Fakulteten fr veterinrmedicin

och husdjursvetenskap

Institutionen fr kliniska

vetenskaper

Klinisk och hereditr karaktrisering av binjurebarksinsufficiens hos finsk

lapphund

Marika Nilsson

Uppsala 2015

Examensarbete 30 hp inom veterinrprogrammet

ISSN 1652-8697 Examensarbete 2015:14

2

3

Klinisk och hereditr karaktrisering av binjurebarksinsufficiens hos finsk lapphund

Clinical and hereditary characterisation of adrenal

insufficiency in Finnish lapphund

Marika Nilsson

Handledare: Jeanette Hanson, Institutionen fr kliniska vetenskaper

Examinator: Helene Hamlin, Institutionen fr kliniska vetenskaper

Examensarbete i veterinrmedicin, kliniska vetenskaper

Omfattning: 30 hp Niv och frdjupning: Avancerad niv, A2E Kurskod: EX0736Program/utbildning: Veterinrprogrammet

Utgivningsort: Uppsala Utgivningsr: 2015 Omslagsbild: Marika Nilsson Serietitel, nr: Examensarbete / Sveriges lantbruksuniversitet, Fakulteten fr veterinrmedicin och husdjursvetenskap, Veterinrprogrammet 2015:14 ISSN: 1652-8697 Elektronisk publicering: http://stud.epsilon.slu.se

Nyckelord: binjurebarksinsufficiens, Addisons sjukdom, finsk lapphund, autoimmunt polyendokrint syndrom, slkttrd, anfader, hund Keywords: adrenal insufficiency, Addisons disease, finnish lapphund, autoimmune polyendocrine syndrome, pedigree, ancestor, dog

Sveriges lantbruksuniversitet

Swedish University of Agricultural Sciences

Fakulteten fr veterinrmedicin och husdjursvetenskap

Institutionen fr kliniska vetenskaper

http://stud.epsilon.slu.se/

4

5

INNEHLLSFRTECKNING

Frkortningar ........................................................................................................................... 6

Sammanfattning ....................................................................................................................... 7

Summary ................................................................................................................................... 7

Inledning ................................................................................................................................... 8

Litteraturversikt ..................................................................................................................... 9

Binjurarnas anatomi och fysiologi ...................................................................................................... 9

Binjurebarksinsufficiens ...................................................................................................................... 9

Relaterade sjukdomar ........................................................................................................................ 12

Finsk lapphund .................................................................................................................................. 13

Material och metoder ............................................................................................................. 14

Djur.................................................................................................................................................... 14

Metoder ............................................................................................................................................. 14

Resultat .................................................................................................................................... 16

Hundarna i studien ............................................................................................................................ 16

Frekomst av binjurebarksinsufficiens hos finsk lapphund .............................................................. 16

Frekomst av hypotyreos .................................................................................................................. 16

Frekomst av diabetes mellitus ......................................................................................................... 16

Hundar med flera endokrina sjukdomar ............................................................................................ 16

Gemensam anfader ............................................................................................................................ 16

Nedrvningsmnster .......................................................................................................................... 17

Knsfrdelning fr de olika sjukdomarna ......................................................................................... 17

Andra sjukdomar i slkten ................................................................................................................. 18

Diskussion ............................................................................................................................... 20

Binjurebarksinsufficiens har en hg frekomst inom rasen finsk lapphund ..................................... 20

Det finns sannolikt en rftlig komponent .......................................................................................... 20

Hg frekomst av andra relaterade sjukdomar bland GA:s ttlingar ................................................ 22

Knsfrdelning fr de tre endokrina sjukdomarna ............................................................................ 23

Nedrvningsmekanismen r inte faststlld ........................................................................................ 23

Framtida redskap i forskningen av human binjurebarksinsufficiens ................................................. 24

Svagheter i studien ............................................................................................................................ 24

Gender ............................................................................................................................................... 24

Vad behver gras hrnst? .............................................................................................................. 24

Slutsats .............................................................................................................................................. 25

Referenser ............................................................................................................................... 26

6

FRKORTNINGAR

ACTH adrenokortikotropt hormon

APS autoimmunt polyendokrint syndrom

CRH kortikotropinfristtande hormon

GA gemensam anfader

7

SAMMANFATTNING

Binjurebarksinsufficiens r en ovanlig, livshotande men behandlingsbar sjukdom som, bde p

hund och p mnniska, visat sig kunna vara rftlig. Inom hundrasen finsk lapphund har det

uppmrksammats ett subjektivt kat antal fall av binjurebarksinsufficiens, vilket har vckt

misstankar om en rftlig form av sjukdomen.

Denna studie visar p att binjurebarksinsufficiens frekommer i hgre grad hos finsk lapphund

n hos hundar generellt. Slktskap mellan finska lapphundar med binjurebarksinsufficiens har

kartlagts genom stamtavlestudier och uppritande av ett omfattande slkttrd. Detta har

resulterat i att en gemensam anfader har identifierats fr hundarna med

binjurebarksinsufficiens. Denna typ av upptckt har aldrig tidigare presenterats inom ngon

hundras.

Utver detta har ven majoriteten av de finska lapphundarna med rapporterad hypotyreos eller

diabetes mellitus samt ett flertal fall av andra autoimmuna sjukdomar kunnat kopplas till denne

gemensamme anfader. Detta fenomen har mnga likheter med de autoimmuna polyendokrina

syndrom som ses hos mnniska.

SUMMARY

Adrenal insufficiency is a rare, life-threatening but treatable disease, which, in both dogs and

humans can be heritable. Lately, there has been a subjective increase in the incidence of adrenal

insufficiency in the Finnish lapphund, which has raised suspicions of an inherited form of the

disease.

This study demonstrates that adrenal insufficiency is more frequently occurring in the Finnish

lapphund than in dogs generally. The relationship between reported cases of adrenal

insufficiency in the Finnish lapphund has been analysed by studying pedigrees and constructing

an extensive family tree, resulting in the identification of a common ancestor. This kind of

discovery has never before been presented in any dog breed.

In addition, the majority of the dogs with reported hypothyroidism or diabetes mellitus as well

as a number of cases of other autoimmune diseases have been associated with the same common

ancestor. This phenomenon has many similarities with the autoimmune polyendocrine

syndromes seen in humans.

8

INLEDNING

Nr det inom en hundras pltsligt brjar uppmrksammas ett kat antal fall av en generellt

ovanlig sjukdom, uppstr ofta frgan om sjukdomen r rftlig och vad som i s fall kan gras i

avelsarbetet fr att minska risken att hundar drabbas av den. Fr att besvara dessa frgor mste

en underskning av hur sjukdomen i frga beter sig utfras. Det frsta som br utredas r om

sjukdomen r s vanlig som det befaras. Om den frekommer i hgre grad hos den aktuella

rasen jmfrt med hos andra raser, blir det intressant att ta reda p vilka individer som drabbas

samt om dessa r slkt.

Binjurebarksinsufficiens r en relativt ovanlig sjukdom med en diffus sjukdomsbild som gr

den svr att identifiera. Sjukdomstecknen kan komma gradvis eller med akut insttande. I det

akuta skedet, s kallad Addisonkris, r sjukdomen livshotande, och snabb korrekt behandling

krvs fr verlevnad, vilket gr binjurebarksinsufficiens till en allvarlig sjukdom som r vrd

att ta hnsyn till. Det finns flera knt predisponerade raser. Fr en del av dessa, till exempel

storpudel, bearded collie och portugisisk vattenhund, har bevis p att sjukdomen kan vara rftlig

presenterats.

P humansidan ses binjurebarksinsufficiens ofta som en del av ett s kallat autoimmunt

polyendokrint syndrom, APS. Detta innebr att flera endokrina sjukdomar drabbar samma

individ, men man ser ven att olika individer inom samma familj kan drabbas av olika

autoimmuna endokrina sjukdomar.

Inom den svenska rasklubben fr finsk lapphund har det observerats ett subjektivt kat antal

fall av binjurebarksinsufficiens. Detta ledde till att rasklubbens avelsrd kontaktade SLU med

de frgor som beskrivs ovan, vilket mynnade ut i detta arbete. Syftet med studien var drfr att,

i samarbete med rasklubben, inventera binjurebarksinsufficiens hos rasen med avseende p

familjefrekomst och frekomst av andra relaterade sjukdomar, dels hos finska lapphundar som

diagnostiserats med binjurebarksinsufficiens och dels hos deras slktingar. Frhoppningsvis

kan denna forskning i framtiden vara till hjlp i avelsarbetet fr att p lng sikt minska

frekomsten av binjurebarksinsufficiens hos den finska lapphunden.

9

LITTERATURVERSIKT

Binjurarnas anatomi och fysiologi

Binjurarna r sm, uteslutande endokrina organ belgna kraniomedialt om respektive njure. De

har en bark och en mrg. I mrgen tillverkas adrenalin och noradrenalin. Binjurebarken bestr

av tre olika zoner, zona glomerulosa, som tillverkar mineralkortikoider (exempelvis

aldosteron), zona fasciculata, som tillverkar glukokortikoider (exempelvis kortisol) och zona

reticularis, som ven denna tillverkar glukokortikoider men ven androgener.

Glukokortikoider - Kortisol

Kortisol r en glukokortikoid som har mnga viktiga funktioner i kroppen. Insndring av

glukokortikoider sker efter hormonell aktivering via adrenokortikotropt hormon (ACTH), som

fristts frn hypofysen efter aktivering via kortikotropinfristtande hormon (CRH) frn

hypotalamus.

Kortisol rknas som ett stresshormon och har bland annat en katabol inverkan i kroppen d det

stimulerar glukoneogenesen i levern samt bidrar till fett-och proteinnedbrytning (Sjaastad et

al., 2003). P s stt mobiliseras kroppens resurser. Hormonet har ven mnga viktiga indirekta

eller permissiva effekter, vilket innebr att nrvaron av kortisol underlttar vissa kemiska

reaktioner, ssom syntetisering av flertalet enzymer i kroppen. Kortisol behvs drmed mer

eller mindre hela tiden. P mnniskosidan har man visat att kortisolniverna i blodet, hos friska

individer, varierar med dygnet och r hgst p morgonen nr vi vaknar fr att sent p kvllen

n sin lgsta punkt. Denna dygnsvariation har dock inte pvisats p hund. Kortisol har ven en

viktig effekt p tarmmukosan, som vid avsaknad av hormonet lttare skadas, vilket kan orsaka

blodiga krkningar och diarrer (Scott-Moncrieff, 2010).

Mineralkortikoider - Aldosteron

Aldosteron r en mineralkortikoid som r essentiell fr reglering av kroppens vtskebalans

(Sjaastad et al., 2003). Fristtningen av aldosteron regleras dels av renin-angiotensin-systemet,

men ven av en frhjd koncentration av extracellulrt kalium. Genom sin stimulerande effekt

p resorptionen av natriumjoner i njurarna spelar aldosteron en viktig roll i kroppens frmga

att behlla vatten och salt. Om brist p detta hormon freligger kan kroppen inte spara p vatten

i den utstrckning som krvs fr att upprtthlla en tillrckligt stor cirkulerande blodvolym.

Resultatet blir d en livshotande hypovolemi.

Binjurebarksinsufficiens

Binjurebarksinsufficiens innebr att binjurarna p ett eller annat stt blir ofrmgna att

producera livsviktiga steroidhormoner ssom glukokortikoiden kortisol och i mnga fall ven

mineralkortikoiden aldosteron, vilket kan f frdande konsekvenser fr djuret som drabbas.

Olika former och etiologier

Binjurebarksinsufficiens kan delas upp i primr, d skadan r lokaliserad till binjurarna,

sekundr d hypofysen inte klarar att producera ACTH och tertir d hypotalamus inte kan

10

fristta CRH. Den primra formen av sjukdomen r den vanligaste, och denna kallas ven fr

Addisons sjukdom (Scott-Moncrieff, 2010).

Den sekundra och den tertira formen av binjurebarksinsufficiens resulterar bda, direkt

respektive indirekt, i en otillrcklig insndring av ACTH i blodet. Detta leder till en

glukokortikoidbrist, men pverkar inte produktionen av aldosteron, vars fristtning regleras

frmst av vtskebalansen och plasmakoncentrationen av kalium i kroppen. Vid den primra

formen av binjurebarksinsufficiens kan dock ven aldosteronbrist freligga, beroende p vilka

delar av binjurebarken som r skadade.

Det finns mnga mjliga etiologier till att sjukdomen uppstr, bland annat bldningar,

neoplasier eller amyloidos, men ven en hastigt avslutad glukokortikoid-behandling kan vara

orsaken. Den vanligaste etiologin till spontant upptrdande binjurebarksinsufficiens r dock en

autoimmun reaktion, dr autoantikroppar och immunfrsvarsceller infiltrerar binjurebarken och

orsakar en destruktion och drmed insufficiens (Frank et al. 2013). Det r denna form som har

visat sig kunna vara rftlig.

Klinisk presentation

Binjurebarksinsufficiens drabbar framfrallt unga till medellders hundar. Knsfrdelningen

bland hundarna som drabbas av binjurebarksinsufficiens varierar mellan hundraser, men

generellt, sett till alla hundraser, lper tikar strre risk att insjukna. Hos vissa av de knt

predisponerade raserna, ssom storpudel, har dock en jmn frdelning mellan drabbade tikar

och hanhundar iakttagits (Famula et al., 2003).

Den kliniska presentationen r mycket ospecifik med intermittenta sjukdomstecken som

krkning, diarr, melena, buksmrta, trtthet, inappetens, viktnedgng, muskelskakningar,

ledsmrta samt polyuri och polydipsi (Peterson et al. 1996). Hundarnas diffusa sjukdomsbild

gr det ltt att frbise diagnosen, vilket resulterar i att mnga fall inte upptcks frrn hunden

drabbas av den akuta formen av sjukdomen, den s kallade Addisonkrisen.

Addisonkris

Addisonkris r benmningen p tillstndet d brist p glukokortikoider och mineralkortikoider

tillsammans ger en cirkulationskollaps (Klein & Peterson, 2010). Patienten uppvisar d, utver

de tidigare nmnda sjukdomstecknen, kraftig dehydrering och hypotermi. Om hunden inte fr

behandling kan ven hypoglykemiinducerade kramper, kollaps och dd av hypovolemi uppst.

Diagnostik

Det finns flera blodprovsfynd som kan ses vid binjurebarksinsufficiens. Bland dessa r

hyponatremi med samtidig hyperkalemi klassiskt men behver inte alltid frekomma (Scott-

Moncrieff, 2010). Azotemi, icke-regenerativ anemi och metabolisk acidos kan ibland ses, och

i den vita blodbilden noteras ofta avsaknad av stressleukogram, vilket r mycket ovanligt vid

andra systemiska sjukdomar. Utver dessa frndringar kan hypoglykemi, hyperfosfatemi,

hypokloremi, hyperkalcemi, hypoalbuminemi, hypokolesterolemi samt en ngot stegrad ALAT

och ALP ses. Sammantaget r det vid ett normalblodprov helhetsbilden som vcker misstankar

11

om binjurebarksinsufficiens, men ingen av de ovan nmnda parametrarna kan ge en definitiv

diagnos.

Fr att skert kunna stlla diagnosen binjurebarksinsufficiens br en s kallad ACTH-

stimulering utfras (Klein & Peterson, 2010). Detta test bygger p att en oftast syntetisk analog

till hormonet ACTH administreras genom intramuskulr eller intravens injektion. Fre

injektionen med ACTH tas ett s kallat 0-blodprov fr att det sedan ska vara mjligt att jmfra

kortisolvrdet i blodet fre och en timme efter stimuleringen. Hos friska individer ses en tydlig

stegring av kortisolniverna i blodet d det avslutande blodprovet tas, men hos en hund med

binjurebarksinsufficiens sker ingen eller en mycket svag stegring.

Behandling

Behandlingen bestr i att erstta de hormoner som saknas, vanligen en glukokortikoid (t.ex.

hydrokortison) och en mineralkortikoid (t.ex. fludrokortison) (Kintzer & Peterson, 1997). Fr

en hund i Addisonkris r det utver detta essentiellt med vtsketerapi och

intensivvrdsvervakning fr att motverka den hypovolemi som annars kan orsaka hundens

dd. Prognosen r god i de flesta fall om korrekt behandling stts in i tid.

rftlighet inom andra raser

Det finns ett antal raser som anses predisponerade fr binjurebarksinsufficiens, bland annat

storpudel, nova scotia duck tolling retriever, portugisisk vattenhund och bearded collie. Inom

raserna storpudel, portugisisk vattenhund och bearded collie har det bevisats att

binjurebarksinsufficiens kan vara rftlig (Famula et al., 2003; Oberbauer et al., 2006;

Oberbauer et al., 2002). Den exakta mekanismen fr nedrvning av sjukdomen har dock inte

kunnat faststllas. Autosomal dominant nedrvning har inom samtliga av ovan nmnda raser

kunnat uteslutas, men att arvsgngen beror av ett ensamt, autosomalt, recessivt locus r

fortfarande en mjlighet.

Binjurebarksinsufficiens p mnniska

Den primra formen av binjurebarksinsufficiens p hund orsakas ofta av en autoimmun

destruktion av binjurebarken. P humansidan r detta den vanligaste etiologin. Det r hos

mnniska inte heller ovanligt att flera endokrina organ, ssom skldkrteln, pverkas av den

autoimmuna processen, s.k. autoimmunt polyendokrint syndrom (APS). Det har i fall av APS

ven observerats att olika personer i samma familj kan drabbas av olika autoimmuna endokrina

sjukdomar. (Lipowsky et al., 2008).

Human autoimmun binjurebarksinsufficiens kan delas upp i tv former, APS typ 1 (APS-1) och

APS typ 2 (APS-2) (Melmed et al, 2011). APS-1 nedrvs autosomalt recessivt och drabbar bda

knen lika ofta. De vanligaste sjukdomstecknen r mukokutan candidiasis (s.k. torsk),

autoimmun biskldkrtelinsufficiens och Addisons sjukdom. APS-2 har en mer komplex

nedrvningsmekanism, men r vanligare n APS-1 och drabbar kvinnor i strre utstrckning n

mn. Kliniskt ses d tv eller fler av fljande tillstnd: Addisons sjukdom, diabetes mellitus typ

12

1, autoimmun skldkrtelinflammation, Graves sjukdom (skldkrtelsjukdom),

glutenintolerans, myastenia gravis och primr hypogonadism (underfunktion av knskrtlarna).

Relaterade sjukdomar

Hypotyreos

Hypotyreos r en endokrin sjukdom som uppstr d skldkrteln inte klarar av att producera

hormonerna thyroxin (T4) och triiodothyronin (T3), som r viktiga fr mnesomsttningen

(Scott-Moncrieff, 2010). Sjukdomen har en jmn knsfrdelning och orsakas hos hund oftast

av en immunmedierad nedbrytning av skldkrteln (Scott-Moncrieff, 2010).

Diabetes mellitus

Diabetes mellitus delas upp i tv former: typ 1 som innebr att bukspottkrtelns -celler p

grund av nedsatt funktion eller minskat antal inte kan producera tillrckligt med insulin, vilket

ger en insulinbrist, och typ 2 som uppstr d cellerna i kroppen utvecklat en insulinresistens.

P tik ses progesteroninducerad diabetes mellitus, vilket beror p insulinresistens och anses

vara en vanlig form av diabetes mellitus hos tik i Sverige. Denna typ ses framfrallt p ldre

tikar efter lp. Hos hanhundar med insulinresistens r den vanligaste orsaken istllet

hyperadrenokorticism. I lnder dr tikar kastreras rutinmssigt, utan sjukdom som orsak,

drabbas hundarna relativt oftare av diabetes mellitus typ 1. Denna typ har i ett ftal fall

konstaterats ha en immunmedierad bakgrund med nedbrytning av -cellerna i bukspottkrteln

(Nelson & Reusch, 2014).

vriga immunmedierade sjukdomar

P hund finns ett flertal immunmedierade sjukdomar dokumenterade, bland annat systemisk

lupus erythematosus (SLE), immunmedierad hemolytisk anemi (IMHA), polyartrit och sebaks

adenit. Dessa r av intresse med avseende p frekomst inom eventuella familjer med

binjurebarksinsufficiens fr att underska om det finns en rftlig defekt i immunfrsvaret som

ger upphov till flera olika immunmedierade sjukdomar.

Samtidig frekomst av endokrina sjukdomar

Det finns endast ett begrnsat antal rapporter om hundar med binjurebarksinsufficiens och

samtidig frekomst av ytterligare en endokrin sjukdom. r 1996 presenterades en underskning

av 225 hundar med binjurebarksinsufficiens, och av dessa hade elva stycken minst en endokrin

sjukdom till (Peterson et al., 1996). Den vanligaste samtidiga sjukdomen var hypotyreos, men

ven diabetes mellitus typ 1 samt hypoparatyroidism observerades. En annan studie presenteras

frekomsten av defekter i olika endokrina organ hos portugisiska vattenhundar som obducerats

(K. Chase et al., 2011). Av samtliga 145 hundar som undersktes i studien hade 35%

skldkrtelatrofi och 19% binjurebarksatrofi. Denna artikel ger dock ingen information om

samtidig sjukdom.

13

Finsk lapphund

r 1968 registrerades de frsta hundarna av rasen finsk lapphund (Lindqvist et al., 2005;

Svenska lapphundklubben, 2014). Rasen har sitt ursprung i samernas arbetande hundar, vilkas

uppgift var att valla och vakta ren. Idag anvnds den finska lapphunden inte bara fr arbete utan

r ven en populr sllskapshund, som r 2012 var ras nummer 18 p Svenska kennelklubbens

topplista ver antal nyregistrerade valpar (Svenska kennelklubben, 2013). Det har uppskattats

att rasen hrstammar frn cirka 75 finska, fyra svenska och en norsk hund (Lindqvist et al.,

2005). De senaste ren har rasen kat i popularitet, och idag finns uppskattningsvis cirka 3000

finska lapphundar i Sverige och 5500 i Finland.

14

MATERIAL OCH METODER

Djur

Studien utgick frn finska lapphundar i Sverige och Finland, men ven ett ftal hundar boende

i andra lnder inkluderades nr slktskap med de svenska och finska hundarna kunde

identifieras. I Sverige kan populationsstorleken uppskattas till 3000 hundar. Storleken p den

finska populationen uppskattas till 5500 hundar.

Metoder

Frekomst av binjurebarksinsufficiens hos rasen finsk lapphund

Officiellt rapporterade fall av binjurebarksinsufficiens hos finska lapphundar identifierades via

Svenska lapphundklubbens hlsoenkt 2014 samt via publicerad information frn

Lapphundklubben i Finland, Lappalaiskoirat R. Y. Dessa kllor gav ven information om fall

av de vriga sjukdomarna som ingr i studien.

Slktskap mellan de sjuka hundarna

Stamtavlor fr de drabbade hundarna erhlls via kontakter p Svenska Lapphundklubben,

Svenska kennelklubbens databas Hundddata, Finska kennelklubbens databas KoiraNet,

Norska kennelklubbens databas DogWeb och den amerikanska stiftelsen Orthopedic

Foundation For Animals (OFFA) databas.

De sjuka hundarnas stamtavlor studerades och sammankopplades i slktforsknings-programmet

Min Slkt (version V3). Fr att f en visuell versikt av hundarnas koppling till varandra

skrevs en slktkarta ut och sammanfogades, se figur 1a och 1b. Med hjlp av frgkodning

identifierades sedan hundar med olika sjukdomsdiagnoser.

Fr varje individ registrerades data om frldrar, kn och diagnos, vilket sedan anvndes fr

att rita upp ett stamtrd med hjlp av R Studio (version 3.1.2) med package Kinship 2 (version

1.6.0).

Frekomst av andra relaterade sjukdomar i familjer dr binjurebarksinsufficiens

upptrder

Hundar som diagnostiserats med en potentiellt autoimmun sjukdom och som var relativt nra

slkt till ngon av hundarna med binjurebarksinsufficiens registrerades. Detta fr att ge en

verblick av frekomsten av vriga potentiellt autoimmuna sjukdomar inom hundfamiljerna

som drabbats av binjurebarksinsufficiens. De sjukdomar som valdes i denna kategori var

hypotyreos, diabetes mellitus, systemisk lupus erythematosus (SLE), immunmedierad

hemolytisk anemi (IMHA), polyartrit, sebaks adenit samt tv fall av odefinierad autoimmun

sjukdom.

Utver de autoimmuna sjukdomarna noterades ven om slktingar till hundarna med

binjurebarksinsufficiens uppvisat ngra sjukdomstecken som kan upptrda vid

binjurebarksinsufficiens. Detta gjordes fr att underska om det fanns ngra tendenser till kade

15

problem av dessa slag inom familjer med binjurebarksinsufficiens. Om s var fallet, skulle det

kunna innebra att ngra hundar med binjurebarksinsufficiens nnu inte ftt rtt diagnos. De

kliniska tecken som registrerades var generell ledsmrta, gastrointestinala strningar,

leversjukdom, pankreatit och megaesophagus.

Figur 1a 8 meter lng slktkarta fr finska lapphundar som ftt diagnosen binjurebarksinsufficiens

och slktingar som erhllit andra sjukdomsdiagnoser som skulle kunna vara relaterade till sjukdomen.

Figur 1b De olika sjukdomarna illustreras

genom frgkodning.

16

RESULTAT

Hundarna i studien

Studien inbegriper 906 finska lapphundar, varav 123 frn Sverige, 779 frn Finland, 2 frn

Norge och 2 frn USA. Av de 906 hundarna hade 142 en knd sjukdomsdiagnos. Hundarna i

studien var fdda frn 1970-talet fram till r 2012.

Frekomst av binjurebarksinsufficiens hos finsk lapphund

Totalt 39 fall av rapporterad binjurebarksinsufficiens hos finsk lapphund har kunnat

identifieras. Av dessa var 12 (31%) frn Sverige, 24 (61%) frn Finland, 2 (5%) frn USA och

en hund (3%) frn Norge.

r 2004 uppskattades antalet finska lapphundar i Sverige till cirka 2000 (Lindqvist et al., 2005),

det ret registrerades 355 nya hundar. Det senaste decenniet har rasen kat stadigt i popularitet

och r 2014, i slutet av november, hade 628 nya hundar registrerats (Svenska kennelklubben,

2014). Populationsstorleken i Sverige uppskattas drfr idag till 3000 hundar. I Finland har

antalet nyregistrerade hundar per r varit kring 1100 de senaste 10 ren (Finska kennelklubben,

2014) och populationens storlek i Finland kan uppskattas till 5500 hundar. De amerikanska och

norska hundarna i studien var relativt nrbeslktade med de svenska och finska hundarna.

Frekomst av hypotyreos

Totalt identifierades 65 rapporterade fall av hypotyreos. Av dessa var 22 (34%) frn Sverige

och 43 (66%) frn Finland. Ingen av hundarna med diagnosen hypotyreos hade ett kullsyskon

som drabbats av samma sjukdom. Dremot identifierades bland de drabbade tv hanar, som var

fdda i tv olika kullar med samma frldrar.

Frekomst av diabetes mellitus

Totalt terfanns 20 rapporterade fall av diabetes mellitus. Av dessa var 6 (30%) frn Sverige

och 14 (70%) frn Finland. Det strsta antalet hundar som insjuknat i diabetes mellitus i en kull,

var tre brder i en kull med sammanlagt 7 valpar (43%).

Hundar med flera endokrina sjukdomar

Av de totalt 142 hundarna med en knd sjukdom hade tv diagnostiserats med mer n en

endokrin sjukdom; en tik med binjurebarksinsufficiens och hypotyreos samt en tik med

binjurebarksinsufficiens och diabetes mellitus.

Gemensam anfader

Fr de 39 hundarna som diagnostiserats med Addisons sjukdom kunde en gemensam anfader,

GA, identifieras. GA rknas till en av de cirka 80 founders som rasen bygger p. Hundarna i

denna studie med rapporterad binjurebarksinsufficiens r fdda mellan 1996 och 2010. De

terfinns i generation 5 till och med 9 efter GA, dr GA rknas som generation 0.

17

Utver fallen av binjurebarksinsufficiens kunde ven 62 av de 65 knda fallen av hypotyreos

och 19 av de 20 rapporterade fallen av diabetes mellitus, i rakt nedstigande led, kopplas till

denna hund, se tabell 1. De sjuka hundarna terfanns bland ttlingarna till GA i generation 4

till och med 10, dr GA rknas som generation 0. Majoriteten av hundarna med

binjurebarksinsufficiens, hypotyreos eller diabetes mellitus (117 av 118) var slkt med GA p

flera stt, vilket tyder p inavel. Samtliga 62 fall av hypotyreos kunde utver detta kopplas, i

rakt nedstigande led, till en kombination av tv ttlingar till GA. Bda dessa hundar terfanns i

generation 4 efter GA.

Nedrvningsmnster

Nedrvningsmnstret fr binjurebarksinsufficiens hos finsk lapphund r sporadiskt, se figur 2,

som illustrerar slktbanden fr en liten del av ttlingarna till GA. Sjukdomen frefaller hoppa

ver generationer, och majoriteten av de sjuka hundarna har frldrar utan ngon

sjukdomsdiagnos, vilket gr att en autosomal dominant nedrvning kan anses mindre troligt.

En autosomalt recessiv nedrvning r dock fortfarande mjlig.

Det r tydligt att fall av hypotyreos r frekvent frekommande inom linjer med

binjurebarksinsufficiens, samt att ven denna sjukdom uppkommer oregelbundet. Fall av

diabetes mellitus r betydligt frre men kan ven de ses i nra anslutning till hundar med

binjurebarksinsufficiens och hypotyreos.

Figur 2 Illustration av sjukdomsfrekomst fr en liten del av ttlingarna till GA. Ej medtaget r

kullsyskon utan vare sig egen sjukdomsdiagnos eller sjuka ttlingar. Vita figurer representerar

individer utan en knd diagnos.

Knsfrdelning fr de olika sjukdomarna

Av de 39 hundarna som ftt diagnosen binjurebarksinsufficiens var 26 stycken tikar (67%) och

13 hanhundar (33%). Fr hundar inom familjen med diagnosen hypotyreos var antalet hanar 36

18

stycken (58%) och antalet tikar 26 (42%). Motsvarande siffror fr diabetes mellitus hos GA:s

ttlingar r 12 hanar (63%) och 7 tikar (37%). Se tabell 1.

Tabell 1 Knsfrdelning fr binjurebarksinsufficiens, hypotyreos och diabetes mellitus

Diagnos Totalt antal

knda fall

Antal slkt

med GA

Hanar slkt

med GA

Tikar slkt

med GA

Binjurebarksinsufficiens 39 39 (100%) 13 (33%) 26 (67%)

Hypotyreos 65 62 (95%) 36 (58%) 26 (42%)

Diabetes mellitus 20 19 (95%) 12 (63%) 7 (37%)

Totalt 122 118 61 59

Tabellen visar det totala antalet hundar med rapporterad binjurebarksinsufficiens, hypotyreos eller

diabetes mellitus, samt antal av dessa som r ttlingar till GA (detta visas ven i %).

Knsfrdelningen fr respektive sjukdom redovisas fr hundar slkt med GA. Tv tikar har mer n en

diagnos, vilket pverkar det totala antalet hundar.

Andra sjukdomar i slkten

Sjukdomstillstnd som valdes ut fr kartlggning i denna studie r endokrina sjukdomar som

kan ha autoimmun bakgrund, vriga autoimmuna sjukdomar samt sjukdomstecken som ses i

samband med binjurebarksinsufficiens.

Av de 574 ttlingarna till GA som kartlagts i denna studie hade 142 (25%) diagnosticerats med

ngon av fljande sjukdomar eller sjukdomstecken: binjurebarksinsufficiens, hypotyreos,

diabetes mellitus, systemisk lupus erythematosus (SLE), immunmedierad hemolytisk anemi

(IMHA), sebaks adenit, polyartrit eller generell ledsmrta, gastrointestinala strningar,

leversjukdom, pankreatit, megaesophagus eller odefinierad autoimmun sjukdom. ven

diagnosen pltslig dd har tagits med i studien. Antal drabbade hundar fr respektive sjukdom

redovisas i tabell 2. Tio hundar hade mer n en sjukdomsdiagnos, se tabell 3.

Tabell 2 Antal rapporterade fall av respektive diagnos bland GA:s ttlingar

Sjukdomstyp Diagnos Antal

Endokrina sjukdomar

Binjurebarksinsufficiens 39

Hypotyreos 62

Diabetes mellitus 19

vriga autoimmuna sjukdomar

Systemisk lupus erythematosus (SLE) 3

Immunmedierad hemolytisk anemi (IMHA) 3

Sebaks adenit 1

Polyartrit eller generell ledsmrta utan diagnos 3

vriga sjukdomar samt ddsfall

Gastrointestinala strningar (krkningar, diarr) 8

Leversjukdom 8

Pankreatit 1

Megaesophagus 1

Odefinierad autoimmun sjukdom 2

Pltslig dd 4

19

Tabell 3 Antal hundar med mer n en sjukdom samt det totala antalet sjuka hundar.

Antal hundar

Hundar med mer n en endokrin sjukdom 2

Hundar med mer n en av de vriga sjukdomsdiagnoserna* 8

Totalt antal sjuka hundar 142

*Detta avser alla sjukdomsdiagnoser, inklusive ddsfall, utver de endokrina sjukdomarna.

20

DISKUSSION

Binjurebarksinsufficiens har en hg frekomst inom rasen finsk lapphund

Att binjurebarksinsufficiens frekommer i hgre grad hos den finska lapphunden n hos mnga

andra raser var fre denna studie inte bevisat, ven om misstankar om detta har funnits inom

rasklubbarna i bde Sverige och Finland.

En grov uppskattning av prevalensen av binjurebarksinsufficiens r 2009 kan berknas till 0,4%

fr bde den svenska och den finska populationen. Detta baseras p en estimerad population p

3000 hundar i Sverige och 5500 hundar i Finland. 0,4% r ett hgt vrde som ligger i paritet

med frekomsten hos andra knda predisponerade hundraser (Hanson, J., Sveriges

Lantbruksuniversitet, pers. medd., 2015-01-15). Detta vrde kan ven jmfras med

frekomsten hos samtliga hundraser sammantaget, vilken uppskattas till 0,09%.

I denna studie har 39 fall av binjurebarksinsufficiens kunnat identifieras, vilket i sig r mnga

drabbade fr en relativt liten population, men sjukdomens diffusa kliniska tecken gr dessutom

att den ofta misstas fr andra kommor. Detta gr att den generellt misstnks vara

underdiagnostiserad. Utver detta kan en ovilja eller rdsla att frknippas med sjukdomen gra

att uppfdare inte vill rapportera, alternativt inte uppmuntrar valpkpare att anmla, om en hund

frn deras kennel insjuknar. Detta medfr att antalet sjuka hundar kan antas vara strre n det

som publicerats.

Med en frekomst i Sverige och Finland p kring 0,4% kan den finska lapphunden allts rknas

till de fr binjurebarksinsufficiens predisponerade hundraserna. Detta vrde kan ven anses

falskt lgt p grund av det misstnkt stora mrkertalet vad det gller korrekt diagnostiserade

hundar med binjurebarksinsufficiens.

Det finns sannolikt en rftlig komponent

En gemensam anfader

Fr samtliga fall av binjurebarksinsufficiens, samt fr majoriteten av fallen av hypotyreos och

diabetes mellitus, har en gemensam anfader kunnat identifieras. Att alla dessa tre sjukdomar

kunde kopplas till en gemensam stamfader var ovntat. Resultat av detta slag har aldrig tidigare

presenterats inom ngon hundras och kan anses vara revolutionerande fr forskningen av

binjurebarksinsufficiens hos hund. En viktig frga att beakta r dock att rasen finsk lapphund

bygger p ett relativt litet antal individer, fr vilka stamtavlorna inte r allmnt knda. Detta

innebr att det finns en mjlighet att samtliga founders r relativt nra slkt, vilket skulle

medfra att samtliga finska lapphundar kan kopplas till en gemensam anfader. Detta faktum r

i denna studie varken bevisat eller motbevisat och skulle drfr vara intressant att utreda vidare.

P humansidan har man inte heller, i ngon population, kunnat koppla fall av

binjurebarksinsufficiens till en gemensam anfader i denna omfattning. Det har dock

konstaterats att binjurebarksinsufficiens p mnniska kan vara rftligt (Melmed et al, 2011). En

variant r att sjukdomen upptrder i samband med APS. Ett exempel p detta r en studie av en

familj dr dottern drabbats av Addisons sjukdom och autoimmun thyreoidit, sonen hade

21

diabetes mellitus typ 1 och deras mor hade diagnostiserats med autoimmun thyreoidit och var

dessutom glutenintolerant. (Lipowsky et al., 2008). Detta liknar i hg grad det som ses hos den

finska lapphunden, dr flera autoimmuna sjukdomar uppkommer inom samma familj.

Linjeavel en sannolik orsak

Linjeavel minskar den genetiska mngfalden och kar antalet homozygota loci i populationen,

vilket medfr en kad risk fr rftliga sjukdomar. D den finska lapphunden fr endast 40 r

sedan, r 1975, fick den rasstandard den har idag och nu bygger p cirka 80 founders kan

linjeavel ses som ett uppenbart problem vad det gller rasens hlsa.

Hos andra knda predisponerade raser, ssom storpudel (Famula et al., 2003), bearded collie

(Oberbauer et al., 2002) och portugisisk vattenhund (Oberbauer et al., 2006) har en rftlighet

fr binjurebarksinsufficiens dokumenterats. I den ovan nmnda studien av portugisisk

vattenhund har inavel kunnat kopplas till frekomst av binjurebarksinsufficiens.

Av de finska lapphundarna med rapporterad binjurebarksinsufficiens, hypotyreos eller diabetes

mellitus var alla utom en slkt med GA p flera stt, vilket talar fr att ttlingarna till GA ofta

har korsats med varandra. Detta kar ytterligare sannolikheten fr att dessa relativt frekvent

frekommande sjukdomar har uppsttt p grund av linjeavel.

Detta r frsta gngen som denna typ av inventering gjorts av olika autoimmuna sjukdomar

inom hundfamiljer. Det r ocks frsta gngen som en gemensam anfader, som kan kopplas till

samtliga fall av binjurebarksinsufficiens samt huvudparten av hundarna med hypotyreos eller

diabetes mellitus, har identifierats inom en hundras. Sammantaget visar den gemensamma

stamfadern, linjeavelsproblematiken i rasen och erfarenheten frn andra predisponerade raser

p att det kan finnas en rftlig komponent som pverkar utvecklingen av

binjurebarksinsufficiens ven hos rasen finsk lapphund.

Inga fall av binjurebarksinsufficiens finns rapporterade i de tidigaste generationerna

Att det inte finns ngra fall av binjurebarksinsufficiens i generation 0 till 4 efter GA beror

sannolikt p att man d de hundarna levde inte hade lika stor kunskap om

binjurebarksinsufficiens som man har idag, vilket gjorde det svrt att stlla diagnosen.

Hundarna fick d sannolikt istllet diagnoser som akut njursvikt, akut gastrointestinal sjukdom

eller pltslig dd.

Det tidigaste fallet av binjurebarksinsufficiens i denna studie r en hund fdd 1996. Detta r

samma r som det publicerades en heltckande sammanfattning, baserat p ett stort antal

hundar, av kliniska sjukdomstecken och diagnostik fr binjurebarksinsufficiens (Peterson et al.,

1996). Denna artikel kade sannolikt medvetenheten fr sjukdomen hos de praktiserande

veterinrerna, vilket i sin tur medfrde att flera patienter utreddes fr binjurebarksinsufficiens.

Att binjurebarksinsufficiens inte funnits inom rasen fre de tidigast rapporterade fallen kan

anses osannolikt, d detta frutstter att en viss mutation har uppkommit spontant hos de frsta

registrerade fallen, fr att sedan, inom loppet av knappt 20 r, etablera sig endast i denna slkt.

22

Utver detta r det mjligt att man frst p senare tid har brjat sammanstlla hlsolget i rasen,

vilket gjort att sjuka hundar som levt dessfrinnan inte registrerats. Det faktum att rasen i stor

utstrckning anvnts som arbetshundar kan dessutom innebra att hundar, som inte kunde valla

p grund av sjukdom, avlivades utan diagnos.

Hg frekomst av andra relaterade sjukdomar bland GA:s ttlingar

En hundslkt med mjligt autoimmunt polyendokrint syndrom

Mot frmodan kunde majoriteten av de rapporterade finska lapphundarna med hypotyreos eller

diabetes mellitus kopplas till samma familj som alla de knda fallen av binjurebarksinsufficiens.

Liknande forskning har inte publicerats i denna omfattning hos ngon annan hundras, vilket gr

upptckten fascinerande.

Hypotyreos tros generellt vara immunmedierad, men den exakta mekanismen bakom detta r

inte helt faststlld (Scott-Moncrieff, 2010). Hos riesenschnauzer har det observerats en genetisk

koppling mellan fall av lymfocytr thyreoidit (Wilbe et al., 2007). Kanske kan APS ocks i en

del fall vara orsaken. Sjukdomen anses, i motsats till binjurebarksinsufficiens, vara en

verdiagnostiserad sjukdom, vilket, tillsammans med faktumet att den kan uppkomma spontant,

skulle kunna frklara de tre fall som inte kan kopplas till GA.

P humansidan ser man, som nmnts tidigare, slkter med autoimmunt polyendokrint syndrom.

I dessa familjer ses fall av binjurebarksinsufficiens, autoimmun skldkrtelinflammation och

diabetes mellitus samlade, vilket i hg grad liknar det vi ser hos den finska lapphunden

(Lipowsky et al., 2008).

Att binjurebarksinsufficiens, hypotyreos och diabetes mellitus ses i samma familj i denna

utstrckning hos en hundras r mycket intressant och ger std t misstankarna att det freligger

ngon form av autoimmunt polyendokrint syndrom inom rasen.

F hundar med mer n en endokrin sjukdom, men mnga fall i familjen

Det fanns inte mnga hundar med mer n en rapporterad endokrin sjukdom bland de finska

lapphundarna. I denna studie kunde endast en tik med binjurebarksinsufficiens och hypotyreos

samt en tik med binjurebarksinsufficiens och diabetes mellitus identifieras. Det ska i det senare

fallet tas i beaktande att tikens diabetes mellitus kan vara progesteroninducerad, vilket r relativt

vanligt hos tikar efter lp.

Hos mnniska ses binjurebarksinsufficiens ofta, som nmnts tidigare, tillsammans med andra

endokrina sjukdomar i ett s kallat autoimmunt polyendokrint syndrom. Denna studie visar p

att det hos finsk lapphund r ovanligt att en hund drabbas av flera endokrina strningar. Det r

dock desto vanligare att hundar i samma familj insjuknar i olika hormonella sjukdomar, vilket

ocks ses i samband med APS p humansidan. Detta talar fr att APS frekommer p finsk

lapphund.

23

Fr f fall av vriga sjukdomar

24 rapporterade fall av vriga relaterade sjukdomar och sjukdomstecken har kunnat kopplas till

GA:s ttlingar. Detta ger en uppfattning om sjukdomslget i slkten, men det sparsamma antalet

fall gr att det r svrt att dra ngra slutsatser frn dessa data i dagslget.

Knsfrdelning fr de tre endokrina sjukdomarna

Binjurebarksinsufficiens tv tredjedelar r tikar

67% av de finska lapphundarna med binjurebarksinsufficiens var tikar, vilket inte r ovanligt.

Knsfrdelningen fr hundar med binjurebarksinsufficiens varierar mycket mellan hundraser.

Generellt r tikar verrepresenterade men p exempelvis storpudel r en s gott som jmn

frdelning bland knen fr de sjuka individerna.

Med tv tredjedelar tikar bland de finska lapphundarna med binjurebarksinsufficiens kan en

form av autoimmunt polyendokrint syndrom typ 2 (APS-2), som ses p mnniska, vervgas.

APS-2 ses framfr allt hos kvinnor och ger en kombination av tv eller flera sjukdomstillstnd,

dr binjurebarksinsufficiens, autoimmun skldkrtelinflammation och diabetes mellitus typ 1

r ngra.

Hypotyreos tre femtedelar r hanhundar

Hypotyreos drabbar vanligtvis bda knen lika ofta (Scott-Moncrieff, 2010), men i denna studie

var tre av fem hundar med hypotyreos hanar. Generellt anses tikar vara mer frekvent drabbade

av endokrina sjukdomar n vad hanhundar r, vilket gr knsfrdelningen fr de finska

lapphundarna med hypotyreos ovntad.

Diabetes mellitus tv tredjedelar r hanhundar

Ett ovntat fynd var att majoriteten av hundarna med diabetes mellitus var hanar. Detta medfr

att progesteroninducerad diabetes mellitus, som r relativt vanligt hos ldre tikar efter lp, inte

kan vara den huvudsakliga frklaringen till att hundarna utvecklat sjukdomen. Detta gr att en

rftlig form av diabetes mellitus, mjligtvis i form av ett autoimmunt polyendokrint syndrom,

r sannolik.

Nedrvningsmekanismen r inte faststlld

Denna studie visar inte p ngot entydigt nedrvningsmnster fr binjurebarksinsufficiens hos

finsk lapphund. Majoriteten av de sjuka hundarna hade frldrar utan rapporterad sjukdom,

vilket gr att autosomalt dominant nedrvning med fullstndig penetrans med strsta

sannolikhet kan uteslutas. Faktumet att den finska lapphunden hrstammar frn endast cirka 80

individer, samt att flera tecken p linjeavel kan ses i GA:s slkt, gr det ven svrare att rkna

p arvbarhet fr olika sjukdomar.

Hos vriga predisponerade raser som underskts med avseende p rftlighet och

nedrvningsmekanism fr binjurebarksinsufficiens har resultaten varierat ngot. Hos storpudel

och portugisisk vattenhund har det freslagits att sjukdomen beror p ett autosomalt recessivt

24

locus (Famula et al., 2003; Oberbauer et al., 2006), medan man hos bearded collie hvdar att

denna teori inte var vertygande (Oberbauer et al., 2002). Samtliga studier har dock uteslutit

en autosomal dominant nedrvning.

Det krvs allts ytterligare studier fr att faststlla vilken mekanism som ligger bakom

rftligheten fr binjurebarksinsufficiens hos den finska lapphunden.

Framtida redskap i forskningen av human binjurebarksinsufficiens

Det finns mnga frdelar med att genomfra denna typ av studie p hund jmfrt med att gra

det p mnniska. Binjurebarksinsufficiens r betydligt ovanligare p mnniska n vad den r p

hund. Anledningarna till detta r sannolikt mnga. Uppdelningen av hundar i olika hundraser

gr populationen begrnsad och linjeavel vanligare, vilket kar risken fr rftliga sjukdomar.

Hunden fr ven generellt fler avkommor och livslngden r markant kortare. Detta medfr att

man kan studera fler individer p kortare tid. P hundsidan finns slktskap ofta registrerat och

offentligt publicerat i skbara databaser, vilket underlttar kartlggning av familjer. Utver

detta finns ofta engagerade rasklubbar som regelbundet kontrollerar hlsolget i rasen med hjlp

av exempelvis hlsoenkter. Sammantaget finns det mnga nyttor med att underska

binjurebarksinsufficiens p hund fr att sedan kunna anvnda informationen p humansidan.

Svagheter i studien

D studien baseras p till rasklubbarna rapporterade sjukdomsfall, har det inte funnits mjlighet

att lsa sjukdomsjournalerna fr alla hundar, vilket gr att det finns en risk att inte alla diagnoser

r korrekta. Det skulle i framtiden vara vrdefullt att utfra denna kontroll av journaler. Det ska

dock tas med i berkningarna att binjurebarksinsufficiens r en underdiagnostiserad sjukdom,

vilket gr att antalet fall sannolikt inte r lgre n det som anges i denna studie, snarare tvrtom.

Gender

Denna studie har kvinnlig frfattare, handledare och examinator. Av litteraturen som det i detta

arbete refereras till har 10 av 16 minst en kvinnlig frfattare. Utver detta visade denna studie

p att det bland finska lapphundar r vervgande tikar som drabbas av

binjurebarksinsufficiens. Detta gr att formen av sjukdomen som ses p finsk lapphund liknar

APS typ 2 som ses p humansidan, fr vilken kvinnor drabbas i hgre grad n mn.

Vad behver gras hrnst?

Det lngsiktiga mlet med denna forskning r att kunna anvnda resultaten som erhlls nr man

kombinerar avelsdjur, fr att minska risken att finska lapphundar utvecklar

binjurebarksinsufficiens och frhoppningsvis ven andra immunrelaterade endokrina

sjukdomar.

Det kan i vidare studier vara av vrde, som nmnts tidigare, att begra in journaler fr samtliga

sjukdomsdrabbade hundar fr att kunna faststlla att diagnoserna r korrekta. En vidare

utredning av slktbanden mellan rasens founders skulle ocks kunna bekrfta eller avfrda

teorin om att alla finska lapphundar har en gemensam anfader.

25

Nsta stora steg i forskningen kring binjurebarksinsufficiens hos finsk lapphund r dock att

samla in blodprover, dels frn sjuka hundar men ven frn vriga finska lapphundar, fr att

sedan utfra genanalyser fr att se om man kan hitta ngra loci som skiljer sjuka hundar frn

friska.

Slutsats

Binjurebarksinsufficiens ses i hgre grad hos den finska lapphunden n hos mnga andra raser.

En gemensam anfader har identifierats fr samtliga fall av binjurebarksinsufficiens samt

majoriteten av hundarna drabbade av hypotyreos och diabetes mellitus. Detta r frsta gngen

en slkt av denna storlek, dr man ser kopplingar mellan fall av dessa tre endokrina sjukdomar,

presenterats. De tre sjukdomarna frefaller allts vara rftliga, men nedrvningsmekanismen

kan inte faststllas i denna studie. Fr att utreda detta vidare br blodprover fr genanalys

samlas in. Frhoppningen r att i framtiden kunna anvnda resultaten av denna forskning som

ett potent redskap i avelsarbetet men ocks fr genanalyser nr kontrollhundar ska identifieras.

Det finns ven en mjlighet att den finska lapphunden kan fungera som modellorganism fr

ngon human form av binjurebarksinsufficiens eller autoimmunt polyendokrint syndrom, vilket

skulle hjlpa forskningen ven p mnniska. Sammanfattningsvis r det av stort intresse att

utveckla vra kunskaper om binjurebarksinsufficiens, kopplingen till hypotyreos och diabetes

mellitus samt dessa sjukdomars rftlighetsmekanism hos den finska lapphunden.

26

REFERENSER

Chase, K., Lawler, D.F., McGill, L.D., Miller, S., Nielsen, M., Lark, K.G. (2010). Age relationships of

postmortem observations in Portuguese Water Dogs. Age, 33, 461-473.

Famula, T.R., Belanger, J.M., Oberbauer, A.M. (2003). Heritability and complex segregation analysis

of hypoadrenocorticism in the standard poodle. Journal of Small Animal Practice, 44, 8-12.

Finska kennelklubben. (2014-11-27). Avelsdata.

http://jalostus.kennelliitto.fi/frmJalostustilastot.aspx?R=189&Lang=sv [2014-11-27]

Frank, C.B., Valentin, S.Y., Scott-Moncrieff, J.C.R., Miller, M.A. (2013). Correlation of Inflammation

with Adrenocortical Atrophy in Canine Adrenalitis. Journal of Comparative Pathology, 149, 268-

279.

Kintzer, P.P., Peterson, M.E. (1997). Treatment and Long-Term Follow-up of 205 Dogs With

Hypoadrenocorticism. Journal of Veterinary Internal Medicine, 11, 2, 43-49.

Klein, S.B., Peterson, M.E. (2010). Canine hypoadrenocorticism: Part II. Canadian Veterinary

Journal, 51, 179-184.

Lindqvist, A., Lundgren, A., Skoog, U., Wallin, G. (2005-08-06).

Rasspecifik avelsstrategi Finsk Lapphund. http://www.slk.nu/userfiles/13/rasfinsk.pdf [2014-12-

11]

Lipowsky, C., Schorl-Schweikardt, B.A., Kehl, O., Brndle, M. (2008). 19-year-old patient with

adrenal cortex insufficiency only the tip of the iceberg. Polyendocrine autoimmune syndrome

type II (Schmidt syndrome). Praxis, 97 (2), 77-81.

Melmed, S., Polonsky K.S., Reed Larsen, P., Kronenberg, H.M. (2011). Williams Textbook of

Endocrinology. 12. ed. Philadelphia: Elsevier Saunders.

Nelson, R.W., Reusch, C.E. (2014). Animal Models of Disease: Classification and etiology of diabetes

in dogs and cats. Journal of Endocrinology, 222, 3, T1-T9.

Oberbauer, A.M., Bell, J.S., Belanger, J.M., Famula, T.R. (2006). Genetic evaluation of Addisons

disease in Portuguese Water Dog. BioMed Central Veterinary Research, 2:15.

Oberbauer, A.M., Benemann, K.S., Belanger, J.M., Wagner, D.R., Ward, J.H., Famula, T.R. (2002).

Inheritance of hypoadrenocorticism in Bearded Collies. American Journal of Veterinary Research,

63, 5, 643-647.

Peterson, M.E., Kintzer, P.P., Kass, P.H. (1996). Pretreatment clinical and laboratory findings in dogs

with hypoadrenocorticism: 225 cases (1979-1993). Journal of the American Veterinary Medical

Association, 208, 1, 85-91.

Scott-Moncrieff, J.C.R. (2010). Hypoadrenocorticism. I: Ettinger, S.J. & Feldman, E.C. (red),

Textbook of Veterinary Internal Medicine. 7. ed. St. Louis, Missouri: Saunders Elsevier, 1847-

1857.

Scott-Moncrieff, J.C.R. (2010). Hypothyroidism. I: Ettinger, S.J. & Feldman, E.C. (red), Textbook of

Veterinary Internal Medicine. 7. ed. St. Louis, Missouri: Saunders Elsevier, 1751-1761.

Sjaastad, .V., Hove, K., Sand, O. (2003). Physiology of Domestic Animals. 1. ed. Oslo: Scandinavian

Veterinary Press.

Svenska kennelklubben. (2014-11-27). SKK Avelsdata.

http://hundar.skk.se/avelsdata/Flikar.aspx?sida=Ras_info&id=508 [2014-11-27]

http://jalostus.kennelliitto.fi/frmJalostustilastot.aspx?R=189&Lang=svhttp://www.slk.nu/userfiles/13/rasfinsk.pdfhttp://hundar.skk.se/avelsdata/Flikar.aspx?sida=Ras_info&id=508

27

Svenska kennelklubben. (2013-01-07). Rashunden fortfarande populrast.

http://www.skk.se/nyheter/2013/1/rashunden-fortfarande-mest-popular/ [2014-09-23]

Svenska lapphundklubben. (2014-11-12). Finsk lapphund.

http://www.slk.nu/?p=7 [2014-12-11]

Wilbe, M., Sundberg, K., Hansen, I.R., Strandberg, E., Nachreiner, R.F., Hedhammar, ., Kennedy,

L.J., Andersson, G., Bjrnerfeldt, S. (2010). Increased genetic risk or protection for canine

autoimmune lymphocytic thyroiditis in Giant Schnauzers depends on DLA class II genotype.

Tissue Antigens, 75, 6, 712-719.

http://www.slk.nu/?p=7