Embed Size (px)
Citation preview
tema.Indien
Kult.Tidskrift för SeKeL - Linköpings universitet
2002.03
Bollywood Kama Sutra
Garam masala Egron Lundgren
Moneybrother
Kult. 2002.032
Kult. 2002.03
Tidskrift för SeKeL - Sektionen för kultur vid Linköpings universitetRedaktör & ansvarig utgivare: Johanna Look Layout: Johanna Look Korrektur: Andreas Hedberg Annons: Caroline Henrysson Illustrationer: Kajsa Sjökvist och David Billström Postadress: c/o Look, Mårdtorpsgatan 7, 584 32 Linköping Telefon: 073-701 96 10 E-post: [email protected] Tryck: Bokakademin i Östergötland AB Omslagsbild: Detalj av “Sju feta kor” av Gunilla Falck (målningen fi nns att beskåda på Passagen t o m den 1/6.) Hemsida: www.stuff.liu.se/sekel/kult ISSN: 1650-8491 Prenumerera: 60 kronor/3 nummer. Samtidigt ingår medlemskap i SeKeL. Pg. 85 23 39-1 Vi förbehåller oss rätten att redigera inkomna bidrag. Allt arbete med Kult. sker ideellt. När du läst klart din Kult., ge den till en vän.
VAD ÄR DET som gör att vi har en tendens att bunta ihop hela det stora landet som heter Indien och låta det gå under en och samma föreställning? Är det av lättja? Eller är det för att Indien är så stort och svårgripbart? Eller är det ett arv från de väster-ländskt imperialistiska orientenfa-rarna som tog med sig ett pitto-reskt, exotiskt och en smula mys-tiskt Indien tillbaka?
Trots Indiens enorma omfång, både geografi skt och kulturellt, är det många som har en bestämd uppfattning om Indien.
Många har tyckt till om, skrivit om och besökt Indien. Om deras beskrivningar sedan har något att göra med verklighetens Indien är svårt att veta. Det tycks som vi
alla har ett eget Indien i hjärtat eller huvudet. I det här numret av Kult. får du ta del av olika män-niskors bild av landet. Somliga har varit där och upplevt Indien med sina egna sinnen, andra har rest dit på fantasins berömda vingar.
Så hur ska man veta vad som är sant då? Det enda sättet jag kan komma på är att själv resa dit.
Bredda dina Indienkunskaper i det här numret av Kult. Utan att vi på något sätt gör anspråk på förklara landet som helhet har vi tagit med delar som vi själva tycker är intres-santa.
Det individuella IndienText: Johanna Look
Motstående sida: Egron Lundgren tecknade av sitt Indien från elefantens rygg. Eller så gjorde han det inte. Läs mer om Egron Lundgren på sidan 11.
(Detalj av Under en träffning vid Dondiakera, 1858-59)
4 - Styrelsen har ordet 5 - Insändare 6 - Indien Fakta
7 - Bollywood Artikel 10 - Min vän från Indien Refl ektion
11 - Porträtt av det pittoreska - Egron Lundgren och Indien Artikel
14 - Kliv ur den kulinariska mittfåran Matlagning 16 - Drömmen om Indien
eller drömmarnas Indien Artikel 18 - Kama Sutra - den indiska kärleksläran
Artikel 20 - Nick Drake Five leaves left (1969) Musik
21 - På spaning Berga minnespark 22 - Hållplats 3 - Galleri Rostrum på
Passagen Utställning 24 - Moneybrother på jakt efter frihet Intervju med
Anders Wendin 27 - Poesi Poesi PoesiKult. 2002.03 3
Inne
håll.
Kult. görs inte av sig själv.
Var med och gör Filfaks bästa tidskrift.
NU NÄR DET verkligen blivit vår på allvar känns det skönt att terminen börjar lida mot sitt slut. I det härliga vårvädret vill man ju inte gärna sitta inne och plugga om man inte behöver och koncentrationen är ju inte riktigt på topp. Överallt kan man se människor som äter glass, gril-lar, spelar kubb eller roar sig med diverse andra ”somriga” utomhusaktiviteter.
I skrivande stund är det snart dags för sektionens vårut-fl ykt som i år går till Söderköping, vilket är det sista arrang-emanget för terminen, samt givetvis vårmötet då den nya festerichefen ska väljas.
Efter det är det dags att börja ladda upp inför hösten som börjar med nolle-p och då vill vi ju givetvis se många av er som faddrar. Vill DU hjälpa oss att ge de nya studenterna två roliga första veckor så hör av dig bums till nollegenera-len Sara på mailadressen: [email protected] Andra saker som kommer att hända i höst är bl a Bokens Dag och arbetsmarknadskvällen samt fl er kulturella evene-mang som exempelvis teaterbesök. Det går, som alltid, bra att höra av sig till oss på adressen: [email protected] om du undrar över något, om du har ett förslag på en aktivitet för den kommande termi-nen eller om det fi nns något annat vi kan stå till tjänst med.
Avslutningsvis vill vi önska er alla en riktigt skön sommar och vi hoppas att återse er i höst när den nya terminen drar i gång.
4 Kult. 2002.03
Styrelsen har ordet
Text: Ida Edlund (ordfördande i SeKeL)
RättelseI FÖRRA numret av Kult. insmög sig ett i fel i artikeln ”Stålmannen och Supermannen”. Det står att Stålis hette Jor-el på planeten Krypton, men det ska naturligtvis vara Kal-el. Vi ber om ursäkt för detta och hoppas vi inte orsakat Stålmannen och hans anhöriga något onödigt lidande.
VI BEHÖVERREPORTER FOTOGRAF
ILLUSTRATÖR ANNONSSÄLJARE SKRIBENT RECENSENT IDÉSPRUTA
REDAKTÖRSPRAKTIKANT LAYOUTARE VAD VILL DU GÖRA?
sKVaLps nye festerichef
NU ÄR Mattias Gunnarssons efterträdare vald! SeKeLs nye festerichef för 02/03 heter Tommy Thörnsten, och valdes till ny chef för sKVaLp vid vårmötet den 22/5.
Men än fi nns det platser i festeriet att fylla! För att kunna fi xa lajbans fester för SeKeLs medlemmar (och alla andra som vill gå) behövs ett ståndaktigt och energiskt batteri av festerister som vill bära sKVaLP-vågen på sina kavajer. Så sök till festeriet 02/03! Skicka ett mail till [email protected]. Nu!
Hej Kult!
Kul att se ett specialnummer om serier - det är inte allt för ofta serier tas upp seriöst i media. Trots detta måste jag ändå komma med kritik av artikeln ”Är Kalle oskyldig?”, som tog upp Dorfman och Mattelarts bok Konsten att läsa Kalle Anka.
Denna bok har ett antal brister, men jag tänkte här bara ta upp de två största. Nummer ett är att Dorfman och Mat-telart inte gått till källorna när de kritiserar Kalle Anka, utan istället använt sig av de chilenska översättningarna. Detta är i normala fall inte särskilt problematiskt, men just i fallet Kalle Anka skiljer sig de chilenska översättningarna på många ställen radikalt från originalen. Många av de citat Dorfman och Mattelart tar upp fi nns helt enkelt inte i ori-ginalen, och sålunda är det inte Disney som ska kritiseras, utan snarare de chilenska översättarna och förläggarna.
Det andra problemet är att deras marxistiska analys är allt för enkelspårig: de läser Kalle Anka som Fan läser Bibeln. De ignorerar ofta saker som skulle förändra tolkningen, och tar inte alls upp historier där rikedom inte framställs som särskilt eftersträvansvärt (för att bara ta ett exempel). I en historia (”Guldmånen”) byter Kalle och kompani en hand-full jord mot en måne jord av guld med en utomjording som bor där. (Utomjordingen har inte kunnat ta sig däri-från, eftersom det enda han haft är guld, men med sin hand-full jord skapar han sig en hel liten måne med vatten, djur och växter). Serien avslutas med att Joakim von Anka säger något i stil med ”Jag bytte en handfull jord mot ett klot av guld, men ändå känns det som om det var han som vann på det” (parafraserat) och ser fundersam ut. Det fi nns också fl er historier i samma stil.
Marxistisk analys har sina poänger, men i mitt tycke övertol-kar Dorfman och Mattelart Kalle Anka, och läser in saker som inte alls fi nns där.* Det fi nns mer utförlig kritik av dem båda i en bok som jag just nu inte kommer ihåg namnet på (men med tanke på den ringa mängd böcker om serier som fi nns borde den inte vara omöjlig att hitta).
Däremot vill jag varmt rekommendera Kalle Anka-teckna-ren Carl Barks, som var den som skapade många av fi gu-rerna (Joakim von Anka, Alexander Lukas med fl era). Hans samlade verk fi nns att läsa i de så kallade ”Guldböckerna”.
* Boken The Pooh perplex av Frederick C. Crews illustrerar smått lysande vådan av att läsa texter, i detta fall Nalle Puh, med allt för strikt utgångspunkt i en teori. Nalle Puh dis-sekeras utifrån alla möjliga perspektiv, och de olika texterna argumenterar övertygande allt från att Nalle Puh inspire-rade James Joyces Finnegan’s Wake till att det i själva verket är ett högst kristet verk, med både Christopher Robin och I-or som Gud. Boken borde nästan vara obligatorisk att läsa för alla litteraturvetare, och är dessutom extremt rolig på sina ställen.
Johan Strandell
5Kult. 2002.03
[Insändare] Vi är nyfi kna på vad du tycker om Kult. Skicka din insändare till
Fri entréÖppet tis-sön kl 11-16
Stora Torget 2, Linköping
8 juni - 17 augusti
Free Exil
Oskar Aglert Camilla Carlsson Emil Tomasson
6 Kult. 2002.03
Faktaletare: Ólafur SteindórssonKälla: NE (1994)
Illustration: Kajsa Sjökvist
tema.Indien
Indienfakta.
Statsskick: Republik.Yta: 3,2 milj. km2 (tre gånger
Skandinaviens yta)Folkmängd: 1 000 000 000 eller en mil-
jard (Fler än hela Europas sammanlagda befolkning)
Huvudstad: New Delhi Största städer: Mumbai, 12,5 miljoner invånare Calcutta, 11 miljoner invå- nare Delhi, 8,5 miljoner invå nare (Alltså som om London, Paris och Moskva låg i samma land)Försvar: Sammanlagt ca 1,6 miljo- ner man (Tre gånger Sve- riges försvar) Kärnvapenmakt sedan 1998Studerande: 6,4 miljoner (Läskunnighe- ten är runt 50 %, 64 % hos män, 39 % hos kvin- nor)Valuta: 1 rupie = 100 paise (100 rupie är värda 22,21 sek)
”I Indien bor 1 000 000 000 eller
en miljard människor. Det är fl er än i hela Europa. Till ytan är Indien tre gånger så stort som Skandina-
vien.”
INDIEN HAR VÄRLDENS största fi lmindustri. Landet har en intres-sant fi lmhistoria med början under det tidiga 1900-talet. Att gå på bio är mycket populärt och billigt, det lockar både rika och fattiga, samtidigt som det har ansetts syndigt av vissa grupper, en tendens som gått ner men fort-farande fi nns. Störst är produktionen i Mumbai (tidigare Bombay) som fått smeknamnet Bollywood. Filmerna som produceras i Bollywood är i regel på hindi med inslag av engelska. Det är också värt att nämna Hyderabad och Chennai i södra Indien där mycket fi lm också producerats. I Hydera-bad talar de fl esta telugu och fi lmerna spelas in på detta språk, vilket givit upphov till en annan genre och ett annat fi lmcentrum som kallas Tolly-wood. Telugufi lmerna har en lägre budget och är i regel våldsammare än hindifi lmerna. 1999 producerades i Indien 764 fi lmer på 12 olika språk.
”Masala movies”
Bollywoodfi lmerna är grovt eskapistiska. De har inte mycket med den indiska vardagen att göra. Begreppet ”masala movies” (masala betyder kryddblandning) beskriver receptet på en bra fi lm som ska ha rätt bland-ning av våld, romans, humor, musik och dans. I centrum för handlingen står ofta en kärlekshistoria. Vissa fi lmer hämtar material från indisk histo-ria och religiösa urkunder. Intrigen är nästan alltid knuten till ett kastdi-
Kult. 2002.03 7
tema.Indien
Text: Simon KjellanderFoto: K3Gthefi lm.com
BOLLYWOOD
Indien har världens största fi lmindustri:
Hrithik Roshan är Indiens svar på Brad Pitt.
Kult. 2002.038
tema.Indien
lemma som uppstår när en pojke blir förälskad i fel fl icka från en lägre kast. Många fi lmer som börjar som kärlekshis-torier urartar till långa blodiga actionfi lmer där den bittre fadern och hans inhyrda hejdukar förföljer paret över hela Indien. Det slutar antingen i blodbad eller försoning. Den kulturella kontexten är väldigt tydlig om man vet vad man ska titta efter, men ofta är grundhandlingen ganska trivial och bekant även om man inte förstår språket.
Inga kyssar på vita duken
Kärleken i hindifi lmerna fyller en funktion genom att den bryter med ett gammalt system och skapar problem och möjligheter. Kärleksscenerna följer ett mycket bestämt, res-triktivt mönster. Kyssar på fi lm tilläts förvisso 1981 men förekommer i regel inte på vita duken, mycket på grund av att etablerade skådespelerskor vägrar låta sig kyssas på fi lm. I en romantisk scen luras betraktaren hela tiden; det som omöjligt kan leda till något annat än en kyss sveper undan eller landar på kinden eller halsen. Det förekommer inte några sexscener eller något naket i fi lmerna. Som substitut för detta stannar handlingen upp i en lång romantisk musik-video där de älskande dansar sensuellt på stranden eller i ett vattenfall i alperna (allt för en blöt genomskinlig sari!). Ofta beskylls fi lmindustrins sedlighetsrotel för hyckleri i
dessa frågor. Men det som verkar oskyldigt för oss kan vara upprörande för stora delar av den indiska publiken. Familjeintriger
Kassarekordet under hösten 2001 hade familjeeposet Kabhi Kushi Kabhie Gham (förkortas K3G, se www.K3Gthefi lm.com) regisserad av unge Yash Johar. Storyn går ut på att den äldste sonen i en rik familj ska överta sin fars affärsimpe-rium. Men när sonen mot sin faders vilja gifter sig i hem-lighet med en fl icka av lägre kast drar han skam över sin släkt, förbannas från sin fars hus och fl yr till England. Hjäl-ten i fi lmen blir lillbrorsan som försöker försona och förena familjen igen. Den indiska kulturen konfronteras med den västerländska när sonen bildar familj i England.
K3G är en bra fi lm med snyggt fotografi , bra musik och kitschigt välkoreograferade dansscener typiska för Bolly-woodgenren. Men den lämnar också många frågor. Sce-nerna från London får en att undra över synen på väs-terlänningar. De bleka britterna är fula, tafatta och deka-denta, medan indierna är coola, snygga, välklädda och kör omkring i sportbilar. Kanske är det ett slags revansch från kolonialtiden?
Den indiska fi lmkyssen - så nära men ändå så långt borta
Den enda plats där man inte märker Bollywoodhysterin är på turistorterna. Tyvärr upptäcker inte många rejvare och backpackers charmen med Bollywood, vilket är synd efter-som fi lmen ger en naturlig öppning i kontakten med indier på samma sätt som man som svensk känner sig bekräftad i utlandet om någon vet något om Björn Borg, Olof Palme eller ’den svenska modellen’. Mitt tips till alla socialantropo-loger, idéhistoriker, journalister och turister som vill få en inblick i den indiska kulturen är alltså att gå på bio.
Den patriarkala familjeordningen och starka familjeband, nationalism, gränsöverskridande kärlek, och drömmen om rikedom är teman som kommer till uttryck i de fl esta hindi-fi lmer, men särskilt starkt i denna. ”Yash Johar has redefi -ned rich” stod det i indisk press om denna fi lm.
Indiska independentfi lmer
Två gånger har jag sett kyssar i indisk fi lm. Den ena gången då jag av misstag hamnade på en porrbiograf i Shimla. Den andra när jag såg Mira Nairs Monsoon Wedding i Delhi, en fi lm som också slog internationellt. Proportionellt sett pro-duceras mycket få indiska independentfi lmer jämfört med de glamorösa Bollywoodfi lmerna. De få som fi nns försöker skildra indisk vardag och har ofta ett socialt, politiskt bud-skap. Monsoon Wedding handlar om en modern familj i Delhi som planerar dotterns bröllop. Den ger en mycket träffande beskrivning av Indiens kulturella tillstånd; familjen vill upp-rätthålla den tradition man är stolt över samtidigt som man självklart vill vara modern. Mira Nair har även nått interna-tionell framgång med Salaam Bombai som fi nns att hyra i de fl esta välsorterade videobutiker.
Att gå på bio är ett brett folkligt nöje i Indien. Jämfört med våra svenska biovanor skulle man kunna kalla indiernas bio-intresse hysteriskt. Det fi nns fl est biografer i storstäderna men de fi nns i stort sett överallt, även i form av kringre-sande biografer. Ett biobesök är tillräckligt billigt för att nästan alla ska ha möjlighet att gå, något som är ovanligt i ett land med stora klassklyftor. Biobesöket är ofta en chock för en ovan besökare och påminner om en rockkonsert. Folk jublar och visslar när superstjärnan gör entre för första gången, eller när hjälten håller en monolog och med glan-siga ögon ser in i kameran och yttrar ordet ’hindustan’ i en mening. Folk sjunger fi lmmusiken på tågen, på arbetet och musiken spelas i rickshaws och på restauranger. På gatorna kan man köpa affi scher och t-shirts med megastjärnorna på.
tema.Indien
Kult. 2002.03 9
”Kyssar på fi lm tilläts förvisso 1981 men förekommer i regel inte på vita duken. I en romantisk scen luras betraktaren hela tiden; det som omöjligt kan leda till något annat än en kyss sveper undan eller landar på kinden eller halsen.”
Keramik11-14/6 och 27-30/8. Kursavg. 850.- exkl. material.
Intensivkurs i engelska False beginners10-28/6. Kursavg. 2250.- exkl. litt.
Intensivkurs i svenska som främmande språkGrundkurs 4/6-4/7 ti och to. Kursavg. 2595.- exkl. littFortsättningskurs3-28/6 må-fre. Kursavg. 4575.- exkl. litt.
Semesterbilderna i datorn!22-23/7 och 29-31/7. Kursavg. 850.- exkl. material.
Sommarkurser!
www.medborgarskolan.se
Kult. 2002.0310
tema.Indien
Text: Lena Petersson
Min vän från Indien SANDHYA HETTE HON. Vi deltog i samma skrivarkurs som-maren 1998. Det var då hon hade med sig en kopia av tidningsarti-keln som handlade om henne och hennes resa till barndomslandet Indien. Hon hade själv skrivit arti-keln men jag vet tyvärr inte vilken tidning den publicerades i. Sand-hya tillbringade sina första fem lev-nadsår på Moder Tereseas barn-hem i Poona öster om Bombay. Därför ville Sandhya Randberg träffa Moder Teresea när hon kom på besök till Örebro.
Moder Teresea i sin tur ville träffa alla som hade adopterats till Sverige från hennes barnhem. Sandhya och de andra fi ck prata med Moder Teresea och hon gav dem ett smycke med jungfru Maria på. Ett par år senare valde Sandhya att göra sin lärarpraktik i Indien. Hon fi ck då bo hos systrarna som arbe-tade på Moder Tereseas institutio-ner.
Sandhya fi ck åter träffa Moder Teresea och berätta om hur hon hade det i Sverige. Systrarna kal-lade Sandhya för den föräldralösa
som kom tillbaka och tyckte att hon borde skaffa sig en fi nare klän-ning, Sandhya som köpt en alldeles ny klänning på Indiska i Sverige.
Sandhya hade oroat sig för vad Moder Teresea skulle tycka om att hon bodde tillsammans med en präst hemma i Sverige men Moder Teresea konstaterade bara att så gjorde man tydligen i Sverige och då gällde inte de indiska traditio-nerna och katolska reglerna.
Jag tyckte att Sandhya var modig som valde att praktisera nere i Indien och uppleva levnadssituatio-nen för barnen på Moder Tereseas barnhem. Sandhya skrev egentli-gen mest faktatexter som hon ville lära sig att skänka liv åt men hon trivdes med att skriva skönlitterärt tillsammans med oss.
Vi bytte e-postadresser men sedan fi ck vi fullt upp på var sitt håll. Hon var en människa som skrat-tade mycket och fi ck oss andra att bli glada. Bekantskapen med henne är det närmaste Indien jag någonsin kommer, förutom en och annan vanvettsaffär på Indiska.
EGRON SELLIF Lundgren (1815-1875) skulle egent-ligen ha blivit bruksarbetare. Som barn visade han tidigt anlag för matematik och utbildades därför till bergsingenjör. Han hann påbörja sitt arbete på bruket i Finspång innan han nitton år gammal bestämde sig för att bli målare. Redan under studietiden vid konstakademin blev Lundgren känd som en duktig tecknare och det ansågs självklart att han skulle studera vidare utomlands för att bli en god historie-målare, en position som kanske var den högsta en målare kunde uppnå i det tidiga 1800-talets konstliv.
Pittoreskt folkliv
Via Paris kom han till Italien och Rom där han genast stor-trivdes. Lundgren fi ck här uppleva det pittoreska folkliv som teatraliskt återgivet var en av de mest populära motiv-
kretsarna vid 1800-talets mitt. Under en längre vistelse i Spanien bröt han sig slutligen fri från allt vad romersk klas-sicism hette för att fi nna sin egen fjäderlätta stil, ofta i form av ”avslutade skisser”, snabbt nedtecknade kompositioner där färgstämning och impressionistiskt ljus ger de starkaste intrycken. ”Vad som framför allt fångade hans intresse”, berättar Svenskt konstnärslexikon, ”var folktyperna - eller rättare kvinnotyperna - de sköna spanjorskorna och de färg-granna zigenskorna.”
Reportageresa till Indien
Med hjälp av vänner inom den brittiska exilsocieteten i bl a Sevilla kunde Lundgren 1853 bryta upp från Spanien för att fortsätta sin karriär i England, där han snabbt introducera-des i högreståndsvärlden och till och med åtnjöt drottning
11Kult. 2002.03
tema.Indien
Porträtt av det pittoreska - Egron Lundgren
och Indien
”Jag visste icke, att jag var kommen så långt fram och befann mig så nära de fi endtliga linierna, förr än fl era kanonkulor kommo hoppande i solskenet utefter fältet förbi mig, der jag satt på min häst och spejade genom min kikare in i röken.” Den svenske målaren Egron Lundgren har hamnat mitt i Sepoyupprorets slutstrider utanför Lucknow i Indien.
Egron Lundgren Infödd soldat 1858-59
Text: Andreas Hedberg
Viktorias gillande. Efter att ha levt ett rätt bekvämt liv som porträttmålare fi ck Lundgren på nyåret 1858 ett erbjudande från det stora konsthandelsbolaget Agnew & Sons i Man-chester att företa en reportageresa till Indien för att göra illustrationer till en planerad publikation över det pågående Sepoyupproret. ”Förutsättningarna för detta konstnärliga företag”, menar Svenskt konstnärslexikon, ”kan sägas vara dels den engelska smaken för exotism, dels hemlandets behov av aktuellt stoff från den avlägsna krigsfronten.”
Efter en lång och äventyrlig resa anlände Egron Lundgren till Calcutta den 20 mars 1858. För sitt uppdrags skull behövde han fortsätta norrut längs Ganges mot Benares men på grund av översvämningar, kommunikationspro-blem och upprorshärarnas position fi ck han rådet att stanna vid kusten tills förutsättningarna för resan mot det inre av Indien blev gynnsammare. Lundgren, som befann sig i sin mest produktiva period någonsin, låg dock inte på latsidan. I sin dagbok skriver han:
Jag sysselsatte mig rätt mycket med att afteckna sådant, som föreföll mig ovanligt, och vandrade eller lät bära mig omkring uti den stora staden för att betrakta folklifvet och rörelsen på gatorna. Allt föreföll mig främmande och besynnerligt och olikt Europa.
Intrycket av en främmande värld dominerar i dagböckerna. Lundgrens förståelse för de kulturer han genomkorsade tycks ha varit begränsat. Han talar bl a om ”svart pack och slödder”, ”ett afskum av österländska trasvargar” och ”det värsta afskummet av den indiska pöbeln”. Icke desto mindre fann han mycket av det han såg värt att teckna av och måla. Det han framför allt letade efter var ”det pitto-reska”.
”Vi” och ”Den Andre”
Som målare ville Lundgren förstås skildra det som kontras-terade mot västerlandets vardag, det som skulle kittla en tänkt åskådares sinne för det exotiska. Alla dessa kulörta och pittoreska motiv, av både Lundgren och hans samtida, måste i Europa ha gett upphov till en särskild bild av Orien-ten, en bild som framför allt pekade på skillnaderna mellan väst och öst, mellan Occidenten och Orienten, mellan ”vi” och ”Den Andre”.
Först i juni 1858 påbörjade Lundgren resan mot kriget, till en början med en fl odångare på väg norrut längs den över-svämmade Ganges från Calcutta. Han tillbringade en tid i den heliga staden Benares och stötte där på de första tyd-liga tecknen på att landet befann sig mitt i en väpnad kon-
Kult. 2002.0312
tema.Indien
Egron Lundgren Danserskor 1858-59
fl ikt. Dock fi ck han resa vidare till Allahabad för att nå hän-delsernas centrum. Här mottogs han välvilligt av generalgu-vernör och överbefälhavare och tilläts följa trupprörelserna som gäst och reporter. Kriget gick nu mot sitt slutskede och den kampanj som Lundgren kom att delta i syftade mest till att förfölja fl yende upprorsstyrkor.
Alltid redo med skissblocket
Under trupprörelserna befann sig Lundgren alltid i händel-sernas centrum. I ett skissblock tecknade han av det mesta som kom i hans väg och när armén slog läger ordnade han utkasten och arbetade vidare på vissa av dem. Det är bilder av vilande elefanter, proviantvagnar dragna av oxar, kamel-ryttare i gryningsljus samt enstaka porträtt av offi cierare. Fortfarande söker Lundgren dock i huvudsak det han kallar för ”det pittoreska”:
Under marschen genom Oude hade vi på icke mindre än fem ställen att passera genom fl oder och vattendrag. Vid sådana till-fällen uppstod alltid förvånande och pittoreska scener, och det roade mig derför särdeles mycket att vara tillstädes, när hästar och vagnar, kameler och elefanter, ryttare och fotfolk plaskade genom vattnet och från bottnen rörde upp dy och gytja och munterhet i glittrande stänk.
Kulmen av händelseutvecklingen under Lundgrens tid vid fronten nåddes vid Dondiakera där den brittiska armén med hjälptrupper hann upp och besegrade den förföljda upprorsstyrkan. Här tillkom Lundgrens mest intensiva och händelserika bilder från kriget. Stilen är hård och direkt; till och med de besegrades lik på slagfältet skildras naket och oblygt utan vidare omsvep. Dessa skisser utgör dock ett
undantag; allt som oftast dominerar i Lundgrens arbeten de lätta akvarellskisser med exotiska motiv som var så populära i Europa.
Orienten - ett visionärt alternativ
Många av de ”pilgrimer” som den postkoloniale litteratur-teoretikern Edward W. Said talar om i sin bok Orientalism (1978), sökte i Orienten just det romantiska och ockulta, kanske för att tillfredställa sin smak för det makabra och främmande. För Gustave Flaubert t ex, var Orienten ett visionärt alternativ som ”betydde härliga färger, i motsats till den gråaktiga tonskalan i sceneriet på den franska lands-bygden. Det betydde också ett spännande skådespel i stället för en enahanda rutin, det evigt mystiska i stället för det allt-för välbekanta”. Denna jakt på det pittoreska och färgspra-kande kan ses som gemensam för alla de konstnärer och författare som sökte inspiration i österlandet, så också för före detta bruksarbetaren Egron Lundgren.
13Kult. 2002.03
tema.Indien
”Alla dessa kulörta och pittoreska motiv, av både Lundgren och hans samtida, måste i Europa ha gett upphov till en särskild bild av Orien-ten, en bild som framför allt pekade på skillnaderna mellan väst och öst, mellan Occidenten och Orienten, mellan ’vi’ och ’Den Andre’.”
I INDIEN SKULLE man näppeligen sätta likhetstecken mellan mat och bukfylla. Där har poeter skrivit oden till älsklingsgodiset rasmalai och furstliga köksmästare blivit kallade maharadjor av sina herrar. Det indiska köket med dess överfl öd av allsköns kryddor har utövat sin lockelse långt utanför landets gränser. Såväl venetianska köpmän som arabiska och kinesiska dito har i forna tider idkat handel med kryddor från Indien. Hade det inte varit för sådana handelsintressen hade kanske inte Columbus gett sig av och upptäckt Amerika! Uppenbarligen har indierna ett nära förhållande till mat. Rent konkret tar det sig uttryck genom att man vid en riktig indisk måltid inte använder sig av totalt onödiga saker såsom matbord, kniv och gaffel. Ett känt talesätt lyder: ”Att äta med kniv och gaffel är som att uppvakta sin älskade genom en dolk.”
Nu är det slut på vårt orerande. Här under presenterar vi, Samuel och Andreas, ett skönt komplement till den curry-inspirerade indiska matlagningen. Varför, undrar ni? Det är bara att inse vänner, curry är mainstream. Vi påstår inte att
det är äckligt eller fel på nåt sätt, bara att det är mainstream. Vi vill sparka ut er och oss själva ur mittfåran. Tikki masala på er!
Efter väl förrättat köksvärv samt tillbörlig provsmakning måste vi nog erkänna att vi blev lite besvikna av våra expe-riment. Och felet är helt och hållet vårt eget. Vi hade nog väntat oss en smaksensation utöver det vanliga, explode-rande kryddor som brände sönder våra nerver och fi ck våra pannor att svettas, indiska gudar som uppenbarade sig och gratulerade till en väl vald rätt. Det uteblev. Vilken över-raskning. Men en indier som provar ugnsbakad falukorv för första gången går nog inte upp i Nirvana direkt heller. För det är husmanskost vi lagat. Det förstår vi efter ett tag. Alla i vår lilla provpanel håller med om att det inte skulle skada att hälla i en hel del mer kryddor och chili för att få en önskad effekt. Och det är väl inte en rätt man bjuder gästerna på en mysig kväll. Men gott är det i alla fall. Och hur exotiskt som helst.
14 Kult. 2002.03
tema.Indien
Text: Samuel Isacsonoch Andreas Johansson Illustration: David Billström
Kliv ur den kulinariska mittfåran!
Följ med oss in i detta scenario: Lena och Leif har tröttnat på potatisgratäng, stroganoff och köttbullar. En fredag är det dags för en grym expansion av deras kulinariska gränser:
de ska laga nåt EXOTISKT! Vad är exotiskt? Chili con carne? Nej det funkar inte. Nåt vegetariskt? Nej, Peter vill ha kött. Vad kan vara det mest exotiska som fi nns? Jag har
det, utbrister båda i kör. Curry! Hur exotiskt som helst. Skojigt gult och jättegott. Okej, vi vet att vi har en tendens att överdriva men känns det inte igen någonstans inne i
matmedvetandet? Ärligt talat?
Det här lagade vi
PEELAY CHAAVAL4 personer
4 dl basmati-ris eller annat långkornigt ris1 medelstor gul lök3 vitlöksklyftor50 g smör3 kryddnejlikor1 tsk gurkmeja7 dl vatten1 tsk salt1 lagerblad
Finhacka den gula löken och vitlöken, fräs i smöret utan att det tar färg. Tillsätt resterande ingredienser och låt koka på svag värme under lock i ca 20 minuter.
KHEERE KA RAITA4-6 personer
6 dl naturell yoghurtca 15 cm slanggurka2 msk hackad, färsk mynta
rostad och mald spiskummin1 krm röd chilipeppar1 tsk salt eller efter smaknymald svartpeppar efter smak
Skär gurkan i skivor eller stavar. Vispa yoghurten så att den blir slät och krämig. Blanda alla ingredienserna, täck över och låt såsen stå kallt en stund så att smakerna blandas.
SEEKH KABAB4 personer
500 g nöt- eller lammfärs1 gul lök1 grön chilifrukt2 msk fi nhackad ingefära1 tsk garam masala (fi nns att köpa färdigblandad)1 tsk röd chilipeppar1 msk salt
Finhacka löken och chilifrukten. Blanda samman alla ingre-dienserna. Forma 8-10 jämntjocka korvar (eller någon annan form om så önskas). Stek dem i en panna så att de får färg och låt sedan eftersteka några minuter i ugnen på hög värme. Det går naturligtvis bra att trä dem på spett och till-laga på en grill.
Kult. 2002.03 15
Här är recepten, så fi ffi gt ordnat på ett egen sida så att du kan klippa ut den och sätta på skafferidörren.
VILHELM FREDRIK Palmblad (1788-1852) var, lite i skymundan, en av de viktigare svenska kulturpersonlighe-terna under 1800-talets första hälft. Som ung kom öst-göten Palmblad till Uppsala där han blev nära vän med skalden P D A Atterbom. Kring Atterbom samlades en krets unga män som gjorde uppror mot den rådande litte-rära smaken och banade väg för den svenska romantiken. Bland phosphoristerna - som de efter sin tidskrift Phospho-ros (1810-13) kom att kallas - intog Palmblad en central roll, inte minst eftersom han tillsammans med en kollega köpte Uppsalas akademiska tryckeri och på så sätt kunde sprida vännernas litterära alster.
Vid sidan av sin verksamhet som boktryckare, förläggare, litteraturkritiker och tidskriftsredaktör gjorde Palmblad även karriär som historiker, geograf och språkforskare vilken nådde sin kulmen då han 1835 utnämndes till professor i grekiska. Utnämningen var kontroversiell och Palmblads insatser anses inte ha gynnat ämnet, även om de generösa betygen gjorde att det lockade till sig många studenter. Av större betydelse var Palmblads vetenskapliga skrifter. Han var en populärvetenskaplig pionjär och en nyskapande läro-
boksförfattare som ersatte torra uppräkningar med tema-tiska framställningar. Förtjusande novell om Amala
Som skönlitterär författare har Palmblad - även om hans verk sedan länge slutat läsas - en plats i den svenska littera-turhistorien som en av de första, om inte den allra första, romantiska prosaförfattarna. Hans verk har måhända större historiskt intresse än litterära kvaliteter och endast en av Palmblads ungdomsberättelser har ansetts så läsvärd att den tryckts om på 1900-talet: ”Amala. Indisk novell”. Denna
lilla historia - publicerad i Atterboms Poetisk kalender för 1817 - brukar å andra sidan ofta omnämnas med största förtjusning. Som ung blev Palmblad handikappad i samband med en höftsjukdom. Författaren tvingades under återstoden av sitt liv använda krycka och några längre resor var därför inte att tänka på. Detta hindrade honom emellertid inte från att skriva en mängd geografi ska verk om bl a Palestina, Kina, Korea och Tibet, och inte heller hindrade det honom från
Drömmen om Indien eller drömmarnas Indien
16 Kult. 2002.03
tema.Indien
Text: Henrik WallheimIllustration: litografi av A. J. Salmson
Romantikern Vilhelm Fredrik Palmblads kännedom om exo-tiska platser var bara läsefrukt. Men trots att - eller kanske
just eftersom - han aldrig själv såg Indien, skrev han en liten bortglömd pärla om kärlek i paradiset.
”Som ung hade en höftsjukdom gjort Palmblad handikappad. Detta hindrade honom emellertid inte från att skriva en mängd geografi ska verk om bl a
Palestina, Kina, Korea och Tibet, och inte heller hindrade det honom från att förlägga ’Amala’ till Indien. Litteraturen var Palmblads sätt att resa.”
att förlägga ”Amala” till Indien. Litteraturen var Palmblads sätt att resa.
”Amala” handlar om den svenske ynglingen Fredrik som får ärva en förmögenhet efter sin morbror. Istället för att fort-sätta på dennes bana som affärsman väljer Fredrik, med sitt förakt för borgerliga yrken, äventyret och reser till Indien. Där deltar han - som älskar det exotiska landet - i kriget mot engelsmännen, utmärker sig i strid men kommer i konfl ikt med krigsledaren och lämnar armén. På resande fot får Fredrik en kväll på ett härbärge se en trupp dansöser uppträda och uppmärksammar särskilt den yngsta fl ickan, Amala. Danstruppens ledare, en gammal gumma som visar sig vara kopplerska märker hans intresse och överlämnar en kärleksförklaring till honom som hon säger är från fl ickan. Nu glädjer detta dock inte Fredrik, istället blir han rasande över Amalas brist på blyghet. Medan Fredrik befi nner sig i detta tillstånd lämnar dansöserna här-bärget och han vet inte vart de tagit vägen. Hur ska nu detta lösa sig? Amala anländer - och försvinner
Fredrik reser fundersam vidare, men det bär sig inte bättre än att han blir biten i armen av en giftorm. För att få hjälp skyndar han sig till Madras där den europeiske läkaren vill amputera armen. Fredrik vägrar. Han vill hellre dö och låter sina bärare transportera honom utanför staden där han sätter sig under ett träd och väntar på slutet. Den väster-ländska läkekonsten kunde inte bota honom men nu anlän-der ingen mindre än Amala som med österlandets visdom räddar såväl hans liv som hans arm. Fredrik får veta att det inte var Amala som skickat honom kärleksförklaringen och tillsammans beger sig paret till hennes hem. På vägen hem kantrar dock deras båt. Fredrik klarar sig men fi nner på stranden Amalas vanställda lik. Förkrossad brän-ner han på traditionellt vis hennes kropp och reser med askan till hennes hem. Vem möter han där om inte Amala.
Fredrik hade misstagit sig, kroppen var inte hennes. Amala hade drivits bort av havet och först på omvägar tagit sig hem. Paret gifter sig och lever lyckliga i en lövhydda i en paradisisk dal.
Borta bra men hemma bäst
Här skulle berättelsen kunna sluta, men det gör den inte och däri ligger en viss originalitet. Paradiset visar sig i längden vara ganska tråkigt. Fredriks ”stormiga hjärta skapades icke att njuta” och Fredrik börjar längta hem till Sverige. Den romantiska fantasin avslöjas som omöjlig och spänningen mellan verkligheten och drömmen blir påtaglig. Efter fyra år ensamma i lövhyddan anländer Amalas bror och splittrar paret genom att tvinga henne att välja mellan honom och Fredrik. Något egentligt val gör Amala inte, Fredrik tycker sig märka vartåt det lutar och lämnar henne utan avsked, säkerligen också driven av sin hemlängtan. När han efter den långa hemresan återser Sveriges ”blekblåa bärg” minns han sitt indiska äventyr ”nästan likt en lysande dikt, uppfun-nen af en österländsk skald till någon sysslolös sultaninnas tidsfördrif ”.
Kult. 2002.03 17
tema.Indien
18 Kult. 2002.03
Text: Mia Öhman Illustration: David Billström
Kama Sutra
BOKEN KAMA SUTRA är skriven i Indien mellan år 0 och 500-talet av Vatsyayana. Någon gång mellan 1000-1200 samlade man ihop alla hans lösa blad och sammanställde dem till en bok. I västvärlden blev den känd i slutet av 1800-talet då den översattes till engelska av Sir Richard F Burton och F F Arbuthnot (1883). Kama Sutra är i första hand en handbok i hur man bör leva sitt liv ur ett religiöst/moraliskt perspektiv. Den beskri-ver bland annat hur en god gentleman, hustru och kurtisan bör leva sina liv. Stadskultu-ren och det dagliga livet under Vatsyayanas tid skildras och kastsystemet, äktenskapet och kurtisen beskrivs. Boken har kallats ”den indiska litteraturens främsta kärlekslära”
eller vad varje kurtisan bör veta- den indiska kärleksläran
Kult. tar ”den indiska litteraturens främsta kärlekslära” - Kama
Sutra - som förevänd-ning för att få skriva
lite snusk.
KAMA SUTRA - kärlekens bok
Den tragiska historien om tjänarinnan Maya och prinses-san Tara känns delvis som en saga. I den stämningsfulla beskrivningen om lärandet av konsten att älska utspelas även ett avundsjukedrama mellan de båda fl ickorna som växer upp tillsammans i palatset. Med tiden blir de unga kvinnor och får bland annat lektioner i frestelsens dans. Det blir alltmer uppenbart att Mayas charm har starkt
infl ytande på män. Hon tackar nej till ett frieri från prin-sessans bror som då i ett utbrott av svartsjuka uppdagar att Taras nye make kung Raj Singh spenderade bröllops-natten med just Maya.
Maya blir förstås avvisad från palatset, men på sin ensamma vandring möter hon den kungliga skulptören Jai. Han tar henne till en skola som utbildar kurtisaner med hjälp av Kama Sutra…
Filmens regissör, Mira Nair, har även gjort Salam Bombay.
och tar upp kärlek och sex som vetenskap och konstform. I den här tidens Indien betraktades sexualakten just som en konstform eller som en religiös handling.
I boken beskrivs bland annat de 64 färdigheterna, av vilka en kurtisan förväntas besitta de fl esta. Även hustrur kunde läsa Kama Sutra om hon hade mannens tillåtelse. Färdighe-terna består av allt ifrån sång och dans till magi, kemi och skicklighet i ungdomliga kroppsövningar. Också männen kunde ha nytta av de 64 färdigheterna eftersom en man som behärskade dem med lätthet kunde vinna en kvinnas hjärta.
Andra sätt att få en kvinna beskrivs i det sista kapitlet som handlar om hur man ska knyta någon till sig. Där beskrivs bl a ett antal salvor man kan smörja på olika delar av krop-pen. De fl esta av örterna som ingår i dessa salvor fi nns dock inte att få tag på i Sverige, och även om man skulle få tag på dem är inte alla metoder så hälsosamma. Om en man vill göra en kvinnas vilja underdånig hans ska han t ex skära små bitar av skotten på en växt som heter vajnasunchi. Sedan ska han torka dem sju gånger efter att ha doppat dem i röd arsenik och svavel för att sedan blanda pulvret med honung och smörja in sin lingam med detta.
Kama Sutra innehåller 6 000 tekniker kopplade till sex och 529 olika samlagsställnigar. För ett par med genomsnittligt
sexliv skulle det ta ca fyra år att testa dem alla. Många av de ställningar som beskrivs är mycket komplicerade och kräver en hel del akrobatik och styrka från utövarna. Flera av dem har hämtat inspiration från djurvärlden. I ett kapi-tel beskrivs också olika sätt att kyssas, omfamna varandra och hur man bör låta vid olika typ av beröring. Ställningarna som beskrivs är sådana att både mannen och kvinnan ska bli tillfredsställda. Författaren menar att njutningens väsen är detsamma för kvinnor och män och poängterar vikten av kvinnans tillfredsställelse.
Kama Sutra är en klassisk handbok i kärlekskonst och allt som hör därtill. Den beskriver hur en gentleman bör leva sitt liv, hur man knyter någon till sig och på bästa sätt förför henne, hur man sedan bör agera genom hela akten samt slutligen, hur man ska förhålla sig till varandra efteråt. Kama Sutra är som en handbok om livet och en raggningsskola i ett.
OrdlistaKama: kärlek, sinnesnjutning och den indiske kärleksguden. En av de fyra levnadsuppgifterna där syftet är det sinnliga, att man ska njuta av könet.Kama Sutra: Ledtråd i kärlek, regler för kärlek.Lingam: Mannens penisYoni: Kvinnans könsdelar.
Kult. 2002.03
tema.Indien
19
”Boken har kallats ’den indiska litteraturens främsta kärlekslära’ och tar upp kärlek och sex som vetenskap och konstform. I den här tidens Indien betraktades sexualakten just som en konstform eller som en religiös handling.”
[Videotips] Text: Kajsa Sjökvist
Nick Drakes värld där allt känns lite sagoskimrande vackert. Jag hade kunnat välja att skriva om vilken som helst av hans skivor. De är lika bra allihop. Men Five leaves left från 1969 är hans debut och det absoluta mästerverket enligt många. Den innehåller fl era av hans bästa låtar, t ex ”Time has told me”, ”The thoughts of Mary Jane”, ”Fruit tree” och min personliga favorit, ”Cello song”.
Nick Drake sjunger om melankoli, olycklig kärlek och ensamhet. Det är dystert, bittert och sorgligt. Men det är så vackert. Under-bara melodier, poetiska texter och hans lugna, förtroliga röst som
tankfullt och drömmande ger tröst i alla lägen. Musiken lyfter en högt upp över marken och får en att fl yga och titta ner på vackra lummiga gröna skogar och vida ängar. Trots skörheten, inger musiken hopp.
Infl uenser från Nick Drake kan man hitta hos dagsaktuella artister som Sophie Zelmani, Belle & Sebastian, Kings of Convenience, Beth Orton och Elliot Smith. I deras musik har Nick Drake satt sina tydliga spår vare sig det är medvetet eller inte.
Men nu har jag talat nog. Musik ska man lyssna på och därför före-slår jag att du genast inskaffar Five leaves left. Och skulle den inte fi nnas, men däremot hans andra skivor Bryter layter eller Pink moon (eller kanske samlingsplattan Way to blue) står i hyllan, så väljer du någon av dem i stället. Du kommer bli frälst vilken du än lyssnar på.
NICK DRAKE ANSES vara en av musikhistori-ens mest gåtfulla gestalter. Under åren 1969-72 gav han ut tre album med vacker, melankolisk musik. 1974 dog han, endast 26 år gammal. Under sin korta livstid var det inte så många som öppnade sina hjär-tan för hans genialiska musik, men med åren har han vuxit fram som en av de främsta bland klassi-ker. Hans musik andas pop, folkmusik och singer/songwritertradition. Och han var en av de första pionjärerna.
Jag hade aldrig hört talas om Nick Drake första gången jag lyssnade på hans musik. ”Time has told me” hette låten och den blev min inträdesbiljett till
Nick Drake, Five leaves left
(1969)
Kult. 2002.0320
Text: Anna Hougström[Musik]
So forget this cruel worldWhere I belong
I’ll just sit and waitAnd sing my song
And if one day you should see me in the crowd
Land a hand and lift meTo your place in the cloud
”Musiken lyfter en högt upp över marken och får en att fl yga och titta ner på vackra lummiga gröna skogar och vida ängar. Trots skörhe-ten, inger musiken hopp.”
”DEN SOM ORÄTT är hämnar sig redan här i livet”, så lyder en av inristningarna i Berga minnespark. Ja, just det - Berga min-nespark. Kult.s reportrar sökte sig ända bort till Berga, denna av Linköpings studenter bortglömda statsdel. I Berga fi nns nämligen ett utfl yktsmål med stor potential, utmärkt för såväl picknicks som promenader i his-torisk omgivning. Berga minnespark ligger på en kulle strax ovanför Tinnerbäcken och är inbäddad i lummig grönska, under vilken Kult.s reportrar spenderade tiden med att upptäcka minnesmärken efter obskyra konst-närer och i övrigt bara drömma sig bort till en svunnen tid, något parken är högst lämp-lig för.
Berga minnespark uppfördes i början av 1900-talet. Det är en romantisk naturpark med rötter i 1800-talet. Anton Ridderstad heter mannen som lät uppföra minnespar-ken; han hade en vision om att skapa ett öst-götskt Skansen med minnesparken och till-hörande slott. Det fi nns verkligen ett slott, även om det idag, då det är omgivet av en gymnastiksal och trevåningshus, mest liknar en vilsekommen stenvilla från seklets början.
Frågar man barnen som går på dagis i Berga slott råder det nog ingen som helst tvivel om att det är ett slott. I parken som ligger ett hundratal meter bort lät A Ridderstad uppföra minnesmärken och skulpturer till minne av offentliga personer, alla med anknytning till Östergötland. Dessa minnesmärken ligger inbäddade i lummig grönska uppe på den kulle som utgör minnesparken. Bland de personer som fi nns represente-rade i form av minnesstenar kan nämnas bl a Birger Jarl och Louis de Geer. Louis de Geer har för övrigt förärats en stor byst på parkens högst belägna punkt. Sedan 1955 förvaltas parken av Linköpings kommun.
Nå tänker du, men kostar det något? Nej, se det gör det inte. Parken förvaltas av kommunen och är öppen för allmänheten, så några pengar behöver de som uppskattar frisk luft inte lägga ut. Om du nu inte skulle vara så mycket för att promenera, vilket tar en dryg timme, eller cykla, i knappa halvtimmen, då är du förstås tvungen att betala för bussresan. Att ta sig dit på cykel eller till fots är dock Kult.s rekommendation för vägen dit är inte fy skam den heller, särskilt inte nu när sommaren är här.
Kult. 2002.03 21
Text: Ólafur SteindórssonFoto: Johanna Look
Berga minnespark
[För övrigt]
Så kommer du dit: Ta dig till Tinnerbäcken, som fl yter strax förbi sjukhuset, och följ den uppåt tills du kommer till en staty av ”Moder Svea”. Väl där lyfter du blicken och sneglar åt vänster, så ser du kullen på vilken parken är belägen.
Om du föredrar bussen så tar du nr 214 (går hela vägen från Ryd) till Berga Söderleden där du kliver du av och går förbi centrumet ner mot Tinnerbäcken, så ser du strax parken på vänster hand.
[På spaning]
Nej, det är inte en trädstam på bilden. Inte heller ett i sten uthugget hundben. Det är en minnessten över Östergötlands stora skaldinna Sofi a Helena Isberg, som med blomsterprakt i hårda träet täljde fädernas öden. Få kan ana att kullen med ekarna intill Tinnerbäcken döljer en hel minnespark i romantisk anda. Packa picknickkorgen - för nu är det sommar!
22 Kult. 2002.03
[Utställning]
Hållplats 3
INVIGNINGSTALAREN Carl Henrik Svenstedt, fi l-mare och författare, f d kulturattaché i Paris, för närvarande professor vid Malmö högskola, talar om ”rites de passage” (ett begrepp hämtat från den kände antropologen Arnold van Gennep), riter i samband med viktiga skiften i män-niskolivet, tillfällen då individen ömsar skinn och transfor-meras. Svenstedt menar att vi alltid befi nner oss i sådana övergångsfaser, människolivet karakteriseras helt enkelt av rörelse och framåtskridande. Att fi nna en fast hållplats i till-varon är något mycket svårt, kanske till och med omöjligt.
Svenstedt drar en parallell från de ständigt pågående omvälv-ningarna i människolivet till den moderna konstvärldens dito; digitala media tränger in på och förvandlar konst-närens arbetsfält, fotografi er förvrängs och manipuleras, material och tekniker blandas, media och konst existerar alltmer i fl ytande, föränderliga och svårgripbara tillstånd. Museerna förvandlas, blir vidöppna, interaktiva och pekar
på världen utanför. Svenstedt talar om ”a stream museum” och nämner Rosseum i Malmö som exempel på framtidens utställningslokal. Människor blir lätt oroade av alla dessa våldsamma förändringar, trots att deras vardagliga tillvaro är och alltid har varit lika fl yktig och svårgripbar. Carl Henrik Svenstedts budskap är enkelt och trösterikt: ”Var trygga i förändringen, låt den komma!”
Utställningen ”Hållplats 3” speglar Svenstedts beskrivning av den moderna konstvärlden. Här trängs allt från traditio-nellt inramade målningar till interaktiv videokonst där besö-karen själv blir synlig i konstverket. Gunilla Falck ställer ut fyra verk ur serien choices; målningar där motivet förekom-mer i olika symbolladdade antal: sju feta kor, åtta stolar, nio eldar och takes two to tango, där en ensam sko står vid sidan av fyra par. Medan Andy Warhol målade bananer har Jon Åkerlind nöjt sig med att avbilda skalen om och om igen, i skiftande uttryck och tillstånd, kanske exempel på omväx-
”Nästa hållplats: Passagen”, säger konst-
hallschef Christer Fällman i mikrofonen och inleder sålunda
utställningen ”Hållplats 3”. Nio konstnärer från Galleri Rostrum i Malmö har anlänt till Linköping
och visar sina verk, skapade kring temat hållplats och med den röda färgen som gemensam utgångspunkt, under ett månads-
långt depåstopp i Konsthallen Passagen.
Tröskel I-III av Ewa Berg.
lande tillstånd i bananskalets tillvaro.
Ann Blomberg har fångat rörligheten och rastlösheten i sin mobildiptyk, som kan sägas representera två tillstånd i till-varon, det suddiga och det skarpa. I Ewa Bergs 3D-målning röd kalender kan man följa människolivet som i en labyrint där hinder och möjligheter möts längs vägen. Bertil Mår-tensson skildrar i inte bara tur tillvarons allra första hållplats och ifrågasätter också vår kontroll över livet; är det inte så att vi ibland styrs av slumpen och kan det inte vara då som det verkligt betydelsefulla sker? Födelsen hos Mårtensson får en parallell i Johnny Ewalds little big man där orden ”Big Bang” kan representera själva universums första hållplats, det första stadiet i alltets existens.
Kanske mest fascinerande på utställningen är Carl Fredrik Widéns vessel/farkost. Mitt i lokalen hänger i snören en bark-båt och en avgjuten människokropp. På golvet bredvid har
konstnären målat sjökortets tecken för förlist fartyg. Ver-kets tre delar står som tecken för stadier på livets väg, från barndomen till döden, från kuvös till sarkofag, från tomhet till liv till tomhet igen. Carl Fredrik själv talar om kroppen som en transportör av tankar, som trygghet, som fängelse, som farkost och verktyg. Hans avgjutna människokropp är tillverkad i kevlar, samma material som fi nns i skottsäkra västar. Kroppen är inte bara en själens farkost, den är också en borg som vi skyddar oss i, eller kanske en hållplats på den eviga färden mot något annat.
Kult. 2002.03 23
Text: Andreas Hedberg Foto: Anna Hougström och Johanna Look
[För övrigt]Utställningen ”Hållplats 3” pågår på Konsthallen Passagen vid Stora Torget t o m 1 juni.Fritt inträde.
Carl Fredrik Widéns ”vessel/farkost”.
PÅ SCENEN ÄR tröttheten som bortblåst. Anders sma-kar en stund eftertänksamt på den första tonen, den inle-dande kyrkorgeln tonas ned och snart hoppar bandmed-lemmarna fram och tillbaka i det mest berusande tokös man kan tänka sig. Viktor på trombon har mer scennärvaro än minst ett dussin Ricky Martin. Anders tappar hatten redan i första låten och kvider lidelsefullt i mikrofonen. Fler låtar följer, intensiteten stegras; bandet exploderar i den totala uttrycket. Anders ber om ursäkt för övermåttet av känsla. Falsettsången dryper av soul. Viktor och Gustav i blåssek-tionen blåser sig andlösa och körar så Rafaels barnaänglar gråter. Anders berömmer ljudteknikern. Han har kul, spel-ningen är bra och den fåtaliga publiken entusiastisk. Det var värt de 48 timmarna.
Kult.s utsända hälsar på i logen innan konserten. Musikerna dricker öl och för en livlig diskussion om den skiva med amerikanska Lambchop som snurrar i bakgrunden. Medan vi väntar på att Anders skall komma hinner vi prata med bandet. Henrik (Svensson), Gustav (Bendt), Viktor (Bro-backe), Patrick (Andersson) och Indiana är överens om att de inte kan uttala sig om vad Anders själv tycker och tänker. ”Han är Moneybrother, det är han som har idéerna och väljer de musiker som passar honom”, säger Viktor. De fl esta av bandmedlemmarna spelar eller har spelat i andra mer kända musikgrupper. Gustav och Henrik (trombon resp. saxofon) spelade med Anders i det numera sorgligt avsomnade soulskapunkbandet Monster och Viktor är dess-utom en av frontfi gurerna i Stockholmsbandet Chihuahua.
24 Kult. 2002.03
[Intervju]
Text: Andreas Hedberg Bisittare: Henrik Wallheim
Moneybrother på jakt efter frihet
Anders Wendin alias Moneybrother är trött. Han har varit vaken två dygn non stop i sviterna efter en USA-resa. På planet från New York satt han i sju timmar och tröstade en äldre
man från Texas vars fru dog i cancer för tjugo år sedan. Från Stockholm åkte han direkt till Linköping för att spela på Herrgår’n. Utan sömn. Musiken är viktig.
Henrik trummar inte bara för Moneybrother utan också i Doktor Kosmos och Fint Tillsammans.
Alla verkar de nöjda med att vara ”bandet bakom” frontfi -guren. ”Det är råskönt att bara spela, att slippa ta ansvar”, säger Henrik. Ändå ser de sig inte som obetydliga komp-musiker; de kommer med idéer och fungerar dessutom, åtminstone enligt Viktor, som påminnelse om Moneybrot-hers punkiga förfl utna. Steget från punk till soul är inte så långt som man kan tro, det är bandmedlemmarna över-ens om. Gemensamt för de båda genrerna är enligt Gustav precis det som är styrkan i all bra musik: smärtan, sårbarhe-ten, känslan att slå ur underläge, känslor som fi nns hos vita stockholmsgrabbar precis som hos New Yorks afroameri-kanska trasproletariat.
”Ett band är som en stor rund sten”
När Anders kommer fl yttar vi in i Herrgår’ns snickeriverk-stad. Moneybrother vill vara ett ensamt ansikte utåt. Bland snickarskrotet fi nns tre stolar. En radio står på och rappor-terar högljutt från fotbollsmatchen mellan Hammarby och AIK. Anders berättar om hur det känns att vara soloartist med kompmusiker när man länge spelat i band. ”Ett band är som en stor rund sten”, tycker han; ”någon knuffar igång stenen men när den väl rullar är det otroligt svårt att stoppa den eller att bara ändra riktningen lite grann.” Det var till stor del därför han valde att börja spela under namnet Moneybrother. Bandet Monster funkade inte soci-alt och som låtskrivare hade Anders aldrig full kontroll. Det har han nu. Han bestämmer rubbet, till och med vilka som skall vara med i bandet. Med en ensam vilja tar besluten inte så mycket tid från den kreativa processen och Anders får mer tid åt sitt jobb som producent på riksteatern, där han jobbar med uppsättningar för ungdomar och unga vuxna.
Även Anders berättar om förhållandet mellan punk och soul. Han föredrar att bara tala om ”musik” och ser en röd tråd genom allt han gjort som musiker, från skapunken i Monster till den starkt soulinfl uerade musiken i Moneybrot-her. Det fi nns gemensamma infl uenser, som t ex The Clash och Dexy’s Midnight Runners, som också de hade rötterna i punkrocken. Anders menar dessutom att han, även om han har haft olika inriktningar som låtskrivare och musiker,
alltid har velat fylla sin musik med ”soul”. Med Moneybrot-her handlar det mer om att ha soul, d v s själ, än att spela soul och vara soul.
Att försöka ta sig ur ramarna
Anders håller med om att den svarta musiken, t ex soulen, har fått ett stort genomslag under det senaste decenniet. Det svarta har blivit trendigt och även vita stockholmsgrab-bar försöker se ut och låta som om de hör hemma i afro-amerikanernas slumkvarter. Anders är inte förvånad. Han kommer ju direkt från New York där han sett de tuffa svarta gängen på gatorna. ”Dom klär sig på ett speciellt sätt och dom pratar slang så det är omöjligt att förstå vad de säger, klart folk tycker dom är coola!”, säger han och pausar mitt i en mening för att lyssna på radion där det meddelas att favoritlaget Hammarby just reducerat till 1-2 i matchen mot AIK. Själv har han alltid varit fascinerad av ”det där andra”. Han kommer från Dalarna men har alltid gillat fotboll mer än hockey. Han fl yttade söderut till Stockholm. Precis som att spela svart musik var det ett sätt att ”söka vad man inte är själv”, att försöka ta sig ur ramarna.
En liknande tanke ligger också bakom namnet Moneybrot-her. Det är bara en lek med ord egentligen, men ändå en viktig del av det musikaliska projektet. Det hade varit en begränsade faktor att kalla sig Anders Wendin. Med ett sådant namn blir man stämplad som en individ, en vit, svensk man. Anders jämför med Manu Chao, världsmusi-kern som ingen kan få grepp om och som alltid fl yter ur alla formar. ”Han är som en sagofi gur, han blandar allt och ingen vet precis vem han är, hans namn är främmande för alla, han passar inte i några fack.” Moneybrother vill vara lika fri och obunden.
Material färdigt till album
Anders första ep under namnet Moneybrother släpptes tidi-gare i våras på nya bolaget Starep. Den var hejdlöst dyr att spela in, Anders tog in extramusiker hela tiden, och trots att skivan sålt ovanligt bra och fått mycket uppmärksamhet är det oklart om bolaget kan fortsätta sin verksamhet. På frågan om han har något album på gång svarar Anders att ett album ”alltid är grejen” och att han redan har materia-
13Kult. 2002.03Kult. 2002.03 25
”Anders berättar om förhållandet mellan punk och soul. Han föredrar att bara tala om ’musik’ och ser en röd tråd genom allt han gjort som musiker, från skapunken i Monster till den starkt soulinfl uerade musiken i Moneybrother.”
let färdigt. Just nu förhandlar han med olika skivbolag om saken men någon inspelning är ännu inte planerad.
Jari Haapalainen producent
Producent för ep:n Thunder in my heart var Jari Haapalainen, framför allt känd som gitarrist i norrländska The Bear Quar-tet, men också en mångsysslare som verkar bland kulisserna bakom ofattbart många svenska band. ”Jari skulle egentli-gen bara vara tekniker”, berättar Anders, ”men han hade åsikter om det mesta och när han hade påpekat allt det där tyckte vi att han lika gärna kunde producera plattan”. Och det gjorde han. ”Jari har alltid rätt”, menar Anders, som alltid gillat The Bear Quartet, ”han är besatt av musik och skulle aldrig drömma om att jobba med något som han inte
gillar själv”. Liksom Manu Chao fl yter Jari fritt, utan att fastna i några förbeställda ramar. ”Han bor ute i skogen, helt ensam med sin fl ickvän”, berättar Anders, ungefär som om han talade om ett sagoväsen. Moneybrother vill också vara fri, som ensam herre över sin ”konstform”, gäckande alla förståsigpåare med deras linjaler och kartotek.
Kult. 2002.0326
NOVELLTÄVLINGKult.s
Läs mer påwww.stuff.liu.se/sekel/kult
SISTA INLÄMNING:
10/6
Hammarby kvitterade och matchen slutade 2-2.Lyssna på: Moneybrother: Thunder in my heart (2002)Monster: A brief history of Monster (1998), Gone gone gone/A bash dem (1999)
[För övrigt]
”’Jari [Haapalainen] skulle egentligen bara vara tekniker’,
berättar Anders, ’men han hade åsikter om det mesta och när han hade påpekat allt det där
tyckte vi att han lika gärna kunde producera plattan’. Och
det gjorde han.”
27Kult. 2002.03
Poesi
Anders Lavas/Suttung
sonett till sommarsolen
Lena Petersson
skor
Skicka din dikt till [email protected]
Älskling du är som en åsnaenvis och tvärändå önskar jag att du vore härhos mig i Råsna
Jag är som en vargmen du är som en magikermin själ är kargmen du formar den som leran formas av en keramiker Du är som älvan i dimmanfl yktig som en fjäder i vindensen är timmandå du fl yr som hinden Snälla kom - mitt hjärta söker dighör du inte skallgångskedjansom skramlar i mitt bröstsom den naive trumslagarensom trummar på utan vetskap om krigets verkliga ansikte
Snälla försök att förstå - jag behöver digkänner du aldrig min innerliga bedjanendast du kan ge mig tröstnär jag känner mig degig som sockerkaksbagarensom i ugnsluckan speglar sitt russinansikte Kom men minnsatt risken fi nnsatt fjärilens vingar brännssom det vita lakanet under ett bortglömt strykjärnatt det kännsnär du väcks av insiktens vitglödgade brännjärnatt rädslan aldrig släppersom instinkten i mitt blodden på nervtrådarna knäppersom en osynlig harpspelare inuti dig stod Det enda du vetär att jag har bevarat en hemlighetsom hunden du anförtror dig åtatt jag torkatoch tröstatsom pälsen som suger upp din gråt Du förstår nog poängenhälsningar från Kalle i Svängen
O sommarsol, du högsta himladrottning,din mjölk så skär båd’ dag och afton fyllertill bräddarna med färgespelsidyller,och dygnet runt bemästrar svärtans brottning.
Med levande fotonkultur all skottningoch halka man stått ut i vinterns myllerav ok ur minnet fl yr, då du förgyllervar själ som blivit grå av köldbespottning.
Ett ystert liv är grädden på det hela.Dess danser går i allt från mull till sky.Ja, tack för pigga maskar, träd och duver!
Om blott du fl er säsonger ville delamed dina dyrkare på Sveas hy,du brunbens-, grillarkvälls- och ljuvbadsjuver..!
skär = ren, obefl äckad
Kalle i svängens friarbrev
jag antar att han fyller mina skor jag antar att hans fötter spränger sömmarna jag antar att du ser på när resterna av det som var jag faller tätt som snö i det sura regnet
Suttung
28 Kult. 2002.03
