Gymnasielärarprogrammet

Examinator: Britt Farstad

Handledare: Britt Farstad

AKADEMIN FÖR UTBILDNING OCH EKONOMI

KRÅKFLICKAN OCH RASKOLNIKOV

En komparativ studie av Brott och Straff och Victoria

Bergman- trilogin

Anna Broman

April 2013

Examensarbete/5 hp

Svenska/litteratur

Sammanfattning

Denna studie behandlar de fyra böckerna Brott och straff av Fjodor Dostojevskij, Kråkflickan,

Hungerelden och Pythians anvisningar alla tre skrivna av Jerker Eriksson och Håkan

Axlander- Sundquist. Jag utför en illustrativ komparativ analys av mördarnas psyke och

böckernas struktur samt undersöker det didaktiska värdet av att göra denna studie.

Genom att psykologiskt analysera böckernas mördare har jag kunnat göra en psykologisk

profil till de fyra. Raskolnikov som är dubbelmördare i kriminalromanen Brott och straff har

en narcissistisk, schizofren läggning som beror på att hans omedvetna strider med det

medvetna om det moraliska i att mörda. Viggo Dürer, den onda mördaren av ett femtiotal

barn, som figurerar i trilogin är klart psykopatisk med en könsidentitetskonflikt. Victoria

Bergman, den trasiga föräldramördaren som är huvudperson i Kråkflickan, Hungerelden och

Pythians anvisningar lider av dissociativ personlighetsstörning till följd av upprepade

övergrepp i barndomen. Hon är hjälten och detektiven på samma gång. Hennes dotter

Madeleine, bortadopterad från födseln, är den som utför ett tiotal mord i trilogin. Med en

liknande uppväxt som sin mamma är hon närmast psykopatisk och mördar med motivet

hämnd. Victoria Bergman- trilogin faller inom ramen för både en detektivroman och en

pusseldeckare, då läsaren får följa offer, förövare och detektiv och samtidigt själv ikläda sig

rollen som den undersökande brottsutredaren.

Det didaktiska värdet i min studie anser jag vara högt, då den för mig öppnat dörrar att som

pedagog lättare ska kunna introducera äldre litteratur som ingår i kanon. Äldre litteratur kan

komparativt studeras med hjälp av nyare som ligger närmare elevernas världsbild och då är

lättare att ta till sig. All litteratur i min studie kan användas som underlag till

värdegrundsdiskussioner och därmed låter eleverna uppnå en större förståelse för sin omvärld

och sig själva.

Källförteckning

Innehåll Sidnummer

1. Inledning

1.1 Inledning av studien 1

1.2 Kort sammanfattning av Brott och Straff 1

1.3 Kort sammanfattning av Victoria Bergman- trilogin 2

1.4 Syfte och frågeställning samt teori och metod 3

1.5 Tidigare forskning, källor och källkritik 5

1.6 Begreppsapparat

1.6.1 Splitting 6

1.6.2 Psykos 6

1.6.3 Dissociativ identitetsstörning 7

1.6.4 Schizofreni 7

2. Analys

2.1 Kriminalromanen 7

2.2 Kriminalromanens åtta regler 9

2.3 Psykoanalys och litteratur 11

2.4 Psykologisk analys av Raskolnikov 13

2.5 Psykologisk analys av karaktärerna i trilogin

2.5.1 Viggo Dürer 19

2.5.3 Madeleine Silfverberg 21

2.5.4 Victoria Bergman 22

2.6 Didaktisk analys 25

3. Slutsatser och diskussion 29

4. Källförteckning 33

1

1.1 Inledning

En riktigt bra bok vill man inte sluta läsa, men mer spännande är att en riktigt bra bok inte

släpper taget om dig, inte ens efter du läst den. Det var så jag kände när jag läste Jerker

Eriksson och Håkan Axlander- Sundquists tre böcker om Victoria Bergmans svaghet:

Kråkflickan1, Hungerelden

2 och Pythians anvisningar

3. Mord och psykoanalys som blandats i

författarnas gryta. Redan när jag läste trilogin drog jag paralleller till Fjodor Dostojevskijs

Brott och straff4, och då jag började fundera på ett ämne till denna studie var svaret enkelt. En

komparativ studie av de fyra böckerna skulle fungera väldigt bra. Jag valde hela triologin då

en bok vore omöjligt att använda till detta. Alla böcker som en läsare plöjt igenom påverkar

varandra och läsarens upplevelse av dem. Jag tror att om jag inte hade läst Dostojevskijs Brott

och straff för 10 år sedan hade jag inte haft en likadan behållning av Victoria Bergman-

trilogin. Jag tyckte mycket om idélivet och realismen i Brott och straff och den går på sätt och

vis igen i trilogin. Verklighetsskildringarna i alla fyra böckerna är starka och beskriver olika

samhällen och samhällsproblem. Ämnen som tas upp är bland annat förnekandet av värden

och normer, och alla mördare är anhängare av nihilismen då de verkade för en

samhällsomstörtning som, om nöden krävde det, kunde utföras med hjälp av våld. Följande

citat är också det talande för hur jag ser på de tre författarnas arbeten och karaktärer:

Få diktare med så stark intensitet har lyckats gestalta ondskan och det mänskliga lidandet som

han. (Dostojevskij min anm.) Hans gestalter befinner sig alltid i en extrem position, blir offer för

de mest förnedrande, ofta självförvållade skeenden och blir därför utsatta för ett sjukligt nervlivs

alla plågsamma suggestioner.5

1.2 Kort beskrivning av handlingen i Brott och straff

Den fattige och skuldsatte före detta studenten Raskolnikov, beslutar sig för att rånmörda

pantlånerskan Aljona Ivanovna i ett försök att sanera sitt liv ekonomiskt. I samband med

mordet blir han påkommen av Aljonas syster och ödet kräver att han mördar även henne.

Raskolnikovs mamma och syster Dunja är också i ekonomiskt trångmål, och även detta bidrar

till att han gör slag i saken med en yxa. I en artikel skriven av Raskolnikov innan morden

1 Jerker Eriksson & Håkan Axlander- Sundquist, Kråkflickan, Stockholm: Ordupplaget, 2010.

2 Jerker Eriksson & Håkan Axlander- Sundquist, Hungerelden, Stockholm: Ordupplaget, 2011.

3 Jerker Eriksson & Håkan Axlander- Sundquist, Pythians anvisningar, Stockholm: Ordupplaget, 2012.

4 Fjodor Dostojevskij, Brott och straff, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1982.

5 Ingemar Algulin & Bernt Olsson, Litteraturens historia i världen, Stockholm: Norstedts Förlag, 1995, sid. 362-

363.

2

finns ännu en anledning, om han ser sig själv som ett slags övermänniska har han rätt att

mörda för att uppnå någonting större, han vet naturligtvis inte i förväg om han skulle kunna

mörda, och gör det också kanske för att testa sig själv. Efter morden gömmer Raskolnikov

bytet under en sten för att det inte ska finnas några bevis mot honom, och hans psyke börjar

förfalla, människorna runt honom ser den snabba urartningen och blir oroliga.

Under sina febereskapader har han vid sin sida vännen Razumichin, sin mamma och syster.

De blir allt oroligare då han visar tydliga tecken på sinnesrubbning. Han möter den

alkoholiserade avskedade tjänstemannen Marmeladov och hjälper dennes familj då

Marmeladov blivit överkörd av en hästdroska. Han ger sina sista slantar till familjen och den

äldsta dottern Sonja visar tacksamhet som senare övergår i kärlek.

Rannsakningsdomaren Porfirij Petrovitj börjar tidigt misstänka Raskolnikov, men har inga

bevis, men Raskolnikov blir rädd och börjar fundera på att ange sig själv. Allt eftersom

historien fortskrider kommer Sonja honom allt närmare och han bekänner morden för henne,

men hon är inte den enda som hör bekännelsen. I grannlägenheten står godsägaren

Svidrigajlov som även han börjar pressa Raskolnikov. Till slut ser Raskolnikov bara en utväg

och går till polisen och erkänner allt. Han döms till åtta års fängelse och skickas till Sibirien

ackompanjerad av Sonja som frivilligt följer med honom. Razumichin gifter sig med

Raskolnikovs syster och Sonja får till slut Raskolnikovs kärlek och han känner sig nyförlöst

och ganska hoppfull om framtiden.

1.3 Kort beskrivning av handlingen i Victoria Bergman-trilogin Kråkflickan, Hungerelden

och Pythians anvisningar.

Poliskommissarie Jeanette Kihlberg är gift med konstnären Åke och tillsammans har de sonen

Johan. Hon utreder mord på anonyma pojkar som hittas mumifierade, brutalt misshandlade

och drogade. Psykoterapeut Sofia Zetterlund har en mottagning som andas diskretion och

pengar och till hennes patienter hör både barnsoldater, kändisar och fångar. Hon önskar dock

att hon bara fick ägna tid till att lösa riktiga människors problem, och den patient som upptar

mest av hennes tid är Victoria Bergman. Victoria som sedan 3-4 års ålder våldtagits av sin

pappa, haft en tigande mamma och bara en enda riktig vän, Martin. Familjen Bergman

spenderade somrarna i dalarna och det var där som Victoria träffade Martin, i sina samtal med

Sofia berättar hon om skammen och framförallt skulden hon känner inför hans död.

3

Allteftersom berättelsen fortskrider kommer läsaren längre in i Victorias psyke, och det visar

sig att hon lider av en dissociativ personlighetsstörning, och att Sofia bara är en av hennes

personligheter. Genom självterapi försöker hon få alla sina personligheter att samarbeta för att

sanningen om vad som verkligen hänt i hennes liv ska komma fram.

Berättelser om ett hemligt sällskap grundat på skolan i Sigtuna, och deras handlingar på en

gård i Danmark vävs ihop med en pedofilring med flera framstående män, men också

Victorias pappa. Mord börjar begås på alla medlemmar i det hemliga sällskapet Sightunum

Diasporan, och Jeanette Kihlberg är den som ska lösa alla morden. Victoria börjar misstänkas,

både av polisen men även av Sofia. Jeanette och Sofia inleder ett förhållande då skilsmässan

mellan Jeanette och Åke är ett faktum.

Victoria mördar sina föräldrar, och läsaren får veta att hon har en dotter, Madeleine. Hon blev

från födseln placerad i fosterfamilj hos en av medlemmarna i det slutna sällskapet, och även

hon har varit utsatt för åtskilliga övergrepp i sin barndom. I bakgrunden i alla tre böckerna

figurerar advokat Viggo Dürer, i Victorias och Madeleines barndomar, men även i alla

polisens utredningar. Till slut får läsaren veta att medlemmarna av det hemliga sällskapet

blivit mördade av Madeleine som hämnd för alla övergrepp som de begått mot henne och mot

andra. Madeleine har även hjälpt Viggo att hämta pojkar som han sedan mördat och

mumifierat. Viggo har ägnat tjugo år till att fostra Madeleine till att hjälpa honom. Jeanette

klarar upp morden på pojkarna, och upptäcker att Viggo mördat över femtio barn. Genom att

sätta dit två av de mördade personerna, som var medlemmar i det hemliga sällskapet, för

morden på medlemmarna i detta går Madeleine fri från alla mord. Hon skjuter Viggo enligt ett

avtal dessa haft, och planerar ett lugnt liv med en lugnare själ. Victoria lyckas bli hel igen, gör

upp med sitt förflutna och lämnar allt bakom sig med hopp om en framtid.

1.4 Syfte och frågeställning samt teori och metod

Som jag tidigare nämnt är syftet med studien att göra en komparativ analys av de fyra

böckerna. Jag kommer att använda mig av följande frågeställningar för att göra denna analys:

o Hur gestaltas mördarnas psyke hos Dostojevskij och hos Eriksson & Axlander-

Sundquist?

4

Vem är god och vem är ond i böckerna? Vem hjälten respektive skurken? Vem

är detektiven och vem är brottslingen? Vem är offer och vem är förövare? Går

brotten i böckerna att försvara?

o Vilken typ av struktur har böckerna?

Genre? Samhällsproblem? Vilka drag har texterna gemensamt? Skillnader?

o Vilket didaktiskt värde kan denna studie ha?

På vilket sätt kan modern litteratur göra äldre litteratur nytta i skolan? Vilken

påverkan har ny litteratur på äldre, och äldre litteratur på ny? Vilken nytta

kommer denna studie att ha för mig som framtida gymnasielärare?

Då denna studie är en del av utbildningen på gymnasielärarprogrammet med inriktning

svenska och historia kommer jag även att ha ett avsnitt där jag diskuterar värdet av denna

studie didaktiskt. När jag ska analysera mördarnas psyke kommer jag i Raskolnikovs fall ta

hjälp av Owe Wikströms Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och

straff6, i Victoria Bergman- trilogin kommer jag att använda den självterapi som finns i

böckerna, då dessa är utförda av psykologer och kommer att bli ett utmärkt redskap för mig då

jag ska dra slutsatser och analysera. Då alla fyra böckerna beskriver de irrationella krafternas

styrka inom människor lämpar de sig för en komparativ studie. Då jag i denna studie inte är

intresserad av författarna, utan av deras texter kommer denna komparation att bli illustrativ.

Böckernas struktur är också av värde för min studie, då dessa kan leda till likheter som utgör

en viktig del av det didaktiska värdet.

Då det stod klart i samma stund som jag bestämde ämnet för denna studie att jag skulle

använda mig av psykologisk litteraturteori kommer jag att börja med att läsa in mig på denna,

därefter läsa primärlitteraturen, d.v.s. de fyra böckerna Brott och straff, Kråkflickan,

Hungerelden och Pythians anvisningar. Jag kommer under läsningen analysera karaktärerna,

strukturen och studera likheter och skillnader. Det didaktiska avsnittet kommer jag att skriva

sist, då detta baseras på de övriga. Tzvetan Todorov har i boken Brott, kärlek, äventyr7

förkortat S.S. Van Dines tjugo regler för kriminalromanen till åtta punkter, dessa kommer jag

att använda för att se om primärlitteraturen uppfyller kraven.8 Då någon analyserar och tolkar

en text kommer resultatet att vara mycket beroende av tolkaren, jag vill därför betona att mina

6 Owe Wikström, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff, Avesta: Bokförlaget

Doxa AB, 1982. 7 Dag Hedman (red.), Brott, kärlek, äventyr. Texter om populärlitteratur, Lund: Studentlitteratur AB, 1995.

8 Hedman (red.), Brott, kärlek, äventyr. Texter om populärlitteratur, sid. 159.

5

slutsatser och analys är mina, och är endast en tolkning av många möjliga. Följande citat visar

också mitt syfte med studien:

Litteraturvetenskapen är en tolkningsvetenskap. I själva verket är tolkningen av den litterära

texten lika fundamental för litteraturforskningen som litteraturen själv. […] I så måtto är

tolkningen den litterära textens mest kvalificerade existensform. Att vara är att tolkas.9

Då jag ska utföra analysen av Raskolnikov ska jag disponera texten genom att ha tre stycken

avsnitt: före, under och efter morden. I början av vart och ett av dessa kommer en beskrivning

av karaktärens känslor och handlingar att finnas, och efter denna själva analysen. Detta för att

få texten så pedagogisk som möjligt. Då de tre andra böckerna inte har samma upplägg och att

det i dessa finns tre mördare kommer jag utföra denna analys genom att ha ett avsnitt om varje

mördare. Analysen av dessa kommer att finnas löpande i texten, blandat med beskrivningar

om mördarna, i varje avsnitt.

1.5 Tidigare forskning, litteratur och källkritik

Tidigare forskning på Eriksson och Axlander- Sundquist finns inte att tillgå, förmodligen på

grund av att sista boken Pythians anvisningar utkom 2012. På Fjodor Dostojevskij finns det

åtskillig tidigare forskning, och den forskning som kommer att ha störst del i min studie är

religionsforskare Owe Wikströms Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs

Brott och straff, då den utgörs av en liknande psykologisk analys av Raskolnikov som jag

kommer att göra av alla mördare. Wikström koncentrerar sig på att religionspsykologiskt

analysera Raskolnikov under alla hans mödor. Främst är det C G Jungs psykologiska teori

som är verktyget som han beskriver huvudpersonen.

Tommie Danielsson & Lovisa Davidsson har författat en studie som heter Raskolnikov i

klassrummet. Brott och straff som utgångspunkt för värdegrundsdiskussion i svenskämnet.

Den tar som titeln antyder upp hur pedagoger kan använda sig av Brott och straff som

utgångspunkt för värdegrundsdiskussioner i klassrummet. Syftet med studien är att undersöka

vilken typ av värdegrund som finns i boken och hur den gestaltas, och de utför studien med

hjälp av en reader- response teori.10

Denna uppsats kommer jag att använda mig av då jag ska

undersöka det didaktiska värdet på min studie.

9 Staffan Bergsten (red.), Litteraturvetenskap- en inledning, Lund: Studentlitteratur AB, 1998, s. 155.

10 Tommie Danielsson & Lovisa Davidsson, Raskolnikov i klassrummet. Brott och straff som utgångspunkt för

värdegrundsdiskussion i svenskämnet. Examensarbete 15 hp i svenska, Högskolan i Jönköping, 2010.

6

Den dubbeltydliga dubbelgångaren. En interdisciplinär analys av Fjodor Dostojevskijs

Dubbelgångaren, är skriven av Viktor Uvehammer, och det är den andra studien jag kommer

att använda. Den är en tvärvetenskaplig studie som behandlar dels en litteraturanalys, dels en

didaktisk analys. Uvehammers syfte är att utforska huvudkaraktären i Dubbelgångaren och att

undersöka hur pedagoger kan motivera läsning av äldre litteratur i dagens skola.11

Då denna

studie är ganska lik min tror jag att jag kommer ha stor nytta av den.

Övrig litteratur jag kommer att använda i denna studie behandlar ämnet psykologi och

litteraturvetenskap. Alla källor är välgrundade och innehåller källhänvisningar vilket jag

tolkar som att de är tillförlitliga. Hemsidan http://www.psykologiguiden.se är den enda

internetkälla jag använder förutom Skolverkets hemsida, och den ägs och är kvalitetsgranskad

av Sveriges Psykologförbund som är psykologernas fack- och yrkesförbund, vilket gör att jag

anser även den vara en tillförlitlig källa.

1.6 Begreppsapparat

1.6.1 Splitting

Splitting betyder avspjälkning av en del av själslivet. Från början var termen synonym med

dissociation. Inom psykoanalytisk teori är den en speciell form av spaltning av

personligheten. Det var den tyskfödda brittiska psykoanalytikern Melanie Klein (1882-1960)

som var först med att utforma en teori om denna typ av spaltning. Hon var en av Sigmund

Freuds första lärjungar, och enligt hennes analyser är splitting en försvarsmekanism, som

skyddar individen mot den ångest som hotar när han eller hon känner att det inte bara finns

goda utan även onda sidor i den egna personligheten.12

1.6.2 Psykos

Den psykiska störning där patienten har en bruten verklighetskontakt, egendomliga

vanföreställningar om den egna personen och omvärlden, ofta med hallucinationer och svåra

anfall av ångest, depression eller upprymdhet kallas för psykos. Symtom som kan uppstå är

flera typer av psykiska störningar i form av förvirring, hallucinationer, vanföreställningar och

11

Viktor Uvehammer, Den dubbeltydliga dubbelgångaren. En interdisciplinär analys av Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångaren, C- uppsats litteraturvetenskap, Göteborgs universitet, 2008. 12

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=splitting, (2013-03-26).

7

okontrollerad våldsamhet. Människor kan förlora kontrollen och bli psykotiska i alla stadier

av livet. 13

1.6.3 Dissociativ identitetsstörning

Multipla personligheter och dissociativ identitetsstörning betyder att två eller fler skilda

personligheter existerar inom en person. Var och en av dessa personligheter har egna minnen,

motiv och beteenden som de andra personligheterna inte vet om. De har ingen information om

varandra, och minnesluckor uppstår hos personen som inte beror på vanlig glömska. Den

drabbade byter eller växlar mellan identiteter, förlorar minnet av särskilda händelser, eller

minnet av hela det förflutna.14

1.6.4 Schizofreni

Schizofreni är en term inom psykologin som bildats av de grekiska orden för splittra och

sinne. De flesta insjuknar vid 25-35 års ålder. Diagnosen kan ställas om den drabbade under

minst ett halvår visat symptom av nedan nämnda slag, samt uppvisat en markant sänkt

funktionsnivå i arbete, sociala kontakter eller personlig hygien.

Det är en psykisk störning vars mest framträdande symtom är: vanföreställningar, t ex om att

vara förföljd, stå under påverkan av yttre krafter etc, hallucinationer, t ex i form av upplevelsen

av en röst som fortlöpande kommenterar ens egna tankar och handlingar, desorganiserat tal, t ex

i form av att personen ofta tappar tråden eller talar osammanhängande, katatont eller annat

påtagligt desorganiserat beteende, negativa symtom som t ex känslomässig avflackning,

uppenbart ologiskt tänkande och viljelöshet (eng: avolition).15

[Mina understrykningar].

2.1 Kriminalromanen

Enligt Richard Alewyn i Brott, kärlek, äventyr har kriminalromanen ingen definierbar gräns,

utom gentemot detektivromanen.16

Detektivromanen berättar historien om hur ett mord

uppklaras, och kriminalromanen berättar historien om ett brott.17

Enligt denna definition

hamnar Brott och straff under den senare kategorin och trilogin om Victoria Bergman under

den tidigare. Då Tzvetan Todorov beskriver kriminalromanens typer väljer han att utgå ifrån

13

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=psykos, (2013-03-26). 14

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=dissociationssyndrom, (2013-03-26). 15

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=S, (2013-04-02). 16

Hedman (red.), Brott, kärlek, äventyr. Texter om populärlitteratur, sid. 159. 17

Hedman (red.), Brott, kärlek, äventyr. Texter om populärlitteratur, s. 160.

8

den klassiska kriminalromanen och benämna den pusseldeckare. De åtta regler om

kriminalromansgenren, som baseras på S. S. Van Dines tjugo, som Todorov tar upp i Brott,

kärlek, äventyr kommer jag att använda i ett eget kapitel för att bena ur hur min

primärlitteratur står sig i förhållande till dessa.18

Pusseldeckaren har ett liknande upplägg som detektivromanen, men en del saker som skiljer

dessa åt finns. Pusseldeckaren har en grundläggande dualitet som är karakteristisk för den,

romantypen har inte en historia utan två. Historien om ett brott, och historien om hur detta

undersöks och klaras upp. Karaktärerna i den andra historien handlar inte, de klarar upp, och

de är osårbara.19

En pusseldeckare är en detektivroman som är konstruerad som en logisk gåta, ett problem

för läsaren att engagera sig på ett intellektuellt plan, såväl som för ren underhållning.20

Polisromanen är en av de vanligaste och mest populära deckargenren som finns i Sverige

idag, enligt litteraturvetarna Kerstin Bergman och Sara Kärrholm. I den följer läsaren poliser

med olika personligheter och expertis, samt polisens arbetsprocess och lagarbetets roll. De

utspelar sig ofta i en urban miljö och speglar det samtida samhället. Miljöerna ska bidra till att

skapa förtroende för polisen och ett stort drag av realism ska också finnas med. Enligt

Bergman och Kärrholm är polisromanen är en av de mest lämpade genrerna för att skildra en

samtida verklighet och samtidigt analysera denna. I polisromanen kan författaren också

utforska ämnen som skapar oro och otrygghet i ett samhälle som kan vara sensibla för många

läsare. På 1960-talet började poliserna i litteraturen få ett privatliv, de hade andra intressen

utanför arbetet och deras personliga problem började belysas som en viktig del av romanen.

Handlingen kretsar kring en centralfigur i polisgruppen, och denne är ofta ledaren. Även

mördaren skildras utförligt i polisromanen, dennes motiv, känslor och livssituation blir lika

viktiga som polisens. Dessa motiv har sina rötter i mördarens personliga trauman och

oförrätter, och det leder till att läsaren då ofta känner sympati med brottslingen, som

framställs som ett offer för det samhälle som han eller hon lever i.21

Bergman och Kärrholm

menar att det idag är vanligt att författaren växlar mellan att skildra polisens utredning med

mördarens handlingar, och att det är särskilt vanligt i polisromaner med thrillerinslag, i vilka

läsaren följer seriemördare och där psykologi har en stor roll att spela.22

18

Hedman (red.), Brott, kärlek, äventyr. Texter om populärlitteratur, s. 189. 19

Hedman (red.), Brott, kärlek, äventyr. Texter om populärlitteratur, s. 185. 20

Sara Kärrholm, Konsten att lägga pussel, Stockholm/ Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 2005, sid. 11. 21

Kerstin Bergman & Sara Kärrholm, Kriminallitteratur, Lund: Studentlitteratur AB, 2011, sid. 106-111. 22

Bergman & Kärrholm, Kriminallitteratur, Lund: Studentlitteratur AB, 2011, sid. 119.

9

2.2 Kriminalromanens åtta regler23

1. Romanen får högst ha en detektiv och en illgärningsman, och måste ha minst ett offer

(en död).

Brott och straff följer denna regel, då Raskolnikov är ensam brottsling och han mördar både

pantlånerskan och hennes syster. Vem som uppfyller funktionen detektiven i romanen är

tolkningsbart, då vanlig polis, rannsakningsdomare Porfirij Petrovitj och Svidrigajlov jagar

Raskolnikov. Jag ser det som att Petrovitj är detektiven då det är hans samtal med

Raskolnikov läsaren får följa.

Victoria Bergman- trilogin har en huvudsaklig detektiv, Jeanette Kihlberg, och över 10

mordoffer. Då denna trilogi läses fås lätt intrycket att det bara är en mördare, men då läsaren

får facit så visar det sig att de är tre. Mördaren i böckerna tros från början vara Kråkflickan,

alltså Victoria, men hon mördar endast sina föräldrar. Advokat Viggo Dürer är ansvarig för

morden på alla pojkarna, där Victorias dotter Madeleine är den som rövar bort dem och

hjälper honom med vad han önskar. Madeleine är även den som står för alla andra morden i

böckerna.

2. Brottslingen får ej vara en yrkesförbrytare; han får ej vara identisk med detektiven;

han måste bli mördare av personliga skäl.

Raskolnikov är ingen yrkesförbrytare utan före detta student, han är inte identisk med

detektiven och han blir mördare av personliga, men också vetenskapliga skäl. De personliga

är avskyn mot pantlånerskan, och den ekonomiska kris som hela hans familj befinner sig i. De

vetenskapliga skälen är de nihilistiska tankarna som Raskolnikov har och som visar sig i hans

artikel i vilken han rättfärdigar våld utfört av personer som skulle kunna uppfylla något stort i

livet, dit han räknar sig själv.

Trilogin uppfyller alla tre kriterierna under punkt två. Victoria mördar sina föräldrar på grund

av övergreppen som ägde rum från det att hon var 3-4 år. Hennes pappa var förövaren, men

mamman visste om vad han gjorde men sade ingenting eller gjorde något för att hjälpa sin

dotter. Madeleine mördar alla som var med under hennes uppväxt, alla som var delaktiga i

övergreppen som gjordes mot henne och alla de som tigande såg på, hörde och visste- men

inte gjorde någonting för att stoppa det. Hon skjuter även Viggo i slutet på Pythians

anvisningar, men det är en uppgörelse de två emellan. Viggo mördar pojkarna av andra

23

Hedman (red.), Brott, kärlek, äventyr. Texter om populärlitteratur, sid. 189.

10

personliga skäl. Han föddes som kvinna, som då hon var liten angav hela sin familj till

nazisterna, och sedan antog manligt kön. Han var delaktig i människohandel och

barnpornografi, och var ofta den som köpte småpojkar som andra förgrep sig på, men som han

sedan misshandlade och mördade. En könsidentifieringskris i samband med mycket sadistiska

och brutala tankar och ett långtgående utanförskap ledde till att de små pojkarna blev mördade

och balsamerade. Victoria, Viggo och Madeleine är ingen av dem yrkesförbrytare, identisk

med detektiven och de blev alla mördare av personliga skäl.

3. Kärlek har ingen plats i en kriminalroman.

Raskolnikov hyser en slags hatkärlek till sin familj, men den tar inte stor plats. Kärleken

mellan Raskolnikov och Sonja Marmeladova blommar ut i slutet av boken, och är en viktig

del av Raskolnikovs själavandring. I övrigt finns det vänskaplig kärlek och familjär kärlek

riktad mot honom av Razumichin och hans syster och mamma. Någon större plats tar inte

kärleken i Brott och straff.

Kärlek har en plats i polisromanen som ju är en kriminalroman, men den var inte utvecklad

som genre då dessa regler skrevs 1928. Jeanette och Sofias kärlek får läsaren ta del av från

Kråkflickan till Pythians anvisningar. Jeanette har avslutat sitt äktenskap med Åke, och Sofia

försöker finna en fast punkt i hennes röriga liv/personligheter. Kärleken till sin son får

Jeanette verkligen uppleva då han blir bortrövad av Madeleine, och de andra poliserna visar

också prov på kärlekshandlingar. Avsaknaden av kärlek är annars det mest framträdande

draget i övriga morddrabbade familjer som beskrivs i böckerna, för visst kan det inte finnas

kärlek där det finns övergrepp?

4. Gärningsmannen måste vara en någorlunda viktig person, nämligen:

a. verkliga livet: det får inte vara en betjänt eller kammarjungfru;

b. boken: det måste vara en av huvudpersonerna.

Gärningsmännen/kvinnorna i alla fyra böckerna uppfyller kraven för punkt fyra, då de alla är

viktiga personer/ huvudpersoner.

5. Allt måste vara rationellt förklarligt, något fantastiskt får ej förekomma.

Då realismen i de fyra böckerna är starkt förekommande, och inget overkligt eller

övernaturligt händer är även denna regel åtföljd.

6. Beskrivningar och psykologiska analyser är överflödiga.

11

Denna regel är den som åtfölj minst i böckerna. Beskrivningar av Raskolnikovs mentala och

fysiska hälsa upptar stor del av Brott och straff, och en av huvudingredienserna i Victoria

Bergman- trilogin är just psykologiska analyser och beskrivningar av känslor och analyser av

karaktärer.

7. Vad beträffar den information som meddelas om historien, måste man hålla sig till

följande homologi: ”Författare: läsare = den skyldige: detektiven”.

Regel nummer sju gäller inte för Brott och straff då denna inte innehåller dubbelhistorien, det

vill säga att läsaren följer både utredarna och förövaren, och att läsaren redan från början vet

allt som hänt.

Trilogin följer denna regel då läsaren får vara detektiv i samma förhållande som författarna är

den skyldige. Först i slutet av den tredje boken förstår läsaren hur allt gått till, alla trådar knyts

samman och den skyldige har dras fram i ljuset. Till viss del är även Victoria Bergman en

detektiv då hon förtvivlat nystar i sitt inre för att hitta svaret på vem hon egentligen är. Då

boken är upplagd så att läsaren till en början misstänker Victoria för att vara mördaren uppstår

en paradox.

8. Banala situationer och lösningar undviks.

Inga banala situationer eller lösningar återfinns i böckerna. Med banal menas sådana som

tidigare beskrivits åtskilliga gånger eller som är nödlösningar av författaren, som t.ex. att

mördaren visar sig vara en tvilling till den misstänkte eller att detektiven hittar mördaren

genom att matcha cigarettfimpar på mordplatsen med den misstänktes föredragna märke.

Däremot matchas Viggo Dürers icke existerande fingeravtryck med liknande på mordoffren.

Kan tyckas banalt som en vanlig fingeravtrycksanalys, men är egentligen ingen lösning på

morden.

2.3 Psykoanalys och litteratur

Psykoanalysen är den vetenskapsgren som lanserades av Sigmund Freud under andra hälften

av 1800- talet. Den psykoanalytiska teorin är en samling hypoteser om psykets funktion och

utveckling hos människan, både sjuklig och normal funktion. Det läggs stor vikt vid

12

omedvetna psykiska processer.24

Freud upptäckte under sitt arbete med hypnos att bortträngda

minnen gick att framkalla och därmed få starka känslor att urladdas. Patienten visade ett

motstånd mot läkarens försök att under hypnos befria psyket från minnena i det

undermedvetna, och detta tolkade Freud som patienternas försvar mot att plocka fram

ångestfyllda minnen. Han tillägnade sig kunskap om hur man kunde försvaga detta försvar

genom att patienterna fick tryggheten att associera fritt till vad som de kommer att tänka på

under tiden som analytikern försöker tolka dessa associationer som uttryck för underliggande

psykiska konflikter från tidigare livsfaser.25

Freud hade många teorier om hur själslivet

utvecklas under barn- och ungdomstiden. Han utgick från att barnet redan från början har en

beredskap att utveckla ett omedvetet själsliv, dit obehagliga upplevelser blir undanträngda och

därmed otillgängliga för medvetandet genom det omedvetna försvaret. Grundtanken i Freuds

psykologi blev de psykodynamiska teorierna om bortträngda föreställningar med en

inneboende kraft att ta sig upp mot medvetandet utan att stoppas av det egna jagets försvar.26

Från psykoanalysens början har dess teoretiska skrifter haft ett innehåll med illustrerade

exempel från sagan, myten och litteraturens områden. Den litterära texten har ställt till

förfogande beskrivningar av generella eller specifika psykiska fenomen och processer, och

därmed fått rollen som ett analytiskt studieobjekt. Freud såg likheten mellan en del

skönlitterära verk och hans egna fallstudier, en likhet som besvärade honom en del då de

saknade den seriösa vetenskapliga prägeln. När hans resultat i övrigt var fruktlösa lyckades

han genom skönlitterära texter få insikt i vissa mentala processer och emotionella förlopp.27

Han skrev:

Skönlitterära författare är värdefulla kolleger och deras vittnesmål måste skattas högt då de har

ett sätt att förstå mycket mellan himmel och jord som vi i vår filosofi inte kunnat drömma om. I

kunskapen om de mänskliga passionerna är de långt före oss vanliga människor, därför att de

förlitar sig på krafter som vi ej gjort tillgängliga för vetenskapen. Författaren har i alla tider varit

vetenskapens föregångare.28

Psykoanalysens motståndare uppmärksammade denna likhet mellan psykoanalys och litteratur

och den användes som ett argument mot värdet och äktheten i upptäckter och teoribildning.

Freud tvingades problematisera detta och upptäckte att den strukturerade berättelsen hade en

24

Charles Brenner, Psykoanalysens grunder, Stockholm: Prisma Magnum, 1989, sid. 11. 25

Henry Egidius, Tio teman i psykologins historia, Lund: Studentlitteratur, 2001, sid. 191. 26

Egidius, Tio teman i psykologins historia, sid. 193. 27

Lars Nylander (red.), Litteratur och psykoanalys, Stockholm: Norstedts förlag, 1986, sid. 9. 28

Nylander (red.), Litteratur och psykoanalys, sid. 10.

13

identitetsskapande betydelse för läsaren och att denne även hade svårigheter med att skilja på

egna minnen och fantasier. 29

Freud laborerade under 1890- talet med sin traumateori om

hysterins uppkomst. Han ansåg att en traumatisk sexuell händelse i barndomen skulle vara

den direkta och nödvändiga orsaken till en senare utbruten hysteri. Målet med den fria

associationstekniken som nämnts tidigare i detta kapitel blev att få patienten att minnas den

bortträngda händelsen, och i och med det kunna emotionellt bearbeta den och till slut slippa

hysterins symptom. Bortträngning är den först beskrivna och mest diskuterade

försvarsmekanismen i psykoanalytisk litteratur. Den utövas genom en jagaktivitet som hindrar

oönskade detimpulser att komma åt medvetandet. Freud började förstå att han som analytiker

samarbetade med den analyserade och bearbetade och förändrade dennes livshistoria. I den

generella dekonstruktionen av dikotomin verklighet- fiktion användes ofta den litterära texten

som förtydligande exemplifiering av de processer, tolkningar och teorier som skulle

formuleras.30

2.4 Psykologisk analys av Raskolnikov

Den psykologiska analysen av en litterär gestalt kan ge fördjupad människoförståelse.

Dostojevskij betraktades som en stor psykolog och människokännare och Wikström försöker i

sin bok att belysa religionens psykologiska betydelse för karaktärerna i Brott och straff, då

främst Raskolnikov. Han gör en analys av religionens psykologiska roll för en person i ett

episkt universum.31

Enligt Wikström framhöll Dostojevskij gång på gång att karaktärerna i

hans romaner kan jämföras med och bekräftas av verkligheten. Vi föreställer oss en människa

på samma sätt oavsett om den har funnits på riktigt eller bara existerar i romanens värld,

eftersom de verktyg vi har till att analysera dem är desamma i båda fallen.32

Tiden före mordet

Raskolnikov uppvisade tiden före morden tecken på retlighet och överspändhet, han hade

blivit väldigt självupptagen och isolerat sig så att han var rädd för att träffa folk. Han var

medveten om sin fattigdom, men brydde sig inte längre om det.33

”Djupare i snusk och röra kunde

29

Nylander (red.), Litteratur och psykoanalys, sid. 12. 30

Nylander (red.), Litteratur och psykoanalys, sid. 16. 31

Wikström, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff, sid. 13. 32

Wikström, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff, sid. 20. 33

Dostojevskij, Brott och straff, sid. 7. Resterande noter, förutom citatnoter, från detta verk kommer att ligga inbäddade i texten.

14

man knappast sjunka, men i sitt nuvarande sinnestillstånd fann Raskolnikov det rentav trivsamt. Han hade

isolerat sig fullkomligt från alla […].” 34

Han fantiserade om att mörda, och kom ofta på sig själv

med att ha monologer. Hans tankar blev virriga då han inte åt ordentligt, och han var mycket

illa klädd. (sid. 9) Då han besökte pantlånerskan gjorde hon honom illa berörd, och tanken på

mordet ansåg han vara vidrigt. (sid. 13) Illa berörd och förvirrad kände han ändå en stark

upphetsning som gjorde honom berusad. (sid. 14) Det hände honom ofta att han promenerade

någonstans, men sedan inte hade någon aning om vilken väg han tagit. (sid. 57) Efter en

febrig dröm som gjorde att hans kropp kändes trasig och hans själ fylld av mörker började han

tvivla på att han verkligen skulle kunna utföra mordet som han planerat. (sid. 73) Då han fick

reda på den avgörande detaljen som gjorde att han skulle utföra mordet blev han skräckslagen,

slutade tänka och att ha en vilja. (sid. 76) Han kände en våldsam avsky gentemot

pantlånerskan, och då han lyssnade på ett samtal mellan en officer och en student fick han

höra att de ansåg henne vara ett vidrigt as och att hon förslavat sin arvslösa syster. (sid. 78)

Då Raskolnikov lyssnade vidare rättfärdigade de ett mord på pantlånerskan, då hennes pengar

skulle kunna användas till att rädda åtskilliga andra från misär och undergång. Raskolnikov

blev otroligt upphetsad av samtalet då dessa tankar var exakt desamma som hans. (sid. 81)

Han började förbereda sig för att bli en mördare, och fann inga motargument. (sid. 86) Han

kände ingen ängslan, var inte rädd och slogs av sin egen förslagenhet då han väntade på att bli

insläppt hos gumman (sid. 88-91).

Redan i början av boken uppvisar Raskolnikov tecken på schizofreni, då han isolerat sig från

omgivningen, levde i fattigdom och smuts utan att bry sig om det. Hans omedvetna lever fritt

utan att han är medveten om det, och det är därför han har ett stort sömnbehov och uppvisar

tecken på psykisk sjukdom. Han funderar på varför han inte längre vill göra de sakerna som

han gjort tidigare, men finner inget svar. Hans irrfärder genom staden tyder också på

schizofreni då de är mycket desorganiserade. Han är en introvert person, och detta förstärks

av att han ser ner på andra människor och upphöjer sig själv. Avsaknaden av känslor och

oviljan att ta sig för någonting bidrar också till bilden av schizofren person. Till en början

tvivlar han på sin egen mördarkompetens, men blir säker på sin sak då han får sina tankar

verifierade av någon annan samt att han känner en våldsam avsky gentemot pantlånerskan.

Raskolnikov kan inte tänka på mordet som just ett mord, utan han refererar till det som ”det

där”. Wikström menar att tanken på mordet och den känslomässiga upplevelsen av att döda

hålls tillbaka och tankens innehåll hamnar mellan det medvetna och det omedvetna, men

34

Dostojevskij, Brott och straff, sid. 36.

15

känslostormen som tillhör tanken ligger och pulserar i det omedvetna.35

Då Raskolnikov

tänker tanken att det är rättfärdigat att mörda pantlånerskan finns detta till största del i hans

medvetna, men då denna tanke är så hotfull mot medvetandet dras det delvis ner i det

omedvetna. Enligt Wikström beror då Raskolnikovs schizofrena beteende till viss del på de

omedvetna tankar han har om mordet.36

Det medvetna utför splitting av personligheten för att

försvara sig och han är inte medveten om hur hans kropp reagerar. I samband med att

Raskolnikov får höra att pantlånerskan ska vara ensam hemma på kvällen och således skulle

kunna mördas utan vittnen löses enligt Wikström den tunna hinna mellan medvetandet och det

omedvetna upp och han förs utan sitt eget medvetande till brottsplatsen och mördar henne

tvångsmässigt.37

Varje gång Raskolnikov tänker på något som är psykiskt ansträngande

drabbas han av feber, en feber som uppkommer då psyket inte klarar av att hantera pressen

som kommer utifrån. Denna feber får honom att bli ännu mer förvirrad och han dras in i en

nedåtgående spiral av schizofren karaktär.

Tiden under mordet

Då Raskolnikov kom in till pantlånerskan var han blek och armarna hade blivit alldeles

darriga. Det gick runt i huvudet på honom och då gumman upptäckte att panten han hade tagit

med sig var falsk kände han att han inte hade mer tid på sig så han slog till henne över

huvudet med yxan nästan automatiskt och till synes utan kraft. När han slagit återfick han

kraften och fortsatte därför att slå med yxan mot hennes huvud. Han var helt vid sina sinnens

fulla bruk, och aktade sig för att bli nerblodad. (sid. 91-93) Han fick för ett ögonblick lust att

fly därifrån, men sansade sig snabbt och började hetsigt försöka få med sig så mycket av

värde som möjligt. Då pantlånerskans syster kom hem kastade han sig över henne och högg

ihjäl även henne med yxan. Efter det andra mordet drabbades han av panik och ville komma

därifrån så fort som möjligt. Han hade sinnesnärvaro nog att tvätta av sina händer och yxan,

och undertiden kände han en avsky stiga i kroppen inför vad han hade gjort. Denna avsky

gjorde att han inte kunde stjäla med dyrbarheter och han beslöt sig för att lämna lägenheten.

(sid. 96-97) Han kände sig mer död än levande och morden hade gjort honom mycket

försvagad, han kunde knappt gå, och badade i svett. När han kom hem var han inte riktigt vid

medvetande, men var kallblodig nog att lägga tillbaka yxan där han lånat den. Han lade sig på

35

Wikström, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff, sid. 71. 36

Wikström, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff, sid. 68-69. 37

Wikström, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff, sid. 93.

16

sin säng, men somnade inte, utan låg i en slags dvala utan att kunna fästa tankarna på något.

(sid. 103-104)

Under själva morden var Raskolnikov märkbart klar, och inga tecken på sinnesrubbning

fanns. Han utförde mordet som han planerat, och hade inga bekymmer med att även mörda

pantlånerskan syster. Hans sinne var rent då han undanröjde bevis och lade tillbaka

mordvapnet, men eftersom han inte tog med sig allt det bytet som rånmordet skulle kunna

generera kan det tolkas som att han inte riktigt visste vad han gjorde. Det kan även ha sin

grund i att han egentligen inte var ute efter pengarna, utan enbart efter att mörda och drevs av

sitt omedvetna. Den avsky han kände uppstod då han mördat den oskyldiga, och även den

bidrog till att han lämnade lägenheten innan han tagit allt av värde. Känslolösheten under

morden visar på en schizofren personlighet, och även viljelösheten att ta med sig stöldgods.

Wikström diskuterar i sin bok symbolvärde, och han anser det vara märkligt att i samma stund

som Raskolnikov dödar gumman även dödar sina omedvetna känslor och får syn på ett kors

som hon bär runt halsen. Korset är en av de viktigaste symbolerna inom buddhistiska och

hinduistiska ritualer som kallas mandala. C G Jung betraktade mandalan som ett plan över det

mänskliga psyket vilket avslöjar sinnets djupare struktur.38

Efter morden

När Raskolnikov vaknade och mindes vad han hade gjort trodde han att han höll på att bli

galen. Han hade frossbrytningar av en feber som slagit till under hans dvala. (sid. 107) Frossa

och förvirring följde honom, och då Raskolnikov blev kallad till polisstationen till förhör

trodde han att han skulle erkänna på grund av att han började yra. Han märkte själv att han var

fruktansvärt förvirrad. (sid. 115) ”Det var illa nog att varenda människa han mötte stirrade på honom och

vände sig om efter honom- det verkade som om de inte hade annat att göra. ’Hur kommer det sig?’ tänkte han.

’Eller är det kanske bara jag som inbillar mig’?”39

Han funderade på om han utfört morden medvetet och inte på grund av dårskap, och kom

fram till att det hela berodde på sjukdom, och att han plågat och pinat sig själv. (sid. 131) Han

blev efter morden sjuk, hade feberyrsel och förlorade medvetandet, läkaren förklarade det

med nervkrångel. (sid. 139) När han började vakna till liv igen undrade han om det var febern

som var orsak till hans tankar, eller om tankarna överhuvudtaget var verkliga. Hans sjukliga,

osammanhängande tankar började bli ännu mer förvirrade. (sid. 151) Läkaren reagerade på att

38

Wikström, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff, sid. 84. 39

Dostojevskij, Brott och straff, sid. 128.

17

Raskolnikov var likgiltig inför allt, utom morden på pantlånerskan och hennes syster, och

vännen Razumichin höll med. (sid. 181) Då Raskolnikov satt med polissekreterare Zamjotov

och nästan bekände morden, var han blek och framstod som galen, men efteråt darrade han i

kroppen av en konstig hysterisk upphetsning vilken han upplevde som intensivt njutningsfylld

samtidigt som han var dyster och oerhört trött. (sid. 195) ”Jag har fått nog! […] Jag är trött på alla

inbillningar, jag är trött på alla påhittade fasor, trött på alla spöken!”40

Då Raskolnikov för första gången på länge mötte sin mor och syster skrämde hans blick

modern, för i den såg hon en smärta som låg på gränsen till lidande. Men, på samma gång såg

hon något fixerat och vanvettigt i den. (sid. 231) Razumichin beskrev sin vän Raskolnikov för

dennes familj som sådan att det i honom befann sig två diametralt motsatta karaktärer som

skiftade inom honom, då han ena stunden var kall och känslolös men i den andra god och

generös. Vidare berättade Razumichin att Raskolnikov blivit misstänksam och hypokondrisk.

(sid. 252) I sin artikel studerade Raskolnikov brottslingens psykologiska tillstånd under

förbrytelsens hela förlopp, och hävdade att brottet alltid åtföljdes av sjukdom. (sid. 302)

”Kanske är jag direkt rubbad och kanske är allt som hänt de sista dagarna bara sådant som jag har inbillat

mig…” 41

Då Sonja Marmeladova blev beskylld för att ha stulit en hundrarubelsedel tog Raskolnikov

hennes parti, aktivt och energiskt, trots att han själv bar på mycket lidande och rädsla.

Raskolnikov tyckte att det var skönt att för det tillfället slippa sina egna känslouttryck och

ville ge uttryck för den värme och tillgivenhet han kände gentemot Sonja. (sid. 468) I ett

förvirrat tillstånd av alla känslor bekände han morden för Sonja, och hävdade att det var för

att han ville bli en Napoleon som han mördade. En Napoleon, en mäktig man som kan handla

utan att tänka på synd. (sid. 479) Raskolnikov ville mörda för sitt eget nöjes skull, för att han

hade rätt att mörda. Men, han ansåg också att han mördade sig själv i samma stund som han

mördade gumman. (sid. 484) Mot slutet av romanen är sammanblandningen av fantasi och

verklighet för Raskolnikov mycket påtaglig, och han plågas av en ängslan och ångest som

ibland övergår i panisk skräck. (sid. 507) När Raskolnikov skulle gå till polisen för att

erkänna, för att slippa alla tunga känslor som tryckt ner honom så länge, frågade han sin

syster varför han skulle erkänna, för han ansåg sig inte vara skyldig till något brott. (sid. 593-

594) Sonja följde honom på hans sorgefärd mot bekännandet och han kände då att han alltid

skulle ha henne till följeslagare och detta grep honom djupt. (sid. 605)

40

Dostojevskij, Brott och straff, sid. 221. 41

Dostojevskij, Brott och straff, sid. 344.

18

Efter morden verkar Raskolnikov ha drabbats av en psykos, han är extremt förvirrad och kan

inte skilja på fantasi och verklighet. Han har vanföreställningar om sig själv och om världen

utanför, och lider ständigt av ängslan och ångest. Om Raskolnikov skulle ha varit schizofren

så passar hans splittrade person väl in på beskrivningen, för ingen verkar riktigt förstå vad det

är han talar om eller varför han agerar som han gör. Han verkade likgiltig inför allt annat än

morden, var helt fixerad av dem, och omgivningen såg på honom som om han vore galen.

Enligt Razumichin hade han två personligheter inom sig, men det går inte att tala om en

dissociativ identitetsstörning, utan det hela kan förklaras utifrån begreppet splitting. Genom

att ha sina två sidor i personligheten skyddade sig Raskolnikov så att de dåliga sidorna inte

skulle ta över helt. Att minnas lösryckt blev ett slags självförsvar för att minnena plågade

honom. Då han frågar sig själv om morden hade varit medvetna eller berott på dårskap visar

det för läsaren att han inte varit medveten om vad som hände. Om Raskolnikov hade varit en

mäktig man som Napoleon skulle han inte ha haft några känslor efter morden. En stor man har

enligt honom rätt att döda utan att känna skuld.

Enligt Wikström beror Raskolnikovs känslor av äckel, vånda, vanmakt och skuld på

omedvetna processer som följer på de medvetna. Han väljer att mörda för att han har rätt till

det, och ser inget fel i handlingen medvetet, men hans omedvetna reagerar annorlunda och det

är därför han är så förvirrad över sina känslor efter handlingen.42

Den statiska kampen mellan

hans medvetna och omedvetna gör honom psykiskt utmattad och hela kroppen drabbas av det.

Raskolnikovs feberlika tillstånd förklaras på detta sätt hos Wikström. Då Raskolnikov tycker

att någonting händer ”plötsligt” eller ”utan att han förstår varför” beror det enligt Wikström

på kampen mellan det medvetna och det omedvetna.43

När Raskolnikov kommit insikt om

någonting känner han ett slags lugn, och när han kommer ut från ett hus där det hänt

obehagliga saker faller han i den dvala som gör att han inte minns vilken väg han gått hem för

att hans kropp blivit så ansträngd av det obehagliga att den stängt av medvetandet.

När Raskolnikov tänker tillbaka på morden benämner han dem inte med dess rätta ord utan

tänker på det som ”det där”, enligt Wikström är även detta ett tecken på att han försöker

distansera sig till morden och hålla alla känslor kring det i det omedvetna, men om han gör

det utan att veta om det framkommer inte.44

När Raskolnikov utförde morden, och därmed

även mordet på sig själv, önskade hans omedvetna att han skulle erkänna för att få leva igen.

42

Wikström, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff, sid. 68. 43

Wikström, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff, sid. 69. 44

Wikström, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff, sid. 70.

19

Samtidigt ville hans medvetande inte erkänna och således inte leva. Följden av detta blev en

lång pina han eftersom han väntade med att erkänna och därmed också att leva. Wikström

menar att handlandet då Raskolnikov skulle gå in på polishuset och anmäla sig grundar sig i

att Dostojevskij velat understryka vikten av att Raskolnikov först i denna stund, då han var

beredd att emottaga hela sin skuld kunde betraktas som en hel människa, och att även

Raskolnikov själv kände detta.45

2.5 Psykologisk analys av karaktärerna i trilogin

2.5.1 Viggo Dürer

Viggo är den i böckerna som mördar alla barn, de mumifierade pojkarna från Kråkflickan är

de första som nämns.

Förövaren är fortfarande i många avseenden ett barn. Hans könsidentitet kan vara splittrad och

han är antagligen i klinisk mening impotent. […] I sin ensamhet har han byggt upp en bild av sig

själv som ett geni och det är den genialiteten de andra inte kan hantera. Han anser sig vara

ämnad för någonting stort. En dag ska han slå världen med häpnad och alla andra ska förstå hans

storhet. […] Förr eller senare upptäcker han att han tänder på våld och blir sexuellt upphetsad av

att se en annan människas maktlöshet.46

Citatet är psykolog Sofia Zetterlunds gärningsmannaprofil av den som mördat de utländska

pojkarna. Den stämmer mycket väl in på Viggo Dürer, och läsaren får i tredje boken veta att

han är född som kvinna, Gilah Berkowitz, en oäkting i den judiska familj hon växt upp med.

Det var nyheten om att hon var en oäkting i samband med avund, utanförskap, skällsrop och

viskningar som gjorde att hon inte längre ville vara del av sin familj. Hon angav dem till

tyskarna under andra världskriget, och startade sin förvandling till man inne på en toalett i

Kiev. Då hon hade rakat av sig håret kände hon att hon var någon som man hade nytta av, en

som kunde arbeta. Planen som läsaren får ta del av är att hon ska bli stark, starkare än hennes

far. (Pythians anvisningar, sid. 311-314) En judisk flicka i angivarvärlden under kriget hade

ingen framtid, men en ung man hade det. Gilah lärde sig att bli en man, med manligt

könshormon och en död dansk soldats identitet. (Pythians anvisningar, sid. 339) Att vara en

flicka, och dessutom oäkting innebar att man inte hade några rättigheter, en begynnande

45

Wikström, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff, sid. 115. 46

Eriksson & Axlander- Sundquist, Pythians anvisningar, sid. 182-183. Resterande noter från trilogin kommer att finnas löpande i texten, förutom citatnoter.

20

narcissism, utanförskap och avundsjuka gjorde att Viggo kunde göra det förskräckliga, döma

sin egen familj till döden genom att ange dem till nazisterna. Det satte djupa ärr i

personligheten då Viggo gjorde detta, och att han sedan hade problem med sin könsidentitet är

inte konstigt utan snarare väntat. Senare i livet tyckte han om att klä sig i gamla kvinnokläder,

kanske för att han saknade sin mor som dött tidigt och lämnat honom ensam med fadern och

bröder som han endast kände ett utanförskap till. Mamman idoliserades och under de sista

åren i livet hade Viggo en dold strävan att efterlikna henne, ta hennes plats i världen och

hennes rättigheter. Efter att ha levt nästan hela sitt liv som man och varit gift med en kvinna

behövde han på något sätt få utlopp för sin libido och leva ut sin jagutveckling. Han kan ha

utfört könsbytet på grund av att hans omedvetna försökte skydda medvetandet från att känna

skuld inför det han gjort. Att söka sig en ny identitet på detta sätt kan liknas vid att skapa helt

nya personligheter, som vid dissociativ identitetsstörning.

När Viggo Dürer i slutet på trilogin reser till Kiev för att avsluta sitt cancerfyllda liv får

läsaren veta att han tio år tidigare haft en hypotes om att en människa i armod gör vad den blir

tillsagd, och inte ifrågasätter sina arbetsuppgifter så länge som ersättningen är tillräckligt hög.

Då hypotesen genom experiment blivit verifierad applicerade han den på människor vars

samveten var svarta och desperationen stor. Alla hade agerat som han förutspått. (Pythians

anvisningar, sid. 337) När han i dödsögonblicket tänker tillbaka på alla de mord han utfört ser

han dem som konst, och konst skapar sig själv. Han vet inte varför han skapat men ser den

som gnosis- ”ett barns lek befriad från uppsatta mål”.47

Han var förtryckt som barn och slog sig fri

genom att beröva andra människor dess frihet. Han trodde att hans experiment var viktiga,

och liksom Raskolnikov rättfärdigade han sina mord genom narcissism och sin syn på det

egna jagets storhet. Att han dessutom sexuellt tände på att se t.ex. pojkar slåss med varandra

till dess att en av dem dog visar på en tydlig sexuell störning.

När cancern nästan helt förtärt hans kropp och han visste att Madeleine skulle uppfylla sin del

av avtalet, verkar det som att han mådde mycket dåligt även psykiskt. Det framgår inte om det

är på grund av alla bestialiska saker som han gjort i sitt liv, eller om anledningen finns i

barndomen. Han använde sig av en tumskruv för att känna smärta, för att psykisk smärta kan

fördrivas med fysiska medel. Han frågar sig i sina sista minuter i livet: ”Vad är samvete? tänker

47

Eriksson & Axlander- Sundquist, Pythians anvisningar, sid. 364.

21

hon. Ånger? Kan man ångra ett helt liv?”48

Med hjälp av Madeleine får han sin sista önskan att bli

uppfylld, att själv avsluta sitt liv innan cancerns alla mödor helt greppat honom.

2.5.2 Madeleine Silfverberg

Den första beskrivningen av henne i böckerna lyder: ”Mardrömmen kommer till Stockholm klädd i en

koboltblå kappa.”49 Madeleine var den som utförde morden på alla som var med under hennes

barndom, hon hjälpte också Viggo Dürer med att hämta utländska barn till Sverige som hon

fick lära sig att balsamera. Hon var dotter och syster till Victoria Bergman och de båda hade

en liknande förvirrad och otäck uppväxt. Madeleine blev vid födseln bortadopterad till

pedofilen Peo och hans lika skyldiga hustru Charlotte, de lät henne bli lobotomerad och

medicinerade henne kraftigt för att hennes psykiska besvär skulle försvinna. I stället

förvärrades hennes hämningslöshet, impulskontrollen försvann och hennes intelligens

utvecklades till att bli närmast geniartad. (Pythians anvisningar, sid. 257) Under alla år som

hon spenderade på institutioner hävdade hon att Peo förgripit sig på henne, att fler personer

varit inblandade och att Charlotte alltid vetat om det. Ingen trodde på henne, dels för att

Charlotte berättade att hon alltid haft en livlig fantasi, dels för att hon ansågs psykotisk med

svåra vanföreställningar. (Hungerelden, sid. 262) Hon försökte alltid att glömma det som hade

varit, men misslyckades alltid. Hon hade hört berättas om sin biologiska mammas liv, levt sitt

eget och börjat längta efter hämnd. På grund av sin lobotomering och det liv hon levt såg hon

det som andra människor inte kunde se. Hennes sinnen var mycket välutvecklade men ingen

kunde se in i hennes inre. Hon kunde se människors ångest och deras onda tankar och var

alltid närvarande i nuet. (Pythians anvisningar, sid. 19-20) Den självbild hon haft hade varit

den som Nemesis, hämndgudinnan, och då hon bevittnade sin fostermamma avsluta sitt liv

kände hon en tillfredsställelse för att hon var på väg att fullborda något som hon vigt sitt liv

till. (Pythians anvisningar, sid. 108)

I många primitiva kulturer var hämnd en plikt, en grundläggande rättighet som syftade till att ge

den kränkte möjlighet att återfå respekt. […] Hon hade lärt sig att alla människor lever sina liv i

två olika världar. Det ena är ett prosaiskt liv och det andra ett poetiskt, men bara vissa har

förmågan att röra sig mellan världarna och uppleva dem som antingen åtskilda från varandra

eller synkrona, symbiotiska.50

48

Eriksson & Axlander- Sundquist, Pythians anvisningar, sid. 361. 49

Eriksson & Axlander- Sundquist, Hungerelden, sid. 7. 50

Eriksson & Axlander- Sundquist, Pythians anvisningar, sid. 203.

22

När hon fått sin hämnd ville hon sluta hata och istället börja älska, hon planerade en tid för

förlåtelse och i slutet av den sista boken steg hon ut ur mörkret där hon tillbringat sitt liv.

(Pythians anvisningar, sid. 58) Att hon upplevdes som psykotisk och hade andra psykiska

problem och vredesutbrott var en följd av upprepade övergrepp, och kanske till viss del att

hon tappades i golvet när hon var liten. Hämnden hon planerade känns rättfärdigad och

behöver egentligen inte betyda att hon är psykiskt sjuk, men att hon mördar en oskyldig pojke

på väg mot sin frigörelse är inte friskt. Hon ansåg sig ha den rätten då han enbart var collateral

damage. Hon var ett offer som blev förövare, och läsaren förstår hennes hämnd och lider med

henne. Redan som liten ställdes hon till Viggo Dürers förfogande, han förgrep sig inte på

henne, men såg möjligheterna till en efterträdare i henne. Han tränade henne till att ta över

hans livsverk och experiment med människor och litade på att hon skulle fullfölja alla delar i

det avtal de haft. Barndomstraumat och lobotomeringen gjorde att hon hade utvecklat en stor

brist på empati. Hon är klart narcissistisk, och visar tecken på psykopati. Hon uppvisar inga

tecken på medlidande för andra, håller sig för sig själv i samhället, har ingen impulskontroll,

känner ingen skuld och har förmodligen svag identitetskänsla då det upprepade gånger

beskrivs hur förvirrad hon var som barn och hur hon lätt leddes av Viggo Dürer till att ta del

av hans galenskaper.51

Ingen förklaring ges till varför hon ställer upp på att hjälpa Viggo med

alla barn förutom den läsaren finner i hennes personlighet.

2.5.3 Victoria Bergman

Huvudpersonen i de tre böckerna är Victoria Bergman, även om läsaren inte från början

förstår vem/vilka hon är. Hon lider av dissociativ identitetsstörning och har många olika

personligheter. Victoria Bergman är Reptilen som bara gör vad den känner för, och som

tillkom för att hon skulle kunna äta, sova och älska, men hon är även Sömngångaren som står

utanför alla personligheter och tittar på. Sofia Zetterlund är den personlighet som Victoria

skapade när hon skulle få en ny start i livet och lämna barndomen bakom sig. Arbetaren,

Gnällspiken och Analytikern baseras på två flickor från skoltiden hon haft i Sigtuna, skapade

för att utföra hjärndöda sysslor och som substitut för känslor som hon inte tyckte om.

(Pythians anvisningar, sid. 102) Solace Aim Nuit, skapad för att ta över då pappans krav blev

för stora, är den som bar Madeleine i nio månader och sedan födde henne. Gao Lian föddes på

grund av behovet av makt, närhet och fysisk utmattning, men även för att kanalisera ut skuld

51

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=psykopati, (2013-04-06).

23

och barndomsminnen från Danmark. Kanske existerade Gao främst som ett substitut för

Madeleine. Kråkflickan som inte går att kontrollera är en blandning av alla dessa, men inte

Sömngångaren för hon vet inte om att Kråkflickan finns. Victoria skapade alla dessa

personligheter för att överleva och orka leva vidare efter alla pappans övergrepp. (Pythians

anvisningar, sid. 36) Sofia beskriver Victorias ego på följande sätt: ”En lek med identiteter […]

Hennes ego är så narcissistiskt att hon tror att hon känner varenda människa och att de känner henne. Hon själv

står i världens centrum och hennes ego är fortfarande ett barns. Såhär känns Victoria Bergmens ego […].” 52

Sofia tror att Victoria är en av hennes patienter, och hon lyssnar på bandinspelningar från

terapisessioner som de haft. Hon hamnar som i en dvala och tiden försvinner när hon lyssnar,

ibland finns det inget band i spelaren och Sofia börjar ana att Victoria finns inuti henne själv.

Minnesbilder som Victoria berättar ser Sofia lika tydligt som om de vore en film. På grund av

detta börjar Sofia misstänka att det är Victoria som mördat folket från Sigtuna och männen

som figurerat i deras liv. Från början anses Victoria av polisen vara den presumtiva förövaren

i fallet med de mumifierade pojkarna, och Sofia hittar mer bevisning för att det är Victoria.

Hon har läst på om balsamering och tror att hela hennes kök är fullt av utrustning för att

utföra dessa. Hon tror också att hon håller pojkar instängda i sin lägenhet, och vaknar utan att

veta vad hon gjort på nätterna. Minnesluckorna beror på att hon på nätterna varit Victoria som

varit ute och haft sex med män för att genom de skuldkänslor och tomheten som följde kunnat

trösta sig själv, och därmed låta sin hungereld/libido brinna. Läsaren följer Sofias

minnesluckor och förvirring samtidigt som den får ta del av hur det går till när Madeleine

interagerar med barnen. Läsaren får i Kråkflickan beskrivet hur en kvinnlig person befinner

sig i ett kök som är inrett som ett obduktionsrum, hon utför en balsamering och ordnar

kroppen efteråt. Man luras att tro att det är Sofia i form av Victoria, men vid en andra läsning

förstår man att det är Madeleine som hjälper Viggo att ta hand om en av hans pojkar.

(Kråkflickan sid. 190)

Böckerna bygger på att Victoria ska misstänkas, av läsarna, polisen och av henne själv så att

det först i upplösningen av handlingen avslöjas vem mördaren är. De terapisamtal Sofia har

med Victoria är terapi genom självhypnos och hon utför denna då Victoria länge varit den

minst dominerande av de båda, och nu önskar få leva fritt igen. Sofia använder sig

undermedvetet av Freuds fria association under hypnos för att få fram så mycket information

som möjligt. Sofia som är psykolog förstår att hon har flera personligheter, men verkar inte

fundera särskilt mycket om varför.

52

Eriksson & Axlander- Sundquist, Pythians anvisningar, sid. 150.

24

Victorias barndomsvän Martin dog då hon var tillsammans med honom, och hon tror att hon

mördat honom, men i slutet av bok tre visar det sig att det var skolkamrater till honom som

oavsiktligt mördat honom. Victorias barnpsykolog trodde att det var hennes skuldkänslor för

Martins död som framkallat hallucinationer, psykos, paranoia och posttraumatisk stress.

(Kråkflickan, sid. 189) I samband med Martins död utlöstes hos henne allt detta, för att han

var hennes enda vän. Skuldkänslor över hans död och saknaden efter honom var de utlösande

faktorerna, men den främsta anledningen var våldtäkterna hennes pappa utfört med mammans

stillatigande medgivande.

Victorias föräldrar blir också mördade, och i det fallet är det tydligt att det är Victoria som

utför handlingen. Hon vill kunna bryta med det förflutna, bli en hel människa och samtidigt få

sin hämnd. En fullt frisk människa kanske inte skulle ha hanterat situationen på samma sätt,

men även om hon vore fullt frisk psykiskt skulle det inte vara konstigt att hon önskade hämnd,

det hon varit med om som barn var oförlåtligt.

Victoria hörde röster redan som liten och när hon blev sexton så frågade rösten henne

ständigt: Törs du? Victoria själv tolkade det som att rösten frågade om hon vågade ta livet av

sig, och hon kämpade länge med denna fråga och försökte även att göra det en gång, utan att

lyckas. Då tystnade rösten, förmodligen för att hon hade bevisat att hon vågade. (Kråkflickan,

sid. 238) Tydliga tecken på psykos är just hallucinationer, och Victoria drabbades nog redan

som liten av en psykos, även denna till följd av det oförlåtliga hon gått igenom. I slutet på den

första boken förenades Sofia med Victoria för en stund och hon kände sig då hel, tillsammans

med Gao pratade om allt som hänt de senaste tjugo åren. Hon dukade till middag för fem av

sina personligheter och sedan åt och drack de tillsammans. (Kråkflickan, sid. 385) Sofia har

stora minnesluckor där hon förstår att det är Victoria som levt, och hon vet att hon har varit

med om saker som inte kan beskrivas. (Hungerelden, sid. 28) Sofia inser att hennes

personlighet består av lika delar masochism och dissociation, hon plågar sig själv genom att

anta personligheter som tidigare i livet plågat henne, och hon avleder sitt eget helvete genom

andra personligheter. Hon vill inte att Victoria Bergman ska existera, för hon bär på ett stort

mörker och mycket lidande. (Hungerelden, sid. 273)

En av få gånger i böckerna som Victoria Bergman eller någon av hennes personligheter gråter

är då hon berättar för sin psykolog om hur hon fick lämna bort sitt barn. (Pythians

anvisningar, sid. 175) Hon vill kunna berätta allt för sin älskarinna Jeanette, men rädsla för

hur Jeanette då kommer att reagera och skam över det som har hänt stoppar henne. Hon kan

25

inte lita på sina minnen, för de är andras minnen, och minnen kan ändras över tid och antingen

idolisera eller demonisera en händelse. (Kråkflickan, sid. 295) Sofia inser till slut att hon har

blandat ihop minnesbilder och skapat nya minnen utifrån många händelser. När hon läst

historier om barnsoldater och träffat dem har hon blandat ihop allt i sin hjärna till att tro att

det är patienten Samuel Bai som berättat dem för henne. Hon tror att hon har mördat sin

pojkvän Lasse, men i själva verket lever han och hon har bara läst om andra händelser som

fått henne att tro att så var fallet.

Vid sidan av de dissociativa dragen, fanns inslag av tvångsmässigt beteende och Sofia hade till

och med noterat något som tydde på Savant syndrom. […] Allt sammantaget gjorde att Victoria

Bergmans personlighet var den exempellöst mest komplicerade Sofia haft under sina tio år som

privatpraktiserande terapeut.53

2.6 Didaktisk analys

Dagens litteratur har ersatts av andra medier, där film och tv-serier, tv- och dataspel tar mest

plats, för de flesta ungdomar hamnar den äldre litteraturen långt borta från deras levnadsvärld.

Filmer som Twilight och Hungerspelen har fått många ungdomar att läsa böckerna efter det

att de sett filmerna, men dessa tillhör populärlitteraturen och inte finkulturen. Hur ska det då

gå till för att få intresset för den äldre litteraturen att växa, och att eleverna ska kunna ta del av

det så rika språk och innehåll som finns i dessa och kunna tillgodogöra sig dem?

På skolverkets hemsida beskrivs ämnet svenska som kärna för språk och litteratur. Språket

ska bland annat hjälpa eleverna att uttrycka sin personlighet, och med hjälp av skönlitteratur

lära känna sin omvärld, sina medmänniskor och sig själv. Vidare står det att:

Eleverna ska ges möjlighet att i skönlitteraturen se såväl det särskiljande som det

allmänmänskliga i tid och rum. Undervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar

förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som

källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och

föreställningsvärldar. Den ska utmana eleverna till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv.54

Viktor Uvehammer beskriver vikten av litteratur i skolan, och menar att styrdokument och

lärarkår står bakom litteraturens roll i undervisningen. Litteratur som innehåller fördomar,

rasism och främlingsfientlighet eller ideal som skolan inte vill ta del av har ingen plats i

53

Eriksson & Axlander- Sundquist, Kråkflickan, sid. 62-63. 54

http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/gymnasieutbildning/amnes-och-laroplaner/sve, (2013-04-06).

26

undervisningen, inte heller litteratur med omotiverade våldshandlingar.55

Vidare skriver han

om den äldre ”bra” litteraturens plats i undervisningen. Den anses av många vara för tung och

svårbegriplig för eleverna som ser den som något akademiskt ouppnåeligt som ligger långt

borta från deras egen begreppsvärld. Dagens kultur anses vara rent destruktiv i jämförelse

med den ”bra” litteraturen enligt Uvehammer. Att eleverna ser den äldre litteraturen som

ingår i kanon som någonting som ska stå över deras egen kultur bidrar till den motvilja

eleverna har för att läsa den.56

Uvehammer citerar den amerikanska läs- och skrivforskaren

Judith A Langer som hävdar att genom att läsa litteratur finner läsaren sig själv, kan föreställa

sig andra, värdesätta de skillnader som finns och söka efter rättvisa.57

Alla dessa lärdomar

finns med i styrdokumenten och är särskilt viktiga i dagens multinationella samhälle. Vidare

skriver Uvehammer att litteraturen är ett verktyg som lärare kan använda sig av för att väcka

frågor hos eleverna, och leda dem in på en viktig väg mot bildning.58

Litteratur utgör ett unikt inslag i skolans värld eftersom den hjälper elever att själva fastställa

skillnader mellan objektivt och subjektivt tänkande genom att sätta in dessa förhållningssätt i ett

vardagssammanhang: ”berättelsen är den form genom vilken vi oftast upplever subjektiv

verklighet. Och berättelsen kräver, förkroppsligar och är mänsklig vardagserfarenhet”.59

Eleverna får en chans att relatera till sin egen föreställningsvärld. Om en elev får läsa om

någon som är helt olik den själv kan det öka förståelsen och empatin för denna. Även verkliga

personer och händelser får då en ny synvinkel och eleverna kan förstå sin egen omvärld

bättre. I dagens samhälle är psykisk sjukdom vanligt förekommande, och Victoria Bergman-

trilogin en skapelse av denna värld. Jag tycker inte att barn i lägre årskurser ska läsa denna

litteratur, men på gymnasiet kan den öka förståelsen för hur samhället ser ut, kanske väcka

viktiga frågor till liv hos eleverna och därmed på lång sikt förändra samhället.

Uvehammer önskar att pedagoger ska ta tillvara på chansen som ges, då eleverna läser

litteratur, att låta eleverna få reda på skeenden och sanningar om deras egen omvärld som de

aldrig skulle stött på utan litteraturens hjälp. Då varje elev och klass har en egen

55

Uvehammer, Den dubbeltydliga dubbelgångaren. En interdisciplinär analys av Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångaren, sid. 18. 56

Uvehammer, Den dubbeltydliga dubbelgångaren. En interdisciplinär analys av Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångaren, sid. 19. 57

Uvehammer, Den dubbeltydliga dubbelgångaren. En interdisciplinär analys av Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångaren, sid. 20. 58

Uvehammer, Den dubbeltydliga dubbelgångaren. En interdisciplinär analys av Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångaren, sid. 21. 59

Uvehammer, Den dubbeltydliga dubbelgångaren. En interdisciplinär analys av Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångaren, sid. 21.

27

föreställningsvärld, olika subkulturer och kunskaper, kan litteraturen också verka för att

motverka utanförskap i skolan, då klassen eller eleven hanterar problem och finner lösningar

på problem på olika sätt.60

Uvehammer gör en intressant analys av den ryska litteraturundervisningen jämfört med den

svenska. Han skriver att i Ryssland har hög utbildning och kultur ett högt anseende jämfört

med hur det är i Sverige. Den ryska skolkulturen har stort värde och vad gäller den ryska

litteraturundervisningen står den högt i kurs. De ryska eleverna får lära sig att i texter hitta

saker utanför den egna sfären för att lära sig något nytt om sig själva, och svenska elever ska i

texter leta efter saker som de själva kan relatera till, de ryska eleverna presterar därför bättre

än svenska i litteraturtolkningsuppgifter för att de lär sig använda texten på ett helt annat sätt.

Uvehammer hittar också en stor skillnad i ambitionsnivå och synen på skolans roll i Ryssland

jämfört med Sverige, detta ligger också till grund för ett bättre studieresultat.61

Liksom Uvehammer är jag övertygad om att pedagoger som vill använda sig av äldre

litteratur i sin undervisning först måste eliminera den skepsis samt de reservationer och

mentala barriärer som eleverna kan ha inför uppgiften. Denna skepsis kan motas bort genom

att läraren ger eleverna de förkunskaper som behövs för att lättare förstå texten, t.ex. genom

att berätta om författarens liv och om hur samhället såg ut på den tiden texten skrevs och

sedan dra paralleller till dagens samhälle.62

Dostojevskijs fängslande för sina revolutionära

åsikter kan jämföras med journalisten Dawit Isaaks fängslande i Eritrea för brott mot rikets

säkerhet. Genom att relatera gamla livsöden med sådana som händer idag blir det lättare för

elever att knyta an till egna problem, och elevers förståelse ökar därmed och väcker kanske ett

intresse för att lära sig mer. Paralleller kan också dras till dagens litteratur som påminner om

den äldre, Brott och straff kan jämföras med till exempel Kråkflickan. Raskolnikovs lidande

kan jämföras med Victoria Bergmans, och därmed väcka en nyfikenhet för att veta resten av

historien. Språket i de moderna böckerna är lättare för eleverna att förstå, och även om de inte

läser hela Brott och straff kanske de kan tänka sig läsa delar. Dessa delar kan ge eleverna

insyn i ett äldre språk, tankesätt och idéer som de annars kanske inte skulle lyckats erhålla.

Det krävs ett stort engagemang och kunskap av läraren i dessa fall, då urvalet av vilka delar

som ska läsas ska väljas ut. Eleverna måste då få chansen att läsa ett för författaren och verket 60

Uvehammer, Den dubbeltydliga dubbelgångaren. En interdisciplinär analys av Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångaren, sid. 23. 61

Uvehammer, Den dubbeltydliga dubbelgångaren. En interdisciplinär analys av Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångaren, sid. 24. 62

Uvehammer, Den dubbeltydliga dubbelgångaren. En interdisciplinär analys av Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångaren, sid. 26.

28

typiskt avsnitt. Texter läses ju bäst i sin helhet, men för att tillgodogöra sig någon del av den

äldre litteraturen kan ett urval vara aktuellt. Detta för att eleverna ska få kännedom om den

klassiska litteraturen då de flesta elever inte väljer ett klassiskt verk då de får möjligheten att

läsa en bok.

Olika skolämnen kan samarbeta kring en text, läser eleverna psykologi finns ju ett klart

samband mellan den litteratur jag använder i denna studie och riktiga så kallade cases. Inom

samhällskunskap och historia skulle läraren också kunna använda sig av denna litteratur.

Genom att läsa om historiska händelser i en skönlitterär bok kan elever tillgodogöra sig mer

av den större bilden och levandegöra historian än vad de kan genom att bara läsa ett kort

avsnitt i läroboken. Värderingar och samhällsuppbyggnad kan diskuteras, och genom

Dostojevskijs realism kan förståelse för ett annat samhälle erhållas. Även i Eriksson och

Axlander- Sundquist böcker kan paralleller till dagens samhälle dras, hur mycket är fiktion

och hur mycket stämmer in på samhället vi lever i idag? är frågor som skulle kunna ställas. I

och med detta lär sig elever också källkritik som jag anser ha stort värde inom ämnet historia

och då elever ska skriva arbeten och hämta information från t.ex. internet.

Det är lättare att motivera varför äldre litteratur som t.ex. Brott och straff ska ingå i

undervisningen än modern litteratur som Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar.

Den nytta eleverna kan ha av att enbart läsa de sistnämnda är att språket utvecklas och att

läsförståelsen ökar genom att läsa denna litteratur som enligt mig innehåller ett relativt bra

språkbruk, till skillnad från andra deckare som t.ex. Camilla Läckbergs böcker. Eleverna kan

också diskutera samhällsproblemen som finns i böckerna. Med tanke på hur kriminaliteten

ökar i världen, så kan pedagoger med hjälp av deckare belysa frågor som: varför begår

människor brott? Vems fel är det? Individens, eller samhällets? Lagens? Vad kan göras för att

förhindra brottet? Den största nyttan med denna litteratur inom ämnet svenska anser jag ändå

finnas i att komparativt studera denna litteratur i förhållande till äldre, för att kunna lyfta fram

likheter och skillnader, men främst för att öka förståelsen för den äldre litteraturen, och för att

öka intresset för densamma. I styrdokumenten beskrivs hur elever ska tillgodogöra sig andra

människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Jag tror att elever som

läser t.ex. Victoria Bergman- trilogin får en god förståelse för alla karaktärerna, och att

värdegrundsdiskussioner lätt kan uppnås efter studiet av denna. Steget till Dostojevskijs

lidande Raskolnikov är inte långt borta då man läst trilogin, enligt min uppfattning kommer

elevers förståelse för Dostojevskijs verk öka om det finns ett liknande litterärt verktyg att

använda sig av som Eriksson & Axlander- Sundquists böcker.

29

Tommie Danielsson och Lovisa Davidsson har i sin studie Raskolnikov i klassrummet. Brott

och straff som utgångspunkt för värdegrundsdiskussion i svenskämnet beskrivit vikten av att

kombinera värdegrundsarbete med litteraturundervisning. Brott och straff används som ett

underlag för värdegrundsdiskussioner i klassrummet för att elever med sin egen kunskapsbank

och värdegrund ska kunna tolka texten.63

Författarna lyfter fram två olika perspektiv på

läsningen av klassisk och ny litteratur. Å det ena perspektivet bör eleverna läsa nyare litteratur

för att det ska vara lättare för dem att känna igen sig. Genom att göra detta ska eleverna

utvecklas till samhällsmedborgare som kan förändra samhället och lösa konflikter. Å det

andra perspektivet så ska eleverna läsa litteratur från en annan tid för att kunna reflektera över

livet som samhällsmedborgare och på människolivet som en helhet. Den äldre litteraturen

handlar ofta om: ”Existentiella frågor, om människovärde och medmänsklighet, om kärlek och hat, om

godhet och missunnsamhet, om egoism, självuppoffring och solidaritet, och om liv och död.” 64 Även ny

litteratur kan ta upp dessa frågor, men oftast beskrivs de mest målande i den äldre litteraturen.

För att eleverna ska kunna bevara vårt kulturarv är det viktigt att de läser även klassisk

litteratur. Danielsson & Davidsson menar att:

Kunskaperna om omvärlden och andra personerna blir större och eleverna kan lättare leva sig in

i andra personers liv genom läsning av skönlitteratur istället för läsning av en faktatext.

Läsningen av skönlitteratur har alltså stor betydelse för identitetsutvecklingen, för

omvärldsuppfattningen samt för individens utveckling till en demokratisk medborgare.65

Teoretiskt sett kan lärare i svenska alltså fostra demokratiska medborgare med en god

omvärldsuppfattning och som genom att ha tillgodogjort sig litteraturundervisningen även har

utvecklat sina identiteter och bevarat vårt kulturarv.

3. Slutsatser och diskussion

”I det omedvetnas grottor fann jag demoner och varulvar, glömda gudars och djävlars underliga ansikten.”66

Många likheter mellan de fyra böckerna finns, men även skillnader. De största likheterna

finns hos de fyra mördarna som alla verkar lida men av olika anledningar. Raskolnikovs

63

Danielsson & Davidsson, Raskolnikov i klassrummet. Brott och straff som utgångspunkt för värdegrundsdiskussion i svenskämne, sid. 1. 64

Danielsson & Davidsson, Raskolnikov i klassrummet. Brott och straff som utgångspunkt för värdegrundsdiskussion i svenskämnet, sid. 2. 65

Danielsson & Davidsson, Raskolnikov i klassrummet. Brott och straff som utgångspunkt för värdegrundsdiskussion i svenskämnet, sid. 5. 66

Edward M. Podvoll, Galenskapens förförelse. Om psykosens väsen, Stockholm: Natur och kultur, 1999, s. 110.

30

elände börjar när fröet om att mörda har såtts. Hans olika medvetanden utkämpade strider i

hans inre, och först då han erkände kunde han bli en hel människa. Han framstår som

narcissistisk med drag av psykotisk schizofreni, med vanföreställningar och förvirring. Mest

framträdande är hans feber som uppkommit genom hans inre kamp. Raskolnikov framstår

som en ganska osympatisk person som orsakat sitt lidande själv, och det är svårt att känna

något slags medlidande med honom. Kanske dödar Raskolnikov pantlånerskan för att hon

påminner honom om hans egna dåliga sidor?

Viggo Dürer verkar inte må dåligt över att han mördar, utan det är hans könsidentitetskris

genom livet som är det ok han får bära. Det utlöses av det traumatiska angivandet av familjen

i barndomen, och finns med honom genom livet. Han är så psykiskt sjuk att han njuter av att

se andra människor lida och känner även en sexuell njutning av andras smärta. Inte på något

sätt går det att uppbringa någon förståelse för Viggos handlande.

Madeleine mördar enbart driven av hämnd, en hämnd som faktiskt är försvarbar i alla fall

utom det i vilket hon mördar ett barn för att få tillgång till hans mamma. Hon är sjukligt

driven av hämnden, och hennes psykiska sjukdom lindras först då alla hennes plågoandar har

mördats. Hennes psykiska ohälsa med narcissistiska drag är mest psykopatisk och hon

framställs som en iskall mördare. Hon liksom Viggo tar Guds plats och mördar de hon känner

för utan att ha någon ånger. Den hämnden hon utför är rättfärdigad, men det hon gör mot

barnen är oförlåtligt.

Victoria utför ”bara” ett dubbelmord, offren är hennes föräldrar. Jag har mycket svårt att se

dem som offer, då det de utsatt sitt barn för är det ohyggligaste man kan göra. Victoria känner

inte heller hon någon ånger efter att ha mördat, utan kan snarare börja sitt tillfrisknande efter

att hon gjort upp med sitt förflutna. Hennes dissociativa identitetsstörning utvecklades i

barndomen för att orka leva vidare efter pappan övergrepp. Victoria är den mördare som jag

lider mest med, hon tror att hon har utfört bestialiska handlingar, eller i alla fall att någon av

hennes personligheter mördat, men i själva verket var det bara hennes föräldrars liv som hon

avslutade. Som läsare blir personligheten Sofia hjälten som ska klara sig helskinnad ur

historien.

Efter övergrepp behöver kroppen försvara sig mot alla känslor som följer med det, och vid

upprepade övergrepp tar hjärnan till extrema åtgärder för att skydda sig. Victoria skapar olika

personlighet för att hjälpa henne att orka leva, en personlighet för varje område i livet som

agerar utifrån sitt användningsområde. Madeleine har en skadad hjärna, dels genom fallet i

31

golvet som bebis och dels genom lobotomeringen, så hon utvecklar en psykopatisk

personlighet istället för flera delpersonligheter. Viggo skapar en helt ny könsidentitet och

inom Raskolnikov finns också två olika typer av människa.

Raskolnikov utvecklar ett stort sömnbehov då hans inre kämpar, Sofia sover istället mycket

lite, men när hon försöker minnas påhittade minnen får hon epileptisk migrän jämförbar med

Raskolnikovs feber. Ett annat liknande drag hos de båda är intrycket av att drömma och att tid

och platser försvinner. Då en människa ignorerat sin intelligens skapar det möjligheter för

andra delar av medvetandet att ta över, och det är det som händer både Victoria och

Raskolnikov. Ingen av dem är psykopatiska mördare, men Madeleine och Viggo besitter den

egenskapen. Victoria och Madeleine är offren som blev förövare, och Raskolnikov och Viggo

är förövare från starten. Detektiven i Brott och straff är rannsakningsdomaren Porfirij

Petrovitj, och i Victoria Bergman- trilogin är det kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg.

Sofia Zetterlund kan också betraktas som en detektiv då hon outtröttligt söker i sitt inre efter

sitt liv, och efter mördaren. Viggo har en hypotes om att människor i armod gör vad de blir

tillsagda så länge som ersättningen är tillräckligt hög och Raskolnikovs har sin utilitaristiska

teori om att övermänniskan har rätt att döda om dödandet leder till att flera andra klarar sig

undan misär och undergång. Dessa teorier leder till att de båda blir mördare och är ett

genidrag av författarna som ger djup åt böckerna.

De fyra böckerna är tragiska romaner med hoppfulla slut, som faller under kategorin

kriminalromaner. Då en pusseldeckare har en grundläggande dualitet och handlar om

historien om ett brott, och historien om hur detta undersöks och klaras upp, faller trilogin in

under den kategorin. Den kan också räknas som polisroman, då den förutom att skildra

Victoria (offer/förövare) även beskriver polisens arbete med att lösa morden som sker. Den

tar upp ämnen som incest, våldtäkt, mord och barnpornografi, och polisernas privatliv

beskrivs tämligen ingående. Då de tre böckerna om Victoria Bergmans svaghet är lika

komplexa som hennes inre är det svårt att endast räkna den under en kategori. Med Brott och

straff blir det enklare då den endast har en historia, en detektiv och en förövare. Just denna

skillnad i trilogin får strukturen i Brott och straff att framträda tydligare. Genom att ha läst

deckartrilogin går det lättare att förstå Dostojevskijs verk, då den beskriver sociala och

psykologiska beteenden med förklaringar till dessa. Är det inte så att människor och dess

litteratur inte kan förstås fullt ut om den inte sätts i samband med andra?

32

Vilket didaktiskt värde har då denna studie? Jo, genom att använda sig av nyare litteratur som

ligger närmare elevernas föreställningsvärld kan pedagoger ha lättare för att sedan introducera

den äldre litteraturen. Genom att använda sig av litteratur i undervisningen kan läraren låta

eleverna utveckla sin identitet, låta deras röster och tankar bli hörda och aktualisera

samhällsproblem som annars vore obehagliga att samtala om. Elevers språk och läsförståelse

ökar genom litteraturläsning, och även deras empati och förståelse för andra som är olika dem

själva. Även värdegrundsdiskussioner kan baseras på litteratur, något som behövs i vår värld

där t.ex. kriminalitet och mobbning förekommer. Jag tror att jag som framtida pedagog

kommer att ha nytta av det som jag lärt mig under arbetet med denna studie, mest på grund av

att jag för att bevara mänsklighetens kulturarv har en strävan efter att använda äldre litteratur i

undervisningen. För att förstå vilka vi är idag behöver vi veta vilka vi varit och vart vi är på

väg.

Jag vill avsluta min studie med ett citat för att förtydliga att denna studie endast är min

tolkning utifrån böckerna, och att det i framtiden troligtvis kommer att göras andra tolkningar,

troligtvis med ett annat resultat eftersom de just utförs av andra. ”Det litterära verket har lämnats till

sina läsare med möjlighet att bli tolkat på olika sätt. Den en gång för alla tolkningen finns inte.”67

67

Bergsten (red.), Litteraturvetenskap- en inledning, sid. 160.

33

Källförteckning

Primärlitteratur:

Dostojevskij, Fjodor, Brott och straff, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1982, ISBN: 91-

46-17226-2.

Eriksson, Jerker & Axlander- Sundquist, Håkan, Hungerelden, Stockholm: Ordupplaget,

2011, ISBN: 978-91-86675-93-6.

Eriksson, Jerker & Axlander- Sundquist, Håkan, Kråkflickan, Stockholm: Ordupplaget, 2010,

ISBN: 978-91-86675-06-6.

Eriksson, Jerker & Axlander- Sundquist, Håkan, Pythians anvisningar, Stockholm:

Ordupplaget, 2012, ISBN: 978-91-85785-57-5.

Sekundärlitteratur:

Algulin, Ingemar & Olsson, Bernt, Litteraturens historia i världen, Stockholm: Norstedts

Förlag, 1995, ISBN: 91-1-943622-x.

Bergman, Kerstin & Kärrholm, Sara, Kriminallitteratur, Lund: Studentlitteratur AB, 2011,

ISBN: 978-91-44-05418-6.

Bergsten, Staffan (red.), Litteraturvetenskap- en inledning, Lund: Studentlitteratur AB, 1998,

ISBN: 9-44-00262-9.

Brenner, Charles, Psykoanalysens grunder, Stockholm: Prisma Magnum, 1989, ISBN 91-518-

2244-x.

Danielsson, Tommie & Davidsson, Lovisa, Raskolnikov i klassrummet. Brott och straff som

utgångspunkt för värdegrundsdiskussion i svenskämnet. Examensarbete 15 hp i svenska,

Högskolan i Jönköping, 2010.

Egidius, Henry, Tio teman i psykologins historia, Lund: Studentlitteratur AB, 2001, ISBN 91-

44-61581-7.

Hedman, Dag (red.), Brott, kärlek, äventyr. Texter om populärlitteratur, Lund:

Studentlitteratur AB, 1995, ISBN: 91-44-60631-1.

34

Kärrholm, Sara, Konsten att lägga pussel, Stockholm/ Stehag: Brutus Östlings Bokförlag

Symposion, 2005, ISBN: 91-7139-731-0.

Nylander, Lars (red.), Litteratur och psykoanalys, Stockholm: Norstedts Förlag, 1986, ISBN

91-1-853321-3.

Podvoll, Edward M, Galenskapens förförelse. Om psykosens väsen, Stockholm: Natur och

kultur, 1999, ISBN 91-27-07539-7.

Uvehammer, Viktor, Den dubbeltydliga dubbelgångaren. En interdisciplinär analys av

Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångaren, C- uppsats i litteraturvetenskap, Göteborgs universitet,

2008.

Wikström, Owe, Raskolnikov- Den kluvnes väg mot helhet i Dostojevskijs Brott och straff,

Avesta: Bokförlaget Doxa AB, 1982, ISBN 91-578-0148-7.

Övriga källor:

Psykologiguiden, Dissociationssyndrom, (2013-03-26).

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=dissociationssyndrom.

Psykologiguiden, Psykopati, (2013-04-06).

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=psykopati.

Psykologiguiden, Psykos, (2013-03-26).

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=psykos.

Psykologiguiden, Schizofreni, (2013-04-02).

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=S.

Psykologiguiden, Splitting, (2013-03-26).

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=splitting.

Skolverket, (2013-04-06).

http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/gymnasieutbildning/amnes-och-laroplaner/sve.