GL BALUTMANING

April 2009

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

•Staffan Laestadius

Global Utmaning, Stockholm, mars 2009

Projektledare: Peter Kleen

Text: Staffan Laestadius

Illustration: Viktor Grut

Form: McBride

Tryck: S-M Ewert AB

Global Utmaning är en oberoende tankesmedja och mötesplats. Vi sprider kunskap, påverkar policy och skapar dialog kring globaliseringens effekter.

Staffan Laestadius är professor i industriell utveckling

vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 3

Inledning1.

2. Klimatförändringen – en global utmaning

3. Vårt beroende av kol

4. Utmaningen – allt ska bort!

5. Strukturomvandlingen – en nödvändig, möjlig och tuff utmaning!

6. Politiken

7. Avslutande synpunkter

8. Referenser

Global Utmanings klimatprojekt

Innehållsförteckning:

Sammanfattning

4 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

Sammanfattning

Detta är en studie om den strukturomvandling som

aktualiseras i Sverige av de klimatförändringar jorden

står inför. Arbetet utgår från den klimatforskning som

redovisas främst i FN:s klimatpanels senaste rapporter

och i den s.k. Sternrapporten. Här konstateras att CO2-

halten i atmosfären nu är högre än någonsin tidigare

och att den aggregerade växthuseffekten är ca 25%

högre än 1990 och nu motsvarar nära 440 ppm vilket

sannolikt på sikt – om man skulle lyckas frysa utsläp-

pen på dagens nivå – leder till temperaturhöjningar på

2° C eller mer.

Den globala utmaningen består således i att dels snabbt

få bukt på utsläppen av växthusgaser, dels skapa för-

utsättningar för att hantera konsekvenserna av de

temperaturhöjningar som kan väntas. Boven i detta

drama är mänsklighetens kolberoende som byggts upp

sedan industrialismens barndom. Fossil kolanvänd-

ning svarar i dag för 80% av världens energiförsörjning

och CO2-utsläpp och för ca 70% av växthuseffekten. Och

kolanvändningen spås öka globalt med ca 40% fram till

2030 om inget drastiskt görs.

Sverige tillhör dock undantagen bland industriländer-

na och har under senare decennier såväl lyckats stabili-

sera sin totala energianvändning som minska använd-

ningen av fossila bränslen. Det har skett med hjälp

av kärnkraft som byggts ut till att bli störst i världen/

capita samt med hjälp av biomassa som nu är dubbelt

så betydelsefull som vattenkraften i Sverige. Trots detta

tillhör Sverige världens högutsläppsländer per capita

när det gäller CO2: endast en tredjedel av USA visserli-

gen, men före stora kolanvändare som Kina m.m.

I studien konstateras att utmaningen – om man vill

stabilisera jordens klimat och begränsa temperaturhöj-

ningarna till ca 2°C – i praktiken innebär att Sverige

måste halvera sina utsläpp till 2030, halvera dem yt-

terligare en gång fram till ca 2050 och ytterligare en

gång under seklets andra halva. Totalt blir det mer än

80%. I praktiken kan man säga att allt ska bort: kvar blir

endast de CO2-utsläpp som sammanhänger med mat-

produktionen och det som genereras av infrastruktur-

byggen för ett klimatvänligt liv. Motsvarande anpass-

ningar måste också göras av andra länder.

Studiens huvuddel handlar om den strukturomvand-

ling som kan och måste hänga samman med denna

koldioxidavveckling. Här konstateras att den indu-

striella omvandlingen historiskt är resultatet av ett

samspel mellan marknadskrafter och de institutioner

som vuxit fram i samhället: inte bara den övergripande

institutionella ordningen (som ägandet) utan också

mer interventionistiska policytraditioner har påverkat

utvecklingen i enskilda länder.

Vi står nu inför en institutionell förändring jämförbar

med äganderätten, nämligen det generella och defi -

nitiva avskaffandet av atmosfärens fria utnyttjande.

I sammanfattning kommer – och måste – den nya in-

ternationella ordningen medföra kraftigt höjda priser

på energi i allmänhet och fossilbränsleanvändning i

synnerhet. Detta kommer – och avses – bidra till en

gigantisk industriell omvandling under resten av detta

sekel.

Utan ambition på fullständighet eller detaljanalys

diskuteras möjliga svenska utvecklingsförlopp i termer

av utvecklingsblock, ett begrepp som lanserats av den

svenske ekonomen Erik Dahmén. Ansatsen utgår från

de ständiga obalanser som uppträder när företag an-

passar sig till de nödvändigheter och möjligheter som

skapas under omvandlingsförloppet. Flera av dessa

obalanser sammanhänger med teknikutvecklingen;

men där råder ingen linjär kausalitet som gör att man

kan vänta på att forskningen löser problemen. De defi -

nitiva teknologiska genombrotten kommer endast att

realiseras i industriell skala om ramverken och prisni-

våerna tillåter dem att bli lönsamma.

Bland de utvecklingsblock som diskuteras i studien

kan nämnas det som kretsar kring järn och stål, det

bil- och fordonsindustriella blocket samt de potentiella

block som relateras till vindkraft och biomassa. Inte

minst de två senare har en stor potential att bli bärare

av den omvandling som förestår.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 5

Den institutionella nyordning som aktualiseras av

klimathotet implicerar omfattande nationella och in-

ternationella policyåtgärder för att driva upp priset på

CO2-utsläpp. Dessa åtgärder ligger väsentligen i linje

med vad som krävs för att hantera de marknadsimper-

fektioner som ekonomer kallar externa effekter. Dras-

tiska åtgärder måste vidtas nationellt i Sverige såväl

som internationellt. Det förhållandet att Sverige ligger

väl till bland industriländer legitimerar inte att vi hål-

ler en låg profi l. De generella metoderna att hantera

prisbildningen på växthusgaser är utsläppsrätter och

skatter vilka kan konstrueras på nationell såväl som

internationell nivå. Detaljerna i detta kan variera mel-

lan länder och beroende på utfallet i internationella

förhandlingar. Det centrala är dock att de leder till

kraftigt höjd prisnivå inom energisektorn.

I studien urskiljs tre typer av skatter: energiskatter,

CO2-skatter och fossilbränsleskatter. Genom att låta

CO2-skatterna inkludera alla CO

2-utsläpp – också från

biomassa – får man inte bara en konsekvent beskatt-

ningsmodell, man tar också hänsyn till det förhållan-

det att alla CO2-utsläpp är lika farliga för atmosfären.

En sådan skatt kommer också att kyla ned den omfat-

tande scramble for biomass som nu bidrar till avverk-

ning av regnskog såväl som höjda livsmedelspriser.

Begränsningarna i kol- och oljeanvändningen kan på

toppen av detta uppnås med ren fossilbränslebeskatt-

ning som för stora utsläppskällor lämpligen sker med

hjälp av utsläppsrätter.

Också metoden att pumpa tillbaka CO2 under jorden,

som rönt uppmärksamhet under senare tid, kräver att

fossilbränslepriserna ökar kraftigt eftersom denna me-

tod blir mycket dyr (och dessutom sannolikt inte kan

bli tillgänglig i tid). Det i sin tur skapar utrymme för

en spännande men svåröverskådlig strukturomvand-

ling inom energisektorn eftersom de alternativa och

miljövänliga energiformerna kommer att framstå som

allt mer attraktiva och konkurrenskraftiga.

I sammanfattning illustrerar detta också det övergri-

pande temat i denna studie: den institutionella ord-

ning som måste diskuteras fram med början i Köpen-

hamnsmötet hösten 2009 – och där Sverige i delar kan

gå före – måste bli inledningen till en strukturomvand-

ling som under resten av detta sekel rationaliserar bort

en procent av kolanvändningen per år. Lika lite som

vi för 90 år sedan, när T-Forden var ny, kunde ana hur

framtiden skulle gestalta sig kan vi i dag skymta hur

detaljerna i det som nu väntar kommer att utformas.

6 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

År 2007 ökade mängden koldioxid (CO2) i atmosfären

till 383,1 ppm vilket är ”all time high” för de ca 10000

år om vilka vi vet något om atmosfärens innehåll1.

Ökningstakten har varit ungefär densamma under

det senaste decenniet: omkring 2 ppm/år och uppgår

nu till 137 % av den nivå som rådde omkring 1750,

dvs. före det industriella genombrottet (WMO, 2008a).

Det är främst de möjliga och sannolika konsekven-

serna av denna ökade CO2-halt – som varit särskilt

kraftig under senare decennier – som klimatföränd-

ringens globala utmaning handlar om.2

I denna rapport, fokuserar vi på den industriella om-

vandling som vi står inför till följd av klimatföränd-

ringarna; en strukturomvandling som både är en nöd-

vändighet och en möjlighet. Det är en omvandling

som kommer att ta sin början, ja redan inletts, utan

att vi vet facit. Och det är en omvandling som kom-

mer att ingripa också i vårt dagliga liv, även om dessa

vidare samhälleliga aspekter inte är i fokus för denna

studie. Den globala utmaningen består i att med po-

litiska styrmedel bidra till att denna industriella om-

vandling som helhet blir förenlig med hög livskvalitet

i global skala – även om vi tvingas överge de av våra

vanor som inte är långsiktigt hållbara.

Studien behandlar inte den kris – ibland kallad fi -

nanskris – som många av världens länder, så också

Sverige, för närvarande genomlider. Det är ett medve-

tet val. Det fi nns i den offentliga debatten en tendens

att fokusera på de, ytligt sett, närliggande och synliga

frågorna på de mer livsavgörandes bekostnad. Här

är ett försök att med fokus på omvandlingsproces-

ser undvika den fällan. Man kan dessutom hävda att

också den kortsiktiga krispolitiken måste – och kan –

relateras till klimatförändringen. Även nykeynesiansk

krispolitik kan bedrivas med gröna förtecken (se Berg-

gren & Laestadius, 2009).

Texten som följer summerar inledningsvis storleks-

ordningen på den utmaning som klimatförändring-

arna ställer oss människor inför. Avsnitt två, där detta

sker, är i allt väsentligt baserat på de senaste årens

publicerade forskningsresultat på klimatområdet. Kli-

matdiskussionen länkas sedan, i avsnitt tre, till boven

i dramat, nämligen det mycket omfattande kolbero-

ende som mänskligheten byggt in sig i och som man –

klimathotet till trots – har stora svårigheter att ta sig

ur. I avsnitt fyra görs så ett försök att summera impli-

kationerna av vårt kolberoende: hur mycket måste det

reduceras och hur snabbt? Det avsnittet bildar sedan

utgångspunkt för den diskussion som förs i avsnitt

fem om hur den nödvändiga och möjliga strukturom-

vandling kan se ut som bidrar till en hållbar global

utveckling. Inte minst diskuteras där det samspel mel-

lan institutionella faktorer och marknadens aktörer

som kännetecknat vår hittillsvarande industriella

omvandling och som måste gälla också i framtiden.

Avsnitt sex fokuserar på de politiska konsekvenserna:

vad krävs för att skapa institutionella och prismäs-

siga förutsättningar för den omvandling som måste

komma till stånd? Det avslutande avsnittet ägnas åt

en del allmänna refl ektioner kring denna förestående

utmaning – som sannolikt i sin storleksordning kom-

mer att kunna jämföras med den industriella revolu-

tionen.

Anslaget i texten är svenskt och europeiskt – men i

ett globalt sammanhang. Den ansatsen är inte okom-

plicerad. I korthet fi nns en ambition i texten att med

utgångspunkt i det globala klimatsammanhanget for-

mulera konsekvenserna för den svenska strukturom-

vandlingen och policyimplikationerna av detta. Men

policyimplikationerna ska också tolkas europeiskt.

Klimatpolitiken måste bedrivas på europeisk nivå

parallellt med nationella åtgärder. Hösten 2009 är ett

utmärkt tillfälle för Sverige att kombinera avancerade

nationella åtgärder med ett kraftfullt agerande som

EU-ordförande i syfte att skapa en plattform för Kö-

penhamnsmötet i december. Det mötet kan komma

att bli avgörande för klimatutvecklingen decennier

framöver.

1 De halter vi diskuterar i denna rapport mäts i ppm (parts per million) eller ppb (parts per billion/miljard).2 Författaren kan nås på email: staffan.laestadius@indek.kth.se. Rapporten har seminariebehandlats och granskats av kollegor på avdelningen för industriell dynamik vid Indek/KTH. Synpunkter har också kommit från Kristina Persson, Peter Kleen och Carl von Essen på Global Utmaning, som också beställt studien. I den slutliga versionen svarar författaren ensam för innehållet.

1 Inledning

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 7

Ambitionen har varit att begränsa rapporten till ca

30 sidor. Det innebär att mycket blir utelämnat eller

kortfattat. Det skapar utrymme för den intresserade

att söka vidare med hjälp av referenserna. Ambitio-

nen har också varit att, så långt möjligt, göra texten

rimligt läsbar för kvalifi cerade och/eller engagerade

läsare som föredrar att läsa på svenska och/eller inte

dagligen arbetar med den här typen av material. Det

har varit en utmaning i sig.3

Sedan senare delen av 1700-talet – dvs. med början i

den industriella revolutionen – har mänsklig aktivitet

börjat avsätta spår i klimatet. Främst har detta skett

genom tilltagande utsläpp av växthusgaser (green house

gases, GHG) av vilka CO2 är den viktigaste. Det dröjde

emellertid till efter andra världskriget innan dessa

förändringar kunde observeras genom studier av borr-

kärnor av glaciäris i kombination med direkt observe-

rade data över gashalter, temperatur, havsnivå, glaci-

ärtjocklek m.m.4 Sedan 1800-talets början har många

forskare varit växthuseffekten på spåren. En av dem är

Svante Arrhenius som år 1896 både visade på koldioxi-

dens värmeabsorberande effekt och drog slutsatsen att

detta långsiktigt skulle medföra en uppvärmning av

jordytan (som han uppfattade som i grunden positiv).

Men det är först på 1970-talet som någon mer omfat-

tande vetenskaplig och politisk diskussion i ämnet kan

skönjas och det är främst efter det att FN:s klimatpanel

(IPCC, International Panel of Climate Change) skapades år

1988 som frågan nått internationell uppmärksamhet.5

Med tiden har det visat sig att många gaser bidrar till

växthuseffekten. Viktigast av dessa är måhända vat-

tenånga, vars förekomst i naturen väsentligen dock är

oberoende av människan och således inte i grunden kan

förklara de förändringar vi nu möter i jordens klimat.

De växthusgaser som kan kopplas till mänsklig aktivitet

är förutom koldioxid främst metan (CH4) och dikvä-

veoxid (N2O) och ytterligare ett antal gaser av mindre

betydelse.6 Också halten av CH4 och N

2O nådde ”all time

high” år 2007 med 1789 resp. 320,9 ppb vilket är 256%

resp. 119% över den förindustriella nivån (WMO, 2008a).

Då växthusgaserna har olika ”växthuseffekt” brukar

man för att underlätta diskussionen uttrycka dem i

koldioxidekvivalenter (CO2e).7 Mellan 1990 och 2007

har den aggregerade växthuseffekten av de 15 mest

betydelsefulla växthusgaserna ökat med ca 25%. Och

redan 1990 var effekten ca 25% större än 1979 (WMO,

2008a) och motsvarar nu ca 430 – 440 CO2e (Stern,

2007, s 5).

De temperaturhöjningar som på sikt skapas av dessa

utsläpp ger i sin tur upphov till sekundära och mer el-

ler mindre självförstärkande processer som därtill kan

uppvisa omfattande regionala variationer. Inom ramen

för en genomsnittlig global temperaturhöjning kan

vissa områden t.ex. drabbas av såväl väsentligt högre

som lägre temperatur än genomsnittet.

Bland de indirekta och betydelsefulla mekanismerna

kan man nämna att en temperaturhöjning leder till att

de delar av jorden som i dag täcks av permafrost – t.ex.

arktiska och subarktiska områden – helt eller delvis

tinar vilket medför kraftiga metangasutsläpp i atmosfä-

ren något som i sin tur påskyndar temperaturhöjningen

ytterligare. Fler exempel: när glaciärer smälter minskar

jordytans refl exion av infallande solenergi vilket också

kan påskynda temperaturhöjningarna. Omvänt kan

ökande molnbildning, som i sig kan ha naturliga såväl

som mänskliga orsaker, bidra till att öka refl ektionen av

solstrålar och därmed bidra till viss avkylning.

2 Klimatförändringen – en global utmaning

3 I texten förekommer många förkortningar. Dessa förklaras minst en gång i löpande text eller i fotnoter. Att undvika notapparat och referenser går inte: de som läser måste kunna gå vidare för att kontrollera det som skrivs. Men strävan har varit att använda så stor andel referenser på svenska som möjligt. 4 Temperaturdata fi nns dock tillgängliga från senare halvan av 1800-talet 5 Redan under 1960-talet oroade sig många miljöbedömare över växthuseffekten. Jfr. t.ex. Edberg, 1966, s. 153. Forskarparet Ehrlich skrev om klimathotet i sina befolkningsstudier (Ehrlich, 1972). Se också Lindquist (2008) för en översikt. Romklubbens första rapport Tillväxtens gränser diskuterade också den ökande CO2-halten i atmosfären och prognostiserade en utveckling fram till år 2000 som ganska väl stämmer med vad som kom att ske. I sin modellstu-die inkluderar de dock CO2-utsläppen i ”pollution” (Meadows, 1972). För en tidig energistudie som explicit inkluderar klimatmodeller, se Häfele (1981).6 FN:s klimatpanel IPCC har en lista med ca 60 växthusgaser (GHG, green house gases) av vilka 19 omfattas av det s.k. Montrealprotokollet (”freoner”, CFC). För de fl esta av dessa gaser har halten stabiliserats och/eller minskat till följd av att Montrealprotokollet tillämpas allt mer konsekvent (IPCC, 2007a; WMO, 2008). Bland dessa gaser är främst CFC 12 och CFC 11 och ytterligare ett tiotal halogener ansvariga för ca 12% av den samlade växthuseffekten. 7 CO2e-måttet ger således en ”numeraire” (måttstock) med vilken samtliga gasers klimateffekt kan uttryckas.

8 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

Vi bör också, innan vi kommer in på hur den generella

bilden av klimatförändringarna ser ut, notera att de ge-

nomsnittliga förändringar vi diskuterar i det konkreta

fallet kan få formen av kraftiga variationer i tempera-

tur, nederbörd och vattenstånd kring detta genomsnitt

över dygn, veckor och år. Det kan således i vissa fall

vara mycket viktigare att ta hänsyn till extremvärdena

än de genomsnittliga när det gäller att ändra sitt bete-

ende (jfr. IPCC, 2007a, s 53). Till detta, som har betydel-

se för hur klimatfrågan ska hanteras i konkret politik,

återkommer jag i avsnitt fem nedan.

Den långsiktiga effekten av den ökande halt av GHG vi

nu ser är således att den globala genomsnittstempera-

turen stiger. En konsekvens av detta, som också slår lik-

formigt över jorden, är att havsytan kommer att stiga

huvudsakligen till följd av att fl era av våra glaciärer

smälter. Den havsbaserade arktiska isens försvinnande

under senare år är här mindre betydelsefull (den ligger

ju redan i vattnet) än det som hotar att hända på Grön-

land och Antarktis. Under vissa förhållanden kan av-

smältningen komma in i en självförstärkande process

som blir svår att häva.8 Glaciärerna minskar redan nu

Figur 1: De globala temperaturförändringarna (källa IPCC, 2007a)

8 Dock kan en temperaturhöjning i vissa fall resultera i ökat snöfall som bygger på glaciären mer än den smälter.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 9

i snabb takt över hela världen. Tjockleken på 30 regel-

bundet studerade referensglaciärer har minskat med

i genomsnitt 10 m på 15 år. Och avsmältningstakten

ökar (WGMS, 2009).

Det globala klimatsystemet reagerar endast långsamt

på förändringar i utsläppen. Det betyder att även om

vi inom kort lyckas drastiskt sänka GHG-utsläppen så

lär temperaturhöjningarna fortsätta ännu en tid. Kli-

matexperterna menar att en temperaturhöjning på ca

2° jämfört med det långsiktiga historiska medelvärdet

redan nu i praktiken är omöjlig att undvika (jfr. Stern,

2007, kap. 8 & 13 samt SOU, 2008:24, s. 168f). Som

framgår av fi gur 1 har denna temperaturhöjning redan

skjutit fart. Också här antyder observationerna att

temperaturhöjningstakten ökar. Elva av de senaste tolv

åren (t.o.m. 2006) har varit de varmaste som uppmätts

(IPCC, 2007a, s. 5).9 Till detta kommer – som framgår av

kloten på bilden nedan – att temperaturhöjningarna

på norra halvklotet är högre än på det södra.

Så långt har vi diskuterat några av de förändringar

som observerats.10 Den analytiska svårigheten uppkom-

mer när slutsatser ska dras om framtiden. Vi möter

här två typer av svårigheter: dels (den huvudsakligen

naturvetenskapliga) frågan om hur historiska och

hypotetiska framtida av människor skapade växthus-

gasutsläpp korresponderar med kommande möjliga/

sannolika temperatur- och klimatförändringar och

därmed kopplade effekter på jordens livsbetingelser.

Dels har vi (den huvudsakligen samhällsvetenskapliga)

frågan hur det globala samhället kommer att förhålla

sig till denna utmaning: kort sagt vad man är beredd

på och/eller förmår att åtgärda.

I de omfattande prognoser som redovisas i IPCC (2007a)

liksom de som redovisas i den s.k. Sternrapporten

(2007) är dessa skilda frågeställningar av naturliga

skäl delvis sammanblandade. För att få underlag till

klimatscenarierna måste man helt enkelt anta vissa

beteendeförändringar i det globala samhället som man

sedan låter verka ut i de modeller man arbetar med.

En detaljerad diskussion om det arbetet ligger utanför

ramen för en rapport som denna. I sammanfattning

kan man notera att dessa scenarier pekar mot sådana

utsläppsförändringar att halten växthusgaser vänder

först vid nivåer motsvarande 445 – 1130 ppm CO2e

vilket i sin tur svarar mot sannolika temperaturföränd-

ringar på ca 2° – 6°. Inte minst Sternrapporten (2007,

kap 8 & 13) visar att också en temperaturhöjning på

ca 3° – som är långt ifrån osannolik – har omfattande

konsekvenser. Det framgår också tydligt i den brittiske

journalisten Mark Lynas genomgång av klimatforsk-

ningens temperaturdimensioner (Lynas, 2007). Fak-

tiskt landar två tredjedelar av de scenarier som stude-

rats av IPCC på sannolika temperaturhöjningar på 3,2 –

4%; och detta baserat på antaganden om en ökning av

koldioxidutsläppen på 10 – 60% av 2000 års nivå fram

till 2020-2050 (IPCC, 2007b: 15).

Den globala utmaningen för mänskligheten består

således i att lära sig hantera en hotande klimatföränd-

ring: dels genom att kraftfullt minska dess omfatt-

ning, dels genom att anpassa sig till de förändringar

man inte längre rimligen kan förhindra. Detta är inte

första gången mänskliga kulturer mött undergångshot

(jfr. Diamond, 2006). Det nya nu är att utmaningen är

global. Även om världen är sammanfl ätad i ett globalt

medie- och informationssystem – så att vi på TV kan

se hur glaciärerna smälter i Himalaya – bidrar denna

stora skala sannolikt till en utspädnings- och entfrem-

dungseffekt: mina GHG-utsläpp, vare sig jag ökar eller

minskar dem, har väldigt liten betydelse för klimat-

frågan; och det är väl inte jag som gjort att istäcket i

Arktis försvinner! Världens splittrade politiska system

är därtill inte särskilt väl lämpat att hantera kriser som

denna med karaktär av något som brukar kallas tragedy

of the commons.11

9 Preliminära data från 2007 och 2008 antyder att också dessa senaste år globalt tillhört de 10 varmaste år som uppmätts (jfr. WMO, 2008a & WMO 2008b) 10 För mer detaljer hänvisar vi till IPCC (2007a).11 Denna metafor används som beteckning för det dilemma som uppkommer när många aktörer oberoende av varandra agerar efter sitt egenintresse och därmed överutnyttjar och förstör en delad knapp resurs på ett sätt som inte ligger i de enskilda aktörernas långsiktiga intresse.

10 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

Boven i detta drama är främst att mänskligheten sedan

industrialismens barndom valt att basera sin energi-

försörjning på fossil kolanvändning. I dagsläget (2004)

svarar fossila bränslen för ca 80% av världens energiför-

sörjning medan kärnkraften svarar för ca 5% och förny-

bara energislag för ca 15% (IPCC, 2007b, 264f). De sam-

lade av människor skapade utsläppen av växthusgaser

uppgick år 2004 till 49 Gt CO2e vilket till största delen

– ca 38 Gt – utgörs av CO2.12 Fossilbränsleanvändningen

svarar för ca 28 GtCO2e eller motsvarande 70% av de

totala koldioxidutsläppen (IPCC, 2007b, 3ff).

Faktiskt är fossilbränsleanvändningen en djupt inte-

grerad del i den globala industriella historien. Kol har

under långa perioder – även om den svarta röken säl-

lan varit älskad – betraktats som en del i moderniteten

och framsteget (jfr. Freese, 2006).13 Mänsklighetens

framsteg är, som ekonomhistorikern Brondel framhål-

ler, direkt relaterade till dess förmåga att exploatera

olika energiformer (Brondel, 1976). BNP-ökningarna är

historiskt starkt kopplade till ökad energiomvandling.

Detta ökade energibehov har endast delvis kompense-

rats av ökad energieffektivitet. I särklass mest betydel-

sefullt har kolet varit; under mellankrigstiden främst

i form av sten- och brunkol, efter andra världskriget i

ökande utsträckning i form av olja och naturgas.

Och den globala fossilbränsleanvändningen ökar totalt

sett. Kanske har miljö- och klimatdiskussioner under

senare tid på många håll bidragit till ökad energieko-

nomisering, men effekten av denna har inte hittills

förmått kompensera för de starka krafter för ökad fos-

silbränsleanvändning som fi nns. Under perioden 1990

– 2007 ökade den globala fossilbränsleanvändningen

(kol, naturgas och olja) från ca 83 400 TWh till ca 111

230 TWh. Det motsvarar 1,7%/år eller 33% över perio-

den som helhet (Energimyndigheten, 2008b).

Det internationella energiorganet IEA ger därtill en

mycket dyster bild av möjligheterna att vända förbruk-

ningskurvan nedåt. Om inte drastiska åtgärder vidtas

kommer den globala fossilbränsleanvändningen, och

därmed CO2-utsläppen, att öka med ca 43% fram till

2030 (från 28 till 40 Gt). Och framför allt är det kolet

som förutspås öka framöver (IEA 2008).

Sverige tillhör en liten grupp industriländer som av-

viker kraftigt från det globala genomsnittet. Till följd

av naturgeografi ska och historiska omständigheter har

Sverige – trots en omfattande energikrävande industri

– i jämförelse med andra OECD-länder osedvanligt låga

CO2-utsläpp. Svensk energitillförsel har under lång tid

dominerats av vattenkraft och kärnkraft vars andelar

(2007) uppgår till 11% (66 TWh) respektive 31% (191

TWh). Fossila bränslen står för ca 38% (238 TWh) av den

totala energitillförseln vilket ur EU- och OECD-perspek-

tiv är jämförelsevis lite.14

Energisystemets nuvarande struktur är resultat av en

omfattande omvandling som tog sin början under

oljekrisen på 1970-talet. För det första har denna om-

vandling inneburit att oljan minskat från ca 350 TWh

(1970) till ca 200 – 210; en nivå som varit konstant

sedan omkring 1985. För det andra präglas omvand-

lingen av kärnkraftens utbyggnad under 1980-talet.

Under perioden 1975 – 1990 ökade kärnkraften med

nära 200 TWh brutto. Därtill kommer, för det tredje,

att användningen av biomassa för energiändamål ökat

kraftigt, totalt såväl som relativt, under senare år och

nu är dubbelt så betydelsefull som vattenkraften: 120

TWh eller 19% (Energimyndigheten, 2008b: 10). För det

fjärde, slutligen, har denna omvandling sammantaget

3 Vårt beroende av kol

12 Då energiområdets storleksordningar är gigantiska använder vi här de etablerade förkortningarna K (= kilo, tusen, 103); M (mega, miljon, 106); G (giga, miljard, 109) och T (terra, 1000 miljarder = biljon, 1012).13 Det svenska uttrycket ”kol” har två huvudbetydelser av relevans för denna text: dels som ett samlingsuttryck för de sedimentära bergarterna stenkol och brunkol vilka använts som energiform i fl era hundra år; dels som beteckning på grundämnet ”kol” (carbon; med kemiska tecknet C) som är den huvudsakliga och aktiva beståndsdelen i de bränslen vi använder. Kol (C) ingår således med upp till 90% i stenkol och upp till ca drygt 80% i (torrt) brunkol. Trä innehåller ca 50% kol, bensin ca 90%.14 Endast ca 2/3 (drygt 400 TWh) av den totala energitillförseln når slutanvändarna. Främst är det kärnkraften som har stora omvandlingsförluster. Av den i Sverige totalt tillförda energin omvandlas 145 TWh till el, varav 65 TWh kommer från vardera vattenkraft och kärnkraft. Med kärnkraftsprodu-cerad el på 7300 KWh/capita är Sverige (2006) relativt sett världens största kärnkraftsproducent följt av Frankrike (7000 KWh/capita) och Finland (4400 KWh/capita). Övriga länder kommer långt efter (Energimyndigheten, 2008b).

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 11

sedan början av 1990-talet ägt rum inom ramen för

en totalt konstant energitillförsel. Sverige har således

visat att det är möjligt att stabilisera den totala ener-

gitillförseln och reducera fossilbränsleanvändningen

utan välfärdsförluster.

Trots detta tillhör Sverige – om man räknar CO2-ut-

släpp per capita – fortfarande världens högutsläppslän-

der. De svenska utsläppen på ca 5,6 ton CO2/capita är

visserligen ca en tredjedel av USA:s, Australiens och

Canadas och hälften av OECD-genomsnittet men högre

än stora kolanvändare som Kina (ca 4 ton/capita men

störst totalt sett) och placerar oss – trots den hittills

förda energipolitiken – i den övre tredjedelen av värl-

dens klimatbovar räknat per capita. Långsiktigt måste

det ur OECD-perspektiv relativa lågutsläppslandet Sverige av-

veckla 80% av sina nuvarande koldioxidutsläpp.15 Det inne-

bär att utmaningen för OECD:s högutsläppsekonomier

är än mer gigantisk.

Man kan säga att kolberoendet genomsyrar hela den

livsform som präglar det moderna samhället. Det är

inbyggt i alla vardagslivets detaljer – som behovet av

bil för att fördela barnen på morgonen mellan olika

skolor och daghem och på eftermiddagen mellan hock-

ey och sånglektioner, eller semesterresan till Thailand

över julen för att slippa den mörka svenska vintern –

liksom det är och har varit förknippat med vårt behov

av status (inte minst genom bilen). Mycket av detta,

som är eller ansetts självklart i de gamla industrilän-

derna, upprepas nu i dagens snabbväxande länder.

Medan många individer i de gamla industriländerna

är mer eller mindre orefl ekterat inlåsta i kolberoen-

det – t.ex. genom sitt boende eller val av arbete – ser

vi hur denna inlåsning snarast ökar i länder som Kina

och Indien. Bilbeståndets kraftiga ökningstakt i Kina är

bara ett exempel på detta.16

Kolberoendet, det samlade beroendet av fossila bräns-

len, i vårt globala samhälle är sannolikt nu så stort

att det inte till rimliga konsekvenser går att avveckla

med mindre man i tillägg till andra åtgärder också

utnyttjar möjligheten att sopa en del av kolresterna

”under mattan” – eller mer konkret, pumpa ner koldi-

oxiden i ”säker” slutförvaring under jorden. På detta,

som internationellt benämns carbon capture and storage/

sequestration (CCS) kan man ha många synpunkter; en

genomgripande analys av diskussionen om denna slut-

förvaring återfi nns i Hansson (2008). Där fi nns också

en lätt tillgänglig översikt av tekniken som sådan och

en del av dess implikationer.17 Här inskränker vi oss till

fem refl ektioner över hur CCS kan (och bör) påverka de

policydiskussioner vi för i avsnitt sex nedan:

• CCS är ännu inte färdigutvecklat i den stora industri-

ella skala som behövs för att mänskligheten ska kunna

hänga upp sin klimatpolitik på den metoden. Teknik-

utvecklingen – tre konkurrerande teknologier fi nns

– behöver ytterligare något decennium.18 CCS är helt

enkelt ingenting man kan invänta som en lösning på

dagens beslutsvånda: kanske kommer CCS att kunna

bidra till klimatarbetet – men som huvudstrategi kom-

mer den för sent!

• Om och när teknologiutvecklingen medger storska-

liga investeringar i CCS kommer kostnadsnivån för

kolgenererad elkraft att bli upp till dubbelt så hög som

för närvarande. Kalkylerna är mycket osäkra men pe-

kar samtliga i samma riktning (Hansson, 2008 & IPCC,

2005).

• Skalan, om CCS ska genomföras för all den fossil-

bränsleomvandling vi idag har, blir enorm. CO2-mole-

kylen väger ca 3,5 ggr så mycket som kolatomen (C): för

varje ton kol vi fraktar till ett kraftverk måste vi på ett

eller annat sätt frakta bort 3,5 ton CO2 till säker slut-

förvaring, som måste ske i särskilt utvalda geologiska

formationer. Dessa formationer fi nns inte självklart

rakt under utsläppskällan. I bästa fall kan delar av den

15 Utsläppen av CO2 är genomgående lägre än de utsläpp som omräknats till CO2e och således inkluderar andra växthusgaser än koldioxid. Nivån 8 ton/capita, som ibland anges, inkluderar samtliga GHG-utsläpp. Båda typer av data förekommer i debatten. Därtill förekommer ibland ett försörjningsba-lansliknande mått; dvs. man subtraherar den CO2 som belastar exporten och adderar den som belastar importen. Nettoeffekten av detta blir i genom-snitt att en del av Kinas CO2-produktion statistiskt hamnar i OECD-länderna där den ”förbrukas”. 16 I januari 2009 passerade Kina USA som världens största bilköparland: 790 000 nya bilar mot USA:s 657 000 (DI, 090209).17 För en detaljerad genomgång av CCS, se IPCC (2005).18 Vattenfall invigde hösten 2008 världens första pilotanläggning för CCS i Tyskland (Schwarze Pumpe).

12 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

lagrade koldioxiden långamt karbonatiseras (förena sig

med omgivande metaller) under denna lagring.

• Det samlade kapitalbehovet för att bygga om alla kol-

kraftverk (eller enbart hälften om man lyckas halvera

kolanvändningen) – och till de nödvändiga logistiska

lösningarna – blir gigantiskt (jfr. t.ex. Victor & Rai,

2009). Globalt sett fi nns det idag ca 8000 stora utsläpp-

skällor som skulle behöva CCS (eller ersättas av andra

processer).19

• Om CCS ska införas – en diskutabel kompromiss för

att hantera vårt kolberoende – måste det således under

alla omständigheter införas på ett fossilbränslesystem

som är mycket mindre än vårt nuvarande. Det för oss

till frågan om hur drastiskt kolanvändningen måste

reduceras.

19 Av dessa är ca 4942 kraftverk, 1175 cementfabriker, 638 raffi naderier, 269 stålverk och 470 petrokemiska industrier (IPCC, 2005).

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 13

4 Utmaningen – allt ska bort!

Exakt hur stora GHG-utsläpp jorden långsiktigt förmår

absorbera går inte att ange. Till en del beror absorptions-

kapaciteten också på hur framgångsrik människan blir att

hjälpa till i den absorptionen genom att skapa ”koldioxid-

sänkor”, t.ex. kraftfullt häva pågående avskogningsproces-

ser till förmån för omfattande expansion av den globala

biomasseproduktionen.20 Storleksordningen på jordens

absorptionskapacitet brukar anges till 5 – 10 Gton CO2e/

år. Det motsvarar 10 – 20% av de samlade utsläppen (49

Gton) år 2004.

Klimatberedningens tolkning av bl.a. dessa analyser (SOU

2008:24; 168f) leder dem till slutsatsen att det globala

utsläppsmålet för 2050 bör vara 16 miljarder ton koldioxi-

dekvivalenter (CO2e). Det innebär en reduktion av 1990 års

utsläpp med 60 % (från 39 Gton), med 70% jämfört med

2004 års utsläpp (49 Gton) och med 80% jämfört med den

nuvarande utvecklingen.21 Med en antagen världsbefolk-

ning på 9 miljarder vid seklets mitt skulle detta i genom-

snitt innebära maximala globala utsläpp på i genomsnitt

1,8 ton/person. För år 2100 krävs ytterligare en halvering

till i storleksordningen 5-10 Gton eller <1 ton/person.

Ett hanterbart sätt att formulera uppgiften är att utsläppen

ska reduceras till hälften fram till ca 2030; till hälften igen fram

till ca 2050 och halveras ytterligare en gång före nästa sekelskifte.

Att tänka i termer av halveringar är fruktbart då det kan

konkretiseras på olika systemnivåer: det räcker inte bara

att halvera bilarnas bränsleåtgång – man måste också

halvera deras användning; i förlängningen innebär det

rimligen att också bilbeståndet halveras! Och det räcker

inte med att installera värmepumpar (halvering av elåt-

gången). Man måste också halvera bostadsytan eller vidta

kraftfulla isolerings- och återvinningsåtgärder! Och, som

nämnts ovan, ska CO2-lagring i framtiden bli ett realistiskt

alternativ måste det tillämpas på ett fossilbränslesystem

som halverats en, eller varför inte två, gånger!

Spegelbilden av detta resonemang förtjänar att visas

upp. När fossilbränsleanvändningen halveras en eller två

gånger framträder de alternativa energikällorna som mer

betydelsefulla och mer realistiska för att leverera den en-

ergi som vi oundgängligen behöver för ett gott liv.

Alternativt kan målet formuleras som att allt ska bort!

Jordens långsiktiga absorptionsförmåga – troligen 5 – 10

Gton/år – är ungefär det som kommer att behövas för

matproduktion och kommande infrastrukturbyggen,

dvs. järnvägar, vindkraftverk, vattenkraftsdammar m.m.

Övrig CO2-genererande verksamhet måste i princip fasas

ut under resten av detta sekel! Det är en drastisk formule-

ring som visar på problemets storleksordning. Men – som

också IPCC (2007b) framhåller i sina scenariodiskussioner

– i grunden är detta en fråga om att under resten av seklet

avveckla ca 1% årligen av vårt inlärda kolberoende. För

den ekonomisk-historiskt skolade är det ett hanterbart

mått: en enprocentig årlig rationaliseringstakt och till-

växttakt har vi lyckats med tidigare (om än delvis genom

att öka energianvändningen). Varför skulle vi inte årligen

kunna rationalisera bort en procent av vårt kolberoende?

När man formulerar så omfattande mål som gjorts här

infi nner sig naturligen frågan: ”måste vi ta i så kraftigt?”

och ”kan vi verkligen vara säkra på IPCC:s klimatrappor-

ter?”. I denna rapport har vi utgått från IPCC-rapporterna

och närbesläktade studier. Bidraget här ligger inte på

klimatområdet utan i analysen av strukturomvandling

och politik som klimatförändringarna implicerar. Kli-

mathotet är så att säga ingångsvärden i detta arbete. Det

aktualiserar emellertid två kommentarer. För det första,

de klimatstudier som samordnats av IPCC är sannolikt det

mest omfattande naturvetenskapliga forskningsprojektet

i världshistorien: aldrig tidigare har så många forskare

från så många olika discipliner och länder samordnat sin

kunskapsproduktion som nu skett. Även de tveksamheter

och osäkerheter som inryms i arbetet är väl dokumente-

rade. För det andra, även i fall där viss osäkerhet fi nns om

kausalitet och storleksordningar på denna fi nns det an-

ledning att tillämpa den s.k. försiktighetsprincipen, dvs. att

välja bort sådana handlingar och processer som kan leda

till katastrofer även om de inte säkert gör så. Försiktighets-

principen är grunden för den omställning som diskuteras

i nästa avsnitt.

20 Ungefär 7 % av GHG-utsläppen kommer redan nu från deforestation (IPCC, 2007b). Avskogningen är störst i Afrika, Sydamerika och Sydostasien där storska-lig okontrollerad avverkning av regnskog förekommer (ca 8 milj. ha/per år). I andra delar av världen är skogsarealen huvudsakligen stabil eller ökar marginellt. 21 Klimatberedningens slutsatser ligger nära de resonemang som förs i Stern (2007: kap 8 & 13) och som landar på ambitionen att försöka begränsa CO2-halten till ca 450 ppm och därmed den sannolika temperaturhöjningen till ca 2°C.

14 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

Den strukturomvandling vi står inför under inneva-

rande sekel är omfattande. I en text som denna fi nns

inte möjlighet att mer i detalj linjera upp karaktären

på hur den omvandlingen kan, eller bör, gestalta

sig. Det är inte heller nödvändigt. De omvandlingar,

förknippade med omfattande industrialiserings- och

globaliseringsprocesser, som ägde rum under 1800- och

1900- talen (jfr. t.ex. Schön, 2000) var inte kontrollerade

i förväg.

Den industriella omvandling vi har bakom oss har,

grovt sammanfattat, ägt rum i ett samspel – eller spän-

ningsfält – mellan marknadskrafter och (politiska)

institutioner som vuxit fram i samhället. I det spän-

ningsfältet har ekonomiska och industriella beteenden

(entreprenörskap, företagande m.m.) formats. Men

det har också format villkor och skapat drivkrafter för

teknisk och vetenskaplig utveckling, utbildning och

kultur i vid mening. Processerna har varierat mellan

länder. Ett gemensamt drag för de framgångsrika län-

derna förefaller framväxten av stabila äganderättsliga

institutioner ha varit (jfr. North, 1997). Men därutöver

har institutionerna (främst staten) varit mer eller min-

dre interventionistiska vilket påverkat de enskilda län-

dernas utvecklingsbanor. I vårt land har t.ex. århundra-

den av satsningar på läskunnighet och på industri- och

teknikpolitik varit viktiga för den industrialisering

som sköt fart på 1800-talet (jfr. Bruland 1991 samt Mag-

nusson, 2005). Inte minst välfärdspolitiken och fram-

växten av en svensk arbetsmarknadsordning har varit

betydelsefulla för en stor del av 1900-talets utveckling

(se t.ex. Thullberg & Östberg, 1994; Erixon, 2003).

Vad vi nu står inför är en institutionell förändring

jämförbar med äganderätten, nämligen det generella

och defi nitiva avskaffandet av atmosfärens fria utnyttjande.

I avsnitt sex nedan återkommer vi till de politiska styr-

medel som kommer att behövas i det arbetet. En sådan

institutionell nyordning är avsedd att påverka kom-

mande omvandlingsprocesser. Vi talar här om att sätta

ramarna och ange spelreglerna – inte om att formulera

några stora program över hur utvecklingen i övrigt

ska gestalta sig. Däremot kan den institutionella

nyordningen innehålla såväl stora som små åtgärder.

Det gäller inte bara att få upp prisnivån på atmosfärs-

utnyttjandet – det krävs en del regeländringar och

ekonomiska smörjmedel också i systemet. Även om vi

inte kan veta – och inte heller bör ha ambitionen att

bestämma – hur omvandlingsprocessen kommer att bli

vet vi med säkerhet att den kommer att innehålla såväl

vinnare som förlorare – om än med tillägget att även

de relativa förlorarna i ett samhälle som tryggar sin

överlevnad också måste betraktas som vinnare.

Man kan säga att den institutionella förändring vi

diskuterar här innebär att energisystemet inte längre

tillåts domineras av en tillförseldoktrin utan av en kli-

matanpassad marknadsmodell med starka institutioner.

Tillförseldoktrinens starka ställning är ett gammalt

tema inom svensk energisystemforskning.22 Den utgår

implicit från att energi är och kan produceras billigt

och därför i princip bör och kan tillgodoses genom

ökad utbyggnad av de storskaliga energisystemen. I

ett sådant system, där priserna inte tillåts spela någon

avgörande roll, kommer energieffektivisering aldrig

att bli en samhällelig huvudfråga utan mer något man

ägnar sig åt på marginalen för att spara kostnader.

Den institutionella nyordning vi talar om här ändrar

på detta. Rätten att släppa ut CO2 blir en knapp resurs

och energipriserna kommer att stiga. Detta kommer

att bidra till en strukturomvandling inom och mellan

industrins olika delar och med fokus på ökad energief-

fektivitet. Och potentialen – redan med dagens teknik

– för att öka energiproduktiviteten är omfattande (jfr.

McKinsey, 2008).

22 För en granskning av tillförseldoktrinen i det svenska energisystemet och svårigheten att ändra systemets riktning, se Kaijser, Mogren & Steen (1988) samt Kaijser (1994).

5 Strukturomvandlingen – en nödvändig, möjlig och tuff utmaning!

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 15

I grunden baserar sig det förslag till institutionell ny-

ordning vi diskuterar här på teorin om externa effekter.

Den som släpper ut CO2 i atmosfären skadar denna

och därmed andra människor utan att det avspeglar

sig i ett högt pris på de produkter och processer som

orsakar dessa skador. Det som föreslås här är avsett att

kraftigt reducera de marknadsimperfektioner som atmos-

färens fria utnyttjande innebär.

Det kan – i linje med den tradition som introducerats

av Erik Dahmén – vara lämpligt att diskutera den fö-

restående omvandlingen i termer av utvecklingsblock.23

Med utvecklingsblock menas den dynamik som upp-

står kring företag som förenas (och skapas och om-

vandlas) kring skilda delar av en teknologi eller familj

av teknologier. Utvecklingsblocket kännetecknas av

sekvenser av obalanser som uppkommer när företag

genom industriella satsningar och via innovationer

hanterar de nödvändigheter eller utnyttjar de möjligheter

som ständigt skapas i systemet. Utvecklingsblocken är

inte statiska och en gång för alla givna utan ändras till

följd av dessa obalansers karaktär: hur nya och gamla

företag hanterar dem och vilka innovationer (ny tek-

nik, nya lösningar) som samspelar i den processen.

Det är alltså inte så att strukturomvandlingen invän-

tar de tekniska landvinningarna. Dessa skapas under

processen i en ”hönan-eller-ägget-process”. Så kom-

mer det också att bli i den omvandling som förestår.

De närmaste decenniernas omvandling måste – och

kan – i grunden baseras på sådant som vi redan vet

och kan tillämpa. En del av detta är redan mogna

teknologier, annat är väsentligen känt men väntar på

institutionella ändringar – inte minst de som garante-

rar nya prisrelationer – innan det kan börja tillämpas

i industriell skala och lärkurvorna kan bidra till att

pressa kostnaderna ytterligare. På många områden

väntar vi fortfarande på industriella genombrott

– t.ex. bättre batterikapacitet för elfordon och indu-

striellt uppskalad nedbrytning av biomassans mo-

lekylstrukturer (för att bygga bioraffi naderier). Men

liksom T-Forden inte var fulländad i bilismens barn-

dom måste inte heller dagens el/biobränslehybrider

med plugin-teknologi vara fulländade för att kunna

ersätta den ålderdomliga Toyota Prius.24 Den stora

roll som FOU har, och kommer att få, är således inget

som kan inväntas eller åberopas som argument för

att skjuta de svåra besluten på framtiden. De defi nitiva

teknologiska genombrotten kommer endast att realiseras

i industriell skala om ramverken och prisnivåerna tillåter

dem att bli lönsamma.

Den svenska industrialiseringen skedde kring utveck-

lingsblock med ursprung i järn och stål och sedermera

kring skogsindustri, vattenkraft/elektricitet och tele-

kommunikationer bl.a. Så småningom utvecklades

dessa mot fartygsbyggnad, bilindustri, kvalifi cerad

verkstadsindustri m.m. En del av dessa utvecklings-

block har i praktiken försvunnit (t.ex. fartygsbyggan-

det); de överlevande har ändrat karaktär. Med tanke på

att många av de svenska utvecklingsblocken varit ener-

gitunga är det rimligt att anta att omvandlingsproces-

sen framöver blir genomgripande. De refl ektioner som

följer nedan har inte karaktären av prognos utan mer

som illustrationer till vad som kan hända.

Även om den svenska industriella omvandlingen his-

toriskt i hög grad baserats på ett utvecklingsblock kring

järn och stål så har detta block väsentligen utvecklats i

många riktningar. I de fl esta fall handlar det i dag om

internationellt konkurrenskraftiga nischprodukter ba-

serade på kvalifi cerat ingenjörsarbete. Flera av dessa är

i sig energikrävande men kan potentiellt efterfrågas i

de infrastrukturinvesteringar som globalt kommer att

krävas för att kraftigt reducera GHG-utsläppen. Kulla-

ger kommer att behövas i vindkraftverk såväl som järn-

23 Se Dahmén (1950). För en aktuell presentation och analys av Dahméns ansats se Laestadius (2005). För en konsekvent tillämpning av ansatsen på Sveriges industriella omvandling, se Schön (2000). 24 Möjligheten av att ersätta dagens GHG-utsläpp med alternativa processer framgår också i en studie från IVA (2009).

16 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

vägar framöver. Höghållfast stål kommer fortsättnings-

vis att efterfrågas i den nya infrastruktur som byggs

och i de maskiner och fordon som gör jobbet. Rostfritt

stål kommer att användas också i nya energisparande

och energigenererande system. Även om det således

fi nns mycket att göra när det gäller att reducera GHG-

utsläppen inom dessa sektorer (inte minst inom SSAB

som är en av Sveriges största CO2-utsläppare) så tillhör

fl era av de aktiviteter vi talar om här sådant som – om

än i andra former – kommer att vara nödvändigt också

i den omvandling som förestår. Med stigande energi-

priser – som också måste drabba stålindustrin – kom-

mer en fokusering att ske till de områden där stålets

egenskaper är helt unika medan bulkproduktionen

stagnerar eller rent av minskar. Mycket tyder på att

svenska stålproducenter, med deras starka fokus på

kvalitetsstål, befi nner sig i den vinnande delen av in-

dustrin.

Att det bilindustriella blocket kommer att kraftigt om-

vandlas framöver är nödvändigt. Också framdeles

kommer bilar att behövas men det är oklart om Volvo

Personvagnar, och i synnerhet Saab, kommer att vara

konkurrenskraftiga på den marknaden. Kanske kan

Volvo PV (som för nära två decennier sedan var tidigt

ute med idéer som skulle passat bra idag) fi nna någon

samarbetslösning för utveckling av morgondagens bi-

lar som i hög utsträckning måste drivas med el. Kanske

kan delar av det kvalitetsmedvetna småskaliga mass-

produktionskunnandet inom bilindustrin konverteras

till hybriddrivna bussar (vars produktion sannolikt bör

expandera) och till uppskalad produktion av vindkraft-

verk? Mycket talar dock för att vi fortfarande – globalt

såväl som i Sverige – väntar på ett paradigmskifte inom

vad som kan kallas för det bilteknologiska systemet

(vilket inkluderar vår egen syn på vardagsbilismen). De

utsläppsreduktioner vi talar om i denna rapport ger

helt enkelt inget utrymme för global massbilism av det

slag vi vant oss vid inom OECD-området efter det andra

världskriget. F.n. förefaller den globala bilparken öka

från 800 milj. fordon till 3 miljarder. Att på global nivå

ersätta hela dagens – än mindre en ökande – bilpark

med elhybrider eller etanolfordon är inte en tillräcklig

omställning (se Gott, 2008). Ett ofta bortglömt problem

i sammanhanget är att elbilar i sig inte löser några

fundamentala problem så länge produktionen av el-

kraft fortsätter att vara baserad på fossila bränslen.

Hur omställningen av bilsamhället kommer att se ut

ur ett svenskt perspektiv återstår att se: transportlös-

ningarna kommer även framöver att variera mellan

länder. Men morgondagens svenska eldrivna bilpark

är sannolikt mindre, morgondagens bilåkande mer

begränsat och livsformen som helhet mindre bilbero-

ende. Hur stor plats den eldrivna bilen kommer att ha

i morgondagens svenska livsstil går inte att uttala sig

om säkert i dag.25

Ett möjligt framtida utvecklingsblock kan kretsa kring

vindkraft. Sverige är visserligen inte med bland de glo-

balt dominerande vindkraftsländerna (t.ex. Danmark,

Spanien, USA, Tyskland, Kina och Indien) – vare sig på

produktions- eller användarsidan – men svensk tekno-

logi fi nns med i många vindkraftverk i världen även

om det inte står ”ABB inside” på vindmöllornas nacel-

ler (maskinhus).26 Ett omfattande svenskt vindkrafts-

program på 300 – 600 verk om året, från nuvarande

nivå (2007) på ca 1000, kan bidra till framväxten av ett

svenskt (nordeuropeiskt) lokaliserat utvecklingsblock

med en långsiktig marknad på 10 – 20 mdr SEK/år bara

i Sverige. Vindkraftverken är i sig endast delar i ett sys-

tem som också inkluderar nya teknologier för energi-

lagring och distribution men som också måste stödjas

av nya regelsystem. Vindkraften är fortfarande av liten

betydelse i Sverige såväl som globalt sett (mindre än en

procent i båda fallen) men den är en av de teknologier

som med säkerhet kommer att – och måste – bli bety-

delsefull under resten av detta sekel.

25 Det fi nns många forskningsrapporter över hur bilen under efterkrigstiden omformat det svenska samhället. En färsk och gedigen sådan studie med utförliga referenser är den teknikhistoriska avhandlingen Bilsamhället (Lundin, 2008).26 Tyskland, med 80% av Sveriges yta och med nio ggr så stor befolkning har 24000 MW i installerad effekt (2008), dvs. > 20 ggr Sverige. I det glest befolkade Sverige borde det fi nnas plats med åtminstone lika mycket. I det lilla Danmark, som också hyser världens ledande vindkraftföretag, Vestas, har man totalt installerat ca 3000 MW, dvs. 3 ggr så mycket som i Sverige. Världsmarknaden för vindkraft ökade med 29% under 2008 bl.a. till följd av en mycket kraftig ökning i USA som passerade Tyskland som världens största vindland (wikipedia).

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 17

Vindkraftens framtid bestäms av hur mycket priserna

kan drivas upp på CO2-utsläpp (vindmöllorna är ännu

inte riktigt lönsamma), på elcertifi katens framtida

utformning, på hur vi ändrar plan- och tillstånds-

regler (dvs. institutionerna) och hur vi ändrar våra

uppfattningar om landskapsbilden. Inte minst den

senare frågan är väsentlig: för närvarande förefaller

vi vara mindre kritiska till vägarnas, vägbullrets och

telefonmasternas effekter på omgivningen än vind-

möllornas. Kanske kan inställningen till vindkraft

ändras om man gynnar nya företagsformer: vindkraf-

ten är ett intressant exempel på hur modern teknik

kan installeras distribuerat och småskaligt men ändå

bli del i ett storskaligt system. Potentialen för vind-

kraft är redan med dagens teknik imponerande. Ett

räkneexempel kan illustrera det: med lite högre torn

än vad man hittills normalt använt kan man erhålla

bra effekt också på vindmöllor som placeras ute i sko-

gen. Skogsägarna kan således höja avkastningen på

sina skogsarealer och bidra till klimatarbetet genom

att placera ut ett vindkraftverk per km2 . Om man

gör det på bara 5% av Sveriges samlade skogsareal på

250 000 km2 blir det 12 500 vindmöllor vilket bör ge

ett bidrag till landets elproduktion på ca 70 TWh.27

Detta representerar lika mycket tillförd elenergi som

vad vattenkraften eller kärnkraften i dag levererar (ca

65 TWh vardera år 2007) och skulle mer än väl räcka

att försörja en transportsektor som drivs med el eller

elhybrider.28 Till detta kommer så alla möjliga havsba-

serade installationer.

Också andra, i dag alternativa, energikällor kan kom-

ma att bli betydelsefulla i den omvandling vi diskute-

rar här. Men deras potential är inte lika uppenbar som

vindkraften och biomassan. Solceller t.ex. är visserligen

redan i dag en väl fungerande teknik med kvalifi cerad

forskning bl.a. i Sverige och med produktion i många

länder och med stora installationer bl.a. i Tyskland

och Spanien (som absolut såväl som per capita är de

största solcellsländerna).29 Hittills har kostnadsnivån

legat på 4 – 10 ggr marknadspriset på el vilket begrän-

sat solcellsteknologin till en nischlösning trots att det

infallande solljuset är mer än tillräckligt för att lösa

mänsklighetens samlade energibehov.30 På senare år

har det emellertid kommit fram många forskningsre-

sultat som pekar mot ett genombrott när det gäller

kostnaderna för storskalig solcellsproduktion och

världsmarknaden för solceller har vuxit snabbt. Det

går nu att producera solenergi för i storleksordningen

2 – 5:- KWh. En kraftig kostnadshöjning på energi och

CO2-utsläpp – så att kostnadsgapet minskar – skulle

därför kunna skapa ny dynamik i branschen som till

en del lever på det subventionerade tyska och spanska

inmatningssystemet. Hur stor del av ett sådant solcells-

dominerat utvecklingsblock som hamnar i Sverige är

oklart. Sverigebaserad forskning har varit – och är –

väsentlig för den internationella teknikutvecklingen.31

Industrialiseringen av den forskningen har dock hit-

tills hamnat utanför vårt land.

Vågkraft är en annan klimatvänlig energiform som blir

alltmer intressant med stigande energipriser. Denna

teknologi har ännu inte konvergerat mot en dominant

design utan fl era konkurrerade och kompletterande

teknologier (småskaliga såväl som storskaliga) utveck-

las på fl era ställen i världen. I Sverige är bl.a. det Upp-

salabaserade företaget Seabased, som samarbetar med

Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet, nära

industrialisering.

27 12500 vindmöllor à 3 MW ger 37500 MW installerad effekt. Om dessa i genomsnitt ger 1870 fulleffektstimmar/år (dvs. ca 10-15% lägre än normalkalkyler-na – det blåser mindre i skogen) blir det ca 70 TWh. Redan idag kan man f.ö. bygga vindmöllor med kapacitet på 5MW vilket ökar potentialen ytterligare. 28 Dagens transportsektor använder 105 TWh fossilbränsle, men elmotorer och elhybrider har väsentligt högre verkningsgrad.29 Teknikutvecklingen för att utnyttja solenergin följer i huvudsak två spår: dels solfångare med vilka man försöker fånga, koncentrera och omvandla den värme som solljuset genererar, dels solceller där man försöker utnyttja den fotoelektriska process som ljus alstrar i vissa material. Här begränsar vi oss till en diskussion av det senare spåret. Men också det förra är intressant ur svensk synvinkel. Det svenska företaget Climatewell har t.ex. utvecklat en metod att lagra solenergi och direktomvandla den till kyla för klimatanläggningar.30 Jordytan träffas av 10 000 ggr mer solenergi än vad vi gör av med i fossila bränslen. Av de 1000 KWh solenergi som träffar en m2 av jordytan (i Mel-lansverige) kan man via biomassa omvandla högst 3 KWh till energi (<0,3% verkningsgrad). En solcellsanläggning ger ca 100 KWh (ca 10% verknings-grad) (se Sandén, 2007 & 2008).31 Bl.a. Ångströmlaboratoriet i Uppsala där man utvecklat den s.k. CIGS-solcellen, som visserligen har lägre verkningsgrad än de traditionella kiselbase-rade men i gengäld kan tillverkas mycket billigare i form av en tunn fi lm som kan integreras i många konstruktioner.

18 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

I dessa fall gäller att även om större anslag till sol-

cells- och vågkraftsforskning är angelägna lär de stora

industriella genombrotten inte etableras förrän kol-

dioxidutsläppen börjar bli kostsamma. Dessa ”nya”

energiteknologier har dessutom den egenskapen

att de utmanar den hittillsvarande institutionella

ordningen för elkraftsproduktion. Vind-, våg- och sol-

kraftsanläggningar kan i princip vara hur stora eller

små som helst och tekniken ger inte uppenbara och

entydiga skalekonomier. Medan det klassiska elnätet

i grunden är baserat på en hierarkisk storskalig tan-

kemodell med få och stora producenter och små och

distribuerade konsumenter (jfr. Hughes, 1983) kan man

således hävda att ett nät med omfattande solceller,

våg- och vindkraftverk bör – och kan – fungera mer

som internet, dvs. alla som är anslutna har möjlighet

att i varje ögonblick bestämma om de vill ladda ner

el från eller leverera in i systemet. En sådan syn – som

under senare tid börjat etableras bland näthållare och

kraftleverantörer – på det elektriska infrasystemet får

återverkningar inte bara på hur man konstruerar nät-

anslutningen (mätaren/modemet) utan också på kraft-

ledningarnas dimensionering, på avtalen, reglersyste-

men, balanskraften, företagsbildningarna liksom de

lagar och regler som måste anpassas. Om alla som vill

också kan bli elleverantör lär det påverka den samlade

energihushållningen.

De nordiska länderna uppvisar också sammantaget

en omfattande potential för ett avancerat utveck-

lingsblock kring biomassa och som skulle kunna ta sin

utgångspunkt i den nordiska skogsindustrins omvand-

ling men mycket väl inkludera övriga areellt baserade

näringar. Medan det är långt ifrån uppenbart hur den

industriella dynamiken kring biomassa kommer att

gestalta sig – dvs. hur (den internationella) strukturom-

vandlingen kommer att ske – är det tydligt att en ”glo-

bal scramble for biomass” har inletts. Biomassa kan

direkt eller indirekt användas för att äta, dricka, köra

med, bygga/konstruera med, värma med. Kort sagt allt

det vi hittills använt den till plus allt det som vi under

mer än ett sekel använt olja och kol till och mycket av

det vi under lång tid använt metaller till. Bara i Europa

förefaller efterfrågan på skogsbaserad biomassa år

2020 att överstiga tillgången med i storleksordningen

50% (UNECE/FAO, 2007).32

Hur Sverigebaserade aktörer kan positionera sig i

denna omvandling är inte självklart. Det beror på vilka

kompetenser man har och förmår utveckla och hur

innovativ man är. För att lyckas måste man fi nna vägar

att utnyttja fördelarna med den nordiska biotopen och

undvika dess nackdelar, t.ex. dess låga produktivitet

per ha & år: i Brasilien får man ut 5-10 ggr så mycket

ved (eucalyptus) per ha jämfört med i Sverige (barrved).

Sannolikt kommer, å ena sidan, energislukande ter-

momekaniska pappersbruk baserade på virgin fi ber från

det nordeuropeiska barrskogsbältet att få det svårt

framöver och i fl era fall behöva fasas ut eller helt ställa

om till returfi ber. Å andra sidan står vi potentiellt inför

en omfattande omvandling av våra kemiska massabruk

till renodlade biokombinat/raffi naderier vilka i princip

kan leverera alla de organiskt baserade material vi öns-

kar. Och dessa kombinat kan – som helhet om än inte

i varje enskild anläggning – basera sin produktion på

skogsråvara såväl som andra grödor. Högt på önskelis-

tan står f.n. framställning av fl ytande och gasformiga

bränslen som etanol, metanol, biodiesel och biogas.

Därmed tryggar vi life as usual: vi kommer då inte ens

att märka förändringarna i våra bilar som kan fort-

sätta att gå som förut.

Men en drastiskt ökad användning av biomassa för

energiändamål är problematisk. Dels för att biomas-

san inte kommer att räcka till för att driva ens dagens

fordonspark – än mindre morgondagens om inget

görs! Dels för att förbränning av biomassa också bidrar

till växthuseffekten (se avsnitt sex nedan) medan dess

användning för byggnads/konstruktionsändamål i

stället binder CO2 under överskådlig tid. Dels, om vi

anlägger ett svenskt perspektiv, för att den svenska

barrträdsveden i många avseenden har bättre egenska-

per än de snabbväxande lövträd (bl.a. eucalyptus) som

odlas på många håll i världen. Det är helt enkelt dålig

32 Räkneövningar av detta slag är mycket osäkra och detta UNECE/FAO-dokument är mycket försiktigt i sina slutsatser. Framför allt är det de ökade anspråken på biomassa för energiändamål som skapar denna enorma obalans.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 19

resurshushållning att elda upp eller mala ner tajgabäl-

tets långfi briga och långsamväxande ved. Den snabba

svenska ökningen av biomassa för energiändamål un-

der senare decennier – en tredubbling sedan 1970 – är

således inte utan problem. Elda upp skogsråvaran bör

man normalt göra först efter det att man använt den

till något annat.33

Här kan de nordiska företagens kunskaper att använda

trä som byggnads- och konstruktionsmaterial potenti-

ellt ge upphov till ett snabbt växande utvecklingsblock för

träkonstruktioner vars gränser endast sätts av fantasin.

Delvis skymda av de traditionella svenska byggjättarna

har det under senare år vuxit fram träföretag som ut-

vecklar ny industriell kompetens inom avancerat – och

klimatsmart – träbyggande. De allra fl esta hus som

byggs i Sverige – också sådana med 6 – 8 våningars

höjd – skulle nästan helt kunna byggas i trä. Många

andra konstruktioner likaså. Här har regelsystemet

varit förutseende: det är redan tillåtet om än i vissa

fall med dispens. Även här behövs det sannolikt stöd

av prisförändringar för att öka konkurrenskraften i

förhållande till betong, stål och aluminium. Allt detta

kan utvecklas till en omfattande exportmarknad som i

sig erbjuder en omfattande koldioxidsänka. Därtill kan

det klimatsmarta träet ersätta starkt CO2-utsläppande

betong. Hur byggandet – utöver omfattande klimatre-

laterade ROT-aktiviteter – kommer att utveckla sig till

följd av det omvandlingstryck som kommer att fi nnas

på fastighetsbeståndet är oklart. Detaljerna växer fram

i takt med att inblandade aktörer lär sig tänka i nya

banor, något som kan ta tid i företag där hela kompe-

tensprofi len byggts upp kring betong och stål. Man kan

därtill förvänta sig att väsentligt högre energipriser

långsiktigt leder till lägre ytkrav inom fastighetsbe-

ståndet och omlokaliseringar av bostäder, arbetsplat-

ser, offentliga lokaler och köpcentra mot lägen med

bra kollektivtrafi kmöjligheter.

Ca 20 % av världens GHG-utsläpp är knutna till fast-

ighetsbeståndet, främst uppvärmning och förbruk-

ningsel (IPCC, 2007b).34 Även om omfattande åtgärder

för energiekonomisering har åstadkommits i Sverige

under senare decennier återstår mycket att göra i vårt

land. Som framgått under den senaste köldvintern i

Centraleuropa fi nns än större potential där för ener-

gihushållning. Också på detta område fi nns en omfat-

tande potential – från värmepumpar till treglasfönster

– för ett expanderat utvecklingsblock för energihushållning.

Ett sådant block handlar dock inte bara om fastigheter

utan kanske än mer om industriella processer i allmän-

het. I Sverige fi nns, inte minst inom ABB, omfattande

kompetens på energieffektiviseringar. Med kraftigt

stigande energipriser blir energikontrollerande över-

vakningssystem, stora såväl som småskaliga, allt mer

viktiga. Rimligen kommer fl era svenska företag fi nnas

med i den marknadsexpansionen.

I Sverige fi nns omfattande och globalt konkurrens-

kraftig kompetens för byggande av infrastruktur. Även om

de allra fl esta kapacitetsökningarna av vägnätet bör

skrinläggas – eftersom det samlade vägtransportar-

betet rimligen bör minska – står vi inför omfattande

investeringar inom kollektivtrafi ksystemen, främst

inom tätbefolkade områden av landet.35 Också det glest

befolkade Sverige lär, med kraftigt höjda energipri-

ser, kunna bygga upp ett väsentligt större och bättre

järnvägsnät än det nuvarande. Här fi nns utrymme

för svenska/Sverigebaserade aktörer att återta en del

av den tågkompetens som tidigare nedrustats. Därtill

kommer det också fi nnas en betydande nisch för kom-

munikationslösningar baserade på bussar som kom-

binerar eldrift med andra generationens biobränslen.

Här ligger svensk teknik och industri (bl.a. Volvo) långt

framme.

33 En del av den svenska biomassebaserade energiproduktionen är direkt relaterad till produktionen av pappersmassa (s.k. förenad produktion) och kan ses som ett indirekt utfall av massaproduktionen. Med bättre användning av de svartlutar som uppkommer i processen ändras förutsättningarna för den balans som hittills rått och nya produkter, t.ex. BioDME, kan påverka produktmixen. Till detta kommer att massabrukens termiska förluster (den värme som försvinner ut i avloppsvattnet och luften och som f.n. inte inräknas i energistatistiken) sannolikt ligger i storleksordningen 50 – 60% (student-arbete på KTH under ledn. av doc. Björn Frostell). 34 Statistiskt är detta lite snårigt. GHG-utsläppen från den el som förbrukas i fastighetsbeståndet (ca hälften av fastighetsbeståndets utsläpp) inräknas normalt i energisektorn. 35 Ungefär 100 mdr av totalt resta 130 mdr personkilometer (ca 76%) sker med bil. Kollektivtrafi kens andel är ca 20%. Om 20% av bilåkandet, till följd av klimatpolitiken, överfl yttas på kollektivtrafi k medför det att kollektivtrafi ksystemet som helhet måste fördubblas (SIKA, 2008a).

20 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

Den internationella klimatlitteraturen ger, som

nämnts i avsnitt 2 ovan, inte mycket hopp om att GHG-

utsläppen ska kunna hejdas vid en nivå på 450 ppm

CO2e eller lägre. I praktiken innebär det att vi kan för-

vänta oss temperaturhöjningar på minst 2°C – kanske

3°C eller mer – vilket i sin tur med hög sannolikhet

får konsekvenser för hur extremvärdena kan gestalta

sig i Sverige vad gäller vattennivåer, fl öden, regn, tem-

peraturer m.m. I korthet behöver många svenska kom-

muner, inte minst i Mälardalen, se över sina system för

dagvattenhantering, färskvattenförsörjning, avlopps-

system och översvämningsberedskap något som kom-

mer att kräva omfattande investeringar och kreativa

lösningar (jfr. SOU 2007:60). Internationellt är detta po-

tentiellt en mycket stor fråga; fl era regioner och städer,

också i vår närhet, står inför omfattande utmaningar

vilket kommer att kräva omfattande kompetensupp-

byggnad där också svenska företag bör kunna delta.

Diskussionen ovan avser inte att vara fullständig utan

mer att illustrera de omvandlingar som kan förekom-

ma och vilka nya utvecklingsblock som kan framträda.

Tyngdpunkten i denna studie ligger på industriell och

materialbearbetande verksamhet. Men defi nitionen av

utvecklingsblock är inte så snäv: i dagens ekonomier

utförs en stor del av den teknik- och industrirelaterade

verksamheten av kunskapsintensiva tjänsteföretag

(konsulter, arkitektfi rmor, dataserviceföretag etc.).

Sådana – som alltså ingår i de utvecklingsblock vi

diskuterar här – kommer i hög grad att bli delar av

processen.

Till detta kan läggas att de prishöjningar som diskute-

ras i avsnitt sex nedan på energi, GHG-utsläpp och fos-

sil bränsleanvändning i huvudsak får konsekvenser för

framställning och användning av artefakter (av män-

niskor konstruerade apparater). Artefakterna och deras

användning kommer således att drabbas av relativ-

prishöjningar. Baumols lag – att man (bl.a. med ökade

energiinsatser) ständigt ökar produktiviteten inom

varuproduktionen i en snabbare takt än man kan göra

inom tjänstesektorer som kräver mänsklig tid, med

åtföljande relativprishöjningar inom tjänstesektorn –

utmanas således. Formulerat i andra termer: relativpri-

set på skola, omsorg och privata tjänster sjunker i det

klimatanpassade post-industriella samhället.

Det centrala är att den omvandling vi står inför varken

kan eller bör detaljstyras. Det utesluter inte att storska-

liga statliga forskningssatsningar kan och måste göras

på fl era intressanta kunskapsområden med industriell

potential. Men hellre än att låsa in sig på ett smalt

teknikspår bör staten liksom EU satsa på nya pris- och

regelstrukturer som skapar förutsättningar för många

alternativa idéer att testas. Men eftersom omvandlingen

måste följa helt andra utvecklingsbanor än vad den hittills

har gjort– dvs. rejält reducera kolberoendet – krävs en kraft-

full roderomläggning av politiken.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 21

6 Politiken

Vill man få till stånd en global strukturomvandling

bort från ett samhälle baserat på utsläpp av växthus-

gaser måste man således skapa en internationell pris-

och regelstruktur – en ny institutionell ordning – som

främjar denna strukturomvandling. Det räcker inte

med internationella deklarationer att reducera GHG-

utsläppen. Deltagande stater måste i konkret handling

visa att de är beredda att ta konsekvenserna av sina

deklarationer i form av mycket kraftiga ekonomiska

styrmedel. De internationella förhandlingsprocesser

detta implicerar är sannolikt minst av samma storleks-

ordning som de GATT- och WTO- förhandlingar vi haft

under efterkrigstiden; dock med tillägget att väsent-

liga resultat måste komma mycket snabbare; tydliga

resultat måste märkas under kommande decennium.

Förhandlingarna kommer att innehålla omfattande

turer där många av de aktörer som ska – och måste –

drabbas kommer att söka fribrev samtidigt som många

oavsiktliga indirekta förlorare också kommer att dyka

upp som i slutändan måste kompenseras. Det är också

en aktivitet där demokratier såväl som diktaturer inte

bara kommer att mötas vid förhandlingsborden utan

också stå inför omfattande sociala utmaningar och

omvälvningar på hemmaplan.

Sverige har en politiskt delikat placering i det inter-

nationella förhandlingsspel som förestår. I egenskap

av en av OECD-områdets lågutsläppsländer kan vi som

land i princip inta en position att Sverige skulle ha rätt

att följa en lägre anpassningstakt än de fl esta övriga

EU-länder och än mer i jämförelse med länder som

USA, Australien och Canada. Vi skulle, eftersom våra

utsläpp totalt sett också är försumbara ur ett globalt

perspektiv, kunna invänta deras första halvering av

GHG-utsläppen innan vi inleder vår.

Den positionen är dock ohållbar. Den innebär i så fall

att vi legitimerar alla andra länder – mer än 100 och

inkluderande bl.a. Kina – som släpper ut än mindre

per capita att vänta med sina utsläppsbegränsningar.

Bortsett från att en sådan hållning sannolikt skapar

ett internationellt förhandlingskaos medför det också

att klimatarbetet försenas kraftigt. En internationellt

trovärdig position gentemot alla de länder som kämpar med

sin strukturomvandling är att de länder som går i täten, eller

av skilda skäl hamnat där, visar att också de är beredda till

svåra beslut. Med kraftfulla svenska åtgärder minskar

man också legitimiteten för nya starkt CO2-utsläppan-

de EU-länder att kräva undantag i sin omställning.

Även om ett avtal kan och måste innehålla andra

komponenter, t.ex. tvingande regelsystem, är den inter-

nationella prisbildningen på GHG-utsläppen central: både

för hur systemet ska kunna fungera genom alla de

mikrobeslut som världens företag dagligen ska fatta

och som indikator på hur världens stater binder sig för

utmaningen. Ska man åstadkomma ett nytt institutio-

nellt ramverk måste det vara tydligt i sina ekonomiska

konsekvenser. Därför fokuserar vi i detta avsnitt på de

generella aspekterna i den nya ordningen – prisbild-

ningen – men återkommer avslutningsvis till en del

mer specifi ka och interventionistiska åtgärder.

Grunden i detta prisbildningspaket bör vara dels ut-

släppsrätter för fossil CO2, dels en uppsättning av skat-

ter.36 Detaljerna i paketet kan utformas på fl era olika

sätt. Utsläppsrätter och skatter kan kombineras, de kan

riktas mot olika former av GHG-utsläpp och man kan

för båda formerna välja att göra dem internationella

eller nationella. Nationella system kan naturligtvis

backas upp av (mer eller mindre tvingande) interna-

tionella överenskommelser om hur de ska utformas.

Många länder har i dag väl fungerande skatter på

bränslen – inget hindrar att dessa instrument fi nslipas

för småskalig verksamhet och höjs även om man väljer

att använda utsläppsrätter inom andra storskaliga om-

råden.

Utsläppsrätter – helst internationella – brukar omhul-

das av ekonomer eftersom de potentiellt skapar förut-

sättningar för en effektiv resursallokering. Det kräver

dock att de som initialt tilldelas utsläppsrätter också

tvingas betala ordentligt för dem – inte bara erhåller

dem av historiska skäl. Den första provperioden med

36 Här fokuserar vi fortsättningsvis på CO2-utsläppen som ju svarar för ca 80 % av klimateffekterna.

22 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

utsläppsrätter inom EU illustrerar hur det inte får gå

till. Tilldelningen blev så riklig att den inledningsvis

blev en stor intäktskälla för de som erhöll utsläppsrät-

ter – som SSAB och Vattenfall (som belönades för sina

tyska kolkraftverk) – varpå hela utsläppsmarknaden

kollapsade eftersom det visade sig att någon brist på

utsläppsrätter inte förelåg (se t.ex. Affärsvärlden, 2007

samt E24, 2007). Våren 2009 är priset på utsläppsrätter

fortfarande för lågt för att kunna bidra till CO2-reduce-

rande åtgärder (FT, 090202). Skatter har den fördelen

att de tydligt belastar en aktivitet till skillnad från ut-

släppsrätter som ju lätt kan uppfattas som avlatsbrev.

Genom att konstruera skattedelen av paketet lite mer

komplext än en traditionell koldioxidskatt bör man

dels kunna undvika dess snedvridande effekter i för-

hållande till olika energiformer, dels göra det mer poli-

tiskt acceptabelt för fossilbränslebaserade länder. Skat-

terna – här föreslås tre sådana – blir därmed också mer

precisa i förhållande till de problem de avses hantera.37

Dessa skatter bör kunna genomföras i Sverige parallellt

med att Sverige föreslår dem på EU-nivå.

Eftersom olika energislag delvis kan ersätta varandra

och eftersom länder av historiska och geografi ska skäl

har olika blandningar i sin energiportfölj kan man

tänka sig att en del av prisbildningspaketet tas ut i

form av en allmän energiskatt som således utan undan-

tag drabbar samtliga energislag. Den skulle således

vara mer kraftfull än dagens svenska energiskatt.

Funktionen för en sådan skatt är att bidra till den all-

männa energiekonomisering som krävs för att skapa

utrymme för en del av dagens CO2-genererande aktivi-

teter att ändra inriktning mot förnybara energiformer.

En allmän energiskatt bidrar också till att minska den

s.k. reboundeffekten.38 En sådan skatt bidrar också till

att kärnkraften – som ju i strikt mening inte heller är

förnybar – inkluderas i energiskattebasen. Det senare

bidrar såväl till moralisk legitimitet för systemet som

minskar incitamenten för kraftig kärnkraftsuppbygg-

nad. Fördelen på internationell nivå med att ta ut en

del av prisbildningspaketet på detta sätt är att starkt

koldioxidutsläppande länder inte ensidigt pekas ut i

klimatarbetet.

Prisbildningspaketets övergripande uppgift är att

begränsa koldioxidutsläppen. Det behövs således en

koldioxidskatt, om än mer omfattande än dagens. De

koldioxidmolekyler som bildas vid förbränning har

nämligen inget minne och vet således inte om de här-

stammar från fossila bränslen (gammal biomassa) eller

från nyligen avverkad sådan. Inte heller vet molekylen

– om den skulle vara nyavverkad – med säkerhet hu-

ruvida återplantering sker på avverkningsplatsen eller

ej. Eftersom skördande/återplantering av biomassa är

en aktivitet som är strikt skild från dess förbränning

(i huvuddelen av fallen engagerar processerna därtill

skilda aktörer) bör således även biomassebaserad koldioxid-

produktion inkluderas i en kommande internationell koldiox-

idöverenskommelse.

En sådan konstruktion har fördelen att incitamenten

att omvandla bort från bränsleslukande system – t.ex.

motorfordon – blir tydligare; det räcker inte att kon-

vertera dagens bilmodeller till etanol eller biodiesel

för att lösa problemen. En skatt på biobränsle minskar

dessutom utrymmet för generella prishöjningar på bio-

massa och bidrar därmed till att rädda livsmedlen från

att trängas ut från jordbruket. Rent generellt minskar

den trycket i den globala scramble for biomass som nu

inletts. I förlängningen bör detta också reducera den

tilltagande och svårkontrollerade skogsavverkning som

nu kan skönjas i spåren efter biobränsleboomen och

som vore förödande i ett läge när man vill binda koldi-

oxid – inte avverka regnskog.

Till denna trappa av allmän energibeskattning och

beskattning av CO2-utsläpp bör man så addera en skatt

på fossila koldioxidutsläpp. Denna kan motiveras med att

den fossilbränslebaserade energiomvandlingen – till

skillnad från den biobaserade – med säkerhet tullar på

jordens under årmiljoner ackumulerade biokapital.

Beskattningen av dessa utsläpp kan lämpligen även

37 Man kan i princip nå liknande resultat med tre olika typer av utsläppsrätter. En sådan modell blir troligen för komplex och oöverskådlig.38 Reboundeffekten är den effekt som uppkommer när den som framgångsikt effektiviserar sin energianvändning får pengar över vilka kan användas för annan energikrävande konsumtion/aktivitet. De pengar man sparar in genom att installera en värmepump kanske bidrar till att fi nansiera en semesterresa till Thailand!

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 23

fortsättningsvis ske i form av utsläppsrätter för stora

kolanvändare. Här gäller att utsläppsrätterna redan

inledningsvis reducerar utsläppen så man slipper det

trovärdighetsproblem som drabbade EU-systemet i dess

inledande skede. Inga utsläppsrätter ska således tillde-

las – alla måste köpas. För småskalig och distribuerad

fossilbränsleanvändning – t.ex. i motorfordon – förefal-

ler skattemodellen även fortsättningsvis lämplig.

En central fråga i sammanhanget är beskattningen av

internationella bunkringsbränslen. Dessa – som ham-

nade utanför Kyotoprotokollet – är inte längre en för-

sumbar del av de globala GHG-utsläppen. Faktiskt sva-

rar Sveriges del av den internationella bunkringen för

ca 9000 Kton CO2 (2006) vilket motsvarar 46% av trans-

portsektorns utsläpp eller ca 18% av Sveriges samlade

CO2-utsläpp. Och bunkringsbränslena ökar i absoluta

tal såväl som relativt (Energimyndigheten, 2008b).39

Dessutom är beskattningen av dessa bränslen en viktig

parameter för att driva upp de globala transportkost-

naderna så att internationella resor och transporter

betalar för sina externa effekter. Inte minst är bunkrings-

bränslefrågan politiskt viktig som en indikator på att värl-

dens stater kollektivt förmår samla sig kring gemensamma

klimatåtgärder. Det fi nns således optiska skäl inte bara

att genomföra en kraftig internationell beskattning av

bunkerbränsle utan också att samla intäkterna från

detta till något internationellt organ för klimatarbete.

Den direkta effekten av bunkringsbränsleskatten blir

att internationella resor och transporter blir dyrare

och kommer att minska i omfattning. Men när relativ-

priset på importerat lammkött från Nya Zeeland stiger

– vilket gynnar fårbönderna på Gotland – är detta inte

ett resultat av protektionism utan av omvandlingen

till en uthållig världsekonomi.

Avsikten med en internationellt överenskommen pris-

bildningsmekanism som den som skisseras här är att

skapa ett stabilt ramverk för att driva på en struktur-

omvandling av såväl gamla som nya industrisamhäl-

len. Den slutliga konstruktionens robusthet, omfatt-

ning och prisnivåer blir ett tecken på hur det interna-

tionella samfundet binder sig för klimatarbetet. Fem

av konstruktionens teknikaliteter kommenteras nedan:

I Formen har betydelse för acceptansen: prisbildnings-

paketet bör innehålla miniminivåer som skapar utrym-

me för enskilda länder att överstiga om de önskar gå

snabbare fram. Likaså bör paketen innehålla utvecklings-

klausuler så att skatterna växer (utsläppsrätterna mins-

kar) snabbt från en förhållandevis låg (hög) instegsnivå.

De nödvändiga långsiktiga pris- och utsläppsnivåerna

är helt enkelt för drastiska för att kunna införas i ett

enda steg. Med någon form av konvergensmekanism kan

man t.ex. över en tioårsperiod uppnå en global konver-

gens länderna emellan av dessa skatter/priser/utsläpps-

rätter samtidigt som de stiger/sjunker. I princip bör

systemet kunna konstrueras så att det även omfattar

andra GHG som t.ex. CH4 och N

2O.

2 Beloppen har betydelse: Vi vet att man inte med sä-

kerhet kan fastställa exakt hur kraftiga prishöjningar

som de nya regelverken, skatterna och utsläppsrätterna

måste landa på.40 Det fi nns dock en del fasta nivåer på

vilka man kan hänga upp politiken. För det första pe-

kar fl era källor på att vindkraft och biomassa i huvud-

sak är konkurrenskraftiga med olja om oljepriset är

USD 80 - 120 /fat. Det högre beloppet gäller utbyggnad

av storskalig havsbaserad vindkraft med dagen tekno-

logi (CEPI/McKinsey & Pöyry, 2008).

För det andra visar många studier att om det någonsin

ska gå att få ekonomi på koldioxidlagring måste pris-

och kostnadsnivån upp ordentligt på kolkraftanvänd-

ningen, både för att skapa incitament att börja bygga

CCS-anläggningar och för att skapa resurser för att

fi nansiera dem. Dessa belopp är gigantiska. Priset för

39 Mellan 1990 och 2006 ökade bunkringsbränslenas CO2-utsläpp från 3563 till 9146 Kton dvs med ca 6% årligen samtidigt som deras andel av de sam-lade svenska CO2-utsläppen – som stagnerat under perioden – ökade från 6% till 18%.40 Det vanliga sättet att undersöka efterfrågans historiska priselasticitet kan inte självklart antas gälla i ett läge när man kan ana en fundamental systemförändring och framväxten av nya preferenser. Om den traditionella bilen tidigare uppfattats som den enda möjliga lösningen blir elasticiteten sannolikt lägre än om priserna stiger i en period när alternativ till fossila bränslen och bilåkandet framstår som alltmer nödvändiga. En möjlig slutsats av detta är att bränslepriserna kanske inte måste höjas så mycket som SIKA antar (till 27 kr/l). SIKA för ingen diskussion om detta utan baserar sina antaganden på gamla elasticitetsstudier.

24 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

ett kolkraftverk att släppa ut koldioxid – något som kan

påverkas med hjälp av såväl utsläppsrätter som skatter –

för ett års elproduktion utan CO2-rening måste bli dy-

rare än att ersätta verket med ett verk med CO2 rening.

Om man inte (genom skatter och licenssystem) lyckas

få global acceptans för en sådan prisnivå för kolkraft

att den möjliggör kolavskiljning så indikerar det ett

fundamentalt legitimitetsproblem för själva klimatar-

betet. Här fi nns något av en paradox. Det erbjuds ingen

teknisk, vetenskaplig eller industriell väg bort från fundamen-

tala beslut som innebär kraftiga prishöjningar på fossilbräns-

leanvändning. Också den traditionella vägen – att gräva

ned resterna, introducera CCS – kräver det.

Och om man lyckas etablera en sådan prisnivå med ett

prishöjningspaket av den typ vi diskuterar här skapar

man samtidigt ett utrymme för en omfattande dynamik.

Såväl vindkraft som solceller, vågkraft och biomassa –

liksom nya former av energihushållning – kommer san-

nolikt att bli konkurrenskraftiga med det nya rena kolet.

Låt oss av pedagogiska skäl illustrera hur systemet kan

gestalta sig för vanligt bilbränsle. Även om det för att

par år sedan var hädiskt att föreslå en fördubbling av

bensinpriset börjar den nivån bli allt mer accepterad

(jfr. Laestadius, 2007). Statens eget utredningsorgan

på området har nyligen landat på samma nivå (SIKA,

2008). Med reservation för de vanliga variationerna

i bensinpriset kan man således tänka sig att bensin-

priset landar på ca 22-23:-/l (givet ett bensinpris utan

skatter på ca 4:-). Av detta kommer exempelvis den

allmänna energiskatten att vara ca 3:-/l, den nya CO2-

skatten ca 4:-/l och fossilbränsleskatten ca 8:-/l. Den

sammanlagda bensinskatten blir då ca 18,75:-/l av vil-

ket momsen blir ca 3:75). Beskattningen på etanol (E85)

blir förutom energiskatten (3:-) också en något lägre

CO2-skatt (ca 3:-) pga etanolens lägre energiinnehåll.

Med moms blir det ca 7,50 vilket skapar ett utrymme

på 11:-/l som kompensation för pris- och förbruknings-

skillnader i jämförelse med bensin.41

Oberoende av om man arbetar med skatter eller ut-

släppsrätter kan detaljresonemangen ovan omvandlas

också till andra bränsle- och energiområden och nor-

maliseras så att nivåerna blir ungefär desamma per

KWh, CO2-utsläpp och ton fossilbränsleuttag. De ni-

våer som diskuterats ovan är utformade ur ett svenskt

och europeiskt perspektiv. För andra länder kan man

sannolikt inledningsvis nå likartade omställningseffek-

ter med lägre beskattning.

3 Balansen mellan nationella och internationella åt-

gärder har betydelse. I en helt friktionslös värld ( ”a fl at

world”) där samtliga aktörer strävar efter att stärka sin

konkurrenskraft gentemot de övriga kan ingen reger-

ing ensidigt införa regler som väsentligt försämrar

förutsättningarna för det egna landets företag. Men i

ett system som dels inte är helt friktionslöst – de fl esta

GHG-utsläppande anläggningar är t.ex. inte momen-

tant fl ytt- eller omställbara – och dels också är befolkat

av aktörer (inom företag såväl som på policynivå) som

i sin tur söker efter anledningar och argument att

påskynda klimatomställningen – inte bara försöka

undkomma den – skapas ett utrymme för internatio-

nella förebilder att agera. Vi kan aldrig veta hur stort

det utrymmet är att på detta sätt skapa en dynamik ur

små stegvisa beslut där det ena landet skapar besluts-

utrymme för det andra. Men här måste ansvarsfulla

regeringar driva på.

4 Skatte- och licensintäkternas fördelning mellan stater,

regionala sammanslutningar som EU och internatio-

nella organ är viktig men inte avgörande för systemet.

Det viktiga är att stater kommer överens om minimi-

nivåerna och regelverket och att skatterna också drivs

in – inte att dessa helt eller delvis tillfaller internatio-

nella organ. I den mån man vill bygga in resursöverfö-

ringar från rika till fattiga länder måste naturligtvis en

del av beloppet avsättas för sådant och internationella

former för det skapas. Det är uppenbart att det inter-

nationella regelverk som skapas måste ge utrymme för

nationella avvikelser och mer långtgående ambitioner.

Möjligen kan hanteringen av de internationella bunk-

ringsbränslena betraktas i detta sammanhang. Även

om man inte vill etablera internationella organ med

41 Dessa skattenivåer måste betraktas som ett räkneexempel vars detaljer i det fortsatta arbetet måste fi nslipas och stämmas av mot närliggande mark-nader och skattenivåer.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 25

storskaliga intäkter av klimatregleringen så kan just

bunkringsbränslebeskattningen – hur den nu konstru-

eras – med fördel samlas till ett internationellt organ.

Det ger tyngd åt det globala klimatarbetet och skapar

resurser för att driva på omställningen.

5 Prisutjämningsmekanismer är inte självklart nödvän-

diga. Oljeprisets kraftiga variationer under senare tid

har gett upphov till många förslag att man med kli-

matskatter ska jämna ut prisvariationerna eftersom

det låga oljepriset nu medför att t.o.m. etanolbilarna

övergått till bensin och de alternativa energiformerna

inte längre framstår som lönsamma. Men om klimat-

skatternas allmänna nivå höjs kraftigt försvinner det

dilemmat och marknaden kan ta hand om prisvaria-

tionerna som den alltid gjort om än med skillnaden

att priset alltid inkluderar en klimatmotiverad be-

skattning.

Fokus i detta avsnitt har varit på generella politiska åt-

gärder vilka i främsta rummet inriktas på att driva upp

prisnivån för GHG-utsläpp; en del avsedda att genom-

drivas på internationell nivå, andra lämpliga också för

nationella beslut för länder som vill ligga i framkant

av omvandlingen. Men liksom stater historiskt ingripit

i den industriella omvandlingen (jfr. Magnusson, 2005)

och eftersom vi vet att industriella och tekniska system

kan bli inlåsta i utvecklingsbanor som är svåra att ta

sig ur även om priserna ändras, fi nns det även fortsätt-

ningsvis anledning att tillämpa mer direkta interven-

tioner i omvandlingspolitiken. Det väsentliga i sam-

manhanget är att en sådan politik inte an sich bidrar

till inlåsningar i systemlösningar som visar sig vara

nya återvändsgränder. Några åtgärder som är aktuella i

den fas vi nu befi nner oss är bl.a.:

Utökade forskningssatsningar. Även om vi ovan

framhållit att vi redan vet tillräckligt för att inte rädas

en kraftfull politikomläggning – som industriellt kom-

mer att ”förlösa” redan kända tekniker – kommer vi,

när de lågt hängande frukterna skördats, att behöva

ytterligare kunskap. Ökade FOU-satsningar är således

angelägna och kan mycket väl fi nansieras av de statliga

intäktsökningar som följer av den skattepolitik som

förordas här.

Klimatanpassad tillståndslagstiftning och ärendehand-

läggning. Förslag om detta fi nns redan på den politiska

agendan men kan inte nog betonas. Att skapa ett rätt-

säkert och klimatvänligt tillståndssystem är kanske

den mest angelägna frågan på kort sikt i klimatarbetet.

Det vore t.ex. olyckligt om klimatomställningen fast-

nar med vindkraftverken i tillståndskvarnen.

Omställningspådrivande teknikupphandling. Välfung-

erande nya tekniklösningar kan ibland behöva ”förlö-

sas” med hjälp av offentlig upphandling om markna-

den är kraftigt konsoliderad med ålderdomlig teknik,

stordriftsfördelar och oligopolliknande marknads-

strukturer. Men de upphandlingsregler, som hittills

tillämpats i Sverige (och Europa), är primärt skapade

för att förhindra vänskapskorruption och tvinga fram

lägsta pris – inte bidra till industriell omvandling.

Under 2008 har emellertid såväl EU-kommissionen

som ministerrådet och parlamentet fattat beslut om

att bygga in gröna kriterier i den offentliga upphand-

lingen. Det är en process som måste tillämpas och stär-

kas: offentliga organ ska – och ska ha rätt att – väga in

klimataspekter i varje upphandlingssituation.

Användning av strukturfonder för klimatomställ-

ningen. Detta är i grunden en fråga som måste lösas på

EU-nivå men kan lämpligen initieras från svenskt håll.

För perioden 2007-13 disponerar Sverige 15 mdr kronor

från EU för fyra prioriterade näringspolitiska insats-

områden där klimatomställningen inte ens omnämns,

vare sig på EU-nivå eller i de svenska tolkningarna

av prioriteringarna.42 För att komma i åtnjutande av

fonderna förutsätts det svenska samhället mobilisera

en lika stor summa nationella pengar (från stat och

kommuner) i motfi nansiering. Eftersom strukturfon-

derna står för en tredjedel av EU:s omfördelning av

ekonomiska resurser kan deras framtida användning

för klimatanpassning ses som ett tecken på hur all-

varligt man ser på klimatfrågan. För närvarande fi nns

det således 30 mdr kronor i den svenska potten vars

användning bör omprövas.

42 De fyra prioriterade områdena är innovation och förnyelse; kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud; tillgänglighet samt strategiskt gränsö-verskridande samarbete.

26 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

Huvudbudskapet i denna skrift har varit att klimatför-

ändringarna, som i grunden skapats av vårt stora och

tilltagande kolberoende, ställer mänskligheten inför

en global utmaning: vi måste se till att den omvand-

ling som under de senaste 200 åren väsentligen har

baserats på ökad energiomvandling och ökad kolan-

vändning nu ändrar riktning så att kolberoendet fasas

ut under återstoden av detta sekel. I princip all kolför-

bränning måste avvecklas, en procents ”kolrationalise-

ringstakt” i genomsnitt per år är vad som väntar – och

måste uppnås. Delar av den omställningen kommer att

bli smärtsam för de aktörer (länder, företag, individer)

som låst in sig i kolberoendet.

En sådan strukturomvandling kommer nämligen att

bli mer långtgående än att bara byta ut dagens bilar

mot sådana som drivs med el eller etanol. Även om vi

inte kan säga med hur mycket måste energianvänd-

ningen totalt sett sannolikt också reduceras kraftigt

om utläppsmålen för GHG ska kunna uppnås. F.n. ökar

energianvändning såväl som kolanvändning globalt

sett. I allt väsentligt kan, och måste, denna omvand-

ling – åtminstone inledningsvis – baseras på teknik

som i huvudsak redan är tillgänglig och fungerar. Vi

kommer aldrig att ha forskat tillräckligt och vi kom-

mer alltid ha en stor del av läroprocesserna framför oss

när vi tar ny teknik i anspråk. Men teknologier som

vindkraft, solceller, bioenergi är samtliga mogna, avan-

cerade och välfungerande. Andra, t.ex. vågkraft, väntar

i portgången. För att de ska bli mer än nischspelare

krävs att atmosfärens fria nyttjande upphävs – fram-

för allt med kraftfulla prishöjande åtgärder. Och det

är i grunden samma prishöjningar som krävs för att

skapa utrymme för införandet av CCS. Rent kol – om

och när det någonsin realiseras – kommer att bli i stor-

leksordningen upp till dubbelt så dyrt som nuvarande

prisnivå.

Den nya ordning som förespråkas här fokuserar inte

på hur omvandlingsprocessens detaljer kommer eller

ska gestalta sig, hur stor vindkraften ska bli eller hur

mycket bilåkandet kommer att minska etc. Processen

kan ta sig många former och innehålla överraskningar.

Det centrala är den fundamentala riktningsändringen

– från ökat kolberoende till allt mindre – och hastig-

heten i processen som dessutom måste komma igång

snabbt. Klockan är redan fem i tolv.

7 Avslutande synpunkter

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 27

Affärsvärlden, 2007-03-23, ”Det stora utsläppsfi askot”, (nyhetsartikel), Affärsvärlden.

Berggren, Christian & Laestadius, Staffan, 2009, ”Kan krishantering och klimatomställning kombineras?”, Ekonomisk Debatt, Vol. 37, No. 2, s. 1 – 15.

Brondel, Georges, 1976, ”The Sources of Energy” i Cipolla, Carlo, 1976, The Fontana Economic History of Europe, Vol. 5, Glasgow, Collins/Fontana Books.

Bruland, Kristine, red.,1991, Technology Transfer and Scandinavian Industrialisation, Berg, New York & Oxford.

CEPI, McKinsey & Pöyry, 2008, Bio-Energy and the European pulp and paper industry (summary).

DI, 090209, (notis), Dagens Industri.

Dahmén, Erik, 1950, Svensk Industriell företagarverksamhet, del 1, Stockholm, Industriens Utredningsinstitut.

Diamond, Jared, 2006, Undergång: Civilisationernas uppgång eller fall, Stockholm, Norstedts.

E24, 2007-0-06 (& 2007-11-14), ”Fullständig fl opp för utsläppsrätter”, (nyhetsartikel på SvD:s nättidning)

Edberg, Rolf, 1966, Spillran av ett moln, Stockholm, P.A. Norstedts & Söners Förlag.

Ehrlich, Paul & Anne, 1972, Befolkning, resurser och miljö, Stockholm, Aldus/Bonniers.

Energimyndigheten, 2008a, Energiläget 2008, Eskilstuna.

Energimyndigheten, 2008b, Energiläget i siffror 2008, Eskilstuna.

Erixon, Lennart, 2003, Den svenska modellens ekonomiska politik, Stockholm, Bokförlaget Atlas.

FT, 20090202, “Fall in CO2 price a risk to ‘green’ investment”, Financial Times.

Freese, Barbara, 2006, Coal – A Human History, London, Arrow Books.

Gott, Phil, 2008, Is Mobility As We Know It Sustainable?, Automotive Sustainability White Paper, (konsultrapport, tillgänglig på www) Global Insight Inc., Lex., Mass.

Hansson, Anders, 2008, Kolets återkomst – koldioxidavskiljning och lagring i vetenskap och politik, doktorsavhandling, Linköpings universitet.

Hughes, Thomas., 1983, Networks of Power – Electrifi cation in Western Society 1880-1930, Baltimore, John Hopkins UP.

Häfele, Wolf, et.al.,1981, Energy In a Finite World – A Global Systems Analysis, IIASA, Cambr., Mass., Ballinger Publ.

IEA, 2008, World Energy Outlook 2008, Paris.

IPCC, 2005, Carbon Dioxide Capture and Storage, Cambridge U.P.

IPCC, 2007a, Climate Change 2007 – The Physical Science Basis, Cambridge U.P.

IPCC, 2007b, Climate Change 2007 – Adaption and Mitigation, Cambridge U.P.

IVA, 2009, En svensk nollvision för växthusgasutsläpp, (Vägval Energi), Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, Stockholm.

Kaijser, Arne, 1994, I fädrens spår, Stockholm, Carlssons Bokförlag.

Kaijser, Arne; Mogren, Arne & Steen, Peter, 1988, Att ändra riktning – Villkor för ny energiteknik, (Energiforskningsnämnden), Stockholm, Allmänna Förlaget.

Referenser

28 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

Laestadius, Staffan, 2005, ”Erik Dahmén, utvecklingblock och innvationer”, I Benner, Mats, red., 2005, Innovationer – dynamik och förnyelse i ekonomi och samhällsliv, Lund, Studentlitteratur.

Laestadius, Staffan, 2007, ”Bensinpriset måste fördublas!”, SvenskaDagbladet, Bränpunkt, 2007-01-02.

Lindquist, Sven, 2008, ”Varför blundade vi?”, Dagens Nyheter, 3/11-08.

Lundin, Per, 2008, Bilsamhället: ideologi, expertis och regelskapande i efterkrigstidens Sverige, akademisk avhandling, Stockholm: Stockholmia.

Lynas, Mark, 2007, Sex grader – vår framtid på en varmare jord, Stockholm, Ordfront.

Magnusson, Lars, 2005, Den synliga handen – nation, stat och det industriella bygget, Stockholm, SNS Förlag.

McKinsey, 2008, The Case for Investing in Energy Productivity, McKinsey Global Institute, Febr. 2008.

Meadows, Donella et al, 1972, Tillväxtens gränser – En rapport utarbetad för Romklubbens project om mänsklighetens situation, Stockholm, Bonniers.

North, Douglas, 1997, Institutioner, tillväxten och välståndet, Stockholm, SNS Förlag.

Sandén, Björn, 2007, “Solen – din nya stora elleverantör”, Svenska Dagbladet (Brännpunkt).

Sandén, Björn, 2008, “Solar solution: the next industrial revolution”, Materials Today, Vol. 11, Nr. 2, Dec, s 22-24).

Schön, Lennart, 2000, En modern svensk ekonomisk historia- tillväxt och omvandling under två sekel. SNS förlag Stockholm.

SIKA, 2008a, Kollektivtrafi k och samhällsbetalda resor, SIKA Statistik 2008:30, Statens institut för kommunikationsanalys.

SIKA, 2008b, Vilken koldioxidskatt behövs för att nå olika utsläppsmål?, SIKA PM 2008:4, Statens institut för kommunikationsanalys.

SOU, 2007:60, Sverige inför klimatförändringarna – hot och möjligheter (Sårbarhetsutredningens betänkande), Stockholm.

SOU 2008:24, Svensk Klimatpolitik, (Klimatberedningens betänkande), Stockholm.

Stern, Nicholas, (red). 2007. The Economics of Climate Change. Cambridge U. P.

Stern, Nicholas,2008. Intervju i Financial Times, Dec 2,”Climate Change Part three: Business”,

Stiglitz, Joseph, 2007. Fungerande globalisering, Daidalos.

Thullberg, Per & Östberg, Kjell, 1994, Den svenska modellen, Lund, Studentlitteratur.

Victor, David & Rai, Varun, 2009, “Dirty Coal Is Winning”, Newsweek, Jan 12, s. 41.

WGMS, 2009, glacier mass balance data 2006 and 2007, 2009-01-14, World Glacier Monitoring Service, Zürich.

WMO, 2008a, Greenhouse Gas Bulletin, No. 4, 14 Nov., World Meteorological Organization, Geneva.

WMO, 2008b, “2008 among the ten warmest years”, Press Release No. 835, World Meteorological Organization, Geneva, Dec. 16, 2008, Geneva.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 29

30 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

Syftet med Global Utmanings klimatprojektet är att fördjupa diskussionerna om en effektiv klimatpolitik på global nivå. Ansatsen är policyinriktad och ska ge förhandlarna och opini-onsbildarna konkreta idéer och förslag inför Köpenhamnsmötet i december 2009. Följande rapporter har producerats under 2008 och 2009:

1. Makt och vanmakt i klimatförhandlingarna

Rapporten tar sikte på FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn 2009 och beskriver det maktpoli-tiska spel som redan inletts inför detta möte. Rapporten är utgiven av Global Utmaning och Föreningen Norden och är skriven av journalisten Inger Jägerhorn.

2. EU som klimataktör

Rapporten beskriver vad som är på gång inom EU – både i Bryssel och de större medlemslän-derna – för att minska utsläppen av växthusgaser. Författare: journalisten Ylva Nilsson.

3. Insikter och dilemman i klimatfrågan

I denna rapport belyses från ett naturvetenskapligt perspektiv ett antal insikter och dilem-man i klimatfrågan som både beslutsfattare och svenska medborgare bör känna till. Förfat-tare: meteorologen Martin Hedberg.

4. Kina – Medspelare eller motspelare i klimatkampen

Kina är idag jämte USA den största utsläpparen av koldioxid i absoluta tal. Rapporten bely-ser vad som görs i Kina och hur man på bästa sätt kan få med Kina i klimatarbetet. Förfat-tare: Kina-experten Karl Hallding.

5. Klimatpolitik och konkurrensförmåga - hur undvika koldioxidläckage?

Om länder har olika utsläppsambitioner kan det leda till krav på handelspolitiska åtgärder, tullar osv. Här presenteras de tänkbara konsekvenserna och policyalternativen. Författare: Global Utmanings projektledare Peter Kleen, f d generaldirektör för Kommerskollegium.

6. Jord- och skogsbruk

Hur kan de areella näringarna – dvs. jord- och skogsbruk – bidra till klimatfrågans lösning? Författare: förra jordbruksministern Annika Åhnberg.

7. En globalt samordnad koldioxidskatt

Många anser att en globalt samordnad koldioxidskatt inte är politiskt genomförbar – även om den är önskvärd. Men hur skulle en optimal global koldioxidskatt kunna utformas? Författare: Knut Rexed, fd statssekreterare på fi nansdepartementet och generaldirektör på Statskontoret.

Under våren 2009 publiceras en rapport om framtidens transportsystem samt en samman-fattande policyskrift. Alla rapporter fi nns tillgängliga på www.globalutmaning.se.

Global Utmanings klimatprojekt

GL BALUTMANINGVi analyserar och sprider kunskap om angelägna

globala utmaningar utifrån ett svenskt perspektiv.

Sveavägen 66 • 111 34 Stockholm • Sweden • www.globalutmaning.se

Klimatförändringen bidrar till att vi står inför en institutionell förändring jämförbar

med äganderätten - avskaffandet av atmosfärens fria utnyttjande. Denna institu-

tionella nyordning medför kraftigt höjda priser på energi i allmänhet och fossil-

bränsle i synnerhet, vilket i sin tur kommer att bidra till en omfattande industriell

omvandling under resten av detta sekel.

Staffan Laestadius, professor i industriell ekonomi på KTH, analyserar möjliga

svenska utvecklingsförlopp i termer av utvecklingsblock. Ansatsen utgår från de

obalanser som uppstår när företag anpassar sig till de nödvändigheter och möjlig-

heter som skapas under omvandlingsförloppet. De utvecklingsblock som diskuteras

i studien kretsar bland annat kring järn och stål, bil- och fordonsindustriella blocket,

vindkraft och biomassa.

Flera av obalanserna i utvecklingsförloppen sammanhänger med teknikutveck-

lingen, men det fi nns inget linjärt kausalt samband som gör att man kan vänta på

teknikutvecklingen. De teknologiska genombrotten kommer bara att realiseras i

industriell skala om ramverken och prisnivåerna tillåter dem att bli lönsamma.

Strukturomvandlingen förutsätter därför högre priser på CO2-utsläpp genom ut-

släppsrätter och beskattning. I studien urskiljs tre typer av skatter som nödvändiga:

energiskatter, CO2-skatter och fossilbränsleskatter.