NT

FL

OD

EN

Å

r 18

03

avg

ingo

far

tyg

frå

n E

ngl

and

med

up

pgi

ft a

tt k

olon

iser

a A

ust

rali

ens

syd

öst

ra k

ust

d.

v. s

. d

et n

uva

ran

de

Vic

tori

a. S

våri

ghet

er u

nd

er r

esan

gjo

rde

att

flo

tta

n v

änd

e n

ed

mot

Tas

man

ien

, se

glad

e u

pp

för

Der

wen

tflo

den

oc

h g

run

dla

de

stad

en H

ob

art.

Å

r 18

25

erk

änd

es T

asm

anie

n s

åsom

sjä

lvst

änd

ig

ko

lon

i.

Den

är

så

led

es d

en a

nd

ra s

tate

n i

avs

een

de

på

åld

er i

Au

stra

lien

. M

an h

ör s

älla

n t

alas

om

Tas

man

ien

och

än

då

är d

et e

tt r

ikt

lan

d m

ed s

tor

ut-

förs

el a

v fr

uk

t, g

uld

och

ten

n,

Ho

bar

t, b

eläg

et t

vå m

il f

rån

Der

wen

tflo

den

s m

ynn

ing,

är

en b

etyd

and

e h

and

elss

tad

med

va

ckra

och

rik

a o

mgi

vnin

gar.


liska strutsarna. Ehuru Australien är ett tropiskt land är kräldjurs-faunan ganska fattig; giftormarna äro få och små, krokodilen är egentligen den enda farliga rep-tilen. Som ett allmänt omdöme om landets fauna kan sägas, att den är mycket egenartad och i förhållande till jordens övriga djurvärld efterbliven, men också att den anpassat sig på ett stor-artat sätt till det torra klimatet och till växtvärlden, som är så påfallande fattig på saftiga eller näringsrika frukter och i stället har att bjuda ätbara rötter eller underjordiska stammar.

Befolkningen. Australiens urinvånare måste ha

invandrat medan ännu landförbindelse fanns mellan Australien och Asien, ty deras primitiva kultur visar att de icke skulle förmått taga sig över de stora vat-ten som nu skilja världsdelarna åt. Australnegrerna voro vid de vitas an-komst ett stenåldersfolk, spritt över stora delar av kontinenten. De höra till de primitivaste av alla folk och anses oemot-tagliga för varje form av modern kultur. Detta omdöme kan måhända vara för-hastat. Man bör taga i betraktande, att de haft mindre utvecklingsmöjligheter än andra folk. Landet har icke haft att bjuda dem de kulturväxter eller husdjur som finnas i andra världsdelar, ja de ha

NÄBBDJUR, ÄGGLÄGGANDE DÄGGDJUR Näbbdjuret är kanske det egendomligaste i Australiens ålderdomliga och egenartade fauna. Det intager en mellan-ställning mellan kräldjuren och fåglarna å ena sidan och däggdjuren å den andra. Det är numera mycket sällsynt.

om. Då ett primitivt folk plötsligt kommit i åtnjutande av alla en högre kulturs välsignelser och förbannelser, har det i de flesta fall gått på samma sätt: den lägre rasen har upptagit alla rasfördärvande yttringar och endast få av de rasförbättrande. •— Här och var i avlägsna bygder finnas ännu stammar som leva ett fritt naturliv, men huvud-massan av australnegrerna lever som ett föraktat slödder i städernas omgivningar. Endast få av dem arbeta som tjänare eller herdar. De åtnjuta statsunderstöd; detta som en ursäkt för de många blodiga sce-ner som utspelats mellan vita och svarta i Australien under kolonisationens första

icke ens haft att kämpa emot rovdjur eller andra större djur. Icke desto mindre är australnegern en skicklig jägare och fiskare och en oförfärad krigare. Han till-verkar goda vapen, har god känne-dom om djur- och växtgifter, och hans natursinnen äro väl upp-övade. Han har på ett storartat sätt anpassat sig efter landets klimat och karga natur. En annan sak är att han visat sig mer eller mindre omöjlig i ett modernt samhälle; det är han icke ensam

244


Statsskulden är nu mycket stor, och tunga skatter trycka den enskilde medborgaren. Det kommer att taga en lång tid i anspråk innan Australien på nytt blir en ekono-miskt oberoende stat, och dess framtid är nu avhängig av jordbrukets, fruktodlin-gens och boskapsskötselns utveckling och bestånd, ty de stora mineraltillgångar som en gång så plötsligt skapade Austra-liens storhet börja nu sina — framför allt, de stora guldfyndens tid är förbi.

Näringar. Mer än något annat land har Austra-

lien guldet att tacka för koloniseringens uppsving och näringarnas förkovran. Under förra hälften av 1800-talet syss-lade kolonisterna mest med fåravel och jordbruk, men ingenting ville riktigt taga fart; de många svårigheterna med kli-

EMU-STRUTSAR OCH KÄNGURUER L i k s o m n ä b b d j u r e t t i l l h ö r a e m u s o c h k ä n g u r u e r n a e n b a r t A u s t -r a l i e n , d e s e n a r e d o c k ä v e n ö v ä r l d e n . E n s a m t N y a G u i n e a t o r d e h y s a e t t s e x t i o t a l k ä n g u r u a r t e r . D e s s a l i k n a i n g a a n d r a d j u r p å j o r d e n , m e d a n e m u s l i k n a n a n d u s t r u t s e n .

matet och de alldeles andra metoder som måste tillämpas i arbetet avskräckte folk från att frivilligt resa till det fjärran landet, och så förblev arbets-kraften otillräcklig. Då upp-täcktes guldet, och under den »stora guldtiden» 1851—61 tre-dubblades befolkningen, väldiga kapital tillföllo såväl staten som enskilda, ute i stora världen började man tro på Australien som en framtidsstat, och landet beviljades stora, förmånliga lån. Med en frikostighet utan like

beviljades millioner för sam-färdselns och alla näringars för-kovran. Dessa kapitalplacerin-gar visade sig välbetänkta, ty

245

tider. På Tasmanien utrotades hela be-folkningen, och på fastlandet decimerades den så starkt, att de svartas antal nu torde vara endast omkring tjugotusen.

I början av koloniernas tillvaro, då stor brist på arbetskraft rådde, intogos i lan-det utan protest massor av malajer och kineser. Senare, då de stora kapitalen och arbetsmöjligheterna lockat vita från Eu-ropa och Amerika till Australien, har det varit en av regeringens viktigaste pro-grampunkter att göra Australien till en »vit stat». Genom hänsynslösa, men otvi-velaktigt skickligt formulerade lagar har det lyckats. Det är nu nästan omöjligt för en färgad att få landstiga i Australien, och de som bott här ha genom alla möj-liga medel drivits till att lämna landet. — Av de ungef. 6 millioner vita som bo i Australien äro de flesta av engelsk här-stamning, och landet är också så engelskt som möjligt till språk och seder och i avseende å poli-tisk orientering. Dandets högsta styresman, generalguvernören, är engelsman och i det engelska parla-mentet sitter en representant för australiska förbundsstaten. Denna intima förbindelse med det gamla moderlandet drog Australien med i världskriget, och åsamkade det unga landet oerhörda förluster.


de stora guldfyndigheterna voro snart slut, och de »guldberg» som ännu pro-ducera avsevärda mängder äro, i likhet med silver-, bly-, järn- och andra gruvor, icke desto fler eller större än att man har kunnat räkna ut hur länge de ännu kunna bearbetas. Ännu omkring år 1900 voro jordbruk, boskapsskötsel och bergs-bruk likvärda i produktion; endast tio år senare lämnade bergsbruket blott en femtedel av de tre näringarnas samman-lagda inkomst. — Tack vare fynden av det artesiska vattnet ha ofantliga nya betesmarker utvunnits av ökenlandet, och de tidigare betesmarkerna ha småningom blivit jordbruksland. Boskapsskötseln står mycket högt, och rasförädlingen har i Australien firat stora triumfer. Ull- och köttexporten är jordens största och kom-

mer antagligen att förbli Australiens vik-tigaste. Visserligen stegras årligen vete-produktionen, och från trakter med jämn nederbörd exporteras väldiga massor frukt, så att jordbruket under goda år kommer till nästan samma exportsiffra som bo-skapsskötseln, men jordbruket är mera beroende av klimatet och är och förblir därför en mera vansklig näring i Austra-lien. Det saknas arbetskraft på lands-orten i Australien. De hastigt vunna ka-pitalen ha skapat oproportionerligt stora städer, dit alla, som blott kunna, söka sig från det föga glädjande arbetet i torka och hetta på landsbygden. Det är en fara för landet som lever på landsortens avkast-ning, att överflödet på arbetare i städerna är lika stort som bristen på dugligt arbets-folk i de naturliga näringarnas tjänst.

KORALLER I DET STORA BARRIÄRREVET Som en mur ute i oceanen sträcker sig det Stora Barriärrevet 200 mil längs Australiens öst-kust. Länge avskräckte det alla seglare från att denna väg taga sig fram till den okända världs-delen, och fortfarande utgör det ett svårt och farligt hinder för navigeringen. Den mäktiga och egendomliga skapelsen är resultatet av de små koralldjurens arbete under årtusenden.

246

Eldens och Isens öar ISLANDS NORRMÄN OCH GRÖNLANDS ESKIMÅER I s l a n d , v a r s n a m n u p p k o m d ä r a v a t t n o r r m ä n , s o m l a n d a d e d ä r i n i o n d e å r h u n d r a d e t , f u n n o is i e n a v f j o r d a r n a , ä r s n a r a r e e t t e l d e n s ä n e t t i s e n s l a n d . I s l a n d ä r i h ö g g r a d v u l k a n i s k t . Ä n n u f i n n e s e t t t r e t t i o t a l i h i s t o r i s k t i d v e r k s a m m a v u l k a n e r s a m t t u s e n -t a l s v a r m a k ä l l o r . I s l ä n d a r n a ä r o ä t t l i n g a r a v n o r s k a v i k i n g a r , s o m d ä r s k a p a d e e t t s a m h ä l l e a v h å r t a r b e t a n d e b ö n d e r o c h f i s k a r e m e d o r d n a d s t a t s f ö r f a t t n i n g o c h h ö g k u l t u r . G r ö n l a n d k o l o n i s e r a d e s f ö r s t a v i s l ä n d s k a v i k i n g a r i d e t t i o n d e å r h u n d r a d e t . D e t ä r a l l s i c k e e t t g r ö n t l a n d , t y o m k r i n g n i t t i o p r o c e n t a v ö n s y t a ä r b e t ä c k t m e d i s . E n d a s t få m i n n e n ä r o b e v a r a d e f r å n d e f ö r s t a k o l o n i s t e r n a , s o m u n d a n t r ä n g d e s a v d e f r å n N o r d a m e r i k a t i l l G r ö n l a n d k o m m a n d e e s k i m å e r n a o c h g i n g o u n d e r v i d m e d e l t i d e n s s l u t . E h u r u e s k i m å e r n a a l l t s å u p p t r ä d d e s o m e r ö v r a r e , l e v a d e n u u n d e r d e n d a n s k a f l a g g a n . G r ö n l a n d ä r — • f ö r u t o m F ä r ö a r n a — D a n m a r k s e n d a k o l o n i a l a b e s i t t n i n g .

EHURU IRLÄNDSKA munkar redan tidigt landat på Island förblev ön

okänd för Europa, intill dess norska vikin-gar, seglande till Färöarna, av stormar drevos ut ur sin kurs och landade på östra kusten av Island omkring år 871. Dessa norrmän och efter dem många andra vikingar från Norge och de brit-tiska öarna togo land på Island. Som Islands första egentliga bebyggare räknas Ingolfur Arnarson, till vars minne en staty är rest i Reykjavik. Särskilt stark fart tog kolonisationen sedan Harald Hårfager underkuvat de norska små-konungarna. En av vikingarna, Erik Röde, seglade västerut från Island och upptäckte Grönland 985.

Liksom sina norska fränder voro de isländska vikingarna lika grymma som andra tiders sjörövare. De seglade brän-nande och plundrande längs Europas kus-ter, till dess hemlängtan och mättnad på rov och slagsmål förde dem hem igen. Den isländska forntidslitteraturen ger starka och poetiska uttryck för isländar-nas oförfärade liv och hårda ideal. Men forntidens isländare voro icke blott slags-kämpar, de voro diktare, historieskrivare och kulturbyggare. Med islandssagorna, Eddan och Snorre Sturlassons konunga-sagor skapade de en utomordentligt rik litteratur, som intager en framstående plats i världslitteraturen. Och de skapade tidigt en ordnad stat med fasta lagar och parlamentariska seder.

Tiden har dock mildrat detta vikinga-folks grymma och hårda natur, och nu-tidens isländare äro i hög grad olika sina förfäder. Långt ifrån att manifestera

röveri äro de mycket stillsamma. Ehuru de äro stolta över att härstamma från »landnamstidens» vikingar och bärsärkar, och ehuru de med ringa förändring tala sagotidens fornnordiska språk, finnas inga mer fredliga människor än isländarna. De äro hederliga, intelligenta och kultive-rade. Grövre brott äro ytterst sällsynta, analfabeter förekomma icke, och på fat-tiga bondgårdar kan man finna stora bibliotek.

Ett ödsligt och storslaget land.

Island är ett av världens mest vulka-niska länder. Över ett hundratal vulkan-utbrott i historisk tid äro kända. Den mest bekanta av de många vulkanerna är Hekla, vars sista stora utbrott ägde rum 1845. De stora mängder aska och lava, som under århundradenas lopp kas-tats ut ur vulkankratrarna, ha omkring dem danat vidsträckta ödemarker. En tiondedel av Islands yta är betäckt med lava. Jordbävningar förekomma ofta, dock i allmänhet rätt ofarliga.

Men Island är ock ett av Europas mest isbeklädda länder. Intet europeiskt land har så många och stora glaciärer. Vattna-jökeln, 8,000 kvkm i omfång, är Europas största jökel. En del till synes utslock-nade vulkaner äro betäckta med glaciärer. Sker där ett vulkanutbrott, så börjar det med en våldsam flod av vatten och sön-dersprängda isblock, störtande ned för

bergens sidor och förhärjande allt. En dylik flod kallas »jökellopp». Varma källor finnas i tusental. En del

ha ett härligt, klart vatten, många äro

247

DE

N

LIL

LA

S

TA

DE

N

SEY

DIS

FJO

RD

V

ID

STR

AN

DE

N

AV

D

EN

F

RU

SNA

FJ

OR

DE

N

Sey

dis

fjo

rd

är

be

läg

et

dju

pt

inn

e i

en

fjo

rd

på

öst

ra

Isla

nd

o

ch

är

en

bet

ydan

de

han

del

spla

ts,

ehu

ru

den

h

ar

kn

app

t tu

sen

in

vån

are.

R

un

t Is

lan

d,

äv

en i

n

orr

m

ot

Ish

avet

, li

gga

må

ng

a

lik

nan

de

små

fisk

e-

och

k

öp

städ

er.

Un

der

vi

nte

rn

kan

S

eyd

isfj

ord

av

ra

san

de

snö

sto

rma

r a

vsk

ära

s fr

ån

förb

ind

else

rna

ö

ver

lan

d.

Eh

uru

Is

lan

d

ligg

er

om

edel

bar

t u

nd

er

po

lcir

kel

n,

äro

do

ck

vin

trar

na

rela

tivt

m

ild

a,

emed

an

Go

lfst

röm

men

o

msl

ute

r Is

lan

d.

Men

d

en

varm

a G

olf

strö

mm

en

avk

yles

i

någ

on

mån

av

k

alla

p

ola

rstr

öm

mar

.

248

249

LÄ

NG

A

TA

G

AV

IS

LA

ND

SHÄ

STA

R

KO

RSA

Ö

DE

HE

DA

RN

A

I D

ET

IN

RE

A

V I

SLA

ND

Is

lan

d

är

lite

t st

örr

e än

G

öta

lan

d.

Des

s b

efol

knin

g,

omkr

ing

100

,00

0

per

son

er,

är

till

stö

ne

del

en

ko

nce

ntr

eiad

i

kust

städ

ern

a sa

mt

i lå

glän

der

na

i sö

der

och

vä

ster

. D

et

inre

av

Is

lan

d

med

si

na

kala

fj

äll,

gl

aciä

rer,

la

vafä

lt

och

öd

evid

der

är

m

yck

et

spar

sam

t b

ebo

tt.

De

hu

vud

sak

-li

ga

k

om

mu

nik

atio

nsm

edle

n

äro

de

fots

äkra

sm

å is

lan

dsh

ästa

rna.

D

enn

a b

ild

fö

rest

älle

r en

p

ost

kar

avan

. I

spet

sen

h

ar

kar

avan

en

en

förr

ida

re

med

p

osth

orn

, oc

h

den

ef

terf

ölja

nd

e

häs

ten

är

fa

stb

un

den

vi

d

den

fö

regå

end

e

häs

ten

s sv

ans.

O

ckså

n

ågra

b

ilar

fin

nas

n

um

era

på

ön.

POSTVAGN PÄ VÄGEN GENOM ALMANNAGJÅ Här synes en av Islands få kör- och bilvägar. Den löper genom Allmannagjå, en djup klyfta, skapad genom vulkanisk förskjutning i jordskorpan. Allmannagjå ligger öster irån Reykjavik, i utkanten av Thingvallaslätten, Islands främsta historiska plats. Där började dess riksdag, alltinget, samlas redan år 930, och där antogo isländarna kristendomen.

250

V A R M O C H G L A D tillbringar eskimåbabyn sin mesta tid i påsen på sin moders pälströja, hängande bak på hennes rygg. Då han skriker, stjälpes han huvudstupa över moderns huvud ned i hennes armar, eller också vaggas han till sömns genom svängningarna av ryggpåsen.

251

ESKIMÅBARNEN längta — såsom alla andra barn — ivrigt efter våren. Då bryter isen upp, och stora isflak komma drivande till stranden. Pojkarna springa ut på dessa och begagna dem som flottar. De måste balansera med stor skicklighet, ty annars kan isflaket kantra och poj-karna hamna i det iskalla vattnet, vilken malör kan bli allvarlig nog, då de icke kunna simma.

2 5 2

ELDENS OCH ISENS ÖAR

kokande och bubblande dygrytor, andra slunga då och då vattenstrålar mer eller mindre högt upp i luften. Mest bekant är Stora Geysir, som kan slunga upp en vattenstråle över 30 meter. Den har dock nu i åratal varit overksam. Några svavel-källor och små svavelsjöar finnas. Kring dem kan svavel ligga i gula drivor.

Island har en vild och mäktig skönhet. Ödsliga och storslagna bilder rullas upp för ögat, när man utifrån' havet nalkas dess farliga, branta eller sandiga kuster och ser fjällens ishättor skimra i solen, eller när man rider ut över de karga lava-markerna, förbi vulkaner, glaciärer och ångande källor. Inga skogar mildra öde-viddernas stränghet. De små buskagen av björk och vide nå sällan mer än mans-höjd.

Fågelberg och fiskeplatser.

Island är ett land för bönder, fågelfän-gare och fiskare, som leva sitt enkla och hårda liv långt borta från den moderna industrialismens oro. Dandet är blott ringa industrialiserat.

Runt kusterna finnas väldiga fågel-berg, bl. a. vid ögruppen Västmanna-öarna. I klipporna häcka miljoner och åter miljoner sjöfåglar. Med stora håvar infångas fåglarna, men mest lägga fågel-fängarna an på att plocka fågelägg, sär-skilt svartfåglarnas, och att insamla ejderdun, som står högt i pris. Från toppen av fågelbergen sänka sig fågel-fängarna med långa rep ned längs de lodräta bergväggarna, så att de kunna gräva fram äggen. Att fånga fåglar och ägg är ett spännande och livsfarligt yrke.

Kring Island finnas några av världens främsta fiskebankar. 18,000 isländare, alltså nära en femtedel av befolkningen, leva på fiske. Storfisken, t. ex. torsk, långa och flundra, fångas mest utanför södra Island och islandssillen mest utan-för norra Island. Viktigaste platsen för sillfångsten är Siglufjord. Där ligga varje år många hundra sillfångstfartyg från Island och en mängd andra euro-peiska länder, särskilt Norge. Den sill, som ej lagras i tunnor, går till sill olje-fabrikerna.

Isländarnas gästfrihet.

Reykjavik, huvudstaden, är en utveck-lingskraftig liten stad med omkring 20,000 invånare. Den är centrum för handeln och sjöfarten. Där bor biskopen och rege-ringen, och där sammanträder riksdagen, som kallas allting. Staden har domkyrka och riksdagshus, riksbank och national-museum och andra moderna byggnader sida vid sida med primitiva bostadshus.

Det verkliga livet på Island ser man emellertid icke i städerna utan på de små bondgårdarna uppförda av torv och sten, som äro spridda över de ödsliga, väglösa vidderna. Ingen arabisk schejk kan vara mera gästvänlig än dessa bönder, som bjuda främlingen allt vad huset förmår och det av gott hjärta, ehuru de sällan äro rika. De äro så glada att få höra något nytt utifrån världen och därför sätta de fram sina bästa godsaker, torkad fisk, rökt och kokt fårkött samt »skyr», ett slags mjölkrätt.

Bonden gör sitt bästa av sin magra jord, han odlar gräs, potatis och andra rot-frukter. Säd mognar icke. Lantmannen , idkar främst boskapsskötsel och håller ett mycket stort antal får och hästar. Det finnes på Island ungefär 600,000 får och 50,000 hästar. Fårkött, fårull och levande hästar äro böndernas förnämsta handelsvara.

De fotsäkra islandshästarna. Hästarna spela en mycket betydande

roll i den isländska bondens liv. Vägarna på Island äro både få och dåliga, broar över älvarna förekomma sparsamt, ofta icke alls, järnvägar finnas icke, och där-för äro de små islandshästarna de huvud-sakliga kommunikationsmedlen. Blott i trakten av de större stadssamhällena finnas bilar. I det inre av Island fraktas allt på hästryggen, höet bärgas hem, får-ullen och fårköttet transporteras till kus-tens handelsplatser, mjöl, socker, kaffe, fisk och andra förnödenheter — allt frak-tas hem på hästryggen.

Islandshästarna äro små och kraftiga. Deras manar och svansar äro mycket långa och taglet är tjockare än på hästar i all-mänhet. De äro utomordentligt fot-

xx. 3. 253

254

TU

SE

NT

AL

S

FIS

KA

R U

TL

AG

DA

FÖ

R

TO

RK

NIN

G V

ID

RE

YK

JAV

IK,

ISL

AN

DS

HU

VU

DST

AD

B

ered

nin

g av

kl

ipp

fisk

är

et

t b

etyd

and

e n

ärin

gsfå

ng

so

m

ger

syss

elsä

ttn

ing

åt

mån

ga

tuse

n

islä

nd

are.

K

arla

rna

få

nga

to

rsk

en

från

si

na

trå

lare

, oc

h

kvi

nn

orn

a sk

öta

om

to

rkn

inge

n

på

stra

nd

en.

Den

re

nsa

de

och

u

pp

fläc

kta

fi

sken

b

red

es

ut

att

tork

a i

sols

ken

et.

På

kvä

llen

sa

mla

s d

en

iho

p

och

p

ack

as

sam

man

i

stor

a st

apla

r m

ed

pre

sen

nin

gar

öve

r.

Näs

ta

mor

gon

b

red

es

den

åt

er

ut

i so

lske

net

, oc

h

så

fort

-sä

tte

r m

an,

till

s fi

sken

är

ti

llrä

ckli

gt

tork

ad.

Den

na

s.

k.

klip

pfi

sk

sälj

es

mes

t ti

ll

Sp

anie

n

och

ät

es

där

m

ycke

t u

nd

er

kat

oli

ker

nas

fa

sta.

NA

TU

RE

N F

ÖR

SER

RE

YK

JAV

IKS

TV

ÄT

TG

UM

MO

R M

ED

VA

RM

T B

YK

VA

TT

EN

Is

lan

ds

talr

ika

varm

a k

ällo

r är

o av

mån

gah

and

a sl

ag.

De

varm

a k

ällo

r,

som

ic

ke

spru

ta,

ka

lla

s »l

auga

r».

De

spru

tan

de

käll

orn

a k

alla

s »g

eysr

ar».

V

id

Rey

kja

vik

h

a n

ågra

käl

lor

tagi

ts i

b

ruk

d

els

för

en

sim

inrä

ttn

ing

och

d

els

för

en

tvät

tin

rätt

nin

g.

I si

min

rätt

nin

gen

b

lan

das

k

allt

oc

h

varm

t va

tten

, så

at

t m

an

får

den

lä

mp

liga

te

mp

erat

ure

n.

Järn

gall

ren

ov

anfö

r

tvät

tin

rätt

nin

gen

s kä

llor

tj

äna

som

sk

ydd

, så

at

t tv

ättg

um

mo

rna

ej

skol

a fa

lla

i

och

b

li

leva

nd

e k

ok

ta.

En

an

nan

k

älla

n

ära

Rey

kja

vik

an

vän

des

fö

r at

t vä

rma

en. t

exti

lfab

rik

, A

lafo

ss.

- 5.5

PRIMITIVT HUS I DET INRE AV ISLAND I vissa delar av Island kan man ännu se den gamla hustypen med torvtak samt väggar av jord och sten. Trä brukas blott till beklädnad av framsidan samt till golv i de bästa rummen. I de enklare rummen kan golvet bestå bara av stampad jord. Numera an-vändes gärna korrugerad plåt som ytbeklädnad och de moderna husen byggas av cement.

säkra och ha skarp iakttagelseförmåga. De bära sina bördor utmed de branta fjäll-sidorna och över lavafälten med en osvik-lig säkerhet och uthållighet som mulås-norna kunde avundas dem. Och över de strida och farliga jökelälvarna kan rytta-ren lugnt anförtro sig åt sin lilla islands-häst. Då en ryttare kommer till en bond-gård, låter han aldrig hästen beta på »tunet», den lilla fläcken av odlat gräs närmast gården. Detta skulle bonden anse som en ohövlighet, ty i detta karga land är varje grässtrå värdefullt.

Islands handaslöjd och konst. Många av de gamla handaslöjderna ha

på senare tider avtagit. Träsnideriet, som en gång allmänt praktiserades, har i det närmaste upphört. Silversmidet har stått och står ännu rätt högt. På de is-ländska kvinnornas vackra dräkter ned-lägges stor konstskicklighet i guld- och silverbroderi. Den moderna konsten har på det sista kvartseklet nått en betydande

höjd. Islands främsta konstnär är Einar Jonsson, en av samtidens mest geniala och produktiva bildhuggare. Hans konst är i hög grad nationellt och religiöst betonad. Han bor själv och har sin produktion samlad i ett nationalmuseum, som isländska staten och enskilda mecenater rest åt honom.

Hos de senare generationerna av islän-dare har något av den gamla vikinga-andan åter kommit till synes. Under senare delen av 1800-talet utvandrade många isländare till den amerikanska kon-tinenten för att där skaffa sig livsuppe-hälle. I Canada finnas nu omkring 25,000 isländare, och de isländska kolo-nisterna ha där ett mycket gott anseende.

Island har under århundraden lytt un-der Danmark. Sedan 1918 är det emeller-tid en självständig stat, som är förenad med Danmark blott i personalunion.

Grönland och eskimåerna.

Nordväst om Island ligger Grönlands ofantliga ö, en ödemark av glaciärer och

256


snöklädda högslätter, bebodda av 14,000 eskimåer och några få danska handels-män.

»Som ni kanske vet är på Grönland allt, som kommer från andra länder, mycket dyrt. Och allt vad invånarna behöva måste de köpa från andra håll, både järn och tjära och foder för sina hästar.» Dessa ord, skrivna omkring 1250, äro lika sanna i dag som på den tid, då Grönland eller åtminstone dess sydvästra del var bebott av ett betydande antal norrmän, ättlingar av de män från Island och Norge som bosatte sig där efter 985.

Grönland är ännu till stor del outfors-kat. Först 1888 lyckades det Nansen att färdas tvärs över ön. Aven pä norra Grön-land finnes liv och icke endast snö och is. Under sommaren kan man där se mysk-

oxen beta på de gröna fälten, och marken kan vara täckt av färgrika blomster. Snattret från änder, beckasiner och andra fåglar och surret från myggorna fyller luften. Om sommarn rättfärdigar Grön-land det namn, som Erik Röde gav det i avsikt att lättare locka ut sina lands-män som kolonister.

Grönlands eskimåer äro mest bosatta vid kusterna. Ehuru de av naturen äro utmärkt rustade att uthärda de arktiska regionernas hårda liv, har beröringen med européerna i flera hänseenden blivit dem ödesdiger. De falla lätt offer för sjuk-domar, t. ex. mässling och kikhosta, som införts från Europa,, där de som bekant sällan äro farliga.

Eskimåernas liv är en oavbruten kamp för födan. De kunna leva endast där det

ATT KOKA ÄR EN ENKEL PROCEDUR I ESKIMÅHEMMEN Den i sältranet nedsänkta veken upphettar blecklådan, som är upphängd i träställningen. Då och då putsar kocken veken m ed en skarp benkniv för att den skall brinna bättre. Säl-kött, rått, torkat, kokt, stekt eller stuvat, är den huvudsakliga rätten på eskimåernas matsedel, och fiskarnas torkade simblåsor äro läckerheter, liksom björn- och renkött.

2.57

ÄV

EN

PÄ

SO

MM

AR

EN

SE

VIS

SA D

EL

AR

AV

GR

ÖN

LA

ND

ÖD

SL

IGA

OC

H T

OR

FT

IGA

UT

S

törr

e d

elen

av

d

en

väld

iga

ön

är

en

ber

gig

hög

pla

tå.

En

m

äkti

g sk

öld

av

is

b

etäc

ker

n

ästa

n

hel

a d

et

inre

a

v G

rön

lan

d.

Den

k

all

as

för

inla

nd

sise

n.

Den

an

ses

ha

en

mä

kti

gh

et

av

up

p

till

et

t p

ar

tuse

n

met

er,

och

öv

er

den

sam

ma

resa

si

g h

öga

ber

g.

Dri

vise

n

och

d

e fl

ytan

de

is

ber

gen

b

lock

era

mes

t ö

stk

ust

en

av

Grö

nla

nd

. V

id

väst

ku

sten

är

va

ttn

et

öpp

nar

e.

Där

för

togo

sig

de

islä

nd

ska

viki

nga

rna

mes

t b

op

lats

er

i vä

ster

, oc

h

där

är

nu

d

en

dan

ska

beb

ygge

lsen

st

örs

t.

På

den

na

bild

ku

nn

a vi

se

at

t d

e d

ansk

a ko

lon

iste

rna

bes

tå s

ig m

ed t

revn

a tr

ähu

s.

258

ESK

IMÅ

ER

NA

U

TA

NF

ÖR

H

YD

DA

N

SOM

SK

YD

DA

R

DE

M

UN

DE

R

VIN

TE

RN

E

skim

åer

na

s vi

nte

rbo

städ

er

äro

byg

gda

av

torv

oc

h

sten

, oc

h

vägg

arn

a är

o b

eklä

dd

a m

ed

skin

n.

Två

ell

er f

lera

fam

ilje

r k

un

na

rym

mas

i

dess

a b

ost

äd

er.

A

tmos

färe

n

är

odrä

glig

fö

r an

dra

än

es

kim

åer.

L

uft

en

står

tj

ock

av

os

et

från

tr

anla

mp

orn

a oc

h

de

tork

and

e k

läd

ern

a oc

h

av

ut-

du

nst

nin

gen

fr

ån

de

smu

tsig

a kr

opp

arn

a.

Esk

imåe

rna

tvä

tta

si

g sä

llan

, oc

h

där

för

ser

hu

dfä

rgen

m

örk

are

ut

än

den

eg

entl

igen

är

. D

«

anvä

nd

a oc

kså

ensk

ild

a sn

öhu

s;

på

våre

n

flyt

ta

de

ut

i tä

lt,

som

n

ästa

n

allt

id

äro

avse

dd

a fö

r en

das

t en

fa

mil

j.

UT

AN

FÖ

R

GR

ÖN

LA

ND

S

KU

ST

: E

SKIM

ÅK

VIN

NO

R

I E

N U

MIA

K E

LL

ER

KV

INN

OB

ÅT

U

mia

ke

rna

an

vän

das

av

k

vin

no

rna;

en

das

t en

g

am

ma

l gu

bb

e si

tter

va

nli

gen

! i

akte

rn

och

st

yr.

Des

sa

båt

ar,

som

se

rä

tt

tun

ga

och

k

lum

pig

a

ut,

b

estå

av

en

tr

ästo

mm

e ö

verd

rage

n

med

sk

inn

, o

ch

de

äro

myc

ket

en

klar

e at

t m

anöv

rera

än

d

e b

räck

liga

k

ajak

ern

a,

som

an

vän

das

av

m

änn

en

vid

ja

kt.

U

mia

ker

na

äro

flat

bo

ttn

ade

oc

h

ha

stor

b

ärk

raft

, va

rför

d

e fr

ämst

b

egag

nas

vi

d

fam

ilje

rnas

fly

ttn

ing

frå

n

en

fisk

epla

ts

till

en

an

nan

. T

re

av

flic

ko

rna

p

å b

ild

en

ha

på

sig

vack

ra

krag

ar,

som

d

e sj

älva

h

a fö

rfär

dig

at

av

gran

na

pär

lor.

260

UP

PT

OR

NA

DE

KL

IPP

OR

vi

d U

man

akfj

ord

en,

mit

t em

ot d

en l

illa

byn

Um

anak

, b

eläg

en p

å en

ö u

tan

för

hal

vön

Nu

gsu

ak."

Um

anak

fjo

rden

lig

ger

på

Grö

nla

nd

s vä

stk

ust

, o

ch

vid

d

ensa

mm

a fi

nn

es

en v

äld

ig

glac

iär,

so

m

emel

lan

åt

skri

der

fr

amåt

än

da

till

fe

mto

n

met

er

om

dag

en.

Isb

lock

bry

tas

oup

ph

örli

gen

los

s fr

ån

glac

iäre

n,

så

att

vatt

net

i n

ärh

eten

al

dri

g är

fri

tt

från

is

mas

sor.

D

å d

e m

äkti

ga

isb

lock

en

bry

tas

loss

, sä

ges

det

att

gl

aciä

ren

»k

alva

r».

Um

anak

är

et

t b

lom

stra

nd

e "s

amh

älle

, i

vars

n

ärh

et

fin

nas

ko

lgru

vor,

vi

lka

d

ock

än

nu

kn

app

ast

bea

rbet

ats

enli

gt

rati

on

ella

met

od

er.

262

PÄ SOMMAREN ÄR GRÖNLAND MÅNGENSTÄDES ETT BLOMMORNAS LAND I Sydgrönlands fjordar finnas dungar av björk och vide, al, en och rönn. Våren är kort och sommaren följer nästan omedelbart efter vintern. Blåklockor och maskrosor, klockljung och en mängd för oss okända polarväxter i härliga färger, såsom fjällsippor, Saxifraga och fjällvallmo, bilda riktiga blomstermattor. A v bär förekomma endast kråkbär mera' allmänt.

finnes tillfälle till jakt. Under våren och sommaren flytta eskimåfamiljerna från plats till plats, jagande salar, valrossar, renar, björnar och andra djur, och då den arktiska vintern kommer, återvända de till sina hyddor. Deras hyddor äro van-ligen byggda av sten och väggarna be-täckta med sälskinn. En stenbänk be-gagnas som bädd, och torrt gräs och skinn utgöra sängkläderna.

Sälarna äro eskimåerna nyttiga till mångahanda ting, och de jagas på många-handa sätt. Då vinterisarna betäcka havet ki ing stränderna, göra sälarna andningshål i isen. En eskimå, som fun-

nit ett sådant hål, tar sin harpun och vän-tar tåligt tills sälen kommer upp för att andas. Han kan få vänta i dagar, ty sälen kan ha många sådana hål spridda över ett stort område. Men förr eller senare sticker sälnosen upp ur det ödes-digra hålet, och ljudet av andningen är signalen till den tåliga jägaren att slunga sin harpun.

Under den korta arktiska våren kan denna metod icke praktiseras, ty då krypa sälarna upp på isen för att sova i solen. De äro emellertid så rädda för isbjörnar, att de manövrera upp och ned i vattnet länge och väl, innan de krypa

263

BRÄCKLIGA FARKOSTER I ARKTISKA VATTEN Grönlandseskimåns k a j a k eller jaktbåt är mycket olik nmiaken. Den består av en lätt trä-stomme, överdragen med sälskinn som sytts ihop med rensenor och med endast en öppning, nätt och jämnt så stor at t roddarn kan komma ner i den. Med sin paddelåra, som han hanterar med.. överlägsen skicklighet, får han den lätta båten att formligen flyga fram över vattnet.

upp för att ta sig en slummer. Nu har eskimån sin chans! Han lägger sig ned och döljande sin harpun börjar han krypa i riktning mot sälen. Plötsligt höjer sälen misstänksamt sitt huvud och flyttar sig litet närmare vattnet. Jägaren börjar omedelbart att härma rörelserna av en säl, som kryper på isen, och om härmningen är naturlig, är han i stånd att lura sitt byte. Småningom kommer han närmare och närmare, tills han slut-ligen är inom räckhåll och slungar sin harpun i det oviga djuret.

Eskimåernas kläder äro gjorda av skinn av olika slags djur och äro utmärkt väl ägnade att skydda mot den stränga köl-den. Både kvinnor och män bära byxor

av sälskinn, och över dem äro de långa stövlarna dragna. De skinn, av vilka stöv-larna förfärdigas, tuggas ofta först av kvinnorna för att det skall bli mjukare, en beredningsmetod som snabbt för-därvar tänderna. I mera civiliserade distrikt bära kvinnorna långa blusar av importerat tyg, och deras grova, svarta hår är smyckat med band. Den ogifta kvinnan, den gifta och änkan bära olik-färgade band. Kvinnorna pryda sina kläder med pärlor, färgade läderbitar eller fjädrar. De bära sina barn i kapu-schonger, som hänga på deras rygg och äro en del av deras klädedräkt.

Under vintern söka eskimåerna fördriva tiden på olika sätt. De utöva någon

264

FRAMGÅNGSRIKA JÄGARE PÄ GRÖNLAND SKÄRA UPP SÄLAR Det finnes fullt med salar i vattnen kring Grönland, och sälfångst är en av eskimåernas huvud-sakligaste sysselsättningar. A v sälarna erhålla de föda, kläder, skodon, lampolja och fönster-material. V a i j e eskimå måste därför bli en skicklig jägare, som i grund känner sälarnas natur och vanor. Det viktigaste vapnet vid sälfångst är den grönländska harpunen.

HUNDSLÄDAR ANVÄNDAS FÖR FÄRDERNA UNDER VINTERN Då Grönland ligger under den arktiska vinterns kalla välde användes släden som transport-medel. Slädarna äro gjorda av trä, och medarna äro beslagna med järn. Tio hundar bilda van-ligen ett spann, och deras normala fart är omkring en mil i timmen. De äro alla selade fast vid en lång lina och löpa spridda \ solfjädersform. Hunden är eskimåernas enda husdjur.

265


handaslöjd, de göra vapen och kläder och berätta historier. Här en historia som har roat många små eskimåpojkar och eskimå-flickor: »En dag satt en kvinna och skra-pade ett vargskinn för att rengöra det. En främmande man kom och frågade vad slags skinn hon skrapade. Då hon sva-rade: 'Ett vargskinn', tjöt han som en varg och sprang sin väg, så hon förstod, att mannen var en vargmänniska. Nästa dag såg den gamla kvinnan en stor sam-ling vargar, rävar och björnar utanför hyddan, alla vilt tjutande. 'Å, kom bara in allesammans', ropade hon, 'jag kokar bär till en pudding. Ni skall få smaka på den, om ni komma in i min hydda.' Hon lurade dem emellertid och satte en av dem att koka. Sedan kastade hon våt ved på elden och stängde rökhålet, så att hyddan blev full med rök. Då djuren började hosta och nysa och skyndade till dörren för att komma ut grep hon sin mans harpun och dödade dem allesammans. Så tog hon deras skinn, som voro av stort värde.»

Hundarna äro eskimåernas enda husdjur och som sådana mycket be-tydelsefulla. Under vintern spänna es-kimåerna dem för sina slädar, icke i en enda lång linje utan spridda i sol-fjädersform. Detta av två skäl. För det första, emedan det icke är någon nödvändighet att springa i en enda rad i ett trädlöst land som Grönland; och för det andra, emedan hundarna genom att trampa efter varandra på samma ställe kun-na riskera att tram-pa igenom snö-skorpan och så för-

LYCKLIGA SMÅ MÄNNISKOR I NORR Eskimåpojkarna få roa sig själva, så gott de förmå, tills de äro gamla nog att bli jägare. Men flickorna måste vid tidig ålder lära sig att göra nytta. Mam-morna skämma likväl bort både pojkar och flickor.

orsaka att släden sjunker ner i den mjuka snön därunder.

Eskimåer finnas i många länder, — Alaska, Canada, Sibirien, Grönland -men det anses säkert, att de kommit till Grönland relativt sent. Då Grönland först blev en norsk koloni, funnos där inga eskimåer, och vi höra ej av dem förrän långt senare under namn av »skrälingar». Omkring år 1300 var den grönländska kolonisationen i ett mycket blomstrande skick. De duktiga norrmännen hade byggt åtskilliga samhällen, och i Öster-bygden, en av de större kolonierna, fanns en domkyrka och några kloster. Kolo-nierna upprätthöllo en blomstrande han-del med Europa, och det är bevisat, att de lämnade en myckenhet valrossbetar söm bidrag till korsfararna.

Men vid denna tid synes klimatet ha ändrat sig på Grönland. Det blev kal-lare, och kusten blev mer och mer isfylld. Digerdöden härjade fruktansvärt, och

det blev avbrott i den norska skepps-farten. jl början av 1400-talet lämna-des kolonierna åt sitt öde. Eskimå-erna rj-ckte mot sö-der, följande sälar-na, och många sam-man drabbning ar mellan nykomlin-garna och nord-männen äro kända, innan glömskan sänkte sig över den norska grön-landskolonisatio-nens historia. Mån-ga medeltida fynd ha gjorts i gravar-na i Österbygden, inga daterande sig från senare tider än 1400-talet, ett fak-tum som synes visa, att denna period be-tecknade slutet av den norska koloni-sationen på Grön-land.

66

Solens och lejonets folk PERSERNA OCH DERAS EAND

Det land vi kalla Persien och som perserna själva benämna Irån utgör inte blott geogra-fiskt utan även historiskt och etnografiskt ett av de intressantaste länderna inom det muhammedanska Asien. Folkets historiska roll är emellertid sedan sekler tillbaka ut-spelad, och som stat är Persien en fallfärdig byggnad. Riksvapnet — lejonet och den uppgående solen — är icke längre symbol för lysande makt eller skapande kultur. Makt-lös gentemot mäktiga grannar, England i sydost, Turkiet i väster och Ryssland i norr, desorganiserad och korrumperad är den persiska nationen ur räkningen i tidens poli-tiska makttävlan. Men landet äger stora naturrikedomar, vilka förr eller senare komma att locka utländska företagare, och persern som individ är en fängslande typ, f antasibegå-vad och känslosam — ett stort barn, som sorglöst lever i minnet av svunna tiders glans.

PERSIEN gränsar i norr till Trans-kaukasus' och Turkmenistans sov-

jetstater samt Kaspiska havet, i öster till Afganistan och Belutsjistan, i söder till Arabiska havet och Persiska viken, i väs-ter till Irak och Turkiet. Landet om-fattar större delen av Irans högslätt och dess areal är om-kring 1,645,000 kv-km, ett område som icke är mindre än Frankrikes, Tysk-lands, Belgiens, Hol-lands, Schweiz' och Sveriges samman-lagda omfång. Be-folkningen uppskat-tas emellertid i runt tal till ca 10 miljo-ner, således endast 6 invånare per kvkm. Denna ytterst glesa bosättning förklaras närmast av landets naturförhållanden. Persien är nämligen ett utpräglat öken-och bergland; väl-diga områden ut-göras av absolut sterila saltöknar och sandstäpper, såsom Kevir i Chorassan och Lut i Kuhistan och Kirman — de stora ödemarkspro-vinserna i öster. Där jordmånen är

EN KVINNLIG PILGRIM Kvinnorna i Persien intaga en underordnad ställ-ning. Inom de högre stånden råder månggifte, och kvinnan får icke visa sig obeslöjad utomhus. I de lägre stånden är hon däremot i någon mån friare.

fruktbar, såsom i trakterna kring huvud-staden Teheran eller i provinsen Me-sanderan söder om Kaspiska havet, är åter klimatet osunt: elakartade febrar grassera och somrarna äro så heta att

befolkningen, åt-minstone den bättre situerade, söker sig upp till bergen. Pro-vinserna i centrum — Hamadan, Irak-Adjemi och Ispahan — ha ett hälsosamt klimat, men lida av torka och kalla vint-rar. I Persiska vi-kens kustprovinser — Laristan, Earsis-tan och Arabistan — råder däremot om sommaren nästan tropisk hetta, men också här är neder-börden obetydlig.

De olika provin-serna inom Persiens vidsträckta landom-råde skiljas emeller-tid inte åt bara av saltöknar och öde-marker utan också av mäktiga och ganska otillgängliga bergskedjor. I norr löper Elburskedjan tvärs genom landet och övergår i nord-ost till de Persiska randbergen. Unge-fär mitt i Elburs-

267

AB

BA

S D

EN

ST

OR

ES

GA

ML

A P

AL

AT

S I

ISP

AH

AN

— P

ER

SIE

NS

FOR

NA

HU

VU

DST

AD

U

nd

er s

jah

A

bb

as

I d

en

sto

re

(15

86

—16

28

),

som

m

ed m

yck

en k

raft

och

klo

kh

et

ord

nad

e ri

ket

s in

re f

örva

ltn

ing,

som

gyn

nad

e n

ärin

gsli

vet

sam

t k

on

st

och

v

eten

ska

p,

flyt

tad

es s

jah

ens

resi

den

s fr

ån

den

ga

mla

sta

den

Kas

vin

til

l Is

pah

an,

Ab

bas

den

sto

re l

ät b

ygga

ett

sto

rt a

nta

l va

ckra

pal

ats

och

stå

tlig

a m

osk

éer,

tr

äd

gå

rda

r oc

h

stå

tlig

a

ba

sare

r.

Isp

ah

an

b

lev

»ö

ster

lan

det

s p

ärla

»,

dess

sk

ön

het

och

rik

edo

m p

risa

des

i a

lla

väd

erst

reck

, o

ch b

efol

knin

gssi

ffra

n to

rde

h

a st

igit

ti

ll e

n h

alv

mil

jon

. N

u ä

r a

llt

förf

alle

t o

ch v

anvå

rdat

, oc

h d

e ca

80,

000

in

vån

arn

a u

tgör

as m

est

av f

atti

ga h

antv

erk

are

och

min

dre

aff

ärsm

än.

TÅ

LM

OD

IGA

ÅSN

OR

, N

ÄST

AN

GÖ

MD

A U

ND

ER

SIN

A B

OR

DO

R,

PÅ

VA

G T

ILL

T

OR

GE

T

I K

ASV

IN

Kas

vin

var

Per

sien

s h

uvu

dst

ad i

nn

an A

bb

as d

en s

tore

för

lad

e r

eger

inge

ns

säte

til

l Is

pah

an.

Sta

den

lig

ger

un

gefä

r 16

0 k

m n

ord

väst

om

Teh

eran

, oc

h d

en

är

en

vik

tig

ge

nom

fart

sort

fö

r fl

ere

b

etyd

and

e k

arav

anvä

gar.

N

ästa

n

all

traf

ik i

Per

sien

för

med

las

for

tfar

and

e p

å u

rgam

mal

t sä

tt:

med

kam

eler

oc

h

åsn

or.

Det

sis

tnäm

nd

a d

jure

t är

som

bek

ant

syn

ner

lige

n u

thål

ligt

och

st

ark

t,

och

sås

om a

v b

ild

en t

ydli

gt f

ram

går

utn

yttj

ar m

an o

ckså

des

s tå

lam

od

till

det

ytt

erst

a.

Kas

vin

har

bli

vit

uts

att

för

sto

ra

skad

egör

else

r,

bl.

a.

gen

om

jord

bäv

nin

gar,

m

en

änn

u

fin

nas

n

ågra

va

ckra

b

yggn

ader

b

evar

ade.

269

SOLENS OCH LEJONETS FOLK

vecket ligger den slocknade vulkanen Demavend, som' med sina 5,670 meter över havet är landets högsta berg. I öster begränsas landet av Solimanbergen och i väster av Kurdistans vilda berg-massiv. Mitt ur den iranska högslätten uppdyka långsträckta, veckade bergsked-jor, vilka löpa parallellt i riktningen syd-öst till nordväst. Det mäktigaste av dessa veckberg är Kuh-Rud, vars toppar nå över 4,000 m. ö. h. Också de sydliga bergen äro imponerande; Kuh-i-Dehna i Arabistan t. ex. är 5,180 m. högt.

Den obetydliga nederbörden gör att Persiens högland är fattigt på sjöar och floder. Av sjöar må endast nämnas Hamun nära gränsen till Afganistan och Niris uppe bland Farsistans berg. De äro egentligen stora saltträsk. Ehuru Niris-sjön är över 100 km lång, är den så grund att man om sommaren kan rida över den. Floderna, vilka främst matas av smält-vattnet från snömassorna på bergen äro små och under den torra tiden vattenfat-tiga, men ha betydelse för bevattningen.

Motsatsernas land. Trots att Persien rymmer kolossala om-

råden, omöjliga att bebygga och odla, trots att öknar och berg ge landet dess karaktär och trots bristen på nederbörd är det av naturen inget fattigt land. I bergstrakterna finnas härliga oaser med frisk, hälsosam luft och yppig vegetation. Om sommaren växer på bergssluttnin-garna och om vintern på stäpperna ett saftigt gräs, vilket utgör den huvudsak-liga födan för nomadstammarnas stora fårhjordar. Jordbruket bedrives med konstgjord bevattning — vattnet ledes från floderna i överbyggda kanaler (kenat) milslånga avstånd till vattenfattiga trak-ter — och är så givande, att det syssel-sätter hälften av befolkningen, ehuru endast 10 procent av landets areal är odlad mark. Av åkerbruksalstren märkas främst vete, som är en av de viktigaste exportartiklarna, och korn, som mest användes till hästfoder. Ris och majs förekommer i de fuktiga kusttrakterna vid Kaspiska havet. I norra Persien odlas också mullbärsträdet, och silkeshan-deln står där ganska högt. Av kultur-

växter må ytterligare nämnas: meloner, vilka i många fall få ersätta dricksvatten, vin, tobak, som odlas i stor skala, opium, som är ett omtyckt njutningsmedel, bomull, ärter och lök. Vitt berömda äro Persiens härliga frukter och blommor. Päron, granatäpplen, apelsiner, fikon, plommon, persikor, körsbär, pistacier, mandlar m. m. produceras i stor mycken-het. På sydkusten växer dadelpalmen. Av blommor odlas främst narcisser, liljor och i synnerhet rosor för framställningen av rosenvatten och rosenolja, som expor-teras till Indien.

Men om Persien med avseende på växt-världen är ett land av motsatser, enär en yppig växtlighet och rena öknar gränsa tätt till varandra, så är detsamma också fallet beträffande landets väldiga mineral-tillgångar och det skandalösa sätt, på vilket den persiska förvaltningen hittills tillvaratagit dessa naturliga rikedomar — de få helt enkelt i stor utsträckning ligga orörda. Bergen äro rika på koppar, järn, bly, nickel, mangan, kol och silver. Bety-dande turkosgruvor finnas i Chorassan; svavel och nafta finns i stora mängder. De ofruktbara öknarna äro fyllda av sten-och koksalt, av borax, alun, salpeter samt kali- och natronsalter. Allt ganska lätt-illgängligt, och ändå är saltexporten obe-tydlig! Hittills produceras huvudsakligast bergolja; de rika oljefälten i södra Persien exploateras av det stora bolaget Anglo-Persian Oil Company, som bl. a. förser den engelska flottan i Indiska havet med bränsle.

Vanstyre och förfall. Huvudorsaken till denna misshushåll-

ning är landets kaotiska tillstånd och be-folkningens oföretagsamhet. Bristen på kapital och god arbetskraft, osäkerheten till liv och egendom — nomadstammarna idka allmänt röveri som en inkomst-bringande sysselsättning —, tjänstemän-nens besticklighet och deras skamliga utpressningar, kort sagt, rikets genom-ruttna inre förhållanden lamslå den en-skildes initiativförmåga; handel och in-dustri, åtminstone affärer i större skala, ligga nere. Den nuvarande regeringen söker emellertid bringa ordning i för-

270

X X . 4 . 271

SJA

HE

NS

»SJU

GL

ÄSV

AG

N»

P

Ä V

ÄG

GE

NO

M T

EH

ER

AN

S

GA

TO

R

EF

TE

R K

RÖ

NIN

GE

N

Om

give

n a

v en

esk

ort

i b

roki

ga u

nif

orm

er k

ör d

en n

uva

ran

de

sjah

en,

Riz

a K

han

Pah

lavi

, ge

nom

hu

vud

stad

en T

eher

an e

fter

sin

krö

nin

g, d

å h

an u

tro

pat

s ti

ll

sjah

-i-s

jah

— k

on

un

garn

as

kon

un

g.

Riz

a K

han

var

un

der

en

lä

ngr

e ti

d

anst

älld

i

arm

én,

ble

v d

äref

ter

sto

rvez

ir u

nd

er s

jah

Ab

bas

, so

m a

vsat

tes

un

der

rev

olu

tio

nen

år

19

25

. I

mot

sats

ti

ll

sin

a fö

retr

ädar

e p

å P

ersi

ens

gam

la

tron

är

R

iza

Kh

an

en

ener

gisk

o

ch

kraf

tfu

ll

per

son

ligh

et,

som

sök

er

refo

rmer

a

den

k

orr

um

per

ade

per

sisk

a st

atsf

örva

ltn

inge

n.

Un

der

han

s re

geri

ng

har

m

an

t. o

. m

. b

örja

t re

ngö

ra

de

vik

tiga

ste

gato

rna

i h

uvu

dst

aden

.

PRAKTFULL PORTAL TILL EN BERÖMD HELGEDOM I KUM Staden Kum ligger ett stycke söder om Teheran i provinsen Iran och är en av Persiens viktigaste vallfartsorter. Där ligger nämligen profeten Muhammeds dotter Fatima begravd. Hon dog i Kum på en pigrimsfärd till Mesjhed, landets heligaste stad. Till Kum vallfärda främst Persiens-kvinnor för att bedja vid Fatiinas heliga grav, över vilken en vacker moské är uppförd.

272

ETT UTSÖKT EXEMPLAR AV DE BERÖMDA PERSISKA MATTORNA Persiska mattor äro kända över hela världen för sina vackra färger och originella mönster. Stora summor betalas för fina exemplar. De äkta mattorna knytas eller vävas för hand i ett slags primitiva vävstolar, liknande stora upprättstående träramar. En hel familj kan på en gång arbeta på en matta. Särskilt högt skattas mattor med små mönster på grund av det noggranna utförandet.

273


valtningen och rycka upp Persien ur dess medeltida tillstånd.

Stora svårigheter har den emellertid att kämpa med: folket är vant vid lättja och självsvåld, bland ämbetsmännen är mutsystemet en gammal tradition. Men ännu större svårigheter erbjuder landets stcra, oländiga arealer av öknar och berg. De enda egentliga trafiklederna äro de urgamla karavanvägarna mellan de vikti-gaste handelscentra, längs vilka varorna transporteras med kameler cch åsnor. Vägarna äro dåliga och härbärgena, de s. k. serajerna, primitiva. Ett undantag utgör den präktiga väg, som engelsmän-nen byggt från Iraks gräns till städerna Kermanshah och Hamadan, från vilken ort ryssarna åter byggt en väg till Tehe-ran och Kasvin. Landets enda järnväg är den som förbinder dess största handels-stad, Tabris i nordväst, med det kauka-siska järnvägsnätet. Också i söder ha engelsmännen börjat bygga vägar, och perserna inse själva, att om de vilja ha ordning i landet, måste de bygga såväl järnvägar som ordentliga bilvägar samt telefon- och telegraflinjer.

De dåliga förbindelserna inom riket göra det även möjligt för nomaderna att trotsa regeringen. De utgöra inte mindre än en fjärdedel av hela befolkningen, äro dels av blandras, dels turkar eller kurder. De ströva omkring i stammar, bo i tält och vistas om sommaren uppe i högländerna; till vintern stiga de ned till slätterna. De äga oöverskådliga hjordar av får och get-ter, kameler, hästar och hundar. Varje stam har sig anvisat ett bestämt område, och då en stam överskrider en grannstams område uppstår ofta blodiga strider. I spetsen för varje nomadstam står en stamäldste, il-kan, vilken har stor makt över stammedlemmarna. Dessa nomad-stammar äro så stora och starka och dessutom vilda och frihetsälskande, att de bilda stater i staten, åsidosätta ofta sina förpliktelser gentemot regeringen cch plundra karavaner och byar.

Österländska städer. Persiens huvudstad är Teheran, som

ligger vid Elbursbergens södra fot. Sta-den är ett livligt handelscentrum, men

har ur administrativ och hälsosynpunkt ett dåligt läge. Det är en dyster och smut-sig stad — något av österländsk prakt och mystik vilar knappast över den. Ga-torna äro smala och krokiga, husen i de flesta fall envåningsbyggnader av sol-torkad lera med alla fönster mot gårds-sidan. Rengöring och sopning anses mer eller mindre överflödigt; avskrädet kastas helt enkelt ut på gatan, där herrelösa hundar slåss om matresterna. Emellertid finnas i staden också flere vackra byggna-der, såsom sjahens slott, moskéerna och legationshotellen, vilka dock — på grund av stadens stora areal — icke i högre grad förmå ändra det ödsliga intryck, som lan-dets huvudstad gör på en europeisk besökare.

Trånga, smutsiga och osunda äro också Persiens andra städer. Namn av verk-liga gator förtjäna blott basargatorna i de större städerna. Dessa äro valvformigt överbyggda, ett slags passager, och ofta smakfullt prydda med målningar cch fajanser. Mesjhed i Chorassan, »martyrer-nas stad», är Persiens förnämsta vall-fartsort och har samma betyTdelse för de schiitiska muhammedanerna som Mekka har för de sunnitiska. Perserna äro näm-ligen ivriga schiiter, i motsats till sina grannar turkarna och araberna, vilka äro lika trogna anhängare av den sunnitiska riktningen. Årligen vallfärda över 100,000 pilgrimer till Mesjhed.

Mitt på den persiska högslätten, 1,600 m. ö. h. ligger Ispahan, landets gamla huvudstad. Denna »Orientens i-ärla», som haft en så lysande historia och som en gång varit ett under av skönhet och prakt, har småningom förfallit och blivit en ruinernas och minnenas stad. Dess praktbyggnader vittra småningom ned, och på dess gator och gränder växa rosen-snår. Dess förr så storslagna keramik-industri bedrives nu av simpla hantver-kare, vilka helt glömt konsten att fram-ställa de i underbart klara och vackra färger strålande gammalpersiska fajans-och emalj arbetena. En annan gammal stad är Schiras, belägen nära ruinerna av det forna Persepolis. Hit vallfärda perserna för att hylla minnet av sina två natio-nalskalder, Hafis och Saadi, vilkas sånger 274

EN BYGATA I PROVINSEN ASTERABAD Asterabad är en vild och bergig provins vid Kaspiska havet, och de flesta invånarna äro av turkiskt ursprung. Byarna omgivas av lermurar och husen äro av soltorkad lera. Dal-gångarna äro fruktbara, men fuktiga och ohälsosamma. Det osunda klimatet har givit

provinsens huvudstad, Asterabad, namnet »Pestens stad».

EN KOPPARSLAGARES BUTIK I KASVINS BASARER De flesta persiska butiker äro belägna på basargatorna, vilka ofta äro delvis överbyggda, så att de närmast likna passager eller väldiga saluhallar. Själva butiken är i regeln mörk och trång, var-för man måste skylta utanför för att locka kunder. Hushållskärlen tillverkas vanligen av koppar, men kokkärl av plåt och stenkrukor för uppbevaring av dricksvatten äro även mycket i bruk.

2 75

EN TILL SJAHENS ÄRA DEKORERAD GATA I KASVIN Bilden utgör ett gott exempel på orientalisk smak; utsökt vackra mattor sida vid sida med bil-ligt europeiskt kram pryda portalen, som dekorerats till sjahens ära. På kvällen tändas massor av oljelampor — sådan modern bekvämlighet som gas och elektricitet finns ej i Kasvin. Lejonet, som i tassarna håller ett svärd ocli vars rygg prydes av en stiliserad sol, är Persiens vapen.

276

EN VACKER MOSKÉGÅRD I MAHUM Perserna äro mycket förtjusta i trädgårdar, och sådana anläggas så snart utrymmet och vatten-tillgången medgiver det. Men i stället för gröna gräsmattor har man en massa vattenbassänger med spelande fontäner, skuggivande träd och en mängd rosenbuskar, där »Bulbul», den per-siska näktergalen, sjunger. Denna moské utgör ett vackert prov på gammal islamitisk arkitektur.

277


är varje äkta persers käraste läsning. Abuscher vid Persiska viken är landets viktigaste hamnstad och säte för den engelska residenten. Rikets största han-delsstad är Tabris i provinsen Aserbeid-schan, inom persiska Armenien. I dess basarer trängas alla Orientens folkslag, och härifrån går bl. a. exporten till Europa av de berömda persiska mattorna.

Två raser. Ungefär en tredjedel av befolkningen är

äkta perser, vilka tillhöra den iranska grenen av den indoeuropeiska folkstam-men. De kallas farsi och äro ättlingar till de gamla perserna. Turkarna äro emeller-tid talrika, spridda över hela landet, men bofasta framför allt i nordvästra Persien, i Aserbeidschan, den rikaste provinsen. De tala en turkisk dialekt, tyrki, som är renare och ursprungligare än osmani, som talas i Turkiet. Rasfrändskapen med osmanerna framträder främst i deras all-männa karaktärsläggning och i deras språk. De räknas emellertid som en orga-nisk del av den persiska nationen, bo övervägande på persisk jord, ha rent persisk andlig kultur och en mång-hundraårig historia gemensam med per-serna.

»Sålunda består den persiska nationen

av tvenne särskilda raselement, arier och mongoloider, hos vilka naturen bevarat distinkta särdrag, men som fast förenats genom en gemensam kultur. Och hittills har kulturbandet städse visat sig starkare än naturdifferensen. Persiskan, farsi, är städernas och sö-derns, turkiskan landsbygdens och nor-dens språk. Kusinskapet med våra väderstrecks tungomål är inte avlägs-nare än att svenskans fader och moder bli pädär och madär på persiska och finskans minä och sinä bli män och sän på turkiska.»

Det är svårt att förutspå Persiens framtid. Skall det lyckas den nuvarande kraftfulla sjahen att nyskapa det gamla landet? Måhända — med hjälp av euro-peiska organisatörer! Engelsmännen ha redan gjort mycket för handeln, för bergsbruket och för undervisningen; svenska officerare ha framgångsrikt orga-niserat regeringsgendarmeriet, den vikti-gaste delen av Persiens krigsmakt, och sålunda i viss mån bibragt den persiska ungdomen ordning och disciplin. I varje fall ter sig Persiens framtid ljusare nu, än den gjort på många år, och det är att hoppas, att detta gamla rike skall åter-uppstå som ett ordnat hemvist för ett kultiverat och välmående folk.

KEJSERLIGA MOSKÉN OCH MEDSHAN-I-SJAH-TORGET I ISPAHAN Blå fajans pryder de höga portarna, som åt söder bilda infarten till Medshan-i-Sjah-torget, världens största torg, i km långt och 300 m. brett. Blå fajans i en underbart vacker skiftning täcker också från grunden ända till minareternas spets den för sin skönhet och sina vackra keramikarbeten vittberömda kejserliga moskén, Medshed-i-Sjah.

778

Hattar och huvudprydnader NÅGRA TYPER FRÄN ODIKA TIDER OCH TRAKTER

Den äldsta formen av huvudbonad var antagligen skinnet av ett djur eller ett stort blad. Denna primitiva huvudbonad avpassades nödtorftigt efter huvudet, och mössan eller hatten var färdig. Bland de klassiska folken blev bruket av hattar aldrig allmänt, man föredrog tvärtom att gå med obetäckt huvud. Den förkärlek för huvudbonader, som oberoende av klimat kännetecknat européerna sedan den äldre medeltiden, är ett arv av barbarerna. Detta kapitel ger några huvudpunkter ur hattens historia och geografi.

I British Museum finnes en antik staty, vilken framgrävts i Italien

1776, men torde vara ett verk av någon okänd grekisk mästare, som levde ett halvt årtusenden före Kristus. Denna staty, som föreställer den sovande Endymion, erbjuder intresse icke blott genom det konstnärliga utföran-det, utan även genom den omständigheten, att Endymion bär en hatt på sitt huvud. Detta torde vara den äldsta avbildning av en dylik huvudbonad, vi äga i behåll från den klassiska forn-tiden.

Den första hatten. Hattens ursprung

var antagligen ett stort blad, som tjä-nade till att skydda huvudet och framför allt ögonen mot solens brännande strålar. Sedan kom man på tanken att anpassa bladet efter huvudets form. Nästa steg var att ersätta bladet med ett stycke skinn eller filt, och Endymion-hatten var färdig.

Allmänt blev bru-ket av huvudbonader aldrig hos de klas-siska folken. De fri-borna hellenerna och

HÄPNADSVÄCKANDE HUVUDBONAD Denne papuadansare bär en huvudprydnad, som verkligen söker sin like. Den är hop-satt av fjädrar, bland vilka paradisfågelns och kakaduns äro de mest iögonenfallande.

romarna gingo helst barhuvade, medan filthatten, pileus, grekernas pilos, företrä-desvis bars av frigivna. På resor anlade man dock gärna en låg, bredskyggig

huvudbonad, petasus, med band, som knö-tos under hakan eller i nacken.

Germanerna använ-de icke hattar. Om sommaren gingo de mest barhuvade, och om vintern buro de mössor eller huvor. Huvan var ofta fast-sydd vid tröjan eller kappan, och påminde då om de regnka-puschonger av läder eller lurvigt tyg, som romarna använde på långfärder. Liknande huvor buros av de no-madiserande skyterna i södra Ryssland. Den mjuka mössa med nedhängande topp, som redan tidigt an-träffas hos Mindre Asiens greker, var ett lån av deras grannar, frygerna. »Ättlingar» av denna äro den neapolitanska fiskar-mössan och jakobin-mössan, som blivit en symbol för friheten och republiken.

Under den tidigare medeltiden påminde huvudbonaden lik-som dräkten i övrigt mycket om de for-

279

MASKERADKOSTYMER HOS INFÖDINGARNA PÄ NYA BRITANNIEN Hos många vilda folk förekomma maskdanser, vilkas ursprungliga syfte synes vara att bortjaga onda andar. Maskdansarna, vilka ofta bära groteska, ja vidunderliga överbyggnader, föreställa andeväsen. Stundom bilda dessa dansare hemlighetsfulla sammanslutningar. De s. k. duk-duk på den melanesiska ön Nya Britannien äro allmänt fruktade av sina stamfränder.

280

LAMAPRÄSTER MED HATTAR, SOM LIKNA FORNGREKISKA HJÄLMAR Det finnes två olika kategorier av lamas. Efter färgen på sina huvudbonader kallas de röda och gula lamas. Prästerna i det stora lamatemplet vid Peking bära visserligen tegelröda kappor, men deras höga hoptryckta hattar äro gula. Dessa hattar påminna mycket om forngrekiska hjälmar. Enligt den lamaistiska traditionen avbilda de toppen av ett heligt berg.

281

HATTAR OCH HUVUDPRYDNADER

mer, som användes av de hedniska nord-européerna. Den gamla Endymionhatten återgick i medeltidens pilgrimshatt, vilken troligen förfärdigades av filt eller skinn. Pilgrimshatten pryddes vanligen med snäckskal.

Milanesiska baretter. Mot slutet av medeltiden uppträdde den

civila huvudbonaden under alltmera väx-lande former och i allt rikare utsmyckning. Hättor och baretter, av kostbara tyger, ut-sydda med guld och silver samt präktigt plymagerade, kommo på modet. De vack-raste renässansbaretterna gjordes i Milano. De voro sydda av guld- och silvertyg, sam-met och siden, slitsade och puffade som den tidens dräkter samt prydda med juveler. Milanos namn återfinnes i det engelska ordet »milliner», som dock numera en-dast betecknar en person, som förfärdi-gar och handlar med kvinnliga huvud bonader, en modist.

I sextonde seklet avlöstes baretten småningom av hatten, som i början hade ganska smalt brätte, men efter hand blev alltmera bredskyggig. I det följande århundradet nådde denna utveckling så långt, att brättet hängde ner över ansiktet och öronen. Denna veritabla slokhatt blev slutligen alltför obekväm. Modet måste rätta sig efter det praktiska livets krav. Man vek upp hatten i pannan, över örat eller i nacken. Snart nöjde man sig ej med en uppvikning, hatten veks upp på två, och slutligen på tre ställen. Därmed hade den sedermera så berömda trekantiga hatten kommit till. Allongepe-rukerna voro emellertid ofta så konstrikt uppbyggda, att en hatt ej kunde placeras på dem, varför dandyn fick gå med hatten under armen, som en annan chapeau-bas.

En strut som damhatt. Vi ha här talat om männens huvud-

bonader. Men ännu underbarare ha de

EN GRUPP MEXIKANSKA ARBETARE I BREDSKYGGIGA HATTAR Vildarna använda i allmänhet icke några huvudbonader för att skydda sig mot solstrålarna Hatten som skyddsmedel är produkten av en högre kultur. Detta gäller även den bredskyggiga hatt, som allmänt bäres av Mexikos halv- eller helindianska peoner. Denna pittoreska huvud-bonad, som liknar en jättestor konvolvel, synes härstamma från den spanska sombreron.

282

DEN MONGOLISKA ADELSDAMEN här ovan bär en utomordentligt rik hårklädsel. Flätorna dragas genom krökta juvelprydda horn och deras ändar inneslutas i vackert arbetade fodral av silver och grönt silke. Ansiktet omramas av långa pärltofsar. Uppe mellan hornen sitter en hatt eller krona av pälsverk och guld. De målade prickarna i ansiktet beteckna hög rang.

284


utvecklingslinjer varit, som följts av damhatten. I slutet av fjortonde och början av femtonde århundradet täckte en dam av värld sitt huvud med ett gyllene nät. Senare ersattes nätet av annat ma-terial och försågs med en styv kant eller stomme. Denna huvudbonad kunde anta de mest fantastiska former. Stundom hade den två fots-långa horn, som stucko ut på sidorna eller voro rik-tade rakt uppåt. Något se-nare kom stapelhatten, frans-männens hennin, på modet. Från toppen av denna höga, svarta, bakåtlutande strut fladdrade en slöja av muslin eller flor.

Med mitten av adertonde århundradet inbröt åter en tid av extravagans i de kvinnliga hattmoderna. Da-merna buro gigantiska pud-rade peruker, och för att täcka dessa gjordes mössorna ofantligt stora. De blevo ett slags överbyggnader av stärkt muslin och band-garnityr. Ofta placerade man på toppen av den höga pe-ruken en löjligt liten hatt.

Hjälmar och stormhattar falla utom ramen för detta kapitel, som behandlar ci-vila huvudbonader, men det förtjänar nämnas, att bruket av metaller icke varit inskränkt till de militära huvud-bonaderna. I tolfte århundradet använde man i Europa kittelhattar, vilka gjordes i form av vanliga civila huvudbonader, men av betydligt starkare material, d. v. s. järn. I den tidens inventarieförteckningar göres en skarp skillnad mellan soldathjäl-mar och civila järnhattar. I domkyrkan i Braunschweig finnas några fresker, må-lade på elvahundratalet. På dessa origi-nella väggmålningar finnes även den

, civila järnhatten avbildad. Den liknar rätt mycket våra dagars styva, rund-kulliga herrhattar.

HATTAR, FLÄTADE AV DET VÄXANDE HÅRET I sydvästra Kina bo några bergsstammar, vilkas förfäder torde ha levat i landet före kinesernas ankomst. Hos ett av dessa folk, nosu, bära kvinnorna egendomliga huvud-bonader, som bestå av deras eget hår, uppblandat med fårull.

Den röda hatten.

Inom den romersk-katolska hierarkin betecknar färgen på hatten bärarens rang. Kardinalshatten är röd, ärkebiskopens och biskopens grön och abbotens svart. Den röda kardinalshatten infördes 1245 vid kyrkomötet i Lyon av påven Inno-centius IV. Den gröna hatten är av senare datum. Något edikt om den svarta hatten behövde icke utfärdas, ty denna färg hade av ålder använts för prästerliga huvudbonader. Till sin form avvek prästhatten icke mycket från de hattar, som buros av resande, pilgrimer och lekmän i allmänhet under

285

ÖSTAFRIKANSKA KRIGARE I FULL FJÄDERSKRUD REDO FÖR DANSEN Strutsplymerna och kohårstofsarna vit tna om att dessa bålda krigare höra hemma i Afrika. Vad själva utseendet vidkommer, kunde de lika gärna vara melanesier. De ha p y n t a t och målat sig för en galadans. Särskilt vackra fjäderprydnader bäras av de krigiska masajerna, ett liamitiskt folk, som ända till senaste tid varit en plåga för sina fredligare grannar.

tolfte och trettonde århundradena. Den var försedd med snodder, vilka knötos under hakan, och kunde även bäras hängande på ryggen. I femtonde år-hundradet gjordes kullarna högre och rundare med smalt brätte. I sextonde århundradet blev kullen mera intryckt och brättet vidare.

Cylinder och doktorshatt.

I detta sammanhang kan det vara av intresse att söka ursprunget till några ännu använda, men tydligen ålderdomliga hatt-former. Cylinderhatten leder sannolikt sitt ursprung från de engelska puritanernas styva högkulliga hattar och skulle i så

286


fall vara »släkt» med kväkarhatten. Men den veckade cylindern, doktorshatten, härstammar från femtonhundratalets höga spanska hatt. Sedan slutet av adertonde århundradet har cylindern för övrigt upp-visat många olika former. Även material och färg ha växlat, men grundidén har för-blivit densamma, och ingenting tyder på att denna av mången förlöjligade hatt inom en överskådlig framtid kommer att förlora sin ställning som en symbol för de ceremoniösa formerna.

»Trekantiga» hattar. Den trekantiga hatten, sådan den bars

av karolinerna, går igen i svenska arméns uniformshatt av år 1906. Ur den trekan-tiga utvecklades under franska revolutio-nen en hatt med ovalt skuret, fram och bak uppvikt brätte. Det är denna hatt, som vi känna från alla Napoleonbilder. Till den trekantiga hatten ansluter sig

även den båtformiga, galonerade huvud-bonad, som ända till våra dagar förblivit paradhatt för sjöofficerare och högre civila ämbetsmän.

Om vi kasta en blick på de olika huvud-bonadernas geografiska utbredning finna vi, att de europeiska formerna äro för-härskande i tre världsdelar. I Amerika bäras de av miljoner mestiser och india-ner. Mexikos infödingar föredra den bred-skyggiga sombreron av halm, men ätt-lingarna av de gamla kulturfolken i Andernas högland bära helst den åtsit-tande yllemössan med örsnibbar, en huvudbonad, som använts av indianernas förfäder århundraden före den spanska erövringen. Liknande mössor synas ha varit i bruk bland kustindianerna, de s. k. yunca. Stundom voro dessa mössor försedda med snibbar icke blott för öro-nen, utan även för nacken och hakan. En dylik huva lämnade endast ansiktet fritt.

SMÅ GATUMUSIKANTER, SOM BÄRA »PARAPLYER» PÅ HUVUDET Här se vi ett par ungdomliga japanska spelmän med bredskyggiga hattar, som inte dölja ansiktet, men väl utgöra ett gott skydd mot sol och regn. Det regnar ofta i Japan, och man k a n med fog säga, att de pigga musikantpojkarna ständigt bära med sig uppspända halmparaplyer.

287


288

Konstverk av brokiga fjädrar.

I Argentina anses det stickade pann-bandet utgöra indianens kännetecken. Gauchos, pampasherdarna, bära nästan alltid hatt. De vilda stammarna i Syd-amerika använda inga verkliga huvud-bonader, men väl allehanda fjäderkläds-lar. Man kan med fog säga, att Syd-amerika är fjäderprydnadernas klassiska land. De skickligaste fjäderkonstnärerna anträffas bland karayaindianerna i det inre av Brasilien samt bland rucuyenne och makushi i Guayana. Rucuyenne för-färdiga vidunderliga konstverk av brokiga fjädrar, som fästas på en flätad stomme. Det hela krönes av en vajande fjäderbuske.

Även de nordamerikanska präristam-marna äro sedan gammalt kända för sina vackra fjäderprydnader. Hos osage- och rävindianerna fästes på det slätrakade huvudet en kammliknande uppsättning av rödfärgade hjortsvansar. Verkliga huvudbonader brukades endast bland de nordligare stammarna. Irokeserna buro ofta barettformade skinnmössor med en vidfästad örnfjäder, medan nordväst-indianerna använde kägelformade hattar med eller utan brätte, flätade av cederbast och målade i olika mönster. De stammar,

somj bo närmast eski-måerna, ha tagit in-tryck av dessa och bära skinntröjor med fast-sittande huvor eller kapuschonger.

Fdrskinnsmössor och turbaner.

Nordasiaternas dräkt påminner i många hän-seenden om eskimåer-nas. För övrigt kan man i Asien särskilja mellan fyra grundty-per av huvudbonader, en kinesisk-koreansk, en mongolisk-turansk, en persisk-indisk och en arabisk. Några be-

TVÄ UTFATTIGA ADELSMÄN Dessa japanska gatumusikanter äro fattiga, men stolta samuraier. För att icke bli igen-kända bära de korgliknande hattar, vilka så gott som fullständigt dölja ansiktet.

stämda gränser finnas emellertid icke mel-lan deras utbredningsområden, och indel-ningen är ganska godtycklig. Den runda »mandarinhatten» och den lilla åtsittande kinesiska mössan äro alltför kända för att behöva beskrivas, likaså den skålformiga regnhatt, som med förkärlek bäres av kulierna. Kirgiserna och östturkarna i Sinkiang ha runda mössor av tyg eller skinn, medan usbekerna och turkmenerna bära den höga fårskinnsmössan. I Tibet finner man alla möjliga mössor och hattar i brokig blandning. Persernas nationella huvudbonad var tidigare turbanen. Nu-mera bäres den endast av prästerna och profetens avkomlingar. Hos de förra är den vit, hos de senare grön. Den gröna turbanen är för övrigt ett kännemärke på samma stånd även i andra moham-medanska länder. Genom den turkis-ka kadjardynastin har fårskinnsmössan emellertid kommit i allmänt bruk i Persien.

Araberna täcka i regeln huvudet med en duk av bomull eller siden, som fast-hålles av en kamelhårsbindel. I Syrien användes tarbusch, en röd mössa med

tofs och omvirad tur-banduk. Bland stads-befolkningen i hela Ori-enten är fezen en van-lig huvudbonad. Tur-kiets modernistiska re-gering har dock för-bjudit dess användan-de. Arabernas kvinnor bära i allmänhet hu-vuddukar och stundom ovanpå dessa stora halmhattar.

Den stora massan av svarta afrikaner bär inga huvudbona-der alls, ty de mer eller mindre överdå-diga prydnader, som anläggas vid festliga och krigiska tillfällen, göra knappast skäl för detta namn. I Nord-afrika äro de orien-taliska formerna för-härskande.

Fjällens oelh fjordarnas land NORGES NATUR OCH FOEK

Konungariket Norge, eller Noreg som det heter på norskt landsmål, omfattar den nord-liga och västliga delen av Skandinaviska halvön. Dess areal är 323,800 kvkm. och folk-mängden utgör 2,7 miljoner personer. Det gränsar i söder och sydväst till Skagerak och Nordsjön, i väster till Atlanten, i nordväst och norr till Norra Ishavet samt i öster til l Sverige och Finland. Norge är ett typiskt fjäll- och kustland; dess stora längd-utsträckning, dess nordliga läge, dess rika kustutveckling och havets starka inflytande — allt detta utgör faktorer, vilkas växelverkan danat landets klimat, dess djur- och växtliv. Det avskilda läget och den hårda och storslagna naturen ha också skapat ett enhetligt folk med bestämda, individuella särdrag. Norrmännens insats i den euro-peiska kulturen, både inom vetenskap, konst och litteratur, har varit enastående rik och befruktande. I detta kapitel skola vi försöka ge några glimtar av det sköna

landet och dess säregna befolkning.

NORGE — det är högfjäll med evig snö, strida älvar, stora skogsvidder,

jöklar och fjällsjöar, odlade dalgångar och långsträckta, djupa fjordar. Fårad, väderbiten, som det står i nationalsången av Björnstjerne Björnson, stiger dess långa kust fram över Atlantens och Is-havets vatten. Genom mer än tretton breddgrader stiga fjäll med snötäckta toppar och tinnar i nästan oavbruten rad upp ur bergskedjorna. I norr och nord-väst reser sig denna fjällsträcka mer eller mindre brant ur havet, bildande en av djupa fjordar kluven högplatå. I sydväst sänka sig fjällmassorna terrassformigt, medan i landets centrala delar fjällen nå sin högsta resning. Sydnorge genomplö-jes av långa dalar, som löpa ut i svagare kuperade områden längs södra kusten och gränsen i öster. I sin helhet betraktat företer Norge i geologiskt avseende en rätt ensartad karaktär, men det förekom-mer dock påfallande landskapsolikheter och särskilda naturformer.

Natursköna fjordar. Största delen av Norges befolkning bor

längs kusten och fjordstränderna. Intet annat land har i liknande grad kusten sönderskuren av fjordar. Fjorden karak-teriserar inte blott landet, den har också i viss mån skapat folkets karaktär. Från Norra Ishavet till Skagerak skjuta ota-liga djupa och långa fjordar in i kusten. Vid deras stränder eller längst inne i vikarna ligga nästan alla landets städer, handelsplatser och fiskelägen.

Norge är ett turistland, och dess sevärd-

heter utgöras främst av naturscenerier, bland vilka de stora fjordarna på Vestlan-det äro de mest besökta. Vi ha t. ex. Storfjorden som förgrenar sig i många armar, av vilka den viltsköna Geiranger-fjord mellan stupbranta fjällväggar är den märkligaste; här och där på de svind-lande avsatserna ser man små gårdar, där folket måste »tjudra» småbarnen, för att de icke skola förolyckas. Eller den för sin romantiska och storslagna natur världsberömda Sognefjorden, Norges läng-sta och en av jordens mest karakteristiska fjordar. Smal och djup är den •— man har mätt djup på 1,300 meter — och nästan 18 mil skjuter den in i landet mellan sky-höga, majestätiska fjäll, ända fram till Nordeuropas högsta fjälltrakt, Jotunhei-men, som här bildar Norges största glaciär, Jostedalsbräen. Av dess förgreningar äro ur turistsynpunkt de bäst kända: den smala Naeröfjord, som går i sydlig rikt-ning, samt den mot öster inträngande Daerdalsfjord, vars vikslut, Daerdalsören, sedan urminnestider varit en ändpunkt för vägarna mellan Vestlandet och Öst-landet. Strax söder om den gamla staden Bergen ha vi en tredje av Norges berömda turistfjordar, den fagra Hardangerfjorden, beundrad av diktare och målare och myc-ket besökt av turister. Dess största för-grening är den 4 mil långa Sörfjorden, som likt en blånande svärdsklinga sträcker sig rakt mot söder med turistorten Odda in-nerst i viken, speglande den väldiga jökeln Folgefonnens vita snömassor; jökeln sän-der sina utlöpare — av vilka den beröm-daste är Buarbräen — långt ned i dalen.

XXI. 1. 289

ETT VACKERT PARTI AV DEN NATURSKÖNA NAERÖFJORDEN Naeröfjorden är en 17 km. lång smal fjord, som från Yttre Aurlandsfjord — vilken i sin tur ä r en utgrening av den stora Sognefjorden — skär in mellan brantstupande, skyhöga fjäll i Sogn och Fjordane fylke. Den är en av de mest förtrollande av alla Norges många natursköna fjordar och därför mycket besökt av turister. Innerst i fjorden ligger ångbåtsstationen Gudvangen.

290

BRUDFÖLJE I HARDANGER PÄ VÄG HEM TILL TONERNA AV EN FIOL I det för sin romantiska naturskönhet berömda Hardanger äro invånarna —- de nationellt egen-domliga haringarna — kända för sin kärlek till gamla bruk och dräkter. Kvinnorna äro skickliga i alla slags handarbeten och ha på helgdagarna vackra klänningar. Kvinnan på bi ldea bär den traditionella hardangerdräkten och den för detta fylke säregna brudkronan.

291

SERPENTINVÄG I DET VILDA OCH KARGA HAUKEL IFJÄLLET I Norge färdas man överallt först »opover» sedan »nedover» längs de s. k. serpentinvägarna, vi lka ofta bukta sig så skarpt, att man måste stiga ned från åkdonet och hjälpa till att vända detsamma. Denna bild är från Austmannali, den slingrande vägen nedför Haukelifjället, där en av turisttrafikens huvudådror går från Telemarken över Dalen mot norr till Odda i Hardanger.

Lofoten.

Nord-Norges rika skärgård kulminerar söder om Tromsö i Lofotens och Vesteraa-lens berömda ögrupper. Tjugo mil ut i Atlanten sträcker sig raden av stora och små öar, vilda, fantastiska, sägenom-spunna, med våldsamma fjällformationer, egendomliga fjordbildningar och en sär-egen befolkning. Många av Norges största författare, såsom Hamsun, Jonas Lie och Böjer, ha beskrivit Lofotens underbara natur och dess äventyrliga folkliv. Den svenska diktaren Pelle Molin, som var en framstående kännare av Nordlandet, skri-ver om öarna: Lofoten! Ja, det är ett her-rens under, antingen det står med tind-rande fjällspetsar och midnattssol eller dess taggade fjällsamling står upp ur ha-vet en solskensdag om vintern, vit som den vita, vassa tandraden på ett sällsamt, sagostort vidunder till rovdjur. Det är ett stort sagoland, fattigdomens land och rikedomens, ett land av vänhet och fasa,

alltid detsamma land, vars namn är titeln på Norges största sagoäventyr, som fort-gått hundraden av år före våra dagar, och som skall locka och tjusa dem, vilka kom-ma efter oss led för led i långa tider. Där finns ödslighet, som pressar ens sinne och väcker längtan bort; där skiner Guds klara sol över skönheter, som hålla en kvar i ständigt växlande kärlek till det förun-derliga landet. •—

Lofoten är en av Norges viktigaste fiskeplatser. Varje nyår stiger torsken i väldiga stim in i den stora Västfjorden och leker. I mitten av januari samlas här omkr. 30,000 man, för att under tre må-nader driva sitt krävande och farliga yrke. Då är det liv och ett myller i Lofotens hundratals »fiskevär». Miljoner kronor ta-gas in och fördelas mellan fiskare, handels-män, uppköpare cch agenter. För ett par korta veckor är allt liv koncentrerat kring fisk här uppe i midnattssolens land. — Till Lofotens märkvärdigheter hör också den världsbekanta Malströmmen, den

292

FJÄLLENS OCH FJORDARNAS LAND

starka, virvlande tidvattensströmmen vid Moskenesön.

Fisk och salpeter. Sedan äldsta tider har fisket varit en

av Norges viktigaste näringar. Det bedri-ves längs hela den norska kusten från Is-havet till Nordsjön och växer årligen i eko-nomisk betydelse, allt efter som det orga-niseras enligt moderna, effektiva affärs-metoder. Av största vikt i synnerhet för Nord-Norge är torskfisket. Torsken fån-gas om vintern och våren på sträckan från Tromsö till Stavanger och om våren utan-för Finnmarkens kust. Den exporteras som »stockfisk» främst till Sverige och Italien, som »klippfisk» till Spanien, Portugal och Syd-Amerika. Sillfisket är osäkrare än torskfisket, men det är grundvalen för den norska konservfabrikationen, som under de senaste decennierna utvecklats till en världsindustri.

Konservfabrikerna inlägga alla slag av

sill, makrill, torskrom, ansjovis, fiskbullar och fiskpudding. Men den viktigaste ar-tikeln är den norska sardinen eller »bris-lingen» (vassbuk eller skarpsill). Brislin-gen uppträder i stora stim och kommer in till kusten för att söka föda. Den fångas i synnerhet i fjordarna kring Stavanger och Bergen. Den största fångsten göres som-mar och höst, då fisken är fetast. Brisling i olivolja eller tomat, rökt eller orökt, har efterhand blivit en världsartikel. Nu fin-nas i Norge cirka 150 konservfabriker, moderna betydande anläggningar, som tillsamman representera ett värde av omkr. 50 miljoner kronor. Fabrikerna ligga längs kusten, de flesta i de västra och norra landsdelarna. Den gamla sta-den Stavanger vid Boknfjorden är cent-rum för exporten. I och omkring denna stad finnes inemot hälften av landets konservfabriker. En betydande utförsel sker också från Haugesund, Bergen och Trondhjem.

SVARTISEN, NORGES NÄST STÖRSTA GLACIÄR, GÅR NED TILL HAVET Svartisen är 489 kvkm. stor och ligger nära kusten under polcirkeln i norra Helgeland i Nordlands fylke. Denna väldiga jökel är ännu föga utforskad. Från väster splittras Svartisen av en rad smala fjordar, och en av dessa isarmar, den breda Fonndalsbräen, når ända fram till Holandsfjorden. De norska fjordarna äro mycket djupa, varför stora oceanångare gå upp ända till fjordslutet.

293

294

SOM

ET

T F

ÅG

EL

NÄ

ST

E L

IGG

ER

DE

NN

A L

ILL

A B

OST

AD

PÅ

ET

T K

LIP

PU

TSP

RÅ

NG

VID

GE

IRA

NG

ER

FJO

RD

S

torf

jord

en

el

ler

Sö

nd

mö

rsfj

ord

en

är

de

n

bre

da

och

d

jup

a

fjo

rd,

som

str

ax s

öder

om

den

gam

la s

tad

en A

ales

un

d s

kju

ter

in f

örst

i ö

stli

g se

dan

i s

ydli

g ri

ktn

ing

m

ella

n

Mör

e fy

lkes

st

ora

rtad

e o

ch

mål

eris

ka

alp

form

atio

ner

. D

ess

syd

liga

ste

och

sm

alas

te f

örgr

enin

g ä

r G

eira

nge

rfjo

rd,

vid

a b

erö

md

för

sin

v

ild

a

nat

urs

kö

nh

et.

De

n o

msl

ute

s p

å b

åd

a si

dor

na

av

lo

drä

ta,

änd

a ti

ll

1,70

0 m

eter

hög

a fj

äll;

hä

r o

ch d

är

kast

a si

g m

ind

re ä

lvar

ned

för

de

stu

pb

ran

ta

fjä

llv

äg

ga

rna

—

d

et

mär

kli

gast

e va

tten

fall

et

är

»D

e sj

u

syst

rarn

a»

—

och

d

e en

stak

a gå

rdar

na

hän

ga

likt

få

gelb

on

p

å

svin

dla

nd

e k

lip

pu

tsp

rån

g.

BE

RG

EN

, E

N U

RG

AM

MA

L K

UL

TU

RO

RT

OC

H E

TT

BE

TY

DA

ND

E H

AN

DE

LSC

EN

TR

UM

, A

R N

OK

Gh

ä A

ND

KA

bl A

U

Vid

en

ha

vsv

ik m

ella

n S

ogn

e- o

ch H

ard

ange

rfjo

rd l

igge

r B

erge

n,

»sta

den

mel

lan

de

sju

ku

llar

na»

. G

run

dla

gd o

mkr

. 10

70 a

v O

laf

Kyr

re u

pp

levd

e B

erge

n s

m

förs

ta s

torh

etst

id p

å 11

00

- oc

h

120

0-t

alen

, då

det

var

Nor

ges

resi

den

s- o

ch k

rön

ings

stad

. U

nd

er h

ela

den

sen

are

med

elti

den

beh

ärsk

ade

tysk

a l

ian

sefo

r-b

un

det

st

ad

en.

På

160

0-t

alet

var

Ber

gen

den

dau

sk-n

ors

ka

mon

arki

ns

förn

ämst

a

han

del

ssta

d,

och

i v

år t

id ä

r d

en e

tt c

entr

um

för

Ves

tlan

det

s h

and

el

och

k

ult

url

iv.

Tro

ts

att

stad

en

fler

e

gån

ger

här

jats

av

el

d

är

den

ri

k

på

his

tori

ska

min

nen

, b

l.a.

d

e ål

der

do

mli

ga

gård

arn

a vi

d

Våg

ens

ham

n.

295


I sambana med fisket kan också näm nas att valfångsten, denna gamla för-värvsgren, i modern tid gått en storartad utveckling till mötes. På detta område ha norrmännen varit föregångsfolket i så hög grad, att hela den moderna industrialise-rade valfångsten blivit en speciell norsk näringsgren, skapad genom norsk före-tagsamhet och äventyrshåg. År 1927 var de norska valfångstbolagens produktion ca 700,000 fat valolja med ett värde av 60 miljoner kronor. Och produktionen väntas stiga alltjämt.

Norges många vattenfall erbjuda en billig arbetskraft, och den norska industrin tager också dessa »naturliga» hästkrafter allt mer i bruk. Det »vita kolet» har fram-förallt fått betydelse som kraftkälla för en elektrokemisk storindustri: framställnin-gen av det berömda gödningsämnet Nor-gesalpeter. Detta är handelsbenämningen på kalksalpeter, framställd av salpeter-syra, som erhållits genom direkt oxidation av luftens kväve på elektrisk väg. Denna tekniska process genomfördes först i in-dustriell skala vid den lilla staden Notod-den och sedan i fabrikerna vid Rjukan en-ligt en av vetenskapsmannen Birkeland och ingenjören Eyde uppfunnen metod. Anläggningarna i Notodden och Rjukan tillhöra Norsk Hydro, Norges största industriella föfetag, och man kan säga, att de båda städerna i Telemarken vuxit upp kring salpeterindustrin. Där det tidi-gare fanns endast en sparsam bebyggelse bo nu tusentals människor, vilkas leve-bröd står i mer eller mindre direkt sam-manhang med framställningen av Norge-salpeter.

Konservativa bönder. Ända till våra dagar har Norge varit ett bondeland. Sedan hedenhös har den fria, självägande bonden varit rikets rygg-rad. Man kan tryggt påstå, att allmogen i Norge varit friare, lidit mindre under so-cialt förtryck och adelstyranni än i något annat land i Europa. Och fortfarande äro bönderna, trots att en stark industriarbe-tarstam vuxit upp, trots att stadsbefolk-ningen under de sista decennierna mång-dubblats, landets mäktigaste samhälls-klass. De äro det redan av naturnödvän-

dighet, då de omhänderha tre av Norges viktigaste näringar: jordbruket, boskaps-skötseln och skogsdriften.

Genom sin isolerade och avgränsade bo-sättning i fjäll- och fjorddalarna har den norska bonden — dölen som han kallas i Norge — bevarat många gamla traditio-ner, många forna tiders seder och bruk; i några mera avsides belägna dalar, såsom Setesdalen, Hallingdalen och Numedalen. finner man ännu i gårdarna rika minnen från forna dagars stolta bondekultur; och slutligen har den norska bonden förblivit en inbiten individualist, som i så mycket som möjligt försöker »vara sig själv nog». De stoltaste och rikaste bondeätterna fin-ner man i Östlandets välodlade, långa och vackra älvdalar: Österdalen, Gudbrands-dalen, Valdres, Hallingdalen och Nume-dalen, skogrika, fruktbara dalfören med långa vattendrag och utmärkta betes-marker. Brännpunkter för den nationella konsten äro Telemarken och Setesdalen, den sydligaste av Norges stora dalsträc-kor. Här finnas bevarade flere rent medel-tida drag i dräkter, vävnader och arkitek-tur. Både telemarksbonden och setesdö-len äro musikaliska och poetiskt begå-vade; dessa trakter äro en verklig skatt-kammare för den norska folkdiktsforsk-ningen.

Den urgamla bondekulturen och den norska bondens utpräglade karaktärsdrag förklara också allmogeskildringens cent-trala plats i norsk litteratur. Bonden som nationell typ, bonden i vardagens arbete och bonden som enskild samhällsmedlem är föremål för studium av nästan alla Norges stora författare. Vi möta honom i Bjornsons idealiserade berättelser, i Knut Hamsuns stora romaner, i Kristian Elsters noggranna folklivsskildringar, i Arne Gar-borgs realistiska, tungsinta böcker, i Hans E. Kincks intensiva studier, i Olav Duuns storliniga, djuplodande bygderomaner, och vi möta honom slutligen sådan han levde under medeltiden i Sigrid lindsets litte-rära storverk. I Norge har bonden, odal-mannen betytt mera för den nationella konsten än kanske i något annat euro-peiskt land — det bevisar måhända bäst för en icke-norrman hans dominerande ställning i det norska samhället. 296

MÄKTIGA GLACIÄRER —• isbräer — sända sina utlöpare långt ned i de norska dalarna. På bilden se vi slutet av en sådan isbrä, som sänker sig ned från de praktfulla Horungerfjällen, vilka utgöra en del av Jotunheimens fjällparti vid Sognefjordens östra ända. Denna avrun-dade, U-formade dalgång har efter vattenerosionen formats ut av isens glidning och skruvning.

297

NO

RS

K F

OL

KE

MU

SEU

M p

å B

ygd

ö u

tan

för

Osl

o är

en

sto

rsla

gen

nat

ion

ell

inst

itu

tio

n,

som

om

fatt

ar

båd

e m

use

ala

sam

lin

gar,

bib

lio

tek

ocli

fram

för

all

t e

tt s

tort

fri

luft

smu

seu

m,

där

ma

n i

byg

gnad

er,

red

skap

och

hu

sger

åd,

såvä

l i

det

alj

som

i e

n h

elh

etsb

ild

få

r se

det

nor

ska

folk

ets

liv

i h

elg

och

soc

ken

u

nd

er

tid

ern

as l

op

p —

frå

n v

ikin

gati

den

til

l vå

ra d

agar

. T

ill

mu

seet

s ve

rkli

ga d

yrgr

ipar

hö

ra s

tavk

yrk

orn

a f

rån

io

oo

- oc

h 1

200

-tal

en.

De

rep

rese

nte

ra d

en

äld

sta

no

rdis

ka

träk

yrk

oty

pen

; ge

nom

sin

ori

gin

ella

ark

itek

tur,

sin

ri

ka

flät

verk

sorn

amen

tik

och

sin

a p

rak

tfu

lla

sn

ider

ier

göra

de

ett

fan

tast

iskt

in

tryc

k.

29S


Tre gamla städer.

Norge är en av Europas äldsta stats-bildningar, och dess flesta städer ha stolta anor från medeltiden. Man kan säga att landet haft tre huvudstäder: Trondhjem, Bergen och Oslo. Allteftersom huvudsta-den flyttats längre söderut har Norge allt starkare och intimare dragits in i den väst-europeiska kulturkretsen.

Trondhjem,. eller Nidaros som det först hette, är ett naturligt centrum för land-skapet kring den stora Trondhjemsfjor-den, Tröndelagen, en urgammal kulturbygd

och nu en av Norges bäst odlade trakter. Staden grundlades 997 av Olaf Tryggvesson, men av någon betydelse blev den först när ärkebiskopsstolen förlades hit år 1152. Om-kring 1300 stod det gamla Trondhjem i sin glans. Då var domkyrkan färdig —den hör till det yppersta arkitekturen i Norden har att uppvisa — och ett stort antal andra kyrkor och kloster prydde staden. Efter re-formationens genombrott gick Trondhjem bakåt, och först i modern tid, sedan kom-munikationerna förbättrats, har staden åter raskt utvecklats. Den är nu med 55,000 invånare Norges tredje stad.

HURTIGA OCH HÄRDADE LAPPBARN I NORSKA FINNMARKEN Lapparnas antal i Norge överstiger 20,000 och de äro bosatta i Nord-Norge eller föra där ett nomadiserande liv. Spridda här och där förekomma de i Nordland och Troms fylke, men i de nordligaste regionerna, i Finnmarken, som efter dem fått sitt namn — ty lapparna kallas i Norge finner, medan finnarna kallas kväner —•, utgöra de en betydande del av befolkningen.

299

GAMMAL »STABBUR», HÄRBRE ELLER VISTHUSBOD, I HALLINGDAL Den norska bondekulturen, som under medeltiden upplevde sin verkliga storhetstid, har bevarat beundransvärda alster av timmerbyggnadskonst och träskulptur. I de mera avstängda dal-förena, såsom Setesdal, Valdres och Hallingdal, finner man ännu gamla, originella stugor och uthus med tydlig medeltidsprägel. Ovan avbildade härbre är från Hallingdal i Östlandet.

Söder om Sognefjorden ligger Bergen, grundlagd på 1070-talet av Olaf Kyrre. Den blev redan tidigt ett betydande han-delscentrum och var en kort tid krönings-och residensstad. Under hansetiden var staden fullständigt i tyskarnas ägo. På 1600-talet var Bergen Nordens största handelsstad, och under världskriget var det Skandinaviens port mot Västmak-terna. Det är landets förnämsta sjöfarts-stad med ca 100,000 invånare. Bergen har flere gånger härjats svårligen av elds-vådor, men man har dock lyckats rädda flere historiskt märkliga byggnader, så-som Håkonshallen från medeltiden, Tyske-brvggen med sina karakteristiska hanse-

hus och det vackra rådhuset. Bergen är inte bara en betydande handelsstad utan också Vestlandets kulturcentrum. Musik, teater och måleri omhuldas av det förmögna borgerskapet. Staden äger ett par fina konstsamlingar och det utmärkta »Vest-landets Kunstindustrimuseum»; »Bergens Museum» åter är berömt som vetenskap-lig institution, särskilt på det biologiska området.

Innerst inne i den kultur-geografiskt märkligaste av Norges många fjordar, Oslofjorden, är landets huvudstad idea-liskt belägen, med goda land- och sjökom-munikationer och med natursköna om-givningar, av vilka de skogbevuxna höj-

300


derna Holmenkollen och Voksenkcllen äro de mest kända. Oslo grundlades år 1150 av Harald Hårdråde. Från Kalmarunio-nens tid har det varit rikets huvudstad. År 1624 ombyggdes staden efter en förhär-jande eldsvåda och flyttades då till sitt nuvarande centrum nära den gamla fäst-ningen Akershus och fick efter konung Kristian IV namnet Kristiania. De ra-dikala landsmålsanhängarna, som vilja av-skaffa alla namn från den danska tiden i landets historia, lyckades dock genom-driva återupptagandet av namnet Oslo från januari 1925. Iyiksom så många andra av Norges städer har Oslo efter den moderna industrins genombrott vuxit mycket hastigt. Från att före 1880 ha varit ett kulturellt och administrativt cent-rum är det numera också en modern han-dels- och industristad, en medelpunkt för det rika industridistriktet kring Oslofjor-den och Norges förnämsta handelsstad, som ombesörjer* c:a 40 % av rikets varuomsätt-ning med utlandet. Dess snabba utveck-

ling åskådliggöres bäst av den snabba folk-ökningen: år 1809 10,000,1860 50,000,1890 150,000 och nu omkr. 260,000 invånare.

Oslo är en allt dominerande medel-punkt för det blomstrande vetenskapliga och konstnärliga livet i Norge. Här äro de förnämsta vetenskapliga institutio-nerna, läroverken och fackskolorna kon-centrerade; här är turisten i tillfälle att studera landets historia och konst i fina specialsamlingar och stora museer; och här kommer i en snar framtid Gustav Vigelands — nutidens kanske största bild-huggare — jättefontän att anläggas i Frognerparken, ett monumentalt kolossal-verk i sten och brons, som redan nu givit Oslo namnet »staden med fontänen».

Folkkaraktären. Den norska naturen har skapat den

norska folkkaraktären. Fjordbygdens in-stängdhet och otillgänglighet, fjällens öds-lighet och de stränga livsvillkoren ha da-nat ett allvarligt, hårt, djärvt och av en

VACKER BILD FRÅN DEN STORA VALDRESDALEN I b a k g r u n d e n f r a m t r ä d a u r f j ä l l e n m e d e v i g s n ö p å t o p p a r n a ; p å m i t t e n a v b i l d e n s y n e s e t t s k o g b e k l ä t t b e r g , o c h n e d a n f ö r d e t t a t d e n v ä l o d l a d e d a l e n m e d e n b r u s a n d e ä l v p å b o t t n e n . D e n v a c k r a o c h o m v ä x l a n d e n a t u r e n i V a l d r e s l o c k a r d i t e n m a s s a t u r i s t e r . Ö s t l a n d e t s s t o r a o c h s k o g r i k a d a l f ö r e n u t g ö r a m e d e l p u n k t e n för N o r g e s b o s k a p s s k ö t s e l o c h s k o g s d r i f t .

301


stark självkänsla präglat folk. Ett vinter-folk har en av dess skalder kallat det! En urgammal fri bondekultur, ett modigt och fritt liv som sjömän och fiskare ha gjort att den germanska rasens karaktärsdrag — nationell självständighetskänsla, obän-dig individualism, förmågan till våld-samma kraftansatser, ett ojämt lynne — starkare präglat norrmännen än deras skandinaviska bröder. Den norska bon-den har uträttat storverk i kampen mot en karg natur, den norska »sjömannen» har vunnit världsrykte som sportsman och forskningsresande, och slutligen ha norr-männen som diktare och konstnärer ska-pat oförgätliga värden. Men .samtidigt klagar man, inte utan fog, över det norska folkets motvilja för samarbete och enig-het, dess dragning till ytterligheter. Dessa motsatser i folklynnet komma också väl till synes i Norges historia, som ju känne-tecknas av våldsamma övergångar, upp-visar perioder av stor kraftutveckling

med bittra politiska strider och tider av stillestånd och nedgång. Också den norska konsten karakteriseras av det storslagna, det excentriska och demoniska och är starkt dramatiskt betonad.

Men denna karakteristik hör i alla fall, åtminstone delvis, redan historien till. Ty alltsedan den moderna industrins upp-komst har utvecklingen gått mot en allt större enhetlighet och likformighet. De förbättrade kommunikationerna ha upp-hävt bygdeisoleringen, näringslivets in-dustrialisering och kulturens snabba sprid-ning och lättillgänglighet ha bidragit till dét norska samhällets allt större homoge-nitet och fasthet. I känslan av att stolta traditioner förplikta, medveten om egen förmåga, om intellektuell och moralisk styrka, kämpar det norska folket fram-gångsrikt för sin »plats i solen» bland de fria europeiska nationerna och gör med frejdigt mod sin glansfulla insats i den allt enhetligare världskulturen.

UTSIKT ÖVER OSLO MED DET KUNGLIGA SLOTTET »Karl Johan» — det är huvudgatan, den offentliga mötesplatsen och den livligt trafike-rade huvudpulsådern i Oslo, Norges vackra huvudstad vid Oslofjordens innersta vikslut. Vid »Karl Johan» ligga universitetet, stortingshuset och nationalteatern, och gatan avslutas av den värdiga konungaborgen, som har ett imponerande läge i stadens centrum.

302

Ett Britannien i Söderhavet NYA ZEELANDS SOLIGA ÖAR OCH DUKTIGA FOLK

T r o t s s i t t h o l l ä n d s k a n a m n , e t t m i n n e f r å n d e n n e d e r l ä n d s k a f l a g g a n s s t o r h e t s t i d p å h a v e n , ä r N y a Z e e l a n d e t t a l l t i g e n o m b r i t t i s k t l a n d . M e d b e r g o c h s j ö a r o c h d a l a r p å m i n n e r d e t i v i s s m å n o m N o r d e n g l a n d o c h S k o t t l a n d , o c h b e f o l k n i n g e n , s o m m e d u n d a n t a g a v m a o r i e r n a o c h e t t r ä t t l i t e t a n t a l e u r o p é e r a v a n n a n h ä r s t a m n i n g ä r r e n t b r i t t i s k m e d e t t m y c k e t s t a r k t s k o t s k t i n s l a g , ä r o m m ö j l i g t ä n s t a r k a r e b e s j ä l a d av-b r i t t i s k p a t r i o t i s m ä n m o d e r l a n d e t s i n v å n a r e . N y a Z e e l a n d h a r v i s s a u t p r ä g l a d e före-t r ä d e n f r a m f ö r d e b r i t t i s k a ö a r n a : d e t l i d e r e j a v a l l t f ö r s t a r k a o c h p l ö t s l i g a t e m p e r a t u r -v ä x l i n g a r , d e t h a r e t t v i d a s o l i g a r e k l i m a t , o c h d e t ä g e r i n g a »svarta» i n d u s t r i d i s t r i k t . E t t t i d i g a r e k a p i t e l h a r b e h a n d l a t m a o r i e r n a , N y a Z e e l a n d s b e f o l k n i n g v i d t i d e n för d e v i t e s a n k o m s t ; i d e t f ö l j a n d e ä r d e t »vita» N y a Z e e l a n d f ö r e m å l för f r a m s t ä l l n i n g e n .

DEN STORE: holländske sjöfararen Abel Janszen Tasman upptäckte år

1642 Nya Zeeland, men på grund av infö-dingarnas fientliga hållning seglade han en-dast utmed dess kust utan att företa nå-gon landstigning. Aren 1769—77 besök-tes öarna upprepade gånger av Stilla ha-vets kartläggare James Cook, och denne navigationens och ortbestämningens mäs-tare tecknade en bild av Nya Zeelands kuster, där endast detaljer sedermera be-hövt rättas eller kompletteras.

År 1814 begynte missionsverksamhe-ten bland maorierna, men den försvåra-des genom de ogynnsamma erfarenheter av de vita, som infödingarna då redan i viss mån hade gjort. Valfångare hade be-gvnt uppsöka de nyzeeländska vattnen, det vilda linet drog sjöfarande till ögrup-pen, och på Sydön slogo sig kolonier av sälj ägare ned. Många blodiga samman-stötningar mellan vita och maorier ägde rum. Men på 1820-talet ledde de ekono-miska intressena i förening med missio-närernas ansträngningar till uppkomsten av fredliga förhållanden, som dock ibland avbrötos av krig med maoristammar, varunder dessa till stor del föröddes.

Den första nämnvärda kolonien, Koro-rareka, var belägen vid Bay of Islands på norra delen av Nordöns östra kust. I främsta rummet en reparations-, provian-terings- och rekreationsort för valfån-garna och deras vilda manskap, dog den bort med valfångsten. Men år 1840 grun-dades på Nordöns sydkust, vid sundet mellan de båda huvudöarna, Nya Zee-lands nuvarande huvudstad Wellington, och samma år erkände maorihövdingarna

genom det ryktbara Waitangi-fördraget den brittiska kronans överhöghet. Efter de blodiga strider med flere av Nordöns maoristammar, som uppfyllde hela 1860-talet, har Nya Zeelands utveckling varit fredlig och gynnsam.

Stilla havets mest betydande ögrupp. Man är van att se Nya Zeeland på

världskartor i liten skala och därför be-nägen att underskatta öarnas areal. I själva verket uppgår den till sammanlagt i det närmaste 270,000 kvkm, varav c:a 115,000 komma på Nordöns, 150,000 på Sydöns anpart. Den längst i söder be-lägna Stewart-ön mäter mindre än 2,000 kvkm. Till det egentliga Nya Zeeland höra, förutom de nämnda, endast små kustöar och holmar. Hela gruppen är till arealen större än Storbritannien, men mindre än Storbritannien och Irland till-sammans. Folkmängden — 1,35 miljoner — motsvarar inte ens, 3 % av Brittiska öarnas.

Denna betydande ögrupp ligger isole-rad i sydvästra delen av jordens största världshav. Det kortaste avståndet till den australiska kontinenten utgör om-kring 900 sjömil eller c:a 1,660 km; på kortare distans än så ligga endast några obetydliga småöar, de flesta obebodda.

Djupa skogar och mäktiga berg. Nya Zeeland är ett övervägande bergigt

land, som alltjämt till icke obetydlig del är täckt av skog. Dock torde den odlade arealen jämte gräsmarkerna redan uppgå till mer än 25 % 3-V hela ytinnehållet. Men högfjällsregionerna äro oåtkomliga

303

EN FJÄLLSJÖ VID FOTEN AV SNÖGLÄNSANDE ALPER Såväl Nordön som Sydön har mycken naturskönhet att uppvisa. Då nederbörden överallt är till-räcklig, i de flesta trakter ymnig, är grönskan frisk och vattenförekomsten riklig. Ovanstående vy är från Sydön. De palmliknande träden äro icke verkliga palmer, utan representanter för släktet Cordyline av liliacéerna. Deras palmlika utseende ger vegetationen en tropisk anstrykning.

304

SKOG PÅ SYDÖN MED UNDERVEGETATION AV ORMBUNKAR Nya Zeeland har blivit kallat »Ormbunkarnas land» på grund av de talrika och ymnigt förekom-mande Filicales-arter det har att uppvisa. De trädartade ormbunkarna kunna nå en höjd av io—12 m. Under dem skifta skuggorna i grönt, brunt, silver och guld. Jätteträd, mjuk mossa och blommande buskar fullständiga i förening med talrika sorlande bäckar skogens skönhet.

3°5

VÄG ÖVER 0'C'0NNELL-KEDJAN PÅ SYDÖN Icke långt från staden Queenstown invid den vackra sjön Wakatipu har man genom inskärning i bergsbranten byggt denna svindlande väg. Vandraren kan blicka rakt ned i den hundratals meter nedanom vägen belägna dalbottnen. Vissa partier av Sydön äro Nya Zeelands mest bergiga trakter, och järnvägs- och vägbygge är där både svårt och kostsamt, men synnerligen nödvändigt.

306

DET ÅNGSPYENDE DRAKGAPET I NORDÖNS VULKANREGION D r a k g a p e t ä r e n a v d e t a l r i k a f u m a r o l e r n a e l ler å n g k ä l l o r n a i d e t v u l k a n i s k a S j ö d i s t r i k t e t . D e t t a o m r å d e v a r e t t b e b y g g e l s e c e n t r u m l å n g t i n n a n N y a Z e e l a n d k o l o n i s e r a d e s a v d e v i t a , o c h ä n i d a g l i k s o m för s e k l e r s e d a n s p e l a d e h e t a k ä l l o r n a e n b e t y d a n d e r o l l i m a o r i e r n a s d a g l i g a l i v .

XXI. 2. 307

EN GEYSIR VID WHAKAREWAREWA PÅ NORDÖN Whakarewarewa är skådeplatsen för en koncentrerad vulkanisk verksamhet av olika slag. Somliga av traktens talrika heta källor utslunga höga pelare av vatten och ånga med så regelbundna in-tervaller, att man kunde tro dem reglerade av ett urverk. Den underbara geysiren Waimgangu, inte långt från sjön Rotomahana, har tidtals sänt sin vattenpelare mer än 300 m i höjden.

för odling, och mångenstädes äro de lägre sluttningarna ännu klädda av täta skogar.

De högsta bergen finnas på Sydön. Längs dess västra kust löper en mäktig bergskedja, känd som de nyzeeländska al-perna, vars högsta delar lysa av evig snö och väldiga glaciärer. Längst i söder äro de mot havet sjunkande dalarna vatten-täckta och bilda djupt i landet inträn-gande fjordar, mycket liknande de norska. Dock äro på Nya Zeeland bergen högre, men intrycket utjämnas i viss mån till Norges fördel genom att snögränsen där ligger betydligt lägre.

Många av Sydöns toppar nå över 3,000 meter; den högsta — Mount Cook eller Aorangi — lyfter spetsen nära 3,800 meter över havsytan.

På Nordön äro bergen i allmänhet lägre, och de högsta av dem äro utslocknade vulkankäglor. Nordön är över huvud —• och har fordom i än högre grad varit — ett av jordens förnämsta centra för vulka-nisk verksamhet. I mäktig resning och regelbunden form tävlande med de mest ryktbara vulkaner — Fujiyama, Etna,

Pico de Teyde — höjer sig i Nordöns västra del det ständigt snöglätisande Mount Egmont över ett grönt och bör-digt landskap till mer än 2,500 m:s höjd. Än högre är det längre öster ut i hjärtat av ön belägna gletschersmyckade Rua-pehu. Den största av de alltjämt verk-samma vulkanerna, Tongariro, är nära 2,000 meter hög.

Ehuru kolonisterna naturligtvis ha med-fört ett stort antal växter, äro dock fler-talet arter inhemska, och Nya Zeelands växtvärld ter sig därför för ett europeiskt öga egenartad och främmande. Men den skiljer sig även skarpt från Australiens. Det stoltaste och värdefullaste av Nya Zeelands skogbildande träd är kaurital-len, vars mäktiga stam kan nå en höjd av c:a 50 m. Lövträden äro på Nordön stän-digt gröna. Av palmer förekommer blott en enda art, men palmliknande Cordyline-arter (»drakträd») ge vegetationen en tro-pisk anstrykning. Ett med Australien gemensamt drag är den synnerligen ym-niga förekomsten av ormbunkar, av vilka somliga arter växa upp till ävenledes

308

ETT BRITANNJEN I SÖDERHAVET

palmliknande träd. Med ormbunkar upp-blandad buskvegetation täcker betydliga landsträckor. — Nya Zeelands ursprung-liga djurvärld var fattig. Däggdjur före-kommo där knappast på Cooks tid. Märk-ligast bland fågelarterna var den jätte-lika — ända till två manslängder höga — vinglösa moafågeln, som dock utrotats av maorierna redan före de vitas ankomst.

Strida vattendrag rinna fram genom bergdalar, skogar och odlade nejder, och forsar och kaskader stänka sitt glittrande skum. Mångenstädes utbreda sjöar sin glänsande yta. Störst är Tauposjön mitt på Nordön, en väldig kratersjö på över 600 kvkm. Många ligga som strålande smycken, infattade i gröna, fjärran blå-nande höjder. Med sina berg och sina vatten, sin rika nederbörd och sitt det oaktat ymniga solsken är Nya Zeeland ett land av en frisk och fängslande skönhet.

Där jorden skälver och polarna koka.

Ovan nämndes, att Nordön är ett hu-vudcentrum för vulkanisk verksamhet. Mest säreget framträder denna i Taupo-bäckenet, där heta källor, slamvulkaner och andra yttringar av de vulkaniska kraf-ternas spel förekomma i riklig mängd. Särskilt är detta fallet i Waikatoflodens dal och i än högre grad i det s. k. Sjö-distriktet nordost om sjön Taupo. I detta märkliga distrikt är den lilla staden Ro-torua, belägen vid den lika benämnda sjön, den centrala orten. Hela omgivnin-gen är full av vulkaniska företeelser. »Här porlar och bubblar det i alla hålor och skrevor», säger Hornborg i »Under segel till antipoderna», »vattenpussarna äro kokheta och bäckarna varma, hela den stora Rotoruasjön är ljum och ställvis het. Dyvulkaner pusta opp sin gråa väl-

EN NYBYGGARES ENKLA HEM I ETT JUNGRFULIGT LAND E n n y z e e l ä n d s k n y b y g g a r e s h e m u t g ö r e s v a n l i g e n t i l l e n b ö r j a n a v e n b y g g n a d a v b u n g a l o w - t y p m e d t a k a v k o r r u g e r a d p l å t o c h i n n e h å l l a n d e t v å e l ler t r e r u m . Ä r h a n d r i f t i g o c h e n e r g i s k , k a n h a n v a n l i g e n s n a r t n o g u t v i d g a s i n b o s t a d , t y f a r m a r e n s y r k e ä r l ö n a n d e . E h u r u N y a Z e e l a n d ä r m y c k e t g l e s t b e f o l k a t , h a d o c k n y b y g g a r n a i r e g e l n g r a n n a r i n o m i c k e a l l t för l å n g d i s t a n s .

3°9

EN JÄTTELIK KAURITALL BRAKAR NED Kauritallen hör till världens ståtligaste träd och är karakteristisk för Nya Zeelands skogar. Ehuru tillhörande barrträden, bär den lansettlika blad, icke egentliga barr. Exemplar på 30— 40 m:s höjd äro inte sällsynta, och stammen kan få en omkrets av mer än 10 m. Då det tar om-kring 300 år för en kauri att nå halva detta mått måste sådana jättar vara oerhört gamla.

310

FA

LL

NA

SK

OG

SJÄ

TT

AR

SL

ÄP

AS

TIL

L S

ÄG

EN

AV

SJU

PA

R O

XA

R

Det

krä

ve

s v

äld

iga

ox

spa

nn

fö

r a

tt s

läp

a l

ass

en

av

k

au

riv

irk

e

frå

n

av

ve

rkn

ing

spla

tse

n ti

ll

såg

en

. T

räe

t h

ar

en

va

ck

er

lju

s b

ärn

sten

sfä

rg o

ch k

an

lä

tt

po

-le

ras.

D

et

ny

ttja

s so

m

vir

ke

ti

ll

bå

tar,

m

öb

ler,

d

örr

ar

och

fö

nst

err

am

ar.

H

art

set

är

my

ck

et

vä

rde

full

t

och

e

xp

ort

era

s i

be

tyd

an

de

m

än

gd

er

(s.

k.

ka

uri

ko

pa

l).

De

fl

est

a

av

N

ya

Z

ee

lan

ds

sko

gb

ild

an

de

tr

äd

h

a

hå

rt

vir

ke

m

ed

sto

rt h

an

de

lsv

ärd

e.

Til

l fö

ljd

h

ära

v

ha

sk

og

arn

a ö

de

lag

ts s

å s

na

bb

t o

ch

slö

sa

kti

gt,

a

tt

ma

n

ha

r n

öd

ga

ts

inrä

tta

e

tt

särs

kil

t sk

og

sde

pa

rte

me

nt

för

k

on

tro

lle

n

av

tr

äin

du

stri

en

, so

m h

ärg

en

om

rä

dd

ats

frå

n a

tt i

fö

rtid

fö

rtv

ina

.

3 1 1

312

FÅ

NG

ST

AV

ST

RA

ND

AD

E V

AL

AR

I

KA

IPA

RA

VIK

EN

PÅ

NO

RD

ÖN

S V

ÄS

TK

US

T

En

m

ind

re

va

lart

, v

ars

lo

ka

la

na

mn

ä

r sv

art

fisk

,

före

ko

mm

er

i N

ya

Ze

ela

nd

s k

ust

va

tte

n.

Dju

ren

sim

ma

oft

a s

å n

ära

in

till

str

an

de

n,

att

eb

be

n l

äm

na

r d

em

stra

nd

ad

e.

Ka

ipa

rah

am

ne

n ä

r en

ha

ffli

kn

an

de

b

uk

t p

å

no

rra

d

ele

n

av

N

ord

ön

s v

äst

ku

st,

och

d

ess

lå

ng

gru

nd

a

strä

nd

er

bil

da

yp

pe

rlig

a v

alf

äll

or.

F

isk

et

på

N

ya

Z

ee

lan

d

är

be

tyd

an

de

. I,

ax

o

ch

fore

ll f

ån

ga

s i

sto

r m

än

gd

i sj

öa

r o

ch

flo

der

, o

cli

ha

vsf

isk

et

lä

mn

ar

go

tt

utb

yte

; b

l. a

. få

ng

as

sv

ärd

fisk

.

JÄR

NV

ÄG

SVIA

DU

KT

I N

ÄR

HE

TE

N A

V S

TA

DE

N P

ICT

ON

PÅ

SY

DO

N

Pic

ton

ä

r en

li

ten

h

amn

, b

eläg

en p

å S

ydön

s n

ord

kust

in

vid

m

ynn

inge

n

av

D

rott

nin

g C

har

lott

as

sun

d,

en f

jord

likn

and

e v

ik.

Pic

ton

är

över

fart

sort

til

l N

ord

ön

o

ch

på

sa

mm

a gå

ng

exp

ort

ham

n

för

d

et

ull

o

ch

fårk

ött

pro

du

cera

nd

e d

istr

ikte

t M

arlb

orou

gh.

Väs

ter

om

P

icto

n,

vid

T

asm

anb

ukt

eu,

lig

ger

N

elso

n,

en

av

S

ydön

s m

est

bet

ydan

de

ham

nar

. E

hu

ru

stör

re

till

ar

eale

n

är

Syd

ön

av

m

ind

re

bet

ydel

se

än

N

ord

ön

, so

m

hys

er m

er

än

h

älft

en

av

N

ya

Z

eela

nd

s h

ela

bef

olk

nin

g.

313

INBÄRGNING AV LIN PÅ NYA ZEELAND P h o r m i u m t e n a x , e n l i n a r t , f ö r e k o m m e r e n d a s t p å N y a Z e e l a n d o c h d e n o r d v ä s t d ä r o m b e l ä g n a N o r f o l k - ö a r n a . V ä x t e n ä r m y c k e t n y t t i g för k o l o n i s t e r n a , i d e t d e n l e v e r e r a r e t t f ö r t r ä f f l i g t m a t e r i a l t i l l t å g v i r k e . D e t h a r u p p s t å t t e n b e t y d a n d e r e p s l a g e r i i n d u s t r i , s o m a r b e t a r s å v ä l för d e n i n h e m s k a m a r k n a d e n s o m för e x p o r t . M a o r i e r n a n y t t j a d e d e t v i l d a l i n e t för m å n g a h a n d a ä n d a m å l .

ling, heta fontäner springa gladeligt i höjden, eviga ångskvar stå över träsk och dälder, och svaveldoft svävar över hela

den gröna nejden. Småskogen är uppfylld av pustar, suckar och puttrande ljud, och under sina fötter kan man få höra det bulta och sjuda.»

På en udde nära Rotorua ligger maori-byn Ohinemutu. Där koka kvinnorna maten i heta, kittelliknande källor på gårdsplanerna, och grävda bassänger, fyllda med klart, varmt, svavelhaltigt vatten, nyttjas som badkar. På samma sätt är det i den på något längre avstånd från Rotorua belägna byn Whakarewa-rewa. Den är ständigt insvept i svavel-doftande ångmoln. Hela den dalgång, vari byn ligger, är ett koncentrerat geysir-oeh slamvulkanområde. Där finnas också Nya Zeelands vackraste sinterterrasser, sedan de världsberömda röda och vita terrasserna vid den icke långt därifrån belägna sjön Rotomahana på 1880-talet

förstördes vid ett utbrott av vulkanen Taravera. Kiselsintern bildas genom av-sättning ur de heta källornas kiselsyrehal-tiga vatten och förekommer på Nya Zee-land i form av vanligen marmorvita eller ljust gulaktiga terrassbildningar.

Ett Britannien i Söderhavet. Yngst bland Britanniens »vita» dotter-

stater är Nya Zeeland den, som mest bland dem alla liknar sin mor. Ingen av dem har en mera rent brittisk befolkning. Förutom ett par och femtio tusen maorier —• knappt 4 % av ögruppens hela folk-mängd — utgöras de icke-brittiska ele-menten huvudsakligen av ett ringa antal lätt assimilerade nordeuropéer. En be-folkning av europeisk härstamning, men med annat språk än engelskan —• såsom fransmännen i Canada, holländarna i Syd-afrika — finnes ej.

Klimatet är inte olikt de brittiska öar-nas — i båda fallen ett utpräglat havs-314

ETT BRITANNIEN I SÖDERHAVET

klimat, milt och fuktigt. Dock äro tem-peraturens medelvärden lägre och dess växlingar starkare i moderlandet. Väst-kustens höga berg, som avtvinga den för-härskande västvinden dess fuktighet, skydda i synnerhet $ydön mot alltför stark nederbörd. Hmedan regnen mesta-dels falla nattetid, äro dagarna i regeln soliga. Friska, ofta hårda, vindar äro vanliga. Trots landets ansenliga ut-sträckning i norr och söder •— nära 13 grader — är klimatet rätt likartat över hela Nya Zeeland. Med undantag för högfjällsregionerna äro frost och snö i allmänhet okända företeelser. Klimatet synes vara mycket sunt, ty dödligheten är på Nya Zeeland mindre än i något an-nat land med tillförlitlig statistik.

Nya Zeelands vita befolkning uppgick inte till fullt ett hundratusental, då år 1860 det stora maorikriget bröt ut. Vid samma tid uppskattades maoriernas an-tal till bortåt 60,000, till allra största delen bosatta på Nordön. Den vita befolkningen nådde år 1881 siffran 1 j 2 miljon och år 1910 siffran 1 miljon. Parallellt därmed nedgick maoriernas antal och sjönk vid mitten av 1890-talet under 40,000. Sedan dess har det åter stigit, men urinvånarnas

procentuella andel i folkmängdstalet har stadigt minskats.

Som i allmänhet i kolonierna, är britten på Nya Zeeland till lynnet öppnare och gladare än hans frände i moderlandet. Nyzeelänningarna älska högt sitt unga och jungfruliga land, men därjämte äro de trogna söner av det brittiska imperiet. I likhet med australierna beteckna de moderlandet med uttrycket »hemma». Sin solidaritet med riket bevisade de un-der världskriget, då sammanlagt 100,000 nyzeeländska soldater sändes till olika krigsskådeplatser. Detta antal motsva-rar c:a 9 % av folkmängden vid krigets utbrott; ingen annan av Englands kolo-nier torde ha kommit upp till en så hög procentsats.

Nya Zeeland är en sj älvstyrande koloni med titeln »dominion», vars samband med moderlandet i främsta rummet är psykologiskt. Sin författning, som under-gått endast smärre förändringar, erhöll det redan år 1852. I spetsen för styrelsen står visserligen en av engelska kronan ut-sedd generalguvernör, men han är be-roende av den inför Nya Zeelands parla-ment ansvariga ministären. Parlamentet är sammansatt av tvenne kamrar: lag-

GULDLETNINGSVERK NÄRA HOKITIKA PÅ SYDÖN År 1864 upptäcktes guld vid Sydöns västkust, och trakten kring Hokitika är ett av öns för-nämsta gulddistrikt. Utvinningsmetoderna äro de allra modernaste; det ovan avbildade verket drives med elektricitet. N y a Zeelands förnämsta guldgruva är belägen vid Waihi på Nordön.

315

316

NY

A Z

EE

LA

ND

S H

UV

UD

STA

D W

EL

LIN

GT

ON

OC

H D

ESS

RY

ML

IGA

HA

MN

A

uck

lan

d ä

r N

ord

öns

och

h

ela

N

ya Z

eela

nd

s st

örs

ta s

tad

och

var

reg

erin

gssä

te t

ill

år 1

86

5,

då

det

mer

a ce

ntr

alt

bel

ägn

a W

elli

ngt

on

gjo

rdes

til

l h

u-

vu

dst

ad

. W

elli

ngt

on

, g

run

dla

gt

184

0,

är

den

äld

sta

nu

exi

ster

and

e st

aden

på

Nya

Zee

lan

d.

Det

är

om

give

t av

täm

lige

n b

ran

ta h

öjd

er,

varf

ör a

ffär

s-k

va

rter

et]

ligg

er s

amm

antr

ängt

på

en

smal

str

imm

a sl

ät m

ark

invi

d d

en y

pp

erli

ga

ham

nen

, m

edan

bo

stad

skva

rter

en,

såso

m

av

bil

den

fr

amgå

r, k

lätt

ra

up

p

för

d

e gr

ön

skan

de

slu

ttn

ing

arn

a.

Wel

lin

gto

n

är,

i li

khet

m

ed

and

ra

nvz

eelä

nd

ska

st

äder

, sp

atiö

st

byg

gt

och

m

yck

et

rikt

p

å p

lan

teri

nga

r.

317

DE

T V

AC

KR

A R

OT

OR

UA

, C

EN

TR

AL

OR

T I

SL

AM

VU

LK

AN

ER

NA

S O

CH

DE

HE

TA

KÄ

LL

OR

NA

S R

EG

ION

R

oto

rua

, en

lit

en o

rt m

ed

om

kri

ng

3,0

00

in

vån

are,

är

bel

äget

på

Nor

dön

. S

tad

en h

ar

vack

ra

träd

pla

nte

rad

e ga

tor

och

väl

skö

tta

tr

ädgå

rdar

. D

en ä

r ce

ntr

um

i

Nor

dön

s vi

dst

räck

ta v

ulk

anis

ka

om

råd

e, d

är

geys

irer

, h

eta

käl

lor,

ko

kan

de

dyp

öla

r, g

as-

och

sla

mvu

lkan

er f

örek

omm

a i

uto

mor

den

tlig

ym

-n

igh

et.

S

jöa

rna

s va

tten

ä

r st

ällv

is

isk

allt

, st

ällv

is

het

t.

På

vi

ssa

stäl

len

sk

älve

r o

ch

mu

llra

r m

ark

en

näs

tan

o

avb

rute

t.

Tro

ts

den

na

hot

full

a v

ulk

an

isk

a

verk

sam

het

är

tra

kte

n

myc

ket

va

cker

, o

ch

det

lill

a R

oto

rua

me

d

sin

a sn

ygga

, b

red

a ga

tor

är

en

till

tala

nd

e sm

åsta

dsi

dyl

l.

ETT BRIT ANN IEN I SÖDERHAVET

stiftande rådet, vars 42 medlemmar — däribland 2 maorihövdingar — på 7 år ntses av generalguvernören, och den poli-tiska verksamhetens huvudskådeplats, representanternas hus, bestående av 80 folkvalda män, av vilka 4 väljas av mao-rierna.

Ett ungt land. För en europé är det egendomligt att

tänka sig ett land, så gott som utan his-toria och med en bebyggelse så ny, att den i stort sett inte var påbörjad, när den nu levande generationens farföräldrar föddes. Av alla de utomeuropeiska län-der, som ha vunnits för den vita rasen och dess kultur, är Nya Zeeland det yngsta. Ehuru huvudmassan av dess befolkning tillhör en starkt konservativ stam, har detta unga land frigjort sig från många traditioner och fördomar och i talrika fall uppträtt som ett verkligt föregångsland på den sociala lagstiftningens område. Sålunda har kvinnan politisk rösträtt — dock äro endast män valbara — sedan 1893, och inom samma decennium genom-drevos lagar angående allmän ålderdoms-och allmän livförsäkring. I början av 1900-talet följde allmän brandförsäkring. Nya Zeelands lagstiftning rörande skilje-dom i arbetstvister är högst märklig.

Egendomligt nog är över hälften av ögruppens befolkning bosatt i städer. Här framträder alltså samma tendens till koncentrerad bosättning, som under de allra senaste tiderna givit upphov åt mil-jonstäder i Australien och Sydamerika. Nya Zeelands städer äro dock i allmänhet små, och även de större äro öppna och luftiga och ha i stor utsträckning karaktä-ren av villastäder med stora, vackra och härligt grönskande parker. Under skyddet av höga importtullar

har Nya Zeelands industri uppblomstrat. Christchurch på Sydön är landets för-nämsta industricentrum. Från jorden ut-vinnas några mineraler, främst guld, men värdet av guldproduktionen har på se-nare tider gått starkt tillbaka. Kol bry-tes, dock huvudsakligen för inhemskt be-hov. Den viktigaste näringsgrenen, och i stor utsträckning en bas för Nya Zeelands ekonomiska liv, är emellertid boskaps-

skötseln. Den levererar råvara till landets talrika köttfrysningsinrättningar, meje-rier, ylleväverier, konserv-, läder- och skodonsfabriker. Största delen av den odlade arealen upptages av ängar; sädes-odlingen inskränker sig till vad den fåta-liga befolkningen behövér. Exportva-rorna utgöras också så gott som uteslu-tande av boskapsskötselns alster: ull, fruset eller på annat sätt konserverat kött, smör, ost, läder, hudar, talg och le-vande kreatur. Nötboskapen räknas i miljoner, fåren i tiotals miljoner.

Även fruktodling förekommer i stor ut-sträckning, ty kolonisterna ha infört prak-tiskt taget alla den norra tempererade zonens fruktbärande träd, och de trivas förträffligt i det milda klimatet. — Fisket är rikt i sjöar, floder och kustvatten.

De moderna kommunikationsmedlens triumf.

Ännu för hundra år sedan var Nya Zeeland så gott som helt och hållet i händerna på hedniska, vilda och män-niskoätande maoristammar. Nu är det ett kultiverat land, där visserligen orörda nejder alltjämt vänta på yxan och plogen, där högfjällsvidder med evig is trotsa den arbetande människan och där vild-markens ande har talrika tillflyktsorter i ormbunkshöljda raviner och av fors-brus ekande klyftor, men där dock en vit befolkning, i nivå med sin tids kul-tur, lever i ständig förbindelse med den europeiska civilisationen i alla dess for-mer. De tidigare kolonisterna kommo i segelskepp till sitt nya land, men nu kny-tes det vid den övriga världen medels tal-rika ångfartygslinjer. Telegrafkablar och radio förmedla nyheterna. Järnvägar ge-nomkorsa både Nordön och Sydön. Fängs ypperliga vägar susa bilerna fram.

Den allmänna bildningsnivån är rätt hög, men den vetenskapliga kulturen kan naturligtvis inte mäta sig med äldre och folkrikare länders. Också detta förhål-lande skall sannolikt förändras. Nya Zeeland är ett land, statt i raskt framåt-skridande; det har utrymme och närings-möjligheter för ett flerfalt större invånar-antal, och dess sunda och sympatiska folk går måhända en stor framtid till mötes.

3 1 8

Indiens heliga platser UNDERBARA TEMPEL OCH STÅTLIGA MOSKEER

Indiens befolkning är över huvud mycket religiöst anlagd, och religionen griper oav-låtligt in i dess dagliga liv. Det är därför på sin plats att komplettera det i andra delen av detta verk ingående kapitlet om Indien med ytterligare ett kapitel om det märkvärdiga landet, behandlande dess tempel och heliga orter. Såsom tidigare har framhållits, är Indiens befolkning ytterst brokig såväl med avseende på ras och språk som med avseende på religion. De mest betydande av de många religionsformerna äro hinduismen, islam, buddismen, sikhismen och jainismen eller jinismen. Alla ha de sina hängivna anhängare, sina myter och traditioner, sina heliga platser. Denna starka religiösa splittring är en av huvudorsakerna till att Indien mänskligt att döma endast av de vita främlingarnas herravälde hindras att hemfalla åt hopplös inre oenighet och anarki.

FRAMOM ALLA andra land på jor-den är Indien ryktbart för sina tal-

rika, delvis väldiga och alltid rikt sirade tempel. Till och med härskarpalatsen från de inhemska rikenas förgångna glans-dagar stå tillbaka för de praktfulla bygg-nader, som Indiens olika folkslag uppfört till högre makters ära och till boningar för sina gudar. Somliga äro med oerhörd möda och konst uthuggna i själva klippan. De flesta äro i egentlig mening byggda och äro ornerade med höga, vanligen uppåt avsmalnande torn. Utsmyckningen med skulpturverk och färger är lika rik som fantastisk.

Bland de religioner, som i Indien räkna ett betydande antal anhängare, intar is-lam, Muhammeds lära, ett framstående rum. Den är emellertid som känt ur-sprungligen främmande för landet, dit den inkom med muhammedanska eröv-rare. Redan omkring år iooo lades nord-västra Indien —- Punjab — under mu-hammedanskt välde, och tvåhundra år senare utsträcktes det över hela det nord-liga låglandet. De muhammedanska stor-mogulernas rike sträckte sig, då det var som störst, långt nedåt halvön1). Även de arabiska handelskolonierna i västkustens städer befordrade islams utbredning. I våra dagar räknar Muhammeds lära mer än 60 miljoner bekännare i Främre In-dien, företrädesvis i de nordliga delarna av landet. Muhammedanerna se med för-akt ned på dyrkarna av många gudar —• alla de i Indien uppkomna religionsfor-merna äro åtminstone i sin för massorna

J) E t t tryckfel i detta arbete, del II, sid. 45 r, må här rättas. Akbar regerade under senare delen av r5oo-talet, icke, som där står, 1600-talet.

uppfattbara gestalt i praktiken polyteis-tiska, och gudomligheternas antal är för-virrande stort.

Hinduismen — en sammanfattning av Indiens gamla nationella religionsformer.

Väl två tredjedelar av Främre Indiens befolkning bekänna sig till hinduismen i någon av dess former. Denna brokiga och mångskiftande lära, som även är känd under benämningen bramanismen, är snarare ett komplex av kultformer och religiösa föreställningar än en religion i egentlig mening. Den uppvisar vitt skilda element — från den subtilaste spekula-tion och den mest överjordiska fromhet till den krassaste hedniska vidskepelse. Den har uppkommit efter hand genom olika kulters och föreställningssätts mer eller mindre grundliga sammangjutning och kombination, och dess äldsta element äro av oberäkneligt hög ålder. Men även de ädlare, högre utvecklade insatsernas ålder är ansenlig och uppgår i vissa fall till tusentals år. För den stora massan av hinduismens anhängare är den en dyr-kan av otaliga gudar, i stor utsträckning uppfattade som olika uppenbarelseformer av samma eviga gudamakter. På detta sätt ha talrika gamla folkgudar fått plats i hinduismens brokiga och inveck-lade mytologiska system, främst bland dem Visjnu och Siva, vilkas dyrkan allt-jämt i stora delar av Indien är domine-rande. Men de invigde veta, att alla dessa gudar endast äro utflöden av eller sym-boler för en enda opersonlig gudamakt.

För hinduismen karakteristisk är tron på själavandringen, på återfödeisen i olika gestalter — en kretsgång, som människan

319

320

ET

T P

ILG

RIM

SLÄ

GE

R V

ID G

AN

GE

S I

NÄ

RH

ET

EN

AV

AN

UP

SHA

HR

H

ela

fa

mil

jer

d

rag

a

frå

n

all

a

de

lar

av I

nd

ien

til

l G

an

ges f

ör

att

ba

da

i d

ess

va

tte

n v

id d

en

sto

ra f

est,

so

m f

ira

s å

rlig

en

vid

tid

en

fö

r

no

vem

berf

ull

må

nen

. M

an

tr

or.

a

tt s

åso

m k

rop

pe

n re

na

s a

v v

att

ne

t, så

ren

as

äv

en

sjä

len

frå

n s

yn

d.

De

nn

a p

ilg

rim

ssa

mli

ng

är

på

sa

mm

a g

ån

g e

tt t

illf

äll

e t

ill

nö

jen

och

up

p-

tåg

a

v

all

eh

an

da

sla

g,

och

a

lla

en

ö

ste

rlä

nd

sk m

ark

na

ds f

örs

trö

els

er

stå

til

l b

ud

s.

Tä

lt,

kä

rro

r,

dju

r o

ch

mä

nn

isk

or

äro

b

lan

da

de

i

en

h

op

plö

s o

red

a,

och

la

rme

t ä

r b

ed

öv

an

de

, ty

ö

ste

rlä

nn

ing

en

sk

rik

er

av

a

lla

kra

fte

r

så

sna

rt

ha

n

bli

r u

pp

rörd

. N

um

era

g

år

pil

gri

mst

rafi

ke

n

till

st

or

de

l p

er

järn

vä

g.

JAG

AN

NA

TH

S

STO

RA

V

AL

LF

AR

TS

TE

MP

EL

I

PU

RI

I L

AN

DS

KA

PE

T O

RIS

SA

Ja

ga

un

ath

el

ler

Jugg

ern

aut

(»vä

rld

ens

herr

e»)

up

pfa

ttas

så

som

en

u

pp

enb

arel

sefo

rm

av

V

isjn

u.

Hu

nd

ratu

sen

tals

p

ilgr

imer

ko

mm

a år

lige

n

vid

de

n

sto

ra

va

gn

sfes

ten

ti

ll

Pu

ri.

Gu

den

s b

ild

fo

rsla

s

då

på

en

of

antl

ig

vagn

a

v

sku

lpte

rat

trä

, vi

lan

de

på

16

tv

å m

eter

hög

a h

jul,

til

l en

ett

sty

cke

från

te

mp

let

bel

äg

en h

elig

trä

dgå

rd.

Den

hög

a, t

aber

nak

elli

kn

and

e va

gnen

dra

gés

av

mer

än

4,0

00

man

, oc

h f

ord

om i

ntr

äffa

de

det

, a

tt f

anat

iska

pil

grim

er k

as-

tad

e si

g

un

der

des

s h

jul.

H

ärom

ha

myc

ket

öve

rdri

vna

säg

ner

up

pst

ått.

A

nh

op

nin

gen

av

män

nis

kor

un

der

åre

ts h

etas

te t

id g

er o

fta

up

ph

ov

åt

epid

emie

r.

TRICHINOPOLIS TEMPELKLIPPA, SEDD ÖVER TEMPELDAMMEN T r i c h i n o p o l i i p r e s i d e n t s k a p e t M a d r a s ä r e n a v S y d i n d i e n s h e l i g a s t ä d e r . D e s s f ö r n ä m s t a t e m p e l ä r u p p f ö r t p å e n h ö g o c h b r a n t k l i p p a o c h n å s l ä n g s e n t ä c k t g å n g . F r a m f ö r i n g å n g e n s t å r e n u r e n n a t u r l i g k l i p p a s k u l p t e r a d s t e n t j u r , h e l t o c h h å l l e t b e k l ä d d m e d s i l v e r p l å t .

bör söka undslippa genom att vinna före-ning med världsgudomen.

Både jainismen och buddismen äro be-släktade med och utgångna ur hinduis-men. Båda uppställa som mål befrielsen från själavandringen, och även medlet att vinna den är i stort sett detsamma — hos den förstnämnda de tre »ädelstenarna» riktig tro, riktig lära och riktig vandel, hos den senare den åttadelade »vägen till lidandets upphävande»: rätt tro, rätt beslut, rätt ord, rätt gärning, rätt liv, rätt strävan, rätt tänkande, rätt försjun-kande. Olikheterna ligga företrädesvis på det spekulativa och filosofiska området samt i den praktiska omständigheten, att askesen spelar en stor roll i j ainaläran, men förkastas av buddismen trots dess negativa och asketiska syn på livet och världen. Båda äro i hög grad milda reli-gioner, och jainalärans anhängare gå så långt, att de med allehanda, delvis ko-miska, medel söka förhindra t. o. m. oav-siktligt dödande av levande väsen, om än så obetydliga.

Jainismen är jämförelsevis föga ut-bredd, men dess anhängare, till antalet omkring i J/2 miljon, tillhöra till stor del de burgna klasserna och äga mänga prakt-

fulla tempel. Buddismen stiftades om-kring år 500 f. Kr. av Siddhattha Gotama, kallad Buddha (»den upplyste»), men är numera nära nog försvunnen från sitt hemland Främre Indien, därifrån den undanträngts av den på nytt till kraftigt liv vaknade hinduismen. Däremot har Buddhas lära vunnit utbredning i stora delar av mellersta och östra Asien och därigenom blivit av världshistorisk be-tydelse. Sikhernas religion är även den nära besläktad med de övriga inhemska reli-gionsformerna. Själavandringen och strä-van att befria sig från dess kretslopp ge-nom att fri från illusionens värld försjunka i »nirvana» återfinnas också i sikhismen. Men trots denna strävan till passivitet och denna för de indiska religiösa före-ställningarna karakteristiska förnekande attityd gentemot sinnevärlden och livet vart sikhismen en indirekt drivfjäder till handlingskraft och aktivitet. Uppkom-men såsom ett försök att kring det vä-sentliga samla alla olika religioners an-hängare, blev den föremål för mycken för-följelse, men förföljelsen stålsatte dess anhängare och förvandlade dem till ett fast sammanslutet krigarsamfund, som 322

D E T S T O R A T E M P L E T I SRIRANGAM, nära Trichinopoli, är den vidsträcktaste tempelanläggning i världen. Det har att uppvisa femton rikt skulpterade torn och sju kon-centriska gårdar. I en av gårdarna finnes De tusen kolonnernas hall, men namnet är så till vida missvisande, som antalet kolonner torde vara omkring 940 — vilket likväl är vackert så

3 2 3

ST

OR

A M

OSK

ÉN

(D

JAM

A M

ASD

JID

) I

DE

LH

I h

öje

r si

na

ku

po

ler

och

min

aret

er ö

ver

stad

ens

hin

du

iska

kva

rter

. F

örg

ård

en n

ås g

enom

tre

nn

e p

ort

ar,

ti

ll

vilk

a b

red

a tr

app

or

led

a u

pp

. D

et

nu

tid

a D

elh

i,

Cal

cutt

as

efte

rträ

dar

e

som

d

en

angl

o-in

dis

ka

rege

rin

gen

s vi

nte

rres

iden

s —

ti

ll

som

ma

ren

fl

ytta

r

den

ti

ll

Sim

la

på

slu

ttn

inge

n

av

Him

alay

a —

gr

un

dla

des

p

å st

orm

ogu

lern

as

tid

, m

en

tid

igar

e h

ade

un

der

se

kle

rnas

lo

pp

fl

ere

st

äder

va

rit

bel

ägn

a p

å sa

mm

a p

lats

. S

tad

en

har

en

k

vart

s m

iljo

n

invå

nar

e,

av

vilk

a 4

0

pro

cen

t är

o m

uh

amm

edan

er.

3 2 4

INDIENS HELIGA PLATSER

slutligen vann herraväldet i Punjab. På 1840-talet kuvades sikherna efter hårda strider av engelsmännen och ha sedan dess utgjort ett av de kraftigaste stöden för det brittiska väldet i Indien. De äro till antalet c:a 2 1 / 2 miljon.

Som en kuriositet må omnämnas, att den gamla iranska religionen, Zoroasters (Zarathustras) lära, alltjämt fortlever i Främre Indien, dit den för ett och ett

kvarts årtusende sedan kom med persiska flyktingar, då Sasanidernas rike i Iran erövrades av araberna. Dessa »eldsdyr-kare», i Indien kallade parser, äro föga flere än 100,000 till antalet och i språkligt avseende hinduiserade, men ras och reli-gion ha bibehållits oblandade. De äro en bildad, intelligent och energisk klass, som i sina händer har en stor del av In-diens handel och industri.

DAGDRIVARE PÄ TRAPPAN TILL EN MOSKÉ I MELLERSTA INDIEN Ä v e n d e n m i n s t a m u h a m m e d a n s k a b y h a r s i n m o s k é , p å v a r s t r a p p a b a r n e n l e k a o m d a g e n o c h d e r a s f ö r ä l d r a r s a m l a s i a f t o n s v a l k a n för a t t p r a t a . P å o r t e r , d ä r d e t f i n n e s s å v ä l h i n d u i s k a s o m m u h a m m e d a n s k a f ö r s a m l i n g a r , u p p s t å i n t e s ä l l a n h ä f t i g a s t r i d i g h e t e r i s a m m a n h a n g m e d d e r e l i g i ö s a f e s t e r n a , t y b å d a l ä r o r n a s a n h ä n g a r e k u n n a l ä g g a i d a g e n m y c k e n f a n a t i s m .

XXI. 3. 325

326

DE

T S

TO

RA

HIN

DU

TE

MP

LE

T

I T

AN

JOR

E

I P

RO

VIN

SEN

MA

DR

AS

Dett

a

torn

, ti

ll

form

en

lik

nan

de

en

pyr

amid

, är

n

ära

60

m

eter

h

ögt

, o

ch

des

s ö

vre

del

är

p

rak

tfu

llt

sku

lpte

rad

. D

et

är

up

pfö

rt

i tr

etto

n

vå

nin

ga

r.

Tem

ple

t är

et

t av

d

e äl

dst

a i

Syd

ind

ien

o

ch

har

en

das

t fö

ga

förä

nd

rats

u

nd

er

tid

ern

as

lop

p.

På

en

i b

ild

ens

förg

run

d s

ynli

g p

latt

form

vi

lar

un

der

et

t k

olo

nn

bu

ret

tak

en

vä

ldig

tj

ur,

u

thu

ggen

u

r et

t b

lock

av

sv

art

gr

anit

. D

en

är

mer

än

tv

å

man

slän

gder

h

ög

och

gn

ides

d

agli

gen

m

ed

olj

a,

så

att

den

sk

iner

so

m

bla

nk

m

etal

l.

—

Kn

app

ast

någ

on

del

av

In

die

n

äger

så

mån

ga t

emp

el

som

T

anjo

re.

DE

T I

NR

E A

V G

RO

TT

EM

PL

ET

VID

KA

RL

I, I

ND

IEN

S V

AC

KR

AST

E B

UD

DIS

TIS

KA

HE

LG

ED

OM

F

em

ton

v

äld

iga

k

olo

nn

er,

hu

gg

na u

r k

lip

pa

n,

ka

nta

va

rde

ra s

ida

n a

v m

itts

ke

pp

et.

K

olo

nn

ka

pit

äle

n h

a

form

en

a

v tv

å

kn

äb

öja

nd

e

ele

fan

ter,

e

nv

ar

bä

-ra

nd

e

två

fi

gu

rer

på

sin

ry

gg

. P

å

bil

de

n

syn

es

inn

ert

ak

ets

tr

äsp

arr

ar,

so

m u

pp

ge

s v

ara

lik

a g

am

la s

om

sjä

lva

te

mp

let,

d

. v

. s.

bo

rtå

t tv

åtu

sen

år.

Nå

go

n b

ild

av

Bu

dd

ha

fin

nes

ej;

ha

n r

ep

rese

nte

ras

av

de

t u

r k

lip

pa

n h

ug

gn

a a

lta

ret

i fo

nd

en

. T

em

ple

t v

ar p

å s

in t

id r

ikt

må

lat

och

sm

yck

at

me

d

dy

rba

ra

vä

vn

ad

er.

La

mp

or

om

gå

vo

a

lta

ret,

o

ch

g

ulk

läd

da

m

un

ka

r rö

rde

sig

b

lan

d

ko

lon

ne

rna

. N

u

stå

r d

et

sed

an

m

ån

ga

h

un

dra

å

r

öd

e

och

öv

erg

ive

t.

327

JAINPRÄST FRAMBÄR ETT OFFER TILL EN STENKOLOSS I MAISUR Denna kolossalbild av ett jainhelgon står på toppen av en enstaka klipphöjd och nås längs en trappa med nära 700 steg. Statyn är bortåt 20 m hög, och dess tår äro över 80 cm långa. Den höggs ut ur klippan för mer än tusen år sedan. Vid dess fötter brinner en liten offerlampa.

Söderns väldiga helgedomar. Flere av hinduernas heliga städer äro belägna i södra delen av landet. De äro utmärkta genom de kolossala tempel-byggnader, som det fromma folket under årtusendenas lopp har uppfört. Maduras, Tanjores och Trichinopolis helgedomar äro lika vidsträckta och storartade till sin anläggning som praktfulla till sin ut-smyckning. Maduras huvudtempel omslutes av en

mur, som i längd närmar sig två kilo-meter. Där innanför ligga många gårdar,

väldiga hallar, två basarer, ändlösa ko-lonnader och en stor kvadratisk damm, i vilken de troende bada. Den är känd så-som Den gyllne Lotusblommans sjö. Stentrapporna, som leda ned till vattnet, äro fullsatta av pilgrimer, som läsa i he-liga böcker eller sitta försjunkna i medi-tation. Icke långt från dammen ligger templets allra heligaste, en mörk och hem-lighetsfull kammare med en bild av den store Siva. Anhängare av andra religio-ner få inte inträda i detta rum, men genom dörren kan man se en skymt av lamporna, som brinna kring gudabilden. 328


Tio väldiga torn, varierande i höjd mellan 30 och 60 m, höja sig över tempel-området. Från fot till topp äro de be-täckta av i sten uthuggna bilder av gudar, gudinnor och allehanda fantastiska varel-ser ur den hinduiska mytologien. I närheten av Madura ligger en fyrkan-tig damm eller sjö med en likaledes kvad-ratisk ö i mitten. Ön är prydd med fem graciösa pagoder, en i centrum och en i vart och ett av hörnen. Vid varje januarifullmåne firas en stor fest vid denna sjö. Bilderna av Siva och hans gemål dragas då av tusentals tro-

EN FAKIR MED ORMLIKNANDE HÅR D e n n a s ä r e g n a f r i s y r ä r d e l v i s k o n s t g j o r d , t y p e r u k e n är f ö r s t ä r k t m e d r e p a v g e t h å r . S o m d e n ö v r e b i l d e n v i s a r , b ä r e s d e n v i d g å e n d e l i n d a d k r i n g h u v u d e t för a t t d e n s t o l t e

ä g a r e n i n t e m å t t e s n a v a ö v e r s i n a l o c k a r .

ende i en helig vagn från det stora templet till sjön, där de anbringas i en rikt smyc-kad båt och tre gånger ros runt dammen. Detta sker efter mörkrets inbrott, och scenen är för åskådaren oför-gätlig: oräkneliga lyktor och bloss, gnistrande fyrverkerier, dammens glänsande yta, få-rad av gudaparets praktfulla farkost — och runt omkring de brokiga, extatiska mas-sorna av troende. Indiens största tempel är beläget i Srirangam (Sering-ham) i närheten av Trichi-nopoli. Det är helgat åt Visjnu. »Själva templet om-

3 2 9

330

ET

T T

EM

PE

L

I B

EN

AR

ES

, H

EL

GA

T A

T G

UD

INN

AN

DU

RG

A E

LL

ER

KA

LI

Eu

rop

éer

kal

la

ofta

d

etta

te

mp

el

apte

mp

let,

em

eda

n

mas

sor

av

ap

or

hål

la

till

i

des

s n

ärh

et

och

lek

a p

å

tem

pel

gård

en.

De

p

å

bil

den

sy

nli

ga

ge

tte

rna

h

öra

ti

ll

de

m,

som

u

pp

föd

as

blo

tt

för

a

tt

offr

as

åt

den

gr

ymm

a gu

din

nan

, til

lf- v

ars

ära

d

en

hem

ska

stry

par

sek

ten

fo

rdo

m f

örö

vad

e si

na

m

ord

gärn

inga

r.

Tre

gå

nge

r d

agli

gen

sl

å

prä

ster

na

p

å

en

väld

ig

tru

mm

a fr

amfö

r

ingå

nge

n

till

te

mp

let.

B

yggn

aden

so

m

ar

up

pfö

rd

av

röd

st

en,

är

om

giv

en

av

en

m

ur.

—

D

urg

a,

»den

o

till

gän

glig

a»,'

elle

r K

ali

, »d

en

mör

ka»

, ä

r en

a

v

hin

du

ism

ens

hu

vud

gud

ar.

EN

KV

INN

A I

BE

NA

RE

S P

Å S

IN B

AD

D A

V S

PIK

AR

Ö

ve

r h

ela

In

die

n p

åtr

äff

ar

ma

n m

än

nis

ko

r,

som

a

v r

eli

giö

sa s

kä

l u

nd

erk

ast

a

sig

a

lle

ha

nd

a

ob

eh

ag

o

ch

lid

an

de

n

och

m

ed

a

nle

dn

ing

d

ära

v

be

tra

kta

s so

m

he

lig

a

Dess

a

s k

fa

kir

er

u

thä

rda

o

fta

i

sam

ma

st

äll

nin

g

i å

rata

l o

ch t

illb

rin

ga s

itt

liv

un

der

förh

åll

an

den

, so

m f

öre

fall

a o

uth

ärd

lig

a.

De

p

ast

a

X

va

ra

fu

llk

om

lig

t

lik

gil

tig

a

för

a

llt

kro

pp

slig

t.

So

mli

ga

a

v

dem

ä

ro

ärl

iga

fa

na

tik

er,

so

m

vu

nn

it

ett

u

nd

erb

art

h

err

av

äld

e

öv

er

sm

fysi

ska

v

are

lse

m

en

a

nd

ra

äro

u

pp

en

ba

ra

ch

arl

ata

ne

r,

som

i

he

mli

gh

et

lev

a

go

tt

på

d

e

rik

lig

a

gå

vo

r,

som

fr

om

ma

m

än

nis

ko

r ö

verh

op

a

de

m

me

d.


slutes av sjndubbla murar och gårdar, och hela komplexet har en omkrets på flere kilometer.

I norra Indien äro templen i allmänhet av mindre omfattande anläggning, men deras antal är mycket stort, och många av dem äro utomordentligt praktfulla.

Indiens ryktbara klipptempel. I vissa trakter av Främre Indien före-

komma, som ovan redan nämndes, i själva berget uthuggna tempel. Somliga av dem ha en betydlig utsträckning och bära vittne lika mycket om hängivet och outtröttligt arbete som om högt uppdri-ven konstskicklighet. I många, kanske de flesta, fall har en naturlig grotta, där primitiv gudsdyrkan ägt rum, ursprung-ligen varit upphovet till dessa klipp-tempel.

Ett av de äldsta, största och yppersta bland grottempel är templet i Karli i västra Indien. Det anses härstamma från första århundradet efter Kristi fö-delse. Det är treskeppigt, och mittelhal-len, som av fantastiskt och praktfullt or-nerade kolonner är skild från vartdera sidoskeppet, har en längd av 38 och en bredd av 13 m. Höjden är likaledes 13 m. Templet i Karli är en för länge sedan övergiven buddistisk helgedom.

Rvktbarast bland alla Indiens klipp-tempel är dock templet Kailasa vid Ello ra i Haidarabad. I närheten av den lilla orten ligger ett trettiotal grott- och klipp-tempel, dels av hinduiskt, dels av buddis-tiskt ursprung. Det hinduiska Kailasa (»de saligas boning») är det förnämsta bland dem. Det är inte en utvidgad och omdanad grotta, utan ett fristående tem-pel, skulpterat ur berget. Det omges av en genom uthuggning åstadkommen gård. Templet, som överflödar av i stenen ut-skurna plastiska ornament, är delat i flere hallar och salar, av vilka den största är 31 m lång och 17 m bred. Basen prydes utvändigt av ypperligt skulpterade ele-fanter, som bära templet på sin rygg. Det heliga Benares vid stranden av moder

Ganges.

Indien äger ett överflöd av heliga stä-der. Förutom de redan nämnda finnas

Allahabad, Muttra, Nasik, Brindaban och många andra. Envar av dessa orter är enligt traditionen förbunden med någon betydelsefull händelse i den ena eller andra hinduiska gudomlighetens liv. Alla äro de målet för tusentals och hundra-tusentals pilgrimers färder. Vid de vart tolfte år återkommande stora festerna i Allahabad beräknas antalet pilgrimer ända till tre .miljoner. Främst bland alla i rykte och helighet står dock det vittbe-römda Benares.

Benares, heligast bland städer, ligger vid stranden av Ganges, heligast bland floder. De till vattnet ledande terras-serna och trapporna vimla ständigt av pilgrimer. Varje hindu vallfärdar om möj-ligt åtminstone en gång i sitt liv till den heliga staden, och oräkneliga äro de, som uppsöka den för att få njuta lyckan att dö på detta helgade ställe. På en sträcka av några kilometer är floden kantad av tempel och stentrappor, och vid de stora festerna är vimlet av badande obeskrivligt.

I ingen annan stad är intrycket av In-diens brokiga, främmande och gåtfulla värld så starkt för européen som i Benares. Där skola finnas mer än tretusen tempel, inget av dem så stort som de sydindiska, men många ytterst heliga. Talrika guda-bilder stå uppställda på öppen gata, och det är en vanlig syn att se människor ligga utsträckta på marken framför dem, försänkta i bön utan en tanke på gatutra-fiken. De passerande stiga helt enkelt över dem. Överallt möter man pilgrimer, bärande kärl med heligt vatten, prydande gudabilderna med blomstergirlander eller plågande sig själva på ett eller annat för en främling häpnadsväckande sätt — självplågeriet är nämligen enligt hinduer-nas uppfattning en synnerligen förtjänst-full gärning.

Somliga av de hinduiska kultformerna äro ännu grymmare än självplågeriet. Åt Sivas gemål, den ohyggliga, i Benga-len allmänt dyrkade gudinnan Kali, hem-bäras än i dag blodiga offer, dock så vitt man vet endast djur. De svårare formerna ha den engelska förvaltningen utrotat; så t. ex. den beryktade stryparsekten, som mördade och plundrade sina offer till den blodtörstiga gudinnans ära. 33 2

DEN BUDDISTISKA PAGODEN VID BUDDH GAYA ä r e n a v b u d d i s m e n s ; h e l i g a s t e p l a t s e r , t y d e n u t m ä r k e r e n l i g t t r a d i t i o n e n d e t s t ä l l e , d ä r d e n s t o r e G o t a m a , »Asiens l jus», m o t t o g k a l l e l s e n t i l l s in r e l i g i ö s a g ä r n i n g . D e n p å b i l d e n s y n l i g a t e r r a s s e n l ö p e r r u n t o m t e m p l e t ; d e t i l l h ö g e r b e f i n t l i g a s t e n o r n a m e n t e n ä r o u t f ö r d a o c h u p p r e s t a a v f r o m m a p i l g r i m e r .

333

DET HELIGA BENARES ligger utsträckt längs stranden av Ganges till en längd av fyra kilometei pilgrimer besöka årligen staden, ty hinduernas strävan är att åtminstone en gång vallfärda till c få askan av sitt brända lik utströdd i den heliga floden. På talrika ställen finnas vid strån

badande. Staden är en labyrint av dunkla gator och gränder, som alla tyckas

334

i

B a d t e r r a s s e r (»ghat»), p a l a t s o c h p r ä k t i g a t e m p e l s p e g l a s i f l o d e n s h e l i g a v a t t e n . H u n d r a t u s e n t a l s n h e l i g a s t e a v I n d i e n s h e l i g a o r t e r . D e t r o , a t t d e n s a l i g a s t e h ä d a n f ä r d e n ä r a t t d ö i B e n a r e s o c h e n a v G a n g e s t e r r a s s e r , d ä r i f r å n t r a p p o r l e d a n e d t i l l v a t t n e t , o c h v a r j e m o r g o n v i m l a d e s s a a v v a r a k a n t a d e a v t e m p e l o c h h e l g e d o m a r . B e n a r e s ä r e n a v I n d i e n s ä l d s t a s t ä d e r .

335

ETT HINDUISKT TEMPEL i Modhera, i landskapet Gujarat i nordvästra delen av Främre Indiska halvön. Det byggdes i n . århundradet e.Kr. och är helgat åt solguden Surva. Kolonner och väggar äro utskurna med stor konstskicklighet, ett ypperligt exempel såväl på den indiska skulpturens höga ståndpunkt som på det fromma folkets önskan att smycka gudahusen.

3 3 6

PARTI AV KA IL AS A OCH DESS FÖRGÅRD Detta i texten omtalade tempel är ett av de märkvärdigaste i hela Indien. Det utfördes om-kring år 800 e. Kr. Den konstgjorda förgården är omgiven av en i berget uthuggen kolonnad. Det är svårt att klargöra för sig, vilket otroligt mått av arbete detta underbara skulptur-verk —• t y hela templet är ett väldigt skulpturverk — egentligen representerar.

337

HINDU TILLBEDJANDE DEN HELIGA COBRAN H i n d u e r n a d y r k a b i l d e r a v c o b r a n e l l e r g l a s ö g o n o r m e n , e m e d a n e n l i g t s ä g n e n V i s j n u s b a l d a k i n ä r g j o r d a v e n c o b r a s n a c k s k i n n e l l e r »hatt». D e n n a d y r k a n a v h å l l e r d o c k i n t e h i n d u e r n a f r å n

att vid tillfälle döda den farliga reptilen eller åtminstone med glädje se, att andra göra det.

Den stolta erövrarreligionens minnesmär-ken.

Som nämnt utgöres en betydande del av befolkningen i synnerhet i norra In-dien av muhammedaner. I vissa städer kunna de i antal fullt mäta sig med hin-duerna; i Delhi utgöra de 40 % av invå-narna. Förhållandet mellan de båda reli-gionernas bekännare är ytterst spänt, och endast det brittiska herraväldet förebyg-ger öppen strid. Ofta nog — i regeln vid någondera partens stora religiösa fester — utbryta oroligheter, som med hård hand måste undertryckas av myndig-heterna.

Islam, som i många hundra år har varit härskarnas religion på det nordindiska slättlandet, har självfallet rest talrika

tempel. Många av de ståtliga moskéerna, som med sina kupoler och sina höga, smäckra minareter höja sig över Agras, Delhis och andra städers hushav, tävla med stormogulernas palats och gravbygg-nader om äran av att vara den indisk -moriska byggnadskonstens yppersta als-ter. Bland de ryktbaraste är Djama Masjid i Delhi, vars trenne marmorkupo-ler lysande i solen höja sig över den vita och gröna staden.

Också detta är Indien, men dock inte det riktiga Indien, det urgamla och dröm-mande, själavandringens och nirvanas grubblande och passiva land. Islam och dess minnesmärken äro en främmande, om ock i indisk jord acklimatiserad planta — en inympad gren på en gammal stam.

338


»Tystnadens torn.»

På Malabar-höjden utanför Bombay resa sig i en vacker park fem runda, fönsterlösa tornliknande byggnader av sten. Envar av dem är endast en i cirkel byggd mur. Det av muren inhägnade rummet är täckt av ett järngaller, och på murkanten sitta ständigt en mängd gamar. Detta är parsernas begravningsplats.

Ättlingarna av Zoroasters från sitt hemland flyktade lärjungar betrakta jor-den, luften, elden och vattnet såsom allt-för heliga för att förorenas med de dödas jordiska omhölje. De lägga därför sina avlidna anhörigas lik på gallret i »Tystna-dens torn», där de omedelbart förtäras av gamarna, tills de renskrapade knotorna falla ned mellan stängerna i den tysta graven därunder.

I närheten av de dystra tornen ligger ett parsertempel, där den heliga elden, en symbol för Ahuramazda, ljusets, sannin-gens och det godas härskare och gud, stän-digt brinner på altaret. När solen sjunker bortom Bombays redd, stå parserna på

stranden och sända sina fromma bönei efter den hemvändande ljusbringaren, Ahuramazdas uppenbarelse och urbild. Den urgamla iranska religionen, mot vil-ken islam, som fördrivit den ur dess hem-land, är en ung uppkomling, lever allt-jämt kvar på Indiens kust i samma form som för tretusen år sen bland de iranska bergen.

Den mångskiftande brokighetens enhet. Här ha blott de mest betydande av In-

diens religioner med några ord berörts. Många flere vore att nämna, och ville man söka ge en till sina huvuddrag full-ständig bild av de allra förnämsta, så krävdes för ändamålet ett flerfalt större utrymme än här står till vårt förfogande. Enbart hinduismen i sin skiftande mång-fald av uppfattningar, symboler och gu-domligheter gåve upphov åt en hel lit-teratur.

Alla dessa olika religioner framstå för sina anhängare som den enda rätta. Alla spela de i det dagliga livet en roll, som för det övervägande flertalet européer är

EN EGENDOMLIG FORM AV HINDUISKT SJÄLVPLÅGERI M a n n e n i m i t t e n a v b i l d e n h a r l o v a t g u d a r n a a t t s t å i s j u å r . F ö r a t t k u n n a s o v a i s t å e n d e s t ä l l -n i n g h a r h a n a n o r d n a t e t t s t ö d i f o r m a v e n r e p g u n g a . F r a m f ö r h o n o m s i t t e r p å m a r k e n e n h e l i g m a n , e n y o g i , s o m t i l l b r i n g a r s i t t l i v u n d e r b ö n e r o c h b e t r a k t e l s e r . S å d a n a ä r o v a n l i g a i I n d i e n .

339


främmande och obegriplig. Religionen be-stämmer seder och bruk, umgänge, äk-tenskap, föda, verk och underlåtenhet. Tro står fientlig mot tro, splittrande och sönderdelande Indiens folk.

Det gemensamma är religionens stora betydelse. Indien är i kanske högre grad än något annat land en illustration till människans eviga trängtan att förstå sin oförklarliga tillvaro, att vinna beröring med högre makter — liksom ock till hen-nes rörande och naiva tilltro till att detta skall lyckas just på den väg, som ödet har öppnat för henne. Den primitiva män-niskan nöjer sig inte med en i detaljer obestämd tro på en gud och en förnuftig

världsordning — hon vill ha svar på alla frågor, och vad religionsstiftare, profeter och filosofer ha lämnat öppet, det utfylles av den folkliga fantasien. Så uppbyggas efter hand de invecklade mytologier, som snärja själarna i sitt nät och dra skarpa gränser mellan läror, som i sina för en högre uppfattning väsentliga drag ha så mycket gemensamt. För den tänkande människan är Indiens religionshistoria ett märkvärdigt dokument och det gamla sagolandets heliga platser ägnade att för tanken levandegöra mänsklighetens li-delsefulla, men valhänta brottning med sitt största problem.

EN FROM TIGGARE, SPELANDE PÄ VINA Mannen på bilden bär Visjnus märke, vilket ger vid handen att han tigger icke av ekonomiska, utan av religiösa skäl. För att påkalla uppmärksamhet spelar han därför på ett slags sträng-instrument, benämnt vina, som enligt de hinduiska myterna även gudarna pläga spela på.

340

Ett återappståodlet rike POLACKERNA OCH DET NYA POLEN

D e t p o l s k a r i k e t s å t e r u p p r ä t t a n d e e f t e r s e k e l l å n g t f ö r t r y c k v a r e n d a s t h i s t o r i e n s g ä r d a v r ä t t v i s a . F å n a t i o n e r h a m e d s å d a n s e g h e t o c h o f f e r v i l j a h å l l i t f a s t v i d h o p p e t o m s a m l i n g o c h f r i h e t . G e n o m s i t t l ä g e p å g r ä n s e n m e l l a n ö s t r a o c h m e l l e r s t a E u r o p a o c h i k r a f t a v s i n a n a t i o n e l l a o c h k u l t u r e l l a t r a d i t i o n e r h a r P o l e n e n b e t y -d e l s e f u l l u p p g i f t a t t f y l l a . E n n a t u r l i g f ö r m e d l a r r o l l t i l l k o m m e r d e t p o l s k a r i k e t . D o c k k a n d e t i c k e b e s t r i d a s , a t t e n fara l u r a r i d e t f a k t u m , a t t d e n u n g a r e p u b l i -k e n s p o l i t i s k a g r ä n s e r p å f lera h å l l d r a g i t s l å n g t u t o m d e p o l s k a s p r å k g r ä n s e r n a .

DEN STÖRSTA av de stater, som upp-stått efter världskriget, är Polen.

Denna republik intar i fråga om areal och befolkningsnumerär sjätte platsen bland Europas länder. Polen är något, närmare bestämt en åttondedel, mindre än Sverige, men dess folkmängd nästan fem gånger större än detta lands. Emellertid omsluta Polens nuvarande gränser endast en del, om ock huvuddelen, av det gamla Polen-Litauen, som bildades, då Jagello av Litauen uppsteg på den polska tronen, och som upplöstes genom rikets sönder-styckande mellan Ryssland, Preussen och Österrike åren 1772, 1793 och 1795.

Ett lågland, danat av isen. Med undantag för de sydligaste delarna

är Polen ett sammanhängande slättland, vars ytformer väsentligen danats av de ismassor, som engång glidit fram över landet. I väster och öster går det utan några naturliga gränslinjer över i de nord-tyska och ryska lågländerna. Endast i söder finnes en naturgräns, Karpaternas bergsrygg, som icke blott skiljer Polen från Tjeckoslovakien, utan även, i sin västra del, det polska språkområdet från det slovakiska.

I väster ha de polska och tyska nationa-liteterna under seklernas lopp skjutits in i varandra på ett sätt som gör det svårt att fastställa språkgränsens sträckning. En-ligt segermakternas beslut tilldelades största delen av Västpreussen Polen. En avsevärd del av befolkningen i denna provins talar visserligen en polsk dialekt, kassubiskan, men även det tyska elemen-tet är starkt representerat, särskilt i stä-derna. Genom Västpreussens införlivande med Polen har detta vunnit tillträde till havet, men givetvis erbjuder den onaturliga

polska korridoren, som avsnör en del av det tyska riket, anledning till framtida för-vecklingar. I södra delen av Ostpreussen bor, blandad med tyskar, en annan polsk stam, masurerna, men vid den omröstning, som enligt Versaillestraktatens bestäm-melser förrättades inom en del av det ma-suriska området, förklarade sig slaverna i allmänhet för Tyskland. Detsamma gäller om ett stort antal polacker i Övre Schle-sien.

östgränsen och Vilnafrågan. Den östra språkgränsen går strax väs-

ter om Brest-Litowsk och Bjelostok, I det breda bälte polskt land som ligger mellan språkgränsen och den politiska gränsen, utgöres befolkningens huvud-massa av lill- och vitryssar, medan polac-kerna sedan århundraden tillbaka varit ett härskande jordägarskikt, och judarna, här som i det egentliga Polen, utgjort ett framträdande, delvis fullkomligt domine-rande element i städerna. Östgränsens sträckning bestämdes vid freden mellan Polen och Rådsryssland i Riga år 1921 samt erkändes av de allierade makternas ambassadörskonferens våren 1923. Sam-tidigt förklarades östra Galizien, som un-der de senaste fyra åren befunnit sig i polackernas händer, för polskt land, och tryggades Polen vid besittningen av Vilna, den gamla litauiska huvudstaden, som marskalk Zeligowski besatt hösten 1920. Genom förvärvet av Vilnaområdet har den i Rigatraktaten skapade kilen mellan Ryss-land och Litauen ytterligare förstorats. Staden Vilna är kanske lika polsk och ju-disk som litauisk och den kringliggande landsbygden sedan gammalt övervägande vitrysk, men Litauen fasthåller segt vid sina historiska anspråk på detta område.

TORGDAG I DET GAMLA JUDEKVARTERET I POLENS HUVUDSTAD M e r ä n e n t r e d j e d e l a v W a r s c h a u s b e f o l k n i n g b e s t å r a v j u d a r . S o m l i g a j u d a r h a g i f t s i g m e d p o l s k o r , o c h ä k t e n s k a p m e l l a n p o l a c k e r o c h j u d i n n o r f ö r e k o m m a ä v e n , m e n för d e t m e s t a l e v e r d e n i s r a e l i t i s k a b e f o l k n i n g e n s i t t e g e t l i v o c h u n d v i k e r n ä r m a r e g e m e n s k a p m e d d e k r i s t n a . G h e t t o n e l l e r j u d e k v a r t e r e t i W a r s c h a u u t m ä r k e r s i g i c k e g e n o m n å g o n h ö g r e g r a d a v s n y g g h e t .

Ryssarna och kommunikationsväsendet.

I kapitlet »Lilleputstater i Europa» ha vi redan framhållit, att den fria staden Danzig tillkommit emedan Polen krävde en hamn vid Weichselmynningen. Härvid bestämdes, att denna stadsstat ekonomiskt

och även politiskt bands vid Polen. Emellertid har Polen icke försummat att utveckla sin egen hamn Gdynia, tyskarnas Gdingen som ligger ett stycke väster om Danzig. Gdynia är redan Polens marinbas, men torde knappast få någon större be-tydelse som handelshamn. Weiehsel är 342

DET GAMLA POLSKA KUNGAPALATSET I HJÄRTAT I WARSCHAU P å S l o t t s t o r g e t f r a m f ö r s l o t t e t i W a r s e h a u s t å r , b u r e n a v e n s m ä c k e r k o l o n n , k u n g S i g i s -m u n d s b i l d s t o d . T i l l d e n n a b i l d ä r e n s ä g e n k n u t e n . »När S i g i s m u n d r i k t a r s i t t s v ä r d m o t m a r k e n s k a l l , s a d e m a n , P o l e n å t e r b l i v a fritt .» U n d e r v ä r l d s k r i g e t h ä n d e d e t v e r k l i g e n , a t t s v ä r d e t t i l l f ö l j d a v en k r e v a d ä n d r a d e l ä g e , o c h g e n o m k r i g e t å t e r f i c k P o l e n s in f r i h e t .

343

ETT ÅTERUPPSTÅNDET RIKE

Polen är glest i jämförelse med de forna lyska och österrikiska områdena. I gott-görandet av den ryska administrationens försummelser har den peiska staten en viktig och trängande uppgift, En nationalstat med minoriteter.

Befolkningen i Polen är ganska blandad. Men det polska elementet är i varje fall starkt nog för att trycka sin särprägel pä statslivet. Vid folkräkningen 1921 upp-skattades polackernas antal till 68,6 pro-cent, men i denna siffra voro rätt många judar inberäknade. Tyskarnas antal be-fann sig redan före kriget i nedgång, trots den kolonisationspolitik, som bedrevs av den preussiska regeringen. Under de för-ändrade förhållanden, som tillskapats ge-nom uppkomsten av en stark och själv-medveten polsk nationalstat, ha många

segelbar ända till Schlesien, Genom Brombbergkanalen står denna flod dessutom i förbindelse med Oders biflod Netze och genom Bug och Dnjeprkanalen med Dnjeprs biflod Pripjet. Ett ännu stör-re kanalprojekt Weichsel— Dnjepr har uppgjorts. Tills-vidare befinna sig dock de inre farlederna i ett ganska försummat skick och kunna i allmänhet blott trafikeras med små, grundgående fartyg. Under hela den ryska tiden gjordes nästan ingenting för att utnyttja Weichsels stora möjligheter som trafikled. Överhuvud visade ryssarna föga intresse för kommunika-tionerna i sin andel av Polen. Måhända förestavades deras hållning delvis av strategiska hänsyn, Järnvägsnätet i ryska

MubiUfiKAlNDE bEKGSBOK 1 SODKA POLtN Bland goralerna, som bo uppe i Tatrabergens dalar, bära både kvinnor och män granna, utstofferade kläder. Många goraler äro födda musiker och traktera gärna fiol eller säckpipa.


tyskar självklart försatts i en svår belä-genhet. Ett stort antal har utvandrat till Tyskland. Likväl torde man ännu kunna anslå tyskarnas numerär i Polen till halv-annan miljon. Judarna få väl uppskattas till minst tre miljoner och lillryssarna till minst fyra.

Polackerna, bärarna av den polska stats-tanken, äro liksom alla andra folk i Eu-ropa resultatet av en ganska långt driven rasblandning. I fråga om fysiska egenska-per och utseende visar den stora massan av folket naturliga överensstämmelser med allmogen i angränsande delar av Tyskland, Ryssland och Balticum. Av utomordentlig betydelse för det polska folkets nationella och politiska utveckling blev den omstän-

digheten, att de mottogo kristendomen i dess romersk katolska form och allt fram-gent bevarade denna. Sedan det stora fler-talet nordtyskar omfattat protestantis-men, blev den katolska tron ett värn för den polska nationens bestånd, ja katoli-cism och polskhet kunde i viss mån upp-fattas som synonyma begrepp. A andra sidan utgjorde lill- och vitryssarnas gre-kisk-ortodoxa religion ett hinder för dessa folks polonisering på den tid, då de till-hörde det gamla Polen och levde i svårt beroende av de polska godsherrarna.

Adel och bönder. Dessa godsherrar voro strängt taget ett

folk för sig, ty även den polska allmogen

EN GORALFAMILJ FRAMFÖR SITT STOCKHUS I TATRABERGEN Större delen av Polen är jämförelsevis flackt land, men i söder resa sig Karpaterna, som ut-göra rikets gräns mot Tjeckoslovakien. Den högsta delen av Karpaterna är Tatra, vars top-par resa sig 2,600 meter och mera över havets yta. I detta natursköna bergland bor en polsk folkstam, goralema. Dessa goraler utmärka sig genom sin skicklighet i allsköns handaslöjd.

XXT. 4. 345

HEMSLÖJD HOS POLSKA BÖNDER: KORGFLÄTARE I FULLT ARBETE A l l a f l o d e r o c h b ä c k a r i P o l e n ä r o k a n t a d e a v v i d e , e t t g o t t o c h b i l l i g t m a t e r i a l för d e i d o g a o c h a n s p r å k s l ö s a k o r g m a k a r n a , m e s t f a t t i g a b ö n d e r , s o m p å d e t t a s ä t t f ö r s ö k a s k a f f a s i g e n l i t e n e x t r a f ö r t j ä n s t . P å d e n n a b i l d ser m a n far o c h m o r s y s s e l s a t t a m e d k o r g f l ä t n i n g u t e i d e t fr ia , m e d a n d e n ö v r i g a f a m i l j e n s t å r i d ö r r ö p p n i n g e n o c h f ö l j e r m e d a r b e t e t .

var helt eller nästan livegen. Den polska adelns envisa fasthållande vid sina privi-legier och dess motvilja mot varje stark och målmedveten regering bidrogo utan tvivel väsentliga till det gamla rikets undergång. Under Polens långa ofärdstid hade denna adel rikligt tillfälle till själv-besinning. Först nu började även bon-den få klart för sig att även han var po-lack. Tidigare hade medelklassens och borgerskapets funktioner skötts av ju-darna och delvis också av tyskarna. Nu framträdde vid sidan av dem ett polskt borgerskap. Konstnärer, skalder och lärde skördade lagrar icke blott för sig själva

utan även för det polska namnet. Av största betydelse för nationens inre sam-ling var den frivilliga koloniseringen av obrukade storgods. Härigenom förebygg-des i stort sett ryska och preussiska rege-ringarnas planer på en »uppluckring» av det polska folket med tillhjälp av främ-mande kolonister. Även efter självstän-digblivandet har den polska jordpolitiken letts efter liknande principer. Genom lagen av den 17 december 1920 har mer än' fyrahundratusen hektar övertagits av staten för utdelning bland jordbehövande. Men man har icke här gått så brådstörtat till väga som i de baltiska länderna. En 34 6

347

ET

T

UT

TR

YC

K F

ÖR

PO

LA

CK

ER

NA

S L

EV

AN

DE

MU

SIK

INT

RE

SSE

: O

RK

EST

ER

OC

H K

ÖR

I E

N L

ITE

N P

OL

SK B

Y

Po

lack

ern

a

äro

o

fta

m

yck

et

mu

sik

ali

ska

, o

ch

äv

en

b

yb

orn

a

bil

da

g

ärn

a

ork

est

rar

och

så

ng

kö

rer.

D

en

po

lsk

a

ky

rko

mu

sik

en

och

de

po

lsk

a k

ora

lern

a

äro

i

all

mä

nh

et

my

ck

et

va

ck

ra,

vil

ke

t o

ckså

g

äll

er

om

fo

lkså

ng

ern

a

och

d

an

smu

sik

en

. V

arj

e

pro

vin

s h

ar

sin

eg

en

d

an

s.

Po

lon

äse

n

hö

r h

em

ma

i

Sto

rpo

len

, m

ed

an

k

rak

ov

iak

en

h

ärs

tam

ma

r fr

ån

L

illp

ole

n.

Ma

surk

an

är

ma

sure

rna

s d

an

s,

och

k

uja

via

ke

n

da

nsa

de

s fö

rst

i

Ku

jav

ien

. D

äre

mo

t to

rd

e »

po

lkan

» e

ge

ntl

ige

n v

ara

en

tje

ck

isk

da

ns,

v

ars

n

am

n

syft

ar

på

de

»h

alva

» s

teg

en

, m

ed

an

po

lsk

an

tro

ts s

itt

na

mn

är

en

sv

en

sk

folk

da

ns.

M O T I V FÖR EN M Å L A R E S PENSEL: JARAMCZE I K A R P A T E R N A D e n n a d e l a v K a r p a t e r n a ä r k ä n d i c k e b l o t t för s i n n a t u r s k ö n h e t , u t a n ä v e n för s i t t u t m ä r k t a k l i m a t . H ä r f i n n a s f l e r a p o p u l ä r a k u r o r t e r . V i d D u n a j e c ' k ä l l o r g ö r p o l s k a g r ä n s e n e n b u k t s ö d e r u t . I d e l ä g r e d e l a r n a a v b e r g l a n d e t . k a n m a n o f t a få s e b i l d e r , s o m l i k n a d e n n a : k l a r a s t r i d a b ä c k a r o c h e n i d y l l i s k g r ö n s k a , s o m l i v a s a v o t a l i g a v i l d a b l o m m o r .

O L J E T O R N VID B I T K O W B L A N D G A L I Z I E N S S K O G K L Ä D D A BERG Galizien, som före kriget tillhörde Österrike, är rikt på olja och salt. Oljan förekommer inom ett fyrahundra kilometer långt bälte utmed Karpaternas fot. De första oljebrunnarna borrades 1870, och produktionen ökades småningom, så att den 1909 utgjorde över 2 milj. ton. Sedan dess har utbytet gått tillbaka. I Teschenområdet finnas givande kolgruvor.

348

UTSIKT ÖVER KRAKAU, ETT CENTRUM FÖR POLSK VETENSKAP S t a d e n K r a k a u v i d ö v r e W e i c h s e l s p e l a d e r e d a n i ä l d s t a t i d e r en s t o r r o l l g e n o m s i t t u t m ä r k t a l ä g e . K r a k a u l i g g e r n ä m l i g e n i s k ä r n i n g s p u n k t e n m e l l a n t v å v i k t i g a h a n d e l s v ä g a r , e n v a t t e n -v ä g t i l l Ö s t e r s j ö n o c h e n l a n d v ä g t i l l U k r a i n a . S t a d e n ä g e r d e s s u t o m e t t v i d a b e r ö m t u n i v e r s i t e t . B l a n d K r a k a u s m å n g a m ä r k l i g a b y g g n a d e r ä r v ä l d e n m ä r k l i g a s t e k a t e d r a l b o r g e n W a w e l .

TRE POLSKA STJÄRNGOSSAR, REDO ATT SJUNGA IN JULEN L i k s o m m å n g a a n d r a l ä n d e r h a r ä v e n P o l e n s i n a s t j ä r n g o s s a r , s o m g å o m k r i n g f r å n h u s t i l l h u s o c h s j u n g a in j u l e n . G o s s a r n a p å b i l d e n h ä r o v a n ä r o k o s t y m e r a d e s o m d e t r e v i s e m ä n -n e n , i l å n g a r o c k a r o c h h ö g a , u t p y n t a d e h a t t a r . I d e n n a s t a s s t r a m p a d e l ä n g s d e n s n ö i g a b y g a t a n , o f t a b ä r a n d e en s z o p k a , e l l e r p a p p e r s a v b i l d n i n g a v d e n h e l i g a f a m i l j e n i s t a l l e t .

349


omständighet som måste beaktas är att det ligger i nationalstatens intresse att ej uppoffra de polska godsägarna i östra de-len av landet till förmån för de lill- och vitryska bönderna.

Ehuru Polen ingalunda saknar stora och folkrika städer — Warschau har minst 950,000 invånare, Dodz, Polens Man-chester, nära 500,000 och Posen nära 190,000 — lever huvuddelen av landets befolkning fortfarande på lantbruk. Myc-ket potatis, råg, korn och socker utföres, men lantbruket skulle säkert ge ännu mera om det bedreves med större rationali-tet. I detta hänseende stå de-forna tyska provinserna avgjort över de ryska.

Den polska bonden hyser stor förkärlek för vackra kläder i granna, brokiga fär-ger. Ännu kan man med ledning av na-tionaldräkterna sär-skilja folket i de olika landskapen. Fabriks-varor vinna mer och mer insteg, men mån-genstädes sitta bond-kvinnorna ännu vid vävstolen under de långa vinterkvällar-na Grannarna i ös-ter, litauer och ryssar,

föredraga vita kläder med litet broderier här och där, men polackerna själva äls-ka orange och blått, grönt och purpur. Kvinnorna bära gär-na granna huvuddu-kar och i vissa trak-ter ett otal tunga kjolar ovanpå var-andra.

Städer och kol-distrikt.

Livet på den pols-ka landsbygden med jakter och baler på godsen ellerglamman • de folkfester i byarna erbjuder utan tvivel EN RÖKSIESTA I DET FRIA

D e n n e d u k t i g e g o r a l g u b b e s i t t e r o c h s o l a r

sig utanför sin stuga. Han tar allt med ro, röker sin gamla pipa med smak och bekymrar sig föga om vintersnön, som täcker marken.

den resande främlingen mycket av in-tresse. Men ännu intressantare är ett stu-dium av de gamla städerna. Warschau, som engång var de polska konungarnas residensstad och nu är säte för republi-kens president och regering, överflödar av historiska minnen. Det säges, att ingen europeisk huvudstad kan uppvisa så många och så vackra palats som War-schau. Kungliga slottet, numera presi-dentens bostad, har ett utmärkt läge med utsikt över Weichsel och den mångomta-lade förstaden Praga. Det vackraste slot-tet i Warschau är dock Eazienki, som byggdes av Polens siste konung Stani-slaus Poniatowski. Dazienki, som ligger mitt i en konstgjord sjö, är ett rococo-

arkitekturens mäster-verk.

Historiskt intres-santa äro utom War-schau, framför allt Krakau, en gammal kungastad, och strids-äpplet Vilna. Rikets andra stad, Dodz, in-tresserar däremot en-dast som industri-stad. Den grundades så sent som i 19 århundradet av tys-ka företagare i textil-branschen, och en fjärdedel av dess be-folkning är tysk. Till detta industriområde ansluter sig den pols-ka andelen av Schle-sien, med några av världens rikaste kol-minor. Man har be-räknat att även med en produktion av 50 miljoner ton om året kollagren i polska Schlesien borde förslå för 300 år framåt. Distriktet ger även stora mängder järn och zink. Aderton procent av världens zinkbehov täckes av Polen.

35°

Herdar och hjordar I VALL MED EÅREN JORDEN RUNT

I vilt tillstånd förekom fåret ursprungligen i Asien oeh Afrika, men på grund av sitt smakliga kött oeh sin fina, mjuka ull blev det snart uppskattat av människan och hör till de djur, som hon tidigast lärde sig tämja och nytt ja . Redan för 7000 år sedan torde sålunda de gamla egypterna ha hållit fåret som husdjur, ehuru det först c:a 3000 år senare infördes till södra Europa. Under tidernas lopp vann fårskötseln insteg i allt flere länder, och i våra dagar idkas denna näring över hela jorden. Dock växla meto-derna mycket allt efter traktens naturliga betingelser och folkets kulturella ståndpunkt.

0 JORDAR och herdar! Med dessa JLlL båda ord äro i det allmänna medve-tandet två begrepp oupplösligt förbundna: dumhet och romantik. Häi är icke rätta platsen att filosofera över den eventuella djupare innebörden i denna sammanställ-ning. Kanske äro ej heller fåren så dum-ma och herdelivet så romantiskt som man 1 allmänhet tror. Vad som förr var poesi förvandlas i vår realistiska tid gärna till prosa. Den moderna fårskötseln är affär. Söka vi romantik, måste vi förflytta oss till de trakter av jorden, där tiden gått mest spårlöst förbi.

En äv bilderna i detta kapitel visar oss en herde i Palestina i spetsen för sin hjord. Är det icke som en scen från de israelitiska patriarkernas dagar? Icke blott landskapet är detsamma, som vi äro vana att se på tavlor med motiv från det gamla Kanaan. Även herden i sin vida österländska dräkt har en gammaltesta-mentlig prägel.

Men också det Heliga landet håller på att moderniseras. Den tid är nu förbi, då dess invånare uppskattade sin förmögen-het efter sina fårhjordars storlek. Andra mera lönande näringar, främst jordbru-ket, undantränga småningom det gamla, traditionella herdeyrket.

Fårskötsel enligt moderna metoder. Om vi önska uppsöka ett land, där lar-

skötseln ännu verkligen har en domine-rande ekonomisk betydelse, måste vi vända ryggen åt Gamla världen och göra en halv världsomsegling till Australien och Nya Zeeland. Där skola vi finna väl-diga fårhjordar vaktade av beridna män. De äro inga romantiska flöjtblåsare, dessa australiska fårherdar, utan härdade, ener-giska unga män, vana vid arbete och stra-

patser. Vakna och intelligenta som de äro, ha de förstått att tillgodogöra sig veten-skapens senaste uppfinningar. Så utföras alla inom yrket förekommande arbeten såsom fårens tvättning och klippning en-ligt moderna och tidsbesparande metoder.

I äldre tider var det sed, att fåren om dagen vallades på väldiga, ogärdade be-tesmarker och till natten drevos in i en inhägnad. Sedermera har man dock bör-jat avdela betesmarkerna i stora hagar. Enligt detta system kan en gränsridare hålla uppsikt över tiotusentals får, me-dan det förut behövdes en herde för c:a 2,000 djur. På de stora fårfarmerna i Nya Syd Wales och Queensland kan man på-träffa fårbesättningar på ända till 200,000 djur.

Nu få vi icke tro, att dessa enorma får-hjordar tillhöra någon inhemsk lantras. När de första kolonisterna slogo sig ned i Australien, funno de nämligen ej en enda djurart, som lämpade sig för använd-ning i människans tjänst. Alla husdjur, som nu finnas i landet, härstamma därför från importerade djur. Så ock fåren.

De första fåren, som inhämtades från Spanien till Nya Syd Wales, tillhörde den för sin fina, silkesglänsande ull berömda merinorasen. Det nuvarande australiska fåret är dock ej ren merino utan något uppblandat genom korsning med engelska raser.

Fårfarmarne, eller »squatters» såsom de kallas i Australien, ha småningom till-kämpat sig en god ekonomisk ställning. De ha trevna, komfortabla hem omgivna av vackra blomster- och fruktträdgårdar.

Måhända förefaller dem herdelivet någon gång tungt, men det är hurtigt och hälso-samt, och ej heller det saknar sin roman-tik— det tjugonde århundradets romantik.

352

EN

HE

RD

E I

PA

LE

ST

INA

FÖ

R S

IN

HJO

RD

FÖ

RB

I M

INA

RE

TE

R,

BO

NIN

GSH

US

OC

H V

ITT

RA

ND

E R

UIN

ER

I

Pa

lesti

na

ha

r få

rsk

öts

eln

i

all

a

tid

er

va

rit

e

n

vik

tig

n

äri

ng

sgre

n,

och

få

ren

o

ch

ge

tte

rna

h

a

stä

dse

u

tgjo

rt

inv

ån

arn

as

stö

rsta

rik

ed

om

. P

å s

en

are

ti

de

r,

då

e

n

all

t st

örr

e

de

l a

v

den

in

fly

tta

de

b

efo

lkn

ing

en

b

örj

at

äg

na

si

g

åt

jord

bru

k,

ha

li

kv

äl

må

ng

a o

m

ej

de

fle

sta

få

rhjo

rda

r ö

ve

rgå

tt i

no

ma

di-

se

ran

de

b

ed

uin

sta

mm

ars

äg

o.

De

n h

är

av

bil

da

de

he

rd

en

, k

läd

d a

lld

ele

s p

å s

am

ma

sä

tt s

om

ha

ns

förf

äd

er i

de

ga

mm

alt

est

am

en

tlig

a

pa

tria

rke

rna

s d

ag

ar

med

tu

rba

n

på

hu

vu

de

t o

ch

sa

nd

ale

r p

å f

ött

ern

a,

för

sin

hjo

rd a

v b

eh

orn

ad

e

slo

kö

rad

e

får

fr

ån

b

erg

en

kri

ng

. J

ord

an

ti

ll

nå

go

n

ha

nd

els

pla

ts

vid

ku

ste

n.

»RIN

GN

ING

» A

V F

ÅR

EN

PÄ

EN

FÄ

RF

AR

M I

NY

A S

YD

WA

LE

S, A

UST

RA

LIE

NS

M

OD

ER

STA

T

De

förs

ta

får,

so

m

ack

lim

ati

sera

de

s i

Au

stra

lie

n,

infö

rdes

ti

ll

den

na

v

ärl

dsd

els

ä

ldst

a s

tat,

N

ya

S

yd

Wa

les,

v

ilk

en

all

tse

da

n d

ess

inn

eh

aft

le

dn

ing

en

in

om

få

rav

els

bra

nsc

he

n.

På

bil

de

n s

e

vi

en

v

äld

ig

hjo

rd

meri

no

får,

v

all

ad

e

av

b

eri

dn

a

he

rda

r.

Kli

ma

tet

i N

ya

Sy

d W

ale

s ä

r m

yc

ke

t lä

mp

lig

t fö

r f

år-

skö

tse

l o

cli

h

ar

en

g

yn

nsa

m

inv

erk

an

p

å

ull

en

s k

va

lite

t.

Grä

svä

xte

n

är

do

ck

i d

essa

tr

ak

ter

ick

e

syn

ne

rlig

en

ri

kli

g,

va

rfö

r

ett

få

r b

eh

öv

er

nä

ra t

vå

tu

nn

lan

d

be

tesm

ark

fö

r

att

ku

nn

a l

ivn

ära

sig

. D

en

na

fo

tog

rafi

,

som

ä

r ta

ge

n

i R

ive

rin

ad

istr

ikte

t, g

er

oss

så

lun

da

en

fö

rest

äll

nin

g

om

fa

rme

ns

sto

rle

k.

353

I NYA SYD WALES GÅR TILL OCH MED FÅRSAXEN MED ELEKTRICITET D e t g a m l a s ä t t e t a t t k l i p p a f å r e n för h a n d h a r s m å n i n g o m k o m m i t u r b r u k . M e d d e n m o d e r n a f å r k l i p p n i n g s m a s k i n e n b l i r a r b e t e t b ä t t r e u t f ö r t o c h g å r s n a b b a r e u n d a n . F ö r a t t d j u r e n e j s k o l a s p a r k a m å s t e d e r a s b a k b e n b i n d a s . D e s s a a u s t r a l i s k a får ä r o a v d e n b e r ö m d a m e r i n o r a s e n , o c h u r s p r u n g l i g e n h a d e i n f ö r t s f r å n S p a n i e n . D e r a s u l l ä r a v d e n a l l r a f i n a s t e k v a l i t e t .

Export av ull och kött.

Ull är numera en av landets förnämsta exportartiklar. Men även färskt kött har redan i flere årtionden exporterats från Australien och Nya Zeeland till Europa, främst till England. Köttet transporteras i fruset tillstånd på för ändamålet byggda med sinnrikt konstruerade kylrum för-sedda fartyg, och när det efter den långa resan äntligen anländer till destinations-orten, är det så färskt och felfritt, att londonborna tro sig äta engelskt fårkött från närmaste landsort.

Även i vissa trakter av Förenta sta-terna, i Canada och Argentina bedrives fårskötsel i stor skala och enligt fullt tids-enliga metoder, och även härifrån har man börjat utföra fruset kött. De fyra fem stora Chicagofirmor, som hade denna ex-port omhand, ha numera med äkta ameri-kansk smartness lagt under sig även hela den australiska köttexporten, varför världshandeln med fruset kött nu behärs-kas av denna amerikanska trust.

Pastorala idyller i det nutida Europa.

Visserligen håller ju vår världsdel på att alltmera »amerikaniseras», och järn-vägar, automobiler, traktorer och ångviss-lor jaga med sitt larm den lättskrämda romantiken på flykten. Men ännu finns det trakter i vårt gamla Europa, öds-liga slätter eller svårtillgängliga berg-land, där den lantliga idyllen kan finna en fristad. Eller vilar det ej ett skimmer av romantik över den ungerske herden, där han, insvept i en fotsid fårskinnsman-tel och med en krumstav i handen ri-dande på en åsna vaktar sin svart-vita hjord på sitt hemlands väldiga slätter? Och i södra Frankrikes berg kan turisten bli vittne till ett nog så pittoreskt skåde-spel: uppför en smal, slingrande bergsstig ormar sig ett långt tåg på ända till 20,000 får, anförda av några med bjällror för-sedda skäggiga och raggiga getter. Hjor-den är indelad i mindre grupper, var och en med sin herde. På vardera sidan springa stora hundar, som se till att fåren

AUSTRALISKA FÅR, SOM TVINGAS ATT TAGA ETT NÖDVÄNDIGT BAD F å r ä r o a l l t i d m y c k e t u t s a t t a för i n s e k t e r , o c h d e r a s l å n g a , t ä t a u l l g ö r d e m t i l l h j ä l p l ö s a of fer för d y l i k a p a r a s i t e r . D e n n a f o t o g r a f i v i s a r oss, a v v i l k a m e d e l d e a u s t r a l i s k a f å r f a r m a r n a b e t j ä n a s i g för a t t h å l l a s i n a d j u r v i d h ä l s a . N u o c h d å får f å r e t e n a r s e n i k d o p p n i n g , d . v . s . d e t s l u n g a s n e d i e t t j g i f t b a d , där dess p l å g o a n d a r , i n s e k t e r n a , i n o m n å g r a ö g o n b l i c k d ö .

355

*

EN HERDE MED SIN HJORD PÄ DET NATURSKÖNA NYA ZEELAND L ä n g s e n i s k a r p a k u r v o r s l i n g r a n d e l a n d s v ä g i d i s t r i k t e t W a i r a r a p a d r i v e r e n b e r i d e n h e r d e

sin nyklippta hjord. Nya Zeeland exporterar stora mängder fårkött till Europa, främst till England. För denna köttexport finnas särskilda fartyg med sinnrikt inrättade kylrum, där köttet förvaras i fruset tillstånd under hela den långa resan genom jordens varmaste trakter.

356

EN FÄRHJORD PÄ EN BRANT KLIPPUDDE I ENGLAND D e n n a f o t o g r a f i f r å n e n u d d e v i d . P o r t l a n d B i l l å s k å d l i g g ö r t v å v i k t i g a e g e n s k a p e r h o s f å r e n . D e n e n a ä r d e n s ä k e r h e t v a r m e d d e r ö r a s ig , d e n a n d r a d e r a s v i l l i g h e t a t t f ö l j a e n l e d a r e t . o . m . u p p p å d e b r a n t a s t e k l i p p s p e t s a r . S t u n d o m h ä n g a h e r d a r n a e n b j ä l l r a o m h a l s e n p å e t t a v f å r e n , t y d e v e t a n o g s a m t , a t t d e ö v r i g a a l d r i g a v l ä g s n a s i g m y c k e t l å n g t f r å n »skä l lgumsen».

357

PÄ HEMFÄRD: EN KVÄLLSSCEN FRÄN DE SKOTSKA HÖGLÄNDERNA J ä m f ö r d m e d d e t i d i g a r e a v b i l d a d e a u s t r a l i s k a f å r h j o r d a r n a f ö r e f a l l e r d e n n a n ä s t a n l ö j l i g t l i t e n , o c h d o c k u t g ö r d e n m å h ä n d a s i n ä g a r e s h u v u d s a k l i g a s t e i n k o m s t k ä l l a . F ö r a t t v a k t a d e n b o r d e n ä p p e l i g e n b e h ö v a s t r e m ä n o c h d e s s u t o m t v å a v d e s s a k l o k a c o l l i e s , s o m i S k o t t l a n d a n v ä n -d a s s o m f å r h u n d a r . E n a v s t a c k a r n a h a r r å k a t u t för n å g o n o l y c k s h ä n d e l s e o c h m å s t e b ä r a s h e m .

ej få skingra sig. Ungefär i mitten av processionen tåga överherdarna i lysande röda dräkter. Sist kommer »trossen»; — herdarnas bagage och de spädaste lam-men på små av åsnor dragna kärror. — I sådana trakter åter, där järnvägar fin-nas, stuvas fåren in i »tvådäckade» öppna godsvagnar och forslas sålunda till sina sommarbeten bland bergen.

På Korsika och Sardinien betas fåren på de vidsträckta buskbevuxna högpla-tåerna. Varje vår brännes buskvegetatio-nen, och ur askan spirar saftigt betesgräs. Men denna »svedjebränning» har ännu en annan betydelse. Eldarna jaga nämligen de här kvarlevande vilda muflonfåren på flykten. De göra stor skada på fårbetena, om de få fritt tillträde till dem. Antag-ligen härstammar en del av de europeiska tamfåren från denna vår världsdels enda vilda fårras.

Även i många andra trakter i södra och östra Europa samt i de skotska högfjäl-

len kvarlever ännu en fläkt av den gamla pastorala stämningen. Sommaren i ända måste herdarna vistas uppe i bergen, en-samma med sina hjordar, sina trogna hundar och sin ofta nog så livliga fantasi.

Men herdelivet har även en annan sida: arbetet, strapatserna, farorna, äventyren. En god herde får icke vara blott en vek drömmare, han måste även vara en stark, rådig och modig man. I bergen finnas djupa klyftor, dit fåren kunna falla, där förekomma stundom snöskred och stor-mar, och fåren försvinna plötsligt ur her-dens åsyn liksom .uppslukade av jorden eller bortförda i en vit dimma. Då gäller det om ock med fara för sitt eget liv att söka, rätt på dem igen. Här fordras en snabb tanke och en säker hand, och ofta vore herden dömd att ohjälpligt miss-lyckas, om han ej hade sin trogna, kloka och modiga hund att lita till. Med sitt fina luktsinne kan den vädra upp får, som ligga begravna under ett snölager av flere

358

HERDAR OCH HJORDAR

fots mäktighet. När hunden då genom sitt skall tillkallat sin herre, blir det dennes sak gräva fram de kanske redan halv-döda djuren.

De ädla rasernas land. Ehuru England är ett utpräglat in-

dustriland, kan dess betydelse på får-avelns område icke skattas högt nog. Där finnas visserligen inga väldiga fårhjordar, och produktionen av ull och kött är ej synnerligen stor. Men i England ha värl-dens finaste och värdefullaste fårraser uppdragits, och det exporterar stora mängder dyrbara avelsdjur. Det existe-rar väl näppeligen något kulturland, där ej de engelska Shropshire och South-down, Cheviot och Eeicesterfåren och många andra raser därjämte äro kända och prövade, och otaliga äro de lantraser, som genom dem tillförts ädelt blod och nya värdefulla egenskaper.

Fårskötseln i de nordiska länderna. Ännu i slutet av förra seklet var får-

skötseln i de skandinaviska länderna myc-ket allmännare än nu. På varje lantgård,

varje torp och backstuga hade man ett större eller mindre antal får. Huru skulle man annars fått kläder åt husbondefolk och tjänare, och var hade man tagit materialet till de vackra, konstnärliga ryorna och väggbonaderna? Och inte kunde man väl leta upp en stuga så fat-tig, att där ej funnits några torkade får-bogar för vinterbehovet.

De voro nog inga utställningsdjur, dessa små spinkiga varelser, som betydde så mycket för den dåtida hushållningen. Men de förhållanden vari de levde, voro ej heller lysande. Om vintern utfodrades de med torrt löv, halm och det hö, som kor och hästar icke gitte äta. De höllos in-stängda i mörka låga fårhus, där de knappast kunde röra sig. Sommartid hade de däremot motion i överflöd, i det de då fritt fingo beta i skogarna, ohind-rade av stängsel och ägogränser.

Men det var ett formligt utrotnings-krig de förde mot skogen, dessa stora hungriga fårhjordar. De små trädplan-torna hade absolut ingen möjlighet att skjuta i höjdén. Så snart en liten gran eller björk försiktigt stack upp huvudet

BETANDE HJORDAR PÅ DE VIDSTRÄCKTA PRÄRIERNA I TEXAS B i l d e n v i s a r oss e n d e l a v p r ä r i e r n a i T e x a s , d e n s t ö r s t a a v A m e r i k a s f ö r e n a d e s t a t e r . V i d e t t a v d e g r u n d a s t r ö m d r a g , s o m g e n o m b r u s a d e n s t e n i g a t e r r ä n g e n , o c h s o m u n d e r v i s s a t i d e r a v å r e t s v ä l l a u t t i l l b r e d a f l o d e r , v a t t n a r en b e r i d e n h e r d e s i n h ä s t o c h s i n a får. P å r s k ö t s e l n ä r e n v i k t i g n ä r i n g i T e x a s o c h i n b r i n g a r s t a t e n å r l i g e n c : a s j u o c h en h a l v m i l j o n e r d o l l a r .

359

HERDAR OCH HJORDAR

EN MUSICERANDE HERDE I KARPATERNA O m v i n t e r n för d e n r u m ä n s k e h e r d e n e t t f r i t t k o l o n i s t l i v u t e p å s l ä t t e r n a , o m s o m m a r e n å t e r ä r h a n n o m a d i b e r g s t r a k t e r n a , d ä r b e t e n a ä r o f r i s k a . H a n g å r k l ä d d i h e m v ä v t t y g o c h får -s k i n n . M u s i k e n ä r i e n s a m m a s t u n d e r h a n s s t ö r s t a g l ä d j e k ä l l a .

ur mossan, stod där genast ett rovlystet svart eller vitt får, som bet av den med sina små, vassa tänder. Och när betet var knappt, fick också månget ungträd sätta livet eller åtminstone hälsan till.

När folket sedan småningom vaknade till insikt om betydelsen av en rationell skogsvård, och hemslöjden samtidigt bör-jade vika för industrialismen, råkade får-skötseln i misskredit och förlorade totalt sin förra dominerande ställning. Men här och var kvarlevde dock intresset för denna näringsgren, och man kom på idén att

förädla det lilla inhemska fåret genom korsning med större utländska raser. Denna »förädling» visade sig dock snarast vara en försämring, och lantrasfåret miste härige-nom även sina ursprungliga goda egenskaper, härdighet och fruktsamhet.

Nu har man både i Sverige och Finland haft stor möda med att leta rätt på några rester av de gamla oblandade lantraserna för att av dem genom urval och renavel upp-draga förädlade lantrasfår, som med sina förfäders för-träffliga egenskaper även före-nade större vikt och snab-bare tillväxt. Detta föräd-lingsarbete har även lett till goda och hoppingivande re-sultat.

Fåren och kulturen. När vi taga en överblick

över fårskötseln, sådan den nu ter sig för oss överallt i världen, ser vi att den har sin största betydelse i länder, där kulturen antingen är gam-mal och murken eller ännu ung och outvecklad. Men i tätt befolkade trakter, i den moderna civilisationens hög-borgar, där har fårskötseln undanträngts av andra nä-ringar. Fåren äro de stora viddernas och de höga fjäl-lens barn. Man vore frestad

säga, att fårskötseln och kulturen äro omvänt proportionella mot varandra. Där kulturen går in, där går fåret ut.

Och dock: mänskligheten kan näppe-ligen undvara ett så nyttigt djur som fåret. Intensivare och mera lönande metoder vid dess skötsel måste införas. Detta börjar man även allt allmännare inse.

Men romantikens blå blomma, den hör hemma på de ödsliga betena. Den låter sig icke omplantera i civilisationens trånga örtagårdar.

360

Där Europa och Asien mötas KEJSARDÖMET SOM BEEV SOVJETUNION

Före världskriget omfattade Ryssland en sjundedel av jordens hela landyta, och det mesta av kejsardömets väldiga område tillhör fortfarande ryska riket, som dock änd-rat namn och skepnad. A v tsarernas Ryssland har blivit Socialistiska sovjetrepubli-kernas förbund eller, med ryska initialer, S.S.S.R. Den mest betydande medlemmen i detta förbund är Ryska socialistiska federativa rådsrepubliken, R.S.F.S.R., inom vil-ken storryssarna äro det härskande folket, men som även omfattar flera underrepubli-ker och autonoma områden för de nationella minoriteterna. Ryska federativa råds-republiken sträcker sig från Finska viken i väster till Japanska havet i öster och om-fattar med 19,7 miljoner kvadratkilometer och över 100 miljoner invånare 93 procent av unionens hela areal och mer än två tredjedelar av dess folkmängd. För övrigt höra till förbundet Vitryska rådsrepubliken, Ukrainska rådsrepubliken, Transkaukasiska fe-derativa rådsrepubliken samt Turkmenistan och Usbekistan. Världskriget och de inre fejderna, nöd och sjukdomar ha åsamkat Ryssland stora förluster i människoliv och materiella värden, men folket är fruktsamt och naturrikedomarna outtömliga.

SÄLLAN HAR något folk blivit så olika bedömt som det ryska. San-

ningen ligger väl mittemellan beröm och tadel. Ryssarna äro icke världens salt, men de äro ej heller kulturomöjliga asia-tiska barbarer. Liksom de flesta andra folk i Europa förete de en blandning av gott och ont, eller rättare en blandning av olikvärdiga raskaraktärer. Av många kännare betecknas ryssarna som mycket sympatiska och i flere avseenden högt begåvade.

Ryssarna äro tre folk. Ryssarna äro icke ett folk utan tre: stor-

ryssar, lillrvssar och vitryssar. Det först-nämnda är vida talrikare än de andra och absolut härskande i Ryska federativa rådsrepubliken, där det bor i ett bälte av mycket växlande bredd mellan Öster-sjön och Stilla havet. Storryssarnas antal torde uppgå till minst 75 miljoner. Under århundraden, ja årtusenden, ha de blandat blod med finska och turkiska folk. Ett faktum är, att oomtvistliga likheter både i utseende och i mentalitet före-finnas mellan Storrysslands och östra Finlands bönder. Insprängda i den ryska massan leva ännu flera finska stammar, vilka bevarat sitt språk och delvis även sin hedniska tro. I den ryska folkbland-ningen ha också skandinaviska krigare och köpmän, de s. k. varägerna, spelat en viss roll. Enligt en teori härrör själva namnet »ryss» från samma stam som förstavelsen i »Roslagen».

Skandinaviska ryssar på 900-talet.

Om dessa skandinaviska ryssar har den arabiske resanden Ibn Fozlan, som levde i början av tionde århundradet, många intressanta saker att förtälja. Ryssarna, säger han, kommo seglande utför floden Volga för att idka köpenskap. De voro höga som palmer, ljushyllta och rödlätta. Deras affärer gällde framför allt slavar, och under den tid underhandlingarna på-gingo, lågo deras fartyg förankrade på floden, medan de själva bodde i stora bräd-skjul på stränderna. Sina döda brände ryssarna på bål, och hustrun plägade fri-villigt följa sin man i döden. Ryssarna tillbådo grova träbeläten, men mest trodde de på drömmar och tydor. Ibn Fozlan såg ryssar på Volga, men helst följde de nog floderna Volchov och Dnjepr, den stora färdvägen från Norden till Bysans.

Från svensken Rurik härstammade en-ligt traditionen Rysslands härskare ända till slutet av sextonde århundradet. Dessa Ruriksättlingar härskade emellertid icke endast över storryssarna, utan även över lill- och vitryssarna, och länge innehade storfursten i den lillryska staden Kijev ett slags överhöghet över de andra ryska furstarna. Efter den mongoliska erövrin-gen 1240 var det emellertid förbi med Kijevs makt. Storfurstevärdigheten över-togs av fursten i Vladimir och senare av fursten i Moskva. Denne avskuddade 1480 mongolernas ok och grundade det

xxii. 1. 361

362

TIM

ME

RF

LO

TT

AR

E

PÅ

V

OL

GA

: D

EN

LIL

LA

K

OJA

N

AV

R

IS

OC

H

GA

ML

A

SÄC

KA

R A

R H

AN

S S

OV

PL

AT

S E

fte

r

islo

ssn

inge

n

ser

ma

n

på

m

ånga

ry

ska

fl

oder

st

ora

tim

mer

flo

ttar

. V

anli

gen

h

ar

en

m

an

ti

llsy

n

öve

r fl

ott

en

och

b

ygge

r d

å

på

d

en

en

k

oja

a

v

pri

mit

ivas

te

slag

. S

tock

flo

ttar

e

och

b

åtd

raga

re

sju

nga

gä

rna,

o

ch

mån

ga

ber

öm

da

rysk

a

sån

ger

ha

äg

nat

s M

oder

V

olg

a.

Den

na

flod

h

ar

[sin

a k

ällo

r b

lan

d

Val

dai

s h

öjd

er

och

u

tfal

ler

i K

asp

isk

a

hav

et

gen

om

e

tt

sto

rt

anta

l m

ynn

ings

arm

ar.

De

n

är

3,1

83

k

ilo

met

er

lån

g o

ch

se

gel

ba

r i

näs

tan

h

ela

sin

u

tstr

äck

nin

g.

Vid

N

isjn

ij-N

ovg

oro

d

är

Vo

lga

isfr

i b

lott

u

nd

er

195

a

v

året

s d

agar

, m

en

v

id

Ast

rach

an

un

der

26

0.

3

ET

T V

ÄL

O

MB

ON

AT

SL

ÄD

PA

RT

I M

ED

R

EN

AR

PÅ

D

EN

FR

USN

A

DV

INA

FL

OD

EN

NÄ

RA

ST

AD

EN

A

RC

HA

NG

EL

V

id

my

nn

ing

en

a

v

flo

de

n

Dv

ina

li

gg

er

den

v

ikli

ga

h

an

de

lsst

ad

en

A

rch

an

ge

l,

va

rs

ha

mn

d

ock

ä

r o

till

gä

ng

lig

u

nd

er

me

r ä

n

hä

lfte

n

av

å

ret.

Ö

ve

r A

rch

an

ge

l g

år

en

om

fatt

an

de

e

xp

ort

a

v

trä

va

ror,

o

ch

de

nn

a

vä

g

uts

ke

pp

as

äv

en

en

d

el

lan

tbru

ksp

rod

uk

ter

frå

n

Sib

irie

n.

So

m

imp

ort

ha

mn

ä

r A

rch

an

ge

l e

me

lle

rtid

fö

ga

b

ety

da

nd

e.

Bil

de

n v

isa

r re

nsl

äd

ar

på

D

vin

afl

od

en

. D

et

är

särs

kil

t la

pp

arn

a

och

sa

mo

jed

ern

a,

som

h

åll

a

ren

ar,

m

en

ä

ve

n

ryss

ar

ha

ä

gn

at

sig

å

t re

na

ve

l.

Re

nh

jord

arn

a

äro

o

fta

m

yc

ke

t st

ora

o

ch

rep

rese

nte

ra

an

sen

lig

a

ka

pit

al.

P

å

tun

dro

rna

a

ntr

äff

as

ä

nn

u v

ild

ren

en

.

ETT VACKERT TRESPANN: DEN TRADITIONELLA RYSKA TROJKAN T r o j k a n , d e t s t å t l i g a t r e s p a n n e t , s y n e s o u p p l ö s l i g t f ö r e n a d m e d v å r a f ö r e s t ä l l n i n g a r o m r y s k t l i v . I e n a v s i n a b e r ä t t e l s e r h a r G o g o l f ö r l i k n a t R y s s l a n d s j ä l v t v i d e t t o u p p h i n n e l i g t t r e s p a n n . » V a r t i l a r d u h ä n ? U n d e r b a r t k l i n g a b j ä l l r o r n a . D e t d å n a r u p p e i s k y n , s o m s ö n d e r s l i t e s a v v i n d e n , o e h t r e s p a n n e t i l a r i v ä g , f ö r b i a l l t v a d d e t ä n m å v a r a p å j o r d e n . »

nya Ryssland, i vilket storryssarna blevo den härskande stammen.

Gränslandet och kosackerna. Lillryssarnas land, Ukraina d. v. s.

Gränslandet, har vida mer än Storryssland varit utsatt för främmande erövrare. Särskilt led det under mongolernas härj-ningar. Sedan hörde Ukraina, eller åt-minstone större delen av landet, länge till det polsk-litauiska storväldet. Bakom Dnjeprs forsar, på ryska »porogi», upp-stod emellertid de zaporogiska kosacker-nas stridbara samhälle. Dessa lillryska kosacker förklarade sin huvuduppgift vara kampen mot de otrogna turkarna, men började snart även visa missnöje med den polska överhögheten. I mitten av sjuttonde århundradet utbröt ett stort uppror, som slutade med att Moskva blandade sig i leken och tog Kijev. Resten av polackernas lillryska område kom genom Polens delning d;ls till det ryska kejsardömet, dels till Österrike.

Under tsarväldets tid försökte stor-ryssarna på allt sätt hindra uppkomsten av en ukrainsk nationalanda, dock utan att lyckas däri. De nya herrarna i Moskva

ha, som bekant, härutinnan följt andra principer. Lillryskan är nu erkänd som officiellt språk i Ukrainska rådsrepubliken. Denna räknar omkring 29 miljoner in-vånare. Utom lillryssar finnes emellertid i rådsrepubliken ett betydande antal storryssar och judar. Utanför dess grän-ser bo ett par miljoner lillryssar spridda bland den storryska befolkningen i Ryska federativa rådsrepubliken, minst fyra miljoner i Polen och omkring en halv mil-jon i Tjeckoslovakien, där de åtnjuta autonomi.

Vitryskan Litauens hovspråk. Den minsta av de ryska stammarna är

vitryssarna. I politiskt avseende spela de alls ingen roll. Visserligen finnes en Vitrysk socialistisk rådsrepublik med om-kring fem miljoner invånare, men denna är i ännu högre grad än Ukraina beroende av Moskva. Dessutom bor ett stort antal vitryssar i Ryska federativa råds-republiken. Genom Rigafördraget av-stodo bolsjevikerna till Polen ett brett landbälte med huvudsakligen vitrysk be-folkning. Detta område löper ut i en kil mellan Sovjetunionen och Litauen.

364

DÄR EUROPA OCH ASIEN MÖTAS

Med sistnämnda land har Vitryssland tidigare stått i nära förbindelse. I tret-tonde århundradet blevo de litauiska storfurstarna herrar även över Vitryss-land och gjorde då vitryska till sitt hov-språk.

Finska folkfragment i Ryssland.

I mellersta och östra Ryssland finnas flera finska och turkiska folkfragment, vilka emellertid, trots den autonomi sov-jetmakten skänkt några av dem, synas dömda att förr eller senare uppgå i stor-ryssarna. De turkiska folken ha dock haft ett skydd i sin muhammedanska reli-gion, medan de schamanistiska Volga-finnarna för det mesta omfattat den gre-kiska läran, åtminstone till namnet. Flera av dessa stammar ha sedan urmin-nes tider varit mer eller mindre bofasta på sina nuvarande områden. Det är tro-

ligt, att de av Herodotos omnämnda budinerna och melanochlainerna eller svartrockarna voro finska stammar. Fordom torde Volgafinnarna ha varit talrikare och mäktigare än slaverna, men småningom blivit absorberade av dessa. Stora områden, som nu äro ryska, ha engång haft finsk befolkning. Ja, själva staden Moskva säges vara byggd på finsk mark.

Sedan 1328 var Moskva säte för den ryska storfursten. Ungefär samtidigt över-flyttade metropoliten till denna stad, som sålunda blev Rysslands andliga och världs-liga medelpunkt. Särskilt efter den fria handelsstaden Novgorods fall och tatar-väldets upphävande började under stor-furst Ivan III en tid av starkt uppsving för Moskva. Denne inkallade väster-ländska, italienska och tyska, byggmäs-tare, samt lade år 1491 grunden till Kreml j.

SONEN I HUSET DRAR DEN PACKADE SLÄDEN UT GENOM GÅRDSPORTEN S k i c k l i g a t i m m e r m ä n o c h s l ö j d a r e f i n n e s d e t g o t t o m b l a n d d e r y s k a b ö n d e r n a . D e n m a t e r i e l l a k u l t u r e n ä r i s t o r a d e l a r a v R y s s l a n d e n t ä m l i g e n u t p r ä g l a d t r ä k u l t u r . A v t r ä ä r ä v e n h ä r s o m i d e n s k a n d i n a v i s k a n o r d e n v i n t e r f o r d o n e t , s l ä d e n . D e n n a k a n v a r a a v m å n g a s l a g , e n p r ä k t i g t u t s i r a d h e l g d a g s s l ä d e el ler, s o m p å o v a n s t å e n d e b i l d , e t t g r o v t t i l l y x a t a r b e t s å k d o n .

365

EN STORRYSK BONDFAMILJ MED MÄNGA BARN FRAMFÖR SIN STUGA D e n s t o r a m a s s a n a v R y s s l a n d s b ö n d e r l e v e r f o r t f a r a n d e i m y c k e t a n s p r å k s l ö s a f ö r h å l l a n d e n . L i v e g e n s k a p e n s i n f l y t a n d e p å b o n d e b e f o l k n i n g e n v a r m y c k e t o l y c k l i g t . D e n v ä l d i g a s p a n n m å l s -e x p o r t e n före k r i g e t k u n d e e n d a s t u p p r ä t t h å l l a s e m e d a n b o n d e n n e k a d e s i g d e t n ö d v ä n d i g a s t e . I T n d e r s o v j e t v ä l d e t h a d j u p a i n t r e s s e m o t s a t s e r y p p a t s i g m e l l a n b ö n d e r o c h a r b e t a r e .

UNDER VINTERN SÖKA BÖNDERNA VÄRME VID DEN STORA UGNEN Av stor betydelse för den ryska bondens trevnad är ugnen, vilken ofta användes som liggplats av hela familjen eller åtminstone av gammalt folk och sjuklingar. För en kärkommen gäst bereder man gärna rum på ugnen. Ryssarna äro i allmänhet mycket gästfria och dela gärna med sig av det lilla de ha. Bondens viktigaste föda är rågbröd och surkål

366

SIBIRISK SCHAMAN MED TRUMMA OCH ANNAN MAGISK ATTIRÅLJ Schamanisinen, en primitiv form av andetro, räknar ännu många anhängare bland Sibiriens infödingar. Schamanen är trollkarl och spåman. När han med tillhjälp av dans och flugsvamps-doser försatt sig i trance, träder han i beröring med den osynliga världen. Störst är schamanens makt måhända bland ostjakerna, vilka rådfråga honom vid varje viktigare förrättning. 3 6 7


Den gamla och den nya huvudstaden.

Under nära fyrahundra år var Moskva Rysslands huvudstad. Peter den store flyttade residenset till Ne va 111 y 11 n ingen. Petersburg blev Östersjöns viktigaste hamn och ett fönster mot Västeuropa. Den nya huvudstadens läge var i stort sett symboliskt för Rysslands orientering under kejsartiden. När bolsjevikerna med Lenin i spetsen efter revolutionen åter-vände till Moskva, hade även detta steg en symbolisk innebörd. Trots all utvär-tes internationalism kände sig den ryska kommunismens ledare mera hemmastadda i Kremlj än i Smolna. Med alla sina reminiscenser av helighet var Moskva dock mera sympatiskt än det av västerländsk borgerlighet svårt anstuckna Petersburg, som för övrigt under den första tiden efter revolutionen var särskilt utsatt för angrepp av sovjets vedersakare.

Kremlj, en stad för sig.

Med sina tjocka murar, sina bastioner och fem portar är Kremlj en stad för sig. Dess praktfulla katedraler äro föremål för moskovitens stolthet, han må sedan vara kommunist eller icke, och för främlingens beundran. På ett torg i Kremlj står Kloc-kornas konung, Tsarj Kolokol, som göts år 1735 och väger nära två hundra ton. Klockan var så tung, att den ej kunde lyftas upp i stapeln. Under eldsvådan 1737 lössprängdes ur dess kant ett stycke, stort som en mindre port. Nära klockan står en jättekanon, som säges ha blivit gjuten av en italienare i sextonde seklet . Varje kanonkula väger i det närmaste två ton.

Under sovjetregimens lugnare period har huvudstaden börjat hämta sig ef-ter de förluster den led under revolu-tionstiden. Åtminstone ökas befolknings-siffran åter snabbt, så att den nu över-stiger två miljoner. Men det ryska li-vets avigsidor framträda även här bjärt nog. Opartiska utlänningar ha särskilt fäst sig vid de skaror av föräldralösa barn, som driva omkring på gatorna, trasiga, smutsiga och sjuka, men ute-stängda från sovjets kanske nog så för-träffliga barnhem.

Kejsarstaden vid Neva.

Under den senare kejsartiden var Petersburg Rysslands största stad och ännu är den god tvåa. Med 1 2 / 3 miljoner lämnar den Kijev med 1 / 2 miljon långt bakom sig. Petersburgs läge kan visser-ligen icke utan varje förbehåll kallas idea-liskt. Platsen är en osund sumpmark, och den innersta delen av Finska viken är mycket grund. Dessutom gör vinter-kölden trots isbrytarna trafiken avbräck. Men Nevan är i varje fall den naturliga infartsvägen för en stor del av Ryssland och när, 1885, den s. k. Sjökanalen mellan Kronstadt och Petersburg blev färdig, kunde de största fartyg gå in i flodmyn-ningen.

Under det s. k. Nepsystemet, »nya ekonomiska politiken», vilket innebär ett betingat frigivande av detaljhandeln i Sovjetryssland och ett större tillmötes-gående mot utländska koncessionärer, har Petersburg eller Leningrad, som det numera heter, åter börjat repa sig efter de svåra åren. Både industrin och handeln visa tecken till uppsving. Det vetenskapliga livet i Petersburg är vis-serligen icke lika blomstrande som på tsarväldets tid, men kan dock ingalunda kallas tynande.

Sovjet och bildningen.

Annars har sovjetregeringen farit rätt hårdhänt fram med de gamla universi-teten och lärda skolorna. Statistiken visar visserligen en avsevärd ökning, icke mindre än 48,8 procent, för elevantalet i högskolorna, jämfört med siffran för det första krigsåret, men de facto har dessa läroinrättningars nivå sjunkit betydligt. Föga lycklig är också metoden att ute-stänga barn ur den borgerliga klassen från högre bildningsmöjligheter. De proletära element, som gynnas, ha icke alltid de nödiga förutsättningarna för att kunna tillgodogöra sig undervisningen.

Vad åter folkbildningen vidkommer, har den otvivelaktigt gått framåt under råds-väldet, om man också får ställa sig litet tvivlande till uppgiften, att under tiden 1921—1926 5,300,000 personer, fördetmes-ta fullvuxna, lärt sig läsa cch skriva vid de

368

VASILIJKATEDRALEN s t å r v i d s y d ö s t r a ä n d a n a v R ö d a t o r g e t i M o s k v a . K y r k a n e r b j u d e r en s y n n e r l i g e n f a n t a s t i s k a n b l i c k m e d s i n a t o l v e g e n d o m l i g t f o r m a d e o c h s m y c k a d e t o r n , v i l k a l y s a i r e g n b å g e n s a l l a f ä r g e r . V a s i l i j k a t e d r a l e n b y g g d e s u n d e r I v a n d e n f ö r s k r ä c k l i -g e s r e g e r i n g , o c h s ä g n e n v e t b e r ä t t a , a t t t y r a n n e n , n ä r a r b e t e t v a r s l u t f ö r t , l ä t b l ä n d a a r k i t e k t e n .

369

FRÄN IVAN VELIKIJ-TORNET i K r e m l j k u n n a v i b l i c k a n e d p å m i l j o n s t a d e n M o s k v a , s o m u p p v u x

sig till trehundratjugo fots höjd. Från detta torn säges Napoleon i kretsen av sina marskalkar ha åskådat ser man Frälsarkyrkan med gyllne kupoler och marmorklädda murar. Moskva har omkring fyrahundrafen en av Rysslands äldsta städer. Ar 1325 blev det huvudstad i storfurstendömet Moskva, men 1712 flytt;

3 7 0

t kring denna befästa kärna. Det väldiga klocktornet fullbordades år 1600. Det har fem våningar och reser stadens brand det olycksdigra året 1812. I bakgrunden, men på samma sida av floden Moskva som Kreml, tio kyrkor, och då de flesta krönas av förgyllda kupoler, dominera de fullkomligt stadsbilden. Moskva är de Peter den Store regeringen till St Petersburg. Bolsjevikrevolutionen gjorde Moskva åter till huvudstad.

I M

OS

KV

AS

K

RE

ML

J

fin

na

s

ka

pe

ll

och

p

ala

ts,

klo

ste

r o

ch

ka

sern

er.

Ö

ve

r d

en

na

k

om

ple

x

av

b

yg

gn

ad

er

hö

ja

prä

kti

ga

k

ate

dra

ler

sin

a

blä

nk

an

de

lö

kk

up

ole

r.

En

k

ren

ele

rad

te

ge

lmu

r,

två

k

ilo

me

ter

lån

g

och

tj

ug

otv

å

me

ter

hö

g,

kri

ng

gä

rda

r d

en

na

»

sta

d

i st

ad

en»

. R

ing

mu

ren

ä

r fö

rstä

rkt

m

ed

sp

ets

iga

to

rn.

By

gg

na

de

rna

i

Kre

mlj

e

rbju

da

in

ge

n

en

he

tlig

a

nb

lick

; d

e

rep

rese

nte

ra

oli

ka

ti

de

r o

ch

oli

ka

st

ila

r.

Me

n

i v

arj

e f

all

u

tgö

r K

rem

lj

en

sym

bo

lisk

e

nh

et.

H

är

kla

pp

ad

e

un

de

r sv

un

na

se

kle

r d

et

he

lig

a

Ry

ssla

nd

s

hjä

rta

. O

ch

hä

r si

tta

n

u

So

vje

tun

ion

en

s le

da

re.

37 2


av sovjetmyndigheterna upprättade statio-nerna för »likvidering av analfabetismen».

Överhuvud torde man om undervis-ningsväsendet i Ryssland kunna säga, att det är mera politiskt betonat än i något annat land. Detsamma gäller även om statens intresse för vetenskap, konst och litteratur. Vilket emellertid på intet sätt utesluter aktningsbjudande prestationer av flera sovjetryska forskare och konst-närer. Särskilt inom teaterregin ha de modernistiska ryssarna skapat former, som icke blott äga stundens värde.

Proletariatet som maktfaktor. Som redan nämnts äro bildningsmöjlig-

heterna i Ryssland reserverade för prole-tariatet, till vilken också den stora armén av sovjetfunktionärer räknas. Även i politiskt hänseende är proletariatet, d. v. s. arbetarna och bönderna, bestämmande. Åtminstone enligt konstitutionen av 1923, som stadgar, att alla medborgare, som fyllt aderton år, äro röstberättigade, utom personer som använda lejd arbetskraft (för så vitt de ej äro bönder), personer som icke utföra någon socialt nyttig gärning, d. v. s. borgare, samt andliga. Emellertid har proletariatet som sådant ett mycket ringa inflytande på händelsernas gång. I politiken ingriper endast kommunistpar-tiet, som utgör proletariatets elit och i sovjetstaten intar nästan samma ställ-ning som den adliga och borgerliga över-klassen i det gamla Ryssland. Det ryska kommunistpartiet är ganska fåtaligt och inträdesvillkoren mycket stränga. Det räknade i början av 1927 c:a 734,000 med-lemmar och 397,000 aspiranter. Partiets högsta ledning, centralkommittén och poli-tiska byrån, har i sina händer en utom-ordentlig makt. I själva verket är det varken Sovjetunionens centrala exekutiva kommitté eller folkkommissariernas råd, som härskar i Ryssland, utan »politbyrån».

Genom tredje internationalen utövar denna grupp, inom vilken idén om en världsrevolution ännu har trogna anhän-gare, dessutom ett bestämmande infly-tande på kommunisterna i utlandet.

Doktriner och verklighet. I praktiken har den ryska kommunist-

ledningen sett sig nödsakad att jämka på

några av de viktigaste doktrinerna. Det har nämligen visat sig, att ett visst mått av privat företagsamhet är oundgängligt, om en ordnad statsekonomi överhuvud skall kunna upprätthållas. I april 1925 kungjorde sovjetregeringen t. o. m., att privathandeln i princip skulle åtnjuta samma förmåner som statstruster och andelsorganisationer. Ungefär samtidigt beslöt man ge bönderna tillstånd att an-vända lejd arbetskraft året om. De äro visserligen ännu formellt arrendatorer under staten, som äger all jord, men ha rätt att fritt förfoga över avkastningen och att samla kapital.

Genom dessa åtgärder hoppas sovjet-regeringen vinna större sympatier bland allmogen, som hittills stått tämligen främmande för dess syften och med skäl ansett sig tillbakasatt för arbetarna. Ett dåligt intryck på bönderna har också het-sen mot kyrkan och prästerskapet gjort, ty det stora flertalet av dem är dock fäst vid sin fäderneärvda tro och gudstjänst.

Baku och Transkaukasien. En av sovjetunionens viktigaste natur-

liga tillgångar är naftan. De mest be-kanta oljefälten ligga kring staden Baku vid Kaspiska havet. Före världskriget bearbetades Bakuoljan bl. a. av det stora Nobelbolaget. Numera omhänderhas pro-duktionen av en statlig trust. Baku är huvudstad i rådsrepubliken Aserbeidjan, som jämte Georgien och Armenien bilda den Transkaukasiska federativa råds-republiken, vars centrum är Tiflis.

Spannmålsexport och jordhunger. Tidigare var Ryssland Europas korn-

bod. Det är visserligen sant, att den enorma spannmålsexporten, under åren närmast före kriget i medeltal 10 3 / 4 mil-joner ton årligen, endast kunde åstad-kommas genom massans ytterligt låga levnadsstandard. Riktigt är också, att stora spannmålsproducerande områden i Polen, Bessarabien och Balticum gått förlorade genom kriget. Men det oaktat borde Ryssland kunna producera betydligt mera för avsalu, än det nu gör.

Om den ryska bonden icke tillfullo ut-nyttjar sin jord, så ligger orsaken icke

373

DE

N

FÖ

RN

ÄM

ST

A

GA

TA

N

I P

ET

ER

SB

UR

G,

NE

VSK

IJ

PR

OSP

EK

T,

SO

M

NU

ME

RA

H

ET

ER

25:

TE O

KT

OB

ER

GA

TA

N

I P

ete

rsb

urg

, d

et

rysk

a

kej

sard

öm

ets

hu

vud

stad

, h

ar

myc

ket

fö

rän

dra

ts

sed

an

revo

luti

on

en.

Gat

or

och

b

yggn

ader

h

a.

fått

fö

rfal

la

och

för

gä-

ves

sök

er

man

ef

ter

d

en

forn

a

lyx

en.

Lik

vä

l sy

nes

st

aden

u

nd

er

de

sen

aste

år

en

ha

åter

häm

tat

sig

bet

ydli

gt.

År

1915

h

ade

Pet

ersb

urg

2

1/

3

mil

j.

inv

ån

are

, fe

m

år

sen

are

up

psk

atta

des

a

nta

let

till

c:

a 70

0,0

00

, m

en

enli

gt

folk

räk

nin

gen

19

26

—2

7 h

ade

det

d

å st

igit

ti

ll

öve

r 2

mil

jon

er.

Äv

en

om

b

eräk

nin

gsgr

un

der

na

vari

t o

lik

a,

kan

m

ail

ej

u

nd

gå

att

ko

nst

ater

a et

t st

ark

t u

pp

svin

g,

som

u

tan

tv

ivel

fö

rors

akat

s

av

NE

P-s

yste

met

.

374

DE

N F

AC

KL

IGA

OR

GA

NIS

AT

ION

EN

: B

YG

GN

AD

SAR

BE

TA

RE

I P

ET

ER

SBU

RG

SA

ML

AD

E T

ILL

ET

T M

ASS

MÖ

TE

Så

g

ott

so

m

hel

a d

en

egen

tlig

a ar

bet

arst

amm

en

i R

yssl

and

är

fa

ckli

gt

orga

nis

erad

. D

etta

re

dan

p

å d

en g

run

d,

att

det

är

har

t n

är o

mö

jlig

t fö

r an

dra

än

o

rgan

iser

ade

att

få

arb

ete.

D

en

offi

ciel

la

stat

isti

ken

rä

kn

ar

med

10

1/

4

mil

jon

fa

ckfö

ren

ings

med

lem

mar

.

All

a fö

rbu

nd

oc

h

före

nin

gar

äro

un

der

ord

nad

e d

et

fack

liga

ce

ntr

alrå

det

, so

m i

sin

tu

r ti

llh

ör

den

st

ora

fack

före

nin

gsin

tern

atio

nal

en,

vi

lken

är

n

ära

lier

ad m

ed

kom

inte

rn

elle

r tr

edje

in

tern

atio

nal

en.

Tro

ts

pro

leta

riat

ets

dik

tatu

r le

va

arb

etar

na

mån

gen

städ

es i

mis

är,

och

ar

bet

slös

het

ssif

fran

är

h

ög,

min

st

en

mil

jon

.

375

GYMNASTISK ÖVNINGSTIMME VID EN^VDELNING AV RÖDA ARMÉN Den röda armén kan i slagkraft och numerär icke mäta sig med tsarväldets här, men är i var je fall respektingivande. Enligt en officiell uppgift räknar den, med territorialtrupper och gräns-vakt, 562,000 man. Armén är indelad i divisioner, vilka omfatta 8,700 man, om de ligga vid gränsen, men eljes 6,271. Stort intresse ägnas flygvapnet, som har ett par tusen rätt goda plan.

blott i primitiva metoder, utan även i den agrarpolitik, som sovjetmakten följt. Ingen allmoge i världen älskar jorden högre än den ryska. Bonden får aldrig nog jord. När revolutionen kom, delade småbönderna upp godsägarnas och stor-böndernas jord, men voro likväl miss-nöjda. Tolstoj har i en av sina noveller träffande skildrat den ryska jordhungern, när han låter hjälten, lockad av basjkirer-nas löfte, gå upp en rå, tills han stupar.

Kolonister och straffångar.

Jordhungern har även varit den vikti-gaste drivfjädern i utvandringen till Sibi-rien. I synnerhet vid senaste sekelskifte, strax efter det den transsibiriska järnvä-gen blivit byggd, sökte sig skaror av kolo-nister österut. Avkomlingarna av de äldre invandrarna, de s. k. sibiriakerna, ha rykte om sig att vara självständigare än kolonis-terna från senare tid, och betrakta även dessa med en viss misstro. Under amiral Koltjaks krig mot sovjet och den därpå föl-jande »rensningen» hade den ryska befolk-ningen i Sibirien svåra lidanden att utstå.

I Rysslands historia har namnet Sibi-rien en dyster klang. Hit deporterades som känt under tsartiden icke blott grova missdådare och farliga anarkister, utan även tusentals ädla och högt bildade med-borgare, vilkas enda brott var, att de vågat uttala frisinnade åsikter, eller hoppats på nationell frigörelse för den minoritet de tillhörde. Många av dessa deporterade omkommo ömkligen i statens bergverk. Gruvdrift torde idkats i Sibirien redan före ryssarnas ankomst. Bl. a. bröts sil-vermalm i Nertjinskområdet i Trans-bajkalien. Som guldproducent överträf-fas Sibirien endast av Sydafrika, Förenta staterna och Australien. Men tekniken har ända till våra dagar varit synnerligen ofullkomlig. Åt det brittiska Fena-Gold-Field Company har sovjetregeringen gi-vit koncessionen på de rikaste guldfyndig-heterna i hela ryska Asien. Sibiriens erövring och de infödda.

1 sovjetadministrationen avser man med namnet Sibirien endast den mel-lersta delen av ryska Nordasien. Detta 376


områdes folkmängd är 8,7 miljoner. Inom de gamla gränserna torde Sibirien för närvarande räkna nära 13 miljoner in-vånare. Av dessa äro minst 90 procent av slavisk härkomst, mest storryssar, men delvis även ukrainare. Den infödda be-folkningen, som ända sedan kosackhöv-dingen Jermaks tåg mot tatarkanen i staden Sibir 1576 steg för steg fått vika undan för ryssarna, är tydligen dömd att försvinna. I allmänhet har Nordasiens erövring icke kostat ryssarna särskilt stora ansträngningar. Redan 1639 grun-dade de vid Stilla havet staden Ochotsk. Endast i Altaibergen, vid Amur och längst i nordost, hos tjuktjerna, stötte de på motstånd. Ända till denna dag ha tjuktjerna praktiskt taget förblivit oav-hängiga.

Några av de infödda stammarna, samo-jeder och ostjaker, stå i ett avlägset fränd-skapsförhållande till finnarna, cch ha rätt ingående studerats av finska forskare.

De s. k. Jenisejostjakerna, en folkspillra, som numera knappast räknar tusen indi-vider, synas dock tillhöra ett befolknings-skikt, som levde i Sibirien redan före de finska och turkiska stammarnas ankomst. Från Jenisej ända till Stilla havet sträckte sig engång tungusernas väldiga jaktmar-ker. Detta folk har av forskningsresande högt prisats för sina vackra karaktärs-drag. Många av dem leva nu i strängt be-roende av ryska pälshandlare, vilkas gäl-denärer de äro. Bättre än tunguserna stå sig de turkiska jakuterna och de mongo-liska burjäterna. Jakuterna ha t. o. m. lyckats absorbera en del ryska kolonis-ter. Burjäterna åter ha i det sydliga Transbajkalien med framgång värnat sin buddistiska religion. Båda dessa folk åt-njuta numera autonomi.

När Ryssland i mitten av sjuttonde århundradet sökte vinna fotfäste i Amur-dalen, stötte det samman med Kina. Det dröjde också nära tvåhundra år, innan

JÄRNVÄGSVAGNEN KAN ANVÄNDAS FÖR AGITATIONSÄNDAMÅL På propagandan, framför allt den kommunistiska, lägger man stor vikt i Sovjetryssland. Demon-

strationståg, men naturligtvis icke sådana som avse demonstrationer mot sovjet och kommunis-men, samt massmöten med vajande standar föranstaltas, så ofta någon anledning erbjuder sig. I propagandans liksom i folkundervisningens tjänst kan järnvägsvagnen med fördel användas.

377


kineserna kunde förmås att avstå Amur-landet och kusten söder om detta ända till Koreas gräns. Därmed hade det ryska riket nått sin största utsträckning, ty de försök ryssarna vid sekelskiftet gjorde att ytterligare utvidga sin maktsfär, strandade på Japans motstånd. Amur-landet och den viktiga krigshamnen Vladivostok ha ryssarna dock lyckats be-hålla även efter tsarväldets sammanbrott. De tillhöra nu Fjärran Östern, en del av Ryska federativa rådsrepubliken.

Länge var Sibiriens ekonomi främst baserad på pälshandeln och deu skatt de infödda erlacle i pälsverk till ryska staten. För att hålla de infödda i styr och tvinga dem att betala skatten byggde ryssarna flere fort, i vilka kosackgarni-soner förlades. Provianteringen av dessa kosacker krävde emellertid även åkerbruk och sålunda uppstodo de första bonde-kolonierna i Sibirien. Denna kolonisa-tion var icke frivillig. Bönderna erhöllo

förständigande att utvandra och jord anvisades dem i närheten av forten och städerna.

Man har jämfört Sibirien med Canada, och denna jämförelse är utan tvivel motiverad. Sibirien och Canada ligga mellan ungefär samma breddgrader, de klimatiska förhållandena äro rätt lik-artade och båda länderna ha utvecklats som europeiska kolonisationsområden. Även i Canada gav rikedomen på värde-fulla pälsdjur den första impulsen till europeisk expansion, och först senare blev lantbruket den mest betydande faktorn i landets ekonomiska liv. Det förtjänar också påpekas, att Sibiriens kolonisering under senaste tid är för-knippad med bygget av den transsibiriska järnvägen, liksom Canadian Pacific öpp-nat de rika präriestaterna för invandring.

Sibirien har dock, både i ekonomiskt och politiskt hänseende, blivit efter Canada.

NISJNIJ-NOVGOROD, DEN BEKANTA MARKNADSSTADEN VID VOLGA Sedan år 1822 hålles i staden Nisjnij-Novgorod eller Nedre-Novgorod vid Volgas och Okas sam-manflöde en berömd årsmarknad. På halvön mellan de båda floderna ligger själva marknads-staden med hallar, härbärgen och bankkontor, vilken endast bebos under sensommaren. Hit komma även främlingar från när och fjärran. Numera har marknaden blivit en varubörs.

378

Det gamla Lusitanien PORTUGAL SOM KUNGADÖME OCH REPUBLIK

Portugals politiska roll är numera rätt obetydlig, men en gång presterade detta lilla land en utomordentlig kraftutveckling. I början av sextonde seklet var det världens främsta sjömakt, och ingen annan handelsstad kunde mäta sig med Lissabon, vars köpmän blevo rika på skeppslasterna från Indien, Kina, Afrika och Sydamerika. Även om Portugals verkliga kolonialområde aldrig nådde samma omfattning som Spaniens, voro dock dess handelsförbindelser med länderna bortom världshaven vida livligare än de spanska. Portugisernas stordåd i de stora upptäckternas tidevarv alstrade den känsla av egen kraft, som fått ett så pregnant uttryck i Camöes' dikt »Lusiaderna».

EUROPAS sydvästra hörn, Iberiska halvön, har uppkallats efter iberernas

fornfolk, som en gång oinskränkt rådde över denna halvö, och vars avkomlingar bilda huvudmassan av den nuvarande befolkningen i Spanien och Portugal. De iberiska stammarna, vilka troligen voro av samma ras som Nordafrikas ber-ber, blevo emellertid ett halvt årtusende före vår tideräknings början uppblandade med keltiska invandrare. Det ljusa in-slaget hos spanjorer och portugiser upp-kom antagligen delvis redan på denna tid, och torde icke enbart få skrivas på den germanska folkvandringens konto. Ej heller få de »semitiska» dragen ute-slutande tillskrivas moriskt och judiskt inflytande, ty ett faktum är att fenicierna redan för tretusen år sedan fattat fast fot på halvöns sydkust.

Lusiados eller lusitaner. Det härskande folket i mellersta Portu-

gal var länge lusitanerna, vilka under hård-nackade strider med de världserövrande romarna blevo nästan fullständigt upp-rivna. Efter dem uppkallades en romersk provins, och ända till våra dagar ha portu-giserna med förkärlek i poetiskt språk betecknat sig som lusitaner, lusiados. När romarriket föll sönder, bildades på den spanska halvön västgöternas rike, som i sin tur dukade under för arabernas storm-lopp. En stridbar elit lyckades dock hålla sig bland Kantabriens berg, och dess ro-maniserade avkomlingar återerövrade steg för steg, under seklernas lopp, hela halvön åt kristen tro och romanskt språk. Denna framryckning mot morerna skedde emel-lertid ej i en enda obruten front utan längs tre linjer. Aragonerna trängde fram

i den bördiga Ebrodalen och mot Valen-cias oaser, kastilianernas väg gick över den kala högslätten mot det rika Anda-lusien, medan portugiserna ryckte fram längs atlantiska kusten.

Ett kastilianskt län. Portugal, som lånat sitt namn av den

gamla hamnstaden Portus Cale eller Por-tus Gallorum, »kelternas hamn», numera Oporto, var ursprungligen ett kastilianskt län. Konung Alfons av Kastilien över-lämnade nämligen år 1095 landet mellan floderna Minho och Mondego som mark-grevskap åt sin svärson Henrik av Bur-gund. Efter en seger över araberna antog Henriks son Alfons konungatitel år 1139. Fyra år senare erövrade han med bistånd av engelska och nederländska korsfarare, som voro på väg till det heliga landet, Lissabon och gjorde det till sin huvud-stad. De portugisiska kungarnas moriska krig räckte ännu ett århundrade. Först i mitten av trettonde seklet erövrades Al-garve och därmed hade riket nått sin nu-varande utsträckning. Landgränsen är följaktligen icke naturlig, utan endast historisk. Den betingas av portugisernas och kastilianernas parallella framryckning söderut.

Fiendskap mot spanjorerna. Redan på denna tid uppstod en viss

politisk motsättning mellan dessa folk, vilka dock ha så mycket gemensamt i språk och kultur. Och denna motsättning skärptes ytterligare genom rivaliteten mellan de båda kolonialmakterna i början av nya tiden och framför allt genom span-jorernas förtryck och vanstyre under de åttio år Portugal var förenat med Spanien.

379

3 8 0

ET

T

TO

RG

I

PO

RT

UG

AL

S

HU

VU

DS

TA

D,

SO

M

ME

D

RÄ

TT

A

AN

SES

VA

RA

E

N

AV

D

E

SKÖ

NA

STE

I

EU

RO

PA

L

issa

bo

n,

vid

m

ynn

ing

en

av

fl

od

en

Te

jo,

är

ber

öm

t fö

r

sitt

h

ärli

ga

läge

. R

edan

i fe

mti

den

v

ar

Oli

sip

o en

vi

kti

g

han

del

spla

ts,

och

nä

r ro

ma

rna

h

ade

un

der

lag

t si

g

lan

det

, b

lev

den

na

stad

en

m

edel

pu

nk

t fö

r

lati

nsk

k

ult

ur.

D

et

nu

vara

nd

e L

issa

bon

är

em

elle

rtid

ga

nsk

a m

od

ern

t, t

y d

en

fru

kta

nsv

ärd

a

jord

bä

vn

ing

en

år

17

55

la

de

häl

ften

a

v

stad

en i

ruin

er.

Det

o

van

av

bil

dad

e to

rget

ä

r P

rara

do

Co

mm

erci

o.

På

tre

sid

or

om

giv

es

de

t a

v

off

entl

iga

b

ygg

na

der

, p

å

de

n

fjä

rde

a

v

flo

den

. T

org

et

kal

las

allm

änt

Sva

rta

häs

tto

rget

ef

ter

ko

nu

ng

Jose

f I:

s ry

ttar

stat

y.

ÖV

ER

DO

UR

O S

TR

ÄC

KE

R S

IG E

N S

MÄ

CK

ER

JÄ

RN

BR

O,

SOM

FÖ

RB

IND

ER

DE

T G

AM

LA

OC

H D

ET

NY

A O

PO

RT

O

Sta

de

n

Op

ort

o

vid

D

ouro

s m

ynn

ing

är

särs

kil

t b

ekan

t fö

r

sin

vin

exp

ort

. D

enn

a li

gger

n

ästa

n

hel

t o

ch

hål

let

i h

änd

ern

a p

å

bri

ttis

ka

köp

män

v

ilk

a

sed

an

ga

mm

alt

åtn

juta

st

ora

pri

vile

gier

i

Op

ort

o.

Sta

den

h

ar

över

tv

åhu

nd

ratu

sen

in

vån

are.

R

om

arn

a k

alla

de

den

P

ortu

s C

ale.

D

etta

n

am

n

ha

r å

en

a s

idan

gi

vit

up

ph

ov

till

O

por

to,

å

den

an

dra

til

l P

ortu

gal.

F

lod

en

är

förr

ädis

k

och

ö

vers

väm

mar

ef

ter

vin

terr

egn

en

lätt

d

e lä

gre

del

arn

a

av

st

aden

. F

lert

alet

h

us

ligg

er

do

ck

up

pe

på

sl

utt

nin

garn

a o

ch

nås

ej

a

v

hö

gva

ttn

et.

På

b

ild

en

se

vi

en

kvi

nn

a b

ära

up

p

hö

fr

ån k

ajen

.

xxn. 2. 3 S l

DET GAMLA LUSITANIEN

Historien saknar ju icke heller andra exempel på att folk, som till sin här-komst stå varandra helt nära, likväl under århundraden kunna behandla varandra som de argaste fiender. Vi behöva blott tänka på svenskar och danskar, engels-män och skottar.

Det stora sjöväldet. Genom sitt läge hade Portugal ännu

större möjligheter än Spanien att bli en ledande sjö- och kolonialmakt. Och dessa möjligheter utnyttjades förvisso, till en tid. Vi behöva icke här uppehålla oss vid detaljer. Tre namn framom andra mar-kera de viktigaste skedena i Portugals storslagna expansion: Henrik Sjöfararen, prinsen, som planlade och understödde de första långfärderna, Vasco da Garna, som fann vägen till underlandet Indien, och Albuquerque, som i orienten byggde upp ett stort portugisiskt sjövälde. Men In-dien gick förlorat, och herraväldet till sjöss gled ur portugisernas händer för att tillfalla holländarna och engelsmännen. Denna politiska tillbakagång var kanske oundviklig och får väl icke helt skyllas på föreningen med Spanien. Det lilla landets krafter voro nog nästan uttömda efter de stora kraftansträngningarna. En icke obe-tydlig del av sitt kolonialrike ha portu-giserna emellertid lyckats behålla till våra

dagar. Deras afrikanska besittningar o m -fatta minst 2,4 miljoner kvadratkilo-meter med nära åtta miljoner invånare. Att Portugal kunnat bevara så mycket av sitt storvälde, beror främst på Englands gamla välvilja, en välvilja, som är för-knippad med stora ekonomiska intressen både i kolonierna och i moderlandet.

Brasilien och Braganza. Det viktigaste bestående resultatet av

Portugals expansion är emellertid Bra-silien, som redan i början av nittonde år-hundradet överflyglade moderlandet.

Portugals konungar sedan befrielsen från Spanien 1640 och Brasiliens tvenne kejsare ha tillhört huset Braganza. I Brasilien förklarades den gamle kejsar Pedro avsatt 1889, i Portugal rönte den unge konung Manuel samma öde 1910. Två år tidigare hade hans far och äldre

bror blivit mördade av revolutionärer. I januari 1908 vistades den kungliga fa-miljen i Villa Vicosa. Under deras från-varo utbröto allvarsamma oroligheter i huvudstaden. Trots de farhågor som ut-talades beslöt hovet emellertid återvända till Pissabon. Det var redan skumt, när den kungliga familjen anlände till staden och steg upp i en vagn för att fara till Necessidadespalatset. Endast drottningen och prins Manuel kommo levande fram. Konung Karl och tronarvingen Ludvig Filip föllo för mördarhand.

Många portugisiska fosterlandsvänner ha fäst stora förhoppningar vid republiken, men dessa ha ännu icke förverkligats. Det politiska läget är fortfarande osäkert och myntets, escudons, fall under de två senaste åren har framkallat mycket be-kymmer.

Analfabeter få ej rösta. Enligt Portugals nu gällande konstitu-

tion, som stadfästes år 1911, ha endast läs- och skrivkunniga personer, alltså mindre än hälften av hela den vuxna befolkningen rösträtt. Medelst direkta val utses de 164 medlemmarna av andra kam-maren, det så kallade nationalrådet, me-dan första kammarens 71 medlemmar utses av municipalråden. Presidenten väljes av båda kamrarna för en tid av fyra år.

Ett gynnsamt klimat. Med en areal av 88,740 kvadratkilo-

meter upptar Portugal ungefär en femte-del av Iberiska halvön. Pandet har inga mäktiga bergskedjor eller särskilt bety-dande vattendrag. De viktigaste floderna äro Tejo och Douro. Norrom sistnämn-da flod ligger den bergigaste delen av Portugal. Men rätt höga bergsträcknin-gar finnas även i centrum av landet.

Klimatet är i stort sett gynnsammare än Spaniens. På grund av närheten till At-lanten framträda temperaturväxlingarna och kontrasten mellan den våta vintern och den torra sommaren icke lika skarpt som i grannlandet. Jorden är i regeln fruktbar, men åkerbruket står icke sär-deles högt. Bäst odlas jorden i norra Portugal med dess talrika självägande bönder. Söderom Tejo däremot tillhör

382

I norra Portugal ser man ofta bondflickorna gå barfota och bära sina skor på huvudet. Sättet är onekligen: ganska ekonomiskt, men

verkar litet »upp och nedvänt».

I de flesta länder brukar man föra slakt-hönor till torget i spjålburar eller lådor av glesa ribbor. I Portugal bär man dem helt

lugnt på huvudet i en öppen korg.

I de portugisiska landsortsstäderna är bära- Konsten att bära tunga bördor på huvudet ren, som hämtar resgodset från stationen till drives verkligen till sin spets av allmogens

hotellet, vanligen en kvinna. och arbetarklassens kvinnor.

VARFÖR KVINNORNA I NORRA PORTUGAL HA SÄ GOD HÅLLNING

383

VA

TT

EN

K

OR

SAR

VA

TT

EN

: A

LV

1EL

LA

AK

VE

DU

KT

EN

GÅ

R

I E

N B

ÅG

E Ö

VE

R D

EN

LIL

LA

FL

OD

EN

SA

CA

VE

M

De

nn

a

luft

iga

b

ro

har

ic

ke

blo

tt

till

än

dam

ål

att

tjä

na

gån

gtra

fik

en ö

ver

en o

bet

ydli

g.fl

od

. D

en h

ar

även

en

an

nan

och

vik

tiga

re u

pp

gift

, n

ämli

gen

att

le

da

d

rick

sva

tten

ti

ll

Lis

sab

on

frå

n f

lod

en A

lvie

lla.

A

kve

du

kte

n a

nla

des

så

sen

t so

m å

r 18

80

, m

en h

uvu

dst

aden

s va

tten

beh

ov

till

god

oses

des

suto

m

av

en

äld

re

ak

ve

du

kt,

so

m b

ygg

des

i b

örj

an a

v ad

erto

nd

e år

hu

nd

rad

et.

Den

na,

d

elvi

s u

nd

erjo

rdis

ka

vatt

enle

dn

ing,

är

tj

ugu

fyra

ki

lom

eter

lå

ng,

m

edan

a

kv

ed

uk

ten

fr

ån

Alv

iell

a

mät

er

över

et

thu

nd

rati

o

kilo

met

er.

Sar

avem

, öv

er

vilk

en

sist

näm

nd

a ak

ved

uk

t le

der

, u

tmyn

nar

i

Taj

os

myn

nin

gsvi

k.

384

EN

A

V

PO

RT

UG

AL

S

VIK

TIG

AS

TE

E

XP

OR

TV

AR

OR

: D

EN

F

ÄR

SKA

K

OR

KE

N

LÄ

GG

ES

U

PP

I

STO

RA

TR

AV

AR

D

en

stän

dig

t gr

öna

ko

rkek

en

växe

r fr

amfö

r

allt

i

pro

vin

sen

A

lem

tejo

i sö

dra

P

ort

uga

l.

Ko

rk

exp

orte

ras

här

ifrå

n i

stor

a m

ängd

er,

särs

kilt

ti

ll

En

glan

d.

Em

elle

rtid

fi

nn

er

man

in

galu

nd

a av

sätt

nin

g

för

all

den

ko

rk

som

in

sam

las.

E

n

del

u

tnyt

tja

s äv

en

på

pla

tsen

fö

r ti

llve

rkn

ing

av

arti

kla

r,

vilk

a m

an

ann

orst

ädes

fö

rfär

dig

ar

av

trä

elle

r b

leck

. D

en

årli

ga

ko

rkp

rod

uk

tio

nen

i

Po

rtu

gal

up

pgå

r ti

ll

omkr

ing

39

mil

jon

er k

ilo

-g

ram

. A

rbet

arn

a p

å b

ild

en

lägg

a u

pp

ko

rkb

ark

i en

tr

ave.

In

nan

ko

rken

ka

n

bru

kas

fö

r si

tt

änd

amål

, m

åste

den

b

löta

s,

skra

pas

och

p

ress

as.

385


en stor del av jorden ännu storgods-ägarna, och här finnas vidsträckta områ-den, som ligga alldeles öde. I Algarve, där de moriska traditionerna icke helt förbleknat, idkas en rätt intensiv frukt-odling. Av stor betydelse för Portugals ekonomiska liv är vinodlingen, som bedri-ves överallt i landet, men med särskild omsorg i Dourodalen, portvinets hemtrakt . Vinet intar främsta platsen bland Portu-gals exportvaror. Därnäst kommer korken.

Portugisiska städer. De största städerna äro Lissabon och

Oporto. Lissabon, antikens Olisipo, ligger underbart vackert på strandsluttningen vid Tejos mynning. Men detta läge utgör icke blott en fröjd för esteten, även den praktiskt anlagde måste inse platsens utomordentliga företräden. I sextonde år-hundradet var Lissabon också världens största handelsstad, men förlorade mycket snart sin rangplats icke minst genom Fi-lip ILs okloka åtgärd att utestänga hol-ländarna från denna hamn och därigenom tvinga dem att uppta konkurrensen med portugiserna i själva Indien. Lissabon är likväl fortfarande den viktigaste handels-hamnen på spanska halvön och har en livlig trafik på de transoceana länderna.

Även Oporto är vackert beläget på floden Douros branta stränder. Från tvenne berguddar har man en god utsikt över staden. På den ena ligger ärke-biskopens palats, på den andra präk-tiga vingårdar. Båtar och pråmar, las-tade med portvin, komma utför floden. Över denna hamn importeras en vara, som är av särskild betydelse under den katolska fastan, nämligen kabeljon, den norska torrfisken.

Utom i städernas omedelbara närhet äro de portugisiska vägarna mycket dåliga. Det är väl till stor del just denna om-ständighet som gör att Portugals sköna natur och intressanta gamla städer icke blivit tillbörligen uppskattade av ut-ländska turister. Sådana platser som Cintra, nära Lissabon, äro nog kända, men det finns många andra: Braga, Coimbra med dess universitet och Batalha med dess kloster, Bussaco, omgivet av lum-miga skogar, Beja och det moriska Evora.

Granna högtidskläder. I vardagslag är allmogens dräkt rätt

torftig, men vid festliga tillfällen pynta sig både kvinnor och rrfän med det gran-naste de kunna åstadkomma. På huvudet bär den högtidsklädda bondkvinnan en brokig duk eller en liten rund svart hatt, som sitter på sned över ena ögat. En annan grann duk är knuten i kors över bröstet, och förklädet är prytt med färg-glada broderier.

Sina besparingar placerar den arbe-tande kvinnan i norra Portugal gärna i guldsmycken, som hon bär på sig. Skor och strumpor använder hon sällan, när hon är i arbete, men om kvällen tar hon på sig röda strumpor och svarta spetsiga skor. Bruket att bära allting på huvudet ger henne en utomordentlig hållning, sam-tidigt rak och elastisk.

Utmärkande för den portugisiska mans-dräkten är skärpet i svart, grannrött, purpur eller blått. Detta skärp är antin-gen vårdslöst lindat om livet eller om-sorgsfullt knutet. Ofta bär portugisen om halsen en artistisk duk, vilken kan vara hållen i samma färgton som skärpet eller också kontrastera mot detta.

Oblodiga tjurfäktningar. Portugiserna äro liksom spanjorerna

mycket begivna på tjurfäktningar, men detta folknöje försiggår i Portugal under former, som väsentligen avvika från de spanska. Tjurarna dödas icke och deras horn äro försedda med stoppning, men toreadorerna löpa likväl en viss risk, som skänker föreställningen det nödiga momentet av spänning. Portugisen är icke blott djurvänligare än spanjoren. Även i andra avseenden förefinnas olik-heter mellan de båda folkens mentaliteter. I Portugal påträffar man kanske oftare än i Kastilien människor med öppet, glättigt väsen och förnöjsamt sinne.

Å andra sidan anses portugiserna i fråga 0111 fysisk typ icke kunna mäta sig med spanjorerna. Detta gäller dock endast männen, medan Portugals kvinnor ha rykte om sig att vara mera tilldragande än sina systrar på den spanska mesetan.

I vissa trakter av Portugal visar typen tydliga spår av blandning med neger-

386

BONDE FRÄN LANDET NORROM DOURO I SIN REGNROCK AV SÄV Nederbörden är i större delen av Portugal rätt riklig åtminstone under vinterhalvåret. I Serra da Estrella mellan Tejo och Douro utgör den årliga regnmängden nära trehundra centimeter. Mycket regn faller också om vintern i Portugals nordligaste provins, Entré Douro e Minho. Lantbefolkningen i denna trakt använder gärna ett slags regnrock av säv, kallad coroca.

387


blod. Under storhetstiden, då handeln på Afrika var mycket livlig, infördes massor av negerslavar, vilka såldes till jordägare. Efter hand sammansmälte dessa afrikaner med underklassen på den portugisiska landsbygden. Algarves bönder härstamma till ej ringa del från morerna och, ehuru den mosaiska läran nästan fullständigt utrotats, ingår även ett judiskt element i det portugisiska folket.

Ett mäktigt nationalepos. Den portugisiska litteraturen kan i sina

första skeden icke skiljas från den spanska, och länge föredrogo portugiserna att skri-

va. kastilianska. Gil Vicente, Portugals första verkligt stora skald, som levde i början av sextonde århundradet, skrev mer än hälften av sina dramer på detta språk. Ännu större rykte än Vicente vann Camöes med sitt nationalepos »Lusiaderna». I denna mäktiga dikt-cykel återspeglas Portugals storhets-

' tid. Oförlikneliga bilder av tropikernas prakt och världshavets majestät omväxla här med mytologiska inpass, påminnande om Eneidens. Hjälten framom andra är Vasco da Garna, förföljd av Bacchus, som ej kan lida att hans indiska triumftåg överglänses av lusitanerna.

PORTUGISISK VATTENFÖRSÄLJARE FYLLER SIN TUNNA I FLODEN Portugals klimat påminner om medelhavsländernas, men i överensstämmelse med landets läge vid världshavet äro temperaturväxlingarna under året icke så utpräglade som i de östligare länderna. Liksom där faller den mesta nederbörden om vintern, medan sommaren är ganska torr. Under den heta årstiden har aguadeiron, vattenförsäljaren, god avsättning för sin vara.

388

E e tropisk kulturväxt HUR SOCKERRÖR ODLAS OCH RÖRSOCKER BEREDES

I OLIKA LÄNDER Socker är ett i naturen mycket allmänt förekommande kolhydrat, som ingår i de flesta bär och frukter, i saften hos vissa trädslag o. s. v. Det förnämsta råämnet för socker-fabrikationen har dock hittills sockerröret utgjort. Mjen det dröjde ganska länge, innan det vann någon spridning utom sitt hemlands, östra Indiens nejder. Sålunda kände de gamla egypterna och judarna det ej ens till namnet, och romarna hade nätt och jämnt hört det omtalas. Och än längre dröjde det, förrän det färdiga sockret fann vägen till de mer tempererade länderna. Till Skandinavien kom det sålunda först på 1300-talet. Dock använde man länge honung jämsides med det dyra rörsockret, och det är först tack vare betsockerindustrien sockret kunnat erhålla den stora betydelse för folknäringen i Europa, som det nu faktiskt äger.

SOCKERRÖRET, vars latinska namn är Sacharum officinarum, hör för-

visso till världens ståtligaste gräs. Det kan uppnå en höjd av ända till sex meter, och stjälkarna, av vilka flere utgå från samma rot, mäta stundom fem centime-ter i diameter. Bladen äro jämnbreda, över en meter långa, omslidande, och de undre falla av allt eftersom plantan till-växer i höjd. Därför är stjälkens nedre del bar, till en början överdragen av ett tunt vaxlager, senare skiftande i olika nyanser i gult, grönt och rött. Blommorna sitta i en yvig, silverskimrande vippa i stjälkens topp.

Sockerrörets hemland och utbredning. Sockerröret härstammar antagligen

från trakterna av Bortre Indien — åt-minstone har det ej med säkerhet an-träffats i vilt tillstånd i andra nejder. Även den omständigheten, att folken i södra Asien ha självständiga benäm-ningar för detsamma, och att det gamla sanskritordet sarkara eller sakkara åter-finnes i de flesta språk, tyder på, att dess hemland står att söka i dessa trak-ter. Först omkr. år 500 e. Kr. lärde man sig emellertid framställa hårt, kris-talliserat socker, men säkert hade in-dienia då redan i årtusenden tuggat och pressat de söta, saftiga stjälkarna på samma sätt som de göra än i dag. I den kinesiska litteraturen finna vi uppgifter om sockerröret först i andra seklet e. Kr. Västerut spriddes plantan till Persien, och därifrån fördes det första sockret an-tingen som sirap eller kristalliserat till Europa, där det uppskattades som en

mycket stor läckerhet. Genom förmedling av araberna, vilka tillskrevo sockret ut-omordentliga medicinska egenskaper — »bröstsocker» har man ju än i dag — in-fördes sockerröret till norra Afrika, Spa-nien, Sicilien och en del andra öar i Medel-havet, och i alla dessa trakter uppstod snart en blomstrande sockerindustri. Sär-skilt var det egyptiska sockret vida be-römt.

Sockerröret »emigrerar» till Amerika. Sockerrörsodlingen och sockerindustrien

i gamla världen förlorade dock snart det mesta av sin betydelse. År 1492 upp täckte Columbus Amerika, och kolonisa-tionen av denna världsdel begynte. Men kolonisterna reste ingalunda tomhänta, de måste hemifrån taga med sig produk-tionsmedel, med vilkas tillhjälp de sedan kunde avvinna det nya landet dess rike-domar. Så hände det sig en gång i början av 1500-talet, att några spanska emigran-ter avseglade till Cuba med ett parti soc-kerrörsplantor i bagaget. Framkomna till destinationsorten satte de ut plantorna och skötte dem sedan enligt bruket hemma i Spanien. Och de fingo riklig lön för sin möda, i det skörden översteg allt, vad man hittills kunnat tänka sig i den vägen. De övriga kolonisterna i den Västindiska arkipelagen och angränsande fastland voro icke sena att skaffa sig av denna utomordentliga växt, och på en del öar, särskilt på Barbados och Ja-maica, gav den nya odlingen ännu mera lysande resultat än på Cuba. Den första kvarnen för sockerrörens krossning cch saftens utpressning uppfördes dock i Brit-

389

390

ET

T

SOC

KE

RR

ÖR

SFÄ

LT

P

Ä

JAM

AIC

A:

NE

GE

RK

VIN

NO

R

LU

CK

RA

JO

RD

EN

M

EL

LA

N

Dh

U

JNU

A i u

kin

a S

ock

errö

rets

eg

entl

iga

hem

lan

d

är

Ost

ind

ien

. D

ärif

rån

sp

rid

des

d

et

väst

eru

t ti

ll

Per

sien

sa

mt

gen

om

arab

ern

as

förm

edli

ng

vi

dar

e ti

ll

nor

ra

Afr

ika

, S

icil

ien

"och

S

pan

ien

. S

edan

d

et

emel

lert

id

i b

örj

an

av

150

0-t

alet

in

fört

s

till

V

ästi

nd

ien

, d

är

det

ga

v en

orm

a sk

örd

ar,

förl

ora

de

d

et 1

ovn

ga

tra

kte

r m

yck

et

av

sin

b

etvd

else

. I

det

ta

nu

p

rod

uce

ra d

e tr

e vä

stin

dis

ka

öarn

a C

ub

a,

Ja

ma

ica

och

B

arb

ado

s en

tr

edje

del

av

al

lt

det

ro

rsoc

ker,

so

m

förb

ruka

s i

värl

den

. So

m

arb

etar

e an

vän

das

h

är

näs

tan

u

tesl

uta

nd

e n

egre

r,

ett

folk

li

ka

främ

man

de

fö

r la

nd

et

som

so

cker

rore

t sj

älvt

.

SK

ÖR

DE

TID

PÄ

JA

MA

ICA

: SO

CK

ER

RÖ

RE

N A

VSK

ÄR

AS

AV

NE

GR

ER

ME

D T

ILL

HJÄ

LP

AV

LÄ

NG

A,

SKA

RP

A K

NIV

AR

S

ock

errö

ret

till

hö

r gr

äsen

s fa

mil

j,

men

d

et

är

myc

ket

st

örre

än

n

ågon

av

d

e gr

äsar

ter,

so

m

före

kom

ma

i

de

ick

e tr

op

isk

a d

elar

na

av

värl

den

. D

et

kan

n

å en

h

öjd

av

än

da

till

se

x m

eter

, oc

h

stjä

lken

k

an

bli

fe

m

cen

tim

eter

i d

iam

eter

. M

ed s

ina

lån

ga,

tun

na

bla

d

och

yv

iga

blo

m-

vip

po

r är

d

et

doc

k

till

u

tsee

nd

et

lik

t an

dra

gr

äs.

Den

b

ästa

sk

örd

etid

en

infa

ller

st

rax

före

b

lom

nin

gen

, d

å p

lan

torn

a av

skär

as

tätt

in

till

jo

rdy

tan

. Ä

nn

u

har

in

gen

m

aski

n

up

pfu

nn

its,

so

m

full

t lä

mp

ar

sig

för

det

ta

änd

amål

, va

rför

so

cker

röre

n

näs

tan

al

ltid

sk

örd

as

för

han

d.

391

PÄ

JAM

AIC

A

UT

PR

ESS

AS

Ä

NN

U

MÅ

NG

EN

ST

ÄD

ES

SA

FT

EN

U

R

SOC

KE

RR

ÖR

EN

I

EN

KL

A T

RÄ

KV

AR

NA

R

Sed

an

so

cker

röre

n

avsk

uri

ts,

bry

tas

de

i c:

a en

m

ete

r lå

nga

b

itar

o

ch

ho

pb

ind

as

till

kn

ipp

en,

som

d

ärp

å av

n

eger

kvi

nn

or

fors

las

ti

ll

kros

s-k

va

rne

n.

Här

vid

är

o in

ga

mek

anis

ka

tran

spo

rtm

edel

av

n

öden

: k

vin

no

rna

b

ära

kn

ipp

ena

på

hu

vud

et.

Kva

rnen

d

rive

s m

edel

st

häs

tvan

dri

ng,

c

cli

d

en

ur

röre

n

pre

ssad

e sa

ften

u

pp

sam

las

i en

b

eliå

llar

?.

Ova

n

bes

kriv

na

m

eto

d

är

on

ekli

gen

m

yck

et

pri

mit

iv,

och

vi

in

se

lätt

, at

t d

en

är

båd

e ti

dsö

dan

de

och

ar

bet

sdry

g.

Nu

mer

a fi

nn

as

ocks

å p

å al

la

mer

a b

etyd

and

e p

lan

tage

r st

ora,

m

ed

mod

ern

a kr

aftm

aski

ner

d

rivn

a kv

arn

ar.

PÄ BARBADOS HAR VARJE PLANTAGE SIN EGEN VÄDERKVARN Barbados, en av de Västindiska öarna, ligger mitt i passad vindsbältet, där nordvästen blåser året om. A v denna stadiga vind betjäna sig öns sockerodlare, i det de krossa sina sockerrör i väderkvarnar försedda med väldiga vingar. Vingarna försätta kvarnens valsar i rotation, mellan dessa inmatas sockerrören, och saften utpressas och uppsamlas.

tiska Guyana, men det dröjde icke länge, förrän liknande inrättningar uppstodo även på Jamaica, Barbados och några mindre öar med blomstrande sockerrörs-odling.

Det var härliga tider, som nu stundade för de stora västindiska plantageägarna. Sockerindustrien i gamla världen var ur spelet. Vad kunde den förmå mot de amerikanska sockerrörsodlarna med deras enorma skördar och deras billiga arbets-kraft — negerslavarna? Plantageägarna kunde formligen vältra sig i guld. Deras hem, »Great Houses», de stora husen, voro skådeplatsen för det mest ohejdade nöjes-liv. Den lyx där utvecklades var måhända något barbarisk men därför icke mindre dyrbar. Europeiska handelsfartyg bragte de kostligaste läckerheter och de präkti-

gaste dräkter till de amerikanska ham-narna. Ingenting behövde man sakna. Livet var en enda lång festdag.

Ute på sockerrörsfälten arbetade svarta män och kvinnor under hjärtlösa slavupp-syningsmäns • tillsyn. Rakt över deras huvuden glödde tropikernas sol, men ibland kom en fuktig, giftig dimma och insvepte allt i ett dödsbringande famntag. Bland slavarna var dödligheten stor. Mången stupade under det oerhört an-strängande arbetet på fälten och i fabri-kerna, många föllo även offer för sjuk-domar alstrade av det osunda klimatet och de ohygieniska förhållandena. Sla-varnas behandling präglades över huvud av stor grymhet och råhet, och upprö-rande saker berättas om den misshandel och de orättvisor de utsattes för.

393

EN TROPISK KULTURVÄXT

Men de amerikanska socker-rörsodlarnas guldålder skulle icke vara evigt. År 1833 kem den stora kraschen i form av negerslaveriets upphävande i de brittiska besittningarna. Vad detta betydde för socker-industrien är lätt att tänka sig. Man var tvungen betala lön åt arbetarna! Och man hade ej ens längre makt att tvinga dem i arbete, om de ej själva ville.

Och de ville inte. E j ens med löften om guld och gröna skogar kunde de forna slavarna lockas att återgå till slitet och släpet på fält och i fabri-ker. Vad hade friheten varit

SOCKERLÖSNINGEN POLARISERAS Bilden visar oss ett instrument, med vars tillhjälp man kan bestämma sockerlösningens koncentration, då man låter ett

ljusknippe passera genom ett prov av lösningen.

EN TIDSENLIG KROSSKVARN PÄ CUBA Denna krossmaskin betecknar förvisso ett stort framsteg framom de av hästar och bufflar drivna kvarnarna, som tidi-gare allmänt voro i bruk, och den är blott en av de många maskiner sockerrören måste passera, innan all saft är utpressad.

värd, om det gamla livet skulle fortsättas på samma sätt som förut! Och varför arbeta, när man blott behövde plocka fruk-ten från träden för att ha sin föda, och när den primitivaste hydda var nog att skydda mot sol och regn! Så blevo fälten obrukade, fa-brikerna stodo öde och övergiv-na, och mången plantageägare packade in sina återstående till-hörigheter och vände tillbaka till sitt ursprungliga hemland. Det ovan sagda gäller speci-ellt Jamaica. I många andra trakter lyckades man kämpa sigigenom den onda tiden. T.ex. påBarbadosutgör sockerindus-trien i dag som är befolkningens förnämsta inkomstkälla, och Brittiska Guyana, Antigua, St Kitts och St Lucia leverera en stor del av det rörsocker, som nu för tiden går i handeln.

Arbetet på fälten.

Sockerröret är ett flerårigt gräs, men hur ofta en plante-

394


ring måste förnyas är i hög grad beroende på klimatet. Medan i en del trakter till-fredsställande skörd erhålles endast det första året, kunna t. ex. i Annam samma plantor bibehållas i tio års tid. Förnyelsen sker genom nedsättandet av sticklingar i jorden. Efter nio till aderton månader — tiden växlar i olika luftstreck — äro plan-torna färdiga att skördas. Den rätta tid-punkten för skörden infaller kort före blom-ningen. Stjälkarna avskäras vid jordytan medelst ett slags breda, skarpa knivar, kal-lade »machetes», varefter bladen och topp-delen avlägsnas. Den äldre, mognare och mest sockerhaltiga delen åter hugges i stycken, vilka bindas ihop till knippen och transporteras till de närbelägna socker-husen i kärror dragna av mulåsnor eller i mera civiliserade trakter per spårväg.

De mogna sockerrören förtäras gärna av

negrerna även opreparerade, och barnen tycka om att suga på små stjälkbitar som på karameller. Hur hälsosamt cch nä-rande sockret är ses därav, att arbetarna under skördetiden äro märkbart fetare, och att deras allmänna hälsotillstånd då är bättre än under övriga tider på året.

Arbetet i fabrikerna. Måhända beror det på de skiftande

öden sockerrörsodlingen i Västindien ge-nomgått, att man där jämsides med de modernaste och rationellaste hjälpmedel och metoder vid sockerfabrikationen ännu i stor utsträckning bibehållit alldeles för-åldrade och mycket primitiva tillväga-gångssätt. Så ser man mångenstädes gam-maldags sockerkvarnar med hästvandring. I andra trakter ersättas hästarna med vind-, ång- eller elektrisk kraft. På Bar-

FÄRGADE ARBETARE TILLVERKANDE BITSOCKER I SYDAFRIKA Vid tillverkning av bitsocker formas vitt socker på järnplåtar till rektangulära skivor. Den fuk-tiga sockermassan torkas efter formningen, varpå den med maskin sågas till små kuber. Under hela denna procedur behöver sockret icke vidröras med händerna. Till arbetet, som kräver föga intelligens, användas landets egna intellektuellt lågtstående infödingar.

395

HUR EGYPTISKA BARN TILLFREDSSTÄLLA SIN SNASKHUNGER D e s s a s m å g o s s a r g i v a s i g i c k e t i d a t t v ä n t a , t i l l s s o c k r e t b l i r f ä r d i g t . D e h a n ä m l i g e n k o m m i t u n d e r f u n d m e d , a t t e t t m o g e t s o c k e r r ö r , v a c k e r t f ä r g a t s o m d e t ä r i g u l t , g r ö n t e l ler r ö t t e l l e r o c k s å s k i f t a n d e i a l l a d e s s a f ä r g e r s o m e n r i k t i g k a r a m e l l , ä r e n p r ä k t i g s l i c k p i n n e m e d

t i l l r ä c k l i g t m y c k e t s ö t s a f t för a t t g ö r a f e m s m å p y s a r l y c k l i g a .

bados, som ligger mitt i passadvindsbäl-tet, och där därför en jämn nordväst ständigt blåser, äro väderkvarnarna för-härskande, ja de förekomma så allmänt, att de i hög grad bidraga att förläna land-skapet dess karaktär.

Vad själva sockerberedningen beträf-far kan man särskilja mellan två olika me-toder, den gamla primitiva »muscovado»-och den nyare, mera vetenskapliga »va-cuum»-metoden.

Muscovadometoden påminner mycket om det ursprungliga indiska tillvägagångs-sättet vid framställning av socker. Kvar-narna, där sockerrören krossas ocli saften utpressas, äro försedda med tre valsar av något hårt träslag, av vilka två rotera i samma riktning, den tredje i motsatt. Stjälkarnas inmatning i kvarnen sker för hand. Som »drivkraft» användas ofta bufflar, spända för hästvandringen. Den grönaktiga saft, som utpressats ur

sockerrören, upphettas till en bestämd temperatur, varefter äggviteämnen och andra föroreningar utfällas med kalk. Sockerlösningen koncentreras därpå ge-nom inkokning, varvid resterna av de pressade rören användas som bränsle. Det är avsevärda mängder socker, som på grund av saftens ofullständiga utpressning

sålunda offras åt lågorna. När vätskan blivit lagom tjock, hälles deh i stora fyr-kantiga formar, s. k. »kylare», där råsock ret får utkristallisera. Sedan största de-len av denna massa antagit fast form, stjälpas kylarnas innehåll i med hålbot-ten försedda kar, där den icke kristalli-serade sockermassan, »melassen», får av-rinna. Efter några veckor är råsockret färdigt för utskeppning. På de större och tidsenligare fabrikerna, där vacuum-metoden tagits i bruk, sker redan saftens utpressning ur stjälkarna mycket fullständigare. Sockerrören få i kvarnen passera genom tre särskilda vals-system med sammanlagt elva, fjorton el-ler aderton valsar. Sitt namn har metoden emellertid erhållit av den s. k. vacuum-pannan, ett stort, lufttomt kärl, vars an-vändning grundar sig på det faktum, att vätskor koka vid betydligt lägre tempe-ratur i vacuum än i luft. Då sockrets kvalitet vid stark upphettning försämras, erhålles vid saftens inkokning i vacuum-panna bättre produkter, än om indunst-ningen försiggår på det gamla sättet. För att utröna, när lösningen i vacuum-pannan nått den rätta koncentrationen, uttages ett litet prov i och för polarisering. Med tillhjälp av ett särskilt instrument

396


låter man ett knippe ljusstrålar passera genom vätskeprovet, och med ledning av deras brytning kan sockerhalten beräknas.

Det bästa sockret erhålles, då massan direkt från vacuumpannan upphälles i formar för att kristallisera, men härvid äro många särskilda processer såsom omkris-talliseringar, avfärgningar m. m. av nöden. Det på ett eller annat sätt framställda rå-sockret sändes sedan till olika länder, där det raffineras i härför avsedda fabriker.

Men även det vid sockerfabrikationen oundvikliga avfallet, melassen, innehåller ännu rätt mycket icke kristalliserbart soc-ker, som vid alla tidsenliga fabriker till-varatages och utnyttjas. Dels kokas me-lassen till sirap, dels får den undergå vissa jäsningsprocesser, varefter den användes som råmaterial vid destillering av rom.

Då Västindien för närvarande är det förnämsta sockerrörsdistriktet i världen,, har här främst redogjorts för förhållan-

dena därstädes. Men i större eller mindre utsträckning kultiveras sockerröret nästan överallt i tropikerna och t. o. m. något utom dessa, d. v. s. inom ett bälte som sträcker sig c:a 350 på vardera sidan 0111 ekvatorn. De klimatiska betingelserna för en lyckad odling äro riklig nederbörd och en årlig medeltemperatur av minst 25 C°.

I Amerika har Brasilien, i Ostindien Java en betydande rörsockerexport. På senare tider har sockerrörsodlingen gjort stora framsteg i Sydafrika, där den redan upptar vidsträckta arealer. Också i Egyp-ten har man börjat visa nytt intresse för denna näringsgren, som ju har gamla tra-ditioner i landet, och t. o. m. i Australien har sockerröret med framgång planterats.

Sockerrörets farligaste konkurrent. Sockerröret är ingalunda den enda växt,

varav socker framställes. Så har t. ex.

SOCKERRÖREN SKÖRDAS AV KULIER I DET TROPISKA ANNAM A n n a m m e d d e s s t r o p i s k a k l i m a t o c h r i k l i g a n e d e r b ö r d ä r s y n n e r l i g e n ä g n a t för o d l i n g a v s o c k e r r ö r , v i l k a b e h ö v a b å d e v ä r m e o c h f u k t i g h e t . I k a l l a r e t r a k t e r m å s t e p l a n t e r i n g a r n a f ö r n y a s v a r t t r e d j e e l ler f j ä r d e o c h i b l a n d v a r j e år , m e n i A n n a m u p p v ä x a s t ä n d i g t n y a r o t -s k o t t , v a r f ö r s a m m a p l a n t o r k u n n a b i b e h å l l a s i t i o å r s t i d . F ö r s t a å r e t s s k ö r d ä r b ä s t .

XXII. 3. 397

ENKEL TRÄKVARN MED VANDRINGSVERK SOM DRAGÉS AV BUFFLAR E l i u r u d e m o d e r n a s o c k e r r ö r s k v a r n a r n a v a n l i g e n d r i v a s m e d å n g a , a n v ä n d e r b e f o l k n i n g e n i A n n a m ä n n u b u f f l a r s o m » d r i v k r a f t » v i d s i n a s m å t r ä k v a r n a r . M a n n e n , s o m v i se s i t t a n e d -h u k a d f r a m f ö r k v a r n e n , m a t a r i n s o c k e r r ö r s b i t a r n a i d e n s a m m a . D e n u t p r e s s a d e s a f t e n

d r o p p a r n e d i k a r e n , v i l k a s å s n a r t d e f y l l t s e r s ä t t a s m e d a n d r a .

EN ENKEL METOD ATT BEFRIA SOCKERSAFTEN FRÄN FÖRORENINGAR Då saften lämnar kvarnen, utgöres den av en mörk, gröngul vätska, som innehåller alla slags föroreningar, delar av rörfibrer m. m. Den öses i stora kittlar och tillsättes med kalk eller något annat renande ämne. Blandningen upphettas därpå till en temperatur något under kokpunkten, varvid föroreningarna sjunka till botten och sirapen avskummas.

3 9 8

LÖSNINGEN HÅLLES I KYLARE, DÄR SOCKRET FÅR UTKRISTALLISERA S å s n a r t k r i s t a l l e r b ö r j a b i l d a s i g p å s o c k e r s a f t e n s y t a i r e n i n g s k i t t l a r n a , u p p h ä l l e s s i r a p e n i k y l a r e . E f t e r t v å å t r e d a g a r s f ö r l o p p h a r s a f t e n ö v e r g å t t i en m ä n g d s o c k e r k r i s t a l l e r s a m t m e l a s s , v i l k e n s e d a n a v f i l t r e r a s . S t ö r s t a d e l e n a v s o c k r e t s t a n n a r d ä r v i d k v a r . D e n n a i A n n a m

a n v ä n d a m e t o d a t t t i l l v e r k a s o c k e r ä r m y c k e t a r l . e t s d r y g .

DEN FORMADE SOCKERMASSAN TORKAS I SOLSKENET P å s o c k e r r a f f i n a d e r i e r n a k ä n n e r m a n t i l l m å n g a s ä t t a t t t o r k a s o c k r e t o c h a v l ä g s n a m e l a s s e n , m e n i A n n a m f ä s t e r m a n i c k e s y n n e r l i g v i k t v i d s o c k r e t s u t s e e n d e o c h s m a k . D e s t o r a , f u k t i g a s o c k e r k l u m p a r n a s t ä l l a s p å e t t b o r d , d ä r d e få t o r k a i d e t i n t e n s i v a s o l s k e n e t . T i l l f ö l j d a v s i n s t a r k a m e l a s s h a l t a n t a g e r d e t s å l u n d a b e h a n d l a d e s o c k r e t e n m ö r k f ä r g .

399


det av saften hos en kanadensisk lönn till-verkade »lönnsockret» vunnit stor sprid-ning i inånga länder. Och Indiens och Arabiens invånare ha länge känt till kons-ten att utvinna socker ur dadelpalmen.

Men sockerröret skulle få en mäktigare konkurrent än så, en konkurrent, som i detta nu erövrat halva världsmarknaden. Denna konkurrent är sockerbetan.

Redan så tidigt som år 1747 påvisade kemisten Marggraf i Berlin, att vitbetan innehåller stora kvantiteter kristalliser-bart rörsocker, men först år 1770 blev denna märkliga upptäckt omsatt i prakti-ken. Detta år grundades nämligen i Schlesien den första betsockerfabriken, vilken dock först mer än 30 år senare trädde i regelbunden verksamhet. Då betornas sockerhalt emellertid var myc-ket låg, endast 5—7 %, visade sig den nya industrien föga lönande. Verklig betydelse vann betsockerfabrikationen först sedan fransmannen Vilmorin upp-funnit sin för hela ärftlighetsforskningen epokgörande förädlingsmetod, med vars tillhjälp betornas sockerhalt kunde betyd-

ligt höjas. De betor fabrikerna numera arbeta med innehålla 12— 20 % socker.

Sockerbetsodlingen och därmed betsoc-kerfabrikationen har från föregångslandet Tyskland hastigt spritt sig till övriga europeiska länder. I Sverige och Finland infördes sockerbetsodlingen redan så tidigt som på 1830-talet, men de då startade bet-sockerfabrikerna måste såsom orentabla snart nedläggas. Efter flere senare försök har betsockerindustrien numera i vartdera landet vunnit en tryggad ställning. Så arbeta förnärvarande i Sverige över tjugu råsockerfabriker, vilkas tillverkning täc-ker hela den inhemska förbrukningen. I Finland, där sockerbetan med fördel odlas blott i de södra och sydvästra delarna, finnes tillsvidare endast en rå-sockerfabrik, grundad 1918 i Salo köping.

Så ha de mellaneuropeiska och nor-diska länderna i sockerbetan funnit en värdefull odlingsväxt och i betsocker-fabrikationen en lönande industri, och rörsockrets betydelse inskränkes allt mera till de trakter, där sockerröret växer och odlas.

EGYPTISK KNÄCKFÖRSÄLJARE OMGIVEN AV SINA SMÄ KUNDER E n s t o r d e l a v d e t s o c k e r l a n d s b o r n a i E g y p t e n t i l l v e r k a b e r e d e s t i l l k n ä c k för b a r n e n . S o c k r e t

lägges tillsammans med något smör i en låg, vid panna, som upphettas över en tegelugn. En skuggig plats under palmerna väljes till fabrik och butik, men den kallnade knäck, som är

utställd till försäljning, är vanligen översållad med flugor.

400

Staden som är en värld DET REGNBÄGSSKIFTANDE PARIS

F å n a m n p å d e n n a j o r d ä r o o m s t r å l a d e a v e n s å d a n n i m b u s s o m P a r i s . O c h m e d r ä t t a , t y F r a n k r i k e s h u v u d s t a d h a r i s a n n i n g e t t b e h a g , s k i f t a n d e i m å n g a f ä r g e r l i k s o m r e g n b å g e n . P a r i s ä r l i v s g l ä d j e n s o c h n ö j e t s s t a d f r a m f ö r a l l a a n d r a , d e t ä r n u s o m för s e k l e r t i l l b a k a m o d e t s o c h d e n f i n a s m a k e n s m e t r o p o l , d e t ä r o c k s å e t t c e n t r u m för k o n s t , l i t t e r a t u r o c h v e t e n s k a p o c h e t t h e m v i s t för d e t t y s t a , a n s p r å k s l ö s a a r b e t e t p å s k i l d a o m r å d e n . I d e n n a a r t i k e l få v i i b l i x t b e l y s n i n g se d e o l i k a f a s e r n a a v d e n n a b e d å r a n d e s t a d , s o m ä r e n v ä r l d — o c h en v ä r l d f ö r s i g .

PARIS ÄR icke en stad, det är en värld, sade Karl V, som regerade i Frankrike

på 1300-talet. Vilken liknelse skulle den gamle medeltidskungen tillgripa i dag, om han kunde se det moderna Paris, där befolkningen, på hans tid några hundra-tusen, stigit till nära fyra miljoner, där den underjordiska järnvägen dagligen transporterar en miljon passagerare, där tusentals främlingar från världens alla hörn dagligen söka sig till arbetets stilla salar och nöjets glittrande tempel. Staden, där de flammande ljusreklamerna mot natt-himlen nu tyckas oss som en symbol av det själens och intellektets ljus, som härifrån strålade ut redan under medeltidens mör-ker och ännu låter Paris förtjäna det gamla namnet La Ville-Lumiére — Ljusets stad.

Vad skola vi först studera i denna värld, som heter Paris? Främlingens fantasi har så ofta sysslat med de berömda boulevar-derna, att han kanske först beger sig till den klassiska stråkväg, som under nam-nen Boulevard du Montmartre, des Ita-liens, des Capucines och de la Madeleine är centrum för det internationella folk-livet. Lockande butiker, eleganta res-tauranger och kaféer, biopalats och teat-rar kanta denna nöjets gata, där alla språk surra i luften och där de pittoreska tidningskioskerna sälja all världens tid-ningar. Så ha vi kommit fram till Made-leinekyrkan, berömd för sin vackra musik och sina societetsbröllop. Från dess trappa blicka vi ut över ett praktfullt perspektiv: Place de la Concorde, Paris vackraste torg med Bourbonernas gamla palats, nu deputeradekammaren, i fonden, en värdig pendang till Madeleines grekiska tempel-fasad. »Endräktens torg» heter det nu, men vilka blodiga minnen gömmer det icke från de år, då det var Place de la

Révolution. Här stod giljotinen 1793, här halshöggos Ludvig XVI, Marie Antoinette och nära 3,000 av landets mest högättade män och kvinnor. . . Åt nordväst från Place de la Concorde sträcker sig moderna tiders stoltaste triumfgata — Champs Elysées, omgiven av grönskande träd-gårdar med Napoleons mäktiga triumf-båge, rest för att hugfästa minnet av hans segrar, i fonden. Under det mäktiga val-vet brinner en evig låga på den Okände Soldatens grav. Hela dagen och halva natten rusar här en oändlig ström av bilar till och från Bois de Boulogne, den väl-diga parken med sina idylliska sjöar, där vita svanor segla fram, med lyxrestauran-gerna och tesalongerna, med kapplöpnings-banorna och de små näpna vattenfallen.

Studenternas och konstnärernas stad. Men låt oss från nöjets och lyxens värld

kasta en blick på ett annat Paris: la rive gauche, som i sekler varit studenternas och konstnärernas hemvist. Här grunda-des på 1200-talet ett universitet, som efter initiativtagaren, den helige Ludvigs bikt-fader, Robert Sorbon, fick namnet Sor-bonne och heter så än i dag. Det kan vara intressant för oss att veta, att redan före Sorbons tid hade svenskar och danskar inrättat de första härbärgena för sina fat-tiga studerande landsmän. Dessa kalla-des kollegier men voro endast internat, utan undervisning. Föreläsningarna höllos under medeltiden huvudsakligen på rue du Fouarre, »Halmgatan», där läraren talade från ett högt beläget fönster, me-dan de uppmärksamma lärjungarna om vintern sutto nere på marken på halm-kärvar, och sommartid på gräshögar. Hur mycket bekvämare ha icke paris-studenterna det nu för tiden i den väldiga

401

PARIS FRÅN NOTRE DAMES TORN, EN HÄNFÖRANDE UTSIKT Knappast någon parisbesökare brukar försumma att klättra upp till medeltidskatedralens torn och stödd mot något av de gotiska stenvidundren se ut över världsstaden. På andra sidan Seinen se vi Eiffeltornets karakteristiska silhuett, till vänster därom spiran av St Germain des Prés, en av Paris' äldsta kyrkor, samt ännu längre åt vänster kupolen på Hotel des Invalides.

402

EN JÄTTESOUVENIR FRÄN VÄRLDSUTSTÄLLNINGEN 1889 Ingen kan påstå, att Eiffeltornet är vackert, men det har i alla fall blivit symbolen för det moderna Paris. Från dess topp, som nu användes som radiostation och ligger 300 meter över marken, har man en storartad utsikt över Seinestaden. På första avsatsen finns restau-rang och teater. Denna bild är tagen från Trocadéroparken på andra sidan floden.

SEINE-ÖN, LA CITÉ, SOM HAR FOR På denna bild, tagen från ett aeroplan, se vi den äldsta delen av Paris. Den stora, nästan fyrkantig av tidig gotisk byggnadskonst, höjer sig. Til l vänster om kapellet Coneiergeriet, där revolutionens ses medeltidskatedralen Notre Dame. Det var la Cités likhet med en båt som redan i äldsta tider ; kastas av böljorna men sjunker icke». Ord, som blevo sanning, ty alla stormar och revolutioner till t

404

TEN AV EN BÅT, ÄR PARIS' VAGGA gruppen av byggnader närmast åskådaren är Palais de Justice, i vars mitt Sainte Chapelle, en pärla offer sutto fängslade före döden på giljotinen. I bakgrunden till höger bortom det fyrkantiga torget .v Paris dess vapen: ett fartyg på böljorna med den stolta devisen: Fluctuat nec mergitur — »Den >ts hävdar Paris alltjämt sin rangplats inte bara som Frankrikes utan även som världens huvudstad.

405

STADEN SOM ÄR EN VÄRLD

universitetsbyggnaden, som kardinal Ri-chelieu lät bygga på 1600-talet och som ombyggdes och tillökades för bortåt fyrtio år sedan, och i Cité Universitaire, en modern studentstad, som håller på att växa upp i den hälsosamma trakten kring Parc Montsouris. Vad återigen konstnärerna angår bo en del ännu kvar i det gamla artistkvarte-ret Montmartre, medan större delen håller till i Montparnasse, som gränsar intill studenternas Quartier Latin. I Paris' aka-demi för de sköna konsterna och i privata ateljéer flockas konstnärer inte bara från Frankrike utan från all världens länder, och i Montparnasse, där livet ännu så länge trots turistströmmen som mer och mer söker sig dit, dock är lugnare än på högra stranden, tillbringa de minnesrika studieår, fyllda av arbetsglädje och muntra kamratupptåg. Både i Montparnasse och Quartier Latin finnas billiga student- och artistrestauranger, där kinesen kan få slå sig ned vid sin risskål och äta med trä-pinnar, där ryssen äter sin rödbetssoppa vid balalajkans toner, där italienaren får sina spaghetti o. s. v. Ja, i moskébyggna-den, där Paris' alla museimän ha skapat ett stycke Österland, där de liksom i hem-landet höra bönetimmarna utropas från minareten, där de ha sitt hammarn — det turkiska badet — där de bland de nyfikna européerna se en mängd burnusklädda landsmän — finns också en äkta arabisk restaurang med besynnerlig, disharmonisk musik och ett kafé, där gästerna få sitta på kuddar och dricka svart mocca. Historiska byggnader.

Få städer ha haft en så växlande histo-ria och varit skådeplats för så dramatiska och blodiga scener som Paris. Det är nu nära tvåtusen år sedan Julius Caesar er-övrade den lilla staden Lutetia på Seineön och gjorde den till en romersk koloni. Då Kristus levde och Tiberius satt på caesarernas tron, byggdes på den nuva-rande la Cité ett Jupitertempel. På plat-sen för detta hedniska tempel höjer sig nu den ryktbara Notre Dame som ett gran-diost minne från medeltiden. Den stod färdig 1235, och på balustraden till kyr-kans båda fyrkantiga torn har den gotiske

bildhuggaren enligt tidens sed satt flera vidunder, chimärer och djävlar såsom symboler av det onda. I denna kyrka har det hänt många märkliga ting. Här blev Jeanne d'Arc på sin tid förklarad som kättare. Föga kunde hon själv eller hen-nes förtvivlade mor, som där åhörde domen, den gången ana, att kyrkans mäktige sedan skulle ge henne upprät-telse och förklara henne som helgon! Här kröntes den lille korsikanen till kejsare och satte själv kronan på sitt huvud, till stor häpnad och förtret för påven Pius VII, som kommit resande från Rom enkom för att utföra denna gest, och här hade Napo-leon också tillfredsställelsen att trycka kejsarinnekronan på sin älskade José-phines lockar. Revolutionen, som var ateistisk, förvandlade katolikernas heliga kyrka till Förnuftets tempel, och i stället för bilden av den heliga jungfrun, som dyrkats i över fyrahundra år, satte man upp en frihetsgudinna med frygisk mössa. Några år efteråt öppnades Notre Dame åter för kulten. Fn annan gammal byggnad, som ingen turist försummar att besöka, är justitie-palatset, som varit den franska rättvisans säte från romartiden, alltså i nära två-tusen år. Palais de Justice, som ligger på Seineön, har härjats av brand och restaurerats, men några runda medeltids-torn och gamla salar finnas ännu kvar av det ursprungliga palatset. Här finns det så hemskt ryktbara Conciergeriet,Paris' äldsta fängelse, där Marie Antoinette, den blodtörstige Robespierre, som dömt så många andra till döden, advokaten Males-herbes, som försvarade den olycklige Ludvig XVI under rättegången, och mer än 2,000andra av skräckväldets offer sutto fängslade, innan de bestego bödelskärran. Den som beundrar Napoleon, kan i Paris följa kejsaren på hans dramatiska levnadsbana. Han kan se huset n:r 13 vid quai Conti, där Napoleon bodde som nybakad löjtnant, nyss utsläppt från militärskolan i Brienne. Tjugo år efter denna tid kröntes han i Notre Dame; sakristian bevarar ännu bland sina skat-ter hans praktfulla kröningsmantel. Det är han, som skapat Pont d'Austerlitz, den vackra stenbron över Seinen, som skulle 406

CH

AM

PS

E

LY

SÉE

S

— E

TT

P

RA

KT

FU

LL

T S

TO

RST

AD

SPE

RSP

EK

TIV

Så

h

är

ter

sig

C

ham

ps

Ely

sées

, se

dd

fr

ån

Tri

um

fbåg

en,

med

P

laee

d

e la

C

onco

rde

och

T

uil

erie

strä

dgå

rden

i

bak

gru

nd

en.

Fö

rr

va

r d

enn

a ga

ta

ute

slu

tan

de

k

anta

d

av

ar

isto

kra

tisk

a p

riva

tbo

städ

er,

på

se

nar

e å

r h

a

allt

fl

era

a

v

des

sa

förv

and

lats

ti

ll

affä

rsh

us,

h

ote

ll

och

k

lub

blo

kal

er.

Lä

ng

re

ned

m

ot

torg

et

ligg

a n

ågra

a

v

Par

is'

förn

ämst

a

lyxr

esta

ura

nge

r,

inb

ädd

ade

i lu

mm

ig

grön

ska.

C

ham

ps

Ely

sées

är

o

mkr

. 7

00

m

. lå

ng.

407

L'ARC DE L'ÉTOILE, SYMBOLEN AV FRANKRIKES KRIGARÄRA Detta storslagna monument, som till förebild har Roms Titusbåge, avslutar Paris 'ståtl igaste gata, Champs Elysées. Från denna plats utstråla tolv avenuer,• därav namnet »stjärntorget».* Bågen byggdes ursprungligen som minne av Napoleons segrar, nu vilar en okänd fransk soldat, stupad i världskriget, under det mäkt iga valvet och på hans grav brinner ständigt en »minnets låga».

minna om en av hans lysande segrar. Sitt sista vilorum efter ett stormfyllt liv fick Napoleon i Invaliddomen. En enkel sarko-fag av röd finländsk granit omsluter hans stoft, och över ingången till den öppna kryptan, som badar i ett sällsamt blått ljus från de färgade fönstren, läses de ord, som Napoleon skrev i sitt testamente:

»Jag önskar, att min aska skall vila på Seinens strand, mitt bland det franska folk, som jag älskat så högt.»

Typer och orginal. Men det är inte bara vackra byggnader

och gröna parker, historiska minnen, kons-tens skatter och kosmopolitisk lyx, som utgöra Paris' stora dragningskraft. Här finns ett brokigt och pittoreskt folkliv, som det är intressant att studera. En av de första typer främlingen gör bekant-skap med, då han skall lotsa sig över en starkt trafikerad boulevard, är nog 1'agent, den sympatiske poliskonstapeln i sin mörkblå cape och den vita staven i han-den, en gatans fältherre, som myndig och välvillig räddar arma fotgängare undan automobildöden. De flesta människor, även de som aldrig varit i Paris, ha någon

gång hört ordet midinette. Men det är inte lika säkert, att de veta, varifrån de små syflickorna i de stora ateljéerna fått sitt namn. Ursprunget är att de strömma ut på boulevarderna och gatorna klockan tolv — a midi — för att äta sin enkla lunch, i regel kryddad av munterhet och gott humör. Bland de mer eller mindre besynnerliga existenser, som driva om-kring på boulevarderna, är le trimadeur, som med en krokförsedd käpp skrapar åt sig bortkastade cigarr- och cigarrettstum-par, som han stryker av i den bruna säc-ken, han bär över axeln. Sedan sorterar han tobaken i någon vrå av Paris och säljer den i små strutar för några sous stycket till medlemmar av Paris' undre värld. I hallarna, dit varje parisbesökare alltid går en gång och då helst i morgon-gryningen, när gatorna intill »Paris magar» äro överfyllda av doftande grönsaker, ordnade i snygga pyramider, möter man les forts des hålles, kraftiga bärare i långa blåa linneblusar och fantastiska huvud-bonader, som variera från en väldig mexi-kansk solhatt till en napolitansk huva, närmast liknande en röd långstrumpa. I Luxembourgträdgården få vi se de söta

408


franska barnen, klädda som dockor, stöta ut sina små segelbåtar i dammen eller gräva i sanden. Det är mycket möjligt, att deras sköterskor, som parisarna gett smek-namnet les nou-nous och som ofta äro från Bretagne, Normandie eller andra franska provinser, ha en vän i uniform och att denne i våra ögon så småväxte soldat, på Paris-språket le piou-piou, håller sin käresta sällskap på bänken.

Kajerna ha sina egna typer: först och främst de mångomskrivna bouquinis-terna, ofta stora original sittande på sina tältstolar vid facken, som rymma böcker och annan gammal kuriosa, och gärna filosoferande med stamkunderna. En annan typ är madrasstopperskan, som man t. ex. kan få se på undre kajen av ön

St Louis, aristokraternas forna kvarter med ståtliga iyoo-talshotell, nu ofta be-bodda av småfolk och hantverkare. Där har hon god plats att breda ut sitt skrym-mande »handarbete». Här och var vid Paris' kajer ser man fiskare med sina spön, optimistiska naturer i sanning, ty det har nog aldrig hänt, att någon av dem fått ett napp. På ett slags överbyggda pråmar ett stycke utanför kajen stå tvät-terskorna och gnugga sina kläder med lödder upp till armbågarna. Och så ha vi slutligen de mera ljusskygga individer, som leva sitt liv »under Paris'broar».

Brokiga scenerier. I den värld, som Paris i sanning är, sak-

nas inte heller det lantligas behag. Mån-

BOUQUINISTERNA, EN AV VÄNSTRA SEINESTRANDENS SEVÄRDHETER Antikvariaten, som ha sina primitiva butiker på kajernas stenräck, ha alltid varit populära bland bokvänner. Anatole France gjorde många affärer och hittade mången raritet bland bråten i dessa plåtlådor, och här brukar aldrig vara tomt på bibliofiler, som hoppas göra något gott fynd. E n stunds konversation med »les bouquinistes» kan vara roande, t y de äro ofta stora original.

409


gen gång, då man äter sin middag på en konstnärsrestaurang i Montparnasse, kan man få se en herde driva sin flock av get-ter hem från betet över boulevarden, följd av den trötte vallhunden. Som en besyn-nerlig kontrast kommer kanske strax efteråt en liten kinespojke, som med feno-menal skicklighet jonglerar med knivar, under det han sjunger en underlig orienta-lisk melodi. På söndagarna händer det ibland, att »den fria kommunen Sainte Génevieve», inom vilken Paris' skydds-helgon har kyrka och grav, eller någon annan av Paris' ursprungliga »byar» av någon orsak har festprocession. Då tågar mairen i spetsen med brandsoldater och musik, och efteråt följa muntra borgare med barn och blomma för att roa sig med säcklöpning och andra rustika nöjen. Och hur lantliga te sig icke de marknader, som så gott som året runt finnas i något kvarter av världsstaden! En heter pep-parkaksmarknaden och hålles under de fjorton dagarna närmast före påsk, en annan, som utbreder sig över de flesta större stråkvägar i hela Paris, pågår över jul och nyår. I de primitiva stånden säljas leksaker, sötsaker och diverse skräp, där finnas skjutbanor, lotterier, där vinsten ofta är sockerpåsar, o. s. v. På marknaden kring 14 juli kan envar få sitt lystmäte av jättedamer, svärdslu-kare, spåkvinnor och andra härligheter.

Ljusets stad. . . Hur många snillen av fransk och utländsk börd ha icke under seklernas lopp vägletts av den fyr, som heter Sorbonne! Här studerade en gång i medeltiden Dante, Italiens störste skald. Duns Scotius, Bacon, Erasmus, Rabelais, Calvin — se där ett par namn på forna parisstudenter, som ha klang över jor-dens rund. Två påvar, tjugo kardinaler och femtio biskopar utgingo från Sor-bonne under dess glanstid, som varade under trettonde, fjortonde och femtonde seklet. I modernare tid räknade Paris-universitetet bland sina elever Pascal, Lavoisier, Descartes, och under senare år Pierre och Marie Curie, som upptäckte radium och båda erhöllo Nobelpris. Och vilken roll ha icke Quartier Latins taver-ner och brasserier, där problemen debat-terats vid kaffebordet, spelat för fransk

och delvis också för annan europeisk litte-ratur. Se här några ryktbara författare, som tillbragt sina ungdomsår i det latinska kvarteret: Racine, Moliére, La Fontaine, vars fabler ännu förnöja världen, Voltaire, satirikern och upplysningsfilosofen, Ale-xander Dumas, De tre musketörernas fantasifulle autor, Balzac, Marseljäsens diktare Rouget de Lisle, Zola, de båda Goncuort, Daudet, jämte otaliga andra. Även våra nordiska diktare och prosaför-fattare ha i alla tider gärna sökt nya intryck och ny inspiration i Paris'på skiftande ty-per och intellektuell stimulans så rika liv.

En värdig infattning. Liksom en värdig infattning till en

praktfull ädelsten gruppera sig kring denna stad omgivningar, som äro intres-santa både genom naturskönhet och människohänders verk. Så ligga här Ver-sailles, Ludvig XIV:s jätteslott med träd-gårdar, där kung Sol själv i detalj utsta-kat alléer och placerat marmorgrupper, Fontainebleau, la maison de France, där man kan studera hela Frankrikes histo-ria från Frans I till Napoleon I, som här tog avsked av sitt garde, Chantilly och Malmaison, på vilket senare slott kejsarinnan Joséphine levde efter skils-mässan från Napoleon ända till sin död. St Cloud, berömt för sina vattenfall, St Denis med sin katedral, där Ludvig XVI, Marie Antoinette och andra Frankrikes suveräner ligga begravda, Barbizon, där Millet hämtade motivet till sin berömda tavla »L'Ängelus», och Brunoy, i vars vackra skog Ludvig X V hade sitt första möte med madame Pompadour. Utrym-met räcker ej till att räkna upp alla idyl-liska eller minnesrika platser, som paris-besökaren skulle vilja se. Och när han till sist lämnar Frankrikes huvudstad, har han inte bara haft en rolig utan också en lärorik tid, som gett honom inblickar i franskt kynne och fransk kultur. Den som uppsöker olika faser av Paris, för med sig hem den erfarenheten, att Paris inte blott ä r nöjets Cosmopolis och smakens metropol utan också arbetets och stu-diernas stad, där det under idog strävan födes stora tankar och utföres bragder till mänsklighetens gemensamma gagn.

410

Den vita elefantens land SIAM OCH DESS FOLK

Siam, av siameserna kallat Muang Tai, ett av de få oberoende rikena i Asien, är till ytvidden (518,100 kvkm) något större än Sverige. Invånarantal 9,7 miljoner. Kl imatet tropiskt. Landet producerar främst bomull, elfenben, fisk, hudar, kryddor, ris, sesam, siden, socker och virke. Styrelseform absolut monarki. Siarns historia börjar år 639 med Phra Ruangs krig mot Kina. Den nuvarande dynastien grundades år 1782 av Chakkri. Under konung Maha Mongkut (1851—68) öppnades landet för den europeiska handeln: 1893 fördes ett olyckligt krig med Frankrike. År 1912 öppnades universitetet i huvudstaden Bangkok, som 1772 grundades av kinesen Phya Takh.

KONUNGARIKET SIAM gränsar i nordost och öster till franska Indo-

kina, i söder till Siamviken och malaj sta-terna på Malakka, i väster och nordväst till det brittiska Burma (Birma).

Namnet Siam är egentligen ett mala-jiskt ord. På siamesiska heter landet Muang Tai. Siameserna äro ett klent och småväxt folk. Något ståtligare bygg-da äro de i de östra delarna av riket boende laos, vilkas mest bekanta egen-skap är en otrolig osnygghet. Klimatet är i nästan hela Siam tropiskt med undan-tag för de höga bergen. En torrtid om-växlar med en regntid. I huvudstaden Bangkok råder bra nog lika temperatur året runt, i december 23 å 24° C, i april åter 28 å 28,5° C. Växtvärlden är i låg-landet synnerligen yppig. Här utbreder sig den namnkunniga indiska djungeln, d. v. s. en tät, fuktigt varm regnskog med palmer, ormbunkar, sal- och sissoo-träd, granna, på träden levande epifyt-orkidéer, lianer o. s. v. Högre upp på höjderna växa evigt grönskande eksko-gar, där härligt blommande rhododend-ron och olika lagerartade växter trivas. Vidsträckta träskmarker med strand-snår av hög säv och vass äro vanliga, och dessa strandsnår äro tillhåll för Asiens farligaste och väl jordens vackraste rov-djur, kungstigern. Det säges i Siam, lik-som för resten i hela Bortre Indien, a t t detta fruktade vilddjur helst ligger på lur i den mörka skuggan av Korintha-busken, vars lövverk är så tätt att knap-past en solstråle tränger ned till marken därunder. Hjordar av vildelefanter tram-pa på tunga fötter genom djungelsko-garna, och det är en spännande och ofta livsfarlig sport att söka fånga dessa djur-

kolosser. En sådan fångst bedrives i stor skala, och vid allehanda sysselsättningar, där tungt arbete skall utföras, betjänar man sig av elefanter. Bland Bortre In-diens talrika fåglar förtjäna här främst nämnas tragopanfasanen, utmärkt genom ett hornartat utsprång på huvudet och lysande färger. Av de stora träskmarker-nas bevingade invånare spelar den grant rödnäbbade och -fotade träskfågeln en framträdande roll.

Om ock Siam är en oavhängig stat och har en konung med despotisk makt, råder i landet ett politiskt svaghetstillstånd. Endast avsaknaden av yttre fiender har räddat riket från att sjunka ned till ett lydland. Otaliga tronstrider ha utkäm-pats, och lönnmordet har varit ett om-tyckt medel att göra tronen ledig.

Siarns pulsåder är den mäktiga Menam-floden. Här rör sig en livlig trafik, här har bosättningen anhopats kring de tal-lösa kanaler och laguner, som sträcka sig utmed floden, och här ligger även rikets huvudstad, »Österns Venedig», Bangkok (som betyder »de vilda oljeträdens stad»), Bangkok är en mötesplats för österns och västerns kulturprodukter. På Menams vatten simma snuskiga folkkök, blomster-och grönsaksbåtar jämsides med ocean-ångares jättelika stålskrov, och genom det trånga, stinkande virrvarret av bambu-kojor i den gamla staden kan man vandra till det moderna Bangkok med elektriska spårvägar, automobiler, stenlagda gator och hus av europeisk typ.

Andakts- och förlustelseställen. Till Siarns märkligaste säregenheter

måste man räkna de s. k. wat. Wat är en av murar inhägnad plats, ofta med ett

411

FÄRDIG ATT MISTA DEN SISTA HÅRLOCKEN D e n n a f ö r n ä m a s i a m e s f l i c k a s r a k a d e h u v u d ä r m i t t p å h j ä s s a n k r ö n t a v e n o m s o r g s f u l l t u p p -s a t t k n u t a v l å n g t h å r , s o m s a m m a n h å l l e s a v e n g u l d n å l o c h s o m ä r d e k o r e r a d m e d e n k r a n s a v v i t a b l o m k n o p p a r . N u s k a l l d e n n a s i s t a h å r t e s t a v l ä g s n a s u n d e r s t o r a c e r e m o n i e r . M å n g e n s i a m e s k v i n n a b ä r n u f ö r t i d e n l å n g t h å r , m e n a n d r a h a f u l l k o m l i g t »skalade» h u v u d e n .

till flere tunnlands ytvidd. Här reser sig ett buddhatempel eller någon annan byggnad, avsedd både för undervisning och andaktsövningar. Dessa wats äro från morgon till kväll till trängsel fyllda med människor, och vid soluppgången frambära fromma kvinnor till sina favorit-helgon offer av te ris och kokade bambu-skott. Efter dem formligen framväller en kompakt ström av allehanda böneför-rättare, gudatillbedjare och helbrägda-görare, vilka betrakta platsen mera som ett förlustelse- än andaktsställe — eller rättare — kombinera nytta och nöje.

De vackra wat-trädgårdarna äro till-flyktsorter för gamla hundar, kattor och svin, något som har sin förklaring i reli-gionen, vars tro på en själavandring ut-gör ett kraftigt hinder för dödandet av djur. T. o.m. den giftiga cobran skonas. Även om den bitit till döds en eller flere av en sann buddists anhöriga, bäres den, hellre än att den dödas, miltals bort från stället och släppes lös. Ännu ett exempel

på en sådan omtanke om levande varelser må anföras. Varje buddhapräst bör enligt tempelreglerna ha en rakkniv, nålar och tråd, en skål för bevarande av den föda välvilliga människor giva, två omgångar kläder och — en fin sil. Denna sist-nämnda tingest tjänar icke såsom man kunde vänta till renandet av någon soppa eller dryck utan är avsedd att förhindra att någon levande varelse, som finnes i det vatten man använder, skall genom oaktsamhet bringas om livet!

Gudabilderna underhållas av tillbedjarna. Berömda för sin gyllene prakt äro de

buddistiska templens gudabilder. De äro ofta överlastade med skänker av from-ma tillbedjare, än dyrbara gåvor, än små och enkla föremål. Hela familjer vall-färda, ofta långväga ifrån, till det be-römda templet i Phra Chu Pon för att inför den sovande Buddhas jättebild för-rätta sin andakt.

Som gåvor givas vanligen guldblad, 412

BA

NG

KO

K,

SIA

MS

HU

VU

DST

AD

, k

all

as

äv

en

Asi

en

s V

en

ed

ig.

Sta

de

n l

ige

r v

id M

en

am

flo

de

n,

och

des

s ta

lrik

a k

an

ale

r, p

å v

ilk

a f

lyta

nd

e h

us,

kin

e-

sisk

a f

olk

kö

k,

fru

kt-

och

grö

nsa

ksb

åta

r si

mm

a,

och

me

r ä

n h

un

dra

te

mp

el

me

d f

örg

yll

da

tin

na

r p

åm

inn

a o

m A

dri

as

pä

rla

. U

tom

te

mp

len

och

de

ku

ng

lig

a

pa

lats

en

äro

hu

sen

oa

nse

nli

ga

, o

ch s

å l

ån

gt

bli

ck

en

nå

r se

r m

an

ota

lig

a s

ned

a

tak

. Ä

ve

n

vä

l st

en

lag

da

ga

tor

fin

na

s, t

rafi

ke

rad

e a

v e

lek

tris

ka

sp

årv

äg

ar.

D

en

s.

k.

inre

st

ad

en

ä

r tr

ån

g

och

sm

uts

ig.

Hu

nd

ar

och

g

am

ar

utg

öra

d

ess

re

nh

åll

nin

gsv

erk

, o

ch

öv

era

llt

lock

a

op

ium

hå

lor,

sp

elh

elv

ete

n

och

k

rog

ar.

PÅ

P

ÅL

AR

B

YG

GD

A

HU

S,

up

pfö

rda

a

v

lätt

tr

äv

irk

e

och

fö

rsed

da

m

ed

g

räst

ak

, k

an

ta

va

tte

nv

äg

arn

a

ick

e

blo

tt

i B

an

gk

ok

u

tan

sn

art

sa

gt

i h

ela

la

nd

et,

o

ch

n

äst

an

a

ll

go

dst

rafi

k

ske

r v

att

en

led

es.

M

ån

ga

h

us

fly

ta

säk

ert

fö

ran

kra

de

p

å

va

tte

ny

tan

fö

r

att

v

ara

sk

yd

da

de

m

ot

öv

ers

vä

m-

nin

g.

De

fö

lja

v

att

en

stå

nd

ets

v

äx

lin

ga

r,

vil

ka

k

un

na

v

ara

a

vse

vä

rda

. U

nd

er

torr

tid

en

u

tto

rka

e

n

de

l v

att

en

dra

g

nä

sta

n

he

lt

och

h

åll

et,

m

ed

an

re

gn

tid

en

s

sta

rka

n

ed

erb

örd

fö

rva

nd

lar

d

em

ti

ll

dju

pa

o

ch

vir

vla

nd

e

strö

mm

ar,

en

fö

rän

dri

ng

, so

m

ej

säll

an

k

an

in

trä

ffa

fö

rvå

na

nsv

ärt

plö

tsli

gt.

DEN VITA ELEFANTENS LAND

vilka vid templens ingång stå att köpa i förpackningar till formen liknande små böcker. Gudabilderna i helgedomarna bli genom fromma och givmilda händers försorg alldeles överklädda med sådana guldblad. Den gyllene skruden förnyas med stor pietet; på varje fläck, där guldets glans fördunklats, påsättas nya guldblad, på det att den heliga bilden alltid må vara iförd ett vankfritt, gyllene hölje. Vanliga presenter äro även ringar, gjorda av tagel från man eller svans av heliga hästar.

Den vita elefanten. Ett i Siarn heligt djur är den vita ele-

fanten. Den uppträder sparsamt i ursko-garna, men utgör självfallet icke någon särskild elefantart utan är helt enkelt en albinoform av den vanliga indiska elefan-ten. Detta vita djur betraktas av sia-

meserna som en ljusets och renhetens sinnebild och spelar i deras kult en synner-ligen betydande roll. Därför framstår för mången god siames en vit elefants in-fångande som livets högsta mål. En lyc-kad fångst medför icke blott gudars yn-nest utan även betydande materiell vinst. Stora belöningar vänta den lycklige, och när djuret håller sitt intåg i Bangkok fi-ras tilldragelsen med pomp och ståt som en verklig nationalhögtid. Den vita ele-fanten »döpes» under de högtidligaste ceremonier, och det utvalda namnet inris-tas på ett sockerrörsblad, som sedan un-der menighetens djupa vördnadsbetygel-ser uppätes av djuret — sannolikt utan djupare förståelse för ärebevisen. Gudom-lig dyrkan tillkommer den vita elefanten, och detta därför, att sedan buddismens äldsta tider den tron varit rådande, att

SIAMESISK LANTMAN MED BARN OCH BLOMMA Arkitekturen är enformig i Siam. Detta på fast mark byggda hus är mycket likt ett av de i texten omtalade flytande husen. Det omfattar två våningar och vilar på höga pelare; det gräs-täckta taket är spetsigt brutet. Karakteristiskt för den siamesiska familjen är det mycket starka kvinnliga inslaget. Den siamesiska lantmannen strävar att bli så rik på hustrur som möjligt. XXII. 4. 415

VID

H

ÖG

VA

TT

EN

ST

AN

D

FL

OT

TA

S S

TO

RA

T

EA

KST

AM

MA

R L

AN

GS

M

EN

AM

T

ILL

BA

NG

KO

K

I S

iarn

fi

nn

as v

äld

iga

sk

oga

r av

d

et

dy

rba

ra t

ea

ktr

äd

et,

so

m k

an n

å en

hö

jd a

v n

ärm

are

40

m.

Ett

tea

ktr

äd ä

r in

galu

nd

a ge

nas

t fä

rdig

t ti

ll

avsa

lu.

Fö

rst

mås

te s

tam

men

b

li r

ing

sku

ren

, d

. v.

s.

en g

örd

el a

v b

ark

en

avsk

alas

vid

sta

mb

asen

. Så

får

trä

det

dö

och

to

rka

på

rot

i tv

å år

s ti

d,

vare

fter

det

fä

lles

. M

ed t

illh

jälp

av

elef

ante

r

fors

las

d

e m

äk

tig

a

stam

mar

na

till

när

mas

te v

atte

nd

rag

län

gs v

ilk

et d

e fl

ott

as

un

der

re

gnp

erio

den

, d

å fl

od

ern

a s

väll

a o

ch b

li d

jup

are.

S

tock

arn

a h

op

fog

as

til

l ti

mm

erf

lott

ar,

o

ch

på

en

av

des

sa

up

pfö

r

flot

tnin

gsch

efen

sit

t te

mp

orä

ra

hem

, en

li

ten

ru

ckel

arta

d

hyd

da.

416

4 1 7

JOR

DE

NS

FR

UK

TE

R

SAL

UB

JUD

AS

E

N

TO

RG

DA

G

I E

N

LIT

EN

SI

AM

ESI

SK

STA

D

Dess

a

fru

kt-

o

ch

grö

nsa

ksf

örs

älj

are

h

av

a

up

pfö

rt

en

lå

g

ba

mb

up

latt

form

, p

å

vil

ke

n

de

h

uk

a

sig

ned

o

ch u

tbre

da

sin

a v

aro

r.

I sy

nn

erh

et

en

va

ra h

ar

go

d

åtg

ån

g,

nä

mli

ge

n b

ete

lnö

ten

, so

m f

ås

av

are

ca

-pa

lme

n.

Den

fö

rvä

lle

s, s

kä

res

i sk

ivo

r, so

lto

rka

s oc

h- i

nli

nd

as

i b

lad

av

be

telp

ep

pa

r.

Eft

er

en

ti

llsa

ts

av

slä

ck

t k

alk

tu

gg

as

de

tta

se

da

n

urg

am

la ti

de

r k

än

da

n

jutn

ing

sme

de

l.

Sm

ak

en

är

nå

go

t sy

rlig

och

be

telt

ug

ga

nd

et

med

för

en

up

pfr

isk

an

de,

liv

an

de

ve

r-k

an

och

sv

art

a t

än

de

r. B

ete

ltu

gg

an

de

t ä

r en

asi

ati

sk m

ots

va

rig

he

t ti

ll d

e s

yd

am

eri

ka

nsk

a i

nd

ian

ern

as

bru

k a

tt t

ug

ga

de

ko

ka

inh

alt

iga

bla

de

n a

v C

oca

-bu

ske

n

TEMPEL KRÖNANDE ETT BERG NÄRA BANGKOK Detta gamla buddistiska tempel, Wat Sahet, är byggt högt uppe på en klippa, så brant att man endast tack vare de otaliga trapporna kan nå toppen. I Siam finnas talrika gamla helge-domar, vilka dock i de flesta fall hålla på att falla i ruiner. Siameserna ha nämligen den uppfattningen, att en reparation ökar blott den ursprungliga byggarens meriter.

guden Indra ridit på en sådan elefant. Hederstiteln bland konungens av Siam många titlar är »Den vita elefantens herre», och en av de högsta ordnarna är Den vita elefantorden.

Hur man bygger, bor och färdas.

Menam kunde gott kallas »De sim-mande husens flod». Säkert förtöjda

vagga otaliga flytande hem sida vid sida på den breda flodens yta. Husen äro upp-förda av lätt virke, främst bambu, och deras branta tak äro täckta antingen med gräs eller de hårda bladen av atap-palmen. Blott få hus förfoga över flere än två rum. Det ena ligger ovanför det andra, och båda våningarna äro förenade med varandra genom trappor med — märk

418

I STÄLLET FÖR HANDBOJOR ETT OK AV BAMBU N ä r e n m i s s d å d a r e r å k a r f a s t i S i a m h å l l e s h a n i s t y r g e n o m e t t s t o r t o k a v b a m b u . F å n g v a k -t a r e n b e h ö v e r i c k e j u s t f r u k t a , a t t h a n s s k y d d s l i n g s k a l l h i t t a p å o r å d e t a t t r y m m a s i n k o s . D e t s t o r a o k e t , s o m i c k e k a n d r a g a s ö v e r h u v u d e t , s k u l l e f u l l k o m l i g t h i n d r a e n r y m m a r e s r ö r e l s e r i d e n t r o p i s k a s k o g e n s t i l l t r a s s l a d e v ä x t v i r r v a r r . S i a m e s e r n a ä r o för r e s t e n e t t l a g l y d i g t s l ä k t e .

419

420

GU

NG

NIN

GS

CE

RE

MO

ISri

EN

ÄR

VIK

TIG

AS

T V

ID S

KÖ

RD

EF

EST

EN

I B

AN

GK

OK

N

ästa

n v

arje

la

nd

fi

rar e

n s

kö

rdefe

st a

v n

åg

ot

sla

g,

me

n i

Sia

m är

den

sä

rsk

ilt

an

mä

rkn

ing

svä

rd.

En

m

ed

lem

a

v

ad

eln

u

pp

trä

de

r so

m e

n h

imm

ele

ns

re

pre

se

nta

nt

och

ma

rsch

era

r g

en

om

ga

torn

a.

I h

an

s n

ärv

aro

ta

ga

sed

an

fy

ra m

än

pla

ts i

en

sv

ind

lan

de

gu

ng

a,

som

fö

rsä

ttes i

de

vil

da

ste

sv

än

gn

ing

ar

ge

no

m

re

p,

so

m sk

öta

s a

v m

en

igh

ete

n.

Mit

t i

de

n v

ärs

ta

farte

n

må

ste en

a

v

mä

nn

en

m

ed

m

un

ne

n t

vå

gå

ng

er

up

pfå

ng

a e

n l

ite

n p

en

nin

gp

un

g,

som

på

en

lån

g

stå

ng

rä

ck

es

up

p t

ill

den

g

un

ga

nd

e

kv

art

ett

en

. S

ku

lle d

ett

a k

on

stst

yck

e m

issl

yck

as,

tro

r m

an

att

sk

örd

en

ko

mm

er

att

slå

fel

i S

iam

s h

ela

la

nd

och

rik

e.

FRÄ

N

STR

ÄN

DE

RN

A

AV

SI

AM

S

HU

VU

DT

RA

FIK

LE

D,

DE

N

BR

ED

A,

TR

ÖG

A

Mh

NA

M

I b

ak

gru

nd

en

til

l h

ög

er

se v

i en

gru

pp

fly

tan

de

hu

s o

ch

fra

mfö

r d

em

ett

pa

r i

Sia

rn a

llm

än

na b

ått

yp

er.

De

me

d e

n t

un

ne

lart

ad

, i

bä

gg

e ä

nd

arn

a ö

pp

en

me

n

' fö

nste

rlö

s k

aju

ta ö

ve

rby

gg

da

sa

mp

an

ern

a t

jän

a o

fta

so

m b

ost

äd

er

för

he

la f

am

ilje

r, m

ed

an

de

sm

å ö

pp

na

fa

rko

ste

rna

sn

ab

bt

och

sk

ick

lig

t fr

am

ma

nö

vre

ras

me

d t

illh

jälp

av

en

en

da å

ra.

I b

ak

gru

nd

en

res

er s

ig d

en

hä

rlig

a,

skim

ran

de

, m

ån

gb

esj

un

gn

a p

ag

od

en

W

at

Ch

an

g i

Ba

ng

ko

k.

Dett

a st

ora

rta

de

te

mp

el,

so

m

grä

nsa

r

till

h

ärs

ka

ren

s p

ala

ts,

ha

r so

m

an

ne

x

ett

g

am

ma

lt

klo

ster,

v

ilk

et

är

ett

h

em

vis

t fö

r

talr

ika

fr

om

ma

m

un

ka

r,

all

a

skru

da

de

i g

ult

.

421

DEN VITA ELEFANTENS LAND

väl — udda antal trappsteg. Det råder nämligen i Siam en uråldrig och fast ro-tad vidskepelse att ett jämnt tal endast kan bringa olycka med sig. Husens fram-sida är vanligen öppen och försedd med en något lägre liggande landningsplatt-form.

Tack vare denna bosättning på vattnet bli floderna de viktigaste trafiklederna (i sin tur betingad av bristen på lands-och j ärnvägar), och ett särskilt köpmans-skrå, som vi kunde kalla flodkrämare, driver en livlig handel i sina rörliga han-delsbodar. De mest använda farkosterna äro sampaner, d. v. s. båtar med en i båda ändarna öppen, tunnelformig kajuta mid-skepps. Dessa sampaner äro av kinesisk typ. Även smärre båtar finnas i hela svärmar. Med beundransvärd skicklighet förstå män, kvinnor och barn att med till-hjälp av en åra framdriva och styra sina fortskaffningsmedel. Dessa båtar föra osökt tanken till gondolerna på Venedigs laguner.

Menamfloden vimlar av fisk, och många olika fångstmetoder anlitas. Kanske mest givande är ett slags notdragning med till-hjälp av väldiga, vertikalt stående, rör-liga nät, in i vilka fisken skrämmes under stort larm med tramslag, plaskande med bambustänger och anlitandet av strupens ljudresurser.

Siamesiska spel Siamesernas nationalspel är raga-raga, ett bollspel, som är mycket närbesläktat med fotboll, om också spelreglerna äro avvikande från detta sistnämnda, oss välbekanta spel. Vid spelandet av raga-raga kommer en egendomlig, stor boll av kluven, skickligt hopfogad rotting till an-vändning. Deltagarnas antal kan vara olika. Rottingbollen sparkas flinkt från den ena till den andra, såvitt möjligt utan att beröra marken under spelets gång. Endast fötter eller knän få anlitas vid förpassandet av bollen från en spelare till en annan. Ofta äro de spelande så skickliga och snabba, att bollen under en timme och mer som en skottspole kan kila av och an utan att en enda gång ha berört marken. Hasardspel om penningar är i Siam lika

väl känt som i den övriga världen. Ett högst kuriöst hasardspel är det, som vi på svenska kunde kalla melonspelet. Detta hasardspel bedrives som ett lönande nä-ringsfång jämsides med vanlig köpenskap. I en siamensk basar finner man regelbun-det en »gissnings-skrubb», d. v. s. helt en-kelt ett särdeles primitivt litet Monte Carlo. Innehavaren av det underliga etablissemanget står bakom ett bord, där ett antal olika stora meloner ligga. Här samlas så en skock spelare, som överens-komma om en viss insats. Alla insatser samlas i en »pulla», och så anger envar av speldeltagarna för krämaren-croupieren det antal frön han tror att en viss melon innehåller. Härpå öppnas melonen och den, som gissat bäst, blir ägare till 3/4 av det, som satsats i pullan, medan den åter-stående fjärdedelen vandrar i spelhålla-rens ficka. Denna melonhasard är myc-ket omtyckt och om också insatserna per deltagare i regel äro rätt små, tillför det allmänna och livliga intresset för spe-let spelhusägaren avsevärda inkomster.

Det siamesiska språket.

I likhet med övriga indokineser samt kineser och tibetaner tala siameserna ett enstavigt språk. Siamesiskan måste räk-nas som ett för européer mycket svårlärt språk, vars främsta svårighet torde yppa sig däri, att ett och samma ord kan ha många, vitt skilda betydelser. Redan en obetydlig nyans i uttalet kan förläna ett ord en helt annan innebörd, varför en främling, som nödtorftigt lärt sig sia-mesiska, har de största utsikter att allt som oftast göra svåra misstag. Ett synnerligen ofta förekommande ord är »khai», vars stora användbarhet i viss mån framgår av följande exempel. Frå-gar man: »Finns det icke någon ägghand-lare i staden?» lyder frågan på siame-siska: »Khai, kai, khai, na, khai?» Svaret kan exempelvis bli: »Ha, nie, khai, pha-khai, khai», vilket betyder: »Försäljaren är sjuk.» Att hålla i minnet alla möjliga uttalsolikheter för ett enstavigt ord med-för svårigheter, vilka utan vidare inses.

De maktägande i Siam gynna numera spridandet av europeisk kultur. 422

DET SIAMESISKA SKÅDESPELET s t å r p å en r ä t t h ö g n i v å , o m o c k s å d e s s f r a m f ö r a n d e p å e u r o p e i s k a s c e n e r k n a p p a s t b l e v e n å g o n s u c c é s . M a n l i g a s k å d e s p e l a r e u p p t r ä d a b å d e i m a n -l i g a o c h k v i n n l i g a ro l ler , o f t a i g r o t e s k t o c h p r å l i g t u t s t y r d d e m o n m a s k e r i n g . D e t t a g ä l l e r d e t s . k . Y i K a y - s k å d e s p e l e t , m e d a n i L a k h o n - s k å d e s p e l e t ä v e n y r k e s s k å d e s p e l e r s k o r u p p t r ä d a .

423

WAT PHRA KEO ä r e t t a v d e p r ä k t i g a s t e b l a n d B a n g k o k s B u d d h a t e m p e l . T e m p l e n s

t e g e l t a k o c h t a l r i k a h e l f ö r g y l l d a t i n n a r u t g ö r a e n s k ä r a n d e k o n t r a s t t i l l s m u t s e n o c h f a t t i g -

d o m e n i n o m d e n » g a m l a s t a d e n » . S i a m e s e r n a s a m l a m e d f ö r k ä r l e k a l l e h a n d a d y r b a r h e t e r i t e m p -

len , d ä r s k a t t e r n a f r ä m s t a n h o p a s u n d e r d e n g y l l e n e , o f t a ä d e l s t e n s s m y c k a d e B u d d h a b i l d e n .

424

En liten världsdel MADAGASKAR, MALAJERNAS Ö

Madagaskar var säkert känt av orientalerna redan före Kristi födelse, och visst är även att araberna ofta besökte ön och t. o. m. koloniserade de nordligaste landskapen och där grundlade småstater. Först under mitten av 1600-talet blev ön bekant i Eu-ropa, och ett franskt bolag bildades för att driva handel med infödingarna. Senare fingo engelsmännen allt större inflytande, men år 1885 avstodo de från alla anspråk och läm-nade Madagaskar helt i fransmännens händer, antagligen emedan de tidigt insågo, vil-ken relativt värdelös koloni ön var och hur dyr den skulle bli att underhålla. Frans-männen blevo icke herrar på ön förrän efter ett dyrt och blodigt krig med infödin-garna åren 1894—96. Redan 1869 övergick befolkningen officiellt till kristendomen.

SOM ETT jättestort lösrivet block ur en större kontinent ligger Madagaskar i

Indiska oceanen, skilt från det afrikanska fastlandet genom Mosambikkanalen. Ma-dagaskar är med avseende på storlek den femte av jordens öar, en liten världsdel för sig med en egen natur och ett eget folk, i ganska liten geografisk gemenskap med Afrika, men likväl i många avseenden bil-dande en förmedlande länk mellan Afrika och Ostindien.

Land och kuster. Öns kuster äro låga och fattiga på

hamnar utom i norr och nordväst där stranden är hög, djupt inskuren och rikt begåvad med naturliga hamnar. Den östra stranden har många smala laguner och den södra består av underminerade brinkar med lömska korallrev utanför. Betydande kustorter äro därför få. På östkusten är Tamatave den viktigaste, på västkusten Majunga, som inte ens har en ordentlig hamn. Skärgården är fattig; S:te Marie är den största ön på östkusten, och väster om norra Madagaskar ligger den lilla ön Nossi Bé med staden Hell-ville, som en gång varit én betydande handelsstad, men som förlorat i bety-delse sedan man börjat med stora hamn-anläggningar och befästningsarbeten i Diego Suarezbukten strax öster om Ma-dagaskars nordspets, den bästa naturliga hamnplatsen på hela ön.

Det låga kustlandet är runt hela Ma-dagaskar smalt, det inre höglandet möter snart och brant, höjande sig mot väster till några hundra meters höjd, mot öster till en 1,500 m hög bergskedja. Innanför denna kedja stiger höglandet ända till

2,800 m och består till största delen av urberg. Här och där påträffas yngre bergarter t. ex. basalt och även lavafält, vilka tyda på vulkanisk verksamhet, något som bekräftas av de talrika heta källorna. Det västra höglandet består av sandsten och kalksten bildande stora platåer genomskurna av breda floddalar. De längsta floderna utfalla i Mosambik-kanalen emedan vattendelaren ligger när-mare östkusten. Madagaskars floder äro i allmänhet föga farbara, fyllda av sand-bankar och rika på forsar. Den största, Betsiboka, kan befaras med större båtar 25 mil från mynningen.

Invandrade folk. Den tanken ligger nära till hands, att

Madagaskar skulle mottagit sin befolk-ning från Afrika, då det åtskiljande vatt-net icke är mycket bredare än Nordsjön. Så är emellertid icke fallet. Öns folk här-stammar från malajerna — om från Ma-lakka eller den malajiska arkipelagen är svårt att säga. Isynnerhet de i öster boende stammarna påminna mycket om malajerna, och ett av de bästa bevisen för deras härstamning är att de kunna redogöra för sin historia. Från generation till generation ha berättelser och sägner om det underbara sjöfolkets irrfärder gått i arv, alldeles som bland malajer och poly-nesier på söderhavsöarna. Mycket lång tid kan dock icke ha förflutit sedan deras ankomst till Madagaskar, emedan man med tämligen stor säkerhet kan påstå, att de redan då kände till bruket av järn, liksom de medfört kännedomen om risodling, silkesodling och -industri och andra nä-ringar som höra hemma i Sydasien. Ma-

425

426

AN

TA

NA

NA

RIV

O,

MA

DA

GA

SKA

RS

VA

CK

RA

OC

H E

GE

NA

RT

AD

E

HU

VU

DST

AD

A

nta

na

na

riv

o,

elle

r b

lott

Ta

na

na

rivo

so

m

man

k

ansk

e

ofta

re

säge

r,

ligg

er

1,2

00

m.

öve

r h

avet

på

en

smal

b

ergs

rygg

m

ed

uts

ikt

öve

r en

bre

d,

av

va

ck

ra r

isfä

lt u

pp

fyll

d d

al.

Sta

den

har

trå

ng

a oc

h

kro

kig

a ga

tor,

och

d

e sm

å vi

ta h

use

n l

igga

ho

ptr

ängd

a i

klu

ngo

r p

å lä

mp

liga

st

älle

n a

v b

ergs

slu

tt-

nin

ge

n.

Hö

gst

up

pe

rese

r si

g d

et f

orn

a k

un

glig

a sl

ott

et,

en b

yggn

ad u

pp

förd

i ö

verv

ägan

de

euro

pei

sk s

til.

D

essu

tom

fin

nas

mån

ga a

nd

ra m

od

ern

a oc

h o

vän

-ta

t st

åtl

iga

byg

gn

ad

sver

k.'

Hu

vud

stad

en l

igge

r m

itt

i la

nd

et o

ch

är d

ärfö

r m

ed j

ärn

vä

g fö

ren

ad m

ed ö

ns

vik

tiga

ste

ham

nst

ad T

amat

ave

på

öst

ku

sten

.

427

KV

INN

OR

U

TP

LA

NT

ER

AN

DE

U

NG

A

RIS

PL

AN

TO

R

PÄ

E

TT

Ö

VE

RSV

ÄM

MA

T F

ÄL

T

Det

s.

k

. su

mp

rise

t är

m

yck

et

fukt

igh

etsä

lska

nd

e

och

m

åste

u

tsås

el

ler

pla

nte

ras

på

gen

omvå

t el

ler

ren

t av

ö

vers

väm

mad

m

ark

. P

å M

ada-

gask

ar

utf

öra

i re

gel

kvin

nor

na

d

etta

ar

bet

e,

tro

ts

att

det

är

tu

ngt

oc

h

de

få

vad

a d

jup

t i

den

m

juk

a äv

jan

. —

Mad

agas

sern

a h

a m

ånga

eg

end

omli

ga

förb

ud

so

m

de

kal

la

fad

y

och

sc

m

mo

tsva

ra

pol

ynes

iern

as

tab

u.

Sål

un

da

få s

ihan

akak

vin

no

rna

ät

a ri

s en

das

t p

å b

estä

md

a d

agar

; i

en

stad

i p

rovi

nse

n

Imer

ina

är

rise

t h

elt

och

h

ålle

t fa

dy

fö

r k

vin

no

rna,

oc

h

i en

an

nan

tr

akt

får

den

st

ack

ars

befo

lkn

inge

n

ick

e al

ls

odla

ris

.

ETT DAGLIGT ARBETE FÖR MADAGASKARS KVINNOR Mattor äro mycket viktiga ting i madagassens hem. De hängas på väggarna, de användas som förhängen och utbredda på golvet både som sitt- och liggplatser. De tillverkas dels av den eftersökta bast som erhålles av rafiapalmen, dels av annan fiber eller av gräs " och äro ofta mycket konstnärligt flätade. De bästa mattorna tillverkas av sihanakakvinnorna.

dagasserna ha spritt sig över hela ön och småningom givit upphov åt flere stammar, som i våra dagar förefalla att vara mycket olika varandra. Ett hava de likväl ge-mensamt — språket, som hur det än må variera dock uppenbarligen kan härledas från samma malajiska urspråk. Senare ha araber, hinduer och, sannolikt som de förras slavar, en massa negrer inflyttat, isynnerhet i norr och väster. En intensiv rasblandning har ägt rum, och därför är det icke förvånande, att de olika stam-marna så ofta i hög grad skilja sig från varandra både med avseende på utseende, språk och kultur. Länge trodde man t. ex. att det talrikaste i väster boende folket, sakalaverna, härstammade från Afrikas bantunegrer, men senare forskningar ha tydligt ådagalagt att också de äro malajer, ehuru starkt uppblandade med negrer, och sannolikt därför i de flesta avseenden mycket lägre stående än de östliga stam-marna. Sakalaverna äro i allmänhet råa, vidskepliga och liderliga. De ha icke kun-nat höjas i kulturellt avseende och ha i

stort sett endast påverkats av den euro-peiska civilisationens sämsta sidor. Hov a.

Det högst stående och mäktigaste fol-ket på Madagaskar är antimerina eller, som det vanligen kallas, ho va. Ofta kalla de sig själva »folket från Imerina». Nam-net ho va, som européerna använda, här-leder sig från att detta folk är delat i tre klasser, adeln eller andriana, medelklas-sen eller ho va och slavarna eller andevo, och då nu medelklassen eller de fria med-borgarna äro talrikast, trodde man att ho va var en benämning för hela folket. Hovas ha icke heller utpräglat malajiskt utseende utan likna något både hinduer och araber och se ganska bra ut. De äro vackert byggda, ha gulbrun hy och svart, slätt hår. De anses vara opålitliga, men äro i stället, i motsats till sakalaverna, flitiga, nyktra och framför allt utvecklings-dugliga. Hovas äro verkligen intresserade av kulturellt framåtskridande, vilket bäst synes därav att de flitigt besöka de tal-4 2 8

EN LITEN VÄRLDSDEL

rika både lägre och högre skolor som frans-männen grundat på ön. Det finnes t. o. m. högskolor för fackutbildning, och isyn-nerhet läkaryrket tyckes locka hovas. Många goda infödda tropikläkare finnas och de ha fullt upp med arbete i det osunda klimatet, som isynnerhet på den regniga östkusten är mycket feberalstrande.

Biandkultur. Sederna, det religiösa tänkesättet och

kulturen i allmänhet hos massan av folket är starkt påverkad av flere andra folk. Det torde vara omöjligt att numera av-göra vad som är rent madagassiskt och vad som är förvärvat från araber, hinduer,

negrer och européer. I sedligt avseende äro madagasserna ganska tvivelaktiga, äktenskapet betyder icke mycket, och till-fälliga förbindelser äro vanliga både bland gifta och ogifta. Religionen är en bland-ning av kristendom, islam, fetischism och ankult. Astrologiska och mytologiska spetsfundigheter och allehanda spådomar och trollkonster spela en stor roll, visser-ligen mest bland sakalaver och andra efterblivna stammar, men också bland hovas. Magiska förbud eller »fady», som alldeles motsvarar polynesiernas tabu, tilllämpas ännu flerstädes på det mest egendomliga sätt, ställande hinder t. o. m. för vissa näringars be-

HATTMAKARE FRÄN PROVINSEN IMERINA Förr t i l l v e r k a d e i s y n n e r h e t h o v a i s t o r u t s t r ä c k n i n g m a t t o r , h a t t a r , a l l e h a n d a v ä v n a d e r och h u s g e r å d a v r a f i a b a s t o c h a v a n d r a p å M a d a g a s k a r v ä x a n d e s p å n a d s v ä x t e r , o c h t i l l v e r k -n i n g s m e t o d e r n a v o r o l i k a e n k l a s o m a n s p r å k e n p å k l ä d e r . N u g å d e g a m l a h a n t v e r k e n t i l l -b a k a , o c h a n s p r å k e n b l i s t ö r r e , s e d a n f r a n s m ä n n e n b e g y n t i n f ö r a e u r o p e i s k a i n d u s t r i a l s t e r .

429

ETT VANLIGT FORTSKAFFNINGSMEDEL PÄ MADAGASKAR E h u r u f r a n s m ä n n e n n e d l a g t s t o r a s u m m o r p å s a m f ä r d s e l n s f ö r b ä t t r a n d e , ä r d e t g i v e t a t t d e g o d a v ä g a r n a ä r o få p å d e n v ä l d i g a o c h g l e s t b e f o l k a d e ö n . D å m a n f ä r d a s l ä n g s i n f ö d i n g a r n a s s m a l a s t i g a r , b e t j ä n a r m a n s i g g ä r n a a v e t t s l a g s b ä r s t o l k a l l a d f i l a n j a n a e l l e r f i l a n z a n a , s o m b ä r e s a v f y r a m ä n . D e s s u t o m m å s t e f y r a r e s e r v e r m e d f ö l j a , v a r f ö r d e s s a r e s o r b l i g a n s k a d y r a .

drivande bland en del stammar. Mada-gasserna voro förr mycket krigiska såsom alla malajer. Hovas hade, då de vita kommo hit, erövrat större delen av ön; endast längst i söder och väster voro ännu sakalaverna oberoende av dem. De erbjödo också européerna ett hård-nackat motstånd, och äro ännu långt efter det de underkuvats avvisande och otillgängliga.

Klimat och växtvärld.

Madagaskars klimat är hett och osunt. Den östra sidan har stor nederbörd året runt, den västra endast sommarregn lik-som bergstrakterna, vilka också äro något svalare än låglandet. En föreställning om den höga temperaturen får man av att veta att huvudstaden Tananarivo, som ändå ligger mer än 1,200 m. över havet, om sommaren har en medelvärme på 20, om vintern på 14 grader. Såväl växt- som djurvärlden påminner något om Afrikas, Ostindiens, Australiens och Sydamerikas, men sammansättes till

mycket stor del av endemiska arter, d.v.s. arter som icke finnas på någon annan plats på jorden. Madagaskar kan icke kallas naturskönt, därtill har ön för litet skog. Det är icke heller ett bördigt land; stora vtor äro täckta av den röda, lerartade lateritjorden, som är näringsfattig och som trots fukt och värme varken ger upp-hov åt en frodig vild vegetation eller läm-par sig för jordbruk. Vida ytor upptagas dessutom av magra sand- och kalkstens-platåer. I bergstrakterna finnas dock goda betesmarker, och längsdalarna mellan bergen äro till stor del försumpade och som skapade för risodling. Denna odling och boskapsskötsel äro också folkets hu-vudnäringar. E t t ganska smalt bälte av skog sträcker sig på längden genom ön i de östra bergstrakterna. Den är tät och artrik med en myckenhet ormbunkar, or-kidéer och lianer, men gör dock mera intryck av djungel än av tropisk urskog eller verklig högskog. Bergsluttningarna bära i allmänhet icke skog men en gles trädväxtlighet; solfjäderspalmer äro där

wåSSam

SAKALAVER MED FISKHÅVAR OCH -KORGAR M a d a g a s s e r n a ä r o i a l l m ä n h e t i c k e s ä r s k i l t i n t r e s s e r a d e el ler s k i c k l i g a f i s k a r e , m e n m å n g a s t a m m a r i d k a d o c k f i ske t i l l h u s b e h o v b å d e v i d k u s t e n o c h i s m ä r r e i n s j ö a r o c h d a m m a r . D e b e g a g n a d å o f t a s å d a n a h å v a r e l ler s p j ä l t r a t t a r s o m v i se p å b i l d e n . V a d a n d e i v a t t n e t s k j u t a d e d e m f ö r s i k t i g t f r a m f ö r s i g o c h t i l l v a r a t a g a d å f ö r u t o m fisk a l l e h a n d a s m ä r r e v a t t e n d j u r .

EN LITEN VÄRLDSDEL

de allmännaste träden. Det östra kust-landet hyser en gles, vacker parkskog med många egendomliga arter, bl. a. ravena-lan, »de resandes träd», en med bananen besläktad trädliknande ört med bladen ordnade till en solfjäder i stjälkens topp. Också på västkusten finnas smärre skogs-fläckar, där bl. a. den viktiga rafiapal-men växer, från vars bladslidor det goda rafiabastet, en av öns exportvaror, ut-vinnes. Västkusten är dock till största delen savannartad och övergår söderut i vidsträckta buskmarker och t. o. m. ökenartade landskap. Från flere växter, både träd, buskar och lianer, utvinnes kautschuk, som också är en exportvara, liksom* kopalgummi, vilket fås från Tra-chylobium-trädet.

En egenartad fauna. Madagaskars djurvärld är rätt artrik

men egenartad, något ensidig och ålder-domlig. Märkligt är att Afrikas större djur saknas; icke ens rovdjur finnas,

andra än den från tertiärtiden kvarle-vande frettkatten eller fossan. I stället kvarleva här en mängd arter som utdött på fastlandet, t. ex. tanrek, insektätare med närstående former endast i Västin-dien, och ett stort antal halvapor bör-jande med indri, stor som en räv, och slu-tande med dvärgmakierna inte större än möss. Den vackraste är kattmakin med en yvig ringad svans, och den egendomli-gaste är fingerdjuret, ai-ai, som med ett förlängt finger petar fram sin föda ur allehanda skrymslen. Fågelvärlden är rik, men de intressantaste formerna, de jätte-stora vinglösa aepyornisarterna och andra märkliga endemiska arter äro utdöda. Krokodiler finnas massvis i alla vatten-drag och sjöar och äro med skäl mycket fruktade av de infödda. Också insektvärl-den är formrik, och av alla arter före-komma de malariaspridande moskiterna mest. Det är till icke ringa del deras fel att så få européer bosatt sig på Madagaskar.

HELA FAMILJEN DELTAR I MALTIDENS ANRÄTTANDE R i s a n r ä t t a t m e d s a l t ä r m a d a g a s s e r n a s f ö r n ä m s t a f ö d a , m e n d e s s u t o m t i l l r e d a d e o l i k a r ä t t e r

a v m a j s , p o t a t i s , b a t a t e r , m a n i o k , b a n a n e r o c h a n d r a v ä x t e r s o m m e d f r a m g å n g o d l a s . H e l s t

f ö r t ä r a d e r i s e t t i l l s a m m a n s m e d k ö t t , o c h d e f ö r s t å s i g b r a p å k o n s t e n a t t m e d s o c k e r r ö r o c h

a n d r a n ä r i n g s r i k a v ä x t e r p å k o r t t i d g ö ä a s l a k t b o s k a p e n s å a t t d e n b l i r o f o r m l i g t f e t .

432

Europas utpost i nordost DET FROSTHÄRJADE MEN FRAMÅTSKRIDANDE FINEAND

I n o m d e t e u r o p e i s k a s t a t s s y s t e m e t i n t a r F i n l a n d i n t e n å g o n b e t y d a n d e s t ä l l n i n g , m e n a t t d e t ö v e r h u v u d h ö r d i t ä r m ä r k l i g t n o g . L a n d e t s n a t u r f ö r h å l l a n d e n h a f r å n b e g y n -n e l s e n v a r i t i h ö g g r a d o g y n n s a m m a för o d l i n g , o c h d e t h a r b e h ö v t s e t t fo lk a v m e r ä n v a n l i g k r a f t o c h h ä r d i g h e t för a t t b e s e g r a v i l d m a r k e n o c h d e t h å r d a k l i m a t e t . P o s t e r a t v i d d e t k u l t u r h i s t o r i s k a b e g r e p p e t E u r o p a s n o r d ö s t r a g r ä n s h a r F i n l a n d u n d e r h e l a s i n h i s t o r i a l ö p t f a r a a t t b r i n g a s u n d e r r y s k - a s i a t i s k t i n f l y t a n d e , o c h a t t d e n n a f a r a a v v ä r j t s ä r j ä m t e u p p o d l i n g e n a v d e t k a r g a o c h f r o s t h ä r j a d e l a n d e t d e s s b e f o l k n i n g s s t ö r s t a b r a g d . Ä n i d a g ä r F i n l a n d i s t o r u t s t r ä c k n i n g e t t ö d e m a r k s l a n d , m e n i d e s t ö r r e s t ä -d e r n a o c h i d e r e l a t i v t t ä t t b e f o l k a d e s ö d r a o c h v ä s t r a k u s t t r a k t e r n a h ä r s k a r d e n i n t e r -n a t i o n e l l a v ä s t e r l ä n d s k a k u l t u r e n p å g o t t o c h o n t , o c h d e n m o d e r n a k o m m u n i k a t i o n s -t e k n i k e n ä r i f ä r d m e d a t t s n a b b t b r y t a ä v e n d e a v l ä g s n a s k o g s b y g d e r n a s i s o l e r i n g .

INTET AV jordens kulturländer har ett så nordligt läge som Finland. Det

ligger i stort sett mellan 60 och 70 grader nordlig bredd. Följer man sextionde paral-lellen, som tangerar Finlands sydkust, runt jorden, så får man ett synnerligen starkt intryck av det exceptionella i landets geo-grafiska läge. Ifrågavarande breddgrad stryker fram genom norra Ryssland och mellersta Sibirien, når Stilla havet vid halvön Kamtsjatkas landfäste — d. v. s. dess nordligaste del — korsar norra delen av Berings hav och träffar den nordameri-kanska kontinenten vid Alaskas västra kust. Den berör det i Klondyke-histo-rierna figurerande Chilkootpasset, fort-sätter genom norra Canadas ödemarker, korsar Hudsonviken och nordligaste de-len av halvön Labrador, tangerar Grön-lands sydspets och når slutligen Skandi-navien strax söder om staden Bergen i Norge. Med undantag av Hangö udd och några små skär ligger hela Finland norr om denna linje. Att kulturen över huvud kunnat vinna fotfäste på så nordliga breddgrader, därför har man i främsta rummet Golfströmmen och västvindarna att tacka. Utan dessa företeelser vore hela Finland och största delen av Skandi-navien närmast jämförbara med Kam-tsjatka och Labrador.

Ett vidsträckt land med gles befolkning. Till arealen är Finland det sjätte i ord-

ningen av Europas riken. Endast Ryss-land, Frankrike, Spanien, Tyskland och Sverige äro större. Men med avseende på folkmängden är Finland det tjugonde, må-

hända det tjuguförsta. På nära 400,000 kvkm har landet en befolkning på unge-fär 3 1 / 3 miljon, d. v. s. i medeltal mindre än 9 personer per kvadratkilometer. Till jämförelse må nämnas, att motsvarande tal för Sverige — som i norr har väldiga glest befolkade områden — är nära 15, för Frankrike över 70, för Tyskland c:a 130 och för Belgien över 250. Men Fin-lands befolkning är naturligtvis ytterst ojämnt fördelad, och medan vidsträckta områden i norr och öster äro nästan folk-tomma ödemarker, ha vissa kommuner i de sydliga och sydvästliga kusttrakterna att uppvisa en bebyggelse, som i intensi-tet närmar sig det centraleuropeiska me-deltalet. Dessutom är befolkningen inte på långt när i lika hög grad som i det öv-riga Europa koncentrerad i städer. Av Finlands invånare bo ännu s / 6 på lands-bygden, men förhållandet förskjutes sta-digt til! städernas förmån.

Skogar, sjöar och kärr. Finland benämnes allmänt »de tusen

sjöars land». Denna benämning, rent poe-tisk som den är, får inte tas bokstavligen, ty inklusive de oräkneliga små träsken räknas Finlands sjöar i hundratusental. Då emellertid betydande delar av landet sakna större vatten, upptas blott c:a 1 / 1 0 av Finlands hela areal av sjöar och andra vattendrag — i och för sig vackert så, vilket en jämförelse med det ävenle-des mycket vattenrika Sverige ger vid handen. Motsvarande tal är för detta land inte fullt 1 / 1 2 , och därav faller en bety-dande del på de båda stora sjöarna Vänern

xxiii. 1. 433

Ett stridsäpple i Österlandet SYRIEN I FORNTID OCH NUTID

M e l l a n M e d e l h a v e t o c h E u f r a t l i g g e r S y r i e n , e t t l a n d m e d s k i f t a n d e n a t u r , b r o k i g b e f o l k n i n g o c h s t o r m i g h i s t o r i a . P a r a l l e l l t m e d k u s t e n s t r ä c k a s i g m ä k t i g a b e r g s k e d j o r , v i l k a i s ö d e r b ä r a n a m n e n L i b a n o n o c h A n t i l i b a n o n . S ä n k a n m e l l a n d e s s a b e r g b ö r j a r v i d T a u r u s i M i n d r e A s i e n o c h f o r t s ä t t e r g e n o m S y r i e n o c h P a l e s t i n a ä n d a t i l l A k a b a - v i k e n . I n n a n f ö r b e r g e n u t b r e d a s i g b u s k s t ä p p e r o c h ö k e n a r t a d e s l ä t t e r . V i d k u s t e n l å g o i f o r n t i d e n d e h a n d e l s i d k a n d e f e n i c i e r n a s r y k t b a r a m o d e r s t ä d e r . S e n a r e u p p s t o d i n o r r a S y r i e n e n b l o m s t r a n d e h e l l e n i s t i s k b i l d n i n g s h ä r d , o c h n ä r i s l a m e r ö v r a t f r ä m r e A s i e n , b l e v D a m a s k u s e n h u v u d o r t för a r a b i s k t k u l t u r l i v . I e t t t i d i g a r e k a p i t e l h a v i s k i l d r a t L i b a n o n s t r o t s i g a b e r g s b o r . I d e t f ö l j a n d e s k o l a v i ä g n a D a m a s k u s o c h d e t e g e n t l i g a S y r i e n e n s ä r s k i l d u p p m ä r k s a m h e t .

SYRIEN, till vilket vi även kunna räkna Palestina, är i dubbel bemärkelse en

förpost. Å ena sidan utgör det medelhavs-naturens och medelhavskulturens gräns-land i öster, å andra sidan bildar det ett utanverk för öknen och islam. Här käm-par buskskogen, macchian, med den sol-torra stäppen, hit sträckte sig en gång Roms makt. Men liksom Syriens berg icke äro något annat än den arabiska platåns sönderbrutna kant, så ha varken korståg eller sionism kunnat rubba mu-hammedanernas övermakt i judendomens och kristendomens arvländer.

En skiftesrik historia. Redan i den grå forntiden var Syrien

ett eftertraktat byte för erövrare från norr och söder, öster och väster. Folk-vandringar ströko fram över landet. Folkspillror kastades om varandra, upp-slukades av mäktigare grannar eller trot-sade sig fram genom årtusenden. I tret-tonde seklet före vår tidräkning härskade de gåtfulla hettiterna i landet. Men deras makt bröts av Farao Ramses i slaget vid Kadesch. På denna tid började även de semitiska araméerna tränga in i landet, medan feniciernas maktutveckling in-skränkte sig till kusten och havet. Från araméerna torde en betydande del av Syriens nuvarande befolkning härstamma. Men landets namn är väl ett minne av assyriernas erövringståg. Efter dem kom-mo perser, makedoner och romare. En hellenistisk kultur med orientalisk prägel utvecklade sig i Syriens rika handels-städer. Och denna kultur gav mycket i arv icke blott åt den österländska kristen-domen, utan även åt islam.

Muhammedaner och kristna. Befolkningens flertal omfattade pro-

fetens lära, men Syriens kristna funno fristäder uppe i bergen. Dit sökte sig också en mängd muhammedanska sekte-rister. Maroniternas och drusernas reli-gionskrig samt Frankrikes traditionella roll som de kristna syriernas beskyddare ha redan behandlats i kapitlet om Liba-non. Denna historiska uppgift är grunden till Frankrikes nuvarande ställning som syrisk mandatmakt.

Mandat och autonomi. Syrien erövrades av general Allenbys

armé i oktober 1918 och förklarades genom Sévresfördraget i augusti 1920 oberoende av Turkiet. Det franska mandatet trädde i kraft tre år senare. Numera består Syrien av fyra åtminstone till namnet autonoma stater: Syrien i trängre bemär-kelse, innefattande provinserna Damas-kus och Aleppo, samt Alaouite, Alexan-dretta och Libanon. De olika staterna ha sina presidenter och parlament, men dessa kontrolleras av den franske över-kommissarien i Beirut. Mandatmakten har haft många svårigheter att övervinna, och fullkomligt lugn råder ännu icke i Syrien. Den farligaste konflikten var Haurandrusernas resning, som bl.a. ledde till att Damaskus tvenne gånger, i okto-ber 1925 och i maj 1926, bombarderades av fransmännen, varvid många stadsbor omkommo och flere gamla byggnader svårt skadades.

Världens äldsta stad. Enligt sägnen är Damaskus världens

äldsta ännu bebodda stad. På kalifernas

FINLANDS NYASTE LANDFÖRVÄRV — PETSAMO I HÖGA NORDEN I höga Norden antar naturen en säregen prägel. Landet är kalare, skogen glesare och mera för-krympt. Byn på bilden heter Köngäs och är belägen vid Patsjoki (Pasvigs) älv, som utfaller i Ishavet. Älven utgör gräns mellan Finland och Norge; den höga, bortre stranden tillhör sistnämnda land. Detta sitt nordligaste område, Petsamo, erhöll Finland först år 1920.

EN AV TURISTTRAFIKENS HUVUDLEDER Punkaharju är en av de för naturskönhet mest ryktbara platserna i Finland. Landsvägen löper här längs en lång, smal sandås, som sträcker sig tvärs över en sjö. Åsen är vid pass 7 kilometer lång och blott några tiotal meter bred. På båda sidor utbreda sig vida fjärdar med talrika skog-klädda holmar. För sina hänförande utsikter besökes Punkaharju årligen av tusentals resande.

435

EUROPAS UTPOST I NORDOST

och Vättern. Den s. k. sjöplatån, som upptar de inre delarna av södra och mel-lersta Finland ända upp till Ule träsk, är i själva verket en exempellöst vattenrik trakt, där vida nejder ha karaktären av en inlandsskärgård och där praktiskt taget varje hemman har eget fiskevatten. En motsvarighet härtill är den bård av öar, holmar och skär, som kantar största de-len av Finlands kuster och i sydväst vinner en sådan utsträckning, att den nära nog bildar en brygga över Östersjön. Endast det smala Ålands hav skiljer den mellansvenska skärgården från Ålands, som å sin sida genom Egentliga Finlands vidsträckta arkipelag är förenad med den finländska fastlandskusten.

Största delen av Finlands areal är täckt av skog. Tar man endast den egentliga skogsmarken med i räkningen, uppgår den skogbevuxna arealen väl inte till fullt hälften av det hela, men av åter-stoden upptas en betydande del av skog-bärande kärr, mossar och berg. Den od-lade marken omfattar knappt mer än 6 % av landets hela yta, och medräk-nas naturlig ängsmark, torde den av män-niskan i direkt bruk tagna marken uppgå till c:a x / 1 0 av Finlands ytvidd. Barrskogen — tall och gran — överväger; bland lövträ-den förekommer björken ymnigast, där-näst aspen och alen. Skog förekommer i hela landet, ehuru längst i norr skogs-gränsen inte ligger högt över havets nivå.

Med undantag av de lappländska fjäl-len ligger hela Finland lägre än 300 m över havet, och i största delen av landet nå endast enstaka berg över 200 m. Högst är landet i den arm, som Finland i nord-väst skjuter in mellan Sverige och Norge; gränsfjället Haldatjokko, den högsta top-pen inom Finlands gränser, når där en höjd av 1,250 m.

Det typiska landskapet i södra och mellersta Finland är komponerat av skog och sjö med smala odlade marker här och var längs vattendragen. Endast i de södra och västra delarna av landet fin-nas öppna, odlade nejder. Detta skog-och sjölandskap är omväxlande i detalj, men enformigt i stort. Dess prägel är enslighet och vemod, och det har satt djupa spår i folkkaraktär och folkdiktning.

Finlands folk — ett biandfolk.

I detta land av skogar, sjöar och kärr invandrade för omkring ett tusen fem-hundra år sedan de finska stammarna. De kommo från söder över Finska viken och från sydost över Karelska näset mel-lan denna och sjön Eadoga.

Det är lika hävdvunnet som oriktigt -att beteckna finnarna som mongoler. T. o. m. som beteckning för det finsk-ugriska urfolket har detta rasnamn oviss tillämpning, och talrika blodblandningar ha sedermera under tidernas lopp gjort det i hög grad missvisande vad våra dagars finnar angår. Redan vid sin invandring till det nuvarande hemlandet voro de ett folk av blandad härkomst, och i Finland sammansmälte de synbarligen med en i landets sydvästra delar boende befolk-ning av germansk, närmast skandinavisk, stam. Senare inflyttning av svenskar har ytterligare förstärkt det nordiska inslaget, och nutida finnar uppvisa rätt sällan drag, som enligt gängse uppfattning kunna betecknas såsom mongoliska; redan deras blondhet skiljer dem från mongolerna. De bilda omkring 8/9 av landets hela befolkning, medan svenskarna — bo-satta på sydkusten från Kymmene älv till Hangö udd, i den sydvästra skär-gården samt på mellersta delen av väst-kusten — utgöra omkring 1/9 . Finnarnas rastyp har rönt stark påverkan av den s. k. ostbaltiska. Med undantag av es-terna stå de språkbesläktade folken dem fjärran med avseende på rastyp.

Trots blodblandningen, som i vissa trakter torde ha varit rätt stark, kan man i stort sett urskilja påfallande olik-heter, både fysiska och psykiska, mellan finnarna och Finlands svenska befolk-ning. De förra äro mera inåtvända och slutna — härifrån bilda dock i stor ut-sträckning karelarna ett undantag —•, mera grubblande och långsamma än de ut-åtvända, öppna och företagsammare svenskarna. Finnarna stå högt i musika-lisk begåvning. Under sin i vardagslag lugna yta dölja de ofta ett våldsamt tem-perament. På dem kan tillämpas Ehren-svärds ord om sina landsmän: en tung nation, full av hetsigheter. I fysisk styrka

436

»FIN

LA

ND

S H

OL

ME

NK

OL

LE

N»

— S

KID

BA

CK

EN

I L

AH

TIS

E

tt

sk

idsp

orte

ns

la

nd

k

an

F

inla

nd

m

ed

sk

äl

ka

lla

s.

Sk

ida

n

är

inte

b

lott

e

tt

na

tio

ne

llt,

u

tan

ä

ve

n

ett

h

art

n

är

ou

mb

ärl

igt

fort

ska

ffn

ing

s-m

ed

el

un

der

d

en

lå

ng

a

och

sn

öri

ka

v

inte

rn,

och

d

e

fin

län

dsk

a

skid

löp

arn

a

på

si

na

lå

ng

a,

smid

iga

lö

psk

ido

r ä

ro i

sn

ab

bh

et

oö

vert

räff

lig

a.

Äv

en

b

ack

åk

nin

ge

n

flo

rera

r

nu

me

ra,

eh

uru

d

en

in

te

ha

r sa

mm

a

na

turl

iga

fö

ruts

ätt

nin

ga

r.

Bil

de

n

åte

rge

r en

v

y

frå

n

krö

ne

t a

v

skid

ba

cke

n

i F

ah

tis,

d

är

årl

ige

n

sto

ra

na

tio

nell

a

och

in

tern

ati

on

ell

a

täv

lin

ga

r ä

ga

ru

m

i en

id

ea

lisk

te

rrä

ng

.

437

»STORKYRO Å K E R O C H L I M I N G O ÄNG» Den österbottniska slätten avviker i mycket från det typiska finländska landskapet. Fat t ig t på sjöar, men rikt på älvar och åar, utbreder sig landet jämnt och flackt, så långt ögat når. Även skogen är mindre utbredd där än i andra delar av landet, och i somliga trakter spelar den ingen

större roll i landskapsbilden — en i Finland ytterst ovanlig företeelse.

F I N L A N D S S T O R A K R A F T K Ä L L A , I M A T R A FORS Imatra är sannolikt Finlands utanför landets gränser mest kända plats. Vuoksen bryter här med våldsam kraft genom ett granitbälte, och vid högvatten är skådespelet överväldigande. Forsen rasar vit av skum mellan mörka, skogklädda klippbranter. Ett stort kraftverk har nyligen anlagts vid Imatra — till gagn för landet, men ej för den ryktbara forsens skönhet.

4 3 8

ETT AV LANDETS STOLTASTE MEDELTIDSMINNEN Olofsborg på en liten holme i ett av ålder som trafikled synnerligen betydelsefullt sund är ett vackert och ståtligt minne från forna fejder med ryssarna. Det anlades år 1475 av dåvarande hövdingen på Viborgs slott, Erik Axelsson av den danska Tott-släkten,

och avsåg att trygga Sveriges rätt till bygderna kring sjön Haukivesi.

TYRGILS KNUTSSONS GAMLA BORG Viborgs slott grundlades år 1293 i sammanhang med det tredje svenska korståget till Finland. Det behärskade karelarnas hamn- och marknadsplats vid Finska viken, belägen vid det ena av Vuoksens tvenne utlopp. Nämnda flod utföll nämligen på den tiden såväl i Ladoga som i Finska viken. Viborg är en betydande exporthamn i synnerhet för trävaror och är landets fjärde stad.

ENSO TRÄSLIPERI OCH PAPPERSBRUK, ETT Vattenkraft och skog äro Finlands förnämsta naturliga tillgångar. Därför ha mångenstädes mitt i ödem hushållning torde detsamma kunna sägas om tillgången på trä. Etablissemanget här ovan är Enso är numera ägare till aktiemajoriteten i det väldiga företaget, som i Karelens skogar skapat ett livligt och fram;

och uthållighet äro de oöverträffliga, till växten medellånga — i sydvästra delen av landet dock rätt högväxta — och kraf-tiga. För bokliga studier och över huvud för vetande och kunskaper hysa de stort intresse och utomordentlig aktning.

Finlands svensktalande befolkning till-hör samma kraftiga, högväxta ras som deras språkfränder i Sverige. Dock är deras kroppslängd i genomsnitt något mindre, vilket sannolikt beror på bland-ning med finskt blod. Ljust hår och blå eller grå ögon äro förhärskande i hela Finland, ehuru självfallet även mörka typer förekomma.

Finlands »svenska tid». Finlands förening med Sverige är lika

gammal som landets historia. Innan de finska stammarna ännu hade mäktat bilda en politisk sammanslutning, blev deras land en skådeplats för Västerns och Österns eviga fejd. Svenskar och ryssar

(novgoroder) tävlade om att utsträcka sitt herravälde och sin tro över skogar-nas land. Sedan helge kting Eriks halvt legendariska korståg på 1150-talet stod den sydvästligaste delen av Finland — Egentliga Finland •— i nära förbindelse med Sverige, men först sedan Birger jarl skapat en stark konungamakt, utbreddes det svenska väldet över vidare områden. Birgers korståg till Tavastland år 1249 och Tyrgils Knutssons till södra Karelen 1293 beteckna huvudetapperna i denna historiska process.

Ingen erövring under medeltiden var så lätt, så oblodig och för de underkuvade §å föga ödesdiger som den svenska erövrin-gen av Finland. De ytterst knapphändiga källorna ge intrycket av en halvt fredlig ockupation, som underlättades av bunds-förvantskapet mot de gemensamma fien-derna: novgoroderna och den i deras led-band gående delen av den karelska stam-men. Med fredsslutet mellan Sverige och

440

INDUSTRISAMHÄLLE I KARELENS SKOGAR irken stora industriella anläggningar vuxit upp. Forsarnas kraft är nära nog outtömlig, och med förnuftig räsliperi, pappfabrik och pappersbruk, beläget i Jääskis socken nordost om Viborg. Finländska staten tskridande samhälle med tusentals invånare. Trävaruindustrien levererar lejonparten av Finlands exportvaror.

Novgorod år 1323 avslutas det första skedet i Finlands historia, och kort därpå erhåller landet i allo samma rättigheter som de gamla svenska landskapen.

Såsom en integrerande del av Sveriges rike och i den svenska lagens hägn fram-lever sedan Finland sitt liv i ett halvt årtusende. Det delar med Sverige stor-maktstidens ära liksom motgångarna och förödmjukelserna under århundradet 1709 —1809. Många av den svenska historiens främsta män voro av finländsk börd — Hornar, Flemingar och andra — och många av dem, som ägnade Finland sitt liv och sitt arbete, voro födda och upp-vuxna väster om Bottenhavet.

I tre omgångar slets Finland från Sve-rige. Det första stycket avträddes år 1721, då Karl XII:s olycksaliga krig ända-des med freden i Nystad, det andra år 1743 efter Hattpartiets lättsinniga krigs-äventyr och huvuddelen slutligen år 1809, sedan föregående års kampanj hade

lyktat med att de svenska trupperna i de-cember 1808 hade utrymt Finland.

Sol och skugga under ryskt välde. Den ryska monark, som lade hela P'in-

land under sitt välde, var den ädelsinnade, men osjälvständige Alexander I. Vid tid-punkten för Finlands slutliga erövring stod han under frisinnat inflytande, och vid lantdagen i Borgå 1809 avgav han in-för Finlands församlade ständer löftet, att det gamla moderlandets stats- och samhällsförfattning skulle okränkt bibe-hållas. Sålunda kom Finland att såsom en autonom stat med från Sverige ärvda la-gar och samhällsinrättningar förenas med Ryssland. Den i rikets huvuddel enväl-dige tsaren var som storfurste av Finland i vissa stycken bunden av den finländska lantdagens maktbefogenhet.

Ehuru varken Alexander eller hans ef-terträdare Nikolaus direkt bröt mot Fin-lands konstitution, undveko de dock att

441


sammankalla någon lantdag efter 1809, vilket ledde till en svår stagnation med avseende på lagstiftning och skattebe-villning. Först Alexander II återupp-livade det konstitutionella statsskicket i Finland, i det han år 1863 sammankal-lade ständerna till Helsingfors, som år 1812 hade utsetts till huvudstad i stället för landets gamla huvudort Åbo. Nu be-gynte en tid av snabbt framåtskridande på snart sagt alla områden. Under denna period uppkom även en finsktalande bil-dad klass — dittills hade bildningssprå-ket varit svenska — och det finska språ-ket vann efter hand inom undervisnings-väsende, förvaltning och rättsskipning en erkänd ställning vid sidan av svenskan, som ännu omkring 1870 talades av 1/7 av landets befolkning.

Denna tid av livlig utveckling avbröts genom att kejsar Nikolaus II lät förleda sig till att bryta sitt och sina företrädares löfte till Finlands folk. Efter en del före-bud följde år 1899 det s. k. februarimani-festet, som innebar ett öppet förnekande av Finlands författningsenliga rätt till egen lagstiftning genom lantdagen. Där-med vidtog författningskampens dystra skede, varunder en stor del av Finlands folk genom passivt motstånd på lagens grund sökte sätta en damm mot förrysk -ningsåtgärderna. Detta passiva motstånd, som ådrog Finland uppmärksamhet och beundran överallt inom den västerländska kulturvärlden, vann tyvärr inte det all-männa understöd inom alla folklager, som hade varit av nöden. Förryskningsarbetet framskred, och Finlands öde — att lång-samt förkvävas i det ryska kärret — tyck-tes beseglat. Då utbröt världskriget, och nya möjligheter öppnade sig.

Under kriget bildades av frivilliga fin-ländske män en truppavdelning — den ryktbara 27. jägarbataljonen — i Tysk-lands armé. När revolutionen bröt Ryss-lands kraft och temporärt upplöste dess statsmakt, var Finlands stund kommen. Men det socialdemokratiska partiet i lan-det, omfattande över 40 % av hela befolk-ningen, såg i de ryska bolsjevikerna vän-ner och bundsförvanter i kampen mot det borgerliga samhället, och då Finlands av lantdagen tillsatta interimsregering be-

gynte befrielsekampen mot de bolsjevi-kiska soldathorderna, slöt sig det socialis-tiska »röda gardet» till dem. Finlands fri-hetskrig fick alltså den tragiska karaktä-ren av ett inbördeskrig.

I något mer än tre månader rasade kam-pen mellan »vita» och »röda» med utom-ordentlig våldsamhet, men i maj 1918 voro de ryska bolsjevikerna fördrivna och de inhemska avväpnade. Antalet döda på den vita sidan uppgick till nära 5,000. En god handräckning hade givits av en mindre tysk truppstyrka, som hade landstigit vid Hangö och bl. a. tagit Helsingfors, men hu-vudarbetet hade dock utförts av Fin-lands improviserade armé, ledd av general Mannerheim och under honom av andra finländska officerare, som fått sin ut-bildning dels i ryska armén, dels i de vid sekelskiftet upplösta finländska trup-perna, ävensom i stor utsträckning av befäl och underbefäl, levererat av 27. jägarbataljonen. Mer än ett tusen riks-svenska frivilliga, däribland talrika offi-cerare, gåvo den vita armén ett kvali-tativt betydande krafttillskott.

Finland hade vunnit sin frihet och blev genom den år 1919 antagna nya regerings-formen en självständig republik.

Det självständiga Finland.

Tio år ha nu förflutit sedan Finlands frihetskrig. Utvecklingen har gått snabbt och i många avseenden i lycklig riktning. Finland har vunnit en allmänt erkänd plats bland världens suveräna stater. I ekonomiskt avseende har landet, stöd-jande sig på sin högt utvecklade träin-dustri, gynnad av den rika tillgången på flottleder och vattenkraft, lyckligt genom-fört den nyorientering, som skilsmässan från Ryssland och detta lands ekono-miska sammanbrott gjort nödvändig. Men de senaste decenniernas upplevelser ha inte gått spårlöst förbi, och författ-ningskamp och inbördeskrig ha efterläm-nat märken i form av minskad aktning för lag och överhet. En ur vissa synpunk-ter betänklig företeelse är även det utom-ordentligt snabba undanträngandet av den svensktalande bildade klassen från statens förvaltning och dess ersättande

442

DE

N Ä

LD

ST

A D

EL

EN

AV

HE

LSI

NG

FO

RS

I F

ÅG

EL

PE

RSP

EK

TIV

F

inla

nd

s h

uvu

dst

ad

är

en

un

g st

ad.

An

lagd

15

50

, fl

ytta

des

d

en

164

0

till

si

n

nu

vara

nd

e p

lats

o

ch

un

der

gick

, se

dan

d

en

år

1812

h

ade

uts

etts

til

l la

nd

ets

hu

vud

stad

, en

gen

omgr

ipan

de

omre

gler

ing.

N

ågra

få

byg

gnad

er f

inn

as k

var

från

lan

det

s sv

ensk

a t

id,

där

ibla

nd

det

for

na

tu

llh

use

t, s

om

syn

es

län

gst

till

hög

er p

å b

ild

en,

ståe

nd

e n

ågo

t sn

ett

mot

gat

an o

ch m

edel

st e

n b

ro f

ören

ad m

ed d

en.

I m

itte

n s

er m

an S

enat

sto

rget

med

Ale

xan

der

II:

s st

aty,

o

mg

ivet

av

N

iko

laik

yrk

an,

Un

iver

site

tet

(t.v

.)

och

S

enat

s-

(nu

mer

a S

tats

råd

s-)h

use

t (t

.h.)

. T

ill

hög

er

om

Sta

tsrå

dsh

use

t li

gger

Fin

lan

ds

rid

dar

hu

s.

443


med mestadels oerfarna och på ifrågava-rande område traditionslösa element. Det ena som det andra kan dock tänkas vara en tillfällig företeelse, och ett folk, som för kulturen vunnit ett land norr om sex-tionde breddgraden och i huvudsak lyck-ligt fört det genom författningskamp och bolsjevikrevolution, skall väl klara sig också under fredliga och lugna förhållan-

den. Finland är inte i egentlig mening en nykomling i kretsen av Europas stater: det har en sjuhundrafemtioårig historia och starka, delvis stolta, kul-turella traditioner. Det har bildat en väsentlig del av den svenska stormakten, och det har gjort betydande insatser på vetenskapens, litteraturens och konstens områden.

FINLANDS MINNESRIKASTE HISTORISKA BYGGNAD Åbo domkyrka är Finlands minnesrikaste och mest vördnadsvärda byggnad. Den uppfördes under 13. århundradet, var i bruk på 1290-talet och invigdes år 1300. Den har många gånger till-och ombyggts och ofta skadats av eld. Övre delen av tornet är modern. Kyrkans inre har under

de senaste åren undergått en välbehövlig restaurering.

444

Det heliga landet PALESTINA I VÅRA DAGAR

Det Heliga landet för kristna, judar och muhammedaner, dit under alla tider fromma pilgrimer vallfärdat, har under det senaste årtiondet ånyo länkat världens uppmärk-samhet till sig genom den sionistiska frågan, ett av de många problem, som genom världskriget blivit brännande. Hur gärna man än kunde önska judarna att åter få flytta till sina fäders land, kan man dock icke göra sig blind för att Palestina ej är ett öde och övergivet område. Sedan århundraden tillbaka bebos det av en övervägande muhammedansk och arabisk befolkning, som ingalunda vill ge vika för ett nytt folk-element. Palestina är därför i detta nu skådeplatsen för stridiga viljor, som blott genom en stark engelsk regering hållas i jämvikt. Sedan 1917 lyder nämligen Pales-

tina under engelsk överhöghet.

Det Heliga landet är i våra dagar föremål för ett starkt vetenskapligt

intresse. Det är ett imponerande arbete, som utföres här, särskilt av arkeologer och etnologer. Man vill för eftervärlden samla minnesmärken och bevara gamla sedvänjor och bruk, som i Palestina äro av ett alldeles särskilt intresse, emedan de utgöra värdefulla paralleller till Gamla och Nya testamentets text. En allsidig vetenskaplig undersökning av det nuva-rande Palestina utgör i själva verket den bästa bibelkommentar.

Slutligen arbetar missionen i Palestina, representerad av de mest olika nationer och konfessioner, med förnyad energi och delvis nya problem. Bl. a. försöker man att inrikta den även mot sionisterna. Genom alla dessa olika intressen, som här äro koncentrerade, får Palestina i mycket en internationell prägel. Sär-skilt Jerusalem är en kosmopolitisk stad, där en babylonisk språkförbistring råder. M en de officiella språken i landet äro tre: engelska, arabiska och hebreiska.

Den heliga staden. Jerusalem, den heliga staden, är i sina

gamla, muromgivna delar en typisk orien-talisk stad, till vilken vi komma genom någon av de många stadsportarna. För icke alltför länge sedan stängdes portarna till natten, så att en försenad vandrare icke hade någon annan utväg än att stanna utanför murarna till daggryningen. Vandra vi längs gamla stadens smala, kro-kiga gator, så komma vi snart till basa-rerna och gripas omedelbart av en orien-talisk stads hela tjusning. Vi gå mellan allehanda salustånd och trängas i en

myllrande folkström: män i röda fezer, i brokiga turbaner eller med flygande vita huvuddukar, beslöjade stadsdamer och landskvinnor i blå broderade klänningar med torgkorgar på huvudet. Vi väja undan för små ihärdigt stretande åsnor och majestätiska kameler, vilka med sina bördor nästan helt fylla upp den trånga gatan. Åsnedrivarens rop och kamel-klockornas pinglande ackompanjera bru-set och sorlet. Vi vandra vidare och komma till andra basarer, där österns brokiga prakt utbreder sig för våra blic-kar.

Ofta draga processioner genom Jerusa-lems gator, och detta är i alldeles särskilt hög grad fallet vid påsktiden. Då kunna vi få se muhammedaner, som med fly-gande fanor, under dans och sång och spel, anförda av dervischer i religiös extas, draga ut till Nebi Musa, »Mose grav» i öknen, eller kristna munk- och pilgrimståg. Men varje fredag eftermiddag går en romersk-katolsk procession längs Via do-lorosa till den Heliga gravens kyrka, som är uppförd på Golgata och Kristi grav. Och var fredagkväll, när sabbaten inbry-ter, begråta judarna Israels öde vid Klago-muren. Fredagen är också muhammeda-nernas veckohelgdag. Då kunna vi icke besöka Tempelplatsen, utan måste med judarna stanna utanför tempelmuren. Men annars äro vi varje dag före middags-bönen i tillfälle att mot en bestämd avgift taga Tempelplatsen i betraktande. När man står inne i den vackra Klipp-domen eller Omarmoskén, som den även ehuru med orätt kallas, gripen av dess underbara skönhet, frågar man sig nästan med ängslan: Vad skall väl dess öde

445

VIA DOLOROSA, »SMÄRTANS VÄG», I JERUSALEM Här är skådeplatsen för Kristi lidandes historia. Här gick Människosonen och bar sitt kors med Golgata som mål. Av de 14 stationerna på korsets väg är detta den 6:e stationen, där undret med den Heliga Veronikas duk inträffade. Bilden i svettduken med törnekronan, det svagt kluvna skägget och de märkvärdiga ögonen har av otaliga konstnärer mångfaldigats.

446

447

FA

TT

IGA

M

UH

AM

ME

DA

NSK

A

INF

ÖD

ING

AR

I

PA

LE

STIN

A

Den

öp

pn

a h

yd

da

n m

ed

ta

k ä

v t

räd

gre

na

r o

ch t

ork

at

grä

s ti

llå

ter

oss

en

in

bli

ck

i e

n f

att

ig m

uh

am

me

da

nsk

fa

mil

js l

iv.

Ge

ak

t p

å h

an

dk

va

rne

n l

än

gst

ned

ti

ll h

ög

er:

en

så

da

n h

ad

e m

an

all

t in

till

se

na

ste

tid

i v

arj

e

pa

lest

ine

nsi

skt

he

m p

å l

an

de

t.

Va

r n

att

lå

ng

t in

na

n s

olu

pp

gå

ng

en

vä

ck

tes e

n e

ller

två

av

fa

mil

-je

ns

kv

inn

lig

a

me

dle

mm

ar

för

a

tt

ma

la

säd

en

til

l d

ag

en

s b

röd

. F

rån

va

rt h

em

ru

nt

om

i b

yn

ljö

d d

en

en

ton

iga

så

ng

en

frå

n d

e m

ala

nd

e k

vin

no

rna

, so

m

vid

h

an

dk

va

rne

n

gå

vo

u

ttry

ck

fö

r s

in g

läd

je,

sin

lä

ng

tan

, si

n s

org

ell

er

föra

rge

lse

. M

yc

ke

t so

m

de

a

ldri

g

dir

ek

t k

un

na

t u

tta

la,

sjö

ng

o d

e

så u

r h

järt

at.

DET HELIGA LANDET

bliva, om sionisterna verkligen en gång bli herrar i landet? Hur skall det gå med dessa praktfulla antika pelare? Hur skall det gå med dessa underbart vackra bysan-tinska mosaiker ända från det 7: de år-hundradet? Än så länge respekteras mu-hammedanernas äganderätt till Tempel-platsen, vilken näst efter Mekka för dem är det heligaste som finnes.

En gång vid Tempelplatsen gå vi genom närmaste stadsport ned i Kidrondalen och upp på Oljeberget. I söder se vi Betle-hem, och i öster ha vi Döda havet. Och bergen, som glänsa och lysa så praktfullt vid horisonten, äro de Moabitiska bergen. Vid nedstigningen stanna vi ett ögonblick på den plats, om vilken det heter, att Jesus stod där och grät över Jerusalem, när han förutsåg stadens sorgliga öde.

En utflykt till Betlehem.

Vilja vi göra en utflykt till Betlehem gå vi till Jaffaporten, där en mängd hyres-bilar stå. Redan innan vi uppnått dem, äro vi omringade av chaufförer, som skri-kande och gestikulerande tävla om att få oss som passagerare. Vi behöva bara taga plats i en bil och i övrigt vänta tills den blivit fullsatt. Det är billigare så och det är roligt, ty vi bli då i tillfälle att resa med infödingar. Naturligtvis är bilen till skydd mot det onda ögat försedd med både strutsfjäder och blåa pärlor, så vi kunna lugnt anförtro oss åt den. Färden till Betlehem tager blott 20 minuter i anspråk. När man nått halva vägen från Jerusalem, ligger en brunn till vänster vid vägkanten. Det säges att det är de vise männens brunn. Stjärnan, som de redan förlorat ur sikte, sågo de lysa här igen och funno så vägen fram till Betle-hem.

Fika litet som man i Jerusalem för-summar att se den Heliga gravens kyrka, lika litet försummar man i Betlehem att söka upp Födelsekyrkan, uppförd över den plats, där Jesus föddes. Genom en dörr så låg att man måste gå alldeles böjd, kommer man in i den vackra basili-kan, byggd av kejsarinnan Helena (i bör-jan av 300-talet). Vi gå genom de vackra pelarraderna upp i koret. Därifrån leda

några smala stentrappor ned till en krypta. Här föddes enligt traditionen Jesus. Platsen är utmärkt med en stjärna. Här böja de fromma pilgrimerna knä och kyssa golvet. Vi gå vidare. Åter några stentrappor och vi stå inför det ställe, om vilket det heter i Bibeln, att Maria tog Jesusbarnet och lindade det och lade det i krubban, emedan det för dem icke var rum i härbärget. De otaliga granna lamporna, som de grekisk-katolska präs-terna hängt upp här, tändas på fest-dagarna. Vi finna dem alldeles för prun-kande granna. Hur gärna ville vi inte taga bort alla de brokiga tyger och tape-ter, som dölja väggarna. Vi önskade att få se grottan, sådan den är.

Vi äro nästan glada att få träda ut ur kyrkan igen och styra våra steg ned till Herdefältet, en olivlund, där enligt tra-ditionen änglarna förkunnade Jesu födelse för herdarna, som i samma ängd höllo vakt om natten över sin hjord. Det är ju icke samma olivträd, som stå här nu, men så ungefär måste det ha sett ut för 2,000 år sedan.

Hebron Abrahams stad.

En annan dag färdas vi åter samma väg men fortsätta nu förbi Betlehem längre söderut. Icke långt från denna stad ligger till vänster Salomos dammar, där man i det på nederbörd så fattiga landet upp-samlar regnvattnet och genom kanaler leder det vidare ända fram till Jerusalem. Snett emot på höger hand ha vi byn el-Chadr med en grekisk-katolsk kloster-kyrka. Efter ungefär 2 t i m m e s bil-färd nå vi Hebron, som på arabiska kallas Chalil. Det betyder vän och därmed menas Abraham, som av muhammeda-nerna fått epitetet »Guds vän». I själva verket förevisas här minnen direkt för-knippade med patriarken. Först föras vi till en ek och giden berättar, att det var just under den eken, som Abraham en gång tog emot änglarna, vilka till lön för hans gästfrihet förkunnade hans son Isaks födelse. Gammal och vördnads-värd är eken nog, och den är numera om-given av ett skyddande stängsel. Vi skola icke göra några skeptiska reflexioner. Vi

448

PÅ TEMPELPLATSEN, d ä r f o r d o m k u n g S a l o m o s t e m p e l r e s t e s ig , s t å r s e d a n 7 : d e å r h u n d -r a d e t e n m u h a m m e d a n s k h e l g e d o m . D e t ä r K u b b e t e s - S a c h r a e l ler K l i p p d o m e n , ä v e n , e h u r u m e d o r ä t t , k a l l a d O m a r s m o s k é , s o m i a l la a v s e e n d e n är en p ä r l a a v i s l a m i t i s k b y g g n a d s k o n s t .

449

DEN GYLLENE PORTEN. S t r a x n e d a n f ö r T e m p e l p l a t s e n f i n n a s m u h a m m e d a n s k a g r a v a r , o f t a p r y d d a m e d f ö r n ä m l i g a m i n n e s m ä r k e n . H ä r v i d d e n G y l l e n e p o r t e n k o m m a d e t ä t t i n t i l l y t t e r s i d a n a v T e m p e l p l a t s e n s m u r , v i l k e n t i l l i k a u t g ö r e n d e l a v d e n g a m l a s t a d s m u r e n .

DENNA VACKRA MOSKÉ i s t a d e n A k k a h a r u p p f ö r t s a v e n t u r k v i d n a m n D j e z z a r -P a s e h a . T i l l d e s s p r y d a n d e t o g h a n b l . a . a n t i k a k o l o n n e r f r å n r u i n f ä l t e t i C e s a r e a , s o m u n d e r r o m a r t i d e n v a r P a l e s t i n a s e g e n t l i g a h u v u d s t a d . S t a d e n A k k a v i d M e d e l h a v e t s k u s t e j l å n g t f r å n b e r g e t K a r m e l , o f t a k a l l a d » P a l e s t i n a s n y c k e l » , h a r s j ä l v g e n o m g å t t en r a d s k i f t a n d e ö d e n .

451

TR

AN

SJO

RD

AN

IEN

ä

r o

ch

ha

r i

all

a

tid

er

va

rit

en

till

fly

kts

ort

fö

r d

em

so

m a

v

en e

lle

r a

nn

an

an

led

nin

g v

ari

t tv

un

gn

a a

tt r

ym

ma

frå

n

Pa

lest

ina

. D

ära

v

utt

ryc

ke

t:

»P

å a

nd

ra s

ida

n

Jo

rda

n»

. T

uri

ste

rna

re

sa

dit

hu

vu

dsa

kli

ge

n f

ör

att

få

se

de

va

ck

ra r

uin

er

av

gre

kis

ka

te

mp

el,

a

mfi

tea

tra

r o

ch p

ela

r-k

olo

nn

er,

so

m

frå

n

de

g

am

la s

täd

ern

a G

era

sa o

ch A

mm

an

all

tifr

ån

den

ro

me

rsk

a t

ide

n b

ev

ara

ts u

te i

ök

en

san

de

n.

En

va

nli

g s

yn

dä

r li

kso

m i

P

ale

stin

a

är

he

rde

n,

som

g

år

fra

mfö

r

sin

h

jord

. D

et

är

all

de

les

som

i

Bib

eln

s d

ag

ar:

»

Han

g

år

fra

mfö

r

dem

o

ch f

åre

n

följ

a h

on

om

, ty

d

e

kä

nn

a

ha

ns

röst

.»

TORGET I BETLEHEM MED FÖDELSEKYRKAN I FONDEN I J e s u f ö d e l s e s t a d u p p s ö k e r m a n F ö d e l s e k y r k a n , s o m är u p p f ö r d ö v e r d e n g r o t t a , d ä r J o s e f o c h M a r i a e n g å n g s k o l a h a b o t t v i d s i t t b e s ö k p å o r t e n . D e f l e s t a i n v å n a r e ä r o k r i s t n a . T i l l t o r g e t i F ö d e l s e k y r k a n s n ä r h e t k o m m a b ö n d e r f r å n d e k r i n g l i g g a n d e b y a r n a m e d f ö r a n d e s i n a p r o d u k -t e r . T . o . m . b e d u i n e r i n f i n n a s i g h ä r p å t o r g d a g a r n a , t y i c k e l å n g t f r å n B e t l e h e m b ö r j a r ö k n e n .

skola hellre ge akt på, hur riklig vin-odling här bedrives. Hebron är känt för att ha de bästa vindruvor i hela Pales-tina. Och vi lägga märke till, hur husen i staden höja sig terassformigt, medan chauffören för oss till den berömda mos-kén över kryptan med Abrahams och Saras, Isaks och Rebeckas, Jakobs och Leas gravar. Här få vi se en pen-dang till Klagomuren i Jerusalem. Ty endast vissa valv och trappsteg få judarna nalkas. Därför stå de nu och klaga hög-ljutt och fälla strida tårar över att fader Abrahams grav är i muhammedanernas händer. Likväl finnes i trappväggen ett litet hål, tillgängligt även för judarna. Det tjänar som ett slags postlucka, genom vilken man kan sticka in brev till Abra-ham, Guds vän. Både judar och muham-medaner begagna sig av denna him-melska korrespondensmöjlighet för att få sina önskningar uppfyllda. Ty heliga löften, såsom de omtalas i Gamla testa-mentet, äro ännu mycket vanliga i Pales-tina, och en av de mest anlitade skydds-patronerna härvidlag är Abraham.

Från Hebron kunna vi fortsätta fär-den ända till Bir es-Seba, som är landets sydgräns. Själva orten — namnet betyder De sju brunnarna — är ingenting märk-värdigt. Det intressanta är färden dit genom ett verkligt ökenlandskap, där vi möta stora kamelhjordar. Bir es-Seba är känt för sina boskapsmarknader. Men öknen kunna vi också få se på annat håll i Palestina.

Döda havet och Jordanfloden. Låtom oss — med Jerusalem som ut-

gångspunkt — göra en bilresa österut. Det är en verklig sensation att fara i bil denna ödsliga sträcka till Döda havet, där terrängen sluttar så hastigt att vägen går i serpentiner, för att bilen icke skall störta ned. På halva vägen passera vi den Barmhärtige samaritens härbärge. Sedan komma vi till en anslagstavla, som anger att vi nu ha nått havsytans nivå. Men alltfort bär det utför, allt längre och längre ned. Vad det innebär, få vi en aning om, när vi veta att Jerusalem ligger på nära 800 meters höjd över havet

XXIii. 2. 453

ETT UNGT BRUDPAR FRÄN EN BONDBY I PALESTINA B a r n b r ö l l o p l i a i c k e h ö r t t i l l s ä l l s y n t h e t e r n a i P a l e s t i n a . B i l d e n ä r t a g e n d a g e n e f t e r b r ö l l o p e t . F ö r s t e f t e r m ö r k r e t s i n b r o t t k o m m e r b r u d g u m m e n m e d s v ä r d i h a n d i n t i l l s i n b r u d . M e d s v ä r d e t t r y c k e r h a n t r e g å n g e r m o t b r u d e n s a n s i k t e för a t t h o s h e n n e i n j a g a r e s p e k t för s i n p e r s o n . S e n ly f -t e r h a n m e d s v ä r d e t s l ö j a n f r å n h e n n e s a n s i k t e o c h ser h e n n e k a n s k e för f ö r s t a g å n g e n i s i t t l i v .

och att Döda havets yta är 394 meter under Medelhavets. Slutligen äro vi framme och måste naturligtvis genast pröva på om vattnet i Döda havet är salt, och vi finna det starkare salthaltigt än vi kunde tro. Mången önskar även taga sig ett dopp i Döda havet för att sj älv övertyga sig om att det är sant, att man omöjligt kan drunkna där. Man kan ju sedan skölja saltet av sig i Jordanfloden, som rinner ut i Döda havet och som vi naturligtvis fara till. Vackrare floder kan man se. Men det är kanske av intresse att få

veta, var Johannes enligt traditionen döpt Jesus. Många resande och pilgrimer medföra små flaskor med Jordanvatten till sina hemtrakter för att därmed döpa sina barn. Kanske fara vi icke nu »på andra sidan Jordan» utan göra i stället på återvägen en liten avstickare till sta-den Jeriko. Vi fara genom den moderna byn ut till det gamla Jeriko, där man ännu ser spår av en tysk professor Sellins utgrävningar av staden före kriget, trots att infödingarna funnit det bekvämt att för sina byggen förse sig med material från ruinerna.

454

TVÄ GLADA GOSSAR FRÅN BEDUINTÄLTEN S o m ä k t a n o m a d e r d r a g a b e d u i n e r n a , d e s s a ö k n e n s s ö n e r , o m k r i n g m e d s i n a h j o r d a r a v k a m e l e r , f å r o c h g e t t e r . M e n h u r m å n g a g å n g e r h a d e i c k e v i d s t r ö v t å g t i l l b y a r n a p l u n d r a t d e m . O c h i ö k n e n , s o m v a r s h e r r a r d e b e t r a k t a s ig , h a d e a n f a l l i t k a r a v a n e r , v i l k a u t a n t i l l r ä c k l i g t s k y d d v å g a t s i g d i t . D e t t a a n s e s b l a n d d e m s o m b e v i s p å m o d o c h t a p p e r h e t .

I Galiléen.

Vi måste ytterligare nödvändigt göra en långfärd upp till Galiléen. När man från Jerusalem skall dit upp far man nu liksom fordom genom Samarien och då brukar man stanna en liten stund vid Sikems brunn. Den gamla staden Sikem håller för övrigt för närvarande på att grävas upp av samme tyske professor Sellin, som tidigare företagit utgrävnin-gar vid Jeriko. Är det påsk, besvära vi oss naturligtvis upp på berget Gerissim

för att där bevittna samaritanernas egendomliga påskfirning, som så ofta beskrivits av resande. Annars kunna vi, ifall vi redan på morgonen läm-nade Jerusalem, äta lunch i Nazaret. Vi besöka kyrkan över Josefs och Marias bostad, Jesu föräldrahem. Ännu mer än denna intresserar oss Maria-brunnen i Nazaret. Medan om de flesta minnes-märken olika teorier göra sig gällande, är denna en av de mycket få oomtvistade platserna, eftersom en ymnig källa här går i dagen. Hit måste Jungfru Maria ha

455

DET HELIGA LANDET

kommit om kvällarna med sin vatten-kruka, såsom kvinnorna av i dag komma hit för att hämta vatten från brunnen i sina lerkrukor.

Vanligen brukar man fara vidare till Kapernaum, där man nyligen restaurerat den gamla synagogan från Kristi tid. Man kan mycket väl övernatta i staden Tiberias vid sjön Genesaret.

Ha vi gott om tid, behöva vi icke ångra att göra en omväg till hamnstaden Haifa vid Karmels fot och sedan i bil längs Medelhavets strand en hastig tur till sta-den Akka, som ligger något nordligare vid samma bukt. Det är en förtjusande färd vi få vara med om, när vi fara längs stranden helt nära vattenbrynet, så att Medelhavets vågor slå in ända mot bilens hjul. Bäcken Kison, som flyter ut här, är icke mäktigare än att vi bekymmers-löst kunna fara över, eller skola vi säga genom den i bil.

När vi sedan över Jisreels slätt åter-vända i riktning mot Jerusalem, fara vi förbi den ena efter den andra av de

blomstrande judekolonier, som inom få år skjutit upp här och jämte judestaden Tel-Aviv invid Jaffa äro sionisternas stolthet. Dem hänvisa de till, därav hämta de själva styrka och stöd, när deras motstån-dare komma med dystra profetior. Bäst är det att överlämna åt framtiden att utvisa, om sionismen äger verklig livs-kraft. — Men se där vid slutet av slät-ten ha vi ju Tabor, »Förklaringens berg». Dit upp vilja vi. Åter bär det av i sick-sack-linje uppför den starka sluttningen. Och när vi stå däruppe med den vida utsik-ten över en stor del av Palestinas jord, då förstå vi den ivrige lärjungen, som talade till sin mästare: »Rabbi, här är oss gott att vara. Låtom oss göra tre hyddor!»

Palestina, det Heliga landet, till vilket så många generationer under tidernas lopp längtat och trängtat, har ännu för oss moderna människor en säregen tjus-ning. Den som en gång kommit under dess trollmakt, kan aldrig mera helt fri-göra sig. Den som engång varit där, läng-tar alltid dit igen.

VID BRUNNEN I KAFR-KENNA I KANA Kafr-Kenna är enligt traditionen det bibliska Kana i Galiléen, där Jesus utförde sitt första under-verk, förvandlande vatten till vin. Männen låta sina åsnor och hästar dricka, och kvinnorna stiga ned till brunnen för att fylla sina vattenkrukor, som de enligt orientalisk sed bära på huvudet eller axeln. Här samlas ock de muhammedanska männen för att två sig till de fem dagliga bönerna.

456

Från Kap till Kongo SYDAFRIKA OCH DESS RIKEDOMAR

D e t b r i t t i s k a »Sydafrika u t g ö r e s a v d e n s j ä l v s t y r a n d e S y d a f r i k a n s k a u n i o n e n s a m t n å g r a k o l o n i e r o c h s k y d d s l ä n d e r v i l k a t i l l s v i d a r e s t å u t a n f ö r u n i o n e n . P r o v i n s e r i d e n n a ä r o K a p l a n d e t , N a t a l , T r a n s v a a l o c h O r a n j e f r i s t a t e n . S o m e t t m a n d a t a v N a t i o n e r n a s f ö r b u n d f ö r v a l t a r u n i o n e n d e t t i d i g a r e t y s k a S y d v ä s t a f r i k a . G e n o m a t t ä v e n t y s k a Ö s t a f r i k a b l i v i t e t t b r i t t i s k t m a n d a t s t å R h o d e s i a k o l o n i e r n a i f ö r b i n d e l s e m e d d e e n g e l s k a b e s i t t n i n g a r n a i ö s t e r o c h n o r r . M a n h a r k a l l a t u n i o n e n » b l o m m a n a v d e n b r i t t i s k a d e m o k r a t i n s u t v e c k l i n g » . D e t t a k a n d o c k e n d a s t g ä l l a d e n v i t a b e f o l k n i n g e n , v a r s s t r u k t u r o n e k l i g e n ä r d e m o k r a t i s k . M e n v i b ö r a i h å g k o m m a , a t t m a j o r i t e t e n a v S y d a f r i k a s b e f o l k n i n g ä r f ä r g a d , s a m t a t t d e s s a f ä r g a d e s t å p å e t t l ä g r e s o c i a l t p l a n o c h s a k n a p o l i t i s k a r ä t t i g h e t e r . I d e s v a r t a s s t o r a ö v e r v i k t l i g g e r u t a n t v i v e l e t t h o t m o t u n i o n e n , m e n e n u p p r e p n i n g a v d e k r i g i s k a f ö r v e c k l i n g a r n a m e l l a n e n g e l s m ä n o c h h o l l ä n d a r e t o r d e m a n n u m e r a e j h a s k ä l a t t b e f a r a .

DEN förste europé, som kringseglade Afrikas sydspets, var portugisen Bar-

tholomeu Diaz. Stormarna hotade att krossa hans bräckliga farkoster, därför kallade han en i havet utskjutande klippudde Den stormiga udden. Men Portugals entusiastiske konung Johan II, som nu såg sjövägen till Indien öppen, ändrade namnet till Godahoppsudden. I skalden Camöes' storslagna hjältedikt »Os Lusiadas» symboliseras denna udde av en dyster jätte, Adamastor.

Vid sjövägen till Indien. Dystert tedde sig också detta land för

portugiserna, vilkas håg stod till det soliga Indiens skatter. Föga anade de, att Syd-afrika i sitt sköte dolde rikedomar, vilkas make det mångbesjungna Golkonda aldrig kunnat uppvisa. Portugiserna brydde sig aldrig om att göra landet kring Kap till en varaktig besittning. Detta blev deras ri-valer holländarna förbehållet. Redan länge hade de kastat sina blickar på denna station vid vägen till Indien, när de år 1652 vid foten av det egendomliga Tafel-berget norrom Godahoppsudden grun-dade ett befäst nybygge, den första bör-jan till Kapstaden.

Boerfolkets förfäder. Under senare hälften av sjuttonde sek-

let landsattes här några hundra kolonis-ter, icke blott holländare, utan även tyska och franska protestanter, ja till och med några skandinaver. Från dessa nybyg-gare härstammar flertalet av vår tids boer, ett nackstyvt och konservativt, men ut-

omordentligt livskraftigt folk. Under ett och ett halvt århundrade fingo hol-ländarna behålla Kaplandet, men när Nederländerna vid övergången till 1800-talet införlivades med den franska makt-sfären, besattes kolonin av engelsmännen. Nästan hela nittonde seklet präglades av fiendskapen mellan nykomlingarna och de äldre kolonisterna.

Bibliska föredömen och rättigheter. Boerfolket, de holländska bönderna,

tillmätte sig i Sydafrika nästan samma roll som Israel i Kanaan. Enligt deras reli-giöst betonade, men samtidigt nyktra åskådningssätt voro de infödda, hotten-totter, buschmän och bantunegrer, av försynen bestämda att tjäna dem som slavar. Den engelska regeringen åter sökte att inskrida till de färgades förmån. Dess motiv voro främst politiska, men i någon mån även humanitära. Holländarna bekymrade sig emellertid mindre om mo-tiven. För dem voro de praktiska åtgär-derna huvudsaken, och dessa åtgärder uppfattades av dem som ett intrång i deras naturliga rättigheter och ett atten-tat mot grundvalarna för deras ekono-miska liv.

Boerkolonisternas stora trek. Redan under den holländska tiden hade

nybyggarna utvidgat det europeiska ko-lonisationsområdet genom massutvand-ringar. Karavaner av tältvagnar, för-spända med oxar, drogo bort för att upp-söka nya boplatser. Slaveriets upphä-vande år 1833 blev signalen till ett nytt

457

4 5 8

UT

SIK

T

FR

ÄN

T

OR

GE

T I

K

AP

ST

AD

EN

M

OT

D

JÄV

UL

STO

PP

EN

O

CH

VÄ

GE

N T

ILL

FÖ

RO

RT

EN

RO

ND

EB

OSC

H

Ar

165

2

anla

de

ho

llän

dar

na

vid

st

ran

den

av

T

afel

bu

kte

n

sitt

fö

rsta

n

ybyg

ge

i S

ydaf

rik

a.

Det

ta

var

bö

rjan

ti

ll

Kap

stad

en,

som

se

dan

d

ess

för-

bli

vit

d

en

vik

tiga

ste

ham

nen

vi

d

sjö

väge

n

till

In

die

n.

Sö

der

om

st

aden

re

ser

sig

Taf

elb

erge

t,

vars

to

pp

b

ild

ar

en

avlå

ng,

fu

llk

om

ligt

jä

mn

p

latå

. O

ste

rom

T

afel

ber

get

ligg

er

Djä

vuls

top

pen

, vä

ster

om

st

aden

, m

ella

n

den

na

och

h

ave

t,

Lej

on

ber

get.

F

å st

äder

k

un

na

ifrå

ga

om

läge

t tä

vla

med

K

ap

sta

de

n.

Med

d

e va

ckra

fö

rort

ern

a

Ro

nd

ebo

sch

, W

ynb

erg

o

ch

and

ra,

har

sta

den

en

k

vart

s m

iljo

n

invå

nar

e.

Mer

än

h

älft

en

utg

öre

s av

vi

ta.

459

DE

N S

YD

AF

RIK

AN

SKA

UN

ION

EN

S R

EG

ER

ING

SPA

LA

TS

I P

RE

TO

RIA

HA

R E

TT

UT

OM

OR

DE

NT

LIG

T L

ÄG

E

Pre

tori

a,

som

re

dan

år

18

60

, fe

m

år

efte

r si

n

gru

nd

lägg

nin

g,

ble

v h

uvu

dst

ad i

bo

erre

pu

bli

ken

T

ran

svaa

l,

är

nu

sä

te

för

den

sy

daf

rik

ansk

a u

nio

nen

s re

geri

ng.

S

tad

en,

som

rä

kn

ar

någ

ot

mer

än

75

,00

0

invå

nar

e,

gör

med

si

na

välb

yggd

a

hu

s et

t st

åtli

gt

intr

yck

. M

ånga

ga

tor

äro

pla

nte

-ra

de

med

p

ilar

, p

lata

ner

, ek

ar,

jak

aran

dat

räd

oc

h

pal

mer

. R

eger

ings

pal

atse

t är

d

en

fin

aste

b

lan

d

stad

ens

off

entl

iga

b

yggn

ader

. D

et

ligg

er

på

en

slu

ttn

ing

, oc

h

från

d

ess

terr

asse

r h

ar

man

en

m

yck

et

vack

er

uts

ikt

över

P

reto

ria.

I

när

het

en

av

stad

en

fin

nes

en

b

eröm

d

dia

man

tgru

va.

GENERALGUVERNÖRENS BOSTAD I RONDEBOSCH NÄRA KAPSTADEN När sydafrikanska unionens högste ämbetsman, generalguvernören, befinner sig i Kapstaden, brukar han bo i Groote Schuur i förorten Rondebosch. Platsens holländska namn betyder »Stora ladan». Här bodde även Cecil Rhodes, som blivit kallad Sydafrikas Napoleon. Unionens admi-nistrativa huvudstad är visserligen Pretoria, men parlamentet sammanträder i Kapstaden.

trek eller uttåg, det största av alla. Bön-derna i östra delen av Kaplandet, vilka just vid denna tid förde en hård kamp med bantustammarna, lämnade sina hem och drogo norrut för att bilda fria sam-hällen på högslätterna bortom Oranje-floden. Efter otaliga strider med kaff-rerna lyckades de trygga sin ställning och förmådde även i början av 1850-talet engelsmännen att erkänna Transvaal och Oranjefristaten som oberoende republi-ker. Även andra statsbildningar försökte de sig på, men dessa planer omintetgjor-des av britterna. Några år blott voro de herrar över det leende, fruktbara Natal.

Uitlanders och krig. I landet väster om Drakbergen kunde boerfolket med ett kortare avbrott bevara sin självständighet ända till sekelskiftet 1900. Men guldfynden i Witwaters Rand

bragte den att vackla. Förvärvslystna främlingar, uitlanders, strömmade in och börjåde snart pocka på samma rättighe-ter som boerna själva. När deras krav icke blott avvisades av Transvaals rege-ring, utan även föranledde repressalier från dess sida, ansågo engelsmännen ti-den vara inne att uppträda med makt-språk. Stora truppmassor koncentrera-des i Sydafrika, och boerrepublikerna du-kade under efter ett hjältemodigt mot-stånd.

Emellertid insåg brittiska regeringen, att den icke kunde bryta holländarnas nationella kraft. Även i Kaplandet ut-gjorde ju dessa mer än hälften av befolk-ningen och ägde fortfarande den bästa delen av jorden. Denna insikt bidrog att påskynda bildandet av en ny brittisk do-minion, Sydafrikanska unionen, år 1 9 1 0 . I denna äro de båda nationaliteterna full-

460

FRÄN KAP TILL KONGO

komligt likställda. Unionen, som numera praktiskt taget är ett självständigt rike, omfattar Kaplandet, Natal, Oranjefrista-ten och Transvaal. Som mandat av Na-tionernas förbund har den mottagit tyska Sydvästafrika. Brittiska kolonier utanför unionen äro tillsvidare Syd- och Nordrhodesia, uppkallade efter »Syd-afrikas Napoleon» Cecil Rhodes, samt brittiska skyddsområden Bechuanaland, Basutoland och Swaziland.

Dominiernas utveckling. Sydafrikanska unionen är den yngsta

av de stora dominier, som bilda det brittiska världsväldet. Dessa dominier ha för övrigt historiskt sett förvärvat självstyrelse i den mån de mognat som brittiska kolonier. Canada avträddes av fransmännen år 1763, den kanadensiska konfederationen bildades 1867, det första australiska nybygget anlades år 1788, Commonwealth of Australia erkändes 1900, Kapkolonin ockuperades 1806, och Sydafrikanska unionen proklamerades 1910. Nya Zeeland, den minsta av domi-nions, intar en särställning. En verklig kolonisering begynte här först år 1840,

men redan tolv år senare blevo öarna själv-styrande, och år 1907 avskaffades för de-ras vidkommande den officiella benäm-ningen koloni. För övrigt erbjuder ut-vecklingen i dessa länder tillfälle till flera intressanta jämförelser. Några likheter kunna väl påvisas, men ännu flera kon-traster. Både i Canada och i Sydafrika ha två vita folk stått mot varandra och samtidigt bekrigat de infödda. Men me-dan fransmännen i det förra landet jäm-förelsevis snart funno sig i den brittiska regimen, har i Sydafrika en avsevärd del av den holländska befolkningen ända till våra dagar fört en förbittrad kamp mot allt engelskt. En annan olikhet ligger i den nuvarande proportionen mellan euro-péer och infödda. Indianerna i Canada äro så fåtaliga, att de försvinna i jämbredd med de vita, negrerna i Sydafrikanska unionen utgöra 78 proc. av hela befolk-ningen, 7 2/4 milj., och visa ingen tendens att avtaga. De bilda här den arbetskraft, med vilken man vid utnyttjandet av lan-dets naturliga rikedomar framförallt har att räkna. I Canada liksom i Australien är man så gott som uteslutande hänvisad till vita arbetare.

HUR MAN TRANSPORTERAR POST I UTKANTERNA AV KALA HAR I Bilden här ovan visar poststationen Mariental i det sydvästafrikanska mandatet, som före världskriget var tysk koloni. Redan det faktum, att kameler användas för transporten av postsäckarna, tyder på ett ökenartat land, och i själva verket befinna vi oss här på tröskeln till den stora Kalahariöknen. Även kustlandet är i Sydvästafrika torrt och ofruktbart.

46 r

JÄTTEHJUL, SOM ANVÄNDES VID EN GULDGRUVA I TRANSVAAL Sydafrika är känt för sina guld- och diamantfyndigheter. Det mest berömda guldfältet ligger vid Witwaters Rand eller, kort och gott, Rand. Denna trakt är även annars ett viktigt industri-område. Denna bild är tagen vid en guldgruva västerom Johannesburg. Hjulet bortskaffar det värdelösa avfallet. I unionen produceras årligen guld för 40—45 miljoner pund.

462

EN INRAMAD TAVLA: NATALS HUVUDSTAD, PIETERMARITZBURG Från stadshusets torn i Pietermaritzburg se vi här Church Street, Kyrkogatan, sträcka sig bort mot de omgivande bergen. Staden är egentligen uppkallad efter boerledaren Pieter Maritz, men numera spela holländarna ingen roll i landet. Pietermaritzburg är Natals huvudstad, men kan ifråga om folkmängd och ekonomisk betydelse ej tävla med hamnstaden Durban.

463

UTSIKT ÖVER DEN SYDAFRIKANSKA STORSTADEN JOHANNESBURG Johannesburg, Sydafrikas största stad, är endast 42 år gammal. Ännu i mitten av åttiotalet ansågs det omgivande landet vara så värdelöst, at t hela jordegendomar inte kostade mera än ett spann dragoxar. Men guldfebern bragte snart prisen att stiga. Tio år senare betalade man 22,000 pund för tvenne byggnadstomter. N u räknar Johannesburg omkring 300,000 invånare.

En talrik »svart» underklass.

I brittiska Sydafrika äro för närvarande över en kvarts miljon bantunegrer samt en halv miljon hottentott- och negerbas-tarder i stadigvarande arbete hos vita. Dessutom leva ett par miljoner som små förpaktare på jord, som tillhör staten, missionsstationerna eller enskilda. Dessa bilda den färgade underklassen, som dess-utom får ett tillskott i de unga män, som för längre eller kortare tid lämna sin stam och kraal för att söka arbete i gru-vorna eller på farmerna. Mellan de vita jordägarna och fackarbetarna å ena si-dan samt de »svarta» förpaktarna och hantlangarna å den andra är ett svalg be-fästat, ehuru rasfördomarna här icke taga sig sådana uttryck som i de nordameri-kanska sydstaterna. Annars ha nämnda fördomar i Sydafrika lika litet som i Amerika hindrat uppkomsten av en tal-rik biandbefolkning. I synnerhet ha hol-ländare och hottentotter under ett tidi-gare skede blandat blod med varandra. Rasrena hottentotter anträffas numera knappast söder om Oranjefloden. Be-kanta äro griqua- och rehobothbastar-derna. De förra bo dels i vinkeln mellan Natal och Basutoland, dels nära Vaals

sammanflöde med Oranje, de senare i Sydvästafrikanska 'mandatet.

Hottentotterna äro för övrigt ett egen-domligt folk. Namnet är holländskt och häntyder på deras språk, vilket de vita tippfattade som ett slags stammande. Hottentottiskan innehåller visserligen några av de underliga smackljud, som karakterisera buschmännens språk, men uppvisar för övrigt väsentliga olikheter. De rasbiologiska förhållandena mellan de två folken äro visserligen icke slut-giltigt utredda, men i allmänhet betraktar man dessa under senare tid såsom till-hörande samma grupp eller åtminstone såsom härstammande från samma för-fäder. I sistnämnda avseende samman-föras de även med de egentliga dvärg-stammarna i Centralafrika. Man har i detta lågt stående folklager velat se rester av Afrikas urinvånare före negrerna.

Särskilt buschmännen representera ett primitivt kulturskikt. De äro småvuxna jägare och samlare. Deras andliga för-mögenheter kunna knappast kallas stora, men klippmålningar vittna dock om en viss konstnärlig begåvning, påminnande om de forneuropeiska grottbornas. Några tusen individer ströva ännu omkring i Kalahariöknen.

464

SONEN BLIR LIKA GOD RYTTARE OCH SKYTT SOM FADERN Förr i världen sändes boergossen på morgonen ut med en enda patron och order att skaffa ville-bråd för middagsbordet. Denna plägsed visar, vilket högt värde Sydafrikas holländska bönder sätta på skjutskicklighet. För övrigt ha de i krigen med engelsmän och zulukaffrer doku-menterat sig som goda skarpskyttar. De flesta boer härstamma från 1600-talets kolonister.

Resa i Kaplandet.

När man från sjösidan nalkas Kapsta-den, frapperas man genast av dess läge. Staden sträcker sig i en vid båge längs Tafelbuktens stränder, och bakom den stiga bergen som en amfiteater: det rykt-bara Tafelberget med Lejonberget till höger och Djävulstoppen till vänster.

Kapstaden är som redan nämnts den äldsta staden i Sydafrika och en viktig

hamnplats. På gatorna möta vi icke blott oklanderligt klädda brittiska affärsmän och unga damer i ultramoderna prome-naddräkter, utan även klumpiga hol-ländska hedersmän med helskägg och bred-skyggiga hattar, gladlynta kaffrer och me-lankoliska kulier från Indien och Malacka. Färgade gossar och flickor, klädda i fantasi-dräkter, sälja den berömda kapljungen.

Resa vi norrut från Kapstaden, passera vi först genom ett landskap av skrovliga,

4 6 5

FRN KAP TILL KONGO

kala berg och grönskande, vattenrika da-lar, i vilka de första europeiska invand-rarna, holländare och franska hugenotter, slogo sig ned. Detta land är icke blott naturskönt, utan även fruktbart. Här od-las äpplen, päron, plommon och fikon samt vindruvor, ur vilka det beprisade kapvi-net pressas. Mycket av den frukt, som vintertid förtäres i England, har kommit från denna del av Sydafrika.

Karroo och Hooge Veld. Ännu längre norrut komma vi till det

stora platålandet Karroo, vars monotoni avbrytes av små kullar, som holländarna kalla kopjes. Medan Kaplandets syd-västra kusttrakter, för så vitt den ur-sprungliga vegetationen lämnats orörd av odlarna, påminna om medelhavsländerna med deras macchia eller buskskog, är Karroo en typisk buskstäpp. Mellan bus-karna växa en mängd saftplantor och lökväxter, men rätt litet gräs.

Det är först längre norrut, i Oranje-fristaten och Transvaal, grässtäppen do-minerar. Här är klimatet något kyligare, ty vi befinna oss på en högre nivå över havets yta. Detta är det s.k. Hooge Veld, som synes särskilt ägnat för bo-skapsskötsel, men där även spannmåls-odling bedrives med framgång. Neder-börden är här rikligare än på Karroo, där jordbrukaren för att ernå goda resul-tat måste använda konstgjord bevatt-ning. Hooge Velds gräns mot norr ut-göres av platåsträckningen Witwaters Rand, där icke blott Sydafrikas, utan hela världens förnämsta guldfält finnas. Man har beräknat, att Transvaal till ut-gången av år 1925 producerat guld för över 876 miljoner pund.

Det var Witwaters Rands guld, som lockade uitlanders till boerrepubliken och sålunda blev orsaken till det stora syd-afrikanska kriget. Redan på 1890-talet. voro dessa uitlanders talrikare än hol-ländarna, och numera utgöra de senare-knappa två femtedelar av Transvaals vita. befolkning, som i sin tur omfattar en-dast en fjärdedel av hela invånarantalet.. Detta torde för närvarande uppgå till. c:a 2,200,000 på 286,000 kvadratkilo-meter. För jämförelsens skull kunna vij E

N

LIT

EN

ZU

LU

KR

AA

L M

ED

RU

ND

A H

YD

DO

R O

CH

BO

SKA

P

I B

ER

GL

AN

DE

T N

OR

RO

M N

AT

AL

S K

US

TS

LÄ

TT

Z

ulu

lan

d,

vars

kr

igis

ka

bef

olk

nin

g

län

ge

plå

gad

e d

e

fred

liga

b

antu

stam

mar

na

och

fö

rde

fö

rbit

trad

e

kri

g m

ed

en

gels

män

o

ch

bo

er,

är

nu

mer

a en

d

el

av

p

rovi

nse

n

Na

tal.

Z

ulu

ern

a h

a

do

ck

lyck

ats

bev

ara

myc

ket

a

v

sin

gam

la

sam

häl

lso

rdn

ing,

och

de

vit

a ko

lon

iste

rna

äro

täm

lige

n f

åtal

iga.

M

ån

ga

in

föd

da

ä

ga

st

ora

b

osk

apsh

jord

ar.

I lå

glan

det

fi

nn

as

änn

u

vid

strä

ckta

, o

bru

kad

e o

mrå

den

, so

m

vä

l lä

mp

a si

g

för

so

cker

rörs

od

lin

g.

BY

GG

NA

DE

R

OC

H

MA

SKIN

EL

LA

AN

OR

DN

ING

AR

V

ID E

N

AV

DE

BE

RÖ

MD

A

DIA

MA

NT

GR

UV

OR

NA

I

KIM

BE

RL

EY

Jo

han

nes

bu

rg

har

gu

ldet

at

t ta

cka

för

si

n

till

varo

, K

imb

erle

y

dia

man

tern

a.

Den

si

stn

ämn

da

stad

en

gru

nd

lad

es

på

sju

ttio

tale

t.

Den

lig

ger

ute

p

å d

;n

kal

a st

äpp

en,

i vi

nk

eln

mel

lan

flo

der

na

Mo

dd

er o

ch

Vaa

l.

För

S

ydaf

rika

s

ekon

omis

ka

utv

eck

lin

g

har

K

imb

erle

y

spel

at

en

stor

ro

ll,

ty f

ör

att

nå

dia

man

tmin

orn

a b

yggd

e m

an

mån

ga

hu

nd

ra

kil

om

eter

jä

rnvä

g ge

nom

n

ästa

n

ob

ebo

dd

a tr

akte

r.

Dia

man

tern

a är

o in

bäd

dad

e i

dju

pli

ggan

de

lage

r av

s.

k.

blu

e gr

oun

d.

Det

ta

min

eral

u

pp

tage

s o

ch

får

se

dan

vi

ttra

i

luft

en

un

der

fe

mto

n

mån

ader

s ti

d,

vare

fter

d

iam

ante

rna

utv

ask

as.

467

EN

A

V

DE

S

TO

RA

ST

RU

TSF

AR

ME

RN

A

I B

RE

ED

ED

AL

EN

, H

UN

DR

AF

EM

TIO

K

ILO

ME

TE

R

ÖST

ER

OM

K

AP

STA

DE

N

I K

ap

-pro

vin

sen

u

pp

föd

as

mer

a st

ruts

ar

än i

n

ågon

an

nan

d

el

av

Syd

afri

ka.

Sär

skil

t vi

d

Bre

edef

lod

en

och

d

ess

bif

lod

er

fin

nas

m

ånga

st

ruts

farm

er.

I'å

b

ild

en

här

ova

n

se

vi

en

farm

i

när

het

en

av

ber

gsp

asse

t C

ogm

ans

Klo

of.

F

ågla

rna

hål

las

i in

häg

nad

er,

en

min

dre

fö

r d

e ga

mla

st

ruts

arn

a

och

en

st

örr

e fö

r d

e u

nga

. A

v

färg

en

är

det

lä

tt

att

säga

, om

en

få

gel

är

ha

ne

elle

r h

on

a.

Han

arn

a är

o al

ltid

sva

rta

med

vi

t st

järt

o

ch

vin

gpen

no

r,

med

an h

on

orn

a fö

rete

en

jä

mn

grå

fär

g.

Un

der

19

25

utf

örd

es s

tru

tsp

lym

er

för

200,

000

pu

nd

. Å

ret

föru

t va

i ex

po

rtvä

rdet

35

0,0

00

.

468

BO

ER

FA

MIL

J

UT

E

PÄ

T

RE

K:

EN

T

YP

ISK

F

LY

TT

NIN

G

ME

D

GA

MM

AL

DA

GS

O

XV

AG

N

PÄ

SY

DA

FR

IKA

S

VE

LD

M

an

ka

n

tyck

a a

tt

sju

p

ar

oxa

r ä

ro

vä

l m

yck

et

för

en

en

da

vagn

, m

en

om

d

enn

a va

gn

är

tun

gt

last

ad

med

fam

ilj

och

h

usg

eråd

, o

ch

om

den

m

åste

ta

ga

si

g f

ram

öve

r ob

anad

mar

k,

syn

es s

pän

net

ick

e fö

r s

tort

, sn

arar

e tv

ärto

m.

På

bil

den

se

vi

till

vän

ster

på

str

and

en d

en f

lytt

and

e b

ond

en.

Öve

r ax

eln

b

är

ha

n

en

lån

g st

ake,

m

ed

vilk

en

ha

n

då

o

ch

då

li

var

up

p

de

trög

a d

raga

rna.

P

å

sam

ma

sätt

fä

rdad

es

de

boe

rfam

ilje

r,

vilk

a to

go

d

el

i d

en

stor

a u

tvan

dri

nge

n

från

K

apla

nd

et

i sl

ute

t a

v

1830

-tal

et,

då

tu

sen

tals

h

oll

änd

are

sökt

e si

g

nya

h

em

n

orro

m O

ran

jefl

oden

.

XXIii. . 469

FÖR ATT BYGGA ETT ZULUHUS BEHÖVES EJ MYCKET ARBETSKRAFT Z u l u h y d d o r n a u p p f ö r a s a v s m i d i g a g r e n a r , v i l k a n e d s t i c k a s i j o r d e n o c h b ö j a s i h a l v c i r k e l . M e l l a n d e s s a i n f l ä t a s a n d r a , s m a l a r e g r e n a r , t i l l s d e t h e l a b i l d a r e n t ä t , s t a d i g s t o m m e , s o m t ä c k e s m e d g r ä s . G o l v e t u t g ö r e s a v b a r a m a r k e n , s o m d o c k o f t a b e s t r y k e s m e d e n b l a n d -n i n g a v l e r a o c h k o s p i l l n i n g . D ö r r ö p p n i n g e n ä r s å l å g , a t t m a n m å s t e k r y p a g e n o m d e n .

nämna, att Tjeckoslovakien, som är hälf-ten mindre, har 14% miljon invånare. De »svarta» äro mest av kaffer- eller bechuanahärkomst.

Ett krigiskt negerfolk. När boeremigranterna kommo till lan-

det norrom Oranjefloden, funno de det nästan ödelagt av zuluerna, ett krigiskt bantufolk från kustlandet mellan Drak-bergen och Stilla havet, som då befann sig i sin högsta kraftutveckling. Något tidigare hade bland dem framträtt en överlägsen personlighet i hövdingen Cha-kas gestalt. Han gjorde sig till konung över hela folket och gav det en stark militär organisation och en ny beväp-ning med korta, bredbladiga spjut, asse-gajer. På hans bud gingo zuluregemente-na ut för att förgöra de svagare och fred-ligare grannfolken. När ett sådant rege-mente eller impi var i antågande, gre-pos alla av panisk förskräckelse. Man kan gott säga, att zulukrigarnas rykte var ännu större än deras tapperhet. Enligt en låg beräkning bragte Chaka och hans soldater över en miljon människor

om livet. Mot boernas eldvapen kommo zuluerna emellertid till korta, och snart måste de utrymma icke blott landet väster om Drakbergen, utan även kust-landet Natal. Inom kort voro de in-ringade i sitt lilla land, och även här fingo de 1879 höja sig för engelsmännen, som avsatte och deporterade deras sista ko-nung, Cetywayo. Men som folk ha de dock lyckats hålla sig uppe, dels genom de brittiska och sydafrikanska rege-ringarnas skyddsåtgärder, dels emedan klimatet i Zululand icke är fullt lämp-ligt för vita invandrare.

Natal, Sydafrikas trädgård. Annars synas avsevärda områden i

detta land utmärkt väl ägna sig för socker-rörsodling. I Natal är praktiskt taget all jord, som lämpar sig för denna odling, tagen i bruk. Tidigare lade man även an på teodling, men när regeringen, på-verkad av den allmänna opinionen bland Sydafrikas vita, började vidtaga åtgär-der mot importen a v asiatiska kulier, lämnade man denna plantagedrift som mindre lönande. Indierna, vilkas antal

470

EN ZULUGRUPP: MANNEN STÅR I BERÅD ATT DANSA KRIGSDANSEN Det brittiska Sydafrika har över tio miljoner invånare. A v dessa äro över 84 procent färgade. De flesta infödda tillhöra bantunegrernas stora folkfamilj. Den stam, som mest låtit tala cm sig, är zulukaffrerna. Genom sin militära organisation kunde detta folk länge bjuda engelsmännen spetsen. Först år 1879 blev dess motstånd brutet i nederlaget vid Ulundi.

FRN KAP TILL KONGO

uppskattas till 140,000, äro dels plantage-arbetare, dels privata grönsaksodlare och småhandlare. I det sistnämnda yrket ha många av dem lyckats rätt bra.

Den vita befolkningen är övervägande av brittisk härkomst. Boerna som kommo till Natal 1837 utrymde några år senare landet. Många ortnamn vittna ännu om den holländska tiden.

Den stora massan av Natals invånare, 88 procent, är emellertid bantunegrer, vilka äro nära befryndade med zulukaffrerna. Ungefär en tredjedel lever på sina reser-vationer, resten arbetar i de vitas tjänst, särskilt på sockerplantagerna i det tro-piska låglandet, men även i nordöstra Natals stenkolsgruvor. Stenkolen ut-föras över Durban, en rik handelsstad, som behärskar en tredjedel av Syd-afrikas sjöfart. Bland övriga mineral-tillgångar kan nämnas något guld, var-emot diamanter tillsvidare icke anträf-fats i Natal.

Diamanter och guld.

Världens rikaste diamantgruvor finnas i Griqualand West, i trakten av Kim-berlev, där de kostbara ädelstenarna före-

komma inbäddade i lager av s.k. blue ground, ur vilken de efter en förvittrings-procedur utvaskas. Den årliga diamant-produktionen i Kap och Transvaal hade till 1926 icke överskridit 200,000 karat, men sistnämnda år fann man i västra Transvaal fyndigheter, som drevo upp den till över 800,000 karat, eller ett värde av nära 4 milj. pund.

Diamanthaltig »blue ground» har även påvisats i Sydrhodesia, men diamant-gruvor finnas ännu ej i denna koloni. Däremot är den bekant för sina guld-fyndigheter. Redan under medeltiden bröts guldmalm vid Zimbabwe, vars torn och murar vittna om en försvunnen kul-tur. Och i vår tid har guldet varit en väsentlig förutsättning för British South Africa Companys framgång. Detta bo-lag, Cecil Rhodes' skapelse, styrde kolo-nins öden från 1890 till 1923. Järnvägs-nätet har utvecklats mycket snabbt. Från Bulawavo, det krigiska matabelefolkets gamla huvudstad, går banan, en del av den blivande Kap-Kairo-linjen, till Victoria-fallen och därifrån vidare genom Nord-rhodesia till det kopparrika Katanga belgiska Kongo.

KVINNLIG DOKTOR I ZULULAND GER SINA ORDINATIONER Förr voro trolldoktorerna högeligen fruktade, ty i deras skön låg det att döma verkliga eller föregivna missdådare till en kvalfull död. Om ett sjukdomsfall inträffade, kunde de lätt med. tillhjälp av sina magiska funder utpeka den som förorsakat sjukdomen. Detta bruk, eller sna-rare missbruk, har förbjudits. Den kvinnliga doktorn här ovan utövar en mindre farlig konst.

Två svarta republiker HAITI OCH UBERIA

I Karibiska havet, mellan öarna Jamaica och Puerto Rico, ligger den bergiga ön Haiti, till ytvidden 77,253 kvkm eller nästan 7 gånger landskapet Skåne. Invånaranta-let 3,417,000 fördelar sig på två stater, republiken Haiti i väster och Dominikanska republiken i öster, den förra bebodd av fransktalande negrer, den senare av spansk-talande mulatter. Fruktbar och rik på metaller lämnar.ön främst bomull, guano, guld, indigo, järn, kaffe, kakao, silver, socker, stenkol, tenn och virke. — Republiken Liberia, 95,400 kvkm, 1 1 / 2 milj. invånare, grundades 1822 av frigivna slavar från U. S. A. Staten ligger i Västafrika vid Pepparkusten. Huvudstad är Monrovia.

i EN 6 DECEMBER 1492 landade Kristoffer Columbus vid Haitis

nordvästra kust. Han anlade här, såsom i kapitlet om Västindien berättats, en koloni, kanske främst med tanke på utnyttjandet av landets guldrikedom. Till en början gick allt väl, kolonien blomstrade, men snart begynte spanjorer-nas osläckliga guldtörst visa sina för-ödande verkningar. Invånarna tvungos till det hårdaste slaveri i guldgruvorna och dukade snart under, ett öde som även övergick de stackars indianer, som sedan införskaffades från Bahamaöarna. Redan 1505 måste negersla-var från Afrika im-porteras för att ersätta den förbrukade ar-betskraften. Åren om-kring 1630 inledde den spanska maktens fall. Det var främst vilda pirater, buckanj ärerna eller »kustbröderna», som de kallades på hån, vilka ständigt hemsökte Haiti. Des-sa buckanj ärer voro främst franska bandit-element och dessa åstadkommo att Spa-nien 1697 avträdde västra delen, 1795 hela Haiti, till Frank-rike. Åren 1791—1793 rasade ett ohyggligt uppror, som under de gräsligaste grymheter gåvo de svarta och fär-gade elementen över-

ENKEL TVÄTT I HAITI I l i k h e t m e d k v i n n o r a v s a m m a k u l ö r i a n d r a t r a k t e r a v v ä r l d e n b e h ö v e r k v i n n a n p å H a i t i i c k e a n n a t ä n r i n n a n d e v a t t e n o c h t v e n n e f lata s t e n a r för s i n t v ä t t .

taget. Rebellanföraren, negern Toussaint Louverture, gick slutligen så långt att han 1801 förklarade Haiti oavhängigt och sig själv som dess president. Härav blev följden att Napoleon sände 25,000 man under general Leclerc till ön, presidenten tillfångatogs och dog i fängelset. Striden fortsattes dock med yttersta förbittring, och efter ett f örhärj ande gerillakrig tvungos slutligen fransmännen att 1804 lämna Haiti. Sedan 1843 existera de två republi-kerna San Domingo i öster och Haiti i väster. I republiken Haiti ha alltsedan

dess en ständig viller-valla rått. De härliga plantagerna förföllo, alla praktbyggnader från den franska tiden förstördes omsorgs-fullt och den i början förhärskande romersk-katolska religionen un-danträngdes alltmera av den vidrigaste, äkt-afrikanska fetischdyr-kan, vodun-tron, till en del förenad med människooffer och kannibalism. Republi-ken Haiti lämnar ett sorgligt vittnesbörd om negerelementets omöjlighet för stats-bildande och statsbe-varande verksamhet. Den 13 november 1915 kom slutligen denna karikatyr av en stat under U. S. A:s pro-tektorat, vilket med-fört märkbara f örbätt-

473

GENERAL HIPPOLITES BÅGE I PORT AU PRINCE General Hippolite var republiken Haitis president åren 1890—1896, och denna strykfula »triumf-båge» restes till hans minne. Den är entrén till salutorget, vars föga disciplinerade säljare även överflöda på alla kringliggande gator. Torgen äro formliga dyngstackar och stanken i nivå därmed. Denna stads namnlösa gator äro ofta ofarbara för hjuldon och husen sakna nummer.

ringar för det av naturen rikt välsignade landet.

En hemsk religion. Enligt artikel 5 av statsförfattningen —

ett kuriöst plagiat av alla möjliga för-fattningar — härskar på ön religionsfri-het. Denna har främst gynnat fetischreli-gionerna från det mörkaste Afrika, och

man kan tryggt påstå att landets officiella katolicism i rätt stor utsträckning endast är ett tomt sken. Vodun- eller vaudoux-trons anhängare äro fördelade på två sek-ter. Gemensamt för båda är att vid alla religiösa fester de liderligaste orgier firas, ofta varande flere dygn i sträck och känne-tecknade av ett omåttligt frossande och drickande och en häpnadsväckande osed-

474

KATEDRALEN I PORT AU PRINCE Port au Prince är en snuskig, het stad med en befolkning på i runt tal 100,000 personer, varav majoriteten är fullblodsnegrer. Katedralen är en av de få monumentala byggnadsverken i staden, ty t. o. m. presidentens »palats» är byggt av trä. I forna tider hemsöktes staden ofta av över-modiga spanska pirater och vilda franska »kustbröder» från Tortugas, de beryktade buckanj ärerna.

475

DEKORATIONER I ETT VODUN-TEMPEL PA HAITI T i l l n a m n e t ä r o h a i t i a n e r n a r o m e r s k a k a t o l i k e r m e n i v e r k l i g h e t e n h y l l a m å n g a a v d e m v o d u n t r o n . D e n n a ä r e t t s l a g s f e t i s c h t i l l b e d j a n o c h i m p o r t e r a d e s f r å n v ä s t r a A f r i k a a v s l a v a r , s o m i n f ö r d e s a v s p a n j o r e r n a o c h s e d e r m e r a a v f r a n s m ä n n e n . P r ä s t e r o c h

p r ä s t i n n o r h a l i k a s t o r t i n f l y t a n d e s o m d e a f r i k a n s k a t r o l l k a r l a r n a .

lighet. Den ena sekten håller på att vid ceremonierna blott köttet av helvita höns eller lika vita getter får ätas medan den andra sekten tagit steget fullt ut och fordrar att alla viktigare högtidligheter skola helighållas genom kött och blod av »de hornlösa getterna», med andra ord människokött. I många Vodun-tempel föranstaltas om dagen katolska mässor

och om natten de vidrigaste Vodun-orgier. Det förefaller som om många av Haitis medborgare helt enkelt längta efter män-niskokött och av denna orsak med fröjd anamma Vodun-kultens förkunnande, att »offrandet» av de hornlösa getterna är en nödvändighet. Men för världen bekänna sig haitianerna likväl till kristendomen cch den franska kulturen! 476

TVÅ SVARTA REPUBLIKER

Natur ozh liv.

På Haiti omväxla höga berg och djupa dalar med bördiga slätter och milsvida, vilda skogar. I den norra delen av ön löpa de höga och kalkrika kustbergen Sierra de Monte Christi, men ännu högre torna sig topparna av öns ryggrad, Ci-bao-bergen. I sydväst reser sig här t. o. m. hela Antillarkipel • gens högsta tinne Loma Tina ända till 3,140 meters höjd över ha-vets yta.

Växtlighetens utseende förändras med höjden över havet. Strandbrämet är ofta kargt och torrt, och därefter följer de tem-pererat tropiska skogarnas och savanner-nas region. Palmerna äro ej synnerligen tal-rika. Namnkunnigast är den härliga kungs-palmen (Oreodoxa). Även höga kaktus-arter giva prägel åt landskapet. Cibao-bergen täckas av väldiga barrskogar, där bland andra den ståtliga furan Pinus occi-

EN GLAD GOSSE B a r n e n p å H a i t i h a e n l y c k l i g t i l l v a r o , t y f o l k e t h ä r ä r i l i k h e t m e d d e f l e s t a n e g r e r

m y c k e t i n t r e s s e r a t a v s i n a v k o m m a .

PÄ VÄG TILL MARKNADEN I d e i n r e d e l a r n a a v H a i t i ser m a n ö v e r a l l t för fa l lna p l a n t a g e r , v i l k a h a d e s i n b l o m s t -r i n g s p e r i o d u n d e r d e t f r a n s k a h e r r a v ä l d e t s d a g a r . N u m e r a s k ö t e r f o l k e t s i n a s m å j o r d l a p p a r s y n n e r l i g e n i l la o c h för b l o t t s p a r s a m m a p r o d u k t e r t i l l t o r g e n i s t ä d e r n a .

T i l l v ä n s t e r se v i e n p o l i s k o n s t a p e l , b e v ä p n a d m e d e n s t a r k k ä p p .

477

DA

NSÖ

RE

R

OC

H M

USI

KA

NT

ER

I

DE

T

INR

E A

V L

IBE

RIA

D

et

inre

L

ibe

ria

är

i m

ån

ga

d

ela

r e

tt

ok

än

t o

mrå

de

o

eli

de

h

är

bo

en

de

st

am

ma

rna

äro

fö

ga

p

åv

erk

ad

e

av

k

ult

ure

n.

Ge

no

m

de

nn

a

by

ha

r sy

nb

arli

ge

n

en

k

öp

ma

n

färd

ats

so

m

sålt

si

mp

la

eu

rop

eis

ka

k

läd

esp

ers

ed

lar,

v

ilk

a

pry

da

en

d

el

av

d

an

söre

rna

och

å

skå

da

rna

. B

en

st

örs

ta

infö

dd

a

sta

mm

en

ä

r m

pe

sse

rna

, so

m

äro

e

tt

jäg

arf

olk

. D

era

s k

vin

no

r fö

rfä

rdig

a

på

si

na

h

an

dv

äv

sto

lar

ett

. fi

nt

b

om

ull

sty

g.

Rå

va

ran

plo

ck

a

de

frå

t:

vil

tvä

xa

nd

e

bu

ska

r.

De

tta

fo

lk,

de

m

est

v

älm

åe

nd

e

av

d

e

infö

dd

a,

ha

v

ari

t h

än

syn

slö

sa s

lav

ha

nd

lare

.

478

FRE

DE

NS

UP

PR

ÄT

TH

ÅL

LA

RE

PÄ

VÄ

G T

ILL

LIB

ER

IAS

OR

OL

IGA

IN

RE

M

ån

ga

a

v

de

st

am

ma

r,

som

b

eb

o

det

fög

a

kä

nd

a

inre

, h

a

en

särd

ele

s k

leh

re

spe

kt

för

la

ga

r o

ch

föro

rdn

ing

ar

o

ch

hy

lla

g

run

dsa

tse

n

att

m

ak

t ä

r rä

tt.

Fö

r a

tt

lug

na

o

rose

lem

en

ten

h

ar

rep

ub

lik

en

u

pp

stä

llt

en

grä

nsv

ak

t.

Des

sa

»g

ard

est

rup

per»

k

om

me

nd

era

s a

v

ne

ge

roff

ice

rare

,

som

tj

än

at

i F

öre

nta

st

ate

rna

s a

rmé

. Ä

ve

n

ex

iste

rar

en

mil

is,

be

stå

en

de

a

v

sam

ma

iira

fsa

t

folk

, v

ars

m

ån

ga

ha

nd

a

va

pe

n

bä

st

sku

lle

pa

ssa

i

ett

k

rig

s-h

isto

risk

t m

use

um

. M

ilit

ärt

se

tt

är

de

nn

a

od

isci

pli

ne

rad

e

mil

is

vä

lde

lös.

U

nif

orm

ern

a

sku

lle

oft

a

gö

ra

en

lum

psa

mla

re

uto

m

sig

a

v fö

rtju

snin

g.

479


TVÅ GENTLEMÄN I LIBERIA Otillskurna våder av tyg kläda dessa två herremän, vilkas luggslitna och tillstukade hattar föga harmo-niera med ansiktet därunder. Innanför kustremsan

bo nästan endast halvvilda stammar.

dentalis reser sin krona ända till 60 meter över marken. Högst uppe i den solmättade, kyliga fjällregionen återfinner man bekanta från Nordens flora: ranunkler, starr, hökbloms-ter, daggkåpor m. fl.

Däggdjuren äro företrädda endast av små former. Inga farliga rovdjur finnas, men gnagare och fladdermöss äro helt vanliga. Fågelvärlden bjuder på mycket av intresse. Flere fåglar äro på Haiti endemiska, d.v.s. de ha här sitt enda kända tillhåll i världen. Det farligaste djuret är lansormen, som talrikt uppehåller sig i de drivhusvarma skogarna.

Den är en rätt stor orm med fruktans-värda gifttänder och ett nästan säkert dödande bett. Detta hatade kräldjur har t. o. m. omöjliggjort bebyggelsens utbredning till eljest lyckligt lottade nejder. Egendomliga äro vidare träd-grodorna med häftskivor på tåspetsarna samt de utomordentligt talrika land-snäckorna, av vilka Antillerna ha lika många arter som hela Nord- och Syd-amerika tillsamman. Koraller och andra havsdjur befolka Karibiska havets klara, varma vatten och hornsvamp fiskas rätt mycket.

Klimatet är varmt och nederbörden rik, isynnerhet i norra Haiti, som har 4—6 gånger mera regn än Skandina-vien. Fruktade äro de våldsamma vir-velstormar, som tidtals hemsöka Väst-indien. Dessa hurricaner (varav ordet orkan är en förvrängning) kunna åstad-

SOCIETETSDAM I MONROVIA I republikens huvudstad Monrovia klä sig invånarna merendels på europeiskt sätt, men bilden visar att deras smak icke röjer

någon högre förfining.

480


komma en förödelse, nästan lika stor som efter en jordbävning. Havet kokar upp som om minor exploderade däri, husen jämnas med marken, stora träd uppryckas med rötterna och virvla bort, fartyg slungas upp i land och till och med fästningska-noner ha kastats från sina platser.

En annan statskarikatyr. Republiken Haiti grundades av frivord-

na negerslavar, importerade till Amerika från Afrika. Det är ganska egendomligt att den enda nutida i Afrika existerande fria negerstaten Liberia upprättats av frigivna slavar, vilka i sin tur från Ame-rika importerats till de svartas världsdel. Republiken Liberia ligger på Peppar-kusten i västra Afrika, inklämd mellan Sierra Leone i nordväst och Elfenbens-kusten i öster.

Medan haitianerna tillkämpade sig sin frihet, blev friheten given Liberia av andra. Efter slaveriets upphävande i Nordame-rika bildades därstädes en sammanslut-ning, som tog till sin uppgift att söka i någon mån gottgöra negrerna de oförrät-ter de lidit under slaveriets dagar. Bäst ansåg man sig tjäna de frivordna svartas sak genom att söka återbörda dem till den urgamla kontinent, därifrån deras förfäder en gång med våld bortfördes.

År 1882 lossades en skeppslast kristna negrer på den afrikanska västkusten, där de grundlade en koloni. Denna export berörde dock endast en bråkdel av de negermassor, som genom slaveriets upphä-vande återfingo sin frihet. De senare stan-nade kvar och blevo medborgare i den stora amerikanska republiken. Man kan misstänka, att U. S. A:s vita element allra

DJÄVULSDANSARE I LIBERIA U t ö v a r n a a v d e n n a h a l v t r e l i g i ö s a d a n s ä r o i f ö r d a h i s k l i g a m a s k e r , f ö r e s t ä l l a n d e f a n t a s -t i s k a m ä n n i s k o a n l e t e n . D a n s a r n a t i l l h ö r a m e r e n d e l s n å g o n a v d e m å n g a h e m l i g a s a m m a n -s l u t n i n g a r , s o m e x i s t e r a b l a n d d e v ä s t a f r i k a n s k a n e g r e r n a . D a n s e n u t f ö r e s v a n l i g e n p å en g l ä n t a i s k o g a r n a s d j u p o c h får å s e s e n d a s t a v m e d l e m m a r i n å g o t a v d e h e m l i g a s ä l l s k a p e n .

481


helst hade sett, att de svarta till sista man gått ombord på repatriationsfarty-gen och för alltid lämnat sina forna her-rars land.

Efter att ett kvartsekel ha varit en ko-loni proklamerades Liberias självstän-dighet år 1847. Styrelseformen är repub-likansk och en kopia av U. S. A:s. Två-kammarsystem råder: en senat på åtta medlemmar och representanternas hus på tretton. Regeringen handhaves av en president, en vicepresident samt minist-rar. Nationalfärgerna äro rött, vitt, blått. Ej långt från kusten ligger huvudstaden Monrovia på stranden av laguner. Ur-sprungligen bebyggdes stadsområdet re-gelbundet och rätt propert med hus i den stil, som är vanlig i sydsta-terna i Nordamerika. Auspi-cierna för den unga repub-liken syntes rätt lovande. Men snart tog negernaturen ut sin rätt, och Liberia i våra dagar är i likhet med Haiti ett bevis för negrernas oför-måga till ordnad statlig till-varo.

Natur och folk. Det tropiska klimatet —•

landet ligger ju blott några få grader norr om ekvatorn — framkallar i förening med en ställvis riklig nederbörd yppig växtlighet. Särdeles ty-piska för de låga kusterna äro mangroveskogarna. Mangro-veväxterna äro besläktade med myrten och krydd-nejlikträdet och äro spridda över hela den tropiska zo-nen. De växa i täta bestånd på gyttjiga kuster så långt inåt land som havets sälta gör sig gällande. Talrika luftrötter förankra dem i den lösa grunden och för-hindra deras lösryckande genom tidvattnet och ha-vets svallning.

Liberias folkmängd upp-skattas till cirka 1 % miljon, varav endast omkring 25,000

HAITI-GENERAL En tid funnos i Haitis armé snart sagt flere generaler än menige! De voro ofta schå-are och lossade kol i full gala.

äro avkcmlingar av de från Amerika in-komna grundarna av republiken. De öv-riga fördelas på talrika stammar, av vilka kru, mpesser och mandingo äro de vik-tigaste. De förstnämnda bekänna sig till kristendomen och tala i allmänhet en-gelska. Bland mandingo, vilka torde vara rätt starkt uppblandade med ara-biska element, råder mångenstädes svår förvildning, som bl. a. tar sig uttryck i människooffer och kannibalism. En stän-dig oro härskar i det inre Liberias stora vildmarker, och republikens armé förmår endast nödtorftigt nedslå de mest besvä-rande yttringarna av dessa undersåtars olydnad. Armén är för resten ej mycket att komma med, om den också måste an-

ses förmer än Haitis, vilken stat bland annat blivit namn-kunnig för sin utomordent-liga rikedom på divisions-generaler.

Som militärmakt är så-lunda Liberia mera skratt-retande än imponerande. Det oaktat morskade Liberia upp sig under världskriget och förklarade Tyskland krig. Denna krigsförklaring hade på sätt och vis sin betydelse för landet, som därigenom kunde frigöra sig från ett allt

mäktigare tyskt ekonomiskt förmynderskap och samtidigt lägga beslag på de realvärden tyskarna skapat.

Som slutsumma av värde-sättningen av de två svarta republikerna få vi, att Libe-ria visserligen scm stat är för-mer än Haiti, men att båda på ett tydligt sätt visa ne-gerstatstankens bankrutt. De båda negerstaterna söka utåt verka som riken i europeisk mening, men deras inre till-stånd och verkliga statsegen-skaper stå i nivå med de svar-ta stater, som överallt i ne-gerrasens eget hemland du-kat under för de segerrikt framträngande och organi-sationskraftiga vita folken.

482

Habsburgs närmaste arvtagare DONAUMONARKIN OCH TYSK-ÖSTERRIKE

Det nuvarande Österrike är ett utpräglat bergland. Östalperna, vilka i Hohe Tauern nå 3,800 m:s höjd, sträcka utlöpare ända fram till grannskapet av Wien. Befolkningen är av sydtysk nationalitet, men den politiska gränsen sammanfaller endast delvis med språkgränsen. I sydväst har en del av den tyska befolkningen införlivats med Italien, i nordost ha tyskarna i södra Böhmen och Mähren anslutits till Tjeckoslova-kien, ehuru deras språkområde utgör en direkt fortsättning av det österrikiska. Å andra sidan kan det tyska elementet anteckna en vinst genom det ungerska landskapet Burgenlands införlivande med Österrike. Den s. k. Anschluss-rörelsen, som eftersträvar politisk förening med stamfränderna i Tyskland, omfattas måhända av flertalet öster-rikare, men segermakterna och H? bsburgmonarkins övriga arvtagare skulle helt

visst med oblida ögon se en sådan förening.

ÖSTERRIKE, d. v. s. de nuvarande provinserna Övre och Nedre Öster-

rik^, utgjorde ursprungligen endast en gränsmark för Bajern. Redan i nionde år-hundradet bildade den tyska bosättningen en kil mellan väst- och sydslaver. För en tid gjorde sig visserligen de hedniska magyarerna till herrar i landet, men från 955 var det fast knutet till Tyska riket. I mitten av tolfte århundradet blev Ös-terrike hertigdöme och hundra år senare kom det under Ottokar av Böhmen. Men Ottokar stupade i slaget vid Diimkrut på Marchfältet och konung Rudolf av Habs-burg blev herre över Österrike och Steiermark. Till dessa kronländer foga-des snart tre andra, Krain, Kärnten och Tvrolen. Sålunda uppstod den österri-kiska territorialmakten, som under kom-mande sekler skulle utgöra de habsburgska kejsarnas ryggstöd. Genom klok politik och förmånliga giftermål ökades dynas-tins makt ansenligt. Kejsar Fredrik III, som dock själv icke gjorde mycket för att befrämja Habsburgs anseende, hade val-språket A. E. I. O. U., vilket skulle be-tyda: »Allés Erdreich Ist Oesterreicli Unterthan», hela jorden är Österrike underdånigt.

Intressen i sydöst. Kronländernas läge vid Tyska rikets

östgräns gjorde emellertid, att deras inne-havare måste ägna de politiska förhållan-dena- i sydöstra Europa ett särskilt in-tresse. Genom riksständernas självrå-dighet blev kejsarmakten småningom allt mera kringskuren, men som landsherrar uppbygde kejsarna åt sig ett eget välde,

vilket endast delvis tillhörde riket. I början gällde det att avvärja ungrarnas och turkarnas anslag mot Wien, kejsar-staden, som låg i riksgränsens omedel-bara närhet. Ungerns konung Matthias Corvinus intågade visserligen som eröv-rare i Wien år 1485, men efter hans död, fem år senare, lyckades den ridderlige Maximilian av Habsburg återtaga sta-den. År 1529 angrepo turkarna första gången Wien. De blevo visserligen till-bakaslagna, men Ferdinand av Österrike, som i kraft av ett arvsfördrag hoppats vinna Ungern, liksom han vunnit Böhmen, fick blott gränstrakterna. Ett och ett halvt århundrade varade det turkiska väldet i Ungern, innan ett nytt angrepp på Wien 1682 utlöste den motaktion, som ledde till att hela landet förenades med Öster-rike.

Sedan denna tid ansåg sig Österrike ha alldeles speciella intressen att bevaka i boutredningen efter «den sjuke mannen», Turkiet. Fullföljandet av denna politik förorsakade emellertid ödesdigra konflik-ter med Ryssland och de nya Balkansta-terna.

Kejsardömet Österrike. Det vore kanske orättvist att förebrå

Österrike för att det i regel skulle för-summat riksintressena för sina egna pla-ner. Men att det splittrat sig på icke-tyska uppgifter är ett faktum. Samgåen-det med de spanska habsburgarna i reli-giösa och politiska frågor var förklarligt, men icke alltid klokt. Genom ställnings-tagandet i religionsfejderna vidgades klyf-tan mellan kejsaren och de protestantiska

4 8 3

I CENTRUM AV GRÅBEN I WIEN STÅR TREENIGHETSMONUMENTET N å g r a a v W i e n s f ö r n ä m s t a a f f ä r e r l i g g a v i d t o r g e t G r å b e n . F o r d o m l å g h ä r e n v a l l g r a v , s o m u t -

gjorde stadens gräns i sydväst. Treenighetsmonumentet, som uppfördes år 1693, återkallar i minnet den stora farsot, som rasade i staden fjorton år tidigare. Trots den svåra kris Wien haft att genomkämpa efter världskriget, är det alltjämt en av världens ledande kulturstäder.

484

VID TRAUNSEE, e n v a c k e r b e r g s j ö i Ö v r e Ö s t e r r i k e , l i g g e r d e n l i l la o r t e n T r a u n k i r c l i e n . P å d e n m o t s a t t a s t r a n d e n r e s e r s i g T r a u n s t e i n s b r a n t a , k a l a k ä g l a . S j ö n ä r t o l v k i l o m e t e r l å n g o c h o m g i v e s p å a l l a h å l l a v b e r g . S l u t t n i n g a r n a ä r o m å n g e n s t ä d e s b e v u x n a m e d t ä t s k o g , m e n p å a n d r a s t ä l l e n s p e g l a s i g d e n a k n a k l i p p s t u p e n i T r a u n s e e s b l å a v a t t e n .

485

HOHEN-SALZBURG var engång residens för ärkebiskopen av Salzburg, en av Tyska rikets mäktiga kyrkofurstar. Grunden till denna borg lades år 1077, men flertalet av de byggnader, som nu bilda den mäktiga komplexen, härröra från betydligt senare tid, 1496—1510. Cita-dellet ligger på den måleriska höjden Mönchberg. Staden Salzburg har c:a 40,000 invånare.

486

HABSBURGS NÄRMASTE ARVTAGARE

ständerna. Västfaliska freden var ett hårt slag för riksenheten, franska revo-lutionen och Bonaparte bragte den på fall. Upplösningen av det gamla tyska riket år 1806 var endast det naturliga resultatet av en lång utveckling. Och nästan lika naturligt var det, att Krans II tvenne år tidigare lät utropa sig till ärftlig kejsare av Österrike.

Wienkongressen beslöt visserligen upp-rätta ett tyskt förbund, men detta kom aldrig att spela någon större roll och upp-löstes efter kriget mellan Österrike och Preussen 1866. När det nya tyska kejsar-dömet proklamerades år 1870, stod Öster-rike utanför det hela. Gamla traditioner och det tyska elementets ledarroll inom Donaumonarkin gjorde dock, att dess politik blev tyskt betonad. Efter sam-manbrottet 1918 har av naturliga orsaker den tyska orienteringen blivit ännu tyd-ligare i den österrikiska förbundsrepubli-ken.

Denna statsbildning är nästan rent tysk. Endast i Kärnten finnas slovener, som vid folkomröstningen efter kriget förklarat sig för Österrike. Men föga mer än hälften av de tyskar, som bodde i dubbelmonarkin, kommo att höra till Tysk-Österrike. Före kriget räknade Öster-rike-Ungern 676,000 kvadratkilometer och över 51 miljoner invånare, det nya Öster-rike omfattar knappt en åttondedel av denna areal och har blott 6 2/3 miljoner invånare. Förbundsrepubliken består av följande provinser: Övre Österrike, Nedre Österrike, Wien, Burgenland, Steiermark, Kärnten, Salzburg, Tyrolen och Vorarl-berg. Burgenland tillhörde före kriget Ungern.

Österrikes nöd. Den habsburgska monarkins sönderfall

var ett hårt slag för de tyska kronländerna och i synnerhet för Wien, som nu förlo-rade sin ställning som huvudstad i ett stort rike. Näringslivet råkade i upplös-ning, ty flere industrier funno sig plöts-ligt avskurna både från råvaruproducen-ter och marknader. Nöden i Wien var obeskrivlig och kunde endast lindras ge-nom de allierades och amerikanernas hjälpverksamhet. Numera synes man

dock kommit in i en period av anpass-ning efter de nya förhållandena. Man strävar att utnyttja landets egna förråd av råvaror och energi.

Vitt kol för industrin. Bristen på kol torde till stor del kunna

övervinnas genom tillvaratagandet av vattenkraften. Enligt en beräkning, som förefaller sannolik, kunna de österri-kiska alpfloderna ge över 1,700,000 häst-krafter, d. v. s. tillräckligt att därmed elektrifiera hela industrin och samt-liga järnvägar. Av denna energimängd var vid utgången av 1926 en fjärde-del utnyttjad. Den österrikiska industrin, som framförallt är koncentrerad i Wien, omfattar bl. a. tillverkning av maskiner, bilar, järnvägsmateriel, galanteri- och modevaror, läderarbeten, möbler samt garn och textil av bomull och ull. Sär-skilt bekant för sin bomullsindustri är Vorarlberg, provinsen mellan Tyrolen och Schweiz.

Ehuru Österrike genom kriget förlorat flera viktiga gruvområden, saknar det icke heller nu mineraltillgångar. I Steier-marks alper brytas järn, brunkol, mag-nesit, grafit och talk. Kärnten produ-cerar bly och zink, Salzburg koppar och salt. Tyrolen var fordom bekant för sina guld- och silvergruvor, men efter Amerikas upptäckt förlorade dessa all betydelse.

Kejsarstaden vid Donau. Wien är fortfarande en av världens

största städer. Sedan 1920 har dess folk-mängd åter tilltagit, men med 1,900,000 når den ännu icke upp till förkrigsnivån. De glada och intelligenta wienarna, en blandning av sydtyskar och folk från alla hörn av den habsburgska monarkin, ha trots motgångarna icke förlorat sitt ge-myt. Kulturlivet är starkt och själv-ständigt i Wien, musik och dans ha där gamla anor. Universitetet i Wien är sär-skilt berömt för sin medicinska fakultet.

I den inre staden ligga slottet Hofburg och den götiska Stefanskyrkan. Denna stadsdel omges av Ringstrasse och andra bulevarder, vilka intaga de gamla be-fästningsverkens plats. Wien är lika be-

xxiii. 4. 487

488

LA

ND

EC

K V

ID F

LO

DE

N I

NN

HA

R E

TT

MÅ

LE

RIS

KT

LÄ

GE

OC

H H

YSE

R M

ÄN

GA

MIN

NE

N F

RÄ

N G

AM

LA

TID

ER

T

yro

len

m

ed

si

na

n

atu

rsk

ön

a

sce

ne

rie

r o

ch

sit

t v

älg

öra

nd

e

kli

ma

t lo

ck

ar

må

ng

a

utl

än

dsk

a

turi

ste

r.

Äv

en

d

en

so

m

äls

ka

r h

isto

risk

st

äm

nin

g

fin

ne

r

hä

r m

yck

et,

so

m

min

ne

r o

m

de

t fö

rflu

tna

.

La

nd

eck

v

id

Inn

'm

åst

e

iin

tre

sse

ra

de

n

resa

nd

e

frä

mli

ng

en

, b

åd

e

ur

est

eti

sk

och

u

r h

isto

risk

sy

np

un

kt.

P

å

bå

da

si

do

r n

å

be

rge

n

fra

m

till

fl

od

en

, o

ch

v

äg

en

so

m

följ

er

d

en

na

är

insp

rän

gd

i

kli

pp

an

. N

åg

ra

by

gg

na

de

r re

sa sig

n

äst

an

d

ire

kt

ur

va

ttn

et.

K

yrk

an

i

La

nd

eck

ä

r u

pp

förd

p

å

fjo

rto

nh

un

dra

tale

t.

Flo

dd

ale

n,

som

h

är

bil

da

r e

tt

form

lig

t

pa

ss,

be

hä

rsk

as

av

en

g

am

ma

l b

org

.

DE

T

ST

OL

TA

CIT

AD

EL

LE

T H

OH

EN

-SA

LZ

BU

RG

BE

HÄ

RSK

AR

FR

ÄN

SIN

HÖ

JD D

EN

GA

ML

A S

TA

DE

N S

AL

ZB

UR

G

Sa

lzb

urg

, so

m

lig

ger

nä

ra

ba

jers

ka

g

rän

sen

, p

å

öm

se

sid

or

om

In

ns

bif

lod

S

alz

ae

h,

är

be

röm

t fö

r

sit

t h

ärl

iga

läg

e.

Ja

, m

an

h

ar

ve

lat

till

erk

än

na

d

en

na

sta

d

tre

dje

p

lats

en

b

lan

d

vä

rld

en

s sk

ön

ast

e

stä

der.

D

en

ä

ldre

d

ele

n

av

S

alz

bu

rg

är

be

läg

en

på

flo

de

ns

vä

nst

ra s

tra

nd

, m

en

fle

rta

let

me

de

ltid

a

by

gg

na

de

r

ha

r fö

rstö

rts

a

v

eld

. K

ate

dra

len

ä

r d

elv

is

by

gg

d

eft

er

m

ön

ste

r a

v

Pe

ters

ky

rka

n

i R

om

. S

alz

bu

rg

är

hu

vu

dst

ad

i

pro

vin

sen

m

ed

sa

mm

a

na

mn

. H

är

fan

ns

red

an

un

de

r ro

me

rsk

tid

en

ha

nd

els

pla

ts.

Ko

pp

ar

och

sa

lt

ha

se

da

n

ga

mm

alt

i

sto

ra

mä

ng

de

r p

rod

uce

rats

i

dess

a

ne

jde

r.

FLODLANDSKAP MED FÄRJA I NÄRHETEN AV UNGERSKA GRÄNSEN B u r g e n l a n d , s o m n u m e r a u t g ö r e n d e l a v d e n ö s t e r r i k i s k a f ö r b u n d s r e p u b l i k e n , t i l l h ö r d e t i d i g a r e k o n u n g a r i k e t U n g e r n o c h b i l d a r d e l v i s e n f o r t s ä t t n i n g a v d e n ö v r e u n g e r s k a s l ä t t e n . I n -v å n a r a n t a l e t ä r f ö g a m i n d r e ä n T y r o l e n s , m e n b o s ä t t n i n g e n n ä s t a n t r e g å n g e r t ä t a r e ä n i a l p l a n d e t . J o r d e n ä r f r u k t b a r , o c h B u r g e n l a n d k a l l a s i c k e u t a n s k ä l W i e n s t r ä d g å r d .

kant för sina skuggiga parker och prome-nader som för sina präktiga byggnader. Mellan staden och Donau ligger den vid-sträckta Pratern, på andra sidan staden lustslottet Schönbrunn med dess park-anläggningar. Några mindre städer.

Om vi med flodångare resa -uppför Donau till den bajerska staden Passau, passera vi bl. a. de gamla städerna Krems, Melk och Linz. Namnet Melk har blivit känt genom Wagner. Linz lever icke blott på minnen. Som fa-briksort och knutpunkt för viktiga järn-vägar förstår denna stad också att följa med sin tid. Linz har över hundra-tusen invånare. Donaus vatten flyter här snabbare. Stället kallas Streuden, forsarna, och ansågs förr vara farligt för flodfarare. Bland övriga städer i Österrike må

nämnas Salzburg vid Inns biflod Salzach. Denna plats är rik på minnen. Dess

förnämsta sevärdhet är det gamla slot-t e t , som ligger p å e t t skogbevuxet berg alldeles invid staden. En annan historisk stad är Innsbruck, i Tyrolen. Många av byggnaderna vid dess förnämsta gata sy-nas tillhöra en förgången tid med sina präktiga koppardekorationer, sina egen-domliga torn och sina välvda källare, i vilka inrymts kaféer.

Det stympade Tyrolen. Landet Tyrolen är numera endast en ringa del av vad det var före kriget och kejsardömets fall. I freden drogs gränsen mellan Österrike och Italien längs den geografiska och strategiska Brennerlin-jen. Därigenom blev visserligen den ita-lienska befolkningen i Trentino förenad med sitt naturliga moderland, men sam-tidigt gjordes över 200,000 tyska tyrolare, som icke hyste någon önskan att komma under främmande välde, till italienska medborgare. Tyrolarna äro ett frihetsälskande folk,

490


ehuru de icke som schweizarna vid för-svaret av sin frihet råkat i konflikt med Österrike. Tvärtom ha de alltid varit huset Habsburg trogna. Tyrolarnas na-tionalhjälte Jr Andreas Hofer, en värds-husvärd från trakten av Meran. Det var han som kallade dem till kamp mot frans-män och bajrare, när Napoleon Bonaparte genom maktspråk ville lösrycka landet från Österrike och skänka det åt Bajern.

En frihetshjälte. Fransmännen hade polisspioner överallt

i ländet, och varje tyrolare, som vågade uttala sitt misshag med främlingsväldet, riskerade att bli fängslad och arkebu-serad. Men Andreas Hofer var icke den som lät kuva sig. I hemlighet utförde han sitt arbete bland bönderna. Ordent-liga vapen saknades i allmänhet. Många hade endast liar, hötjugor och yxor. Men det som brast i beväpning ersattes av glödande entusiasm. Signalen till folkres-ningen var en eld, som Hofer och hans vän-ner tände på en alptopp ovanför Meran,

Flere tusen män samlade sig kring Hofer, och han förde dem över Alperna till Innsbruck, där efter en hård kamp den manstarka bajerska kåren besegrades. Kejsar Napoleon kunde emellertid icke finna sig i att hans planer korsades av Tyrolens bönder. Därför sände han mar-skalk Fefebvre i spetsen för femtiotusen man till Innsbruck för att tukta tvro-larna. Men Hofer ryckte fransmännen till mötes och tillfogade dem ett kännbart nederlag. Efter denna framgång blev han av folket utsedd till »överkommendant» fick ett hus i Innsbruck och fyra kronor om dagen till bestridandet av sina ut-gifter.

Hofer var en klok och rättvis styresman. Men Napoleon hade beslutat att krossa honom. Trupper sändes åter till Tyrolen, och slutligen måste Hofer, övergiven av de sina, fly. En tid höll han sig dold i en bergshydda, men blev förrådd och till-fångatagen. Fransmännen förde honom till Mantua och arkebuserade honom. Han ville icke låta soldaterna binda för

SCEN UR ETT MYSTERIESPEL, UPPFÖRT AV TYROLSKA BÖNDER I b y a r n a k r i n g I n n s b r u c k h a b ö n d e r n a ä n d a t i l l s e n a s t e t i d b r u k a t u p p f ö r a r e l i g i ö s a s k å d e -s p e l . T y r o l a r n a s m y s t e r i e s p e l h a v i s s e r l i g e n i c k e k u n n a t m ä t a s i g m e d d e b e r ö m d a b a j e r s k a i O b e r a m m e r g a u , m e n en v i s s k ä r n f r i s k o r i g i n a l i t e t k a n m a n e j f r å n k ä n n a d e m . H ä r se v i A d a m p å g r a v e n s b r e d d , h o t a d a v d ö d e n , s o m b ä r e t t k o r t t r ä s v ä r d i s i n h a n d .

491

KÄRTNERSTRASSE, DEN VIKTIGASTE AV WIENS AFFÄRSGATOR Kärtnerstrasse ligger i gamla Wien, Innere Stadt. Främlingen, som vandrar längs denna gata, får en rätt god inblick i stadens liv, ty Kärtnerstrasse är en omtyckt promenadplats. I bakgrun-den synes Stefansdomens tak och tornspira. Denna imponerande kyrka uppfördes under 14 och 15 århundradena. Ett mönster i glaserade tegel skänker taket ett egendomligt utseende.

492

EN LEKSAKSHANDLERSKA I WIEN, VÄNTANDE PÄ KUNDER Under vintern hålla sig bönderna i Österrikes alpbyar för det mesta inomhus och syssla då bland annat med tillverkning av enkla träleksaker. På bilden se vi hur sådana varor torgföras i Wien. Den gamla kejsarstaden är en betydande industriort och spelar fort-farande, trots Österrikes sammanbrott, en ledande roll i Donauländernas ekonomiska liv.

493


invånare avslutning till det förra landet. Schweizarne ansåg sig emellertid ej kunna tillmötesgå denna anhållan.

Lika berömt för sina alpscene-rier som Tyrolen är Salzburg, som fordom utgjorde ett andligt fursten-döme, men i början av nittonde århundradet förenades med Öster-rike. I Salzburg ligger den bekanta kurorten Gastein, vars radioaktiva vatten skänkt mången sjukling lisa.

Klimatet i Österrike.

DÄR DEN STORE MOZART FÖDDES Wolfgang"Amadeus Mozart föddes i gården Getreidegasse N:o 9 i Salzburg. Huset inrymmer nu ett Mozartmuseum. Även den byggnad vid Makartplatz, där han längre fram bodde, har skyddats och restaurerats av myndigheterna.

hans ögon. Hans sista ord voro: »Länge leve kejsar Frans, sikta rätt!»

Tyrolsk religiositet. Var och en som färdas genom Tyrolens

alpbyar blir mycket tilltalad av folkets anspråkslösa och vänliga uppträdande. Den katolska tron har slagit djupa rötter i tyrolarnas hjärtan, och deras gudsfruk-tan är ofta sann och äkta. Många av de gamla kyrkorna utmärka sig genom arki-tektonisk skönhet. Överallt vid vägarna ser man den korsfästes bild.

Vorarlberg och Salzburg. Mellan Tyrolen och Schweiz ligger det

lilla landskapet Vorarlberg, som i väster begränsas av Rhenfloden, i öster av en hög bergmur. Detta landskap synes av naturen mera hänvisat till Schweiz än till Österrike, och efter kriget sökte även dess

Ju längre österut man kommer, desto lägre bliva alpkedjorna, och desto bättre odlat landet. Men den som nöjer sig med måttliga höj-der och icke längtar till de högsta alperna, skall även i grannskapet av Wien finna trakter efter sitt sinne. Bland Alpernas utposter i öster ligga vinterkurorter, som utlänningar gärna besöka. Här liksom i Schweiz idkar man med iver all slags vintersport, särskilt toboggan- och skidåkning.

Österut blir klimatet mildare. Temperaturen stiger i d e n mån höjden över havet avtager. Undan-tag från denna regel utgöra dock

vissa alpdalar, på vars botten kall luft samlas. Sådana dalar ha rätt sträng vinterköld, men stiger man uppför slutt-ningarna, blir luften genast varmare. Några hundra meter ovanför dalbottnen börjar dock temperaturen åter sjunka. Wien har för januari månad medel-talet — 1,7 grader, Innsbruck —3,3, Kla-genfurt, Kärntens huvudstad, —6,4. I sistnämnda stad kan temperaturen till och med sjunka under 20 grader.

Klmatet tillåter veteodling endast i de lägre delarna av landet. Råg och havre äro de viktigaste sädesslagen. Vin odlas vid randen av Wienslätten och i syd östra Ste ier-mark. För boskapsskötseln finnas goda be-tingelser och denna näring repar sig nu has-tigt efter nedgången under krigs och kris-tiden. Befolkningen utgöres till största de-len av bönder, men på grund av den bergiga terrängen är endast 22 % av jorden odlad.

494

ÖV

ER

SE

EB

AC

HD

AL

EN

re

ser

sig

det

3,

355

met

er

hög

a b

erge

t A

nko

gel.

D

enn

a tr

akt

erb

jud

er

mån

ga

fän

gsla

nd

e

nat

urs

cen

erie

r,

Tyr

ole

n

är

förö

vrig

t

ett

utp

räg

lat

ber

glan

d,

som

h

elt

och

h

ålle

t u

pp

fyll

es

av

Öst

alp

ern

as

mäk

tiga

k

edjo

r.

Gen

om

värl

dsk

rige

t gi

ck

den

sö

dra

o

ch

folk

rika

re

häl

ften

av

T

yro

len

än

da

till

B

ren

ner

fö

rlor

ad

för

Öst

erri

ke.

Den

åt

erst

åen

de

del

en

liar

en

ar

eal

om

12,6

50

kva

dra

tkil

om

eter

oc

h

320

,00

0 in

vån

are.

D

et

lill

a V

ora

rlb

erg,

so

m

ligg

er

mel

lan

T

yrol

en

och

S

chw

eiz,

b

ild

ar

ett

särs

kilt

»l

and»

i

den

ö

ster

rik

isk

a fö

rbu

nd

srep

ub

like

n.

495

I STADEN INNSBRUCK kan den som älskar gammal arkitektur få sitt lystmäte. En bland de märkligaste byggnaderna i denna stad synes på bilden härovan. Den uppfördes i början av sextonde århundradet. Taket är av förgylld kopparplåt. I bakgrunden skymtar den snö-klädda alpkam, som följer Inndalen. Innsbruck är huvudstad i det österrikiska Tyrolen.

496

De lyckliga leendenas land DET RIKA BURMA

B u r m a n e r n a ä r o e t t g e n o m t y r a n n i f ö r s l a v a t , e t t l ä t t s i n n i g t o c h g l a d l y n t f o l k , s o m l å t e r u t l ä n n i n g a r r i k t a s i g p å d e m å n g a n a t u r l i g a n ä r i n g a r n a , m e n B u r m a ä r e t t v i k t i g t e x p o r t l a n d . F ö r n ä r v a r a n d e e x p o r t e r a r B u r m a m e r a r is o c h t e a k t r ä ä n n å g o t a n n a t l a n d , o c h t a c k v a r e s t o r a r t a d e k a u t s c h u k p l a n t e r i n g a r h a r B u r m a i a v s e e n d e p å g u m m i e x p o r t t i l l F ö r e n t a s t a t e r n a k u n n a t ' . u p p t a g a k o n k u r r e n s m e d S y d a m e r i k a . D e s s u t o m h a r B u r m a r e d a n l ä n g e u t f ö r t ä d e l s t e n a r a v o l i k a s l a g o c h e n m a s s a f r u k t s o r t e r . - — B u r m a n e r n a , e t t i n d o k i n e s i s k t fo lk , s ö n d e r f a l l a i e n m ä n g d s m ä r r e s t a m m a r , o c h l a n d e t b e s t å r a v t r e m y c k e t o l i k a d e l a r , Ö v r e B u r m a k r i n g I r a w a d i , d e t g a m l a r i k e t s k ä r n a , S h a n - s t a t e r n a i n o r r o c h N e d r e B u r m a i s ö d e r .

BURMA ÄR den största och rikaste pro-vinsen i kejsardömet Indien, dit det

räknas, ehuru det är beläget i Bortre och ej i Främre Indien. Det begränsas i väs-ter av Bengaliska viken, i nordväst och norr av Assam och Tibet, i öster av Kina, Indo-Kina och Siam och i söder av malaj-landet Malakka. Vilda bergskedjor, vilka sträcka sig i riktning från norr till söder, försvåra i hög grad samfärdseln i de östra delarna av landet. En resenär, som önskar färdas över dessa berg, måste be-kväma sig till att turvis stiga utför, ned i djupa dalar, och uppför till mer än 1,000 meters höjd.

Det egentliga Burma, som utgöres av Irawadi-flodens dal och delta, är i jäm-förelse med det övriga landet tämligen flackt. Irawadi är farbar för medelstora ångare ungefär 50 mil. Floden har en medelbredd av c. 2 km, men uppnår vid översvämningar flerstädes en bredd på över 1 mil.

Irawadidalen har under många århund-raden varit hemort för en stor befolkning med en gammal, säregen kultur.

Nordligaste Burma, landskapet Kats-chin, kring Irawadis källor hör naturhisto-riskt till Centralasien och är ett föga känt, vilt bergland, bebott av tibetanska stammar som åtminstone i praktiken äro oberoende av engelsmännen och andra folk, tack vare omöjligheten att ordna samfärdseln i ett land med över 5,000 m höga bergskedjor. Landet mellan flo-derna Irawadi och Saluen är också ber-gigt, • m e n kedjorna n å icke över 2,600 m. Längs kusten österut från Främre Indiens gräns ligger landskapet Arakan, vars strand genom många små floders verksamhet är söndrad i en massa sanka

deltaöar med slamvulkaner och petro-leumkällor. Landet har en stor neder-börd (ända till 6,000 mm), varför bergs-kedjorna i det inre äro beklädda med tät, på villebråd rik urskog, bebodd av skygga och kulturfientliga stammar. Te-nasserim söder om Arakan liknar detta, har goda hamnar och väldiga skogar och är bebott av fiskande burmaner vid kus-ten och ociviliserade stammar i det inre. Nedre Burmas viktigaste del, låglandet kring Irawadis nedre lopp, är ett av jor-dens bördigaste land med ofantliga ris-, tobaks- och andra odlingar. Folket har motståndslöst underkastat sig engels-männen, medan Övre Burmas folk fört långvariga krig för sin frihet. Övre Bur-ma är ett vidsträckt skogland med stora teakskogar, odlade floddalar, rika petro-leumfyndigheter och ädelstens-, guld- och stenkolsgruvor.

Burmas allfarväg och städer. Förbi branta höjder och djupa dalar, på

Irawadi, Burmas huvudväg, pulserar det rörliga livet i »de lyckliga leendenas land». Visserligen löper järnvägen en lång sträcka parallellt med floden, men den har icke märkbart minskat den gamla flodtrafi-ken. Burmas rikedomar — ris, olja, indigo, jordnötter, teakträ, rubiner, smaragder, safirer, frukter -— allt detta kommer ned längs Irawadi. Och uppåt gå manu-fakturer, näringsmedel och massor av nöd-vändighetsartiklar för infödingarna och de inflyttade européerna. Dessutom be-driver man affärer med inhemskt silke, inlagd fisk och ett slags te, s.k. let-pet, och massor av andra varor som icke produce-ras så mycket att de kunna exporteras.

De enda städerna av någon betydelse

497

498

»D

RO

TT

NIN

GE

NS

GY

LL

EN

E K

LO

ST

ER

»

I M

AN

DA

LA

Y,

ÖV

RE

BU

RM

AS

FO

RN

A H

UV

UD

STA

D

Ma

nd

ala

y ä

r en

ham

nst

ad v

id

flod

en I

raw

ad

i oc

h h

ar

138

,00

0 i

nv.

M

ånga

mag

nif

ika

klo

ster

byg

gnad

er o

ch p

ago

der

fin

nas

såv

äl i

nom

sta

den

som

i d

ess

om

giv

nin

ga

r.

En

av

de

vack

rast

e är

Qu

een

's G

old

en M

on

aste

ry (

Dro

ttn

inge

ns

gyll

ene

klo

ster

).

Det

är

i si

n h

elh

et u

pp

fört

av

teak

trä,

öve

rsål

lat

av s

kulp

-tu

rve

rk o

ch r

ikt

förg

yllt

. K

lost

ret

är b

yg

gt

av S

up

ay

ah

Lat

, d

rott

nin

g ö

ver

Kin

g

Th

eeb

aw,

som

er

övra

des

av

en

gels

män

nen

år

18

85

. I

när

het

en a

v d

e fl

est

a

bu

rman

ska

städ

er

fin

ner

m

an

klo

ster

så

dan

a so

m

det

ta.

De

äro

ofta

b

yggd

a m

ed

fler

e

tak

ova

np

å va

ran

dra

, m

en

ha

änd

å b

ara

en

vån

ing.

DEN GYLLENE SHWE DAGON-PAGODEN I STADEN RANGOON Shwe Dagon-pagoden är den vackraste av alla pagoder och samtidigt den heligaste platsen, dit pilgrimer från hela landet och även från andra land vallfärda. Denna pagod mäter 370 fot i höjd, är helt och hållet förgylld, och dessutom äro stora ytor av densamma beklädda med plattor av rent guld. Denna byggnad lär ha blivit grundlagd år 585 f. K. och har bevarats oförändrad.

499

MÄN OCH KVINNOR FRÅN DE KINESISKA BERGSTRAKTERNA I m å n g a a v s e e n d e n l i k n a r l i h s a w - f o l k e t i n n e v å n a r n a i d e n k ines iska]^ p r o v i n s e n ] Y i i n -n a n . K v i n n o r n a b ä r a m ö r k b l å k j o l a r , p r y d d a m e d r ö t t , o c h u n d e r d e m m ö r k a f o d r a l ä n d a t i l l f o t l e d e r n a — l i k n a n d e b e n k l ä d e r . K r i n g h a l s e n b ä r a d e m å n g a v a r v m e t a l l b a n d . D e s s a l i h s a w s b o i s m å b y a r h ö g t u p p e i b e r g e n o c h l i v n ä r a s i g h u v u d s a k l i g a s t a v o p i u m o d l i n g .

äro Rangoon, Moulmein och Mandalay-. Den förstnämnda ligger i Irawadis delta, är hu-vudstad och den viktigaste hamnstaden. Moulmein var den första engelska huvudsta-den i Burma, och Mandalay är huvudort i det hemlighetsfulla Övre Burma. I Rangoon trängas infödingar, kineser, malajer och européer med varandra. Staden är en be-tydande handelsort, och i religiöst avse-ende en viktig plats ty den berömda Shwe Dagon-pagoden gör den till en samlings-plats för pilgrimer från avlägsna trakter. Burmanerna.

Burmanerna tillhöra de indokinesiska folken, d.v.s. äro en blandning av hinduer

och mongoler. Språket är uppblandat med hinduiska, alfabetet är sanskritiskt och kyrkospråket pali, d.v.s. den sanskrit-dialekt som blivit kyrkospråk för Ceylons buddister. Burmanerna, isynnerhet kvin-norna se bra ut med sina små men viga och välskapade gestalter, sin mjuka, var-ma hud och sina både blida och gl da ansikten. Tyvärr förstöra de ofta sitt utseende, främst läppar och tänder ge-nom ständig beteltuggning och cigarrök-ning, tvenne laster som äro lika vanliga bland kvinnor som män. I allmänhet äro kvinnorna likställda med männen och ha stor frihet. Buddismen som åtminstone officiellt är statsreligion har gjort bur-500

DE LYCKLIGA LEENDENAS LAND

manerna till fredliga demokrater, för-nöjsamma undersåtar och vänsälla, hjälp-samma och gästfria människor. De äro också glada och livliga, musikaliska och nöjeslystna. Deras artighet och vänlig-het gäller lika mycket utlänningen som landsmannen. De nordligare boende stam-marna äro härvidlag annorlunda; de äro betydligt allvarligare och mera misstänk-samma och framför allt ganska fientligt stämda mot allting utländskt. Burma-nernas demokratiska livsåskådning ute-sluter fullständigt Indiens utvecklings-hämmande kastväsen. Dikaså är Indiens fruktansvärda procenteri okänt och jord-skatten är låg, varför folket reder sig bra på sina små egendomar. Sedan en-gelsmännen lyckats förmå burmanerna

att upphöra med sina ständiga inbördes-strider, har välståndet ökats samtidigt med att befolkningen tilltagit i antal. Burmanerna tyckas, tack vare sin intelli-gens och anpassningsförmåga, gå en lyck-lig framtid till mötes.

Slösaktiga män och flitiga kvinnor. Burmanerna äro ett lättsinnigt och in-

dolent folk. På landsbygden bo de i bam-buhyddor med mattor eller palmblad som väggar och halm eller blad som tak. Riset frodas på fälten, och den rika naturen för-ser dem med massor av allehanda frukter. Därför finnes det ingen orsak för dem att arbeta. Rikedom kan vinnas lättare ge-nom en lyckad spekulation än genom ar-bete, anser burmanen. Blir han trots allt

HALMTÄCKTA HUS I NAINSAN, HUVUDSTAD I EN AV SHANSTATERNA Husen i Shanbyarna äro uppförda av bambu och täckta med elefantgräs. De mindre byarna äro ofta omgivna av en bambu-palissad, som om natten utgör ett behövligt skydd för boskapen. Shanstaterna kunna uppdelas i två grupper, de norra ocih de södra staterna, och de ha en be-

folkning av 1,400,000 individer.

501

502

BO

GSE

RIN

G

AV

DE

N F

UR

ST

LIG

A P

RA

KT

SLU

PE

N —

BÄ

RA

ND

E B

UD

DH

AS

BIL

D —

RU

NT

IN

LE

VID

NY

AU

NG

YW

E

Va

rje

å

r h

åll

es

en

»v

att

en

hö

gti

d»

vid

Ny

au

ng

yw

e,

hu

vu

dsta

d

i st

ate

n m

ed

sa

mm

a n

am

n.

Tv

å g

yll

en

e a

vb

ild

er

av

Bu

dd

ha

, v

ilk

a s

ky

dd

ad

e a

v f

örg

yll

da

ta

k

lag

da

i

sju

v

ån

ing

ar

öv

er

va

ran

dra

o

ch

slu

tan

de

i

en

spir

a,

pla

cera

s p

å d

en

re

ge

ran

de

fu

rste

ns

pra

kts

lup

och

bo

gse

ras

run

t sj

ön

In

le.

Bo

gse

rin

gen

u

t-fö

res

a

v

s. k

. in

tha

-ro

dd

are

, v

ilk

a

utf

öra

b

og

seri

ng

en

m

ed

els

t en

ma

ssa

ka

no

ter.

D

ess

a i

nth

as

äro

ett

ori

gin

ell

t sj

öfo

lk.

De s

kö

ta

pa

dd

elå

ran

me

d s

ina

b

en

så

lun

da

, a

tt

de

st

å

på

d

et

en

a

be

ne

t o

ch

vrid

a

de

t a

nd

ra

kri

ng

å

ran

; d

äri

ge

no

m

få d

e k

raft

att

fö

ra d

en

tu

ng

a,

lån

ga

pa

dd

elå

ran

ge

no

m

va

ttn

et,

BU

RM

AN

ER

BE

VIS

TA

ND

E E

TT

VA

NL

IGT

FO

LK

NÖ

JE,

MA

RIO

NE

TT

EA

TE

RN

M

ari

on

ett

ea

ter,

ell

er

»y

ok

the

pw

és»

, so

m

de

t b

urm

an

ska

n

am

nd

et

lyd

er,

ä

r n

åg

ot

som

ma

n u

nd

er

må

nlj

usa

nä

tte

r se

r i

nä

sta

n a

lla

la

nd

ets

stö

rre

stä

de

r.

Fö

rest

äll

nin

ge

n ä

ger

rum

i d

et

fria

och

rä

ck

er

he

la n

att

en

ig

en

om

, —

stu

nd

om

fo

rtsä

ttes

den

fle

re n

ätt

er

efte

r v

ara

nd

ra.

Til

lträ

de

t är

av

gif

tsfr

itt

fö

r a

lla

, o

ch u

tgif

tern

a b

etä

ck

as

va

nli

ge

n a

v d

en

, so

m g

ive

r fö

rest

äll

nin

ge

n.

Ma

rio

ne

tte

rna

u

pp

trä

da

på

en

e

stra

d

av

b

am

bu

, o

ch

de

pe

rso

ne

r,

som

sk

öta

tr

åd

arn

a,

föra

d

ialo

ge

rna

o

ch

sju

ng

a,

stå

stra

x

ba

ko

m

est

rad

en

, g

öm

da

b

ak

om

e

tt f

örh

än

ge.

Des

sa

ma

rio

ne

ttfö

rest

äll

nin

ga

r

äro

i

all

mä

nh

et

go

da

o

ch

roa

nd

e.

DE LYCKLIGA LEENDENAS LAND

rik, så slösar han sina pengar på juveler åt hustru och döttrar, ger fester för sina grannar eller bygger ett vilohem eller en pagod, en handling som rikligt belönas i livet efter detta. Begreppet att spara vad man förvärvat t.ex. som arv åt sina barn är fullkomligt främmande för burmanen.

Det sagda gäller emellertid endast man-nen, kvinnan är i allmänhet duglig och energisk. Hennes affärsbegåvning är lika stor som hennes naturliga charm och grace. Ingen flicka har en högre önskan än att förestå ett stånd i bazaren, oberoende av om hennes far är fattig eller rik. Och har hon nått sitt mål, sitter hon lycklig bland stora korgar med olika slag av säd och gryn, eller mitt uppe i en hög av brokigt silke rökande en cigarr lång som en stör.

Denna affärsbegåvning är så mycket mer att förvåna sig över som kvinnan i Burma var förvägrad all utbildning ända till för ett par år sedan. Gossarna ha däremot alltid åtnjutit undervisning, låt vara att denna varit ganska enkel och en-sidig. Tidigare var det endast munkar som verkade som lärare, och fortfarande förekommer det att mindre barn under-visas av dem.

Innan en burmansk yngling erkännes vara fullvuxen, bör han för en tid vistas i kloster. Han iklädes en gul dräkt, lik den munkarna bära, och underkastar sig reg-lerna i klostret under den tid han är där. Detta betyder dock ingalunda, att han måste bli munk, ehuru det ofta händer att ynglingen själv önskar fortsätta det be-kväma livet. Det finnes oräkneliga mun-kar i Burma, och de äro de lataste varelser man kan tänka sig.

I Burma är det vanligt att äta två gån-ger om dagen. Kokt ris hålles upp i ett stort fat ur vilket alla äta gemensamt. I små koppar serveras kryddor t.ex. curry och rödlök som allmänt ätas till riset. Burmanerna äta med fingrarna; de rulla behändigt en boll av riset mellan tummen och pekfingret, doppa den i såsen eller kryddorna och svälja delikatessen under smackningar och grymtningar.

Bergfolken.

Bergfolken eller stammarna i hög-landet skilja sig avsevärt från de övriga

burmanerna. Shanstammen, storväxta, ljushyade människor, är en folkrik stam, likaså karenerna som uppdelas i röda och vita karener. Det finnes dessutom en massa andra stammar, av vilka de mest kända äro padaunger, palannger, akhas, lihsaws, laku och i norr kachins. Hos en del stammar är det brukligt att ha sla-var, vilka dock behandlas väl och antag-ligen böra betraktas som vanliga tjänare. Berglandet, som ligger mellan det egent-liga Burma och Kina och som upptages av Shanstaterna, har nyligen återgivits åt den infödda regenten, som nu oavhängigt styr dessa stater. Många underliga seder förekomma bland dessa primitiva bergs-bor. Ingen är kanske underligare än bru-ket bland padaungkvinnorna att bära många ringar runt halsen. Då en padaung-flicka fyller sju år, viras metallringar i spiral runt hennes hals och utvidgas vid behov då hon växer. Dessa halsringar avtagas aldrig, och ju äldre flickan blir, desto högre vridas ringarna, tills halsen är löjligt sträckt. En padaungkvinnas anseende stiger i den mån ringarna kring hennes hals ökas i antal — från sju till tjugu! Dessutom bäras dylika rin-gar både kring armar och ben. Samma bruk återfinnes hos andra bergfolk, ehuru detaljerna kunna skilja. Så t.ex. ersättas metallringarna hos vita karener av rottingringar.

Bergfolkens dräkter äro vanligen granna. De väva och färga själva sina ty-ger. Mönstren äro oftast grovt utförda och göra en egenartad och god effekt. Röda och blå ränder med strimmor av vitt äro ofta omspunna av silver-trådar. Burmanerna bära endast som fullvuxna guldprydnader på sina kläder, för barn anses silver vara det enda passande.

Alla burmaner äro utomordentligt vid-skepliga, och tron på goda och onda andar är den ledande tanken i deras religiösa föreställningsvärld. En otroligt stor del av deras tid åtgår till bemödanden att blidka de onda andarna, som få bära skulden för alla motgångar och svårigheter som kunna möta en burman. Isynnerhet i bergs-trakterna ser man i alla byar altaren, vid vid vilka regelbundet offer frambäras.

504

Hos bulgarerna ETT BONDEFOLK PÅ DET OROLIGA BALKAN

Bulgarernas historia är en historia om århundraden av oavbrutna fejder, vilka be-gynte omedelbart efter det första bulgariska rikets grundläggning år 679 e. Kr. Under fem århundraden uthärdade bulgarerna sedermera Turkiets vanstyre, och 1915, nätt och jämnt fyrtio år efter det de förvärvat friheten, drogos de in i den fruktansvärda europeiska konflikten, som för dem slutade med olycka och nederlag. Man förvånar sig knappast över att befolkningen i detta krigshärjade land är kärv och sparsam och framför allt inriktar sig på att avvinna jorden så mycket som möjligt under de korta fredsperioderna. I detta kapitel skola vi läsa om de bulgariska bönderna, nationens ryggrad, och om det nya Bulgarien, som reser sig ur det gamlas ruiner.

] D U D G A R I E N ligger inklämt mellan Grekland och Rumänien med den nya

staten Jugoslavien i väster och Svarta ha-vet som gräns i öster. Huvudstaden Sofia, belägen mellan två bergskedjor i hjärtat av Balkan, har över 200,000 inv. Det är en vacker stad med en stor domkyrka i bysantinsk stil, vars förgyllda, korskrönta kupoler återspegla solens strålar. Där fin-nas härliga stadsparker, spårvagnar, väl stenlagda gator, eleganta butiker och bio-grafer. Sofia är helt och hållet en modern stad, som uppbyggts på ruinerna av en turkisk by. En och annan minaret och några eländiga kojor är det enda, som nu påminner oss om, att Bulgarien för icke så länge sedan blott var den turkiska pro-vinsen Rumelien. Gatulivet präglas av liv och rörelse. Man möter i brokig omväxling folk med fårskinnsrockar och platta astra-kanmössor och bönder med lysande, halv-orientaliska dräkter. På kaféerna, ett ty-piskt inslag i stadsbilden på Balkan, spela zigenarorkestrar eldiga melodier på fio-ler och gitarrer. Dock kan ej Sofia sägas vara en verkligt blomstrande stad, ty det är huvudstaden i ett tvenne gånger beseg-rat och svårt krigshärjat land. År 1912 stod Bulgarien efter framgångarna i det första Balkankriget mot turkarna på höj-den av sin makt. Tolv månader senare — i det andra Balkankriget — led det neder-lag, besegrat av sina forna bundsförvanter — greker, serber och rumäner. Under världskriget anslöto sig bulgarerna 1915 till serbernas fiender, Tyskland och Ös-terrike. De vunno betydande framgångar i början av kriget och lyckades erövra Serbien och delar av Grekland. Men krigslyckan vände sig, och 1918 nödgades

Bulgarien helt underkasta sig de allierade makterna. Konung Ferdinand avsade sig kronan till förmån för sin son Boris, och i freden, som slöts i Neuilly 1919, tvangs Bulgarien att avstå betydande landom-råden. Befolkningen är nu uttröttad på krig och fejder och önskar ingenting annat än att få plöja sina åkrar i fred och åter-knyta förbindelser med sina grannar.

Ett gammalt folk med en lång historia. I Sofia finnes ett bulgariskt national-

museum, vars samlingar av mynt, vapen, keramik m. m. är ett utmärkt åskådnings-material, då det gäller att rekonstruera detta gamla folks historia. De ursprung-liga bulgarerna voro avkomlingar av vissa turkiska stammar, som kommo från östra Europa eller Asien. De assimilerades snabbt av den slaviska befolkning, som redan bodde på Balkanhalvön. De be-mäktigade sig allt land upp till Donau i norr och utbredde sig senare söderut, och deras turbaner, smyckade med fladdrande hästsvansar, injagade skräck och fruktan, var de än visade sig. Det första bulgariska rikets historia upptas av en följd av krig mot och i förening med den antika civilisa-tionens sista utpost — Öst-Rom, vars kej-sare, skyddade bakom Konstantinopels mäktiga murar, darrade vid ljudet av bulgarernas krigslurar. Kejsar Nikefo-ros blev 809 slagen av Kram, som enligt vad det förtäljes förfärdigade en dryckes-bägare av sin fiendes skalle. En senare furste vid namn Simeon (893—927), som antog tsar-värdigheten, synes ha varit en man med utpräglade litterära intressen. Han skrev böcker på slaviskt språk, och hans skicklighet som statsman och krigare

. .

506

SMÄ

SJ

ÖA

R,

SO

M

HÄ

R

OC

H

DÄ

R

SMY

CK

A D

E

OF

RU

KT

BA

RA

H

ÖG

PL

AT

ÅE

RN

A

I R

ILA

BE

RG

EN

A

v

all

a B

ulg

arie

ns'

ber

ggru

pp

er

är

Ril

a

Pla

nin

a d

en

ståt

liga

ste

med

to

pp

ar,

som

i

med

elta

l h

öja

si

g 1,

80

0

met

er

öve

r h

avet

. B

ergs

ked

jan

li

gg

er

i la

nd

ets

syd

väst

ra

del

o

ch

utg

ör

en

del

av

R

ho

do

peb

erge

n

sam

t är

b

eröm

d

för

si

n

sto

ra

skö

nh

et.

De

lägr

e sl

utt

nin

garn

a är

o

tätt

b

ev

ux

na

m

ed

bo

ksk

oga

r,

hö

gre

up

p

påt

räff

as

lärk

träd

, gr

an

och

ta

ll;

ber

gsto

pp

arn

a är

o

do

ck i

re

gel

ka

la

och

k

lip

pig

a,

någ

on

gå

ng

snö

be

täck

ta.

Här

p

åträ

ffas

m

ånga

sm

å sj

öar

, so

m

lik

t d

e p

å b

ild

en

utb

red

a si

g p

å en

h

ögp

latå

el

ler

ligg

a u

nd

angö

md

a i

någ

on

trån

g d

al.

BA

NJA

-BA

SCH

I-M

OSK

ÉN

P

Ä

GA

R IA

L

UIS

A-G

AT

AN

I

SOF

IA,

EN

S

TA

D

DÄ

R

ÖST

ER

O

CH

V

ÄST

ER

MÖ

TA

S S

ofi

a,

Bu

lga

rien

s h

uvu

dst

ad,

är

en

stad

av

eu

rop

eisk

t sn

itt

med

b

red

a ga

tor,

u

pp

lyst

a

av

elek

tris

kt

lju

s oc

h

flan

kera

de

av

va

ckra

b

yggn

ader

oc

h

av

bru

tna

av

st

ora

of

fen

tlig

a

par

ker;

d

e tr

ånga

gr

änd

er

och

to

rfti

ga

hu

s,

som

ka

rakt

eris

erad

e st

aden

u

nd

er

den

tu

rkis

ka

regi

men

, h

a fö

rsvu

nn

it.

Doc

k

fin

nas

än

nu

m

inn

en

från

d

en

tid

en

kvar

i fo

rm

av

mos

kéer

. E

n

av

des

sa

är

nu

et

t m

use

um

, en

an

nan

b

lev

kyr

ka;

m

en

från

B

an

ja-b

asch

i-m

oské

ns

smäc

kra

min

aret

ka

llar

fo

rtfa

ran

de

»m

uezz

in»

de

troe

nd

e ti

ll

bön

, ty

i

stad

en f

inn

as

när

a 3,

00

0 m

uh

amm

edan

er!

POMAKER I BÖN PÄ KYRKOGÄRDEN INVID DERAS MOSKÉ U n d e r f l e r a h u n d r a å r s t y r d e s B u l g a r i e n a v t u r k a r n a , o c h u n d e r d e n n a t i d ö v e r g i n g o m å n g a b u l g a r e r t i l l m u h a m m e d a n i s m e n , e r ö v r a r n a s r e l i g i o n , v a r i g e n o m » p o m a k e r n a s » s a m f u n d u p p -s t o d , v i l k e t f o r t f a r a n d e e x i s t e r a r i R h o d o p e b e r g e n . P o m a k e r n a ä r o y t t e r s t f a n a t i s k a o c h

s t å i k u l t u r e l l t h ä n s e e n d e b e t y d l i g t t i l l b a k a för s i n a k r i s t n a g r a n n a r .

ha blivit legendariska. Tre gånger visade sig hans livvakt i s<na silverbeslagna vapenrustningar framför Konstantino-pels murar, och han lade tull på alla handelsvaror, som passerade landet från Europa till Asien. År ror8 erövrades emellertid Bulga-rien av den östromerske kejsaren Basileios II, en grym man, som på grund av sina skändligheter fått tillnamnet »bulgar-dödaren». Balkan har varit skåde-platsen för mycken grymhet, men knap-past något fruktansvärdare än ett av denne Basileios' dåd. Efter att vid ett till-fälle ha tillfångatagit en hel armé på 15,000 man lät han blända samtliga soldater och skicka dem tillbaka till deras herre, kung Samuel. Den olycklige konungen föll i vanmakt och dog. Efter en självständig-hetsperiod under åren ir87—1393, fylld av inre och yttre strider, blev Bulgarien det första europeiska bytet för turkarna, som från Mindre Asien utbredde sig över sydöstra Europa.

1393 blev Bulgarien den turkiska pro-vinsen Rumelien, och dess belägenhet för blev oförändrad ända till slutet av r8oo-talet, då Ryssland uppträdde som för-kämpe för de undertryckta slaverna i Eu-ropa. r878 blevo bulgarerna efter ett kort men avgörande krig fria än en gång efter nära femhundra år av muselmanskt van-styre. Landets senare historia förtäljer om oavbrutet framåtskridande, trots den då-liga sammanhållningen mellan de olika Balkanstaterna, som förenats blott mot sin gemensamma fiende, turkarna. Ser-berna tycka illa om bulgarerna, bulga-rerna avsky serber och greker, medan gre-kerna, nyligen utdrivna ur Mindre Asien av turkarna och i ett tillstånd av ständig misstro, hata dem alla. I denna virvel av krig och fruktan för krig har den bulga-riske bonden fortsatt att driva sitt spann av tröga oxar eller bufflar över fälten. Han är en typisk småbrukare, och i Bul-garien är den ojämförligt största delen av

508

HOS BULGARERNA

all åkerjord utskiftad på små eller medel-stora brukslotter.

Ett land av småbrukande bönder. Den bulgariske lantbrukaren har bon-

dens alla dygder och fel. Trots att han och hans förfäder i århundraden hava brukat jorden, har han behövt långtid för att upptäcka, att de gamla metoderna ej alltid äro de bästa, och ända till helt ny-ligen voro hans jordbruksmetoder lika primitiva som hans farfarsfars. Ännu år 1911 funnos i landet fyra gånger så många träplogar som järnplogar. Icke desto mindre har han alltid lyckats få vackra skördar av vete, rovor, hampa och havre. Vidare odlas i stor utsträckning tobak, en viktig exportvara, samt majs, ris, bomull och även vin. Runt om Sofia, som har flera sockerfabriker, odlas sockerbetor.

Bulgaren har ej samma älskvärda tem-perament som de övriga balkanfolken. Sparsam och ordkarg har han ej rumänens gladlynta sätt eller serbens utomordent-liga gästfrihet. Som någon har sagt: »Sätt en bulgar och en montenegrin i ett palats, och bulgaren skall se ut som den bonde han är, medan montenegrinen, som aldrig böjt sin nacke under en erövrares ok, skall se ut som en adelsman.» Men sätt dem i en ödemark, och bulgaren skall för-vandla denna till en rosenträdgård, medan den andre nöjer sig med att se på. Detta innebär nu ej, att det saknas folk med bildning och uppfostran i Bulgarien. Men 2/3 av befolkningen utgöres av bön-der, som i regel bo långt från städerna och äro för upptagna av sitt arbete för att ha tid att besvära sig med lärdom och ny-modigheter. Och dock äro dessa hårt

UNGA MAMMOR MED SINA SMÅTTINGAR I SÖDRA BULGARIEN De bulgariska kvinnorna arbeta på åkern liksom männen, men samtidigt ha de många andra plikter — spinning, vävning och stickning, städning och matlagning. Att rensa och sikta den tröskade säden tillhör också deras uppgifter, och här se vi en grupp unga husmödrar upptagna med denna syssla. Var och en bär sitt lilla barn i en påse på ryggen, så att båda händerna äro fria.

509

TÖRSTIGA VANDRARE INVÄNTA SIN TUR VID KÄLLAN D e n b r ä n n a n d e s o l e n f r å n e n m o l n f r i h i m m e l b r i n g a r m a j s e n t i l l m o g n a d m e n d r a b b a r s k o n i n g s l ö s t a r b e t a r n a p å f ä l t e n o c h r e s e n ä r e r n a , s o m f ä r d a s p å ö p p n a l a n d s v ä g e n . D ä r f ö r ä r d e n n a k ä l l a m e d s i t t f r i s k a v a t t e n i t r ä d e n s s k u g g a s ä l l a n u t a n b e s ö k a r e . A v i n s k r i f t e r v i d s å d a n a b r u n n a r f r a m g å r o f t a , a t t d e b y g g t s t i l l m i n n e a v n å g o n a v l i d e n .

DAGLIG SCEN I EN BY I BALKANBERGEN Den här brunnen finnes i en liten by med ett långt namn, Koprevshtitsa, i Balkanbergen. Innan någon av dessa kvinnor stiger över tröskeln till sitt hem, häller hon först ut litet vatten ur sitt bräddfulla ämbar, ty hon tror att en ond ande flyter på vattenytan, och om den kom-

mer in i huset, stannat den kvar där och ställer till mycken förtret.

EGENDOMLIGA HUS I MELNIK, NÄRA GRÄNSEN TILL GREKLAND D e n l i l la s t a d e n M e l n i k l i g g e r i e n d a l , s o m e n g å n g för l ä n g e s e d a n v a r s j ö b o t t e n . I r e g n i g t v ä d e r h ä n d e r d e t i b l a n d , a t t s t a d e n ö v e r s v ä m m a s g e n o m s t ö r t f l o d e r , s o m k o m m a r u s a n d e n e d f r å n b e r g s s i d o r n a ; d ä r f ö r ä r o h u s e n s u n d e r v å n i n g a r m y c k e t s o l i t t b y g g d a , o c h d ö r r a r n a ä r o f ö r l a g d a ö v e r g a t a n s n i v å . I M e l n i k b o e t t s t o r t a n t a l g r e k e r .

ENDA GATAN I EN BULGARISK BERGSBY V ä g e n ä r o j ä m n o c h o m v i n t e r n a n t a g l i g e n e n b r u s a n d e s t r ö m f å r a , m e n h u s e n ä r o s t a d i g t b y g g d a o c h b ö n d e r n a v a n a v i d s t r a p a t s e r . D e f l e s t a h u s e n i n r y m m a t r e r u m , d a g l i g s t u g a s ä n g k a m m a r e o c h h a n d k a m m a r e . H e m v ä v d a m a t t o r t ä c k a d e t s t a m p a d e j o r d g o l v e t , o c h k o p p a r k r u k o r p r y d a v ä g g a r n a ; m ö b l e r i n g e n å s t a d k o m m e s h u v u d s a k l i g e n m e d e l s t k u d d a r .

HOS BULGARERNA

TJUGOFYRA SMYCKADE FLÄTOR EJn b u l g a r i s k f l i c k a , s o m ä r u t r u s t a d m e d l å n g t , t j o c k t h å r , f l ä t a r d e t o c h f ä s t e r m y n t i f l ä t o r n a , o c h j u f ler f l ä t o r h o n h a r , d e s t o s t o l t a r e ä r h o n . D e t ä r k a n s k e o n ö d i g t a t t t a l a o m , a t t h o n i n t e f l ä t a r s i g p å n y t t för var d a g .

arbetande bönder hela landets verkliga must och kärna. Männen bära vanligen en tjock, blå skjorta, ett rött bälte och vita byxor av grovt tyg. Deras korta jackor ha ett militäriskt snitt och äro smakfullt bro-derade i en stil, som varierar i olika lands-ändar. Bondhustrun, i synnerhet i högtids-dräkt, är en ståtlig och imponerande per-son, och hennes svarta hår glittrar av sil-verprydnader och guldmynt. Hon är iförd en utomordentligt vackert lilafärgad un-derklänning av linne och ovanpå denna en överklänning i svart sammet, smyckad med utsökta snörmakeriarbeten. Om sommaren går hon ofta barfota, och de tre eller fyra dräkter hon äger, räcka under hela livstiden.

En färd på järnväg genom Rhodopebergen, som sträcka sig söder om Balkankedjan, bjuder på en rad av hänfö-rande utsikter. Rhodopéber-gen äro utomordentligt vack-ra, och deras toppar skjuta upp högt över skogarna och vingårdarna, som växa utmed deras sluttningar. Där finnas djupa klyftor, genom vilka älvarna skummande rusa mot havet, och i de mörka furu-skogarna, som täcka bergssi-dorna, väntar man sig att finna dessa förtrollade prinsar och grönvingade drakar, som så ofta figurera i de bulgariska folksagorna. Landskapet skul-le förlora betydligt i skönhet, om bönderna tillätes avverka skogen efter behag. Men lyck-ligtvis ligger skogsvården i goda händer. Staten äger 1 / 3

av skogen, religiösa samfund hälften och privatpersoner återstoden, d. v. s. 1/6 . Många gamla skogsmarker ha nyplan-terats med träd efter 1878, och stora ödemarksområden ha behandlats på samma sätt.

Bulgarernas tätt återkom-mande helgdagar göra det nödvändigt för dem att under

de övriga veckodagarna prestera ett mycket hårt arbete för att hinna med allt vad jordbruket kräver. Om hösten, då säden mognat och skördetiden är inne, lever bonden och hans familj nästan helt och hållet ute på fälten. Under de korta vilopauserna re-kreera de sig med gammaldags musik, dan-ser och skördevisor. Danserna äro av olika slag, men den förnämsta är »horan», Bul-gariens nationaldans. En hel mängd folk taga del i den, och varje dansande lägger sin hand i grannens eller på dennes skuldra. Först tas ett steg till vänster och därefter tre till höger. Under brum-mandet av en »gaida» eller säckpipa bil-dar huvudparten av de dansande formen av en orm, som ringlar ihop sig och åter ringlar upp sig.

5 1 2

DUPNITSA -PORTEN till det berömda Rila-klostret är konstnärligt målad i lysande färger och inramar här en vacker utsikt över Rila-bergens branta, bokskogsbeklädda slutt-ningar. Klostret, som utgör Bulgariens religiösa centrum, är beläget i en dal nära 1,100 meter över havet. Det härbärgerar ett samfund på 200 personer men har plats för 2,000.

5 1 3

RIL

A-K

LO

ST

RE

T

är

av

gam

mal

t u

rsp

run

g, e

hu

ru d

ess

fles

ta b

yggn

ader

blo

tt ä

ro e

tt s

ekel

gam

la.

I d

et

nio

nd

e år

hu

nd

rad

et v

ista

des

en

ere

mit

, Iv

an

Ril

ski,

i

Ril

a P

lan

ina

elle

r R

ilab

erge

n.

Han

dyr

kad

es

som

ett

hel

gon

, o

ch e

tt k

lost

er u

pp

byg

gdes

sen

are

om

kri

ng

han

s ce

ll.

Klo

stre

t h

ar

om

byg

gts

och

u

tvid

ga

ts,

till

s d

et n

ått

den

om

fatt

nin

g v

i h

är

se.

Inom

klo

stre

ts m

ura

r li

gga

en k

yrk

a —

ku

po

lbyg

gnad

en t

ill

vän

ster

—,

ett

to

rn o

ch e

tt g

amm

alt

tygh

us.

514

TORGHANDEL VID INGÅNGEN TILL BANJA-BASCHI-MOSKÉN I arkitektoniskt hänseende är Sofia nog en modern europeisk stad, men orientaliska vanor prägla ännu i hög grad dess befolkning och sätten att köpa och sälja. E n viktig torghandel bedrives vid Banja-baschi-moskén, som vi se avbildad på sid. 507. På låga bord äro

här framlagda saltkar och flaskor av trä, oberedd ull och hemvävda tyger.

EN FRUKTHANDLARE BETJÄNAR SIN KUND PÄ ETT TORG I SOFIA Fruktförsäljningen utgör en livfull detalj i marknadslivet på Sofias torg. Pressade fikon, vindruvor, äpplen, päron och plommon bilda glada färgklickar i en tavla, som redan förut är färgrik nog genom de lysande dräkter, som bäras av försäljare och köpare. De vågar, som brukas på det här torget, hållas i handen och äro förmodligen ej så värst tillförlitliga.

5

HOS BULGARERNA

Kyrka och industri.

Den bulgariska kyrkan är en gren av den grekiskt ortodoxa. I böndernas religion ingå dock åtskilliga bruk av hedniskt ursprung. Mat och dryck sättas ut på gravarna åt de avlidna, och demoner eller luftandar gäller det att vara på sin vakt emot. På S:t De-metrios-festen tror man, att dessa demoner ha kraft att skada boskapen, och därför placeras den dagen tända vaxljus i stall och ladugårdar. Den 25 mars betraktas som en helgdag för hela skapelsen, då även bin och svalor, liksom bönderna, upphöra med sitt arbete för att fira naturens återfödelse.

Klosterväsendet är ett starkt framträ-dande drag inom den grekisk-katolska kyrkan, och Bulgarien har ett ico-tal kloster. Av dessa är Rila-klostret det mest betydande. Fyra gånger om året komma pilgrimer till klostret för att bedja och få välsignelse av Sankt Ivan Rilski.

Ingen, som besöker Bulgarien, bör för-summa att se de väldiga rosenfälten på Balkanbergens sluttningar, som ge rosen-olja åt parfymindustrien. Blommorna skördas från maj till juni — alltid under de första morgontimmarna. Ynglingar och flickor plocka av knopparna, medan barn springa av och an med fyllda korgar till sorterarna.

En annan betydande produktionsartikel är silke, som i Bulgarien säges vara av en speciellt god kvalitet, beroende på de in-hemska mullbärsbladens styrka och frisk-het. Odlingarna av mullbärsträd bedrivas främst i de sydöstra delarna av landet. Betydande mineralförekomster finnas även men äro föga utnyttjade. Av in-dustrier är textiltillverkningen den vik-tigaste. Handeln befinner sig i stark uppblomstring. De viktigaste export-produkterna äro tobak, vete, majs, rosen-olja och hudar.

BÖNDERNA PÅ SLÄTTEN VID SOFIA ÄRO VANA VID ÖVERSVÄMNINGAR Där floden Isker passerar Sofia-slätten, flyter den genom flera fåror, och som så ofta är fallet vid dylika förhållanden, brukar trakten stundom översvämmas. Bönderna betjäna sig då av styltor. Dessa män tillhöra shöp-folket, vilket anses vara av en annan ras än bulgarerna.

516

Gamla städer BÅLVERK SOM TJÄNAT UT

D e g a m l a v a c k r a s t a d s m u r a r n a o c h t o r n e n a v s t e n h a l y c k l i g t v i s m å n g e n s t ä d e s ö v e r -l e v a t s i t t ä n d a m å l , a t t v a r a e t t s k y d d o c h f ö r s v a r för s t a d e n s i n v å n a r e v i d b e l ä g r i n g . O t a l i g a s t å t l i g a a r k i t e k t o n i s k a v e r k h a v i s s e r l i g e n f ö r s t ö r t s u n d e r e l d v a p n e n s o c h k r u t e t s f ö r s t a t i d , för a t t a l d r i g m e r u p p b y g g a s , m e n v i ä g a ä n d å s å m y c k e t k v a r a t t v i n ä s t a n i v a r j e l a n d k u n n a n j u t a a v d e n h i s t o r i s k a k u n s k a p o c h r o m a n t i s k a s t ä m n i n g s o m s k ä n k e s o c h s k a p a s a v e n d y s t e r m e d e l t i d a b o r g , e t t g a m m a l t s t a d s t o r n , e n v i t t -r a n d e r i n g m u r m e d k l ä n g v ä x t e r ö v e r d e k r ö n d ä r för n å g r a h u n d r a å r s e d a n f ö r b i t t r a d e s t r i d e r u t k ä m p a d e s . D e h a s p e l a t u t s i n r o l l - — e n t i m m e s b o m b a r d e m a n g m e d m o -d e r n a a r t i l l e r i p j ä s e r o c h d e t s t a r k a s t e s t e n f ä s t e l i g g e r i g r u s o c h s p i l l r o r — m e n d e r a s r o m a n t i k l e v e r k v a r , o c h d e ä r o e n h ä r l i g k o n t r a s t t i l l d e n u t i d a e n f o r m i g a s t ä d e r n a

m e d s i n a f u l a h y r e s k a s e r n e r o c h f a t t i g a f ö r s t a d s k v a r t e r .

DET ÄR av intresse att utvecklingshis-toriskt studera stadens uppkomst och

utveckling genom tiderna; att se hur denna typ av samhälle grundats på principen om inbördes hjälp, hur försvarstanken är den ledande genom århundraden och hur den driver tekniken framåt. Hoppet på ett effektivt försvar har skapat de mest vid-underliga byggnadsverk, som krävt oänd-liga uppoffringar och lång tid, och dock har inte en enda stadsmur eller ett enda torn varit ointagligt. De anfallandes tek-nik har utvecklats parallellt med de be-lägrades, och där tekniken svikit, ha list och förslagenhet fått träda i stället. Så-lunda ha olika stilar avlöst varandra genom tiderna utan att någonsin uppnå det fulländade.

Gamla fästen. De flesta städer i Europa som grund-

lagts under gamla eller medeltiden ha varit på ett eller annat sätt befästa. Be-fästningarna ha ofta grusats, av fiende-hand eller av tiden, och senare aldrig blivit återuppbyggda, så att endast ruiner, grushögar eller t. o. m. bara namn minna om de forna byggnadsverken. Men lika ofta ha murar och torn underbart väl bibehållits genom tiderna, ehuru de i de flesta fall icke påbyggts eller reparerats, ett bevis för hur grundligt och omsorgs-fullt man på den tiden byggde en stadsmur eller ett slottstorn till sitt försvar. Vi skola nämna några exempel.

London har i forna tider varit omgivet av murar, varom numera endast några namn upplysa oss: London Wall (Lon-dons mur), Oldgate (den gamla porten), Bishopsgate (biskopsporten) m. fl.

Staden Carcassonne vid floden Aude i södra Frankrike nära Toulouse har av alla städer i Europa den ståtligaste ringmur som bevarats från gamla tider. Staden består av tvenne delar, den gamla och den nya staden, av vilka den förra är be-lägen på ett berg och mycket starkt befäst med murar och 54 torn. Endast två portar leda genom murarna, också de starkt be-fästa. Carcassonne hade alltid ansetts vara en utomordentligt stark fästning tills »Svarte prinsen» erövrade den år 1355.

Av Spaniens många gamla, befästa städer är Åvila den egendomligaste och måhända den som mest varit utsatt för krigiska hemsökelser. Dess försvarsverk äro uthuggna ur själva klippan på vilken staden grundlagts. Nio portar leda genom murarna och dystra, runda torn kröna och befästa dem.

I Sydslavien vid Adriatiska havet lig-ger staden Ragusa som i flere sekel mot-stått anfall och belägringar. Bulgarer och turkar ha gjort flere fåfänga försök att erövra den starkt befästa staden. Visserligen har Ragusa en kort tid lytt under Venedig, men det var blott ett litet avbrott i dess för sin självständighet så ovanliga historia. Staden har varit en blomstrande Medelhavshamn av stor betydelse, och emedan dess rikedomar ständigt lockade främlingar till härnads-tåg ha dess murar och starka fästnings-verk, som lämnat skydd både mot land-och havssidan, varit av ovärderlig bety-delse.

Konstantinopels murar. I jämförelse med Konstantinopel är

Ragusa endast en by. Konstantinopel

517

DE

N

GA

ML

A

SPA

NSK

A

STA

DE

N A

VIL

A S

KY

DD

AD

AV

EN

FA

ST M

UR

ME

D 8

6 F

ÄS

TN

ING

ST

OR

N

Åv

ila

, v

id

flo

de

n

Ad

aja

, te

r

sig

fö

r

be

tra

kta

ren

so

m

en

a

v

des

sa

rom

an

tisk

a

stä

de

r m

an

lä

ser

om

i

me

de

ltid

a

rid

da

rro

ma

ne

r.

Des

s g

ran

itm

ur

med

d

e

rim

da

fä

stn

ing

sto

rne

n

sta

mm

ar

frå

n

de

t n

:te

å

rhu

nd

rad

et

och

ä

r

all

t fo

rtfa

ran

de

i

ett

u

tmä

rkt

skic

k.

Ett

a

v

fäst

nin

gst

orn

en

är

sa

mm

an

by

gg

t m

ed

o

ch

u

tgö

r en

d

el

av

d

en

sto

ra

go

tisk

a

ka

ted

rale

n,

so

m

är

en

a

v

sta

de

ns

sev

ärd

he

ter

och

in

rym

me

r k

on

stsk

att

er

av

sto

rt

vä

rde

. S

tad

en

Å

vil

a

är

do

ck

ga

mm

ald

ag

s en

da

st

till

si

tt

ytt

re,

ty

den

ä

ger

en

fu

llt

m

od

ern

k

raft

sta

tio

n

och

är

e

lek

trif

iera

d.

518

TJO

CK

A

MU

RA

R O

CH

V

ÄL

DIG

A F

ÄST

NIN

GA

R,

SO

M

I F

OR

NA

T

IDE

R

UP

PFÖ

RT

S

TIL

L

STA

DE

N

RA

GU

SAS

FÖ

RSV

AR

R

agu

sa —

måh

änd

a d

en v

ack

rast

e a

v a

lla

de

vack

ra s

täd

ern

a vi

d A

dri

atis

ka h

avet

s ku

ster

— ä

r f.

n.

en a

v S

ydsl

avie

ns

vikt

igas

te

ham

nar

. T

idig

are

ha

r R

agu

sa v

ari

t en

sjä

lvst

änd

ig o

ch v

älm

åen

de

lite

n re

pu

bli

k.

År

1814

in

förl

ivad

es d

en m

ed Ö

ster

rike

, o

ch e

fter

vär

ldsk

rige

t k

om

den

til

l Ju

gosl

avie

n.

Sta

-d

en ä

r b

yg

gd

på

en

hö

g u

dd

e;

de

mas

siva

val

larn

a m

ed s

ina

torn

och

gra

var

äro

kva

r fr

ån d

en f

aro

fyll

da

tid

, d

å s

tad

ens

invå

nar

e h

ade

att

uts

tå s

våra

b

eläg

rin

gar

a

v

röva

re

och

st

rid

slys

tna

gran

nfo

lk.

Fle

re

mär

klig

a b

yggn

ader

så

som

sl

ott

et,

kat

edra

len

, tu

llh

use

t m

. fl

. vi

ttn

a o

m d

ess

tid

igar

e st

orh

et

EN VÄLBEVARAD MEDELTIDA STAD I DET MODERNA FRANKRIKE S t a d e n A i g u e s m o r t e s , s o m v i h ä r s e i f å g e l p e r s p e k t i v , l i g g e r p å e n s u m p i g s l ä t t i s ö d r a F r a n k r i k e . D e o m g i v a n d e m u r a r n a m e d d e i n b y g g d a d o m i n e r a n d e f ä s t n i n g s v e r k e n ä r o v ä l u n d e r h å l l n a . H e l a s t a d e n h a r e n m e d e l t i d a p r ä g e l , s o m för t a n k e n t i l l t i d e r n a för k o r s -t å g e n u n d e r L u d v i g I X : s r e g e r i n g . D å e n k a n s k e o i n t a g l i g s t a d , n u e n h i s t o r i s k s e v ä r d h e t .

var den bysantinska huvudstaden, d. v. s. huvudstad i det Östromerska riket. Det var medeltidens största befästa stad — »det nya Rom» — och dess starka fäst-ningar utgjorde Europas bålverk mot öster, ända tills turkarna år 1453 intogo staden tack vare krutet. Konstantinopel grundlades av Konstantin den store, och stadens försvarsverk förstärktes ständigt av efterföljande kejsare. Torn restes vid torn och förbundos med murar och vallar i flere linjer bakom varandra, åtskilda av ofta vattenfyllda vallgravar. Staden an-sågs med rätta ointaglig för medeltida vapen, men turkarnas dödsförakt och ursinniga stridssätt i förening med det för européerna okända krutet gjorde också dessa stadsmurar värdelösa.

Fästen i öster och väster. Jerusalem, de kristnas och judarnas

heliga stad, har alltid utövat stor drag-ningskraft på människorna. Dessutom har den länge varit huvudstad i ett krigiskt land. Detta har gjort att den fått utstå

många belägringar och umbäranden. De murar som i dag omgiva Jerusalem här-stamma från i6:de århundradet och äro uppförda av den turkiska sultanen Soli-man. Före dem ha försvarsverk av myc-ket äldre datum omgivit staden, men de ha raserats genom krig. Den nuvarande muren är den fjärde i ordningen. Den del som omsluter den äldre stadsdelen är 40 fot hög och befäst med 34 torn.

Några städer såsom t. ex. Moskva och Peking ha flere ringmurar innanför var-andra. Dessa ha uppförts allteftersom städerna tillvuxit. Peking uppdelas i fyra olika stadsdelar, den kinesiska eller yttre staden, den tatariska eller mandsjustaden, kejsarstaden och den heliga staden. Var och en av dem är omgiven av sin sär-skilda mur. De nuvarande murarna kring mandsjustaden äro från år 1421 och den kinesiska stadens från 1544. Den yttre muren är över 4 mil lång och omsluter stora odlingar. Mandsju-muren är över 2 mil lång, 40 fot hög, 50 fot bred på krönet och över 60 fot tjock vid basen.

520

STENBRYTARE, SOM LEVERERA STENARNA TILL SAN MARINOS MUR D e n l i l l a i t a l i e n s k a r e p u b l i k e n S a n M a r i n o s h u v u d s t a d ä r u p p f ö r d p å t o p p e n a v b e r g e t T i t a n o . R e d a n g e n o m s i t t l ä g e ä r s t a d e n o i n t a g l i g , m e n för a t t y t t e r l i g a r e b e f ä s t a d e n s a m m a h a r m a n o m g i v i t d e n m e d t j o c k a s t e n m u r a r , g e n o m v i l k a m a n k o m m e r g e n o m p o r t a r , s å s m a l a , a t t e n v a g n m e d m ö d a k a n p a s s e r a . S a n M a r i n o ä r en u r g a m m a l f r i s t a t u n d e r i t a l i e n s k t b e s k y d d .

521

KO

NS

TA

NT

INO

PE

LS

F

ÖR

FA

LL

NA

M

UR

AR

O

CH

D

E

SJU

T

OR

NE

NS

S

TA

TL

IGA

SL

OT

T

De

n

de

l a

v

Ko

nst

an

tin

op

el

som

k

all

as

»

Ga

mla

st

ad

en

»

är

by

gg

d

på

h

alv

ön

S

tam

bu

l,

om

flu

ten

a

v

Ma

rma

ra

sjö

n

och

i

no

rr

be

grä

nsa

d

av

G

yll

en

e

ho

rne

t.

Öv

era

llt

län

gs

str

än

de

rna

fi

nn

er

m

an

lä

mn

ing

ar

av

g

am

la

mu

rar

och

fö

rsv

ars

ve

rk.

D

essa

m

ed

elt

ida

v

all

ar

äro

fl

ers

täd

es

u

pp

förd

a

må

ng

a

ba

ko

m

va

ra

nd

ra

, så

a

tt

om

d

et

lyc

ka

ts

an

gri

pa

rna

a

tt

forc

era

d

en

fö

rsta

v

all

en

o

ch

tag

a

sig

ö

ve

r d

en

fö

rsta

g

ra

ve

n,

stå

d

e

åte

rig

en

in

för

en

n

y

lik

a

svå

ricta

gli

g.

»D

e

sju

to

rne

ns

slo

tt»

u

tgö

r d

en

syd

lig

a

av

slu

tnin

ge

n

på

d

en

st

ora

m

ure

n.

522

X X I . 2. 5 2 3

MA

ND

AL

AY

, Ö

VR

E

BU

RM

AS

M

UR

OM

GIV

NA

HU

VU

DST

AD

M

an

da

lay

, so

m

un

de

r d

et

19-d

e

årh

un

dra

de

t v

ar

Bu

rma

s h

uv

ud

sta

d

och

se

derm

era

e

tt

oa

vh

än

gig

t k

on

un

ga

dö

me

, ä

r o

mg

ivet

av

va

llg

rav

ar,

m

ura

r o

ch

torn

. D

et

är

fort

fara

nd

e h

uv

ud

sta

d i

Ö

vre

B

urm

a

och

h

ar

nu

me

ra t

illv

ux

it

be

tyd

lig

t.

Det

som

tid

iga

re

utg

jord

e d

en g

am

la f

äst

nin

gen

är

nu

'kä

nt

un

de

r n

am

ne

t F

ort

D

uff

eri

n.

In

na

nfö

r

de

n

ga

mla

m

ure

n

lig

ga

d

e

mest

a

nm

ärk

nin

gsv

ärd

a b

yg

gn

ad

ern

a,

såso

m d

en i

nfö

dd

a f

urs

ten

s p

ala

ts,

den

he

lig

a

vit

a

ele

fan

ten

s s

tall

, a

ud

ien

ssa

larn

a

—

en

ast

åe

nd

e

pra

ktf

ull

a

by

gg

na

dsv

erk

, h

elt

up

pfö

rda

av

te

ak

-trä

, fö

rgy

lld

a o

ch f

örs

ed

da

me

d

ma

gn

ifik

a s

ku

lptu

rve

rk.

RUINER AV EN MUR KRING STADEN FEZ S t a d e n F e z l i g g e r i e n n a t u r s k ö n d ä l d , i n b ä d d a d i o l i v - , t i k o n - o c h o r a n g e l u n d e r . D e s s m u r a r h a f å t t f ö r f a l l a t i l l r u i n e r , t r o t s a t t d e ä v e n i n ä r v a r a n d e t i d s k u l l e h a s i t t b e r ä t t i g a n d e s o m s k y d d för s t a d e n s i n n e v å n a r e m o t v å l d s a m m a s t r å t r ö v a r e , s o m g ö r a t r a k t e n o s ä k e r o c h o m ö j l i g g ö r a för k a r a v a n e r a t t f ä r d a s u t a n s t a r k m i l i t ä r e s k o r t .

Kejsarstadens mur är i mil lång, och utanför den finnas vattenfyllda gravar och ännu en tegelstensmur som skiljer kejsar-staden från den heliga staden.

Också i Nordafrika finnas många gamla, fordomdags starkt befästa städer. Deras murar och torn ha i allmänhet fått för-falla, sedan de moderna vapnen gjort

dem tämligen värdelösa. Om de icke skötas, förvandlas de ganska snart till ruiner i det afrikanska klimatet, som ut-märkes b l . a. av den stora temperatur-skillnaden mellan dag och natt. Denna för-orsakar bergens och grundens sönderfall och bryter således också ned människans fästen. — Masagan vid Marokkos kust blev

524

525

GA

ML

A M

UR

AR

AV

SL

ÄT

HU

GG

EN

ST

EN

UP

PFÖ

RD

A K

RIN

G S

TA

DE

N M

ASA

GA

N I

MA

RO

KK

O

Med

sit

t gy

nn

sam

ma

läga

vi

d

Mar

okko

s at

lan

tku

st ä

r M

asag

an

en

blo

mst

ran

de

ham

nst

ad

och

h

ar

stor

u

tför

sel

av

pro

du

kte

rna

från

d

et

bör

dig

a in

lan

det

. S

ärsk

ilt

må

näm

nas

: b

önor

, m

ajs,

man

del

, u

ll

och

h

ud

ar.

— E

n g

ång

i ti

den

ly

dd

e st

aden

un

der

Por

tuga

l, o

ch d

e h

är s

ynli

ga h

öga

mu

rarn

a h

a p

ort

ugi

sern

a u

pp

fört

til

l st

aden

s fö

rsva

r.

De

po

rtu

gisi

ska

kolo

nis

tern

a b

levo

un

der

i8

:de

årh

un

dra

det

dri

vna

ur

lan

det

av

mor

iska

in

van

dra

re,

och

des

sa

ha

ald

rig

bry

tt

sig

om

att

un

der

hål

la m

ura

rna.

D

e är

o n

um

era

öve

rvu

xna

a

v b

usk

ar o

ch

klä

ngv

äxte

r oc

h t

. o.

in

. p

alm

er h

a fu

nn

it r

otf

äste

på

dem

.

GAMLA STÄDER

starkt befäst av portugiserna. De väldiga murarna intaga ett dominerande läge på bergen och äro ställvis så tjocka att tolv ryttare kunna rida i bredd uppe på krönet. På flere ställen äro dessa murar övertäckta av växter och söndervittrade, men den del som vetter mot havet är ännu med sina fasta, grovhuggna sten-block lika stark som för flere århundraden sedan.

Att många fästen bevarats alldeles hela genom århundraden beror dels på att de äro svåråtkomliga genom ett, ur för-svarssynpunkt särskilt gynnsamt läge, dels på att de genom detta läge, högt eller på annat sätt isolerat, fått allt mindre betydelse i den allmänna konkurrensen; dels kan det slutligen bero på att fienden, d. v. s. grannarna, inte varit och fort-farande inte äro modernt utrustade vad anfallsvapen vidkommer.

I Europa är San Marino på östra sidan av norra Apenninernas förland ett gott exempel på en sådan, tidigare ointaglig

GETHERDAR INVID DAMASKUSPORTEN I JERUSALEM D e » J e r u s a l e m s m u r a r » s o m vi läst o m i b i b e l n ä r o för länge s e d a n f ö r s v u n n a , och de tjocka bröstvärn, som nu omgiva staden, äro uppförda under medeltiden. Genom dem leda flere portar, av vilka Damaskusporten är den förnämsta. Största delen av den infödda befolkningen i det moderna Jerusalem bor i baracker utanför stadens murar.

526

jätteborg. Nu kunde italienarna tänkas genom stora offer och de moderna vapnens hjälp bliva herrar över den lilla republiken mitt i deras land, men erövringen skulle aldrig betala de kolossala kostnaderna för ett sådant bergskrig. Sannolikt kommer det över tusen år gamla lilla riket att alltid förbli bestående, främst som en historisk kuriositet.

Ingen har heller intagit de krigiska bergsisraeliternas stenborgar och -byar i Kaukasus; kurderna i det högbergiga Kurdistan äro oantastbara i sina klipp-fästen dit endast smala stigar leda, och de företaga ännu ostraffat sina plund-ringståg in på grannarnas områden. I Afganistan är konungen endast till nam-net herre över de många krigiska stam-marna i de norra bergstrakterna, och både i Främre och Bortre Indien ha engelsmännen dragit sig för att angripa de i Himalayas och norra Burmas berg boende folken och deras med präktiga murar och höga torn förskansade städer.

Sfinxen och pyramidlen TVÄ VÖRDNADSBJUDANDE MONUMENT

I e t t t i d i g a r e k a p i t e l h a r i n g å t t e n r e d o g ö r e l s e t o r f a r a o n e r n a s l a n d o c h d e s s u n d e r b a r a l o r n m i n n e n , m e n d ä r v i d b e a k t a d e s d e t v e n n e m e s t g å t f u l l a o c h i m p o n e r a n d e b l a n d d e m e n d a s t i f ö r b i g å e n d e , n ä m l i g e n s f i n x e r n a o c h p y r a m i d e r n a , v i l k a n u - u p p t a g a s a v oss t i l l n ä r m a r e s k ä r s k å d a n d e . D e n ä l d s t a k ä n d a b l a n d s f i n x e r n a ä r d e n s t o r a sf in-x e n v i d G i z e i n ä r h e t e n a v K a i r o . M e n s f i n x e r ä r o i c k e u t e s l u t a n d e e g e n d o m l i g a för E g y p t e n , u t a n d e t f i n n e s o c k s å g r e k i s k a o c h a s s y r i s k a s f i n x e r , v i l k a d o c k m e d a v -s e e n d e p å s i n t y p a v v i k a f r å n d e e g y p t i s k a . I c k e h e l l e r ä r f ö r e k o m s t e n a v p y r a m i d e r b e g r ä n s a d t i l l E g y p t e n , t y g i g a n t i s k a m o n u m e n t a v m o t s v a r a n d e s k a p n a d h a p å t r ä f f a t s ä v e n i S u d a n , A l g e r i e t o c h t i l l o c h m e d i C e n t r a l a m e r i k a . V ä l d i g a s t a v a l l a ä r d e n s t o r a p y r a m i d e n v i d G i z e , a l l d e l e s i n v i d d e n o v a n o m t a l a d e s f i n x e n . D e n u t g j o r d e e t t a v f o r n v ä r l d e n s »sju u n d e r v e r k » , d e t e n d a a v d e s s a s o m b e v a r a t s t i l l v å r a d a g a r .

FRÅN Nilstranden vid Gize har man en av de berömdaste utsikterna i värl-

den: är det eftermiddag eller afton, ser man silhuetterade i mörkt mot Egyptens molnfria himmel tre enorma gravar likt ståtliga bergspetsar, men uppförda i öknen av människohand. Då vi nalkas dessa fantastiska gestaltningar, finna vi ett stycke framför dem ett gigantiskt monster av sten, den stora sfinxen, illa åtgången och stympad, men alltjämt förunderligt majestätisk och imponerande. Det är denna grupp av fornminnen vi vanligen åsyfta, då vi tala om »pyramiderna och sfinxen». Det existerar emellertid även andra pyramider och andra sfinxer, vilka om också kanske mindre ryktbara, där-för icke äro av mindre intresse.

De egyptiska sfinxerna. Sfinxerna utgöra i konstens och myto-

logiens historia de måhända mest utpräg-lade symbolerna för det gåtfulla och out-grundliga. Redan i sig erbjuda de forn-forskningen outredda problem, ty fullt tillfredsställande har det ej blivit klar-lagt, vad sfinxen som sådan är. Men ännu mer förbryllande är det intryck den gör som konstverk. Bildar det mång-tydiga, det mysteriösa som talar ur dess skepnad och orörliga drag endast en åter-verkan av den ofullgångenhet, som sam-manhänger med det svårbearbetade mate-rial varav den är förfärdigad? Otvivel-aktigt icke. Men vad åsyftar då denna varelse av sten, försjunken i inåtvänd kontemplation, ruvande över ovetbara spörsmål och gäckande människornas

gissningar med sitt högtidliga och sub-lima, osynliga småleende?

Ordet sfinx återger den grekiska be-nämningen på de hithörande, mer eller mindre kolossala figurerna av granit, porfyr eller vissa mindre hårda stenarter. Enligt den allmännaste teorien framställa de egyptiska sfinxerna solguden Horas och dennes synlige representant på jor-den, konungen, och det är därför de med ytterst få undantag äro manliga. Oftast äro sfinxerna utförda i gestalten av ett lejon med människohuvud, liggande eller stående på en sockel, i det förra fallet med frambenen utsträckta bredvid var-andra och bakbenen böjda under kroppen. Sfinxerna förekomma mycket ofta parvis Stundom bilda de långa alléer, som leda till en tempelport; annanstädes, såsom i Thebe, sammanbinda de helgedomar med varandra.

Symboler för farao. I Egypten synas sfinxerna ha betrak-

tats som en kroppslig symbol för farao-nerna, vilket innebär att man avbildade konungen i gestalten av en sfinx, därvid förlänande sfinxens människohuvud här-skarens drag. Av denna anledning bär sfinxen även det kungligheten känneteck-nande vikta huvudklädet, och på dess panna är anbragt ett annat av den gu-domliga härskarvärdighetens emblem, den egyptiska glasögonormen. Också sfinxer med lejongestalt och hökhuvud före-komma som representanter för konungen, i detta fall symboliserande hans egenskap av krigare. De sfinxer, vilka föreställa

527

528

RA

DE

R A

V S

FIN

XE

R F

LA

NK

ER

AN

D E

IN

GÅ

NG

EN

TIL

L D

ET

ST

OR

A A

MO

NT

EM

PL

ET

VID

KA

RN

AK

I

up

psa

tsen

om

»

Far

aon

ern

as

lan

d»

h

a vi

sk

ild

rat

de

sto

ra

tem

pel

ruin

ern

a vi

d

Kar

nak

. H

är

se

vi

den

d

ub

bel

rad

av

sf

inxe

r so

m

led

er

up

p

till

h

elg

edo

men

. D

en

är

inem

ot

70

m.

lån

g oc

h

utg

jord

e

på

sin

ti

d

up

pgå

nge

n

från

fl

odst

ran

den

. N

um

era

flyt

er

Nil

en

ett

stvc

ke

där

ifrå

n,

eme-

dan

d

en

fora

nd

rat

sitt

lo

pp

. D

en

egyp

tisk

a

sfin

xen

u

tgö

res

av

ett

ned

hu

kat

le

jon

, va

nli

gen

för

sett

med

man

shu

vud

. D

e h

är a

vbil

dad

e sf

inxe

rna

bär

a h

uv

ud

et

av e

n v

ädu

r; d

e h

änfö

ra s

ig n

ämli

gen

til

l A

mo

ns

tem

pe

l, o

ch d

enn

e gu

d d

yrk

ades

i g

esta

lten

av

en v

ädu

r.

Det

fin

nes

äve

n s

fin

xer

med

hö

kh

uvu

den

.

DEN STORA SFINXEN OCH DEN STORA PYRAMIDEN Sfinxen ses här vid ruinerna av det tempel, som stod framför ingången till den stora pyrami-den. Dess huvud är illa skadat och figuren själv halvt begravd i sanden. År 1925 förstärktes hal-sen, sprickorna tätades, och sanden avlägsnades, så att de väldiga tassarna kommo i dagen. En sådan utgrävning har även skett tidigare, men flygsanden kommer ständigt tillbaka.

529

SFINXEN OCH PYRAMIDEN

en liggande vädur, synas vara förknippade med den store guden Ammon, vars sym-bol detta djur utgjorde.

Berömdast bland sfinxer är den vid Gize, vilken därjämte är den största. Dess höjd är 20 m. och längd 57 m. Den är uthuggen ur »den levande klippan», vilken där detta varit behövligt utfyllts med murbruk. Endast gissningsvis har man t. v. sökt sammanställa denna sfinx med någon av de historiskt kända farao-nerna; möjligen härstammar den till och med från förhistorisk tid. Vad man anser sig veta är att den utgör det äldsta min-nesmärket på gravfältet vid Memfis.

De grekiska sfinxerna. Näst de egyptiska sfinxerna äro emeller-

tid de grekiska ryktbara. De härstamma med all sannolikhet från Egypten, men ha rönt inflytande även från Babylo-nien och Fenicien. Både hos skalderna och inom den bildande konsten i Grekland uppträdde sfinxerna under växlande ge-staltningar. Dock synes man där städse ha föreställt sig dem som kvinnliga väsen och bevingade. Från de egyptiska sfin-xerna skilja de sig även däri, att de till sitt skaplynne äro illvilliga demoner. Ur-sprungligen synes den grekiska sfinxen ha framställts med huvud och bröst som en kvinna, med lejonkropp och bevin-gad. Men senare uppträder den i de mest olika skepnader, såsom med drakstjärt och fågelvingar eller framtill som ett lejon, baktill som en människa och icke alltid liggande utan även i andra ställ-ningar. Emedan sfinxen i Grekland åt-minstone delvis gällde som en sinnebild för det obönhörliga dödsödet, framställ-des den ofta på gravar. Även vid gamla kristna kyrkor förekommer sfinxen stun-dom.

Pyramidernas stenmassor. Redan den omständigheten att pyra-

miderna tillhöra världens äldsta bevarade byggnadsverk vittnar om deras betydelse. Till sitt ändamål äro de konungagravar, och deras förebilder utgöras antagligen av de förhistoriska folkens stenkummel eller gravhögar. De äldsta kända pyra-miderna äro från den tredje, de yngsta

från den tolfte dynastien. Ett 70-tal pyramider finnas kvar i Egypten, mer eller mindre väl bibehållna. Några ha aldrig varit fullbordade, andra ha skadats av tiden eller av människohand. De flesta pyramiderna ligga vid gränsen av libyska öknen på västra sidan om Nilen nära Kairo och det forna Memfis. Mest kända äro pyramiderna vid Gize i denna trakt. Där befinner sig även den största pyramiden, den som bär Cheops namn.

Den yttre konstruktionen. De vanliga pyramiderna ha i det när-

maste kvadratisk grundplan med de fyra hörnen i de fyra väderstrecken — vilken regel dock ej alltid är iakttagen — och de fyra sidoplanen i en jämn stigning från basen till spetsen, där de förena sig. Pyra-miderna äro ibland uppförda av tegel, de stora mestadels av väldiga stenblock, trappformigt lagda men med mellanrum-men mellan trappstegen ursprungligen utfyllda och hela ytan överklädd med pole-rade stenhällar, konstrikt sammanfogade. Ingången, belägen ett stycke uppför slutt-ningen, doldes sorgfälligt, och även de gångar, som ledde fram till gravkamrarna, voro beräknade att i möjligaste mån för-svåra tillträdet. Särskilt intresse erbjuder de olika sätt, på vilka man avlett den väldiga stenmassans tryck på gravkamma-ren och det utanför belägna galleriet. I allmänhet har pyramidernas yttre be-klädnad under tidernas lopp avlägsnats, och av gravkamrarnas innehåll har det mesta för längesedan bortrövats.

Det inre av en pyramid. Pyramiderna variera mycket i storlek.

Den största, Cheops pyramid, har varit 146,5 m. hög (själva spetsen saknas nu-mera), medan sidan av basen är omkring 230 m. lång. Pyramiderna voro endast bestämda att upptaga härskarens lik; kulten av den döde farao försiggick i en helgedom utanför pyramiden. Därför innehålla pyramiderna i allmänhet endast den jämförelsevis låga gravkammaren, vilken antingen var underjordisk eller belägen i byggnadsverkets inre, samt en gång som ledde till denna och längs vilken kistan fördes in. De mer komplicerade

530

DEN STORA PYRAMIDEN u p p f ö r d e s t i l l g r a v för e n a v d e m e s t b e t y d a n d e f a r a o n e r n a , K u f u e l ler C h e o p s . R ä t t o t y d l i g t k u n n a vi p å d e n s i d a n a v p y r a m i d e n s o m ä r n ä r m a s t o s s se ö p p -n i n g e n t i l l k a m r a r n a i d e t i n r e . D e n s t o r a p y r a m i d e n u t g ö r s t ä d s e en i m p o n e r a n d e s y n , v a r e s i g v i s k å d a d e n v i d m å n s k e n el ler s o l l j u s , i g r y n i n g e n el ler, s å s o m h ä r , v i d s o l n e d g å n g e n .

531

DEN STORA SFINXEN vid Gize är den äldsta och ryktbaraste av alla sfinxer. Dess tillkomst förlorar sig i tidernas dunkel; ej heller vet man med säkerhet, vilken farao dess mäktiga huvud föreställer. Man har antagit det vara faraonen Kafra, av grekerna kallad Chefren, som lät bygga den andra pyramiden, vilken synes till höger på bilden. Han levde för omkring 5,000 år sedan.

532

HU

RU

DE

N S

TO

RA

PY

RA

MID

EN

TE

R S

IG I

NN

AN

OC

H U

TA

N

Den

st

ora

pyr

amid

en i

nry

mm

er i

cke

end

ast

en u

nd

erjo

rdis

k g

ravk

amm

are,

öve

r vi

lken

pyr

amid

en

är

up

pfö

rd,

uta

n ä

ven

två

an

dra

kam

rar

i sj

älva

hjä

rtat

av

d

ess

inre

. T

ill

alla

tre

kam

rarn

a ko

mm

er

man

ge

nom

sam

ma

yttr

e in

gån

g.

Fot

ogra

fien

til

l vä

nst

er

är

tage

n

i d

en "

hög

a gå

ng

— »

stor

a ga

ller

iet»

—

som

le

der

til

l d

en ö

vers

ta

elle

r ko

nu

nge

ns

kam

mar

e.

Inga

läm

nin

gar

av k

onu

nge

n

påt

räff

ades

em

elle

rtid

d

är.

Fot

ogra

fien

til

l h

öger

åte

rger

de

väld

iga

sten

blo

ck,

av

vilk

a p

yram

iden

är

byg

gd.

Den

yt

tre

bek

läd

nad

en a

v st

en h

ar b

ortf

örts

och

ska

ll,

enli

gt u

pp

gift

, h

a an

vän

ts

för

up

pb

ygga

nd

et a

v K

airo

.

533

SFINXEN OCH PYRAMIDEN

anordningarna i de stora pyramiderna vid Gize anses bero på förändringar av den ursprungliga planen eller på senare om-byggnad.

Då vi besöka det inre av Cheopspyra-miden, träda vi in genom öppningen ett par »trappavsatser» över marken och streta uppför en brant stigande gång, som är så låg, att vi måste böja oss med huvu-det nära knäna. Framför oss lyser svagt dagsljus från en kammare på avstånd, dit en liten öppning leder utifrån. De arabiska förarna skjuta eller draga fram

de mer tungfotade turisterna. Luften är mycket kvav. Slutligen komma vi till det »stora galleriet», därifrån gången vindar sig vidare, dels till »drottningens kammare» dels uppåt till ett förrum och sedan till »konungens kammare». Nedåt måste man gå med ryggen förut i de trånga sluttnin-garna. Mer givande, men icke mindre ansträngande, är att bestiga pyramidens topp uppför de otaliga »trappstegen». Många turister tillbringa natten där uppe för att kunna njuta både av solnedgången och soluppgången.

DEN GREKISKA SFINXEN HADE VINGAR OCH KVINNOHUVUD Den egyptiska sfinxen utgjorde alltid en varelse av mankön och saknade vingar, den grekiska var ett fruktat vidunder med huvud och bröst som en kvinna men den övriga delen av kroppen som ett vingat lejon. Enligt Oidipossägnen förelade sfinxen varje vägfarande till Thebe en gåta och sönderslet dem som ej kunde lösa denna. Då Oidipos gav det rätta svaret, dödade sig sfinxen.

534

Et t stridsäpple i Österlandet SYRIEN I FORNTID OCH NUTID

Mellan Medelhavet och Eufrat ligger Syrien, ett land med skiftande natur, brokig befolkning och stormig historia. Parallellt med kusten sträcka sig mäktiga bergskedjor, vilka i söder bära namnen Libanon och Antilibanon. Sänkan mellan dessa berg börjar vid Taurus i Mindre Asien och fortsätter genom Syrien och Palestina ända till Akaba-viken. Innanför bergen utbreda sig buskstäpper och ökenartade slätter. V id kusten lågo i forntiden de handelsidkande feniciernas ryktbara moderstäder. Senare uppstod i norra Syrien en blomstrande hellenistisk bildningshärd, och när islam erövrat främre Asien, blev Damaskus en huvudort för arabiskt kulturliv. I ett tidigare kapitel ha vi skildrat Libanons trotsiga bergsbor. I det följande skola vi ägna Damaskus och det egentliga Syrien en särskild uppmärksamhet.

SYRIEN, till vilket vi även kunna räkna Palestina, är i dubbel bemärkelse en

förpost. Å ena sidan utgör det medelhavs-naturens och medelhavskulturens gräns-land i öster, å andra sidan bildar det ett utanverk för öknen och islam. Här käm-par buskskogen, macchian, med den sol-torra stäppen, hit sträckte sig en gång Roms makt. Men liksom Syriens berg icke äro något annat än den arabiska platåns sönderbrutna kant, så ha varken korståg eller sionism kunnat rubba mu-hammedanernas övermakt i judendomens och kristendomens arvländer.

En skiftesrik historia. Redan i den grå forntiden var Syrien

ett eftertraktat byte för erövrare från norr och söder, öster och väster. Folk-vandringar ströko fram över landet. Folkspillror kastades om varandra, upp-slukades av mäktigare grannar eller trot-sade sig fram genom årtusenden. I tret-tonde seklet före vår tidräkning härskade de gåtfulla hettiterna i landet. Men deras makt bröts av Farao Ramses i slaget vid Kadesch. På denna tid började även de semitiska araméerna tränga in i landet, medan feniciernas maktutveckling in-skränkte sig till kusten och havet. Från araméerna torde en betydande del av Syriens nuvarande befolkning härstamma. Men landets namn är väl ett minne av assyriernas erövringståg. Efter dem kom-mo perser, makedoner och romare. En hellenistisk kultur med orientalisk prägel utvecklade sig i Syriens rika handels-städer. Och denna kultur gav mycket i arv icke blott åt den österländska kristen-domen, utan även åt islam.

Muhammedaner och kristna. Befolkningens flertal omfattade pro-

fetens lära, men Syriens kristna funno fristäder uppe i bergen. Dit sökte sig också en mängd muhammedanska sekte-rister. Maroniternas och drusernas reli-gionskrig samt Frankrikes traditionella roll som de kristna syriernas beskyddare ha redan behandlats i kapitlet om Liba-non. Denna historiska uppgift är grunden till Frankrikes nuvarande ställning som syrisk mandatmakt.

Mandat och autonomi. Syrien erövrades av general Allenbys

armé i oktober 1918 och förklarades genom Sevresfördraget i augusti 1920 oberoende av Turkiet. Det franska mandatet trädde i kraft tre år senare. Numera består Syrien av fyra åtminstone till namnet autonoma stater: Syrien i trängre bemär-kelse, innefattande provinserna Damas-kus och Aleppo, samt Alaouite, Alexan-dretta och Libanon. De olika staterna ha sina presidenter och parlament, men dessa kontrolleras av den franske över-kommissarien i Beirut. Mandatmakten har haft många svårigheter att övervinna, och fullkomligt lugn råder ännu icke i Syrien. Den farligaste konflikten var Haurandrusernas resning, som bl.a. ledde till att Damaskus tvenne gånger, i okto-ber 1925 och i maj 1926, bombarderades av fransmännen, varvid många stadsbor omkommo och flere gamla byggnader svårt skadades.

Världens äldsta stad. Enligt sägnen är Damaskus världens

äldsta ännu bebodda stad. På kalifernas

535

AFFÄRSPALATS I DAMASKUS: INTERIÖR FRÄN KAN ASAD PASCHA En kan är ett slags härbärge för resande köpmän och deras karavaner. Men, som vi se, kan detta härbärge bli en saluhall, med små stånd för köpmännen. Ståndet är i detta fall en låg, avbalkad plattform. Kan Asad Pascha anses med rätta vara den förnämsta kanen i Damaskus. Den ståtliga byggnaden är uppförd av svart och gul sten, som bildar jämna, horisontala ränder.

536

EN GLIMT AV FOLKLIVET I DAMASKUS VITTBERÖMDA KLÄDESBASAR D e g o d a b o r g a r n a i D a m a s k u s h a r y k t e o m s i g a t t v a r a s ä r s k i l t b e g i v n a p å f i n a k l ä d e r . I s y n -n e r h e t f ä s t a d e s t o r t a v s e e n d e v i d t y g e r n a s k v a l i t e t . K u n d e r f innes d e t d ä r f ö r g o t t o m i k l ä d e s -h a n d l a r n a s b a s a r . E n o m s t ä n d i g h e t s o m b i d r a r a t t ö k a o m s ä t t n i n g e n i d e n n a b r a n s c h ä r d e n b l a n d ö s t e r l ä n n i n g a r n a r å d a n d e v a n a n e l ler r ä t t a r e o v a n a n a t t s o v a m e d k l ä d e r n a p å .

537

FATTIG SYRISK FÄRGARE I ARBETE UTANFÖR STADEN ALEPPO D e n g a m l a i n h e m s k a m e t o d e n a t t f ä r g a g a r n o c h t y g e r ä r m y c k e t e n k e l . F ä r g e n t i l l b l a n d a s i e t t k a r e l l e r e n m u r a d b e h å l l a r e , o c h d e t m a t e r i a l , s o m s k a l l f ä r g a s , d o p p a s i f ä r g v ä t s k a n m e d t i l l h j ä l p a v e n s t å n g . M e n f ä r g e r i y r k e t b l i r a l l t m i n d r e o c h m i n d r e l ö n a n d e , t y d e n f ä r g a d e e u r o p e i s k a i m p o r t v a r a n s t ä l l e r s i g b i l l i g a r e . A l e p p o ä r S y r i e n s n ä s t s t ö r s t a s t a d .

tid var det ett centrum för köpenskap och lärdom. Och fortfarande spelar det en betydande roll som Syriens största handelsstad. Damaskus ligger vid öken-randen, men omgives av väl bevattnade oaser och utgör en naturlig avsättnings-ort för den fruktbara Hauranplatåns produkter.

I Damaskus basarer. Som i alla österländska städer kan man

bäst studera Damaskus folkliv i basa-rerna. Här som i Konstantinopel är varje passage i basarerna ägnad åt någon spe-cialitet. På ett ställe säljer man rosen-olja, på ett annat konfekt, på ett tredje

frukt. Sadelmakarna, korgflätarna och kopparsmederna ha sina basarer. Här får man ännu se blåsbälgar, vilka icke på något sätt skilja sig från dem, som an-vändes för tvåtusen år sedan. Dessa blås-bälgar äro tillverkade av kohud och likna klumpiga kappsäckar.

På gatorna ser man kringvandrande kockar och bagare, som bjuda ut halstrade, fettdrypande bitar av fårkött eller platta, digiga brödlängder. En yrkesman, som alltid tilldrager sig främlingens uppmärk-samhet, är skrivaren, som för en ringa penning bistår de talrika analfabeterna. Bland människorna ströva smutsgula hundar, som leva av gatornas avskräde.

538

ETT STRIDSÄPPLE I ÖSTERLANDET

Härbärgen, kameler och järnvägar. I närheten av basarerna ligga härbärgen

eller kaner för köpmännen och deras lastdjur. Den största av dessa kaner lik-nar en mäktig katedral. På dess gård finnes ett stort vattenbäcken av sten, där kamelerna släcka sin tröst, köp-männen tvätta sig och vattenbärare fylla sina krus. Varubalar från Bag-dad, Kairo, Aleppo och Konstantinopel ligga runt om på marken bland säckar med mockakaffe och dadlar samt kaggar med olivolja. Över alltsammans vilar

en obeskrivlig stämning av Tusen och en natt.

Kamelen är icke blott syrierns vikti-gaste lastdjur, den förser honom även med mjölk och kött, ja det finnes knappast någon del av dess kropp som ej kan användas.

Syrien är ett genomfartsland för många Mekkapilgrimer. En del av dessa fär-das till fots eller på kamelryggen, men många begagna även järnvägen. Hedjaz-banan är genom linjen Damaskus—Aleppo förenad med Bagdadbanan. Genom lin-jerna Horns—Tripolis och Damaskus—

GATA I ANTIOCHIA, ETT AV FORNTIDENS STORA KULTURCENTRA Under Alexander den stores arvtagare, seleukiderna, blev Syrien starkt påverkat av den grekiska kulturen. Särskilt utvecklade sig Antiochia till ett centrum för hellenistisk odling. Stadens betydelse under den senare antiken var så stor, att den jämfördes med själva Rom. Det nu-varande Antiochia eller Antakia är obetydligt. Folkmängden överstiger knappast 30,000.

539


Beirut står inlandet i förbindelse med kusten.

Coelesyrien och Libanon. Utom dessa huvudbanor finnas några

viktiga förbindelselinjer i den stora syriska längddalen. Denna dal, Bekaa, kallades i forntiden Coelesyrien, d. v. s. det urhol-kade eller fördjupade Syrien. Bekaa ut-gör egentligen endast en del av den väldiga sänka, som sträcker sig från Taurus i norr till Akaba-viken i söder, och som uppstått genom att den arabiska platån brustit. Libanon och Antilibanon äro lösbrutna spillror av denna platå. Den syriska dalen genomflytes av tvenne flo-

der, Nahr el-Asi, fordom kallad Orontes, och Nahr el-Kasimie, förr Leontes. Libanons högsta topp når med sina 3,067 meter knappast upp till den eviga snöns regioner. Endast i nå-gon enstaka skyddad klyfta ligger snön kvar över som-maren.

Vattenbrist i det inre.

S Y R I S K A A R A B E R I S I N A F O T S I D A D R Ä K T E R

I ) e m o d e r n a s y r i e r n a äro dels av arameisk, dels av a r a b i s k h ä r k o m s t . I f r å g a o m r a s e n ä r b e f o l k n i n g e n r ä t t h o m o g e n , m e n r e l i g i ö s a o l i k h e t e r h a s k a p a t n a t i o n a l i t e t e r , s o m m e d för-b i t t r i n g b e k r i g a t v a r a n d r a . N ä s t a n a l l a s y r i e r t a l a a r a b i s k a .

Klimatet företer avsevärda olikheter mellan bergens väst-och östsida. Västsidan har medelhavsklimat med rikliga vinterregn, östsidan har stäpp-klimat med skarpare tempe-raturväxlingar och torrare vintrar.

Jordmånen är mångenstädes förträfflig, men vattenbristen i det inre gör att endast en femtedel av den odlings-bara jorden brukas. Lant-brukets utveckling förutsätter nya bevattningsanordningar. Av spannmål odlas mest vete och korn. Kustlandet ägnar sig särskilt för frukt- och vin-odling. I norra Syrien lägger man an på tobak och bomull. Här, liksom i Libanon och Coelesyrien, är förövrigt upp-födning av silkesmasken ett lönande näringsfång. Under medeltiden försedde Syrien Europa med socker, men nu-

mera saknar sockerrörsodlingen nästan all betydelse.

Handel och handelsbalans. Syrierna, både muhammedaner och

kristna, ha en avgjord fallenhet för affä-rer. Häri påminna de om sina fränder, fenicierna. Under den turkiska tiden ut-vandrade många till Nya världen, där de ofta hade lyckan med sig. Men hemma i Syrien ligger dock grosshandeln till största delen i utländska händer. Redan före kriget ombesörjde engelsmän det mesta av importen, medan fransmännen huvudsakligen intresserade sig för expor-ten.

540

MÄKTIGA BÅGAR OCH KOLONNER VITTNA OM PALMYRAS STORHET E t t l i t e t a r a b i s k t b y s a m h ä l l e för n u s i t t t y n a n d e l i v b l a n d r u i n e r n a a v d e t s t o l t a P a l m y r a , d r o t t n i n g Z e n o b i a s h u v u d s t a d . R e d a n p å S a l o m o s t i d f a n n s h ä r en s t a d , s o m f ö r m e d l a d e k a r a -v a n h a n d e l n m e l l a n P e r s i s k a v i k e n o e h M e d e l h a v e t . P a l m y r a s k ö p m ä n s a m l a d e s t o r a r i k e d o m a r o c h s ö k t e u n d e r e g n a f u r s t a r v ä r n a s i t t o b e r o e n d e , m e n d u k a d e u n d e r för r o m a r n a år 2 7 3 .

. .


Handelsbalansen är avgjort negativ: år 1925 var importens värde mer än dubbelt större än exportens. Utvecklingen tyder dock på en viss förbättring. År 1922 var nämligen förhållandet mellan utförsel och införsel mycket ogynnsammare. De importerade varornas värde var då 4 1 / 2

gånger större än de exporterades.

Arabiskt och syriskt. Befolkningens allmänna talspråk, obe-

roende av ras och religion, är arabiska. Syriskan, som utvecklat sig ur det gamla arameiska tungomålet, användes nästan uteslutande som kyrkspråk av de kristna. På en folkmängd av c:a 3 miljoner finnas över 1 1 / 2 miljon rättrogna muhamme-daner, sunniter, resten utgöres av sekte-rister och kristna.

En fjärdedel av befolkningen är bosatt i städerna, resten lever som bönder eller beduiner. De sistnämnda hålla får, kame-ler och hästar samt sälja slaktdjur åt de

bofasta syrierna. I liv och sedvänjor på-minner den syriska beduinen rätt mycket om sina bröder i Arabien.

Det turkiska väldet i Syrien hade, när det föll samman, bestått genom fyra sekler. Dess efterverkningar i det all-männa livet kunna icke utplånas på några få år. Någon roll som befolkningselement ha turkarna däremot aldrig spelat, och det turkiska språket användes föga söder-om Orontes.

Mandatets gränser. Den politiska gränsen mot Turkiet går

nu ett litet stycke norr om Alexandretta och Aleppo. I öster omfattar det franska mandatet stora stäppområden på andra sidan Eufrat, och i söder Hauran, dru-sernas ryktbara berg, en grupp utslock-nade vulkaner, ur vilka basaltlavan flödat norrut och bildat en söndersprucken platå el Ledjah. Mandatets hela areal torde uppgå till 150,000 kvadratkilometer.

ALEPPOS GAMLA CITADELL LIGGER PÅ ETT BERG M I T T I STADEN A l e p p o eller H a l e b , e n rätt betydande handelsstad med"omkring 1 5 0 , 0 0 0 invånare, l i g g e r i n n e i

landet nästan mitt emellan floderna Orontes och Eufrat. Stadens historia går tillbaka t i l l

den grå forntiden. I hjärtat av Aleppo resa sig ruinerna av en borg. Den höjd, på vilken fästet är byggt, anses vara konstgjord.! Araberna tro, att den uppbäres av 8,000 pelare.

542

Namn- och sakregister TILL LÄNDER OCH FOLK I—III

Aarhus, II 563. Aberdeen, I 448. Abuscher, III 278. Abuschia-stammen, III 31 . Abyssinien, III 65. Adams Pik, I 81, 100. Aden, III 41. Adriatiska havet, I 571. Afganistan, II 197 (samfärdsel), 341—348;

III 526 (Gamla städer). Afium Kara Hisar, III 107. Afrika, I 253—279. Aguascalientes, II 110. Aiguesmortes, III 520. Aino-stammen, II 100, 280. Akaba-viken, III 535, 540. Akka, III 456. Akkra, I 259. Alaska, I 572, 575 (fiske); II 193, 195

(samfärdsel), 255—266. Alberta, II 476. Alemtejo, III 385. Aleppo, III 535, 538, 539, 542. Aleuterna, II 255, 259. Alexanderöarna, II 259. Alger, II 383, 386. Algeriet, II 359 (gatumånglare), 381—398;

III 173 (Marokko), 138, 139 (floder). Alhambra, 1 308, 321. Alkmaar, I 225. Allalinhorn, II 515. Alleghany-bergen. II 534. Almannagjå, III 250. Alwar, i f 449. Alviella, III 384. Amager, II 560. Amalfi, II 311, 312. Amatlan, II 113. Amiralitetsöarna, I 13. Amsterdam, I 218, 219, 230, 235. Amu Darja, I 247, 250. Anatolien, II 196. Andalusien, I 321, 323. Andamanerna, I 567.

Anderna (Cordillererna), III 144 (floder), 157—168. Andorra, III 201, 202, 203. Angkor Thorn, II 46. Anglosaxisk sport, II 68, 71, 72. Angola, III 188, 189, 192, 193, 194. Angöra, III 113. Ångra, II 327. Annam, I 566, 570 (fiske); II 37—46; III

397, 398, 399 (sockerodling). Antananarivo, III 426. Antarktis, II 47—62. Antigua, II 184; III 394. Antiochia, III 539. Antrim, II 151. Antwerpen, II 362. Anupshahr, III 320. Anuradhapura, I 85, 94. Aomori, II 94. Aosta, II 301. Apacher, I 486. Araber, I 33—40, 449—464; III 31—46,

535—542. Arabien, I 33—40 (beduiner); II 468 (jord-bruk); III 31—46.

Arakan, III 497. Aran-öarna, I l 150, 158. Arcachon, II 15. Archangel, III 363. Arco, II 297. Arcos, I 312. Argentina, II 25—36. Arizona, I 479—490,504; II489; III 140,141. Armorikaner, Il 267, 270. Arnhem, I 236. Ärran, I 447. Aruaker, II 188, 189, 376, 378. Arunta-folket, I 124, 125. Ascension, II 336. Aserbeidjan, III 373. As j an ti, I 257; II 144. Asjanti-folket, I 258. Assisi, II 306. Assiut, III 224. Assuan, I 494, 498; III 220, 224, 227.

543

NAMN- OCH SAKREGISTER

Asterabad, III 275. Atayaler, II 318, 322, 324, 325. Aten, II 74, 85, 86. Atjeh-folket, II 239, 249. Atlas, II 390; III 173, 174. Austmannali, III 292. Australien, I 503, 504 (bevattning); Il 193,

196, 199 (samfärdsel), 477, 480—481, 482 (jordbruk), 492 (öknar); III 229— 2 4 6 , 351, 353, 354, 355 (fårskötsel), 461 (Sydafrika). Australiens urinvånare, I 115—128.

Avemba, I 279. Åvila, III 517, 518. Avmaras, I 337, 338. Azorerna, II 327. Aztekerna, II 105.

Baalbek, II 433. Babylon, I 450, 453, 459. Badakschan, II 341. Bagdad, I 387—394; II 426 (krukmakeri). Bahamaöarna, II 175, 180. Bahia, III 22, 27. Baku, III 373. Balearerna, III 57. Bali, II 234, 242, 243, 245, 246, 253, 254. Balk (Baktra), II 341. Baltistan, II 201. Banff, II 412. Bangkok, I 142; III 411, 413, 414, 415,

420, 421, 424. Bangveolo, I 277. Bantu-negrer, I 264, 268; III 193, 196, 464. Baramfloden, II 414. Barbados, II 182, 183, 185; III 389, 393,

394. Barcelona, I 313, 314, 320. Baroda, II 451. Baskema, I 314, 319. Basra, I 458, 461. Batakerna, II 242, 247, 249. Batallia, III 386. Batavia, I 141; II 229. Batwa-stammen, III 187. Bautsclii-platån, I 264. Bedraschen, III 227. Beduinerna, I 33—40. Beirut, III 535, 540. Beja, III 386. Bekaa, III 540. Belfast, II 163. Belgien, I 137 (kanaler), 351 (polisväsen);

II 361—372. Belgiska Kongo, I 266; III 65, 190, 191,

192 195. Belgrad, III 150. Belle Alliance, II 364. Belutsjistan, II 458, 464, 466. Benares, III 330, 331, 332, 334—335. Bengalen, II 458; III 210. Benuefloden, I 565. Bergen, III 295, 299, 300. Berlin, I 506, 507.

Bermuda-öarna, II 327, 334—335, 336. Bern, II 517, 519. Betlehem, III 448, 453. Betsiboka, III 425. Bevattning, I 491- 504. Bhatgaon, I 60. Bhil-folket, II 281. Bhutan, I 41—63. Bilbao, I 314. Bisjarin, I 269. Biskra, II 382, 389; III 67. Bitkow, III 348. Blå Bergen, III 237. Bogotå, III 157, 160. Bohuslän, III 18. Bolanpasset, II 492. Bolivia, I 333—344; III 157, 162, 166

(Anderna). Bologna, II 299. Bombay, II 447. Bordighera, II 291. Borneo, I 324—332 (blåsröret); II 72 (lekar

och sport), 141 (bostäder), 249 (mala-jerna), 413—422, 474 (jordbruk).

Bornholm, III 563. Bornu, I 260; II 494, 495. Bosnien, III 151, 156. Boston, II 533. Bostäder, II 127—144. Boulogne-sur-Mer, I l 2. Braga, III 386. Brasilien, III 19—30, 382, (Portugal), 397

(sockerodling). Breededalen, III 468. Brest, II 278. Bretagne, II 267—278. British Columbia, I l 405, 408, 409, 412. Brittiska Guyana, III 389, 393, 394. Brittiska Honduras, II 119. Broken Hill, III 236. Brombbergkanalen, III 344. Brunei, II 418. Brussa, III 106. Briigge, II 367, 370, 371, 372. Briinn (Brno), I 379. Bryssel, II 366. Bscherre, II 436, 440. Buchara, I 237, 238, 239, 241, 242, 243,

246, 247. Buqtenari, II 219. Budapest, I 166, 167, 170. Buddh Gaya, III 333. Buenos Aires, II 28. Buffalo, II 533. Bukarest, II 218, 224, 360. Bulgarien, III 505—516. Buna, III 153. Buntuku, III 68. Burgenland, III 487. Burjäter, III 377. Burma, I 401 (elefanten); II 67 (lekar och

sport); III 497—504. Buschmän, III 464. Bussaco, III 386. Bygdö, I I I 2 9 8 . Bvsans, I 368, 373.

544


Båtar, I 11—32.

Böhmen, I 377, 378, 379, 384—385.

Campeche, II 115. Canada, I 73, 74 (indianer), 346, 347, 348

(polisväsen), 432 (vattenfall); II 193, 195 (samfärdsel), 399—412, 476, 479 (jord-bruk); III 378 (Ryssland), 461 (Sydafrika).

Cape Nome, II 262, 266. Capri, II 311. Capua, II 306. Carcassonne, III 517. Carnarvon, III 99. Carrara, II 292. Casa Blanca, III 184. Castillo Del Morro, I 477. Castro, III 30. Cattaro, III 147. Cattaroviken, III 146. Caudebec-en-Caux, II 6. Cayenne, II 380. Celebes, II 240, 249, 250, 252. Centralamerika, II 104—120 (Mexico, Gua-

temala, Honduras, Salvador, Nicaragua, Costa Rica).

Ceram, II 251. Cetinje, III 146, 149. Ceylon, I 81—102; II 472 (jordbruk). Champagne, II 9. Chams, II 37. Charlestown, II 538. Charlotte Amalie, II 190. Charrua-indianerna, II 29, 34. Chellys kanjon, III 141. Chemulpo, III 123. Chéranfloden, III 134. Chiapas, II 115. Chicago, II 533, 535. Chile, II 490; III 157, 162, 166—168. Chillon, II 520. Chinnampo, III 123. Chorasmier, I 238. Christchurch, III 318. Chumbidalen, I 42. Cibao-bergen, III 477. Cintra, III 386. Cittå Vecchia, III 62. Cleveland, II 530. Clydedalen, I 443. Coimbra, III 386. Colombia, III 157, 160. Colombo, I 92, 95. Coloradofloden, III 140. Columbiafloden, II 532. Concarneau, I 573. Connemara, II 164. Constantine, II 398; III 139. Copan, II 111. Cordova, I 305. Cornwall, 111 93. Corsica, II 316; III 58, 358. Costa Rica, II 105, 120. Cotopaxi, III 161. Cremona, II 299.

Cuba, III 389, 394. Cumberland, III 93, 101. Cuzco, I 339, 341. Cypern, II 467; III 62.

Dahomey, I 264. Dalarna,"ill 8, 9, 10. Dalmatien, III 155. Dalälven, III 9. Damaskus, III 535, 536—538, 539. Danmark, I 136, 144 (kanaler), 353 (polis-

väsen); II 430 (krukmakeri), 555—566. Dans, II 493—504. Danzig, III 204, 205, 206, 207, 208, 342. Debreczen, I 170, 174. Deccan, II 445. Delfi, II 75. Delhi, II 462, 463; III 324, 338. Demavend, III 270. Derwentwater, III 101. Detroit, II 534. Devon, III 82, 93. Diego Suarezbukten, III 425. Dinorwic, III 96. Diidde, III 34, 35. Djokjakarta, II 247, 248. Djävulstoppen, III 458. Djävulsön, II 380. Dnjepr, III 344, 361. Dolgeliey, III 100. Dominica, II 185, 188. Domini ranska republiken, II 178. Donau. II 220. Donegal, II 152. Dordrecht, I 229, 236. Dorpat, II 572. Douro, III 381, 382, 386, 387. Drac, III 136. Drakgapet, III 307. Droghedas, II 146. Druser, II 438, 439, 440, 441, 442. Dublin, II 156, 161, 162. Dundee, I 448. Dvinafloden, III 363. Döda havet, III 453, 454.

Ecuador, III 161, 163, 164. Edfu, I 547, 551. Edinburgh, I 441, 443, 445, 446, 447, 448. Egatiska öarna, II 316. Egypten, 117—19 (Nilen), 129, 130, 131 (ka-

naler), 145—162 (Kairo), 493, 494, 495, 498, 504 (bevattning), 537—551 (fornhis-toria); III 217—228, 396, 400 (sockerod-ling), 527—534 (Sfinxen och pyramiden).

Ehrenbreitstein, I 518. El Kantara, III 138. Elche, I 316. Eldslandet, III 125—132. Elefanten, I 395—406. Elgon, II 127. Emerald Lake, II 410.

545


England, I 345, 356 ( p o l i s v ä s e n ; , 5 2 5 — 5 3 6 ( L o n d o n ) ; I I I 7 3 - 1 0 4 , 357, 359 (får-skötse l ) .

E n s o , I I I 4 4 0 — 4 4 1 . E n t r é D o u r o e M i n h o , I I I 387. E p i d a u r u s , I I 84. E p s o r a , I I I 94. E s b j e r g , I I 562. E s k i m å e r , I 20, 21 , 23; I I 132, 262, 265,

284, 288; I I I 251 , 252, 256, 257, 259, 2 6 3 — 2 6 6 . Estland, II 567—576.

E t n a , I I 1 2 1 , 3 1 2 . E u r a s i e r , I 85. E v o r a , I I I 386.

F a i s a b a d , I I 341. F a l k l a n d s ö a r n a , I I 339, 340. F a n t i - f o l k e t , I 255, 258. Faraonernas land, I 5 3 7 — 5 5 1 . F e r g a n a , I 237, 242, 247, 252. F e r n a n d o N o r o n l i a , I I 336. F e r r a r a , I I 299. F e z , I I I 1 8 1 , 182, 184, 524. F i d j i ö a r n a , I 13 , 14, 293, 302. Fi le , I 548, 5 5 1 . Filippinerna, I 5 5 2 — 5 6 3 . Finland,1144 (kanaler) , 357, 3 5 9 — 3 6 0 (polis-

v ä s e n ) ; I I I 400 (sockerodl ing) , 4 3 3 — 4 4 4 . F i n n m a r k e n , I I I 299. Fiske, I 5 6 4 — 5 7 5 . F i u m e , I I 304. F l a m l ä n d a r e , I I 364, 367. F l ö d a , I I I 8. Floder, I I I 1 3 3 — 1 4 4 . F l o r e n s , I I 306, 308. F l o r i d a , I 569. Formosa, I I 3 1 7 — 3 2 6 . F o r t d e F r a n c e , I I 189, 192. Frankrike, I 352 (pol isväsen) ; I I 1 — 2 4 ,

2 6 7 — 2 7 8 ( B r e t a g n e ) . F r a n s k a E k v a t o r i a l - A f r i k a , I 266. F r a n s k a E l f e n b e n s k u s t e n , I 255. F r e e t o w n , I 254. F u j i j a m a , I I 91. F u l a n i - f o l k e t , I 264. F u n c h a l , I I 328. F u s a n , I I I 123. Fårskötsel, III 351—360. Förenta staterna, I 6 4 — 7 2 ( N e w Y o r k ) , 73,

74 ( indianer) , 215 , 2 1 6 ( s k o l v ä s e n ) , 346, 347 (pol isväsen) , 4 7 9 — 4 9 0 ( N y a M e x i c o o c h A r i z o n a ) ; I I 2 5 5 — 2 6 6 ( A l a s k a ) , 521—538.

G a l i l é e n , I I I 4 5 5 — 4 5 6 . G a l i z i e n , I I I 341, 348. G a m b i a , I 253, 272. Gamla städer, III 517—526. G a s n i , I I 341. Gastein, III 494. Gatumånglare, II349—360.

G d y n i a , I I I 342. G e i r a n g e r f j o r d e n , I 424; I I I 289, 294. G e n e v e , I I 5 1 7 , 518. Genom de svartas världsdel, I 2 5 3 — 2 7 9 . G e n u a , I I 299. G e o r g e t o w n , I I 374, 380. G e r s o p p a - f a l l e n , I 427. G i b r a l t a r , I 320, 321 . G i z e ( h ) , I I I 219 , 5 27, 530, 534. G l a s g o w , I 443, 444. G o b i , I I 489, 490. G o d a h o p p s u d d e n , I I I 457. G o r a l e r , I I I 344, 345. G o t t l a n d , I I I 10, 1 1 , 13 , 14 . G o u g h - ö n , I I 340. G r a n C a n a r i a , I l 333. G r a n a d a , I 3 1 7 , 321 . G r a n d C a n y o n , I 482. G r a n d C o m b i n , I I 5 1 4 . G r a u b i i n d e n , I I 509.

Grekland, I I 7 3 — 8 6 , 471 ( j o r d b r u k ) ; I I I 2 1 2 ( k o k k o n s t ) , 530 (Sf inxen o c h p y r a -m i d e n ) . Grönland, I I I 2 4 7 — 2 6 6 .

G u a d a l h o r c e f l o d e n , I 322. G u a d e l o u p e , I I 192. G u a t e m a l a , I I 105, 1 1 8 . G u d b r a n d s d a l e n , I I I 296. G u l d k u s t e n , I 258, 259; I I 137, 4 2 4 — 4 2 5 . G u r l e n , I 252. Guyana (E l D o r a d o ) , I I 3 7 3 — 3 8 0 . G w a l i o r , I I 446. G y ö r , I 170. G ö t a k a n a l , I 139, 144. G ö t e b o r g , I I I 13 .

H a a g , I 232, 236. H a a r i e m , I 236. Habana, I 466, 467, 468, 469, 472, 473, 478. H a i d a r a b a d , I I I 332. H a i f a , I I I 456. Haiti, I I 1 7 5 , 1 7 8 ( V ä s t i n d i e n ) ; I I I 4 7 3 — 4 8 2 . H a l e a k a l a , I I 1 2 5 . H a l i f a x , I I 399. H a l l i n g d a l , I I I 296, 300. H a m b u r g , I 508, 509. H a m e h C l 5 1 2 . H a m p s h i r e , I I I 76. H a m p s t e a d , I I I 94. H a n k o u , I 187 . H a r d a n g e r , I I I 291. H a r d a n g e r f j o r d e n , I I I 289. Hattar och huvudprydnader, I I I 2 7 9 — 2 8 8 . H a u k e l i f j ä l l e t , I I I 292. H a u r a n , " i l l 542. H a u s s a - f o l k e t . I 264. H a w a i i , I 299, 301; I I I 2 1 1 . F l e b r o n , I I I 448, 453. H e d j a s , I I I 32, 39. H e k l a , I I 125; I I I 247.

Helagsfjället, III 2. Hellville, III 425. Helsingfors, III 443. 546


Herat, II 341, 346. Herzegovina, III 153, 154, 156. Hessen-Nassau, I 520. Hille, I 459. Hilo, I 302. Hindukusch, II 341. Hobart, 243. Hokitika, III 315. Holland, I 140 (kanaler), 217—236. Holländska Indien, II 229—254. Holmenkollen, II 70. Honduras, II 105, 118. Hongkong, I 182, 185. Honolulu, I 301, 302. Honshu, II 87, 96. Hooge Veld, III 466. Hopi-indianerna, I 479, 480, 481, 484, 487. Hortobagv, II 473. HorungerfjälJen, III 297. Hottentotter, III 464. Huangho, I 181. Hué, II 41. Hut Point, II 62. Hyéres, II 17. Häggviken, III 7. Härjedalen, III 2.

I baner, II 415, 422. Iberer, III 379. Ibidio-negrer, 1 268. Ifugaer, I 561. Igorroter, I 555, 561; II 143. Imatra, III 438. Imerina, III 427, 429. Inaccessible Island, II 336. Incariket, I 333—344. Indianer, I 73—80, 479—490 (pueblo-

indianer); II 263, 265 (Alaska). Indien, I 207, 211, 215 (skolväsen), 395— 399 (elefanten), 493, 496, 497 (bevatt-ning); II 281, 283, 286 (jakt), 430 (kruk-makeri), 445—466 (Främre Indien), 468, 470 (jordbruk); III 319—340 (religioner).

Inn, III 488. Innsbruck, III 490, 494.» Interlaken, II 517. Inverness, I 448. Iquitos, III 30. Irak, I 387—394 (Bagdad), 449—464, 492,

502 (bevattning). Irawadi, III 497, 500. Irland, II 145—164. Isker, III 516. Islamabad, II 206, 216. Island, II 485 (öknar); III 143 (floder), 213

(kokkonst), 247—266. Ispahan, III 268, 274, 278. Istrien, II 294. Italien, I 103—114 (Rom), 349, 352 (polis-

väsen); II165—174 (Venedig), 289—316.

Jaffa, II 353. Jakatra, II 229. Jakt, II 279—288.

Jakuter, III 377. Jalalabad, II 347. Jamaica, I 501; II 176, 177, 179, 181. 184;

III 389, 390, 391, 392, 393. Jamestown, II 337, 338. Janbo, II 198. Jangtsekiang, I 184, 188, 566. Japan, I 207 (skolväsen); II 63, 64 (lekar

och sport), 87—103, 142 (bostäder), 200 (samfärdsel), 317—326 (Formosa); III 115—124 (Korea), 287, 288 (hattar och huvudprydnader).

Jaramcze, III 348. Java, II 229—232, 235—239, 242, 244—

246; III 397. Jemen, I 34; III S8, 42. Jeriko, III 454. Jersey, II 475. Jerusalem, III 445, 446, 448, 520, 526. Jhelum, II 201—203, 205, 209, 211, 214. Jiu-floden, II 223. Jodhpur, II 448. Johannesburg, III 464. Johore, III 50. Joniska öarna, III 59. Jordanfloden, III 453, 454. Jordbruket, II 467—482. Josselin, II 272. Jostedalsbräen, III 289. Jotunheimen, III 289. Juan Fernandez, III 168. Jugoslavien, III 145—156. Jumba-stammen, I 264. Jumuri-dalen, I 470. Juneau, II 266. Jungfrau, II 517. Jylland, II 557, 559, 561, 562, 563. Jämtland, III 3, 4.

Kabul, II 341, 342. Kadiak, II 259. Kafirer, II 341, 343. Kafiristan, II 341, 343. Kafr-Kenna, III 456. Kaieteurfallet, I 432; II 377. Kailasa, III 332, 337. Kaiparaviken, III 312. Kairo, I 145—162; II 358 (gatumånglare). Kairouan, II 387, 388, 389. Kalahari, II 492; III 461. Kalamantaner, II 421, 422. Kalifornien, II 467, 478, 531, 538. Kalinga-stammen, 1 563. Kamakura, II 90. Kambodja, II 37—46. Kamerun, I 264; III 188. Kamferindustri, II 320, 321, 325, 326. Kanaler, I 129—144. Kanarieöarna, II 332, 333. Kandahar, II 345. Kandy, I 95, 97, 98—99, 101—102. Kano" I 263, 264. Kanton, I 143, 186. Kapernaum, III 456.

547


Kaplandet, III 457, 460, 461, 468, 472. Kapstaden, III 457, 458, 465. Kapverdeöarna, II 333. Karener, III 504. Kariber, II 188, 189, 375—377, 380. Karli, III 327—332. Karnak, I 541, 544; III 528. Karpaterna, III 341, 345, 348, 360. Karroo, III 466. Kartago, II 381. Kashgar, I 285. Kashmir, II 201—216. Kaskadbergen, I 429. Kasvin, III 269, 275, 276. Kat al aner, 1 314. Kathiawar, II 470. Katmandu, I 61, 63. Kayaner, II 141, 422. Kedali, III 56. Kene, III 224. Kenyahner, II 416. Kenyakolonin, I 261, 275, 276. Kerbela, I 459. Kerkuk, I 459. Kevir, III 267. Khmerfolket, II 46. Khorasan, II 491. Kielkanalen, I 144. Kijew, III 361. Kikuyu-negrer, I 276. Killamey, II 147, 149. Kimberley, III 467, 472. Kina, I 177—204, 205, 206 (skolväsen),

359 (polisväsen), 499 (bevattning); II 66 (lekar och sport), 142, 144 (bostäder), 469 (jordbruk), 539—554 (Peking).

Kingston, II 181. Kin ver, II 128. Kioto, II 92. Kirgiser, I 242, 245. Kiukiang, I 179. Kiuschiu, II 87, 98. Kiva, I 237, 238, 242, 245,*250, 252. Klagenfurt, III 494. Kokan, I 247. Kokkonst och kockar, III 209—216. Konstantinopel, I 361—376; III 517, 520

(Gamla städer). Kongo, II 496 (dans): III 185—196. Kongofloden, III 133, 137, 142, 185, 188,

189, 192. Konia, III 111. Kopterna, III 221. * Korea, II 63 (lekar och sport); III 115—124,

215, 216 (kokkonst). Korint, II 81. Korintiska kanalen, I 129, 132. Korna, I 450, 460. Korsika, II 316; III 58, 358. Kotonou, I 264. Kovno, II 576. Krain, III 483. Krakatau, II 124. Krakau, III 349, 350. Kremlj, III 365, 368, 370—371, 372. Krems, III 490,

Kreta, III 62. Kroatien, III 155. Krukmakeriet, II 423- 432. Ktesifon, I 450, 462. Kuala Kubu, III 51. Kuba, I 465—478. Kum, III 272. Kumassi, I 257, 259. Kungrad, I 252. Kurdistan, III 270, 526. Kärnten, III 483, 487. Köln, I 510. Köpenhamn, I 136; I I 564, 565, 566.

Ladakh, II 201, 206, 211,'215. Laerdalsfjord, III 289. Laerdalsören, III 289. Lagos, I 264. Lahtis, III 437. Laja, I 431. Landeck, III 488. Laos, I l 504. La Paz, III 165. Lappland, III 3. La Rochelle, II 3. Las Palmas, II 333. Leh, II 206. Leiden, I 236. Lekar och sport, II 63—72. Leksand, III 9. Leningrad (Petersburg), III 368, 374. Leopoldville, III 195. Les Ländes, II 8. Lettland, II 567—576. Leuwarden, I 236. Lhasa I 51 52 Libanon, II 433—444; III 535, 539, 549

(Syrien). Liberia, I 255 (Afrika); III 473—482. Liechtenstein, III 197, 201, 205. Lihsaw-folket, III 500. Lilleputstater i Europa, III 197—208 Lima, I 3 3 9 , 3 4 2 . Linz, III 4 9 0 . Lipariska öarna, II 121, 316. Lissabon, III 379, 380, 382, 384, 386. Litauen, II 567—576; III 341 <Polen),

364 (Ryssland). Loanda, III 192. Loch Achray, I 434. Lodz, III 350. Lofoten, III 292. Loheija, III 38. Loma Tina, III 477. London, I 525—536; II 349,1 357 (gatu-

månglare); III 517 (Gamla städer). Lop-nor, II 489, 490. Loreleiklippan, I 517. Los Angeles, II 531, 537, 538. Louvain, II 369. Lualaba, III 185, 189. Lut, III 267. Luxemburg, III 202, 203, 20 i. Luxor, III 224. Luzern, II 517.


Macao, I 183. Macedonien, III 152. Machu Picchu, I 334—335, 336. Madagaskar, III 425—432. Madagasser, III 425, 428, 429, 431. Madeira, I l 328, 329, 330, 331, 332. Madrid, I 304, 323. Madura, III 328, 329. Magelians sund, III 126. Mahum, III 277. Maiunga, III 425. Malabar, III .339. Malacka (Malaya), III 47—56. Malaita, I 293, 294. Malajerna oeh deras värld, II 229—254. Mallorca, III 57. Maltesiska öarna, II 316; III 57, 60. Manaos, III 30. Mandalay, III 498, 500, 523. Mandaya-stammen, 1 559. Mandsjuriet, 1 177—204. Manila, I 554, 557. Manipur, II 454. Manitoba, II 312. Manobo-stammen, I 558. Mantua, II 299. Maorifolket, I 407—420. Marienburg, I 519. Marken, I 222, 223. Marokko, I 354 (polisväsen); III 169—184,

524—526 (Gamla städer). Maroniter, II 437, 440. Marrakesch, III 184. Marquesasöarna, I 299. Martand, II 204, 206. Martinique, Il 187, 189, 192. Masagan, III 524, 525. Masai-negrer, I 275. Masanpo, III 123. Maskat, III 43, 44. Matadi, III 195. Matterhorn, II 513, 517. Mayaindianer, II 111, 118. M'banzi (Ambessi), III 188. Mekka, III 41, 44, 45, 46. Meknes, III 177, 183. Mekong, II 41, 43. Melanesien, I 289. Melanesier, I 290, 291. Melbourne, III 242. Melk, III 490. Melnik, III 511. Mellansvenska låglandet, III 6. Memel, II 576. Memfis, III 530. Menamfloden, III 411, 416, 421, 422. Mendi-stammen, II 65. Mendoza, II 30. Mendozafloden, II 31. Menec, II 276. Menkabong, II 420. Menorca, III 57. Menzala, I I I 2 2 1 . Meran, III 491. Merioneth, III 103. Merv, I 247.

Mesjhed, III 274. Messina, II 316. Mesopotamien, I 449—464. Meteoraklostren, II 82. Mexico, I 502; II 104, 105, 106, 108—110

112—118, 349, 350, 351. Middelburg, I 227. Mikronesien, I 289. Mikronesier, I 291. Milano, II 293, 299. Minas Geraes, III 30. Minia, III 224. Minnesota, II 529. Mississippifloden, I 26, 430; III 133, 137

141. Mitla, II 113. Modena, II 299, 300. Modhera, III 336. Moifolket, II 38, 138; III 213. Moldau, II 227. Molukkerna, II 252. Monaco, III 197, 208. Monasterboice, II 146. Monastir, III 156. Monesgasker, III 197. Monreale, II 315. Monrovia, III 480. Monte Carlo, III 197. Montenegro, III 145—149, 150. Montevideo, II 30, 33, 36. Mont Pelé, II 126. Montreal, II 403. Moros, I 553, 561. Mosambikkanalen, III 425. Moskva, III 361, 364, 365, 368, 369. Mostar, III 154. Mosul, I 451, 457, 459. Mottlaus, III 207. Moulmein, III 500. Mount Assiniboine, II 400. Mount Egmont, III 308. Mount Erebus, II 122. Mount Everest, I 63. Mount Lefroy, II 401. Mount Tarawera, II 126. Mukden, I 202, 203. Mullfjället, III 3. Muntschi-folket, I 264. Musik, III 63—72. Mysore, II 452. Mytilene, II 79. Mähren, I 377, 379, 386. Möen, II 556.

Naeröfjord, III 289, 290. Nagasaki, II 89. Nainsan, III 501. Nairobi, I 276.

Namur, II 365. Nan tes, II 278. Nara, I I 88. Narva, II 574. Nassauöarna, II 238. Natal, III 457, 461, 462, 466, 470, 472. 549


Navaho-indianer, I 486. Nazaret, III 456. Neapel, II 311; III 210. Nedjef, I 459. Nepal, I 41—63. New York, I 64—72. Niagara, I 421, 422, 425, 426. Nicaragua, II 105, 119. Niger, I 11, 12. Nigeria, I 259, 260, 262, 264, 265, 266,

267, 268, 565; II 66, 129, 134, 143, 195, 494—495.

Nightingale Island, II 340. Nikko, II 93. Nilen, I 18, 19, 268, 493, 494, 498, 504;

III 133, 137, 217, 218, 224, 228. Ningpo, I 189. Nipigonfloden, II 410. Niris, III 270. Nisjnij-Novgorod, III 378. Nizza, II 10, 14. Nord-Rhodesia, I 277, 279, 355; III 461. Nordsvenska kustlandet, III 6. Nordsvenska skogslandet, III 5. Nordön, III 303, 309. Norge, 138, 144 (kanaler); II 69, 70 (sport);

III 289—302. Nortliumberland, III 79, 93. Nossi Bé, III 425. Notodden, III 296. Numedalen, III 296. Nupe-negrer, I 266. Nya Britannien, I 569; III 280. Nya England, II 533. Nya Guinea, I 291, 292, 293, 295; II 140. Nya Hebriderna, I 301; II 497. Nya Mexico, I 479—490, 504. Nyassalandet, III 64. Nya Syd Wales, III 231, 236, 237, 238. Nyaungywe, III 502. Nya Zeeland, I 407—420 (maorifolket);

III 303—318, 351, 354, 356 (fårskötsel), 461 Sydafrika.

0'Connelkedjan, III 306. Odda, III 289. Odense, II 559. Olofsborg, III 439. Ontario, II 404, 408. Oporto, III 379, 381, 386. Oregon, II 532. Orthez, II 12, 19. Oranjefloden, III 470. Oranjefristaten, III 457, 460, 461, 466. Orontes, III 540, 542. Oslo, III 299, 301, 302. Oslofjorden, III 300. Ostende, II 363. Ostjaker, III 377. Ostpreussen, III 341. Ottawa, II 406.

Pacasmayo, II 484.' Padaung-stammen, II 135; III 584.

Padua, II 299. Paina-Chudalen, I 42. Palermo, II 309, 313. Palestina, I 286, 287 (åsnan); III 352 (får-

skötsel), 445—456. Palmyra, III 541. Pamir, I 238, 242, 249, 250, 252. Panama, I 138. Panamakanalen, I 132, 133, 134, 135, 144. Papuarasen, I 292. Paraguay, II 282, 285. Paris, III 401—410. Parma, II 299. Passau, III 490. Patagonien, III 125—132. Patan, I 59. Paumotuöarna, I 299. Pavia, II 299. Pedrotallagalla, I 81. Peking, II 539—554; III 520, 524 (Gamla

städer). Penang, III 47. Perak, III 52, 54. Pernambuco, III 27. Persien, I l 486, 491 (öknar); III 267—278. Peru, I 333—344; II 131 (bostäder), 194

(samfärdsel), 350 (gatumånglare), 484 (öknar); III 158, 159 (Anderna).

Perugia, II 306. Petra, III 36. Petsamo, III 435. Philadelphia, II 523, 528, 534. Picton, III 313. Pietermaritzburg, III 463. Pir Panjal, II 201, 206. Pisa, II 306, 307. Pittsburg, II 534. Plougastel, II 274. Pnora Penh, II 41, 43, 46. Polen, I I I 341-350. Polisväsendet, I 345—360. Polpor ro, III 91. Polynesien, I 289. Polynesier, I 2 9 0 . Pomaker, I I I 5 0 8 . Pompeji, II 3 0 5 . Port Stanley, II 339. Port au prince, III 474, 475. Portugal, III 379—388. Potala, I 46—47, 51, 52. Prag (Praha), I 380, 381, 382. Pretoria, III 459. Pribylovgruppen, II 262. Pueblo-indianerna, I 479—490, 504 (be-

vattning) . Puerto Rico, II 184, 191. Puget-Théniers, II 21, 23. Pulo Penang, III 47. Punjab, II 448, 458, 465, 466. Punahka, I 55. Punanerna, II 419. Punkaharju, III 435. Puri, I I I 3 2 1 . Pyramiderna, I 537; III 527, 529—534. Pvöng-Yang, III 120.

550


Queensland, I 117, 126. Quebec, II 403, 404. Quelpart (Cheju), III 115. Quichuas, I 337, 338, 339. Quimper, II 271. Quito, III 160, 162, 163.

Rabat, III 176, 184. Ragusa, III 517, 519. Rajputana, II 448, 458, 460. Rangoon, I 402, 403; III 499, 500. Rawalpindi, II 201. Ravenna, II 299. Registan, II 341. Rewa, II 461. Reval, II 572. Reykjavik, III 253, 254, 255. Rhodopebergen, III 506, 512. Rhumelfloden, III 139. Rialto, II 165. Ribe, II 563. Riga, II 576. Rilabergen, III 506. Rio Cobrekanalen, I 501. Rio de Janeiro, II 355; III 25, 26, 27. Ristafallet, III 4. Riverina, III 231. Rjukan, I 430; III 296. Rom, I 103—114; II 289, 292, 306. Rondebosch, III 460. Rosario, II 30. Roskilde, II 562. Ross Island, II 51. Rothenburg, I 513. Rotorua, III 314, 317. Rotterdam, I 231, 235. Rouen, II 5. Ruanda, II 498. Rumänien, II 217—228, 474 (jordbruk),

502 (dans). Rutenien, I 377, 383, 384. Rugen, I 521.

Ryssland, II 503, 504 (dans); III'361—378.

Saasdalen, II 506. Sacavem, III 384. Sahara, II 136, 199, 200, 389, 391, 396,

486, 487, 488. Saima kanal, I 139, 144. Sakaier, III 54. Salomonöarna, 1 291, 292, 293, 297. Saloniki, II 75. Salvador, II 105, 119. Salzach, III 489. Salzburg, III 487, 489, 490, 494. Samarkand, I 237, 242, 244, 246, 248, 252. Samarra, I 452, 459. Sambesi, I 422, 426. Samfärdsel, II 193—200. Samoa, I 13, 294, 300. Samojeder, III 377. San Antonio, II 117.

San Francisco, II 536, 538. San Joaquin, II 467, 472, 478. San Julian, III 200. St Andrews, I 448. St Bernhard, II 508. St Goarshausen, I 514. St Helena, II 336, 337, 338. St Kilda, I 439. St Kitts, III 394. St Lawrence, II 262. St Lawrencefloden, II 411. St Lucia, III 394. St Marie, III 425. St Maryfloden, I 568. St Matthew, II 262. St Pierre, II 126. St Thomas, II 190, 339. San Marino, III 198, 200, 201, 202, 521, 526. San Michel D'Aiguille, II 11. San Roque, I 315. San Salvador, II 107; III 188. Sansibar, I 278, 279. Santa Cruz, II 333. Santiago, III 166. Santo Domingo, II 192. Santos, III 28, 29. Säo Miguel, II 327. Säo Paulo, III 22, 29. Sarajevo, III 151. Sarawaks, II 418. Sarba, II 435. Sarcadalen, II 297. Sardinien, II 316; III 61, 358. Saria, I 264. Sarikoler, II 501. Sarter, I 238. Schagra, I 500. Schiedam, I 236. Schiras, III 274. Schlesien, III 350, 400. Schwarzwald, III 283. Schweiz, II 505—520. Semanger, III 54. Semirjetjensk, I 237. Serbien, III 148, 149, 150, 155. Serra da Estrella, III 387. Setesdalen, III 296. Sevilla, 1 310. Seydisfjord, III 248. Sfinxen och pyramiden, III 527—534. Shanghai, I 178. Shanstaterna, III 497, 501, 504. Siarn (Muang Tai), 1404, 405, 406 (elefanten);

III 211 (kokkonsten), 411—424. Sibirien, III 367, 376, 377, 378. Sicilien, II 311, 312, 313, 315. Siena, II 306. Sierra de Monte Christi, III 477. Sierra Leone, I 253, 254, 255, 256; II 428,

429. Sigiri, I 100. Siglufjord, III 253. Sikkim, I 41; III 69. Siljan, III 9. Sind, II 455, 458. Singaleser, I 81, 82, 97, 101.


Singapore, III 47—56. Singivagge, III 3. Sitka, II 266. Sjatt al-Arab, I 456. Skagway, I I 266. Skolväsendet, I 205—216. Skottland, I 433—448. Skutari, I 369. Skye, I I 475. Skåne, I I I 6, 10, 15. Slavonien, I I I 155. Slovakien, I 377, 378, 379, 383. Små Antillerna, I I 175. Snowdon, I I I 96. Soekerodling, III 389—400. Sofia, I I I 505, 507, 515. Sognefjorden, I 574; I I I 289. Sojoter, I I I 214. Sokoto, I 259. Sollefteå, I I I 8. Somalilandet, I 273. Somerset, I I I 86. Sonamarg, I I 215. Sorrento, I I 298, 302, 311. Spanien, I 303—323, 350, 353-(polisväsen);

I I I 379 (Portugal). Srinagar, I I 201, 205, 209, 210, 211, 212,

213, 214. Srirangam, I I I 323, 329. Steiermark, I I I 483, 487, 494. Stewartön, I I I 303. Stirling, I 435, 448. Stockholm, I I I 12. Stoney-indianer, I I 132. Storfjorden, I I I 289. Straits Settlements, I I I 47. Stromboli, I I 121. Sudan, I 268, 270. Suezkanalen, I 130, 131, 132. Sumatra, I I 239, 241, 242, 245, 247, 249. Sumbava, I I 124. Sumerer, I 450. Sungkiang, I 190. Surinam, I I 380. Surrey, I I I 78. Sussex, I I I 74, 76, 84. Suva, I 293. Svartisen, I I I 293. Sverige, I 139, 144 (kanaler), 353, 356, 357

(polisväsen),-III 1 — 1 8 , 400 (sockerodling). Sydafrika, III 457—472. Sydney, I I I 238, 239, 241. Svdpolsländerna, I I 47—62. Syd-Rhodesia, I I I 461. Sydsvenska höglandet, III 6. Sydön, I I I 303. Syr Darja, I 237. Syrien, i l l 535—542. Szeged, I 170. Sällskapsöarna, I 295. Söderhavsöarna, I 289—302; 358 (polis-

väsen). Södermanland, III 13. Sörfjorden, III 289. Söul, III 121, 123, 124.

Tabasco, II 115. Tabor, I I I 456. Tabris, I I I 274, 278. Tadjiker, I 237, 238, 241. Tafelberget, I I I 458, 465. Tafelbukten, I I I 458, 465. Tagaler, I 561. Tahiti, I 295, 296. Taihoku, I I 325. Taj Mahal, I I 450. Tamatave, I I I 425. Tamiler, I 85, 96. Tampico, I I 109. T an al er, II 500. Tanganjika-sjön, I 277, 278. Tanganjika-territoriet, I 279. Tanger, I I I 177, 178. Tanjore, III 326. Taormina, I I 310, 312, 313, 314. Taos, I 480, 482, 483. Tasjkent, 1 252. Tasmanien, I I I 243. Tatrabergen, I I 379; I I I 344, 345 Tauposjön, I I I 309. Taurus, I I I 535, 540. Tebe, I 537, 541, 544. Tegucigalpa, I I 118. Teheran, I I I 271, 274. Tehuantepec, I I 108, 109, 114, 115. Tehuelche-indianer, I I I 125, 127. Te jo, III 380, 382, 386, 387. Tel-Aviv, I I I 456. Telemarken, I I I 296. Temesvar, I I 221. Tenerifa, I I 333. Teodling, I 83, 88—91, 96; I l 319. Terceira, I I 32 7. Terracina, I I 306. Tetuan, I I I 175, 179. Tetzcocosjön, I I 105. Texas, I I I 359. Thames, I I I 102. Thann, I I 20. Tiahuanaco, I 334, 341. Tiberias, I I I 456. Tibet, I 41—63. Tiflis, I I I 373. Timgad, I I 381. Tipperary, I I 159. Titicaca, I 15, 16. Tivoli, I l 303. Tjadja-lli, I 252. Tjeckoslovakien, I 377 386. Tjuktjer, I I I 377. Tlinkit-indianer, I I 258, 259. Togolandet, I 259, 264. Tokio, I I 97. Tongariro, I I I 308. Toronto, II 407. Trakien, I 368. Transkaspien, I 237. Transkaukasien, I I I 373. Transsvlvanien, II 224, 225. Transvaal, III 457, 460, 461, 462, 466, 472. Trichinopoli. III 322.

552


Trieste, II 290. Trinidad, II 181, 336. Tripolis, II 381—398. Tristan da Cunha, II 336, 340. Trollhätte kanal, I 139. Trondhjem, III 299. Tsangpo, I 44, 51, 52. Tunguser, III 377. Tunis, I l 139, 389, 392, 393. Tunisien, II 381—398, 432 (krukmakeri). Turan, I 237. Turin, II 299. Turkestan, I 237—252. Turkiet, I 361—376 (Konstantinopel); III 105—114. Turkmener, 1 242, 251. Tuxpan, II 109. Tyrolen, III 483, 488, 490, 494, Tyrus, II 433, 436. Tyskland, I 212, 214, 216 (skolväsen), 346,

347 (polisväsen), 505—524.

Udaipur, 11(460. Uddevalla, III 18. Uganda, I 269. Ukraina, III 364. Umanakfjorden, III 262. Ungern, I 163—176; II 473 (jordbruk). Unterschächen, II 516. Uppsala, III 17. Urgendj, I 240, 252. Uri, II 512, 516. Uruguay, II 25—36. Usbeker, I 238, 241, 242, 250; II 341. Usbekiska sovjetrepubliken, I 247. Ushuaia, III 129.

Vaduz, III 201. Valdresdalen, III 296, 301. Wales, III 93, 96, 97, 98, 99, 100, 103. Valetta, III 57, 60, 62. Valloner, II 364, 367, 368. Valparaiso, III 166. Vancouver, II 412. Warrau, II 379. Warschau, III 342, 343, 350. Wartburg, I 511. Warwickshire, III 77. Washington, II 522. Vattenfall, I 421—432. Veddaer, I 85, 86, 87. Weichsel, III 344. Wellington, III 316. Venedig, Il 165—174. Vera Cruz, II 109. Verona, II 299. Vesteraalen, III 292. Westkapelle, I 220. Vesuvius, II 123, 124.

Whakarewarewa, III 308, 314. White Pass, II 256. Viborg, II 563 (Danmarks Viborg, III 439 (Finland). Victoriafallen, I 421, 422, 423, 426. Wien, III 483, 484, 487, 492, 493. Wiju, III 123. Villafranca, II 18. Vilna, II 576; III 341, 350. Winnipeg, II 412. Virginien, II 524. Visayer, I 561. Witwaters Rand, III 460, 462, 466. Volchov, III 361. Volga, III 133, 137, 361, 362. Vorarlberg, III 487, 494. Worcestershire, III 75, 85. Vrangfossen, I 138. Vulkaner, II 121—126. Västindien, II 175—192. Västpreussen, III 341.

Yakimadalen, I 503, 504. Yanco, II 191. Yatungdalen, I 42. Yorkshire, III 93. Yorktown, II 529. Yosemitedalen, I 428. Yucatan, II 115, 118, 119. Yukonfloden, II 257, 259, 264, 266.

Zackendalen, I 516. Zapoteker, II 113, 114. Zaragoza, I 314. Zermatt, II 510, 517. Zuiderzee, I 222, 223, 228. Zulukaffrer, III 470, 471. Zululand, III 466, 470. Zunifolket, I 479.

Åbo, III 444. Ångermanland, III 7, 8. Åre, III 5. Åsnan, I 281—288.

Öar i Atlanten, II 327—340. Öar i Medelhavet, III 57—62. Öarna under vinden, II 175. Öarna över vinden, II 175. Öknar, II 483—492. Öland, III 10, 11, 14. Österdalen, III 296. Österrike, I 163—170 (Ungern), 347, 352,

353 (polisväsen); III 483—496.

553

SLUT PÅ TREDJE DELEN

HELSINGFORS 1 9 2 9

A . - B . F . T I L G M A N N S T B Y C K E R I

Documents

Länder och folk i ord och bild. Del III. 1929