Kärlek till Profeten och dess tecken

8/13/2019 Kärlek till Profeten och dess tecken

http://slidepdf.com/reader/full/karlek-till-profeten-och-dess-tecken 1/23

Kärlek till Profeten och desstecken

Av: Shaykh Fadl Ilâhi Dhahîr Översatt av www.fatwa.se

"#$ %&%'()%**+ ,-..(+/ 01'(+0(+ 211.+ 34..+* 56

,%7-'+.()7%'(%$891(,+-*:;1,



Obligationen i att älska Profeten mer änhela skapelsen

Att älska profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) hör till Îmân (tron). Och det harrapporterats många texter gällande att det är obligatoriskt för tjänaren attsändebudet (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) är mer kär till honom än han själv, hansbarn, föräldrar och fru (familj) och egendom samt hela skapelsen.

Obligationen i att älska honom (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) mer än sig själv.

Bukhârî rapporterade från ’Abdullâh bin Hishâm (radhiya Allâhu ’anh) som sade:

”Vi var tillsammans med profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) och han höll i ’Umar bin al- Khattâbs hand. ‘Umar sade till honom, ‘’O Allâhs sändebud! Du är kärare till mig än allting förutom mig själv.’’ Profeten sade: ’’Nej, vid Honom i Vars Hand min själ vilar, (du kommerinte att ha fullkomlig Îmân) förrän jag är kärare till dig än dig själv.’’ Då sade ’Umar tillhonom: ’’Nu är du dock, vid Allâh, kärare för mig än mig själv.’’ Profeten sade: ’’Nu, O’Umar” [al-Bukhârî nr.6632]

al-Allâmah al’Ayni förklarade orden ’’Nej, vid Honom i Vars Hand min själ vilar, (dukommer inte att ha fullkomlig Îmân) förrän jag är kärare till dig än dig själv.’’ : Din Îmân ärinte fullkomlig…

och han sade angående ”Nu, O ’Umar!” D.v.s. Nu har din Îmân blivit fullkomlig.[’Umdat ul-Qârî 23/269]

Och något som man kan uppmärksamma här är hans (sallâ Allâhu ’alayhi wasallam) ord: ”Nej, Vid Honom i Vars Hand min själ vilar i” att han (sallâ Allâhu ’alayhi

wa sallam) svär (ed), samtidigt som han är den sanningsenlige i allt han säger ävenom han inte svär. Vad ska man då säga när han (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) svär,och att svära (halaf) gynnar i att bestyrka en mening.





Hotet mot den som älskar något utavskapelsen mer än Profeten (sallâ Allâhu

’alayhi wa sallam).

Allâh (ta’âlâ) hotade med ett straff för dem som älskar något utav sina fäder, barn,bröder, hustrur, släkt, egendomar, affärer och hem mer än Allâh (ta’âlâ) och Hanssändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) och djihâd fi sabîlihi (azza wa djall). Allâhsade:

”Säg: "Om era fäder och era söner och era bröder och era hustrur och er

släkt och de ting som ni förvärvar och de varor för vilka ni oroar er att deskall förbli osålda och era ombonade hem - [om allt detta] står ert hjärtanärmare än Allâh och Hans Sändebud och kampen för Hans sak, vänta dåtill dess Allâh ger Sin vilja tillkänna; Allâh vägleder sannerligen inte demsom visar trots och olydnad." [at-Tawbah 9:24]

Ibn Kathîr sade i sin tafsîr på versen: ”D.v.s. om dessa saker är ” [om allt detta]står ert hjärta närmare än Allâh och Hans Sändebud och kampen för Hanssak, vänta då (fatarabbasû)” D.v.s. Vänta då på det som kommer att drabba erutav Allâhs straff och plåga.” [Mukhtasar Tafsîr ibn Kathîr av Rifâ’î 2/324]

Imam al-Qurtubî sade: ”I versen finns bevis på obligationen att älska Allâh ochHans sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), och det finns ingen khilâf(meningsskiljaktighet) kring det. Och det [är även bevis för] att det [kärleken]föredras framför alla andra älskvärda.” [Tafsîr al-Qurtubî 8/95]

Från frukterna av att älska Profeten

(sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam)

1. Kärlek till honom (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) leder till att man känner sötmanav Îmân. De två Shaykherna (al-Bukhârî och Muslim) rapporterade från Anas(radhiya Allâhu ’anh) att Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) sade: ”Det finns tre(egenskaper), och vem som än har dem kommer att känna sötman av Îmân: Att Allâh och Hanssändebud är kärare till honom mer än någonting annat. När han älskar en person så gör han det

endast för Allâhs skull. Han ska hata att gå tillbaka till otro efter att Allâh har räddat honom från det, precis som att



han hatar att bli slängd i Elden.” [al-Bukhârî nr.16, Muslim nr.43]

Och betydelsen av ”Sötman av Îmân” är så som de lärda har nämnt: Att man kännerglädje i [handlingar som innebär] lydnad, och att man härdar med svårigheter i

religionen, och att man föredrar det före denna värld.”[Se Sharh an-Nawawî 2/13 och Fath ul-

Bârî 1/61]

Och vad är mer ärat än en sådan dygd. Må Allâh inte låta oss hindras från det. Amîn

2. Den som älskar honom (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) kommer att vara medhonom i nästa liv.

Imam Muslim rapporterade från Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ’anh) som sade:

”En man kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) och frågade: ”O Allâhssändebud! När kommer Timmen (Domedagen) att inträffa?” Han svarade: ”Vad har du förberett för den? Mannen svarade: ”Kärlek till Allâh och Hans sändebud.” Profeten svarade:”Du kommer att vara med den du älskar.” Anas sade då: Jag älskar verkligen Allâh ochHans sändebud, och Abu Bakr och ’Umar (radhiya Allâhu ’anhumâ), så jag hoppasatt jag kommer att vara med dem trots att jag inte gjort sådana handlingar somdem.” [Muslim nr.2639, al-Bukhârî nr.6167]

’Abdullâh bin Mas’ûd (radhiy Allâhu ’anh) sade: ”En man kom till Allâhs sändebud(sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) och sade: ”O Allâhs sändebud! Vad säger du om en man somälskar ett folk men inte når dem [är bland dem]? Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wasallam) svarade: ”En person kommer att vara med dem han älskar ” [al-Bukhârî nr.6169, Muslimnr.2640]

Betydelsen av “En person kommer att vara med dem han älskar ” D.v.s. i Paradiset. [Se’Umdat ul-Qârî 22/197]

Allâhu Akbar! Vilken stor belöning för den som älskar profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) och upphöjer honom!!

Tecken på att man älskar Profeten

Baserat på det som de lärda nämnt kring vad som är tecken på kärlek till Profeten(sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) kan vi nämna:

1. Att vi verkligen bryr oss om att få se och vara med honom (sallâ Allâhu ’alayhi wasallam), och att gå miste om det är värre än att gå miste eller förlora något annat idenna värld.



2. En fullkomlig villighet att offra sig själv och ens egendom för honom (sallâ Allâhu

’alayhi wa sallam). 3. Att man följer hans beordringar och håller sig borta ifrån det han förbjudit. 4. Att man ger seger till hans Sunnah och försvarar Sharî’ahn.

Om någon finner dessa tecken hos sig skall han prisa Allâh (azza wa djall) för hanskärlek till den älskade profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), och han bör be omstadfasthet i det.

Och den som saknar dem (dessa tecken) eller en del av dem skall rannsaka sig självinnan han rannsakas på den Dagen då varken pengar eller barn kan gynna än, utomden som kommer framför Allâh med ett sunt hjärta. Inget kommer att vara dolt för Allâh och ingen kommer försöka lura Allâh eller de troende, eftersom den somförsöker bedra Allâh (ta’âlâ) bedrar endast sig själv. ”De försöker bedra Allâh ochde troende, men de bedrar inga andra än sig själva - och inser det inte.” [al-Baqarah 2:9]

Första Tecknet (På Kärlek till Profeten)

Att man har iver i att få se och vara medProfeten, och att gå miste om det är värre än attförlora vad som helst i denna värld.

Det är välkänt att målet som varje person strävar efter och älskar är att få se och vara med den man älskar. Sannerligen, så måste den som älskar al-Habîb Mustafâh(sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) längta att få se honom och önska att få vara medhonom.

Han väntar på denna underbara stund med iver och fullt intresse. Och om hanskulle få välja mellan detta och mellan alla njutningar i denna värld så skulle haninte föredra något över det. Han skulle glädjas då han hedras med att få titta påhans (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) lysande ansikte, och då han får träffa honom.Han skulle känna sorg och fruktan över att kanske inte få se och vara med honom(sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam).



Ansârs glädje då Profeten anlände

Då Ansâr hörde om Profetens Hidjrah (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) till deras stad

så längtade dem på att få hälsa på honom. Det har rapporterats för oss i Sîrah ochSunnah böckerna sådant som ger oss en bild om hur deras längtan samt glädje var vid hans (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) anländande.

Imam al-Bukhârî rapporterade hadîthen från Urwah bin Zubayr (radhiya Allâhu’anh) om hur de väntade på Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) vid al-Harra dådet nämndes i hans rapportering “När muslimerna i Medina hörde nyheterna om Allâhssändebuds avresa från Mecka (mot Medina) började de gå till Harra varje morgon. De brukadevänta på honom tills middagshettan tvingade dem att återvända. En dag efter att de hade väntat

en lång stund återvände de hem och när de gick in i sina hus klättrade en jude upp på ett av folkets fort för att leta efter någonting och han såg Allâhs sändebud och hans följeslagare klädda ivita kläder, kommande som ur en ökenhägring. Juden kunde inte hjälpa att han skrek med sin högsta röst, ’’O ni araber! Här är er store mansom ni har väntat på!’’ Så alla muslimerna rusade till sina vapen och tog emot Allâhs sändebud på toppen av Harra. Profeten vände med dem mot höger och dök upp i Bani ’Amr bin ’Aufsbostad…” [al-Bukhârî nr.3906]

Och i en rapportering från Ibn S’ad sades det: ”Då solen brände dem gick de tillbaks tillsina hem.” [at-Tabaqât ul-Kubrâ 1/233]

Och i en rapportering av al-Hâkim sades det: ”De väntade på honom tills att de skadadesav middags hettan.” [al-Mustadrak al-Hâkim ’ala Sahîhayn 3/11]

Al-Bukhârî rapporterade även hur Ansâr bemötte Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wasallam) i Medina. Anas (radhiya Allâhu ’anh) berättade: ”… sedan stannade Allâhssändebud vid sidan av Al-Harra och skickade ett budskap till Ansâr och de kom till Allâhs profet och Abu Bakr, och när de hade hälsat på dem, sade de: ’’Rid (på era kamelhonor) tryggt

och ni skall lydas.’’ Allâhs sändebud och Abu Bakr red och Ansâr som bar vapen, omringadedem. Ryktet att Allâhs profet hade kommit spreds i Medina. Folket kom ut och såg sig ivrigtomkring och sade, ’’Allâhs profet har kommit! Allâhs profet har kommit!’’ Så folket fortsatte attropa det tills han syntes nära Abû Ayyûbs hus.” [al-Bukhârî nr.3911]

Imam Ahmad rapporterar från Anas (radhiya Allâhu ’anh) att: De som gick ut för att taemot Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) och Abu Bakr (radhiya Allâhu ’anh) var ca femhundra män från Ansâr som hälsade och sade: ”Gå fram och ni är skyddade och lydda”. [Fathur-Rabbânî li-Tartîb Musnad al-Imam Ahmad bin Hanbal nr.155]

Och Imam Ahmad rapporterade även från Abû Bakr hur folket i Medina bemötte



dem. Abû Bakr (radhiya Allâhu ’anh) sade: Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wasallam) gick och jag var med honom tills att vi kom till Medina. Vi mötte folket, de gick ut på gatan och stod på hustaken. Flera tjänare och barn trängdes på gatorna ropandes: ”Allâhu Akbar! Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) har kommit! Muhammed (sallâ

Allâhu ’alayhi wa sallam) har kommit! Abu Bakr sade: Folket tvistade om vem av dem viskulle stanna hos…” [al-Musnad nr.3 1/155 och autentisk kedja enligt Shaykh Ahmed Muhammed Shâkir]

Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ’anh) förklarar sin syn på denna välsignade dag: ”Jaghar aldrig sett en mer lysande och bra dag än dagen då Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wasallam) och Abu Bakr (radhiya Allâhu ’anh) trädde in i Medina.” [Ahmad, se Fath ur-Rabbânî li-tartîb ul-Musnad nr.152]

Al-Barâ bin ’Âzib (radhiya Allâhu ’anhumâ) beskriver Medina befolkningens glädje

då Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) kom till dem med att säga: ”Jag har aldrigsett Medina befolkning så glada för något som de blev för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhiwa sallam) ankomst.” [al-Bukhârî nr.3925]

Ansârs fruktan för att inte få vara medProfeten

Efter att Allâh (azza wa djall) ärat Ansâr med att få följeslaga Profeten (sallâ Allâhu’alayhi wa sallam) i deras egen stad, var de ofta rädda för att förlora denna stora välsignelse, så de höll sig till honom hela tiden. Detta kan ses i hadîthen som ImamMuslim rapporterade från Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ’anh) som sade: ”Allâhssändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) fortsatte fram tills att han nådde Mecka. Han placerade Zubayr (radhiya Allâhu ’anh) på den högra sidan och Khâlid (radhiya Allâhu ’anh) på den vänstra och han skickade Abû ’Ubaydah (radhiya Allâhu ’anh) med en armé som intehade någon utrustning. De gick tills de kom till botten av dalen medan Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) var i Mecka. (Abû Hurayrah) sade: Han tittade och såg mig ochsade: ”Abû Hurayrah!” Jag sade: ”Till din tjänst O Allâhs sändebud!” Han sade: ”Låt ingen

förutom mina Ansâr komma till mig.” Därefter sade han: ”Möt mig vid as-Safâ.”. Därefter gickvi vidare, och om någon av oss ville döda någon så dödades han och ingen kunde göra någotmotstånd. Därefter sade han (Abû Hurayrah): ”Abû Sufyân kom och sade: ”O Allâhssändebud! Quraysh kommer att bli förintade, ingen Quraysh kommer att finnas efter idag.Därefter sade han (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam): ”Den som går in i Qurayhs hus är säkrad.” Vissa av Ansâr sade: Kärlek för sin hemstad och ömhet för sitt folk har övertagithonom[Profeten].



Abu Hurayrah sade: Uppenbarelse kom. När uppenbarelsen nådde sitt slut sade Allâhssändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam): ”O folket av Ansâr” De svarade: ”Till din tjänst O

Allâhs sändebud!” Han sade: ”Ni sade att kärlek för sin stad har övertagit personen!” Desvarade: ”Det var så” Han svarade: ”Nej! Aldrig! Jag är Allâhs slav och sändebud. Jag gjordehidjrah till Allâh och till er, Jag kommer leva med er och dö med er!” Så de slöt sig till honom i tårar och sade: ”Vid Allâh! Vi sade det vi sade p.g.a. ovillighet attlämna Allâh och Hans sändebud.” Så Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam)svarade: ”Allâh och Hans sändebud tror på er och ursäktar er.” [Muslim nr.1780]

Imam Nawawi nämnde i förklaringen till denna hadith: ”De såg Profetens (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) mildhet gentemot Mecka invånare och att han inte stred

mot dem, så de trodde att han skulle flytta tillbaka till Mecka, bo där, och lämnadem…” [Sharh an-Nawawi 12]

Ansârs fruktan för att inte få vara medProfeten

Vi kan se ett annat exempel på denna uppriktiga kärlek då en av följeslagarnanämner sin död och Profetens (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) död, och att hanfruktar att han inte kommer att få se hans (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) noblaansikte i Paradiset, även om han själv skulle få inträda Paradiset, detta p.g.a.Profetens höga rang då han kommer att vara med Profeterna.

Imam at-Tabarânî rapporterar för oss dennes berättelse via ’A’isha as-Siddîqahdotter till as-Siddîq (radhiya Allâhu ’anhâ) då hon sade: ”En man kom till Profeten(sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) och sade: ”O Allâhs sändebud! Du är mer kär till mig än mig

själv, och du är säkerligen mer kär hos mig än mina barn. När jag är hemma tänker jag på digoch kan inte vänta tills att jag får se dig. När jag tänker på min död och din död, så vet jag attdu då du träder in i Paradiset kommer att bli upphöjd med Profeterna. Och om jag träder in iParadiset fruktar jag att jag inte kommer att få se dig.” Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wasallam) svarade inte till dess att Djibrîl kom ner med denna vers: ”De som lyder Allâh ochSändebudet, dessa kommer att vara med dem som Allâh har välsignat, bland profeterna och de uppriktiga och martyrerna och de rättfärdiga, och vilketunderbart sällskap de är.” [an-Nisâ’a 4.69] [Madjmû’ uz-Zawâ’idh 7/7]



Rabî’s begäran om att få vara i sällskap

med Profeten i Paradiset

Tillfället gavs till en som verkligen älskade Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), vilket var Rabî ibn K’ab al-Aslamîs (radhiya Allâhu ’anh) att få fråga (som enbegäran), och vad var det han frågade om?

Imam Muslim rapporterar denna berättelse från följeslagaren själv som sade: ”Jagbrukade spendera natten med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam). Jag brukade

hämta vatten för hans tvagning och hjälpa till med hans behov. Så han sade till mig: ”Fråga [beom något]”. Så Jag sade: ”Jag frågar om ditt sällskap i Paradiset”. Han sade: ”Något annat ändet?” Jag svarade: ”Bara det.” Han sade: ”Hjälp mig då för din egen skull med att göra mycketsudjûd.” [Muslim 1/353]

Detta är hur en som verkligen älskar (Profeten) är, då han får chansen om att önskaeller begära något. Han tvekade inte om att fråga om att få sällskapa Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) under de två gångerna han frågades om att begära något,och inget annat dök upp i hans huvud att fråga om i utbyte mot det.

Al-Fârûqs önskan om att få begravasbredvid Profeten

En annan av dem som i sanning älskade Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) var ’Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ’anh). Det viktigaste för honom då han

höll på att lämna denna värld för nästa var att få begravas bredvid Mustafâ (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam). Imam al-Bukhârî rapporterar från ’Amr bin Maymûn att’Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ’anh) sade:

”O ’Abdullâh! ’’Gå till ’A’isha – de troende moder - och säg, ’’’Umar ber att fåframföra sina hälsningar till dig. Men säg inte, ’’De troendes ledare” för idag är jaginte ledare för de troende. Och säg, ’’ ’Umar bin al-Khattâb ber om tillåtelse att fåbegravas med sina två följeslagare (d.v.s. Profeten och Abû Bakr).’’ ’Abdullâhhälsade på ’A’isha och bad om tillåtelse att få komma in, och gick sedan in tillhenne och hittade henne då hon satt och grät. Han sade till henne: ’Umar bin Al-Khattâb ber om att få framföra sina hälsningar till dig, och ber om tillstånd att få blibegravd med sina två följeslagare.’’ Hon sade, ’’Jag hade tanken att den platsen



skulle vara för mig själv, men idag föredrar jag ’Umar framför mig själv.’’ När hanåtervände sades det [till ’Umar], ’’ ’Abdullâh bin ’Umar har kommit.’’ ’Umar sade,’’Hjälp mig att sitta upp.’’ Någon stöttade upp honom mot sin kropp och ’Umarfrågade (’Abdullâh), ’’Vad har du för nyheter med dig?’’ Han sade, ’’O ledare för de

troende! Det blir som du önskade. Hon har givit sin tillåtelse.’’ ’Umar sade, ’’Allpris tillhör Allâh, det finns ingenting som är viktigare för mig än det. Så när jag dör,ta mig och hälsa till ’A’isha och säg, ’’ ’Umar bin Al-Khattab ber om tillstånd (att fåbegravas med profeten) och om hon ger sitt tillstånd, begrav mig där och om hon vägrar, ta mig då till muslimernas begravningsplats.’’ [al-Bukhârî nr.3700]

as-Siddîqs gråt inför skiljandet ifrånProfeten

Vi finner hur Abû Bakr förstod ur Profetens (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) tal atthans tid var kommen, så han (Abû Bakr) kunde inte behärska sig mig och börjadegråta. Imam al-Bukhârî rapporterar hans berättelse via Abû Sa’îd al-Khudrî (radhiya Allâhu ’anh) då han sade:

”Allâhs sändebud talade till folket och sade, ’’Allâh har givit valmöjligheter för en slav att väljaden här världen eller det som finns hos Honom. Slaven har valt det som finns hos Allâh.’’ AbûBakr grät, och vi var förvånade över hans gråt som orsakats av det som profeten hade nämntangående en slav (till Allâh) som har erbjudits ett val. Vi fick senare veta att Allâhs sändebudsjälv var den person som gavs valet och att Abû Bakr kände till det bäst av oss alla.” [al-Bukhârînr.3654]

Det andra Tecknet (På Kärlek till

Profeten)

Att man är redo att offra sig själv och sinegendom för Profetens skull.

Den som verkligen älskar någon ser fram emot med en slags längtan, glöd och iver

att få ett tillfälle där han kan offra sin fritid, sig själv och sin egendom för profeten(sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam).



De som verkligen älskade Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) från as-Sahâbahhar lagt ned respektingivande exempel om att offra för Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam). De som kom efter dem, som också älskade Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi

wa sallam) fann en obeskrivlig känsla i deras bröst (hjärtan) p.g.a. de missat denna väldiga glädje.

Jag kommer att nämna vissa av dessa ärade fall där de offrat, fall av kärlek, tro ochuppriktighet, händelser kring dem som i sanning älskade profeten (sallâ Allâhu’alayhi wa sallam).

As-Siddîqs gråt p.g.a. rädslan omProfeten

Surâqah bin Mâlik hann ifatt Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) och Abû Bakr (radhiya Allâhu ’anh) under deras Hidjrah. Då han närmade sig dem blev Abû Bakr orolig och började gråta, inte utav fruktan för sig själv men utav fruktanför Mustafâ (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam).

Imam Ahmad nämnde denna händelse från al-Barâ bin Âzib (radhiya Allâhu

’anhumâ) som sade att Abû Bakr (radhiya Allâhu ’anh) sade: ”Vi begav oss iväg medan folket [ Quraysh] var ute efter oss, och ingen av dem hann ifatt oss utom Surâqah bin Mâlik binDj’asham på en av sina hästar. Jag sade: ”O Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam)!Denna sökare har hunnit ifatt oss!” (Profeten) svarade: ”Var inte rädd, Allâh är med oss” Han kom närmare oss tills att avståndet mellan oss var en, två eller tre spjutkast. Jag sade: ”O Allâhs sändebud! Denne sökare har hunnit ifatt oss. Och jag började gråta.” Då frågade han:”Varför gråter du?” Jag svarade: ”Vid Allâh, jag gråter ej för mig själv, utan jag gråter för dig.”Han (Abû Bakr) sade: ”Så Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) gjorde du’â mot

honom med att åkalla: ”O Allâh, skydda oss mot honom med vad Du vill.” Så [efter du’ân]sjönk benen på Surâqahs häst ner i den fasta marken tills att den nådde dess mage…” [Musnad Ahmad 1/155 och Ahmad Shâkir ansåg dess kedja vara autentisk.]



Al-Miqdâds förberedande för stridtillsammans med Profeten

Vi finner en till som verkligen älskar Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam)förbereda sig för strid med Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) på slagfältet.Imam al-Bukhârî nämner denna berättelse via ’Abdullâh bin Mas’ûd (radhiya Allâhu’anh) som sade: ”Jag såg al-Miqdâd bin al-Aswad i en situation som skulle ha varit kärare för mig än någonting annat om jag skulle ha varit personen i den situationen. Han kom till profeten när profeten uppmanade muslimerna att strida mot avgudadyrkarna. al-Miqdâd sade:’’Vi kommer inte att säga som Mûsâs folk sade: ”Gå, du och din Herre, och kämpa(mot dem)!’ [al-Mâidah 5:24] Men vi skall kämpa vid din högra sida och din vänstra sida

och framför dig och bakom dig.’’ Jag såg att profetens ansikte ljusnade, för det han hörde gladdehonom.” [al-Bukhârî nr.3952]

Det vi ser i denna rapportering är hur al-Miqdâd (radhiya Allâhu ’anh) var redo attoffra allt för Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam). Och vi finner hur ’Abdullâhbin Mas’ûd (radhiya Allâhu ’anh) önskade det var han själv som hade den äradeplatsen.

11 personer från Ansâr och Talhasoffrande för Profeten

Ett misstag råkade begås av vissa bågskyttar i slaget vid Uhud, genom att delämnade sina positioner. En grupp från Quraysh under befälet av Khalid bin Walîddök upp bakom muslimerna. En lucka (för dem att attackera) uppstod ochförvirring uppstod i muslimernas led, tills att endast elva personer var kvar med

Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), och avgudadyrkarna kom emot Profetenoch de elva personerna som var med honom.

Så vad gjorde dessa – som i sanning verkligen älskade - Profeten för att försvarahonom?

Vi läser det som Imam an-Nasâ’i rapporterade från Djâbir bin ’Abdillâh (radhiya Allâhu ’anhumâ) då han sade:

”Under Uhud dagen då folket hade flytt, var Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam)

kvar i ett område tillsammans med tolv män, varav en av dem var Talha bin ’Ubaydillâh(radhiya Allâhu ’anhum). Avgudadyrkarna kom emot dem, och Allâhs sändebud vände sig om



och sade: ”Vem kommer strida mot dem?” Talha svarade: ”Jag kommer.” Allâhs sändebud(sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) sade: ”[Stanna] där du är” Så en annan man från Ansâr sade:”Jag, O Allâhs sändebud!” Han svarade: ”Du [skall kriga]”. Så han stred tills att han dog.Därefter vände han (Profeten) sig igen och avgudadyrkarna stod där, och han sade: ”Vem skall

kriga” så Talha svarade: ”Jag!”. Han sade: ”Du är där du är, (d.v.s. du skall ej kriga). Dåsade en man från Ansâr: ”Jag” och Han (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) svarade: ”Du”. Såhan stred till dess att han dog. Profeten fortsatte att säga samma sak och skicka ut en efter en från Ansâr som fortsatte striden från den innan tills att denne dog, ända tills att endast Allâhssändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) och Talha bin ’Ubaydillâh (radhiya Allâhu ’anh)återstod. Så Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) sade: ”Vem ska strida?” SåTalha svarade: ”Jag” och han stred samma strid som de elva personerna innan honom tills atthans hand skadades och fingrarna gick av, och han då sa (på ett ungefär): ”Aj, Aj”. Då sade Allâhs sändebud: ”Om du bara hade sagt Bismillâh, så skulle änglarna ha lyft upp dig medan folk sett på” Därefter gjorde Allâh så att avgudadyrkarna drog sig tillbaks.” [Sunan an-Nasâ´î

nr.2951. Se även Siyâr A’lâm in-Nubalâ 1/27]

Allâhu Akbar! Elva personer som älskade Profeten offrade deras liv för honom(sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), och den tolfte som var Talha bin ’Ubaydillâh(radhiya Allâhu ’anhum). Hans försvar av Profeten var ingen enkel uppgift. Hanstred striden som elva innan honom gjorde och hans hand skadades då han medden försvarade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam).

Imam al-Bukhârî rapporterade från Qays att han sade: ”Jag såg Talhas hand förlamaddå han försvarade Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) under Uhud dagen.” [al-Bukhârînr.4063]

Vid Muhammeds Herre! Hur bra och ren är inte denna hand som förlamadesmedan den försvarade den mest älskade skapelsen inför Allâh (ta’âlâ), (sallâ Allâhu’alayhi wa sallam). Och hur lycklig är inte dess ägare (d.v.s. Talha).

Det var inte endast handen som skadades och förlamades under försvarandet avProfeten, snarare så skadades hela hans kropp med ca 70 sår.

Imam Abû Dâwûd at-Tayâlisî från ’Â’isha (radhiya Allâhu ’anhâ) från Abî Bakr(radhiya Allâhu ’anhumâ) som sade: ”Därefter kom vi till Talha som var i en grop,han hade ungefär sjuttio, mer eller mindre sår att ha stuckits, från pilar och slag”[Minhat ul-Ma’bûd fi Tartîb Musnad at-Tayâlisî Abî Dâwûd nr.2346, se även Fath ul-Bârî 7/82-83]

Närhelst Abû Bakr (radhiya Allâhu ’anh) mindes Uhud dagen började han gråta ochsäga: ”Hela den [dagen] var Talhas dag” [Minhat ul-Ma’bud 2/99]

Må Allâh var nöjd med Talha och as-Siddîq och alla dem som i sanning älskadeProfeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam.)



Abu Talha föredrog att han blirträffad än att Profeten träffas.

Vi finner denne person som i sanning älskade Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wasallam) offra sitt bröst för Profetens skull (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), på så sättatt när pilar från fienderna sköts, skadade de honom istället för Profeten. Dettaägde också rum vid Uhud slaget. De båda Imamerna har återberättat från Anas binMâlik (radhiya Allâhu ’anh):

”När det var dagen för Uhud, lämnade folket profeten, och Abû Talha befann sig framför profeten och skyddade honom med sin lädersköld. Abû Talha var en duktig bågskytt som

brukade skjuta våldsamt. Han bröt två eller tre pilbågar den dagen. Om en man passerade förbimed en pilkoger full av pilar, sade profeten [till honom], ”sprid ut dem för Abû Talha.’’ Profetenbrukade höja sitt huvud för att titta på fienden, och då sade Abû Talha: ’’Låt min fader ochmoder offras för dig! Höj inte upp ditt huvud, så inte en av fiendens pilar träffar dig. [Låt] minnacke (hals) [träffas] snarare än din nacke (hals).’’ [al-Bukhârî nr.4064, Muslim nr.1811]

Allâhu Akbar! Vad gjorde denne – som i sanning älskade Profeten (sallâ Allâhu’alayhi wa sallam)? Vad ville han?

Al-Allâmah al-’Ayni förklarar: ”Min nacke (hals) istället för din” menas: Jag stårframför dig så att ifall pilar kommer träffar de min nacke (hals) och inte din.”['Umdat-ul-Qârî 16/274]

En av Ansârs män som offrade sitt livför Profeten

Böckerna inom sîrah och târikh (historia) berättar om döden hos en som i sanningälskade Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), då han offrade sitt liv för attförsvara Profeten. Tiden då hans resa bort från denna Duniyah kom medan hanskind var på Profetens fot (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam). Detta hände också underUhud slaget.

Imam Ibn Ishâq sade: Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) sade då Qurayshhade kommit emot dem: ”Vem kommer sälja (offra) sitt liv för oss?” Så Ziyâd bin Sakan och fem till från Ansâr ställde sig upp. Vissa sade att det var ’Ammârah bin Yazîd bin Sakan somställde sig upp. En efter en av dem dog för Allâhs skull, till att den siste av dem var Ziyâd eller’Ammârah. Han stred till dess han fick många sår (skadade sig), då gick en grupp muslimer och

drev iväg dem (kuffâr) från honom. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) sade då:”För honom närmare mig” De förde honom närmare Allâhs sändebud och lät honom vila på



hans fot (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam). Han dog medan hans kind var på Allâhs sändebuds fot. [Sîrat-an-Nabawiyyah av Ibn Hishâm 3/29, as-Siratun-Nabawiyyah av Ibn Hibbân al-Bustî s.223-224, at-Târîkhul-Islâm (al-Maghâzî) av adh-Dhahabî s.174]

Allâhu Akbar! Hur nobel och god är inte denna död!

Sa’d bin Rabî’s oro för Profetenssäkerhet medan han själv höll på att dö

Vi kan se (läsa om) en annan av dem som i sanning älskade Profeten (sallâ Allâhu’alayhi wa sallam). Han var bland dem som sårades under Uhud slaget. Han såradesmed sjuttio sår, vissa av pilar, svärd och spjut. Endast en kort stund fanns kvar förhonom i denna värld (innan han skulle dö) för att kunna tänka på sin familj,egendom (pengar) och ägodelar. Vad tänkte han på under denna tid? Vad gjordehans tankar upptagna? Lås oss läsa det som Imam al-Hâkim rapporterat från Zaydbin Thâbit (radhiya Allâhu ’anh) som sade: Under Uhud dagen skickade Allâhs sändebud(sallâ Allâhu ‘alayhi wa sallam) iväg mig för att leta efter Sa’d bin Rabî’ (radhiya Allâhu ’anh)och sade till mig: ”Om du ser honom, hälsa då honom från mig och säg till honom: Allâhssändebud säger till dig: Hur finner du dig själv?” Zayd sade: Så jag började att söka bland dem döda och stötte på honom (Sa’d) medan han tog

sina sista andetag och han hade sjuttio sår från spjut, svärd och pilar. Så jag sade till honom: OSa’d, Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ‘alayhi wa sallam) hälsar på dig och säger till dig:”Informera mig hur du finner dig själv?” Sa’d sade: Salâm till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu‘alayhi wa sallam) och dig med. Hälsa honom att jag känner lukten av Paradiset och hälsa minstam, Ansâr: ”Ni har inget ursäkt hos Allâh, att inte komma till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ‘alayhi wa sallam) medan ni har kapaciteten för ens ett ögonblick. Zayd sade: ”Han gick bort, rahimahullâh”. [al-Mustadrak ’ala as-Sahîhayn 3/201]

Så vad tänkte denna som i sanning älskade Profeten i sina sista ögonblick? Vadbekymrade honom? Vad gav han som slutliga råd till sitt folk då han (nu) skulledem, lämna denna Duniyah, sin familj, barn och ägodelar?

Det som bekymrade honom var Profeten (sallâ Allâhu ‘alayhi wa sallam) säkerhet.Och de sista orden med vilka han tog farväl av sin stam med var att var och en avdem skulle offra sig för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ‘alayhi wa sallam).

Är vi också på detta vis? Vad skulle vi tänka på vid dödsögonblicken? Vart skulle våra tankar gå? Vilka råd ger vissa av oss våra vänner då vi reser iväg mot öst eller

väst???



Det tredje Tecknet

Att man utför det han beordrat ochundviker det han förbjudit

Två personer kommer inte ha meningsskiljaktigheter sinsemellan om att en personlyder den han älskar. Han kommer att sträva efter det hans älskade vill han att skagöra, och hålla sig borta ifrån det som gör honom arg. I detta finner han en

obeskrivlig sötma.

Samma sak gäller den som älskar Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), dennekommer att sträva sitt bästa i att följa honom, skynda sig i att utföra det hanbeordrat och lämna det han förbjudit. Hur enorma är inte de insatserna somutfördes av hängivna följeslagare som verkligen älskade honom (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) som bestyrker detta faktum. Wa bifadllilâh kommer jag att nämna vissaav dessa insatser.

Hur en grupp från Ansâr vände sig motKa’bah i rukû’ på momangen

Imam al-Bukhârî (rahimahullâh) rapporterade från al-Barâ´ (radhiya Allâh ’anh)som sade: När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) kom till Medina, så badhan i riktning mot Bayt ul-Maqdis (Jerusalem) i sexton eller sjutton månader, dock önskade han

att han skulle vända sig mot Ka’ba. Så Allâh (ta’âlâ) uppenbarade: ’’Ofta har vi sett dig (Muhammed) vända ansiktet mot himlen (i väntan påledning), och Vi skall låta dig vända dig i en böneriktning som skall göra dignöjd... ‘’ [al-Baqarah 2:144] Således fick han direktiv att vända sig mot Ka’ba. En man bad’Asr bönen med profeten och gick sedan ut, och han gick förbi några människor från Ansâr ochsade: ’’Jag bevittnar att jag har bett med profeten och han vänt sig mot Ka’ba.’’ De som bad ’Asrbönen vände sig då mot Ka’ba medan de var i rukû’.” [al-Bukhârî nr. 7252]

Se så snabbt de ville följa profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam). De hördenyheterna om honom (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) och tvekade inte att följa det.



Faktum är att de inte ens väntade på att gå upp från rukû’, utan de skyndade sig tillatt vända sig mot det som profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) vände sig mot,mot Ka’bah al-Musharrafa, medan de var i rukû’.

Hur as-Sahâbah skyndade sig till attnärma sig varandra då de slog läger

Skyndandet i att följa Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) gällde inte bara iangelägenheter kring bönen, snarare så var dem (radhiya Allâhu ’anhum) på detta vis inom andra saker också. Imam Abû Dâwûd berättar för oss om detta från Abî

Thalabah al-Khushanî (radhiya Allâhu ’anh) som sade: ”Då folket (Sahâbah) slog läger på en plats spred de ut sig i bergsvägarna och i dalarna. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhiwa sallam) sade då: Er spridning i dessa bergsvägar och dalar är endast från Shaytân. De hölldärefter tätt ihop när de lägrade i en sådan utsträckning att det brukade sägas att om ettklädesplagg (thawb) spreds över dem, skulle det täcka dem alla.” [Sahîh Sunan Abî Dâwûd nr.2288,Kap om Djihâd]

Efter detta slog de alltid läger nära varandra till den grad att ”om ett klädesplagg(thawb) spreds över dem, skulle det täcka dem alla.”

Vändande på grytorna medan dekokade kött då as-Sahâbah hördeförbudet mot inhemska åsnors kött

as-Sahâbah (radhiya Allâhu ’anhum) förbjöds saker som de tyckte om och ville ha.Dock så skyndade dem sig i att lämna dessa saker så fort Profeten (sallâ Allâhu’alayhi wa sallam) förbjöd dem från något.

Ett exempel på detta är det som Imam al-Bukhârî (rahimahullâh) återberättar från Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ’anh) som sade: En man kom till (Allâhs sändebud) ochsade, ''Åsnorna har (slaktats och) blivit uppätna'' Profeten sade inget. Sedan kom en annan manoch sade, ''Åsnorna har blivit uppätna.'' Profeten sade inget. En tredje man kom till honom en

och sade: ''Åsnorna har blivit uppätna” Därpå beordrade Profeten en förkunnare att tillkännage för folket, ''Allâh och Hans sändebud förbjuder er att äta åsnekött.'' Sedan vändes kokkärlen



upp och ner när köttet fortfarande kokade i dem. [al-Bukhârî nr.3199]

Ingen av dessa hängivna följeslagare (radhiya Allâhu ’anhum) ville argumentera eller

försöka hitta en utväg från dess dom, eller hitta ett undantag. Hur skulle de gå ihop,då de vet att det inom fundamentala aspekter i den hängivnes sanna hängivenhet äratt dennes önskningar stämmer överens med önskningarna hos den man älskar?

Kvinnan som tog av sig guldarmbanden

Att följa Profeten (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) var inte endast en handling som

män gjorde, snarare så var även troende kvinnor inblandade i att följa Profeten(salla Allâhu ‘alayhi wa sallam). Och det som tyder på det är det som rapporteratsav Abû Dâwûd nämnt från ’Abdullâh bin ’Amr (radhiya Allâhu ’anhumâ) som sade:”En kvinna kom till Allâhs sändebud (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) med hennes dotter somhade på sig två tunga guldarmband. Profeten (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) frågade henne:Betalar du zakâh på dem?” Hon svarade: ”Nej.” Då sade han: ”Är du nöjd med att Allâhkommer att byta ut dem mot två armband av eld på Domedagen?” Därpå tog hon av sig dem ochlade dem framför Allâhs sändebud (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) och sade: ”De är för Allâh(azza wa djall) och för Hans sändebud (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam).” [Sahîh Sunan Abî Dâwûdnr.1382 och Shaykh al-Albânî ansåg den vara Hasan (God)]

Allâhu Akbar! Denna troende kvinna, begränsade sig inte bara med att betala zakâhför de två armbanden. Hon tog av sig dem och gav dem till Allâhs sändebud (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) som sadaqah för Allâhs skull (radhiya Allâhu ‘anhâ).

Kvinnorna som höll sig nära väggen

p.g.a. Profetens beordring att gå påsidan av gatorna.

Ingen skall tro att detta skyndande i att lyda Profeten (saw) från en kvinna varnågot unikt eller ovanligt, absolut inte. Vid Kabas Herre! Den som läser om derassirah förstår att detta var något vanligt hos dem. Låt oss höra vad Imam AbîDâwûd berättade om dem från Abû Usayd al-Ansârî (radhiya Allâhu ’anh) att: Han

hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), medan han var utanför moskén. Männen sammanblandades med kvinnorna på gatorna, så Allâhs sändebud (saw) sade: ”Dra



tillbaka, för ni [kvinnor] skall inte gå i mitten av vägen; håll er till kanterna av vägen. Därefter gick kvinnorna så nära väggarna att deras kläder gnuggade mot dem.” [Sahîh Sunan Abî Dâwûdnr.4392]

Innan vi går vidare till det fjärde tecknet, låt oss stanna upp ett tag och rannsaka osssjälva. Är vi män och kvinnor likt männen och kvinnorna från följeslagarna(radhiya Allâhu ’anhum)? Hur många av oss börjar inte dagen med att slakta enProfetisk Sunnah? (D.v.s. raka skägget)? Hur många kvinnor är dem inte somtillskriver sig Islam medan de går emot honom (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam)genom att gå ut marknaderna och festerna?

Är det inte så att vissa utav oss - män som kvinnor - när de kommer till ettutländskt samhälle, nästan blir omöjliga att skilja på från judarna och de kristna??

Det Fjärde Tecknet

Att ge seger åt Profetens Sunnah och attbeskydda hans Sharî’ah

Det är välkänt att den hängivne kommer att uppoffra sin tid, egendom och sig självför samma mål som den han älskar uppoffrar sin egendom och sig själv för.Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) spenderade allt han fick av Allâh (ta’âlâ) vad gäller hans energi, kapacitet, pengar, och sig själv i att leda folk ut ur mörkrettill ljuset, och från dyrkandet av skapelsen till dyrkandet av Herren över skapelsen.Han (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) kämpade för Allâhs sak (djihâd), uppriktigt i attförsöka göra Allâhs Ord högst och att göra de otrognas ord lägst. Han krigade framtill dess att det inte skulle finnas någon mer fitnah (shirk) och att hela religionenskulle ägnas Allâh uppriktigt.

De som älskar Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), följer hans vägledning ochförsöker imitera hans livsstil inom alla dessa aspekter. All tacksamhet hör till Allâhdå Han låtit det än idag finnas folk som fortsätter med att uppoffra deras energi,kapacitet, pengar och själar för samma ändamål som Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi

wa sallam) spenderade sin tid, egendom och själ för.



Här nedan har jag valt ut några händelser från dessa rättfärdiga, vilket tyder pådetta.

Anas bin Nadhrs kall till att offra sin själi Allâhs väg

Som vi nämnt tidigare så uppstod en del tumult inom den muslimska armén underslaget vid Uhud, och ett rykte spred sig bland folket om att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) hade dödats. Vissa följeslagare, som denna hemska nyhettagit väldigt hårt på, satte sig ned. De hade gett upp. Anas bin Nadhr kom till dem

och frågade: ”Vad är det som fått er att sätta er ned?” De svarade: ”Allâhssändebud har dödats” Han sade: ”Vad gör ni då med era liv efter att han har dött?!”

Ställ er upp och dö för de som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) dogför.” [Sîrah Ibn Hishâm 3/30, as-Sîrah an-Nabawiyyah av Ibn Hibbân al-Bustî s.225, Djawâmi’ us-Sîrah av IbnHazm s.162]

Hur stor var inte hans insats i att försvara religionen och i att låta Allâhs Ord varahögst!

Imam al-Bukhârî (rahimahullâh) berättar till oss från Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ’anh) som sade: Då Muslimerna flydde under Uhud dagen sade han (Anasbin Nadhr), ’’O Allâh! Jag vädjar till Dig att ursäkta mig för vad dessa personer hargjort – d.v.s. följeslagarna -, och jag är fri från vad de har gjort – d.v.s.avgudadyrkarna.’’ Sedan gick han framåt och stötte på Sa’d bin Mu’âdh (radhiya Allâhu ’anh) och sade: ’’O Sa’d bin Mu’âdh! Vid an-Nadhrs Herre! Paradiset! Jagkänner dess doft komma från kanten av Uhud.’’ Sa’d (radhiya Allâhu ’anh) sade: O Allâhs sändebud, jag kunde inte utföra det han utförde.”

Anas bin Mâlik sade: Vi fann mer än 80 sår av svärd och pilar på hans kropp. Vi

fann honom död och hans kropp hade lemlästats så svårt att inget förutom hanssyster kunde känna igen honom via hans fingertoppar. Anas (radhiya Allâhu ’anh)sade: Vi brukade tro att denna vers sändes ned p.g.a. honom och andra av sammakaliber.

”Bland de troende finns det män som håller fast vid de löften som de haravgett inför Allâh; av dem har några fått ge sina liv; andra avvaktar [sin tur]utan att vackla i sin beslutsamhet.” [al-Ahzâb 33:23] [Hadîthen finns i al-Bukhârï nr.2805]



Harâm bin Malhâns lycka då hanoffrade sig i att förmedla Profetens

budskap

Detta är en annan hängiven följeslagare som höggs till döds medan han förmedladesändebudets (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) budskap. Han fann ett tillfälle innanhan skulle dra vidare till nästa värld, att uttrycka den glädje som fanns inom honomi att uppnå denna lycka. Så vad sade han? Vi kan läsa hans berättelse som Imam al-Bukhârî rapporterat via Anas (radhiya Allâhu ’anh):

Profeten skickade sin farbror, Umm Sulaims broder, framför sjuttio ryttare.Därefter gick Harâm, Umm Sulaims broder och en haltande man från en viss stam(mot dem otrogna). Harâm sade: ’’Stanna nära mig, för jag skall gå till dem. Om de[otrogna] skulle ge mig sitt beskydd, kommer ni att vara nära mig, och om de skulledöda mig, då skall ni gå tillbaka till era följeslagare. Harâm sade till dem (deotrogna): ’’Vill ni ge mig beskydd för att framföra Allâhs sändebuds budskap?’’ Såhan började tala med dem, men de gav tecken till en man (att döda honom) ochhan gick bakom honom och högg honom. Al-Hamâm (en av rapportörerna avhadîthen sade att han höggs med ett spjut). Han (d.v.s. Harâm) sade: ’’Allâhu Akbar! Jag har nått framgång, vid Ka’bas Herre!’’ [al-Bukhârî 7/385-386]

Detta är den sanna hängivenheten som gör den som känner av det, att seframgången i att offra sin själ i framförandet av Profetens (sallâ Allâhu ’alayhi wasallam) budskap.

As-Siddîqs strid gentemot de som vägrade betala zakâh och murtadûn

trots den svåra situationen

Då stridandet mot de som vägrade att betala zakâh ägde rum, ser vi hur dennasanne hängivne (Abû Bakr), visar han sitt fasta beslut med sitt välkända uttalande:”Vid Allâh, om de så skulle vägra att betala mig en tygel som de brukade betala till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), kommer jag strida mot dem p.g.a.av deras vägran.” [Muslim nr.32]

När as-Siddîq (radhiya Allâhu ’anh) hörde om att vissa av de klaner som lämnat

islam planerade på att attackera Medina, gick han själv ut till dem svingandes medsitt svärd. De troendes moder ’Âísha (radhiya Allâhu ’anhâ) sade: ”Min far gick



iväg svingandes med sitt svärd, steg upp på sitt riddjur på väg mot Dhil-Qissah” [al-Bidâyah wan-Nihâyah 6/355]

När han ombads att stanna kvar i Medina och skicka någon som skulle företrädahonom, vägrade han och sade: Nej, vid Allâh, jag kommer inte att skicka någonannan. Jag kommer att (stödja) er själv . [Târîkh at-Tabarî 3/247. Se också: Al-Kâmil fi at-Târîkh, avIbn ul-Athîr 2/233, och Al-Bidâyah wan-Nihâyah 6/355]

Hur kunde denne sant hängivne sitta när han kunde se att den religion som al-Habîb, al-Karîm (sallâ Allâhu àlayhi wa sallam), kom med kallade på honom attagera? Hur kunde han inte gå när han hört den berömda Sharî'an, som Allâh hadeuppenbarat för Sin älskade, al-Mustafâ, (sallâ Allâhu àlayhi wa sallam) ochuppmanade honom att slåss, och att göra den segrande?

Var är vi när det gäller detta? Ser vi inte att denna sanningens religion, kräver vårhjälp, i öst och väst? Hör vi inte ropen från den islamiska sharî'an kallande på ossfrån världens hörn, nära och långt? Så finns det någon som besvarar?

Fruktar vi inte, att några av oss, trots vår kärlek till den Profeten, Muhammed (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam), har blivit bland dem som Allâh (azza wa djall) har nämntom:

”De har hjärtan som ingenting förstår, ögon som ingenting ser och öronsom ingenting hör. De är som kreatur, nej, de är ännu vilsnare: de är de

tanklösa, de likgiltiga.” [al-A’râf 7:179]

Lov och pris tillkommer Allâh och må frid och välsignelse varaöver vår profet Muhammad.

Documents

Kärlek till Profeten och dess tecken